Prop. 1991/92:170

om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Bilaga 1

Regeringens proposition

199 1/ 92: 170

om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

(EES)

Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag

ur regeringsprotokollet den 27 maj 1992 för de åtgärder och de ändamål

som framgår av föredragandenas hemställan.

På regeringens vägnar

Bengt Westerberg

Ulf Di like/Spiel

Propositionens huVudsakliga innehåll

Sverige har tillsammans med övriga sex EFTA-länder undertecknat ett

omfattande avtal med EG och dess medlemsländer om Europeiska ekono-

miska samarbetsområdet (EES). I anslutning till EES-avtalet har EFTA-

länderna undertecknat tre avtal sinsemellan, nämligen ett om upprättande

av en övervakningsmyndighet och en domstol. ett om en ständig kommitté

och ett om parlamentarikersamverkan på EFTA-sidan.

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner de undertecknade

avtalen samt antager Förslag till en lag om ett europeiskt ekonomiskt

samarbetsområde (EES-lagen) med grundläggande bestämmelser om inför-

livande av avtalsåtagandena med svensk rätt. Vidare föreslås att riksdagen

antager förslag till annan lagstiftning som fordras för anpassning av svensk

rätt till EES-avtalets regelverk.

I övrigt redogörs för den anpassning av svenska regler som redan skett

eller som avses ske senare.

I Riksdagen 1991/92. I sam/. Nr 170. Bilaga 1

&

ww

%%

Prop.

1991/92: 170

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den PFOP- 1991/921 170 27 maj 1992 Bl'aga 1

Närvarande: statsrådet B. Westerberg. ordförande. och statsråden Frig- gebo. Johansson, Laurén. Hörnlund. Olsson, Svensson. af Ugglas. Dinkel- spiel. Hellsvik. Björck. Davidson. Lundgren, P. Westerberg. Ask

Föredragande: statsråden Dinkelspiel. Hellsvik. Laurén. Björck. B. Wes- terberg. Svensson. Lundgren, Ask. Olsson, l-lörnlund, Friggebo. P. Wester- berg, Davidson. Johansson

Proposition om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Statsrådet Dinkelspiel anför:

"Den första stora uppgiften som kommer att dominera arbetet under denna mandatperiod är att fullt ut föra Sverige in i det europeiska samar- betet genom förhandlingar om medlemskap i den Europeiska Gemenska- pen”. Så formulerade sig regeringen när den i sin regeringsförklaring till' riksdagen i oktober förra året drog upp riktlinjerna för arbetet under de närmaste åren.

Sveriges strävan att bli medlem i EG bottnar i en insikt om att integra- tionen har utvecklats till ett allt mer framgångsrikt och fördjupat samar- bete för att säkra demokrati. frihet och ekonomiska framsteg i vår del av världen. De omvälvande händelserna i Central- och Östeuropa har också skapat helt andra förutsättningar än tidigare att förverkliga ett brett all- europeiskt samarbete. Det råder heller ingen tvekan om att EG kommer att spela en central roll i denna utveckling. Mot den bakgrunden har riksdagen med bred enighet ställt sig bakom den svenska ansökan om medlemskap i EG.

Det avtal om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) som nu bör föreläggas riksdagen är ett betydelsefullt avtal i sig. Men det utgör också ett viktigt steg på vägen till ett svenskt medlemskap i EG.

Avtalet. som undertecknades i staden Oporto i Portugal den 2 maj. innebär att en ny dimension tillförs det europeiska samarbetet. Mellan de avtalsslutande parterna upprättas världens största ekonomiska samarbets— område med ca 380 miljoner människor. Detta innebär dock ingen sluten- het gentemot omvärlden i övrigt. I vår allmänt frihandelsvänliga politik ligger att vi verkar för ett Västeuropa öppet mot den övriga världen.

Avtalet spänner över snart sagt alla områden i samhället men kärnan är deltagandet i EG:s inre marknad. Genom avtalet skapas i allt väsentligt fri rörlighet för varor. personer, tjänster och kapital jämte en enhetlig konkur- renspolitik. Avtalet innefattar också samarbete på en rad andra viktiga områden som miljövård. arbetsmiljö, konsumentskydd. forskning och

I"»)

Bilaga 1

utveckling samt utbildning. Genom avtalet skapas vidare ett institutionellt system som syftar till att ge EFTA-länderna ett inflytande inom EES som motsvarar ländernas åtaganden i fråga om avtalets materiella innehåll.

I anslutning till EES-avtalet har EFTA-länderna sinsemellan träffat avtal om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol (övervak- ningsavtalet) samt om en ständig kommitté (kommittéavtalet). Dessutom har EFTA-länderna undertecknat ett avtal om parlamentarikersamarbete mellan ledamöter från EFTA-ländernas parlament. Samtliga avtal avses träda i kraft den 1 januari 1993. dvs. samtidigt som EG:s inre marknad förverkligas.

Huvudmålet för regeringens politik är att bryta den ekonomiska stagna- tionen och återge Sverige en stark och växande ekonomi. Ett deltagande i det internationella samarbetet är en avgörande förutsättning för en positiv utveckling av det svenska välståndet. Denna utveckling är sedan mer än hundra år exportledd. Den svenska ekonomin måste fortsätta att vara konkurrenskraftig. Ett deltagande på lika villkor i den gemensamma väst- europeiska marknaden, som bildas genom EES-avtalet. är i det ljuset en viktig förutsättning för Sveriges förmåga att stärka sin ställning som livskraftig industrination.

Det är mot denna bakgrund naturligt att det rått en bred politisk uppslutning kring det mandat riksdagen givit om ett deltagande tillsam- mans med övriga EFTA-länder i EG:s inre marknad så snart denna etableras. EES-avtalet är ett naturligt steg i den fortlöpande integrations- processen. Denna uppfattning delas av det stora flertalet remissinstanser som yttrat sig över avtalet.

Genom den fria rörligheten för varor kan svenskt näringsliv konkurrera på världens i köpkraft räknat största hemmamarknad. EES svarar för nära tre fjärdedelar av svensk utrikeshandel. Svenska företag får också möjlig- het att delta i en ny marknad för offentlig upphandling, som uppgår till ca 12 miljarder kr. per dag.

Principen om personers fria rörlighet och etablerandet av en fri väst- europeisk arbetsmarknad innebär en helt ny frihet, som inte täcks av tidigare avtal mellan EFTA-ländcrna och EG. Avtalet får här en rad konkreta följder för medborgarna inom EES och ges här en viktig "social dimension". Alla EES-medborgare får rätt att fritt flytta inom hela EES för att ta anställning. starta egen verksamhet, studera. bo och leva. De kan också föra med sig intjänade förmåner från socialförsäkringssystem i andra EES—länder. Den fria rörligheten underlättas av ett system för ömsesidiga erkännanden av kompetens. Vad jag nu nämnt kan inte uppnås utan EES-avtalet.

EES-avtalet får också stor betydelse på tjänsteområdet. där rörligheten tidigare varit begränsad. Som exempel på tjänster som omfattas av avtalet kan nämnas finansiella tjänster, informationstjänster och tclckommunika- tioner samt inte minst tjänsterna på transportom rådet. En liberalisering av tjänstehandeln får stor betydelse för Sverige med hänsyn till tjänstesek- torns allmänt växande roll i den svenska ekonomin. En förutsättning för fri tjänstehandel är en liberalisering av kapitalrörelserna. Genom EES-avtalet skapas en helt integrerad västeuropeisk kapitalmarknad.

Bilaga 1

Det intensifierade europeiska samarbete, som EES-avtalet lägger grun- den till inom en rad angränsande områden. kan också väntas påverka vårt lands utveckling mycket positivt. Som exempel kan nämnas forskningsom- rådet. där Sverige får möjlighet att aktivt delta i EG:s omfattande program verksam het, utbildningsområdet med dess program för samarbete och ungdomsutbyte samt miljöområdet, där regionala och internationella problem kan hanteras lättare genom samarbete inom EES än enbart på nationell grund.

Sammanfattningsvis kommer den europeiska integrationen genom EES- avtalet att leda till att Sverige redan år 1993 står inför en inre marknad med betydande rörlighet och öppenhet. En stor del av innehållet i ett EG- medlemskap omfattas av EES-avtalet. För Sveriges del innebär avtalet en mycket påtaglig förstärkning av vårt samarbete med EG och inom EFTA.

Avtalet är emellertid inte en tillräcklig bas för relationen till EG i ett längre perspektiv. Ett skäl härtill är att det system för inflytande avtalet innebär på det institutionella området inte ger samma medbestämmande- rätt som ett medlemskap. Dessutom är gemenskapen nu inne i en dyna- misk utvecklingsfas med siktet inställt på en fortsatt breddning och för- djupning av integrationen till nya områden som inte täcks av EES-avtalet. Det handlar inte längre enbart om den gemensamma. gränslösa marknaden utan om ett ekonomiskt och monetärt samarbete som skall leda till en ekonomisk och monetär union, ett närmare utrikes- och säkerhetspolitiskt samarbete. sociala frågor inkl. arbetsmarknads- och jämställdhetsaspekter, miljövård. energifrågor och forskning m.m.

Det ligger i vårt nationella intresse att delta fullt ut i den process som nu pågår för att bygga ett nytt Europa, grundat på en varaktig fredsordning och stabil ekonomisk tillväxt. Sverige måste kunna tillhöra EG:s institu- tioner med fullt medbestämmande.

De närmaste åren blir avgörande för Sveriges framtida roll i Europa. Vägen mot ett svenskt medlemskap i EG inleddes när Sverige sommaren 1991 formellt ansökte om medlemskap. Vi har därmed börjat den sista etappen mot att fullt ut delta i det fördjupade europeiska samarbete där Sverige historiskt. politiskt. ekonomiskt och kulturellt har en naturlig roll att spela.

Jag kommer i fortsättningen tillsammans med övriga berörda statsråd att ge en bild av EES-avtalets konsekvenser för vårt land och av de åtgärder på olika plan som behöver vidtas för en anpassning till EG:s omfattande regelverk. Även om det är svårt att i detalj förutspå utfallet av avtalet på skilda fält för svenskt vidkommande är den samlade bilden av avtalets återverkningar klart positiv och innebär en rad möjligheter och utma- ningar för vårt land. Både som självständig form för avancerad integration mellan EFTA-länderna och EG och som ett viktigt steg på vägen mot ett medlemskap i EG utgör EES-avtalet en möjlighet till starkt positiv utveck- ling för hela samhället. Helhjärtade ansträngningar har också lagts ned på att få avtalet till stånd. Bakom dessa ansträngningar har sedan flera år rått bred enighet i Sveriges riksdag. Riksdagens målsättning om att svenska medborgare. institutioner och företag bör delta i den inre marknaden på samma villkor som EG—länderna själva har i allt väsentligt kunnat uppnås.

Bilaga 1

Jag förordar därför att det nu undertecknade avtalet tillsammans med de andra tidigare angivna avtalen föreläggs riksdagen för dess godkännande.

Under arbetet med förhandlingar om EES-avtalet och förberedelserna för detta har omfattande samråd ägt rum med myndigheter och organisa- tioner. bl.a. genom rådet för Europafrågor och särskilda referensgrupper knutna till tjugotalet arbetsgrupper inom regeringskansliet för beredning av de olika sakfrågorna.

En följd av avtalets vittomfattande natur är att samtliga departement i större eller mindre grad engagerats i det arbete som fordras för att anpassa svenska regler till dem som gäller i EG och enligt avtalet skall tillämpas i Sverige efter ikraftträdandet. Sådana anpassningar har skett successivt sedan ett par år och når sin kulmen genom de beslut som nu är aktuella. De statsråd, vilkas ansvarsområden berörs av EES-avtalet. redogör i det föl- jande för läget inom sina områden såvitt avser anpassning till EES-avtalet och övriga berörda rättsakter. De presenterar de förslag till lagstiftning, som i detta sammanhang blir aktuella. I flera fall avses dock förslag till lagreglering ske genom propositioner som framläggs senare. I sådana fall görs i det här sammanhanget sådana hänvisningar till EG:s regelverk att den huvudsakliga innebörden av den tillämnade framtida anpassningen ändå klarläggs.

I de fall motsvarigheten i EES-avtalet till EG-förordningar skall införli- vas med svensk rätt genom lag kommer varje förslag till lag om inkorpore- ring av en sådan förordning att framläggas, varvid förordningen bifogas lagförslaget in extenso. Om å andra sidan motsvarigheten till EG:s direktiv skall föranleda lagstiftning kommer förslag att läggas fram. varigenom direktivet transformeras till svensk lag. Själva direktivet bifogas emellertid inte. Sådana direktiv avses bli tillgängliga i särskilda sammanställningar. Till förordningar eller direktiv. som skall inkorporeras resp. transformeras genom andrajörfallningar än lagar, kommer hänvisning i allmänhet att ske på sådant sätt att det ändå finns möjlighet att identifiera reglerna i EG: s sekundärrättsliga regelverk.

EES- och EFTA-avtalen bör bifogas propositionen som bilagor. Jag vill nämna att vad som ingåri EES-avtalet av EG:s regelverk (sekundärrätten) till största del föreligger i svensk översättning, som granskats av EG:s rådssekretariat. De översatta och granskade delarna är under tryckning och kommer att bli tillgängliga så snart det kan ske. Beträffande återstående delar fortsätter översättningsarbetet.

De ekonomiska konsekvenserna av EES-avtalet har behandlats i bud- getpropositionen (prop. 1991/92: 100 bil. 1 och bil. 4). Totalt beräknades kostnaderna inom statsbudgeten för den västeuropeiska integrationen uppgå till ca 930 milj. kr. budgetåret 1992/93. Härav svarar programsamar- betet inom de s.k. angränsande politikområdena samt administration inom svenska myndigheter för ca 612 milj. kr.. EES- och EFTA- institutionerna för ca 50 milj. kr. (totalt inkl. EFTA-sekretariatet 1 10 milj. kr.) och fonden för social och ekonomisk utjämning inorn EES för ca 270 milj. kr.

Bilaga 1

Statsråden anmäler härefter de frågor med anknytning till ett godkän- nande av EES-avtalen m.m., som tillhör deras resp. ansvarsområden. Anförandena redovisas i underprotokollen för resp. departement.

Statsrådet Dinkelspiel avslutar:

Jag hemställer att regeringen i en gemensam proposition förelägger riks- dagen vad jag och övriga föredragande anfört för de åtgärder och ändamål som vi har hemställt om.

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder och de ändamål som de har hemställt om.

Regeringen beslutar vidare att de anföranden som redovisas i underpro- tokollen och de avtal jämte protokoll m.m., som underställs riksdagens prövning, skall bifogas propositionen enligt följande:

Utrikesdepartementet Bilaga 1 Justitiedepartementet Bilaga 2 Försvarsdepartementet Bilaga 3 Socialdepartementet Bilaga 4 Kommunikationsdepartementet Bilaga 5 Finansdepartementet Bilaga 6 Utbildningsdepartementet Bilaga 7 Jordbruksdepartementet Bilaga 8 Arbetsmarknadsdepartementet Bilaga 9 Kulturdepartementet Bilaga 10 Näringsdepartementet Bilaga 11 Civildepartementet Bilaga 12 Miljö- och naturresursdepartementet Bilaga 13 EES-avtalet på svenska Bilaga 14 EES-avtalet på engelska Bilaga 15 EFTA—avtalen på svenska och engelska Bilaga 16

UTRIKESDEPARTEMENTET 112201)- 11991/92? 170 1 a & Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 maj 1992 g

Föredragande: statsrådet Dinkelspiel

Anmälan till proposition om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

1. Inledning

Avtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) och Europe- iska kol- och stålgemenskapen (EKSG) och deras medlemsstater samt medlemsstaterna i den Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) underteckna- des den 2 maj 1992. Samtidigt undertecknades två avtal mellan EFTA- länderna, nämligen dels ett om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol (övervakningsavtalet), dels ett om en ständig kommitté (kommittéavtalet). Den 20 maj 1992 har EFTA-länderna därutöver under- tecknat ett avtal om en kommitté med ledamöter från EFTA-staternas parlament (parlamentarikeravtalet).

Avtalen bör i svensk och engelsk text fogas till protokollet i detta ärende som bilagorna 14— 16.

EES-avtalet omfattar en huvuddel med 129 artiklar, 49 protokoll och 22 bilagor. I bilagorna görs hänvisning till ca 1 500 EG—rättsakter som med nödvändiga anpassningar har integrerats i avtalet. Till avtalet är fogat ett antal protokollsanteckningar och deklarationer jämte viss brevväxling.

Övervakningsavtalet omfattar en huvuddel med 53 artiklar och sju protokoll jämte två bilagor. Kommittéavtalet omfattar likaså en huvuddel med 14 artiklar samt därutöver två protokoll och en bilaga med tillhörande bihang. Även till dessa avtal är fogade protokollsanteckningar m.m.

Under förhandlingsarbetet och förberedelserna för detta har regeringen haft ett omfattande samråd med myndigheter och organisationer, bl.a. genom rådet för Europafrågor och särskilda referensgrupper knutna till tjugotalet arbetsgrupper inom regeringskansliet för beredning av de olika sakfrågorna. I ett par fall har frågor som varit aktuella i förhandlingarna gjorts till föremål för särskilda remissförfaranden. Det gäller t. ex. EES och den svenska grundlagen (Ds 1990: 58) och Romfördragets artikel 30 Om EG-rättens s.k. Cassis de Dijon—princip (Ds 1990: 76). I båda dessa fall har också sammanställningar över remissyttrandena publicerats (Ds 1990: 89 resp. 1991246).

Information har vidare lämnats bl.a. i en serie s.k. grönböcker från utrikesdepartementets handelsavdelning. I en sådan grönbok från april 1990 redovisas fakta om de EG-rättsakter som då bedömdes komma att ingå i avtalet. '

Efter förhandlingarnas avslutande i februari i år har inom utrikesdepar- ' 7

Bilaga 1

tementets handelsavdelning utarbetats dels en grönbok som beskriver framför allt EES-avtalet, men också i korthet övervakningsavtalet och kommittéavtalet, dels departementspromemorian (Ds 1992: 14) EES- avtalets införlivande m.m., vari bl.a. lämnas förslag till en lag om ett Europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES). Samtidigt har EES- avtalet jämte dess protokoll och bilagor ävensom till avtalet fogade överens- komna protokollsanteckningar, deklarationer och brevväxling publicerats i engelsk text sådant det förelåg medio februari 1992. Därefter har några tillägg gjorts. Texterna har sedermera varit föremål för rättslig och språklig granskning.

Promemorian har remissbehandlats. Därvid har remissinstansernas syn på EES-avtalet efterfrågats. Därutöver har några remissinstanser beretts tillfälle att anlägga synpunkter på en specifik fråga som har samband med en kommande EFTA-domstols funktion. Till protokollet i detta ärende bör fogas dels promemorians lagförslag (bilaga 1.1), dels en förteckning över remissinstanserna (bilaga 1.2). Rcmissinstansernas yttranden finns till— gängliga i departementspromemorian (Ds 1992: 35) Yttranden över depar- tementspromemorian (Ds 1992: 14) EES-avtalets införlivande m.m.

Regeringen beslöt den 28 april 1992 att inhämta lagrådets yttrande över inom utrikesdepartementet upprättat förslag till lag om ett Europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES). Det sålunda remitterade förslaget bör fogas till protokollet som bilaga 1.3.

Lagrådet har yttrat sig över lagförslaget den 15 maj 1992. Yttrandet bör fogas till protokollet som bilaga 1.4.

Lagrådet har inledningsvis uttalat att EES-avtalet formellt sett är ett folkrättsligt avtal av traditionellt slag men att den anpassning av svensk rätt till EG:s rättssystem som skall äga rum innebär en så genomgripande förändring av vårt rättssystem att avtalet, i belysning även av de anslu- tande övervaknings- och kommittéavtalen, i sakligt hänseende kan betrak- tas som unikt.

Lagrådet har hänvisat till att EES-avtalet samt övervaknings- och kom- mittéavtalen medför att en synnerligen omfångsrik och delvis omvälvande ny lagstiftning kommer att införas i vår rättsordning. Lagrådet menar därför att man med hänsyn till omfattningen och arten av den nya text- massa som sålunda skall gälla som svensk rätt får räkna med att svårigheter kommer att uppstå vid den praktiska tillämpningen av avtalens materiella bestämmelser. Detta gäller inte bara bestämmelserna sedda för sig många med en utformning ,och ett innehåll som ter sig främmande för svensk lagstiftningsteknik — utan också deras förhållande till jämsides gällande svenska författningar.

Också i andra hänseenden synes enligt lagrådet tveksamheter kunna uppkomma vid tillämpningen av den föreslagna EES-lagen. Detta gäller omfattningen av införlivade regler och framtida avtalsändringar. Lagrådet tar också upp frågan om en inkorporering av EES-avtalet kan anses innebära att svensk normgivningskompetens överlåtits till en internatio— nell organisation.

Lagrådet har vidare föreslagit att bestämmelserna som rör kommunala stödåtgärder skall preciseras och gjort vissa påpekanden och kommentarer

Bilaga 1

i fråga om förslagets konkurrensregler och vad som i remissen anförts om publiceringsfrågor. Slutligen har lagrådet tagit upp en speciell tillämpnings- fråga rörande anpassningcn av svensk rätt till EG-rätten.

Sammanfattningsvis har lagrådet funnit att det remitterade förslaget, med beaktande av vad som sägs i yttrandet, kan godtas och således antas som lag.

Jag kommer i det följande under de berörda avsnitten att närmare återkomma till lagrådets synpunkter och förslag. Som skall framgå kommer jag i de delar lagrådet lämnar förslag i stor utsträckning att ansluta mig till dessa. Jag kommer också i övrigt att i stora delar beakta de synpunkter som lagrådet har lämnat.

Det till lagrådet remitterade förslaget har dels jämkats redaktionellt på vissa punkter, dels i ett par hänseenden ytterligare förtydligats. Också de avtalstexter SOm fogats som bilagor till EES-lagen har jämkats redaktionellt i vissa delar.

Jag ämnar i det följande teckna en historisk bakgrund till EES-avtalet. Först (avsnitt A) kommer jag att redovisa EES-förhandlingarnas gång och beredningsarbetet. Efter en presentation av EES-avtalet och EFTA- avtalens huvudsakliga innehåll kommer jag att redovisa mina över- väganden i fråga om godkännande av avtalen. Sedan (avsnitt B) kommer jag att lämna en närmare beskrivning av avtalen. Som inledning till detta avsnitt kommer jag att översiktligt redogöra för EG:s rättsliga struktur. En sådan redogörelse bedömer jag som angelägen för att avtalen skall kunna sättas in i sitt rättsliga sammanhang.

Därefter (avsnitt C) kommerjag att ta upp frågor som rör införlivandet med svensk rätt av avtalet och de lagstiftningsåtgärdcr som detta förutsät- ter. I det sammanhanget kom mer jag också att behandla vissa publicerings- frågor m.m.

Slutligen (avsnitt D) tar jag upp vissa lagstiftningsfrågor på specifika områden.

Bilaga 1

2. Historisk återblick

Redan år 1951 beslöt Västtyskland, Frankrike, Italien, Belgien, Nederlän- derna och Luxemburg att gå samman i den europeiska kol- och stålgemen- skapen (EKSG). Organisationen avsåg att samordna de deltagande län- dernas kol- och stålindustri. Syftet var både ekonomiskt och politiskt. På det ekonomiska planet skulle gemenskapen främja tillväxt och sysselsätt- ning. Politiskt skulle samordningen leda till att risken för krig eliminerades mellan de deltagande länderna. Den skulle också jämna vägen för ett enat Europa. Länderna kom snart att sträva mot ett mer omfattande samarbete. Ett försök att bilda en gemensam armé misslyckades dock år 1954.

År 1957 inleddes en ny fas i den europeiska integrationsprocessen. Då undertecknades Romfördraget om den Europeiska ekonomiska gemenska- pen. Genom Romfördraget åtog sig de sex medlemsländerna i Europeiska kol- och stålgemenskapen inte bara att bilda en tullunion utan också att successivt gå vidare mot ett alltmer intensivt ekonomiskt och politiskt samarbete. För detta ändamål skapades ett antal institutioner med över- statlig kompetens. Samtidigt med Romfördraget undertecknades också fördraget om den Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom).

För att undvika att den planerade Europeiska ekonomiska gemenskapen skulle leda till en ekonomisk och politisk splittring av Västeuropa, inleddes redan år 1956 överläggningar inom OEEC (Organisation for European Economic Cooperation) som syftade till att bilda ett frihandelsområde omfattande alla de sjutton medlemsländerna. Dessa s.k. Maudlingför- handlingar blev dock resultatlösa och avbröts i slutet av år 1958. Sju av länderna utanför EG, däribland Sverige, tog då upp överläggningar om att skapa ett frihandelsområde av mer begränsad omfattning. År 1959 slöts den s.k. Stockholmskonventionen genom vilken den europeiska frihan- delssammanslutningen EFTA bildades. Två målsättningar angavs för orga- nisationen: dels att skapa ett frihandelsområde för industrivaror, dels att skapa ett bättre utgångsläge för eventuella förhandlingar med EG.

Sommaren 1961 ansökte Storbritannien om medlemskap i EG. Dan- mark och Norge följde det brittiska exemplet medan Sverige, Schweiz och Österrike ansökte om s.k. association. Förhandlingar inleddes men av- bröts redan i början av år 1963 efter ett franskt veto mot ett brittiskt inträde.

I gengäld drevs det interna arbetet inom EFTA och EG med stor framgång. Tullavvecklingen mellan medlemsländerna i EFTA var genom— förd år 1966. Inom ramen för EG skapades en tullunion samt en gemensam jordbruks- och handelspolitik.

År 1967 ansökte Storbritannien tillsammans med Norge, Danmark och Irland återigen om medlemskap i EG. Samtidigt förnyade Sverige sin ansökan. och denna gång uteslöts ingen av de former för samarbete som Romfördraget förutser. Avgörande för svensk del var att de förbehåll som neutralitetspolitiken föranledde kunde tillgodoses. Denna öppna ansökan får ses mot bakgrund av den nedtoning av det överstatliga elementet i samarbetet, som blev följden av den s.k. Luxemburgkompromissen från år 1966 genom vilken medlemsländerna i praktiken gavs vetorätt i frågor som

betraktades som vitala från nationell synpunkt. Några egentliga förhand- Prop. 1991/92: 170 lingar kom inte till stånd denna gång och samtalen avbröts återigen på Bilaga 1 grund av ett franskt veto mot ett brittiskt inträde.

I detta läge aktualiserades frågan om ett utvidgat nordiskt ekonomiskt samarbete, den s.k. NORDEK-planen som syftade till bl.a. en tullunion. NORDEK kom dock aldrig att förverkligas.

En tredje framstöt mot en utvidgning av EG gjordes år 1969. Förhand- lingar om medlemskap inleddes med Storbritannien, Irland och Danmark, vilka utmynnade i att dessa länder inträdde i Gemenskapen den 1 januari 1973.

Även Norge hade undertecknat anslutningsakten, men sedan en majori- tet av valmanskåren i en rådgivande folkomröstning uttalat sig mot en anslutning valde Norge att inte ratificera den.

Jämsides med dessa förhandlingar fördes överläggningar mellan EG och de återstående EFTA-länderna. Från svensk sida gjordes inga andra för- behåll i förhandlingarna än de som föranleddes av neutralitetspolitiken. Varken tullunion eller deltagande i den gemensamma jordbrukspolitiken uteslöts. Liksom vid 1967 års ansökan lämnades formen för samarbetet öppen.

Vid slutet av år 1970 kom enhetstanken återigen i fokus genom Davignon- och Werner-rapporterna. Där drogs riktlinjerna upp för ett närmare utrikespolitiskt resp. ekonomiskt-politiskt samarbete mellan EG:s medlemsländer med syfte att på lång sikt uppnå en mycket långtgå- ende samordning på dessa områden.

Därmed ändrades förutsättningarna för Sveriges position i de påbörjade förhandlingarna." Regeringen konstaterade i mars 1971 att neutralitetspo- litiken inte kunde förenas med ett närmare utrikespolitiskt samarbete i enlighet med Davignon-rapportens slutsatser. Därtill bedömdes att neutra- litetspolitiken satte gränser för hur långt Sverige kunde medverka inom en ekonomisk och monetär union, som innebar uppgivande av betydelsefulla områden av nationell beslutanderätt. Slutsatsen blev att ett svenskt med- lemskap inte längre var aktuellt.

Förhandlingarna mellan Sverige och EG avslutades i juli 1972. De resulterade i ett frihandelsavtal för industrivaror. Avtalet trädde i kraft den 1 januari 1973 (prop. 1972: 135, UU 20. rskr. 311). Liknande bilaterala frihandelsavtal slöts mellan EG och övriga EFTA-länder. Genom avtalen bevarades i stort den frihandel som uppnåtts mellan EFTA-länderna och utsträcktes successivt till att omfatta hela EFTA/EG-området.

Oljekrisen år 1973 fick långtgående negativa konsekvenser för de väst- europeiska länderna. Tillväxten minskade samtidigt som inflation och arbetslöshet sköt i höjden. Nationella problem fick förtur framför interna- tionellt samarbete. I EFTA-samarbetet var Stockholmskonventionens am- bitioner på frihandelsområdet redan infriade. Tonvikten lades nu på att undanröja tekniska handelshinder. En del framsteg gjordes men takten i arbetet var låg.

EG-arbctet präglades under större delen av 1970-talet och början av 1980-talet av budgetfrågan, som kom att försvåra samarbetet i övrigt. Det visade sig svårt att inordna Storbritannien i den gemensamma jordbruks- 1 1

politiken och dess finansiering. Integrationsprocesscn gick långsamt. Det Prop. 1991/92: 170 kan dock noteras att det informella politiska samarbete som Davignonrap- Bilaga 1 porten lagt grund för utvecklades. Ett förstärkt europeiskt valutasamar- bete. EMS. inleddes år 1978. År 1981 utvidgades Gemenskapen med Grekland. En ytterligare utvidgning skedde år 1986 då Spanien och den tidigare EFTA-medlemmen Portugal inträdde som medlemmar.

Den 1 januari 1984 var den successiva tullavveckingen mellan EG och EFTA:s medlemsländer genomförd. Därmed hade ett frihandelsområde för industrivaror omfattande 350 milj. människor skapats. Ett nytt viktigt steg i relationerna mellan EFTA-länderna och EG togs i april 1984, då ett första gemensamt ministermöte mellan EFTA-länderna och EG hölls i Luxemburg. Ministrarna enades vid mötet om en deklaration, som lade den politiska grunden för ett utvidgat samarbete mellan EG och EFTA: s medlemsländer med yttersta mål att skapa ett dynamiskt europeiskt eko- nomiskt samarbetsområde (EES) omfattande hela Västeuropa. Sverige tillhörde initiativtagarna till deklarationen.

EG-kommissionen lade ijuni 1985 fram en vitbok med sammanfattande förslag om hur Gemenskapens ursprungliga målsättning borde kunna upp- nås. Denna sammanfattades i begreppet inre marknad, vilken enligt vitbo- ken skall vara genomförd till utgången av år 1992. Senare samma år höll EG:s medlemsländer en konferens om revidering av beslutsreglcrna i bl.a. Romfördraget. Fördragsändringarna sammanställdes i den europeiska en- hetsakten, som förutom en ändring av Gemenskapens beslutsregler också innehåller bestämmelser om EG:s inre marknad, valutapolitik, regional- politik, forskning och utveckling, utrikes- och säkerhetspolitik, social- politik, miljövård och förhållandct mellan EG:s institutioner. Enhetsakten trädde i kraft den 1 juli 1987. Genom den skapades de institutionella förutsättningarna för att genomföra bl. a. vitbokens målsättning.

EG:s beslut om den inre marknaden ändrade också förutsättningarna för samarbetet mellan Sverige och EG. Det stod alltmer klart att visionen om ett EES. såsom den gestaltade sig vid ministermötet i Luxemburg, knappast skulle kunna förverkligas genom den gradvisa utvidgning av samarbetet som skett inom Luxemburgdeklarationens ram. Den dåva- rande regeringen lade därför hösten 1987 fram en proposition om Sverige och den västeuropeiska integrationen (prop. 1987/88:66) i vilken riktlin- jerna för ett breddat och fördjupat samarbete med EG lades fast. Målsätt- ningen var att Sverige tillsammans med övriga EFTA-länder skulle bli delaktig i den inre marknaden. Riksdagen konstaterade också i sitt betän- kande över propositionen (UU 1987/88: 24) att Sverige bör eftersträva ett så nära och varaktigt samarbete med EG som möjligt på alla de områden som innefattas av den inre marknaden. Som mål angavs, att integrations- arbetet skulle leda till samma fördelar och åtaganden för medborgare. företag och institutioner i Sverige som i EG:s medlemsländer. Man fastslog också att ett svenskt medlemskap inte var ett mål för de förhandlingar som då förestod.

Under sommaren och hösten 1988 intensifierades samarbetet EFTA- EG. Vid EFTAzs ministermöte i Tammerfors i juni 1988 lades, på svenskt initiativ, en handlingSplan för ett breddat samarbete fast. 12

EFTA-länderna inledde under hösten år 1988 samtal med EG om Prop. 1991/922170 förutsättningarna för ett samarbete i linje med handlingsplanen. I ett tal Bilaga 1 inför EG—parlamentet den 17 januari 1989 föreslog EG-kommissionens ordförande Jacques Delors att samarbetet med EFTA-länderna breddades och gavs en fastare ram. Förslaget välkomnades av EFTA-ländernas rege- ringschefer vid ett möte i Oslo i mars samma år. Det blev upptakten till en intensiv dialog om det framtida samarbetets utformning. Under somma- ren och hösten 1989 kartlades de möjliga samarbetsområdena. Därtill diskuterades den institutionella och rättsliga ramen för samarbetet. Kart- läggningen utmynnade i den samstämmiga bedömningen att det fanns förutsättningar för förhandlingar om ett EES-avtal. Vid ett gemensamt ministermöte mellan EG och EFTA den 19 december 1989 beslutades att formella förhandlingar om ett brett upplagt avtal skulle inledas. vilket också skedde den 20 juni 1990.

Vid sidan av förhandlingen med EFTA-länderna har sedan år 1989 särskilt tre frågor kommit att stå i fokus för Gemenskapens intresse, nämligen relationerna till Öst- och Centraleuropa. arbetet i riktning mot en ekonomisk och monetär union samt arbetet mot en politisk union.

Genom kommunismens sammanbrott i Centraleuropa ändrades förut- sättningarna för Gemenskapens relationer med de berörda länderna. Ge— nom det tyska enandet år 1990 införlivades det förutvarande DDR i EG. Förhandlingar om associationsavtal mellan EG och Tjeckoslovakien. Po- len och Ungern har inletts. EG-kommissionen har vidare samordningsan- svaret för de gemensamma biståndsinsatserna gentemot Östeuropa inom ramen för den s.k. G 24-processen.

Under år 1990 togs det första steget mot ett fullt genomförande av en ekonomisk och monetär union inom EG. Kapitalrörelserna. som succes- sivt liberaliserats under de senaste åren, släpptes helt fria i flertalet medlemsländer den 1 juli samma år. Spanien. Portugal. Grekland och Irland behåller dock i ett övergångsskede vissa begränsade valutaregle- ringar. Vidare fördjupades det ekonomisk-politiska samarbetet. En rege- ringskonferens tillsattes den 15 december samma år med uppgift att bestämma innehållet i och tidtabellen för den följande utvecklingen mot en ekonomisk och monetär union.

Med den inre marknaden. den successiva utvecklingen mot en ekono- misk och monetär union och de yttre förändringarna i Europa aktualisera- des under år 1990 också frågan om en förstärkning av det politiska samarbetet inom gemenskapen. Europeiska rådet beslutade därför att parallellt med konferensen om den monetära unionen också inleda en konferens om den politiska unionen.

Efter ett år av förhandlingar mellan EG och regeringarna träffades överenskommelsen om den Europeiska unionen vid det Europeiska rådets möte i Maastricht den 9 december 1991. Överenskommelsen innebär att den Europeiska gemenskapen gradvis omvandlas till en Europeisk union. Senast år 1999 skall en ekonomisk och monetär union med gemensam valuta och centralbank vara verklighet. Samarbetet fördjupas samtidigt som det breddas till en rad nya områden. Beslutsprocessen görs mer effektiv genom ökad användning av majoritetsbeslut och parlamentet får 13

större befogenheter. En gemensam utrikes- och säkerhetspolitik införs Prop. 1991/92: 170 successivt. Samarbetet omkringinvandrarpolitiska. polisiära och juridiska Bilaga 1 frågor förstärks. Den Europeiska unionen vilar institutionellt på tre pelare: en avsevärt utvecklad europeisk gemenskap med en institutionell uppbyggnad motsva- rande den som gäller för EG i dag, en gemensam utrikes- och säkerhetspo- litik där medlemsländerna ges ett starkt inflytande över den fortsatta utvecklingen samt ett förstärkt samarbete omkring invandrarpolitiska, polisiära och juridiska frågor där ansvaret helt vilar på medlemsländerna. Maastrichtöverenskommelsen kommer att följas upp av en ny regerings— konferens under år 1996.

A GODKÄNNANDE AV EES-AVTALET M.M. gflop- 11991/92: 170 1 aga

3. EES-förhandlingarnas gång

Vid ett gemensamt ministermöte EFTA/EG i Bryssel den 19 december 1989 togs beslut om att under första halvåret 1990 inleda formella förhand- lingar om ett brett upplagt avtal om EES. Målet var att på EG-regelverkets grund uppnå fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital. Eventu- ella övergångs- eller andra arrangemang var en förhandlingsfråga. Minist— rarna underströk dock att utrymmet för undantag från enskilda EG—regler var begränsat och måste grunda sig på verkligt vitala nationella intressen.

Samarbetet skulle vila på lika konkurrensvillkor. Det skulle också om- fatta angränsande områden som sociala frågor, konsumentskydd, forsk- ning och utveckling, miljövård. utbildning, program för små och medel- stora företag samt turism. Avtalet skulle vidare innefatta instrument för att utjämna ekonomiska och sociala skillnader mellan olika regioner. Beträff- ande de institutionella frågorna underströk ministrarna att parternas be- slutsautonomi skulle respekteras. Procedurer ägnade att underlätta sam- förståndslösningar borde förhandlas fram.

Likformig tillämpning och övervakning skulle på lämpligt sätt tillförsäk- ras och en effektiv tvistlösning komma till stånd. Förhandlingarna skulle enligt ministrarna avslutas så snart som möjligt och avtalet träda i kraft den 1 januari 1993, dvs. samtidigt med att den inre marknaden förverkli- gades i EG.

Efter ytterligare förberedelsearbete under det svenska ordförandeskapet i EFTA våren 1990 inleddes de formella förhandlingarna om ett EES-avtal den 20 juni 1990. Förhandlingarna leddes på tjänstemannanivå av en särskild gemensam chefsförhandlargrupp, High Level Negotiating Group (HLNG). Gruppen tillsatte fem förhandlingsgrupper — en för varor. en för tjänster och kapital. en för personers rörlighet. en för s.k. angränsande politikområden samt en femte grupp för rättsliga och institutionella frågor. EG företräddes i förhandlingsgrupperna av EG-kommissionen biträdd av medlemsländerna.

Redan under den föregående kartläggningsfasen hade EFTA-länderna försökt att så långt som möjligt agera samordnat, något som de också fortsatte med under förhandlingarna. EG hade tidigt understrukit be- tydelsen av att ha en enda part att diskutera med. Mycket arbete kom därför att läggas ner på att utforma gemensamma ställningstaganden i EFTA-kretsen.

1 de olika förhandlingsgrupperna deltog samtliga EFTA-länder men företräddes gentemot EG av en gemensam ordförande. 1 chefsförhandlar- gruppen växlade ordförandeskapet mellan EFTA-länderna halvårsvis i överensstämmelse med cirkulationen av ordförandeskapet i EFTA. Ordfö- randeuppdragen i övriga förhandlingsgrupper var uppdelade mellan EFTA-länderna. Sverige ansvarade för förhandlingsgruppen för varor.

Två frågekomplex kom att dominera förhandlingarna. Det ena rörde 15

tillämpningen av de relevanta EG-reglerna. Utgångspunkten för samarbe- Prop. 1991/92: 170 tet var att EFTA-länderna skulle överta de relevanta delarna av EG:s s.k. Bilaga 1 sekundära regelverk, dvs. främst direktiv och förordningar. Denna regel- massa måste således identifieras och konsekvenserna av ett övertagande noga analyseras av de enskilda .EFTA-länderna. Av olika skäl visade det sig att dessa i flera fall hade behov av övergångsarrangemang eller andra särlösningar. Stora ansträngningar kom att läggas ner på utformningen av dessa arrangemang både inom EFTA och i förhandlingarna med EG. Detta gälldei synnerhet arbetet med att förena EFTA-ländernas i vissa avseenden högre krav vad gäller skydd för liv, hälsa och miljö med den fria varumark- nad som eftersträvas inom EES.

Den andra frågan rörde avtalets institutionella och rättsliga form. Det handlade här om att skapa en institutionell och rättslig struktur som å ena sidan tillgodosåg EFTA-ländernas krav på medinflytande och å andra sidan garanterade EG:s önskan om bibehållen beslu'tsautonomi. Till detta kom frågan om utformningen av övervakningen och tillämpningen av avtalet samt former för bl. a. tvistlösning mellan parterna.

Vid ett gemensamt ministermöte i Geneve den 19 december 1990 nåddes enighet om den övergripande strukturen för avtalets institutionella uppbyggnad och huvuddragen i en gemensam beslutsordning.

Förhandlingarna fortsatte under våren 1991 med ökad intensitet. Vid ett gemensamt ministermöte i Bryssel den 13 maj gjordes betydande framsteg beträffande lösningen av de rättsliga och institutionella frågorna. Bl.a. träffades en överenskommelse om att en gemensam EES-domstol skulle inrättas. Parterna hade då också funnit lösningar på flertalet av de frågor där EFTA-länderna önskade övergångsarrangemang eller andra särlös- ningar.

Parallellt med dessa framsteg började frågan om fiskets behandling i EES-avtalet att tona fram som en allt svårare förhandlingsfråga. EFTA- länderna önskade fullt tillträde till EG-marknaden för fisk, vilket flera EG-länder motsatte sig. EG önskade för sin del visst tillträde till norska och isländska fiskevatten. En annan känslig och svårbemästrad fråga gällde transittrafiken genom Schweiz och Österrike. 1 avvaktan på en lösning av i första hand fiskefrågan var EFTA-sidan ovillig att diskutera den slutliga omfattningen av och formerna för bidrag till ekonomisk och social utjäm- ning inom EES.

Under juni och juli månad 1991 gjordes stora men fruktlösa ansträng- ningar att lösa dessa frågor. Vid ett ministermöte i Bryssel den 30ju1i 1991 kunde ministrarna konstatera att fiskefrågan fortfarande var olöst. Dess- förinnan hade parterna enats om att skjuta avslutningen av förhandling- arna rörande transittrafiken till den 15 oktober 1991. Övriga utestående frågor föreföll i allt väsenligt vara lösta.

Sedan förhandlingarna återupptagits i september enades parterna vid ett ministermöte den 21 oktober om en lösning av fiskefrågan. Dessförinnan hade övriga utestående frågor, inkl. frågan om transittrafiken lösts.

Under sensommaren 1991 hade EG-kommissionen begärt ett yttrande från EG—domstolen om den förutsedda kontrollmckanismen, dvs. främst den gemensamma EES-domstolen. var förenlig med Romfördraget. I sitt 16

yttrande som avgavs den 14 december 1991, konstaterade domstolen att Prop. 1991/92: 170 den enligt avtalet tilltänkta judiciella kontrollen inte var förenlig med Bilaga 1 Romfördraget.

Domstolens ställningstaganden ledde till att förhandlingarna återupp- togs i syfte att finna en lösning på de uppkomna problemen. Efter intensiva förhandlingar nåddes den 14 februari 1992 enighet om de judiciella frågor som sålunda hade berörts i EG-domstolens yttrande.

EG-kommissionen beslutade den 27 februari 1992 att på nytt inhämta EG-domstolens yttrande, nu över den lösning som nåtts i omförhandling- arna. EG-domstolen förklarade i yttrande den 10 april 1992 att de nu uppnådda lösningarna är förenliga med Romfördraget.

Avtalet liksom övervakningsavtalet och kommittéavtalet har därefter undertecknats den 2 maj 1992. Undertecknande av parlamentarikeravtalet skedde den 20 maj 1992.

Hänvisningar till S3

  • Prop. 1991/92:170: Avsnitt 5.4

4. Beredningsarbetet

Bredden i förhandlingsarbetet har ställt stora krav på beredningsarbetet i Sverige. Inte minst samrådet mellan regeringen och riksdagen har varit omfattande. Detta har skett på flera sätt. Vidare har alla viktiga integra- tionspolitiska ställningstaganden föregåtts av samråd i Utrikesnämnden. Dessutom har riksdagens EFTA-delegation, som bl. a. har till uppgift att fungera som ett forum för informationsutbyte mellan regering och riksdag i frågor med anknytning till integrationsarbetet. spelat en viktig roll. Delegationen har under förhandlingarnas gång sammanträffat med repre- sentanter för regeringen ungefär varannan månad. Slutligen har regeringen i de utrikes- och handelspolitiska debatterna samt vid riksdagens informa- tionsstunder fortlöpande redovisat sin politik på området. 1 svar på inter- pellationer och frågor har regeringen kunnat klarlägga enskilda aspekter eller delar av integrationsarbetet. Vidare har utrikesutskottet och andra utskott i riksdagen haft möjlighet att inhämta informationer från reger- ingen och dess myndigheter.

Beredningsarbetet i regeringen har skett inom ramen för den särskilda organisation som upprättades i anslutning till riksdagsbeslutet år 1988 (UU 1987/88: 24). Sammanlagt har mer än 400 personer involverats från departement, myndigheter, näringsliv, fackliga organisationer och andra intressenter.

Arbetet har letts av en särskild statsrådsgrupp under ledning av statsmi- nistern och med deltagande av utrikes-, utrikeshandels-, finans- och indu- striministrarna. En statssekreterargrupp under ledning av statssekretera- ren i utrikesdepartementets handelsavdelning har svarat för den fortlö- pande styrningen.

Själva förhandlingsarbetct har letts av en särskild chefsförhandlare. Denne har också varit ordförande i beredningsgruppen för europafrågor som har fungerat som ett samordningsorgan. I gruppen har ingått bl.a. ordförandena i de sammanlagt 26 arbetsgrupper som har funnits på olika sakområden. 17

?. Riksdagen 1991/92. Isaml. Nr 170. Bilaga I

Arbetsgrupperna har svarat för det grundläggande arbetet i integrations- Prop. 1991/ 92: 170 processen och det är inom dessa grupper som de för EES-avtalet relevanta Bilaga 1 EG-reglerna har analyserats och förutsättningarna för en svensk anpass- ning har utretts. Vanligtvis har arbetsgrupperna letts av en enhetschef från det fackdepartcment vartill gruppen närmast hört och i övrigt bestått av representanter från berörda departement och myndigheter.

Samrådet med intressenter utanför departement och myndigheter har under hela arbetet tillmätts stor betydelse. Redan år 1988 tillsatte reger- ingen ett särskilt råd för Europafrågor. l rådet, som letts av statsministern, har förutom statsrådsgruppen också deltagit företrädare för bl. a. fackför- eningsrörelsen och näringslivet. Rådet som har haft en enbart rådgivande roll, har mötts minst en gång i kvartalet.

På samma sätt har särskilda referensgrupper knutits till så gott som alla arbetsgrupper. Referensgrupperna har bestått av representanter för nä- ringslivsorganisationer, fackliga organisationer och övriga intressen.

Genom rådet för Europafrågor och referensgrupperna har departement och arbetsgrupper —- och genom dem regeringen löpande under för- handlingsarbetets gång kunnat avläsa berörda intressenters inställning i uppkommande frågor. Omvänt har intressenterna haft möjlighet att fästa regeringens uppmärksamhet på frågor eller förhållanden som bedömts vara av vikt. Därutöver har enskilda förhandlingsfrågor av betydelse i flera fall varit föremål för skriftligt remissförfarande.

Hänvisningar till S4

5. EES—avtalets och EFTA-avtalens huvudsakliga innehåll

5. l EES-avtalet

EES—avtalet är väsentligen ett vanligt folkrättsligt avtal men har särdrag som sammanhänger med dess nära samband med det EG-rättsliga sys- tcmet. Avtalet innehåller en huvuddel med de materiella bestämmelserna om fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital (de fyra friheterna) samt s.k. angränsande politikområden. Denna del motsvarar den primära EG-rätten, i första hand Rom fördragets regler. Dessutom finns bestämmel- ser om de olika institutioner som etableras genom avtalet.

1 det följande ges en kortfattad beskrivning av EES-avtalets innehåll. En närmare redogörelse finns i avsnitt 8.

Målet för EES-avtalet är att med enhetliga regler främja handel och övrig ekonomisk samverkan mellan parterna i syfte att skapa ett enhetligt Euro- peiskt ekonomiskt samarbetsområde. EES avses fungera i huvudsak som en enda marknad med fri rörlighet för varor. personer. tjänster och kapital.

Dessa fyra friheter bygger framför allt på cttfi'irbud mot särbehandling på grund av nationalitet. Länderna är också förpliktade att samarbeta så att inte strävandena att förverkliga målen med EES—avtalet försvåras eller äventyras.

1 fråga om varor förutsätter den fria rörligheten ett regelsystem för avskaffande av tullar och kvantitativa import- och exportrestriktioner 18

samt åtgärder med motsvarande verkan. EES-avtalet omfattar regler för fri Prop. 1991/92: 170 varucirkulation som nära svarar mot bestämmelser i Romfördraget, Bilaga 1 EFTA-konventionen och gällande frihandelsavtal mellan EG och EFTA- länderna. EES—avtalet innebär ett avsevärt fördjupat och breddat frihan- delsområde med förenklade ursprungsrcgler och gränsformaliteter. EES utgör emellertid ingen motsvarighet till den tullunion som EG är.

EG:s gemensamma jordbrukspolitik omfattas inte av EES-avtalet. Där- emot underlättas handeln med särskilt angivna fiske— och jordbrukspro- dukter. Dessutom har parallellt med EES-avtalet bilaterala avtal på jordbruks- och fiskeområdena förhandlats fram.

Fri rörlighet för varor och tjänster förutsätter ett system för fri konkur- rens. Genom avtalet övertas dc regler på konkurrensområdet som gäller enligt Romfördraget. Det gäller framför allt förbud mot avtal och andra förfaranden med konkurrensbegränsande verkan och förbud mot missbruk av dominerande marknadsställning samt en prövning av vissa företagskon- centrationer. Övervakningen av att konkurrensreglerna tillämpas på rätt sätt ankommer på EG-kommissionen och på en oberoende övervaknings- myndighet som EFTA-länderna har åtagit sig att inrätta.

Avtalet innehåller också regler om antidumpningsåtgärder m. m. Vidare föreskrivs att offentligt stöd och offentliga monopol inte får snedvrida konkurrensen med verkan på handeln. Offentlig upphandling skall ske i full konkurrens mellan företag i de olika länderna.

I fråga om rörlighet för personer skapar EES-avtalet förutsättningar för en gemensam arbetsmarknad. Reglerna omfattar socialförsäkringsskydd för migrerande arbetstagare m.fl.. etableringsrätt för självständiga närings- idkare, ömsesidigt erkännande av examina och förenklad gränskontroll.

Avtalet innebär rätt för medborgarei alla EES-länder att flytta mellan de avtalsslutande länderna för att söka anställning. att ha anställning i ett land enligt de regler som gäller för arbetstagare i det landet samt att stanna i ett land där man haft anställning. Rätten gäller även familjemedlemmar.

På den sociala trygghetens område innebär avtalet i huvudsak rätt att lägga samman alla, försäkringspcrioder från trygghetssystem i olika medlemsländer och att föra med sig denna rätt inom hela EES-området.

Etableringsfriheten inom EES gäller både fysiska och juridiska personer. t. ex. när kontor, filialer och dotterbolag upprättas. Friheten omfattar rätt att uppta och utöva självständig förvärvsverksamhct på de villkor som etableringslandet föreskriver för sina egna medborgare. Avtalet innebär här i princip att förvärv av både företag och fastigheter skall vara möjliga för rättssubjekt inom EES.

Avtalet innehåller också regler som liberaliserar handeln med tjänster samt kapitalröre/ser; dessa skall i princip vara fria.

EES-avtalet medger liksom Romfördraget generellt undantag från prin- cipen om fri rörlighet när nationella åtgärder är nödvändiga för att tillgo- dose tvingande krav på skydd för bl. a. allmän ordning. säkerhet eller hälsa. Sådana frågor har belysts i den inledningsvis nämnda departementsprome- morian om EG-rättens s.k. Cassis de Dijon-princip. Undantag skall be- gränsas till vad som är nödvändigt och minst störande för den fria rörlig- heten. Svcrige har dessutom förbehållit sig rätten att vidmakthålla ett antal [9

förbud mot farliga ämnen med hänsyn till redan etablerade högre skydds- Prop. 1991/92: 170 normer. Bilaga 1

Ett avsnitt i EES-avtalet innehåller övergripande bestämmelser med anknytning till de fyra friheterna. Det gäller fem områden. nämligen sociala frågor (bl.a. jämställdhet), miljö. konsumentskydd. statistik och bolagsrätt. Syftet med gemensamma regler på det sociala området är att bidra till bättre arbetsförhållanden och bättre levnadsstandard för arbets- tagare. På konsumentskyddsområdet är avsikten att stärka konsumentens - ställning på marknaden och i fråga om miljön bl. a. att säkerställa ett klokt och rationellt utnyttjande av naturresurserna.

EES-avtalet omfattar därutöver en rad angränsande områden för gemen- sam politik, som inte hänför sig direkt till de fyra friheterna men som har ansetts utgöra viktiga komponenter i ett utvidgat europeiskt samarbete. Sammanlagt omfattas tolv delområden. Dessa är bl.a. dels de delar av områdena bolagsrätt. sociala frågor, miljö och konsumentskydd som inte är direkt handelsrelaterade, dels områden som forskning och utveckling, utbildning, små och medelstora företag, turism och regional utjämning. På dessa områden förutsätts samarbetet ske via gemensamma aktiviteter, som i fråga om innehållet kan variera från dialoger mellan EFTA—länderna och EG till regelrätt deltagande i EG-program eller gemensamt utarbetade program.

Med EES-avtalets institutionella uppbyggnad avses gemensamma organ och procedurer för utveckling, administration, samråd, beslutsfattande och tvistlösning. En grundläggande förutsättning för att EES-avtalet skall kunna fungera effektivt är att det institutionella samarbetet bygger på överenskomna och ändamålsenliga samrådsmekanismer. Därför har parterna enats om inrättandet av ett antal EES-institutioner.

På ministernivå skapas ett EES-råd för politisk vägledning och utveck- ling av EES. Rådet behandlar också de frågor som en eller flera avtalsparter begär att få diskuterade. Vidare inrättas en gemensam EES-kommitté med ansvar för avtalets löpande administration. Den blir också central instans för den gemensamma beslutsprocessen inom EES. Beslut skall fattas enhäl- _ ligt av EG, å ena sidan, och av EFTA-länderna gemensamt, å andra sidan.

Samarbete mellan parlamentariker och mellan arbetsmarknadens parter m.fl. i EES-länderna skall ske i särskilda samrådsorgan.

EFTA: s övervakningsmyndighet. ESA. skall ha i huvudsak samma funk- tion inom EFTA som kommissionen har inom EG när det gäller övervak- ningen av att avtalet efterlevs. EFM-domstolen skall pröva frågor avse- ende avtalets efterlevnad såvitt avser EFTA-länderna samt överklaganden på konkurrensområdet i ärenden som har prövats av EFTA: s övervaknings- myndighet. Domstolen skall också pröva tvister mellan EFTA-länderna.

Bestämmelser om övervakningsmyndigheten och domstolen har intagits i övervakningsavtalet.

Tvister mellan å ena sidan ett eller flera EFTA-länder och å den andra sidan EG eller ett eller flera EG-länder avses biläggas i den gemensamma kommittén. Frågan om tolkningen av avtalsbestämmelser som har sin motsvarighet i EG-rätten kan avgöras av EG-domstolen efter hemställan

av parterna. Vissa tvister rörande specifika EES-förhållanden kan hän- Prop. 1991/92:170 skjutas till skiljenämnd. Bilaga 1 Grundtanken med EES-avtalet är således att skapa ett dynamiskt och enhetligt europeiskt ekonomiskt samarbetsområde grundat på gemen- samma regler och lika konkurrensvillkor för företag och enskilda. Till grundförutsättningarna har också hört att skapa så stor rättslikhet som möjligt för enskilda och företag liksom att åstadkomma enhetlighet vid tolkningen och tillämpningen av de gemensamma reglerna. både vad avser nationella myndigheters och domstolars handhavande av reglerna och statsmakternas uppfyllelse av sina förpliktelser enligt avtalet. 1 ett samarbetsområde som EES får sådan rättslikhet uppnås på delvis annat sätt än vad som gäller inom EG. Ett led i detta är att välja sådana implementeringsmetoder för avtalet som ger största möjliga likhet med EG:s ordning, ett annat att genom angivande av målen för samarbetet understryka viljan att nå en enhetlighet i tillämpningen och tolkningen av EES-regler och motsvarande EG—regler. Upprättandet av en övervaknings- myndighet mellan EFTA-länderna och en domstol är också delar i främ- jandet av rättslikhet.

5.2 EFTA — avtalen

I EES-avtalet förutsätts att EFTA-staterna i ett avtal dem emellan, det förutnämnda övervakningsavtalet. skall upprätta en oberoende övervak— ningsmyndighet, EFTA Surveillance Authority (ESA) samt skapa förfa- randen. som överensstämmer med dem som finns inom EG för att säker- ställa att förpliktelscrna såväl enligt EES-avtalet som enligt ESA-avtalet efterlevs. Detta innebär att ESA ges uppgifter motsvarande EG- kommissioncns. En viktig skillnad är emellertid att ESA inte skall delta i beslutsprocessen inom EES på samma sätt som kommissionen inom EG.

Förutom regler som rör den allmänna övervakningen innehåller avtalet bestämmelser om övervakning på områdena för offentlig upphandling, statsstöd och konkurrens. ESA skall också ha en viktig funktion vad gäller handhavandet av vissa administrativa uppgifter gentemot EFTA-länderna.

I EES-avtalet förutsätts vidare att EFTA-länderna skall upprätta en EFTA-domstol med kompetens bl.a. att döma i fall som gäller EFTA- ländernas efterlevnad av EES-avtalet, överpröva beslut av ESA i konkur- rensärenden samt slita tvister mellan EFTA-länderna. I övervakningsavta- let regleras närmare EFTA-domstolens sammansättning. uppgifter och verksamhet.

1 avsnitt 9.1 ges en närmare beskrivning av övervakningsavtalets inne- håll.

I samband med EES-avtalet har EFTA-länderna också undertecknat det förutnämnda avtalet om en ständig kommitté mellan EFTA-länderna, kommittéavtalet. Kommittén skall bl. a. handha beslutsfattande, administ- ration och konsultationer mellan EFTA-länderna när det gäller EES- samarbetet. ] avsnitt 9.3 lämnas en närmare redogörelse för det avtalet. 21

Därutöver har också EFTA-länderna undertecknat ett avtal om en Prop. 1991/921170 kommitté med ledamöter från EFTA-ländernas parlament. Kommittén Bilaga 1 skall vara ett rådgivande organ till EFTA-länderna i frågor som rör EES.

1 avsnitt 9.5 lämnas en närmare redogörelse för det avtalet.

Hänvisningar till S5

  • Prop. 1991/92:170: Avsnitt 5.2

6. Överväganden Prop.199l/92:l70 . Bilaga 1 6.1 Inledning

Mitt förslag: Regeringen inhämtar riksdagens godkännande av av- talet mellan EFTA-länderna och EG samt dess medlemsländer om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet samt avtalen inom EFTA om upprättande av en övervakningsmyndighet och en dom— stol (övervakningsavtalet), om en ständig kommitte' (kommit- téavtalet) och om en kommitté med ledamöter från EFTA-staternas parlament (parlamentarikeravtalet).

Remissinstanserna: Av de ca 130 remissinstanserna har endast ett begrän- sat antal uttalat sig i frågan huruvida Sverige bör ansluta sig till EES- avtalet. Det stora flertalet instanser har ingenting att invända mot avtalet. Av de instanser som går närmare in på frågan om godkännande av avtalet välkomnar flertalet detta och hälsar förhandlingsresultatet i stort med tillfredsställelse. Så är fallet med televerket, Sveriges industrz'jörbund, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO). Tjänstemännens Centra/organisation (TCO), Lantbrukarnas Riks- förbund (LRF) och Sparbanksgruppen AB. Industriförbundct, SAF och LRF understryker att avtalet kan ses som ett låt vara stort och betydelse- fullt steg, men att bara ett medlemskap på sikt kan vara fullt tillfredsstäl- lande för landet. bl. a. med hänsyn till det medinflytande det skänker. LO fäster för sin del stort avseende vid bl. a. att Sveriges politik på forsknings- och utvecklingsområdet samt på det sociala området blir sådan att landets allmänna konkurrensläge inom EES inte försvagas.

Ett godkännande av EES—avtalet tillstyrks också av exempelvis riksban- ken. socialstyrelsen. läkemedelsverket. vägverket, statskontoret, statens pris- och konkurrensverk (SPK) och näringsfrihetsombudsmannen (NO). Sist- nämnda två remissorgan understryker framförallt EES-avtalets positiva betydelse på konkurrensområdet. Även Moderata kvinnoförbundet. Folk- partiets kvinnojörbund och Centerkvinnorna redovisar en i huvudsak posi- tiv inställning till EES-avtalet.

Statens naturvårdsverk anser att EES-avtalet sammantaget skapar nya möjligheter till ett intensifierat miljösamarbete och ger en plattform för att påverka miljöproblemen i Europa.

Miljöpartiet De Gröna och Grön Ungdom anser dock att EES-avtalet bereder vägen för en ytterligare försämring av miljön. Kritiska mot EES- avtalet från mil jösynpunkter är också Svenska naturskyddsföreningen, Jor- dens vänner, Fältbiologerna och Green-Peace. Miljöpartiet anser vidare bl.a. att avtalet äventyrar den svenska demokratin och grunderna för vår rättsordning. att avtalet ökar arbetslösheten i Sverige och att avtalet gör Sverige till en randstat i norr. Förutom av de nämnda remissorgancn avstyrks EES—avtalet av Centerns ungdomsförbund och av Ung Vänster.

Några instanser har framhållit att remisstidcn varit alltför knapp för en tillfredsställande utvärdering. 2 3

Skälen för mitt förslag: Sverige är en del av Europa. Här är vår geogra- Prop. 1991/92: 170 fiska hemvist, våra historiska och kulturella rötter. Utvecklingen i vår Bilaga 1 europeiska omvärld är av avgörande betydelse när vi skall utforma dagens och morgondagens politik. Som del av Europa är det naturligt för Sverige att främja ett brett europeiskt samarbete.

Samverkan inom de Europeiska gemenskaperna (EG). den Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) har verksamt bidragit till att liberali- sera handeln och betalningsströmmarna och därmed också främja den ekonomiska utvecklingen inom Västeuropa. Ett brett samarbete har eta- blerats. som befordrar avspänning och fredlig samlevnad i vår världsdel. Den historiska roll som EG har spelat i denna process förtjänar understry- kas. Mellan forna fiendestater har ett så nära samarbete byggts upp att nya krig mellan dem framstår som otänkbara.

Sveriges starka uppslutning kring det nordiska samarbetet, vårt medlem— skap i OECD och EFTA och vårt frihandelsavtal med EG har naturligtvis till stor del drivits fram av våra ekonomiska intressen. Men det speglar också en känsla av samhörighet som har flera andra dimensioner än de rent ekonomiska. Vi har en djupgående värdegemenskap som omfattar begrepp som demokrati och försvar av mänskliga rättigheter. På denna grundval har ett vidsträckt samarbete byggts upp på en rad olika områden. Växande turistströmmar, intensifierat studentutbyte, ökad migration och ett större kulturellt och vetenskapligt utbyte är uttryck härför. Sett i detta perspektiv är det naturligt att intresset i Sverige för de västeuropeiska integrationsfrå- gorna växer.

När man blickar tillbaka var år 1984 något av en milstolpe i integrations- arbetet för Sveriges del. Från det året råder full tullfrihet för alla industri- varor i handeln mellan EFTA och EG.

Sverige var en av initiativtagarna bakom det första gemensamma mini- stermötet mellan EFTA och EG i Luxemburg i april 1984. Vid detta möte enades ministrarna om en deklaration. som lade den politiska grunden för ett utvidgat samarbete. Luxemburgdeklarationen var det första uttrycket för EG- och EFTA-ländernas gemensamma strävan att bygga ut samarbetet utöver frihandelsavtalet. Den har följts upp av andra uttalanden som syftar till det gemensamma målet att skapa ett dynamiskt europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES).

Ett viktigt steg mot förverkligandet av EES utgjordes av den europeiska enhetsakten inom EG år 1987, som skapade de institutionella förutsätt- ningarna för att genomföra EG:s inre marknad. EG lade då fast ett ambitiöst program för utveckling av integrationen. Fysiska, tekniska och fiskala hinder skulle avlägsnas. Man skulle genomföra Romfördragets ursprungliga mål om fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital till den 1 januari 1993. Genom enhetsakten år 1987 reviderades och kompletterades gemenskapsfördragen och en väsentligt ökad användning av majoritetsbeslut infördes.

Riktlinjerna för integrationsarbetet i Sverige lades fast som ett resultat av riksdagens behandling under våren 1988 av propositionen Sverige och den västeuropeiska integrationen (Prop. 1987/88: 66,UU 1987/88: 24. 24

rskr.245). ”Vad som förestår är en översyn av våra kontakter på olika Prop. 1991/92: 170 sakområden för att om möjligt uppnå att integrationsarbetet inom EG, Bilaga 1 som nu accelereras, leder till samma fördelar och åtaganden för medbor- gare, institutioner och företag i Sverige som det gör i EG:s medlemslän- der.” Detta allmänna mål för Sveriges samarbete med EG bekräftades av riksdagen våren 1989.

Utgångspunkten för Sveriges deltagande i ett EES—samarbete är den- samma som vid de tidigare tillfällen då vi sökt stärka relationerna till EG, nämligen en vilja att konstruktivt bidra till ett brett västeuropeiskt samar- bete. Omfattningen och inriktningen av det samarbete som söks inom ramen för EES stämmer väl överens med Sveriges ambitioner att fortlö- pande stärka och utveckla relationerna med EG.

Den starka tonvikt som vi lägger på det västeuropeiska samarbetet står på intet sätt i motsats till vår allmänna strävan att öka utbytet med andra länderi Europa och med omvärlden i övrigt. Att vi driver frihandeln längre gentemot EFTA och EG än vad som för närvarande är möjligt med andra länder innebär inte en ökad slutenhet gentemot dessa. I vår allmänt frihandelsvänliga politik ligger att vi vill verka för ett Västeuropa som är öppet mot omvärlden och som därvid beaktar u-ländernas utsatta ställ- ning. I detta ligger inte minst en önskan att utveckla handeln med de central- och östeuropeiska länderna. Frihandelsavtal har nyligen under- tecknats med Tjeckoslovakien, Estland, Lettland, Litauen och Turkiet. Avtal kommer inom kort att ingås även med Polen och Ungern. Sverige deltar också aktivt i de pågående GATT—förhandlingarna med siktet in- ställt på fortsatt liberalisering av världshandelssystemet.

Världsekonomin präglas av en fortlöpande internationaliseringsprocess. För att behålla sin position som utvecklat industriland måste Sverige delta i denna process och möta dess krav på anpassning. Den svenska ekonomin kan inte avskärma sig från internationaliseringen. Integrationen illustreras av den utveckling som ägt rum i Sverige och omvärlden och som accelere- rat under senare år. Bl.a. markeras den av den långtgående liberaliseringen inom utrikeshandeln och den allt större friheten såvitt avser kapitalrörel- scr. 1 ett internationellt perspektiv har sådana steg framstått som naturliga och nödvändiga. .

Integrationsprocesscn kommer att fortsätta under alla omständigheter. Utrikeshandeln utvecklas, de internationella kapitalströmmarna växer, direktinvcsteringarna likaså. Arbetskraftens rörlighet ökar, liksom företa- gens. Miljöfrågor. forskning och utveckling kräver internationellt samar- bete. Det ökade utbytet mellan länderna blir en grundläggande förutsätt- ning för en god ekonomisk utveckling.

Den för Sverige viktigaste delen av internationaliseringen är tveklöst den europeiska integrationen. Sveriges viktigaste handelspartner finns i Västeuropa. Mer än hälften av den svenska utrikeshandeln sker med EG och sammanlagt svarar EES för nära tre fjärdedelar av svensk utrikes- handel. Besluten inom EG får därför avgörande betydelse för den svenska ekonomin, vilken anknytning till EG Sverige än väljer.

Vårt land har haft stora fördelar av det frihandelsavtal som träffades 25

med EG för ungefär tjugo år sedan. Men i den integrationsprocess som nu Prop. 1991/92: 170 pågår framstår ett sådant avtal som otillräckligt. Exempelvis omfattar Bilaga 1 frihandelsavtalet varken tjänstesektorn eller personers rörlighet. Om vi hade valt att stå utanför den europeiska inre marknaden skulle de negativa konsekvenserna ha blivit betydande och av en helt annan storleksordning än de problem som kan uppstå vid en anpassning till denna marknad.

När ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde skapas avvecklas gränshindren i handeln med varor och tjänster mellan de berörda länderna samt de tekniska handelshinder som beror på skillnader i nationella lagar och bestämmelser. Kapital kan röra sig fritt över gränserna och samtidigt avvecklas begränsningarna i fråga om arbetskraftens rörlighet. En sådan utveckling är av flera skäl ägnad att öka den ekonomiska effektiviteten och främja en gynnsam ekonomisk utveckling.

Hela det svenska samhället kommer i praktiken att beröras av EES- avtalet. Vissa element gäller hela näringslivet som konkurrensreglerna, bestämmelserna om etableringsfrihet m.m. Andra element är mer riktade till de enskilda människorna som reglerna om arbetskraftens rörlighet och utbildningssamarbete.

Jag vill i det följande särskilt peka på ett antal fördelar som bör uppstå som följd av ett deltagande i den inre marknaden. Inledningsvis berörs de övergripande ekonomiska konsekvenserna.

Frihandeln mellan avtalsländerna tillåter en större internationell spe- cialisering grundad på komparativa fördelar och detta leder via ökad handel till högre välfärd. Det är av väsentlig betydelse för Sverige att vår exportindustri har samma förutsättningar på den europeiska marknaden som konkurrentländerna. För många större svenska företag blir en ”hem- mamarknad" med uppemot 50 gånger fler människor än den nuvarande av mycket stor betydelse. Risken för en fortsatt företagsutflyttning minskar påtagligt.

Genom de ökade möjligheterna att utnyttja stordriftsfördelar bidrar den större marknaden till en produktivitetsökning och sänkta enhetskostnader. Samtidigt främjas behövliga strukturrationaliseringar. Dessa är en naturlig del av förnyelsen i varje växande ekonomi och hade blivit nödvändiga oavsett Sveriges anknytning till EG. Naturligtvis ger rationaliseringarna upphov till anpassningskostnader. Men ju högre grad av flexibilitet i ekonomin desto lägre kostnader.

Besparingar blir möjliga till följd av att onödiga kostnader i form av bl. a. förseningar och administrativt merarbete vid gränspassager bortfaller och att produktanpassningar som påkallats av skillnader i nationella standar- der inte längre behövs. En minskning av dessa kostnader leder i sin tur till växande handel inom marknaden.

En större rörlighet för varor. personer, tjänster och kapital leder till effektivare konkurrens som pressar kostnader och priser inom både pro- duktion och distribution på ett sätt som gynnar konsumenten. Inflations- takten kan väntas sjunka. Reglerna för offentlig upphandling av varor och tjänster liberaliseras. Svenska företag får möjlighet att delta i konkurrensen på denna mycket stora marknad.

En stor marknad främjar innovationer och förnyelse. Härigenom gynnas 26

den ekonomiska tillväxten. Det växande samarbetet inom forskning och Prop. 1991/92: 170 utveckling. som EES-avtalet innebär, bör leda till ytterligare förstärkning Bilaga 1 av de dynamiska effekterna av integrationen. EES-avtalet ger EFTA- länderna tillträde till större delen av EG:s ramprogram för forskning.

De bedömningar av den inre marknadens ekonomiska effekter som gjorts inom EG visar att områdets bruttonationalprodukt på medellång sikt blir betydligt större och inflationstakten lägre (den s.k. Cecchini- rapporten). Tillväxten väntas öka till följd av att resurser fördelas och används effektivare än tidigare.

Förberedelserna för den inre marknaden har redan ökat investeringarna i EG-länderna och därigenom höjt sysselsättningen och ökat välståndet. Detta avspeglar en förstärkt framtidstro hos företagen.

Som jag nämnt tidigare inskränker sig de positiva elementen i EES- avtalet inte till de rent ekonomiska. Principen om personers fria rörlighet innebär en helt ny frihet som inte täcks av tidigare avtal mellan EFTA och EG. EES-avtalet innebär tillgång för den individuella arbetssökarcn till en mycket stor gemensam arbetsmarknad och den frie yrkesutövaren kan fritt välja att etablera sig i vilket EES-land som helst utan tyngande administ- rativa procedurer. Svenska studenter kan lättare välja att studera utanför Sveriges gränser. Även pensionärer kommer att fritt kunna slå sig ned i de andra EES-länderna. Den fria rörligheten för personer ger människorna möjlighet till nya erfarenheter och ökade kontakter över gränserna och blir en naturlig del av det växande mellanfolkliga samarbetet på en rad olika områden i samhället.

Undanröjandet av administrativa hinder för personers rörlighet kan tänkas medföra att arbetstagarna i ökad omfattning söker sig till de länder som erbjuder de högsta 1önerna.eller där arbetslösheten är lägre. Inom EG råder märkbara skillnader i fråga om arbetslöshetsnivåer och i någon mån i fråga om löner. eftersom arbetstagarnas rörlighet fortfarande är begrän- sad av många olika skäl, t. ex. språkkunskaper. Verkningarna av den inre marknaden på arbetskraftens rörlighet kommer erfarenhetsmässigt knap- past att bli vare sig snabba eller stora.

EES-avtalet har också stor betydelse för miljöområdet. Genom ett för- stärkt samarbete kommer Sverige att kunna medverka i formuleringen av en gemensam miljöpolitik inom EES. Detta är särskilt viktigt då flera av de miljöutmaningar som vi står inför är regionala till sin karaktär. De fordrar internationell samordning för att effektivt kunna mötas. Tillsammans med likasinnade EG- och EFTA-länder kommer vi att genom EES-avtalet ha ökade möjligheter att verka för en ambitiös miljöpolitik.

I EG sker också ett omfattande samarbete inom ramen för gemensamma program. I synnerhet på området för forskning och utveckling och utbild- ningsområdet har detta arbete kommit långt. Genom EES-avtalet öppnas detta samarbete också för EFTA-länderna.

Om Sverige stod utanför den inre marknaden skulle detta med all sannolikhet medföra negativa konsekvenser på flera av de områden som nämnts i det föregående. De fördelar som redovisats skulle utebli. Svenska företag skulle inte kunna konkurrera på lika villkor på den inre marknaden. Hinder för svenska företags export av produkter och tjänster skulle uppstå, 27

som företag i andra länder i Västeuropa kunde undgå. Svenska företags Prop. 1991/92: 170 konkurrensmöjligheter skulle därmed försämras betydligt. Vidare skulle de Bilaga 1 kostnadsbesparingar och produktivitetsförbättringar en ökad konkurrens medför utebli. Svenska företag skulle inte heller ha samma möjligheter att delta i europeiska forsknings- och utvecklingsprogram. Sannolikt skulle ett snart synligt resultat av ett beslut att stanna utanför den inre marknaden bli en ökning av de svenska företagens investeringar i utlandet och minskade utländska investeringar i vårt land. Sverige skulle också tvingas till ensidig anpassning i många fall där ett deltagande i den inre marknaden ger ett visst medinflytande.

Kravet på en ökad effektivitet och konkurrens kan naturligtvis, åtmin- stone på kort sikt. leda till bortfall av arbetstillfällen i vissa sektorer. Det mest kännbara anpassningstrycket riktar sig mot skyddade sektorer. inom vilka prisförhållandena har snedvridits och effektiviteten blivit låg på grund av avsaknaden av konkurrens. Detta gäller förutom vissa industri- grenar tjänstesektorn. som först nu är på väg att utsättas för en effektiv internationell konkurrens. En fortsatt strukturrationalisering kan dock inte undvikas i längden och det råder enligt min mening inget tvivel om att den samlade effekten på sysselsättningen av EES-avtalet är positiv för svensk del.

Jag vill i det följande närmare beröra konsekvenserna av EES—avtalet på ett antal viktiga områden. som är gemensamma för flera departement. I det därefter följande (bil. 2— 13) kommer berörda statsråd att närmare redo- visa de sakområden var och en svarar för.

Hänvisningar till S6

  • Prop. 1991/92:170: Avsnitt 12.4

6.2. Fri rörlighet för-varor — några huvuddrag

Varucirkulation

Målet för EES-avtalet på varuområdet är att genom enhetliga regler och förenklade administrativa rutiner främja handel och annan ekonomisk samverkan mellan parterna och uppnå fri rörlighet för varor inom hela EES-området. Sverige och övriga EFTA-länder får genom EES-avtalet tillträde till EG:s inre marknad.

Jag vill särskilt understryka två ekonomiska fördelar av den fria varurö- relsen.

Ökad konkurrens uppstår på många områden. vilket innebär större produktivitet, sänkta kostnader och priser. Den ökade konkurrensen bör kunna leda till en större dynamik i den meningen att förnyelsetakten och mångfalden på marknaderna ökar.

Besparingar till följd av att kostnader i form av bl.a. förseningar och administrativt merarbete vid gränspassager bortfaller. Olika produktan- passningar som påkallats av skillnader i nationell standard behövs inte längre.

De kanske mest påtagliga effekterna av en fri varumarknad är att vänta Och har i en del fall redan börjat märkas inom områden där handeln försvårats eller snedvridits eller t.o.m. ornöjliggjorts till följd av handels- hinder som nu undanröjs genom EES-avtalet. När det gäller industrivaror 28

är de största förändringarna att vänta i branscher där styrd offentlig Prop. 1991/92:170 upphandling utestängt eller hindrat utländska leverantörer eller där skill- Bilaga 1 nader i teknisk standard fördyrat tillverkningen. En annan konsekvens torde bli att många insatsvaror och komponenter blir billigare i inköp och urvalet av leverantörer bredare.

EG-kommissionen har i sina undersökningar av den inre marknadens effekter bl.a. pekat på att flera högteknologiska och växande sektorer har hämmats av handelshinder. Det gäller t.ex. delar av verkstadsindustrin (elektriska produkter. elektronik, telekommunikationer, bilindustri) och läkemedel. Detta har medfört att europeisk industri inom dessa branscher inte har kunnat utnyttja sin fulla potential. Det är för svensk del intressant att konstatera att viktiga delar av vår exportindustri är verksam just inom dessa områden.

EES-avtalet kan väntas medföra en större öppenhet på marknader där den internationella konkurrensen har varit liten, som inom livsmedelsin- dustri och byggnadsmaterialindustri. Vad gäller jordbrukssektorn i övrigt bör dock påpekas att viktiga gränsskydd kommer att stå kvar, eftersom EES-avtalet inte medför någon svensk anslutning till EG:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP). Avtalet innebär för övrigt inte heller att gränskon- trollerna mellan EFTA-länderna och EG-länderna avskaffas, även om formaliteterna förenklas.

Ursprungsregler, tullbestämmelser och gränsformaliteter förenklas såle- des samtidigt som direkta begränsningar av import och export förbjuds. Eftersom den fria varucirkulationen omfattar även kol- och stålområdet innebär EES-avtalet att de svenska exportrestriktionerna för järn- och stålskrot kommer att avvecklas inom EES.

Gemensamma varuregler

EES-avtalet innebär för enskilda produkter att Sverige och övriga EFTA- länder övertar EG:s gemensamma föreskrifter och produktkrav, principen att erkänna nationella likvärdiga regler (den s.k. Cassis de Dijon- principen) samt EG:s system för att fastställa hur produkter skall provas. kontrolleras och märkas. Detta innebär vissa ändringar i förhållande till dagsläget. EG:s produktregler syftar till att upprätthålla viss väsentlig säkerhet och samtidigt trygga den fria varucirkulationen. Bedömningen av varors överensstämmelse med angivna regler samt provning och kontroll av dessa skiljer sig i stora delar från det nuvarande svenska systemet med förhandsgodkännande och myndighetskontroll. EG:s system utgår från tillverkardcklarationer och i vissa fall kontroll genom utomstående organ, som utför kontrollen enligt uppdrag på privaträttslig grund. Huvudprincipen i EG:s system innebär att en tillverkare som utformat en produkt i enlighet med harmoniserad europeisk standard kan intyga detta genom en s.k. tillverkardeklaration. Detta utgör ett bevis på att aktuella krav är uppfyllda. Produkter som överensstämmer med gällande krav skall innan de släpps ut på marknaden märkas med ett EG-märke.På de områden där detta system till följd av EES—avtalet kommer att införas. försvinner således det traditionella svenska systemet med förhandsprov- 29

ning och myndighetsgodkännande. Jag förutser att en rad myndigheter kan Prop. 199 l / 92: 170 behöva ändra sin nuvarande inriktning och t. ex. i ökad utsträckning syssla Bilaga l med kontroll av att produkter på marknaden uppfyller ställda krav. EG:s system förutsätter att de nationella myndigheterna i medlemsstaterna aktivt övervakar att de produkter som förekommer på marknaden upp- fyller de krav som är angivna i direktiven samt att föreskrivna förfaranden för bedömning av överensstämmelse har följts.

] och med EES-avtalet kommer svenska intressenter att fullt ut kunna delta i den inre marknaden på lika villkor. Svenska organ kommer att kunna genomföra kontroller som accepteras i hela EES-området. Detta innebär en avsevärd förenkling och kostnadsbesparing.

Totalt kommer Sverige i och med EES-avtalet att överta omkring 700 EG-direktiv rörande produkters utformning. Alla svenska produkter som uppfyller kraven i dessa direktiv kommer att kunna säljas fritt inom hela EES-området. Detsamma gäller alla varor. som inte berörs av något EG- direktiv över huvudtaget. På motsvarande sätt kommer sådana produkter, som tillverkats i andra EES-länder, att beredas fritt tillträde till den svenska marknaden.

För vissa varor har vi i förhandlingarna avtalat om särlösningar och övergångsarrangemang för att med bibehållande av våra nationella regler slå vakt om väsentliga skyddsintressen som hälsa. miljö och säkerhet. Dessa särlösningar gäller för svensk del framför allt miljöområdet (bilav- gascr, kemikalier m.m.). Jag återkommer till dessa frågor i det följande under ett särskilt avsnitt om miljöskydd.

Konkurrensregler

Den gemensamma konkurrenspolitiken är ett nödvändigt komplement till EES-avtalets regler om fri rörlighet över gränserna. Effektiv konkurrens är en förutsättning för att EES-marknadens fulla potential skall kunna ut- nyttjas för att förverkliga avtalets mål och komma konsumenterna till godo. Utan regler riktade mot snedvridning av konkurrensen skulle de hinder för den fria rörligheten i form av tullar. avgifter. kvantitativa restriktioner m.m. som avskaffats genom avtalet kunna ersättas av nya hinder. tillkomna genom företagens eget agerande på marknaden. eller av protektionism i annan form. Den gemensamma konkurrenspolitiken skall hindra en sådan svedvridning.

Konkurrensreglerna i EES-avtalet har till syfte att skapa så lika konkur- rensvillkor som möjligt för företagen inom de l9 länderna. Dessa gemen- samma regler väntas leda till vidgad konkurrens inom ett flertal sektorer och därmed till ökad effektivitet på marknaden. högre tillväxt. lägre priser och större valfrihet för konsumenterna.

Konkurrensreglerna i avtalet riktar sig i huvudsak mot två olika fall där företagen genom sitt agerande kan hämma den fria konkurrensen. I det ena fallet är det fråga om ett konkurrensstörande samarbete mellan företag och i det andra ett ensidigt handlande av ett företag med dominerande ställning på marknaden. Reglerna är i materiellt hänseende identiska med EG:s konkurrensregler. Samma regler kommer således att gälla inom hela EES. 30

Övervakningen av konkurrensreglerna skall handhas av EG-kom- Prop. 1991/92: 170 missionen och av EFTA: s övervakningsmyndighet ESA. Bilaga 1 En viktig fråga för den konkurrensövervakande verksamheten är kon- trollen av företagskoncentrationer. Enligt EES-avtalet skall EFTA- länderna ta över EG:s materiella regler på området, dvs. EG: s rådsförord- ning om kontroll av företagskoncentrationer. EG-kommissionen kommer därmed att ha befogenhet att granska olika typer av koncentration mellan EFTA-företag i den mån de har effekt på marknaden inom EG. Så har för övrigt redan skett i sådana fall som Volvo Renault och Tetra Pak Alfa Laval. EES-avtalets bestämmelser utgöri princip inte mer än en formali- sering av dessa i dag rådande faktiska förhållanden. Kontrollen är en fråga som befinner sig i skärningspunkten mellan konkurrens- och industripoli- tik. Kommissionens tillämpning av gällande regler synes på det stora hela ha varit väl avvägd. Den ligger väl i linje med den svenska uppfattningen att en effektiv konkurrens på utländska marknader förutsätter fri konkur- rens även på hemmaplan. Med tanke på storleken av fusioner med s.k. EG-dimension är det enligt min mening angeläget att ha tillgång till en transnationell övervakningsregim.

Offentligt stöd

En annan viktig konkurrensfråga rör den offentliga stödgivningen till olika företag. Genom EES-avtalet har EFTA-länderna åtagit sig att tillämpa samma regler för statsstöd som råder inom EG. Den restriktiva syn som dessa regler ger uttryck för delas helt av den svenska regeringen, som strävar efter att i görlig mån avveckla stödet till olika industrisektorer i syfte att undvika snedvridning av handeln och skapa sunda konkurrensför- utsättningar. Det är dock angeläget att även framdeles kunna lämna stöd till företag i områden med regionalpolitiska problem. Avtalet ger denna möjlighet. Dessutom har avtalsparterna i en gemensam deklaration i anslutning till EES-avtalet uttalat bl.a. att låg befolkningstäthet är ett kriterium som skall vägas in när förutsättningarna för stödgivning enligt avtalet bedöms.

Övervakningen av statsstödsreglerna i EES-avtalet är fördelad så att ESA övervakar det stöd som lämnas av EFTA-länderna och EG-kommissionen det stöd som EG-länderna lämnar.

För att understryka betydelsen av lika konkurrensvillkor inom EES- området har i avtalet föreskrivits att en avtalspart kan vidta åtgärder för att motverka stödgivning från annan part som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen i handeln mellan parterna. Sådana motåtgärder kan dock endast vidtas efter det att ärendet hänskjutits till EES-kommittén och denna inte kunnat finna en för alla parter godtagbar lösning. För Sveriges och övriga EFTA-länders del är det positivt att på politisk nivå få insyn i och möjlighet till kontroll av stödgivningen inom EG-länderna och i övriga EFTA-länder.

Offentlig upphandling Prop. 1991/92: 170 EES-avtalet innebär att EG:s regler om offentlig upphandling blir tillämp- Bllaga 1 liga inom hela EES-området. Reglerna omfattar upphandling inom om- rådena varor, bygg- och anläggningsarbeten samt inom sektorerna vatten, energi, tran5porter och telekommunikationer som till år l993 varit undan- tagna från internationell konkurrens även inom EG. Vidare finns ett förslag till direktiv om offentlig upphandling av tjänster. Den gemen- samma nämnaren för EG:s regelverk på området är den öppna markna- den. I detta begrepp ligger omsorgen om att ingen upphandling får göras på ett sådant sätt att vissa leverantörer särbehandlas. Grunden för all upp- handling skall vara att den sker affärsmässigt och i fri konkurrens. Den offentliga upphandlingen inom EG beräknas årligen uppgå till ca 4.500 miljarder kr. dvs. mer än 12 miljarder kr. per dag. Inom EG rör det sig således om en enorm marknad som hittills till klart övervägande del varit förbehållen nationella företag. I och med att EES-avtalet träder i kraft öppnas denna marknad även för svenska företag.

Nuvarande svenska bestämmelser på området finns i upphandlingsför- ordningen för statliga upphandlingar och i det kommunala upphandlings- reglementet. Dessa regelverk bygger redan på principen om likabehandling av svenska och utländska leverantörer, varför anpassningen till EG:s regler inte bör innebära några svårigheter i detta avseende. Även vad gäller varor med ursprung i länder utanför EES kommer likabehandlingsprincipen att äga fortsatt giltighet, eftersom den diskriminering av tredjelandsprodukter som för vissa fall föreskrivs i EG:s direktiv om upphandling inom sekto- rerna vatten, energi, transporter och telekommunikationer inte omfattas av EES-avtalet.

De förändringar som förslaget innebär rör främst tillvägagångssättet vid offentlig upphandling, som bl.a. omfattar krav på annonsering i Europe- iska gemenskapernas officiella tidning av de upphandlingar som svenska upphandlare gör. Vidare införs bl.a. bestämda tidsfrister för anbudsgiv- ning. Endast vissa angivna upphandlingsförfaranden får tillämpas. vilka i viss utsträckning avviker från dem som i dag tillämpas i Sverige.

Det kommer också att bli möjligt att få upphandlingsbeslut överprövade av domstol. Detta kommer att bidra till att öka effektiviteten och rättssä- kerheten på detta viktiga område.

Upphandlingsfrågorna belyses närmare av statsrådet Lundgren (bil. 6).

6.3. Fri rörlighet för personer och den sociala dimensionen

Fri rörlighet för personer

Den fria rörligheten för personer kommer att omfatta alla EES-medborgare när avtalet träder i kraft. Att avtalet omfattar denna frihet är en betydelse- full nyhet i EFTA-ländernas relationer till EG. EES-avtalet skapar möjligheter till ökad välfärd och en stabil ekonomisk utveckling, vilket är av stor betydelse för de enskilda människorna i EES-länderna. Avtalet får emellertid också en rad konkreta följder som medborgare inom EES påtagligt kommer att erfara och få nytta av i sin 32

vardag. Alla dessa effekter samlas ibland under rubriken "Den sociala Prop. 1991/92:170 dimensionen”. Bilaga 1

.EES-avtalet innebär att EES-medborgare får rätt att fritt flytta mellan de avtalsslutandc länderna för att ta anställning, starta egen verksamhet, studera, bo och leva allt enligt ett enhetligt regelsystem. Det skulle inte vara möjligt att uppnå detta utan EES-avtalet.

EES-medborgare får rätt att utan krav på arbetstillstånd ta arbete var som helst inom hela EES-om rådet. inneha anställning och stanna kvar efter anställningens slut. Vissa offentliga tjänster är dock undantagna. Diskrimi- nering på grund av nationalitet får inte förekomma i fråga om sysselsätt- ning, lön och andra arbetsvillkor. Likabehandling gäller även för sociala och skattemässiga förmåner, deltagande i utbildnings— och omskolningsak- tiviteter, medlemskap i fackföreningar etc. Även självständigt förvärvs- verksamma personer omfattas av reglerna för fri rörlighet av personer. Familjemedlemmar täcks också.

Reglerna i EES-avtalet främjar inte bara den arbetande befolkningens rörlighet utan även rörligheten för de icke ekonomiskt aktiva männi- skorna. Det gäller studerande. pensionärer och övriga icke ekonomiskt aktiva. Ett villkor för uppehållsrätten är att man inte skall ligga värdlandet till last utan måste kunna försörja sig själv.

Detta enhetliga regelsystem ger EES-medborgarna en unik möjlighet att fritt välja i vilket av de 19 länderna de vill leva och verka. Det ger också fördelar för svenska företag som lättare kan placera sin personal i dotter- bolag i andra EES-länder.

Regelverket om personers rörlighet m.m. belyses närmare av cheferna för arbetsmarknads-. kultur— och näringsdepartementen (bil. 9—11).

För att människor på ett smidigt sätt skall kunna utnyttja sin rätt till fri rörlighet har denna rätt kompletterats med ett heltäckande system för att säkerställa den sociala tryggheten för personer som flyttar. Systemet grun- dar sig i korthet på att en persons intjänade försäkringspcrioder från olika länder sammanläggs vid prövning av rätten till eller vid beräkning av storleken av en förmån. Utbetalningen sker där vederbörande bor, men berörda länder bidrar med sina resp. delar av det totala försäkringsbelop- pet. Systemet ger ett skydd som i regel är mer omfattande än vad svenska medborgare i dag åtnjuter utomlands utanför Norden.

Uppehållsrätten för pensionärer tillsammans med reglerna för samord- ning av flyttande personers sociala trygghet gör att svenska pensionärer nu för första gången får en verklig möjlighet att vid pensionering bosätta sig i .hela avtalsområdet efter fritt val.

Ett tänkbart hinder för arbetande människors fria rörlighet har varit svårigheterna att jämföra olika utbildningar och kompetenser. Inom EG har man sökt undanröja detta problem genom att skapa regler för ömsesi- digt erkännande av utbildnings- och examensbevis och andra behörighets- bevis. Genom EES-avtalet och de anpassningar som nu görs i de olika EFTA-länderna kommer alla EES-medborgare även på denna punkt att omfattas av ett enhetligt regelsystem.

En närmare beskrivning av regelsystemen om social trygghet och erkän-

3 Riksdagen 1991/92. I sam]. Nr 170. Bilaga I

nande av examina m.m. ges i det följande av chefen för socialdepartcmen— Prop. 1991/92: 170 tet och statsrådet Ask (bil. 4 och 7). Bilaga 1 Den fria rörligheten för personer sträcker sig inte ännu så långt att man inte behöver använda pass inom EES-området. Kanske kan det bli så i

framtiden men inte som en direkt följd av EES-avtalet. Gränskontrollfrå- gorna har inte ingått i EES-förhandlingarna annat än såvitt avser förenk- lade regler för varuhandel och tullsamarbetc. I anslutning till avtalet finns dock en gemensam deklaration där de avtalsslutandc parterna förbinder sig att fortsätta samarbetet i syfte att förenkla gränskontrollen för personer. Ett utkast till konvention om den yttre gränskontrollen har redan färdig- ställts men har ännu inte kunnat antas. En lösning har emellertid arbetats fram" som innebär att konventionen och den nordiska passunionen skall kunna existera parallellt. Därmed skulle man kunna likabehandla nordiska medborgare som reser inom EG-området med EG-medborgare som reser i Norden. När konventionen träder i kraft kommer nordiska medborgare att kunna passera interna gränser inom EES i samma kö som EG-medborgare. Man kan däremot inte avstå från att ha passet med sig på resan eftersom passet behövs för att visa i vilket land man är medborgare t.ex. vid en

stickprovskontroll. För svenskt vidkommande är passet än så länge det enda dokument som kan fylla den funktionen.

Gemensam arbetsmarknad

EES-avtalet skapar förutsättningar för en gemensam arbetsmarknad inom hela EES-området. Tidigare har det funnits en gemensam arbetsmarknad inom EG och en inom Norden. Nu får vi i stället en fri arbetsmarknad för samtliga 19 stater i EG och EFTA baserad på ett enhetligt regelsystem för de anställdas och för egenföretagarnas rörlighet.

En annan följd av insatserna för att underlätta rörligheten är det samar- bete som bedrivs inom EG när det gäller förmedling av anställningserbju- danden och ansökningar över gränserna samt om utbyte av information om arbets- och levnadsvillkor. Genom EES-avtalet blir EFTA-länderna delaktiga i detta samarbete. _

Reglerna för den gemensamma arbetsmarknaden öppnar möjligheter för svenska medborgare som så önskar att söka sig ut i Europa. På samma villkor kan också andra EES-medborgare söka sig till Sverige och svenska företag rekrytera inom hela EES-området. En gemensam arbetsmarknad innebär att det blir lättare att motverka överhettningstendenser på arbets- marknaden vilket på sikt ökar sysselsättningsmöjligheten. Enligt EES- reglerna är det anställningen som ger rätten till bosättning och inte tvärtom.

Erfarenheterna från den nordiska arbetsmarknaden och från arbets- marknaden inom EG tyder inte på att det kommer att röra sig om något större antal människor som flyttar till andra länder för längre tid. Den gemensamma EES-arbetsmarknaden kan främst väntas ha vissa utjäm- nande effekter mellan brist- och överskottsområden. För de enskilda människorna kan den gemensamma arbetsmarknaden komma att upple— 34

vas som en stor tillgång. Den kan spela en roll som jämförelsenorm och en Prop. 1991/92: 170 frihet kan vara mycket värd även om man inte utnyttjar den. Bilaga 1

Vad gäller eventuella farhågor att vi med EES-avtalet skulle få se flera av de bäst kvalificerade lämna landet kan konstateras att sådana tendenser noterats redan tidigare. Lönespridningen har emellertid ökat i Sverige och skattesystemet ändrats. Ökad konkurrenskraft i Sverige förutsätter sats- ningar på utbildning och kompetens. Bättrc villkor för dem som satsar på utbildning och kompetensutveckling i Sverige är oundvikliga oavsett EES- avtalet.

Sammanfattningsvis är den gemensamma EES-arbetsmarknaden positiv för den svenska medborgaren liksom för företagaren och för den svenska ekonomin. Reglerna för den gemensamma arbetsmarknaden innebär emel- lertid inte att arbetsmarknadspolitiken samordnas inom EES. Arbetsmark- nadspolitiken är inom EES en nationell angelägenhet. Sverige kommer alltså att kunna fortsätta bedriva sin egen arbetsmarknadspolitik.

Att få tillgång till det samarbete som EG-länderna utvecklat på det arbetsmarknadspolitiska området kommer att bli en fördel för Sverige. Samarbetet innefattar olika nätverk för utbyte av erfarenheter. analyser och information om t. ex. allmänna arbetsmarknadspolitiska åtgärder, lokala sysselsättningsinitiativ och insatser för att integrera långtidsarbets- lösa och ungdomar i arbetslivet. Ett fruktbart givande och tagande är att vänta, vilket också är det främsta motivet för avtalet i detta stycke.

På det arbetsrättsliga området finns ett fåtal EG-direktiv som också blir del av EES-avtalet. Bl.a. gäller detta skydd för anställdas rättigheter vid arbetsgivares insolvens och vid företagsöverlåtelser. Svensk lagstiftning uppfyller dessa bestämmelser och behöver därför inte ändras. Området är dock under utveckling i samband med EG:s sociala stadga och det hand- lingsprogram som EG-kommissionen presenterat för att få fram förslag till åtgärder bl.a. på det arbetsrättsliga området. Sålunda har t.ex. förslag väckts om lagstiftning beträffande deltidsarbete samt arbetstider. Allmänt kan sägas att kollektivavtal har väsentligt större betydelse i Sverige än vad de hittills har haft i EG-länderna.

Utbildning och ungdomsutbyte

Vid sidan av de utbildnings- och ungdomsfrågor som anknyter till reglerna om arbetskraftens och övriga personers rörlighet är utbildningspolitiken en nationell angelägenhet inom EG och inom ramen för EES-avtalet. Hur vi vill utforma vår skolpolitik och vår högre utbildning för att klara våra egna behov kommer vi alltså också fortsättningsvis att avgöra själva.

lnom EG förekommer emellertid ett mycket intensivt samarbete på utbildningsområdet som öppnar sig för EFTA-länderna i och med EES- avtalet. Övergången kommer att ske stegvis fram till år 1995. Till att börja med kommer EFTA-länderna att på jämställd fot med EG-länderna kunna delta i COMETT- och ERASMUS-programmen i vilka Sverige redan medverkar. COMETT är ett stort program för samarbete mellan universi- tet och företag medan ERASMUS är ett program för samarbete och utbyte mellan universitet och högskolor. 35

EFTA-länderna får också tillträde till ungdomsutbytesprogrammet Prop. 1991/92: 170 "Youth for Europe” från avtalets ikraftträdande. Detsamma gäller EG:s Bilaga 1 organ för yrkesutbildning CEDEFOP, som ligger i Berlin. Även annat informationsutbyte, t. ex. rörande utbildningssystemen och utbildningspo- litiken inom EES, kommer att inledas år 1993. EFTA får tillträde till övriga utbildningsprogram år 1995. Inom EG pågår för närvarande ett stort arbete med att strama upp och effektivisera utbildnings- och utbytesprogrammen. Jag vill betona att in- tresset från svenska företag. universitet och högskolor att delta i EG:s utbildnings- och utbytesprogram är betydande.

Jämställdhet mellan kvinnor och män

Principen om likabehandling av kvinnor och män är en viktig utgångs- punkt för EES-avtalet och skall tillämpas av de avtalsslutandc parterna. EFTA-länderna övertar därför all EG:s lagstiftning på detta område inklu- sive den om lika lön för kvinnor och män. För EG:s regelsystem på olika områden redogörs närmare i bilaga 10. Redan här kan dock konstateras att den nya svenska jämställdhetslagen (l99lz433) är anpassad till EG:s regler.

Avtalet öppnar möjligheter för EFTA-länderna att delta i EG-ländernas samarbete på jämställdhetsområdet. Härigenom banas vägen för ett ömse- sidigt erfarenhetsutbyte som gagnar kvinnorna både i Sverige och i EG- länderna.

Regeringens bedömning av EES-avtalet och dess effekter är att de totalt sett kommer att vara till fördel för den svenska ekonomins utveckling. Våra möjligheter att upprätthålla den fulla sysselsättningen och öka välfär- den blir större med EES-avtalet än utan. Detta kommer kvinnorna lika väl som männen till del. Den omständigheten att Sverige har kommit långt på jämställdhetsområdet — över 80% av kvinnorna förvärvsarbetar i vårt land samtidigt som goda möjligheter finns att kombinera förvärvsarbetet med föräldraskap — är ett positivt element i den svenska ekonomin. Många EG—länder visar stort intresse för svenska erfarenheter på detta område.

EES-avtalet innebär inte någon harmonisering av skatte-, familje- och socialpolitiken. EG:s nuvarande och kommande regler på jämställdhets- området syftar till att lägga fast miniminivåer och hindrar alltså inte enskilda medlemsländer att föra en politik med längre gående krav.

Arbetsmiljö

Arbetsmiljöfrågorna utgör en central del av arbetet med att utveckla den sociala dimensionen. Genom EES-avtalet övertar Sverige och övriga EFTA-länder ett betydande antal direktiv på arbetsmiljöområdet. Det rör sig dels om produktrelaterade harmoniseringsdirektiv, dels om minimidi- rektiv som reglerar förhållanden eller verksamheten på arbetsplatsen. Produktdirektiven syftar till att fastställa en gemensam kravnivå avse- ende hälsa och säkerhet och samtidigt undanröja hinder för den fria 36

varucirkulationen. Direktiven har i flertalet fall kunnat övertas utan några Prop. 1991/92: 170 särskilda undantags- eller övergångsregler. För vissa kemiska produkter, Bilaga ] bl.a. asbest, har emellertid en övergångsperiod tagits in i avtalet. som innebär att Sverige tills vidare kan hindra att sådana produkter förs in på den svenska marknaden. Vi också kan fortsätta att tillämpa våra strängare regler för bl. a. asbest. Avtalsparterna skall gemensamt se över situationen under år l995. -

Avsikten med minimidirektivcn är att säkerställa en viss lägsta skydds- nivå på arbetsplatserna för att värna om arbetstagarna och samtidigt motverka snedvridande konkurrens. Dessa direktiv innebär inget hinder för enskilda länder att tillämpa strängare regler.

[ EES-avtalet har parterna förbundit sig att sträva efter att förbättra arbetsmiljön, och man uttrycker också en gemensam önskan att främja högre levnadsstandard och bättre arbetsvillkor inom hela EES.

Det gemensamma regelverk som tillskapas och de nya möjligheter till erfarenhetsutbyte och samarbete i övrigt på arbetsmiljöområdet som öpp- nas genom EES-avtalet ger oss förutsättningar att medverka i arbetet med att förbättra arbetsmiljön inom hela den gemensamma EES-arbets- marknaden.

Arbetsmiljöfrågorna behandlas närmare i det följande av chefen för arbetsmarknadsdepartementet (bil. 9).

Den sociala dialogen och den sociala stadgan

Den sociala dialogen mellan fack och arbetsgivare äger inom EG rum på olika nivåer. Ett viktigt forum är kommissionens möten med arbetstagare och arbetsgivare på europeisk nivå. Ett annat är EG:s ekonomiska och sociala kommitté där nationella representanter för arbetsmarknadens par- th träffas. Enligt EES-avtalet upprättas en rådgivande EES-kommitté som skall bestå av medlemmar av EG:s ekonomiska och sociala kommitté och EFTA: s rådgivande kommitté. De avtalsslutandc parterna har också för- ' bundit sig att sträva efter att främja dialogen mellan arbetsgivare och arbetstagare på europeisk nivå.

Det kan vidare Vara lämpligt att peka på en deklaration som EFTA- länderna gemensamt gjort i samband med avtalet där man ställer sig bakom principerna och de grundläggande rättigheterna i den s.k. "sociala stadga" som elva av EG:s medlemsländer antog år 1989. Deklarationen betonar än en gång vikten av samtidiga ekonomiska och sociala framsteg, av samarbetet med arbetsmarknadens parter och av EFTA-ländernas vilja att aktivt bidra till utvecklingen av den sociala dimensionen inom EES.

Avslutningsvis kan nämnas att avtalet även uppmärksammar exempel- vis handikappfrågor och de äldres situation som områden för samarbete mellan avtalsparterna.

6.4. Kapitalrörelser och företagsetablering m.m.

Reglerna om rätt till fri etablering inom EES-området utgör en mycket viktig del av EES-avtalet. För att fri etablering skall vara möjlig krävs att 37

kapitalrörelserna mellan länderna helt liberaliseras. Förutsättningarna för Prop. 1991/92: 170 fri etablering påverkas också av de regler som gäller för förvärv av företag Bilaga 1 och fastigheter, och av bolagsrätten.

Kapitalliberalisering är en grundläggande faktori den ökande integratio- nen på det finansiella och ekonomiska området i Europa. Under l980-talet har utvecklingen mot en fullständig liberalisering av kapitalrörelserna i Västeuropa intensifierats. Inom OECD beslutades år 1989 en utvidgning av medlemsländernas liberaliseringsförpliktelser gällande kapitalrörelser.

Ett avgörande steg i liberaliserande riktning inom EG togs år 1988 då EG antog ett direktiv (88/36 ] /EEG) där det fastslogs att återstående restriktio- ner för kapitalets rörlighet skulle vara avskaffade före den 1 juli 1990. Vid EES-avtalets ikraftträdande är därmed kapitalrörelser inom EG praktiskt taget helt liberaliserade.

Det kan här påpekas att för Sveriges vidkommande är friheten för kapitalets rörlighet i stort sett förverkligad redan före EES-avtalet. Detta har skett genom att Sverige i juli 1989 i princip avskaffade alla ditills gällande valutarestriktioner utom förbudet för privatpersoner att ha inlå- ningskonto i utlandet. Vad gäller denna återstående begränsning har för- slag om anpassning av svensk lagstiftning nyligen lagts fram (Ds 1992: 37 Uppgiftsskyldighet om betalningar till och från utlandet, m.m.).

För näringslivet innebär kapitalets fria rörlighet över gränserna att näringsverksamhet kan finansieras lättare. Den ökande konkurrensen om och tillgången på kapital bör leda till ett mer effektivt utnyttjande av det tillgängliga kapitalet inom EES-området.

En grundprincip i EES-avtalet är icke-diskriminering, som innebär att svenska medborgare eller företag i andra EES-länder inte får särbehandlas till följd av nationalitet. På motsvarande sätt får medborgare och företag från andra EES-länder inte särbehandlas i Sverige på grund av nationalitet. Denna princip betyder bl. a. att svenska företag i de flesta avseenden blir likställda med företag i andra EES-länder i fråga om konkurrensregler och andra viktiga rättsregler. Farhågor för en eventuell framtida diskrimine- ring torde ha medverkat till svenska företags kraftigt ökade direktinveste- ringar i EG i slutet av 1980-talet och under år 1990.

Det går inte att göra bestämda förutsägelser om de strukturförändringar som EES-avtalet kan medföra. Sannolikt kommer många företag att för- söka utnyttja de ökade stordriftsfördelar som den stora inre marknaden i högre grad kan väntas erbjuda. Detta kan ske genom företagssamgåenden och koncentration av -produktionsanläggningar. Redan innan den inre marknaden är förverkligad har mängden företagsköp och samgåenden över gränserna ökat kraftigt i Europa. Som nämnts har svenska företag varit mycket aktiva i denna process, som ett led i sina långsiktiga internationa- liseringsstrategier. De kan förmodas fortsatt delta i de strukturföränd- ringar som sker till följd av skapandet av en gemensam marknad inom EES-området.

Den svenska regleringen av utländska förvärv av företag inkl. bank-_ aktiebolag, andra kreditinstitut och värdepappersbolag — och fastigheter upphävdes i väsentliga delar vid utgången av år 1991 (försäkringsaktiebo- lagen har aldrig omfattats av företagsförvärvslagen). Syftet med liberalise- 38

ringen var att främja direktinvesteringar från utlandet för att därigenom Prop. 1991/92: 170 förbättra effektiviteten och öka tillväxten i näringslivet, bl.a. genom att Bilaga ] öka konkurrensen i Sverige.

Enligt EES-avtalet har Sverige möjligheter att upprätthålla särskilda förvärvsrestriktioner gentemot andra länder än EG- och EFTA-länderna. Med hänsyn till att ett väsentligt motiv för att upphäva företagsförvärvsla- gen var att ge en signal om en önskan om ökade utländska investeringar i Sverige har regeringen ansett att det inte heller finns skäl att upprätthålla ett tillståndsförfarande för investeringar från länder utanför EG- och EFTA-kretsen.

Inom området finansiella tjänster — bank, försäkring, värdepappershan- del har den internationella konkurrensen tidigare varit begränsad. Genom en rad åtgärder har hindren successivt avvecklats. Denna interna- tionella utveckling förstärks genom EES-avtalet. På den inre marknaden skall t. ex. banktjänster och flertalet försäkringstjänster kunna säljas fritt över gränserna och etableringsfrihet råda. Hittills har utvecklingen nått längst på bankområdet, och i Sverige finns numera möjlighet för utländska banker, andra kreditinstitut och värdepappersinstitut att etablera s.k. filialer. Förändringarna kan komma att innebära en större närvaro i ' Sverige av utländska banker och liknande, liksom större möjligheter för svenska företag på samma område att bedriva verksamhet i andra EES- länder.

Förändringarna på området finansiella tjänster väntas enligt bl.a. kommissionens egna analyser ge betydande ekonomiska vinster. Detta sker för närvarande genom att tillgången till en större kapitalmarknad och ökad konkurrens leder till sänkta kostnader och priser. Företagens finansiering kan därigenom förbilligas.

För att underlätta fri etablering inom EES-området har aktiebolagskom- mittén föreslagit att reglerna om bundna aktier som vanligen syftar till att begränsa det utländska ägandet i aktiebolag skall avskaffas. I övrigt kom- mer bolagsrätten att harmoniseras i enlighet med EG:s direktiv på detta område. Därmed förbättras förutsättningarna för etablering av företag i samtliga EES-länder. Vidare övervägs inom justitiedepartementet ett av- skaffande av bosättningskravet för styrelseledamöter och andra befatt- ningshavare i bolag.

6.5. Ett par viktiga samarbetsområden

Forskning och utveckling

Sveriges andel av världens forskning är liten. Av OECD-ländernas samlade FoU-utgifter utgör de svenska l,5%. Samtidigt tillhör Sverige som utveck- lat industriland de mer forskningsberoende länderna. Internationellt sam- arbete är därför absolut nödvändigt för Sverige. Sverige deltar också sedan länge i internationellt forskningssamarbete i olika organisatoriska former. Innehållet i och motiven för vårt internationella forskningsengagemang växlar. För grundforskningens del är den kvalitetshöjande aspekten domi- nerande både vad gäller själva kunskapstillflödet och de ökade möjligheter 39

som ges till kritisk prövning och debatt. I många fall är därtill kontakter Prop. 1991/92: 170 över gränserna nödvändiga för att en forskningsinsats över huvud taget Bilaga 1 skall kunna genomföras.

För den tillämpade forskningen är resursbesparande motiv mer framträ- dande. Svensk industri är i allt högre utsträckning beroende av kunskap och teknik för förnyelse och konkurrensförmåga. Det gäller inte bara de högteknologiska företagen. Internationell samverkan öppnar genvägar till en högre kunskapsnivå och snabbare idéutveckling. Resurskrävande insat- ser kan delas mellan flera.

Insikten om att Europas konkurrenskraft är beroende av gemensamma insatser för att utveckla ny kunskap och nya teknologier, samt insikten om att en enhetlig marknad inte kan skapas utan en gemensam teknologisk bas, har resulterat i att EG under 80-talet blivit en allt viktigare aktör inom forskningssamarbetet i Västeuropa. Sedan år 1984 är de gemensamma FoU-insatserna i EG inordnade under fleråriga ramprogram. En tydlig industriell orientering kom till uttryck i EG:s andra ramprogram för FoU (1987-1991) med stora satsningar på informationsteknologi, tele- kommunikation, produktionsteknik, bioteknik och materialforskning.

I april 1990 tog EG:s forskningsministrar beslut om det tredje rampro- grammet för forskning och utveckling som skall gälla under perioden 1990-94, med en budget på 5,7 miljarder ECU (ca 42 miljarder kr.). Detta program syftar i högre grad än de tidigare till att förstärka den vetenskap- liga basen och öka den europeiska industrins internationella konkurrens- kraft. Områdena miljö, bioteknologi, agroindustri och forskarrörlighet har fått stora resurstillskott även om tyngdpunkterna i absoluta tal fortfarande ligger på informations-, kommunikations-, produktions- och materialtek— nologi samt energi.

EG-programmen har resulterat i nya och varaktiga informationskanaler mellan företag och forskningsinstitutioneri medlemsländerna. De kunska- per om varandras kapacitet och kompetens som deltagarna skaffar sig utgör en grund för en rationell strukturomvandling av såväl industri som forsk- ningssystem inom EG:s medlemsländer. En sådan strukturomvandling liggeri linje med strävandena att realisera en inre marknad år 1993. Det är av strategisk betydelse för svensk industri och forskning att kunna delta i denna process.

EES-avtalet innebär för FoU-området att Sverige ansluts till EG:s nyss- nämnda ramprogram för forskning och teknisk utveckling och alla dess delprogram, utom de två som styrs av Euratomfördraget, dvs. fusionsener- giforskning och kärnkraftssäkerhet. I de senare deltar dock Sverige redan i dag på programnivå genom separata avtal. Mot att Sverige erlägger en BNP-baserad andel av EG:s FoU-budget får svenska forskare samma rättigheter som forskare inom EG att föreslå projekt och få godkända projekt finansierade ur EG:s FoU-budget. Svenska forskare får också samma rättigheter som deltagare i EG vad gäller spridning, utvärdering och utnyttjande av forskningsresultat.

Vidare får Sverige delta i programmens styrkommittéer och andra kommittéer som har effekter på programmens genomförande, liksom i EG:s rådgivande kommitté för vetenskaplig och teknisk forskning 40

(CREST). Svenska experter får inflytande i planering av nya program. Prop. 1991/92: 170 Särskilt viktigt är givetvis medverkan i planeringen inför EG:s fjärde Bilaga ] ramprogram som inleds år 1994. EG:s FoU-politik påverkar svensk FoU-politik och svenska priorite- ringar. En växande andel av den svenska FoU-budgeten går i dag till EG-samarbcte. Av strategiska skäl har Sverige byggt upp ett omfattande samarbete inom flertalet av de program som omfattas av EES. Hittills har samarbetet skett huvudsakligen på projektnivå vilket innebär att Sverige varit utestängt från programmens styrkommittéer. Genom EES får Sverige avsevärt bättre möjligheter att medverka i utformningen och genomföran- det av EG:s FoU-politik.

Miljöskydd

Många av de miljöpolitiska utmaningar som Europas stater står inför är gemensamma. De fordrar internationell samverkan för att effektivt kunna mötas. Ett omfattande europeiskt samarbete blir därför en naturlig och viktig del av Sveriges miljöpolitik.

EG har fått en allt mer central roll i det europeiska miljösamarbetet. Genom EES-avtalet kommer Sverige och övriga EFTA-länder att knytas till det miljöarbete som pågår inom EG. En gemensam västeuropeisk miljöpolitik kommer därmed att växa fram inom avtalets ram. Härmed skapas förutsättningar för att på ett effektivt sätt kunna svara på morgon- dagens miljöpolitiska krav. Ett antal remissinstanser, däribland miljöpar— tiet och Svenska N aturskyddsförcningen har haft invändningar mot avtalet med hänsyn till miljöproblematiken. Chefen för miljö- och naturresursde- partementet återkommeri det följande till detta (bil. 13).

Investeringarna beräknas öka som följd av EES-avtalet och kan därmed leda till ett ökat genomslag för nya och mer miljövänliga teknologier. Tillväxten bidrar också till att ekonomiska förutsättningar skapas som kan användas för att förbättra miljön. Men med den väntade tillväxten ökar också belastningen på miljön. Ett exempel är transportsektorn. Ett annat exempel är energisektorn. Den politiska utmaningen ligger i att genom miljöpolitiska åtgärder tillse att den ekonomiska tillväxten som följer med EES också blir miljömässigt hållbar.

Liksom på andra områden innebär avtalet på miljöområdet att EFTA- ländcrna kommer att medverka i EG:s gemensamma ansträngningar. EG:s miljöpolitik har under de senaste åren genomgått en snabb och dynamisk utveckling. Ett alltmer omfattande och ambitiöst regelverk med för medlemsländerna bindande föreskrifter har upprättats. Arbetet styrs av närhetsprincipen, dvs. åtgärder vidtas på gemensam nivå först om det önskade resultatet inte kan uppnås lika effektivt eller bättre på nationell eller lägre nivå. De gemensamma reglerna rör frågor som kemikaliehante- ring, utsläpp i luft och vatten.

En viktig fråga som gäller flera departement är miljökonsekvenserna av EES-avtalet. Regeringen avser att under implementeringsfasen löpande bevaka de miljömässiga aspekterna av EES-avtalet. Bl.a. kommer miljö- konsekvenserna att belysas i de skilda sammanhang då förslag om imple- 41

menteringen framläggs. Därvid kommer bl.a. transponernas miljöprob- Prop. 1991/92: 170 lem att tas upp till granskning med sikte på att uppfylla högsta tillämpade Bilaga 1 och tillämpbara ambitionsnivå. När effekterna på olika områden klarlagts bör en samlad bedömnng av miljökonsekvenserna göras.

En viktig förutsättning för en effektiv miljöpolitik är tillgång till objek- tiva, tillförlitliga och jämförbara uppgifter om europeiska miljöförhållan- den. Dessa kan sedan utgöra underlag för framtida åtgärder och utvärde- ring av redan vidtagna åtgärder. Den av EG beslutade men ännu inte upprättade europeiska miljöbyrån kommer bl. a. i detta avseende att få en viktig roll. EES-avtalet tillförsäkrar Sverige och de övriga EFTA-länderna ett deltagande i myndighetens arbete.

Det har ibland rests farhågor för att Sverige genom EES-avtalet skulle tvingas anpassa redan etablerade svenska miljöbestämmelser till mindre långtgående EG-bestämmelser. Så är emellertid inte fallet. Eftersom hu- vuddelen av EG:s regler är av minimikaraktär dvs. fastställer de lägsta kravnivåer som måste uppfyllas, är fältet fritt för de stater som så önskar att inom dessa områden välja en högre ambitionsnivå. Flera medlems- länder har också valt att tillämpa mer långtgående bestämmelser än vad de gemensamma EG-reglerna föreskriver. Inget hindrar Sverige från att göra på samma sätt.

1 de fall EG:s regler syftar till en harmonisering, vilket är fallet inom framförallt varuområdet. är situationen en annan. Avsikten i dessa fall är att tillgodose miljöskyddskravet och samtidigt undanröja hindren för var- ors fria rörlighet mellan medlemsländerna. Endast i undantagsfall har här ett enskilt land rätt att tillämpa strängare krav än de som fastställts gemensamt. ,

Under EES-förhandlingarna visade det sig att de svenska reglerna på det harmoniserade området i en del fall klart avvek från vad som gäller inom EG. l något fall där EG:s regler var strängare än Sveriges. som t. ex. i fråga om buller, har Sverige antagit dessa regler. I de fall åter där våra egna regler var mer långtgående än EG:s det gäller bl.a. bilavgasbestämmelserna och kemikalielagstiftningen har särordningar förhandlats fram. Annars skulle ju en anpassning i dessa fall ha inneburit en sänkning av redan etablerade miljökrav.

Lösningen har blivit övergångsarrangemang och vissa andra särlös- ningar i avvaktan på en fortsatt skärpning av EG:s regelverk. För bilavgas- bestämmelserna innebär detta att Sverige även fortsättningsvis kommer att kunna tillämpa nationella regler. Fram till den ljanuari 1995 har vi rätt att vägra godkänna bilar för försäljning inom landet som inte uppfyller de svenska kraven. Därefter kommer bilar som uppfyller EG:s då strängare krav att kunna säljas fritt i Sverige. Framtida hårdare regler skall utarbetas gemensamt av EFTA-länderna och EG inom ramen för EES. Allmänt kan sägas att EG: s regler utvecklas och gåri riktning mot de nuvarande svenska kravnivåerna.

På kemikalieområdet ger avtalet Sverige möjlighet att fortsätta tillämpa de mer långtgående bestämmelser som förbjuder användningen av vissa farliga ämnen. asbest, organiska lösningsmedel m.m. En gemensam över- syn kommer att göras är 1995. Vidare är avsikten att bestämmelserna för 42

klassificering och märkning av kemikalier skall harmoniseras. Dessa lik- Prop. 1991/92: 170 som andra övergångsarrangemang redovisas i det följande av chefen för Bilaga 1 miljö- och naturresursdepartementet (bil 13).

En annan fråga är om EES-avtalet medför begränsningar i våra framtida möjligheter att bedriva en ambitiös miljöpolitik. EES-avtalet innebärju att vi inordnas i ett betydligt mer långtgående samarbete än vi tidigare varit delaktiga i.

Jag delar inte denna oro. Visserligen ligger det i samarbetets natur att våra internationella åtaganden begränsar vårt nationella manöverut- rymme. Men karakteristiskt för de miljöfrågor som regleras inom EG är att de i allmänhet är gränsöverskridande. Genom att agera tillsammans med våra västeuropeiska partner ökar vi effektiviteten i det miljöpolitiska arbetet. EES-avtalet skapar förutsättningar för en sådan gemensam miljö- politik. EG kommer här liksom på andra områden att vara huvudaktör men vi kommer tillsammans med övriga EFTA-länder att få ett icke obetydligt inflytande. Vi kan därigenom påverka den gemensamma miljö- politiken i ambitös riktning.

För svensk del utgör EES en välkommen förstärkning av Sveriges miljö- politiska arsenal. Regeringen avser att inom dess ram aktivt bidra till att den tillväxt som kommer att följa med EFTA-ländernas anknytning till den inre marknaden också leder till en miljömässigt hållbar utveckling.

6.6. Vissa institutionella frågor

Beredning av och beslut om nya EES-regler

Från EFTA: 5 sida har strävan varit att få till stånd ett så nära samarbete med EG som möjligt när det gäller utformningen av nya EES-regler, såväl i förberedelsefasen som vid beslutsfattandet. EFTA—sidans ambitioner i denna riktning har dock inte vunnit stöd hos EG under förhandlingarnas gång. EG har hävdat att ett formellt deltagande från EFTA-ländernas sida i EG:s beslutsprocess inkräktar på gemenskapens beslutsautonomi.

Inom EG är det bara kommissionen som har formell initiativrätt beträf- fande förslag till nya regler. När kommissionen utarbetar sådana förslag får emellertid enligt EES-avtalet experter från EFTA-länderna göra sina röster hörda på samma sätt som experter från EG:s medlemsländer. .

Inom EG ger rådet ofta kommissionen befogenhet att genomföra regler som rådet har beslutat om. Då biträds kommissionen ofta av en kommitté. Även vad gäller medverkan i sådana kommittéer har en lösning nåtts som kan anses tillgodose EFTA-staternas intresse. EES-avtalet anger sålunda olika former för medverkan av EFTA-experter beroende på vilken typ av kommitté det rör sig om.

EFTA-sidan har också en initiativrätt, som följer av allmänna folkrätt- sliga regler. Den innebär inte enbart en rätt att ta upp en fråga till diskussion utan också att ta initiativ till nya EES-regler.

De beslut om nya EES-regler som formellt fattas av EES-kommittén utgör nya folkrättsliga avtal för EFTA-ländernas del. Dessa avtal skall införlivas med den nationella lagstiftningen i varje land. Denna process 43

måste ske snabbt och smidigt så att en beslutad EES-regel kan träda i kraft Prop. 1991/92: 170 samtidigt inom hela EES-området. Därför skall beslut av EES-kommittén Bilaga 1 införlivas med de nationella rättsordningarna inom vissa tidsramar. Om EES-kommittén inom en viss angiven tidsfrist inte har kunnat nå enighet om ett förslag till ny EES-regel. kan en del av avtalet. t. ex. en bilaga eller del därav som förslaget berör, under vissa omständigheter bli provi- soriskt suspenderad. De avtalsslutandc parterna förutsätts vara angelägna att undvika att en sådan situation uppstår. Det understryker betydelsen av att EFTA- ländernas synpunkter på förslag till EG-regler lämnas så tidigt som möjligt. Det bör betonas att enskilda och juridiska personers redan förvärvade rättigheter inte påverkas av att EES-avtalet upphävs till viss del. Sammanfattningsvis anser jag att formerna för beslutsfattandet inom EES ger tillfredsställande möjligheter för Sverige och övriga EFTA-länder att få gehör både för sina synpunkter på föreslagen EG-lagstiftning och för egna förslag. Det är likväl klart att det endast är inom medlemskapets ram som en balans mellan åtaganden i sak och ett motsvarande inflytande över utformningen av regelverket kan uppnås.

Tvistlösning

I förhandlingarna om EES-avtalet var parterna tidigt överens om att det inom EES borde finnas ett gemensamt organ för tvistlösning på judiciell nivå, dvs. en domstol med i stort sett samma uppgifter som EG-domstolen inom EG. Tankarna på en sådan gemensam EES-domstol fick dock avskri- vas till följd av att EG-domstolen i sitt första yttrande över EES-avtalet förklarade att en sådan konstruktion skulle strida mot Romfördraget.

I de omförhandlingar som aktualiserades till följd av EG-domstolens yttrande hade parterna som utgångspunkt att en mekanism för judiciell tvistlösning alltjämt behövdes. främst av hänsyn till den eftersträvade enhetligheten i reglernas tolkning och tillämpning. Siktet ställdes då bl. a. in på en lösning med skilda mekanismer för EG- resp. EFTA-sidan. Resultatet blev att parterna enades om att en särskild EFTA-domstol skulle upprättas för EES-ändamål med uppgift att på EFTA-sidan svara för de uppgifter som EG-domstolen fullgör inom EG.

EFTA-domstolens huvudsakliga uppgifter skall därför vara att pröva frågor om EFTA-staternas efterlevnad av EES-avtalet, att pröva vissa överklagade beslut av EFTA:s övervakningsmyndighet. ESA, på konkur- rensområdet samt att avgöra tvister mellan en eller flera EFTA-stater. För dessa kategorier av tvister och ärenden råder en ordning liknande den som finns inom EG.

För tvister mellan ett eller flera av EFTA-länderna och EG eller ett av dess medlemsländer gäller däremot att de skall hänskjutas till EES- kommittén. Denna mera traditionella folkrättsliga lösning har komplette- rats med en regel om att parterna kan enas om att begära ett tolkningsbe- sked från EG-domstolen, om tvisten rör tolkningen av EES-regler som i sak är identiska med EG-regler och EES-kommittén inom viss tid inte lyckats lösa tvisten. Allmänt sett är en begäran om sådant tolkningsbesked ägnad 44

att främja en enhetlig tillämpning av EES-reglerna. Huruvida Sverige som Prop. 1991/92: 170 part i en tvist skall begagna sig av denna möjlighet eller ej får avgöras från Bilaga 1 fall till fall. Om en tvist inte kunnat lösas av EES-kommittén inom viss angiven tid eller parterna inte kunnat enas om att inhämta tolkningsbesked, kan parterna utlösa skyddsåtgärder eller aktualisera en partiell suspension av relevant del av EES-avtalet.

Det finns också visst utrymme för att använda sig av skiljedom som tvistlösningsmekanism i EES-avtalet. Detta utrymme är dock begränsat. Det inskränker sig till tvister om omfattningen eller varaktigheten av vissa skyddsåtgärder eller proportionerna av motåtgärder mot skyddsåtgärder. Ett sådant skiljeförfarande. som är bindande för parterna. får inte innefatta tolkning av sådana avtalsbestämmelser som i sak är identiska med motsva- rande EG-rcglcr.

Övervakning

EES-avtalets institutionella bestämmelser bygger som tidigare nämnts på vad som under förhandlingarna har kallats en ”två-pelar modell”. Som ett uttryck härför anger EES-avtalet att EFTA-länderna skall upprätta en oberoende övervakningsmyndighet (ESA) samt en domstol (EFTA- domstolen). Vidare anges att övervakningen av att förpliktelserna enligt avtalet iakttas åligger å ena sida ESA och å andra sidan kommissionen.

Såväl ESA som EFTA-domstolen inrättas genom ett separat avtal mellan EFTA-länderna. kallat övervakningsavtalet.

ESA:s uppgifter kan indelas i övervakning och administration. ESA får samma uppgifter mot EFTA-länderna härvidlag som kommissionen har mot EG:s medlemsländer.

Att ESA och kommissionen inom sina resp. kompetensområden överva- kar att EES-avtalets förpliktelser iakttas kommer att vara avgörande för att EES-reglerna tillämpas på samma sätt i alla länder som är anslutna till EES. Samarbetet mellan ESA och kommissionen blir viktigt.

ESA:s administrativa uppgifter specificeras i ett särskilt protokoll till övervakningsavtalet. Dessa uppgifter följer av att kommissionen. utöver sina övervakningsuppgifter, också utför en mängd administrativa upp- gifter för EG:s medlemsstater.

Genom verksamheten i ständiga kommittén kommer EFTA-länderna att få möjlighet att enas om en samfälld linje inför beslut i den gemen- samma EES—kommittén.

Genom avtalet om en parlamentarikerkommitté mellan EFTA-länderna slutligen skapas bättre förutsättningar för samarbetet mellan EFTA- parlamentariker i den gemensamma parlamentarikerkommitten i EES.

***

Avtalet mellan EFTA-länderna och EG samt dess medlemsländer om Prop. 1991/92: 170 Europeiska ekonomiska samarbetsområdet innebär att EFTA:s ställning Bilaga 1 stärks. förbindelserna med EG utvecklas kraftigt på en rad områden och det nordiska samarbetet fördjupas. Avtalet innebär också att Sverige bidrar till att främja det europeiska samarbetet. Sammanfattningsvis kon- staterarjag att Sverige har ett starkt intresse av att ansluta sig till avtalet. Denna uppfattning delas av det stora flertalet remissinstanser.

Några instanser har emellertid ansett att remisstiden varit för kort att medge en närmare granskning av alla frågor. Jag hyser förståelse för denna uppfattning. Det har emellertid inte varit möjligt att medge längre remiss- tid med hänsyn till det planerade tidsschemat med ikraftträdande av avtalen den 1 januari 1993. Som framgår av vadjagtidigare sagt (avsnitt 4) har beredningsarbetet på svensk sida varit mycket omfattande. Utöver vad som visas där har i stor omfattning ordnats seminarier. kurser och infor- mationsmöten. Under remisstiden inbjöds även remissinstanserna att delta i ett informationsmöte, som samlade ett stort antal deltagare. Jag vill i denna del påpeka att lagrådet, som haft att granska förslaget till EES- lagen, funnit att med hänsyn till lagstiftningsärendets vikt och komplexitet de framförda anmärkningarna är befogade och att det alltså varit önskvärt med en längre remisstid. Mot bakgrund av vad som framgått om bered- ningen av lagförslaget har lagrådet emellertid ansett att föreskrifterna i 7 kap. ?. & regeringsformen måste anses vara uppfyllda.

Bakom ansträngningarna att få EES-avtalet till stånd har stått en nästan enhällig svensk riksdag. Avtalet är nu undertecknat liksom de s.k. EFTA- avtalen. De bör nu samtliga föreläggas riksdagen för dess godkännande.

B NÄRMARE BESKRIVNING AV EES— Prop. 1991/92: 170 AVTALET M.M. Bilaga 1

Hänvisningar till S6-6

7. Översikt över EG: s rättsliga system 7.1 Inledning

Eftersom EES-avtalet syftar till en integrering av EFTA—ländernas resp." marknader med EG:s inre marknad innebär avtalet en anpassning till de regler och principer som gäller inom EG. För att förstå innebörden av EES-avtalet måste man därför förstå de integrationssträvanden som Rom- fördraget är ett uttryck för och hur EG: s gemensamma marknad fungerar.

Detta avsnitt innehåller en kortfattad beskrivning av EG:s grundläg- gande struktur och principer med en översiktlig redogörelse för de samar- betsområden som är av särskild betydelse för EES-avtalet.

Hänvisningar till S7

7.2. EG: s grundläggande struktur

F ördragen

Grunden för samarbetet inom EG, primärrätten, utgörs främst av de tre EG-fördragen om upprättandet av den Europeiska kol- och stålgemenska- pen, den Europeiska ekonomiska gemenskapen (Romfördraget) samt den Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom).

Romfördraget är det mest övergripande av EG-fördragen. Det brukar beskrivas som ett ramfördrag, vars målinriktade och allmänt hållna be- stämmelser fylls ut och preciseras genom sekundärrättsliga regler av olika slag.

Det är på fördragen som EG:s institutioner grundar sin kompetens. Deras åtgärder skall enligt legalitetsprincipen grundas på befogenheter som fördragen ger dem. Inom denna ram har staterna förbundit sig att utöva sin statsmakt gemensamt under hänsynstagande till samfällda intressen.

Gemenskapens mål och medel

Inledningen i Romfördragets ingress (preambel) uttrycker medlemsländer- nas föresats att lägga grunden till ett ständigt fastare förbund mellan Europas folk och deras vilja att genom samfällda åtgärder säkra ekono- miska och sociala framsteg genom att avlägsna barriärer inom Europa. Fördraget är alltså ett uttryck för en strävan efter integration. Redan av ingressen framgår att integrationsmålet är av både ekonomisk och allmänt politisk karaktär. Ingressens innehåll är en viktig utgångspunkt för tolk- ningen av fördragets regler.

EG är en ekonomisk gemenskap. grundad på en tullunion. l begreppet ekonomisk gemenskap ligger att åtgärder som är protektionistiska. dvs. sådana som skyddar inhemska ekonomiska intressen, principiellt är för- bjudna mellan medlemsländerna. 47

I själva fördraget (art. 2) anges fem övergripande mål för gemenskapen: Prop. 1991/92: 170 — en harmonisk utveckling av den ekonomiska verksamheten inom gc- Bilaga 1 menskapen som helhet, — en fortgående och balanserad expansion. en ökad stabilitet, | -— en allt snabbare höjning av levnadsstandarden samt I närmare förbindelser mellan de länder som gemenskapen förenar. Dessa mål har ansetts innebära att integrationen skall ses som en dynamisk process. Målen förverkligas enligt samma artikel genom upprättande av en ge- mensam marknad och genom ett gradvist närmande av medlemsländernas ekonomiska politik. Begreppet ekonomisk politik har här en vidsträckt betydelse och samordningen har efterhand utsträckts till allt fler områden. Detta ligger i integrationsprocessens natur.

Gemensam marknad

Den gemensamma marknaden skall skapa ekonomisk tillväxt och stabilitet och därmed ökat välstånd. Medlemsländernas produktionsresurser skall utnyttjas så rationellt som möjligt. Under lika och ostörda konkurrensför- hållanden skall man på den gemensamma marknaden kunna handla och byta tjänster, arbeta. investera och producera och därigenom främja ge- menskapens mål. '

Begreppet inre marknad infördes i Romfördraget genom enhetsakten och uttrycker det som är den gemensamma marknadens kärna. Den inre marknaden skall sålunda enligt fördraget (art. 8 a) innefatta ett område utan inre gränser, där fri rörlighet för varor. personer. tjänster och kapital säkerställs i enlighet med bestämmelserna i fördraget — de s.k. fyra friheterna. Benämningen inre marknad syftar på att förhållandena bör vara desamma som på en hemmamarknad. Fullbordandet av EG:s inre mark- nad under tiden fram till år 1993 ses som ett avgörande steg i den gemensamma marknadens utveckling.

Romfördraget innehåller skilda förbud. riktade mot nationella åtgärder som skapar hinder för handel och annan verksamhet över gränserna. Den fria rörligheten för varor kan t. ex. hindras om nationella regler med krav på varors beskaffenhet är olika utformade så att varor inte utan fördyrande produktionsanpassning kan marknadsföras i andra länder än de där de produceras. På motsvarande sätt förhåller det sig i fråga om andra friheter. Utgångspunkten är att fördragets regler inte tillåter hinder av sådant slag. Detsamma gäller regler om kontroll av varor. bevis om genomgången yrkesutbildning osv. Viktiga regleringsintressen. som t. ex. skydd för hälsa och säkerhet. måste likväl alltid tillgodoses. Den fria rörligheten kräver i sådana fall att det skapas samordnade regler inom hela gemenskapen. Detta kallas harmonisering.

Genom att anta gemensamma regler eller besluta om harmonisering på ett område avstår medlemsländerna från att där i fortsättningen ensidigt utöva regleringsmakt. De är förpliktade att i fortsättningen gemensamt utöva befogenheten att meddela föreskrifter. Angelägna nationella in- 48

tressen kan ändå tillgodoses, t. ex. med stöd av särskilda säkerhetsklausu- Prop. 1991/92: 170 ler, men inte på samma sätt som förut. Bilaga ]

Samordning av politik

På vissa områden finns inom EG en samfälld politik. Eftersom EG är en tullunion måste det finnas en gemensam handelspolitik mot omvärlden. För den gemensamma marknadens funktion behövs en gemensam konkur- renspolitik. som säkerställer att inte konkurrensen snedvrids genom före- tagens eller medlemsländernas åtgärder. Det rör sig vidare om jordbruks- och transportområdena. På de nu nämnda områdena krävs gemensamma regler som gäller lika inom hela gemenskapen. Där sådana regler gäller finns inget utrymme för nationella föreskrifter.

Som förut nämnts anger fördraget en samordning av medlemsländernas ekonomiska politik såsom ett från den gemensamma marknaden fristå- ende medel för att närma sig de genom fördraget uppställda målen. Den gemensamma marknaden kräver för att fungera ett visst mått av ekonomisk-politisk samordning. på samma sätt som marknaden påverkar förutsättningarna för den ekonomiska politiken. Samordningen inom EG omfattar exempelvis viss regionalpolitik, industripolitik. socialpolitik och energipolitik. Samordningen av politik sträcker sig utanför det i snäv mening ekonomiska området. Utbildning. forskning och utveckling, miljö, arbetsmiljö och konsumentpolitik är exempel på områden, där en samord- ning fått allt större aktualitet under senare år. En sådan samordning kan ofta syfta till att förbättra förutsättningarna för den fria rörligheten eller till att korrigera icke önskade bieffekter av en helt fri marknad. Ibland beror samordningen dock på andra, mer allmänna politiska ambitioner. Denna aspekt har understrukits genom enhetsakten som tillfört fördraget en rad nya bestämmelser om bl.a. ekonomiskt och socialt samarbete, forskning och utveckling samt miljö.

EG:s institutioner och deras verksamhet

EG:s institutioner är fyra: ministerrådet (rådet), kommissionen. parla- mentet och domstolen. lnstitutionerna är skyldiga att genom sina åtgärder arbeta för att fördragets mål förverkligas. Kommissionen och domstolen är oavhängiga nationella politiska intressen. Av andra organ bör här särskilt nämnas den rådgivande ekonomiska och sociala kommittén, som består av företrädare för arbetsmarknadens parter, konsumenter, jordbrukare och olika andra yrkesgrupper. Det finns dessutom en mångfald andra organ. kommittéer och arbetsgrupper, som i allmänhet inte regleras i själva fördragen.

I rådet kommer medlemsländernas politiska intressen till uttryck. Där bestäms politiken och fattas i allmänhet de slutliga avgörandena rörande nya gemensamma regler. Rådet består av regeringsledamöter från medlems- länderna och kan ha skilda sammansättningar. Besluten fattas enhälligt eller som majoritetsbeslut, beroende på vad fördragen föreskriver för olika fall. 49

4 Riksdagen 1991/92. [ saml. Nr 170. Bilaga 1

Parlamentet består av direktvalda ledamöter från medlemsländerna och Prop. 1991/92: 170 är ett viktigt forum för politisk debatt. Dess funktioner är bl.a. av rådgi- Bilaga 1 vande och kontrollerande karaktär. Enhetsakten har gett parlamentet en större roll än tidigare vid tillkomsten av nya regler. Maastricht- överenskommelsen är ännu ett steg i denna riktning.

Kommissionens viktigaste funktioner är att lägga fram förslag för rådet och övervaka gemenskapsrättens tillämpning. Den har vissa självständiga beslutsbefogenheter. bl.a. i fråga om tillämpningen av EG:s konkurrens- rätt i förhållande till såväl medlemsstaterna som företagen på marknaden. Kommissionen har vidare viss självständig rätt att meddela föreskrifter. Dessutom ger rådet ofta kommissionen i uppdrag att svara för närmare föreskrifter beträffande sådant det själv har beslutat om.

Vid övervakningen av gemenskapsrättens tillämpning i medlemslän- derna kan kommissionen i sista hand väcka talan vid domstolen för fördragsbrott. Det sker dock först efter en utredning som innebär åtskilliga kontakter mellan nationella myndigheter och kommissionens tjänstemän. Oftast kommer man då överens. Det händer inte sällan att resultatet blir att kommissionen tar initiativ till nya eller ändrade regler.

Domstolen är ansvarig för att EG-rätten tolkas enhetligt och den har att i sista hand avgöra dess innebörd. I viktiga hänseenden har EG-rätten fått sin form genom dess domar. Domstolen dömer bl.a. i mål mellan medlems- länderna och mellan institutionerna inbördes samt i mål mellan kommis- sionen och medlemsländerna. Dess domar är bindande. En viktig uppgift för domstolen är vidare att på begäran av nationella domstolar lämna förhandsbesked om EG-reglernas innebörd. EG-domstolens rättstillämp- ning anses allmänt ha haft stor betydelse för integrationens utveckling.

Rådsbeslut om nya regler tillkommer i ett samspel främst mellan kommissionen och rådet. Andra organ medverkar huvudsakligen genom att yttra sig över förslag framtagna av kommissionen, som har en exklusiv initiativrätt. Sedan förslaget överlämnats från kommissionen till rådet yttrar sig parlamentet och i en del fall EG:s ekonomiska och sociala kommitté. Rådets ställningstagande bereds därefter på tjänstemannanivå.

I många fall skall parlamentet enligt den s.k. samarbetsproceduren inte bara höras utan även medverka vid det slutliga avgörandet.

Olika slag av rättsakter

] betydande utsträckning skall EG-rätten tillämpas av nationella myndig- heter på samma sätt som inhemsk rätt. Man brukar säga att reglerna är direkt tillämpliga, eftersom de används utan mellankommande nationell rättsbildning. Romfördragets artikel 189 anger tre typer av bindande rättsakter, som rådet och kommissionen kan utfärda. Det är fråga om förordningar. direk- liv och beslut. Förordningar är gällande inom hela EG och är direkt tillämpliga i medlemsländerna. Direktiv riktar sig till medlemsländerna och anger ett visst resultat som skall uppnås inom en bestämd tid men överlåter åt länderna att bestämma form och tillvägagångssätt för den 50

nationella implementeringen. Beslut är bindande i alla delar för dem som Prop. 1991/92: 170 de är riktade till. Bilaga 1

Bindande gemenskapsrättsliga bestämmelser kan grunda rättigheter och skyldigheter inte bara för medlemsländerna utan också för enskilda, om de är tillräckligt tydliga och inte lämnar länderna utrymme för val i samband med nationell implementering. Sådana rättigheter skall skyddas av dom- stolar och andra myndigheter. Man brukar då säga att bestämmelserna har direkt effekt. Uttryckliga förbud. t.ex. mot diskriminering, uppfyller de nyss nämnda kraven och har därför direkt effekt. Fördragets bestämmelser om fri rörlighet på marknaden och dess förbud mot könsdiskriminering kan sålunda grunda individuella rättigheter. Även bestämmelser i direktiv kan få denna verkan, om den nationella rätten inte anpassas till direktivets krav på ett korrekt sätt eller det inte har införlivats alls inom den före- skrivna tiden.

Om en domstol i ett medlemsland skulle finna att en nationell bestäm- melse strider mot en EG-bestämmelse som är direkt tillämplig. skall domstolen inte tillämpa den nationella bestämmelsen i det aktuella målet. Enligt EG-domstolens praxis har EG-regeln nämligen företräde framför nationella regler och skall tillämpas oavsett vad som må vara föreskrivet i den nationella rättsordningen. Detta sammanhänger med EG-domstolens synsätt att EG-rätten är en egen rättsordning som är autonom i förhållande till traditionell folkrätt.

Det finns också rättsakter som inte är bindande, t. ex. rekommendatio- ner och yttranden, vilka också nämns i artikel 189. Andra slag av icke bindande rättsakter än de i fördraget nämnda har tillkommit.

Med länder utanför gemenskapen kan EG ingå bl. a. associerings- och handelsavtal. Skillnaden mellan dessa bägge slag av avtal är främst att de förra innebär en starkare markering av nära och varaktig anknytning till gemenskapen. Sveriges och övriga EFTA-länders frihandelsavtal med EG är handelsavtal. EES-avtalet. vilket är ett associationsavtal, kan ses som en utbyggnad av detta samarbete. EG:s folkrättsliga avtal hör också till EG-rätten.

Medlemsländerna kan också ingå folkrättsliga överenskommelser med varandra. Romfördraget innehåller en regel om skyldighet att vid behov förhandla om sådana överenskommelser i vissa fall.

Samarbete och icke-diskriminering

Grundläggande gemenskapsrättsliga principer kommer till uttryck i ar- tiklarna 5 och 7 i Romfördraget. som har nära motsvarigheter i EES- avtalet.

Romfördragets artikel 5 bygger på en allmän solidaritets- eller lojalitets— princip. Enligt denna är medlemsländerna och gemenskapens institutioner alla förpliktade att lojalt samarbeta med varandra. Många av EG- domstolens viktigaste domar. bl.a. om EG-rcglcrnas verkan i nationell rättstillämpning, bygger på denna förpliktelse. Länderna skall respektera varandras och gemenskapens intressen och söka undvika att handla i strid med dessa. Institutionerna skall likaså beakta viktiga nationella intressen.

Bilaga 1

Medlemsländernas förpliktelser enligt artikel 5 kan indelas i skyldigheter att vara positivt verksamma och skyldigheter att avhålla sig från vissa åtgärder. Dessa kallas sammanfattande för .s'a/narbetsjörpliktelsen.

Denna förpliktelse innebär till att börja med att länderna skall vidta alla allmänna eller särskilda åtgärder som är nödvändiga för att uppfylla förpliktelserna enligt fördraget och sekundärrätten.

Länderna skall vidare underlätta institutionernas verksamhet. Denna skyldighet omfattar inte bara uttryckligen förutsedd verksamhet utan gäller generellt på alla de områden där institutionerna är verksamma.

Därutöver gäller att länderna skall avhålla sig från alla åtgärder som kan äventyra fördragets mål. Denna förpliktelse sträcker sig längre än till ett förbud mot åtgärder som konkret hotar fördragsmålen. Det är förbjudet redan att skapa en risk för en sådan effekt. Med fördragsmål avses såväl sådana som innefattas i ingressen och i de grundläggande artiklarna som sådana som läggs fast i fördragets särskilda bestämmelser på skilda om- råden. Förbudet gäller varje slag av statligt handlande på alla områden. även sådana som faller utanför fördragets egentliga tillämpningsområde. Fördragsmålen kan nämligen äventyras även genom t. ex. kulturpolitiska eller försvarspolitiska åtgärder.

Fördragets artikel 7 uttrycker principen om rättvis likabehandling utan avseende på nationalitet (icke-diskriminering). Denna princip gäller inom fördragets tillämpningsområde.

Diskriminering betyder särbehandling som inte är sakligt grundad; lika fall skall behandlas lika. Det är lätt att förstå att inte nationalitet kan vara saklig grund för särbehandling inom gemenskapen. Romfördraget syftar ju till integration av Europas länder bl. a. genom skapandet av en gemensam marknad. Då kan inte nationaliteten utgöra saklig grund för särbehandling.

Fördraget innehåller andra mer preciserade regler rörande diskrimine- ring på grund av nationalitet, till vilka artikel 7 också hänvisar. De kan innehålla närmare regler om kriterier som inte får användas så att de medför särbehandling, men de kan också ge anvisningar om omständighe- ter som legitimerar särbehandling. Det finns regler av detta slag i fråga om bl. a. arbetskraftens fria rörlighet, rätten till fritt yrkesutövande samt den fria rörligheten för tjänsteprestationer och kapital. Därutöver finns diskri- mineringsförbud som utvecklats företrädesvis genom domstolspraxis. Så är fallet t. ex. på varuområdet (jfr betänkandet Ds 1990: 76 Romfördragets art. 30, särskilt s. 55—59).

Diskriminering kan vara öppen eller dold. Regler som är så utformade att de måste leda till en mindre gynnsam behandling av det som härrör från ett annat land är öppet diskriminerande. även om de inte är direkt knutna till nationalitetskriterier. En regel som rör en importsituation är ett exempel på en sådan regel. Sådana regler kan också beskrivas som formellt diskri- minerande. Även till synes likabehandlande åtgärder kan ha diskrimine- rande verkningar i praktiken. Då är det fråga om dold, eller faktisk. diskriminering. En regel som är knuten t.ex. till språkkunskaper eller bosättningsort kan sålunda innebära förbjuden särbehandling. Huruvida särbehandling föreligger beror alltså inte av åtgärdens utformning. Det beror inte heller på om syftet med åtgärden i sig är godtagbart. Om t. ex. ett

land låter utföra en generell kontroll av vissa varor eller tjänster eller kräver Prop. 1991/92: 170 en särskild märkning för att garantera landets konsumenter en produkt Bilaga 1 med utlovad kvalitet. kan utländska produkter som uppfyllt motsvarande eller liknande krav i ursprungslandet komma i ett sämre konkurrensläge än inhemska produkter. I vad mån särbehandlande åtgärder är förbjudna varierar från område till område. Vad som kan godtas är ytterst en rättstillämpningsfråga. EG- domstolcns bedömning i sådana fall beror ofta av en intresseavvägning, där åtgärdens ändamål och utformning vägs mot intresset av fri rörlighet. Man talar därvid om principerna om nödvändighet och proportionalitet.

Hänvisningar till S7-2

  • Prop. 1991/92:170: Avsnitt 14.7

7.3. Särskilt om reglerna som rör marknaden

Fri rörlighet för varor

EG är — som tidigare sagts — en tullunion med en gemensam yttre tullgräns. Tullunionen gäller all handel med varor, och tullar kan inte förekomma vare sig på export eller import mellan medlemsländerna. Också avgifter med motsvarande verkan som tullar är förbjudna. Sedan en vara passerat den gemensamma tullgränsen och därvid tullformaliteterna har fullgjorts samt tullar och avgifter erlagts är den i fri omsättning inom gemenskapen och omfattas av fördragets regler om fri rörlighet för varor.

Vidare får ländernas skattesystem inte skapa hinder för den fria rörlig- heten. Därför innehåller fördraget bestämmelser som riktar sig mot fiskal diskriminering. Det är förbjudet att pålägga andra medlemsländers pro- dukter skatt utöver vad som direkt eller indirekt drabbar liknande in- hemska produkter eller att genom beskattningen indirekt skydda vissa produkter. Om likartade varor belastas olika, måste skillnaden bero på objektiva skäl.

EG har, som förut nämnts, en gemensam jordbrukspolitik. De mark- nadsordningar som inom ramen för denna tillskapats för olika jordbruks- produkter -— och sålunda omfattar en betydande del av livsmedelssektorn reglerar produktions- och distributionsleden men inte detaljhandeln. Den gemensamma jordbrukspolitiken påverkar inte de grundläggande principerna om varors fria rörlighet. Inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken finns det också en gemensam fiskepolitik, som uppvisar viktiga särdrag. Den bygger bl.a. på principen om bevarande av havets resurser och lika tillgång till dessa.

De hinder för den gränsöverskridande varutrafiken som inte omfattas av de nu nämnda reglerna täcks i stället av Romfördragets artikel 30. Denna artikel innehåller ett förbud mot kvantitativa, alltså mängdmässiga, import- restriktioner och alla åtgärder med motsvarande verkan. Detta förbud har direkt effekt och har av EG-domstolen getts en mycket vidsträckt tillämp- ning. Rättspraxis på detta område är rikhaltig och mycket belysande för EG-rättens syn på hinder för fri rörlighet. För export finns i artikel 34 ett motsvarande förbud, vilket dock inte har getts en lika vid tolkning.

lett grundläggande rättsfall (8/74 ”Dassonville" [1974] E.C.R. 837) har domstolen förklarat att förbudet i artikel 30 innefattar varje åtgärd som 53

"direkt eller indirekt. aktuellt eller potentiellt" kan negativt påverka han- Prop. 1991/92: 170 deln. I princip omfattas sålunda varje åtgärd som kan tänkas avhålla någon Bilaga 1 från att föra in varor i ett medlemsland från ett annat.

Handelshindrande åtgärder kan legitimeras med stöd av fördragets artikel 36. om de grundas på bestämda hänsyn. Dessa hänsyn är allmän moral. allmän ordning och allmän säkerhet. skydd för människors och djurs hälsa och liv eller växters bevarande, skydd av nationella skatter av konstnärligt. historiskt eller arkeologiskt värde eller skydd av industriell och kommersiell äganderätt. Åtgärder som grundas på dessa hänsyn behö- ver inte vara likabehandlande. De får emellertid inte vara godtyckligt särbehandlande eller protektionistiska. De nämnda regleringsintressena är alla av icke-ekonomisk natur, och artikeln tolkas restriktivt.

I praxis har härutöver ett antal tvingande hänsyn erkänts, vilka kan tillåtas medföra handelshinder. De kallas ofta för Cassishänsyn efter EG- domstolens grundläggande avgörande på området (120/78 ”Cassis de Di- jon” [1979] E.C.R. 649). Sådana hänsyn är t.ex. skattekontroll, god han- delssedvana samt konsument- och miljöskydd. Hänsyn av detta slag får emellertid aldrig tillgodoses genom formellt särbehandlande åtgärder.

För att legitimera undantag från principen om fri rörlighet för varor krävs alltid att de nationella åtgärderna är nödvändiga för sitt ändamål och proportionerligt utformade. När ett regleringsändamål blivit tillgodosett genom harmonisering kan det inte längre legitimera undantag från princi- pen om varors fria rörlighet.

Följden av domstolens stränga praxis på varuområdet är att harmonise- ringen kan inriktas på sådana områden som omfattas av undantagen i artikel 36 eller av Cassishänsynen. Inte desto mindre krävs en omfattande harmoniseringsverksamhct, särskilt för att eliminera de s.k. tekniska handelshinder, som uppkommer genom att det ställs varierande krav på varors beskaffenhet samt på provning och kontroll. På detta område finns en stor mängd harmoniseringsdirektiv.

Fri rörlighet för personer

De grundläggande reglerna om personers fria rörlighet finns i Romfördra- gets artikel 48, som gäller arbetskraft, och i artikel 52, som gäller etable- ring. Bestämmelserna, som har givits direkt effekt efter övergångsperio- dens utgång, rör avvecklingen av hinder för den fria rörligheten. På detta område råder i huvudsak ett förbud mot formell diskriminering.

Den fria rörligheten för personer innebär för det första en rätt för individer att fritt få resa in och uppehålla sig i en annan medlemsstat och där behandlas på samma sätt som landets egna medborgare när det gäller möjligheten att söka arbete eller bedriva näringsverksamhet.

Rätten att få resa in och uppehålla sig i landet har preciserats i två direktiv. ett för arbetstagare och ett för självständiga näringsidkare. Den omfattar även familjemedlemmar, och dessa behöver inte vara EG- medborgare. Den fria rörligheten gäller emellertid inte bara individer. Bolag och andra associationer som är bildade enligt ett EG-lands lag har samma rätt till etablering. Den fria rörligheten kräver att det finns möjlig— 54

het att starta en ny verksamhet i ett annat land genom bolagsbildning Prop. 1991/92:170 (primäretablering) eller genom upprättande av dotterbolag, filialer eller Bilaga 1 agenturer (sekundäretablering).

Inte heller fri rörlighet för personer är undantagslös. Hänsyn till allmän ordning, allmän säkerhet och allmän hälsa kan legitimera regler som hindrar rörligheten. Undantagen finns närmare preciserade i rådets direk- tiv (64/221/EEG) och skall tolkas snävt. Domstolen har uttalat att endast ett realistiskt och allvarligt hot mot sådana intressen i det särskilda fallet kan motivera inskränkningar i den fria rörligheten (67/74 ”Bonsignore” [1975] E.C.R. 297). Ett exempel är att beslut om utvisning eller avvisning inte får grunda sig på omständigheter som medlemsstaten inte vidtar effektiva åtgärder för att komma till rätta med på hemmaplan (115 och 116/81 "Adoui & Cornuaille" [1982] E.C.R. 1665). Beslut måste vara motiverade och kunna överklagas (36/75 ”Rutili” [1975] E.C.R. 1219).

Det är emellertid att märka att anställning i offentlig tjänst inte omfattas av den fria rörligheten. Verksamhet som är förbunden med offentlig maktutövning får reserveras för egna medborgare. Enligt praxis begränsar sig dock undantagen till anställningar där det krävs särskild solidaritet med staten (149/79 kommissionen ./. Belgien [1982] E.C.R 1845).

Fri rörlighet för personer innebär en skyldighet att inte missgynna andra medlemsstaters medborgare med hänsyn till nationella behörighetsregler för viss yrkesutövning. Ömsesidigt erkännande av examina är därför ett ämne för harmonisering men även om gemensamma bestämmelser saknas är en medlemsstat skyldig att ta hänsyn till likvärdig kompetens. Kompe- tent myndighet är därför skyldig att undersöka om likvärdighet föreligger (71/76 ”Thieffry” [1977] E.C.R. 765).

På detta område spelar harmoniseringen likväl inte samma roll som på andra områden. Den som vill vara verksam i ett land, får normalt inrätta sig efter de regler som gäller där, även om de skulle avvika från vad han är van vid. Det är dock givet att verksamheten över gränserna underlättas genom enhetliga bestämmelser i vissa hänseenden. Detta gäller inte minst på bolagsrättens område.

Det finns även andra skäl till att harmonisering sker. Stora skillnader i arbetsmiljön kan uppfattas som en snedvridning av konkurrensen. En gemensam minimistandard i fråga om arbetsmiljö främjar sunda konkur- rensförhållanden. Ökat socialt välstånd är samtidigt ett sådant fristående mål som i sig motiverar politisk samordning.

Fri rörlighet för tjänster

EG: s tjänstebegrepp är ett uppsamlingsbegrepp. Artikel 60 i Romfördraget definierar tjänst som en prestation som normalt utförs mot ersättning i den utsträckning den inte faller in under bestämmelserna om fri rörlighet för varor, personer och kapital. Detta hänger samman med tjänstens speciella karaktär. Tjänsten är nära knuten till någon som utför den. Därför finns det ett samband mellan reglerna om tjänster och reglerna om etableringsrätt och personers fria 55

rörlighet i övrigt. Dessutom förutsätter fri tjänstehandel att kapitalet är Prop. 1991/92: 170 fritt rörligt. Bilaga 1

En tjänst kan emellertid utföras utan att personer flyttar över gränser. Många tjänster kan utföras i ett land och därifrån omsättas i andra länder. Situationen påminner då om den när varor omsätts över gränserna.

Ett fritt tjänsteutbyte skall innebära frihet för den som erbjuder en tjänst att resa till ett annat land och prestera tjänsten där. men också en rätt för tjänstemottagaren att motta tjänsten i annat land än det egna. Vidare omfattas även det fallet att ingen person passerar någon gräns. Ett tyskt konsultföretag skall t. ex. utföra ett uppdrag i hemlandet, men för en beställare i Belgien. Det gränsöverskridande momentet är här endast själva tjänsten.

Den grundläggande regeln om fri rörlighet för tjänster finns i artikel 59 i Romfördraget, enligt vilken inskränkningarna i friheten att tillhandahålla tjänster inom gemenskapen gradvis skall avskaffas. Artikeln, som blivit direkt tillämplig efter övergångsperiodens utgång, har fyllts ut av EG- domstolen. vars domar på detta område i många hänseenden påminner om praxis på varuområdet.

Förbudet mot hinder för fri rörlighet för tjänster har sålunda getts en vid tillämpning. Det omfattar inte bara öppen diskriminering. Huvudregeln är därför att tjänst som utövas lagligt i ett medlemsland skall få utövas utan ytterligare kontrollåtgärder i övriga medlemsländer. Offentligrättslig verk- samhet är dock undantagen på samma sätt som i fråga om personers rörlighet.

Ett krav på enbart formell likabehandling utesluter t.ex. inte att tjän- steutövaren utsätts för dubbla kontrollåtgärder. Både hemlandet och det land där tjänsten utövas kan ha intresse av att kontrollera t. ex. ett bolags soliditet för att skydda sina konsumenter. En upprepning av kontrollåtgär- der som redan genomgåtts i hemlandet är en konkurrensmässig nackdel och i princip en form av förbjuden diskriminering.

Inte heller denna EG-regcl är undantagslös. Undantagen för personers fria rörlighet, dvs. reglerna om hänsyn till allmän ordning, säkerhet och hälsa, gäller också när det är fråga om att utföra en tjänst. Som framgått har dessa undantag motsvarigheter i artikel 36, som gäller inom varuområdet.

Enligt praxis kan också andra hänsyn motsvarande dem på varuom rådet göras gällande på tjänsteområdet, dock inte för att hindra den personliga rörligheten. Det gäller både sådana hänsyn som uttryckligen anges i artikel 36 och sådana andra tvingande samhällsbehov som domstolen erkänt. Det finns därför också på tjänsteområdet ett behov av harmonisering.

Fri rörlighet för kapital

Kapitalets fria rörlighet innefattar frihet för dels löpande betalningar, dels fria kapitalrörelser. Dessa två friheter. särskilt den förra. har en väsentligen komplementär funktion. Om de löpande betalningarna inte vore fria från restriktioner skulle inte sedvanliga kommersiella krediter kunna beviljas och återbetalas över gränserna. 56

Vidare skulle etableringsfriheten begränsas avsevärt om det inte vore Prop. 1991/92: 170 möjligt att överföra det för etableringen erforderliga kapitalet. Bilaga 1

Konkurrensreglerna

Den gemensamma konkurrenspolitiken är ett nödvändigt komplement till fördragets regler om fri rörlighet över gränserna. Effektiv konkurrens är en förutsättning för att den gemensamma marknadens fulla potential skall kunna utnyttjas för att förverkliga gemenskapens mål och komma konsu- menterna till godo. Utan regler riktade mot snedvridning av konkurrensen, skulle de hinder för den fria rörligheten i form av tullar, avgifter, kvanti- tativa restriktioner m.m. som avskaffats genom fördraget kunna ersättas av nya hinder, tillkomna genom företagens egna ageranden på marknaden eller av protektionism i annan form. Den gemensamma konkurrenspoliti- ken skall förhindra en sådan snedvridning. Fördragets konkurrensregler riktar sig både mot staterna och företagen.

De grundläggande bestämmelserna på konkurrensområdet är förbudet mot konkurrensbegränsande avtal i artikel 85 och förbudet mot missbruk av dominerande ställning i artikel 86. Båda bestämmelserna gäller i de fall samhandeln mellan länderna kan påverkas, och de har i praxis givits direkt effekt.

Det rör sig om två olika situationer där företagen genom sitt agerande hämmar den fria konkurrensen. I det ena fallet är det fråga om ett konkurrensstörande samarbete mellan företag och i det andra om ett ensidigt handlande av ett företag med en dominerande ställning på den relevanta marknaden.

Artikel 85 förbjuder alla former av avtal mellan företag, beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden som har till syfte eller som verkan att konkurrensen på marknaden hindras, begränsas eller snedvrids samt ger exempel på förbjudna förfaranden. Överenskommelser som strider mot förbudet är ogiltiga.

Artikeln är ämnad att förbjuda all konkurrensskadlig samverkan mellan företag. Ett avtal i artikelns mening behöver inte vara bindande. Det väsentliga är att det finns en avsikt att förvanska konkurrensen på mark- naden. Någon faktisk störning behöver inte ha skett (se t.ex 41/69 "AFC Chemie Pharma” [1970] E.C.R. 661).

Förbudet omfattar både horisontella konkurrensbegränsningar, dvs. mellan företag i samma led i produktionskedjan. och vertikala konkurrens- begränsningar, dvs. mellan företag i skilda led, t.ex. produktions- och distributionsled.

Huruvida ett avtal har ingåtts kan ofta vara svårt att styrka. Ett samord- nat förfarande förutsätter inte att ett avtal har kommit till stånd. Det räcker att någon form av kontakt bedöms ha skett. Av väsentlig betydelse är företagens beteende på marknaden. Ett typexempel är parallella prishöj— ningar. Dessa är i sig inte förbjudna men är ett indicium på att ett samordnat förfarande föreligger. Vid bedömningen måste en samlad vär- dering av alla indicier göras och särskild vikt fästas vid vad som är att 57

betrakta som normalt marknadsbeteende (48/69 ICI mot kommissionen Prop. 1991/92: 170 [1972] "E.C.R. 619). Bilaga 1

Slutligen omfattas även beslut av företagssammanslutningar. Dessa be- höver inte vara bindande för dess medlemmar för att anses konkurrensbe- gränsande.

Vidare skall handeln mellan medlemsstaterna påverkas. Begreppet har getts en vidsträckt innebörd. Det är tillräckligt att handeln påverkas indirekt eller potentiellt, om detta kan förutses med en tillräcklig grad av sannolikhet (56/65 ”La Technique Miniéero” [1966] E.C.R. 235).

Förbudet mot konkurrensbegränsande förfaranden är emellertid inte absolut. Till en början gäller det inte avtal mellan moder- och dotterfö- retag, förutsatt att företagen utgör en ekonomisk enhet, inom vilket dotter- företaget inte har någon reell självständighet med avseende på dess mark- nadSuppträdande, och om avtalet har till syfte att åstadkomma en intern arbetsfördelning mellan företagen. I ett sådant fall ansvarar moderföreta- get för dotterföretagets marknadsuppträdande (se t.ex. 15/74 "Centra- farm" [1974] E.C.R. 1147). Förbudet i artikel 85 tillämpas inte heller beträffande avtal vars ekonomiska verkningar inte är tillräckligt bety- dande, s.k. bagatellkarteller.

Ett konkurrensbegränsande samarbete mellan företag behöver emeller- tid inte alltid vara negativt för gemenskapen. Under vissa betingelser kan begränsningar som bidrar till förbättrad produktion eller distribution av varor eller som främjar ett tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande, undantas från förbudet. Det kan ske antingen genom att kommissionen meddelar undantag i särskilda fall eller genom generella s.k. gruppundan— tag för vissa typfall.

Artikel 86 förbjuder allt missbruk av dominerande ställning samt ger exempel på förbjudna förfaranden. Missbruket kan t. ex. bestå i att företa- get påtvingar någon oskäliga affärsvillkor eller tillämpar olika villkor för likvärdiga prestationer. Förbudet är undantagslöst. Ett företag som vill vara säkert på att det inte skall anses missbruka sin ställning kan begära kommissionens förklaring att missbruk inte föreligger. Att ett företag köper upp ett annat företag och därigenom förstärker en redan dominerande ställning har ansetts kunna vara ett missbruk. Kontrollen av företagsför- värv finns nu reglerad i en särskild förordning.

Enligt EG-domstolens och kommissionens praxis innebär en domine- rande ställning att ett företag har en sådan ekonomisk styrka, att det på den relevanta marknaden har möjlighet att agera utan att ta någon större hänsyn till vare sig konkurrenter. kunder eller leverantörer (se t. ex. 6/72 ”Continental Can" [1973] E.C.R. 215).

Det är naturligtvis av största vikt att avgränsa den relevanta marknaden. Det tillämpade tillvägagångssättet inom EG-rätten är att avgöra dels vad som utgör den relevanta produktmarknaden, dels den relevanta geogra- fiska marknaden.

Den relevanta produktmarknaden är i många fall svårbedömd. EG- domstolen har t. ex. fått ta ställning till huruvida bananer är en självständig marknad i förhållande till övrig färskfrukt. Ett väsentligt kriterium i sammanhanget var i vad mån bananerna var utbytbara mot övrig färsk- 58

frukt. Domstolen fastslog att så inte var fallet utan att det existerade en Prop. 1991/92: 170 självständig bananmarknad (27/76 ”United Brands" [1978] E.C.R. 207). Bilaga 1

Den relevanta geografiska marknaden uttrycks i artikel 86 som den gemensamma marknaden eller en väsentlig del av denna. Det är frågan om att fastställa ett område inom vilket konkurrensvillkoren är enhetliga. En väsentlig del har ansetts innefatta relativt små delar av Gemenskapen. Som exempel kan nämnas att den sydtyska marknaden har bedömts som väsent- lig del (40/73 suiker Unie mot kommissionen [1975] E.C.R. 1663).

Avslutningsvis bör påpekas att det krävs ett missbruk för att artikel 86 skall vara tillämplig. Det avgörande kriteriet huruvida missbruk föreligger torde vara vilka valmöjligheter som kvarstår för marknadens övriga aktö- reri den situation som skall bedömas (85/76 ”Hoffman La Roche” [1979] E.C.R. 461).

Kommissionen är det övervakande organet i konkurrensärenden och kan utdöma böter om företagen bryter mot de gällande reglerna. Riktlin- jerna för kommissionens handhavande av konkurrensreglerna finns fram- förallt i rådsförordning (EEG) nr 17/62.

De nu behandlade konkurrensreglerna kompletteras med konkurrens— regler riktade mot staterna.

De regler om fria varurörelser som berörts i det föregående riktar sig mot sådant handlande från staternas sida som består i att de genom normgiv- ning och annan offentligrättsligt präglad verksamhet lägger fast villkoren för import och export. En stat kan emellertid också uppträda som köpare och säljare. EG:s konkurrensregler gäller visserligen statliga affärsdrivande företag lika väl som enskilda företag. Staten som sådan har emellertid möjligheter att påverka marknaden som enskilda företag saknar. Detta är t.ex. fallet vid olika slag av statliga handelsmonopol. Därför innehåller Romfördragets avsnitt om fria varurörelser en särskild bestämmelse, enligt vilken de statliga monopolen inte får diskriminera medlemsstaternas rätts- subjekt med avseende på försörjnings- och avsättningsvillkor. Som förut nämnts finns det också bestämmelser med förbud mot fiskal diskrimine- ring.

Staten som sådan är emellertid enligt artikel 5 underkastad skyldigheten att vara solidarisk med fördragets mål, till vilka ju också hör orubbade konkurrensförhållanden på marknaden. Mot denna bakgrund stadgas i artikel 90 att medlemsstaterna beträffande offentliga företag och företag som de beviljar särskilda eller exklusiva rättigheter inte skall vidta eller behålla någon åtgärd som strider mot fördraget, i synnerhet diskrimine- ringsförbudet i artikel 7 och konkurrensreglerna i artiklarna 85—94.

I artiklarna 92—94 finns särskilda regler som syftar till att motverka sådana stödåtgärder från det allmännas sida som kan leda till snedvridning i konkurrensförhållandena. s.k. statsstöd. De riktar sig mot skilda åtgärder som statliga eller kommunala myndigheter kan använda för att favorisera ett företag i förhållande till andra. Det kan röra sig om direkta eller indirekta stödåtgärder.

Många stödåtgärder är tillåtna. Det gäller bl.a. stöd av social karaktär och stöd för att avhjälpa skador som orsakats av naturkatastrofer. Andra

stödåtgärder kan vara tillåtna. om de är förenliga med den gemensamma Prop. 1991/92: 170 marknaden. Detta gäller t. ex. regional- och sektorstöd. Bilaga 1 Ett påfallande drag i EG-rätten, när det gäller stödåtgärder, är att det är kommissionen som är det beslutande och övervakande organet. Kommis- sionen skall därför underrättas om planer som syftar till att vidta eller ändra stödåtgärder. Sådana åtgärder kan inte träda i kraft förrän de godkänts av kommissionen. Kommissionen skall vidare se över exister- ande statsstöd. Finner den att ett stöd är oförenligt med gemenskapsrätten skall det upphävas eller jämkas. Konkurrensreglerna tillämpas alltså på åtgärder som vidtas inom ge- menskapen och på företag som annars lyder under gemenskapsrätten. Enligt den s.k. effektdoktrinen tillämpas de också på andra företags hand- lande utanför gemenskapen när förbjudna åtgärder får konkurrensbegrän- sande verkningar inom gemenskapen. EG:s konkurrensrätt reglerar uttömmande konkurrensstörningar på ge- menskapsnivå. Mellan EG:s medlemsländer tillämpas alltså inte åtgärder mot dumpning. dvs. mot export till alltför låga priser. Sådana åtgärder kan emellertid riktas mot länder utanför den gemensamma marknaden. vilka exporterar till EG. Detsamma gäller för s.k. utjämningstullar, riktade mot statlig subvention.

Hänvisningar till S7-3

8. Närmare om EES-avtalet Prop' 1991/921170 Bilaga 1 8.1 Ingress

EES-avtalets huvuddel inleds med en s.k. ingress och består i övrigt av nio kapitel eller delar.

Ingressen knyter an till de långvariga särskilda förhållandena mellan EG och EFTA-länderna. Där bekräftas målsättningen att skapa ett dynamiskt och enhetligt europeiskt ekonomiskt samarbetsområde, grundat på gemen- samma regler. Ett sådant område uppfattas som ett bidrag till uppbyggan- det av ett Europa, grundat på fred, demokrati och mänskliga rättigheter. Inom samarbetsområdet skall i möjligaste mån fri rörlighet förverkligas för varor, personer, tjänster och kapital och ett ökat politiskt samarbete komma till stånd på viktiga områden. Särskilt betonas handelns frigörelse inom ramen för de mer övergripande överenskommelserna inom GATT och OECD. Marknadsekonomin skall vara basen för samarbetet.

Ingressen innehåller deklarationer rörande åtskilliga övergripande mål för det gemensamma arbetet. t.ex. i fråga om ekonomiskt och socialt framåtskridande, miljöpolitik och jämställdhet. En del av formuleringarna anknyter nära till sådana som återfinns i Romfördraget. Det gäller bl.a. den princip som skall gälla för det framtida samarbetet om gemensamma regler, nämligen att dessa skall syfta till en hög nivå i fråga om hälsa. säkerhet samt skydd för miljö och konsumenter. Detta är en motsvarighet till artikel 100 a.3 i Romfördraget som innehåller den garanti som de mer utvecklade EG-länderna krävt för att medverka i harmonisering genom majoritetsbeslut för förverkligandet av den inre marknaden den 1 januari 1993.

I ingressen uttalar parterna också syftet att nå och vidmakthålla en enhetlig tillämpning och tolkning av EES-avtalet och sådana bestämmelser i EG-rätten som i sak är identiska med bestämmelseri avtalet.

Hänvisningar till S8

  • Prop. 1991/92:170: Avsnitt 5

8.2. DELI Mål och principer Artiklarna I — 7

Avtalets första kapitel innehåller liksom Romfördraget en beskrivning av mål och grundläggande principer.

I artikel 1 beskrivs avtalet som ett associationsavtal. som syftar till att främja stärkandet av handel och ekonomiska förbindelser mellan de fördragsslutande parterna. Formuleringarna ger vid handen att det är fråga om en fortlöpande och välbalanserad process som avses skapa ett homo- gent eller enhetligt europeiskt ekonomiskt samarbetsområde. EES. Däri ligger att samarbetet efterhand skall utvecklas, att det skall råda balans mellan de fördragsslutande parternas rättigheter och skyldigheter. Av preciseringar i artikelns andra punkt framgår att sammanslutningen skall realisera dessa mål genom — fri rörlighet för varor. personer, tjänster och kapital, — ett system som säkerställer att inte konkurrensen snedvrids och att reglerna därom respekteras lika samt 61

närmare samarbete på andra områden. sådana som socialpolitik, forsk- Prop. 1991/92: 170 ning och utveckling, miljö och utbildning. Bilaga 1 Artikel 2 innehåller definitioner. Där förklaras för det första att termen ”avtalet” innefattar såväl avtalets huvuddel, protokollen och bilagorna som de rättsakter som det hänvisas till däri.

Begreppet "EFTA-stater” skall i avtalet innebära de avtalsparter som är medlemmar av EFTA. Eftersom EES-avtalet för EG:s del är ett s.k. blandat avtal. dvs. både gemenskapen och medlemsländerna är avtalspar- ter. sägs slutligen att begreppet ”avtalspart” för EG-sidans vidkommande i varje enskilt fall skall förstås i enlighet med EG:s interna kompetensför- delning.

Artiklarna 3 och 4 återger motsvarigheter till Romfördragets principer om samarbete och icke-diskriminering. Den förra artikeln är språkligt något modifierad med hänsyn till EES-avtalets särskilda institutionella förhållanden.

Artikel 5 klargör att parterna när som helst och på vilken samarbetsnivå som helst kan ta upp frågor som de anser angelägna. Denna rätt att anhängiggöra frågor, ”droit d*évocation", preciseras närmare på andra ställen i avtalet.

Artikel 6 innehåller en viktig tolkningsregel, som slår fast att sådana regler i avtalet som är materiellt identiska med motsvarande regler i Romfördraget resp. fördraget om upprättande av kol- och stålgemenska- pen vid implementering och tillämpning skall tolkas i enlighet rned EG- domstolens domar fram till dagen för fördragets undertecknande.

Artikel 7 anger att de rättsakter som finns fogade som bilagor till avtalet eller vartill detta hänvisar. liksom sådana som de fördragsslutande parterna längre fram enas om, skall vara bindande för parterna och införlivas med deras resp. rättsordningar. Artikeln klargör att rättsakter som motsvarar EG-förordningar skall som sådana göras till del av dessa rättsordningar, medan det liksom i EG skall vara fritt för avtalsparterna att välja form och metod för att införliva rättsakter som motsvarar EG- direktiv.

Hänvisningar till S8-2

  • Prop. 1991/92:170: Avsnitt 8.8

8.3. DEL II Fri rörlighet för varor

Kapitel 1 Grundläggande principer Artiklarna 8 — 16

Enligt artikel 8, som inleder EES-avtalets avsnitt om fri rörlighet för varor, skall mellan de avtalsslutande parterna åstadkommas fri rörlighet för varor i enlighet med bestämmelserna i avtalet. Avsnittet bygger i hög grad på relevanta artiklar i Romfördraget. EG utgör en tullunion, ett enda tullområdc med en yttre tullgräns och en samfälld handelspolitik mot omvärlden. Varor är i fri cirkulation på den gemensamma marknaden, om de har sitt ursprung i unionen eller införtul- lats dit. EES-avtalet innebär däremot i handelspolitiskt hänseende upprättandet av ett frihandelsområde. innefattande de tullområden som bildas å ena 62

sidan av EG och å andra sidan av vart och ett av EFTA: s medlemsländer. Prop. 1991/92: 170

Det är som regel endast varor med ursprung inom EES som omfattas av Bilaga 1 den fria rörligheten enligt avtalet (art. 8.2). Detta innehåller särskilda bestämmelser om hur sådant ursprung fastställs (art. 9.1).

Eftersom EES-avtalet inte leder till en tullunion utan till ett utvidgat och förstärkt frihandelsområde måste ursprungsreglerna i handeln mellan EG- och EFTA-länderna finnas kvar. En tullunion innebär, förutom tullfrihet internt, även en gemensam tullmur mot utanförstående länder. l ett frihan- delsområde däremot avvecklar parterna tullarna sinsemellan men behåller sina nationella tullar mot länder som står utanför. Det är därför nöd- vändigt att i ett frihandelsområde uppställa regler som hindrar att varor från utanförstående länder kommer in i frihandelsområdet via det land som har de lägsta tullarna. Tullarna i frihandelsområdet EES är avskaffade för varor som har ursprung inom frihandelsområdet. dvs. är s.k.”ur- sprungsvaror". Detta begrepp definieras i "ursprungsreglerna".

EES-avtalet innebär att ursprungsreglerna i förhållande till nu gällande ordning förenklas och förbättras på en rad olika punkter (art. 9 och protokoll 4). Kravet att fastställa om en vara har ursprungi EG eller i ett enskilt EFTA-land slopas. Genom EES-avtalet blir det tillräckligt att ange att en vara här ursprung i EES.

Varors fria rörlighet kan hindras på olika sätt. Ett sätt är att belasta gränshandel med tullar och andra liknande avgifter. Enligt artikel 10 är tullar på import och export samt alla avgifter med motsvarande verkan förbjudna mellan de avtalsslutande parterna. Regeln gäller uttryckligen också tullar av fiskal natur.

En annan kategori av hinder utgörs av direkta mängdmässiga begräns- ningar av import eller export, s.k. kvantitativa restriktioner. Sådana be- gränsningar kan emellertid uppstå även av andra skäl, s.k. "åtgärder med motsvarande verkan". Detta slag av handelshinder är förbjudna enligt EES-avtalets artiklar 11 — 13. vilka motsvarar Romfördragets artiklar 30, 34 och 36 i relevanta delar. EG-domstolen tolkar förbudet mot detta slag av handelshinder strängt. Domstolens praxis har en avgörande betydelse för förståelsen av artiklarnas innebörd (se avsnitt 7.3).

Utöver förbudet mot handelshinder krävs en omfattande harmonise- ringsverksamhet, särskilt för att eliminera de s.k. tekniska handelshinder. som uppkommer genom att det ställs varierande krav på varors beskaffen- het samt på provning och kontroll. På detta område finns en stor mängd harmoniseringsdirektiv. Uppgiften att begränsa antalet kvarstående tek- niska handelshinder har hög prioritet inom både EG och EFTA. Arbetet är en förutsättning för att målsättningen om ett fritt varuutbyte inom det europeiska samarbetsområdet skall uppnås.

I artikel 14 förbjuds de avtalsslutandc parterna att direkt eller indirekt lägga interna avgifter på varor från andra avtalsslutandc parter som är högre än avgifter på liknande inhemska varor. Inte heller får parterna lägga interna avgifter på varor från de andra parterna som är av sådan art att de skyddar andra varor.

Avtalets artiklar 15 och 16 motsvarar i relevanta delar Romfördragets artiklar 95 och 96, som är riktade mot s.k. fiskal diskriminering, resp. 63

artikel 37 om statliga handelsmonopol. Befintliga monopol får inte ha Prop. 1991/92:170 diskriminerande verkan på handeln inom EES. I en särskild deklaration Bilaga 1 som är fogad till avtalet erinrar de nordiska länderna emellertid om att deras vin- och spritmonopol grundar sig på hälsomässiga och sociala hänsyn.

Kapitel 2 Jordbruks- och Eskeprodukter Artiklarna 17—20

EES-avtalet innebär som nämnts inte att EFTA-länderna ansluts till EG:s gemensamma jordbrukspolitik (Common Agriculture Policy. CAP). Där- emot omfattar avtalet vissa frågor med anknytning till jordbruket. Det gäller livsmedelsfrågor, bestämmelser för vin och sprit. ett nytt system för råvarukostnadsutjämning, veterinära frågor samt foder-, utsädes- och växtskyddsfrågor liksom frågor om handelsgödsel. '

I artikel 17 finns en hänvisning till bilaga I till avtalet som innehåller särskilda bestämmelser och arrangemang som avser veterinära frågor och växtskyddsfrågor.

I artikel 18 sägs att de avtalsslutandc parterna skall säkerställa att bestämmelserna i den nyssnämnda bilagan och i artikel 23 första stycket a och b (tekniska föreskrifter, standarder, provning och certifiering, och avveckling av handelshinder vid handel med vin) inte äventyras genom andra tekniska handelshinder. Härvid anges att artikel 13 (undantag på grund av allmän hälsa, säkerhet, moral etc.) är tillämplig.

Enligt artikel 19 skall parterna undersöka varje svårighet som kan uppstå i handeln med jordbruksvaror och fortsätta sina ansträngningar att nå en gradvis liberalisering av handeln med jordbruksprodukter. Parterna skall i detta syfte före utgången av år 1993 och därefter med tvåårsintervaller se över villkoren för handeln med jordbruksprodukter. Därefter skall parterna i ljuset av dessa översyner och med hänsyn till resultatet av de pågående förhandlingarna i GATT (Uruguay-rundan) inom ramen för EES—avtalet besluta om ytterligare nedskärningar av alla slag av handels- hinder inom jordbrukssektorn.

EFTA-länderna skall enligt protokoll 42 till avtalet sluta bilaterala jord- bruksavlal med EG. Dessa avtal är inte en del av EES-avtalet även om de har förhandlats fram inom ramen för EES-förhandlingarna.

Inom EG finns en omfattande lagstiftning rörande den tekniska hante- ringen av handeln med vin och i viss mån sprit. Lagstiftningen omfattar bl. a. definitioner, regler för märkning och storlekar på buteljer, geografiska ursprungsbenämningar, tillsatser, tillverkningsmetoder, analysmetoder, handelsdokument m.m. EFTA-länderna har accepterat att handeln med dessa varor inom EES skall baseras på EG:s regelverk i dessa avseenden (prot. 47). Hittills har dessa frågor inte i någon väsentlig mån reglerats i lagstiftning i Sverige. Vissa speciallösningar finns för olika EFTA-länder bl. a. avseende produktionsmetodcr, benämningar och tillsatser.

Ett nytt system för råvarukostnaa'smjämning för beredda livsmedelsin- dustriprodukter har överenskommits inom ramen för EES-avtalet (prot. 64

3). Det nya systemet innehåller en gemensam varulista för samtliga EES- Prop. 1991/92: 170 länder. (I EES-avtalet behandlas frågan i Kap. 1, art. 8.3 b.). Bilaga 1 EG:s lagstiftning avseende Växtskydd är för närvarande föremål för översyn. I EES-avtalet konstateras därför endast att detta är ett samarbets- område för EES (gemensam deklaration nr 26). Den exakta utformningen och omfattningen av samarbetet fastställs när EG beslutat om sin nya lagstiftning. Däremot innehåller EES-avtalet bestämmelser för det veteri- nära området. I artikel 20 sägs att bestämmelser och arrangemang som avser fisk och andra marina produkter finns i protokoll 9 till avtalet. EES-avtalet innebär som nyss sagts inte att EFTA-länderna ansluts till EG:s gemensamma fiskeripolitik (Common Fishery Policy, CFP). I protokoll 9 behandlas dock många för fisket väsentliga-områden. Det gäller bl.a. tullättnader för fiskprodukter. bestämmelser om statsstöd, direktlandningar och utländska direktinvesteringar.

Kapitel 3 Samarbete i tullfrågor och om handelslättnader Artiklarna 2] 22

Tullsamarbetet mellan EG och EFTA:s medlemsländer förstärks dels ge- nom ett samarbetsprotokoll om multilateralt tullsamarbete för att be- kämpa den internationella ekonomiska brottsligheten, dels genom ett samarbetsprotokoll om förenkling av gränsformaliteter (art. 21 och prot. 10 och 11).

Genom tullsamarbetsprotokollet utsträcks för svensk del samarbetet med andra länders tulladministrationer. Avtalet innehåller regler om in— formationsutbyte, övervakning av misstänkta personer, varor och trans- portmedel, delgivning av utländsk tullhandling m.m.

Protokollet får bl.a. betydelse för bekämpning av narkotikasmuggling samt för kontroll av importsändningars värde och av att export verkligen går till det land som uppgivits.

Protokollet om gränsformaliteter syftar till att förenkla tidsödande gränsformaliteter för den internationella godstrafiken. En ledande princip i avtalet är att formaliteter och kontroller skall utföras så snabbt som möjligt och om möjligt på en och samma platS. Vidare bör kontroller göras i form av stickprov. Andra åtgärder för ett friktionsfritt flöde av gods är harmoniserade öppethållandetider. expressfiler för tomma lastbilar eller lastbilar med enbart transitvaror. Bestämmelserna hindrar inte berörda länder att komma överens om ytterligare förenklingar.

EES-avtalet innebär ett ökat samarbete och inflytande för EFTA- länderna på områden som rör förenkling av handelsprocedurer (art. 21.3).

Kapitel 4 Andra regler som avser fri rörlighet av varor A rriklarna 23 — 26

Antalet EG—rättsakter som avser tekniska föreskrifter är betydande. I artikel 23 hänvisas till bilaga II till avtalet. som upptar omkring 650 olika 65

5 Riksdagen 1991/92. ] saml. Nr 170. Bilaga 1

EG-rättsakter. Dessa är fördelade på ett stort antal produkter som motor- Prop. 1991/ 92: 170 fordon, hushållsmaskiner, övriga maskiner. elektrisk materiel, livsmedel, Bilaga 1 läkemedel, farliga ämnen/kemikalier m.m. I avtalet finns också bestäm- melser som gäller generellt för hela TBT-området, t.ex. regler om infor- mationsutbyte samt provning och kontroll.

Speciallösningar och övergångsarrangemang kommer att gälla för EFTA- länderna på vissa områden i syfte att slå vakt om väsentliga skyddsintres- sen för hälsa. miljö och säkerhet. För svensk del berörs här bl. a. motorfor- don (avgasregler och säkerhetsbälten), kemikalier. lösningsmedel, asbest, kvicksilver, arsenik. freoner och andra ozonnedbrytande ämnen samt bekämpningsmedel.

Antagandet av de tekniska regler som finns i direktiven och godtagandet av varor som svarar mot kraven är en förutsättning för anslutning till EG: 5 system för fria varurörelser och gör det möjligt att på motsvarande sätt fritt sälja svenska produkter inom hela EES-området.

I det regelverk som omfattas av EES-avtalet ingår vissa bestämmelser om produktansvar (art. 23, bilaga III). Hit hör rådsdirektivet angående lagstiftning om produktansvar (85/374/EEG). Detta direktiv föreskriver strikt ansvar för skador som orsakats av defekta produkter. Skadestånds- ansvarig är i första hand den som har tillverkat produkten eller importerat den.

Artikel 24 innehåller en hänvisning till bilaga IV i vilken återfinns särskilda bestämmelser och arrangemang på energiområdet.

De EG-bestämmelser som rör energiområdet avser energiberedskap, ökad handel och konkurrens samt vissa allmänna energipolitiska frågor.

Under EES-förhandlingarna framkom att ett antal EG-bestäm melser om energiberedskap, bl. a. viss oljelagringsskyldighet, i stort sett motsvarar de åtaganden som Sverige redan gjort genom medlemskapet i det till OECD knutna samarbetsorganet IEA (International Energy Agency). Att föra in dessa bestämmelser i EES-avtalet visade sig innebära avsevärda institutio- nella svårigheter. Av bl.a. det skälet saknas de flesta EG-bestämmelser avseende energiberedskap i avtalet. Vissa bestämmelser med liknande bakgrund — om information och konsultation beträffande oljepriser. möj- ligheter till registerering av oljeimport och begränsning av oljeanvändning i kraftverk har dock tagits in i avtalet.

De bestämmelser på området som nu har tagits in i EES-avtalet syftar främst till att inom energiområdet komplettera generella bestämmelser som avser undanröjande av konkurrenshinder. De ligger väl i linje med svenska strävanden att öka konkurrensen och få effektivare marknader på energiområdet.

Ytterligare några EG-bestämmelser på energiområdet har tagits in i avtalet. bl. a. om skyldighet att informera om större energiprojekt, om vissa oljeersättande tillsatser (etanol m.m.) i bensin och om funktionskrav för varmvattenberedare m.m.

Rätten till vissa skyddsåtgärder mot följder av återutförsel av varor eller bristsituationer på grund av den överenskomna tullfriheten eller förbudet mot exportrestriktioner regleras i artikel 25.

I artikel 26 återfinns slutligen också en bestämmelse, enligt vilken 66

åtgärder mot dumpning. s.k. utjämningstullar och andra sådana åtgärder Prop. 1991/92: 170 för att hindra otillåtet handelsbruk i princip inte får tillämpas inom EES Bilaga 1

såvida inte detta särskilt angetts. Detta är en följd av att parterna kunnat enas om gemensamma konkurrensregler.

Kapitel 5 Kol- och stålprodukter A rlikel 27

Kol- och stålmarknaden regleras inom EG i första hand av fördraget om upprättandet av den Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG, tidigare kallat CECA efter den franska förkortningen). Detta äldre fördrag skiljer sig väsentligt från Romfördraget i fråga om bl.a. strukturen och om reglernas högre grad av konkretion.

EKSG-fördraget innebär en specialreglering i förhållande till Romför- dragets regler.

Handeln mellan Sverige och EKSG regleras genom ett särskilt frihandel- savtal (jfr SFS 1973: 1080, ändrad senast 1980: 1080, samt prop. 1972: 135). Avtalet innebär bl.a. att EKSG:s prisregler för järn och stål skall gälla i Sverige (jfr CECA-lagen 1972: 762, ändrad senast 1984: 421. CECA-kungörelsen 1973: 720. ändrad senast 1974: 1003, samt med stöd av den senare av kommerskollegium utfärdade föreskrifter). Frihandelsavta- let har i vissa hänseenden ändrats. Överenskommelsen därom underteck- nades för Sverige den 12 april 1989. men den har ännu inte trätt i kraft.

EES-avtalets varuavsnitt hänvisar i artikel 27 till särskilda bestämmelser om kol- och stålvaror i protokollen 14 och 25.

Bestämmelserna i protokoll 14 innebär att frihandelsavtalet med dess institutionella bestämmelser som huvudregel skall gälla. Där det inte är tillämpligt används i stället EES-avtalets bestämmelser (art. 2.1). Förhål- landet mellan de bägge avtalen kan sägas ungefar motsvara det mellan EKSG- och Romfördragen.

Enligt en uttrycklig bestämmelse (art. 2.2) skall kvantitativa import- och exportrestriktioner samt åtgärder med motsvarande verkan liksom tullar och avgifter avskaffas. Det medför bl. a. att förekommande svenska export- restriktioner för järnskrot måste avvecklas gentemot EES-länderna. Den fria varucirkulationen får inte heller försvåras genom införande av regler- ingar av teknisk eller administrativ natur, t. ex. import- eller övervaknings- licenser.

EES-avtalet i denna del innebär i förening med förut gällande överens- kommelser sammanfattningsvis att den fria varucirkulationen förbättras och att Sverige deltar i EG-samarbetet vad gäller bl. a. prisregler, konkur- rensregler, tillåtet statsstöd samt utbyte av statistik och annan ekonomisk information.

De delar av EES-avtalet som inte har någon motsvarighet i frihandelsav- talet med EKSG, t.ex. offentlig upphandling, TBT och produktansvar. skall gälla även förEKSG-varor.

Hänvisningar till S8-3

8.4. DEL III Fri rörlighet för personer, tjänster och kapital Prop. 1991/92: 170

. . 1 Kapitel 1 Arbetstagare och egenföretagare Bilaga

Artiklarna 28 — 30

I EES-avtalet är artiklarna 28. 29 och 30 placerade under en rubrik som avser såväl arbetstagare som självständigt förvärvsverksamma personer. Detta gäller även den tillhörande sekundärlagstiftningen. Motsvarigheten till de två förstnämnda artiklarna i Romfördraget begränsas till endast arbetstagare (art. 48 och 51 i Romfördraget) medan den sistnämnda artikeln är placerad under en avdelning som behandlar etableringsrätt (art. 57 i Romfördraget).

Avtalets artikel 28 återger nästan ordagrant Romfördragets artikel 48. I artikeln säkerställs arbetskraftens fria rörlighet inom och mellan EG- och EFTA-länderna. Den fria rörligheten innebär att diskriminering på grund av nationalitet inte får förekomma vad gäller sysselsättning, lön och andra arbetsvillkor.

Den fria rörligheten innebär bl. a. rätt att flytta mellan de avtalsslutandc länderna för att söka anställningar som erbjuds där. Därutöver ger den möjlighet att vistas i ett EG- eller EFTA-land för att inneha en anställning där i överensstämmelse med de lagar som gäller för arbetstagare i det landet. Den som har haft anställning i ett EG— eller EFTA-land får även stanna kvar där.

Den fria rörligheten är dock inte undantagslös. Hänsyn till allmän ordning. allmän säkerhet och allmän hälsa kan legitimera regler som hindrar rörligheten. Undantagna från artikelns bestämmelser är vidare ett ganska begränsat antal offentliga tjänster. De motsvarande undantagen har tolkats strikt inom EG-rätten (jfr avsnitt 7.3).

Artikeln kompletteras av en omfattande sekundärlagstiftning som är intagen som bilaga V till avtalet. Den mest betydelsefulla förordningen, (EEG) nr 1612/68, reglerar den fria rörligheten närmare. I förordningen ' fastställs att likabehandlingsprincipen även gäller sociala och skattemäs- siga förmåner, deltagandc i utbildnings- och omskolningsaktivitcter, med- lemskap i fackföreningar m. m.

Den fria rörligheten innebär också att en arbetstagares familjemedlem- mar (make/maka samt barn under 21 år) — som inte behöver vara medborgare i något EG- eller EFTA-land har rätt att arbeta i det aktuella landet. Förordningen förutser även samarbete om förmedling av anställ- ningserbjudanden och ansökningar över gränserna och om utbyte av infor- mation om arbets- och levnadsvillkor.

Avtalet innebär vidare att medborgare i EG- och EFTA-länderna inte behöver arbetstillstånd för att arbeta i något av de andra länderna. Med- borgare i EG-länderna, och således vid EES-avtalets ikraftträdande även medborgare i EFTA-länderna, som erhåller anställning i ett annat avtals- slutande land. samt deras familjedlemmar. skall erhålla uppehållstillstånd ("residence permit") för minst fem år. Tillståndet skall därefter "utan vidare förlängas". Förlängningen måste avse minst tolv månader. Uppe-

hållstillståndet upphör inte om arbetstagaren är arbetslös. Däremot kan Prop. 1991/92: 170 tillståndet begränsas för den som varit arbetslös i mer än tolv månader. Bilaga 1

Korttidsanställda som pendlar mellan länderna behöver inte uppehålls- tillstånd men kan åläggas anmälningsplikt. Den som blir oförmögen att arbeta på grund av sjukdom eller olycka eller som blir ofrivilligt arbetslös kan inte på dessa grunder fråntas sitt uppehållstillstånd.

Arbetstagare har rätt att stanna i ett medlemsland efter att ha arbetat där.

Icke ekonomiskt aktiva personer, dvs. studerande, pensionärer och öv- riga ieke ekonomiskt aktiva medges rätt att uppehålla sig i de andra avtalsslutande länderna oavsett om de för tillfället eller inte längre utövar någon ekonomisk aktivitet. Denna rättighet avser även de berördas famil- jemedlemmar.

Artikel 29 om den sociala tryggheten har sin motsvarighet i Romfördra- gets artikel 51. Den sistnämnda är i första hand en institutionell bestäm- melse som ger EG kompetens att lagstifta om rättigheter på den sociala trygghetens (socialförsäkringens) område för migrerande arbetstagare och deras familjemedlemmar. Artikeln anger dock även bestämda ramar för hur denna sekundärlagstiftning skall utformas och vilka mål som skall uppnås genom den na. Artikel 51 i Romfördraget har haft stor betydelse för tolkningen av sekundärlagstiftningen och i flera fall har domstolen baserat sina talrika avgöranden i mål rörande social trygghet direkt på denna artikel.

Fram till år 1981 rörde sekundärlagstiftningen på området social trygg- het endast arbetstagare och deras familjemedlemmar. Då beslöt EG att utvidga lagstiftningen till att även omfatta självständigt förvärvsverk- samma personer och deras familjemedlemmar.

Artikel 29 anger två principer som de fördragsslutande parterna skall tillämpa i vad avser arbetstagare och självständigt förvärvsverksamma personer och deras familjemedlemmar för att trygga dessas fria rörlighet. Den första är sammanläggningsprincipen. Den innebär sammanläggning av alla försäkringspcrioder i de olika länderna för att förvärva och behålla eller beräkna storleken av en förmån från ett lands system för social trygghet. Den andra i artikeln angivna principen innebär en skyldighet för de fördragsslutande parterna att utbetala förmåner till personer bosatta inom hela EES-området. Detta brukar kallas exportabilitetsprincipen. Av artikel 4 (motsv. art. 7 i Romfördraget) följer en tredje princip nämligen likabehandlingsprincipen som innebär att alla medborgare i ett annat EG- eller EFTA-land skall likabehandlas med ett lands egna medborgare vid tillämpningen av landets lagstiftning om social trygghet.

Som redan nämnts omfattar EG-rätten om social trygghet arbetstagare och självständigt förvärvsverksamma personer samt deras familjemedlem- mar. Detta tolkas vanligen på sådant sätt att det räcker att en person under någon tid har omfattats av ett lands lagstiftning om social trygghet som arbetstagare eller självständigt förvärvsverksam person för att han fortsatt rent principiellt skall omfattas av rätten till social trygghet. En arbetande person och dennes familjemedlemmar skall omfattas av lagstiftningen om social trygghet i det land där han arbetar oavsett bosättningsland. 69

Artikel 30 om ömsesidigt erkännande av utbildningsbevis baseras på Prop. 1991/92:170 artikel 57 i Romfördraget. Enligt denna skall de avtalsslutandc parterna Bilaga 1 söka säkerställa ett ömsesidigt erkännande av utbildnings- och examensbe- vis och andra behörighetsbevis i syfte att underlätta det faktiska utövandet av etableringsrätten och friheten att tillfälligt tillhandahålla tjänster. Ar- tikeln omfattar även verksamhet som utövas som anställd.

Parterna skall vidare enligt artikeln säkerställa viss samordning av bestämmelser i lagar och andra författningar i sina interna rättssystem beträffande rätten att påbörja och utöva yrkesverksamhet. som regel ge- nom införande av minimikrav på utbildningen i fråga.

I sekundärrätten ges detaljerade föreskrifter om hur detta skall ske. I denna ställs bl. a. vissa minimikrav på de utbildningar som berörs för att de skall kunna omfattas av avtalet. I bilaga VII återfinns de anpassningar och kompletteringar i dessa som avser EFTA-länderna och som överenskom- mits under EES-förhandlingarna. Bl.a. läkare, sjuksköterskor, tandläkare, barnmorskor. farmaceutcr och veterinärer omfattas av direktiv med mini- mikrav på utbildning etc.

Ett generellt direktiv (89/48/EEG) omfattar alla högskoleutbildningar längre än tre år. Huvudsyftet med direktivet är att examensbevis. som i hemlandet ger tillträde till ett reglerat yrke, också ger behörighet att utöva yrket i andra EG-länder, och vid EES-avtalets ikraftträdande även i EFTA- länderna. Om yrket inte är reglerat i hemlandet, skall examen likväl godkännas som grund för att utöva ett reglerat yrke i ett annat EES-land, under förutsättning att personen i fråga har varit verksam i yrket under minst två år under den senaste tioårsperioden. Om utbildningen i hemlan- det är mer än ett år kortare än den som krävs i vistelselandet, kan detta kräva att personen i fråga genomgår handledd praktik på högst tre år eller ett lämplighetsprov för att få behörighet. De yrkesgrupper som i Sverige berörs av detta direktiv är bl.a. advokater, revisorer, logopeder, kiroprak- torer, psykologer och psykoterapeuter.

Inom om rådet personers rörlighet har två deklarationer tagits in i anslut— ning till avtalet. Den ena avser förenklad gränskontroll för personer. Kommissionen har inte haft mandat att föra förhandlingar inom detta område. Gränskontrollfrågorna behandlas därför inte på annat sätt än i den nämnda deklarationen. Den innebär en avsiktsförklaring från parterna om samarbete och samverkan i framtiden.

Den andra deklarationen rör förstärkt samarbete om yrkesutbildning. Enligt deklarationen skall parterna sträva efter förstärkt samarbete om yrkesutbildning och söka underlätta för studenter som vill studera i annat EES—land. Läroanstalter som redan före avtalets ikraftträdande tagit ut studieavgifter från utländska studenter har rätt till det även fortsättnings- vis. Inom EG regleras frågan i artikel 128 i Romfördraget.

Kapitel 2 Etableringsrätt Artiklarna 31 — 35

Etableringsfriheten föreskrivs i avtalets artikel 31. Denna rätt bygger på artikel 52 i Romfördraget. Enligt artikeln i avtalet skall det inte finnas 70

några inskränkningar i rätten att fritt etablera sig inom EG/EFTA— Prop. 1991/ 92: 170 området. Detta gäller även när agenturer, filialer eller dotterbolag upprät- Bilaga 1 tas. Etableringsfriheten omfattar rätten att uppta och utöva självständig förvärvsverksamhet på de villkor som etableringslandets lagstiftning före- skriver för det egna landets rättssubjekt.

Även denna artikel kompletteras av sekundärlagstiftning. De olika di- rektiven avser i första hand etablering och tillhandahållande av tjänster inom olika branscher och yrkeskategorier.

Artikel 32 (motsv. art. 55 i Romfördraget) stadgar att verksamhet. om än tillfällig, som är förbunden med myndighetsutövning undantas från den fria etableringsrätten.

Undantag görs vidare i artikel 33 (art. 56 i Romfördraget) av hänsyn till allmän ordning, allmän säkerhet och hälsa.

Vad gäller tolkningen av denna artikel i Romfördraget har rådet antagit ett direktiv om samordning av olika bestämmelser om utlänningars inresa och vistelse i ett annat land som grundar sig på hänsyn till allmän ordning, säkerhet och folkhälsa.

Direktivet innebär att diskriminerande åtgärder inte får vidtas av eko- nomiska skäl utan måste motiveras av utlänningens personliga uppförande i det enskilda fallet. Åtgärderna får inte vara av generell natur och får inte basera sig på omständigheter som inte föreligger i det aktuella fallet. Direktivet torde innebära att åtgärderna bara får rikta sig mot fysiska personer och alltså inte mot juridiska personer. Utan hinder av avtalets bestämmelser får dock en fördragsslutande part och medlemsstat vidta de åtgärder man anser nödvändiga för att skydda väsentliga säkerhetsintres- sen som sammanhänger med produktionen av och handel med vapen, ammunition och krigsmateriel (art. 123).

Artikel 34 i avtalet innebär att de fördragsslutande staterna åtagit sig att ge företag etablerade i annat fördragsslutande land samma behandling som företagen i det egna landet, s.k. nationell behandling.

Av EES-avtalet följer att länderna har möjlighet att upprätthålla be- gränsningar i fråga om etableringsrätt i förhållande till länder som inte räknas till de fördragsslutande parterna. Dessutom har parterna kommit överens om ett särskilt protokoll enligt vilket en fördragsslutande part har rätt att vidta åtgärder för att hindra att regler som begränsar etablerings- rätten eller tillträde till marknaden från tredje land kringgås via andra kontraktsslutande parters territorium. Innan sådana åtgärder vidtas skall man dock enligt de allmänna reglerna i EES-avtalet eftersträva att utforma gemensamma regler för hela EES-området.

Kapitel 3 Tjänster Artiklarna 36 — 39

Fri tjänstehandel utgör i EES-avtalet — liksom i Romfördraget — en av de fyra grundläggande friheterna. Rätten att fritt tillhandahålla tjänster inom EES-området fastslås i artikel 36 i EES-avtalet (motsv. art. 59 i Romför- draget). I bilagorna IX—Xl återfinns särskilda bestämmelser om friheten att tillhandahålla tjänster. 71

I artikel 37 (motsv. art. 60 i Romfördraget) definieras tjänster allmänt Prop. 1991/92: 170 som prestationer som vanligen utförs mot ersättning och som inte berörs Bilaga 1 av bestämmelserna för varor. kapital eller personer. Detta uppsamlingsbe- grepp hänger samman med tjänstens speciella karaktär. Tjänsten är nära knuten till någon som utför den. Därför finns det ett samband mellan reglerna om tjänster och reglerna om etableringsrätt och personers fria rörlighet i övrigt. Vidare förutsätter fri tjänstehandel fri rörlighet för kapitalet.

En tjänst kan emellertid utföras utan att personer flyttar över gränser. Många tjänster kan utföras i ett land och därifrån omsättas i andra länder. Situationen påminner då om den när varor omsätts över gränserna.

EES-avtalet stipulerar i artikel 37 att tjänster särskilt avser verksamhet av industriellt eller kommersiellt slag, inom hantverk samt inom fria yrken. Vidare fastslås att den person som tillhandahåller en tjänst tillfäl- ligtvis får utöva sin verksamhet i det land där tjänsten utförs på samma villkor som landet ställer på sina egna rättssubjekt.

Ett fritt tjänsteutbyte skall innebära frihet för den som erbjuder en tjänst att resa till ett annat land och prestera tjänsten där, men också en rätt för tjänstemottagaren att motta tjänsten i annat land än det egna.

Tjänstebegreppet innefattar även det fallet att ingen person passerar någon gräns. Ett tyskt konsultföretag skall t. ex. kunna utföra ett uppdrag i hemlandet. för en beställare i Belgien. Det gränsöverskridande momentet är här endast själva tjänsten.

Ett krav på enbart formell likabehandling utesluter t.ex. inte att tjän- steutövaren utsätts för dubbla kontrollåtgärder. Både hemlandet och det land där tjänsten utövas kan ha intresse av att kontrollera t. ex. ett bolags soliditet för att skydda sina konsumenter. En upprepning av kontrollåtgär- der som redan genomgåtts i hemlandet är en konkurrensmässig nackdel och i princip en form av förbjuden diskriminering.

Av särskilt intresse är tjänster inom det finansiella området. Dessa tjänsters lättrörliga karaktär gör att dubbla kontrollåtgärder måste undvi- kas om det skall råda rättvisa konkurrensförhållanden inom EES-området. Detta kommer till uttryck i principen om en enda auktorisation (”one single lieence”) för i första hand banker och andra kreditinstitut vilken innebär att en auktorisation som ett sådant företag fått i det medlemsland där företaget har sitt huvudkontor skall gälla i hela EES-området. Företaget skall från hemlandet kunna obehindrat sälja tjänster över gränserna (”cross border-handel”) och även fritt kunna etablera filialer i andra medlemssta- ter.

Vidare skall ett kreditinstituts verksamhet. var i gemenskapen den än bedrivs. i princip stå under hemlandstillsyn, dvs. hemlandets myndigheter skall ha huvudansvaret för övervakning även av filialer etablerade i andra medlemsstater.

En ordning med en enda auktorisation och hemlandstillsyn förutsätter att varje medlemsstat erkänner övriga medlemsstaters regler för finansiell rörelse och offentlig tillsyn som tillräckliga för att tillgodose värdlandets anspråk på sundhet i rörelsen. Därför har i direktivform lagts fast minimi- nivåer för harmonisering av grundläggande regler för verksamheten i bl.a. 72

banker och andra kreditinstitut. För att de integrerade finansiella Prop. 1991/92: 170 marknaderna skall kunna fungera störningsfritt har också antagits regler Bilaga 1 om rutiner för administrativt samarbete mellan medlemsstaternas tillsyns- myndigheter. Andra viktiga tjänster är försäkringstjänster. informationstjänster. tele- kommunikationer och audiovisuella tjänster. Inte heller regeln avseende fri rörlighet för tjänster är utan undantag. Undantagen för personers fria rörlighet, dvs. reglerna om hänsyn till allmän ordning, säkerhet och hälsa, gäller också när det är fråga om att utföra en tjänst (art. 39).

Kapitel 4 Kapital Artiklarna 40— 45

En av huvudprinciperna i EES-avtalet liksom i Romfördraget (art. 67) — är att kapital skall kunna röra sig fritt över gränserna. Denna princip fastslås i artikel 40 i EES-avtalet och preciseras närmare i det 5. k. slutlibe- raliseringsdirektivet 88/361/EEG. Fria kapitalrörelser är en förutsättning för fri etablering.

Artikel 41 (motsv. art. 67.2 i Romfördraget) utgör ett naturligt komple- ment till artikel 40. I artikeln fastslås att löpande betalningar mellan avtalsparterna skall vara fria från restriktioner.

I den efterföljande artikel 42.1 behandlas principen om icke- diskriminering. I de fall nationella regler på kapital- eller kreditmarkna- derna avser liberaliserade kapitalrörelser skall reglerna tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt. Artikel 42.2 stipulerar att lån för direkt eller indirekt finansiering av EG- eller EFTA-stat eller dess regionala eller lokala myndigheter inte skall emitteras eller placeras i andra sådana länder utan att överenskommelser träffats mellan de berörda länderna.

Möjlighet att åberopa en skyddsklausul. om störningar i kapitalrörel- serna skulle uppstå, återfinns i artikel 43. Denna artikel medger att be- gränsningar av kapitalrörelserna får införas i någon av följande skilda situationer:

Artikel 43.1 (motsv art. 70.2 i Romfördraget) ger en avtalspart som för vissa transaktioner inte liberaliserat mot alla länders rätt att vidta ågärder för att hindra att dess regler för kapitalrörelser till och från tredje land kringgås via andra EES-länder.

Artikel 43.2 (motsv. art. 73 i Romfördraget) låter avtalsparterna införa skyddsåtgärder på kapitalrörelseområdet om störningar på kapitalmarkna- derna i ett EG- eller EFTA-land uppstår till följd av kapitalrörelser mellan dem.

Artikel 43.3 (motsv. art. 1072 i Romfördraget) ger möjlighet att under en begränsad period vidta åtgärder för att motverka konsekvenserna av att en avtalspart genomför en konkurrenssnedvridande devalvering.

Artikel 43.4 (motsv. art. 1081 i Romfördraget) låter en avtalspart införa skyddsåtgärder, om den har svårigheter eller hotas av svårigheter med betalningsbalansen och detta kan äventyra EES-avtalet. 73

För genomförande av artikel 43 skall EG- och EFTA-länderna enligt Prop. 1991/92: 170 artikel 44 först tillämpa resp. interna förfarande. Beslut. åtgärder och Bilaga 1 rekommendationer gällande skyddsåtgärder vidtagna enligt artikel 43 skall rapporteras till EES-kommittén. Alla skyddsåtgärder skall vara föremål för föregående konsultationer och information utom i brådskande fall.

Kapitel 5 Ekonomiskt och monetärt samarbete Artikel! 46

EES-avtalet omfattar inte såsom är fallet inom EG _- frågor som rör samordning av växelkurspolitiken och av den ekonomiska politiken i övrigt. Det framtida ekonomiska och monetära samarbetet enligt EES- avtalet bygger enbart på ett utökat informations- och åsiktsutbyte. Inga formellt bindande beslut för avtalsparterna avses bli fattade inom ramen för det ekonomiska och monetära samarbetet. EES-avtalets överens- kommelse skiljer sig sålunda från Romfördraget och därmed kan inga direkta hänvisningar till Romfördraget heller göras.

I artikel 46 stipuleras att avtalsparterna skall utbyta information och synpunkter gällande dels hur implementeringen av EES-avtalet fortskrider ur ekonomisk synvinkel, dels hur avtalsparternas ekonomiska och mone- tära politik bedrivs. Utbyte av synpunkter och information skall ske på en icke-bindande basis.

Kapitel 6 Transporter Artiklarna 4 7— 52 Allmänt

En klar målsättning saknas för transportavsnittet i EES-avtalet, eftersom avtalet inte har någon motsvarighet till artikel 74 i Romfördraget, som föreskriver att en gemensam transportpolitik skall föras inom EG. Genom att anpassa sig till EG:s regelsystem kommer Sverige och övriga EFTA- länder ändå att faktiskt integreras i en gemensam transportpolitik. Beträf- fande vägtransportfrågor finns en avsiktsförklaring för framtiden i den gemensamma deklaration beträffande samarbete i vägtransportfrågor som fogats till EES-avtalet. Artiklarna i transportavsnittet motsvarar i övrigt i huvudsak Romfördragets transportartiklar. Detta betyder att avsnittet i likhet med Romfördraget enbart gäller för landtransporter. Det bör dock i detta sammanhang erinras om att EG-domstolen i ett antal avgöranden förklarat att Romfördragets ”allmänna regler” också gäller både sjö- och lufttransporter, åtminstone i den mån ministerrådet inte beslutat annat enligt artikel 84.2. Denna princip får — med tanke på innehållet i artikel 6 i EES-avtalet anses gälla även på transportområdet i EES.

Artikel 47 i EES-avtalet anger kapitlets tillämpningsområde. Artikel 48 innehåller ett förbud mot försämrade villkor för medborgare i övriga EES-stater än vad som gäller egna medborgare (jfr art. 76 i Romfördraget). Artikel 49 reglerar statsstöd liksom artikel 77 i Romfördraget. Artikel 50 innehåller vissa diskrimineringsförbud. Den motsvaras av artikel 79.1 och 74

79.4 i Romfördraget. Artikel 51 innehåller regler om stöd och skydd. Den Prop. 1991/92: 170 motsvaras av artikel 80 i Romfördraget. Bilaga 1 Artikel 52, slutligen, innehåller föreskrifter om kostnader vid gränsöver- skridande och motsvaras av artikel 81 i Romfördraget. Den sekundärlagstiftning som intagits i bilaga XIII till EES-avtalet reglerar sådana förhållanden som tekniska normer och säkerhet, vissa skatter, sociala frågor. marknadstillträde och cabotage, taxor, kompetens- krav och förhyrning av fordon, allt vad gäller godstransport på landsväg. I fråga om passagerartrafik på landsväg regleras marknadstillträde och kom- petenskrav. Beträffande järnvägstrafik regleras strukturella åtgärder och taxor. I enlighet med vad som sagts ovan får avtalets allmänna bestämmelser anses gälla även på sjöfartsområdet. i den mån inte annat särskilt bestämts. Av den sekundärlagstiftning i form av förordningar. direktiv m.m. som gäller inom EG har emellertid bara en del intagits i bilaga XIII till EES-avtalet. Dessa gäller bl.a. Sjösäkerhet och frihet att tillhandahålla tjänster på sjöfartsområdet.

Hänvisningar till S8-4

8.5. DEL IV Konkurrensregler och andra gemensamma regler

Kapitel 1 Regler tillämpliga på företag Artiklarna 53 60

Grundläggande bestämmelser

EES-avtalet återspeglar EG:s gällande konkurrensregler. Konkurrensbe- stämmelserna gäller förfaranden med effekter på den gränsöverskridande handeln, dvs. handeln mellan länderna inom EFTA och mellan ett EFTA- land och ett EG-land. För konkurrensbegränsande förfaranden med verkan bara inom ett land gäller nationella konkurrensbestämmelser.

Inom EG-rätten har en omfattande sekundärrätt och praxis utvecklats på konkurrensområdet. EG:s sekundärrätt utgör en integrerad del av avtalet (art. 60 och bilaga XIV) och EG-domstolens existerande praxis skall, i den mån EES-bestämmelserna är i sak identiska med motsvarande EG-bestämmelser, ligga till grund för EES-bestämmelsernas tolkning (art. 6). EG:s konkurrensrätt (avsnitt 7.3) är alltså viktig för förståelsen av EES-artiklarnas innebörd.

Den gemensamma konkurrenspolitiken är ett nödvändigt komplement till EES-avtalets regler om fri rörlighet över gränserna. Effektiv konkurrens är en förutsättning för att EES-marknadens fulla potential skall kunna utnyttjas för att förverkliga avtalets mål och komma konsumenterna till godo. Utan regler riktade mot snedvridning av konkurrensen, skulle de hinder för den fria rörligheten i form av tullar. avgifter, kvantitativa restriktioner m.m. som avskaffats genom fördraget kunna ersättas av nya hinder. tillkomna genom företagens eget agerande på marknaden eller av protektionism i annan form. Den gemensamma konkurrenspolitiken skall förhindra en sådan snedvridning. 75

Konkurrensreglerna i avtalet är inte bara folkrättsligt bindande för Prop. 1991/921170 avtalsparterna utan innebär skyldigheter även för enskilda rättssubjekt. Bilaga 1 Flera av konkurrensbestämmelserna medför dessutom rättigheter för en- skilda som skall kunna åberopas vid nationella domstolar och myndighe- ter.

De grundläggande konkurrensbestämmelserna utgörs av tre artiklar i huvudavtalet. Det rör sig om tre situationer där företagen genom sitt agerande hämmar den fria konkurrensen.

Artikel 53 (motsv. art. 85 i Romfördraget) förbjuder alla avtal mellan företag. beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden som kan påverka handeln mellan parterna i EES-avtalet och om de har till syfte eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen inom EES.

Artikel 53 medför vidare att förbjudna överenskommelser som anges i artikeln automatiskt är ogiltiga från sin tillkomst. Denna civilrättsliga verkan skall en nationell domstol eller myndighet respektera. En part skall exempelvis inte kunna få förbjudna bestämmelser i ett avtal tvångsvis genomdrivna med hjälp av en nationell domstol.

Artikel 54 (motsv. art. 86 i Romfördraget) förbjuder ett eller flera företags missbruk av dominerande ställning på EES-marknaden eller en väsentlig del av den. om det kan påverka handeln mellan parterna i EES-avtalet.

Enligt artikel 57.1 (motsv. art. 2 i förordningen (EEG) nr 4064/89) skall en företagskoncentration förklaras oförenlig med EES-avtalet. om den skapar eller förstärker en sådan dominerande ställning som medför att en effektiv konkurrens inom EES-området eller en väsentlig del av detta hämmas påtagligt.

Särskilda regler om offentliga företag m. m.

Bestämmelserna i artikel 59 i huvudavtalet (motsv. art. 90.1 i Romfördra- get) utgår från att konkurrensreglerna i EES-avtalet i princip skall vara tillämpliga även på offentliga företag och på företag som av staten beviljas särskilda eller exklusiva rättigheter. Genom artikeln har parterna sålunda bundit sig att beträffande sådana företag inte vidta och inte heller bibehålla någon åtgärd som strider mot reglerna i avtalet, i synnerhet mot konkur- rensbestämmelserna.

Vidare anges i artikel 59.2 (motsv. art. 90.2 i Romfördraget) att företag som anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmännyttig natur eller som har karaktären av fiskala monopol skall vara underkastade reglerna i EES-avtalet, särskilt konkurrensreglerna. Detta gäller dock bara i den utsträckning tillämpningen av dessa regler inte rättsligt eller i praktiken hindrar att de särskilda uppgifter som tillagts dem fullgörs.

Särskilda regler på kol- och stålområdet

På kol- och stålområdet införs särskilda konkurrensregler som ansluter till bestämmelserna i den europeiska kol- och stålgemenskapen. 76

Även om konkurrensbestämmelserna avseende kol och stål i vissa av- Prop. 1991/92: 170 seenden skiljer Sig något från de allmänna konkurrensreglerna i EES- Bilaga I avtalet förutses att den praktiska tillämpningen på de olika varuområdena i huvudsak kommer att ske på ett enhetligt sätt. De grundläggande konkurrensreglerna på kol- och stålom rådet har tagits in i artiklarna ] och 2 i protokoll 25 till avtalet.

Undantag från förbuden m.m.

Förbudet mot konkurrensbegränsande förfaranden är enligt artikel 53 inte absolut.

Till en början gäller det inte avtal mellan moder— och dotterföretag. Förbudet tillämpas inte heller beträffande mindre s.k. bagatellkarteller. Detta medför att exempelvis avtal som har liten inverkan på konkurrensen tillåts. I ett tillkännagivande, det s.k. bagatellmeddelandet. har kommis- sionen angett riktlinjer för denna avgränsning.

I andra fall finns det möjligheter för företagen att genom särskilt beslut och under vissa förutsättningar beviljas undantag från förbudet. Undantag kan medges för förfaranden som bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen av produkter eller som främjar tekniska eller ekonomiska framsteg. om vinsten kommer konsumenterna till godo. Om de positiva effekterna av ett förfarande överväger de negativa, kan alltså ett i och för sig förbjudet avtal tillåtas.

Undantag för ett visst förfarande kan beviljas efter ansökan av berörda företag hos de organ som har att övervaka konkurrensreglerna i EES- avtalet, dvs. EG-k0mmissionen eller EFTA:s övervakningsorgan. Hos vilket organ en ansökan skall göras är beroende av vilket organ som är behörigt att handlägga ärendet.

Det finns också möjligheter att hos det kompetenta organet ansöka om s.k. icke-ingripandebesked. dvs. en förklaring om att ett avtal. beslut eller samordnat förfarande inte strider mot förbudet i artikel 53 eller att ett förfarande inte strider mot artikel 54.

För vissa grUPper av avtal finns i EES-avtalet undantag från förbudet i artikel 53. Detta har skett genom att kommissionsförordningar om s.k. gruppundantag kommit att utgöra del av EES-avtalet. De har tagits in i bilaga XIV till avtalet. I artikel 60 i huvudavtalet hänvisas till denna bilaga.

Avtal som omfattas av en gruppundantagsförordning behöver inte an- mälas för beviljande av individuella undantag. Frågan huruvida ett avtal omfattas av ett grtlppundantag får företagen avgöra på egen risk.

Företagskoncentrationer (fusioner m.m.) som kontrolleras enligt artikel 57 skall anmälas och prövas av det kompetenta organet. när de har en EG- eller EFTA-dimension. En sådan prövning kan utmynna i ett beslut om att fusionen godkänns eller inte godkänns. Endast mycket. stora företagsfusio- ner anses ha denna dimension.

Organ som skall tillämpa konkurrensreglerna Prop. 199 1 / 92: 170 Uppgiften att övervaka och tillämpa konkurrensbestämmelserna i EES- Bllaga I avtalet läggs som nämnts dels på EG-kommissionen, dels på EFTA: s övervakningsmyndighet. ESA. Vissa grundläggande regler om organens uppgifter vid tillämpningen av artiklarna 53 och 54 har tagits in i artikel 55 i huvudavtalet.

Med undantag av att ESA saknar normgivningskompetens skall denna myndighet vid tillämpningen av EES-avtalets konkurrensbestämmelser ha samma befogenheter som EG-kommissionen i dag har enligt EG:s konkur- rensbestämmelser.

EES-avtalets s.k. tvåpelarmodell bygger på att EG-kommissionen vid handläggning av enskilda ärenden enligt avtalet följer sina egna procedur- regler så som de anges huvudsakligen i EG:s s.k. sekundärrätt. De centrala bestämmelserna som reglerar EG—kommissionens befogenheter på konkur- rensområdet finns intagna i ett antal rådsförordningar.

På kol- och stålområdet finns liknande bestämmelser dels i artiklarna 65 och 66 i kol— och stålavtalet, dels i olika beslut meddelade av kommissio- nen. '

1 protokoll 21 till avtalet har EFTA-länderna åtagit sig att i ett särskilt avtal mellan dem ge ESA samma befogenheter som EG-kommissionen har vid tillämpningen av EG:s konkurrensregler. Detta har skett genom att de rättsakter som reglerar kommissionens befogenheter har anpassats och gjorts tillämpliga på ESA. Bestämmelser om förfaranden och påföljder m.m. finns vad beträffar ESA i protokoll 4 till det övervakningsavtal som EFTA-länderna upprättat inbördes. Vad som på konkurrensområdet gäller för företagen och för övervakningsmyndigheten framgår alltså på skilda håll i huvudavtalen samt olika protokoll och bilagor. Hur detta skall införlivas med svensk rätt behandlas i avsnitten 14.8.1 ff.

På det nationella planet förutsätter EES-avtalet att Sverige utser en myndighet att vara behörig nationell myndighet med de uppgifter som framgår av konkurrensbestämmelserna. Det gäller t. ex. att på begäran av ESA vidta undersökningar hos företag här i landet. Möjlighet måste finnas att vidta vissa tvångsåtgärder.

Fördelning av ärenden mellan organen m.m.

Fördelningen av enskilda ärenden enligt artiklarna 53 och 54 mellan de båda övernationella organen sker genom regler i avtalet som också styr till vilket av organen företagen skall vända sig med anmälningar och ansök- ningar. Bestämmelser om detta har tagits in i artikel 56 i huvudavtalet.

Artikel 56 innebär att ett ärende enligt artikel 53 skall handläggas av ESA. om det bara berör handeln mellan EFTA-länder eller om de berörda företagens omsättning inom EFTA-länderna uppgår till minst 33 % av deras omsättning inom hela EES och handeln mellan ett eller flera EFTA- länder och endast ett EG-land berörs. Andra ärenden skall handläggas av EG-kommissionen.

Ärenden om missbruk av dominerande ställning enligt artikel 54 skall 78

handläggas av det organ inom vars område den dominerande ställningen Prop. 1991/92: 170 föreligger. Om en dominerande ställning föreligger inom såväl EFTA som Bilaga 1 EG, tillämpas ovannämnda omsättningskritcrium, försåvitt inte handeln mellan EG-länder berörs. I sistnämnda fall skall ärendet handläggas av EG-kommissionen.

Om emellertid ett ärende som enligt det sagda skall handläggas av EG-kommissionen inte har någon märkbar effekt på handeln mellan EG- länder eller på konkurrensen inom EG. skall ärendet handläggas av ESA. Uttrycket ”märkbar effekt” skall här tolkas på samma sätt som uttrycket tolkas i EG-rättcn, särskilt som det kommer till uttryck i det s.k. bagatell- meddelandet.

Vad som avses med företag resp. omsättning vid tillämpning av artikel 56 anges i protokoll 22 till avtalet. Artikel 56 skall också tillämpas på kol- och stålområdet.

När det gäller handläggningen av företagskoncentrationer gäller andra fördelningsrcgler, som också avgör om de övernationella organen över huvud taget har rätt att pröva en fusion.

Enligt artikel 57.2 i huvudavtalet är EG-kommissionen behörig att pröva alla fusionsärenden som faller under rådsförordningen (EEG) nr 4064/89. Det innebär att kommissionen skall pröva ett fusionsärende om . — den sammanlagda omsättningen i hela världen för samtliga de berörda företagen överstiger 5 000 milj. ECU (ca 35 miljarder SEK). och — den sammanlagda omsättningen inom gemenskapen i dess helhet för minst två av de berörda företagen överstiger 250 milj. ECU (ca 1 250 milj. SEK), om inte vart och ett av de berörda företagen uppnår mer än två tredjedelar av sin sammanlagda omsättning inom gemenskapen som helhet inom en och samma medlemsstat. Endast för det fall en fusion inte omfattas av denna förordning men de tröskelvärden som anges i förordningen uppfylls inom EFTA-länderna i stället för inom EG-länderna är ESA kompetent att pröva ärendet. Denna rätt för ESA att handlägga fusionsärenden skall dock inte påverka ett enskilt EG—lands rätt att i vissa fall handlägga sådana ärenden.

Vad avser ländernas efterlevnad av artikel 59 om ojfenlligaförelag, skall ESA sköta övervakningen av EFTA-länderna och EG-kommissionen av EG-länderna. Blir det däremot fråga om åtgärder som riktar sig direkt mot företagen tillämpas fördelningsrcglerna i artiklarna 56 och 57.2.

EES-avtalet innehåller regler om ett omfattande samarbete mellan de båda organen som syftar till att uppnå en enhetlig tillämpning av de gemensamma konkurrensreglerna. 1 artikel 58 i huvudavtalet finns en upplysning om att regler för samarbetet är intagna i protokoll 23 och 24. När det gäller det handläggande organets förhållande till de behöriga nationella myndigheterna skall åtgärderna i konkurrensärenden vidtas i nära och ständig samverkan med medlemsstaternas behöriga myndigheter som har rätt att framföra sina synpunkter på dessa åtgärder.

Närmare bestämmelser om påföljder och förfaranden Prop. 1991/92: 170 De regler som kommissionen resp. ESA skall tillämpa vid handläggningen B rlaga 1 av konkurrensärenden innebär bl. a. följande.

Ett ärende aktualiseras hos EG-kommissionen eller ESA

— genom att ett företag anmäler ett avtal för att erhålla icke- ingripandebesked eller undantag, genom att en företagskoncentration anmäls för prövning, — genom att klagomål ges in från en stat, från det andra organet eller från en fysisk ellerjuridisk person som har ett legitimt intresse i saken, eller — genom att organet. ex. officio tar initiativ till en undersökning.

För att få fram det material ett organ behöver för sitt ställningstagande har det rätt att begära in upplysningar från länderna och deras behöriga myndigheter samt från företag och företagssammanslutningar. Om ett land eller dess behöriga myndighet inte lämnar begärda upplysningar, är detta att anse som ett fördragsbrott. Det är alltså här fråga om en folkrättslig förpliktelse. Om däremot ett företag inte tillhandahåller begärda uppgifter, kan företaget vid vite åläggas att göra det. Lämnas sedan felaktiga uppgifter eller inga uppgifter alls. kan företaget åläggas böter.

Uppgifter från företag kan också begäras in vid s.k. sektorvisa under— sökningar. Vägran att lämna uppgifter vid sådana undersökningar kan inte leda till att böter åläggs. Däremot kan böter beslutas om felaktiga uppgifter lämnas.

Möjligheter finns också att få fram uppgifter hos företag genom under- sökningar, s.k. inspektioner. Vägrar företagen att underkasta sig undersök- ningar kan de föreläggas vite. De kan också åläggas böter för sin vägran. Undersökningar skall ytterst kunna genomföras med tvång.

Enligt EES-avtalet har Sverige folkrättsligt åtagit sig att se till att under- sökningar skall kunna genomföras hos företag här i landet.

Endast ESA skall kunna besluta om undersökningar hos företag i Sve- rige. Undersökningarna kan utföras av tjänstemän antingen från ESA eller från den behöriga svenska myndigheten.

Eftersom endast ESA skall kunna besluta om undersökningar hos företag här i landet, måste EG-kommissionen vända sig till ESA om behov av undersökningar skulle uppkomma i Sverige i konkurrensärenden som handläggs av kommissionen. I avtalet finns bestämmelser om att ESA är skyldigt att bifalla en begäran från EG-kommissionen om undersökning hos företag i EFTA-länderna. Vid sådana undersökningar skall tjänstemän från EG—kommissionen ha rätt att delta.

Skulle ESA anse att det behöver göras en undersökning hos ett företag i ett EG-land gäller utom i fusionsärenden — att ESA på motsvarande sätt får vända sig till EG-kommissionen med en begäran om detta.

Anser sedan det kompetenta organet efter den utredning som gjorts att det föreligger en kränkning av konkurrensbestämmelserna, skall organet utfärda en ”notice of objection”, som innehåller en sakframställan och anger vad det är som läggs företaget till last. Denna handling skall de berörda företagen få tillfälle att yttra sig över.

Det finns också möjligheter för företagen att lägga fram synpunkter vid Prop. 1991/92: 170 en muntlig förhandling där även vittnen kan höras. Bilaga 1

Innan ett organ meddelar beslut i ett ärende, skall det höra en rådgi- vande kommitté som är knuten till organet. På konkurrensområdet finns två slags rådgivande kommittéer, nämligen en kommitté för kartell- och monopolfrågor och en kommitté för koncentrationsfrågor. Vilken kom- mitté som skall höras beror på ärendets art.

Kommer EG-kommissionen eller ESA fram till att en överträdelse av konkurrensreglerna föreligger kan beslutet innebära ett åläggande för före- tagen att upphöra med viss åtgärd eller att vidta en åtgärd. Ett sådant åläggande kan förenas med vite. Har överträdelsen av konkurrensreglerna skett uppsåtligen eller av oaktsamhet kan böter åläggas.

Beslutet kan emellertid också vara gynnande för företagen på så sätt att negativattest beviljas, undantag medges eller en fusion godkänns.

Ett ärende kan också avslutas informellt genom att organet förklarar att det lägger ner ärendet, dvs. inte finner anledning att driva saken vidare.

För överträdelser av konkurrensbestämmelserna i artiklarna 53 och 54 kan böter på mellan ett tusen och en milj. ECU eller det högre belopp som inte överstiger 10 procent av omsättningen för varje företag beslutas. För att inte ha följt beslutade åligganden. exempelvis att lämna begärda upp- lysningar, kan böter på mellan etthundra och femtusen ECU åläggas. Vitesbeloppen kan uppgå till lägst femtio och högst ettusen ECU per dag. Böter som döms ut med stöd av konkurrensreglerna är inte av straffrättslig natur.

Genom avtalet har Sverige folkrättsligt åtagit sig att se till att böter och viten som beslutas enligt de gemensamma konkurrensreglerna skall kunna drivas in här i landet, oavsett om det är ESA eller EG-kommissionen som har beslutat dem.

Kapitel 2 Offentliga stödåtgärder Artiklarna 61 — 64

De grundläggande bestämmelserna i EES-avtalet om offentliga stödåtgär- der, vilka återfinns i artikel 61, motsvarar artikel 92 i Romfördraget. I artikel 61 fastslås som en allmän princip att alla former av stöd med statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller produktionen av vissa varor, är förbjudna i den mån handelsutbytet mellan länderna i EES påverkas. Med statligt stöd avses här inte bara ekonomiskt stöd från staten, utan även stöd från regionala och lokala organ. Reglerna omfattar följakt- ligen också stöd i olika former från kommuner och landsting. Även skilda former av stöd som lämnas av andra slag av institutioner kan omfattas av bestämmelserna. Ett grundläggande kriterium är emellertid alltid att stödet utgår av offentliga medel.

Stöd av social karaktär som ges till enskilda konsumenter är förenligt med EES-avtalet, dock under förutsättning att stödet ges utan diskrimine- ring mcd avseende på varornas ursprung. Stöd i samband med naturkata- 81

6 Riks—dagen 1991/92. ] sam/. Nr 170. Bilaga 1

strofer eller andra exceptionella händelser faller också utanför reglernas Prop. 1991/92: 170 tillämpningsområde. Bilaga 1

Vidare kan följande åtgärder komma att anses vara förenliga med EES: (1) stöd som främjar utvecklingen i regioner. där levnadsstandarden är onormalt låg eller där det råder allvarlig sysselsättningsbrist, (2) stöd för projekt av gemensamt europeiskt intresse, (3) stöd för att rätta till en allvarlig störning i ett lands ekonomi, (4) stöd för att främja utvecklingen av viss näringsverksamhet eller vissa regioner, om sådana åtgärder inte påverkar handeln på ett sätt som strider mot de avtalsslutande parternas gemensamma intressen, samt (5) stöd av annat slag som EES-kommittén kan besluta om. .

När det gäller regionalpolitiskt stöd har främst de nordiska länderna varit måna om att få möjlighet att utse stödområden enligt kriterier som är relevanta för den specifika regionala problembilden inom Norden. t.ex. gles befolkningsstruktur och långa avstånd till marknaderna. Detta önske- mål har tillgodosetts genom en gemensam deklaration fogad till avtalets grundläggande bestämmelser om offentligt stöd. Genom denna tillförsäk- ras Sverige möjlighet att även fortsättningsvis driva en regionalpolitik där också sådana kriterier skall kunna åberopas som t. ex. låg befolkningstät- het. I detta sammanhang bör ånyo understrykas att stöd till individer och insatser för att bygga upp infrastruktur i eftersatta regioner i regel är förenliga med EES-avtalet.

Vid sidan av dessa grundläggande bestämmelser hör till avtalet vissa rättsakter som närmare anger hur EES-reglerna skall tillämpas inom sär- skilda branscher. t. ex. stålindustrin. eller när det gäller vissa slag av stöd, t.ex. stöd till forskning och utveckling (FoU) och stöd till miljöinveste- ringar.

Beträffande övervakningen av bestämmelsernas efterlevnad gäller föl- jande. Artikel 62 i EES—avtalet föreskriver att alla förefintliga former av offentligt stöd samt alla planer på att introducera eller ändra sådant stöd fortlöpande skall granskas med avseende på deras förenlighet med bestäm- melserna i artikel 61 i EES-avtalet. Denna granskning skall utföras av EG-kommissionen i enlighet med artikel 93 i Romfördraget såvitt avser EG:s medlemsstater och av EFTA: s övervakningsmyndighet. ESA, såvitt avser EFTA: s medlemsstater.

Enligt EES-avtalet anförtros ESA uppgifter och befogenheter motsva- rande dem som tillkommer EG-kommissionen enligt artikel 93 i Romför- draget. Dessa uppgifter och befogenheter har också ESA på kol- och stålfördragets område. ESA:s uppgifter och befogenheter definieras i protokoll 26 till avtalet och vidare i protokoll 3 till övervakningsavtalet.

Skulle ESA efter att ha notifierats om planerade stödåtgärder besluta att inleda undersökning med avseende på stödets förenlighet med artikel 61, får stödet inte utgå innan ESA meddelat slutligt beslut i ärendet (protokoll 3 till övervakningsavtalet).

Som ett led i övervakningen på stödområdet kan kommissionen och ESA. inom sina resp. ansvarsområden. besluta att befintliga stödåtgärder som strider mot bestämmelserna i artikel 61 skall ändras eller upphävas. Inom ramen för denna övervakning äger också. i enlighet med den praxis 82

som utvecklats av EG-domstolen. kommissionen och ESA befogenhet att Prop. 1991/92: 170 begära att ett EES-land från mottagaren återvinner ett redan utbetalat stöd Bilaga 1 som befunnits EES-stridigt. ESA saknar emellertid rättsliga medel att tvångsvis genomdriva ett sådant beslut i ett EFTA-land.

ESA:s beslut på stödområdet riktar sig till staterna. Om en berörd EFTA-stat inte följer ESA:s beslut inom en viss föreskriven tid, får ESA, liksom andra EFTA-stater som har intresse i saken, väcka talan mot staten i fråga för fördragsbrott vid EFTA-domstolen.

I syfte att säkerställa enhetliga riktlinjer för övervakningen skall kommissionen och ESA samarbeta i enlighet med särskilda bestämmelser härom, vilka intagits i protokoll 27 till EES-avtalet. Detta samarbete innefattar bl.a. utbyte av information liksom samråd i fråga om bedöm- ningen av enskilda fall.

Vidare föreskrivs i artikel 64.1 i EES-avtalet en särskild procedur för införande av skyddsåtgärder på stödområdet. Förfarandet omfattar även stöd till stålindustrin och innebär i korthet följande. För det fall kommis- sionen eller ESA skulle anse att den andra övervakningsmyndighetens tillämpning av reglerna om offentliga stödåtgärder inte är i enlighet med upprätthållandet av lika konkurrensvillkor inom EES. skall ett utbyte av synpunkter äga rum enligt den procedur som föreskrivs i protokoll 27(f) till EES-avtalet. Om en gemensamt överenskommen lösning därvid inte upp- nås inom två veckor, får behörig myndighet i den drabbade avtalsslutande parten omedelbart vidta lämpliga interimistiska åtgärder för att avhjälpa den snedvridning av konkurrensen som uppkommit. Samråd skall sedan äga rum i den gemensamma EES-kommittén. Kan enighet om en ömsesi- digt tillfredsställande lösning inte uppnås i kommittén inom tre månader, får de interimistiska åtgärderna ersättas av slutliga åtgärder. En förutsätt- ning för införande av sådana slutliga åtgärder är dock att förfarandet-i fråga orsakar eller hotar att orsaka snedvridning av konkurrensen som påverkar handeln mellan de thalsslutande parterna. Åtgärderna skall begränsas till vad som är absolut nödvändigt för att neutralisera följderna av snedvrid- ningen.

Bestämmelserna i artikel 64.1 skall även tillämpas beträffande statliga monopol som etableras efter EES-avtalets undertecknande (art. 64.2).

Kapitel 3 Andra gemensamma regler Artikel 65

I artikel 65.1 hänvisas till bilaga XVI-till avtalet som innehåller särskilda bestämmelser om offentlig upphandling. Enligt artikeln skall bestämmel- serna tillämpas på alla där angivna varor och tjänster. om inte annat sägs.

I artikel 65.2 sägs att protokoll 28 och bilaga XVII till avtalet innehåller särskilda bestämmelser om immateriell äganderätt som om inte annat anges skall tillämpas på alla varor och tjänster.

Hänvisningar till S8-5

8.6. DEL V Övergripande bestämmelser om de fyra Prop. 1991/92: 170 friheterna ' Bilaga 1

Utöver de områden som redovisats i föregående avsnitt. dvs. varor, perso- ner. tjänster och kapital. finns en rad andra om råden som blivit föremål för gemensam reglering i EG. Även om dessa områden i formell mening inte utgör del av den inre marknaden, betraktas de som väsentliga för genom- förandet av denna. I EES-avtalet är dessa områden uppdelade på sociala frågor (arbetarskydd, arbetsmiljö, arbetsrätt och jämställdhet mellan kvin- nor och män), miljöskydd, konsumentskydd, statistik och bolagsrätt.

I avtalet behandlas dessa områden på samma sätt som den inre markna- dens övriga komponenter. De enskilda artiklarna motsvarar i de flesta fall artiklar i Romfördraget. EFTA-länderna åtar sig genom avtalet att överta ett antal relevanta EG-regler inom sekundärlagstiftningen. Målet är att ' även framtida lagstiftning skall vara enhetlig inom hela EES-området.

Det bör slutligen noteras att samarbete via program eller andra aktivite- ter inom området sociala frågor, miljö eller konsumentskydd i avtalet faller under del VI av avtalet om samarbete utanför de fyra friheterna.

Kapitel 1 Socialpolitik Artiklarna 66— 71

Sociala frågor är en sammanfattande benämning på ett brett spektrum av politikområden. Under detta avsnitt faller de gemensamma reglerna inom arbetarskydd, arbetsmiljö, arbetsrätt och jämställdhet mellan kvinnor och män. Syftet med de gemensamma reglerna är att bidra till förbättrade arbetsförhållanden och bättre levnadsstandard för arbetstagare (art. 66). Inom EG har också ett omfattande samarbete i form av program. nätverk och enskilda projekt vuxit fram på nämnda områden men också i frågor som rör hälsa, åldringsvård, sysselsättning och handikappfrågor.

Arbetarskydd och arbetsmiljö

Både på arbetsmiljö- och arbetsrättsområdet fastslås i artiklarna 67 —68 att parterna skall fastställa gemensamma regler. Härmed avses regler som anger lägsta kravnivåer. En enskild part är således fri att införa mer långtgående åtgärder. Skrivningen motsvarar Romfördragets artikel 1 18 a. Reglerna säkerställer en viss lägsta skyddsnivå och medverkar därigenom samtidigt till att skapa likvärdiga konkurrensförhållanden.

Arbetsliv och arbetsrätt -

På arbetsrättens område ger avtalet utrymme både för regler som fastställer en lägsta kravnivå och för harmoniserade regler. Exempel på det förra är ett förslag till direktiv om arbetstidens förläggning. Direktiven om kollek- tiva uppsägningar är exempel på det senare. Den sekundärrätt som identi- fierats inskränker sig till fyra direktiv. . I artikel 71 fastslås att parterna skall främja dialogen mellan arbetsmark- 84

nadens parter inom EES. EFTA-länderna har enats om en deklaration i Prop. 1991/92: 170 vilken EFTA-ländernas uppslutning bakom den sociala stadga som antogs Bilaga 1 av elva av EG:s tolv medlemsländer år 1989 bekräftas (Storbritannien ställde sig utanför). Stadgan innefattar bl.a. åtaganden om fri rörlighet, anställning och lön, förbättring av levnads- och arbetsförhållanden, socialt

skydd, förenings- och förhandlingsfrihet. yrkesutbildning. likabehandling

av män och kvinnor, information, samråd och medbestämmande för arbetstagare samt åtgärder för handikappade.

Jämställdhet mellan kvinnor och män

Principen att kvinnor och män skall ha lika lön för lika arbete slås fast i artikel 69. Artikelns skrivningar motsvarar artikel 119 i Romfördraget, enligt vilken med lön i detta sammanhang avses, förutom grund- eller minimilön, alla övriga förmåner, i pengar eller natura, som arbetstagaren erhåller av sin arbetsgivare. direkt eller indirekt. på grund av sin anställ- ning. På grundval av denna artikel har en omfattande rättspraxis vuxit fram.

I artikel 70 förbinder sig parterna att iaktta principen om likabehandling mellan kvinnor och män.

Sekundärlagstiftningen på jämställdhetsområdet intagen som bilaga XVIII till avtalet omfattar bl.a. likalönedirektivet från år 1975, som syftar till att medlemsländerna skall närma sin nationella lagstiftning till princi- pen orn lika lön så som den definierats i Romfördraget.

Kapitel 2 Konsumentskydd Artikel 72

I artikeln hänvisas till bilaga XIX som innehåller bestämmelser om konsu- mentskydd. Konsumentpolitiken rör många områden på en framtida inte- grerad marknad. Detta kommer på olika sätt till uttryck i EES-avtalet. Som framgått anger parterna i avtalets inledande avsnitt sin avsikt att främja konsumenternas intressen och stärka deras ställning på marknaden i syfte att uppnå en hög konsumentskyddsnivå.

Grunden för framtida regler till skydd för konsumenterna finns inte bara i bilaga XIX utan även i avtalets varu- och tjänsteavsnitt. EES-avtalet omfattar omkring tjugo rättsakter som gäller konsumentområdet.

Med utgångspunkt i ambitionen att utgå från en hög konsumentskydds- nivå. slås fast att parterna skall ha likvärdiga möjligheter att utveckla sin lagstiftning. bl. a. när det gäller konsumentskydd.

Sekundärlagstiftningen på området omfattar bl.a. direktiv om farliga imitationer av livsmedel, leksakers säkerhet, vilseledande reklam, märk- ning av tobaksvaror samt prisinformation. Regler om avtalsvillkor finns i flera rättsakter. Dessa inkluderar bl. a. direktiv om hemförsäljning, paket- resor och konsumentkrediter. När det gäller ansvarsfrågor omfattar sekun- därlagstiftningen ett direktiv om produktansvar. 85

Kapitel3 Miljö Prop. 1991/922170 Artiklarna 73— 75 Bilaga 1

Under detta kapitel har de miljöregler tagits in som inte är att betrakta som varurclaterade. Denna senare kategori faller under avsnittet om fri rörlig- het för varor.

Syftet med den gemensamma miljölagstiftningen inom EES skall enligt artikel 73 vara att bevara. skydda och förbättra miljön. bidra till skydd av människors hälsa samt säkerställa ett klokt och rationellt utnyttjande av naturresurser. Målsättningen motsvarar den som slås fast i Romfördragets artikel 130 r.

De gemensamma åtgärder som vidtas skall enligt artikel 73 grundas på sådana principer som att åtgärden skall så långt möjligt vidtas vid förore- ningskällan samt att förorenaren skall betala. Vidare skall enligt samma artikel miljöhänsyn ingå i överväganden också på andra områden.

I artikel 74 hänvisas till bilaga XX till avtalet som innehåller de särskilda bestämmelser om skyddsåtgärder som skall tillämpas enligt artikel 73. På grundval av artikel 130 r-t har en omfattande sekundärlagstiftning vuxit fram i EG. Totalt omfattar bilaga XX ett 40-tal rättsakter. Dessa rör allmänna miljöregler, regler för utsläpp i luft och vatten, regler avseende kemikalier. industriolyckor och bioteknik samt avfallsregler.

Enligt artikel 75 skall avtalsparterna vara fria att vidta mer långtgående åtgärder än som överenskommits. Skrivningarna motsvarar Romfördra- gets artikel 130 t.

Kapitel 4 Statistik Artikel 76

EES-avtalet innebär att det blir nödvändigt att etablera ett omfattande statistiskt informationssystem baserat på samordnade statistiska metoder och definitioner, gemensamma statistiska program och procedurer. Detta gemensamma statistiska system skall tillhandahålla statistik som är jäm- förbar inom alla de områden där gemensamma bedömningar och gemen- samt beslutsfattande blir aktuellt.

Statistikutbytet inleds stegvis när man är överens om utbyte såvitt avser enskilda statistikprodukter; samarbetet enligt avtalet skall vara fullt ut- byggt år 1995.

Avtalet innebär att statistikuppgiftcr skall lämnas till EG:s statistikkon- tor, Eurostat (även kallat SOEC). För utveckling av statistiken samarbetar Eurostat regelbundet med de nationella statistikbyråerna. Huvuddelen av arbetet genomförs i arbetsgrupper, där alla statistikbyråer och Eurostat finns representerade.

Antalet rättsakter på statistikområdet är omfattande. Rättsakterna in- tagna som bilaga XXI till avtalet täcker sådana områden som industrista- tistik, transportstatistik, handelsstatistik, socialstatistik, service- och tu— rismstatistik. jordbruksstatistik och energistatistik. Härtill kommer rätts- akter om nomenklaturer och en om konfidentialitet, vilken senare säker- 86

ställer skyddet av de statistiska uppgifterna vid Eurostat. En grundläg- Prop. 1991/92: 170 gande rättsakt för statistiken gäller näringsgrensindelningen. Bilaga 1

Kapitel 5 Bolagsrätt Artikel 77

Åtagandena i avtalet på bolagsrättens område grundar sig på etablerings- rätten sådan denna reglerats i artiklarna 31 och 34 i avtalet. Dessa artiklar hänför sigi sin tur till artiklarna 52 och 58 i Romfördraget. Av betydelse för bolagsrätten är även artiklarna 54.3.g. och 221 i fördraget. Artikel 221 reglerar behandlingen av andra medlemsstaters rättssubjekt vad avser kapitalplacering i bolag.

Som nämnts ovan skall det enligt artikel 31 i EES-avtalet inte föreligga några restriktioner för rättssubjekt i ett EFTA- eller EG-land att fritt etablera sig inom EES. Denna rätt innebär även möjlighet att upprätta agenturer, filialer eller dotterbolag. Rättssubjekt får också bilda och driva företag på de villkor etableringslandet föreskriver för egna rättssubjekt. Artikel 34 i avtalet, som hänför sig till artikel 58 i Romfördraget, likställer bolag som bildats enligt lagstiftningen i ett av avtalsländerna och som har sitt säte. huvudkontor eller huvudanläggning inom avtalsparternas område med fysiska personer, som är medborgare i något avtalsland.

EG:s bolagsrätt utgörs av elva direktiv och en förordning. De direktiv som utfärdats är i huvudsak tillämpliga endast på bolagsformer utan personligt ansvar. Direktivens syfte är att underlätta bolagens verksamhet och samarbete inom den gemensamma marknaden och att skapa ett likvärdigt skydd för olika intressenter, såsom delägare, borgenärer och anställda.

8.7. DEL VI Samarbete vid sidan av de fyra friheterna Artiklarna 78—88

Utöver de i föregående kapitel nämnda frågorna reglerar EES-avtalet även andra former av samarbete mellan parterna, i första hand EFTA-ländernas deltagande i EG-program.

Inom EG:s ram har en omfattande flora av samarbetsaktiviteter vuxit fram vid sidan av de som bygger på lagstiftning. Aktiviteterna växlar från dialog mellan medlemsländerna och kommissionen till regelrätta samar- betsprogram. EFTA-länderna har sedan tidigare haft möjlighet att på vissa villkor delta i en del av dessa aktiviteter. Längst har samarbetet kommit på - utbildnings- och FoU-områdena. Samarbete har vidare etablerats omkring hälsofrågor och åtgärder för att skapa bättre förutsättningar för små och medelstora företag. På ad hoc-basis har samarbete också förekommit inom en rad andra områden, exempelvis sysselsättningsområdet.

Karakteristiskt för samarbetet har emellertid hittills varit att EFTA- länderna som regel inte kunnat delta i aktiviteterna på samma villkor som EG:s medlemsländer. Deltagandet har i de flesta fall förhandlats fram på grundval av Romfördragets artikel 228, en process som visat sig mycket ' - 87

tidsödande. Särskilt påtagligt har detta varit på utbildnings- och FoU- Prop. 1991/92:170 områdena. Bilaga 1

Mot denna bakgrund har parterna varit eniga om att i EES-avtalet lägga fast en effektivare struktur för det framtida samarbetet. EES—avtalet avses ge en fast grund för en förstärkt dialog mellan EFTA-länderna och EG. Dialogen skall syfta till att identifiera de aktiviteter där ett fördjupat samarbete är önskvärt. Men avsikten är också att på ett eller annat sätt utsträcka den kontinuerliga dialog som pågår inom EG, t.ex. vad gäller utbildningsfrågor, till att omfatta EFTA-länderna. Dessa nätverk utnyttjas flitigt, inte minst av kommissionen.

Avtalet ger hög grad av flexibilitet i valet av samarbetsstruktur. Den vanligaste formen blir sannolikt att EFTA-länderna deltar i ett EG- program. Men avtalet ger också möjlighet för andra former som gemen- samma projekt eller nära samordning av aktiviteter som olika parter bedriver.

I den senare kategorin faller ett åtagande om att parterna skall när så betraktas som önskvärt agera samordnat i internationella organisationer eller gentemot tredje land.

En särskild fråga under förhandlingen har gällt hur lagstiftning som inte ' hänför sig till de fyra friheterna skall behandlas. Inom EG finns exempelvis direktiv om naturskydd som inte har någon inverkan på den inre markna- den. Där krävs inte samma strikta harmonisering som på t. ex. varuområ- det. Å andra sidan är samordning önskvärd och avtalet stadgar därför att parterna skall eftersträva att införa likartad lagstiftning också i dessa fall.

I avtalets allmänna bestämmelser regleras de övergripande villkor som skall gälla för det framtida samarbetet. Där regleras frågor om EFTA- ländernas medinflytande vid utformningen av framtida EG-aktiviteter, deltagande i styrningen och finansiella åtaganden i aktiviteter där man deltar.

I artikel 78 uppräknas de sakområden där parterna skall söka uppnå ett fördjupat samarbete i enlighet med den samarbetsstruktur som läggs fast i avtalet. Dessa är forskning och utveckling, informationstjänster, miljö, undervisning, utbildning och ungdomsfrågor, sociala frågor. konsument- skydd, små och medelstora företag, turism och audiovisuella tjänster samt räddningstjänst. Samarbetet skall ske inom ramen för gemenskapens akti- viteter. Skulle, allt eftersom samarbetet utvecklas, nya områden kvalificera sig för ett fördjupat samarbete ger artikel 87 parterna möjlighet att föra in dessa. En sådan ändring förutsätter godkännande av EG-parlamentet och parlamenten i EG:s och EFTA:s medlemsländer.

Artikel 79 lägger fast ramen för samarbetet. Dialogen mellan EFTA- länderna och EG skall intensifieras för att fördjupa samarbetet. Parterna ges genom artikel 79.2 möjlighet att när som helst inleda en informations- och konsultationsprocedur som ytterst syftar till att skapa förutsättningar för närmare samarbete. Denna informations- och konsultationsprocedur är mindre långtgående men samtidigt mer flexibel än den som kommer att gälla för avtalet i övrigt (jfr de institutionella bestämmelserna).

Om parterna beslutat att EFTA-länderna skall delta i enskilda EG- aktiviteter, finns det i många fall anledning att tillämpa en mer långtgående 88

informations- och konsultationsprocedur. Detta gäller i synnerhet i de fall Prop. 1991/92: 170 EFTA-länderna gör finansiella åtaganden. Artikel 79.3 ger därför parterna Bilaga 1 möjlighet att i tillämpliga delar använda avtalets allmänna informations- och konsultationsprocedur.

Artikel 80 räknar upp de sex former för samarbete som förutses. Dessa är EFTA-länders deltagande i olika EG-aktiviteter. gemensamma EFTA- - EG-aktiviteter, informationsutbyte, gemensamma insatser för att stödja speciella aktiviteter inom EES—området, parallell lagstiftning samt samord- ning i internationella organisationer och gentemot tredje land.

Artikel 81 slår fast de allmänna principer som skall vara styrande för EFTA-ländernas deltagande i EG:s aktiviteter. EFTA-länderna skall få tillträde till alla delar av ett aktuellt program. På projektnivå skall deltagare från EFTA-länderna få samma rättigheter och skyldigheter som deltagare från EG:s medlemsländer. Vidare skall EFTA-länderna ges samma möjlig- heter som EG:s medlemsländer att använda resultaten från programmet i fråga. Parterna åtar sig också att underlätta programdeltagares möjligheter att röra sig mellan de olika länderna.

En fråga som särskilt regleras i artikel 81 är EFTA-ländernas deltagande i kommittéer som är knutna till administrationen av EG:s program och andra aktiviteter. Artikel 81 b föreskriver att EFTA-ländernas deltagande i dessa kommittéer skall spegla EFTA-ländernas finansiella bidrag till pro- grammet eller aktiviteten i fråga. Detta innebär vid fullt finansiellt delta- gande att EFTA-länderna också kommer att fullt ut delta i den aktuella kommitténs överväganden. I vissa av kommittéerna finns möjligheten att ytterst fatta beslut genom röstning, något som hittills utnyttjats sällan. Avtalet förutser ej att EFTA-länderna är deltagare i själva omröstningen. Däremot kan de till skillnad från EG:s medlemsländer gemensamt besluta sig för att avstå från att delta i aktiviteten i fråga.

Av artikel 81 framgår vidare att framtida beslut rörande aktiviteter där EFTA-länderna deltar skall följa den mer krävande ordning som gäller för avtalet i övrigt (jfr art. 79.3).

Enligt artikel 82 skall storleken på EFTA-ländernas ekonomiska bidrag till EG-aktiviteter i vilka man deltar i första hand beräknas på grundval av en proportionalitetsfaktor. Faktorn skall för varje EFTA-land beräknas som förhållandet mellan EFTA-landets BNP och summan av EG- ländernas och EFTA—landets BNP uttryckt i marknadspriser. Storleken på EFTA-ländernas finansiella åtaganden erhålls genom att faktorn för varje EFTA—land multipliceras med den samlade budgeten för den aktuella aktiviteten.

Som alternativ ger artikel 82 också parterna möjlighet att var för sig svara för de egna kostnaderna vid samarbete omkring en aktivitet. For- merna för utbetalning av EFTA-ländernas bidrag regleras i en särskild bilaga. Det bör i detta sammanhang noteras att artikel 82 uttryckligen slår fast att EFTA-länderna inte kan bli betalningsansvariga för betalningsåta- ganden som beslutats innan EFTA-länderna börjat delta i aktiviteten i fråga.

Artikel 83 reglerar formen för informationsutbyte mellan parternas myndigheter. 89

Redan existerande samarbete skall enligt artikel 85 följa de former som Prop. 1991/92: 170 lagts fast i EES-avtalet. om parterna inte beslutar annorlunda. Detta Bilaga 1 innebär att t.ex. EFTA—ländernas deltagande i utbildningsprogrammen COMETT och ERASMUS efter den 1 januari 1993 skall regleras genom EES-avtalet.

Enligt artikel 86 skall den gemensamma EES-kommittén fatta alla nöd- vändiga beslut vad gäller implementeringen av artiklarna 78 till 85. Där- igenom kommer framtida beslut om samarbete inom de områden som uppräknats i artikel 78 att fattas utan den betungande och tidsödande procedur som föreskrivs i artikel 228 i Romfördraget.

Avtalet innebär inte bara åtaganden om framtida samarbete. Vid av- talets ikraftträdande inleds samarbete inom en rad EG-program och andra EG-aktiviteter. I ett särskilt protokoll (nr 31) anges omfattningen och innehållet i detta samarbete. Avsikten är att komplettera protokollet allt efter det samarbetet utvecklas.

Hänvisningar till S8-7

  • Prop. 1991/92:170: Avsnitt 8.8

8.8. DEL VII Institutionella bestämmelser

Med EES-avtalets institutionella uppbyggnad avses organ och procedurer för utveckling, administration, samråd, beslutsfattande, övervakning och tvistlösning.

En grundläggande förutsättning för att EES-avtalet skall vara rättsligt effektivt är att den institutionella formen för samarbetets olika delar bygger på gemensamma samrådsmekanismer. Det gäller inte minst beslutsproces- sen där utgångspunkten för förhandlingarna varit att åstadkomma ett medinflytande som står i proportion till de åtaganden som görs av avtalets parter. främst vad avser avtalets materiella innehåll.

Mot den bakgrunden har parterna enats om inrättandet av ett antal EES-institutioner. På ministernivå tillskapas ett EES-råd mellan samtliga EFTA: s och EG: s medlemsländer och EG—kommissionen för politisk vägledning och utveckling av EES. En gemensam EES-kommitté inrättas på hög tjänstemannanivå med ansvar för avtalets löpande administration. Den blir också central instans för den gemensamma beslutsprocessen i EES. Samarbete mellan såväl parlamentariker som samhällslivets parter i EES-länderna sker i särskilda organ och bygger till formen på ett konsulta- tivt samrådsförfarande.

När det gäller EFTA-ländernas efterlevnad av avtalet skall ett särskilt övervakningsorgan inrättas på EFTA-sidan med funktioner som till stor del motsvarar de som EG-kommissionen har. Ärenden från EFTA:s över- vakningsorgan skall kunna föras till en domstol som upprättas genom avtal mellan EFTA-länderna. Denna skall bl. a. också kunna lösa tvister mellan EFTA-länderna, medan uppkomna tvister mellan EFTA-sidan och EG skall lösas politiskt och i vissa fall genom skiljeförfarande.

Kapitel 1 Sammanslutningens struktur . Prop. 1991/92: 170 Avsnitt 1 EES-rådet Bllaga ] Artiklarna 89— 91

EG:s högsta politiska organ är det europeiska rådet. i vilket medlemslän- dernas stats- eller regeringschefer samt EG-kommissionens president ingår. Rådet, som vanligtvis sammanträder två gånger per år. traktatfastes - genom enhetsakten år 1986 och har till uppgift att fastlägga allmänna riktlinjer för EG:s utveckling.

I EES motsvaras det europeiska rådet närmast av EES-rådet. som skall ge allmän vägledning för fortsatt utveckling av samarbetet och svara för den politiska styrningen beträffande avtalets genomförande (art. 89). Däri inbegrips också politiska beslut till grund för ändringar och tillägg till EES-avtalet. Vidare skall EES-rådet behandla frågor på begäran av en eller flera avtalsslutandc parter. Detta kan ske på direkt begäran av en avtals- slutandc part eller efter behandling i EES-kommittén (se art. 92).

EES-rådet skall bestå av medlemmar av EG:s ministerråd och EG- kommissionen samt en regeringsmedlem från vart och ett av EFTA- länderna (art. 90). Beslut skall fattas enhälligt av EG å ena sidan och EFTA-länderna å den andra. I en protokollsanteckning fastställs att EFTA- länderna skall tala med en röst när EES-rådet fattar beslut.

EES-rådet fastställer självt sin arbetsordning. inkl. behovet av särskilda underkommittéer eller arbetsgrupper. I artikel 91 föreskrivs dock att ord- förandeskapet skall växla halvårsvis mellan en medlem av EG:s minister- råd och en regeringsmedlem från ett EFTA-land samt att EES-rådet skall sammanträda två gånger per år och därutöver vid behov.

I en protokollsanteckning klargörs innebörden av vad som skall avses med behov. Den praktiska innebörden är att rådet när som helst skall kunna inkallas på begäran av en enskild avtalsslutande part för att be- handla en viss fråga eller ett visst problem. Detta följer en central princip. nämligen att en part äger rätt att när som helst ta upp en fråga (jfr. art. 5).

Avsnitt 2 Gemensamma EES-kommittén Artiklarna 92 —- 94

Ministerrådet är EG:s lagstiftande och beslutande organ. Rådsmedlem- marna företräder EG-ländcrnas regeringar. Utrikesministerrådet, som är den centrala beslutsinstansen. möts vanligtvis en gång per månad. Råds- möten mellan EG-ländernas fackministrar äger rum efter behov. Beslut i ministerrådet fattas med enkel majoritet, kvalificerad majoritet eller enhäl- ligt. Ordförandeskapct i rådet cirkulerar halvårsvis mellan medlemslän- derna.

I EES skall en gemensam kommitté, EES-kommittén. ansvara för sam- arbetets löpande administration. artikel 92. Detta innebär att EES- kommittén är den centrala beslutsinstansen vad avser utarbetandet av gemensamma regler. Arbetet i kommittén bygger på en löpande informations- och konsultationsprocedur. På samma sätt som föreskrivs 91

för EES-rådet äger en avtalsslutandc part rätt att när som helst i EES- Prop. 1991/92:170 kommittén begära konsultationer om en fråga eller ett problem som rör Bilaga 1 samarbetet, artikel 92.2.

Beslut skall fattas med enhällighet av EG å ena sidan och EFTA- länderna gemensamt å den andra. Besluten får karaktär av internationella överenskommelser. I motsats till vad som gäller inom EG, där beslut i EG:s ministerråd i allmänhet är bindande för medlemsländerna, blir beslut i EES-kommittén bindande för EFTA-länderna endast i enlighet med gäll- ande nationella procedurer. Som tidigare redovisats är det såledesiinte fråga om överförande av beslutanderätt till en EES-instans.

De avtalsslutandc parterna skall representeras i EES-kommittén på hög tjänstemannanivå. Den skall själv fastställa sin arbetsordning. Ordföran- deskapet i kommittén skall växla halvårsvis mellan EG:s representant och en representant från ett av EFTA-länderna. Möten skall vanligtvis äga rum minst en gång per månad. Därutöver kan EES-kommittén inkallas på initiativ av dess ordförande eller någon av de avtalsslutande parterna. Kommittén fattar beslut om upprättandet av underkommittéer eller ar- betsgrupper och fastställer samtidigt arbetsmandat för dessa. I EES- kommitténs uppgifter ingår även att utarbeta en årlig rapport rörande samarbetets funktion och utveckling. Rapporten skall föreläggas det ge— mensamma parlamentarikerorganet.

Avsnitt 3 Parlamentariskt samarbete Artikel 95

Genom artikel 95 inrättas EES gemensamma parlamentarikerkommitté med lika antal ledamöter från EG-parlamentet och ledamöter från EFT A- ländernas parlament. Den skall vara en mötesplats för ledamöter av Europaparlamentet och parlamentariker från EFTA-ländernas nationella parlament. Protokoll 36 reglerar samarbetet närmare.

Avsnitt 4 Samarbete mellan samhällslivets parter A rtikel 96

Redan i dag förekommer gemensamma möten mellan EFTA:s och EG:s organ för samhällslivets parter. Genom artikel 96 inrättas som ett fullföl- jande härav en rådgivande kommitté inom EES. Den skall bestå av lika många ledamöter från vardera EG:s ekonomiska och sociala kommitté och EFTA: s konsultativa kommitté.

Den rådgivande kommittén skall liksom parlamentarikerkommittén kunna anta rapporter och uttalanden.

Kapitel 2 Förfarandet vid beslutsfattande Artiklarna 97— 104

En utgångspunkt vid utarbetandet av den gemensamma beslutsprocessen i EES har varit att samarbetet inte skall få inkräkta på de enskilda parternas 92

interna beslutsautonomi. Ytterligare en utgångspunkt har varit att åstad- Prop. 1991/92: 170 komma ett samarbete som medger ett inflytande som står i proportion till Bilaga 1 de åtaganden som görs.

I EES-avtalets inledande artikel om beslutsprocessen (art. 97) läggs således fast att varje part äger rätt att ändra i sin interna lagstiftning inom de områden som omfattas av samarbetet. Detta skall ske utan förfång för principen om icke-diskriminering och efter det att övriga parter informe- rats härom. Förutsättningen för en ändring är att EES-kommittén finner att ändringen inte negativt påverkar avtalets funktion, eller att beslutsproces- sen i EES fullföljts utan att enighet kunnat uppnås.

Ändringar i avtalets bilagor liksom vissa protokoll skall kunna göras i enlighet med avtalets beslutsprocedur. .

De olika stegen i beslutsprocessen framgår av artikel 99. Processen inleds med att EG-kommissionen påbörjar beredning av förslag till ny lagstiftning. I den mån sådant förslag rör EES, dvs. utgör ändring eller tillägg till rättsakt i avtalets bilagor eller eljest är av betydelse för samarbe- tet, skall EG-kommissionen inbjuda experter från EFTA-länderna att på samma sätt som EG-experter delta i beredningsarbetet.

När det gäller intern lagstiftning inom EG har kommissionen enligt Romfördraget unik initiativrätt. dvs. enskilda EG-länder äger inte rätt att lägga fram förslag till nya regler. Inom EES har däremot såväl kommissio- nen som EFTA-länderna initiativrätt; de senare bl.a. genom att utnyttja rätten att när som helst och på vilken nivå som helst ta upp en fråga till diskussion (art. 89 och 92). Detta gäller alltså även rätten att ta initiativ till nya förslag rörande samarbetet. Ett villkor som måste vara uppfyllt för att ett förslag skall tas upp till beredning och så småningom föreläggas EES- kommittén är att samtliga parter ställer sig bakom initiativet.

Samtidigt som EG-kommissionen överlämnar ett färdigbehandlat för- slag till EG: s ministerråd, skall det också överlämnas till EFTA-länderna. I anslutning härtill kan endera av de avtalsslutandc parterna begära en första diskussion om förslaget. Därefter och under den period som föregår beslut i EG:s ministerråd med anledning av förslaget, skall parallell beredning ske i EES-processen genom en fortlöpande informations— och konsultations- procedur.

De regler som utarbetas gemensamt inom EES kommer i vad avser det materiella innehållet också att utgöra intern EG-lagstiftning. I händelse parterna i EES inte kan uppnå enighet kring ett förslag, har de enskilda parterna rätt att gå vidare med ikraftträdandet av förslaget i enlighet med vad som nyss nämnts. De synpunkter som förs fram av experter och/eller representanter för EFTA- resp. EG-länderna under beredningsprocedu- rerna såväl inom EG som i EES får avgörande betydelse för den slutliga utformningen av varje enskilt förslag.

Den övervägande delen av EG:s rättsutveckling sker genom ändringar i existerande rättsakter. För att underlätta beredningsarbetet har EG:s mi- nisterråd överlämnat visst ansvar till kommissionen, som med hjälp av experter från medlemsländerna beslutar om sådana ändringar. Dessa ex- pertkommittéer tillmäts därmed stor betydelse för beredning och utveck- ling av EG:s sekundärlagstiftning. Mot den bakgrunden och för att åstad- 93

komma effektivast möjliga informations— och konsultationsprocess i EES. Prop. 1991/92: 170 har de avtalsslutandc parterna lagt fast regler för hur experter/represen- Bilaga 1 tanter för EFTA-länderna skall samverka med expertkommittéerna på EG-sidan. Formen för denna samverkan beror på karaktären av det sam— arbete som diskuteras i de olika expertkommittéerna. I—Iärvidlag skiljer EES-avtalet på tre typer av samverkan.

EFTA-ländernas samverkan med de expertkommittéer som bereder förslag rörande de 5. k. fyra friheterna, dvs. fri rörlighet för varor, kapital, tjänster och personer, regleras allmänt i artikel 100 och mer detaljerat i en viljeyttring som skall utfärdas av EG-kommissionen i samband med slut- akten. I enlighet härmed skall experter, som utses av resp. EFTA-land, delta på samma sätt som experter från EG-ländernas regeringar i den informella diskussionsfas som föregår EG-kommissionens formella sam- mankallande av expertkommittén. Den informella fasen av expertsamar- betet varierar från någon vecka till över ett år. EG-kommissioncn avgör när tiden är mogen för att nå fram till ett gemensamt ställningstagande kring ett enSkilt förslag. Först då inkallas expertkommittén formellt. För att medge en uttömmande diskussion om det aktuella förslaget, åtar sig kommissionen att förlänga den informella diskussionsfasen på bekostnad av EG:s formella kommittéarbete. För EG:s vidkommande är det vanligt- vis samma experter/representanter som deltar såväl i det informella arbetet som i den formella kommittén.

Det är först i detta senare skede, dvs. i den formella expertkommittén, som de enskilda förslagen kan bli föremål för beslut. I händelse EG:s expertkommitté inte kan enas om ett förslag, kan ärendet hänskjutas till ministerrådet för avgörande. Några gemensamma EES-beslut fattas inte i anslutning till detta kommittéarbete. Samtliga beslut i dessa delar fattas gemensamt av de avtalsslutandc parterna i EES-kommittén. '

Vad gäller EFTA-ländernas samverkan med de expertkommittéer som är knutna till administrationen av EG:s program och andra aktiviteter, skall detta inbegripa fullt deltagande även i det formella kommittéarbetet i de fall EFTA-länderna bidrar finansiellt till samarbetet. I avsnitt 8.7 har denna typ av samverkan närmare beskrivits.

Avtalet reglerar även formen för samverkan med en tredje typ av kommittéer, nämligen sådana som inte direkt är knutna till de fyra frihe- terna eller EG:s programverksamhet (art. 101 ). Det rör sig om ett begrän- sat antal expertkommittéer, vanligtvis med rådgivande funktion. I denna typ av kommittéer skall EFTA-länderna i princip delta fullt ut. även om formen för samverkan skall regleras i varje enskilt fall i enlighet med vad som föreskrivs i berörda bilagor till avtalet. l protokoll 37 anges ett antal av de expertkommittéer som berörs samt fastställs att EES-kommittén skall kunna behandla frågor om EFTA-samverkan med andra liknande expert- kommittéer.

Sedan ett förslag beretts färdigt i en av EG:s expertkommittéer. före- läggs det EG: s ministerråd för slutligt beslut. Genom beslutet lagfästs det för EG-ländcrna i enlighet med vad som föreskrivs i Romfördraget. l nära anslutning härtill skall förslaget föreläggas EES-kommittén för gemensamt beslut av de avtalsslutande parterna (art. 102 och 103). Dessa beslut får, 94

som redan framgått, karaktären av internationella överenskommelser. Här Prop. 1991/92: 170 föreligger således en väsentlig skillnad mellan beslut i EG:s ministerråd Bilaga 1 och beslut fattade av EES—kommittén. Avsikten med att beslut i dessa två institutioner Skall ligga nära varandra i tiden är att tillämpningen av den interna lagstiftning som följer beslut i EG:s ministerråd skall kunna inledas samtidigt med tillämpningen i EES av motsvarande regler.

Det bör särskilt noteras att EG snarast möjligt skall meddela EES- kommittén om beslut i ministerrådet som rör bilagor till EES-avtalet. EES-kommittén skall därefter bedöma vilka delar i sådana bilagor som berörs av beslutet i EG:s ministerråd. Detta är av betydelse i händelse EES-kommittén inte kan enas om ett gemensamt beslut rörande ett sådant förslag till regel som redan varit föremål för beslut av EG:s ministerråd. I följande avsnitt beskrivs hur samarbetet skall regleras i händelse av sådan oenighet. .

I första hand skall EES-komrnittén undersöka alla ytterligare möjligheter att vidmakthålla avtalets goda funktion och kan besluta om åtgärder för att åstadkomma detta. Det kan t.ex. bli fråga om att besluta om särskilda övergångsperioder. Ett sådant beslut måste fattas senast inom sex månader från den dag då saken fördes till kommittén eller allra senast den dag då de motsvarande gemenskapsreglerna träder i kraft. Om något beslut om ändring av den aktuella bilagan ännu inte fattats vid utgången av denna tidsperiod. skall den ifrågavarande delen av bilagan anses provisoriskt suspenderad, om inte EES-kommittén beslutar om motsatsen. En sådan suspension börjar att gälla sex månader efter utgången av den ovan angivna tidsperioden men under inga förhållanden tidigare än motsvarande reglers införande inom gemenskapen. Även under tiden som suspensionen gäller skall EES-kommittén fortsätta sina ansträngningar att nå en gemensam lösning för att suspensionen skall kunna upphöra.

Slutligen anges att de praktiska konsekvenserna av en suspension av detta slag skall diskuteras i EES-kommittén samt att sådana rättigheter och skyldigheter för enskilda och näringsidkare som redan uppnåtts genom avtalet skall bestå.

I artikel 103 finns bestämmelser om iakttagande av de avtalsslutande parternas olika konstitutionella krav och om att avtalet i vissa fall kan tillämpas provisoriskt i avvaktanpå sådan konstitutionell behandling. Bestämmelserna innebär i korthet följande. Ett beslut av EES-kommittén som är bindande för någon av avtalsparterna först efter det att konstitutio- nella förfaranden slutförts. dvs. efter ratifikation, skall gälla från den dag som anges i beSItrtet under förutsättning att avtalsparten i fråga då under- rättat övriga avtalsparter om att erforderliga konstitutionella förfaranden genomförts. Om någon sådan underrättelse saknas vid tiden för ikraft— trädandet enligt beslutet, skall detta träda i kraft den första dagen i den andra månaden efter det att den sista underrättelsen gjorts. Om det fortfarande sex månader efter EES-kommitténs beslut saknas sådan under- rättelse, Skal] begiutet tillämpas provisoriskt i avvaktan på att de konstitu- tionella kraven uppfylls, om inte någon av de avtalsslutandc parterna anmäler att en sådan provisorisk tillämpning inte kan äga rum.

För svenskt vidkommande finns inte möjligheter att tillämpa regler som 95

ligger inom riksdagens kompetensområde provisoriskt. Skulle Sverige inte Prop. 1991/92: 170 ratificera ett beslut inom fastställda tidsramar, får Sverige således anmäla Bilaga 1 att någon provisorisk tillämpning inte kan äga rum. 1 det senare fallet eller

om en avtalsslutande part anmäler att ett beslut av EES-kommittén inte kunnat ratificeras. skall sådan suspension som angetts i det föregående börja gälla en månad efter en sådan anmälan men aldrig tidigare än dagen

för motsvarande besluts genomförande inom gemenskapen.

Kapitel 3 Homogenitet, övervakningsförfarande och tvistlösning Avsnitt 1 Homogenitet Artiklarna 705— 107

En viktig fråga vid skapandet av ett enhetligt EES har varit att finna former som möjliggör en enhetlig tolkning och tillämpning inom EES av de gemensamma reglerna.

Möjligheterna att åstadkomma en enhetlig tolkning kan naturligtvis sägas vara i första hand beroende av att de gemensamma reglerna införli- vas hos avtalsparterna och att detta sker på ett sätt som främjar en enhetlig tillämpning.

Övergripande samarbete m.m.

Redan i ingressen till avtalet finns uttalanden som tar sikte på att åstad- komma en enhetlig tolkning och tillämpning inom EES av gemensamma regler. Där sägs att — med beaktande av principen om domstolars obero- ende ställning avtalet syftar till att uppnå och vidmakthålla en enhetlig tolkning och tillämpning av avtalet och sådana bestämmelser i EG-rätten som motsvaras av bestämmelser i avtalet. Det anges i anslutning härtill att målet är att åstadkomma en likvärdig behandling av enskilda och ekono- miska aktörer såvitt angår de fyra friheterna och konkurrensreglerna.

Vidare sägs i ingressen att ett dynamiskt och enhetligt EES förutsätter förekomsten av ett gemensamt regelsystem och en ordning som gör att detta system kan upprätthållas på bl. a. rättslig nivå.

Avtalet innehåller också vissa allmänt hållna regler om samarbete mel- lan parterna som har betydelse i det här sammanhanget. Enligt en sådan bestämmelse (art. 3) skall parterna vidta alla allmänna eller särskilda åtgärder som kan säkerställa uppfyllandet av de förpliktelser som följer av avtalet samt avhålla sig från alla åtgärder som kan äventyra förverkligandet av avtalets mål.

A vtalsbestämme/ser om enhetlig tolkning och tillämpning Implementering och tolkning av befintliga EG-regler

Artikel 6 i avtalet tar. som framgått av avsnitt 8.2, direkt sikte på en enhetlig tillämpning och tolkning av gemensamma EES-regler. Bestärnmel- sen innebär att EES-regler som i och med avtalet införlivas i den svenska rättsordningen — och som har sin motsvarighet i regler i EG-rätten skall 96

när det gäller det materiella innehållet ha den tolkning som de har fått Prop. 1991/92: 170 genom relevanta avgöranden av EG-domstolen fram till tidpunkten för Bilaga 1 undertecknandet av avtalet. I en bestämmelse i avtalet (att. 105) anges hur EES-kommittén skall agera för att en så enhetlig tolkning som möjligt skall kunna uppnås beträffande EES-regler som har sin motsvarighet i EG-rätten. EES- kommittén skall fortlöpande hålla uppsikt över hur rättspraxis utvecklas vid EG-domstolcn och EFTA-domstolen. Därför skall avgöranden från dessa domstolar tillhandahållas EES-kommittén som skall vidta åtgärder i syfte att vidmakthålla en enhetlig tolkning av avtalet. Härmed avses främst beslut om sådana nationella regler som kan behövas. Sådana beslut skall — liksom andra beslut avseende nya EES-regler behandlas i enlighet med parternas konstitutionella förfaranden. Om kommittén inom två månader från det att en skiljaktighet i rättstillämpningen kommit till kommitténs kännedom inte har lyckats lösa frågan, skall tvistlösningsmekanismen i artikel 111 tillämpas.

Informationsutbyte om domstolspraxis m.m.

Med sikte på den framtida rättsutvecklingen krävs även andra instrument för att åstadkomma enhetlig tolkning. Ett system för utväxling av domar skall därför upprättas (art. 106). Enligt detta skall EG-domstolarna, EFTA- domstolen och de slutliga domstolsinstanserna i EFTA-staterna sända relevanta avgöranden till registratorn vid EG-domstolen. De insända av- görandena skall systematiseras och klassificeras av registratorn som i erforderlig utsträckning också skall ombesörja att översättningar och sam- manfattningar av avgörandena skrivs ut och publiceras. Vidare skall re- gistratorn svara för att relevanta handlingar tillställs de nationella myndig- heter som. enligt varje avtalsparts bestämmande. skall ansvara för att informationen sprids vidare till berörda nationella domstolar.

I EES-förhandlingarna har det diskuterats om det inom EES bör finnas en ordning med tolkningsbesked liknande den som finns inom EG. Den lösning som slutligen valts innebär att det skall finnas möjlighet för de EFTA-länder som så önskar att erbjuda sina nationella domstolar att inhämta tolkningsbesked från EG-domstolen. Beskeden skall vara bin- dande för de nationella domstolarna. Frågan regleras i ett särskilt protokoll (nr. 34).

Varje EFTA-stat får själv avgöra om den skall låta sina domstolar använda sig av möjligheten att inhämta tolkningsbesked eller ej.

EFTA-domstolen skall enligt övervakningsavtalet mellan EFTA- länderna ha kompetens att avge rådgivande yttranden om tolkningen av EES-avtalet.

7 Riksdagen 1991/92. ! saml. Nr 170. Bilaga 1

Avsnitt2 Övervakningsförfarande Prop. 1991/92:170 Artiklarna 108— 110 Bllaga 1

Inledning

Med övervakning förstås den av avtalsparterna överenskomna kontrollen av att de avtalade reglerna följs. Kontrollen kan rikta sig mot alla som är skyldiga att följa dessa regler. Det kan vara såväl stater och gemensamma institutioner som enskilda rättssubjekt.

Övervakningsmekanismen i ett internationellt avtal kan vara mer eller mindre utvecklad. Medan tidigare svenska frihandelsavtal innehållit mer allmänna regler om tvistlösning mellan staterna efter samrådsförfaranden och behandling i blandade kommittéer som ytterst endast kunnat fatta enhälliga beslut. innebär EES-avtalet bl. a. att det skall skapas självständiga övervakningsorgan vars beslut kan prövas av domstol samt att övervak- ningen också omfattar enskilda rättssubjekt.

Med allmän eller generell övervakning avses sådan övervakning som syftar till att kontrollera att avtalsparterna staterna eller de folkrättsliga subjekten -— följer de överenskomna reglerna medan med särskild eller speciell övervakning avses kontroll avseende enskilda rättssubjekt.

I artiklarna 108— 1 10 behandlas den allmänna övervakning som är inriktad på Sveriges och övriga avtalsparters efterlevnad av EES-reglerna i allmänhet. Övervakning i fråga om offentligt stöd, offentlig upphandling och konkurrensregler behandlas i samband med den särskilda kontrollen.

Inom EG har kommissionen till uppgift att fortlöpande kontrollera och se till att EG:s regler efterlevs (art. 155 i Romfördraget). Kommissionen kan också vid EG-domstolen föra talan mot en medlemsstat för brott mot dess förpliktelser (art. 169 i Romfördraget). En sådan fråga kan också bringas inför EG-domstolen efter initiativ från en annan medlemsstat (art. 170 i Romfördraget).

Om domstolen finner att en medlemsstat brustit i sina förpliktelser enligt EG-rätten. leder detta till en dom där så fastställs vara fallet. Enligt artikel 171 i Romfördraget är medlemsstaterna skyldiga att vidta de åtgärder som krävs för att efterkomma domen. Det finns inte några sanktioner mot den felande medlemsstaten enligt Romfördraget men om rättelse inte vidtas, kan staten i fråga bli instämd på nytt.

Avsikten har varit att i EES-avtalet skapa en övervakningsstruktur som så långt möjligt överensstämmer med EG:s. Detta skall ske genom ett s.k. tvåpelarsystem; EES-reglernas efterlevnad kommer att övervakas av kommissionen såvitt avser EG:s medlemsstater och av EFTA: s övervak- ningsmyndighet såvitt avser EFTA: s medlemsstater. EFTA-myndigheten. som skall vara oberoende. skall ha motsvarande kompetens som kommis- sionen. För att detta system skall bli rättsligt enhetligt och fungera väl krävs ett nära och förtroendefullt samarbete mellan EG-kommissionen och EFTA: s övervakningsmyndighet.

] de aktuella artiklarna anges bl. a. att EFTA-länderna skall upprätta en oberoende övervakningsmyndighet samt skapa förfaranden som överens- stämmer med dem som finns inom EG för att säkerställa att förpliktelserna enligt EES-avtalet uppfylls. Vidare anges att övervakningen av att förplik- 98

telsernaenligt EES-avtalet iakttasåliggeråena sidan EFTA:sövcrvaknings- Prop. 1991/92: 170 myndighet och å andra sidan kommissionen. Bilaga 1

Den övervakningsmyndighet och den domstol som förutsätts i artikel 108 upprättas genom det tidigare nämnda avtalet mellan EFTA-länderna i dessa frågor (se närmare avsnitt 9.1). Avtalet innehåller inte bara bestäm- melser om upprättande av den nya myndigheten och den nya domstolen. I—Iär återfinns också bestämmelser bl.a. om rätten för EFTA:s övervak- ningsmyndighet att infordra all nödvändig information från EFTA- länderna samt en direkt motsvarighet till artikel 169 i Romfördraget.

I artikel 109 andra till fjärde punkterna finns bestämmelser om samar- betet mellan de båda övervakningsorganen. De skall bl.a. samråda och informera varandra om klagomål som framställts samt undersöka klago- mål inom sina resp. områden eller vidarebefordra klagomål till rätt över- vakningsorgan.

I artikelns femte punkt finns en bestämmelse om att. om övervaknings- organen inte kommer överens i en fråga. saken kan föras vidare till EES-kommittén för behandling enligt de allmänna tvistlösningsreglerna i artikel 111.

Möjligheterna för EFTA: s övervakningmyndighct att upptäcka brister i EFTA-ländernas tillämpning av EES-avtalets bestämmelser förutsätts säk- ras på samma sätt som inom EG. EFTA-ländernas skyldighet att samarbeta enligt EES-avtalet innefattar en skyldighet för dem att förse övervaknings- myndigheten med all relevant information. EES-avtalet innebär dessutom att motsvarigheten till en stor del av de sekundära EG-rättsakterna skall tillämpas även inom EES-området. Det medför att många bestämmelser om informationsskyldighet på en rad områden också kommer att gälla för EFTA-länderna i förhållande till ESA.

Även i övrigt förutsätts att EFTA:s övervakningsmyndighet agerar på samma sätt som kommissionen enligt vad som tidigare beskrivits. Det innebär att den förberedande proceduren med klagomöjligheter. formella underrättelser och motiverade yttranden också skall tillämpas av EFTA: s övervakningsmyndighet.

Av artikel 108.2 framgår att EFTA-länderna sinsemellan skall upprätta en EFTA-domstol samt denna domstols huvudsakliga uppgifter.

Verkställighetsfrågor

På konkurrensområdet kan förekomma avgöranden som riktar sig inte till staterna utan till enskilda och har verkningar som innebär att de innefattar myndighetsutövning i regeringsformens mening. Sådana avgöranden kan komma att fattas både av kommissionen. förstainstansen och EG— domstolen. och av ESA och EFTA-domstolen. beroende på vad reglerna om fördelning av ärenden medför i det aktuella fallet. Det kan t.ex. röra tillåtligheten av avtal mellan företag m.fl. åtgärder som omfattas av artiklarna 53 och 54 samt av företagskoncentrationer enligt artikel 57.1. Så länge det här är fråga om endast civilrättsliga verkningar uppkommer det inte frågor om verkställighet. Sådana frågor 99

uppkommer inte heller i egentlig mening genom beslut som enbart har Prop. 1991/922170 karaktär av vitesförelägganden. Bilaga 1

En annan kategori av avgöranden gäller skyldigheten för enskilda att underkasta sig inspektioner och att lämna upplysningar. Dessa beslut har rättsverkan mot den enskilde på det sättet, att denne är skyldig att under- kasta sig beslutet.

Enligt EES-avtalet skall, beträffande beslut och domar om betalnings- skyldighet. en motsvarande ordning gälla som den som gäller inom EG. Frågan har reglerats i avtalets artikel 110.

Verkställigheten skall följa de civilprocessrättsliga regler som gäller i den stat där verkställigheten sker. Den enda förutsättningen för verkställighet är en kontroll av beslutets äkthet genom en myndighet som varje avtals- slutande part skall utse i detta syfte. Underrättelse om vilken myndighet som har utsetts skall lämnas till de övriga avtalsparterna, EFTA: s övervak- ningsmyndighet. EG-kommissionen. EG-domstolarna och EFTA- domstolen.

Verkställigheten får skjutas upp endast genom beslut av EG-domstolen vad gäller beslut av kommissionen, förstainstansen eller EG-domstolen eller genom beslut av EFTA-domstolen vad gäller beslut av ESA eller EFTA-domstolen. Domstolarna i de berörda staterna skall dock vara behöriga att pröva klagomål om att verkställigheten inte genomförs på regelrätt sätt.

Avsnitt 3 Tvistlösning Artikel ]]I

Förfarandet vid tvister mellan ett eller flera EFTA-länder och EG-sidan regleras i artikel 111. Enligt detta förfarande kan EG eller en EFTA-stat föra en tvist till EES-kommittén. Kommittén har befogenhet att avgöra tvisten. Den skall förses med all information som behövs för en grundlig undersökning av situationen. i syfte att finna en godtagbar lösning. EES- kommittén skall undersöka alla möjligheter att bibehålla avtalets goda funktion.

Om tvisten rör tolkningen av avtalsbestämmelser som i sak är identiska med motsvarande regler i Romfördraget och Kol- och stålfördraget samt med rättsakter som antagits med tillämpning av dessa fördrag gäller dessutom följande förfarande.

Om inte tvisten har lösts inom tre månader efter det att den lagts fram för EES-kommittén. har de avtalsslutandc parterna i tvisten möjlighet att komma överens om att begära ett besked om tolkningen av de relevanta reglerna från EG-domstolen.

Om EES-kommittén i en tvist av det här slaget inte har lyckats komma överens om en lösning inom sex månader från den dagen då förfarandet inleddes eller om de avtalsslutandc parterna i tvisten då inte beslutat att be EG-domstolen om ett besked, får en avtalsslutande part vidta följande åtgärder för att motverka eventuella brister i balansen: — antingen kan parten i fråga utlösa en skyddsåtgärd i enlighet med bestämmelserna i artikel 112.2 och förfarandet i artikel 113. eller 100 — aktualisera förfarandet enligt artikel 102 om provisorisk suspension.

Slutligen finns i artikel 1 11 en bestämmelse om att vissa tvister kan föras Prop. 1991/92: 170 vidare till skiljeförfarande enligt följande. Bilaga 1

Om tvisten rör omfattningen eller varaktigheten av en skyddsåtgärd enligt nyss angivna förfarande eller en skyddsåtgärd enligt artikel 1 12. eller proportionerna av motåtgärder som har vidtagits enligt artikel 1 14. och om EES-kommittén efter tre månader från dagen då saken lades fram för den inte lyckats lösa tvisten. får varje avtalsslutandc part hänskjuta tvisten till skiljedom i enlighet med ett förfarande som anges i protokoll 33. I skilje- förfarandet får dock inte behandlas frågor om tolkning av bestämmelser i EES-avtalet som i sak är identiska med motsvarande bestämmelser i Romfördraget och Kol- och stålfördraget och rättsakter som antagits med tillämpning av dem. Skiljedomen är bindande för parterna i tvisten.

Närmare bestämmelser om skiljeförfarandet återfinns sålunda i proto- koll 33. I detta läggs fast att skiljenämnden skall bestå av tre skiljemän. om inte parterna bestämmer annorlunda. Parterna skall inom 30 dagar utse var sin skiljemän. De två utsedda skiljemännen skall i samförstånd utse den tredje. som skall vara medborgare i annat land. Om de inte kan komma överens inom två månader efter det att de utsågs. skall den tredje skilje- männen väljas från en lista som EES-kommittén har upprättat. Kommittén skall upprätta och se över denna lista i enlighet med sin arbetsordning. Om inte de avtalsslutande parterna bestämmer annorlunda, skall skilje- nämnden själv anta sina procedurregler.

Kapitel 4 Skyddsåtgärder Artiklarna 112 — I I 4

I händelse allvarliga ekonomiska. samhälleliga eller miljömässiga svårighe— ' ter skulle uppstå inom en viss sektor eller region. äger en avtalspart rätt att vidta åtgärder för att komma tillrätta med dessa svårigheter (art. 112). Någon motsvarande allmän klausul finns inte i Romfördraget. Däremot finns specifika skyddsklausuler som är direkt kopplade till EG: s rättsregler. I den mån dessa regler också ligger till grund för EES, omfattas i princip även berörda specifika skyddsklausuler av samarbetet. De berörs i resp. rättsakt, dvs. i bilagorna till EES-avtalet.

Innebörden av den allmänna skyddsklausulen är att en avtalspart själv kan besluta att under en viss tidsperiod sätta avtalet ur spel inom ett klart definierat område. Formuleringen i avtalet är allmän och ger medvetet möjlighet till vittgående tolkning av hur den enskilda avtalsparten be- dömer omfattning och effekt av eventuella svårigheter samt behov av nödvändiga åtgärder. I klausulen finns samtidigt en inbyggd uppmaning om att den skall åberopas och tillämpas med återhållsamhet (art. 112.2). Detta gäller såväl omfattningen av tillgripna åtgärder som den tid avtals- parten anser behövlig för att komma till rätta med den aktuella svårighe- ten. Prioritet skall ges åt den typ av åtgärder som minst stör avtalets funktion och de skall ha en generell omfattning. dvs. de kan inte åberopas selektivt mot enskilda avtalsparter.

Proceduren vid åberopande av den allmänna skyddsklausulen föreskri- 101

ver att en avtalspart som avser att vidta en skyddsåtgärd skall underrätta Prop. 1991/92: 170 EES-kommittén härom utan dröjsmål och dessutom redogöra för skälen till Bilaga 1 beslutet. Efter underrättelse skall EES-kommittén inleda konsultationer i syfte att försöka nå en ömsesidigt godtagbar lösning på det uppkommna problemet. Skulle detta inte visa sig möjligt. kan skyddsåtgärden träda i kraft tidigast en månad efter underrättelsen och tidigare om konsultatio- nerna i EES-kommittén slutförts..Ett viktigt undantag från dessa tidsbe- gränsningar gäller vid s.k. extraordinära omständigheter. dvs. om en uppkommen svårighet är av sådan natur att den kräver omedelbara insat- ser. I en sådan situation räcker det med att avtalsparten i efterhand underrättar EES-kommitten om vilka åtgärder som tillgripits samt skälen härför.

Efter det att skyddsåtgärder vidtagits, skall de vara föremål för konsul- tationer i EES-kommittén var tredje månad räknat från notifieringstillfäl- let. Därtill kan en avtalspart när som helst i EES-kommittén begära en översyn av åtgärderna. Syftet är att avtalsparterna skall ges tillfälle att gemensamt diskutera om det föreligger grund för att åtgärderna skall upphöra. eller begränsas. Det slutliga beslutet att häva åtgärderna åvilar emellertid alltid den part som har tillgripit dem.

EES-avtalet bygger på en balans mellan skyldigheter och rättigheter. Om en avtalspart vidtar en skyddsåtgärd. kan denna balans komma att ändras. För att kompensera detta, medger avtalet motåtgärder av de parter som anser att de drabbats av en eventuell obalans (art. 114). I händelse sådana motåtgärder vidtas, skall dessa vara proportionerliga i förhållande till den aktuella skyddsåtgärden samt begränsas till vad som är strikt nödvändigt. Prioritet skall också ges sådana motåtgärder som minst påverkar avtalets funktion. Det ovan beskrivna underrättelse- och konsultationsförfarandet skall tillämpas även på motåtgärderna.

Hänvisningar till S8-8

  • Prop. 1991/92:170: Avsnitt 9

8.9. DEL VIII Finansiella bestämmelser Artiklarna 115 — II 7

I syfte att bidra till att minska regionala, ekonomiska och sociala skillnader inom EES skall en EES-fond upprättas. Förmånstagare skall vara Grek- land. Irland, Portugal och vissa regioner i Spanien med stöd av de princi- per som gäller i den Europeiska investeringsbanken (EIB).

Strategin går ut på att bevilja lån inom områdena miljö. utbildning. infrastruktur samt små och medelstora företag.

Fonden skall bestå av en lånefacilitet, s.k. mjuka lån, om totalt 1.5 miljarder ecu över fem år samt 500 miljoner ECU i gåvodel, dvs. totalt motsvarande 15 miljarder kr. För Sveriges del innebär detta ett årligt budgetåtagande om ca 250 milj.kr. under fem år.

8.10. DEL IX Allmänna bestämmelser och Prop. 1991/92: 170 slutbestämmelser Bilaga 1

Artiklarna ] 18 — 129

I artikel 118 behandlas formerna för ett framtida fördjupat samarbete mellan avtalsparterna på områden som nu ligger utanför det egentliga avtalsområdet. En liknande utvecklingsklausul finns i det nuvarande svenska frihandelsavtalet med EG.

I artikel 119 fastslås att de protokoll och bilagor som fogats till avtalet utgör en integrerad del av avtalet.

Artikel 120 reglerar EES-avtalets förhållande till befintliga avtal mellan EG och en eller flera EFTA-stater. Huvudregeln är att EES-avtalets bestäm- melser tar över inom områden som regleras där om inte annat framgår av andra bestämmelser i EES-avtalet. Befintliga avtal varken upphävs eller suspenderas; till den del de ligger inom områden som regleras av avtalet. skall de dock inte tillämpas om detta inte uttryckligen sagts. En lista på sådana avtal som skall tillämpas även efter EES-avtalets ikraftträdande finns i protokoll 41.

Artikel 121 föreskriver att EES-avtalets bestämmelser inte skall utgöra hinder för samarbetet mellan de nordiska staterna eller mellan Italien och Österrike. i den utsträckning sådant samarbete inte motverkar EES- avtalets goda funktion. Vidare anges att EES-avtalets bestämmelser inte heller skall utgöra hinder för den regionala unionen Schweiz-Liechtenstein. i den utsträckning målen för denna union inte uppnås vid tillämpning av EES-avtalet och dess goda funktion inte äventyras.

Artikel 122 innehåller en regel om tystnadsplikt för information som är underkastad sekretess.

[ artikel 123 behandlas vissa möjligheter till undantag från avtalet, bl. a. i säkerhetssyfte.

I artikel 124 föreskrivs att avtalsparterna skall tillerkänna medborgarna i EG- och EFTA—staterna samma rättigheter som sina egna medborgare med avseende på kapitalplacering i de bolag och juridiska personer som avses i artikel 34, om inte annat föreskrivs i EES-avtalets övriga bestäm- melser. Artikeln överensstämmer med artikel 221 i Romfördraget.

Artikel 125 föreskriver att EES-avtalets bestämmelser inte på något sätt skall ingripa i avtalsparternas egendomsordning. Artikeln motsvarar Rom- fördragets artikel 222.

Artikel 126 innehåller bestämmelser om avtalets territoriella tillämp- ning. Avtalet är tillämpligt på de territorier för vilka Romfördraget och EKSG-avtalet gäller samt på EFTA-staternas territorier. Särskilda regler gäller dock för Svalbard och Åland; dels enligt ett särskilt protokoll avse- ende Svalbard. dels för Åland enligt vissa närmare bestämmelser som finns i artikel 126.

Artikel 127 anger att parterna kan säga upp avtalet med tolv månaders varsel. Samma frist gäller t. ex. enligt EFTA-konventionen och det svenska frihandelsavtalet med EG.

Artikel 128 stipulerar att varje europeisk stat som blir medlem av EG 103

skall. och som blir medlem av EFTA får. ansöka om anslutning till Prop. 1991/92:170 EES-avtalet och innehåller vidare bestämmelser om förfarandet för detta. Bilaga 1

Artikel 129 innehåller bestämmelser om avtalets språkversioner. ratifi- kation samt ikraftträdande.

Beträffande språkversionerna anges att hela avtalet — såväl huvudavta- let som protokoll och bilagor — skall upprättas i ett original på samtliga tretton språk. Var och en av dessa versioner skall ha samma giltighet. De EG-rättsakter som integreras i EES-avtalet genom den s.k. hänvisningstek- niken skall ha samma giltighet i de versioner som publicerats på de nio EG-språken i Europeiska Gemenskapernas Officiella Tidning samt skall upprättas även på de nordiska språken för att få samma giltighet också på dessa språk.

Ratifikation skall ske i enlighet med avtalsparternas resp. konstitutio- nella bestämmelser. EES-avtalet och ratifikationsinstrumenten skall deponeras hos EG:s råd, som skall förse avtalsparterna med bestyrkta kopior av avtalet och underrätta dem om deponerade ratifikationsinstru- ment.

EES-avtalet skall träda i kraft den 1januari 1993, under förutsättning att ratifikationsinstrumenten då deponerats. Efter denna dag gäller att EES- avtalet skall träda i kraft den första dagen i den andra månaden efter den sista underrättelsen. Sista dagen för sådan underrättelse skall vara den 30 juni 1993. Om detta datum passeras utan att tiden för avtalets ikraft- trädande bestämts. skall avtalsparterna sammankalla en diplomatisk kon- ferens för attöverväga situationen.

En protokollsanteckning innehåller bestämmelser om vad som skall hända om någon av avtalsparterna inte ratificerar avtalet. De övriga avtalsparterna skall då sammankalla en diplomatisk konferens. Konferen- sens syfte skall vara att anta ett protokoll som innehåller de ändringar som krävs och som förutsätter nödvändiga interna förfaranden. En konferens av detta slag skall sammankallas så fort det står klart att någon av avtals- parterna inte kommer att ratificera avtalet eller senast då dagen för ikraft- trädande inte respekteras.

8.1 1 Protokoll till EES-avtalet

Protokoll I är ett generellt anpassningsprotokoll som innehåller anvis- ningar om hur vissa EG-interna bestämmelser i de i de olika bilagorna identifierade rättsakterna skall anpassas till de förhållanden som råder inom EES. Det gäller bl.a. ingresser till EG-rättsakterna. bestämmelser om EG-kommittéer, utbyte av information och notifieringsprocedurer samt referenser till bl.a. territorier och språk.

Protokoll 2 preciserar vilka produkter som är uteslutna från avtalets tillämpningsområde enligt artikel 8.3 a) i EES-avtalet.

I artikel 8.3 a) sägs att om inte annat bestämts i avtalet skall detta tillämpas på produkter som är hänförliga till kap. 25—97 i HS- konventionen, med undantag för sådana produkter som listats i protokoll 2. I protokollet upptas vissa produkter hänförliga till kap. 35 i HS- nomenklaturen (vissa livsmedelsprodukter). 104

Protokoll 3. Enligt artikel 8.3 b) skall avtalet tillämpas på sådana varor Prop. 1991/92: 170 (beredda livsmedelsindustriprodukter) som specificeras i protokoll 3 i Bilaga I enlighet med de särskilda arrangemang som regleras i det protokollet.

Genom protokollet införs ett system för råvaruprisutjämning för be- redda livsmedelsindustriproduktcr. I vissa fall, nämligen om villkoren för tillämpningen av protokollet inte har uppfyllts eller om varan inte är uppräknad i bilaga I till protokollet skall i stället bestämmelserna i proto- koll 2 och 3 i frihandelsavtalen mellan varje EFTA-land och den Europe- iska ekonomiska gemenskapen gälla.

Protokoll 4 behandlar ursprungsreglerna som i förhållande till nu gäll- ande ordning kommer att förenklas och förbättras på en rad punkter.

Protokoll 5 rör tullar av fiskal natur — och berör endast Island. Schweiz och Liechtenstein.

Protokoll 6 rör Schweiz och Liechtensteins import av vissa produkter som har med uppbyggandet av bl. a. obligatoriska reservlager att göra.

Protokoll 7 rör kvantitativa restriktioner på vissa produkter och berör endast Island.

Protokoll 8 innehåller regler om vissa statliga handelsmonopol. nämligen österrikiskt saltmonopol, isländskt gödselmonopol. schweiziskt och liech- tensteinskt salt- och krutmonopol. Det innehåller också en regel om att avtalets artikel 16 om förbud mot diskriminering på grund av statliga monopol av affärsmässig karaktär skall tillämpas avseende vin.

Protokollets andra punkt utsäger att artikel 16 också skall tillämpas beträffande vin (nr 22.04 i HS-nomenklaturen).

Protokoll 9 rör fiskeprodukter. I artikel 20 i avtalet hänvisas till att bestämmelser och arrangemang som skall tillämpas beträffande fisk och andra marina produkter finns i detta protokoll.

Protokoll 10 och 1] innehåller bestämmelser om tullsamarbete! mellan EG, EG:s medlemsländer och EFTA:s medlemsländer. Detta samarbete förstärks dels genom ett samarbetsprotokoll om förenkling av gränsforma- liteter (10). dels genom ett samarbetsprotokoll (1 1) om multilateralt tullsa— marbete för att bekämpa den internationella brottsligheten.

Protokollen kan hänföras till artikel 21 i kapitel 3 i avtalet (Samarbete i tullrelaterade frågor och underlättandet av handel). I artikel 21 sägs att parterna skall förenkla gränskontroller och gränsformaliteter och att arran- gemang för detta finns i protokoll 10. Vidare skall parterna hjälpa varandra när det gäller den korrekta tillämpningen av tullagstiftningen. Arrange- mang för detta finns i protokoll 11. Slutligen skall parterna öka sitt samarbete i syfte att underlätta och förenkla handelsprocedurerna i enlig- het med bestämmelserna i avtalets del VI (samarbete utanför de fyra friheterna).

Protokoll 12 innehåller bestämmelser om avtal med tredje länder om s.k. Conformity assessment (ett system för ömsesidigt erkännande av provning och bevis om överensstämmelse m.m. av varor). I protokollet sägs att EG kommer att ta initiativ till att EFTA-länderna — på samma sätt som EG ämnar göra ingår sådana avtal med tredje länder.

Protokoll 13 anger närmare när artikel 26 i avtalet (antidumpningsregler) skall tillämpas. Enligt artikel 26 skall de avtalsslutandc parterna inte 105

tillämpa antidumpningsåtgärder. övervakningstullar och åtgärder mot il- Prop. 1991/92: 170 lojala affärsmetoderi förhållande till varandra. om inte annat sägs i avtalet. Bilaga 1 I protokollet sägs att tillämpningen av artikel 26 är begränsad till de områden som täcks av avtalet och på vilka EG-regler tagits in i avtalet. Dessutom sägs i protokollet att artikel 26, om inte parterna kommer överens om annat. inte utgör hinder för parterna att vidta åtgärder för att motverka kringgåendet av antidumpningsåtgärder m.m. i förhållande till tredje länder.

Protokoll 14 gäller handel med kol- och stålvaror och innebär bl.a. att frihandelsavtalen mellan EFTA-länderna och Kol- och stålgemenskapen och dess medlemsländer med dess institutionella bestämmelser som hu- vudregel skall gälla. Det konstateras i protokollet att ursprungsreglerna i protokoll 4 till EES—avtalet skall tillämpas i stället för ursprungsreglerna i frihandelsavtalen mellan EEG och resp. EFTA-land vilka nu är tillämpliga.

I fråga om konkurrensbestämmelser på kol- och stålområdet hänvisas i protokollet till protokoll 21 och bilaga XIV. I protokollet finns bestämmel- ser om att de avtalsslutande parterna skall rätta sig efter EG:s regler om stöd till stålindustrin. Av protokoll 26 framgår att de allmänna statsstöds- bestämmelserna också skall tillämpas på kol- och stålvaror.

Protokoll 15 innehåller bestämmelser om övergångsperioder beträffande fri rörlighet för personer. Det ger Schweiz och Liechtenstein möjlighet att anpassa sin invandringslagstiftning till avtalets regler under övergångspe- rioden. Det gäller framför allt rätten för Schweiz och Liechtenstein att under fem år kvantitativt begränsa antalet utländska arbetstagare.

Protokoll 16 gäller vissa åtgärder inom socialförsäkringsområdet som anknyter till övergångsbestämmelserna i protokoll 15.

Protokoll 17 ger fördragsslutande part rätt att vidta åtgärder för att hindra att regler som begränsar etableringsrätten eller tillträde till markna- den från tredje land kringgås via andra kontraktsslutande parters territo- rium. Vidare innehåller protokollet en närmare definition av vilka rättssu- bjekt som omfattas av artikel 34 och innehåller härvidlag en hänvisning till ett EG-program för avskaffande av hinder mot etableringsfriheten.

Protokoll 18 handlar om interna procedurer för tillämpningen av skyddsklausuler om störningar i kapitalrörelserna uppstår. Protokollet hänvisar till de procedurer som skall iakttas av EFTA-länderna i enlighet med avtalet om en ständig kommitté mellan EFTA-länderna.

Protokoll 19 behandlar frågan om förhållandet till tredje land och upp- trädandet i internationella organisationer i fråga om sjötransporter. I protokollet sägs bl. a. att de avtalsslutandc parterna inte sinsemellan skall tillämpa vissa uppräknade rättsakter förutsatt att den sekundärrätt som tagits in i avtalet och som gäller sjötransporter implementeras fullständigt. I övrigt riktar sig protokollet enbart till staterna som sådana.

Protokoll 20 behandlar tillträde till inre vattenvägar. Protokollet reglerar ikraftträdandet av en viss bestämmelse i en EG-förordning som intagits i bilaga XIII och som har anknytning till rätten till fritt tillträde och etableringsfriheten vad gäller inre vattenvägar.

Protokollen 21—25 rör konkurrensreglerna och behandlas närmare i avsnitt 8.5. 106

Protokoll 21 — EFTA-länderna åtar sig i detta protokoll att i ett särskilt Prop. 1991/92: 170 avtal mellan dem ge EFTA: s övervakningsmyndighet samma befogenheter Bilaga 1 som EG-kommissionen har vid tillämpningen av EG:s konkurrensregler.

Protokoll 22 rör tillämpningen av artikel 56. I protokollet anges vad som menas med ”företag” och "omsättning" (tillämpas också på kol- och stålområdet).

Protokoll 23 innehåller regler för samarbete mellan de övernationella organen som syftar till att uppnå en enhetlig tillämpning av de gemen- samma konkurrensreglerna.

Protokoll 24 gäller samarbetet för kontroll av företagsfusioner. Protokoll 25 behandlar konkurrensregler på kol- och stålområdet. Protokoll 26. I protokollet åtar sig EFTA-länderna att anförtro EFTA: s övervakningsmyndighet befogenheter som motsvarar EG-kommissionens när det gäller området offentligt stöd.

Protokoll 27 innehåller bestämmelser om samarbete mellan ESA och kommissionen när det gäller offentligt stöd.

Protokoll 28 reglerar vissa immaterialrättsliga frågor. Parterna förbinder sig genom protokollet att införa lagstiftning på det immaterialrättsliga området som innebär såväl att en viss skyddsnivå upprätthålls som möj- ligheter att ingripa mot intrång i olika typer av immaterialrättsligt skydd- ade ensamrättcr.

Protokoll 29 rör samarbetsåtaganden beträffande yrkesutbildning och utbyte inom detta område.

Protokoll 30 innehåller särskilda regler om organiserandet av samarbete rörande statistikutbyte.

Protokoll 31 lägger fast omfattningen och innehållet av andra former av samarbete mellan avtalsparterna än sådant samarbete som rör de fyra friheterna.

Protokoll 32 innehåller bestämmelser i vissa avseenden rörande fi- nansiella teknikaliteter i fråga om de procedurer som skall tillämpas för EFTA-ländernas finansiella medverkan.

Protokoll 33 innehåller bestämmelser om närmare procedurer i fall som avses i artikel 111 punkt 4 och som gäller tvister som kan bli föremål för bindande skiljedom. Protokollet behandlar själva skiljeförfarandet.

Protokoll 34 reglerar möjligheten för nationella domstolar i EFTA- staterna att inhämta bindande yttrande från EG-domstolen om tolkningen av EES-regler som motsvarar EG-regler.

Protokoll 35. I detta protokoll har EFTA-länderna åtagit sig att för fall av konflikter mellan införlivade EES-regler och andra författningsbestämmel- ser. om nödvändigt. införa en författningsbestämmelse av innebörd att EES-regler skall ta över i sådana fall.

Protokoll 36 innehåller bestämmelser om stadga för den gemensamma parlamentarikerkommitte'n.

Protokoll 37, som anknyter till artikel 101 i avtalet, redovisar de kom- mittéer som inte direkt är knutna till de fyra friheterna eller EG:s program- verksamhet. Det rör sig om ett begränsat antal expertkommittéer. vanligt- vis med rådgivande funktion.

Bilaga 1

Protokoll 38 innehåller bestämmelser om finansiella bidrag från EFTA- länderna till vissa regioner.

Protokoll 39 innehåller en definition av begreppet ECU. I protokollet sägs att i alla rättsakter som det hänvisas till i bilagorna till avtalet skall uttrycket ”European unit of account” ersättas med ECU. Protokollet innebär därför en s.k. horisontell anpassning av samma typ som förekom- mer i protokoll 1 till EES-avtalet.

Protokoll 40 rör EES-avtalets tillämpning på Svalbard. Protokoll 41 som anknyter till artikel 120 i avtalet rör befintliga avtal mellan två eller fler avtalsslutandc parter som skall fortsätta att tillämpas efter EES-avtalets ikraftträdande.

Protokoll 42 erinrar om att samtidigt som EES-avtalet undertecknas har bilaterala avtal på jordbruksområdet undertecknats.

Protokollen 43 och 44 hänvisar till avtalen mellan EG och Österrike resp. EG och Schweiz om transittrafik.

Protokoll 45 innebär att de avtalsslutandc parterna är överens om att EES-avtalet inte skall påverka de övergångsperioder som det stadgas om i anslutningsavtalen mellan EG och Spanien resp. EG och Portugal och som fortfarande kan gälla vid tidpunkten för ikraftträdandet av EES-avtalet. Om det vid denna tidpunkt inte har införts fullständig tullfrihet mellan Spanien och Portugal i förhållande till övriga EG skall de aktuella tullni- våerna gälla även för varor från de övriga EG-länderna och från EFTA- länderna oavsett vad som sägs i EES-avtalet.

Protokoll 46 gäller den territoriella tillämpningen av speciella regimer inom vissa territorier i EG:s medlemsländer. Protokollet anknyter till artikel 132 i vilken sägs bl. a. att avtalet skall tillämpas på de territorier på vilka Romfördraget och EKSG-fördraget är tillämpliga och på de villkor som fastställs i desa fördrag. I protokollet klargörs vidare att i fråga om sådana territorier där det i stället för gemenskapsrätt gäller speciella bestämmelser sådana bestämmelser skall behållas.

Protokoll 47 anger att avtalsparterna skall tillåta import och marknads- föring av vinprodukter som producerats i ett EES-land.

Protokoll 48 som rör artiklarna 105 och 111 i avtalet lägger fast att EES-kommitténs beslut enligt dessa bestämmelser inte skall påverka EG- domstolens rättspraxis.

Protokoll 49 avser särskilda förhållanden rörande Ceuta och Melilla.

Hänvisningar till S8-10

8.12. Förklaringar och protokollsanteckningar m. m.

Till slutakten till avtalet är fogade ett trettiotal förklaringar jämte ett antal överenskomna protokollsanteckningar. Därtill kommer viss skrift- växling i skilda ämnen.

8.13. Bilagor

Avtalet innehåller 22 bilagor som upptar de EG-rättsakter som utgör integrerade delar av avtalet. Varje bilaga innehåller de sektoriella och för varje rättsakt specifika anpassningar som är nödvändiga för EES-ändamål.

9. Närmare om EFT A-avtalen 1; Flop- 11991/931 170 1 a a 9.1 Avtalet mellan'EFTA-staterna om upprättande av en g

övervakningsmyndighet och en domstol

Artikel 108.1 i EES-avtalet anger. som tidigare redovisats under avsnitt 8.8. att EFTA-staterna skall upprätta en oberoende övervakningsmyndig- het. ESA, samt skapa förfaranden, som överensstämmer med dem som finns inom EG, för att säkerställa att förpliktelserna såväl enligt EES- avtalet som enligt övervakningsavtalet efterlevs.

För att uppfylla det åtagandet undertecknade som tidigare nämnts EFTA-staterna ett avtal om inrättande av en övervakningsmyndighet och en domstol i anslutning till undertecknandet av EES-avtalet.

I praktiken innebär detta avtal att ESA har uppgifter som motsvarar EG-kommissionens. En viktig skillnad är emellertid att ESA inte kommer att delta i beslutsprocessen inom EES på samma sätt som kommissionen inom EG.

Enligt artikel 108.2 skall EFTA-staterna också inrätta en särskild dom- stol, EFTA-domstolen.

Avtalet omfattar 53 artiklar. sju protokoll och två bilagor.

Del I Artiklarna 1— 3

Artikel 1 innehåller definitioner. Artikel 2 anger att EFTA-staterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att skyldigheter enligt över- vakningsavtalet uppfylls. Samma artikel föreskriver att EFTA-staterna skall avstå från åtgärder som kan äventyra att fördragsmålen nås.

Liksom i EES-avtalet finns i övervakningsavtalet en bestämmelse (art. 3) enligt vilken bestämmelserna i avtalet. dess protokoll och bilagor. i den mån de är identiska med EG-regler i materiellt hänseende. skall tolkas i enlighet med EG-domstolens rättspraxis före undertecknandet av avtalet. För tiden därefter skall EFTA-domstolen ta vederbörlig hänsyn till EG- domstolens avgöranden.

Del II Artiklarna 4 — 21

Artikel 4 föreskriver att en oberoende övervakningsmyndighet. ESA. skall upprättas. Artikel 5 anger ESA:s uppgifter. I syfte att säkerställa att EES-avtalet fungerar väl skall ESA säkerställa att (i) EFTA-staterna upp- fyller sina skyldigheter enligt EES-avtalet och övervakningsavtalet. (ii) EES-avtalets konkurrensregler tillämpas. (iii) övervaka att EES-avtalet tillämpas av de övriga avtalsslutandc parterna till EES-avtalet. I detta syfte skall ESA fatta beslut i de fall som föreskrivs i EES-avtalet och övervakningsavtalet. avfatta rekommendationer i frågor som be- handlas i EES—avtalet. genomföra samarbete. informationsutbyte och sam- råd med EG—kommissionen samt fullgöra de uppgifter som följer av 109

protokoll 1 till EES-avtalet och som närmare anges i protokoll 1 till Prop. 1991/92: 170 övervakningsavtalet. Bilaga 1

För att kunna fullgöra sina uppgifter krävs att ESA har tillgång till information. Artikel 6 anger att ESA får begära in all nödvändig informa- tion från EFTA-staterna och deras myndigheter samt från enskilda företag.

Artiklarna 7 —21 innehåller bestämmelser om ESA:s organisation. ESA:s medlemmar skall vara sju till antalet. De skall vara medborgare i någon av EFTA-staterna (art. 7). De skall utses på grund av allmän duglighet och vara personer vars oberoende inte kan ifrågasättas. ESA:s medlemmar och tjänstemän skall vara helt oavhängiga av EFTA-staterna. Vid fullgörandet av sina skyldigheter får de inte söka eller ta emot instruk- tioner från någon regering eller något annat organ (art. 8 och 14).

Medlemmarna skall tillsättas av EFTA-staternas regeringar i samför- stånd för en period av fyra år (art. 9). ESA skall själv anta sin arbetsordning (art. 13).

Vidare anges att myndigheten fattar majoritetsbeslut och att ordföran- den har utslagsröst (art. 15). Besluten skall vara motiverade och delges dem de riktas till (art. 16 och 17) samt publiceras i de fall det anges i avtalen (art. 18). Beslut om betalningsskyldighet för andra än stater skall vara verkställ- bara i enlighet med artikel 110 EES-avtalet (art. 19). I artikel 20 finns en bestämmelse om vilka språk som enskilda och företag har rätt att kräva skall användas i övervakningsförfarandet. Enligt artikel 21 skall ESA årligen publicera en rapport om sina aktiviteter.

Del [II Artiklarna 22 26

Här finns grundläggande bestämmelser om ESA:s övervakningsuppgifter som kan delas in i fyra olika delområden beroende på de olika procedurer som tillämpas. Dessa områden är allmän övervakning (art. 22). offentlig upphandling (art. 23). offentligt stöd (art. 24) och konkurrensrätt (att. 25). Dessa grundläggande bestämmelser på de tre sistnämnda områdena hän- visar till materiella regler i EES-avtalet och anger att ESA i enlighet med procedurregler. som finns angivna i protokollen 2. 3 och 4 till övervaknings- avtalet. skall övervaka att de materiella bestämmelserna i EES-avtalet på resp. område tillämpas av EFTA-staterna. Konkurrensreglerna berör en— skilda och företag och således inte i första hand EFTA-länderna som sådana.

Proceduren för den allmänna övervakningen motsvarar den som kommissionen följer enligt artikel 169 i Romfördraget och kan i korthet beskrivas enligt följande.

Då ESA på eget initiativ eller efter klagomål finner att en EFTA-stat har underlåtit att uppfylla sina förpliktelser enligt EES-avtalet. sänds en för- mell underättelse härom till den berörda EFTA-staten.

Om staten inte inkommer med uppgifter som övertygar ESA om att någon bristande fördragsuppfyllelse inte föreligger. kan ESA avge ett mo- tiverat yttrande till EFTA-staten. Detta yttrande anger den påstådda bris- 1 10

ten samt grunderna för ESA:s bedömning och innehåller en uppmaning till Prop. 1991/92: 170 EFTA-staten att inom viss tid vidta rättelse. Om inte rättelse vidtas inom Bilaga 1 den angivna tiden. kan ESA föra saken inför EFTA-domstolen (art. 31 ). Artikel 26 reglerar samarbetet mellan ESA och EG-kommissionen och hänvisar till olika bestämmelser i EES-avtalet som närmare anger samar— betets form. ESA och kommissionen skall bl. a. samarbeta. utbyta informa— tion och samråda i frågor som rör övervakningen och enskilda frågor.

Del IV A rtiklarna 2 7 — 41

Artikel 27 anger att en EFT-4-domstol skall upprättas. Domstolen skall enligt artikel 28 bestå av sju ledamöter.

Artiklarna 31 —41 klargör domstolens kompetens. Domstolen har bl. a. kompetens i fall som anhängiggörs av ESA gentemot ett EFTA-land för bristande fördragsuppfyllnad. Vidare kan talan föras vid EFTA-domstolen beträffande åtgärder som ESA vidtagit eller underlåtit att vidta. Domstolen kan härvid ogiltigförklara ett beslut av ESA. Enligt artikel 34 kan en domstol i en EFTA-stat inhämta ett rådgivande yttrande från EFTA- domstolen vad gäller tolkningen av EES-avtalet.

I artikel 39 regleras frågor om skadeståndskrav gentemot ESA.

Del V A rtiklarna 42 — 53

Avdelningen tar upp allmänna bestämmelser och slutbestämmelser. Av- talet avses träda i kraft samtidigt med EES-avtalet.

Hänvisningar till S9

  • Prop. 1991/92:170: Avsnitt *)

9.2. Protokoll och bilagor till övervakningsavtalet

Till övervakningsavtalet hör sju protokoll och två bilagor som utgör integrerade delar av avtalet.

Protokoll 1

Protokoll 1 anger vilka uppgifter ESA skall utföra till följd av tillämp- ningen av protokoll 1 till "EES-avtalet. Som tidigare redovisats ger inte EES-avtalets huvuddel besked om vilka procedurregler och institutionella bestämmelser som skall tillämpas mellan EFTA-staterna i de fall de i bilagorna refererade rättsakterna innehåller bestämmelser som berör EG:s interna förhållanden. Därför har protokoll 1 till EES-avtalet om övergri- pande anpassningar utarbetats.

En del av de funktioner som kommissionen utför enligt de refererade rättsakterna skall enligt protokoll 1 till EES-avtalet fullgöras antingen av ESA eller den ständiga kommittén.

För att etablera procedurer på EFTA-sidan som motsvarar de som gäller inom EG till följd av EG-rättsakterna har protokoll 1 till övervakningsav- 1 1 1

talet och protokoll 1 till kommittéavtalet utarbetats som komplement till Prop. 1991/92: 170 protokoll 1 till EES-avtalet (se avsnitt 11). Bilaga 1

Då rättsakterna som det hänvisas till anger funktioner som kommissio- nen skall ha gentemot EG:s medlemsstater. anger protokoll ] till övervak- ningsavtalet vilka av dessa uppgifter som ESA skall utföra gentemot EFTA- staterna. Protokoll 1 till övervakningsavtalet innehåller en katalog med uppgifter som ESA skall utföra då rättsakterna anger att kommissionen skall utföra en särskild uppgift. Detta kan exempelvis röra tillämpningen av s.k. skyddsklausuler. När en bestämmelse anger att kommissionen skall godkänna om ett medlemsland får tillämpa en skyddsklausul eller kontrol- lera hur ett medlemsland tillämpat en skyddsklausul. skall motsvarande uppgift utföras av ESA gentemot EFTA-staterna. Andra uppgifter som ESA skall utföra är att samråda med de berörda EF TA-staterna i syfte att bilägga tvister. göra platskontroller på det veterinära området. underrätta EFTA- staterna om nationella tekniska föreskrifter som antas motsvara de väsent- liga säkerhetskravcn. etc.

Artikel 2 i protokollet anger att ESA skall ta emot information som enligt protokoll 1 till EES-avtalet skall överlämnas till ESA från EFTA-staterna. Denna information skall sedan vidarebefordras till kommissionen. ESA skall å sin sida ta emot motsvarande information från kommissionen som denna tagit emot från EG:s medlemsländer och sedan överlämna denna information till EFTA-staterna.

Vissa av rättsakterna i bilagorna anger att ett beslut av kommissionen angående t.ex. tillämpningen av en skyddsklausul måste föregås av samråd med en expertkommitté. Om enighet inte kan uppnås. kan ärendet hän— skjutas till EG:s ministerråd för beslut.

I dessa fall skall en liknande EFTA-procedur tillämpas med samråd mellan ESA och en EFTA-kommitté. I artikel 3 anges att Ständiga kom- lmittén närmare skall fastställa förfarandena för detta.

Protokoll 2

Protokoll 2 behandlar ESA:s uppgifter i fråga om ojlcntlig upphandling. Protokollet omnämns i artikel 23 i övervakningsavtalet som även hänvisar till artikel 65.1 och bilaga XVI till EES-avtalet.

Protokollet innehåller två artiklar med bestämmelser om ESA:s upp- gifter och kompetens i fråga om offentlig upphandling. Om ESA uppmärk- sammar en klar och konkret överträdelse av EES-avtalets upphandlingsbe- stämmelser, kan ESA vända sig till den berörda staten och begära rättelse. I samband därmed skall de skäl anges som ligger till grund för en sådan begäran. Staten i fråga har då tre alternativa svarsmöjligheter. nämligen en bekräftelse att överträdelsen har korrigerats. en motiverad förklaring till varför någon rättelse inte gjorts eller en uppgift om att upphandlingen har skjutits upp.

Protokoll 3 Prop. 1991/92: 170 I protokoll 3 finns bestämmelser om ESA:s uppgifter och befogenheter i Bilaga I fråga om offentliga stödåtgärder. Motsvarande bestämmelser om EG- kommissionens uppgifter och befogenheter på stödområdet återfinns i Romfördraget (art. 93).

Protokoll 3 anknyter till artikel 24 i övervakningsavtalet, vari bl.a. hänvisas till artiklarna 61 —64 i EES-avtalet liksom dess protokoll 14. 26 och 27 samt dess bilagor XIII och XV.

I artikel 1 föreskrivs att ESA i samarbete med EFTA-länderna skall hålla alla existerande stödsystem i EFTA-länderna under permanent uppsikt.

Vidare skall alla nya stöd anmälas till ESA. Skulle ESA efter att ha notifierats om ett planerat stöd besluta att inleda undersökning med avseende på stödets förenlighet med artikel 61 i EES-avtalet, får stödet inte betalas ut innan ESA meddelat slutligt beslut i ärendet.

För det fall ESA finner att en EFTA-stat lämnat ett EES-stridigt stöd och EFTA-landet i fråga inte rättar sig efter ESA:s beslut kan frågan anhängig- göras vid EFTA-domstolen.

Stöd kan också med avvikelse från artikel 61 förklaras vara förenligt med EES-avtalet, om exceptionella förhållanden föreligger. Beslut härom måste dock fattas av samtliga EFTA-länder gemensamt.

Artikel 2 i protokollet föreskriver inrättandet av en rådgivande kom- mitté som skall bistå ESA i fråga om stöd på transportområdet.

Protokoll 4

I protokoll 4 finns intagna bestämmelser på konkurrensområdet. Protokol- let. som anknyter till artikel 25 i övervakningsavtalet (i vilken det bl.a. hänvisas till artiklarna 53—60 i resp. protokoll 21—25 och bilaga XIV till EES-avtalet) innehåller bestämmelser som syftar till att ge ESA samma befogenheter vad gäller tillämpningen av EES-avtaletskonkurrensbestäm- melser som EG-kommissionen har vid tillämpningen av EG:s konkurrens- regler.

Protokollet innehåller 16 kapitel. Kapitel I innehåller allmänna bestäm- melser om tillämpningen av protokollet. Kapitel II—V anger grundläg- gande procedurregler för ESA vid tillämpning av artiklarna 53 och 54 i EES-avtalet samt detaljföreskrifter beträffande klagomål. ansökningar och anmälningar etc. Motsvarande bestämmelser på transportområdet finns i kapitel VI—XII. Kapitlen XIII och XIV innehåller procedurregler och detaljföreskrifter beträffande klagomål, ansökningar och anmälningar etc. vad gäller företagsfusioner. Kapitel XV innehåller liknande bestämmelser vad gäller kol- och stålområdet. Kapitel XVI innehåller slutligen övergång- sbestämmelser.

Protokoll 5

Protokoll 5 till övervakningsavtalet innehåller EFTA-domstolens statuter. Protokollet består av 44 artiklar och är indelat i fyra delar. 113

Del I (art. 2 — 7) innehåller bestämmelser om EFTA-domstolens domare. Prop. 1991/92: 170 Varje domare skall. innan han tillträder sitt ämbete. avlägga ed att opar- Bilaga 1 tiskt och samvetsgrant utöva sitt ämbete. Domarna får inte inneha någon politisk eller administrativ funktion och de får inte utöva avlönad eller oavlönad yrkesverksamhet. om inte EFTA-staterna i samråd tillåter detta. De skall vid sitt tillträde avge en försäkran att såväl under som efter sin ämbetstid respektera de förpliktelser som följer av ämbetet. En domares ämbete skall. frånsett normala nytillsättningar och dödsfall, upphöra ge- nom att domaren begär sitt entledigande.

Domare får annars endast skiljas från sitt ämbete om han enligt domsto- lens övriga domares enhälliga beslut inte längre uppfyller de förutsätt- ningar som krävs eller fullgör de skyldigheter som följer av ämbetet.

Domstolens organisation regleras i del II (art. 8— 16). Beslut av dom- stolen fattas av en majoritet av de domare som deltar i domstolens överläggningar i enlighet med procedurreglerna.

Domstolen skall tillsätta en registrator som skall utöva sitt ämbete opartiskt och samvetsgrant. Både domarna och registratorn är skyldiga att vara bosatta där domstolen har sitt säte. Domstolen skall tjänstgöra per- manent. Semesterperioden skall fastställas med tanke på domstolens ålig- ganden.

Domare får inte delta i behandlingen av ett ärende i vilket de tidigare uppträtt som parts ombud. rådgivare eller advokat m.m. Om en domare av särskilda skäl inte anser att han bör delta i avgörande eller undersökning av visst ärende skall han informera ordföranden om detta. Om ordföranden anser att en domare av särskilda skäl inte bör delta i behandlingen eller beslut i ett ärende, skall han informera vederbörande om detta.

En part får inte åberopa en domares nationalitet eller den omständighe- ten att en domare av hans egen nationalitet inte tillhör domstolen som skäl för att begära ändring i sammansättningen av domstolen.

I del III (art. 17 —42) finns vissa rättegångsregler för domstolen. EFTA— staterna, ESA, EG och kommissionen skall företrädas vid domstolen av ett ombud som utses för varje ärende. Ombudet får biträdas av en rådgivare eller av en advokat som är behörig att uppträda inför domstol i land som är anslutet till EES-avtalet. Övriga parter skall företrädas av en advokat som är behörig att uppträda inför en domstol i land som är anslutet till EES-avtalet.

Förfarandet består av en skriftlig och en muntlig del. Talan anhängig- göres genom att en ansökan inges till registratorn. Den skall innehålla grunderna för talan samt yrkanden. Ansökningen jämte därvid fogade handlingar skall därefter delges svaranden genom registratorns försorg.

När talan anhängiggjorts vid domstolen utser ordföranden en av dom- arna att vara referent. Sedan skriftväxlingen avslutats utsätts målet till muntlig förhandling. Då får parternas ombud framföra sina muntliga anföranden. Även vittnen kan höras.

Därefter beslutas domen. Det skall ske vid en enskild överläggning mellan de domare som deltagit i den muntliga förhandlingen. Som under- lag har referenten då lagt fram ett förslag till dom.

Domen skall ange skälen för domslutet och innehålla namnen på de 114

domare som har deltagit i överläggningarna. I domslutet skall domstolen Prop. 1991/92: 170 också fatta beslut i fråga om rättegångskostnaderna i målet. Bilaga 1 EFTA-staterna, ESA. EG och kommissionen får intervenera i tvister inför domstolen. Samma rätt har varje person som har ett berättigat intresse av tvisten. Detta gäller inte i tvister mellan EFTA-länder eller mellan EFTA-länder och ESA. EFTA-länderna och alla övriga fysiska ellerjuridiska personer kan i vissa fall i egenskap av tredje part föra talan mot en dom som har meddelats utan att de har blivit hörda. om domen berör deras rätt. Del IV (art. 43 och 44) innehåller slutligen allmänna bestämmelser. Där anges bl. a. vad arbetsordningen skall innehålla. Dessutom anges att EFTA- länderna. på begäran av. eller efter att ha hört domstolen, i samråd kan ändra bestämmelserna i protokoll 5.

Protokoll 6 och 7

Protokoll 6 och 7 till övervakningsavtalet innehåller bestämmelser om rättskapacitet. privilegier och immuniteter för ESA och EFTA-domstolen.

I protokollen föreskrivs att ESA och EFTA-domstolen skall äga ställning avjuridiska personer med därtill hörande rättshandlingsförmåga. De skall som regel åtnjuta immunitet mot rättsliga förfaranden och verkställighets- åtgärder. Vissa specifika undantag förekommer. Anställda vid ESA och EFTA-domstolen åtnjuter ockå vissa privilegier och immuniteter i fråga om handlingar vidtagna i tjänsten. Detta gäller också i viss utsträckning ledamöter av ESA:s rådgivande organ och experter som bistår ESA.

Vidare finns bl.a. regler om skattebefrielse. Sådan skattebefrielse åtnjuts endast av den som har ett fast kontrakt för sin tjänstgöring. Liksom vad fallet är i dag inom EFTA omfattas dock inte de som utför uppdrag under kortare tid.

Bilaga]

Bilagan innehåller en förteckning av icke-bindande akter på statsstödsom- rådet som ESA till följd av artikel 24 skall anta vid ikraftträdandet av övervakningsavtalet. Dessa icke-bindande akter kommer att motsvara meddelanden m.m. som utfärdats av kommissionen till EG:s medlems- länder om hur kommissionen kommer att tillämpa statsstödsbestämmel- serna i Romfördraget.

Bilaga 11

Bilagan innehåller en förteckning av icke-bindande akter på konkurrens- området som ESA till följd av artikel 25 skall anta vid ikraftträdandet av övervakningsavtalet. Dessa icke-bindande akter kommer att motsvara meddelanden m.m. som utfärdats av kommissionen om hur kommissio- nen kommcr att tillämpa konkurrensbestämmelserna i Romfördraget. 1 15

9.3 Avtalet om en ständig kommitté mellan EFTA-länderna Prop. 1991/92: 170 Bilaga 1 I samband med att EES-avtalet undertecknades har som tidigare nämnts EFTA-länderna också undertecknat ett avtal om en ständig kommitté för EFTA-staterna (kommittéavtalet). Avtalet omfattar 14 artiklar. två protokoll, en bilaga och ett bihang.

Artikel 1 är en allmän bestämmelse om den ständiga kommitténs upp- gifter. Där stadgas bl.a. att den ständiga kommittén skall fullgöra uppgifter som avser beslutsfattande. administration. förvaltning och samråd mellan EFTA-länderna.

Som tidigare nämnts skall EFTA—länderna ”tala med en röst” då beslut fattas i Gemensamma EES-kommittén. Därför anger artikel 2 att EFTA- staterna skall, när så är lämpligt. samråda i den Ständiga kommittén i syfte att fatta beslut inom EES-rådet och Gemensamma EES-kommittén.

Artikel 3 anger vilka beslut den ständiga kommittén skall fatta och vilka uppgifter den skall fullgöra. Dessa är huvudsakligen uppgifter som. med tillämpning av protokoll 1 till EES-avtalet. följer av de rättsakter som det hänvisas till i bilagorna till EES-avtalet.

Vidare stadgas i artikel 4 att varje EFTA-land skall vara företrädd i den ständiga kommittén samt att kommittén kan sammanträda på minister- eller hög ämbetsmannanivå. I artikel 5 möjliggörs bl.a. för den ständiga kommittén att upprätta underkommittéer för att bistå kommittén vid fullgörandet av sina uppgifter.

När den ständiga kommittén fullgör sina uppgifter. kan den fatta beslut som skall vara bindande för alla stater samt ge rekommendationer till EFTA-staterna (art. 5).

Enligt artikel 6 är huvudregeln att beslut skall fattas med enhällighet av kommittén.

I vissa särskilda fall kan dock den ständiga kommittén fatta majoritets- beslut. Dessa fall är närmare angivna i en bilaga till avtalet med tillhörande bihang. Bl.a. kan den ständiga kommittén i vissa fall enligt övervaknings- avtalet och kommittéavtalet pröva ett beslut av ESA om ett EFTA-lands tillämpning av en skyddsklausul.

Genom artikel 9 får en kommitté bestående av de parlamentsledamötcr från EFTA-länderna som är ledamöter i "EES Gemensamma parlamentari- kerkommitté möjlighet att ta del i den ständiga kommitténs arbete. Samma möjlighet gäller också för EFTA:s konsultativa kommitté. Dessa två kom- mittéer kan rådfrågas av den ständiga kommittén. De kan dessutom ge uttryck för åsikter i alla frågor som är relevanta för att EES skall fungera och utvecklas.

Artiklarna 10— 14 innehåller slutbestämmelser som bl. a. stadgar att avtalet skall träda i kraft samtidigt som EES-avtalet.

Hänvisningar till S9-2

9.4. Protokoll, bilaga och bihang till kommittéavtalet Prop. 1991/92: 170 Protokoll ] Bilaga 1

Protokoll 1 till kommittéavtalet har utarbetats för att komplettera proto- koll 1 till EES-avtalet och motsvarar protokoll 1 till övervakningsavtalet. Skillnaden är att det nu aktuella protokollet anger vilka uppgifter som den ständiga kommittén skall utföra gentemot EFTA-länderna.

Sålunda innehåller detta protokoll på samma sätt som protokoll ] till övervakningsavtalet en katalog med uppgifter som den ständiga kom- mittén skall fullgöra till följd av protokoll 1 till EES-avtalet. I protokollet anges bl.a. att den ständiga kommittén skall utföra uppgifter som berör standardiseringar. t. ex. utfärdande av bemyndigandcn till europeiska stan- dardiseringsinstitutioner, s.k. standardiseringsmandat. Den ständiga kommittén skall vidare inleda förfaranden avseende harmoniserade stan- darder som inte överensstämmer med de väsentliga säkerhetskraven.

Andra uppgifter som skall utföras av ständiga kommittén är att hand- lägga administreringen av förteckningar. såsom förteckningar över an- mälda organ. utbildnings- och examensbevis m.m., handlägga admini- streringen av bedömningar om överensstämmelse, etc.

Protokoll 2

Protokoll 2 till kommittéavtalet innehåller bestämmelser om interna EFTA-procedurer för tillämpningen av skyddsåtgärder i enlighet med artikel 43 i EES-avtalet. Ett EFTA-land som vill tillämpa skyddsåtgärder enligt artikel 43 i EES-avtalet. skall underrätta den ständiga kommittén. Den ständiga kommittén skall bevaka införandet av skyddsåtgärder och kan med majoritetsbeslut utfärda rekommendationer om ändring, suspen- sion m.m. av skyddsåtgärder.

Bilagan

Bilagan knyter an till artikel 6 i kommittéavtalet. Där anges att den ständiga kommittén i vissa särskilt nämnda fall kan fatta majoritetsbeslut. Bilagan anger närmare dessa fall. Bl.a. kan den ständiga kommittén fatta majoritetsbeslut i vissa fall då en EFTA-kommitté och ESA inte kan komma överens om en åtgärd och saken därför hänskjuts till den ständiga kommittén (jfr. avsnittet 5.2.3). Den ständiga kommittén kan också fatta majoritetsbeslut vid tillämpningen av protokoll 2 till kommittéavtalet.

Andra fall där den ständiga kommittén kan fatta majoritetsbeslut är då kommittén kan tillåta undantag för vissa krav vad gäller särskilda pro- dukter som nämns i kapitel I i bilaga 1 till EES-avtalet, eller då kommittén skall behandla tvister mellan EFTA-länderna enligt bilaga XIII till EES- avtalet. etc.

Bihang Prop. 1991/92: 170 l bihanget till kommittéavtalet anges närmare de ärenden som enligt den Brlaga 1 nyss nämnda bilagan kan avgöras med majoritetsbeslut av den ständiga kommittén då en EFTA-kommitté och ESA inte kan komma överens om en åtgärd.

9.5. Avtalet om en kommitté med ledamöter från EFTA— ländernas parlament

I anslutning till övervakningsavtalet och kommittéavtalet har EFTA- länderna också undertecknat ett avtal om en kommitté med ledamöter från EFTA-ländernas parlament. Av avtalet, som omfattar en ingress och sex- ton artiklar. framgår att kommittén huvudsakligen skall fungera som ett rådgivande organ till EFTA-länderna i frågor som rör EES.

Artikel 1 föreskriver att parlamenten i EFTA-länderna skall utse ett antal av sina ledamöter att delta i EES Gemensamma parlamentarikerkommitté som upprättas genom artikel 95 i EES-avtalet. Schweiz, Sverige och Öster- rike skall utse sex ledamöter, Finland och Norge fem ledamöter, Island tre ledamöter och Liechtenstein två ledamöter. Dessa ledamöter skall tillsam- mans utgöra en kommitté med ledamöter från EFTA-ländernas parlament.

Artikel 3 anger att kommittén skall vara ett rådgivande organ till EFTA-länderna i ärenden som är av relevans för EES. Kommittén skall fungera som en informationskanal när det gäller EES-frågor, dels mellan EES Gemensamma parlamentarikerkommitté och EFTA-ländernas parla- ment dels mellan de senare.

Kommittén kan uttrycka sin åsikt till EFTA: s ständiga kommitté i frågor som är relevanta för hur EES fungerar och utvecklas. Kommittén skall också fullgöra de uppgifter som anges i artikel 9.1 i kommittéavtalet (Ständiga kommittén får rådfråga en kommitté bestående av de parlament- sledamötcr från .EFTA-länderna som är ledamöter i EES Gemensamma parlamentarikerkornmitté) samt artikel 47.1 i övervakningsavtalet (EFTA- staternas regeringar skall bl. a. efter samråd med EFTA-staternas kommitté av parlamentsledamötcr upprätta en budget).

Kommittén med ledamöter från EFTA—ländernas parlament som inrät- tas enligt det här behandlade avtalet skall, om inte annat anges, fatta beslut med en absolut majoritet av sina ledamöter (art. 4). Kommittén kan anta rekommendationer och resolutioner (art. 5).

Ledamöterna skall bland sig utse ordförande och viceordförande för en tid av ett år. Ordföranden kan sammankalla kommittén dels på eget initiativ. dels när en tredjedel av ledamöterna begär det eller slutligen på begäran av den ständiga kommittén (art. 6).

Kommittén får hålla gemensamma möten med EFTA-ministrar i sam- band med att den ständiga kommittén möts på ministernivå. Vid andra EFTA-möten på ministernivå kan kommittén inbjudas för att presentera sina synpunkter (art. 8).

På inbjudan av kommittén får ordföranden i den ständiga kommittén och medlemmar av EFTA: s övervakningsmyndighet närvara vid kommit- téns möten för att höras (art. 9). 1 18

Kostnaden för att delta i kommittén skall bäras av det parlament som Prop. 1991/92: 170 utsett resp. ledamöter (art. 11). Bilaga 1 Kommittén skall själv anta sin arbetsordning (art. 12). Vad gäller kom- mitténs arbetsuppgifter kan parterna till avtalet komma överens om att kommittén skall utföra ytterligare uppgifter utöver dem som angivits i avtalet (art. 13). Artiklarna 15 och 16 innehåller slutbestämmelser som i praktiken inne- bär att avtalet skall träda i kraft samtidigt som EES-avtalet.

10. Närmare om förhållandet mellan EES-avtalet Prop. 1991/921170 och befintliga avtal Bilaga 1

Som tidigare redovisats innehåller EES-avtalet bestämmelser om förhål- landet mellan detta avtal och tidigare ingångna avtal som slutits mellan avtalssparterna eller vissa av dem. Huvudprincipen är att EES-avtalet vid en eventuell konflikt skall ha företräde framför befintliga avtal i samma ämne. om inte annat anges. De befintliga avtalen upphävs således inte. De är tillämpliga i de delar de inte står i konflikt med EES-avtalet. Detta överensstämmer i huvudsak med vad som redan gäller enligt folkrätten och Wien-konventionen om traktaträtten.

Artikel 120 avser avtal som binder EEG å ena sidan och ett eller flera EFTA-länder å den andra. Beträffande sådana avtal skall således EES- avtalet ha företräde i den utsträckning samma fråga regleras i detta. EFTA-ländernas frihandelsavtal med EEG regleras följaktligen av denna bestämmelse. I detta sammanhang kan nämnas att det i vissa av protokol- len till EES-avtalet finns bestämmelser som hänvisar till frihandelsavtalen och delvis anger hur dessa skall behandlas i EES-sammanhang. Exempelvis anges i artikel 7 i protokoll 14 till EES-avtalet att avtalsparterna beaktar att ursprungsbcstämmelserna i protokoll 3 till frihandelsavtalen mellan EEG och EFTA-länderna ersätts med EES-avtalets ursprungsregler i dess proto- koll 4.

Artikel 121 behandlar, som tidigare redovisats, befintliga avtal inom vissa regioner. bl.a. såvitt avser det nordiska samarbetet. Enligt bestäm- melsen skall EES-avtalet inte hindra sådant samarbete i den utsträckning det inte hindrar EES-avtalets goda funktion. Detta innebär att nordiskt samarbete som går utöver EES—avtalets bestämmelser kan fortsätta så länge det inte hindrar EES-avtalets funktion.

De nu behandlade bestämmelserna reglerar emellertid inte avtal som exempelvis ingåtts mellan samtliga EFTA-länder eller avtal i vilka EFTA- länder som inte deltar i det nordiska samarbetet ingår. Inte heller regleras där frihandelsavtalen som EFTA-länderna slutit med EKSG. EFTA- ländernas frihandelsavtal med EKSG behandlas dock särskilt i EES- avtalets protokoll 14. Bestämmelserna i protokollet ansluter till de all- männa folkrättsliga reglerna. I artikel 2 anges att dessa frihandelsavtal skall kvarstå om inte annat anges i protokollet. För andra avtal av detta slag torde de allmänna folkrättsliga reglerna i Wien-konventionen bli tillämp- liga. Det medför att de finns kvar men inte skall tillämpas när de står i konflikt med EES-avtalet. Exempelvis kommer EFTA-konventionen och Tampere-avtalet mellan EFTA-länderna att tillämpas som förut i den mån de inte står i konflikt med EES-avtalet.

Det bör också tilläggas att de avtalsslutandc parterna i en gemensam förklaring till EES-avtalet uttalat att EES-avtalet inte skall påverka rättig- heter som uppnåtts i befintliga avtal mellan en eller flera EG-stater och en eller flera EFTA-stater. eller mellan flera EFTA-stater. till dess motsva- rande rättigheter uppnåtts genom EES-avtalet.

11. Närmare om anpassning av EG:s sekundära Pt0p- 1991/921170 rättsakter till EES Bilaga 1

Som tidigare angetts ingår ett stort antal EG-rättsakter. främst direktiv och förordningar i EES—avtalet. Den fördragstekniska metod som härvidlag används är att i bilagorna till EES-avtalet hänvisa till dessa EG-rättsakter. Genom dessa hänvisningar blir bestämmelserna i rättsakterna till delar av EES-avtalet. Bilagorna innehåller därutöver dels specifika anpassningar hänförliga till enskilda rättsakter. dels anpassningar av sektoriell karaktär som är giltiga för flera rättsakter. I många fall innehåller rättsakterna också institutionella bestämmelser och procedurregler hänförliga till interna EG- förhållanden, vilka inte kan tillämpas inom EES. Detta gäller t. ex. bestäm- melser om beslutsprocedurer. informations- och meddelandeprocedurer. rapporteringsskyldigheter och publicering.

För att klargöra vilka bestämmelser som skall tillämpas inom EES — i stället för de regler som avser EG-förhållanden som berörs i rättsakterna har som tidigare angivits protokoll ] till EES-avtalet angående övergri- pande anpassningar utarbetats. Protokoll 1 anger bl.a. hur ingresseri de i bilagorna till EES-avtalet angivna rättsakterna skall anpassas till EES- förhållanden i ovan angivna hänseenden.

För att förstå vilka materiella EES-bestämmelser som skall tillämpas inom ett specifikt område måste alltså tre olika dokument konsulteras:

1) EG-rättsakten. 2) bilagan där rättsakten är refererad med i förekom- mande fall specifika och sektoriella anpassningar samt 3) protokoll 1 till EES-avtalet med övergripande anpassningar.

I ett antal EG-rättsakter finns bestämmelser som avser relationen mellan kommissionen och EG:s medlemsstater. Sålunda skall kommissionen t. ex. konsulteras av ett medlemsland i vissa frågor. Kommissionen har också i ett stort antal fall att fatta beslut i olika avseenden. Detta kan gälla t.ex. beslut huruvida en skyddsåtgärd som vidtagits av ett medlemsland var berättigad, godkännande av åtgärder t.ex. inom området för tekniska handelshinder, utfärdande av standardiseringsmandat, o.d. Kommissio- nen verkar här dels i sin egenskap av oberoende övervakningsorgan, dels i sin funktion som medverkande i lagstiftningsprocessen inom EG.

Motsvarande funktioner skall enligt avtalen finnas på EFTA-sidan. Emellertid skiljer sig — som tidigare framhållits — ESA:s roll från komrnis- sionens i så måtto att ESA inte har anförtrotts uppgifter som mera har samband med politiska överväganden och normgivning. De uppgifter som hör till den senare kategorin måste därför omhänderhas av ett politiskt organ nämligen den ständiga kommittén som består av representanter för EFTA-länderna.

En fördelning av ifrågavarande uppgifter har därför gjorts mellan ESA och den ständiga kommittén. Fördelningen framgår av protokoll 1 till övervakningsavtalet och protokoll ] till kommittéavtalet.

Hänvisningar till S11

C. INFÖRLIVANDE AV EES-AVTALET OCH PFOD- 1991/92: 170 EFTA-AVTALEN MED SVENSK RATT B'laga 1

12. Överväganden

12.1. Allmänt om internationella avtal

Effekten av en internationell överenskommelse är att den tillträdande staten eller organisationen har att fullgöra de åtaganden som framgår av överenskommelsen. Parterna är folkrättsligt förpliktade att se till att överenskommelsens bestämmelser följs. Underlåtenhet härutinnan utgör folkrättsbrott. Folkrätten säger dock i allmänhet inte något om hur parterna skall se till att deras förpliktelser enligt överenskommelsen full- görs av deras institutioner bortsett från den grundläggande principen att en internationell överenskommelse skall tolkas med gott uppsåt (”in good faith”). Hur förpliktelserna skall fullgöras beror på parternas konstitutio- nella bestämmelser och praxis.

En internationell överenskommelse kan dock innehålla bestämmelser om vilka åtgärder som skall vidtas för att trygga genomförandet av överenskommelsen och på vilket sätt detta skall ske. Exempel på sådana överenskommelser är konventionerna om gemensam växellag (SÖ 1933: 26). gemensam checklag (SÖ 1933: 29) och uniform lag för avtal om internationella köp (SÖ 1987: 87). I dessa konventioner har parterna så- lunda förbundit sig att i sin lagstiftning införa resp. lag antingen i någon av originaltexterna eller i översättning till ett eller flera av parternas egna språk.

Enligt en uttrycklig bestämmelse i Haagkonventionen om lagvalet vid internationella lösöreköp (SÖ 1964: 12) skall likaså vissa artiklar införas i parternas lagstiftning.

Avsikten med sådana överenskommelser om uniform lag är att alla konventionsländerna skall ha i stort sett likalydande lagtexter och att domstolarna i olika länder skall tolka och tillämpa lagtexten på samma sätt.

12.2. Olika metoder för införlivande i nationell rätt av internationella avtal

I Sverige. liksom i vissa andra EFTA-länder, fordras ett införlivande i den nationella rättsordningen för att bestämmelserna i en internationell överenskommelse skall kunna tillämpas. Om åtagandena i en överens- kommelse inte redan överensstämmer med den interna rättsordningen. måste denna ändras eller kompletteras. Det finns olika sätt för detta. I Sverige har två olika metoder kommit till användning. Vid transformation omarbetas de delar av överenskommelsen som be- höver införlivas till svensk författningstext med den systematik och det språkbruk som brukar användas vid svenskt lagstiftningsarbete. Denna metod har ofta använts när det gäller straff-, process- och civilrättsområ- 122

dena. Vidare förekommer en variant på denna metod. nämligen att be- Prop. 1991/92: 170 stämmelserna i ett avtal i så gott som oförändrat skick tas in i en svensk Bilaga 1 författning (transformation genom översättning).

Vid inkorporering däremot föreskrivs det i stället i en författning (lag, förordning eller myndighetsföreskrift) att hela avtalet eller delar av avtalet skall gälla i Sverige och därmed tillämpas av bl.a. svenska myndigheter. Vid inkorporering blir avtalet gällande svensk författningstext på de språk på vilka den är avfattad (de autentiska språken, som äger lika giltighet). Detta medför att svenska författningar kan föreligga även på utländska språk. Ibland förekommer det en kombination av transformations- och inkorporeringsmetoderna.

Valet av metod har behandlats bl.a. av utredningen om författningspub- licering m.m. i betänkandet (SOU 1974: 100) Internationella överens- kommelser och svensk rätt. Införlivandemetoder har på senare år också diskuterats i olika lagstiftningsärenden. som exempelvis lagen (1985: 193) om internationell järnvägstrafik, genom vilken det internationella järn- vägsfördraget. COTIF, införlivades med svensk rätt (prop. 1984/85: 33 s. 203 ff. 268 ffoch 279 ff. samt LU 17 5. 5—7). Ett annat exempel är lagen (1987: 822) om internationella köp. Genom den lagen införlivades 1980 års FN-konvention om internationella köp (prop. 1986/87: 128 s. 90 ffoch LU 162).

Att införliva internationella avtalsbestämmelser genom inkorporering har blivit allt vanligare under senare år. Inkorporeringsmetoden valdes som nämnts för införlivandet av det internationella järnvägsfördraget och konventionen om internationella köp. En nackdel med inkorporering är emellertid att författningstexten inte alltid kan bli lika klar och tydlig som vid transformering.

När det gäller EES-avtalet finns det också, som skall framgå närmare i det följande, begränsade möjligheter till val av införlivandemetod dels på grund av avtalets speciella natur, dels på grund av uttryckliga förpliktelser i avtalet.

12.3. Införlivande av EES-avtalet

12.3.1 Allmänt om införlivandet av avtalet

De grundläggande avtalsbestämmelserna — de som i stor utsträckning har sin motsvarighet i Romfördraget — har samlats i avtalets huvuddel. Denna del omfattar ingressen och avdelningarna I IX. Till avtalets huvuddel är också fogade ett antal bilagor. med hänvisningar till de EG-rättsakter som omfattas av avtalet.

Till avtalet hör vidare ett antal protokoll som även de utgör integrerade delar av avtalet. Härutöver regleras vissa frågor genom överenskomna protokollsanteckningar. Slutligen har i samband med avtalet också upprät- tats förklaringar i olika ämnen, vilka utgör gemensamma eller ensidiga uttalanden av parterna om tolkningen och tillämpningen av avtalet.

Som angetts i översikten över EG:s rättsliga system (avsnitt 7) tillhör det EG-rättens särdrag att den griper in i de nationella rättsordningarna och 123

utgör intern rätt i medlemsländerna. Många av dess bestämmelser, inte Prop. 1991/92: 170 minst sådana som har motsvarigheter i EES-avtalet, skall tilllämpas av Bilaga 1 nationella myndigheter i EG:s medlemsländer i deras EG-rättsliga form, och många sådana bestämmelser medför rättigheter och även skyldigheter för medborgarna och andra enskilda rättssubjekt.

En utgångspunkt för att i så stor utsträckning som möjligt åstadkomma rättslikhet och enhetlighet inom EES är att EES—avtalets bestämmelser införlivas i EFTA-ländernas rättssystem på ett sådant sätt att det resulterar i en tillämpning som i största möjliga utsträckning är likvärdig med den ordning som gäller inom EG. Tekniken för att uppnå detta skiljer sig mellan de olika EFTA-länderna. bl.a. beroende på olika konstitutionella system. Uppgiften får alltså lösas på ett sätt för EFTA-länder som har en monistisk uppfattning (Schweiz. Liechtenstein och Österrike) där interna- tionella överenskommelser kan tillämpas utan mellankommande lagstift- ning. och på ett annat för de nordiska länderna, vilkas uppfattning på denna punkt är dualistisk.

Enligt det dualistiska synsättet blir som nyss nämnts enskilda eller myndigheter inte bundna genom att staten som sådan ikläder sig en internationell förpliktelse. vare sig det skett under folkrepresentationcns medverkan eller ej. De folkrättsliga åtagandena måste därför införlivas med den nationella rätten genom statsmakternas beslut om exempelvis lagstiftning.

Hänvisningar till S12-3

12.3.2. EES-avtalets införlivande med svensk rätt

E FIS—avtalets htn'udbestämmelser

Mitt förslag: EES-avtalets huvudbestämmelser (artiklarna 1 —129) införlivas i svensk rätt genom inkorporering. Detta sker i en lag om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES). i fortsättningen kallad EES-lagen.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker inkorpore- ring och förordar att bestämmelserna samlas i en EES-lag. Några få förordar transformering. Vissa. som i princip förordar transformering. vill emellertid inte motsätta sig att inkorporeringsmetodcn används. Många anser att inkorporering är den metod som är mest ändamålsenlig. Från något håll framhålls att denna metod främjar förutsättningarna för en enhetlig tillämpning.

När det gäller frågan om vilka bestämmelser som bör införlivas med Svensk rätt finns olika uppfattningar. Några ifrågasätter om inte avtalet i sin helhet bör införlivas under det att andra anser att de artiklar som enbart riktar sig till de avtalsslutandc parterna inte bör införlivas. Vissa pekar på grundlagsmässiga konsekvenser av att vissa artiklar införlivas med svensk rätt och andra efterlyser över huvud taget en bättre analys av vilka artiklar som bör införlivas. Några anser att EES-avtalets konkurrensbestämmelser 124

bör regleras i en särskild lag. skild från EES-lagen, eller i vart fall i ett Prop. 1991/92: 170 särskilt avsnitt av EES-lagen. Bilaga 1

Skälen för mitt förslag: Kärnan i EES-avtalets huvuddel utgörs av dels allmänna bestämmelser om i första hand de fyra friheterna och de angrän- sande områdena, dels bestämmelser i avtalets inledning som är av övergri- pande betydelse för tillämpningen av de allmänna reglerna. Dessa grund- läggande bestämmelser måste införlivas med svensk rätt. Vissa andra bestämmelser. t. ex. slutbestämmelserna, berör däremot endast de fördragsslutande staternas inbördes rättigheter och skyldigheter och behö- ver därför inte nödvändigtvis införlivas.

Som jag nyss har nämnt kan bestämmelserna i en internationell överens- kom melse införlivas med den svenska rättsordningen på i princip två olika sätt. nämligen genom inkorporering eller transformation. Lagstiftning ge— nom inkorporering har hittills inte använts särskilt ofta i Sverige men metoden har blivit allt vanligare under senare år. Ett aktuellt exempel härpå är införlivandet nyligen hos oss av luftfartsavtalet mellan Sverige, Norge och EEG, vilket skedde huvudsakligen genom inkorporering (se prop. 1991/92:29, TU4, rskr. 111). Ett annat exempel är den tidigare nämnda Luganokonventionen, som föreslås bli i sin helhet införlivad genom inkorporering (prop. 1991/92: 128). Det sist nämnda förslaget be- handlas för närvarande i riksdagen.

Ett grundläggande mål för förhandlingarna om EES-avtalet har varit att åstadkomma en ordning som möjliggör en enhetlig tolkning och tillämp— ning av de gemensamma EES-bestämmelserna. Detta mål har påtagligt kommit att sätta sin prägel på avtalet. Sålunda finns det flera bestämmelser där principen om enhetlig tolkning och tillämpning kommer till direkt uttryck, t.ex. i artiklarna 6 och 7 liksom i ingressen till avtalet.

Sverige torde enligt min mening knappast kunna leva upp till dessa åtaganden om avtalets huvuddel transformeras till svensk rätt på sed- vanligt sätt med avseende på lagstiftningsteknik. systematik och språk- bruk. Till nackdelarna med inkorporering hör naturligtvis att lagtexten inte alltid blir så klar och tydlig som den kan bli vid transformation. Det gäller inte minst i fråga om systematiken. Många formuleringar i avtalet utgör emellertid resultatet av kompromisser mellan olika ståndpunkter, och med en annorlunda, mer preciserad formulering i den svenska lagen än i avtalet skulle man löpa risken att lagtexten avviker från avtalets framförhandlade innehåll.

Redan vad jag nu har sagt talar enligt min mening starkt för att EES- avtalets huvuddel inkorporeras med svensk rätt. dvs. att avtalets huvudbe- stämmelser förklaras gälla som lag här. Ett ytterligare argument för inkor— poreringstekniken är den nordiska rättslikheten. Enligt vad jag har erfarit kommer sålunda de övriga tre nordiska EFTA—staterna att införliva EES- avtalets huvudbestämmelser genom inkorporering.

Lagrådet har i sitt yttrande funnit dessa skäl övertygande. Jag anser mot denna bakgrund att EES-avtalets huvudbestämmelser bör införlivas med svensk rätt genom inkorporering och att det således i lag föreskrivs att denna del av avtalet skall gälla som lag häri landet. Lagrådet har som jag tidigare nämnt anslutit sig till denna princip. Som ett förtyd- 125

ligande har lagrådet föreslagit att det i lagen anges vilka artiklar som Prop. 1991/922170 sålunda inkorporeras. Även jag finner att lagen på så sätt skulle vinna i Bilaga 1 tydlighet.

En fråga som måste besvaras i det här sammanhanget —- och som har berörts av såväl lagrådet som flera remissinstanser är om samtliga artiklar skall inkorporeras eller om de delar som inte behöver införlivas med svensk rätt. exempelvis slutbestämmelserna. vilka riktar sig till med- lemsstaterna, bör uteslutas. Det vore naturligtvis mest korrekt att inte inkorporera sådant som inte har en naturlig plats i svensk rätt. En selektiv inkorporering kräver dock en noggrann genomgång artikel för artikel som inte framstår som särskilt angelägen. Strikt tillämpad skulle en sådan teknik kräva att ett stycke i en artikel inkorporeras medan ett annat inte gör det. Lagstiftningen skulle därigenom bli mycket splittrad och svåröver- skådlig. Härtill kommer att man i Finland. Norge och Island har siktet inställt på att inkorporera huvuddelen av avtalet i dess helhet.

Också i promemorians förslag har denna metod att inkorporera huvud- avtalet valts. Ett par remissinstanser har särskilt berört frågan om omfatt- ningen av inkorporeringen av huvuddelen av avtalet och därvid haft synpunkter på lämpligheten av att inkorporera enskilda bestämmelser. Även lagrådet har i denna del funnit anledning till vissa anmärkningar av principiell natur.

Jag kan till en början instämma i att det visserligen kan synas som om vissa av huvudavtalets bestämmelser lämpar sig mindre väl för inkorpore- ring därför att de exempelvis rör institutionella frågor som inte på något sätt kan sägas kräva författningsform. Några avgörande nackdelar med att inkorporera även sådana bestämmelser kan-jag dock inte finna. Som hovrätten över Skåne och Blekinge framhåller vidgar man visserligen lagbegreppet på detta sätt. något som emellertid inte heller det framstår som avgörande hinder mot att inkorporera bestämmelserna. Jag vill erinra om att ett liknande förfaringssätt har föreslagits för Sveriges införlivande av Luganokonventionen.

Lagrådet har konstaterat att flera av de genom EES-lagen inkorporerade artiklarna i EES-avtalet innehåller hänvisningar till protokoll och bilagor vilka i sin tur inte föreslås bli inkorporerade. Enligt lagrådets mening är det i vissa fall inte möjligt att dra någon säker slutsats om i vad mån de bestämmelser till vilka det sålunda hänvisas också blir svensk lag. Att osäkerhet föreligger på en sådan grundläggande punkt måste enligt lagrådet betecknas som otillfredsställande. Lagrådet finner det därför nödvändigt att ökad klarhet i saken skapas under det fortsatta lagstiftningsarbetet.

Jag håller självfallet med lagrådet om att det vore otillfredsställande om det skulle råda någon osäkerhet om vilka avtalsbestämmelser som skall gälla som svensk lag. 1 2—4 55 EES-lagen anges emellertid vilka artiklar resp. protokoll som inkorporeras genom den lagen. Sett mot denna bak- grund kan den omständigheten att det i olika artiklar hänvisas även till protokoll och till bilagor inte innebära att också dessa inkorporeras. Med anledning av vad lagrådet har sagt i denna del finns skäl att starkt under- stryka detta.

Hovrätten över Skåne och Blekinge ifrågasätter om ett lagfästande av 126

artiklarna 83 och 97 kan innefatta en överlåtelse till internationellt organ Prop. 1991/92: 170 av rätten att besluta föreskrifter, med de konsekvenser detta kan få i Bilaga 1 konstitutionellt hänseende. Lagrådet väcker samma fråga beträffande arti- kel 97. och förordar att artikeln inte inkorporeras.

Jag vill framhålla att inte någon artikel i EES-avtalet innebär att ett EES-organ ersätter någon av de avtalsslutandc parternas organ i fråga om befogenheten att besluta om nationell normgivning på olika nivåer. Detta framgår bl.a. av ingressen till protokoll 35 där det sägs att avtalet inte fordrar att någon normgivningskompetens överlåts till EES-institutioner. Detta har för övrigt varit uteslutet redan av den anledningen att Romför- draget inte tillåter en sådan överföring till mellanstatligt organ av de befogenheter som tillagts EG:s institutioner.

De nämnda artiklarna 83 och 97 innebär inte — även om de lagfästs i Sverige — att EES-kommittén träder i stället för svenska organ med normgivningskompetens. De sekretesskrav som enligt artikel 83 skall fast- ställas av EES-kommittén är att anse som folkrättsligt bindande beslut som såvitt avser svenska myndigheter måste införlivas utifrån den svenska sekretesslagstiftningen. Artikel 97 har inte den innebörden att svensk lagstiftning på EES-området i och för sig inte kan ändras eller att ny lagstiftning inte kan beslutas. EES-kommittén kan däremot uttala sig om den ändrade eller nya lagstiftningen påverkar avtalets funktion. Då kan givetvis den situationen uppstå att en svensk lagstiftning anses innebära ett åsidosättande av våra folkrättsliga förpliktelser. Detta skiljer sig emellertid inte från vad som kan bli fallet i fråga om svensk lagstiftnings förhållande till andra folkrättsliga avtal som Sverige har ingått. Med anledning av vad lagrådet anför vill jag framhålla att artikeln inte innefattar vare sig någon normgivningsfunktion för EES-kommittén eller vetorätt för kommittén när det gäller nationella lagstiftningsåtgärdcr.

Stockholms tingsrätt anser att bl. a. artikel 11 1.3 och 4 bör undantas vid inkorporeringen. Denna artikel avser det internationella tvistlösningsför- farandet och förändrar. som jag ser det, inte karaktär av den anledningen att artikeln inkorporeras genom EES-lagen.

När det gäller frågan huruvida avtalets konkurrensbestämmelser bör samlas i en särskild lag har jag viss förståelse för de synpunkter som framförts om att detta skulle kunna förbättra möjligheterna att överblicka och tillämpa det komplicerade regelkomplex som det här är fråga om. Å andra sidan är det utmärkande för Romfördraget. och därmed också för huvudbestämmelserna i EES-avtalet, att konkurrensbestämmelserna utgör komplement till och förutsättningar för ett upprätthållande av de fyra friheterna. De är enligt min mening så intimt förbundna med bestämmel- serna om dessa att man inte bör frigöra dem från detta sammanhang. För övrigt kan det förtjäna att påpekas att vissa remissinstanser, som hör till kategorin konkurrensvårdande myndigheter, inte har något att invända mot att konkurrensbestämmelserna tas in i EES-lagen. Jag skall åter- komma till denna fråga under avsnitt 14.8.1.

Injö'rli vande av protokollen till EES-avtalet Prop. 1 99 l / 92: 1 70 Bilaga 1 Mitt förslag: Protokoll 1—2. 8 andra punkten, 13. 14. 17, 21 —25 samt 39 till EES-avtalet införlivas genom inkorporering i EES-lagen.

Promemorians förslag: Överensstämmeri stort sett med mitt. Remissinstanserna: Flera remissinstanser som anser att hela EES-avtalet bör införlivas med svensk rätt inbegriper i denna syn även protokollen till EES-avtalet. Några efterlyser en mera övertygande motivering för det urval av protokoll som skett, och någon efterfrågar en redogörelse för på vilken konstitutionell nivå motsvarande svenska bestämmelser har utfärdats eller i framtiden bör utfärdas. Också synpunkter beträffande vissa enskilda protokoll framförs. Sålunda förordar kommerskollegium t.ex. att också protokoll 14 angående handel med kol— och stålprodukter som innehåller ett centralt förbud mot exportrestriktioner bör införlivas genom lagen.

Skälen för mitt förslag: Till EES-avtalet hör 49 protokoll. Vissa av dessa innehåller bestämmelser som är materiellt viktiga för enskilda och som därför måste införlivas med svensk rätt. Andra protokoll innehåller be- stämmelser som över huvud taget inte berör Sverige utan enbart förhållan- det mellan andra avtalsslutande parter. Sådana protokoll bör inte införli- vas med svensk rätt.

En del protokoll har dock på något sätt direkt betydelse för Sverige, men det är därmed inte givet att de också måste införlivas. Frågan får bedömas från fall till fall. Därvid bör beaktas att ett protokoll med bestämmelser som i förstone synes enbart rikta sig till de avtalsslutandc parterna som sådana, i framtiden kan ges direkt betydelse även för enskilda och myndig- heter. De protokoll som enbart innehåller uppmaningar till de avtals- slutande parterna att agera på visst sätt bör emellertid inte införlivas.

Andra frågor är naturligtvis huruvida protokollen bör införlivas genom EES-lagen eller i annan författning eller om någon annan lagstiftningsåt- gärd erfordras till följd av de internationella åtagandena.

Promemorian föreslog att protokollen l, 2. 8 andra punkten, 13. 17, 21 -25 samt 39 skall införlivas genom EES-lagen. Jag delar denna uppfatt- ning. Med anledning av vad kommerskollegium anfört harjag dock kom- mit till slutsatsen att också protokoll 14 skall införlivas genom lagen. Förslaget har i denna del inte föranlett någon erinran av lagrådet.

Vissa protokoll innehåller bestämmelser som måste införlivas men ge- nom föreskrifter som regeringen har att besluta om. Detta gäller t.ex. ursprungsreglerna i protokoll 4 liksom bestämmelser på jordbruksområdet som tas upp i protokoll 3. I vissa fall erfordras viss kompletterande lagstiftning. Detta är fallet beträffande protokoll l 1 som rör samarbete på tullområdet och som bl.a. förutsätter att bemyndigandet för regeringen att meddela förskrifter om tullsamarbete i lagen (1973:431) om utredning angående brott mot utländsk tullag ändras så att detta blir tillämpligt på överenskommelse inte bara med främmande stat utan också med mellan- folklig organisation. Detsamma gäller lagen (1969: 200) om uttagande av 128

utländsk tull, annan skatt. avgift eller pålaga. Jag återkommer till frågor Prop. 1991/92: 170 som dessa under avsnitt D. Bilaga 1 Införlivande av bilagorna till EES-avtalet

Min bedömning: De avtalsbestämmelser som upptas i bilagorna till EES-avtalet och de i dessa bilagor refererade bindande rättsakterna införlivas med svensk rätt inte genom EES-lagen utan genom författ- ningar på resp. sakområde.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med min. Remissinstanserna: De flesta remissinstanser delar uppfattningen att bilagorna till avtalet bör behandlas genom normgivning på resp. sakområ- den.

Skälen för min bedömning: Som har framgått av det föregående hör till avtalet 22 bilagor i vilka hänvisningar görs till de för EES relevanta delarna av EG:s sekundära regelverk. Det gäller ca 1 500 EG-rättsakter som har anpassats för EES-ändamål och som har beslutats av EG:s institutioner före den 31 juli 1991.

Det rör sig här främst om direktiv och förordningar. men också i vissa fall om beslut. Som tidigare redovisats är direktiven inom EG bindande, såvitt avser det resultat som skall uppnås genom åtgärder på nationell nivå, medan förordningarna är direkt tillämpliga utan mellankommande natio- nell rättsbildning.

Artikel 7 i avtalet innehåller bestämmelser om hur de regler som mot- svarar EG:s sekundärrätt skall införlivas. De delar som motsvarar EG- förordningar skall som sådana göras till en del av den nationella rättsord- ningen. medan beträffande de delar som motsvarar EG-direktiv det lämnas åt de avtalsslutandc parterna själva att välja form och metod för införli- vandet i den egna rättsordningen. Även om det inte är utsagt i avtalet gäller detta också beslut, dvs. det ankommer på de avtalsslutandc parterna att införliva dessa som det befinns lämpligt.

Detta innebär för vår del att motsvarigheter till direktiv skall transfor- meras till svenska regler. medan motsvarigheter till EG-förordningar skall införlivas genom inkorporering. I bägge fallen bör detta ske genom författ- ningsreglcring på den konstitutionella nivå som de materiella reglernas innehåll kräver. Åtskilliga av dessa regler ligger på myndighetsnivå och bör således införlivas genom myndighetsföreskrifter. Det är viktigt att myndig— heterna deltar i detta arbete i nära samråd med resp. fackdepartement.

I ett hänseende bör emellertid en avvikelse från principen om separat införlivande göras. Detta gäller vissa delar i den konkurrensrättsliga bila- gan (bil. XIV) till EES-avtalet. Av skäl som skall framgå senare. anserjag att några av rättsakterna i den bilagan samt de för dessa avsedda anpass- ningsbestämmelscrna bör införlivas genom EES-lagen.

Här skall tilläggas att under de gångna åren en viss anpassning av svensk rätt redan skett såvitt gäller en del av de i EES-avtalet ingående rättsak- 1 to 'D

terna. Vår lagstiftning tillgodoser sålunda till viss del EES-avtalets krav. Prop. 1991/92: 170 När så är fallet behöver naturligtvis som regel några ytterligare lagstiftnings- Bilaga 1 åtgärder inte vidtas med anledning av EES-avtalet. Jag vill också nämna att det förekommer att i avtalets bilagor anges s.k. icke-bindande rättsakter. dvs. rekommendationer och yttranden m.m.. vilka utfärdats av rådet eller kommissionen och som inte ger upphov till rättigheter eller skyldigheter för enskilda. I vissa fall kan dock sådana rättsakter utgöra riktlinjer för hur EG-organen skall handla och som därför på olika sätt kan beröra enskilda. I bilagorna till avtalet anges att avtals- parterna på olika sätt skall beakta sådana icke-bindande rättsakter. Slutligen villjag i detta sammanhang nämna att även EG-rättsakter som beslutats efter den 31 juli 1991 har betydelse för att uppnå ett enhetligt EES. Avsikten är att överenskommelser om sådana rättsakter skall träffas i särskild ordning.

Hänvisningar till S12-3-2

12.4. Införlivande av EFTA-avtalen

12.4.1 Avtalet om upprättande av en övervaknings myndighet och en domstol (övervakningsavtalet)

Mitt förslag: Huvudbestämmelserna i övervakningsavtalet (ar- tiklarna 1—53) och protokollen 1—4 inkorporeras genom EES- lagen.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inga invändningar mot förslaget. Ett antal instanser påpekar dock att de inte kan uttala någon mening eftersom avtalet i samband med remissen ännu inte var färdigjus- terat och därför inte kunde publiceras.

Skälen för mitt förslag: Som framgått av beskrivningen av övervaknings- avtalet skall ESA övervaka att EFTA-länderna fullgör sina allmänna för- pliktelser enligt EES-avtalet och övervakningsavtalet. Vidare kommer myndigheten att ha övervakningsuppgifter i förhållande till EFTA- länderna på områdena för offentlig upphandling. offentligt stöd och kon- kurrens. På det sistnämnda området innebär befogenheterna att ESA kommer att fatta förvaltningsbeslut som innebär myndighetsutövning mot enskilda.

Genom övervakningsavtalet upprättas också EFTA-domstolen med kompetens att döma i ärenden om bl. a. övervakningen av EFTA-ländernas efterlevnad av EES-avtalets bestämmelser. att överpröva beslut av ESA i konkurrensärenden samt att lösa tvister mellan EFTA-länderna.

Genom övervakningsavtalet överlåter EFTA-länderna till ESA och EFTA-domstolen förvaltnings- resp. rättskipningsuppgifter på konkurrens- området. Sådan överlåtelse som innefattar myndighetsutövning regleras i 10 kap. 5 & tredje stycket regeringsformen. Denna överlåtelse sker ytterst genom EES-avtalets fördelningsrcgler på konkurrensområdet.

På samma sätt som i EES-avtalet finns åtskilliga bestämmelser i över- 130

vakningsavtalet som endast riktar sig till de avtalsslutandc staterna och Prop. 1991/92: 170 sålunda enbart har folkrättslig verkan. Liksom när det gäller införlivandet Bilaga 1 av EES-avtalet föreslårjag emellertid att samtliga bestämmelser i huvud- delen av övervakningsavtalet inkorporeras. Lagrådet har inte haft något att erinra mot denna lösning men liksom beträffande EES-avtalet förordat att det i lagen anges vilka artiklar som inkorporeras. Jag delar denna uppfatt- ning.

Protokoll 1 rör som tidigare redovisats speciellt funktioner som tillagts ESA genom tillämpningen av protokoll 1 till EES-avtalet. Protokollet bör inkorporeras genom EES-lagen eftersom det är av betydelse för införlivan- det av sådana bestämmelser i avtalet som motsvarar EG-förordningar.

Protokoll 2 och 3 avser ESA:s roll på områdena offentlig upphandling och offentligt stöd. Bestämmelserna rör ESA:s förhållande till EFTA- länderna. Det är således inte nödvändigt att dessa protokoll införlivas i EES-lagen. Emellertid behövs — som jag skall återkomma till — särskilda tilläggsbestämmelser i lagen såvitt avser området för offentligt stöd. Jag anser det därför vara mest ändamålsenligt och överskådligt att inkorporera också det grundläggande protokollet (nr 3). I fråga om protokoll 2 om offentlig upphandling menarjag att också detta protokoll bör inkorporeras för att därmed bidra till att ge en sammanhållen bild av ESA:s uppgifter på dessa specifika områden.

Protokoll 4 rör konkurrensområdet. Som jag nyss sagt innefattar de befogenheter som här ges ESA rätten att meddela förvaltningsbeslut som . riktar sig mot enskild. Dessa bestämmelser liksom protokollet i dess helhet bör därför inkorporeras genom lagen.

Inte heller när det gäller protokollen har lagrådet haft något att erinra mot den författningstekniska lösningen.

Jag kommeri det följande (avsnitten 14.7 och 14.8) att redovisa ytterli- gare överväganden och lämna förslag till ytterligare lagstiftning beträffande dessa områden.

I fråga om protokoll 4 vill jag här nämna att det till protokollet kommer att fogas sammanlagt sju bilagor. Dessa avses innehålla bl. a. vissa formulär i konkurrensärenden liksom uppgifter om vilka helgdagar som råder i de länder där ESA resp. EFTA-domstolen skall vara belägen. Hur dessa bilagor som avses beslutas i ett senare skede kommer att behandlas i införlivandehänseende kommer att tas upp vid senare tidpunkt.

Protokoll 5 till övervakningsavtalet som innehåller stadgar för EFTA- domstolen är enligt min mening inte av den beskaffenheten att det bör inkorporeras genom EES-lagen. Däremot krävs andra lagstiftningsåtgärdcr för införlivande av vissa bestämmelser i detta protokoll. Jag skall åter— komma till detta i det följande (avsnitt 14.3).

De två återstående protokollen (nr 6 och 7) rör som tidigare redo- visats — immunitet och privilegier för ESA, EFTA-domstolen jämte dess personal m.fl. En hänvisning till dessa protokoll bör göras i bilagan till lagen (1976: 661) om immunitet och privilegier i vissa fall. Jag skall återkomma till denna fråga senare (avsnitt D).

Jag har förståelse för de remissinstanser som anmält att de inte kan uttala sig om förslaget i denna del eftersom de inte har haft tillgång till det 131

ifrågavarande avtalet. Emellertid hade såväl i den grönbok som publicera- Prop. 1991/92: 170 des i samband med remissen som i departementspromemorian avtalet Bilaga 1 beskrivits, i synnerhet på de punkter som är av särskild betydelse för inkorporeringen. Vidare vill jag här nämna att företrädare för flera av de instanser som inte haft invändningar mot förslaget har deltagit i förhandlingarna om detta och således varit väl insatta i avtalets bestämmelser. Detta gäller särskilt på konkurrensområdet. Jag vill här också hänvisa till min redogö- relse för vad lagrådet anfört i fråga om remissbehandlingen (avsnitt 6).

12.4.2 Avtalet om en ständig kommitté för EF TA-staterna (kommittéavtalet)

Mitt förslag: Bestämmelserna i avtalet införlivas inte i svensk rätt,

utom såvitt avser protokoll 1 till avtalet som inkorporeras genom EES-lagen.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Liksom när det gäller övervakningsavtalet har fler- talet remissinstanser inga invändningar. Några framhåller dock att de inte kunnat ta ställning till förslaget eftersom de inte haft tillgång till avtalet.

Skälen för mitt förslag: Kommittéavtalet reglerar organisation och upp- gifter för en ständig kommitté mellan EFTA-länderna. Ständiga kom- mittén kan i förhållande till EFTA-länderna besluta i ärenden som den skall handha enligt vissa av bestämmelserna i EES-avtalet. Här är det inte fråga om beslut som direkt gäller enskilda utan om beslut som rör EFTA- staterna. Till kommittéavtalet hör två protokoll, en bilaga och ett bihang. Skäl att införliva kommittéavtalet i dess helhet föreligger inte. Emellertid har protokoll 1 som tidigare sagts sådan betydelse för införlivandet av sekundära rättsakter att detta protokoll bör inkorporeras genom EES- lagen. Mitt förslag i denna del har inte föranlett någon invändning från lagrådet. Vad beträffar det förhållandet att remissinstanserna inte haft tillgång till avtalet vill jag framhålla vad jag nyss anfört om övervakning- savtalet i detta avseende.

12.4.3 Avtalet om en kommitté med ledamöter från EFTA-staternas parlament (parlamentarikeravtalet)

Avtalet reglerar samverkan mellan parlamentarikerna på EFTA-sidan i EES-arbetet. Frågan om val av svenska ledamöter till denna kommitté kan behöva regleras i riksdagsordningen. Det ankommer på riksdagen att utforma dessa regler.

Hänvisningar till S12-4

13. Beslut om nya EES-regler m.m. - Ego!)- 11991/921170 1 aga Några remissinstanser har i samband med de frågor jag nyss har berört

bl.a. ifrågasatt om avtalsbestämmelserna om provisorisk tillämpning och tvistlösning står i överensstämmelse med grundlagen. Andra har haft vissa allmänna synpunkter på det fortsatta beslutsfattandet inom EES.

Sålunda ifrågasätter Folksam om bestämmelserna om provisorisk till- lämpning av nya regler utan att konstitutionella krav uppfyllts är förenliga med regeringsformen. Universitetet i Uppsala å sin sida anför att av beslutsproceduren framgår att ju mer lagstiftning EG utfärdar. desto fler områden kommer att suspenderas från tillämpning eller tillämpas enligt gammal lydelse. såvida inte EFTA-staterna i EES-kommittén accepterar den nya EG-lagstiftningen. Det mått av rättslikhet som kan uppnås vid avtalets ingående kan därför enligt fakultetsstyrelsen antas komma att successivt minska med tiden. Justitieombudsmannen slutligen ifrågasätter. mot bakgrund av att det i promemorian anförs att beslut om nya EES- regler till övervägande del kommer att avse ändringar i bilagorna till EES-avtalet, om det inte av 9å EES-lagen klarare bör framgå att de däri uppräknade EG-bestämmelserna inkorporeras enligt sin nuvarande lydelse och inte enligt sin vid varje senare tidpunkt gällande lydelse.

De bestämmelser i EES-avtalet som remissinstanserna tar upp rör hu- vudsakligen de avtalsslutande parternas folkrättsliga skyldigheter och med- för normalt inga omedelbara förpliktelser för enskilda eller för svenska myndigheter.

Huvuddelen av de materiella regler som EES-avtalet omfattar finns i de rättsakter till vilka bilagorna hänvisar. Den bärande tanken med EES- avtalet är att — även för framtiden skapa så enhetliga regler som möjligt inom hela EES—området. Detta förutsätter att EES-reglerna utvecklas pa- rallellt med nya EG-regler.

Ytterst är det naturligtvis en politisk fråga om man önskar gå vidare i samarbetet eller ej. Avtalet bygger emellertid på att ansträngningar skall göras av avtalsparterna för att behålla EES så enhetligt som möjligt även i framtiden.

Beslut om nya regler fattas av avtalsparterna i EES-kommittén. Besluten har karaktär av internationella överenskommelser. Om beslutet avser ett ämne som skall godkännas av riksdagen. är beslutet givetvis inte bindande förrän sådant godkännande skett. Det är således inte fråga om överlåtelse av beslutsfunktioner till något internationellt organ. För svensk del innebär varje sådant beslut av EES-kommittén om ändring i EES-reglerna med andra ord en ny internationell överenskommelse som kan kräva införli- vande i svensk rätt. Artikel 7 i avtalet anger samma tillvägagångssätt för genomförande av nya EES-regler som när det gäller bestämmelser som övertas genom bilagorna till EES-avtalet.

Till helt övervägande del kommer besluten i EES-kommittén om nya EES-regler troligen att avse ändringar i bilagorna till avtalet. Om EG och EFTA-sidan inte kan komma överens beträffande en sådan ändring, kan detta enligt artikel 102 i avtalet ytterst leda till att den berörda delen av bilagan tills vidare suspenderas provisoriskt. De rättigheter och skyldighe- 133

ter som redan uppnåtts för medborgarna inom EES skall dock enligt artikel Prop. 1991/92: 170 102.6 kvarstå. Enligt en överenskommen protokollsanteckning till avtalet Bilaga 1 skall med uppnådda rättigheter avses endast sådana som faktiskt uppnåtts och inte sådana som förväntas. Som exempel ges bl. a. att ett upphävande av regler som rör investeringar, t.ex. i fastigheter. inte skall påverka investeringar som gjorts innan upphävandet trädde i kraft.

Jag vill här också erinra om den tidigare nämnda protokollsanteck- ningen till artikel 111 enligt vilken parterna uttalat att suspension inte tjänar avtalets goda funktion och att alla ansträngningar skall göras för att undvika en sådan situation.

De svenska bestämmelser som föranletts av reglerna i en aktuell bilage- del innan dessa upphävdes kan i sådana här situationer behållas. Inget hindrar att de fortsätter att tillämpas i Sverige även om detsamma i full utsträckning inte kan krävas av övriga avtalsparter. Skulle en viss del av en bilaga till avtalet bli suspenderad, skall följderna av detta närmare disku- teras i EES-kommittén. Om det härvid skulle visa sig att suspensionen kräver svenska lagstiftningsåtgärdcr. får dessa övervägas då.

Ett beslut av EES-kommittén om att nya EES-regler skall träda i kraft en viss dag förutsätter att de nationella konstitutionella kraven då uppfyllts. Saknas efter sex månader efter EES-kommitténs beslut ratifikation av någon avtalspart. kan beslutet komma att tillämpas provisoriskt i avvaktan på att kraven uppfylls, såvida inte en avtalspart meddelar att en sådan provisorisk tillämpning inte kan äga rum. Skulle det inträffa att Sverige inte ratificerat avtalet vid ifrågavarande tidpunkt ankommer det således på regeringen att meddela att någon provisorisk tillämpning inte kan äga rum för svenskt vidkommande. En följd av ett sådant förhållande kan bli att de regler som de tilltänkta ändringarna bygger på suspenderas provisoriskt.

De artiklar som remissinstansernas synpunkter berör gäller således folk- rättsliga förpliktelser för Sverige som avtalspart. Vad artiklarna innehåller är enligt min mening inte oförenligt med grundlagen, något som har ifrågasatts av ett par av remissinstanserna.

JO säger i sitt remissyttrande att det av 95 EES-lagen tydligare bör framgå att det är nuvarande lydelse av de aktuella rättsakterna som avses och inte också den senare lydelse som dessa kan komma att få. Även lagrådet är inne på denna fråga när det ifrågasätter om inte en inkorpore- ring av artikel 98 i EES-avtalet innebär att även framtida ändringar automatiskt skall gälla här i riket. Enligt artikel 98 kan nämligen bilagorna till avtalet liksom flertalet protokoll ändras av "EES—kommittén i enlighet med vissa andra artiklar. Den osäkerhet som enligt lagrådets uppfattning synes föreligga på denna punkt skulle enligt lagrådet kunna undanröjas genom ett avstående från att inkorporera de bestämmelser som tar sikte på ändringar i avtalet.

Som jag tidigare framhållit skulle det vara förenat med betydande svårigheter att välja ut vilka artiklar som måste inkorporeras och beträf- fande vilka detta inte skulle vara nödvändigt.

Den omständigheten att det i artikel 98 anges att EES—kommittén kan fatta beslut om ändringar av protokoll och bilagor innebär inget annat än att parterna där kommer samman för att i enighet träffa nya överens— 134

kommelser. Ett folkrättsligt bindande beslut som förutsätter enhällighet Prop. 1991/92:170 kanjämställas med en överenskommelse, eftersom de berörda staterna har Bilaga ] frihet att anta eller förkasta förslag till sådana beslut. Att Sverige biträder ett sådant beslut måste också statsrättsligt sett betraktas som ingående av ett avtal (se prop. 1973: 90 s. 357).

Det är regeringen som enligt 10 kap. l & regeringsformen ingår interna- tionella överenkommelser. Regeringen får dock enligt reglerna i 10 kap. 2 5 inte ingå sådana överenskommelser utan riksdagens godkännande bl. a. om överenskommelsen förutsätter lagändringar. Enligt artikel 93.2 i EES- avtalet fattar EES-kommittén sina beslut genom överenskommelser och enligt artikel 103 träder beslut som kan vara bindande för en avtalspart först efter uppfyllandet av nationella konstitutionella krav inte i kraft förrän parten anmält att dessa krav uppfyllts.

EES-avtalet behandlar inte vilka nationella förfaranden som kan behöva vidtas för att möjliggöra beslut i kommittén. Detta är heller inte brukligt vid internationella avtal där parterna kommit överens om att beslut kan fattas i olika organ. I de fall ett beslut av EES-kommittén rör ett sådant ämne att det enligt svenska regler kräver riksdagens godkännande skall beslutet också underställas riksdagen liksom förslag till den lagstiftning som kan erfordras för svensk del. För att framtida ändringar av EES- reglerna skall bli gällande som svensk rätt erfordras alltså beslut i varje särskilt fall av ett behörigt svenskt organ och 10 kap. 5 & regeringsformen blir inte tillämplig på EES-kommitténs beslut.

Mot denna bakgrund kanjag inte se att det finns någon risk för missför- stånd på den punkt JO och lagrådet berört.

14. Ytterligare lagstiftningsfrågor ETIOP- l991/921 170 _ r aga ]

l4.l Inledning

I det föregående har föreslagits att EES-avtalets huvuddel och vissa av protokollen till EES—avtalet samt'övervakningsavtalet och protokoll 1—4 liksom protokoll 1 till kommittéavtalet bör inkorporeras genom EES-lagen. I de följande avsnitten behandlas vissa ytterligare lagstiftningsfrågor.

14.2. Lagval

Mitt förslag: [ EES-lagen införs en lagvalsregel enligt vilken före- skrifter i EES-lagen eller annan lag som har meddelats till uppfyl- lande av Sveriges förpliktelser enligt EES-avtalet skall tillämpas utan hinder av vad som annars föreskrivs i lag. Motsvarande skall gälla också i förhållandet mellan föreskrifter i annan författning än lag.

Promemorians förslag: Överensstämmer i princip med mitt. Bestämmel- sen hade dock i promemorian en annan formulering.

Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som berör frågan om en lagvalsregel tillstyrker eller godtar att en sådan regel förs in i lagen. Flera av dem har dock synpunkter på utformningen av regeln. Vad remissinstan- serna anfört i olika delfrågor framgåri det följande.

Bakgrunden till mitt förslag: Vissa bestämmelser av Romfördraget har givits direkt effekt inom EG. En betydande del av EG:s sekundära rättsak- ter är som tidigare angetts (avsnitt 7) också direkt tillämpliga och har givits direkt effekt i medlemsländerna. Att en EG-regel är direkt tillämplig innebär att den automatiskt utgör en del av medlemsländernas interna rätt i och med att den har beslutats av ett behörigt EG-organ. EG:s medlems- länder har alltså förbundit sig att låta sådana regler tillämpas internt utan någon mellankommande nationell rättsbildning.

Enligt EG-domstolens praxis har EG-reglerna dessutom företräde fram- för nationella regler och skall tillämpas oavsett vad som må vara föreskri— vet i den nationella rättsordningen. Genom att skapa en gemenskap med egna institutioner som har självständiga befogenheter har medlemslän- derna enligt EG-domstolens synsätt i motsvarande mån begränsat sin egen suveränitet och sina egna befogenheter; man har avstått från normgivnings- kompetens på de områden EG-rätten reglerar. Följaktligen är det inte möjligt för ett medlemsland att internt lagstifta på ett område där EG- institutionerna utnyttjat sin kompetens eller att ge företräde åt sin natio- nella lagstiftning.

EES-avtalet vilar på folkrättslig grund. Avtalsparterna har inte överlåtit någon normgivningskompetens till EES-organen utan också framtida nya EES-regler kommer att ha folkrättslig karaktär. Samtidigt skulle den enhet- liga rättstillämpningen kunna äventyras. om EES-reglerna inte får ett genomslag i EFTA-staterna på ett sätt som motsvarar ordningen inorn EG.

I detta syfte har till avtalet fogats ett protokoll. protokoll 35, om 136

eventuella konflikter mellan införlivade EES-regler och andra författnings- Prop. 1991/92: 170 bestämmelser. Protokollet inleds med en ingress i vilken det erinras om att Bilaga ] EES-avtalet syftar till att uppnå ett enhetligt EES grundat på gemensamma regler utan att kräva att avtalsparterna överlåter lagstiftningsmakt till någon "EES-institution och att detta (dvs. enhetligheten) därför måste åstadkommas genom nationella åtgärder. I själva protokollstexten åtar sig sedan EFTA-staterna att för fall av möjliga konflikter mellan införlivade

EES—regler och andra författningsbestämmelser _ om nödvändigt in- föra en författningsbestämmelse av innebörd att EES-regler skall ta över i

. sådana fall.

Schweiz och Österrike har förklarat att internationella avtal, som ju enligt deras monistiska system blir nationellt tillämpliga i och med att de träder i kraft på det folkrättsliga planet. redan intar en överordnad ställ- ning i förhållande till vanlig lagstiftning.

Skälen för mitt förslag: Enligt svensk rätt har grundlag företräde framför vanlig lag, lag framför förordning osv. Det finns däremot inga regler om att lagar som grundar sig på internationella avtal har företräde framför andra lagar. En allmän tolkningsprincip är dock att vår lagstiftning är förenlig med våra internationella åtaganden och att lagarna därför skall tolkas i fördragsvänlig anda.

Den självklara utgångspunkten är naturligtvis att Sverige skall följa sina folkrättsliga åtaganden. Samtidigt med att EES-avtalet tillträds måste därför gällande lag vid behov korrigeras för att stå i överensstämmelse med de avtalade reglerna. Detsamma måste ske när nya ”EES-förordningar" inkorporeras i nationell rätt. "EES-direktivens” bestämmelser kan trans- formeras till nationell rätt genom lag eller annan författning. Det ingår som ett naturligt moment i lagstiftningsarbetet att se till att ny lagstiftning är förenlig med ingångna avtal. Den lagrådsgranskning som ingår som ett led i det svenska lagstiftningsarbetet fyller en viktig funktion i detta hänse- ende.

I den svenska normhierarkin intar föreskrifter som grundar sig på internationella avtal som jag tidigare nämnt inte någon särskild ställning. Eftersom EES — till skillnad från EG — inte bygger på någon överlåtelse av normgivningsmakt, kan det inte heller förväntas att en utveckling i rätts- praxis skulle komma att ge EES-reglerna en hierarkisk ställning motsva- rande EG-rättens i EG:s medlemsländer. För att i Sverige leva upp till åtagandet i protokoll 35 fordras därför att en författningsbestämmelse införs.

Lagrådet har mot detta förordat att lagvalsregeln i första hand utgår ur förslaget till EES-lag. För det fall att en regel likväl skulle anses nödvändig. bör den enligt lagrådets mening omformuleras. Lagrådet grundar detta sitt ställningstagande främst på att regeln till följd av regeringsformens olika regler om normgivningsmakten får ett väsentligt mindre tillämpningsom— råde än vad dess ordalydelse ger intryck av. Redan av hänsyn till det åtagande som protokoll 35 innebär kan jag emellertid inte ansluta mig till lagrådets förslag att helt avstå från en lagvalsregel. Däremot bör som lagrådet ansett i andra hand regeln omformuleras. Jag återkommer i det följande till hur detta bör ske. 137

En lagvalsregel innebär inte någon principiell nyhet. Som exempel på en Prop. 1991/92: 170 liknande lagstiftningteknik kan nämnas lagen (1976:661) om immunitet Bilaga 1 och privilegier i vissa fall. Där sägs i 1 åatt vad som i den lagen föreskrivs i fråga om immunitet och privilegier skall gälla utan hinder av bestämmel- ser i andra författningar. I specialmotiveringen till paragrafen (prop. 1975/76:205 s. 21) förklarar föredraganden att bestämmelsen innebär att de genom lagen inkorporerade konventionsbestämmelserna tar över även en senare tillkommen författning, om inte annat uttryckligen sägs.

Om det skulle konstateras att en inhemsk regel strider mot en EES-regel, skulle det med den utformning paragrafen bör ges alltså inte bli fråga om lagprövning utan om ett slags lagval', domstolar och rättstillämpande myndigheter har olika regler att välja mellan och reglerna svarar själva på frågan vilken av dem som skall tillämpas.

Denna lagvalsregel skapar alltså inte någon ny konstitutionell nivå för EES-reglerna utan innebär i stället att regler som avviker från vad som skall gälla i EES inte tillämpas på sådana förhållanden som EES-avtalet reglerar.

Paragrafen innebär inte heller någon formell begränsning av riksdagens. regeringens eller föreskrivande myndigheters normgivningskompetens. En sådan begränsning hade krävt grundlagsform för att träffa riksdagen och såvitt avser verkställighetsföreskrifter och den s.k. restkompetensen -— regeringen.

Vissa remissinstanser har förklarat att en grundlagsreglering av EES- reglernas ställning hade varit att föredra. En förutsättning för det protokoll 35 till EES-avtalet. där åtagandena gjorts. har emellertid varit att de lösningar som skulle åstadkommas inte skulle behöva medföra grundlags- ändringar för EFTA-staterna. Jag vill samtidigt framhålla att en bättre lösning knappast hade kunnat nås genom en grundlagsändring.

Om en införlivad EES-regel mot förmodan skulle komma att strida mot en grundlagsregel kommer grundlagsregeln självfallet att ta över i sådana fall. Vissa remissinstanser har efterlyst ett klarläggande av detta för- hållande i lagtexten. Att en regel i vanlig lag inte kan ta över grundlag borde enligt min mening vara så självklart att det egentligen inte skulle behöva utsägas. Lagrådet har emellertid i detta sammanhang berört frågan om lagvalsregelns tillämpningsområde och konstaterat att den synes kunna användas endast när lagregel står mot lagregel, regeringsförordning mot regeringsförordning eller om föreskrifter på myndighetsnivå sinsemellan är oförenliga. [ övriga fall framstår lagvalsregeln enligt lagrådet som antingen obehövlig eller stridande mot regeringformens normgivingssystem. Om en lagvalsregel anses nödvändig bör den enligt lagrådets uppfattning omfor- muleras så att dess grundlagsbetingade begränsningar kommer till direkt uttryck i lagtexten.

Jag kan hålla med lagrådet om att lagvalsregeln inte i sig har några effekter mellan regler på olika konstitutionella nivåer utan att valet av tillämplig regel där styrs av normhierarkins principer. Som jag tidigare framhållit anser jag dock att en lagvalsregel är nödvändig för att Sverige skall kunna sägas ha uppfyllt sina förpliktelser enligt protokoll 35 till EES-avtalet. Genom att i EES-lagen ange lagvalsregelns tillämpningsom- råde till i första hand konflikter mellan regler i lag borde lagrådets syn- 138

punkter kunna tillgodoses i betydande utsträckning. Vidare bör i regeln Prop. 1991/92: 170 anges att konflikter mellan två regeringsförordningar eller mellan myndig- Bilaga 1 hetsföreskrifter skall lösas enligt samma princip.

Det är i detta sammanhang att märka att protokoll 35 behandlar möjliga konflikter mellan införlivade EES-regler och andra författningsbestämmel- ser. Om två nationella föreskrifter står i konflikt med varandra och en av dem har EES-urSprung, skall alltså den senare ta över. Protokollet behand- lar däremot inte vad som skall hända om en EFTA-stat skulle ha underlåtit eller brustit i att införliva EES-reglerna. Någon motsvarighet till vad som i EG benämns direkt effekt av inte genomförda direktiv har Sverige alltså inte åtagit sig att införa genom protokoll 35. Lagvalsregeln är inte heller avsedd att åstadkomma ett sådant resultat. För tydlighetens skull vill jag också här säga att om Sverige skulle brista i sina åtaganden att införliva EES-regler. detta skulle innebära ett folkrättsligt brott mot avtalet. En sådan fråga kan komma att prövas av såväl ESA som senare EFTA- domstolen.

Hovrätten över Skåne och Blekinge har förordat att lagvalsregeln i EES-lagen begränsas till att gälla just .EES-lagen och att man i varje författning som meddelas till uppfyllande av Sveriges förpliktelser enligt EES-avtalet inför en motsvarande regel för den författningen. Jag kan ha förståelse för att man på det sättet skulle vinna i tydlighet om vilka regler som skall tillämpas men menar ändå att detär värdefullt att en gång för alla slå fast principen om att EES-reglerna skall tillämpas vid normkonflikter. Jag räknar med att det skall vara möjligt att på annat sätt klargöra vilka regler som är EES-regler. Jag vill dock säga att ingenting torde hindra att det i andra författningar görs en hänvisning till EES-lagen i detta hänse- ende.

Flera remissinstanser har vänt sig mot att beteckningen lagval används på paragrafen och i stället förordat rubriken företräde. Termen lagval används inom den internationella privaträtten som beteckning för valet mellan olika tillämpliga rättsordningar. I detta fall rör det sig som jag tidigare nämnt om ett val mellan svenska regler. Eftersom regeln behandlar valet mellan regler som befinner sig på samma konstitutionella nivå är enligt min uppfattning begreppet företräde inte heller helt rättvisande.

Den föreslagna lagvalsregeln innebär självfallet att EES-reglerna tilläm- pas framför andra regler av äldre datum. Att så blir fallet följer emellertid redan av den allmänna principen om att äldre lag får vika för yngre. Det speciella med lagvalsregeln är i stället att den innebär ett avsteg från denna princip i så måtto att yngre regler får vika för äldre EES-regler.

I promemorian uttalades att lagvalsregeln skulle ha verkningar också mellan de olika konstitutionella nivåerna. Enligt allmänna principer gäller ju att oberoende av ålder får myndighetsföreskrifter vika för regeringens förordningar, vilka i sin tur får vika för av riksdagen beslutade lagar. Genom lagvalsregeln i EES-lagen skulle riksdagen enligt vad som sades i promemorian emellertid ha förklarat att en senare tillkommen lag skulle stå tillbaka för EES-regler i en äldre förordning, om inget annat sades i lagen. På motsvarande sätt skulle äldre myndighetsföreskrifter med EES- regler tillämpas framför yngre regeringsföreskrifter. om det inte i regering— 139 ens förordning angavs att så inte skulle vara fallet.

Några remissinstanser har ifrågasatt det konstitutionellt riktiga i detta Prop. 1991/92: 170 resonemang och särskilt pekat på att behörighet för regeringen att besluta Bilaga 1 föreskrifter i ett visst ämne enligt 8 kap. 14 & regeringsformen inte hindrar riksdagen från att genom lag meddela föreskrifter i samma ämne. Den lag som riksdagen beslutar skulle i ett sådant fall i stället göra en regeringsfö- reskrift verkningslös även om regeringens förordning är en EES- anpassning.

Jag kan hålla med om att principen om riksdagens suveränitet som lagstiftare gör att regler i lag som huvudregel sätter alla andra föreskrifter ur spel. Om riksdagen lagstiftat på ett område där regeringen med stöd av ett bemyndigande i lag eller med utnyttjande av sin direkt på regeringsfor- men grundade normgivningskompetens redan meddelat föreskrifter i för- ordning tar alltså lagen i princip över. Om det i ett sådant fall skulle uppkomma konflikter mellan en lag och EES-regler i förordningsform torde dessa i flertalet fall kunna lösas genom en fördragskonform tolkning. Det måste nämligen, om inget annat framgår av lagstiftningsärendet, kunna förutsättas att riksdagen inte avsett att bryta mot Sveriges förplik- telser enligt EES-avtalet.

Som konstitutionsutskottet uttalat (1989/901KU30 s. 89) är det en grundläggande princip att regeringen och myndigheter skall känna till förekomsten av och innehållet i såväl de regler de har att tillämpa som de konventioner och andra internationella åtaganden som har betydelse för handläggningen.

Som det påpekats i promemorian kan regeringsförordningar eller myn- dighetsföreskrifter som införlivar EES-regler med svensk rätt inte tilläm- pas framför äldre föreskrifter som meddelats på högre konstitutionell nivå. En sådan konfliktsituation skulle emellertid endast kunna uppträda om EES-reglerna införlivats i svensk rätt av ett organ som saknat behörighet att besluta om ett sådant införlivande. eftersom regeringen eller en myndighet inte kan besluta i en fråga som är lagbunden. Att även i ett sådant fall ge EES-reglerna ”företräde" skulle strida mot regeringsformens regler om normgivningskompetensens fördelning mellan olika organ och skulle också kunna komma i konflikt med den s.k. formella lagkraftens princip i 8 kap. 17 g" regeringsformen, enligt vilken lag inte får ändras eller upphävas annat än genom lag. Alltså anser jag att det inte finns anledning att reglera situationen att en nyare EES-föreskrift i annan författning än lag strider mot en äldre lagregel om samma förhållande.

För att det skall bli möjligt att tillämpa en ordning som den nu förordade måste det framgå vilka regler som är EES-regler och vilka som inte är det. Vid inkorporering medför den införlivandeteknik som används att det av författningen tydligt framgår att det är fråga om EES-regler. Vid transfor- mering bör införlivandetörfattningen lämpligen utformas så att det fram- går att den innefattar genomförandet av regler som har sin grund i "EES- direktiv". där så är möjligt. Jag återkommer till denna fråga i avsnittet Publiceringsfrågor.

Jag vill i detta sammanhang ta upp en fråga som berörts av ett antal remissinstanser. På många områden har svensk rätt redan anpassats till vad som gäller inom EG. De åtaganden som EES-avtalet innebär är då 140

redan uppfyllda och några nya lagstiftningsåtgärdcr behövs inte. En på Prop. 1991/92: 170 detta sätt redan beslutad lag kan dock inte sägas vara beslutad ”till Bilaga 1 uppfyllande av Sveriges förpliktelser enligt EES-avtalet" och skulle därige- nom inte träffas av lagvalsregeln. Det skulle också ställa sig svårt att så här i efterhand och utan ändring av dem förläna dessa lagar en ny status i förhållande till alla andra. Detta problem kan dock inte uppstå beträffande de EG-förordningar som är direkt tillämpliga i EG. När sådana omvandlas till svensk rätt skall deju inkorporeras med de anpassningar som föranleds av EES-avtalet och någon sådan anpassning har inte redan genomförts. Det är alltså enbart beträffande direktiv som detta problem uppstår. Min uppfattning är emellertid att det måste vara möjligt att lösa eventuellt uppkommande sådana med hjälp av en fördragskonform tolkning.

En annan fråga som berörs av ett antal remissinstanser är hur lagvalsre- geln skall tillämpas beträffande regler som är grundade på fakultativa bestämmelser i direktiv. Jag kan för egen del inte se annat än att om vi vid införlivandet av ett direktiv valt en lösning som detta anvisar som fakul- tativ. den införlivade regeln får företräde framför en regel som inte är grundad på direktivet. Om vi skulle hamna i en konflikt mellan två regler som båda är förenliga med direktivet, måste en sådan lösas med tillämp- ning av allmänna tolkningsprinciper. Oavsett vilken av reglerna som väljs blirju resultatet EES-enligt.

Hänvisningar till S14-2

14.3. EFTA-domstolen

Mitt förslag: Huvudbestämmelserna i övervakningsavtalet inkorpo- reras genom 3 (5 EES-lagen. Därmed blir de grundläggande bestäm- melserna om EFTA-domstolen gällande som lag här i landet. Härut- över krävs lagstiftning endast för att reglera ett par speciella åtagan- den som följer av avtalet. Det gäller bl.a. möjligheten för EFTA- domstolen att höra vittnen i Sverige och vilka regler som skall gälla för åtal i Sverige mot den som är domare i EFTA-domstolen.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Remissinstanserna: Ett par remissinstanser berör frågor som är aktuella här. Vad remissinstanserna anför framgår i det följande.

Skälen för mitt förslag: Inledningsvis vill jag lämna några allmänna synpunkter på behovet av en domstol på internationell nivå i ett interna- tionellt samarbete av den typ som EES utgör.

Den traditionella folkrätten karaktäriseras av att rättskipningen är fri- villig. En stat kan inte lagföras för folkrättsöverträdelser vid en internatio- nell domstol annat än om staten själv har samtyckt till det. Känneteck- nande för EG är att dess medlemsstater i samband med anslutningen till EG:s grundfördrag har accepterat att underkasta sig en obligatorisk rätt- skipning av EG: sjudiciella organ.

Detta hänger först och främst samman med behörigheten för EG att lagstifta. dvs. det överstatliga inslaget i EG. Att majoritetsbeslut används i 141

ökande omfattning inom EG -— särskilt i och med enhetsakten — gör också Prop. 1991/92: 170 att kommissionens och domstolens kontroll av att medlemsstaterna följer Bilaga 1 de gemensamma reglerna numera har blivit än mera betydelsefull, efter- som en medlemsstat kan bli bunden av en rättsakt som den vid beslutsfat- tandet har varit emot. EG skiljer sig vidare från andra internationella organisationer genom att ha kompetens att lägga förpliktelser på medlems- staternas medborgare. Rådet och kommissionen utövar därmed befo- genheter som före 15st tillkomst uteslutande tillkom medlemsstaternas egna myndigheter. Det har också av den anledningen ansetts nödvändigt att kringgärda rådets och kommissionens myndighetsutövning med vissa begränsningar, och därvid har domstolskontroll ansetts särskilt betydelse- full.

I förhandlingarna om EES-avtalat har parterna varit överens om att det måste finnas möjligheter till judiciell prövning också inom EES. Den slutliga lösningen har som jag har nämnt tidigare — blivit att det för detta syfte inte skall finnas några gemensamma EES-domstolar. I stället skall EG-domstolcn vara judiciell instans på EG-sidan även i EES-frågor medan det för EFTA-staterna skall finnas en särskild EFTA-domstol. I EES-avtalet har EFTA-staterna sålunda förbundit sig att inrätta en sådan domstol. I ett tidigare skede av förhandlingarna var parternas uppfattning att det borde finnas gemensamma EES-domstolar. Situationen förändrades i och med att EG—domstolen i sitt första yttrande över avtalet uttalade att EES-domstolarna var oförenliga med Romfördraget.

I själva EES-avtalet anges endast att en EFTA-domstol skall inrättas av EFTA-staterna och vilka uppgifter som det särskilt skall ankomma på den domstolen att fullgöra (art. 1082). I en gemensam deklaration till avtalet har EFTA-staterna förklarat sig beredda att — om det visar sig nödvändigt _ inrätta också en första domstolsinstans för överprövning av konkurrens- ärenden.

Som nämnts har alltså EFTA-staterna i övervakningsavtalet kommit överens om att inrätta en EFTA—domstol (art. 27). Förutom i övervaknings- avtalet finns, som tidigare redovisats, bestämmelser om EFTA-domstolen också i två protokoll till detta avtal. ett med stadgar för domstolen (prot. 5) och ett med regler om immunitet och privilegier (prot. 7).

Bestämmelserna i övervakningsavtalet om EFTA-domstolen bör, som jag tidigare föreslagit, inkorporeras genom 3 5 EES-lagen. Härutöver krävs Särskilda lagstiftningsåtgärder i ett par hänseenden. Innan jag berör dem vill jag kortfattat erinra om innehållet i de grundläggande avtalsbestäm- melserna om domstolen.

Enligt övervakningsavtalet skall EFTA-domstolen:

- pröva frågor där ESA har ansett att en EFTA-stat inte har fullgjort sina åligganden (art. 31), _- slita tvister mellan två eller flera EFTA-stater (art. 32), -— på begäran av domstolar i EFTA-staterna avge rådgivande yttranden om tolkningen av EES-avtalet (art. 34), —— överpröva påföljder som ESA har förordnat om (art. 35), _— på talan av en EFTA-stat, eller under vissa förutsättningar — en enskild, pröva om ESA har överskridit sina befogenheter eller handlat i ' 142

strid med eller underlåtit att vidta åtgärd enligt EES-avtalet eller Prop. 1991/92: 170 övervakningsavtalet (art. 36 och 37). Bilaga 1

- pröva mål där talan om skadeståndsansvar har riktats mot ESA (art. 39). I domstolen skall finnas sju domare (art. 28). Det är EFTA-staternas regeringar som enhälligt skall utnämna domarna för en tidsperiod om sex år (art. 30). I likhet med vad som gäller i EG-domstolen skall den som utses till domare i EFTA-domstolen vara en person vars oavhängighet är oom- tvistad och som uppfyller sitt hemlands krav för innehav av de högsta domarämbetena eller som är jurist med allmänt erkända kvalifikationer (art. 30). Domstolen skall avgöra sina mål och ärenden i plenum, men EFTA-staterna kan på begäran av domstolen —— besluta att den skall vara indelad och döma i avdelningar (art. 29).

Som jag nyss nämnde kräver inrättandet av EFTA-domstolen särskilda lagstiftningsåtgärdcr i ett par hänseenden. I stadgarna för EFTA-domstolen (prot. 5 till övervakningsavtalet) finns två sådana bestämmelser. 1 en av dessa (art. 25) föreskrivs att EFTA-domstolen skall kunna förordna att förhör med ett vittne eller en sakkunnig skall äga rum vid en domstol i det land där vittnet eller den sakkunnige har sitt hemvist. I likhet med vad som har föreslagits i promemorian anserjag att detta bör lösas genom att det i EES-lagen anges att lagen (1946: 818) om bevisupptagning åt vissa interna- tionella organ är tillämplig i sådana fall. Inte någon av remissinstanserna har invänt mot en sådan lösning.

Enligt en annan bestämmelse i stadgarna (art. 26) skall en EFTA-stat behandla tredskande vittnen och sakkunniga eller vittnen och sakkunniga som begår mened inför EFTA-domstolen på sam ma sätt som om förseelsen hade begåtts vid en domstol i EFTA-staten. I ett sådant fall skall EFTA- staten enligt stadgarna låta åtala ifrågavarande vittne eller sakkunnig vid behörig nationell domstol. För uppfyllande av denna avtalsförpliktelse krävs vissa ändringar i brottsbalken. Dessa förutsätter närmare över- väganden i olika hänseenden, vilka enligt min uppfattning inte bör göras i detta sammanhang.

I det protokoll (prot. 7) som innehåller regler om immunitet och privi- legier för EFTA-domstolen finns en bestämmelse (art. 7.1) som anger att lagföring för brott av en domare i EFTA-domstolen får ske endast enligt särskilda regler. Avtalsbestämmelsen innebär att om en sådan lagföring äger rum i Sverige den måste ske inför den domstol som hos oss är behörig att dömajustitieråd och regeringsråd (3 kap. 3 & rättegångsbalken).

l promemorian har föreslagits att detta bör tillgodoses genom en före- skrift i EES-lagcn om att 3 kap. 3 & rättegångsbalken skall tillämpas vid åtal här i landet mot den som är domare i EFTA-domstolen. En remissinstans anser att en sådan bestämmelse inte hör hemma i EES-lagen utan att regleringen i stället bör göras direkt i rättegångsbalken. Jag kan i viss mån dela den uppfattningen, eftersom bestämmelsen otvivelaktigt framstår som perifer i sammanhanget. Enligt min uppfattning kan emellertid det- samma anföras mot att den placeras i rättegångsbalken. Att reglera denna fråga för sig, i en särskild lag, är som jag ser det mindre lämpligt. Vid valet mellan de två alternativ som sålunda står till buds harjag stannat för att 143

promemorians förslag ändå är att föredra. Dock bör. som en remissinstans Prop. 1991/92: 170 har påpekat. i bestämmelsen hänvisas också till reglerna i 20 kap. 105 Bilaga 1 rättegångsbalken om inskränkning i målsägandens åtalsrätt.

Som en remissinstans påtalar bör rubriken före de avslutande bestäm- melserna i EES-lagen ändras. I stället för promemorians förslag ”Övriga bestämmelser” föreslår jag ”Vissa särskilda bestämmelser om EFTA- domstolen”.

Jag har i de frågor som jag nu har redogjort för samrått med chefen för justitiedepartementet. Hon har beträffande de erforderliga ändringarna i brottsbalken förklarat sig ha för avsikt att inom kort återkomma till regeringen med förslag i ämnet.

Hänvisningar till S14-3

  • Prop. 1991/92:170: Avsnitt 12.4

14.4. Enhetlig tolkning

Min bedömning: Relevanta avtalsbestämmelser om enhetlig tolk- ning inkorporeras genom 2 och 355 EES-lagen. Några särskilda bestämmelser härutöver i lag behövs inte.

Promemorians bedömning: Överensstämmer delvis med min. Remissinstanserna: Flera remissinstanser har synpunkter på artikel 6 i EES-avtalet. dvs. den bestämmelse som anger att regler i EES-avtalet som har sin motsvarighet i EG-rätten skall tolkas i enlighet med relevanta avgöranden av EG-domstolen. Likaså har flera remissinstanser kommen- tarer från olika utgångspunkter till den i promemorian föreslagna bestämmelsen om att domstolar här i landet kan inhämta tolkningsyttran- den från EFTA—domstolen. Ett par av dessa remissinstanser anser att bestämmelsen är obehövlig. Några remissinstanser har synpunkter på det system för utväxling av domar som avtalet innehåller.

Skälen för min bedömning: En viktig fråga i förhandlingarna har varit att inom ramen för det samarbete mellan parterna som avtalet förutsätter finna former som möjliggör en enhetlig tolkning och tillämpning inom EES av de gemensamma reglerna. I det följande lämnarjag först en översiktlig redogörelse för de bestämmelser härom som finns i avtalet. På grund av det innehåll avtalet slutligen har fått skiljer sig denna redogörelse på ett par punkter från motsvarande redogörelse i promemorian. Därefter redovisar jag mina överväganden.

Redan i ingressen till EES-avtalet sägs att avtalsparternas strävan är att uppnå och vidmakthålla en enhetlig tolkning och tillämpning av såväl avtalet som sådana bestämmelser i EG-rätten som materiellt har sin motsvarighet i avtalet och att enskilda skall behandlas lika såvitt avser de fyra friheterna och förutsättningarna för en fri konkurrens.

Som har nämnts innehåller avtalet också vissa grundläggande regler om samarbete som har betydelse i det här sammanhanget. Enligt en sådan bestämmelse (art. 3) skall parterna vidta alla allmänna eller särskilda åtgärder som kan säkerställa uppfyllandet av de förpliktelser som följer av avtalet samt avhålla sig från alla åtgärder som kan äventyra förverkligandet av avtalets mål. 144

En bestämmelse i avtalet som är av särskild betydelse i det här samman- Prop. 1991/92: 170 hanget är artikel 6, som tar direkt sikte på en enhetlig tillämpning och Bilaga 1 tolkning av gemensamma EES-regler. Den har följande lydelse:

”Utan att föregripa en framtida utveckling av rättspraxis skall bestäm- melserna i detta avtal, i den mån de i sak är identiska med motsvarande bestämmelser i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen samt med rättsakter som antagits med tillämpning av dessa två fördrag, vid genomförande och tillämpning tolkas i enlighet med relevanta avgöranden av Europeiska gemenskapernas domstol sommed- delats före dagen för undertecknandet av detta avtal.”

Jag vill här skjuta in att det sedan förslaget remitterades till lagrådet har gjorts vissa språkliga justeringari den svenska översättningen av artikel 6. Den nyss redovisade lydelsen — som är den slutgiltiga överensstämmer sålunda i några hänseenden inte med den som fanns angiven i lagrådsre- missen. Självfallet har därmed inte den sakliga innebörden av artikeln förändrats, men den slutliga versionen är enligt min uppfattning ägnad att bättre klargöra bestämmelsens innehåll och därmed undanröja bl.a. den möjlighet till felaktig tolkning av artikeln som lagrådet har påpekat. Jag återkommer strax till den frågan.

Artikel 6 innebär att en EES-regel som i och med avtalet införlivas i den svenska rättsordningen — och som materiellt har sin motsvarighet i EG- rätten — skall ges det innehåll som denna regel har fått genom EG- domstolens praxis. För tolkning och tillämpning av sådana EES-regler är det således nödvändigt för svenska domstolar och myndigheter att göra sig närmare förtrogna med innehållet i avgöranden som EG-domstolen har meddelat. En motsvarande reglering finns i artikel 3 punkt 1 i övervaknings— avtalet.

I syfte att underlätta en enhetlig tolkning och tillämpning av gemen- samma regler finns vidare en bestämmelse i avtalet (art. 106) om att ett system för utväxling av domar skall upprättas. Enligt detta skall EFTA- domstolen och de slutliga domstolsinstanserna i EFTA-staterna sända relevanta avgöranden till registratorn vid EG-domstolen. De insända av— görandena skall liksom avgöranden från EG-domstolen systematise- ras av registratorn som i erforderlig utsträckning också skall ombesörja att det görs översättningar och sammanfattningar av avgörandena och att de publiceras. Vidare skall registratorn svara för att denna information distri- bueras till de nationella myndigheter som, enligt varje avtalsparts bestäm- mande, skall ansvara för att den sprids vidare till berörda nationella domstolar.

För att uppnå en så enhetlig tolkning som möjligt har EES-kommittén fått i uppgift att fortlöpande hålla praxisutvecklingen vid EG-domstolen och EFTA-domstolen under uppsikt (art. 105). Om det visar sig uppstå skillnader i de båda domstolarnas rättstillämpning. som kommittén inte lyckas komma till rätta med inom en viss tid. skall tvistlösningsmekanis- men i artikel 111 tillämpas.

Vidare skall nämnas en bestämmelse i ESA-avtalet (art. 3.2), enligt vilken EFTA-domstolen i sin tillämpning av EES-avtalet och övervaknings- 145

avtalet skall — för tiden efter undertecknandet av EES—avtalet ta Prop. 1991/922170 vederbörlig hänsyn till vissa avgöranden av EG-domstolen. Det gäller Bilaga I sådana avgöranden av EG-domstolen som avser tolkningen av EES-avtalet eller regler i EG-rätten som är materiellt identiska med bestämmelser i EES-avtalet.

Enligt EES-avtalet (art. 107. prot. 34) kan EFTA-staterna låta sina nationella domstolar inhämta besked från EG-domstolen om hur bestäm- melser i EES-avtalet skall tolkas. Ett sådant tolkningsbesked skall vara bindande för den nationella domstolen.

I en av bestämmelserna i övervakningsavtalet (art. 34) föreskrivs, som jag har nämnt tidigare, att EFTA-domstolen skall ha till uppgift att avge rådgivande yttranden om tolkningen av EES-avtalet. Om en sådan tolkningsfråga uppkommer vid en domstol i en EFTA-stat, får domstolen — om den anser det nödvändigt be EFTA-domstolen att yttra sig i frågan. Vidare sägs i bestämmelsen att en EFTA-stat i sina nationella regler får begränsa rätten att inhämta yttranden till sådana domstolar vars avgöranden inte kan överklagas.

Jag har även i de frågor som berörs i detta avsnitt samrått med chefen för justitiedepartementet.

Bestämmelsen i artikel 6 i EES-avtalet, om att EG—regler som ingår i EES-avtalet skall ges den tolkning som de har fått genom avgöranden av EG-domstolen. blir införlivad i svensk rätt genom EES-lagen. Ytterligare lagstiftning är inte nödvändig. Från remisshåll framförs inte någon annan uppfattning.

Flera remissinstanser lämnar mera allmänna synpunkter på artikel 6. Ett par av dessa remissinstanser framhåller behovet av att EG-domstolens praxis i relevanta delar görs tillgänglig för domstolar och myndigheter. Jag delar denna uppfattning och frågan, som för övrigt också har uppmärksam- mats i riksdagen (mot. 1991/92: U701), övervägs för närvarande i rege- ringskansliet. Det är möjligt att därvid erfarenheter från Danmarks inträde i EG kan tas till vara.

Lagrådet påpekar att artikel 6, som riktar sig till nationell domstol eller annan nationell myndighet, kan läsas så att hänsyn inte får tas till EG- domstolens avgöranden efter dagen för EES-avtalets undertecknande sam- tidigt som EFTA-domstolen enligt artikel 3.2 i övervakningsavtalet skall beakta sådan praxis. Enligt lagrådet framstår artiklarna som i sak mot- stridiga. I anslutning härtill påpekar lagrådet att ett yttrande från EFTA- domstolen i en tolkningsfråga visserligen inte är bindande för den natio- nella myndigheten. men att det innehåller viktig information om EG- domstolens praxis. Därför finner lagrådet det angeläget att framhålla att artikel 6 i EES-avtalet inte bör ses som ett förbud mot att beakta avgöran- den av EG-domstolen efter avtalets undertecknande.

Jag delar lagrådets uppfattning. Nationella domstolar och myndigheter skall Självfallet vara oförhindrade att i sin rättstillämpning beakta även sådan praxis från EG-domstolen som hänför sig till tiden efter EES-avtalets undertecknande. Som lagrådet säger skulle ett förbud mot att på det nationella planet beakta sådan praxis direkt strida mot en av grundtan- karna i avtalet, nämligen den att skapa en rättslig enhetlighet inom EES— 146

området. Jag kommer avslutningsvis i detta avsnitt att något ytterligare Prop. 1991/92: 170 beröra frågan om betydelsen av EG-domstolens avgöranden och då särskilt Bilaga 1 mot bakgrund av det förhållandet att det till EG:s lagstiftning och därmed till EES—regler — kommer att saknas förarbeten av det slag som vi är vana vid.

Systemet för utväxling av domar berörs av ett par remissinstanser. Jag delar den uppfattning som uttrycks i promemorian att samordningen av systemet bör ske centralt. Som anförs av en av remissinstanserna är det angeläget att informationen får så stor spridning som möjligt. dvs. inte bara till domstolar och myndigheter utan även till allmänheten. Det kan dessutom, som särskilt påpekas av en remissinstans. finnas ett nationellt behov av att inte bara informera om avgöranden av de högsta instanserna utan information också om avgöranden av domstolar på lägre nivå kan vara värdefull. Med anledning av vad samma remissinstans påtalar vill jag framhålla att jag delar uppfattningen att det är den ifrågavarande dom- stolen som själv skall svara för urvalet av de avgöranden som skall sändas till EG-domstolen. De närmare formerna för denna verksamhet kan regle- ras i förordning.

Beträffandc den möjlighet till inhämtande av bindande tolkningsbesked från EG-domstolen som EES-avtalet innehåller harjag samma uppfattning som den som kommer till uttryck i promemorian. Eftersom stöd för en sådan ordning saknas i regeringsformen, kan vi inte utnyttja den. Och enligt vad jag har erfarit så lär inte heller någon av de andra EFTA-staterna komma att begagna sig av denna möjlighet.

Flera remissinstanser berör systemet med rådgivande tolkningsyttran- den från EFTA-domstolen.

Ett par remissinstanser anser att den i promemorian föreslagna bestäm- melsen i EES—lagen om dessa tolkningsyttranden (18 &) är obehövlig, efter- som övervakningsavtalet — där EFTA-domstolens uppgifter anges inkorporeras genom 35 EES-lagen. Promemorians förslag synes ha sin utgångspunkt närmast i en önskan att —- utöver vad som kan utläsas av 3 5 och det bakomliggande avtalet —- ge mera direkt information om möjlig- heten att inhämta yttranden från EFTA-domstolen. Jag kan hysa en viss förståelse för det,men i likhet med den nämnda remissuppfattningen anser jag att bestämmelsen inte behövs och därför bör utgå. Det behov av ytterligare information om möjligheten att inhämta tolkningsyttranden som eventuellt kan föreligga. bör kunna tillgodoses på andra sätt.

I ett remissyttrande ifrågasätts om inte vissa frågor av processrättslig natur -— bl. a. om vem som får överklaga och om s.k. litis pendens bör regleras närmare.

Ett beslut av en domstol att inhämta yttrande från EFTA-domstolen utgör — med processrättslig terminologi ett beslut under rättegången. Ett annat exempel på ett sådant beslut är inhämtande av yttrande från socialnämnden i vårdnadsmål och ännu ett annat. mera näraliggande. inhämtande av yttrande om innehållet i utländsk rätt. Något behov av speciella regler utöver dem som redan finns, i främst rättegångsbalken och förvaltningsprocesslagensynes inte föreligga. Skulle det efter en tid — när vi har erfarenheter av den nya ordningen — visa sig att det behövs 147

särskilda regler i något hänseende för inhämtande av yttranden från Prop. 1991/92: 170 EFTA-domstolen. kan frågan tas upp till förnyade överväganden. Tilläggas Bilaga 1 kan att det, enligt vad jag har fått berättat för mig, i den danska motsvar- igheten till rättegångsbalken -— rettsplejelovcn — inte finns några speciella bestämmelser som tar sikte på danska domstolars inhämtande av tolknings- besked från EG-domstolen.

Ett par remissinstanser påpekar att formuleringen av andra meningen i 18% i promemorieförslaget kan ge intryck av att regeringen skall ge före- skrifter också om annat än formerna för en domstols inhämtande av tolkningsyttrande. Även om jag, som sagt, anser att den ifrågavarande bestämmelsen helt bör utgå vill jag ändå framhålla att det naturligtvis är domstolen själv som skall avgöra om och i vilka hänseenden den anser sig behöva fråga EFTA-domstolen till råds. Eventuella föreskrifter skall alltså, som remissinstanserna har påtalat, avse endast formerna för domstolens inhämtande av yttrande. Det kan exempelvis av praktiska skäl vara lämp- ligt att en begäran om yttrande vidarebefordras till EFTA-domstolen av en central myndighet, t.ex. ett departement. Detta kan som föreslås i promemorian — regleras i förordningsform. varvid bestämmelserna i förordningen (1981z366) om rätt att i vissa fall begära upplysningar om innehållet i utländsk rätt kan tjäna som förebild i tillämpliga delar. Efter- som sådana föreskrifter endast skulle avse formerna för inhämtande av yttrande — yttranden som dessutom skall vara blott rådgivande — kan jag inte dela uppfattningen. som en remissinstans ger uttryck för, att föreskrif- terna måste ges i form av lag.

Som har nämnts lämnar övervakningsavtalet utrymme för att en EFTA- stat i sina nationella regler begränsar möjligheten att inhämta yttranden från EFTA-domstolen till domstolsinstanser vars avgöranden inte kan överklagas. Några av remissinstanserna har beretts tillfälle att i särskild ordning lämna sina synpunkter på denna fråga. Jag har härvidlag samma uppfattning SOm de remissinstanser som uttalar sig i frågan. nämligen att någon sådan begränsning inte bör ske. Det får anses ligga ett värde i sig att så många domstolar som möjligt kan vända sig till EFTA-domstolen, och en sådan ordning är dessutom ägnad att främja en enhetlig tillämpning av EES-reglerna. Någon fara för att handläggningen av ett mål skulle komma att onödigt fördröjas på grund av att yttrande inhämtas från EFT A- domstolen torde inte föreligga. Som en remissinstans har påpekat torde nämligen EFTA-domstolens arbetsbörda inte komma att vara påtagligt stor, åtminstone inte till en början.

Ett par remissinstanser anser att det behövs klarlägganden beträffande vilka andra organ som vid sidan om rena domstolar skall kunna inhämta tolkningsyttranden. Några sådana klarlägganden är det emellertid inte möjligt att göra i det här sammanhanget, eftersom det är EFTA-domstolen som själv skall avgöra om den myndighet som begår ett yttrande är behörig eller ej. Vad som kan sägas är att det framstår som sannolikt att EFTA- domstolen kommer att beakta EG-domstolens praxis i sådana frågor, och att enligt denna praxis domstolsbegreppet har utsträckts till att omfatta också andra, domstolsliknande organ. EG-domstolens praxis härvidlag

finns beskriven i gängse litteratur på området (set.ex. EF-Karnov, 1990, s. Prop. 1991/92: 170 988 ff). Bilaga 1

Avslutningsvis vill jag här något beröra en fråga som har viss anknytning till vad jag nyss sade om att det inte är möjligt att uttala sig om hur EFTA-domstolen kommer att tolka en viss bestämmelse i avtalet. Det gäller frågan om uttalanden i förarbeten till lagstiftning på områden som omfattas av EES—avtalet. Jag tänker också något beröra vilken betydelse som EES-avtalet rent allmänt kommer att ha för de dömande instanserna. Båda dessa frågor har berörts även av lagrådet.

Till EG: s lagstiftning finns inte förarbeten av den typ som vi är vana vid. Beslut om ny lagstiftning i EG utgör inte sällan kompromisser inom rådet och kommissionen, beslut som dessutom är framförhandlade utan offentlig insyn. De enda officiella motiv som finns till EG-lagstiftning är de relativt kortfattade och allmänt hållna ingresser som vanligen inleder varje förord- ning eller direktiv. Dessa ingresser är inte av den resonerande eller argu- menterande karaktär som vi hos oss finner i propositioner och utskottsbe- tänkanden. och några uttalanden om hur en viss bestämmelse i en förord- ning eller ett direktiv skall tolkas förekommer inte där. Inte heller i några andra dokument eller uttalanden från kommissionen eller ministerrådet i samband med att nya regler antas ges någon sådan vägledning. Detta beror på att det är EG-domstolen som enligt EG:s rättsordning är exklusivt behörig att göra auktoritativa uttalanden om innebörden av EG:s rättsreg- ler.

Redan den omständigheten att vi i EES—avtalet har regler om en enhetlig tolkning och tillämpning av EES-regler som materiellt motsvaras av regler i EG-rätten omöjliggör i princip att vi i propositioner eller utskottsbetän- kanden i samband med implementeringen av sådana regler gör uttalanden om hur dessa regler skall tolkas. Härtill kommer att vi enligt avtalet skall införliva förordningar som sådana, dvs. utan några som helst ändringar eller tillägg, och att vi när det gäller direktiv har valfrihet endast i fråga om formerna för och sättet för införlivande.

Den här synen på motivuttalanden till sådan svensk lagstiftning som har sin grund i EG-regler kan för övrigt numera sägas ha lagts fast av riksdagen. I samband med behandlingen för en tid sedan av regeringens förslag till ny lagstiftning om produktansvar (prop. 1990/91: 197) ett förslag som grundade sig på ett EG-direktiv i ämnet -— gjorde lagutskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande (1991/92:LU14, rskr. 78) bl.a. följande uttalande (s. 9):

”Mot bakgrund av det anförda finner utskottet att övervägande skäl talar för att ett sådant restriktivt utformat undantag för utvecklingsskador. som återfinns i EG-direktivet, bör införas även i den svenska produktansvarsla- gen.

Ifråga om tillämpningen av den nu förordade undantagsregeln anser sig utskottet inte böra göra några uttalanden härom. Det bör ankomma på domstolarna att med utgångspunkt i EG-direktivet och med vägledning av den rättspraxis som bildats inom EG och som kan komma att utvecklas inom EES-området avgöra hur den ifrågavarande bestämmelsen skall tillämpas." 149

Även lagrådet anför i sitt yttrande att rättsutvecklingen inom EG i stor Prop. 1991/92: 170 utsträckning sker genom domstolspraxis, ytterst genom EG-domstolens Bilaga 1 avgöranden. Lagrådet framhåller därvid att frånvaron av egenliga förar- beten eller motiv till EG:s rättsakter innebär att det vid sidan av själva författningstexten ges liten vägledning för domstolar och andra berörda hur en bestämmelse är avsedd att tolkas. Enligt lagrådet innebär detta att det finns anledning anta att också svensk lagstiftningsteknik kommer att i vissa hänseenden förändras med ett EES-avtal och lagrådet hänvisar där- vid till uttalanden i ett nyligen avlämnat regeringsförslag (prop. 1991/92: 135 s. 8) som är av huvudsakligen samma innebörd som det riksdagsuttalande som jag nyss redovisade.

Även för min egen del blir slutsatsen att det i framtida lagförarbeten på de områden som omfattas av EES-avtalet inte kommer att finnas något utrymme för sådana motivuttalanden om hur vissa regler bör tolkas som hos oss av tradition har tillmätts stor betydelse i domstolarnas rättstillärnp- ning. Detta innebär emellertid inte att motivuttalanden helt kommer att saknas på dessa områden. Bl.a. kan det vara lämpligt att i en lagrådsremiss eller en proposition som gäller införlivande av ett EG-direktiv göra uttal- anden om varför en viss föreslagen reglering kan anses överensstämma med vad det ifrågavarande direktivet kräver.

Jag delar lagrådets uppfattning att vad som nu har sagts innebär att domstolarnas betydelse över huvud torde komma att öka samtidigt som det kommer att ställas stora krav på de dömande instanserna.

En följd av den nya regleringen kan som lagrådet anför antas vara att det framdeles blir svårare än för närvarande att tillägna sig vad som är gällande svensk rätt. SärSkilt för enskilda personer och företag — men även för domstolar. myndigheter, advokater och andra berörda — kan det vara komplicerat att i en uppkommen fråga skaffa sig en tillförlitlig överblick över EES-rättens innehåll och dess förhållande till interna svenska bestäm- melser och svensk rättspraxis. Jag vill därför i likhet med lagrådet under- stryka vikten av att publicerings- och informationsfrågor i anslutning till EES-avtalet och framtida ändringar däri ägnas den största uppmärksamhet liksom att det är påkallat med en omfattande utbildningsverksamhet. Jag återkommer senare till dessa frågor men vill redan i detta sammanhang framhålla att en omfattande utbildnings- och informtionssverksamhet i rättsliga frågor redan pågår på olika håll. Som exempel kan nämnas den relativt omfattande utbildning för personal inom rättsväsendet. särskilt vid domstolarna, som under det senast året har skett i bl.a. domstolsverkets regi.

14.5 Överväganden om EES-avtalets natur m.m. Prop. 1991/92: 170 Bilaga 1 Min bedömning: Skyddet för enskildas rättigheter enligt EES-avtalet främjas dels genom det sätt varpå avtalet föreslås införlivas, dels genom bestämmelserna om enhetlig tolkning och dels genom lag- valsregeln. Det måste överlämnas åt rättstillämpningen att med beaktande av gemenskapsrättslig praxis tolka avtalets bestämmelser i särskilda fall.

Promemorian: Bedömningen i promemorian stämmer i sak med min. Promemorian går dock inte närmare in på samspelet mellan de olika bestämmelserna eller på frågor om räckvidden av avtalsåtagandena när det gäller enskildas rättigheter.

Remissinstanserna: Åtskilliga remissinstanser har efterlyst en närmare rättslig analys av avtalets konsekvenser, särskilt vad gäller sådana bestäm- melser som har nära EG-rättsliga motsvarigheter. Till det som remissin- stanserna har tagit upp hör särskilt frågan om tillämpningen av sådana bestämmelser som motsvarar EG-rättsliga bestämmelser med s.k. direkt effekt.

Skälen för min bedömning: Såsom framgått av redogörelsen i det föregå- ende uppkommer i rättstillämpningen inom EG-länderna skilda konflikter mellan gemenskapsrätt och nationell rätt, vilka löses genom principerna om EG-rättens direkta effekt och företräde framför nationell rätt. Konflik- ter av detta slag uppkommer exempelvis när en nationell åtgärd, såsom en författningsföreskrift eller en förvaltningsåtgärd, medför ett hinder för varors fria rörlighet över gränserna eller för någon annan av de grundläg- gande rättigheter som Romfördraget skall tillgodose. Romfördragets grundläggande bestämmelser i fråga om enskildas rättigheter har mer eller mindre ordagranna motsvarigheter bland EES-avtalets huvudbestämmel- ser.

Till följd av EES-avtalets artikel 6 skall alla slags bestämmelser i avtalet i den mån de till sitt materiella innehåll är likadana (”identical in substan- ce”) som motsvarande EG-regler tolkas i överensstämmelse med EG- domstolens avgöranden fram till avtalets ingående. Huruvida en bestäm- melse är av den arten att den grundar rättigheter för enskilda är en fråga om bestämmelsens materiella innebörd. Regeln i artikel 6 medger däremot naturligtvis inte i och för sig några slutsatser som rör EES-avtalets grund- läggande natur, vilken ju inte kan härledas ur EG-rätten, endast ur EES- avtalet.

Hur frågor om konflikter mellan gemensamma och nationella bestäm- melser löses inom EG-rätten har vad beträffar varuområdet gjorts till föremål för utredning i särskild ordning genom den inledningsvis nämnda s.k. Cassis-utredningen (Ds 1990: 76 Romfördragets artikel 30). Såsom utredningen kunde konstatera, uppkommer i grunden likartade problem i fråga om andra fördragsregler som rör den fria rörligheten.

Cassis-utredningens redovisning av rättsläget på varuområdet visar att EG-domstolens praxis innefattar avvägningar mellan vikten av å ena sidan 151

de nationella intressen (regleringshänsyn) som måste tillgodoses och å Prop. 1991/922170 andra sidan fördragets principer om fri rörlighet. Med eller utan uttryckligt Bilaga 1 stöd i Romfördraget godtar domstolen att tungt vägande offentliga in- tressen, såsom hänsyn till allmän ordning och säkerhet, leder till inskränk- ningar i den fria rörligheten under förutsättning att inskränkningarna inte går utöver vad som är nödvändigt och rimligt för att tillgodose reglering- sändamålet. I princip bortfaller emellertid möjligheten att upprätthålla de hindrande åtgärderna när regleringshänsynen tillgodosetts genom sekun- därrättsliga gemenskapsregler, s.k. harmonisering. EES-avtalet består till mycket betydande del av sådana harmoniserande regler, hämtade ur EG- direktiv, anpassade för detta avtal. Genom ett effektivt genomförande av direktivens krav i svensk normgivning elimineras i motsvarande mån utrymmet för konflikter mellan svensk rätt och de grundläggande förplik- telser som avtalet medför.

Jag vill till förekommande av varje missförstånd på denna punkt här upprepa. att avsikten med lagvalsregeln inte är att införa EG-rättsliga principer om gemenskapsrättens företräde till förmån för enskilda. Proto- koll 35, som utgör grunden för den föreslagna lagvalsregeln, är upprättat under full ömsesidig medvetenhet om detta. Protokollet tar sikte på sådana fall, där olika nationella föreskrifter kan tänkas leda till skilda resultat, och någon sådan föreskrift innefattar en införlivad EES—bestämmelse. Den senare föreskriften skall då tillämpas. Varken protokollet eller lagvalsre- geln ger någon ledning för sådana fall där genomförandet av fördragsbe- stämmelserna i svensk rätt uteblivit eller skett ofullständigt eller felaktigt. Det är i det senare slaget av situationer som det inom EG under vissa förutsättningar kan uppstå fråga om direkt effekt av direktivets bestämmel- ser. Att direktivbestämmelser kan användas på sådant sätt beror bl.a. på principen om gemenskapsrättens företräde.

Bland bestämmelserna i EES-avtalet finns också sådana som har mot- svarigheter i de inom EG alltid direkt tillämpliga förordningarna. Eftersom en sådan bestämmelse till följd av EES-avtalets artikel 7 skall med sitt sammanhang inkorporeras i den svenska rätten på sin rätta konstitutio- nella nivå, och det alltid kommer att framgå att föreskrifterna har EES- ursprung. har jag svårt att se att det här skall kunna uppstå några särskilda problem.

Den s.k. lagvalsreglen får därmed enligt mitt bedömande sin främsta betydelse i fråga om de grundrättigheter som EES-avtalet är avsett att garantera enskilda. Det är med andra ord fråga om sådana situationer där en enskild kan stödja sin talan på någon sådan huvudbestämmelse i avtalet som i gemenskapsrättslig praxis tillerkänts direkt effekt och där det mot denna bestämmelse endast står någon svensk föreskrift som inte innefattar genomförande av sekundärrättsliga bestämmelser enligt avtalet. Rätts— tillämparen har då att tolka avtalet med beaktande bl. a. av dess artikel 6. Konkret handlar det, förutom om fria varurörelser, framförallt om rätten till fri rörlighet för arbetskraft, etableringsfrihet, fritt tjänsteutbyte. fria kapitalrörelser, närmast fria betalningar, samt rätten till lika lön för män och kvinnor.

EES-avtalets grundläggande bestämmelser på konkurrensområdet mot- 152

svarar också EG-regler med direkt effekt. På detta område torde det Prop. 1991/921170 emellertid knappast uppkomma särskilda konflikter med andra svenska Bilaga ] regler. eftersom avtalets konkurrensregler i princip har ett annat tillämp- ningsområde än den svenska rättens konkurrensregler.

Såsom framgått i det föregående. avsnitt 7, utfaller EG—domstolens avvägningar inte helt likartat på olika rättsområden. Rättsläget beror bl. a. på vilken grundläggande frihet det är fråga om och på det nationella regleringsintressets natur. Särskilt i fråga om fria varurörelser väger in- tresset av öppna gränser mycket tungt.

I rättstillämpningen får sålunda från fall till fall med ledning av EG- domstolens praxis undersökas hur det förhåller sig med fördragsbestäm- melsernas tolkning. Många remissinstanser har efterlyst närmare upplys- ningar om EG-rättens innebörd. Jag är medveten om att det kommer att krävas mer omfattande och ingående information än det är möjligt att ge inom ramen för lagstiftningsärendet. Som juridiska forskningsnämnden vid Universitetet i Lund har framhållit kömmer utarbetade kommentarer och anvisningar till stöd för tolkning och tillämpning att bli nödvändiga och oumbärliga.

Samtidigt är det emellertid, som juridiska fakultetnämnden vid Univer- sitet i Uppsala varit inne på, inte alltid givet att en bestämmelse i EES- fördraget under alla förhållanden för till samma resultat som en likaly- dande bestämmelse i Romfördraget. Varje bestämmelse måste tolkas i sitt sammanhang.

Intc heller denna omständighet är något som varit okänt vid förhand- lingarna om EES-avtalet eller vid avtalets ingående. Redan i Cassis- utredningen fastslogs att utfallet vid tolkningen och tillämpningen av en bestämmelse i EES-fördraget kunde bli annorlunda än i fråga om en motsvarande bestämmelse i Romfördraget (Ds 1990: 76 s. 110 ff). Detta sammanhängde enligt utredningen med att de båda fördragens mål inte sammanföll. Samma förhållande hade, som fakultetsnämnden påpekat. vid avtalets ingående uttryckligen framhållits av EG-domstolen i yttrandet 1/91.

Jag menar emellertid för min del att betydelsen av den nu nämnda skillnaden mellan fördragen i detta sammanhang inte skall överdrivas. Romfördraget har visserligen en integrationsmålsättning som EES- fördraget saknar, och EG:s institutionella förhållanden är helt annorlunda än de som kommer att råda inom EES. Det centrala syftet med EES-avtalet har emellertid från första början varit just att skapa ömsesidigt marknads- tillträde för enskilda rättssubjekt på likvärdiga rättsliga villkor. En grund- läggande målsättning är också att under fortsatt samarbete inom ett enhet- ligt och dynamiskt samarbetsområde behålla och utveckla den skapade rättslikheten. Detta är bakgrunden till samtliga de bestämmelserjag berört i det föregående, liksom till det grundläggande förbudet mot särbehandling på grund av nationalitet inom EES-avtalets tillämpningsommråde. Detta syfte kommer också till uttryck i avtalets ingress. som skall tjäna till ledning vid bestämmelsernas tolkning. Jag vill i detta sammanhang särskilt under- stryka att parternas i ingressen uttalade mål att åstadkomma en enhetlig tolkning och tillämpning av avtalets bestämmelser och motsvarande EG- 153

bestämmelser just tillkom efter EG-domstolens yttrande i december 1991 Prop. 1991/92: 170 för att ytterligare understryka vikten av att upprätthålla detta mål, trots Bilaga 1 avsaknaden av en gemensam EES—domstol.

För sådana fall, där det i rättstillämpningen kan uppkomma tvekan om innebörden och räckvidden av avtalets nu ifrågavarande bestämmelser. fyller det i övervakningsavtalets artikel 34 angivna förfarandet med tolk- ningsbesked från EFTA-domstolen en viktig funktion. Tolkningsbeskeden är inte bindande, och det kan hända att det visar sig ej vara möjligt att lösa uppkomna problem i enlighet med deras innehåll. I sådana fall får det ankomma på regeringen att ta de initiativ som kan erfordras. Det kan t. ex. bli fråga om utarbetande av förslag till lämpliga ändringar av gällande svenska föreskrifter.

Det kunde övervägas att genom ytterligare föreskrifter i EES—lagen ge anvisningar för rättstillämpningen utöver lagvalsregeln och de anvisningar själva avtalet ger. Förtydliganden har t.ex. efterlysts av Folksam. Frågan övervägdes av C assis-utredningen, vars uppgift just var att på ett så centralt område som varuområdet överväga hur de nu behandlade frå- gorna kring konflikter mellan gemensamma regler och nationella regler skulle kunna lösas. Utredningen, som slutfördes nära den tidpunkt då egentliga förhandlingar om EES-avtalet påbörjades, kunde inte lägga fram något förslag till lagtext men uppehöll sig från sina utgångspunkter utförligt vid problemen. I flera avsnitt tecknade utredningen konturerna av en tänkbar närmare reglering för att styra rättstillämpningen kring de bestäm- melser som nu återfinns i EES-fördragets artiklar 11— 13 (Ds 1990: 76 s. 150 ff.). Utredningen kan emellertid knappast sägas för egen del ha föror- dat bestämmelser av sådant slag (s. 151).

Vid remissbehandlingen av betänkandet anmälde ett par remissinstan- ser uttryckliga betänkligheter mot att närmare söka styra rättsutvecklingen på det sätt utredningen skisserat (jfr Ds l99l:46 s. 63 ff.). För min del ansluterjag mig till den meningen, att några sådana närmare bestämmelser inte skulle fylla någon funktion. De skulle med nödvändighet få ges en så allmänt hållen utformning att de inte skulle vara till någon egentlig ledning. Mer preciserade bestämmelser skulle lätt kunna komma att stå i strid med målsättningen om ett enhetligt och dynamiskt samarbetsområde. Jag vill i detta sammanhang också erinra om vad jag tidigare sagt om utrymmet för motivuttalanden (avsnitt 14.4).

Jag är medveten om att den svenske rättstillämparen i många fall kommer att ställas inför delvis nya uppgifter. Han ställs inför ett val mellan olika regler. där nya, gemenskapsrättsligt präglade tankegångar måste ges utrymme. Samtidigt vill jag som min mening framhålla att utpräglade konfliktsituationer knappast kan förutses bli vanligt förekommande. Här- till bidrar till att börja med den förut berörda, mycket omfattande anpass- ning av materiella svenska föreskrifter som delvis redan ägt rum, delvis nu genomförs eller kommer att genomföras såsom en följd av EES-fördraget. Men också den i svensk rätt sedan länge etablerade principen om fördrags- trogen tolkning av lagar och andra författningar ger rättstillämparen instru- ment att undvika konflikter. Enligt min mening torde det med ökande internationalisering över huvud taget komma att framstå som alltmera 154

naturligt att söka sådan vägledning i skilda rättsliga frågor, vare sig dessa Prop. 1991/92: 170 har merkantil anknytning eller inte. Bilaga 1

Hänvisningar till S14-4

  • Prop. 1991/92:170: Avsnitt 14.4

14.6. Offentlig upphandling

Min bedömning: Särskild författningsreglering i tillägg till den ovan föreslagna inkorporeringen av protokoll 2 till övervakningsavtalet är inte påkallad i detta sammanhang.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med min. Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har lämnat bedömningen utan erinran.

Skälen för min bedömning: EES-avtalets materiella regler på området offentlig upphandling, vilka direkt motsvarar ett antal EG-direktiv. har kort beskrivits i den i inledningen nämnda grönboken.

Inom finansdepartcmentet har med anledning av EES-avtalet utarbetats departementspromemorian (Ds 1992: 4) Offentlig upphandling och EES ett lagförslag. I promemorian lämnas förslag till den lagstiftning som erfordras för att införliva EES-avtalets bestämmelser om offentlig upp- handling såvitt avser de olika rättsakter till vilka det hänvisas i bilaga XVI till EES-avtalet. Lagen avses träda i kraft samtidigt med EES-lagen.

EES-avtalets huvuddel innehåller inte någon bestämmelse som särskilt tar sikte på offentlig upphandling utom att det i artikel 65.1 hänvisas till den nyssnämnda bilagan XVI till avtalet. Övervakningsavtalet däremot innehåller i artikel 23 som framgår av den tidigare redovisningen en bestämmelse om att ESA skall tillförsäkra att EES-avtalets bestämmelser om offentlig upphandling tillämpas av EFTA-länderna. Vidare föreskrivs i protokoll 2 till övervakningsavtalet särskilt om ESA:s uppgifter i fråga om offentlig upphandling. Som tidigare sagts bör övervakningsavtalet och dess protokoll 1—4 inkorporeras genom EES-lagen. Dessa bestämmelser kom- mer härigenom att gälla som svensk lag.

Den övernationella övervakningen av upphandling inom EES vilken inom EG handhas av kommissionen — ligger delvis inom ramen för det allmänna övervakningsförfarandet (art. 109 i EES-avtalet och art. 5 och 22 i övervakningsavtalet) avseende de avtalsslutandc parternas efterlevnad av avtalsförpliktelserna. Inom ramen för denna övervakning ligger framför allt granskning av de avtalsslutande parternas implementering, tillämpning och efterlevnad av reglerna.

ESA, som anförtros uppgifter och befogenheter motsvarande EG- kommissionens, ansvarar för övervakningen av offentlig upphandling inom EFTA-länderna. medan kommissionen sålunda svarar för övervak- ningen inom EG. Kriterium för ärendefördelning är den upphandlande enhetens säte. Samarbete mellan kommissionen och ESA skall äga rum enligt EES-avtalets allmänna bestämmelser härom (art. 109).

Utöver det allmänna övervakningsförfarandet tillkommer för offentlig upphandling ett särskilt rättelseförfarande på överstatlig nivå enligt ett 155

inom EG antaget s.k. rättsmedelsdirektiv avseende varor samt bygg- och Prop. 1991/92: 170 anläggningsarbeten (direktiv 89/665/EEG). Ett i stort sett identiskt rättel- Bilaga 1 seförfarande förekommer i ett nyligen antaget rättsmedelsdirektiv för sektorerna vatten. energi, transport och telekommunikationer (direktiv 92/ l 3/ EEG).

Nyssnämnda rättelseförfarande enligt direktiv 89/665/EEG, som såvitt avser ESA regleras i protokoll 2 till övervakningsavtalet, kan initieras efter anmälan eller ex officio av kommissionen resp. ESA för det fall att det under en pågående upphandling uppmärksammas en klar och konkret (”clear and manifest") överträdelse av upphandlingsbestämmelserna.

Förfarandet innebär i korthet att kommissionen resp. ESA vänder sig till den berörda staten med en begäran om rättelse. Även den upphandlande enheten skall underrättas. I samband därmed skall anges de skäl som ligger till grund för en sådan begäran. Staten i fråga har då att inom 21 dagar lämna en bekräftelse att överträdelsen har korrigerats, en motiverad för- klaring till varför någon rättelse inte gjorts eller en uppgift om att upphand- lingen har skjutits upp.

Den ovan beskrivna proceduren enligt protokoll 2 till övervakningsav- talet, vilken lämnar utrymme för staterna att själva avgöra vilka åtgärder en begäran från ESA föranleder i det enskilda fallet, torde enligt min mening inte påkalla någon ytterligare författningsreglering.

14.7. Offentliga stödåtgärder

Vissa särskilda införlivandefrågor såvitt beträffar området för offentliga stödåtgärder redovisas i det följande.

En redogörelse för EES-avtalets bestämmelser om offentliga stödåtgär- der samt övervakningen av deras efterlevnad harjag lämnat i det föregå- ende (avsnitt 8.5).

Av skäl som tidigare redovisats bör EES-avtalets huvudbestämmelser rörande offentligt stöd liksom övervakningsavtalet och dess protokoll 3 inkorporeras genom EES-lagen. Härigenom kommer dessa bestämmelser att gälla som svensk lag.

Några remissinstanser har ifrågasatt om artikel 61 i EES-avtalet, vilken således föreslås bli inkorporerad genom EES-lagen. omfattar stödåtgärder som lämnas av kommuner och landsting. En remissinstans anser att det särskilt bör anges i EES-lagen att så är fallet. Några remissinstanser har också ifrågasatt om Sverige kan fortsätta att lämna regionalpolitiskt stöd till företag i samma utsträckning som hittills.

Om detta vill jag säga följande. I artikel 61 talas om ”statliga medel, av vilket slag det än är". En strikt bokstavstolkning skulle möjligen kunna ge vid handen att stöd från lokala och regionala organ inte skulle omfattas av reglerna. Sverige är emellertid genom artikel 6 i EES-avtalet förpliktat att tolka sådana bestämmelser i EES-avtalet som är identiska med motsva- rande artiklar i Romfördraget i enlighet med relevanta avgöranden av EG-domstolen. [ flera för detta sammanhang relevanta avgöranden från EG-domstolen har slagits fast att alla former av offentligt stöd från såväl statliga. regionala och lokala organ omfattas av reglerna i artikel 61 (se 156

t. ex. fall 248/84, Tyskland mot kommissionen). Mot bakgrund därav Prop. 1991/92: 170 måste även stödåtgärder från kommuner och landsting anses omfattas av Bilaga 1 bestämmelserna i artikel 61. Eftersom artikel 6 föreslås bli inkorporerad med svensk rätt genom EES-lagen torde det inte därutöver vara erforderligt med en särskild bestämmelse i denna fråga i EES-lagen.

Som tidigare framhållits kan även skilda former av stöd som lämnas av andra slag av institutioner omfattas av bestämmelserna. Ett grundläggande kriterium är emellertid alltid att stödet utgår av offentliga medel. Som exempel kan nämnas olika former av stöd som lämnas av Fonden för industriell utveckling (Industrifonden) och de regionala utvecklings- fonderna.

Beträffande det svenska regionalpolitiska stödet till företagen vill jag framhålla följande. Som framgått av min redogörelse i det föregående har EFTA-länderna genom en gemensam deklaration, fogad till avtalets grund- läggande bestämmelser om offentligt stöd, tillförsäkrats möjlighet att även fortsättningsvis bedriva en regionalpolitik där också sådana kriterier som låg befolkningstäthet skall kunna åberopas. Denna fråga får därigenom enligt min mening anses ha fått en tillfredsställande lösning.

Beslut av ESA på området för offentligt stöd riktar sig, som tidigare berörts, till Sverige som avtalsslutandc part. Någon särskild lagreglering i detta sammanhang torde inte erfordras.

Jag vill här också beröra frågan om återbetalning av redan lämnade stöd. Som framgått av den tidigare redovisningen avseende offentligt stöd har ESA befogenhet att vända sig till en EFTA-stat med en begäran om återvinning från mottagaren av ett redan utbetalat stöd som befunnits fördragsstridigt. För att tillhandahålla ett instrument härför såvitt beträffar statligt stöd utarbetas för närvarande inom regeringskansliet bl. a. tilläggs- bestämmelser till förordningen (1988: 764) om statligt stöd till näringslivet. Innebörden av dessa tillkommande bestämmelser är att det som generellt villkor för utgivandet av sådant stöd skall gälla att ett utbetalat stöd får återkrävas om det befunnits strida mot EES-avtalets regler. l—lar stödet givits som lån med fördelaktiga villkor, skall det återbetalas eller konver— teras till marknadsmässiga villkor. Någon särskild bestämmelse därutöver i EES-lagen om återbetalningsskyldighet torde såvitt jag kan bedöma inte erfordras (jfr HD:s resonemang i NJA 1984 s. 648).

Beträffande kommuner och landsting gäller enligt 2 kap. 85 andra stycket kommunallagen (19911900) att individuellt inriktat stöd till en- skilda näringsidkare bara får lämnas om det finns synnerliga skäl för det. Kommunernas och landstingens kompetens att utge sådant stöd är följakt- ligen mycket begränsad. Mot denna bakgrund finnerjag inte anledning att nu lägga fram något förslag utöver dem som jag kommer att ta upp i det följande; nämligen upplysningsskyldighet för kommuner och landsting i fråga om planerade stöd och möjlighet för regeringen att i vissa fall upphäva beslut om stödåtgärder. Skulle undantagsvis en fråga om återbe- talning av ett kommunalt stöd aktualiseras får denna lösas inom ramen för en sedvanlig tillämpning av offentligrättsliga och civilrättsliga regler. Jag kan tillägga att dessa frågor ännu inte fått någon entydig eller slutgiltig

lösning inom EG. bl. a. eftersom EG-kommissionens beslut skall verkstäl- Prop. 1991/92: 170 las i enlighet med nationell lag. Bilaga 1

Begränsning av svensk myndighets prövningsrätt

Mitt förslag: En särskild bestämmelse som anger en begränsning i visst hänseende av svenska myndigheters prövningsrätt av offentligt stöd införs i EES-lagen. Begränsningen innebär att svenska myndig- heter endast om särskilda skäl föreligger får pröva tillåtligheten av offentliga stödåtgärder som regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har anmält till ESA enligt artikel 62 i EES- avtalet och protokoll 3 till övervakningsavtalet innan ett lagakraft- vunnet beslut av övervakningsmyndigheten eller EFTA-domstolen föreligger i saken.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt, dock att promemorians förslag inte medger rätt för myndigheterna att vid särskilda skäl pröva stödåtgärderna.

Remissinstanserna: Så gott som samtliga remissinstanser har lämnat förslaget utan erinran. En remissinstans har anfört att en svensk myndighet är oförhindrad att — även sedan ESA:s prövning ägt rum självständigt ta ställning till om det aktuella stödet står i strid med artikel 61 och att myndigheten vid sitt avgörande inte får styras av ESA:s bedömning. En annan ordning skulle enligt denna remissinstans komma i konflikt med 11 kap. 2 och 7 åå regeringsformen. Det är således inte uteslutet, fortsätter nämnda remissinstans, att myndigheten godkänner stödet trots att ESA funnit stödet strida mot artikel 61.

Skälen för mitt förslag: 1 lagstiftningsärendet rörande införlivandet av luftfartsavtalet mellan Sverige, Norge och EG (Godkännande av ett avtal mellan Sverige. Norge och EEG om civil luftfart, m.m.. prop. 1991/92: 29) förekommer ett övervakningsförfarande som företer påtagliga likheter med det som föreskrivs enligt EES-avtalet. En viktig skillnad är dock att övervakningen enligt luftfartsavtalet är uppbyggd enligt en s.k. enpelarmo- dell, vilket innebär att EG-kommissionen ensam handhar övervakningen.

EES-avtalet bygger i stället på en s.k. tvåpelarmodell. Vad som i prop. 1991/92:29 uttalas om kommissionen i nu aktuella hänseenden har här relevans för ESA. Lagrådet anförde i det lagstiftningsärendet (prop. s. 297) att frågan om tillåtligheten av statliga och kommunala stödåtgärder får anses underkastad kommissionens kontroll. Denna kontroll, fortsatte lag- rådet. utgörs av en efterhandsgranskning såvitt avser stödåtgärder som finns vid avtalets ikraftträdande och av en förhandsprövning när det gäller åtgärder som vidtas efter ikraftträdandet. Lagrådet ansåg därför att ut- rymmet för svensk domstolsprövning — närmast laglighetsprövning av kommunala beslut efter kommunalbesvär — är begränsat innan den av kommissionen initierade kontrollen fullföljts.

Departementschefen ansåg dock (prop. s. 47) att den aktuella ordningen 158

enligt luftfartsavtalet inte hindrar en svensk domstolsprövning efter kom- Prop. 1991/92: 170 munalbesvär annat än om grunden för överklagandet är den som anges i 10 Bilaga 1 kap. 85 första stycket kommunallagen (1991: 900), nämligen att beslutet strider mot lag eller annan författning och att den bestämmelse som motsvarar artikel 61 i EES-avtalet åberopas. Är detta fallet. anförde de- partementschefen, måste domstolen avvakta kommissionens prövning. Har stödet inte anmälts till kommissionen torde dock enligt departements- chefen domstolen kunna konstatera att stödet är otillåtet. då reglerna om anmälan i sådant fall åsidosatts (jfr EF-Karnov, 1990, avsnitt 7.2, s. 620). En särskild bestämmelse i _frågan intogs mot bakgrund därav i förslaget till den lag som införlivar luftfartsavtalet med svensk rätt (lag (1992: 138) om tillämpning av avtal mellan Sverige, Norge och EEG om civil luftfart).

En motsvarande bestämmelse som anger en begränsning i visst hänse- ende av svensk myndighets prövningsrätt av stödåtgärder som anmälts till ESA bör enligt min mening införas i EES-lagen.

Lagrådet har i detta sammanhang anfört att det finns skäl att ge bestäm- melsen en något mindre kategorisk utformning än vad som skett i det remitterade förslaget. Enligt lagrådet föreligger annars en påtaglig risk att den rättsliga prövningen i Sverige av kommunala stödåtgärder blir onödigt fördröjd. Något egentligt behov av att invänta övervakningsmyndighetens uppfattning synes enligt lagrådet föreligga endast då utgången i målet är beroende av hur artikel 61 skall tolkas. Är omständigheterna sådana att ett kommunalt stöd skall upphävas av en annan anledning — till följd exem- pelvis av att beslutet inte tillkommit i laga ordning eller att den kommu- nala kompetensen har överskridits är det enligt lagrådet inte påkallat att invänta ett beslut från övervakningsmyndigheten. Detsamma gäller enligt lagrådet, när talan mot det kommunala beslutet uppenbarligen är ogrun- dad. Lagrådet har därför föreslagit att det i bestämmelsen anges att svenska myndigheter endast om särskilda skäl föreligger får pröva ett till ESA anmält stöd innan ett lagakraftvunnet avgörande föreligger i anmälnings- ärendet.

Jag kan instämma i vad lagrådet har anfört i denna fråga. 1 bestämmel- sen bör följaktligen föreskrivas, såsom lagrådet föreslagit, att svenska myndigheter endast om särskilda skäl föreligger får pröva tillåtligheten av ett till ESA anmält stöd, innan ett lagakraftvunnet avgörande föreligger i anmälningsärendet. Sådana särskilda skäl kan i enlighet med vad lagrådet anfört vara att ett överklagande uppenbarligen är ogrundat eller att det kommunala beslutet vid sidan av ett eventuellt brott mot artikel 61 har sådana brister att det under alla omständigheter skall upphävas.

Lagrådet har vidare påpekat att ESA:s beslut kan komma att överklagas till EFTA-domstolen. Enligt lagrådet synes det i ett sådant fall inte lämpligt att det kommunala besvärsmålet avgörs förrän talan mot ESA:s beslut färdigbehandlats av EFTA-domstolen. Jag delar lagrådets uppfattning i denna fråga. Enligt min mening bör detta också tydligare komma till uttryck i lagtexten.

Därutöver vill jag göra ytterligare ett förtydligande. Som tidigare sagts följer av bestämmelserna i artikel 62 och protokoll 3 till övervakningsav- talet att Sverige skall underrätta ESA om såväl befintliga som planerade 159

stödåtgärder. I bestämmelsen bör enligt min mening uttryckligen anges att Prop. 1991/92: 170 det är anmälningar från regeringen eller den myndighet som regeringen Bilaga 1 bestämmer som avses.

En remissinstans har påpekat att svensk domstol eller myndighet — närmast kammarrätt efter kommunalbesvär formellt är oförhindrad att även efter ESA:s resp. EFTA-domstolens prövning göra en självständig bedömning av stödets tillåtlighet. Man får emellertid enligt min mening anta att domstolarna kommer att fästa stort avseende vid ESA:s resp. EFTA-domstolens bedömning. Som ovan redovisats framhöll lagrådet vid införlivandet av luftfartsavtalet att frågan om tillåtligheten av stödåtgärder fick anses underkastad kommissionens (läs ESA:s) kontroll. Här måste också framhållas möjligheten för svenska domstolar att begära ett rådgi- vande yttrande från EFTA-domstolen rörande tolkningen av en EES-regel. Det synes vara lämpligt att den svenska domstolen i förekommande fall och. om det bedöms vara av betydelse för domstolens prövning, utnyttjar sig av denna möjlighet. Sammanfattningsvis bör enligt min mening inte några vägande olägenheter uppstå.

Upplysningsskyldiglzet

Mitt förslag: En särskild bestämmelse som föreskriver en skyldighet för kommunerna och landstingen att lämna upplysningar till reger- ingen om alla former av stöd som planeras och som kan bli föremål för ESA:s prövning införs i EES-lagen.

Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med mitt, dock att försla- get inte angav att upplysningsskyldigheten omfattar även landstingen.

Remissinstanserna: Så gott som alla remissinstanser har lämnat försla- get utan erinran. Några remissinstanser, däribland Svenska kommunför- bundet och Landstingsförbundet, har avstyrkt förslaget under anförande av att artikel 61 inte omfattar stödåtgärder lämnade av kommuner och landsting. Ett par andra remissinstanser har förordat att även landstingen uttryckligen införs i lagförslaget.

Skälen för mitt förslag: Lagrådet uttalade i det ovan berörda lagstiftnings- ärendet (se prop. 1991/92:29 s 297) att den där aktuella lagen borde innehålla en regel om skyldighet för kommunerna att upplysa regeringen om stöd som planeras och som kan bli föremål för kommissionens pröv- ning.

En bestämmelse av motsvarande innehåll som tar sikte på ESA:s pröv- ning bör enligt min mening införas även i EES-lagen. Svenska kommun- förbundets och Landstingsförbundets invändningar har bemötts tidigare och föranleder ingen ändring i förslaget. Såsom ett par remissinstanser föreslagit bör landstingen uttryckligen omnämnas i förslaget.

Såvitt beträffar det statliga stödet bör här nämnas att det inom närings- departementet för närvarande utarbetas en förordning som bl. a. kommer 160

att ålägga statliga myndigheter att på begäran av regeringen lämna de Prop. 1991/92: 170 uppgifter som ESA behöver för sin övervakning. . Bilaga 1

Rätt att upphäva kommunala stödbeslut

Mitt förslag: En särskild bestämmelse som ger regeringen möjlighet att upphäva sådana stödåtgärder som beslutats av kommuner och landsting och som ESA genom lagakraftvunnet beslut eller EFTA- domstolen funnit strida mot artikel 61 i EES-avtalet införs i EES-

lagen. Bestämmelsen skall inte tillämpas om en svensk myndighet har funnit att kommunens eller landstingets beslut är förenligt med artikel 61, eller om denna fråga alltjämt är föremål för sådan pröv- ning.

Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med mitt förslag, dock att stödåtgärder från landstingen inte uttryckligen angavs i förslaget. Inte heller innehöll förslaget att bestämmelsen inte skall tillämpas om en svensk myndighet har funnit att beslutet är förenligt med artikel 61, eller om denna fråga alltjämt är föremål för sådan prövning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har lämnat förslaget utan erinran. En remissinstans har särskilt ifrågasatt förslagets förenlighet med regeringsformens 11 kap. 2 och 7 55 och anfört bl. a.: Kommunala bidrag till företag liksom kommunala låne- och kreditgarantier kan i vissa fall anses som myndighetsutövning. Kommunfullmäktige är inte en förvalt- ningsmyndighet i regeringsformens mening. Om stödåtgärden beslutas av kommunfullmäktige skyddar således inte 1 1 kap. 7 5 regeringsformen mot att myndighet bestämmer hur beslutet skall fattas eller lag tillämpas (jfr prop. 1991/92: 29 s. 53). Det är emellertid inte ovanligt att kommunfull- mäktige delegerar beslutanderätten i sådana här frågor till kommunsty- relsen eller till någon annan nämnd (jfr SOU 1989: 64 bilagan). Kommun- styrelse och andra kommunala nämnder är förvaltningsmyndigheter och åtnjuter därför skydd enligt 11 kap. 75 regeringsformen. Kommunalt beslut om stödåtgärd kan överklagas till kammarrätt och regeringsrätten. Dessa domstolar är i sin dömande verksamhet skyddade av 11 kap. 25 regeringsformen.

Ytterligare några remissinstanser har avstyrkt eller ifrågasatt förslaget mot bakgrund av den kommunala självstyrelsen. Slutligen har några re- missinstanser föreslagit att landstingen uttryckligen omnämns i förslaget.

Skälen för mitt förslag: Genom EES-lagen inkorporeras artikel 61 med svensk rätt och kommer därigenom att gälla som svensk lag. En allmän utgångspunkt måste vara att kommuner och landsting avstår från att lämna stödåtgärder som kan komma att bedömas som olagliga och EES-stridiga. Vidare måste beaktas att det i 2 kap. 85 andra stycket kommunallagen (1991 : 900) föreskrivs att kommuner och landsting endast får lämna indi- viduellt inriktat stöd till enskilda näringsidkare om det finns synnerliga skäl som talar för det. Som tidigare framhållits är således kommunernas ' 161

11 Riksdagen 1991/92. ] saml. Nr 170. Bilaga 1

och landstingens kompetens att utge sådant stöd mycket begränsad. Man Prop. 1991/92: 170 kan därför också allmänt utgå från att kommunala stödåtgärder som strider Bilaga 1 mot artikel 61 under alla förhållanden blir sällsynt förekommande. Det kan emellertid inte uteslutas att en sådan situation ändå kan komma att uppstå. Mot bakgrund därav bör det enligt min mening tillskapas en möjlighet för regeringen att upphäva beslut om stödåtgärder av kommuner och landsting som ESA funnit strida mot artikel 61 i EES-avtalet. Man skulle här i och för sig alternativt kunna tänka sig att lägga sådana frågor under någon form av domstolskontroll. I stället för att införa en sådan ordning anser jag dock att befogenheten att upphäva det kommunala beslutet — i likhet med vad som gäller enligt lagen (1992: 138) om tillämp- ning av avtal mellan Sverige, Norge och EEG om civil luftfart — bör ligga hos regeringen. Denna ordning ter sig också naturlig när det som här rör sig om fullgörandet av Sveriges folkrättsliga förpliktelser.

Några remissinstanser har i anslutning till förslaget hävdat att det innebär ett ingrepp i den kommunala självstyrelsen. Här måste dock framhållas att denna självstyrelse aldrig kan vara total. I motiven till regeringsformen (prOp. 1973: 90 s. 190) underströks således att arbets- och befogenhetsfördelningen mellan stat och kommun i ganska vid omfattning måste kunna ändras i takt med samhällsutvecklingen. Termen kommunal självstyrelse kan anses ge uttryck för principen om en självständig och inom vissa ramar fri bestämmanderätt. Såsom anges i motiven till kom- munallagen (prop. 1990/91:117 s. 23) ger regeringsformen stöd för att riksdagen genom lag bestämmer grunderna för kommunernas och lands- tingens organisation och verksamhetsformer och för den kommunala be- skattningen. Vidare är det riksdagen som genom lag bestämmer deras befogenheter och åligganden. Graden av självstyrelse avgörs följaktligen ytterst av formerna för samverkan mellan staten och den kommunala sektorn. I likhet med vad lagrådet uttalat ifråga om inskränkningar i den kommunala beskattningsrätten (se prop. 1989/90:150, bil. 4:4, 5. 32 f) anser jag att inskränkningar i den kommunala självstyrelsen bl.a. får bedömas med hänsyn till arten och omfattningen av inskränkningarna. Inom vissa ramar är gränsdragningen — såsom lagrådet anförde — snarare en politisk än en rättslig fråga.

Mot bakgrund av det sagda kan enligt min mening den föreslagna ordningen för upphävande av beslut om stödåtgärder som befunnits stå i strid med våra folkrättsliga åtaganden och med svensk lag inte anses utgöra en oacceptabel inskränkning av den kommunala självstyrelsen.

Under remissbehandlingen har vidare vissa grundlagsfrågor tagits upp i anslutning till bestämmelserna i 11 kap. 2 och 755 regeringsformen. Bestämmelsen i 11 kap. 7 5 regeringsformen tar emellertid sikte på en helt annan situation än den som nu är i fråga, nämligen att en myndighet ger direktiv om hur en förvaltningsmyndighet skall besluta i ett individuellt ärende. En sådan ordning som föreslås i promemorian träffas inte av 11 kap. 7 5 regeringsformen. Det ter sig också alltför långsökt att regeringsfor- men skulle hindra att regeringen upphäver nämndbeslut men tillåta att regeringen upphäver fullmäktigbeslut.

Lagrådet har godtagit min bedömning att regeringsformens bestämmel- 162

ser inte utgör något hinder mot ett genomförande av den i 8 5 föreslagna Prop. 1991/92: 170 ordningen. Lagrådet har emellertid ifrågasatt om ett ingripande från rege- Bilaga ] ringens sida är motiverat. i fall där talan rörande det aktuella stödets förenlighet med artikel 61 redan anförts i form av kommunalbesvär. Enligt lagrådets uppfattning framstår det som olämpligt om regeringen med tillämpning av förevarande paragraf skulle kunna föregripa den normala domstolsprövningen. Tillämpningsområdet för 8 5 bör därför enligt lagrå- det begränsas till att omfatta endast sådana fall då tolkningen av artikel 61 inte kommit under svensk domstols prövning.

Lagrådets uppfattning att regeringen inte bör föregripa den gängse domstolsprövningen har enligt min mening fog för sig. Jag kan därför biträda lagrådets förslag att det i lagtexten inflyter en uttrycklig begräns- ning av innebörd att bestämmelsen inte skall tillämpas om frågan om stödets förenlighet med artikel 61 är föremål för prövning av svensk domstol.

Det förtjänar att framhållas att bestämmelsen inte heller skall tillämpas efter en domstolsprövning som lett till att kammarrätt eller regeringsrätten i motsats till ESA, eller EFTA-domstolen. funnit att en stödåtgärd är förenlig med artikel 61. Enligt min mening bör även denna begränsning i bestämmelsens tillämpningsområde direkt framgå av lagtexten.

Lagrådet har vidare understrykit att ESA:s beslut kan komma att över- klagas till EFTA-domstolen och därför förordat att det i lagtexten uttryck- ligen anges att det skall föreligga ett lagakraftvunnet beslut av övervaknings- myndigheten eller ett avgörande av EFTA-domstolen. Enligt min mening vinner bestämmelsen i tydlighet genom lagrådets förslag, varför jag biträ- der detta.

Jag vill här också slutligen nämna att bestämmelsen inte kan tillämpas beträffande kommunala företag. Dessa lämnar dock som regel inget stöd, varför frågan saknar praktisk betydelse.

En bestämmelse med ifrågavarande innehåll bör mot bakgrund av vad ovan anförts enligt min mening införas i EES-lagen.

Skyddsåtgärder enligt artikel 64 i EES-avtalet

Min bedömning: De nuvarande bestämmelserna om vissa bemyn- diganden för regeringen i lagen (1987: 1069) om tullfrihet m.m. och i lagen (1975: 85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor ger regeringen möjlighet att vidta åtgärder som kan bli erforderliga i detta sammanhang. Ytterligare bemyndigan- den torde inte vara påkallade.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med min. Remissinstanserna: Remissinstanserna har lämnat bedömningen utan erinran. Skälen för min bedömning: I artikel 64 i- EES-avtalet föreskrivs en särskild procedur för införande av skyddsåtgärder på området för offent- 163

liga stödåtgärder. Regeln utgår från att en tillämpning av stödbestämmel- Prop. 1991/92: 170 serna som inte är i enlighet med ett upprätthållande av lika konkurrensvill- Bilaga 1 kor inom EES kan ge upphov till snedvridning av konkurrensen. Enligt artikel 64 äger därför de avtalsslutande parterna att under vissa förutsätt- ningar vidta lämpliga interimistiska och slutliga åtgärder för att motverka aktuella och potentiella snedvridningar av konkurrensen. Regeringen har redan i dag möjlighet att vidta åtgärder som kan bli aktuella i detta sammanhang. Således äger regeringen enligt 45 lagen (1987: 1069) om tullfrihet m.m. rätt att under vissa förutsättningar med- dela de föreskrifter som kan behövas. Vidare bör erinras om lagen (1975: 85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor. Ytterligare bemyndiganden torde enligt min mening inte vara påkallade i denna fråga.

Hänvisningar till S14-7

  • Prop. 1991/92:170: Avsnitt 20

14.8. Konkurrensområdet

Jag har i dessa frågor samrått med chefen för näringsdepartementet.

14.8.1. Övergripande frågor Omfattningen av EES-lagen

Min bedömning: EES-lagen bör innehålla de delar av avtalskom- plexet som innefattar de gemensamma materiella konkurrensre- glerna och de bestämmelser som reglerar övervakningsorganens myndighetsutövning i den mån de behöver lagform.

Promemorians förslag överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Remissinstanserna har i allmänhet godtagit den i promemorian gjorda avgränsningen av EES-lagen så vitt gäller konkurrens- området. Från några håll har dock ifrågasatts om inte det som rör konkur- rensområdet borde behandlas i särskild lag. Också ett fullständigt införli- vande av övervaknings- och kommittéavtalen har förespråkats. I ytterlig- are något fall har framförts önskemål om en mer förklarande disposition av konkurrensavsnittet.

Skälen för min bedömning: Under avsnitt 7 har en översiktlig redogö- relse lämnats för EG:s grundläggande konkurrensregler. EES-avtalets in- nehåll i denna del har redovisats i avsnitt 8.5.

Konkurrensområdet är i olika hänseenden särpräglat, även inom EG- rätten. Det rör sig om ett mycket omfattande rättsområde, väl utvecklat genom bindande sekundärrättsliga regler och icke-bindande vägledande uttalanden av olika slag från kommissionen samt en rik praxis i form både av kornmissionsavgöranden som publicerats i EGT (Official Journal) och avgöranden av EG-domstolen. Det finns också en mycket omfattande litteratur. I svenskt offentligt tryck återfinns redogörelser, förutom i de grönböcker som publicerats av utrikesdepartementet och vilkas innehåll i stort sett återfinns i de inledningsvis angivna avsnitten av denna bilaga, 164

bl.a. i förarbetena till lagen (1992: 138) om tillämpning av avtal mellan Prop. 1991/92: 170 Sverige, Norge och EEG om civil luftfart (prop. 1991/92: 29, TU4, rskr. lll) Bilaga 1 samt i konkurrenskommitténs huvudbetänkande (SOU 1991: 59), Konkur- rens för ökad välfärd Del 1 (s. 245 ff) och departementspromemorian (Ds 1992: 18) Ny konkurrenslag. Det bör nämnas att några av EG:s centrala sekundärrättsakter på området finns som bilagor till nyssnämnda lag. Det gäller bl.a. rådsförordningen (EEG) nr 17/62 om tillämpningen av Rom- fördragets artiklar 85 och 86, jämte senare ändringsförordningar, nämligen (EEG) nr 59/62, (EEG) nr 1 18/63 och (EEG) nr 2822/71, rådsförordningen (EEG) nr 3975/87 om förfarandet för tillämpningen av konkurrensreglerna på företag inom luftfartssektorn samt rådsförordningen (EEG) nr 4064/89 om kontroll av företagskoncentrationer.

Konkurrensreglerna är marknadsregler, komplementära till fördragsreg- lerna om den fria rörligheten. Medan de senare i princip har karaktären av förbud mot olika hinder för den fria rörligheten, primärt riktade till staterna, ehuru med verkningar till förmån för enskilda, riktar sig de grundläggande konkurrensreglerna till företagen och ingriper sålunda i deras verksamhet. Reglernas syfte kan sägas vara att tillsammans med övriga marknadsregler frigöra de marknadskrafter som inom gemenskapen skall alstra den välståndsutveckling som tillhör fördragets övergripande mål.

Inte heller EES-avtalets syften kan tillgodoses utan ett enhetligt system av konkurrensregler som tillämpas likformigt och effektivt inom hela samarbetsområdet. Detta kommer till uttryck i EES-avtalets artikel 1.2 (e). En bristande enhetlighet på detta område skulle även rubba konkurrensför- utsättningarna mellan å ena sidan företag i EFTA-länderna och å den andra företag inom EG. En nödvändig konsekvens är att EES-avtalet innefattar bestämmelser som inom fördragets tillämpningsområde i alla hänseenden motsvarar EG:s konkurrensrätt.

Inom EG är framförallt konkurrensrätten det område där kommissionen utövar förvaltande verksamhet med direkta rättsliga verkningar, ofta av ingripande natur, för enskilda rättssubjekt. Det är alltså fråga om verksam- het som i svensk rätt klassificeras som myndighetsutövning.

Till följd av den s.k. tvåpelarlösning som vuxit fram under förhandling- arna om EES fördelas denna förvaltande verksamhet, liksom därmed förbundna rättskipningsuppgifter, mellan å ena sidan de berörda EG- institutionerna, dvs. kommissionen, EG—domstolens förstainstans samt EG-domstolen, och å andra sidan de på EFTA-sidan för bl.a. detta ända- mål inrättade organen, ESA samt EFTA-domstolen. Grunden för de nämnda organens kompetens på konkurrensområdet utgör fördelningsreg- lerna i EES-avtalets artiklar 56 och 57.2. Införlivandet av dessa bestäm- melser med svensk rätt genom EES-lagens 2 5 medför sålunda att rättskipnings- och förvaltningsuppgifter, som innefattar myndighetsutöv- ning, överlämnas till internationella inrättningar. Vilka närmare befo- genheter som sålunda överlåts på övervakningsorganen och domstolarna och vad som skall gälla för utövandet av dessa bestäms i olika hänseenden av de materiella bestämmelser och handläggningsregler som finns i över-

vakningsavtalet och i den sekundärrättsliga materia som tillhör EES- Prop. 1991/92:170 avtalet. Bilaga 1

En följd av konkurrensärendenas uppdelning på EG- resp. EFTA- organen är att på detta rättsområde avtalsinnehållet. som inom EG mot- svaras av sammanhållna rättsakter, delvis splittras upp och fördelas på olika håll i fördragsmaterian. Det finns för konkurrensområdet relevanta regler, förutom i EES- och ESA—avtalens huvudbestämmelser samt proto- koll till dessa avtal, också i en bilaga XIV till EES-avtalet där samma s.k. referensteknik som på andra rättsområden används. Därutöver anger protokoll 21 vilken kompetens som ESA skall ges vid tillämpning av konkurrensreglerna. Som närmare kommer att framgå i det följande är det på bilaga XIV och protokoll 4 till övervakningsavtalet som innehållet i vissa rättsakter har fördelats. Denna avtalsstruktur kan försvåra överblic- ken över cn komplicerad materia. Det är givet att det återspeglas i EES- lagens utformning. I sak motsvarar likväl, som nyss sagts, regleringen genomgående den inom EG gällande.

Remissinstanserna har haft varierande meningar om hur man skulle kunna komma till rätta med frågan om införlivande av konkurrensbestäm- melserna. De remissinstanser som representerar särskild sakkunskap på det konkurrensrättsliga området och som har haft insyn i förhandlingarna om avtalet hör till dem som förordat den lösning som föreslagits i prome- morian. Lagrådet har inte heller haft något att erinra mot den valda tekniken för införlivande av konkurrensbestämmelserna även om det i systematiskt hänseende enligt lagrådet uppstår en obalans i EES-lagen genom att en så utförlig reglering av konkurrensrätten tas in där. För egen del ansluter jag mig till promemorians förslag i detta hänseende. Det kan enligt min bedömning inte komma i fråga att ur avtalens huvudbestämmel- ser till särskild behandling bryta ut de bestämmelser som gäller konkur- rens. och jag fäster vikt vid att man i detta lagstiftningsärende kan samla hithörande frågor. Konkurrensområdet är det enda i avtalskomplexet. där förvaltnings- och rättskipningsuppgifter överlåts på internationella organ.

ESA och EG-kommissionen liksom domstolarna kan bl.a. besluta om tillåtligheten av förfaranden enligt artiklarna 53.1 och 54 i EES-avtalet, förbjuda eller godkänna företagskoncentrationer enligt artikel 57.1, ålägga företag att upphöra med konkurrensbegränsande förfaranden samt besluta om böter och viten. Det kan också gälla inspektioner och uppgiftsläm nade.

Vid införlivandet måste sålunda, såsom även lagrådet understrukit. 10 kap. 5 5 regeringsformen utnyttjas.

Jag betvivlar också att större överskådlighet kan vinnas på något annat sätt än det i promemorian föreslagna. Tekniken för införlivandet kommer under alla förhållanden att till stor del bestämmas av åtagandet att inkor- porera förordningstexter. Detta utesluter självfallet inte att de förbätt- ringar i förhållande till promemorieförslaget görs, som kan visa sig vara möjliga. Jag kommer i det följande att med utgångspunkt i avtalens struktur redogöra för vad som enligt min bedömning skall omfattas av lagen.

Konkurrensregler):asjörhållande till annan svensk rätt Prop. 1991/92: 170 Bilaga 1 '

Min bedömning: På konkurrensområdet finns det knappast någon risk för konflikt med annan svensk rätt. Däremot uppkommer det som en följd av bestämmelsernas införande bl.a. frågor om den

civilrättsliga verkan av att en rättshandling omfattas av ett konkur- rensrättsligt förbud. Ytterst ankommer det på rättstillämpningen att ta ställning till sådana frågor.

Promemorian har inte tagit upp hithörande spörsmål. Remissinstanserna: Hovrätten över Skåne och Blekinge är en remissin- stans som särskilt tagit upp frågorna om förhållandet mellan avtalens konkurrensregler och svensk rätt. Hovrätten som anser att de största svårigheterna med inkorporering av vissa artiklar i EES-avtalet gäller i vad mån bestämmelserna skall ha effekt för andra än statsmakterna, anger särskilt artiklarna 53 och 54 som exempel på bestämmelser i EES-avtalet, som det torde vara meningen att myndigheterna skall tillämpa. Hovrätten konstaterar att det uppkommer frågor. huruvida en artikel skall kunna åberopas av enskilda direkt vid domstol eller annan myndighet och anför att exempelvis artikel 53.2 skall uppfattas så. trots att tvekan kan föreligga med hänsyn till att konventionsorganen har tillagts befogenhet att ingripa vid överträdelser. '

Skälen för min bedömning: Jag anser att det som hovrätten har tagit upp är viktigt och vill därför redogöra för min allmänna syn därpå. Samtidigt vill jag dock understryka att det måste ankomma på rättstillämpningen att med beaktande av EG-rättslig praxis ta ställning i många fall.

Vad gäller förhållandet mellan gemensamma konkurrensregler och na- tionell konkurrensrätt och därmed också frågan om avgränsningen av uppgifter mellan övervakningsmyndigheterna och nationella myndigheter, får man enligt min mening skilja mellan nationella konkurrensmyndighe- ter och domstolar. Vad beträffar konkurrensmyndigheter är utrymmet för tillämpning av kartellförbudet och förbudet mot missbruk av dominerande marknadsställning ringa. Det är en annan sak. att konkurrensmyndighe- terna skall bistå övervakningsmyndigheterna i olika hänseenden. Jag åter- kommer till det.

På konkurrensområdet träder inte den gemenskapsrättsliga regleringen in i stället för motstridande nationell rätt på samma sätt som kan bli fallet i fråga om reglerna för den fria rörligheten på marknaden, där det kan föreligga konflikt mellan den nationella regleringen och gemenskapsrättens krav på fri rörlighet. Nationell konkurrensrätt och gemenskapsrättslig kan finnas vid sidan av varandra, därför att reglerna tillgodoser skilda skydds- objekt. vilka inte är oförenliga. Gemenskapsrätten skyddar den mellanstat- liga konkurrensen, den nationella rätten den inomstatliga. De bägge rätts- systemen kan därför tänkas tillämpliga samtidigt och vid sidan om var- andra, om det är fråga om förfaranden som på en gång riktar sig mot bägge skyddsintressena. Omvänt kan man inte därav. att ett förfarande är god— 167

tagbart enligt det ena systemet, utan vidare sluta sig till att det är legitimt Prop. 1991/92: 170 också enligt det andra. Bilaga 1

Det anförda gäller likaså förhållandet mellan det gemensamma regelsy- stem som EES-rätten utgör och nationell rätt. I vad mån ett visst förfarande skall kunna drabbas av ingripanden inte bara på grund av de gemensamma bestämmelserna utan också på grund av våra egna föreskrifter är i princip en fråga för den svenska konkurrensrätten. Denna får dock givetvis inte tillämpas på sådant sätt att den enhetliga och effektiva tillämpningen av EES-avtalets konkurrensregler äventyras. Särskilt när det gäller ingripan— den mot förfaranden som omfattas av undantag enligt artikel 53.3 kan problem uppstå. Därmed förknippade frågor är ännu inte helt lösta inorn gemenskapsrätten och det kan inte komma i fråga att föregripa kommande ställningstaganden.

Jag vill emellertid i detta sammanhang erinra om att en proposition med förslag till ny konkurrensrättslig lagstiftning är under utarbetande inom regeringskansliet på grundval av förslagen i konkurrenskommitténs betän- kande (SOU 1991:59) Konkurrens för ökad välfärd samt departements- promemorian Ds 1992: 18, vilka har varit föremål för remissbehandling i särskild ordning. Sådana gränsdragningsfrågor som jag nyss har berört torde få övervägas i det sammanhanget. Det är då möjligt att ta hänsyn till problemet och söka utforma den svenska rättens regler så att konflikter så långt möjligt förebyggs. Nu är det emellertid endast fråga om de föreskrif- ter som följer av EES-åtagandena och som skall tillgodose skyddet för den gränsöverskridande konkurrensen inom EES.

Vad gäller domstolarna är situationen annorlunda än för konkurrens- myndigheterna. Artikel 53 i EES-avtalet motsvarar materiellt artikel 85 i Romfördraget. Den skall därför uppfattas i enlighet med EG-domstolens praxis rörande denna artikel. Artikel 85 har inom EG direkt effekt. Det- samma gäller förbudet mot missbruk av dominerande marknadsställning i artikel 54 i EES-avtalet. Förbuden kan med andra ord åberopas av parterna i skilda slags mål, och bestämmelserna skall då användas av domstolen. Det är särskilt att märka att sådana rättshandlingar (dvs. överenskommel- ser och beslut men vanligen ej samordnade förfaranden, eftersom sådana i sig torde sakna rättsverkningar), som är otillåtna enligt artikel 53.1 EES- avtalet enligt artikelns andra stycke skall vara verkningslösa i vad de strider mot kartellförbudet. Denna civilrättsliga verkan inträder enligt bl. a. auk- toritativa tyska kommentarer (jfr Koch i Grabitz; Kommentar zum EWG- Vertrag; paragraf 138 vid art. 85) när artikelns rekvisit är uppfyllda, och skall i princip av domstolen självmant tas i betraktande när det står klart att så är fallet. Verkan enligt artikeln är begränsad till de delar av rätts- handlingen som träffas av förbudet. Vilka konsekvenser detta i övrigt får på verkningarna av rättshandlingen är att bedöma enligt vanliga regler. Det ankommer på domstolen att i det särskilda fallet ta ställning härtill, varvid bedömningen mycket väl kan tänkas utfalla så att rättshandlingen behåller sin verkan i andra hänseenden.

Domstolens uppgift kan dock kompliceras av att artikel 53 i EES-avtalet. liksom artikel 85 i Romfördraget. utgör en helhet. Det kan därför givetvis vålla problem hur man Skall förfara när det inte föreligger något ställnings- 168

tagande från övervakningsorganens sida enligt artikel 53.3. Denna proble- Prop. 1991/92: 170 matik kan inte behandlas nu. Den får liksom inom EG angripas av de Bilaga 1 nationella myndigheterna vid deras tillämpning av bestämmelsen.

Vad angår avtalets artikel 54, som motsvarar artikel 86 i Rom fördraget, gäller likaledes att den skall användas i nationell rättstillämpning. Natio- nella myndigheter kan sålunda ha rätt att ingripa mot missbruk av domi- nerande marknadsställning. Här uppkommer dock inte de nyss omnämnda civilrättsliga verkningarna, och artikeln torde därför knappast bli aktuell vid domstol på samma sätt som den föregående artikeln. Om t.ex. miss- bruket manifesteras i form av ingångna avtal, kan dock uppkomma civil- rättsliga konsekvensfrågor av samma slag som nyss berörts. Det är inte uteslutet att missbruk av dominerande marknadsställning yttrar sig just genom ingåendet av sådana avtal som omfattas av kartellförbudet. Man kan också tänka sig fall där ogiltighet av en rättshandling kan inträda enligt exempelvis 36 & avtalslagen.

Vad slutligen gäller EES-avtalets artikel 57 skall endast sägas att dess tillämpning väsentligen är en fråga för övervakningsmyndigheterna. Av artikel 9 i rådsförordningen (EEG) nr 4064/89 framgår dock att kommis- sionen under vissa förutsättningar kan överlämna handläggningen av ett koncentrationsärende till behörig nationell myndighet. Vidare framgår av artikel 22 att prövningen av en företagskoncentration, som inte uppfyller förordningens krav på s.k. gemenskapsdimension, i visst fall kan överläm- nas av ett medlemsland till kommissionen.

Hänvisningar till S14-8-1

  • Prop. 1991/92:170: Avsnitt 12.3.2

14.8.2. Särskilda införlivandefrågor Bi ridande rättsakter som omfattas av bilaga Xthill EES-avtalet

Mitt förslag: De delar av förordningar med materiella regler som anges i bilaga XIV och som behöver lagform vid införlivandet inkorporeras jämte anpassningsbestämmelser genom EES-lagen.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: I fråga om remissyttrandena hänvisas till vad som tidigare sagts om omfattningen av EES-lagen.

Skälen för mitt förslag: Genom bilagan XIV till EES-avtalet infogas i avtalet med s.k. referensteknik bl. a. sådana delar av vissa EG- förordningar som innehåller materiella konkurrensregler. Det rör sig dels om bestämmelserna om tillåtligheten av företagskoncentrationer, dels om bestämmelser ur rättsakter på särskilda sektorer, vilka ansluter till och materiellt kompletterar de grundläggande konkurrensreglerna. Andra delar av dessa rättsakter med bestämmelser om påföljder samt olika slags förfa— randeregler för övervakningen m.m., ingår i EFTA-anpassad form i olika kapitel i protokoll 4 till övervakningsavtalet. Protokollet inkorporeras med svensk lag genom EES-lagens 3 5. Jag tar upp behovet av kompletterande föreskrifter senare under avsnitt 14.8.3. 169

Bilaga XIV till EES-avtalet hänvisar sålunda till ett antal bindande och Prop. 1991/92: 170 icke bindande rättsakter. Flera av de bindande rättsakterna utgör s.k. Bilaga 1 gruppundantagsförordningar. Dessa behandlar jag i följande avsnitt. I övrigt gäller det de bestämmelser som anges nedan.

Förordningar

rättsakt nr [ (artiklarna 1 —5 i rådets förordning (EEG) nr 4064/89 av den 21 december 1989 om kontroll av företagskoncentrationer i EES— version),

ra'ttsak! nr 10 (artiklarna 1—5, 7 och 8 i rådets förordning (EEG) nr 1017/68 av den 19 juli 1968 om tillämpning av konkurrensregler på trans- porter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar i EES-version),

rättsakt nr 11 (avdelning I i rådets förordning (EEG) nr 4056/86 av den 22 december 1986 om detaljerade regler för tillämpning av artiklarna 85 och 86 i fördraget på sjöfarten i EES-version) och

rättsakt nr 14 (artiklarna 1—3 i höga myndighetens beslut nr 24—54 av den 6 maj 1954 med en förordning om de förhållanden som utgör kontroll över ett företag enligt fördragets artikel 66.1 i EES-version).

Bestämmelserna i dessa rättsakter utgör en del av de gemensamma konkurrensbestämmelserna och kan enligt min mening inte gärna ses isolerade från de övriga konkurrensbestämmelser som inkorporeras genom EES-lagen. Med hänsyn till att det är fråga om förordningstexter kommer endast inkorporering i fråga som införlivandemetod. Eftersom bestämmel- serna avser ingrepp i enskildas ekonomiska förhållanden, skall inkorpore- ringen ske genom lag.

Direktiv Bilaga XIV hänvisar också till två direktiv. nämligen

rättsakt nr 12 kommissionsdirektiv 88/301/EEG om konkurrens på marknaderna för teleterminalutrustning och

rättsakt nr 13 kommissionsdirektiv 90/388/EEG om konkurrens på marknaderna för teletjänster.

Direktiven får enligt min bedömning i vanlig ordning införlivas med svensk rätt genom erforderliga anpassningar av de föreskrifter som gäller på teleområdet. De föranleder inga särskilda åtgärder i detta sammanhang.

Mot den i det remitterade förslaget valda lagtekniska lösningen. som innebar att hela bilagan XIV skulle fogas som bilaga till lagen, har lagrådet haft invändningar. Enligt lagrådets mening är bilagan alltför svåröverskåd- lig och onödigt omfattande i sammanhanget. Jag delar denna mening. Lagförslaget har därför i denna del utformats med beaktande av lagrådets synpunkter.

Gruppundantag Prop. 1991/92: 170 Bilaga 1 Min bedömning: De s.k. gruppundantagsförordningarna kan inför-

livas med svensk rätt genom regeringsförordning med användande av inkorporeringsmetoden.

Promemorians bedömning: Överensstäm mer med min bedömning. Remissinstanserna: Marknadsdomstolen har ifrågasatt promemorians bedömning att de s.k. gruppundantagsförordningarna bör kunna ses som verkställighetsföreskrifter till EES-lagen och därför skulle kunna enligt 8 kap. 13 & regeringsformen inkorporeras genom regeringsförordning.

Skälen för min bedömning: De 5. k. gruppundantagsförordningarna (rätts- akterna nr. 2 —9 i bilaga XIV till EES-avtalet) vilka i sin EG-rättsliga form tillkommit med tillämpning av Romfördragets artiklar 85.3 och 87 angeri generella termer bestämda typer av avtal som på vissa villkor undantas från kartellförbudet i artikel 85.1. Det är i avtalet fråga om följande rättsakter i deras gällande lydelse och i EES-anpassad form.

Rältsakt nr 2 kommissionens förordning (EEG) nr 1993/83 om tillämp- ning av fördragets artikel 85.3 på grupper av ensamåterförsäljaravtal.

rättsakt nr 3 kommissionens förordning (EEG) nr 1984/83 om tillämp- ning av fördragets artikel 85.3 på grupper av exklusiva inköpsavtal.

rättsakt nr 4 kommissionens förordning (EEG) nr 123/85 om tillämp- ning av fördragets artikel 85.3 på vissa grupper av försäljnings- och service- avtal för motorfordon,

rättsakt nr 5 kommissionens förordning (EEG) nr 2349/84 om tillämp- ning av fördragets artikel 85.3 på vissa grupper av patentlicensavtal,

rättsakt nr 6 kommissionens förordning (EEG) nr 417/85 om tillämp- ning av fördragets artikel 85.3 på grupper av specialiseringsavtal,

rättsakt nr 7 kommissionens förordning (EEG) nr 418/85 om tillämp- ning av fördragets artikel 85.3 på grupper av avtal om forskning och utveckling.

rättsakt nr 8 kommissionens förordning (EEG) nr 4087/88 om tillämp- ning av fördragets artikel 85.3 på grupper av franchiseavtal samt

rättsakt nr 9 kommissionens förordning (EEG) nr 556/89 om tillämp- ning av fördragets artikel 85.3 på vissa grupper av know-how-licensavtal.

Enligt marknadsdomstolen är promemorians lösning från praktiska syn- punkter lämplig och ännu bättre vore om förordningarna. såsom sker i EG. utfärdades på myndighetsnivå. Frågan är dock enligt marknadsdomstolen om förordningarna kan anses vara verkställighetsföreskrifter i regerings- formens mening. Bl.a. bör uppmärksammas att föreskrifter om gruppun- dantag har viktiga civilrättsliga verkningar på avtal mellan enskilda rätts- subjekt. Det kan enligt marknadsdomstolen hävdas att de med den utform- ning 8 kap 2 5 regeringsformen har kräver lagform.

För egen del gör jag följande bedömning. Gruppundantagen har i stort sett likartad uppbyggnad. De innehåller som regel listor över avtalsvillkor som medför att avtal inte omfattas av undantaget samt exemplifierande uppräkningar av sådana villkor som godtas. Gruppundantag kan sättas ur 171

kraft i särskilda fall, om avtal befinns ha verkningar som är oförenliga med Prop. 1991/92: 170 förutsättningarna för undantag enligt artikel 85.3. I sådana fall kan dock Bilaga 1 inte påföljd ifrågakomma för den tid företaget åtnjutit undantaget. Ingen- ting hindrar att ett avtal, oavsett huruvida det kan anses falla under ett gruppundantag, anmäls till övervakningsmyndighetcn för prövning.

Gruppundantaget såsom rättsfigur torde sakna egentlig motsvarighet i tidigare svensk rätt. Det synes närmast kunna karakteriseras som en form av generell dispens från skyldigheten att till övervakningsmyndigheten för prövning anmäla konkurrensbegränsande avtal.

Gruppundantag ingår emellertid också bland de rättsakter som Sverige har förbundit sig att följa enligt det s.k. luftfartsavtalet med EG, vilket införlivats med svensk lag genom den tidigare nämnda lagen (1992: 138) om tillämpning av avtal mellan Sverige, Norge och EEG om civil luftfart. I det avtalet ingår såsom artikel 4.3 en motsvarighet till EES-fördragets artikel 53.3. vilken har införlivats genom den lagstiftningen. I frågan om införlivandet av de rättsakter som utgjorde gruppundantag anförde före- dragande statsrådet (prop. 1991/92:29 s. 42 f.) att bestämmelserna var av den karaktären, att de kunde ses som utfyllnad av bestämmelsen i artikel 4.3 i avtalet, dvs. som föreskrifter om verkställighet av lag enligt 8 kap. 13 5 första stycket i regeringsformen. De kunde därför införlivas genom förord- ning med användande av inkorporeringsmetoden. Denna bedömning läm- nades utan erinran i lagstiftningsärendet. Lagrådet har inte gått in på frågan om införlivandet av gruppundantagen.

Jag kan för egen del inte finna att de ifrågavarande undantagen egentli— gen tillför något materiellt nytt i förhållande till vad som föreskrivs i EES-avtalets artikel 53, vilken jag nu föreslagit skall inkorporeras med svensk rätt genom EES-lagen. Förutsättningarna för undantag är tydligt angivna i artikel 53.3. Att det inte är fråga om att tillföra något väsentligt nytt till artikelns innehåll framgår bäst av att en rättshandling kan göras till föremål för övervakningsmyndighetens prövning enligt artikelns första och tredje stycken, oavsett huruvida den omfattas av gruppundantaget. Om något ytterligare åläggande för enskilda eller eljest om något ingrepp i deras personliga eller ekonomiska förhållanden utöver vad huvudbestämmelsen medför är det inte fråga. I denna mening medför sålunda inte dessa rättsakter några civilrättsliga verkningar för enskildas avtal. Att de är av stor praktisk betydelse i affärslivet och därigenom faktiskt inverkar på utformningen av många avtal mellan enskilda är en annan sak.

Det sagda torde också gälla rättsakt nr 15, Höga myndighetens beslut 25 —67/EKSG med en förordning om befrielse från kravet på förhandsgod- kännande enligt fördragets artikel 66.3. Denna rättsakt utgör ett gruppun- dantagsbeslut på kol- och stålområdet. Förutsättningarna för undantag är på kol- och stålområdet tillräckligt tydligt angivna i artikel 2.2 i protokoll 25 till EES—avtalet.

Jag finner sålunda inte skäl till annan bedömning än den som har gjorts i det tidigare lagstiftningsärendet och i promemorian utan anser att grupp- undantagsförordningarna kan inkorporeras genom regeringsförordning.

Protokoll 4 till övervakningsavtalet Prop. 1 99 l / 92: 1 70 Som föreslagits i avsnitt 12.4.1 inkorporeras protokoll 4 till övervaknings- Bilaga I avtalet om ESA:s uppgifter och befogenheter på konkurrensområdet ge- nom EES-lagen.

EFTA-ländernas åtagande att ge ESA samma befogenheter som EG- kommissionen har redan inledningsvis nämnts. De EG-rättsakter som reglerar kommissionens befogenheter på konkurrensområdet finns i ett antal förordningar. I artikel 3 av protokoll 21 till EES-avtalet anges dessa rättsakter och de artiklar däri som återspeglar kommissionens befogenhe- ter och uppgifter. Rättsakterna är, i sin efter senare ändringar gällande lydelse, följande

i fråga om företagskoncentrationer den grundläggande rådsförordningen (EEG) nr 4064/89 den 21 december 1989 samt kommissionsförordningen (EEG) nr 2367/90 den 25 juli 1990 om anmälningar, tidsfrister och munt- ligt uppgiftslämnande i detta sammanhang,

i fråga om allmänna jörfaranderegler den grundläggande rådsförord- ningen (EEG) nr 17/62 den 6 februari 1962, kommissionsförordningen (EEG) nr 27/62 av den 3 maj 1962 med tillämpningsföreskrifter rörande form, innehåll och andra enskildheteri fråga om ansökningar och anmäl- ningar samt kommissionsförordningen (EEG) nr 99/63 den 25ju1i 1963 om det muntliga uppgiftslämnande som regleras i artiklarna 19.1 och 19.2 i nyssnämnda grundläggande förordning 17.

Vidare anges i protokollets artikel 3 på motsvarande sätt relevanta EG-bestämmelser på transport- resp. kol- och stålområdena. För kol- och stålområdet finns det liknande bestämmelser dels i artiklarna 65 och 66 i EKSG-fördraget, dels i olika beslut av kommissionen.

I protokoll 4 till övervakningsavtalet har dessa bestämmelser anpassats och gjorts tillämpliga på ESA.

Hänvisningar till S14-8-2

Innehållet i protokollet

Protokollet innehåller sålunda de mellan EFTA-länderna överenskomna bestämmelserna om genomförandet av EES-avtalets konkurrensregler för företag, särskilt innehållet i protokoll 21 till EES-avtalet. Protokoll 4 består av fem delar med sammanlagt 16 kapitel i löpande numrering I-XVI. Varje kapitel är artikelindelat för sig. Till helt övervägande del motsvarar denna artikelnumrering den i EG-rättsakterna.

Kapitlen I -- starar till innehållet mot rådsförordning (EEG) nr 17/62 (kap. 11), kommissionsförordning (EEG) nr 27/62 (kap. III), kommissions- förordning (EEG) nr 99/63 (kap. IV) och rådsförordning (EEG) nr 2988/74 (kap. V).

Kapitlen VI —XIl gäller transport och svarar till innehållet mot de delar av rådsförordning (EEG) nr 1017/68, vilka inte såsom materiella regler införlivats redan enligt EES-avtalets bil. XIV, nämligen artiklarna 6 och 10 — 31 (kap. VI), kommissionsförordning (EEG) nr 1629/69 (kap. VII), rådsförordning (EEG) nr 1630/69 (kap. VIII), avsnitt II med förfarandereg- ler i rådsförordning (EEG) nr 4056/86 (kap. IX), kommissionsförordning 173

(EEG) nr 4260/88 (Kap. X), kommissionsförordning (EEG) nr 3975/87 Prop. 1991/92: 170 (kap. XI) och kommissionsförordning (EEG) nr 4261/88 (kap. XII). Bilaga ]

Kapitlen XIII — Xl V gäller företagskoncentrationer och svarar till inne- hållet mot de delar av rådsförordning (EEG) nr 4064/89 vilka inte såsom materiella regler införlivats redan enligt EES—avtalets bil. XIV, nämligen artiklarna 6 24 (kap. XIII) och kommissionsförordning (EEG) nr 2367/90 (kap. XIV).

Kapitel XV gäller kol- och stålsektorn och svarar till innehållet bl. a. mot relevanta delar av artiklarna 65 och 66 fördraget om upprättande av Kol- och stålunionen samt artikel 47 samma fördrag rörande rätten att inhämta upplysningar och utföra undersökningar, påföljd för brott mot plikten att uppfylla sådana förpliktelser, sekretesskydd samt skadeståndskyldighet vid bristande sekretess. artikel 36.1 samma fördrag om skyldighet att bereda berörd part tillfälle att yttra sig före åläggande av sanktion, innebärande betalningsförpliktelse, eller av viten samt artikel 82 samma fördrag om den omsättning som skall utgöra underlag för beräkning av viten och påföljder (kap. XV, avsnitt 1), del av Höga myndighetens beslut 26—/54 med tillämpningsföreskrifter till nyssnämnda fördragsartikel 66 i fråga om uppgiftsskyldighet för företag (kap. XV, avsnitt II), kommissionsbeslut 715/78 EKSG med preskriptionsbestämmelser på kol- och stålområdet (kap. XV. avsnitt 111) samt kommissionsbeslut 379/84 EKSG om befo- genheter för tjänstemän vid undersökningar m.m. (kap. XV. avsnitt IV).

I det avslutande kapitlet XVI finns övergångsbestämmelser beträffande kapitlen II — XII och XV (kap. XVI, avsnitt 1) samt beträffande kapitlen XIII och XIV (kap. XVI, avsnitt II).

Till protokollet hör vissa bilagor.

"14.8.3 Behovet av särskilda svenska föreskrifter

Behörig svensk konkarrensmyndighet

Mitt förslag: Lagen skall innehålla upplysningar om att regeringen utser den myndighet som skall vara behörig här i landet vid tillämp- ning av konkurrensreglerna i EES-avtalet och övervakningsavtalet.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna har inte tagit upp frågan. Skälen för mitt förslag: Som framgått tidigare bör EES-avtalets huvud- bestämmelser och de protokoll till avtalet som rör konkurrensfrågor inkor- poreras genom EES-lagen. Detsamma gäller övervakningsavtalet och protokoll 4 till detta avtalet. För att de gemensamma konkurrensbestämmelserna skall fungera såsom avtalat fordras därutöver vissa andra lagstiftningsåtgärdcr. EES-avtalet kräver att varje avtalsslutande stat utser ett organ att vara behörig nationell myndighet med de uppgifter som framgår av de gemen- . samma konkurrensbestämmelserna. Vilken myndighet som uppgifterna 174

skall läggas på här i landet bör lämpligen bestämmas av regeringen i Prop. 1991/921170 förordning. EES-lagen bör innehålla en upplysning om detta. Bilaga 1 Jag vill i sammanhanget erinra om att regeringen i budgetpropositionen för budgetåret 1992/93 (prop. 1991/92: 100 bil 13 s. 133) i enlighet med konkurrenskommitténs förslag föreslagit att en ny konkurrensmyndighet skall inrättas den 1 juli 1992 genom att uppgifter från nuvarande Statens pris- och konkurrensverk (SPK) och Näringfrihetsombudsmannen (NO) förs samman till en ny myndighet. Förberedelserna för inrättandet av det nya konkurrensverket pågår för närvarande.

Ramen för den behöriga myndighetens befogenheter

Mitt förslag: 1 EES-lagen införs en föreskrift som klargör den svenska konkurrensmyndighetens befogenheter vid undersökningar som skall utföras på begäran av ESA.

Promemorians förslag överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: Flera remissinstanser har riktat kritik mot prome- morians förslag från i huvudsak samma utgångspunkter. De har ansett att den i promemorian föreslagna 12 å i EES-lagen kan kritiseras från rättssä- kerhetssynpunkt.

Skälen för mitt förslag: Det är riktigt. såsom flera remissinstanser an- märkt, att den i promemorian föreslagna paragrafen inte anger de närmare förutsättningar, under vilka undersökningen får äga rum. Det är inte heller paragrafens funktion. Den anger endast vilka åtgärder som kommer i fråga inom ramen för en sådan undersökning som övervakningsorganen får besluta om.

Enligt EES-avtalet skall ESA kunna besluta om undersökningar hos företag här i landet för att utreda eventuella överträdelser av konkurrens- bestämmelserna. Undersökningarna skall utföras antingen av ESA eller av den behöriga svenska myndigheten på begäran av ESA. ESA är, liksom å sin sida kommissionen, enligt artikel 8.3 i protokoll 23 till EES-avtalet skyldigt att på begäran av den andra övervakningsmyndigheten föranstalta om en undersökning inom sitt område. Företagen skall vara skyldiga att underkasta sig undersökningarna, och dessa skall ytterst kunna genomföras med tvång.

Det är sålunda inte den svenska myndigheten som beslutar om åtgär- derna, utan konventionsorganen. Dessa tillämpar därvid de gemensamma reglerna.

Hovrätten över Skåne och Blekinge anför att den ilpromemorian före- slagna 129" knappast fyller de krav på tydlighet som brukar ställas på en författning som reglerar användning av tvångsmedel. Enligt hovrätten är det t. ex. oklart hos vem undersökning egentligen får ske.

Promemorian kan ha varit otydlig i denna del. Jag har i det föregående förklarat bakgrunden till att innehållet i övervakningsavtalet inte kunnat ställas till förfogande i samband med remissen. Jag finner det därför så 175

mycket mera angeläget att här lämna en översiktlig redogörelse för det Prop. 1991/92: 170 system för inhämtande av upplysningar från företag och företagssamman- Bilaga 1 slutningar samt för undersökningar som protokoll 4 till övervakningsavta- let bygger på. Riktlinjerna för ESA:s användning av konkurrensreglerna framgår av kapitel 2 i protokoll 4 till övervakningsavtalet. Detta ger behörighet för ESA dels att inhämta upplysningar, dels att företa undersökningar. Vidare innehåller kapitlet bestämmelser om samarbetet mellan ESA och natio- nella myndigheter i konkurrensärenden. De hänvisningar till artiklar som ges i det följande avser kapitel 2 i protokoll 4 som motsvarar förordning (EEG) nr 17/62 till sitt sakliga innehåll. Även artikelindelningen är samma. De följande kapitlen i protokollet som innehåller bestämmelser för sär- skilda sektorer innehåller såvitt nu är i fråga motsvarande regler, varför dessa inte särskilt berörs i det följande. ESA kan inleda ett förfarande på eget initiativ lika väl som efter klagomål eller på grund av ett ansökningsårende. Staterna samt fysiska och juridiska personer, som har ett berättigat intresse i saken, får begära undersökning. Finner ESA, att det inte finns tillräcklig grund för ingri- pande, skall den som framställt sådan begäran underrättas om skälen och ges tillfälle att Skriftligen framlägga synpunkter.

Upplysningar

ESA får inhämta alla nödvändiga upplysningar hos medlemsstaternas regeringar och behöriga myndigheter samt hos företag och företagssam- manslutningar (art. 11.1). Ett företag är då inte skyldigt att lämna några upplysningar. Men om det inte sker inom fastställd tid, eller ofullständiga uppgifter lämnas, kan ESA begära upplysningarna genom ett formligt beslut.

Beslutet, av vilket en kopia skall översändas till behörig nationell myn- dighet, skall innehålla besked om de upplysningar som begärs, den tid inom vilken de skall lämnas samt påföljd för lämnande av oriktig upplys- ning. I beslutet skall också anges att det är möjligt att få till stånd en prövning av det hos EFTA-domstolen (art. 11.5).

ESA är således förpliktigad att följa ett tvåstegsförfarande. Först skall den begära upplysningar och sedan, om inte begäran efterkornmes. besluta i frågan.

Undersökningar

Artikel 14 ger övervakningsorganet rätt att till uppfyllande av sina upp- gifter vidta alla nödvändiga undersökningar hos företag och företagssam- manslutningar (i det följande ”företag"). En undersökning kan utföras av en tjänsteman vid övervakningsorganet antingen med stöd av en skriftlig fullmakt (art. 14.2) eller enligt ett formligt beslut (art. 14.3). Undersök- ningen kan i bägge fallen föregås av en underrättelse till företaget, men det är inte något krav. S. k. tillslag utan föregående varning har inom EG blivit 176

vanligare. Valet mellan de båda undersökningsformerna beror av omstän- Prop. 1991/92: 170 digheterna. t.ex. risken för att bevisning eller annat utredningsmaterial Bilaga 1 förstörs eller undanhålls.

I en fullmakt enligt 14.2 skall anges syftet med undersökningen och vilka omständigheter den avser. Numera förekommer i praxis inom EG att fullmakten kompletteras med ytterligare en handling som innehåller be- sked om kommissionens befogenheter och företagets rättigheter. Det är viktigt att här framhålla, att företaget inte är skyldigt att ställa sig till förfogande för en undersökning i dessa fall. I den mån företaget frivilligt lämnar sin medverkan. får emellertid detta den följden, att påföljder enligt artikel 15.1 c kan åläggas företaget, ifall detta uppsåtligen eller av oaktsam- het skulle förete böcker eller andra affärshandlingar som är ofullständiga. Vägrar företaget att medverka vid undersökningen, uppkommer självfallet fråga om att i stället företa denna med stöd av ett formligt beslut därom.

En undersökning som grundas på ett beslut är företaget däremot skyldigt att underkasta sig. Skyldigheten är påföljdssanktionerad. Enligt artikel 16.1 kan också en vitesliknande påföljd åläggas för att framtvinga efterrät- telse. Beslut om undersökning skall enligt artikel 14.4 föregås av samråd med den nationella myndigheten.

Tjänstemän hos den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium undersökningen skall genomföras kan. på begäran av myndig- heten eller ESA, ge de tjänstemän som utför undersökningen den hjälp som behövs för att genomföra uppgifterna (art 14.5). ESA kan också anmoda de behöriga nationella myndigheterna att företa undersökningar å dess väg- nar.

Rätten enligt artikel 14 för övervakningsorganct att genomföra alla nödvändiga undersökningar hos företag och företagssammanslutningar avser

a) att granska räkenskaper och andra affärshandlingar,

b) att ta kopior av eller göra utdrag ur böcker och andra affärshandlingar,

e) att begära muntliga förklaringar på platsen, och

d) att få tillträde till samtliga lokaler, markområden och transportmedel (art. 14.1).

Föreskrifter om skyldighet att underkasta sig undersökningarna kräver lagform. Genom att protokoll 4 till ESA-avtalet inkorporeras genom EES- lagen är detta krav uppfyllt såvitt gäller ESA:s egna undersökningar. Däremot saknas i protokollet bestämmelser om den behöriga nationella myndighetens befogenheter, när denna på uppdrag av ESA skall genomföra undersökningar eller hjälpa ESA vid undersökningar. Detta är en fråga för den nationella rätten att reglera i enlighet med avtalets innehåll. Bestäm- melser om detta bör därför tas in i EES-lagen.

Den myndighetsutövning som ESA och kommissionen enligt det föregå- ende får rätt att utöva mot företag i Sverige är underkastad samma rättsäkerhetsgarantier som EG-rätten uppställer fråga om de befogenheter som kommissionen utövar med stöd av EG:s motsvarande bestämmelser. Rätten till domstolsprövning är enligt avtalettillgodosedd genom möjlig— hctcn att klaga till EFTA-domstolen resp. EG:s förstainstans. Vad beträffar undersökningsbcslut, vilka endast kan fattas av ESA när det gäller företag 177

i Sverige, finns det en skyldighet för ESA enligt artikel 8 i bilaga 23 till Prop. 1991/92: 170 EES-avtalet att tillmötesgå en framställning därom från kommissionen. I Bilaga 1 ett sådant fall torde talan få föras mot kommissionens beslut att begära undersökningen hos ESA. Skulle det emellertid röra sig om en mera underhandsbetonad kontakt mellan övervakningsmyndigheterna, så att ESA självständigt genomför prövningen och beslutar om åtgärden, lär talan skola föras mot det beslutet. Såsom jag i det föregående redogjort för skall i samband med förrättningen företaget underrättas om möjligheten att få en prövning till stånd. Av beslutet skall självfallet framgå vem det riktar sig till.

Lagrådet har haft vissa synpunkter på utformningen av det remitterade förslaget i denna del. Dels har lagrådet föreslagit att bestämmelsen i likhet med artikel 14 i bilaga 11 utformas med angivande av adressat, dels har det haft vissa synpunkter på översättningen av den engelska protokollstextens ”books”. Lagrådet har föreslagit att paragrafen utformas så. att det uttryck- ligen framgår att skyldigheten att underkasta sig åtgärderna gäller för företag och att termen "bokföring” används i stället för ”böcker”. Enligt lagrådet ger termen "bokföring" ett mer adekvat uttryck för vad som torde vara avsett. Jag delar lagrådets uppfattning att föreskriften bör utformas med angivande av adressat. Vad gäller terminologin är jag däremot inte ense med lagrådet. Det kan enligt min mening ligga en fara i att vid översättning av EG-rättsliga termer ge orden en alltför precis, av den svenska rättsordningen fixerad, innebörd. Termerna skall när reglerna används tolkas utifrån sitt eget sammanhang och inte utifrån den svenska juridiska begreppsapparaten. Jag anser att ordet ”böcker”. som för övrigt använts vid den slutliga översättningen av protokollet, är att föredra. Av samma skäl anser jag i motsats till lagrådet att också kretsen av adressater bör anges på samma sätt som i de EG—rättsliga texterna med orden ”företag och företagssammanslutningar”.

Handräckning vid undersökning

Mitt förslag: Konkurrensmyndigheten skall vid behov kunna på- kalla handräckning av kronofogdemyndigheten för att genomföra en undersökning.

Promemorians förslag överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: Endast rikspolisstyrelsen har berört ämnet. Skälen för mitt förslag: EES-avtalet medför också behov av en bestäm- melse om att den behöriga svenska myndigheten får vända sig till exekutiv myndighet, om tvångsmedel skulle användas för att genomföra undersök- ningarna. Detta behov bör enligt min mening tillgodoses genom en bestäm- melse i EES-lagen om att myndigheten får begära handräckning. Reglerna i 16 kap. 10— 12 åå utsökningsbalken kommer att bli tillämpliga på detta handräckningsförfarande. Handräckningsmöjligheten måste stå till förfogande för att de förpliktel- 178

ser Sverige har åtagit sig skall uppfyllas. Jag har dock svårt att föreställa Prop. 1991/92: 170 mig att den i realiteten skall behöva tas i anspråk i förevarande situationer. Bilaga 1 Den bör därför mera betraktas som ett stöd åt den nationella konkurrens-

myndigheten. Vid all tvångsmedelsanvändning gäller som en allmän prin- cip att tvångsmcdlet inte får tillgripas om samma resultat kan uppnås på frivillig väg eller med lindrigare tvångsmedel.

14.9 Verkan i Sverige av domar och beslut som gäller enskilda

Mitt förslag: I EES-lagen införs en bestämmelse av innebörd att avgöranden som avses i artikel 1 10 första stycket EES-avtalet skall verkställas på samma sätt som en svensk lagakraftägande dom, om inte verkställigheten har skjutits upp genom beslut av EG-domstolen eller EG-domstolens första instans eller av EFTA-domstolen." Be-

stämmelsen bör innehålla ett bemyndigande för regeringen att utse den myndighet som avses i artikel 1 10 andra stycket.

Vidare införs en bestämmelse i EES-lagen om att andra avgöran- den av EG-kommissionen samt domar och beslut av EG-domstolen och EG-domstolens första instans skall gälla här i landet.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Promemo- rians förslag innehåller dock inget bemyndigande.

Remissinstanserna: Så gott som samtliga remissinstanser har lämnat förslaget utan erinran. En remissinstans anser att syftet med 17 å i lagför- slaget närmare bör preciseras. En annan remissinstans efterlyser ett be- myndigande i EES-lagen för regeringen att utse den myndighet som har att bekräfta avgörandets äkthet och förse det med beslut om att det får verkställas.

Skälen för mitt förslag: Övervakningen av att EES-reglerna cftcrlcvs kommer. såvitt gäller EFTA: s medlemsländer såsom fördragsslutande parter, att skötas av ESA. Beslut från ESA kommer att riktas till länderna.

På konkurrensområdet förekommer det andra slag av avgöranden som riktar sig direkt mot enskilda fysiska och juridiska personer i EFTA- länderna. Det är här fråga om avgöranden som innefattar myndighetsutöv- ning i regeringsformens mening. Sådana beslut kommer att fattas både inom EG, dvs. av kommissionen. förstainstansen och EG-domstolen, och inom EFTA, dvs. av ESA och EFTA-domstolen, beroende på vad reglerna om fördelning av konkurrensärenden medför för det aktuella fallet.

Som framgår av avsnittet är de rättsliga verkningarna av dessa avgöran- den av olika slag. Till att börja nred kan ett beslut röra en åtgärds förenlighet med konkurrensbestämmelserna. Därmed kan följa bl. a. civil— rättsliga verkningar, men verkställighetsfrågor behöver inte uppkomma. Inte heller i fråga om beslut som enbart har karaktär av vitesföreläggandcn uppkommer det verkställighetsfrågor.

En annan kategori av avgöranden gäller skyldigheten att underkasta sig 179

inspektioner och att lämna upplysningar. Dessa beslut har rättsverkan mot Prop. 1991/92: 1 70 den enskilde på det sättet. att denne är skyldig att underkasta sig beslutet. Bilaga 1 När det gäller kommiSSionens beslut i sådana fall. uppkommer det fortfa- rande inte frågor om verkställighet. Det kan emellertid också vara fråga om att betala böter, viten och rättegångskostnader, liksom om att utge ränta. Jag kommer här först att ta upp frågan om hur verkställighet av dessa beslut förhåller sig till det svenska regelsystemet. Frågan om verkställighet av betalningsförpliktelser har reglerats i EES- avtalets artikel 1 10. som har följande lydelse.

Beslut enligt detta avtal av EFTA:s övervakningmyndighct och EG- kommissionen, som medför betalningsskyldighet för andra än stater, skall vara verkställbara. Detsamma skall gälla domar som enligt detta avtal har meddelats vid Europeiska gemenskapernas domstol. Europeiska gemen- skapernas första instans och EFTA-domstolen.

Verkställigheten skall följa de civilprocessrättsliga regler som gäller i den stat på vilkens territorium den sker. Beslut om att verkställighet skall ske skall bifogas avgörandet utan andra formaliteter än kontroll av avgöran- dets äkthet genom den myndighet som varje avtalsslutandc part skall utse i detta syfte och meddela de övriga avtalsslutandc parterna, EFTA:s övervakningsmyndighet. EG-kommissionen. Europeiska gemenskapernas domstol. Europeiska gemenskapernas första instans och EFTA-domstolen.

När dessa formaliteter har uppfyllts på begäran av den berörda parten, får denna part fullfölja verkställigheten i enlighet med lagen i den stat på vilkens territorium verkställigheten skall äga rum genom att direkt hän- skjuta ärendet till den behöriga myndigheten.

Verkställigheten får skjutas upp endast genom beslut av Europeiska gemenskapernas domstol. vad gäller beslut av EG-kommissionen, Europe- iska gemenskapernas första instans eller Europeiska gemenskapernas dom- stol, eller genom beslut av EFTA-domstolen vad gäller beslut av EFTA:s övervakningsmyndighet eller EFTA-domstolen. Domstolarna i de berörda staterna skall dock vara behöriga beträffande klagomål om att verkställig- heten inte genomförs på regelrätt sätt.

För att en utländsk exekutionstitel skall kunna verkställas i Sverige krävs en bestämmelse i lag. se 3 kap. 2 & utsökningsbalken. Detta krav uppfylls genom att artikel 110 i avtalet inkorporeras genom EES-lagen. Av artikel 110 andra stycket framgår att någon prövning i sak inte skall ske före verkställighet, endast en formell bekräftelse göras av urkundens autentici- tet. Det får ankomma på regeringen att utse härför ansvarig myndighet. I likhet med vad som framförts under remissbehandlingen anser jag att EES-lagen bör innehålla ett särskilt bemyndigande om detta.

För förfarandet vid verkställigheten blir utsökningsbalkens regler till- lämpliga. EES-lagen bör därför förses med en föreskrift om att dessa avgöranden skall verkställas på samma sätt som en svensk domstols laga- kraftvunna dom. Som framgått kan vid fullföljd mot sådant avgörande som avses i artikel 110 enligt artikelns fjärde stycke verkställigheten avbry- tas efter särskilt beslut av EG-domstolen eller EFTA-domstolen. Därför bör undantag göras för detta fall.

Vad sedan gäller de övriga fall. då beslut och domar medför rättsliga Prop. 1991/92: 170 verkningar, blir sådana beslut av ESA som rör enskilda företag gällande här Bilaga 1 i landet genom att EES-avtalet och övervakningsavtalet med protokoll inkorporeras i svensk rätt genom EES-lagen. Detsamma gäller EFTA- domstolens avgöranden efter överklagande av ESA:s beslut. För att de övriga beslut inom EG som inte medför behov av särskilda verkställighetsåtgärder men har andra rättsverkningar mot enskilda skall bli gällande här i landet krävs en särskild bestämmelse i EES-lagen därom.

Hänvisningar till PS3

15. Sekretessfrågor Prop. 1991/92: 170 Bilaga 1

Min bedömning: De sekretessfrågor som kan föranledas av EES- avtalet tas upp i ett annat sammanhang.

Promemorian berör inte frågan. Remissinstanserna: Några remissinstanser. däribland statens pris- och konkurrensverk. statistiska centralbyrån och tra/iksäkerhetsverket, påpekar att de tystnadspliktsregler som finns på olika håll i de regler som omfattas av EES-avtalet behöver tranformeras till svensk rätt.

Skälen till min bedömning: Enligt 2 kap. 25 tryckfrihetsförordningen skall en begränsning av rätten att ta del av allmänna handlingar noga anges i en särskild lag eller annan lag som den särskilda lagen hänvisar till. Den särskilda lag som avses i bestämmelsen är sekretesslagen (1980: 100). Detta innebär att de sekretessregler som kan finnas i de olika rättsakter som skall införlivas med svensk rätt bör införlivas genom ändringar i sekretesslagen. Jag har vid samråd med statsrådet Laurén erfarit att frågan om sådana ändringar är under beredning i justitiedepartementet och att hon avser att i annat sammanhang återkomma med förslag till nödvändiga lagändringar. Dessa förslag kommer att presenteras i sådan tid att de kan träda i kraft samtidigt med EES—avtalet.

Jag vill här också nämna att lagrådet särskilt understrukit behovet av att sekretesslagstiftningen ses över och särskilt pekat på konkurrensområdet.

16. Publiceringsfrågor Prop. 1991/92:170 Bilaga 1

16.1. Inledning

De publiceringsfrågor som aktualiseras av EES-avtalet är av två slag. Det gäller dels publiceringen i informationssyfte av EES-avtalets alla delar och av framtida beslut m.m. inom ramen för EES, dels kungörandet av de lagar och andra föreskrifter som behövs för att införa avtalsbestämmelserna i svensk rätt. I det följande lämnas först en redogörelse för de nuvarande svenska bestämmelserna på området.

16.2 1990 års förordning om publicering av Sveriges internationella överenskommelser m.m.

Enligt förordningen (1990: 1070) om publicering av Sveriges internatio- nella överenskommelser, m.m. som trädde i kraft den 1 januari 1991 skall överenskommelser som Sverige ingår med andra stater eller mellanfolkliga organisationer offentliggöras i publikationen Sveriges internationella överenskommelser (SÖ) i den utsträckning som närmare anges i förord- ningen. I anslutning till förordningen har regeringen beslutat särskilda förordningsmotiv (regeringens förordningsmotiv 199013).

Tidigare fanns inte några bestämmelser i svensk rätt om det sätt på vilket publiceringen skulle ske av internationella överenskommelser som Sverige tillträtt. Sådana överenskommelser har dock publicerats sedan år 1912 i publikationen Sveriges överenskommelser med främmande makter (SÖ) utgiven av utrikesdepartementet (numera benämnd Sveriges internatio- nella överenskommelser). Riktlinjer för vilka överenskommelser som skall publiceras och på vilket sätt publiceringen skall ske har under åren ut- vecklats genom praxis.

Enligt 4 & nyssnämnda förordning är huvudregeln vid publiceringen att överenskommelser, reservationer och förklaringar samt beslut publiceras i sin helhet. Utgivaren av SÖ kan dock bestämma att publicering i stället skall ske i notisform. I detta fall skall det i SÖ anges var man kan erhålla texten (8 5). De internationella överenskommelser som Sverige har ingått finns tillgängliga på utrikesdepartementets rättsavdelning.

Frågan om på vilket språk en överenskommelse skall publiceras regleras i förordningens 5 &. Där sägs bl. a. att en bilateral överenskommelse skall publiceras på de två språk den är avfattad på, dvs. originalspråken. Om en bilateral överenskommelse endast är avfattad på ett språk, t. ex. engelska, skall överenskommelsen enligt huvudregeln publiceras med svensk över- sättning (6 å). Nordiska multilaterala överenskommelser publiceras endast med svensk text. Detta överensstämmer med vad som för motsvarande fall gäller i de övriga nordiska länderna.

Andra multilaterala överenskommelser publiceras på" engelska och franska, om båda dessa språkversioner är autentiska. samt en svensk översättning. Om en multilateral överenskommelse är avfattad på engelska eller franska, publiceras den autentiska texten med en svensk översättning. 183

Ett avtal som ingås mellan exempelvis EG och ett EFTA-land och som är Prop. 1991/92: 170 avfattat på flera språk jämställs i detta hänseende med ett multilateralt Bilaga 1 avtal. Om en utländsk textversion utelämnats, skall i SÖ anges var texten finns tillgänglig (8 5). Samtliga språkversioner finns tillgängliga på utrikes- departementets rättsavdelning. När det gäller bilagor kan enligt 75 bestämmas att en bilaga till en överenskommelse inte skall publiceras eller att den skall publiceras utan svensk översättning. Även i detta fall skall i SÖ anges var texten finns

tillgänglig (8 5).

16.3 1976 års kungörandelag

Den grundläggande bestämmelsen om utfärdande och kungörande av författningar finns i 8 kap. 19 & regeringsformen. Närmare bestämmelser om kungörande av författningar finns i lagen (1976: 633) om kungörande av lagar och andra författningar (kungörandelagen. omtryckt 1989: 935). Denna kompletteras i sin tur av författningssamlingsförordningen (1976:725, omtryckt 1984:212, senast ändrad 19922116).

I kungörandelagen sägs i 15 att författningar som har beslutats av riksdagen, regeringen eller kyrkomötet eller av en myndighet under rege- ringen, riksdagen eller kyrkomötet skall med visst undantag —- kungöras enligt bestämmelserna i kungörandelagen. Detsamma gäller de internatio- nella överenskommelser och de ändringar i sådana som enligt författning skall gälla som svensk rätt.

För kungörande av författningar finns bl. a. Svensk författningssamling (SFS) och författningssamlingar för centrala myndigheter under regeringen (se vidare 3 & kungörandelagen). Författningar som utfärdas av regeringen skall kungöras i SFS (4 5). SFS utges genom regeringens försorg. Reger- ingen får — under vissa förutsättningar — dock bestämma att en av regeringen beslutad författning i stället skall kungöras i någon annan angiven författningssamling. Författningar som beslutas av centrala myn- digheter under regeringen kungörs antingen i SFS eller i någon myndighets författningssamling (6 5).

Om det i en författning föreskrivs att en internationell överenskommelse eller en ändring i en sådan skall gälla som svensk rätt, skall överens— kommelsen eller ändringen kungöras på samma sätt som författningen (14å). Lagrummet öppnar emellertid möjlighet även till en alternativ kungörandeform. I första hand åsyftas därvid att regeringen efter en lämplighetsprövning får bestämma att överenskommelsen eller ändringen skall kungöras i någon annan författningssamling än författningen i övrigt. Den alternativa kungörandeformen medger vidare publicering i någon annan publikation exempelvis i SÖ, som inte är någon författningssamling. Har ett alternativt kungörandcförfarande använts, skall i den författnings- samling där själva inkorporeringsförfattningen tas in finnas uppgift om var den inkorporerade texten publiceras (se vidare härom prop. 1984/85: 61 s. 27).

Det är vanligt att överenskommelser avfattas på flera språk. Till följd av bl. a. det västeuropeiska integrationsarbetet kommer fler sådana överens- 184

kommelser att slutas. För att undvika att författningssamlingar och andra Prop. 1991/92: 170 publikationer där överenskommelser kungörs, tyngs av texter på olika Bilaga 1 språk med samma innehåll gjordes en lagändring i 14 & kungörandelagen härom året (prop. 1989/90: 12, KU18, rskr. 45, SFS 1989: 935). Där stad- gas numera att om en överenskommelse är avfattad på mer än ett språk får den myndighet som utfärdar författningen besluta att endast en text skall kungöras. Om det finns en svensk text skall denna kungöras. En text som enligt överenkommelsen skall ha vitsord framför de andra. får inte uteläm- nas. Har en utländsk text utelämnats vid kungörandet av en överens- kommelse skall det anges var denna finns tillgänglig. Om det inte finns en svensk text till en överenskommelse. skall överenskommelsen som regel kungöras tillsammans med en svensk översättning.

16.4. Publicering av EES-avtalet m.m.

Min bedömning: I anslutning till att riksdagen föreläggs propositio- nen om godkännande av EES-avtalet och antagande av lagstiftning i skilda hänseenden skall hela avtalet inklusive bilagorna presenteras i ett sammanhang. Dessutom kommer en särskild utgåva med de integrerade rättsakterna att ges ut. Huvuddelen av EES-avtalet bör också publiceras i SÖ.

Promemorians bedömning: Överensstäm mer i stort sett med min bedöm- ning.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser delar den i departementspro- memorian gjorda bedömningen om sättet för publicering. Många under- stryker vikten av information om EES-rättens innehåll. Några remissin- stanser anser att det bästa vore att publicera hela EES-avtalet inklusive bilagor och bakomliggande rättsakter i SFS. Juridiska fakultetsnämnden vid universitetet i Stockholm anser att om allt EES-material samlas i riksdagstrycket behöver inte hela materialet kungöras i SFS. I så fall måste i SFS hänvisningar göras till riksdagstrycket. Samma remissinstans efter- lyser också cn heltäckande publicering i SÖ med hänsyn till att EES-avtalet är Sveriges hittills viktigaste avtal.

Skälen för min bedömning: I samband med att riksdagen föreläggs propositionen om godkännande av EES-avtalet måste hela avtalet inklu- sive bilagorna presenteras för riksdagen i ett sammanhang. I anslutning till riksdagsbehandlingen av propositionen kommer också de integrerade rätts- akterna (sekundärrätten) att ges ut i en svensk version i samma format som i Europeiska gemenskapernas officiella tidning EGT (Official Journal). Utgåvan beräknas omfatta femton band.

Huvuddelen av EES-avtalet avses publiceras i SÖ. Däremot bör inte bilagorna med uppräkningen av de olika rättsakterna som ingår i avtalet eller de bakomliggande rättsakterna publiceras där. Enligt 76 SÖ- förordningen kan utgivaren av SÖ, om det finns särskilda skäl. bestämma att en bilaga till en överenskommelse inte skall publiceras. Ett sådant 185

särskilt skäl att underlåta publicering i SÖ är bl.a. att texten är mycket Prop. 1991/92: 170 omfattande och att denna del av EES-avtalet såsom ovan nämnts kommer Bilaga 1 att föreligga i en särskild utgåva. I SÖ kommer att publiceras uppgift om att texten finns tillgänglig där (8 & SÖ-förordningen).

Frågan om vilka språkversioner som skall publiceras i SÖ får bedömas med ledning av bestämmelserna i dels avtalet, dels SÖ-förordningen.

I anslutning till riksdagsbehandlingen får man alltså en samlad överblick av allt som omfattas av EES-avtalet.

Flera remissinstanser anser som nyss nämnts att det även krävs en heltäckande publicering i SFS av allt som omfattas av EES-avtalet. Som skäl härför anges bl. a. att detta är en så genomgripande förändring av hela det svenska rättssystemet. Vidare anförs att SFS är en av allmänheten känd publikation som också många abonnerar på. Jag delar inte denna bedöm- ning. SFS är en författningssamling och skall därför som huvudregel inte innehålla något annat än författningar. I den mån EES—avtalet inkorpore- ras med svensk rätt kommer de delar som därigenom skall gälla direkt här i landet också att kungöras på samma sätt som andra författningar. Detta innebär för den inkorporering som beslutas av riksdagen och regeringen att kungörandet kommer att ske i just SFS. Jag kan däremot inte se något skäl att i en författningssamling publicera sådana delar av EES-avtalet m.m. som inte skall gälla som svensk rätt.

16.5. Kungörande av författningar genom vilka EES-avtalet införlivas med svensk rätt

Min bedömning: En lag eller förordning som transformerar ett direktiv bör om möjligt redan i författningstexten ange EG- ursprunget. Under alla förhållanden bör det finnas en not i SFS som — direkt eller via riksdagstrycket hänvisar till den bakomliggande EG-rättsakten. Det är lämpligt att också myndigheterna använder ett sådant notsystem.

Promemorian behandlade inte denna fråga. Remissinstanserna: Några remissinstanser tar upp frågan om hur man. skall veta att en viss författning har transformerat genom EES-avtalet övertagna EG-regler. Juridiska fakultetsstyrelsen vid universitetet i Uppsala säger bl.a. att EES-regler måste utmärkas för att inte bli ”överkörda” av senare tillkomna författningar. Juridiska fakultetsnämnden vid universite- tet i Stockholm anser att alla autentiska språkversioner i en överens- kommelse som skall införlivas med svensk rätt genom inkorporationsme- toden måste kungöras. Enligt nämndens mening är 14 & kungörandelagen, som tillåter undantag. i detta avseende inte grundlagskonform.

Skälen för min bedömning: Huvuddelen av EES-avtalet med vissa proto- koll m.m. liksom övervakningsavtalet och protokoll ] till kommittéavtalet bör, som framgår av vad som tidigare sagts, inkorporeras i svensk rätt. Den lag varigenom så sker kungörs i SFS liksom de inkorporerade delarna av avtalen. 186

Motsvarigheten till EG-förordningar som ingår i olika bilagor till EES- Prop. 1991/92: 170 avtalet och som alltså utgör del av avtalet bör också inkorporeras och Bilaga 1 kommer då enligt huvudregeln också att kungöras i SFS.

Frågan om vilka språkversioner av en inkorporerad EES-förordning som måste kungöras i SFS regleras i 14 å andra stycket kungörandelagen. Eftersom den svenska versionen skall ha samma giltighet som övriga språkversioner räcker det med den svenska texten. Jag delar alltså inte den i ett remissyttrande framförda uppfattningen att alla språkversioner måste kungöras i SFS för att regeringsformens krav på kungörande skall vara uppfyllt. Däremot skall i SFS uppgift lämnas om var övriga språkversioner finns tillgängliga.

När det gäller motsvarigheten till EG-direktiv som ingår i olika bilagor till EES-avtalet skall dessa, i enlighet med vad som tidigare sagts, transfor- meras till svensk rätt. Sådana författningar kungörs i SFS eller någon annan författningssamling.

En särskild fråga som då uppkommer är hur man bör markera att det rör en transformeringsförfattning. Lagrådet har i detta sammanhang under- strukit vikten av att kunna fastställa vilka bestämmelser som är grundade på EES-avtalet och vilka som inte är det. De förra skall ju enligt den föreslagna lagvalsregeln i EES-lagen — ges företräde. Lagrådet har ansett att det direkt av författningstexten borde framgå att en författningsbestäm- melse föranletts av EES-avtalet. Att tillerkänna notapparaten till en författ- ning den avsedda rollen vid företrädesprövningen — såsom blir fallet med den lösning som valts i lagrådsremissen — framstår enligt lagrådet inte som god lagstiftningsteknik. Notapparaten är ju en informationskälla över vilken normgivaren saknar inflytande. Lagrådet har förordat en ordning — att tillämpas i största möjliga utsträckning där det direkt av författnings- texten framgår att en bestämmelse föranletts av EES-avtalet. Emellertid har lagrådet inte motsatt sig att tekniken med notsystem används i de fall då annan lösning ter sig alltför komplicerad.

Jag delar i stort lagrådets synpunkter. 1 fall då det är möjligt och lämpligt bör man sträva efter att låta sambandet med EG-rätten komma till uttryck redan i författningstexten. Detta bör inte hindra att man behåller och i viss mån bygger vidare på det system med noter som SFS-utgivaren sedan länge tillämpar. Om det är en lag som transformerar ett direktiv får man redan med det nu tillämpade notsystemet en hänvisning till förarbetena och därifrån vidare till EG-rätten. Om det är en förordning som transformerar ett direktiv, kan man genom en not hänvisa direkt till exempelvis det ställe i EGT (Official Journal) där direktivet finns publicerat på EG-språken.

Myndigheterna bör i sitt arbete med införlivande av EES-regler på myndighetsnivå också kunna använda ett sådant notsystem med hänvis- ning till EGT.

Till de lagar och förordningar varigenom man inkorporerat en överens- kommelse (förordning) kommer den bakomliggande EES-rättsakten finnas med som bilaga varför ett notsystem här inte är aktuellt. Lagrådet har konstaterat att det normalt inte torde uppkomma problem i dessa fall med avseende på lagvalsregeln.

I de fall harmonisering redan tidigare skett av EG-regler i rättsakter som 187

nu omfattas av EES-avtalet vore det naturligtvis praktiskt att ha en fotnot Prop. 1991/92: 170 som hänvisar till aktuell EG-rättsakt. Det skulle dock innebära att man Bilaga ] måste gå igenom bestämmelser område för område och försöka se vilken EG-rättsakt som låg bakom den aktuella normgivningen. I vissa fall är det ju möjligt att man t.ex. lagstiftat i en viss fråga och resultatet blivit en harmonisering men att man skulle gjort så oavsett EG-rcgeln. Därför bör systemet med hänvisning till bakomliggande överenkommelse (rättsakt) inte gälla de fall där harmoniseringen redan tidigare skett.

16.6. Internationell publicering av nya regler m.m. Inledning

Avsikten är att för de länder som ingår i EES åstadkomma ett samordnat system för publicering i framtiden av bl.a. nya regler, olika beslut och meddelanden samt olika slag av information. Sådan publicering avses ske dels i EGT. dels i en särskild EES-bilaga till EGT. EGT kommer att vara publiceringskälla för de tre gemensamma EG/EFTA-språken (franska, italienska och tyska) när den information som skall publiceras för EG resp. EFTA-länderna är identisk. Information på de återstående fyra språken finska, isländska. norska och svenska avses att publiceras i EES-bilagan till EGT.

EFTA-staterna kommer att ha ansvaret för att i rätt tid tillhandahålla de översättningar som behövs på de språk som inte redan är representerade inom EG.

Beslut av EES-kommittén, andra beslut in. in.

När det gäller nya EES-regler motsvarande förordningar och direktiv eller ändringar av sådana kommer dessa att ske genom folkrättsliga avtal. På det nationella planet finns inte skäl att låta publicera dessa i sin helhet i SÖ lika litet som det finns skäl att publicera bilagorna till huvudavtalet (och de uppräknade rättsakterna). Beslut av EES-kommittén som rör EG:s regel- verk avses publiceras på de nio officiella EG-språken i en särskild EES-del i EGT. Den publiceringen avses också att vara publiceringskälla för de tre gemensamma EG/EFTA-språken (franska, italienska och tyska). Dessa beslut kommer också att publiceras på de nordiska EFTA-staternas offi- ciella språk i EES-bilagan. Möjligen kommer i EES-bilagan besluten också att publiceras på det arbetsspråk EFTA—länderna använder sig av.

Samma publiceringssystem är tänkt för andra beslut, rättsakter och meddelanden som tagits av EES-organ särskilt vad gäller EES-rådet och gemensamma EES-kommittén.

Vad beträffar beslut av EES-kommittén som rör EG:s regelverk kommer i innehållsförteckningen att göras hänvisningar till var relevanta EG-texter finns.

Enligt SÖ-förordningen skall internationella överenskommelser publice- ras där men publicering kan även ske i notisform (45 SÖ-förordningen) med angivande av var texten finns tillgänglig. Nya förordningar kommer 188

att inkorporeras och då finns i regel den bakomliggande överenskommel— Prop. 1991/92: 170 sen med som bilaga. Också när det gäller t.ex. direktiv är det viktigt att Bilaga 1 kunna ta del av den överenskommelse som ligger till grund för en transfor- merad författning. Dessa kommer alltså att finnas tillgängliga i EES- bilagan till EGT. I SÖ liksom i SFS görs en hänvisning till den. Att på detta sätt redan nu använda sig av en internationell publikation innebär en mjuk övergång till medlemskapssituationen dåju förordningar, direktiv m. m. skall publiceras i EGT. Till skillnad från vid ett medlemskap kommer dock de EES-regler som skall vara direkt tillämpliga i Sverige att behöva kungöras i en svensk publikation.

Information

Även information som härrör från EFTA-staterna, EFTA: s övervaknings- myndighet. EFTA-staternas ständiga kommitté och EFTA-domstolen måste publiceras. Som exempel på information som avses kan nämnas konkurrensområdet. statsstöd. offentligupphandling och tekniska standard- er. Även här avses en EES-del i EGT vara publiceringskälla.

Enligt bestämmelser i olika direktiv om offentlig upphandling skall t. ex. i EGT publiceras meddelanden om dels planerad upphandling, dels före- stående upphandling och dels hur upphandlingen avslutats. I bilagor till direktiven finns närmare angivet hur meddelandena skall utformas. I protokoll till avtalet finns vidare bestämmelser om att varje upphandlare skall presentera detta meddelande på förhand, i Sverige på svenska och på något av de officiella EG—språken. Detta skall vidarebefordras till Byrån för EGT i Luxemburg som ombesörjer ytterligare översättningar. Inom tolv dagar skall sedan meddelandet publiceras i EGT. Här kan också nämnas att byrån sköter den databas TED (Tenders Electronic Daily) där olika meddelanden om offentlig upphandling förs in och som man kan vara abonnent på. Databasen förs på engelska.

Inom konkurrens- och statsstödsområdet torde publicering av övervak- ningsorgancts beslut i enskilda ärenden krävas för att tredje man skall kunna hävda sina intressen. EFTA: s övervakningsmyndighet skulle därför behöva publicera samma information som kommissionen är skyldig att publicera enligt EG:s konkurrensregler.

17. Ikraftträdande Prop. 1991/92:170 Bilaga 1

Mitt förslag: Regeringen skall bestämma om ikraftträdandet av den

föreslagna EES-lagen.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinsinstanserna: Remissinstanserna har i allmänhet inte uttalat sig om ikraftträdandet av den föreslagna lagen. I fråga om ikraftträdandet av avtalet har dock två remissinstanser framhållit att artikel 129 p 3 i EES-avtalet bör ändras så att avtalet kan träda i kraft när EG, EG:s medlemsländer och minst fyra EFTA-länder har ratificerat det. En före- skriftsgivande myndighet har påpekat att förseningen av avtalet med därav följande försening av riksdagsbehandlingen av avtalet påverkar myndig- hetens författningsanpassning på det sättet att det inte är möjligt för myndigheten att besluta om de författningsändringar som krävs så att dessa kan träda i kraft den 1januari 1993.

Skälen för mitt förslag: EES-avtalet skall (art. 129.3) träda i kraft den 1 januari 1993. under förutsättningen att alla avtalsslutandc parter har deponerat sina ratitikations- eller godkännandeinstrument. Efter denna dag träder avtalet i kraft den första dagen av den andra månaden som följer efter den sista notifikationen. Den senaste tidpunkten för en sådan notifi- kation är den 30juni 1993. Efter den dagen skall avtalsparterna samman- kalla en diplomatkonferens för att bedöma läget.

Avtalet har undertecknats den 2 maj. Samtidigt med EES-avtalet skall övervakningsavtalet och kommitté-avtalet träda i kraft. Jag är självfallet angelägen om att EES-avtalet skall kunna träda i kraft den 1 januari 1993 i samband med att EG:s inre marknad fullbordas. De avtalsslutande parterna har emellertid enats om att det är angeläget att alla EFTA- länderna ratificerar avtalet så att det Europeiska ekonomiska samarbet- sområdet verkligen kan omfatta alla EG- och EFTA-länder. Mot bakgrund av det nu sagda anser jag det varken möjligt eller lämpligt att Sverige skulle söka åstadkomma en sådan förändring av avtalstexten som förordas av två remissinstanser.

I fråga om myndigheternas utfärdande av föreskrifter i anledning av EES-avtalet hyser jag den största förståelse för de förhållanden som påta- lats av en remissinstans. Det är naturligtvis olyckligt om inte alla myndig- hetsföreskrifter som måste utfärdas kan träda i kraft samtidigt med avtalet och den föreslagna EES-lagen. Om ingen annan lösning står till buds finns det dock enligt min mening i vissa fall den möjligheten att myndigheten. även om en författning måste träda i kraft senare än EES-avtalet, föreskri- ver att författningen får tillämpas från och med dagen för EES-avtalets ikraftträdande. Detta förutsätter givetvis att det inte är fråga om för enskilda betungande föreskrifter.

Det kan inte uteslutas att avtalet träder i kraft senare än den 1 januari 1993. Regeringen bör därför bestämma tidpunkten för EES-lagens ikraft- trädande.

18. Utbildnings- och informationsfrågor II;-TIO!)- 11991/921170 1 aga Flera remissinstanser liksom lagrådet har understrukit behovet av en

omfattande utbildningsverksamhet inför EES-lagens ikraftträdande. I detta ämne vill jag säga följande.

EES-avtalet spänner över i stort sett hela samhällsområdet och har därför betydelse för de flesta människor. Det kommer att påverka arbets- uppgifterna och rutinerna hos ett stort antal myndigheter.

Under EES-förhandlingarnas gång har utrikesdepartementets handels- avdelning fortlöpande gett ut information om Sverige och den europeiska integrationen med inriktning på EG och EES. Som exempel kan nämnas den årliga publikationen Sverige-EFTA-EG Det västeuropeiska integra- tionsarbetet och de s.k. grönböcker som har utgivits vid skilda tillfällen under de senaste åren. Vidare har seminarier och andra informationsmö- ten anordnats samt en omfattande föredrags- och kursverksamhet ägt rum.

Inför ikraftträdandet av EES—lagen krävs att dessa informations- och utbildningsinsatscr intensifieras. Det föreligger ett omfattande informa- tionsbehov till allmänheten och det krävs stora utbildningsinsatscr för tjänstemän och andra som hos myndigheter och på andra håll har att tillämpa EES-reglerna.

Det förhållandet att EES-avtalet innebär en anpassning till regler och principer som gäller inom EG gör att kraven är särskilt stora när det gäller personalen vid domstolar och andra myndigheter. inte minst därför att bestämmelsernas innebörd i många fall måste utrönas med ledning av EG-domstolens rikhaltiga praxis. Som Juridiska jbrskningsnämnden vid universitet i Lund fram hållit torde det bli nödvändigt att kommentarer och anvisningar till stöd för tolkning och tillämpning utarbetas. .

Eftersom en stor del av EES-avtalets regler ligger på myndighetsnivå, är myndigheternas medverkan väsentlig vid både införlivandet och tillämp- ningen av EES-reglerna. Det krävs också förbättrade språkkunskaper med hänsyn till avtalets internationella inrikting.

Naturligtvis finns det också ett omfattande informationsbehov hos den breda allmänhet som berörs av EES-avtalet. Bestämmelserna i avtalet grundar i viktiga hänseenden rättigheter och skyldigheter för enskilda och det är, som vissa remissinstanser och även lagrådet har varit inne på, därför av vikt att information når ut till alla som omfattas. För att tillgodse detta behov är det som Sveriges köpmannafö'rbund har påpekat viktigt att inte bara regeringskansliet och de berörda myndigheterna utan också näringslivets olika organisationer tar sitt ansvar när det gäller att sprida information om EES-avtalet.

Även mer långsiktiga utbildnings- och informationsinsatscr behövs. Som Sveriges Akademikers Centralorganisation framhållit ställer den ökade europeiska integrationen stora krav på kunskaper i språk samt kännedom om andra kulturer. Det är också nödvändigt med en EG- inriktad fortbildning av personer som arbetar inom rättsväsendet.

I årets budgetpropostion (prop. l99l/92: 100, bil. 4, s. 20) anfördes bl. a. att integrationsarbetet kommer att ställa stora krav på den svenska stats- förvaltningen. Betydelsefulla insatser kommer att krävas inte bara från 191

departementcns utan också från myndigheternas sida. Myndigheterna Prop. 1991/92: 170 måste dock själva ta ansvaret för utvecklingen av sin kompetens, både när Bilaga 1 det gäller att behärska tillämpningen av de nya reglerna och när det gäller deltagandet i beslutsprocessen. Detta måste emellertid ske inom ramen för tillgängliga resurser, vilket kan innebära att omprioriteringar blir nödvän- diga på sina håll.

Behovet av informationsinsatser om europeisk integration tas upp också i regeringens förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1992/93. m.m., kompletteringspropositionen (prop. 1991/92:150 Bilaga l:2). Där sägs — mot bakgrund av vad bl.a. riksdagen har uttalat om ytterligare informationsinsatser om Sveriges Europasamarbete att det är av stor betydelse att det under de närmaste två budgetåren utgår särskilda medel för dels regeringskansliets information, dels sådan verksamhet i enskilda organisationers regi. Regeringen föreslår därför att medel motsva- rande totalt 100 milj. kr. anslås på ett nytt anslag (E 7) fördelade med 50 milj. kr. på ettvart av de kommande två budgetåren. Beträffande budget- åren 1992/93 sägs bl. a. att bidrag är tänkta att utgå för allsidiga och seriösa informations- och utbildningsprojekt som behandlar den europeiska inte- grationsprocessen, EES-avtalet samt EG dess institutioner och verksam- het. Förslaget behandlas för närvarande i riksdagen (1991/92: KU35).

Vidare har regeringen nyligen beslutat att en interdepartemental arbets- grupp skall inrättas med uppgift att ta fram underlag för en bedömning av kompetensutvecklingsfrågor inom statsförvaltningen inför det väntade ikraftträdandet av EES-avtalet och ett senare svenskt medlemskap m.m.

Frågor som rör information och utbildning om Sveriges närmande till EG är således också enligt min uppfattning utomordentligt viktiga och jag förutser att det på många områden även i fortsättningen kommer att göras stora insatser för att se till att de krav på kompetens och kunskap som detta närmande till EG innebär blir tillgodosedda. Som jag har nämnt tidigare förekommer också redan på flera håll utbildning och information i detta syfte.

19 Upprättat lagförslag Prlop. 1991/92: 170 Biagal I enlighet med vad som anförts i det föregående har inom utrikesdeparte-

mentet upprättats förslag till

lag om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES).

Förslaget har. som framgått, granskats av lagrådet.

Lagförslaget bör fogas till detta protokoll som bilaga 1.5.

13 Riksdagen 1991/92. ] saml. Nr 170. Bilaga 1

20. Specialmotivering grlop. 11991/92: 170 ' 1 a a Förslag till lag om ett europeiskt ekonomiskt g

samarbetsområde (EES)

EES-avtalet, övervakningsavtalet och kommittéavtalet

Paragrafen anger lagens tillämpningsområde.

Bestämmelser i avtalen som skall gälla som svensk lag

2—455

Genom paragraferna inkorporeras dels huvudbestämmelserna i EES- avtalet (artiklarna l 129) och de till detta avtal hörande protokollen 1, 2, protokollet 8 andra punkten samt protokollen 13. 14, 17, 21 —25 och 39, dels huvudbestämmelserna i övervakningsavtalet (artiklarna 1 — 53) och de till detta avtal hörande protokollen 1—4 samt protokoll ] till kommittéav- talet.

Avtalsbestämmelserna fogas som bilagorna l —3 till lagen. Såvitt avser EES-avtalet framgår redan av avtalet självt att samtliga språkversioner som avtalet är upprättat på äger lika giltighet. Någon motsvarande bestäm- melse finns inte i övervakningsavtalet och kommittéavtalet.

Lagval 5 &

Paragrafen har behandlats i avsnitt 14.2.

Regler om statliga och kommunala stödåtgärder

Begränsning av svenska myndigheters prövningsrätt

65

I paragrafen anges en begränsning i visst hänseende av svenska myndig- heters prövningsrätt av stödåtgärder. Begränsningen tar sikte på att en svensk myndighet endast om särskilda skäl föreligger får pröva tillåtlighe- ten avstödåtgärder som avses i artikel 61 och som regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har anmält till ESA enligt bestäm- melserna i artikel 62 i EES-avtalet och protokoll 3 till övervakningsavtalet innan saken slutligt avgjorts av ESA genom beslut som vunnit laga kraft eller av EFTA-domstolen. Bestämmelsen utgör en erinran om den be- tydelse som ESA har vid tillämpningen av bestämmelserna om offentligt stöd i EES-avtalet. Bestämmelsen syftar till att förhindra att svenska myndigheter i praktiken kammarrätt och regeringsrätten tillämpar artikel 61 på annat sätt än ESA. Av den allmänna motiveringen framgår att 194

sådana särskilda skäl som anges i bestämmelsen kan vara att överklagandet Prop. 1991/92: 170 uppenbarligen är ogrundat eller att det kommunala beslutet har sådana Bilaga 1 brister vid sidan av ett eventuellt brott mot artikel 61 att det under alla omständigheter skall upphävas. Ett mer utförligt resonemang kring paragrafens tillämpning finns i den allmänna motiveringen (se avsnitt 14.7).

Upplvsningsskyldighetför kommuner och landsting 7 5

I paragrafen föreskrivs en skyldighet för kommunerna och landstingen att lämna upplysningar till regeringen om alla former av stöd som planeras och som kan bli föremål för ESA:s prövning.

Upphävande av kommunala beslut

85

Om ESA har funnit att en statlig stödåtgärd ståri strid med EES-avtalet och med anledning därav begär att den skall ändras eller upphävas, skall frågan prövas av regeringen. Något lagstöd torde inte erfordras för det ändamålet. Har stödet bestämts av riksdagen, kan beslutet inte ändras utan ett nytt riksdagsbeslut.

Regeringen bör, av skäl som närmare utvecklats i den allmänna motive- ringen, i motsvarande fall kunna pröva om en stödåtgärd som lämnats av en kommun eller ett landsting skall upphävas. I paragrafens första stycke har därför tagits in en bestämmelse som ger regeringen en möjlighet att upphäva sådana av kommuner eller landsting beslutade stödåtgärder som ESA genom lagakraftvunnet avgörande eller EFTA-domstolen funnit strida mot artikel 61. Bestämmelsen skall enligt andra stycket dock inte tillämpas om en svensk myndighet -— i praktiken kammarrätt eller rege- ringsrätten — har funnit att beslutet är förenligt med artikel 61 i EES- avtalet. eller om denna fråga alltjämt är föremål för sådan prövning.

I fråga om rättelse av verkställighet när ett beslut upphävs skall enligt tredje stycket i paragrafen regeln i 10 kap. 15 & kommunallagen (19911900) gälla. Detta innebär att det åligger det organ som fattat det upphävda beslutet att, om beslutet redan verkställts, se till att verkställigheten rättas i den utsträckning som det är möjligt.

Ett utförligare resonemang kring paragrafens tillämpning finns i den allmänna motiveringen.

Konkurrensregler

95

Genom denna paragraf införlivas med svensk lag de i bilaga XIV till EES-avtalet angivna delarna av bindande EG-rättsakter som innehåller materiella konkurrensregler. Det rör sig dels ( 95 I ) om bestämmelser om 195

Bilaga 1

tillåtligheten av företagskoncentrationer (rådsförordning (EEG) nr 4064/89), dels (9 &” 2—4) om sådana bestämmelser ur rättsakter på sär- skilda sektorer, nämligen landtransporter (rådsförordning (EEG) nr 1017/68), sjötransporter (rådsförordning (EEG) nr 4056/86) och kol- och stålsektorn (höga myndighetens beslut 24—54/EKSG). vilka materiellt kompletterar de grundläggande konkurrensreglerna. Andra delar av inne— hållet i dessa rättsakter med bestämmelser om påföljder samt olika slags förfaranderegler för övervakningen m.m. ingår i EFTA-anpassad form i olika kapitel i protokoll 4 till övervakningsavtalet. Hela protokoll 4 inkor— poreras med svensk lag genom lagens 3 &.

I enlighet med lagrådets förslag anger paragrafen att de angivna bestäm- melserna skall gälla med den anpassning som framgår av bilaga XIV till EES—avtalet.

105

Paragrafen, som erhållit sin slutliga utformning på förslag av lagrådet. anger iförsla stycket att den svenska texten till de i föregående paragraf angivna rättsakterna finns i bilagorna 4—7 till lagen. I bilaga 8 finns EES-avtalets bilaga XIV i de delar den innehåller anpassningar av nämnda rättsakter.

Av andra stycket framgår att texterna skall ha lika giltighet på avtalspar- ternas samtliga språk.

Behörig myndighet

115

EES-avtalet kräver att varje fördragsslutande stat utser ett organ att vara behörig nationell myndighet med de uppgifter som framgår av de gemen- samma konkurrensbestämmelserna. Myndigheten skall bistå övervaknings- organen med utredningar och upplysningar samt på begäran medverka vid eller verkställa undersökningar hos företag eller företagssammanslut- ningar. Myndigheten skall också yttra sig innan övervakningsmyndigheten fattar beslut om sådana undersökningar.

Vilken svensk myndighet som uppgifterna skall ankomma på bör lämp- ligen bestämmas av regeringen i förordning. Paragrafen innehåller en upplysning om detta. 1 de följande paragraferna hänvisas till denna myn- dighet.

Den behöriga myndighetens [Je/egenheter 12 5

I kapitel 11 artikel 13 i protokoll 4 till övervakningsavtalet. som motsvarar samma artikel i den grundläggande rådsförordningen (EEG) nr 17/62, föreskrivs att medlemsstaternas behöriga myndigheter skall på begäran av övervakningsmyndigheten genomföra de undersökningar som övervak- ningsmyndigheten anser nödvändiga enligt artikel 14.1 eller som den har

beslutat om enligt artikel 14.3. En sådan begäran eller ett sådant beslut kan Prop. 1991/92: 170 också grundas på de motsvarande bestämmelserna i protokollets kapitel VI Bilaga 1 artikel 20, kapitel IX artikel 17. kapitel Xl artikel 10 och kapitel XIII artikel 12.

Paragrafen ger den behöriga myndigheten rätt att inom den angivna ramen vidta de åtgärder som behövs för att åtagandet i avtalet skall kunna uppfyllas. Det skall understrykas att uppgiften inte innefattar befogenheten att besluta om åtgärderna. Skyldigheten för företaget eller företagssam- manslutningen att underkasta sig dessa följer av det genom lagens 3å inkorporerade protokollet 4 till övervakningsavtalet och av övervaknings- myndighetens med stöd därav fattade beslut.

Undersökningar enligt artikel 14.1 är företagen aldrig skyldiga att under- kasta sig. Om de frivilligt samtycker till att medverka är de emellertid underkastade skyldigheten att lämna fullständig och korrekt information. Denna skyldighet är sanktionerad genom övervakningsavtalets påföljdssy- stem. Ett beslut om undersökning enligt protokollets kapitel 11. artikel 14.3. är däremot förpliktande. Sådant beslut kan komma till stånd, oavsett om det först har förekommit någon begäran om undersökning, som före- taget har avböjt att frivilligt ställa sig till efterrättelse. Valet att gå fram på det ena eller det andra sättet ligger i övervakningsmyndighetens skön. Vid behov skall det kunna verkställas av svensk myndighet. se vid 13 5 nedan. Övervakningsmyndigheten har rätt att själv genomföra undersökningen och behÖVer alltså inte anmoda den behöriga myndigheten att ombesörja denna. Den kan däremot inte själv företa verkställighetsåtgärder.

Det till grund för åtgärderna liggande avgörandet av ESA skall uppvisas vid undersökningen. Det skall innehålla upplysning om ESA:s begäran om undersökningen och dess föremål och syfte.

I kapitel II artikel 13 i protokoll 4 till övervakningsavtalet föreskrivs också att de tjänstemän som har till uppgift att genomföra undersökning- arna skall utöva sina befogenheter efter uppvisande av en skriftlig fullmakt utfärdad av den behöriga myndigheten. Fullmakten skall ange föremålet för och syftet med undersökningen. Motsvarande bestämmelse finns i de andra kapitlen.

135

Bestämmelsen anger att den behöriga myndigheten har rätt att få hand- räckning av kronofogdemyndigheten för att genomföra de åtgärder som avses i 125 1, 2 och 4 när övervakningsmyndigheten har beslutat om undersökning. Reglerna i 16 kap. 10— 12 55 utsökningsbalken kommer att bli tillämpliga på detta handräckningsförfarande. Paragrafen skiljer sig till sin utformning något från det till lagrådet remitterade förslaget. Syftet därmed har endast varit att klargöra att handräckningsmöjligheten bara skall stå till buds i sådana fall där för företagen bindande beslut föreligger. Handräckningsmöjligheten måste stå till förfogande för att de förpliktel- ser Sverige har åtagit sig genom EES-avtalet skall uppfyllas. Det är dock svårt att föreställa sig att den i realiteten skall behöva tas i anspråk i förevarande situationer. Den bör därför mera betraktas som ett stöd åt den 197

nationella konkurrensmyndigheten. Vid all tvångsmedelsanvändning gäl- Prop. 1991/92: 170 ler som en allmän princip att tvångsmedlet inte får tillgripas om samma Bilaga 1 resultat kan uppnås på frivillig väg eller med lindrigare tvångsmedel.

Verkan av domar och beslut

14 och 15 55

Paragraferna har behandlats i avsnitt 14.9.

Genom att EES-avtalets artikel 110 införlivas med svensk rätt genom lagens 2 & kommer svensk rätt att innehålla den lagbestämmelse som behövs för att exekutionstitlar från de övervakningsmyndigheter och dom- stolar som tillämpar EES-reglerna skall kunna verkställas i Sverige. För förfarandet vid verkställigheten blir utsökningsbalkens regler tillämpliga.

14 ä' anger att avgörandena skall verkställas som svensk domstols laga- kraftägande dom, om inte annat följer av EG-domstolens eller EFTA- domstolens beslut. Andra stycket anger att regeringen utser den myndighet som enligt artikel 1 10, andra stycket, skall kontrollera avgörandenas äkt- het.

15 &” anger att andra domar och beslut av EG—kommissionen. EG- domstolen och dess första instans enligt EES-avtalets konkurrensregler än sådana som föranleder verkställighetsåtgärder gäller här i landet. Det är då fråga om andra rättsliga verkningar mot enskilda än sådana som innefattar betalningsförpliktelser. Vad gäller EFT A-organens motsvarande avgöran- den följer av inkorporeringen enligt 2 och 3 55 att dessa blir gällande.

Vissa särskilda bestämmelser om EFT A-domstolen

16 och 17 55

Paragraferna har behandlats i avsnitt 14.3.

Hänvisningar till S20

D ÖVRIGA LAGSTIFTNINGSFRÅGOR M.M. Erlen- 11991/92 170 1 aga Införlivande av vissa protokoll till EES-avtalet aktualiserar ett par lagänd-

ringar som jag finner det motiverat att ta upp i anslutning till införlivandet av de grundläggande avtalen. Det gäller framförallt tullområdet samt de ändringar som behövs i fråga om immunitet och privilegier. Sistnämnda ändringsförslag föranleds av protokollen 6 och 7 till övervakningsavtalet. Jag har på resp. område samrått med chefen för utrikesdepartementet samt statsråden Lundgren och Laurén. Innan jag går in på dessa frågor vill jag emellertid nämna frågan om upphävande av vissa kvantitativa exportrestriktioner.

1 Kvantitativa exportrestriktioner

Enligt EES-avtalet skall kvantitativa exportrestriktioner samt åtgärder med motsvarande verkan vara förbjudna mellan de avtalsslutandc parterna, med vissa i avtalet specificerade undantag.

Mot bakgrund härav ämnar jag föreslå regeringen att avskaffa de sär- skilda restriktioner på export av järn- och stålskrot som för närvarande gäller.

2 Ursprungsmärkning av kläder

Mitt förslag: Lagen (1982:736) om ursprungsmärkning av kläder upphör att gälla vid utgången av år 1992.

Skälen för mitt förslag: Kommerskollegium har föreslagit att kravet på ursprungsmärkning av kläder avvecklas, bl.a. med hänvisning till att EG-domstolen i en dom (207/83 kommissionen mot Storbritannien [1985] E.C.R. 1207) har slagit fast att krav på ursprungsmärkning motsvarande de svenska kraven strider mot artikel 30 i Romfördraget.

Bestämmelser om ursprungsmärkning av kläder finns i lagen ( 1982: 736) resp. förordningen (1982:910, ändrad senast 1990: 1062) om ursprungs- märkning av kläder. Bestämmelserna innebär att kläder skall vara märkta med uppgift om det land där de är tillverkade när de säljs till förbrukare inom landet. Märkningen skall normalt vara fast anbringad på plagget. Ansvaret för att plaggen är märkta ligger på detaljhandeln. I bilaga till. förordningen anges vilka kläder den är tillämplig på. Kommerskollegium får meddela närmare föreskrifter om märkningen.

En svensk anpassning enligt EES-avtalet motiverar att det svenska kravet på ursprungsmärkning av kläder slopas. Jag förordar en generell avveckling av bestämmelserna och föreslår därför att lagen (1982: 736) om ursprungsmärkning av kläder upphävs. 199

3 ömsesidigt bistånd i tullfrågor (protokoll 11) Prop. 1991/92; 170 Bilaga 1

Mitt förslag: Möjligheten för svensk tullmyndighet att lämna bi- stånd i tullfrågor utvidgas till att också omfatta bistånd enligt överenskommelse med mellanfolklig organisation. Motsvarande skall även gälla vid internationellt samarbete på brottmålsområdet.

Bakgrunden till mitt förslag: Den kontroll av resande- och varutrafiken som tullverket har att utföra bl.a. för att hindra smuggling och bekämpa ekonomisk brottslighet har blivit en allt mer krävande uppgift. En av orsakerna till detta är att den ekonomiska brottsligheten liksom smugg- lingen av främst narkotika i ökad utsträckning tenderar att organiseras internationellt. Mellanstatligt administrativt bistånd i tullfrågor är en metod att möta denna utveckling.

Tullsamarbetsrådet Customs Co-opcration Council (CCC) har avgivit ett antal rekommendationer i ämnet. Dessutom har CCC utarbetat ett modellavtal för bistånd i tullfrågor.

Sverige har tidigare ingått bilaterala avtal om tullsamarbete med För- bundsrepubliken Tyskland (jfr prop. 1973: 1 17, SkU36, rskr. 194 och prop. 1975/76: 74, SkU16. rskr. 53, SFS 1976:929). med Frankrike (jfr prop. 1983/84:93. SkU23. rskr. 146, SFS 1985z79), med Nederländerna (jfr prop. 1984/85: 183, SkU56, rskr. 284, SFS 1986:17), med Storbritannien och Nordirland (jfr prop. 1985/86: 26, SkU6, rskr. 24, SFS 1986: 710), med Amerikas Förenta Stater (jfr prop. 1987/88:38. SkU4, rskr. 23, SFS 19882146), med Spanien (jfr prop. 1988/89:127. SkU34, rskr. 271, SFS 1989: 698) samt med Polen (jfr prop. 1990/91:182, SkU39, rskr. 327, SFS 1991: 1319). Härutöver har Sverige ingått ett multilateralt avtal med de nordiska länderna i samma ämne (jfr prop. 1980/81: 169, SkU53, rskr. 315. SFS 1982:801).

Protokoll 11 innebär att bistånd i tullfrågor möjliggörs mellan EFTA- länderna och EG och dess medlemsländer.

I artikel 1 definieras vissa centrala begrepp. såsom ”tullagstiftning” samt "tullar”.

Artikel 2 reglerar protokollets tillämpningsområde. Enligt denna skall bistånd lämnas för att säkerställa en korrekt tillämpning av tullagstift- ningen samt att förhindra, upptäcka och utreda överträdelser av denna lagstiftning.

Bistånd enligt protokollet kan i huvudsak indelas i tre kategorier, näm- ligen utbyte av upplysningar. artiklarna 3—4, övervakning av personer, varor och transportmedel, artikel 3. samt delgivning av handlingar och beslut. artikel 5.

Artiklarna 6—8 reglerar biståndsframställningens form och innehåll, handläggning av framställningar samt former för informationsutbyte.

Artikel 9 innehåller regler om undantag från skyldigheten att lämna bistånd. Bistånd kan vägras om ett efterkommande skulle strida mot avtalpartens suveränitet, allmänna rättsprinciper, säkerhet eller andra väsentliga intressen. Bistånd kan också vägras om det skulle inkräkta på en 200

industri-, handels- eller yrkeshemlighet. Generellt undantag gäller slutligen Prop. 1991/92: 170 för valuta- eller skattebestämmelser utanför tullområdet. Bilaga 1

I artiklarna 10—11 regleras hur mottagen information skall behandlas från sekretessynpunkt samt användningen av upplysningar. Information skall vara av förtrolig natur och omfattas av sekretesskydd hos de berörda staterna, men även i tillämpliga gemenskapsorgan — dvs. EG- kommissionen. Erhållen information får användas för annat ändamål än protokollets syften endast efter skriftligt samtycke från den myndighet som lämnat uppgiften. Förbehållsregeln gäller dock ej information om narko- tika eller psykotropa ämnen. Sådana upplysningar kan meddelas andra myndigheter direkt involverade i narkotikabckämpningen.

Enligt artikel 12 kan en tjänsteman bemyndigas att inställa sig som vittne eller sakkunnig vid en utländsk domstol eller myndighet.

1 artikel 13 behandlas frågan om kostnader. Artikel 14 reglerar hur utbytet av bistånd skall organiseras. Genomfö- randet av protokollet skall överlåtas till de centrala tullmyndigheterna i EFTA-länderna och å andra sidan åt behöriga enheter inom EG- kommissionen och där så är tillämpligt åt tullmyndigheterna i EG:s medlemsländer.

Enligt artikel 15 skall protokollet komplettera och inte hindra tillämp- ningen av andra avtal om ömsesidigt bistånd som slutits mellan EG- och EFTA-länder samt mellan EFTA-länder.

Skälen för mitt förslag: Den lagstiftning som är erforderlig för administ- rativt samarbete med utländsk tullmyndighet infördes i samband med det tidigare nämnda svensk-tyska tullsamarbetsavtalet. Sålunda innehåller lagen (1973:431) om utredning angående brott mot utländsk tullag ett bemyndigande för regeringen att föreskriva att bistånd skall lämnas främ- mande stat av svensk tullmyndighet i den mån det påkallas av överens- kommelse mellan Sverige och främmande stat om ömsesidigt bistånd för att förhindra. utreda och beivra brott mot utländsk tullag. Vidare finns föreskrifter om delgivning av handlingar samt indrivning i lagen (1969: 200) om uttagande av utländsk tull. annan skatt, avgift eller pålaga.

Nämnda lagar avser överenskommelser mellan Sverige och främmande stat. För att bli tillämpliga på avtal med EG. måste dessa anpassas och ändras.

När det gäller bestämmelser om sekretess inom bl.a. tullområdet finns regleri 9 kap. 1 —3 55 sekretesslagen (1980: 100), vilka tar sikte på sekretess med hänsyn till skyddet för enskilds förhållanden av såväl personlig som ekonomisk natur. Enligt 1 & gäller sekretess i myndighets verksamhet som avser bestämmande av skatt eller som avser taxering eller i övrigt faststäl- lande av underlag för bestämmande av skatt. Sekretess gäller enligt 2ä också bl. a. ärenden om kontroll beträffande skatt eller om säkringsåtgärd i samband med sådan kontroll samt annan verksamhet som avser tullkon- troll och som inte faller under 1 5. Av 3 åförsta stycket följer att sekretessen enligt 1 och 255, i den mån riksdagen har godkänt avtal härom med främmande stat. också gäller i ärenden om handräckning eller bistånd som en myndighet lämnar åt en annan myndighet eller annat organ i den staten i verksamhet som motsvarar den som avses i nämnda paragrafer. 201

Absolut sekretess gäller enligt 35 andra stycket i beskattnings- och Prop. 1991/92:170 indrivningsverksamhet för uppgifter som svenska myndigheter erhållit Bilaga 1 enligt sådana avtal, om avtalet innehåller en klausul om att uppgifterna inte får lämnas vidare i det fallet. I fråga om sådan sekretess får inte föreskrifterna i 14 kap. 1—3éå om vissa inskränkningar i sekretessen tillämpas i strid mot avtalet.

Även när det gäller reglerna om sekretess och utlämnande av uppgifter bör konsekvensändringar ske eftersom både enskilda stater och en mellan- folklig organisation är avtalsparter. Motsvarande gäller för lagen (1991: 435) med vissa bestämmelser om internationellt samarbete på brott- målsområdet.

Enligt min bedömning krävs därför ändringar i lagen (1973:431) om utredning angående brott mot utländsk tullag, lagen (1969: 200) om utta- gande av utländsk tull, annan skatt, avgift eller pålaga, lagen (1991:435) med vissa bestämmelser om internationellt samarbete på brottmålsområ- det och i sekretesslagen (1980: 100). Vad beträffar erforderliga ändringar i sekretesslagen kommer statsrådet Laurén senare att framlägga förslag i samband med en allmän översyn av gällande sekretessregler med anled- ning av EES-avtalet m.m.

4 Immunitet och privilegier för EFTA: s övervakningsmyndighet och EFTA-domstolen

Mitt förslag: Lagen (1976: 661) om immunitet och privilegier i vissa fall ändras så att den även omfattar EFTA: s övervakningsmyndighet och EFTA-domstolen.

Promemorian behandlade inte denna fråga. Bakgrunden till mitt förslag: Protokollen 6 och 7 till avtalet mellan EFTA-staterna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol innehåller som nämnts tidigare (avsnitt 9.2) bestämmelser om rättskapacitet, privilegier och immunitet för EFTA:s övervakningsmyn- dighet och EFTA-domstolen.

Protokoll 6 om rättskapacitet, privilegier och immunitet för EFTA:s övervakningsmyndighet är indelat i fyra delar. Del I (art. 1—6) rör bl. a. övervakningsmyndigheten som rättssubjekt. Där anges att myndigheten skall vara en juridisk person med därtill hörande rättshandlingsförmåga.

Enligt huvudregeln skall övervakningsmyndigheten åtnjuta immunitet mot rättsliga förfaranden och verkställighet. Vissa specifika undantag finns dock. Vidare skall myndighetens egendom bl.a. åtnjuta immunitet mot varje form av rekvisition, konfiskation eller expropriation. Myndighetens arkiv och dokument skall vara okränkbara.

Övervakningsmyndighetens tillgångar, inkomster och annan egendom skall vara befriade från bl.a. alla direkta skatter.

Del II (art. 7 och 8) innehåller bestämmelser om medlemmar, tjänste- män och andra anställda vid övervakningsmyndigheten. Dessa skall åt- 202

njuta immunitet mot rättsligt förfarande vad avser åtgärder de vidtagit vid Prop. 1991/92: 170 fullgörandet av sina uppgifter med visst undantag. Bilaga 1

Medlemmar, tjänStemän och andra anställda skall vara befriade från all nationell inkomstskatt på lön och ersättning som betalats ut av övervak— ningsmyndigheten (med undantag av pensioner och liknande förmåner). Sådan skattebefrielse åtnjuts endast av den som har ett fast kontrakt för sin tjänstgöring. Liksom vad fallet är i dag inom EFTA omfattas dock inte dem som utför uppdrag under kortare tid. Myndigheten skall specificera de kategorier som berörs av nämnda befrielse och lämna information därom till EFT A-staterna.

Medlemmarna skall med vissa få undantag också åtnjuta immunitet mot anhållande, mot civil- och förvaltningsrättsligt förfarande och mot straff- rättsligt förfarande.

Del 111 (art. 9) rör ledamöter av rådgivande organ och experter som bistår övervakningsmyndigheten. Dessa skall med några få undantag åt- njuta immunitet mot rättsligt förfarande vad avser åtgärder de vidtagit vid fullgörandet av sina uppgifter. Samma förmåner tillkommer företrädare för Europeiska gemenskapernas kommission och EG: s medlemsstater som deltar i arbetet vid de rådgivande organ som bistår övervakningsmyndig- heten.

Del IV (art. 10— 13) innehåller allmänna bestämmelser. Där anges bl.a. att övervakningsmyndigheten skall häva sin immunitet resp. kan häva medlemmars, tjänstemäns eller andra anställdas immunitet då denna skulle hindra rättvisans gång.

Protokoll 7 om rättskapacitet, privilegier och immunitet för EFTA— domstolen är indelat i tre delar. Del I (art. 1 6) rör bl.a. EFTA-domstolen som rättssubjekt. Där anges att domstolen skall vara en juridisk person med därtill hörande rättshandlingsförmåga.

Enligt huvudregeln skall domstolen åtnjuta immunitet mot rättsliga förfaranden och verkStällighet. Vissa specifika undantag finns dock. Vidare skall myndighetens egendom bl.a. åtnjuta immunitet mot varje form av rekvisition, konfiskation eller expropriation. Domstolens arkiv och doku- ment skall vara okränkbara.

Domstolens tillgångar, inkomster och annan egendom skall vara befri- ade från bl. a. alla direkta skatter.

Del II (art. 7 9) rör domare, registrator, tjänstemän och andra anställda vid domstolen. Domarna skall åtnjuta immunitet mot rättsligt förfarande för åtgärder de vidtagit i sin tjänsteutövning. Detta gäller även sedan deras uppdrag har upphört. Domstolen kan i plenum häva immuniteten. Om straffrättsliga förfaranden därefter vidtas mot en domare skall denne ställas inför rätta endast vid den domstol som är behörig att döma ledamöter av de högsta nationella domstolarna.

Även registratorn, tjänstemännen och andra anställda vid domstolen skall åtnjuta immunitet mot rättsliga förfaranden för åtgärder de vidtagit vid fullgörandet av sina uppgifter. Detta gäller även sedan deras tjänstgö- ring vid domstolen upphört.

Domare, registrator, tjänstemän och andra anställda skall vidare vara befriade från all nationell inkomstskatt på lön och ersättning som betalats 203

ut av domstolen (med undantag av pensioner och andra liknande förmå- Prop. 1991/92: 170 ner). Sådan skattebefrielse åtnjuts endast av den som har ett fast kontrakt Bilaga 1 för sin tjänstgöring. Liksom vad fallet är i dag inom EFTA omfattas dock inte dem som utför uppdrag under .kortare tid. Domstolen skall specificera de kategorier som berörs av nämnda befrielse och lämna information därom till EFTA-staterna.

Domare skall vidare åtnjuta den immunitet bl. a. mot civil- och förvalt- ningsrättsliga förfaranden som tillkommer diplomatiska företrädare.

Del lll (art. 10— 13) innehåller allmänna bestämmelser. Där anges bl. a. att domstolen skall häva sin resp. kan häva immuniteten för registratorn. tjänstemännen och andra anställda vid domstolen när immuniteten skulle hindra rättvisans gång och när den skulle kunna hävas utan att domstolens intresse skadas.

Skälen för mitt förslag: Enligt 49" lagen (1976: 661) om immunitet och privilegier i vissa fall skall sådana internationella organ och därtill an- knutna personer som anges i bilagan till lagen åtnjuta immunitet och privilegier enligt vad som bestämts i avtal eller stadga som är i kraft i förhållande till Sverige. För att EFTA:s övervakningsmyndighet och EFTA-domstolen och dessa organs personal m.fl. skall komma i åtnju- tande av de förmåner som anges i protokoll 6 och 7 till avtalet den 2 maj 1992 mellan EFTA-staterna om upprättande av en övervakningsmyndig- het och en domstol bör till den nämnda bilagan fogas två nya punkter. punkterna 40 och 41. Punkten 40 avser övervakningsmyndigheten. med- lemmarna av övervakningsmyndigheten, tjänstemännen och andra an- ställda vid myndigheten och dessa personers familjemedlemmar, leda- möter av rådgivande organ till övervakningsmyndigheten, experter som utför uppdrag för myndigheten samt företrädare för Europeiska gemenska- pernas kommission och EG:s medlemsstater. Punkten 41 avser EFTA- domstolen, domare, registrator, tjänstemän och andra anställda vid dom- stolen samt dessa personers familjemedlemmar. Enligt min mening har man inkluderat tidigare nämnda personer genom den i lagförslaget angivna personkretsen.

Den föreslagna lagändringen bör i likhet med vad som föreslås beträff- ande EES-lagen träda i kraft-den dag regeringen bestämmer. Det åligger regeringen att kungöra tidpunkten då avtal eller stadga har trätt i kraft i förhållande till Sverige.

4 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad som har anförts i det föregående har inom utrikesde- partementet upprättats förslag till 1. Lag om upphävande av lagen (19821736) om ursprungsmärkning av kläder, 2. lag om ändring i lagen (1973: 431) om utredning angående brott mot utländsk tullag, 3. lag om ändring i lagen (19691200) om uttagande av utländsk tull, annan skatt, avgift eller pålaga. 204

4. lag om ändring i lagen (1991:435) med vissa bestämmelser om Prop. 1991/92:170 internationellt samarbete på brottmålsområdet. Bilaga 1 5. lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i Vissa fall.

Förslagen under 2 och 3 har upprättats efter samråd med statsrådet Lundgren och förslaget under 4 efter samråd med statsrådet Laurén samt förslaget under 5 efter samråd med chefen för utrikesdepartementet.

Lagförslagen är av sådan beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna

betydelse. Lagförslagen bör fogas till detta protokoll som bilaga 1.5.

E HEMSTÄLLAN

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

dels att godkänna l . avtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen, Europeiska kol- och stålgemenskapen och deras medlemsstater samt medlemsstaterna i Europeiska frihandelssammanslutningen om Europeiska ekonomiska sa- marbetsområdet.

2. avtalet mellan EFTA-länderna om upprättande av en övervaknings- myndighet och en domstol.

3. avtalet mellan EFTA-länderna om en ständig kommitté,

4. avtalet mellan EFTA-länderna om en kommitté med ledamöter från EFTA-staternas parlament.

dels att anta förslagen till

5. lag om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EE-S),

6. lag om upphävande av lagen (19821736) om ursprungsmärkning av kläder,

7. lag om ändring i lagen (l973z43l) om utredning angående brott mot utländsk tullag,

8. lag om ändring i lagen (1969: 200) om uttagande av utländsk tull, annan skatt, avgift eller pålaga,

9. lag om ändring i lagen (1991: 435) med vissa bestämmelser om inter- nationellt samarbete på brottmålsområdet,

10. lag om ändring i lagen (1976: 661) om immunitet och privilegieri vissa fall.

Lag Prop. 1991/92: 170

. , '1 om ett Europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) 311222 ; l Härigenom föreskrivs följande. ' Promemorians lagförslag

Tillämpningsområde

lå Denna lag gäller tillämpningen av avtalet den 00 (månad) 1992 mellan den Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) och Kol- och stålgemenskapen (EKSG) och dess medlemsstater samt medlemsstaterna i den Europeiska Frihandelssammanslutningen (EFTA) om ett Europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES), nedan kallat EES-avtalet.

Denna lag gäller också tillämpningen av avtalet den 00 (månad) 1992 mellan medlemsstaterna i EFTA om dels en övervakningsmyndighet och en EFTA-domstol, nedan kallat ESA-avtalet och dels en ständig kommitté. nedan kallat SC-avtalet.

25 Huvudbestämmelserna i EES-avtalet (artiklarna 1—129) och de till avtalet hörande protokollen 1—2, 8 andra punkten, 13, 17, 21 —25 samt 39 skall gälla som lag här i landet. EES-avtalets huvudbestämmelser och de protokoll som avses i första stycket finns intagna som bilaga 1 till denna lag.

35 Huvudbestämmelserna i ESA-avtalet (artiklarna 1—53) och de till avtalet hörande protokollen ] —4 skall gälla som lag här i landet. ESA-avtalets huvudbestämmelser och de protokoll som avses i första stycket finns intagna som bilaga 2 till denna lagz.

45 Protokoll ] till SC-avtalet skall gälla som lag här i landet. Protokollet finns intaget som bilaga 3 till denna lag3.

Lagval

5 5 Om det i en författning finns föreskrifter som avviker från denna lag eller från föreskrifter som meddelas till uppfyllande av Sveriges förpliktel- ser enligt EES-avtalet, skall de avvikande föreskrifterna tillämpas endast om så särskilt har angetts.

Statliga stödåtgärder m. m.

Begränsning av svensk myndighets prövningsrätt

6 5 När en stödåtgärd som avses i artikel 6] i EES-avtalet har anmälts till EFTAs övervakningsmyndighet (ESA). får svensk myndighet inte pröva tillåtligheten av stödet innan ESA har meddelat beslut i saken.

' SFS-utgivarens not: Övriga texter finns tillgängliga hos utrikesdepartementets trak- tatcnhet. 2 SFS-utgivarens not: Ovriga texter finns tillgängliga hos utrikesdepartementets trak- tatcnhet. 3 SFS-utgivarens not: Ovri a texter finns till än liga hos utrikesdepartementets trak- 5 g g tatcnhet. 207

UPP/ys"ingsskyldighez Prop. [ 99 l / 92: 1 70 75 En kommun är skyldig att upplysa regeringen om stöd som planeras Bilaga 1 och som kan bli föremål för ESAs prövning. Bilaga 1.1 ' Promemorians lagförslag Upphävande av kommunala beslut

85 Om ESA finner att en kommun har beslutat att lämna stöd som står i strid med artikel 61 i EES-avtalet, får regeringen upphäva det kommunala beslutet.

Konkurrensbestämmelser

95 Följande bestämmelser i de i bilaga XIV till EES-avtalet upptagna rättsakterna nr 1, 10, 11 och 14 skall med de anpassningar som framgår av bilagan gälla som lag här i landet.

1. Artiklarna l—5 i rådets förordning (EEG) nr 4064/89 av den 21 december 1989 om kontroll av företagskoncentrationer (nr 1).

2. Artiklarna l—5, 7 och 8 i rådets förordning (EEG) nr 1017/68 av den l9juli 1968 om tillämpning av konkurrensregler på transporter påjärnväg, landsväg och inre vattenvägar (nr 10).

3. Avdelningl i rådets förordning (EEG) nr 4056/86 av den 2 december 1986 om fastställande av detaljerade regler för tillämpning av artiklarna 85 och 86 i fördraget på sjöfarten (nr 11).

4. Artiklarna 1—3 i höga myndighetens beslut nr 24/54 av den 6 maj 1954 med en förordning om de förhållanden som utgör kontroll över ett företag enligt fördragets artikel 66.1 (nr 14). De angivna rättsakterna finns intagna som bilaga 4 till denna lag.

10 5 Regeringen bestämmer vilken myndighet som skall vara behörig här i landet vid tillämpning av konkurrensreglerna i EES-avtalet och ESA- avtalet. Denna myndighet skall ge ESA och EG-kommissionen det bistånd som föreskrivs enligt dessa regler.

"11 5 Den myndighet som regeringen bestämmer enligt 10 5 skall utföra ' sådana undersökningar som begärs av ESA enligt följande artiklar i proto- koll 3 till ESA-avtalet: 1. Kapitel Il. artikel 13, Kapitel VI. artikel 20. Kapitel IX. artikel 17. Kapitel XI. artikel 10, Kapitel XIII. artikel 12.

weww

12 5 Vid en undersökning enligt 11 5har myndigheten rätt att hos företag och företagssammanslutningar

l. granska böcker och andra affärshandlingar.

2. ta kopior av eller göra utdrag ur böcker och andra affärshandlingar,

3. begära muntliga förklaringar direkt på platsen, och

4. få tillträde till samtliga lokaler. markområden och transportmedel. Ett skriftligt beslut av myndigheten skall uppvisas vid undersökningen. Det skall innehålla upplysning om ESAs begäran om undersökningen och dess föremål och syfte. '

4 SFS-utgivarens not: Övriga texter finns tillgängliga hos utrikesdepartementets trak- tatcnhct. [Anm.: Bilaga XIV till EES-avtalet och de i paragrafen angivna rättsakterna finns som bil. 4—8 lill pmmenwrian]. 208

13 5 Företag och företagssammanslutningar är skyldiga att underkasta sig Prop. 199 I / 92: 170 sådana undersökningar som ESA har beslutat om enligt protokoll 3 till Bilaga 1 ESA-avtalet. Bilaga 1.1

Promemorians

145 Vad som föreskrivs i 12 och 13 55 gäller också när den myndighet lagförslag som regeringen bestämmer enligt 105 bistår ESA vid undersökningar enligt följande artiklari protokoll 3 till ESA-avtalet: 1. Kapitel II, artikel 14, Kapitel VI, artikel 21. Kapitel IX, artikel 18, Kapitel XI, artikel 11, Kapitel XIII, artikel 13.

wav»

155 Den myndighet som regeringen bestämmer enligt 105 får begära handräckning för att genomföra de åtgärder som avses i 12 5 1,2 och 4. Handräckning får också begäras beträffande åtgärder som ESA beslutar enligt de artiklar i protokoll 3 till ESA-avtalet som anges i 14 5.

Verkan av domar och beslut

16 5 Avgöranden som avses i artikel 1 10 första stycket EES-avtalet skall verkställas på samma sätt som en svensk domstols lagakraftägande dom, såvida inte annat följer av beslut som avses i artikelns fjärde stycke.

17 5 Beslut av EG-kommissionen samt domar och beslut av EG- domstolen och EGs första instans enligt EES-avtalets konkurrensbestäm- melser i andra fall än de som anges i 16 5 gäller här i landet.

Övriga bestämmelser

185 Enligt ESA-avtalet kan en domstol inhämta yttrande från EFTA- domstolen om innebörden av bestämmelser i EES-avtalet. Närmare före- skrifter om sådant inhämtande beslutas av regeringen.

19 5 Beträffande ESA—avtalets bestämmelser om vittnesförhör här i lan- det skall lagen (1946:818) om bevisupptagning åt vissa internationella organ tillämpas.

205 Vid åtal här i landet mot den som är domare i EFTA-domstolen skall 3 kap. 3 5 rättegångsbalken tillämpas.

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 2. Genom lagen upphävs lagen (1992:000) om tillämpning av avtal mellan Sverige, Norge och EEG om civil luftfart.

Förteckning över remissinstanser Prop. 1991/92: 170 Fullmäktige i Sveriges riksbank Bilaga 1 Riksdagens ombudsmän Bilaga 1'2 Domstolar

Arbetsdomstolen

Försäkringsöverdomstolen Hovrätten över Skåne och Blekinge Kammarrätten i Göteborg Marknadsdomstolen Stockholms tingsrätt

Statliga myndigheter m. m.

Arbetsmarknadsstyrelsen Arbetarskyddsstyrelsen

Boverket CECA-nämnden

Datainspektionen

Domstolsverket F inansinspektionen Fiskeriverket Generaltullstyrelsen Juridiska fakultetsnämnderna vid universiteten i Lund, Stockholm och Uppsala Justitiekanslern Jämställdhetsombudsmannen

Kemikalieinspektionen Kommerskollegium

Konsumentverket Luftfartsverket

Läkemedelsverket

Länsstyrelsen i Göteborgs- och Bohus län

Näringsfrihetsombudsmannen Närings- och teknikutvecklingsverket Patent- och registreringsverket Postverket Riksförsäkringsverket Rikspolisstyrelsen Riksrevisionsverket Riksskatteverket Sjöfartsverket Skogs- och jordbrukets forskningsråd Skogsstyrelsen Socialstyrelsen Standardiseringskommissionen i Sverige (SIS)

Statens invandrarverk Statens jordbruksverk Statens livsmedelsvcrk

Statens maskinprovningar

Statens naturvårdsverk Statens pris- och konkurrensverk 210

Statens provningsanstalt Prop. 1991/92: 170 Statens räddningsverk Bilaga 1 Statens telenämnd Bilaga 1.2 Statens utsädeskontroll

Statens veterinärmedicinska anstalt Statens växtsortnämnd Statistiska centralbyrån Statskontoret Styrelsen för teknisk ackreditering

Sveriges exportråd Sveriges lantbruksuniversitet Televerket Trafiksäkerhetsverket Universitets- och högskoleämbetet Vägverket Överstyrelsen för civil beredskap

Bank» och försäkringsväsendet m. fl.

Aktiefrämjandet

AP-fonden Finansbolagens Förening Folksam Försäkringskasseförbundet Optionsmarknaden Sparbanksgruppen AB Stockholms fondbörs Svenska Bankföreningen Svenska Fondhandlareföreningen Svenska Försäkringsmäklares Förening Sveriges allmänna hypoteksbank Sveriges Försäkringsförbund

Näringslivs— och branschorganisationer Apotekarsocieteten Blomstergrossisternas riksförbund

Fiskbranschens riksförbund Föreningen Auktoriserade Revisorer Företagarnas Riksorganisation Företagens uppgiftslämnardelegation Grossistförbundet Svensk Handel Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor lndustriförbundet Institutet för utländsk rätt AB Landstingsförbundet Lantbrukarnas Riksförbund Läkemedelsindsutriföreningen Naturskyddsföreningen

Skogsindustrierna

Svenska arkitekters riksförbund Svenska kommunförbundet Svenska samernas riksförbund Sveriges Advokatsamfund Sveriges fiskares riksförbund 21 1

Bilaga 1.2

Sveriges frukt— och grönsaksdistributörers förening Sveriges kemiska industrikontor Sveriges köpmannaförbund Sveriges livsmedelsindustriförbund Sveriges Verkstadsindustrier Trädgårdsnäringens riksförbund Veterinärförbundet

Politiska organisationer

Centerns Kvinnoförbund Riksorganisationen Centerns Ungdomsförbund Riksorganisationen Folkpartiets Kvinnoförbund Riksorganisationen Grön Ungdom

Medborgarrättsrörelsen

Miljöpartiet de Gröna Riksorganisationen Moderata Kvinnoförbundet Ung Vänster

Arbetsmarknadsorganisationer

Landsorganisationen i Sverige Svenska arbetsgivareföreningen Sveriges Akademikers Centralorganisation Tjänstemännens centralorganisation

Miljöorganisationer

Fältbiologerna Greenpeace Jordens vänner

Remissinstanser som i särskild ordning beretts tillfälle att yttra sig beträffande frågan om EFTA-staternas rätt att begränsa nationella domsto- lars möjlighet att inhämta yttrande från EFT A-domstolen.

Justitiekanslern Hovrätten över Skåne och Blekinge Kammarrätten i Göteborg Stockholms tingsrätt Kommerskollegium Generaltullstyrelsen Marknadsdomstolen Näringsfrihetsombudsmannen Statens pris— och konkurrensverk Statens naturvårdsverk Juridiska fakultetsnämnderna vid universiteten i Stockholm, Uppsala och

Lund Riksdagens ombudsmän Försäkringsöverdomstolen Domstolsverket Datainspektionen Arbetsdomstolen Sveriges Advokatsamfund Sveriges domareförbund

Förslag till Prop. 1991/92: 170

Bilaga 1 Lag Bilaga 1.3 om ett Europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) Till lagrådet remitterat Härigenom föreskrivs följande. lagförslag

EES-avtalet. övervakningsavtalet och kommittéavtalet

] 5 Denna lag gäller tillämpningen av avtalet den 00 maj 1992 mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) och Kol- och stålgemenska- pen (EKSG) och dess medlemsstater samt medlemsstaterna i den Europe- iska frihandelssammanslutningen (EFTA) om ett Europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES-avtalet).

Denna lag gäller också tillämpningen av avtalen den 00 maj 1992 mellan medlemsstaterna i EFTA om upprättandet av en övervakningsmyndighet och en domstol, (övervakningsavtalet), och om en ständig kommitté (kom- mittéavtalet).

Bestämmelser i avtalen som skall gälla som svensk lag

2 5 Följande bestämmelser i EES-avtalet skall gälla som svensk lag: avtalets huvudbestämmelser, — protokoll 1 och 2, protokoll 8 punkt 2 samt protokoll 13, 14, 17, 21 —25 och 39. Bestämmelsernas svenska text finns intagen som bilaga I till denna lag.

3 5 Följande bestämmelser i övervakningsavtalet skall gälla som svensk lag: avtalets huvudbestämmelser. protokoll 1 —4.

Avtalets svenska text finns intagen som bilaga 2 till denna lag. De engelska, finska, franska, isländska, italienska, norska. svenska och tyska texterna skall ha samma giltighet.

4 5 Protokoll 1 till kommittéavtalet skall gälla som svensk lag. Protokollets svenska text finns intagen som bilaga 3 till denna lag. De engelska, finska, franska, isländska, italienska, norska, svenska och tyska texterna skall ha samma giltighet.

Lagval

5 5 Om det i en författning finns föreskrifter som avviker från denna lag eller från föreskrifter som meddelas till uppfyllande av Sveriges förpliktel- ser enligt EES-avtalet, skall de avvikande föreskrifterna inte tillämpas.

Regler om statliga och kommunala stödåtgärder

Begränsning av svenska myndigheters prövningsrätt

6 5 När en stödåtgärd som avses i artikel 61 i EES-avtalet har anmälts till EFTA: s övervakningsmyndighet, får svenska myndigheter inte pröva till- 213

låtligheten av stödet innan övervakningsmyndigheten har meddelat beslut i saken.

Upp/_vsningsskyldighetjö'r kommuner och landsting

75 Kommuner och landsting är skyldiga att lämna upplysningar till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer om alla former av stöd som planeras och som kan bli föremål för övervakningsmyndighe- tens prövning.

Upphävande av kommunala beslut

85 Om EFTA: s övervakningsmyndighet har funnit att en kommun eller ett landsting lämnat stöd som står i strid med artikel 61 i EES-avtalet, får regeringen upphäva kommunens eller landstingets beslut att lämna stödet. I fråga om rättelse av verkställighet när ett beslut upphävs skall regeln i 10 kap. 15 5 kommunallagen (19911900) gälla.

Konkurrensregler

95 Följande bestämmelser i rättsakter. som det hänvisas till i bilaga XIV till EES-avtalet, skall gälla som svensk lag:

1. Artiklarna 1—5 i rådets förordning (EEG) nr 4064/89 av den 21 december 1989 om kontroll av företagskoncentrationer.

2. Artiklarna 1—5. 7 och 8 i rådets förordning (EEG) nr 1017/68 av den 19juli 1968 om tillämpning av konkurrensregler på transporter påjärnväg. landsväg och inre vattenvägar.

3. Avdelning I i rådets förordning (EEG) nr 4056/86 av den 2 december 1986 om fastställande av detaljerade regler för tillämpning av artiklarna 85 och 86 i fördraget på sjöfarten.

4. Artiklarna 1—3 i höga myndighetens beslut nr 24/54 av den 6 maj 1954 med en förordning om de förhållanden som utgör kontroll över ett företag enligt fördragets artikel 66.1.

EES-anpassning av reglerna

105 Bestämmelserna skall gälla med den anpassning som framgår av EES-avtalets bilaga XIV.

Reglernas svenska text

11 5 Som bilaga 4—8 till denna lag finns den svenska texten till: 1. de fyra EG-förordningarna, 2. EES-avtalets bilaga XIV.

Den svenska texten skall ha samma giltighet som övriga texter

12 5 De danska, holländska. engelska, franska, tyska. grekiska, italienska. portugisiska. spanska. norska. finska. isländska och svenska texterna skall ha samma giltighet.

Prop. 1991/921170 Bilaga 1 Bilaga 1.3 Till lagrådet remitterat lagförslag

Behörig myndighet Prop. 1991/ 92: 170 13 5 Regeringen bestämmer vilken myndighet som skall vara behörig här Bllaga ] i landet vid tillämpning av konkurrensreglerna i EES-avtalet och övervak— Bllaga 1-3 ningsavtalet. Denna myndighet skall ge övervakningsmyndigheten och Till lagrådet Europeiska gemenskapernas (EG:s) kommission det bistånd som före- remitterat skrivs i dessa regler. . lagförslag

Den behöriga myndighetens befogenheter

145. När den behöriga myndigheten genomför en undersökning på begä- ran av övervakningsmyndigheten enligt protokoll 4 till övervakningsavta- let, har myndigheten rätt att

1. granska böcker och andra affärshandlingar,

2. ta kopior av eller göra utdrag ur böcker och andra affärshandlingar,

3. begära muntliga förklaringar direkt på platsen. och

4. få tillträde till samtliga lokaler, markområden och transportmedel. Första stycket gäller också när den behöriga myndigheten bistår över- vakningsmyndigheten vid undersökningar enligt protokoll 4 till övervak- ningsavtalet.

155 Den behöriga myndigheten har rätt att få handräckning av kro- nofogdemyndigheten för att genomföra de åtgärder som avses i 145 1, 2 och 4.

Verkan av domar och beslut

16 5 Avgöranden som avses i artikel 1 10 första stycket i EES-avtalet skall verkställas på samma sätt som en svensk domstols lagakraftägande dom, såvida inte annat följer av beslut som avses i artikelns fjärde stycke. Regeringen utser den myndighet som avses i artikel 1 10 andra stycket.

175 Beslut av EG-kommissionen samt domar och beslut av EG- domstolen och dess första instans enligt EES-avtalets konkurrensregler i andra fall än de som avses i 19 5 gäller här i landet.

Vissa särskilda bestämmelser om EFTA-domstolen

18 5 Vid tillämpningen av övervakningsavtalets bestämmelser om förhör med vittnen och sakkunniga här i landet skall lagen (1946: 818) om bevi- supptagning åt vissa internationella organ tillämpas.

195 Vid åtal häri landet mot den som är domare i EFTA-domstolen skall 3 kap. 3 5 och 20 kap. 10 5 rättegångsbalken tillämpas.

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 2. Genom lagen upphävs lagen (1992:138) om tillämpning av avtal mellan Sverige, Norge och EEG om civil luftfart.

LAGRÅDET Prop. 1991/92:170

, Bilaga 1 Utdrag ur protokoll vrd sammanträde 1992-05-15 Bilaga 14 N" d - ' t't' åd t B R d' ' ad t sr B h Lagrådets arvaran e. jus 1 ler e engt y rn, regerlngsr e rg von a r, yttrande

justitierådet Inger Nyström.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 28 april 1992 har reger- ingen på hemställan av statsrådet Dinkelspiel beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om ett Europeiskt ekonomiskt samarbetsom- råde (EES).

Förslaget har inför lagrådet föredragits av rättschefen Pernilla Lindh. Hon har beträffande skilda avsnitt biträtts av departementsrådet Göran Schäder. hovrättsassessorn Bengt Sjöberg och rådmannen Kenny Carlsson.

Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet:

Allmänt

Den föreslagna lagen om ett Europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES), i fortsättningen kallad EES-lagen, har sin huvudsakliga grund i EES-avtalet. Detta avtal är formellt sett ett folkrättsligt avtal av traditio- nellt slag. Den anpassning av svensk rätt till EGs rättssystem som skall äga rum innebär emellertid en så genomgripande förändring av vår rättsord- ning att avtalet, i belysning även av de anslutande övervaknings- och kommittéavtalen, i sakligt hänseende kan betecknas som unikt.

EES-avtalet -— och därmed lagförslaget —- har föregåtts av ingående förhandlingar på det europeiska planet. Det interna beredningsarbetet på svensk sida har också varit mycket omfattande. Utöver vad som framgår härom av redogörelsen i remissprotokollet har vid föredragningen inför lagrådet lämnats kompletterande upplysningar av vilka framgår bl.a. att det i stor omfattning anordnats seminarier, kurser och informationsmöten i ämnet.

Vid remissbehandlingen av den till grund för lagförslaget liggande de- partementspromemorian har flera av remissinstanserna anmärkt att den föreskrivna remisstiden (en månad) varit alltför kort för att medge en närmare granskning av förekommande frågor. I anslutning härtill har vid föredragningen upplysts att den korta remisstiden varit en nödvändig följd av det planerade tidsschemat i lagstiftningsärendet men att remissinstan- serna såsom en motvikt bl. a. hade inbjudits att under remisstiden delta i ett informationsmöte, som kom att samla ett stort antal deltagare. Lagrådet finner med hänsyn till lagstiftningsärendets vikt och komplexitet att de framförda anmärkningarna ändå är befogade och att det alltså hade varit önskvärt med en längre remisstid. Mot bakgrund av vad som i övrigt har framgått om beredningen av det framlagda lagförslaget måste emellertid föreskrifterna i 7 kap. 2 5 regeringsformen anses vara uppfyllda.

Lagrådsremissen är huvudsaldigen inriktad på hur de grundläggande bestämmelserna i EES-avtalet, övervakningsavtalet och kommittéavtalet skall införlivas med svensk rätt. Det rör sig med andra ord till stor del om frågor av konstitutionell och författningsteknisk natur. Det bör i detta 216

sammanhang hållas i minnet att vår lagstiftning på skilda områden i Prop. 1991/92:170 betydande omfattning redan har blivit anpassad till EG, bland annat som Bilaga 1 en följd av kommittédirektiv (Dir 1988: 43) enligt vilka nya lagförslag skall Bilaga 1.4 utformas så att de stämmer med EGs regelverk. När sådan anpassning Lagrådets redan har skett, har ytterligare lagstiftningsåtgärder naturligen inte ansetts yttrande behövliga. Lagrådet har i sin verksamhet också kunnat konstatera att regeringsförslag fortlöpande läggs fram på det ena rättsområdet efter det andra i syfte att en samordning med EG skall komma till stånd. l remissen har vidare förutskiekats att av EG-anpassningen föranledda lagförslag framdeles är att vänta på olika områden. Här kan särskilt pekas på förslagen till ny konkurrensrättslig lagstiftning och till nya sekretessregler. EES-lagen har till uppgift att inom sitt tillämpningsområde göra svensk rätt likformig med EGs rättsordning. Det har i olika sammanhang sagts att en på sådant sätt genomförd likformighet också kommer att vara av betydelse vid behandlingen av frågan om svenskt medlemskap i EG (jfr t.ex. grönboken EES-avtalet, februari 1992, s. 25). EG-perspektivet har också aktualiserats vid remissbehandlingen av promemorian. En remissin- stans har exempelvis ställt frågan, om det föreslagna sättet för införlivande av avtalen kan tillämpas även vid ett medlemskap i EG med tanke på att förordningar inom EG är direkt bindande utan någon mellankommande nationell rättsbildning. Och i remissprotokollet sägs i anslutning till publi- citetsfrågorna att användandet av en internationell publikation i före- varande sammanhang innebär en mjuk övergång till medlemskapssituatio- nen. Vad som här har anförts ger lagrådet anledning att för tydlighets skull framhålla att lagrådets granskning av det nu remitterade förslaget endast avser EES-situationen. EES-avtalet samt övervaknings— och kommittéavtalen medför att en synnerligen omfångsrik och delvis omvälvande ny lagstiftning kommer att införas i vår rättsordning. Med hänsyn till omfattningen och arten av den nya textmassa som sålunda skall gälla som svensk rätt får man räkna med att svårigheter kommer att uppstå vid den praktiska tillämpningen av avtalens materiella bestämmelser. Detta gäller inte bara bestämmelserna sedda för sig — många med en utformning och ett innehåll som ter sig främmande för nationell svensk lagstiftningsteknik — utan också deras förhållande till jämsides gällande svenska författningar. I sistnämnda hänseende aktualiseras den föreslagna lagvalsregeln, som lagrådet behand- lar särskilt i det följande. Också i andra hänseenden synes tveksamheter av principiell natur kunna uppkomma vid tillämpningen av den föreslagna EES-lagen. Osäker- het kan för det första råda, om inkorporeringen avser endast de i 2 och 3 55 lagförslaget uppräknade avtalsprotokollen eller om -— till följd av de hänvisningar som görs i införlivade artiklar och protokoll — jämväl andra delar av avtalen skall gälla som svensk lag. En annan fråga som synes behöva klarläggas är. om framtida ändringar i avtalen kan komma att bli automatiskt gällande eller om det dessutom erfordras särskild införlivnings- åtgärd. Det finns vidare anledning att ta upp spörsmålet, om en inkorpo- rering av EES-avtalet kan anses innebära att svensk normgivningskompe-

tens överlåtits till en internationell organisation. Även till nu nämnda Prop. 1991/92:170 frågor återkommer lagrådet senare i yttrandet. Bilaga 1 I remissen görs bedömningen att utpräglade konfliktsituationer mellan Bilaga 1.4 EES-anknutna föreskrifter och andra föreskrifter knappast kan förutses bli Lagrådets vanliga. Därvid hänvisas bl.a. till att den i svensk rätt sedan länge etable- yttrande rade principen om fördragstrogen tolkning av lagar och andra författningar ger rättstillämparen instrument att undvika konflikter. ] betraktande av den ökande internationaliseringcn antas det komma att framstå som allt- mer naturligt att söka sådan vägledning i skilda rättsliga frågor, vare sig dessa har merkantil anknytning eller inte. Lagrådet kan instämma i de anförda tankegångarna i vad de avser betydelsen av innehållet i utländsk rätt vid svensk rättstillämpning. Med hänsyn till den långtgående rättsliga och institutionella omstrukturering som skall ske enligt EES-lagen och som leder vår rättstillämpning in i ett för oss oprövat system finner lagrådet det emellertid vara vanskligt att göra någon uppskattning rörande frekvensen av blivande konfliktfall. Uppkom- mande tolkningsproblem får, liksom nu när det gäller intern svensk rätt. överlämnas åt rättstillämpningen. Efter vunna erfarenheter i ett inledande skede av den nya ordningen kan det också visa sig att lagstiftningen behöver kompletteras ellerjämkas. De tillämpningsproblem som sålunda kan befaras uppstå utgör inte något konstitutionellt hinder mot att den föreslagna lagstiftningen genomförs. Vad som nyss har sagts om överlämnande till rättstillämpningen föran- leder reflexionen att domstolarna över huvud torde komma att få en ökad betydelse i EES-perspektivet. Rättsutvecklingen inom EG sker i stor ut- sträckning genom domstolspraxis, ytterst genom EG-domstolens avgöran- den. Några egentliga förarbeten eller motiv till E65 rättsakter finns inte, vilket innebär att det vid sidan av själva författningstexten ges liten vägledning för domstolar och andra berörda hur en bestämmelse är avsedd att tolkas. Det finns anledning att anta att också svensk lagstiftningsteknik kommer att i vissa hänseenden förändras med ett EES-avtal (jfr uttalande härom i prop. 1991/92: 135 s. 8). Med det här anförda har lagrådet allmänt velat peka på att det kommer att ställas stora krav på de dömande instanserna i det blivande systemet. En följd av den föreslagna regleringen kan antas vara att det framdeles blir svårare än för närvarande att tillägna sig vad som är gällande svensk rätt. Särskilt för enskilda personer och företag men även för domstolar. myndigheter, advokater och andra berörda kan det vara komplicerat att i en uppkommen fråga skaffa sig en tillförlitlig överblick över EES-rättens innehåll och dess förhållande till interna svenska bestämmelser och svensk rättspraxis. Lagrådet vill därför understryka vikten av att de i remissen behandlade publicerings- och informationsfrågorna i anslutning till EES- avtalet och framtida ändringar däri ägnas största uppmärksamhet inför EES-lagens ikraftträdande. Det synes vidare vara påkallat med en om- fattande utbildningsverksamhet. Lagrådet behandlar i det följande det framlagda förslaget mer ingående i särskilda hänseenden. Som framgår där har lagrådet inte något att erinra mot att huvuddelen av de berörda avtalen införlivas med svensk rätt 218

genom inkorporering. Beträffande omfattningen av de införlivade reglerna Prop. 1991/92: 170 har lagrådet funnit anledning till vissa anmärkningar av principiell natur. Bilaga 1 Lagrådet framför kritiska synpunkter på den föreslagna lagvalsregeln och Bilaga 1.4 föreslår vidare att bestämmelserna om kommunala stödåtgärder skall Lagrådets preciseras. Vad som i remissen har föreslagits om konkurrensregler och yttrande publicitetsfrågor har endast föranlett påpekanden och kommentarer från lagrådets sida. Slutligen har lagrådet tagit upp en speciell tillämpningsfråga rörande anpassningen av svensk rätt till EG-rätten.

Sammanfattningsvis finner lagrådet att det remitterade lagförslaget, med beaktande av vad som sägs i detta yttrande, kan godtas och således antas som lag.

Införlivande av avtalen

EES-avtalet innebär som framgått ett folkrättsligt åtagande att införa avtalets bestämmelser i vår lagstiftning med verkan att svensk rätt så långt möjligt kommer att motsvara vad som gäller inom EG. I remissprotokollet diskuteras vilkendera av de båda tänkbara metoderna transformation och inkorporering som bör väljas för införlivande av EES-avtalet. De skäl som därvid har anförts till stöd för att avtalets huvuddel bör inkorporeras i den Svenska rätten är enligt lagrådets mening övertygande.

Många av bestämmelserna kan visserligen sägas vara i och för sig mindre väl lämpade för inkorporering. Detta är fallet t. ex. med de föreskrifter som riktar sig uteslutande till de avtalsslutandc staterna som sådana, dvs. avser deras rättigheter och skyldigheter i förhållande till varandra. För dessa föreskrifter krävs det inte några särskilda lagstiftningsåtgärdcr. Beträffande andra bestämmelser gäller att de inte behöver införlivas med riksdagens medverkan genom lag. Här avses sådana föreskrifter som ligger inom ramen för regeringens normgivningsmakt och följaktligen kan införlivas genom förordning. Även i övrigt finns i avtalet ett antal bestämmelser av ett slag som inte brukar återfinnas i svensk lag. Det är emellertid angeläget att ha en samlad och överskådlig reglering på det aktuella området. En uppstyckning av avtalsinnehållet i enlighet med vad som här har antytts skulle innebära att sammanhanget gick förlorat och skulle dessutom med- föra avsevärda praktiska komplikationer. Något konstitutionellt hinder mot den i remissen valda författningstekniska lösningen föreligger inte.

Lagrådet kan således ansluta sig till den i 2 5 EES-lagen valda principen att de grundläggande bestämmelserna i .EES-avtalet skall införlivas i vår rättsordning genom inkorporering. Regleringen innebär att de ifrågava- rande bestämmelserna i EES-avtalet utan någon omarbetning skall gälla som lag här i landet. Till förtydligande av vad som torde vara avsett att omfattas av regleringen föreslår lagrådet att orden "avtalets huvudbestäm- melser" i den remitterade lydelsen ersätts med ”artiklarna 1 —129”. Lagrå— det har då bortsett från att det — enligt vad som utvecklas i nästa avsnitt kan finnas skäl att undanta vissa artiklar från inkorporering.

Vad härefter angår protokollen till EES-avtalet innebär förslaget att även några av dem skall införlivas med svensk rätt genom inkorporering. Dessa protokoll har valts ut med hänsyn till att de innehåller bestämmelser av 219

materiell vikt för enskilda personer. Förslaget i denna del föranleder inte Prop. 1991/92: 170 någon erinran av lagrådet. Bilaga 1 I remissen anges att vissa av protokollen innehåller bestämmelser som Bilaga 1.4 skall införlivas genom regeringsförordning eller genom särskild lagstiftning Lagrådets i annat sammanhang. Någon granskning från lagrådets sida i den delen yttrande kommer således inte i fråga i detta ärende. När det slutligen gäller bilagorna till EES-avtalet synes det enligt remis- sen vara meningen att bestämmelserna i dem i allt väsentligt skall införli- vas med svensk rätt inte genom EES-lagen utan genom författningar på respektive sakområde. Inte heller dessa författningar är nu föremål för lagrådets prövning. Ett undantag utgör den konkurrensrättsliga bilagan (nr XIV) som enligt förslaget delvis skall omfattas av EES-lagen och sålunda bli inkorporerad i svensk rätt. Lagrådet hari stort inte något att invända mot förslaget härom, även om det i systematiskt hänseende uppstår en obalans i EES-lagen genom att en så utförlig reglering av konkurrensrätten tas in där. De särskilda konkurrensbestämmelserna föranleder dock vissa anmärkningar och påpekanden som lagrådet återkommer till. Beträffande den i 3 5 i lagförslaget gjorda inkorporeringen av huvudbe- stämmelserna i övervakningsavtalet och vissa anslutande protokoll kan hänvisas till vad som nyss har sagts i fråga om EES-avtalet. Lagrådet har med andra ord inte något att erinra mot den valda författningstekniska lösningen (jfr dock nästa avsnitt). Lagtexten bör här förtydligas på det sättet att orden "avtalets huvudbestämmelser” utbyts mot ”artiklarna 1-—53”. Övervakningsavtalet innebär att rättskipnings- och förvaltningsuppgif- ter överläts till övervakningsmyndigheten och EFTA-domstolen. Som framgår av remissprotokollet aktualiseras härigenom en tillämpning av 10 kap. 5 5 tredje stycket regeringsformen. Detta innebär att riksdagens för- ordnande skall ske genom ett beslut varom minst tre fjärdedelar av de röstande förenar sig. Förslaget i 45 att protokoll 1 till kommittéavtalet skall inkorporeras i svensk rätt föranleder inte någon invändning.

Omfattningen av införlivade regler Inledning

Ett antagande från riksdagens sida av den föreslagna EES-lagen medför att ett stort antal bestämmelser i EES-avtalet och övervakningsavtalet skall gälla som svensk lag. Vilka delar av avtalen som skall införlivas anges närmare i 2 och 355 lagförslaget (från konkurrensreglerna i 9—1555 bortses i det följande). Tvekan kan emellertid enligt lagrådets mening uppkomma, om uppräkningen i 2 och 3 55 är uttömmande eller om jämväl andra delar av avtalen kommer att gälla som svensk lag. En annan fråga som synes behöva klarläggas bättre är, om framtida ändringar i avtalen behöver konfirmeras genom beslut av behörigt lagstiftande svenskt organ eller om ändringarna automatiskt sätts i kraft utan sådant beslut. Det finns 220

också anledning att ta upp frågan, om artikel 97 i EES-avtalet kan anses Prop. 1991/92: 170 innefatta överlåtelse av svensk normgivningskompetens. Lagrådet behand- Bilaga 1 lar de tre nu nämnda spörsmålen var för sig. Bilaga 1.4 Lagrådets yttrande

Omedelbart införlivade regler

Som lagtexten är utformad får läsaren intryck av att de i 2 och 3 55 angivna avtalsbestämmelserna men inga andra skall gälla som svensk lag. Det är dock osäkert om en sådan tolkning av lagförslaget är riktig. De införli- vade bestämmelserna hänvisar nämligen ibland till andra delar av avtalen, vilka därigenom möjligen också avses gälla som svensk lag.

De nu nämnda hänvisningarna är av olika slag. En typ är artikel 119 i EES-avtalet. I denna artikel föreskrivs att avtalets bilagor och de rättsakter som det hänvisas till där — med anpassning för deras tillämpning inom ramen för avtalet —- skall, liksom protokollen, utgöra en integrerad del av avtalet. Artikel 42 i övervakningsavtalet innehåller en liknande bestäm- melse.

En annan hänvisningsmodell finns i exempelvis artiklarna 23, 29, 30, 48, 65 och 67 —- 70 i EES-avtalet samt artikel 24 i övervakningsavtalet. I artikel 23 i EES-avtalet sägs bl.a. att särskilda bestämmelser och arrangemang finns i bilaga 111 vad gäller produktansvar och att de skall tillämpas på alla varor, om inte annat anges. Liknande hänvisningar finns i artiklarna 29, 30. 65 och 67—70. I artikel 48 föreskrivs att vissa bestämmelser om transporter, vilka inte täcks av bilaga XIII, inte får diskriminera utländska transportföretag. Varken bilaga 111 eller bilaga XIII omfattas av uppräk- ningen i 2 5 lagförslaget. Enligt artikel 24 i övervakningsavtalet skall EFTAs övervakningsmyndighet, i enlighet med bl.a. vissa protokoll och bilagor till EES-avtalet, genomföra avtalets bestämmelser om statsstöd. Dessa bilagor och protokoll är inte angivna i 3 5 lagförslaget.

Ett tredje slag av hänvisning, som förekommer i ett stort antal införli- vade bestämmelser (t.ex. artiklarna 17, 24, 28. 31, 36, 72, 77 och 117 i EES-avtalet), innefattar en erinran om att särskilda bestämmelser i ämnet finns i ett protokoll eller en bilaga som inte införlivats. Ytterligare varian- ter på hänvisningar skulle kunna nämnas.

Vad först gäller bestämmelserna i artikel 1 19 i EES-avtalet och artikel 42 i övervakningsavtalet om att protokoll och bilagor utgör en integrerad del av avtalet, får anses framgå av sammanhanget att avsikten inte varit att samtliga protokoll och bilagor skall bli svensk lag. En tolkning innebärande att hela avtalet inkorporeras skulle nämligen få det i 2 och 3 55 lagförslaget gjorda urvalet av protokoll att framstå som meningslöst. Bestämmelserna i de nu berörda artiklarna synes alltså närmast vara av folkrättslig natur.

Konsekvenserna av övriga hänvisningar är mer ovissa. Enligt lagrådets mening är det i dessa fall inte möjligt att dra någon säker slutsats om i vad mån de bestämmelser till vilka införlivade delar av avtalen hänvisar också blir svensk lag. Att osäkerhet föreligger på en sådan grundläggande punkt måste betecknas som otillfredsställande. Lagrådet finner det nödvändigt att ökad klarhet i saken skapas under det fortsatta lagstiftningsarbetet.

lx) fx)

Framtida avtalsändringar Prop. 1991/92: 170

Utgångspunkten vid inkorporering av ett internationellt avtal är att de Bilaga 1 inkorporerade bestämmelserna blir gällande som svensk lag i den lydelse Bilaga 1'4 de hade vid avtalstidpunkten. Senare vidtagna ändringar i avtalen skall Lagrådets yttrande inte automatiskt tillämpas i Sverige utan härför krävs att även dessa införlivas genom beslut av behörigt svenskt organ. Från denna princip finns dock ett undantag. Med stöd av 10 kap. 5 5 andra stycket regerings- formen får riksdagen, såvida det i lag föreskrivs att en internationell överenskommelse skall gälla som svensk rätt, föreskriva att också en framtida, för riket bindande ändring i överenskommelsen skall gälla här i riket. Sådant beslut får endast avse framtida ändringar av begränsad omfattning. Ett riksdagsbeslut av nu nämnt slag måste vidare fattas an- tingen på det sätt som gäller i fråga om stiftande av grundlag eller med kvalificerad majoritet (minst fem sjättedelar av de röstande och minst tre fjärdedelar av riksdagens ledamöter).

Enligt artikel 98 i EES-avtalet kan bilagorna till avtalet ävensom flertalet protokoll vid behov ändras av Gemensamma EES-kommittén i enlighet med artiklarna 93.2, 99, 100, 102 och 103. Av 25 lagförslaget följer att artikel 98 — liksom övriga artiklar i avtalet skall gälla som svensk lag. Fråga uppkommer därmed om en av EES-kommittén beslutad ändring kan komma att gälla som svensk lag eller om det dessutom erfordras ett riksdagsbeslut om införlivande av ändringen.

l remissprotokollet har sambandet mellan de artiklar som reglerar änd- ringar i avtalet och bestämmelserna i 10 kap. 55 regeringsformen inte analyserats närmare. Det anförs dock att ett ändringsbeslut av EES- kommittén endast har karaktären av en folkrättslig förpliktelse och således inte automatiskt blir gällande som svensk lag. Enligt lagrådets mening är denna tolkning av EES-lagen inte helt given. Det förhållandet, att även bestämmelserna om hur avtalet kan ändras införlivats med svensk lag, synes nämligen ge utrymme för antagandet att jämväl framtida ändringar avsetts skola gälla här i riket.

Det är enligt lagrådets uppfattning önskvärt att den osäkerhet som synes föreligga vad gäller behovet av ett efterföljande riksdagsbeslut vid en framtida ändring av EES-avtalet i möjligaste mån undanröjs. En lösning på detta problem kan vara att avstå från att inkorporera de bestämmelser som tar sikte på ändringar i avtalet. Därigenom blir det uppenbart att dessa bestämmelser endast har folkrättslig karaktär. Samtidigt bortfaller de kom- plikationer som kan följa av en tillämpning av 10 kap. 5 5 regeringsformen.

Överlåtelse av svensk normgivningskompetens

I artikel 97 i EES-avtalet föreskrivs att artikeln inte inskränker någon avtalsslutandc parts rätt att — utan att det påverkar icke-dis- krimineringsprincipen ändra sin interna lagstiftning på EES-området. förutsatt att Gemensamma EES-kommittén finner att ändringen inte mot- verkar avtalets goda funktion eller det förfarande som gäller för beslut av denna kommitté har fullföljts. 222

Under remissbehandlingen av departementspromemorian har satts i Prop. 1991/921170 fråga. om ett lagfästande av artikel 97 innefattar en överlåtelse till interna- Bilaga 1 tionellt organ att meddela föreskrifter med därav följande konsekvenser. Bilaga 1.4 Enligt lagrådsremissen innebär emellertid inte någon artikel i EES—avtalet Lagrådets att ett EES-organ ersätter något av de avtalsslutandc parternas organ i fråga yttrande om befogenheten att besluta om nationell normgivning på olika nivåer. Den omständigheten att artikel 97 skall gälla som svensk lag medför således enligt remissprotokollet inte att EES-kommittén träder i stället för svenska organ med normgivningskompetens. Svensk lagstiftning anses alltså kunna beslutas eller ändras utan hinder av artikel 97. I remissproto- kollet anförs också att konsekvensen av att Sverige skulle vidta en lagstift- ningsåtgärd trots att EES-kommittén motsatt sig denna inte skulle vara någon annan än att Sverige åsidosatt en folkrättslig förpliktelse.

Lagrådet har för sin del inte någon bestämd mening om hur en svensk myndighet skulle förfara, om reglerna i artikel 97 förbisetts vid svensk normgivning eller om en författning införts eller ändrats trots att kom- mittén funnit den strida mot avtalets goda funktion. Det är naturligtvis tänkbart att myndigheten skulle ansluta sig till den uppfattning som utta- lats i remissprotokollet och tillämpa författningen — även om den klart skulle falla inom EES-områdets gränser — på vanligt sätt. Mot detta talar det faktum att en i lag meddelad förutsättning för normgivning inte iakttagits. Finner en myndighet att stadgad ordning i något väsentligt hänseende har åsidosatts vid en föreskrifts tillkomst, får enligt 1 1 kap. 14 5 regeringsformen föreskriften i princip inte tillämpas. Det kan därför inte uteslutas att en inkorporering av artikel 97 får till följd att en myndighet efter lagprövning enligt 1 1 kap. 14 5 regeringsformen finner sig förhindrad att tillämpa en ny eller ändrad författning.

Vad som också kan inträffa är att myndigheten finner att den vetorätt, som enligt ordalagen i artikel 97 tillerkänts EES-kommittén, utgör en sådan överlåtelse av rätt att besluta om föreskrifter som avses i 10 kap. 5 5 första stycket regeringsformen. Med detta synsätt får bestämmelserna i artikel 97 tillämpas endast om överlåtelsen kan anses gälla normgivning av begrän- sad omfattning och beslutet om överlåtelsen fattats enligt vad som gäller för stiftande av grundlag eller med kvalificerad majoritet.

Lagrådet är medvetet om att risken för att svenska normgivningsorgan beslutar om föreskrifter på EES-området utan att det i artikel 97 angivna förfarandet iakttagits sannolikt är liten. Det finns därför skäl att utgå från att ett införlivande av artikeln i praktiken inte kommer att ge upphov till några större problem. Enligt lagrådets mening kan emellertid ett införli- vande av artikel 97 inte ses enbart som en tillämpningsfråga. Införlivandet har vittgående konstitutionella aspekter och gäller ytterst gränsen för svenska organs normgivningskompetens. Osäkerhet rörande nu föreslagna och framtida författningars förenlighet med regeringsformen bör undvikas. Härvid är också att beakta att den teknik som används vid inkorporering av EES-avtalet kan komma att bilda mönster vid inkorporering av andra internationella överenskommelser.

Mot bakgrund av det anförda vill lagrådet förorda att bestämmelserna i artikel 97 inte inkorporeras. Genom att artikel 97 begränsas till en folkrätt-

k) Ik) L»)

slig förpliktelse bortfaller den motsättning som kan föreligga mellan ar- Prop. 1991/92: 170 tikelns innehåll och vad som enligt remissprotokollet åsyftats med artikeln. Bilaga 1 Bilaga 1.4 Lagrådets Anpassningen till ISG-rättens utveckling yttrande

Enligt artikel 6 i EES—avtalet skall de bestämmelser i avtalet, som i materiellt hänseende överensstämmer med regler inom EG-rätten, vid införlivande och tillämpning tolkas i enlighet med sådana relevanta avgö- randen som EG-domstolen har meddelat före avtalets undertecknande. En motsvarande reglering finns i artikel 3 punkt 1 i övervakningsavtalet.

Om i ett mål vid svensk domstol -— liksom vid domstol i annat EFTA- land - uppkommer fråga om tolkningen av EES-avtalet får domstolen enligt artikel 34 i övervakningsavtalet, ifall den finner det nödvändigt för att döma i saken, begära EFTA-domstolens yttrande i frågan. Enligt artikel 3 punkt 2 i samma avtal skall EFTA-domstolen vid sin tolkning av EES-avtalet ta vederbörlig hänsyn till de principer som fastställts genom relevanta avgöranden av EG-domstolen, vilka fattats efter dagen för av- talets undertecknande och som avser tolkningen av bl. a. avtalet.

Ser man endast till ordalydelserna i artikel 6 i EES-avtalet och artikel 3 punkt 2 i övervakningsavtalet, framstår artiklarna som i sak motstridiga. Artikel 6 som riktar sig till nationell domstol eller annan nationell myndig- het kan läsas så, att hänsyn inte får tas till EG-domstolens avgöranden efter dagen för EES-avtalets undertecknande. EFTA-domstolen skall däremot i sina yttranden beakta sådan praxis.

Ett yttrande från EFTA-domstolen i en tolkningsfråga är inte bindande för den nationella myndigheten. Yttrandet innehåller emellertid viktig information om EG-domstolens praxis. Lagrådet finner det därför angelä- get att framhålla att artikel 6 i EES-avtalet inte bör ses som ett förbud mot att beakta avgöranden av EG-domstolen efter avtalets undertecknande. Ett sådant förbud skulle också strida mot grundtanken att skapa en rättslig enhetlighet inom EES-området.

Lagvalsregeln

Det remitterade lagförslaget innehåller en såsom lagval rubricerad regel (55). Enligt denna skall, om det i en författning finns föreskrifter som avviker från EES-lagen eller från föreskrifter som meddelas till uppfyllelse av Sveriges förpliktelser enligt EES-avtalet, de avvikande föreskrifterna inte tillämpas.

Den föreslagna lagvalsregeln har enligt sin ordalydelse ett mycket vid- sträckt tillämpningsområde. Tillämpad efter bokstaven synes således varje av EES föranledd föreskrift — oavsett konstitutionell nivå - ha företräde framför avvikande bestämmelser i andra författningar. Detta har emeller- tid inte varit avsikten. Som påpekas i remissen kan en regel i vanlig lag inte ta över grundlag. En införlivad EES-föreskrift som är oförenlig med en grundlagsbestämmelse får därför inte tillämpas (se 11 kap. 14 5 regerings- formen). En annan fråga är om — såsom det hävdas i remissprotokollet ' 224

denna hierarkiska princip är så självklar att den inte behöver inflyta i Prop. 1991/92: 170 lagtexten. Lagrådet återkommer till detta spörsmål. Bilaga 1 Av remissen kan inte med säkerhet utläsas i vad mån det är avsett att Bilaga 1.4 bestämmelser i grundlag skall utgöra ytterligare spärrar mot att tillämpa Lagrådets den tilltänkta lagvalsregeln enligt dess ordalydelse. Av intresse i detta yttrande sammanhang är bl. a. bestämmelserna i 8 kap. 2 och 3 åå regeringsformen. Föreskrifter som gäller ämnen som avses i 8 kap. 25 och i betydande utsträckning även 8 kap. 35 det obligatoriska lagområdet måste meddelas genom lag. Det är således inte möjligt för riksdagen att genom bestämmelser i lag bemyndiga regeringen eller förvaltningsmyndighet att utfärda föreskrifter på detta område. Skulle sådana föreskrifter mot förmo- dan utfärdas. är de i princip ogiltiga. Av det anförda följer att det strider mot regeringsformen att utfärda föreskrifter som avser det obligatoriska lagområdet på lägre konstitutionell nivå än i lag. Motsvarande ogiltighet träffar föreskrifter som regeringen eller förvaltningsmyndighet utfärdar i ämnen som avses i 8 kap. 75 regeringsformen såvida utfärdandet skett utan stöd av ett i lag givet bemyndigande. Den omständigheten att föreskrifter av nu beskrivet slag syftar till att uppfylla Sveriges förpliktelser enligt EES-avtalet saknar be- tydelse vid denna prövning. Den föreslagna lagvalsregeln kan med andra ord inte läka den ogiltighet som hänför sig till att en föreskrift, som enligt regeringsformen krävt lagform, meddelats på lägre konstitutionell nivå. Vid bedömningen av lagvalsregelns genomslagskraft bör ytterligare en grundlagsbestämmelse uppmärksammas, nämligen föreskriften i 8 kap. 17 5 regeringsformen att lag inte får ändras eller upphävas annat än genom lag. Som anmärkts i remissprotokollet innebär denna föreskrift att bestäm- melser som utfärdats av regeringen eller förvaltningsmyndighet aldrig kan ta över en lagregel. Denna princip om s.k. formell lagkraft kan inte rubbas genom en i vanlig lag införd regel om att föreskrifter som meddelas till uppfyllande av Sveriges förpliktelser enligt EES-avtalet skall ha företräde. Lagrådet kan mot den nu redovisade bakgrunden konstatera att den föreslagna lagvalsregelns tillämpningsområde blir avsevärt mindre än vad dess ordalydelse ger intryck av. Lagvalsregeln synes kunna användas en- dast när lagregel står mot lagregel, regeringsförordning mot regeringsfö- rordning eller om föreskrifter på myndighetsnivå sinsemellan är ofören- liga. I övriga fall framstår lagvalsregeln som antingen obehövlig eller stridande mot regeringsformens normgivningssystem. Detta måste anses minska angelägenheten av att i svensk rätt införa en så främmande förete- else som en särskild regel om lagval. Till det sagda kan läggas att med den väl utvecklade ordning för norm- givning som finns i vårt land det endast i sällsynta fall torde inträffa att mot varandra stridande föreskrifter utfärdas på samma konstitutionella nivå. För ett avstående från lagvalsregeln talar vidare att den ger upphov till betydande tillämpningsproblem. Som påpekats under remissbehandlingen är det inte lätt att finna säkra former för information om att en viss författningsföreskrift meddelats till uppfyllelse av Sveriges förpliktelser enligt EES—avtalet. Lagrådet återkommer till denna problematik vid be- handlingen av publiceringsfrågor. 225

Lagrådet förordar med hänvisning till det anförda i första hand att den Prop. 1991/92: 170 föreslagna lagvalsregeln utgår. De. problem som kan uppkomma vid en Bilaga ] eventuell konflikt mellan EES-grundade föreskrifter och andra föreskrifter Bilaga 1.4 synes kunna bemästras med anlitande av sedvanliga lagtolkningsprincipcr, Lagrådets däribland principen om fördragsvänlig tolkning. För det fall att en regel om yttrande lagval likväl skulle anses nödvändig bör den enligt lagrådets uppfattning omformuleras. De begränsningar i tillämpningsområdet som följer av bestämmelserna i 8 kap. och 11 kap. 14 & regeringsformen bör i tydlighe- tens intresse komma till direkt uttryck i lagtexten.

Kommunala stödåtgärder

Enligt punkt 1 av artikel 61 i EES-avtalet är - om inte annat föreskrivs i avtalet stöd som ges av EGs medlemsstater och EFTA-stater eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är. som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss pro- duktion, oförenligt med avtalet i den utsträckning det påverkar handeln mellan de avtalsslutandc parterna. Av punkt 2 i den nämnda artikeln framgår att vissa sociala stöd ävensom stöd i samband med naturkata- strofer o.d. är förenliga med avtalet. [ punkt 3 anges vidare att vissa andra typer av stöd — bl.a. regionalpolitiska stöd — kan vara förenliga med EES-avtalet.

EES-avtalets huvudbestämmelser avses bli inkorporerade genom EES- lagen (2 5). Bestämmelserna i artikel 61 kommer härigenom att gälla som svensk lag. ] EES-lagen finns därutöver bestämmelser som tar sikte på offentliga stödåtgärder. Enligt 65 gäller således för det fall att en stödåtgärd som avses i artikel 61 anmälts till EFTAs övervakningsmyndig- het — att svenska myndigheter inte får pröva tillåtligheten av stödet innan övervakningsmyndigheten meddelat beslut i saken. Av intresse är vidare bestämmelsen i 85 lagförslaget enligt vilken regeringen får upphäva en kommuns eller ett landstings beslut om stöd, såvida övervakningsmyndig- heten funnit att detta lämnats i strid med artikel 61.

Artikel 61 omfattar enligt sin lydelse stöd ”med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är”. Som påpekats av några remissinstanser är det osäkert om artikeln förutom statliga stöd på central, regional och lokal nivå gäller stöd som lämnas av kommun eller landsting. I remissprotokollet uttalas härom med hänvisning till EG-domstolens praxis att stödåtgärder från kommuner och landsting måste anses omfattade av bestämmelserna i artikel 61.

Enligt lagrådets uppfattning kan det inte uteslutas att övervakningsmyn- digheten eller EFTA—domstolen vid en framtida prövning av ett närings- stöd från kommun eller landsting skulle finna stödet vara oförenligt med artikel 61. Lagrådet har därför inget att erinra mot att den föreslagna regleringen av stödåtgärder i EES-lagen inkluderar även stöd från kom- muner och landsting. Däremot syncs vissa invändningar kunna riktas mot det sätt varpå 6 och 8 && utformats i nämnda lag.

Den i 65 föreslagna bestämmelsen innebär enligt sin ordalydelse att tillåtligheten av ett kommunalt stöd (för enkelhetens skull bortses här från 226

stödåtgärder som beslutats av landsting) inte får prövas av svensk myndig- Prop. 1991/92: 170 het, om stödet anmälts till övervakningsmyndigheten och denna ännu inte Bilaga 1 meddelat beslut i saken. Detta innebär enligt lagrådets mening en påtaglig Bilaga l.4 risk för att den rättsliga prövningen i Sverige av kommunala stödåtgärder Lagrådets blir onödigt fördröjd. Något egentligt behov av att inhämta övervaknings- yttrande myndighetens uppfattning i saken synes föreligga endast då utgången i målet är beroende av hur artikel 61 skall tolkas. Är omständigheterna sådana att ett kommunalt stöd skall upphävas av annan anledning — till följd exempelvis av att beslutet inte tillkommit i laga ordning eller att den kommunala kompetensen överskridits — är det meningslöst att invänta ett beslut från övervakningsmyndigheten. Detsamma gäller när talan mot det kommunala beslutet uppenbarligen är ogrundad. Regeln i 6 5 syftar till att förhindra att svenska myndigheter — i prakti- ken kammarrätt eller regeringsrätten - tillämpar artikel 61 på annat sätt än behörig instans enligt EES-avtalet. Fråga uppkommer därmed om vad som skall gälla om övervakningsmyndighetens beslut överklagas till EFTA- domstolen. Som lagtexten formulerats utgör ett sådant överklagande inte något hinder mot att den svenska domstolen avgör det hos den domstolen anhängiga målet. Är rättsfrågan oviss någon möjlighet att i denna situation inhämta tolkningsbesked från EFTA-domstolen torde inte före- ligga synes det dock inte lämpligt att det kommunala besvärsmålet avgörs förrän talan mot övervakningsmyndighetens beslut färdigbehand- lats av EFTA-domstolen. Vad nu sagts leder lagrådet till slutsatsen att det finns skäl att ge 6 5 en något mindre kategorisk utformning än vad som skett i det remitterade förslaget. Den åsyftade samordningen mellan svenska domstolars prövning av en kommunal stödåtgärds förenlighet med artikel 61 och motsvarande prövning hos övervakningsmyndigheten/EFTA-domstolen synes kunna uppnås med en bestämmelse av innehåll, att en svensk myndighet endast om särskilda skäl föreligger får pröva tillåtligheten av ett till övervaknings- myndigheten anmält stöd, innan ett lagakraftvunnet beslut föreligger i anmälningsärendet. Sådana särskilda skäl kan i enlighet med vad lagrådet nyss anfört vara att överklagandet uppenbarligen är obefogat eller att det kommunala beslutet har sådana brister vid sidan av ett eventuellt brott mot artikel 61 att det under alla omständigheter skall upphävas. Mot regeln i 85 om rätt för regeringen att upphäva ett kommunalt stödbcslut har under remissbehandlingen invänts att förslaget strider mot dels bestämmelserna i 11 kap. 2 och 7 55 regeringsformen, dels regerings- formens bestämmelscr om kommunal självstyrelse. Lagrådet delar emel- lertid den i remissprotokollet hävdade uppfattningen att regeringsformens bestämmelser inte utgör något hinder mot ett genomförande av den i 85 föreslagna ordningen. Enligt lagrådets mening är det dock angeläget att förutsättningarna för regeringens beslutanderätt preciseras ytterligare. En första fråga som inställer sig är om ett ingripande från regeringens sida över huvud taget är motiverat, ifall talan rörande det aktuella stödets förenlighet med artikel 61 redan anförts i form av kommunalbesvär. Enligt lagrådets uppfattning framstår det som olämpligt om regeringen med stöd 227

av 8 5 skulle kunna föregripa den normala domstolsprövningen. Tillämp- Prop. 1991/92: 170 ningsområdet för 8 5 bör därför begränsas till att omfatta sådana fall då Bilaga 1 tolkningen av artikel 61 inte kommit under svensk domstols prövning. Bilaga l.4 På de skäl som lagrådet anfört i anslutning till 6 5 bör ställning vidare tas Lagrådets till konsekvenserna av att övervakningsmyndighetens beslut överklagas. yttrande Det synes inte böra komma i fråga att regeringen med stöd av 8 5 upphäver en av kommun beslutad stödåtgärd, om situationen är sådan att EFTA- domstolen efter ett överklagande kan finna att stödet är förenligt med artikel 61. Utrymmet för regeringen att upphäva kommunala stödbeslut bör därför begränsas till sådana fall då stödet genom ett lagakraftvunnet beslut av övervakningsmyndigheten eller genom ett avgörande av EFTA- domstolen befunnits strida mot artikel 61. Det skulle i och för sig kunna göras gällande att de av lagrådet nu förordade begränsningarna av tillämpningsområdet för 85 inte behöver föranleda någon ändring i den föreslagna lagtexten. I denna anges ju inte annat än att regeringen ”får” upphäva det kommunala stödbeslutet. Enligt lagrådets uppfattning kan det emellertid inte anses tillfredsställande om den avsedda samordningen mellan regeringen, svensk domstol och övervakningsmyndigheten/EFTA-domstolen vad gäller befattningen med kommunala stödåtgärder endast behandlas i motivuttalanden. Starka skäl talar för att regler av detta slag inflyter i själva lagtexten. ' Med hänvisning till det anförda föreslår lagrådet att 65 och 8 5 första stycket får följande lydelse: ”6 5 När en stödåtgärd som avses i artikel 61 i EES-avtalet har anmälts till EFTA: s övervakningsmyndighet. får svenska myndigheter endast om särskilda skäl föreligger pröva tillåtligheten av stödet innan övervaknings- myndigheten har meddelat beslut i saken.” ”8 5 Har EFTA: s övervakningsmyndighet genom beslut som vunnit laga kraft eller EFTA-domstolen funnit att en kommun eller ett landsting lämnat stöd som står i strid med artikel 61 i EES-avtalet, får regeringen upphäva kommunens eller landstingets beslut att lämna stödet. om tillåt- ligheten av beslutet inte är föremål för prövning av svenska myndigheter.”

K ankurrensreglerna

Vad gäller de enskilda paragraferna i EES-lagen på konkurrensområdet anges till att börja med i 9 5 vilka bestämmelser som skall gälla som svensk lag, nämligen vissa artiklar och avsnitt i fyra olika rättsakter som det hänvisas till i bilaga XIV till EES-avtalet. I 10 5 sägs att bestämmelserna skall gälla med den anpassning som framgår av samma bilaga.

Bilaga XIV innehåller inte endast hänvisningar till de nämnda rättsak- terna och ett relativt stort antal anpassningsbestämmelser av såväl redak- tionell som saklig art. Till större delen omfattar den också EG-rättsakter som "visserligen utgör integrerade delar av EES-avtalet men som förutsätts införlivade med svensk rätt genom särskilda lagstiftningsåtgärder. Bilaga XIV blir därför i det nu aktuella sammanhanget svåröverskådlig och onödigt omfattande. En mer tillfredsställande metod skulle vara att endast de delar av bilagan som är direkt hänförliga till de i 9 5 angivna rättsakterna 228

och som utgör anpassningar till dessa fogades som bilaga till EES-lagen. Prop. 1991/92: 170 För tydlighetens skull bör även redan i samband med uppräkningen i 9 5 av Bilaga 1 de fyra rättsakterna anges att de skall gälla som svensk lag med de Bilaga 1.4 anpassningar som framgår av bilagan. Den inledande meningen i 9 5 kan Lagrådets då ges följande lydelse. yttrande ”95 Följande bestämmelser i rättsakter. som det hänvisas till i bilaga XIV till EES-avtalet. skall med de anpassningar som framgår av bilagan gälla som svensk lag: " Rubriken till den föreslagna 10 5 jämte paragrafen som sådan kan till följd av vad nu sagts utgå. Texten i remissförslagets 11 5. som enligt lagrådets förslag kommer att utgöra 10 5, bör för vinnande av klarhet och på grund av vad nyss föresla- gits beträffande bilaga XIV lämpligen ges denna lydelse: "10 5 I bilagorna 4—8 till denna lag finns den svenska texten till: 1. de rättsakter som anges i 9 5, 2. EES-avtalets bilaga XIV i de delar den innehåller anpassningar till nämnda rättsakter.” För att enhetlighet med 3 och 4 55 skall uppnås bör 12 5 i det remitterade förslaget vidare föras till den nya 10 5 som ett andra stycke. De tre följande paragraferna, 13— 15 55 i remissförslaget, om behörig myndighet, dess befogenheter samt rätt att få handräckning skall ses mot bakgrund av protokoll 4 till övervakningsavtalet. Detta protokoll, som föreslås inkorporerat och alltså skall gälla som svensk lag, innehåller kompletteringar till de materiella konkurrensregler som infogats i EES- avtalet genom bilaga XIV. Det innehåller bl. a. olika slag av förfarandere- gler för övervakningen och bestämmelser om de påföljder som kan drabba enskilda. Avsikten är att tillägga övervakningsmyndigheten befogenheter motsvarande dem som kommissionen har beträffande övervakningen inom EG. Kapitel 11 i protokoll 4 innehåller riktlinjerna för övervakningsmyndig- hetens användning av konkurrensreglerna, däribland tillsynen över företa- gens iakttagande av kartellförbudet och förbudet mot missbruk av domi- nerande ställning. Övervakningsmyndigheten ges behörighet att inhämta upplysningar från och att utföra undersökningar hos företag och företags- sammanslutningar. Undersökningarna utförs antingen med stöd av skrift- lig fullmakt eller enligt ett formligt beslut. Vidare finns i samma kapitel bestämmelser om bl. a. förhör med tredje man och sekretess. Enligt EES-avtalet skall varje fördragsslutande stat utse ett organ att vara behörig nationell myndighet med vissa befogenheter. Detta krav uppfylls genom 13 5 i lagförslaget (1 l 5 enligt lagrådets förslag). Den följande 14 5 (12 5 enligt lagrådets förslag) ansluter till artikel 14 i kapitel II, och de fyra punkter som specificerar myndighetens befogenheter har sin direkta motsvarighet i artikeln. I den svenska lagtexten har emel- lertid inte uttryckligen angivits någon adressat. I artikel 14 sägs däremot att undersökning genomförs ”hos företag och företagssammanslutningar” (i den engelska texten "undertakings and associations of undertakings”). Den hos vilken undersökning kan äga rum bör anges också i lagtexten. Det torde härvid vara tillräckligt att i bestämmelsens inledning omedelbart 229

efter orden "rätt att" tillfoga ”hos företaget". En sådan reglering får anses Prop. 1991/92: 170 innefatta även företagssammanslutningar. Bilaga 1 Den engelska protokollstexten har i sin första punkt uttrycket "books", Bilaga 1.4 vilket i den föreslagna lagtexten fått en ordagrann översättning till ”böck— Lagrådets er”. I den svenska översättningen av protokollet har i stället ordet "bokfö- yttrande ring” använts. Denna term ger ett mer adekvat uttryck för vad som torde vara avsett. I lagtexten bör därför ”bokföring" användas i punkterna [ och 7

Vid en undersökning av nu aktuellt slag enligt svensk rätt, såsom t.ex. taxeringsrevision enligt 3 kap. 8—14 55 taxeringslagen (l990:324). gäller särskilda bestämmelser som tar sikte på den enskildes integritet. Därjämte finns skyddande bestämmelser'i sekretesslagen (1980:100). I den före- slagna EES-lagen återfinns inte några sådana föreskrifter. Det är emellertid att märka att kapitel 11 i protokoll 4 innehåller bestämmelser om sekretess, vilka kommer att utgöra svensk lag. 1 artikel 20 i nämnda kapitel sägs bl. a. att upplysningar som inhämtats vid t. ex. en undersökning enligt artikel 14 får användas endast för det med undersökningen avsedda ändamålet.

Det är vid föredragningen inför lagrådet upplyst att en viss praxis rörande företagens skydd utvecklats vid EG-kommissionens undersök- ningar enligt samma konkurrensregler. Så har t. ex. företaget rätt att begära att en advokat får vara närvarande under förutsättning att undersökningen inte blir onödigt fördröjd i väntan på att han skall infinna sig. Vidare är korrespondens mellan företaget och en oberoende advokat skyddad från granskning av kommissionen. Information som inhämtats vid en under- sökning får. som nyss nämnts. enligt artikel 20 användas endast för det med undersökningen avsedda ändamålet och materialet får inte heller avslöjas för utomstående.

Oavsett de nu angivna avtalsbestämmelserna och den praxis som ut- vecklats inom EG är det nödvändigt, inte minst för att den enskilde skall tillförsäkras ett godtagbart skydd, att den svenska sekretesslagstiftningen ses över och att dess bestämmelser får en direkt verkan på åtgärder som vid tas i vårt land med stöd av EES-lagen. Vid föredragningen har upplysts att regeringen avser att senare i år lägga fram förslag om ändringar i sekretes- slagstiftningen på ett flertal områden, däribland konkurrensområdet.

Vad avser remissförslagets 155 om handräckning blir denna paragraf med lagrådets förslag till omdisponering av lagtexten i stället 13 5. Hänvis- ningen i paragrafen till "14 5 1. 2 och 4" skall då avse ” 1 2 5 första stycket 1. 2 och 4”.

Till sist vill lagrådet erinra om att den nya numreringen av lagtexten i konkurrensavsnittet medför att 16-19 55 i det remitterade förslaget i stället blir 14— 17 55. Vidare skall hänvisningen i 17 5 i remissförslaget med lagrådets uppläggning avse 14 5.

Publiceringsfrågor

Som lagrådet har framhållit i det allmänna avsnittet är det viktigt att publicerings- och informationsfrågorna löses på ett ändamålsenligt sätt. Vad som i denna del har anförts i remissen föranleder inte någon ytterlig- arc kommentar från lagrådets sida utom beträffande frågan om kungö- rande av författningar genom vilka EES-avtalet införlivas med svensk rätt.

I.) '.u O

Enligt Iagvalsregeln i 5 5 i lagförslaget gäller att, om det i en författning Prop. l99l/92: 170 finns föreskrifter som avviker från EES-lagen eller från föreskrifter som Bilaga 1 meddelas till uppfyllande av Sveriges förpliktelser enligt EES-avtalet, de Bilaga 1.4 avvikande föreskrifterna inte skall tillämpas. Lagrådets inställning till Lagrådets denna bestämmelse som sådan har framgått i det föregående. Om lagvals- yttrande regeln — mot vad lagrådet i första hand har förordat anses böra behållas i lagen. måste det vid tillämpningen av regeln kunna fastställas vilka bestämmelser som är grundade på EES-avtalet och vilka som inte är det.

De förra skall ju i en konfliktsituation ges företräde.

De föreskrifter som har inkorporerats genom EES-lagen och som alltså skall ha företräde framför avvikande nationella föreskrifter synes inte vålla några problem vid prövningen av företrädesfrågan. Deras dignitet av EES-föreskrifter framgår av själva lagen.

Inte heller när i andra fall en överenskommelse har blivit inkorporerad genom en lag eller förordning torde problem normalt behöva uppkomma. Som anges i remissprotokollet brukar nämligen den bakomliggande EG- rättsakten då finnas med som bilaga.

Annorlunda förhåller det sig med de fall då införlivandet sker genom transformation. Det måste då för rättstillämparen på något sätt göras klart att det är fråga om EES-regler. Enligt den lösning som har valts i remissen skall det till en lag eller förordning som transformerar ett direktiv fogas en not i Svensk författningssamling (SFS) som direkt eller via riksdags- trycket hänvisar till EG- rättsakten. Avsikten är att även myndigheterna skall använda ett sådant notsystem.

Att tillerkänna notapparaten till en författning. dvs. en information- skälla över vilken normgivaren saknar inflytande, den avsedda rollen vid företrädesprövningen framstår knappast som god lagstiftningsteknik. Om rättstillämparen genom noten leds fram till den bakomliggande EG- rättsaktcn. framgår det kanske ändå inte heller alltid klart att just den författningsbestämmelse som det är fråga om har föranletts av EES-avtalet. Detta borde enligt lagrådets mening helst framgå direkt av författningstex- ten. Lagrådct förordar således att denna ordning tillämpas i största möjliga utsträckning. Emellertid vill lagrådet inte motsätta sig att tekniken med notsystem används i de fall då annan lösning ter sig alltför komplicerad.

I remissprotokollet behandlas även de fall då harmonisering redan tidigare har skett av EG-regler i rättsakter som nu omfattas av EES-avtalet. Systemet med nothänvisning till bakomliggande överenskommelse (rätt- sakt) anses på anförda skäl inte böra gälla sådana fall. Såsom lagrådet har uppfattat EES-lagens innebörd skulle ett notsystem i de avsedda fallen inte ha någon funktion att fylla för tillämpningen av lagvalsregeln. De svenska bestämmelser som redan före EES-lagens ikraftträdande till följd av särskild lagstiftningsåtgärd eller eljest — harmonierar med EG-rätten om- fattas i en konfliktsituation över huvud inte av nämnda regel. Denna syftar åtminstone enligt sin ordalydelse inte bakåt i tiden utan avser endast föreskrifter "som meddelas” till uppfyllande av Sveriges förpliktelser en- ligt EES-avtalet. En annan sak är att man i här berörda situationer ändå kan böra tillämpa den allmänna grundsatsen om fördragsvänlig tolkning.

lx) 'N .—

Propositionens lagförslag Prop. 1991/92: 170

.. . Bilaga 1.5 1 Förslag till

Lag om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES)

Härigenom föreskrivs följande.

EES-avtalet, övervakningsavtalet och kommittéavtalet

15 Denna lag gäller tillämpningen av avtalet den 2 maj 1992 mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) och Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG) och deras medlemsstater samt medlemsstaterna i Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) om Europeiska ekono- miska samarbetsområdet (EES—avtalet). Denna lag gäller också tillämpningen av avtalen den 2 maj 1992 mellan medlemsstaterna i EFTA om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol (övervakningsavtalet) och om en ständig kommitté (kom- mittéavtalet).

Bestämmelser i avtalen som skall gälla som svensk lag

2 9 Följande bestämmelser i EES-avtalet skall gälla som svensk lag: 1. Artiklarna 1—129. 2. Protokollen 1 och 2, protokollet 8 punkt 2 samt protokollen 13, 14, l7, 21 —25 och 39. Bestämmelsernas svenska text finns i bilaga I till denna lag.

35 Följande bestämmelser i övervakningsavtalet skall gälla som svensk lag: I. Artiklarna l-53.

2. Protokollen 1—4. Bestämmelsernas svenska text finns i bilaga 2 till denna lag. De engelska, finska, franska, isländska. italienska, norska. svenska och tyska texterna skall ha lika giltighet.

4 5 Protokoll ] till kommittéavtalet skall gälla som svensk lag. Protokollets svenska text finns i bilaga 3 till denna lag. De engelska. finska, franska. isländska. italienska, norska, svenska och tyska texterna skall ha lika giltighet.

Lagval

5 & Föreskrifter i denna lag eller annan lag som meddelats till uppfyllande av Sveriges förpliktelser enligt EES-avtalet skall tillämpas utan hinder av vad som annars föreskrivs i lag. Motsvarande skall gälla också i förhållan- det mellan föreskrifter i annan författning än lag.

Regler om statliga och kommunala stödåtgärder

Begränsning av svenska myndigheters prövningsrätt

6 5 När en stödåtgärd som avses i artikel 61 i EES-avtalet har anmälts till EFTA: s övervakningsmyndighet av regeringen eller den myndighet som 232

regeringen bestämmer, får svenska myndigheter endast om särskilda skäl Prop. 1991/92: 170 föreligger pröva tillåtligheten av stödet innan saken slutligt avgjorts av Bilaga [_5 övervakningsmyndigheten genom beslut som vunnit laga kraft eller av EFTA-domstolen.

Uppl vsningsskyldighet för kommuner och landsting

7 & Kommuner och landsting är skyldiga att lämna upplysningar till rege— ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer om alla former av stöd som planeras och som kan bli föremål för prövning av EFTA: s övervakningsmyndighet.

Upphävande av kommunala beslut

85 Har EFTA:s övervakningsmyndighet genom beslut som vunnit laga kraft eller EFTA-domstolen funnit att en kommun eller ett landsting lämnat stöd som står i strid med artikel 61 i EES-avtalet, får regeringen upphäva kommunens eller landstingets beslut att lämna stödet. Första stycket gäller dock inte om en svensk myndighet har funnit att kommunens eller landstingets beslut är förenligt med artikel 61 i EES- avtalet, eller om denna fråga alltjämt är föremål för sådan prövning. I fråga om rättelse av verkställighet när ett beslut upphävs skall regeln i 10 kap. 15 & kommunallagen (19911900) gälla.

Konkurrensregler

9 5 Följande bestämmelser i rättsakter, som det hänvisas till i bilaga XIV till EES-avtalet, skall med de anpassningar som framgår av bilagan gälla som svensk lag:

I. Artiklarna 1—5 i rådets förordning (EEG) nr 4064/89 av den 21 december 1989 om kontroll av företagskoncentrationer.

2. Artiklarna 1—5, 7 och 8 i rådets förordning (EEG) nr 1017/68 av den l9juli 1968 om tillämpning av konkurrensregler på transporter påjärnväg, landsväg och inre vattenvägar.

3. Avsnitt I i rådets förordning (EEG) nr 4056/86 av den 22 december 1986 om detaljerade regler för tillämpning av artiklarna 85 och 86 i fördraget på sjöfarten.

4. Artiklarna 1 —3 i höga myndighetens beslut nr 24—54 av den 6 maj 1954 med en förordning om de förhållanden som utgör kontroll över ett företag enligt fördragets artikel 66.1.

105. I bilagorna 4—8 till denna lag finns den svenska texten till

I. de rättsakter som anges i 9 &,

2. EES-avtalets bilaga XIV i de delar den innehåller anpassningar av nämnda rättsakter. De danska, engelska, finska, franska, grekiska, isländska, italienska, nederländska, norska, portugisiska, spanska, svenska och tyska texterna skall ha lika giltighet.

Behörig myndighet

11 & Regeringen bestämmer vilken svensk myndighet som skall vara behö- rig vid tillämpning av konkurrensreglerna i EES-avtalet och övervak- 233

ningsavtalet. Denna myndighet skall ge EFTA:s övervakningsmyndighet Prop. 1991/92: 170 och Europeiska gemenskapernas kommission det bistånd som föreskrivs i Bilaga 1_5 dessa regler.

Den behöriga myndighetens befogenheter

12 5 När den behöriga myndigheten genomför en undersökning på begäran av EFTA:s övervakningsmyndighet enligt protokoll 4 till övervaknings-- avtalet, har den rätt att hos företag och företagssammanslutningar

I. granska böcker och andra afiärshandlingar.

2. ta kopior av eller göra utdrag ut böcker och andra afiärshandlingar.

3. begära muntliga förklaringar på platsen. och

4. få tillträde till samtliga lokaler, markområden och transportmedel. Första stycket gäller också när den behöriga myndigheten bistår över- vakningsmyndigheten vid undersökningar enligt protokoll 4 till övervak— ningsavtalet.

135 När EFTA:s övervakningsmyndighet har beslutat om en undersök- ning enligt protokoll 4 till övervakningsavtalet har den behöriga myndig- heten rätt att få handräckning av kronofogdemyndigheten för att genom- föra de åtgärder som avses i 125 1, 2 och 4.

Verkan av domar och beslut

14 5 Avgöranden som avses i artikel I 10 första stycket i EES—avtalet skall verkställas på samma sätt som en svensk domstols lagakraftägande dom. såvida inte annat följer av beslut som avses i artikelns fjärde stycke. Regeringen utser den myndighet som avses i artikel 1 10 andra stycket.

155 Beslut av Europeiska gemenskapernas kommission samt domar och beslut av Europeiska gemenskapernas domstol och dess första instans enligt EES-avtalets konkurrensregler i andra fall än dem som avses i 149' gäller här i landet.

Vissa särskilda bestämmelser om EFTA-domstolen

165 Beträffande förhör med vittnen och sakkunniga här i landet enligt övervakningsavtalets bestämmelser skall lagen (19462818) om bevisupp- tagning åt vissa internationella organ tillämpas.

17 5 Vid åtal här i landet mot den som är domare i EFTA-domstolen skall 3 kap. 3 5 och 20 kap. 10 5 rättegångsbalken tillämpas.

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 2. Genom lagen upphävs lagen (19921138) om tillämpning av avtal mellan Sverige. Norge och EEG om civil luftfart.

AVTAL OM EUROPEISKA EKONOMISKA Prop. 1991/92: 170 SAMARBETSOMRÅDET Bilaga 1

EUROPEISKA EKONOMISKA GEMENSKAPEN, ”" EES'lage" ' EUROPEISKA KOL- OCH STÅLGEMENSKAPEN, KONUNGARIKET BELGIEN, KONUNGARIKET DANMARK, FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLAND, HELLENSKA REPUBLIKEN, KONUNGARIKET SPANIEN, FRANSKA REPUBLIKEN, IRLAND, ITALIENSKA REPUBLIKEN, STORHERTIGDÖMET LUXEMBURG, KONUNGARIKET NEDERLÄNDERNA, PORTUGISISKA REPUBLIKEN, FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN OCH NORDIR- LAND SAMT REPUBLIKEN FINLAND, REPUBLIKEN ISLAND, FURSTENDÖMET LIECHTENSTEIN, KONUNGARIKET NORGE, SCHWEIZISKA EDSFÖRBUNDET, KONUNGARIKET SVERIGE, REPUBLIKEN ÖSTERRIKE, härefter kallade de AVTALSSLUTANDE PARTERNA, SOM ÄR ÖVERTYGADE OM att ett europeiskt ekonomiskt samarbets- område kommer att bidra till uppbyggnaden av ett Europa grundat på fred, demokrati och mänskliga rättigheter, SOM PÅ NY'IT BEKRÄFTAR den höga prioritet som givits åt det privili- gierade förhållandet mellan Europeiska gemenskapen, dess medlemsstater och EFTA—staterna och som är grundat på närhet, långvariga gemensamma värderingar och europeisk identitet, SOM ÄR FAST BESLUTNA att på grundval av marknadsekonomi med- verka tiII världsomfattande liberalisering av handeln och till samarbete, sär- skilt enligt Allmänna tull- och handelsavtalet och Fördraget om upprättande av Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, SOM BEAKTAR målet att upprätta ett dynamiskt och homogent euro- peiskt ekonomiskt samarbetsområde, som är grundat på gemensamma reg- ler och lika konkurrensvillkor och som tillhandahåller lämpliga medel för verkställighet, också på den rättsliga nivån, och som kan uppnås på grundval av jämlikhet och ömsesidighet samt allmän jämvikt i fråga om fördelar, rät- tigheter och skyldigheter för de avtalsslutandc parterna,

SOM ÄR FAST BESLUTNA att vidta åtgärder för att så långt det är möjligt

förverkliga fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital inom hela Prop, 1991/92; 170 Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, liksom ett ökat och breddat Bilaga I samarbete i fråga om de angränsande och övergripande politikområdena, till EES-lagen

SOM AVSER att främja en harmonisk utveckling av Europeiska ekono- miska samarbetsområdet och som är övertygade om behovet att genom till- lämpning av avtalet bidra till en minskning av de ekonomiska och sociala regionala olikheterna,

SOM ÖNSKAR bidra till att Stärka samarbetet mellan ledamöterna av Europaparlamentet och av EFTA-staternas parlament samt mellan arbets- marknadens parter inom Europeiska gemenskapen och i EFTA-Staterna,

SOM ÄR ÖVERTYGADE OM den betydelsefulla roll som enskilda kom- mer att spela inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet genom att ut- öva de rättigheter som de tillerkänns i avtalet och genom att rättsligt försvara dessa rättigheter,

SOM ÄR FAST BESLUTNA att bevara, skydda och förbättra miljön samt att säkerställa ett varsamt och förnuftigt utnyttjande av naturresurserna, på grundval av särskilt principen om en varaktig utveckling samt av principen att försiktighetsåtgärder och förebyggande åtgärder bör vidtas,

SOM ÄR FAST BESLUTNA att vid den vidare utvecklingen av regler bygga på en hög skyddsnivå vad gäller hälsa, säkerhet och miljö,

SOM ÄR MEDVETNA OM vikten av att utveckla den sociala dimensio- nen, däri inbegripet lika behandling av kvinnor och män, inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och som önskar säkerställa ekonomiskt och socialt framåtskridande och främja förutsättningarna för full sysselsättning, en högre levnadsstandard och förbättrade arbetsvillkor inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

SOM ÄR FAST BESLUTNA att främja konsumenternas intressen och stärka deras ställning på marknaden genom att sträva efter en hög grad av konsumentskydd,

SOM HAR DE GEMENSAMMA MÅLEN att stärka den vetenskapliga och teknologiska grunden för europeisk industri och att stimulera den, så att den blir mer konkurrenskraftig på det internationella planet,

SOM ANSER att ingåendet av detta avtal inte på något sätt skall begränsa möjligheten för någon EFTA-stat att ansluta sig till Europeiska gemenska- perna,

SOM BEAKTAR A'IT de avtalsslutandc parternas mål, med full hänsyn till domstolarnas oberoende ställning, är att nå och upprätthålla en enhetlig tolkning och tillämpning av detta avtal och de bestämmelser i gemenskaps- lagstiftningen som i sak återges i detta avtal samt att nå lika behandling av enskilda och företag vad avser de fyra friheterna och konkurrensvillkoren,

SOM BEAKTAR ATT detta avtal inte inskränker de avtalsslutandc parter- nas självständiga beslutanderätt eller befogenhet att ingå avtal, om inte an- 236

nat följer av bestämmelserna i detta avtal och med de begränsningar som Prop. 1991/92: 170 följer av folkrätten, Bilaga 1 HAR BESLUTAT att träffa följande avtal: "” EES'lagen

DEL I MÅL OCH PRINCIPER Prop. 1991/92: 170

. Bilaga 1 Artikel 1 till EES-lagen

1. Detta associationsavtals syfte är att främja ett fortgående och balanserat stärkande av handeln och de ekonomiska förbindelserna mellan de avtalsslu- tande parterna på lika konkurrensvillkor och med respekt för samma regler, i avsikt att skapa ett homogent Europeiskt ekonomiskt samarbetsområde, härefter kallat EES.

2. För att nå de mål som anges i punkt 1 skall associeringen i enlighet med bestämmelserna i detta avtal leda till

a) fri rörlighet för varor,

b) fri rörlighet för personer,

c) fri rörlighet för tjänster, (1) fri rörlighet för kapital,

e) upprättande av ett system som säkerställer att konkurrensen inte snedvrids och att reglerna därom respekteras lika, samt till

f) ett närmare samarbete på andra områden, såsom forskning och ut- veckling, miljö, utbildning och socialpolitik.

Anikel 2 I detta avtal avses med

a) avtal: huvudavtalet, dess protokoll och bilagor samt de rättsakter som det hänvisas till i dessa,

b) EF Dl-statema: de avtalsslutandc parter som är medlemmar av Europeiska frihandelssammanslutningen,

c) avtalsslutande parter, vad beträffar gemenskapen och EG-medlems- staterna: gemenskapen och EG-medlemsstaterna, eller gemenska- pen, eller EG-medlemsstaterna. Den innebörd som detta uttryck skall ges i varje enskilt fall skall härledas från de relevanta bestäm- melserna i detta avtal och från gemenskapens och EG-medlemssta- ternas respektive behörighet som den är bestämd i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och Fördra— get Om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen.

Artikel 3

De avtalsslutandc parterna skall vidta alla lämpliga åtgärder, både allmänna och särskilda, för att säkerställa att de skyldigheter som följer av detta avtal fullgörs.

De skall avstå från varje åtgärd som kan äventyra att avtalets mål uppnås. De skall dessutom underlätta samarbetet inom ramen för detta avtal.

Artikel 4

Inom detta avtals tillämpningsområde och utan att det påverkar tillämp- ningen av någon särskild bestämmmelse i avtalet, skall all diskriminering på 2 38 grund av nationalitet vara förbjuden.

Am'keIS Prop. 1991/92: 170 Bilaga 1 till EES-lagen En avtalsslutandc part får när som helst ta upp ett problem i Gemensamma EES—kommittén eller i EES-rådet i enlighet med de bestämmelser som anges i artiklarna 92.2 och 89.2.

Artikel 6

Utan att föregripa en framtida utveckling av rättspraxis skall bestämmel- serna i detta avtal, i den mån de i sak är identiska med motsvarande bestäm- melser i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenska- pen och i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenska- pen samt med rättsakter som antagits med tillämpning av dessa två fördrag, vid genomförande och tillämpning tolkas i enlighet med relevanta avgöran- den av Europeiska gemenskapernas domstol som meddelats före dagen för undertecknandet av detta avtal.

Artikel 7

Rättsakter som det hänvisas till eller som ingår i bilagorna till detta avtal eller i beslut av Gemensamma EES-kommittén skall ..vara bindande för de avtalsslutandc parterna samt utgöra en del av, eller införlivas med deras in- terna rättsordning enligt följande:

a) En rättsakt som motsvarar en EEG-förordning skall som sådan in- förlivas med de avtalsslutandc parternas interna rättsordning.

b) En rättsakt som motsvarar ett EEG-direktiv skall ge de avtalsslu— tande parternas myndigheter rätt att välja form och metod för ge- nomförandet.

DEL II FRI RÖRLIGHET FÖR VAROR Prop. 1991/92:170

.. Bilaga 1 KAPITEL 1 GRUNDLAGGANDE PRINCIPER till EES-lagen Artikel 8

1. Fri rörlighet för varor mellan de avtalsslutandc parterna skall åstadkom- mas i enlighet med bestämmelserna i detta avtal.

2. Om inte annat anges, skall artildarna 10— 15, 19, 20 och 25 - 27 tillämpas endast på varor med ursprung i en stat som är avtalsslutandc part.

3. Om inte annat anges, skall bestämmelserna i detta avtal tillämpas endast på

a) varor som faller under kapitlen 25 —- 97 i systemet för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering, med undantag för de varor som räknas upp i protokoll 2,

b) varor som anges i protokoll 3 i enlighet med de speciella arrange- mang som anges i protokollet.

Artikel 9

1. Ursprungsreglerna finns i protokoll 4. De skall inte inverka på något inter- nationellt åtagande som har gjorts eller kan komma att göras av de avtalsslu- tandc parterna i enlighet med Allmänna tull- och handelsavtalet,

2. I syfte att utveckla de resultat som nåtts i detta avtal kommer de avtalsslu- tande parterna att fortsätta sina ansträngningar att ytterligare förbättra och förenkla ursprungsreglerna i alla avseenden och öka samarbetet om tullfrå- gor.

3. En första översyn kommer att äga rum före utgången av år 1993. Ytterli- gare översyner kommer att ske med tvåårsintervaller. På grundval av dessa översyner åtar sig de avtalsslutandc parterna att besluta om lämpliga åtgär- der att regleras i avtalet.

Artikel 10

Tullar på import och export samt alla avgifter med motsvarande verkan skall vara förbjudna mellan de avtalsslutande parterna. Utan att det påverkar till- Iämpingen av arrangemangen i protokoll 5 skall detta också gälla tullar av fiskal karaktär.

Artikel ]]

Kvantitativa importrestriktioner samt åtgärder med motsvarande verkan skall vara förbjudna mellan de avtalsslutandc parterna.

Artikel 12

Kvantitativa exportrestriktioner samt åtgärder med motsvarande verkan skall vara förbjudna mellan de avtalsslutandc parterna. 240

Artike113 Prop. 1991/92: 170 Bilaga 1 till EES-lagen

Bestämmelserna i artiklarna 11 och 12 skall inte hindra sådana förbud mot eller restriktioner för import, export eller transitering som grundas på hän- syn till allmän moral, allmän ordning eller allmän säkerhet eller intresset att skydda människors och djurs hälsa och liv, att bevara växter, att skydda na- tionella skatter av konstnärligt, historiskt eller arkeologiskt värde eller att skydda industriell och kommersiell äganderätt. Sådana förbud eller restrik- tioner får dock inte utgöra ett medel för godtycklig diskriminering eller inne- fatta en förtäckt begränsning av handeln mellan de avtalsslutandc parterna.

Artikel 14

Ingen avtalsslutandc part skall, direkt eller indirekt, på varor från andra av- talsslutandc parter lägga interna skatter eller avgifter, av vilket slag de än är, som är högre än de avgifter som direkt eller indirekt läggs på liknande in- hemska varor.

Vidare skall ingen avtalsslutandc part på varor från andra avtalsslutandc parter lägga sådana interna skatter eller avgifter som är av sådan att att de indirekt skyddar andra varor.

Artikel 15

För varor som exporteras till någon annan avtalsslutandc parts territorium får återbetalning av interna skatter eller avgifter inte ske med belopp som överstiger de skatter eller avgifter som direkt eller indirekt lagts på varorna.

Artikel 16

1. De avtalsslutandc parterna skall säkerställa att statliga handelsmonopol anpassas på sådant sätt att ingen diskriminering med avseende på anskaff- nings- och marknadsförings-villkor föreligger mellan medborgare i EG-med- lemsstaterna och medborgare i EFTA-staterna.

2. Bestämmelserna i denna artikel skall tillämpas på varje organ genom vil- ket dc avtalsslutandc parternas behöriga myndigheter, rättsligt eller i prakti- ken, direkt eller indirekt kontrollerar, styr eller märkbart påverkar import eller export mellan de avtalsslutandc parterna. Dessa bestämmelser skall även tillämpas på monopol som staten överlåtit på andra.

KAPITEL 2 JORDBRUKS- OCH FISKEPRODUKTER

Artikel ] 7

Bilaga I innehåller särskilda bestämmelser och arrangemang som avser vete- rinära frågor och växtskyddsfrågor.

16 Riksdagen 1991/92. ] saml. Nr [70. Bilaga 1

Artikel 18 Prop. 1991/92: 170 Utan att det påverkar tillämpningen av de särskilda bestämmelserna om Bilaga 1 handeln med jordbruksprodukter skall de avtalsslutandc parterna säker- tl” EES-lagen ställa att arrangemangen som avses i artikel 17 samt artikel 23 första stycket

a och b, så som de tillämpas på andra produkter än de som omfattas av arti- kel 8.3, inte äventyras genom andra tekniska handelshinder. Artikel 13 är

tillämplig.

A rtikel I 9

1. De avtalsslutandc parterna skall undersöka varje svårighet som kan upp- stå i deras handel med jordbruksprodukter samt sträva efter att finna lämp- liga lösningar.

2. De avtalsslutandc parterna åtar sig att fortsätta sina an-strängningar för att nå en gradvis liberalisering av handeln med jordbruksprodukter.

3. I detta syfte skall de avtalsslutandc parterna före utgången av år 1993 och därefter med tvåårsintervaller se över villkoren för handeln med jordbruks- produkter.

4. I ljuset av resultaten av dessa översyner, inom ramen för respektive parts jordbrukspolitik och med hänsyn till resultaten av Uruguay-rundan, skall de avtalsslutandc parterna, inom ramen för detta avtal, besluta om ytterligare nedskärningar av alla slag av handelshinder inom jordbrukssektorn, bilate- ralt eller multilateralt. på grundval av preferenser, reciprocitet och ömsesi- diga fördelar — inklusive sådana nedskärningar som följer av statliga handelsmonopol på jordbruksområdet.

Artikel 20

Bestämmelser och arrangemang som avser fisk och andra marina produkter finns i protokoll 9.

KAPITEL 3 SAMARBETE I TULLFRÅGOR OCH OM HANDELSLA'ITNADER

Artikel 21

1. För att underlätta handeln sinsemellan skall de avtalsslutandc parterna förenkla kontroller och formaliteter vid sina gränser. Bestämmelser som syf- tar till detta finns i protokoll 10.2. De avtalsslutandc parterna skall lämna varandra bistånd i tullfrågor för att säkerställa en korrekt tillämpning av tull- Iagstiftningen. Bestämmelser som syftar till detta finns i protokoll 11.

3. De avtalsslutandc parterna skall stärka och bredda samarbetet i avsikt att förenlda de procedurer som rör handel med varor, särskilt i samband med de av gemenskapens program, projekt och verksamheter som syftar till att uppnå handelslättnader, i enlighet med reglerna i del VI.

4. Utan hinder av artikel 8.3 skall artikel 21 tillämpas på alla varor. 242

Artikel 22 Prop. 1991/92: 170 Bilaga 1

En avtalsslutandc part, som avser antingen att sänka den faktiskt tillämpade . till EES-lagen nivån på de tullar eller avgifter med motsvarande verkan som tillämpas gent- emot tredje land som åtnjuter behandling som mest gynnad nation eller att inte tillämpa dessa, skall såvitt möjligt anmäla åtgärden till Gemensamma EES-kommittén senast trettio dagar innan den träder i kraft. Den avtalsslu- tande parten ifråga skall ta del av varje invändning från andra avtalsslutandc parter om de snedvridningar som kan bli följden av åtgärden.

KAPITEL 4 ANDRA REGLER SOM AVSER FRI RÖRLIGHET FOR VAROR

Artikel 23 Särskilda bestämmelser och arrangemang finns i

a) protokoll 12 och bilaga II vad gäller tekniska föreskrifter, standar- der, provning och certifiering,

b) protokoll 47 vad gäller avveckling av tekniska handelshinder vid handel med vin,

c) bilaga III vad gäller produktansvar.

De skall tillämpas på alla varor, om inte annat anges.

Artikel 24

Bilaga IV innehåller särskilda bestämmelser och arrangemang som avser energi.

Artikel 25 Om uppfyllandet av bestämmelserna i artiklarna '10 och 12 leder till

a) återutförsel till ett tredje land gentemot vilket den exporterande av- talsslutandc parten, vad gäller varan i fråga, tillämpar kvantitativa exportrestriktioner,exporttullar eller åtgärder eller avgifter med motsvarande verkan, eller

b) en allvarlig brist, eller hot om en sådan, vad avser en vara som är nödvändig för den exporterande avtalsslutandc parten,

och om de situationer som avses ovan ger upphov till eller kan tänkas ge upphov till avsevärda svårigheter för den exporterande avtalsslutandc par- ten, får denna avtalsslutande part vidta lämpliga åtgärder i enlighet med för- farandena i artikel 113.

Artikel 26

Anti-dumpningsåtgärder, utjämningstullar och åtgärder för att motverka otillåtet handelsbruk från tredje lands sida skall inte tillämpas på förbindel- ser mellan de avtalsslutandc parterna, om inte annat anges i detta avtal. 243

KAPITEL 5 KOL— OCH STÅLPRODUKTER Prop. 1991/92: 170 Artikel 27 Bilaga 1 till EES-lagen

Bestämmelser och arrangemang som avser kol- och stålprodukter finns i pro- tokollen 14 och 25.

DEL III FRI RÖRLIGHET FÖR PERSONER, Prop.1991/92:t7o TJÄNSTER OCH KAPITAL Bilaga 1 till EES-lagen KAPITEL 1 ARBETSTAGARE OCH EGENFORETAGARE Artikel 28

1. Fri rörlighet för arbetstagare skall säkerställas mellan EG-medlemssta- tema och EFTA-Staterna.

2. Denna fria rörlighet skall innebära att all diskriminering av arbetstagare från EG—medlemsstaterna och EFTA-staterna på grund av nationalitet skall avskaffas vad gäller anställning, ersättning och övriga arbets- och anställ— ningsvillkor.

3. Den skall, med förbehåll för de begränsningar som grundas på hänsyn till allmän ordning, säkerhet och hälsa, innefatta rätt att

a) anta faktiska erbjudanden om anställning,

b) förflytta sig fritt inom EG-medlemsstaternas och EFTA-staternas territorium för detta ändamål,

c) uppehålla sig inom en EG-medlemsstats eller en EFTA-stats territo- rium i syfte att inneha anställning där i överensstämmelse med de lagar och andra författningar som gäller för anställning av medbor- gare i den staten,

d) stanna kvar inom en EG-medlemsstats eller EFTA-stats territorium efter att ha varit anställd där.

4. Bestämmelserna i denna artikel skall inte tillämpas på anställning i offent- . lig tjänst.

5. Bilaga V innehåller särskilda bestämmelser om fri rörlighet för arbetsta- gare.

Artikel 29

1. För att genomföra fri rörlighet för arbetstagare och egenföretagare skall de avtalsslutandc parterna inom den sociala trygghetens område i enlighet med bestämmelserna i bilaga VI särskilt se till, vad avser arbetstagare och egenföretagare samt deras familjemedlemmar, att

a) alla perioder som beaktas enligt lagstiftningen i de olika länderna läggs samman för förvärvande och bibehållande av rätten till förmå- ner och för beräkning av förmånernas storlek,

b) förmåner betalas ut till personer bosatta inom de avtalsslutande par- ternas territorier.

Artikel 30

För att underlätta för personer att uppta och utöva förvärvsverksamhct som arbetstagare eller som egenföretagare skall de avtalsslutandc parterna vidta

de nödvändiga åtgärderna enligt bilaga VII, för ett ömsesidigt erkännande Prop. 1991/92: 170 av examens-, utbildnings- och andra behörighetsbevis samt samordning av Bilaga 1 de avtalsslutandc parternas bestämmelser i lagar och andra författningar till EES-lagen som rör arbetstagares och egenföretagares upptagande och utövande av för- värvsverksamhet.

KAPITEL 2 ETABLERINGSRÄ'IT Artikel 31

1. Inom ramen för bestämmelserna i detta avtal får det inte förekomma några inskränkningar för medborgare i en EG-medlemsstat eller en EFTA- stat att fritt etablera sig på vilken som helst av dessa staters territorium. Detta skall även gälla rätten för medborgare i varje EG-medlemsstat eller EFTA-stat som är etablerad i någon av dessa stater att upprätta kontor, filia- ler eller dotterbolag. Etableringsfriheten skall innefatta rätt att uppta och utöva verksamhet som egen företagare samt rätt att bilda och driva företag, särskilt bolag som de definieras i artikel 34 andra stycket, på de villkor som etableringslandets lagstiftning föreskriver för egna medborgare, om inte annat följ er av bestäm- melserna i kapitel 4.

2. Bilagorna VIII XI innehåller särskilda bestämmelser om etableringsrät- ten.

Artikel 32

Bestämmelserna i detta kapitel skall för den avtalsslutandc part som är be- rörd inte omfatta verksamhet som hos den avtalsslutandc parten, om än en- dast tillfälligt, är förenad med myndighetsutövning.

Artikel 33

Bestämmelserna i detta kapitel och åtgärder som vidtagits med stöd av dessa skall inte hindra tillämpning av bestämmelser i lagar, andra författningar och myndighetsåtgärder som föreskriver särskild behandling av utländska med- borgare och som grundas på hänsyn till allmän ordning, allmän säkerhet eller allmän hälsa.

Artikel 34

Bolag som bildats i överensstämmelse med en EG-medlemsstats eller EFTA-stats lagstiftning och som har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin hu— vudsakliga verksamhet inom de avtalsslutandc parternas territorium skall vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel likställas med fysiska personer som är medborgare i EG-medlemsstaterna eller EFTA-staterna. Med ”bolag" förstås bolag enligt civil- eller handelslagstiftning, inbegripet kooperativa sammanslutningar samt andra offentligrättsliga eller privaträtts- liga juridiska personer, med undantag av sådana som inte drivs ivinstsyfte. 246

Artikel 35 Prop. 1991/92: 170 Bilaga 1 Bestämmelserna i artikel 30 skall tillämpas på de frågor som reglerasi detta _ till EES-lagen kapitel.

KAPITEL 3 TJÄNSTER Artikel 36

1. Inom ramen för bestämmelserna i detta avtal får det inte finnas några in- skränkningar i friheten att tillhandahålla tjänster inom de avtalsslutandc par- ternas territorier för medborgare i EG-medlemsstater och EFTA-stater som har etablerat sig i en annan EG-medlemsstat eller EFTA-stat än mottagaren av tjänsten.

2. Bilagorna IX — XI innehåller särskilda bestämmelser om friheten att till- handahålla tjänster.

Artikel 37

Som ”tjänster” i detta avtals mening skall anses prestationer som normalt utförs mot ersättning, i den utsträckning de inte faller under bestämmelserna om fri rörlighet för varor, kapital och personer.

Med tjänster skall särskilt avses verksamhet

a) av industriell natur, b) av kommersiell natur, c) inom hantverk,

d) inom fria yrken.

Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i kapitel 2 får den som tillhandahåller en tjänst i detta syfte tillfälligt utöva sin verksamhet i det land där tjänsten tillhandahålls på samma villkor som landet uppställer för sina egna medborgare.

Artikel 38

Fri rörlighet för tjänster på transportområdet regleras av bestämmelserna i kapitel 6.

Artikel 39

Bestämmelserna i artiklarna 30 och 32 — 34 skall tillämpas på de frågor som regleras i detta kapitel.

KAPITEL 4 KAPITAL Artikel 40

Inom ramen för bestämmelserna i detta avtal får det inte finnas några restrik- tioner mellan de avtalsslutande parterna avseende rörligheten för kapital som tillhör personer bosatta i EG-medlemsstater eller EFTA-stater och inte 247

heller någon diskriminering som grundas på parternas nationalitet eller bo- Prop. 1991/92; 170 stadsort eller på den ort där sådant kapital är placerat. Bilaga XII innehåller Bilaga 1 de bestämmelser som behövs för att genomföra och tillämpa denna artikel. till EES-lagen

A rtikel 4]

Löpande betalningar som har samband med rörlighet för varor, personer, tjänster eller kapital mellan avtalsslutande parter inom ramen för bestäm- melserna i detta avtal, skall vara befriade från alla restriktioner.

Artikel 42

1. När nationella regler för kapitalmarknad och kreditväsende tillämpas på kapitalrörelser som liberaliserats i enlighet med bestämmelserna i detta av- tal, skall detta ske på ett icke-diskriminerande sätt.

2. Lån för direkt eller indirekt finansiering av en EG-medlemsstat eller en EFTA-stat eller dess regionala eller lokala myndigheter får inte emitteras eller placeras i andra EG-medlemsstater eller EFTA-stater utan att de stater som saken gäller har enats om detta.

Artikel 43

1. Om skillnader i EG-medlemsstaternas och EFTA-statemas valutabestäm- melser skulle kunna leda till att personer som är bosatta i en av dessa stater använder de mer liberala regler inom de avtalsslutande parternas territorium som avses i artikel 40 för att kringgå någon av staternas regler för kapitalrö- relser till och från tredje land, får den avtalsslutandc parten i fråga vidta lämpliga åtgärder för att övervinna dessa svårigheter.2. Om kapitalrörelser medför störningar på kapitalmarknaden i en EG-medlemsstat eller en EFTA-stat, får den avtalsslutande part som saken gäller vidta lämpliga åtgär- der på kapital-rörelseområdet.

3. Om en avtalsslutandc parts behöriga myndigheter genomför en ändring i växelkursen som allvarligt snedvrider konkurrensvillkoren, får de andra av- talsslutandc parterna för en strikt begränsad tid vidta nödvändiga åtgärder för att motverka följderna av en sådan ändring.

4. Om en EG-medlemsstat eller en EFTA-stat har svårigheter eller allvarligt hotas av svårigheter beträffande sin betalningsbalans, antingen som följd av en omfattande obalans i betalningsbalansen eller som följd av sammansätt- ningen av dess valutatillgångar, och om sådana svårigheter är'ägnade att äventyra särskilt detta avtals funktion, får de avtalsslutande parterna vidta lämpliga åtgärder.

Artikel 44

Gemenskapen, å ena sidan, och EFTA-staterna, å den andra, skall tillämpa sina interna förfaranden i enlighet med protokoll 18 för att genomföra be- stämmelserna i artikel 43. 248

Artikel 45 Prop. 1991/92: 170 Bilaga !

1. Beslut, yttranden och rekommendationer i samband med de åtgärder som _ till EES-lagen anges i artikel 43 skall anmälas till Gemensamma EES-kommittén.

2. Alla åtgärder skall bli föremål för förhandskonsultationer och informa- tionsutbyte inom Gemensamma EES-kommittén.

3. I den situation som avses i artikel 43.2 får den berörda avtalsslutandc par- ten dock, av sekretesskäl eller på grund av frågans brådskande karaktär, vidta åtgärder utan förhandskonsultationer och informationsutbyte, när detta visar sig vara nödvändigt.

4. I den situation som avses i artikel 43.4, när en plötslig kris inträffar i fråga om betalningsbalansen och de förfaranden som anges i punkt 2 inte kan föl- jas, får den berörda avtalsslutandc parten i förebyggande syfte vidta nödvän- diga säkerhetsåtgärder. Sådana åtgärder skall medföra minsta möjliga stör- ningar i detta avtals funktion och får inte gå utöver vad som är helt nödvän- digt för att avhjälpa de plötsligt uppkomna svårigheterna.

5. När åtgärder vidtas i enlighet med punkterna 3 och 4, skall detta anmälas senast den dag då de träder i kraft, och informationsutbytet och konsultatio- nerna samt de anmälningar som avses i punkt 1 skall därefter ske så snart som möjligt.

KAPITEL 5 EKONOMISKT OCH MONETÄRT SAMARBETE

Artikel 46

De avtalsslutande parterna skall utbyta åsikter och information rörande ge- nomförandet av detta avtal och integrationens inverkan på ekonomisk verk- samhet samt utformningen av den ekonomiska och monetära politiken. Dessutom kan de diskutera det makroekonomiska läget samt politiken och framtidsutsikterna på detta område. Åsikts- och informationsutbytet skall inte vara förpliktande.

KAPITEL 6 TRANSPORTER Artikel 47

1. Artiklarna 48 - 52 skall gälla transporter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar.

2. Bilaga XIII innehåller särskilda bestämmelser om alla transportgrenar.

Artikel 48

1. En EG-medlemsstats eller en EFTA-stats bestämmelser om transporter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar, och vilka inte täcks av bilaga XIII, får inte vare sig direkt eller indirekt ge mindre gynnsamma effekter för andra staters transportföretag än för inhemska transportföretag.

2. Varje avtalsslutande part, som awiker från principen i punkt 1, skall an- Prop. 1991/ 92: 170 mäla detta till Gemensamma EES-kommittén. Övriga avtalsslutandc parter, Bilaga 1 som inte godkänner avvikelsen, får vidta motsvarande motåtgärder. till EES-lagen

Artikel 49

Stöd är förenligt med detta avtal, om det tillgodoser behovet av samordning av transporter eller om det innebär ersättning för allmän trafikplikt.

Artikel 50

1. Vid transporter inom de avtalsslutandc parternas territorium får det inte förekomma någon diskriminering, som består i att transportföretag tilläm- par olika fraktsatser och befordringsvillkor för att frakta samma slag av gods samma väg på grund av godsets ursprungs- eller bestämmelseland.

2. Den behöriga myndigheten enligt del VII skall på eget initiativ eller på begäran av en EG-medlemsstat eller en EFTA-stat undersöka de fall av dis- kriminering som avses i denna artikel och fatta nödvändiga beslut inom ra- men för sina egna regler.

Artikel 51

1. Det är förbjudet att på tranSporter inom de avtalsslutandc parternas terri- torium tillämpa fraktsatser och villkor som i något avseende innefattar stöd eller skydd till förmån för ett eller flera särskilda företag eller näringsgrenar, om inte tillstånd har getts av den behöriga myndighet som avses i artikel 50.2.

2. Den behöriga myndigheten skall på eget initiativ eller på begäran av en EG-medlemsstat eller en EFTA-stat granska de fraktsatser och villkor som avses i punkt 1 och särskilt beakta, å ena sidan, krav på en ändamålsenlig regional-ekonomisk politik, de underutvecklade regionernas behov och pro- blemen i regioner som allvarligt påverkas av politiska förhållanden samt, å andra sidan, sådana fraktsatsers och villkors inverkan på konkurrensen mel- lan olika transport-grenar. Den behöriga myndigheten skall inom ramen för sina egna regler fatta nödvändiga beslut.

3. Det förbud som anges i punkt 1 gäller inte tariffer som fastställts för att bemöta konkurrens.

Artikel 52

Pålagor eller avgifter vid gränspassage som tranportföretag tar ut utöver fraktsatserna får inte överstiga vad som är skäligt, sedan de kostnader som gränspassagen faktiskt föranlett beaktats. De avtalsslutandc parterna skall ' sträva efter att gradvis sänka dessa kostnader.

DEL IV KONKURRENSREGLER OCH Prop- 1991/92! 170

ANDRA GEMENSAMMA REGLER årgången KAPITEL 1 REGLER TILLÄMPLIGA PÅ FÖRETAG Artikel 53

1. Följ ande skall vara förbjudet såsom oförenligt med avtalets funktion: alla avtal mellan företag, beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden som kan påverka handeln mellan avtalsslutande parter och som har till syfte eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen inom det territorium som omfattas av detta avtal, särskilt sådana som inne- bär att

a) inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller indirekt fastställs,

b) produktion, marknader, teknisk utveckling eller investeringar be- gränsas eller kontrolleras,

e) marknader eller inköpskällor delas upp, (I) olika villkor tillämpas för likvärdiga transaktioner med vissa han- delspartners, varigenom dessa får en konkurrensnackdel,

e) det ställs som villkor för att ingå ett avtal att den andra parten åtar sig ytterligare förpliktelser, som varken till sin natur eller enligt han- delsbruk har något samband med föremålet för avtalet.

2. Avtal eller beslut som är förbjudna enligt denna artikel är ogiltiga. 3. Bestämmelserna i punkt 1 får dock förklaras icke tilllämpliga på

— avtal eller kategorier av avtal mellan företag, beslut eller kategorier av beslut av företagssammanslutningar, samordnade förfaranden eller grupper av samordnade förfaranden,

som bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen av varor eller till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande, samtidigt som kon- sumenterna tillförsäkras en skälig andel av den vinst som därigenom uppnås och som inte

a) ålägger de berörda företagen begränsningar som inte är nödvändiga för att uppnå dessa mål, b) ger dessa företag möjlighet att sätta konkurrensen ur spel för en vä—

sentlig del av varorna i fråga.

Artikel 54

Ett eller flera företags missbruk av en dominerande ställning inom det terri- torium som täcks av detta. avtal eller inom en väsentlig del av detta skall, i den mån det kan påverka handeln mellan avtalsslutande parter.-vara förbju- det såsom oförenligt med detta avtals funktion.

Sådant missbruk kan särskilt bestå i att

a) direkt eller indirekt påtvinga någon oskäliga inköps— eller försälj- ningspriser eller andra oskäliga affärsvillkor, 251

b) begränsa produktion, marknader eller teknisk utveckling till nack- Prop. 1991/92: 170 del för konsumenterna, Bilaga l

c) tillämpa olika villkor för likvärdiga transaktioner med vissa handels- till EES-lagen partners, varigenom dessa får en konkurrensnackdel,

d) ställa som villkor för att ingå avtal att den andra parten åtar sig ytter- ligare förpliktelser, som varken till sin natur eller enligt handelsbruk har något samband med föremålet för avtalet.

Artikel 55

1. Utan att det påverkar de bestämmelser om tillämpningen av artiklarna 53 och 54 i detta avtal som finns i protokoll 21 och bilaga XIV till avtalet, skall EG-kommissionen och EFTA:s övervakningsmyndighet, som avses i artikel 108.1, säkerställa tillämpningen av de principer som anges i artiklarna 53 och 54. Den behöriga övervakningsmyndighet som avses i artikel 56 skall, på eget initiativ eller på begäran av en stat inom respektive territorium eller av den andra övervakningsmyndigheten, undersöka fall av förmodade överträdel- ser av dessa principer. Den behöriga övervakningsmyndigheten skall genom- föra dessa undersökningar i samarbete med de behöriga nationella myndig- heterna inom respektive territorium samt i samarbete med den andra över- vakningsmyndigheten, vilken skall ge den sitt bistånd i enlighet med sina egna regler. Om den finner att en överträdelse ägt rum, skall den föreslå lämpliga åt- gärder för att få denna att upphöra.

2. Om överträdelsen inte upphör, skall den behöriga övervakningsmyndig-

heten genom ett motiverat beslut fastslå att en överträdelse av principerna föreligger.

Den behöriga övervakningsmyndigheten får offentliggöra sitt beslut och bemyndiga staterna inom respektive territorium att, på de villkor och enligt de regler som den fastställer, vidta de åtgärder som krävs för att avhjälpa situationen. Den kan även anmoda den andra övervakningsmyndigheten att bemyndiga stater inom respektive territorium att vidta sådana åtgärder.

A rtikel 56

1. Enskilda ärenden enligt artikel 53 skall avgöras av övervakningsmyndig- heterna enligt följande:

a) EFTA:s övervakningsmyndighet skall besluta i enskilda ärenden, där endast handeln mellan EFTA-staterna berörs, b) utan att det påverkar tillämpningen av c skall EFTA:s övervaknings- myndighet besluta, i enlighet med bestämmelserna i artikel 58, pro- tokoll 21 och de regler som antagits för deras genomförande, proto- koll 23 och bilaga XIV, i ärenden där omsättningen i de berörda företagen inom EFTA-statemas territorium uppgår till 33 procent eller mer av deras omsättning inom det territorium som täcks av detta avtal, 252

c) EG-kommiSSionen beslutar i övriga ärenden samt i ärenden som av— Prop, 1991/92; 170 ses i b när handeln mellan EG:s medlemsstatater berörs, med beak- Bilaga ] tande av bestämmelserna i artikel 58, protokoll 21, protokoll 23 och till EES-lagen bilaga XIV.

2. Enskilda ärenden enligt artikel 54 skall avgöras av övervakningsmyndig- heten för det territorium där det konstateras att en dominerande ställning förekommer. Bestämmelserna i punkt 1 b och c skall tillämpas endast om dominans förekommer inom båda övervakningsmyndigheternas territorier.

3. Enskilda ärenden enligt punkt 1 c vilkas följder för handeln mellan 13st medlemsstater eller för konkurrensen inom gemenskapen inte är märkbara, skall avgöras av EFTA:s övervakningsmyndighet.

4. Vad som avses med ”företag” och ”omsättning” i denna artikel anges i protokoll 22.

Artikel 57

1. Företagskoneentrationer som skall kontrolleras enligt punkt 2 och som skapar eller stärker en dominerande ställning, till följd av vilken effektiv konkurrens skulle hindras i betydande omfattning inom det territorium som täcks av detta avtal eller en avsevärd del av detta, skall förklaras vara ofören- liga med detta avtal.

2. Kontroll av företagskoncentrationer enligt punkt 1 skall verkställas av

a) EG-kommissionen i de ärenden som avses i förordning (EEG) 4064/89 i enlighet med den förordningen och i enlighet med proto- kollen 21 och 24 samt bilaga XIV i detta avtal. EG-kommissionen skall med förbehåll för EG-domstolens prövning ensam vara behö- rig att fatta beslut i dessa ärenden.

b) EFTA:s övervakningsmyndighet i de ärenden som inte omfattas av a, när de relevanta tröskelvärden som anges i bilaga XIV uppnås inom EFTA—staternas territorium i enlighet med protokollen 21 och 24 samt bilaga XIV. Detta begränsar inte EG-medlemsstaternas be— hörighet.

A rtikel 58

För att utveckla och bevara en enhetlig övervakning på konkurrensområdet inom hela Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och för att främja att detta avtals bestämmelser därom genomförs, tillämpas och tolkas på ett ho- mogent sätt, skall de behöriga myndigheterna samarbeta i enlighet med be- stämmelserna i protokollen 23 och 24.

Artikel 59

1. Beträffande offentliga företag och företag som EG-medlemsstater och EFTA-stater beviljar särskilda eller exklusiva rättigheter, skall de avtalsslu- tande parterna säkerställa att någon åtgärd inte vidtas och inte heller bibe- 253

hålls som strider mot reglerna i detta avtal, i synnerhet reglerna i artiklarna Prop. 1991/92; 170 4 och 53 63. Bilaga 1

till EES-lagen

2. Företag som anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse eller som har karaktären av fiskala monopol skall vara underkastade reglerna i detta avtal, särskilt konkurrensreglerna, i den mån tillämpningen av dessa regler inte rättsligt eller i praktiken hindrar att de särskilda uppgif- ter som tilldelats dem fullgörs. Utvecklingen av handeln får inte påverkas i en omfattning som strider mot de avtalsslutandc parternas intresse.

3. EG-kommissionen och EFTA:s övervakningsorgan skall inom respektive behörighetsområde säkerställa att bestämmelserna i denna artikel tillämpas och, när det är nödvändigt, vidta lämpliga åtgärder vad avser stater inom respektive behörighetsområde.

Artikel 60

Bilaga XIV innehåller särskilda bestämmelser för tillämpning av de princi- per som anges i artiklarna 53, 54, 57 och 59.

KAPITEL 2 STATLIGT STÖD Artikel 61

1. Om inte annat föreskrivs i detta avtal, är stöd som ges av EG-medlemssta— ter, EFTA-stater eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med detta avtal i den utsträckning det påverkar handeln mellan de avtalsslutandc parterna.

2. Förenligt med detta avtal är

a) stöd av social karaktär som ges till enskilda konsumenter, under för— utsättning att stödet ges utan diskriminering med avseende på varor- nas ursprung,

b) stöd för att avhjälpa skador som orsakats av naturkatastrofer eller andra exceptionella händelser.

c) stöd som ges till näringslivet ivissa områden av Förbundsrepubliken Tyskland och som påverkats genom Tysklands delning, i den ut- sträckning stödet är nödvändigt för att uppväga de ekonomiska nackdelar som uppkommit genom denna delning.

3. Som förenligt med detta avtal kan anses

a) stöd för att främja den ekonomiska utvecklingen i regioner där lev- nadsstandarden är onormalt låg eller där det råder allvarlig brist på sysselsättning, b) stöd för att främja genomförandet av viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse eller för att avhjälpa en allvarlig störning i en EG-medlemsstats eller en EFTA-stats ekonomi, c) stöd för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner, när det inte påverkar handeln i negativ riktning i en 254

omfattning som strider mot det gemensamma intresset, Prop. 1991/ 92: 170 d) stöd av annat slag i enlighet med vad Gemensamma EES-kommittén Bilaga 1 kan komma att ange i enlighet med del VII. till EES-lagen

"Artikel 62

1. Alla befintliga former av statligt stöd inom de avtalsslutandc parternas territorium samt alla planer på att ge eller ändra sådant stöd skall vara före- mål för fortlöpande granskning med avseende på stödets förenlighet med ar- tikel 61. Denna granskning skall genomföras

a) vad avser EG-medlemsstaterna: av EG-kommissionen i enlighet med bestämmelserna i artikel 93 i Fördraget om upprättandet av EurOpeiska ekonomiska gemenskapen,

b) vad avser EFTA-staterna: av EFTA:s övervakningsmyndighet i en- lighet med bestämmelserna i ett avtal mellan EFTA-staterna om upprättande av EFTA:s övervakningsmyndighet, som har de befo- genheter och uppgifter som anges i protokoll 26.

2. I syfte att säkerställa en enhetlig övervakning av statsstödet inom hela det territorium som omfattas av detta avtal skall EG-kommissionen och EFTA:s övervakningsmyndighet samarbeta i enlighet med bestämmelserna i proto- koll 27.

Artikel 63

Bilaga XV innehåller särskilda bestämmelser om statligt stöd.

Artikel 64

1. Om någon av övervakningsmyndigheterna anser att den andra övervak- ningsmyndighetens tillämpning av artiklarna 61 och 62i detta avtal samt arti- kel 5 i protokoll 14 inte är förenlig med upprätthållandet av lika konkurrens- villkor inom det territorium som täcks av detta avtal, skall utbyte av syn- punkter ske inom två veckor i enlighet med förfarandet i protokoll 27 punkt f. Om en gemensamt överenskommen lösning inte nåtts i slutet av denna tvåveckorsperiod, får den drabbade avtalsslutandc partens behöriga myn- dighet omedelbart vidta lämpliga interimistiska åtgärder för att avhjälpa den snedvridning av konkurrensen som uppkommit. Samråd skall då äga rum i Gemensamma EES-kommittén i syfte att finna en gemensamt godtagbar lösning. Om Gemensamma EES—kommittén inte inom tre månader har lyckats nå en lösning och om förfarandet i fråga orsakar eller hotar att orsaka en sned- vridning av konkurrensen som påverkar handeln mellan de avtalsslutandc parterna, får de interimistiska åtgärderna ersättas av slutliga åtgärder som är helt nödvändiga för att neutralisera följderna av snedvridningen. I första hand skall sådana åtgärder väljas som medför den minsta störningen av EES funktion. 25 5_

2. Bestämmelserna i denna artikel skall också tillämpas på statliga handels- Prop. 1991/92: 170 monopol upprättade efter dagen för avtalets undertecknande. Bilaga 1 till EES—lagen

KAPITEL 3 ANDRA GEMENSAMMA REGLER Artikel 65

1. Bilaga XVI innehåller särskilda bestämmelser och arrangemang om of- fentlig upphandling som, om inte annat anges, skall tillämpas på alla där an- givna varor och tjänster.

2. Protokoll 28 och bilaga XVII innehåller särskilda bestämmelser om imma- teriell äganderätt inbegripet industriell och kommersiell äganderätt; bestäm- melser som, om inte annat anges, skall tillämpas på alla varor och tjänster.

DEL V ÖVERGRIPANDE Pr0p- 1991/92:170

BESTÄMMELSER OM DE FYRA 533138; 811 FRIHETERNA ' ' age” KAPITEL 1 SOCIALPOLITIK

Artikel 66

De avtalsslutandc parterna är ense om behovet att främja en förbättring av arbetstagarnas arbetsvillkor och levnadsstandard.

Artikel 67

1. De avtalsslutandc parterna skall särskilt sträva efter att, främst i fråga om arbetsmiljön, främja förbättringar av arbetstagares hälsa och säkerhet. För att medverka till att detta mål uppnås, skall minimikrav tillämpas, som skall genomföras stegvis, varvid hänsyn skall tas till rådande förhållanden och tek- niska bestämmelser hos var och en av de avtalsslutandc parterna. Sådana minimikrav skall inte hindra någon avtalsslutandc part från att bibehålla el- ler införa sådana mera långtgående bestämmelser för att värna om arbetsvill- kor som är förenliga med detta avtal.

2. Bilaga XVIII anger närmare vilka bestämmelser de avtalsslutandc par- terna skall genomföra som minimikrav enligt punkt 1.

Artikel 68

Inom området arbetsrätt skall de avtalsslutande parterna genomföra de åt- gärder som krävs för att säkerställa att detta avtal fungerar väl. Åtgärderna anges närmare i bilaga XVIII.

Artikel 69

1. Varje avtalsslutandc part skall säkerställa och upprätthålla principen om lika lön för kvinnor och män för lika arbete. I denna artikel skall med ”lön” förstås den gängse grund- eller minimilö- nen samt alla övriga förmåner i form av kontanter eller naturaförmåner som arbetstagaren, direkt eller indirekt, får av arbetsgivaren på grund av anställ- ningen. Lika lön utan könsdiskriminering innebär att

a) ackordslön för lika arbete skall fastställas enligt samma beräknings- grunder, b) tidlön skall vara lika för lika arbete.

2. Bilaga XVIII innehåller särskilda bestämmelser för genomförande av punkt 1.

17 Riksdagen 1991/92. ] sam/. Nr 170. Bilaga 1 257

Artikel 70 Prop. 1991/92: 170 Bilaga 1

De avtalsslutande parterna skall främja principen om lika behandling av _ till EES-lagen kvinnor och män genom att genomföra och tillämpa de bestämmelser som anges närmare i bilaga XVIII.

Artikel 71

De avtalsslutandc parterna skall sträva efter att främja dialogen på euro- peisk nivå mellan arbetsgivare och arbetstagare.

KAPITEL 2 KONSUMENTSKYDD Artikel 72

Bilaga XIX innehåller bestämmelser om konsumentskydd.

KAPITEL 3 MILJÖ Artikel 73

1. De avtalsslutandc parternas åtgärder i fråga om miljön skall ha till syfte

a) att bevara, skydda och förbättra miljön, b) att bidra till skyddet av människornas hälsa,

c) att säkerställa ett varsamt och förnuftigt utnyttjande av naturresur- serna.

2. De avtalsslutande parternas åtgärder i fråga om miljön skall grundas på principerna att förebyggande åtgärder bör vidtas, att miljöförstöring företrä- desvis bör hejdas vid källan och att den som skadat miljön skall betala. Mil- jöskyddskraven skall vara en del av de avtalsslutandc parternas politik i öv- rigt.

Artikel 74

Bilaga XX innehåller de särskilda bestämmelser om skyddsåtgärder som skall tillämpas enligt artikel 73.

Artikel 75

De skyddsåtgärder som avses i artikel 74 skall inte hindra någon avtalsslu- tande part från att bibehålla eller införa strängare skyddsåtgärder som är förenliga med detta avtal.

KAPITEL 4 STATISTIK Artikel 76

1. De avtalsslutandc parterna skall säkerställa framtagning och spridning av sammanhållna och jämförbara statistiska uppgifter för att beskriva och följa alla relevanta ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekter på EES. 258

2. Idetta syfte skall de avtalsslutandc parterna utveckla och använda harmo- Prop. 1991/ 92: 170 niserade metoder, definitioner och klassificeringar samt gemensamma pro- Bilaga 1 gram och förfaranden och därvid organisera det statistiska arbetet på lämp- till EES-lagen liga administrativa nivåer och med tillräcklig hänsyn till behovet av skydd mot obehörig insyn i fråga om statistik.

3. Bilaga XXI innehåller särskilda bestämmelser om statistik.

4. Protokoll 30 innehåller särskilda bestämmelser om hur samarbetet på sta- tistikområdet skall organiseras.

KAPITEL 5 BOLAGSRÄTT Artikel 77

Bilaga XXII innehåller särskilda bestämmelser om bolagsrätt.

DEL VI SAMARBETE VID SIDAN OM DE Prop. 1991/92: 170 FYRA FRIHETERNA Bilaga 1 till EES-lagen Artikel 78

De avtalsslutandc parterna skall stärka och bredda samarbetet inom ramen för gemenskapens verksamhet inom följande områden: forskning och teknisk utveckling,

informationstjänster, miljö,

— utbildning, yrkespraktik och ungdomsfrågor,

— socialpolitik,

konsumentskydd, — små och medelstora företag, — turism,

— den audiovisuella sektorn och

— räddningstjänst,

i den utsträckning som dessa frågor inte regleras genom bestämmelser i andra delar av detta avtal.

Artikel 79

1. De avtalsslutandc parterna skall med alla lämpliga medel förstärka den ömsesidiga dialogen, särskilt genom de förfaranden som anges i del VII, i syfte att visa på områden och verksamheter där ett närmare samarbete skulle kunna bidra till att deras gemensamma syften uppnås inom de områden som aVSes i artikel 78.

2. De skall särskilt utbyta information och, på begäran av en avtalsslutandc part, samråda inom Gemensamma EES-kommittén vad gäller planer och förslag om upprättande eller ändring av ramprogram, särskilda program, verksamheter och projekt inom de områden som avses i artikel 78.

3. Bestämmelserna i del VII skall med nödvändiga ändringar tillämpas på del VI, när detta särskilt anges i del VI eller i protokoll 31.

Artikel 80

Det samarbete som avses i artikel 78 skall normalt ske i någon av följande former: EFTA-staternas deltagande i EG:s ramprogram, särskilda program, pro- jekt eller andra verksamheter. Upprättande av gemensam verksamhet inom särskilda områden, som kan innefatta planering eller samordning av verksamheter, sammanslag- ning av pågående verksamheter och genomförande av tillfälliga gemen- samma verksamheter.

Formellt och informellt utbyte eller tillhandahållande av information. Gemensamma ansträngningar för att främja viss verksamhet inom de av-

talsslutandc parternas hela territorium. 260

Parallell lagstiftning, när så är lämpligt, med identiskt eller likartat inne- Prop. 1991/92: 170 håll. Bilaga 1 Samordning, när detta är av gemensamt intresse, av ansträngningar och till EES-lagen verksamheter genom eller inom ramen för internationella organisationer samt av samarbete med tredje land.

Artikel 8]

När samarbetet sker i form av EFTA-staternas deltagande i EG:s rampro- gram, särskilda program, projekt eller andra verksamheter, skall följande principer tillämpas:

a) EFTA-staterna skall ha tillgång till alla delar av ett program.

b) EFTA-staternas ställning i de kommittéer som bistår EG-kommis- sionen med genomförande och utveckling av en EG-verksamhet som EFTA-staterna eventuellt bidrar till finansiellt genom sitt delta- gande, skall i full utsträckning återspegla detta bidrag.

c) Bestämmelserna i artikel 79.3 skall tillämpas på sådana beslut av ge- menskapen som inte avser den allmänna budgeten, om dessa direkt eller indirekt berör ramprogram, särskilda program, projekt eller andra verksamheter som EFTA-staterna deltar i genom ett beslut enligt detta avtal. Villkor och betingelser för ett fortsatt deltagande i verksamheten i fråga får granskas av Gemensamma EES-kommit- tén i enlighet med artikel 86.

d) På projektnivå skall institutioner, företag, organisationer och med- borgare i EFTA-stater ha samma rättigheter och skyldigheter vad avser ett EG—program eller annan verksamhet som de som är till- lämpliga på institutioner, företag, organisationer och medborgare i EG-medlemsstaterna som deltar i samma verksamhet. Detta skall med nödvändiga ändringar tillämpas på deltagare i utbyten mellan EG-medlemsstater och EFTA-stater inom ramen för verksamheten i fråga.

e) EFTA-staterna, deras institutioner, företag, organisationer och medborgare, skall ha samma rättigheter och skyldigheter vad gäller spridning, utvärdering och utnyttjande av resultaten som de som till- kommer EG:s medlemsstater, deras institutioner, företag, organisa- tioner och medborgare.

f) De avtalsslutande parterna åtar sig att, i enlighet med sina respek- tive regler och förordningar och i den utsträckning det är nödvän- digt, underlätta rörligheten för deltagare i ett program eller annan verksamhet.

Artikel 82

1. När samarbetet enligt denna del innefattar finansiell medverkan från EFTA-staterna, skall denna medverkan ske i någon av följande former:

a) EFTA-staternas bidrag, som följer av deras deltagande i gemenska- pens verksamheter, skall fördelas i proportion till 261

— anslagen för ekonomiska åtaganden och anslagen för betalningar Prop. 1991/92; 170 vilka varje år fastställs i gemenskapens allmänna budget för de bud- Bilaga 1 getposter som motsvarar verksamheterna i fråga. till EES-lagen Den ”proportionalitetsfaktor” som skall bestämma EFTA-stater- nas medverkan skall utgöra summan av förhållandet mellan å ena sidan var och en av EFTA-staternas bruttonationalprodukter, till marknadspriser, och å andra sidan summan av gemenskapens och respektive EFTA-stats bruttonationalprodukter, till marknadspri- ser. Denna faktor skall för varje budgetår beräknas på grundval av de senaste tillgängliga statistiska uppgifterna. EFTA-staternas bidragsbelopp skall, både för anslagen för eko- nomiska åtaganden och anslagen för betalningar, utgöra tillägg till de belopp som fastställts för gemenskapen i den allmänna budgeten för varje budgetpost som motsvarar verksamheterna i fråga. De bidrag som varje år skall betalas ut av EFTA-staterna skall fastställas på grundval av anslagen för betalningar. Åtaganden som gemenskapen gjort innan EFTA-staterna börjat medverka i dessa verksamheter på grundval av detta avtal samt de betalningar som följer härav skall inte föranleda några bidrag från EFTA-staternas sida. b) EFTA-staternas finansiella bidrag till följd av deras medverkan i vissa proj ekt eller andra verksamheter skall grundas på principen att varje avtalsslutandc part skall stå för sina egna kostnader och därut- över betala ett skäligt bidrag, som Skall fastställas av Gemensamma EES-kommittén till gemenskapens fasta kostnader. c) Gemensamma EES-kommittén skall fatta de nödvändiga besluten om de avtalsslutandc parternas bidrag till kostnaderna för verksam- heten i fråga.

2. De närmare bestämmelserna för tillämpning av denna artikel finns i proto- koll 32.

Artikel 83

När samarbetet sker i form av informationsutbyte mellan offentliga myndig- heter, skall EFTA-staterna ha samma rättigheter att ta emot och samma skyl- digheter att ge information som EG- medlemsstaterna samt vara underkas- tade de sekretesskrav som skall fastställas av Gemensamma EES-kommit- tén.

Artikel 84

Bestämmelser om samarbetet inom särskilda områden finns i protokoll 31.

Artikel 85

Om inte annat följer av protokoll 31, skall samarbete som redan upprättats mellan EG och enskilda EFTA-stater inom de områden som anges i artikel 78 vid tiden för detta avtals ikraftträdande framdeles ske enligt de tillämpliga 262 bestämmelserna i denna del och i protokoll 31.

Artikel 86 Prop. 1991/92: 170 Bilaga 1 '

Gemensamma EES-kommittén skall, i enlighet med del VII, fatta alla nöd- _ tlll EES-lagen vändiga beslut om tillämpning av artiklarna 78 —- 85 samt om de åtgärder som grundar sig på dessa artiklar, vilket bland annat kan inbegripa tillägg till och ändringar i bestämmelserna i protokoll 31 samt antagande av sådana över- gångsbestämmelser som behövs för genomförandet av artikel 85.

Artikel 87

De avtalsslutandc parterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att utveckla, stärka eller bredda samarbetet inom ramen för gemenskapens verksamhet inom områden som inte finns uppräknade i artikel 78, när sådant samarbete anses kunna bidra till förverkligandet av detta avtals mål eller av de avtals- slutande parterna anses vara av gemensamt intresse. Sådana åtgärder kan innefatta ändring av artikel 78 genom att nya områden läggs till dem som finns uppräknade där.

Artikel 88

Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i andra delar av detta avtal skall bestämmelserna i denna del inte utesluta möjligheten för en avtalsslutande part att självständigt förbereda, vidta och genomföra åtgär- der.

DEL VII INSTITUTIONELLA Prop- 1991/922170 BESTAMMELSER Bllaga 1

till EES-lagen KAPITEL I SAMMANSLUTNINGENS STRUKTUR AVSNITT 1 EES-RÅDET Artikel 89

1. Ett EES-råd upprättas härmed. Det skall särskilt svara för att ge politiska impulser vid genomförandet av detta avtal och för att fastställa de allmänna riktlinjerna för Gemensamma EES-kommittén. I detta syfte skall EES-rådet bedöma hur avtalet i dess helhet fungerar och utvecklas. Det skall fatta de politiska beslut som leder till ändringar i avtalet.

2. De avtalsslutandc parterna, vad avser gemenskapen och EG-medlemssta- terna inom sina respektive behörighetsområden, får, efter att ha diskuterat frågan i Gemensamma EES-kommittén eller direkt i synnerligen bråds- kande fall, i EES-rådet ta upp varje fråga som ger upphov till svårigheter.

3. EES-rådet skall genom beslut anta sin arbetsordning.

Artikel 90

1. EES-rådet skall bestå av medlemmarna av Europeiska gemenskapernas råd och ledamöter av EG-kommissionen samt av en regeringsmedlem från var och en av EFTA-staterna. EES-rådets medlemmar får låta sig representeras i enlighet med de villkor som skall fastställas i rådets arbetsordning.

2. EES-rådets beslut skall fattas genom överenskommelse mellan å ena sidan gemenskapen och å andra sidan EFTA-staterna.

Artikel 91

1. Ordförandeskapet i EES-rådet skall innehas omväxlande, under en sex- månadersperiod, av en medlem av Europeiska gemenskapernas råd och en medlem av regeringen i en EFTA-stat.

2. EES-rådet skall sammankallas två gånger om året av dess ordförande. EES-rådet skall också sammanträda i enlighet med sin arbetsordning, när- helst omständigheterna kräver det.

AVSNITT 2 GEMENSAMMA EES-KOMMITTEN Artikel 92

1. En gemensam EES-kommitté upprättas härmed. Den skall säkerställa att avtalet genomförs på ett effektivt sätt. I detta syfte skall den se till att ett utbyte sker av åsikter och information samt fatta beslut i de fall som anges i detta avtal.

2. De avtalsslutandc parterna, vad avser gemenskapen och EG-medlemssta- 264

terna inom sina respektive behörighetsområden, skall i Gemensamma EES- Prop, l991/92: 170 kommittén samråda på varje punkt av betydelse för avtalet som ger upphov Bilaga 1 till svårigheter och som tagits upp av en av parterna. till EES-lagen

3. Gemensamma EES-kommittén skall genom beslut anta sin arbetsordning.

Artikel 93

1. Gemensamma EES-kommittén skall bestå av företrädare för de avtalsslu- tande parterna.

2. Gemensamma EES-kommittén skall fatta beslut genom överenskom- melse mellan å ena sidan gemenskapen och å andra sidan EFTA-staterna, som talar med en röst.

Artikel 94

1. Ordförandeskapet i Gemensamma EES-kommittén skall innehas omväx- lande, under en sexmånadersperiod, av företrädaren för gemenskapen, det vill säga EG-kommissionen, och företrädaren för en av EFTA-staterna.

2. I syfte att fullgöra sina uppgifter skall Gemensamma EES-kommittén i allmänhet sammanträda minst en gång i månaden. Den skall även samman- träda på initiativ av sin ordförande eller på begäran av någon av de avtalsslu- tandc parterna i enlighet med sin arbetsordning.

3. Gemensamma EES-kommittén kan besluta att inrätta underkommittéer eller arbetsgrupper för att bistå den vid fullgörandet av dess uppgifter. Ge- mensamma EES-kommittén skall i sin arbetsordning bestämma sådana un- derkommittéers och arbetsgruppers sammansättning och verksamhetsfor- mer. Deras uppdrag skall i varje enskilt fall fastställas av Gemensamma EES-kommittén.

4. Gemensanrma EES-kommittén skall i en årlig rapport redogöra för avta- lets funktion och utveckling.

AVSNITT 3 PARLAMENTARISKT SAMARBETE Artikel 95

1. En gemensam parlamentarikerkommitté för EES (EES gemensamma parlamentarikerkommitté) upprättas härmed. Den skall bestå av ett lika an- tal ledamöter av, å ena sidan, Europaparlamentet och, å andra sidan, EFTA- staternas parlament. Det sammanlagda antalet ledamöter i kommittén anges i stadgan i protokoll 36.

2. EES gemensamma parlamentarikerkommitté skall ha möten växelvis inom gemenskapen och i en EFTA-stat i enlighet med bestämmelserna i pro- tokoll 36.

3. EES gemensamma parlamentarikerkommitté skall genom dialog och de- batt bidra till en bättre förståelse mellan gemenskapen och EFTA-staterna inom de områden som täcks av detta avtal. 265

4. EES gemensamma parlamentarikerkommitté kan framlägga sina syn- Prop. 1991/92:170 punkter i form av rapporter eller resolutioner, så som den finner lämpligt. Bilaga 1 Den skall särskilt granska Gemensamma EES-kommitténs årsrapport, upp- till EES-lagen rättad i enlighet med artikel 94.4.

5. EES-rådets ordförande får inställa sig inför EES gemensamma parlamen- tarikerkommitté för att höras av denna.

6. EES gemensamma parlamentarikerkommitté skall anta sin arbetsord- ning.

AVSNITT 4 SAMARBETE MELLAN SAMHÄLLSLIVETS PARTER Artikel 96

1. Medlemmar av Ekonomiska och sociala kommittén och andra organ, där arbetsmarknadens parter inom gemenskapen är representerade och av mot- svarande organ inom EFTA-staterna, skall sträva efter att stärka kontak- terna sinsemellan och att samarbeta organiserat och regelbundet för att öka medvetenheten om de ekonomiska och sociala aspekterna av det ökande ömsesidiga beroendet mellan de avtalsslutande parternas ekonomier och de- ras intressen i EES-sammanhang.

2. I detta syfte upprättas härmed en rådgivande EES-kommitté. Den skall bestå av ett lika antal medlemmar av, å ena sidan, Europeiska gemenskaper- nas ekonomiska och sociala kommitté och, å andra sidan, EFTA:s rådgi- vande kommitté. Kommittén kan lägga fram sina åsikter i form av rapporter eller resolutioner, så som den finner lämpligt.

3. Rådgivande EES-kommittén skall anta sin arbetsordning.

KAPITEL 2 FÖRFARANDET VID BESLUTSFATTANDE

Artikel 97

Detta avtal inskränker inte någon avtalsslutande parts rätt att utan att det

påverkar icke-diskrimineringsprincipen ändra sin interna lagstiftning inom

de områden som täcks av avtalet under förutsättning att parten först har in- formerat övriga avtalsslutande parter, om Gemensamma EES-kommittén finner att lagstiftningen i dess änd- rade lydelse inte negativt påverkar avtalets tillfredsställande funktion, eller

— om förfarandet enligt artikel 98 har fullföljts.

Artikel 98

Bilagorna till detta avtal och protokollen 1-7, 9-11, 19-27, 30-32, 37, 39, 41 och 47, kan vid behov ändras genom beslut av Gemensamma EES-kommit- tén i enlighet med artiklarna 93.2, 99, 100, 102 och 103.

Artikel 99 Prop. l99l/92: 170

1. Så snart ny lagstiftning är under utarbetande av EG-kommissionen på ett Bilaga 1 område som omfattas av detta avtal, skall kommissionen underhand råd- till EES-lagen fråga experter i EFTA-staterna på samma sätt som den rådfrågar experter i EG:s medlemsstater vid utarbetandet av sina förslag.

2. När EG-kommissionen överlämnar sitt förslag till Europeiska gemenska- pernas råd, skall den överlämna kopior av detta till EFTA-staterna. På begäran av någon av de avtalsslutandc parterna skall ett preliminärt utbyte av åsikter äga rum inom Gemensamma EES-kommittén.

3. Under den fas som föregår ett beslut inom Europeiska gemenskapernas råd skall de avtalsslutandc parterna i en fortgående informations- och sam- rådSprocess, vid viktiga tillfällen, åter samråda med varandra i Gemen- samma EES-kommittén, då detta begärs av någon av parterna.

4. De avtalsslutandc parterna skall med gott uppsåt samarbeta under infor- mations- och samrådsfasen i syfte att underlätta beslutsfattandet i Gemen- samma EES-kommittén i slutet av denna process.

Artikel 100

EG-kommmissionen skall tillförsäkra experter från EFTA-staterna ett så omfattande deltagande som möjligt, med hänsyn till de områden som be- rörs, under beredningen av förslag till åtgärder, vilka därefter skall föreläg- gas de kommittéer som bistår kommissionen vid utövandet av dess verkstäl- lande befogenheter. När EG-kommissionen utarbetar förslag till åtgärder, skall den anlita experter i EFTA-staterna på samma sätt som den anlitar ex- perter i EG:s medlemsstater.

I de fall då hänvändelse sker till Europeiska gemenskapernas råd i enlighet med det förfarande som är tillämpligt på det slags komnritté som berörs, skall kommissionen för rådet redovisa de synpunkter som lagts fram av EFTA-staternas experter.

Artikel 10]

1. Vad gäller kommittéer som varken omfattas av artikel 81 eller artikel 100 skall experter från EFTA-statema knytas till arbetet, när så behövs för att detta avtal skall fungera på ett tillfredsställande sätt. Dessa kommittéer är uppräknade i protokoll 37. Villkoren för en sådan medverkan anges i de tillämpliga protokollen och bilagorna för respektive område, där de aktuella frågorna behandlas.

2. Om de avtalsslutande parterna finner att en sådan medverkan skall ut- sträckas till andra kommittéer av liknande slag, kan Gemensamma EES- kommittén ändra protokoll 37.

Artikel 102

1. För att säkerställa rättssäkerheten och enhetligheten inom EES skall Ge- 267 mensamma EES-kommittén fatta beslut om ändring av en bilaga till detta

avtal så snart som möjligt efter det att gemenskapen har antagit den motsva- Prop. ] 991/ 92: 170 rande nya EG-lagstiftningen i syfte att möjliggöra en samtidig tillämpning av Bilaga I denna samt av ändringarna i bilagorna till avtalet. Gemenskapen skall där- till EES-lagen för, varje gång den antar lagstiftning i en fråga som regleras i detta avtal, snarast underrätta övriga avtalsslutandc parter i Gemensamma EES-kom- mittén.

2. Gemensamma EES-kommittén bedömer vilken del av en bilaga till detta avtal som är direkt berörd av den nya lagstiftningen.

3. De avtalsslutandc parterna skall på allt sätt sträva efter att nå en överens- kommelse i frågor som är relevanta för detta avtal. Gemensamma EES-kommittén skall särskilt sträva efter att söka nå en ömsesidigt godtagbar lösning när en allvarlig svårighet uppstår på ett område som i EFTA-staterna omfattas av lagstiftarens behörighet.

4. Om, trots tillämpning av föregående punkt, en överenskommelse om en ändring av en bilaga till detta avtal inte kan nås, skall Gemensamma EES- kommittén undersöka alla ytterligare möjligheter att säkerställa att avtalet även fortsättningsvis fungerar tillfredsställande samt fatta varje beslut som kan vara nödvändigt i detta hänseende, däri inbegripet möjligheten att er- känna att lagstiftningen är likvärdig. Ett sådant beslut skall fattas senast vid utgången av sex månader från den dag då ärendet hänskjutits till Gemen- samma EES-kommittén eller, om denna dag infaller senare, den dag då mot- svarande EG-lag-stiftning träder i kraft.

5. Om Gemensamma EES-kommittén vid utgången av den tidsfrist som an- ges i punkt 4 inte har fattat beslut om en ändring av en bilaga till detta avtal, skall den del som berörs härav, fastställd i enlighet med punkt 2, betraktas som provisoriskt suspenderad, om inte Gemensamma EES-kommittén be- slutar om motsatsen. En sådan suspension skall börja gälla sex månader efter utgången av den tid som avses i punkt 4, men i inget fall tidigare än den dag då motsvarande EG-rättsakt genomförs i gemenskapen. Gemensamma EES-kommittén skall fullfölja sina strävanden att enas om en ömsesidigt godtagbar lösning, så att suspensionen kan återkallas så snart som möjligt.

6. De praktiska konsekvenserna av den suspension som avses i punkt 5 skall diskuteras i Gemensamma EES-kommittén. De rättigheter och skyldigheter som redan förvärvats av enskilda och företag enligt detta avtal skall kvarstå. De avtalsslutandc parterna skall, när så är lämpligt, besluta om de ändringar som blir nödvändiga på grund av suspensionen.

Artikel 103

1. Om ett av Gemensamma EES-kommittén fattat beslut kan bli bindande för en avtalsslutandc part först efter det att konstitutionella krav uppfyllts, skall beslutet, om det anger en viss dag, träda i kraft den dagen under förut- sättning att den avtalsslutandc parten före den dagen har anmält till övriga avtalsslutandc parter att de konstitutionella kraven uppfyllts. Om en sådan anmälan inte har gjorts före den dagen träder beslutet i kraft den första dagen i den andra månaden efter den sista anmälan. 268

2. Om en sådan anmälan inte har gjorts inom sex månader efter Gemen- Prop. 1991/92: 170 samma EES-kommitténs beslut, skall beslutet tillämpas provisoriskt i awak- Bilaga [ tan på att de konstitutionella kraven skall uppfyllas, om inte en avtalsslu- till EES-lagen tande part anmäler att en sådan provisorisk tillämpning inte kan äga mm. I detta fall, eller om en avtalsslutandc part anmäler icke-ratifikation av ett beslut av Gemensamma EES-kommittén, skall det upphävande som anges i artikel 102.5 träda i kraft en månad efter en sådan anmälan, men inte i något fall tidigare än den dag då motsvarande EG-rättsakt genomförs i

gemenskapen.

Artikel 104

Beslut som fattas av Gemensamma EES-kommittén i de fall som anges i detta avtal skall, om inte annat anges däri, vara bindande för de avtalsslu- tande parterna sedan de trätt i kraft. De avtalsslutandc parterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa beslutens genomförande och till- lämpning.

KAPITEL 3 HOMOGENITET, ÖVERVAKNINGSFORFARANDE OCH TVISTLÖSNING

AVSNITT 1 HOMOGENITET Artikel 105

1. I syfte att uppnå de avtalsslutandc parternas mål att nå fram till en så en- hetlig tolkning som möjligt av bestämmelserna i detta avtal och av de be- stämmelser i EG-lagstiftningen som i sak återges i avtalet skall Gemen- samma EES-kommittén vidta åtgärder i enlighet med denna artikel.

2. Gemensamma EES-kommittén skall fortlöpande granska utvecklingen av rättspraxis inom Europeiska gemenskapernas domstol och den EFTA-dom— stol som avses i artikel 108.2. I detta syfte skall dessa domstolars domar över- lämnas till Gemensamma EES-kommittén, som skall vidta åtgärder för att upprätthålla den homogena tolkningen av avtalet.

3. Om Gemensamma EES-kommittén inom två månader efter det att frågan om en skiljaktighet i rättspraxis mellan de båda domstolarna har väckts hos den inte har lyckats bevara en homogen tolkning av avtalet, får förfarandena enligt artikel 111 tillämpas.

Artikel 106

I syfte att främja en så enhetlig tolkning av detta avtal som möjligt, varvid full hänsyn skall tas till domstolars oberoende ställning, skall ett system för utbyte av information rörande domar av EFTA-domstolen, Europeiska ge- menskapernas domstol och Europeiska gemenskapernas första instansrätt samt EFTA-staternas domstolar som utgör sista instans upprättas av Gemen- samma EES-kommittén. Detta system skall omfatta

a) överlämnande till registratorn vid Europeiska gemenskapernas Prop. 1991/92; 170 domstol av dessa domstolars domar när de avser tolkning och till- Bilaga 1 lämpning av, å ena sidan, detta avtal och, å andra sidan, Fördraget till EES-lagen om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och För- draget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen med ändringar och tillägg, samt de rättsakter som antagits i överens- stämmelse med dessa fördrag, i den mån de rör bestämmelser som i sak är identiska med bestämmelser i detta avtal,

b) klassificering av dessa domar verkställd av registratorn vid Euro- peiska gemenskapernas domstol, vilket i den utsträckning det be- hövs innefattar utarbetande och publicering av översättningar och sammanfattningar,

c) överlämnande från registratorn vid Europeiska gemenskapernas domstol av relevanta handlingar till de behöriga nationella myndig- heter som skall utses av varje avtalsslutandc part.

Artikel 107

Bestämmelser om möjligheten för en EFTA-stat att bemyndiga en domstol eller annan dömande myndighet att begära att Europeiska gemenskapernas domstol fattar beslut om tolkningen av en EES-regel finns i protokoll 34.

AVSNITT 2 ÖVERVAKNINGSFORFARANDE Artikel 108

1. EFTA-staterna skall upprätta en oberoende övervakningmyndighct (EFTA:s övervakningsmyndighet) samt skapa förfaranden liknande dem som finns inom gemenskapen, däri inbegripet förfaranden för att säkerställa att skyldigheterna enligt detta avtal uppfylls och för att kontrollera lagenlig- heten av åtgärder av EFTA:s övervakningsmyndighet gällande konkurrens.

2. EFTA-staterna skall upprätta en domstol (EFTA-domstolen). EFTA-domstolen skall, i enlighet med ett särskilt avtal mellan EFTA-sta- terna, vad gäller tillämpningen av detta avtal, vara behörig särskilt för

a) mål eller ärenden som rör övervakningsförfarandet avseende EFTA-staterna,

b) överklaganden av beslut på konkurrensområdet i ärenden som fat- tats av EFTA:s övervakningsmyndighet,

c) lösning av tvister mellan två eller flera EFTA-stater.

Artikel 109

1. Fullgörandet av skyldigheterna enligt detta avtal skall övervakas av, å ena sidan, EFTA:s övervakningsmyndighet och, å andra sidan, EG-kommissio- nen, som skall handla i enlighet med Fördraget om upprättandet av Euro- peiska ekonomiska gemenskapen, Fördraget om upprättandet av Euro- peiska kol- och stålgemenskapen och detta avtal.

2. För att säkerställa en enhetlig övervakning inom hela EES skall EFTA:s 270

övervakningsmyndighet och EG-kommissionen samarbeta, utbyta informa- Prop. 1991/92: 170 tion och samråda i frågor som rör övervakningspolitiken och enskilda ären- Bilaga 1 den. till EES-lagen

3. Alla klagomål som rör tillämpningen av detta avtal skall lämnas till EG- kommissionen och EFTA:s övervakningsmyndighet. Dessa skall underrätta varandra om de klagomål som de tagit emot.

4. Vart och ett av dessa organ skall pröva de klagomål som faller inom dess behörighet och till det andra organet överlämna de klagomål som faller inom det organets behörighet.

5. Om dessa två organ är oeniga om vilken åtgärd som bör vidtas med anled- ning av ett klagomål, eller om de är oeniga vad avser resultatet av pröv- ningen, har vart och ett av organen rätt att hänskjuta frågan till Gemen- samma EES-komrnittén, som skall handlägga ärendet i enlighet med artikel 111.

Artikel I 10

Beslut enligt detta avtal av EFTA:s övervakningsmyndighet och EG-kom- missionen, som medför betalningsskyldighet för andra än stater, skall vara verkställbara. Detsamma skall gälla domar som enligt detta avtal har medde- lats av Europeiska gemenskapernas domstol, Europeiska gemenskapernas första instansrätt och EFTA-domstolen.

Verkställigheten skall följa de civilprocessrättsliga regler som gäller i den stat inom vars territorium den sker. Beslut om att verkställighet skall ske skall bifogas avgörandet utan andra formaliteter än kontroll av avgörandets äkthet genom den myndighet som varje avtalsslutande part skall utse för detta ändamål och meddela de övriga avtalsslutandc parterna, EFTA:s över- vakningsmyndighet, EG-kommissionen, Europeiska gemenskapernas dom- stol, Europeiska gemenskapernas första instansrätt och EFTA-domstolen.

När dessa formaliteter har uppfyllts på begäran av den berörda parten, får denna part fullfölja verkställigheten i enlighet med lagen i den stat inom vars territorium verkställigheten skall äga rum genom att direkt hänskjuta ären- det till den behöriga myndigheten.

Verkställigheten får skjutas upp endast genom beslut av Europeiska ge- menskapernas domstol, vad gäller beslut av EG-kommissionen, Europeiska gemenskapernas första instansrätt eller Europeiska gemenskapernas dom- stol, eller genom beslut av EFTA-domstolen vad gäller beslut av EFTA:s övervakningsmyndighet eller EFTA-domstolen. Domstolarna i de berörda staterna skall dock vara behöriga beträffande klagomål om att verkställighe- ten inte genomförs på regelrätt sätt.

AVSNITT 3 TVISTLÖSNING Artikel 111

1. Gemenskapen eller en EFTA-stat får till Gemensamma EES-kommittén överlämna en tvist som rör tolkningen eller tilllämpningen av detta avtal i enlighet med följande bestämmelser. 271

2. Gemensamma EES-kommittén får lösa tvisten. Kommittén skall förses Prop. 1991/92; 170 med all den information som kan vara av betydelse för att möjliggöra en in- Bilaga 1 gående undersökning av situationen för att finna en godtagbar lösning. I till EES-lagen detta syfte skall kommittén undersöka alla möjligheter att säkerställa att av- talet fortsätter att fungera tillfredsställande.

3. Om en tvist gäller tolkningen av bestämmelser i detta avtal som i sak är identiska med motsvarande bestämmelser i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och Fördraget om upprättandet av Europeiska stål- och kolgemenskapen samt rättsakter som antagits med till- lämpning av dessa två fördrag, och om tvisten inte har lösts inom tre måna- der efter det att den överlämnats till Gemensamma EES-kommittén, får de avtalsslutandc parterna i tvisten komma överens om att begära att Euro- peiska gemenskapernas domstol meddelar ett avgörande om tolkningen av de relevanta bestämmelserna.

Om Gemensamma EES-kommittén i en sådan tvist inte har nått en över- enskommelse om en lösning inom sex månader från den dag då förfarandet inleddes, eller om de avtalsslutande parterna i tvisten då inte har beslutat att begära ett avgörande om tolkningen från Europeiska gemenskapernas domstol, får en avtalsslutande part, i syfte att avhjälpa eventuell obalans, — antingen vidta en skyddsåtgärd i enlighet med artikel 112.2 och i enlighet

med förfarandet i artikel 113, — eller tillämpa artikel 102 med nödvändiga ändringar.

4. Om en tvist avser omfattningen eller varaktigheten av skyddsåtgärder som vidtagits i enlighet med artikel 111.3 eller artikel 112 eller frågan om de mot- åtgärder som i enlighet med artikel 114 vidtagits för att återställa balansen står i ett rimligt förhållande till skyddsåtgärderna, och om Gemensamma EES-kommittén efter tre månader från den dag då ärendet överlämnades till den inte har lyckats lösa tvisten, får en avtalsslutande part hänskjuta tvisten till skiljedom enligt de förfaranden som anges i protokoll 33. Ingen fråga om tolkning av de bestämmelser i detta avtal som avses i punkt 3 får behandlas vid ett sådant förfarande. Skiljedomen skall vara bindande för parterna i tvisten.

KAPITEL 4 SKYDDSÅTGÄRDER Artikel 112

1. Om det uppstår allvarliga ekonomiska, samhälleliga eller miljömässiga svårigheter på ett visst samhällsområde eller i en viss region och dessa kan tänkas bli bestående, får en avtalsslutandc part ensidigt vidta lämpliga åtgär- der i enlighet med de villkor och förfaranden som anges i artikel 113.

2. Sådana skyddsåtgärder skall, med avseende på omfattning och varaktig— het, begränsas till vad som är helt nödvändigt för att avhjälpa situationen. I första hand skall sådana åtgärder väljas som medför den minsta störningen av detta avtals funktion.

3. Skyddsåtgärderna skall vara tillämpliga gentemot alla avtalsslutandc par- ter.

Artikel 113 Prop. 1991/92: 170

1. En avtalsslutandc part som överväger att vidta skyddsåtgärder enligt arti- Bilaga 1 kel 112 skall utan dröjsmål anmäla detta till övriga avtalsslutandc parter ge- tl” EES-lagen nom Gemensamma EES-kommittén och tillhandahålla all relevant informa- tion.

2. De avtalsslutande parterna skall omedelbart inleda samråd i Gemen- samma EES-kommittén i syfte att finna en för alla parter godtagbar lösning.

3. Den berörda avtalsslutandc parten får inte vidta skyddsåtgärder förrän en månad efter dagen för anmälan enligt punkt 1, för så vitt inte samrådsförfa- randet enligt punkt 2 har avslutats före utgången av den angivna fristen. När särskilda omständigheter som kräver omedelbara åtgärder utesluter för- handsgranskning, får den berörda avtalsslutandc parten genast vidta de skyddande åtgärder som är helt nödvändiga för att avhjälpa situationen. Vad avser gemenskapen, skall skyddsåtgärderna vidtas av EG-kommissio- nen.

4. Den berörda avtalsslutandc parten skall utan dröjsmål anmäla de vidtagna åtgärderna till Gemensamma EES-kommittén och ställa all relevant infor— mation till förfogande. '

5. De vidtagna skyddsåtgärderna skall var tredje månad efter den dag då beslut om dem fattades bli föremål för samråd i Gemensamma EES-kommit- tén syftande till att avskaffa dem före den dag då de avsetts upphöra eller att begränsa deras tilllämpningsområde. Varje avtalsslutandc part får när som helst anmoda Gemensamma EES- kommittén att granska åtgärderna.

Artikel 114

1. Om en skyddsåtgärd som vidtagits av en avtalsslutande part skapar oba- lans mellan rättigheter och skyldigheter enligt detta avtal, får varje annan avtalsslutandc part gentemot den avtalsslutandc parten i fråga vidta sådana proportionella motåtgärder som är helt nödvändiga för att återställa balan- sen. I första hand skall sådana åtgärder väljas som medför den minsta stör- ningen av EES funktion.

2. Förfarandet enligt artikel 113 skall vara tillämpligt.

l8 Riksdagen 1991/92. I sam/. Nr 170. Bilaga 1

DEL VIII FINANSIELL MEKANISM Prop. 1991/92: 170

. Bilaga 1 Amkel 115 till EES-lagen I syfte att främja ett fortgående och balanserat stärkande av handeln och de ekonomiska förbindelserna mellan de avtalsslutandc parterna i enlighet med artikel 1 är de avtalsslutandc parterna överens om behovet att minska de ekonomiska och sociala skillnaderna mellan sina regioner. De uppmärksam- mar i detta hänseende bestämmelserna på andra ställen i detta avtal och i protokollen till detta, inbegripet vissa av de arrangemang som avser jord- bruk och fiske.

Anikel 116

En finansiell mekanism skall upprättas av EFTA-staterna för att inom ramen för EES och utöver de ansträngningar som EG redan gör i detta hänseende bidra till de syften som anges i artikel 115.

Anikel 117

Bestämmelser om den finansiella mekanismen finns i protokoll 38.

DEL IX ALLMÄNNA BESTÄMMELSER Prop. 1991/92:170 OCH SLUTBESTÄMMELSER Bilaga 1 till EES-lagen Artikel 118

1. När en avtalsslutande part anser att dct skulle-ligga i alla avtalsslutande parters intresse att utveckla de förbindelser som knutits genom detta avtal genom att utvidga dem till områden som inte omfattas av avtalet, skall den för övriga avtalsslutandc parter i EES-rådet lägga fram en motiverad begä- ran. Rådet kan uppdra åt Gemensamma EES-kommittén att granska begä- ran i alla avseenden och att avge en rapport. EES-rådet kan, när detta är lämpligt, fatta politiska beslut i syfte att inleda förhandlingar mellan de avtalsslutandc parterna.

2. De avtal som blir ett resultat av förhandlingarna enligt punkt 1 skall bli föremål för ratifikation eller godkännande av de avtalsslutandc parterna i enlighet med deras egna förfaranden.

Artikel 119

Bilagorna och de rättsakter som det hänvisas till där med anpassning för de- ras tillämpning inom ramen för detta avtal, liksom protokollen, skall utgöra en integrerad del av detta avtal.

Artikel 120

Om inte annat föreskrivs i detta avtal och särskilt i protokollen 41, 43 och 44, skall bestämmelserna i detta avtal ha företräde framför bestämmelserna i nu gällande bilaterala eller multilaterala avtal som binder Europeiska eko- nomiska gemenskapen, å ena sidan, och en eller flera EFTA-stater, å andra sidan, i den utsträckning samma fråga regleras i detta avtal.

Anikel 121 Bestämmelserna i detta avtal skall inte hindra samarbete

a) inom ramen för det nordiska samarbetet, i den utsträckning som ett sådant samarbete inte hindrar att avtalet fungerar tillfredsställande,

b) inom ramen för den regionala unionen mellan Schweiz och Liechtenstein, i den utsträckning som denna unions syften inte upp- nås genom tillämpning av detta avtal och detta avtals tillfredsstäl- lande funktion inte hindras,

c) inom ramen för samarbete mellan Österrike och Italien rörande Ty- rolen, Vorarlberg och Trentino Sydtyrolen/Alto Adige, i den ut- sträckning som ett sådant samarbete inte hindrar att avtalet funge- rar tillfredsställande.

Am'kel 122

De avtalsslutande parternas ombud, delegater och experter, samt tjänste- män och övriga anställda som är verksamma enligt detta avtal, skall även

efter det att deras uppdrag upphört vara förpliktade att inte lämna ut upplys- Prop, 1991/92; 170 ningar som omfattas av sekretess, särskilt uppgifter om företag, deras affärs- Bilaga 1 förbindelser eller deras kostnadsförhållanden. till EES-lagen

Artikel 123

Ingenting i detta avtal skall hindra en avtalsslutandc part från att vidta åtgär- der

a) som den anser vara nödvändiga för att hindra att sådan information avslöjas som strider mot dess väsentliga säkerhetsintressen,

b) som avser tillverkning av eller handel med vapen, ammunition, krigsmateriel eller andra varor som oundgängligen behövs för för- svarsändamål eller till forskning, utveckling eller produktion som är oumbärlig för försvarsändamål, under förutsättning att sådana åt- gärder inte försämrar konkurrensvillkoren vad gäller varor som inte är avsedda speciellt för militärändamål,

c) som den anser väsentliga för sin egen säkerhet i händelse av allvar- liga interna störningar, som påverkar upprätthållandet av lag och ordning, i krigstid eller vid en allvarlig internationell spänning som innebär krigsfara, eller för att fullgöra de skyldigheter den har iklätt sig i syfte att bevara fred och internationell säkerhet.

Artikel 124

De avtalsslutandc parterna skall, utan att det påverkar tilllämpningen av öv- riga bestämmelser i detta avtal, ge medborgare i EG-medlemsstaterna och EFTA-staterna samma behandling som sina egna medborgare med avseende på kapitalplacering i bolag som avses i artikel 34.

A rtikel 125

Detta avtal skall inte i något hänseende ingripa i de avtalsslutandc parternas egendomsordning.

Artikel 126

1. Detta avtal skall vara tillämpligt på de territorier på vilka Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen är tillämpliga och på de villkor som anges i dessa fördrag, samt på Republiken Finlands, Republi- ken Islands, Furstendömet Liechtensteins, Konungariket Norges, Konunga- riket Sveriges, Schweiziska Edsförbundets samt Republiken Österrikes ter- ritorier.

2. Trots bestämmelserna i punkt 1 skall detta avtal inte tillämpas beträffande Åland. Finlands regering får dock genom en förklaring, vilken vid ratifika- tion av detta avtal deponeras hos depositarien som skall överlämna en be- styrkt kopia av denna till var och en av de avtalsslutande parterna, anmäla att avtalet skall tillämpas beträffande Åland på samma villkor som gäller för 276

dess tillämpning beträffande andra delar av Finland, med förbehåll för föl- Prop. 1991/92: 170 jande bestämmelser: Bilaga 1

a) Bestämmelserna i avtalet skall inte hindra tillämpning av de bestäm— till EES-lagen

melser som gäller vid varje given tidpunkt på Åland om

i) inskränkningar i rätten för fysiska personer som inte har hem- bygdsrätt på Åland samt för juridiska personer att förvärva och inneha fast egendom på Åland utan tillstånd av Ålands behöriga myndigheter, . ii) inskränkningar i etableringsrätten och i rätten att tillhandahålla tjänster för fysiska personer som inte har hembygdsrätt på Åland eller juridiska personer utan tillstånd av de behöriga myndighe— terna på Åland.

b) De rättigheter som ålänningar har i Finland skall inte beröras av detta avtal.

c) Myndigheterna på Åland skall behandla de avtalsslutandc parternas alla fysiska och juridiska personer på sanrrna sätt.

Artikel 127

Varje avtalsslutandc part kan säga upp detta avtal under förutsättning att den minst tolv månader dessförinnan skriftligen anmäler uppsägningen till de övriga avtalsslutande parterna.

Omedelbart efter anmälan av den avsedda uppsägningen skall de övriga avtalsslutande parterna sammankalla en diplomatkonferens i syfte att be- handla de ändringar som behöver göras i avtalet.

Artikel 128

1. Varje europeisk stat som blir medlem av gemenskapen skall, eller varje europeisk stat som blir medlem av EFTA kan, ansöka om att ansluta sig till detta avtal. Den skall ställa sin ansökan till EES-rådet.

2. Betingelserna och villkoren för en sådan anslutning skall bli föremål för ett avtal mellan de avtalsslutandc parterna och den ansökande staten. Detta avtal skall föreläggas samtliga avtalsslutandc parter för ratifikation eller god- kännande i enlighet med deras egna förfaranden.

Artikel 129

1. Detta avtal är upprättat i ett enda original på danska, engelska, finska, franska, grekiska, isländska, italienska, norska, nederländska, portugisiska, spanska, svenska och tyska, vilka samtliga texter är lika giltiga. Texterna till de rättsakter som det hänvisas till i bilagorna är lika giltiga på danska, engelska, franska, grekiska, italienska, nederländska, portugisiska, spanska, och tyska, så som dessa publicerats i Europeiska gemenskapernas officiella tidning, och de skall för autentifiering upprättas på finska, is- ländska, norska och svenska.

2. Detta avtal skall ratificeras eller godkännas av de avtalsslutandc parterna 277 i enlighet med deras respektive konstitutionella bestämmelser.

Det skall deponeras hos Europeiska gemenskapernas råds generalsekreta- Prop. ] 99 l / 92: 170 riat, som skall överlämna bestyrkta kopior till alla övriga avtalsslutandc par- Bilaga 1 ter. till EES-lagen Ratifikations- eller godkännandeinstrumenten skall deponeras hos Euro- peiska gemenskapernas råds generalsekretariat, som skall anmäla detta till alla övriga avtalsslutandc parter.

3. Detta avtal träder i kraft den 1 januari 1993, under förutsättning att alla avtalsslutandc parter har deponerat sina ratifikations- eller godkännan- deinstrument före den dagen. Efter nämnda dag träder detta avtal i kraft den första dagen i den andra månaden som följer efter den sista anmälan. Den slutliga tidpunkten för en sådan anmälan skall vara den 30 juni 1993. Efter den dagen skall de avtalsslutandc parterna sammankalla en diplomatkonfe- rens för att bedöma läget.

Till bevis härpå har undertecknade befullmäktigade undertecknat detta av- tal. Som skedde i Oporto, Portugal den andra maj nittonhundranittiotvå.

PROTOKOLL 1 Prop. 1991/92: 170 .. Bilaga ] OM ÖVERGRIPANDE ANPASSNING till EES-lagen

Bestämmelserna i de rättsakter som det hänvisas till i bilagorna till detta av- tal skall, om inte annat sägs i respektive bilaga, tillämpas i enlighet med avta- let och detta protokoll. Den särskilda anpassning som är nödvändig i fråga om enskilda rättsakter anges i den bilaga där den berörda rättsakten är upp- tagen.

]. Inledningama till rättsakterna

Ingresserna till de rättsakter som det hänvisas till har inte anpassats inom ramen för detta avtal. De är av betydelse i den utsträckning som är nödvän- dig för den rätta tolkningen och tillämpningen, inom ramen för avtalet, av bestämmelserna i dessa rättsakter.

2. Bestämmelser om E (:"-kommittéer

Procedurer, institutionella arrangemang eller andra bestämmelser avseende EG-kommittéer i de rättsakter som det hänvisas till behandlas i artiklarna 81, 100 och 101 i avtalet samt i protokoll 31.

3. Bestämmelser om förfaranden för anpassning/ändring av gemenskapsrättsakter

Om en rättsakt som det hänvisas till innehåller bestämmelser om EG—förfa- randen för dess anpassning, utvidgning eller ändring eller för utvecklingen av en ny gemenskapSpolitik, nya gemenskapsinitiativ eller gemenskapsrätts- akter, gäller de tillämpliga förfaranden för beslutsfattande som anges i avta- let.

4. Informationsutbyte och anmälningsförfaranden

a) I de fall där en EG-medlemsstat har att lämna uppgifter till EG- kommissionen skall en EFTA-stat lämna motsvarande uppgifter till EFTA:s övervakningsmyndighet och till en ständig kommitté för EFTA-staterna. Samma gäller när information skal] vidarebefordras av behöriga myndigheter. EG-kommissionen och EFTA:s övervak- ningsmyndighet skall utbyta information som de har fått från EG- medlemsstaterna, från EFTA-stater eller från behöriga myndighe- ter.

b) I sådana fall där en EG-medlemsstat har att lämna uppgifter till en eller flera andra medlemsstater skall den också lämna uppgifterna till EG-kommissionen, som skall vidarebefordra dem till den stän- diga kommittén för distribution till EFTA-staterna.

En EFTA-stat skall lämna motsvarande uppgifter till en eller flera andra EFTA-stater och till den ständiga kommittén, som skall vidare- befordra dem till EG-kommissionen för distribution till EG-med- 279

Bilaga 1

lemsstaterna. Detsamma gäller när uppgifterna skall lämnas av be- höriga myndigheter.

c) På områden där det i brådskande fall krävs en snabb överföring av information skall områdesvis tillämpas lämpliga lösningar som med- ger direkt informationsutbyte.

d) EG-kommissionens funktioner i samband med förfaranden för veri- fikation, godkännande, information, anmälningar, samråd eller lik- nande skall, för EFTA-staternas vidkommande fullgöras i enlighet med de förfaranden som fastställs mellan dessa. Detta gäller utan att det påverkar punkterna 2, 3 eller 7. EG-kommissionen och EFTA:s övervakningsmyndighet eller i förekommande fall den ständiga kommittén skall utbyta all tillgänglig information om dessa frågor. Frågor som uppstår i samband med detta kan hänskjutas till Gemen- samma EES-kommittén.

5. Förfarandet: för översyn och rapportering

Om EG-kommissionen eller något annat EG-organ enligt en rättsakt som det hänvisas till skall sammanställa en rapport eller utvärdering eller lik- nande, skall, såvida inte annat bestäms, EFTA:s övervakningsmyndighet el- ler i förekommande fall den ständiga kommittén samtidigt sammanställa en motsvarande rapport eller utvärdering eller liknande avseende EFTA-sta- terna. EG-kommissionen och EFTA:s övervakningsmyndighet eller i före- kommande fall den ständiga kommittén skall samråda med varandra och ut- byta information under sammanställandet av sina respektive rapporter. Ko- pior av dessa skall skickas till Gemensamma EES-kommittén.

6. Offentliggörande av information

3) Om en EG-medlemsstat enligt en rättsakt som det hänvisas till skall offentliggöra vissa uppgifter om sakförhållanden, förfaranden eller liknande, skall också EFTA-staterna inom ramen för avtalet offent- liggöra denna information på motsvarande sätt.

b) Om det i en rättsakt som det hänvisas till föreskrivs att sakförhållan- den, förfaranden, rapporter eller liknande skall offentliggöras i Europeiska gemenskap- ernas officiella tidning, skall motsva- rande uppgifter avseende EFTA-staterna offentliggöras i en särskild EES-del1 i tidningen.

7. Rättigheter och skyldigheter

Rättigheter som har tillerkänts och skyldigheter som har ålagts EG-med- lemsstater eller deras offentliga organ, företag eller enskilda i förhållande till varandra skall anses ha tillerkänts eller ålagts de avtalsslutande parterna, med vilka också förstås i förekommande fall deras behöriga myndigheter, offentliga organ, företag eller enskilda.

1 Innehållsförteckningen för EES-delen skall också innehålla hänvisningar till var mot- svarande uppgifter avseende EG och dess medlemsstater står att läsa

8. Hänvisningar till territorier Prop. 1991/ 92: 170 Bilaga 1 När rättsakter som det hänvisas till innehåller hänvisningar till ”gemenska- _ till EES-lagen pens” eller ”den gemensamma marknadens” territorium skall dessa inom ra- men för avtalet förstås som hänvisningar till de avtalsslutandc parternas ter- ritorier enligt definitionen i artikel 126 i avtalet.

9. Hänvisningar till medborgare i EG:s medlemstater

När rättsakter som det hänvisas till innehåller hänvisningar till medborgare i EG:s medlemsstater skall dessa inom ramen för avtalet förstås som hänvis- ningar även till medborgare i EFTA-stater.

10. Hänvisningar till språk

Om EG-medlemsstaterna eller deras offentliga organ, företag eller enskilda genom en rättsakt som det hänvisas till tillerkänns rättigheter eller åläggs skyldigheter beträffande användningen av något av Europeiska gemenska- pernas officiella språk, skall motsvarande rättigheter och skyldigheter be- träffande användningen av något av samtliga avtalsslutandc parters officiella språk anses ha tillerkänts eller ålagts de avtalsslutandc parterna, deras behö- riga myndigheter, offentliga organ, företag eller enskilda.

11. Rättsaktemas ikraftträdande och genomförande

Bestämmelser om ikraftträdande och genomförande av de rättsakter som det hänvisas till i bilagorna till avtalet är inte tillämpliga inom ramen för avta- let. De tidsfrister och tidpunkter som för EFTA-staternas del gäller för ikraftträdande och genomförande av rättsakter som det hänvisas till framgår av artikel 129.3 i avtalet samt av övergångsbestämmelser.

12. Adressatema för gemenskapens rättsakter

Bestämmelser som anger att en gemenskapsrättsakt riktar sig till gemenska- pens medlemsstater ärinte relevanta inom ramen för avtalet.

PROTOKOLL 2 Prop. 1991/92:170 RÅN Bilaga 1 OM VAROR SOM UNDANTAGITS F AVTALETS till EES_lagen TILLÄMPNINGSOMRÅDE I ENLIGHET MED ARTIKEL 8.3 a

Följande varor som faller under kapitel 25 97 i HS-systemet är undantagna från avtalets tillämpningsområde.

Tulltaxenummer Produktbeskrivning 3501 Kasein, kaseinater och andra kaseinderivat; kaseinlim 3502 Albuminer, albuminater och andra albuminderivat: 10 Aggalbumin: ur 10 - Annat än otjänligt eller avsett att göras otjänligt till människoföda 90 — Andra slag: ur 90 — — Mjölkalbumin (laktalbumin), annat än otjänligt eller avsett att gö-

ras otjänligt till människoföda

3505 Dextrin och annan modifierad stärkelse (t.ex. förklistrad eller för- estrad stärkelse); lim och klister på basis av stärkelse, dextrin eller an- nan modifierad stärkelse: 10 — Dextrin och annan modifierad stärkelse: ur 10 — — Förestrad eller företrad stärkelse

PROTOKOLL 8 Prop. 1991/92: 170 Bilaga 1 OM STATLIGA MONOPOL till EES-lagen

1. Artikel 16 i avtalet skall börja gälla senast den 1 januari 1995 i fråga om

följande statliga handelsmonopol:

- Österrikes saltmonopol, Islands monopol på gödningsmedel, Schweiz och Liechtensteins monopol på salt och krut.

2. Artikel 16 skall också vara tillämplig på vin (tulltaxenr 22.04).

PROTOKOLL 13 Prop. 1991/92:170

.. B 'i ] OM ICKE-TILLAMPLIGIIETEN AV tiflaååsjagen ANTIDUMPNINGSÅTGARDER OCH UTJAMNINGSTULLAR

Tillämpningen av artikel 26 i avtalet är begränsad till de områden som omfat- tas av avtalets bestämmelser och inom vilka gemenskapsrättsakterna full- ständigt har integrerats med avtalet.

Såvida inte de avtalsslutandc parterna enas om andra lösningar, utgör till- lämpningen av denna artikel inte heller något hinder för åtgärder som vidtas av de avtalsslutandc parterna för att förhindra försök att kringgå följande åtgärder riktade mot tredje land:

— antidumpningsåtgärder, utjämningstullar, — åtgärder mot otillåtet handelsbruk som kan tillskrivas tredje land.

PROTOKOLL 14 Prop. 1991/92:170 Bilaga 1 OM HANDEL MED KOL OCH STÅL till EES-lagen

Artikel 1

Detta protokoll är tillämpligt på de produkter som omfattas av de bilaterala frihandelsavtal (härefter kallade ”frihandelsavtalen”) som har träffats mel- lan Europeiska kol- och stålgemenskapen och dess medlemsstater å ena si- dan och de individuella EFTA-staterna å den andra, eller i förekommande fall mellan medlemsstaterna i Europeiska kol- och stålgemenskapen och re- spektive EFTA-stater.

Artikel 2

1. Om inte annat följer av detta protokoll, påverkas inte frihandelsavtalen. Om inte frihandelsavtalen är tillämpliga, gäller bestämmelserna i detta avtal. Vid fortsatt tillämpning av de materiella bestämmelserna i frihandelsavtalen skall också de institutionella bestämmelserna i avtalen vara tillämpliga.

2. Kvantitativa restriktioner i fråga om export eller åtgärder med motsva- rande verkan, tullavgifter samt avgifter med motsvarande verkan och som är tillämpliga på handeln inom EES skall avskaffas.

Artikel 3

De avtalsslutande parterna skall inte införa restriktioner eller administrativa och tekniska föreskrifter som i handeln mellan de avtalsslutande parterna kan utgöra hinder för fri rörlighet för de produkter som omfattas av detta protokoll.

Artikel 4

Protokoll 25 innehåller de materiella konkurrensregler som är tillämpliga på företag och som avser de produkter som omfattas av detta protokoll. Här- ledd lagstiftning återfinns i protokoll 21 och bilaga XIV.

Artikel 5

De avtalsslutandc parterna skall iaktta reglerna för stöd till stålindustrin. De erkänner särskilt relevansen och tilllämpligheten av de gemenskapsregler om stöd till stålindustrin som anges i kommissionens beslut 322/89/EKSG, som upphör att gälla den 31 december 1991. De avtalsslutande parterna ut— fäster sig att vid ikraftträdandet av EES-avtalet införliva nya gemenskaps— regler om stöd till stålindustrin med avtalet, förutsatt att dessa i huvudsak är likartade med reglerna i nyss nämnda rättsakt.

Artikel 6

1. De avtalsslutande parterna skall utbyta information om marknader. Efta- staterna skall på allt sätt verka för att stälproducenter, konsumenter och 285 återförsäljare tillhandahåller sådan information.

2. EFTA-staterna skall på allt sätt verka för att de stålproducerande företa- Prop. 1991/92: 170 gen inom dessas territorier medverkar vid de årliga investeringsundersök- Bilaga 1 ningar som avses i artikel 15 i kommissionens beslut 3302/81/EKSG av den till EES-lagen 18 november 1981. De avtalsslutandc parterna skall, med beaktande av skyl- digheten att skydda affärshemligheter, utbyta information om större investe- rings- eller desinvesteringsprojekt.

3. Alla frågor som rör informationsutbyte mellan de avtalsslutande parterna skall omfattas av de allmänna institutionella bestämmelserna i detta avtal.

Artikel 7

De avtalsslutande parterna konstaterar att de ursprungsrcgler som anges i protokoll 3 till frihandelsavtalen mellan Europeiska ekonomiska gemenska- pen och enskilda EFTA-stater ersätts av protokoll 4 i detta avtal.

PROTOKOLL 17 Prop. 1991/92:170 ANGÅENDE ARTIKEL 34 B-"aga 1 till EES-lagen 1. Artikel 34 i avtalet skall inte hindra avtalsparterna från att anta lagstift- ning eller genomföra åtgärder som avser ett tredje lands tillträde till deras

marknader. All lagstiftning inom ett område som regleras av avtalet skall behandlas enligt det förfarande som anges i avtalet och avtalsparterna skall sträva efter att utarbeta motsvarande EES-regler.

I alla andra fall skall avtalsparterna underrätta Gemensamma EES-kom- mittén om sina åtgärder och, om det behövs, sträva efter att anta bestämmel- ser som garanterar att åtgärderna inte kringgås via de andra avtalsParternas territorium.

Om överenskommelse inte kan träffas om sådana regler eller bestämmel- ser, får den berörda avtalsparten vidta de åtgärder som behövs för att hindra ett kringgående.

2. Vid bestämningen av vem som innehar rättigheter som grundas på artikel 34, skall avsnitt I i Allmänna handlingsprogrammet för upphävande av be- gränsningar i etableringsfriheten (EGT nr 2, 15.1.1962 5. 36/62) tilllämpas med samma rättsliga verkan som inom gemenskapen.

PROTOKOLL 21 Prop. 1991/92:170 OM GENOMFÖRANDET AV __ _. åäåålmn KONKURRENSREGLER TILLAMPLIGA PÅ FORETAG

Artikel 1

EFTA:s övervakningsmyndighet skall vid tidpunkten för undertecknandet av detta avtal genom överenskommelse mellan EFTA-staterna anförtros be- fogenheter och funktioner motsvarande EG-kommissionens för tillämpning av konkurrensreglerna i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekono- miska gemenskapen och Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen för att den skall kunna förverkliga de principer som anges i artikel 1.2 e och artikel 53-60 i avtalet och i protokoll 25.

Gemenskapen skall i förekommande fall utfärda bestämmelser avseende tillämpningen av de principer som anges i artikel 1.2 e och artikel 53-60 i avtalet och i protokoll 25 för att säkerställa att EG-kommissionen enligt detta avtal har befogenheter och funktioner som motsvarar dem som den vid tidpunkten för undertecknandet av avtalet förfogar över för tillämpning av konkurrensreglerna i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekono- miska gemenskapen och Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen.

Artikel 2

Om nya rättsakter om tillämpningen av artikel 1.2 e och artikel 53-60 och av protokoll 25 eller ändringar i derättsakter som uppräknas i artikel 3 i detta protokoll utfärdas i enlighet med de förfaranden som anges i del VII i avta- let, skall motsvarande ändringar införas i avtalet om upprättandet av EFTA:s övervakningsmyndighet för att säkerställa att EFTA:s övervak- ningsmyndighet samtidigt anförtros befogenheter och funktioner motsva- rande dem som tillkommer EG-kommissionen.

Artikel 3

1. Förutom av de rättsakter som finns uppräknade i bilaga XIV belyses EG- kommissionens befogenheter och funktioner vid tillämpning av konkurrens- reglerna i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenska- pen av följande rättsakter:

Kontroll av koncentrationer

1. 389 R 4064: Artikel 6 — 25 i rådets förordning nr 4064/89/EEG av den 21 december 1989 om kontroll av företagskoncentrationer (EGT nr L 395, 30.12.1989, 5.1)

2. 390 R 2367: Kommissionens förordning (EEG) nr 2367/90 av den 25 juli 1990 om de anmälningar, frister och förhör som avses i rådets förordning (EEG) nr 4064/89 om kontroll av företagskoncentrationer (EGT nr L 219, 14.8.1990, 5.5) 288

Allmänna procedurregler Prop. 1991/ 92: 170

3. 362 R 0017: Rådets förordning nr 17 av den 6 februari 1962. Första för- Bilaga 1 ordningen om tillämpning av fördragets artiklar 85 och 86 (EGT nr 13, ml EES-lagen 21.2.1962, s. 204/62) i dess lydelse enligt - 362 R 0059: Förordning nr 59/62/EEG av den 3 juli 1962 (EGT nr 58, 10.7.1962, s. 1655/62) — 363 R 0118: Förordning nr 118/63/EEG av den 5 november 1963 (EGT nr 162, 7.11.1963, 5.2696/63) - 371 R 2822: Förordning (EEG) nr 2822/71 av den 20 december 1971 (EGT nr L 285, 29.12.1971, s. 49 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien (EGT nr L 73, 27.03.1972, s. 92) - 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 93) — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 165)

4. 362 R 0027: Kommissionens förordning (EEG) nr 27 av den 3 maj 1962. Första tillämpningsförordning till rådets förordning nr 17 av den 6 februari 1962 (Form, innehåll och övriga detaljer beträffande ansökningar och an- mälningar) (EGT nr 35, 10.5.1962, s. 1118/62) i dess lydelse enligt — 368 R 1133: Förordning (EEG) nr 1133/68 av den 26 juli 1968 (EGT nr L 189, 1.8.1968, s. 1) 375 R 1699: Förordning (EEG) nr 1699/75 av den 2 juli 1975 (EGT nr L 172, 3.7.1975, s. 11) 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 93) 385 R 2526: Förordning (EEG) nr 2526/85 av den 5 augusti 1985 (EGT nr L 240, 7.9.1985, s. 1) — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 16)

5. 363 R 0099: Kommissionens förordning (EEG) nr 99/63 av den 25 juli 1963 om sådana förhör som avses i artikel 19.1 och 19.2 i rådets förordning (EEG) nr 17/62 (EGT nr 127, 20.8.1963, s. 2268/63)

Transport

6. 362 R 0141: Rådets förordning (EEG) nr 141/62 av den 26 november 1962 om undantag från tillämpning av rådets förordning nr 17 för transportområ- det, ändrad genom förordningar nr 165/65/EEG och 1002/67/EEG (EGT nr 124, 28.11.1962, 5.2751/62)

7. 368 R 1017: Artikel 6 och artikel 10 31 i rådets förordning (EEG) nr 1017/68 av den 19 juli 1968 om tillämpning av konkurrensregler på transpor-

ter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar (EGT nr L 175, 23.7.1968, s. 1)

8. 369 R 1629: Kommissionens förordning (EEG) nr 1629/69 av den 8 au- gusti 1969 om form, innehåll och övriga detalj er beträffande klagomål enligt 19 Riksdagen 1991/92. [saml. Nr 170. Bilaga i' 289

artikel 10, ansökningar enligt artikel 12 och anmälningar enligt artikel 14.1 i Prop. 199 l / 92: 170 rådets förordning (EEG) nr 1017/68 av den 19 juli 1968 (EGT nr L 209, Bilaga 1 21.8.1969, s. 1) till EES-lagen

9. 369 R 1630: Kommissionens förordning (EEG) nr 1630/69 av den 8 au- gusti 1969 om förhör enligt artikel 26.1 och 2 i rådets förordning (EEG) nr 1017/68 av den 19 juli 1968 (EGT nr L 209, 21.8.1969, s. 11)

10. 374 R 2988: Rådets förordning (EEG) nr 2988/74 av den 26 november 1974 om preskriptionstider i fråga om förfaranden och verkställande av på-

följder enligt Europeiska ekonomiska gemenskapens transport- och konkur- rensregler (EGT nr L 319, 29.11.1974, s. 1)

11. 386 R 4056: Avsnitt 11 i rådets förordning (EEG) nr 4056/86 av den 22 december 1986 om detaljerade regler för tillämpning av artiklarna 85 och 86 i fördraget på sjöfarten (EGT nr L 378, 31.12.1986, s. 4)

12. 388 R 4260: Kommissionens förordning (EEG) nr 4260/88 av den 16 de- cember 1988 om de anmälningar, klagomål, ansökningar och muntliga för- handlingar som avses i rådets förordning (EEG) nr 4056/ 86 av den 22 decem- ber 1986 med detaljerade regler för hur artiklarna 85 och 86 i fördraget skall tillämpas på sjöfarten (EGT nr L 376, 31.12.1988, s. 1)

13. 387 R 3975: Rådets förordning (EEG) nr 3975/87 av den 14 december 1987 om förfarandet för tillämpning av konkurrensreglerna på företag inom luftfartssektorn (EGT nr L 374, 31.12.1987, s. 1) i dess lydelse enligt 391 R 1284: Rådets förordning (EEG) nr 1284/91 av den 14 maj 1991 (EGT nr L 122, 15.5.1991, s. 2)

14. 388 R 4261: Kommissionens förordning (EEG) nr 4261/88 av den 16 de- cember 1988 om de klagomål, ansökningar och förhör som avses i rådets för- ordning (EEG) nr 3975/87 om förfarandet för tillämpning av konkurrensreg— lerna på företag inom luftfartssektorn (EGT nr L 376, 31.12.1988, s. 10).

2. Förutom av de rättsakter som finns uppräknade i bilaga XIV belyses EG- kommissionens befogenheter och funktioner vid tillämpning av konkurrens- reglerna i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol-och stålgemenska- pen av följande rättsakter:

1. Artikel (EKSG) 65.2 tredje till femte stycket, 65.3, 65.4 andra stycket och 65.5.

2. Artikel (EKSG) 66.2, andra till fjärde stycket, och 66.4 — 6.

3. 3541)- 7026: Höga myndighetens beslut nr 26/54 av den 6 maj 1954 med en förordning om uppgiftsskyldighet enligt fördragets artikel 66.4 (ECE, 11.5.1954, 5.350/54)

4. 378 S 0715: Kommissionens beslut nr 715/78/EKSG av den 6 april 1978 om preskriptionstider för förfaranden och verkställande av påföljder enligt fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen (EGT nr L 94, 8.4.1978, s. 22).

5. 384 S 0379: Kommissionens beslut nr 379/84/EKSG av den 15 februari 290

1984 om fastställande av befogenheter för kommissionens tjänstemän och Prop. 1991/92: 170 befullmäktigade företrädare som har till uppgift att genomföra kontroller Bilaga 1 enligt EKSG-fördraget och beslut avseende dess tilllämpning (EGT nr L 46, till EES-lagen 16.2.1984, s. 23).

Artikel 4

1. Sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i artikel 53.1, som har tillkommit efter det att avtalet har trätt i kraft och beträffande vilka parterna önskar åberopa bestämmelserna i artikel 53.3 skall enligt arti- kel 56, protokoll 23 och de regler som avses i artikel 1—3 i detta protokoll anmälas till den behöriga övervakningsmyndigheten. Så länge en sådan an- mälan inte har gjorts, kan beslut om tillämpning av artikel 53.3 inte fattas.

2. Punkt 1 gäller inte avtal, beslut och samordnade förfaranden om

a) endast företag från en EG-medlemsstat eller EFTA-stat är parter och avtalen, besluten eller de samordnade förfarandena inte berör import eller export mellan de avtalsslutandc parterna,

b) högst två företag är parter och avtalen endast innebär i) att ena avtalspartens frihet att bestämma priser eller affärsvillkor

begränsas vid återförsäljning av varor som denne har förvärvat av den andra parten, eller ' ii) att den som förvärvar eller utnyttjar rättigheter som åtnjuter in- dustriellt rättsskydd — särskilt patent, bruksmönster, mönster el- ler varumärken eller den som enligt avtal om överlåtelse eller upplåtelse har rätt att använda en tillverkningsmetod eller kun- skaper om användning och tillämpning av industriella processer åläggs begränsningari utnyttjandet av dessa rättigheter,

c) de endast syftar till

i) utarbetande eller enhetlig tillämpning av normer eller typer, el- ler

ii) gemensam forskning eller utveckling,

iii) specialisering av tillverkningen av produkter, inklusive avtal

som är nödvändiga för att uppnå detta

om de varor som är föremål för specialisering inte inom en vä- sentlig del av det territorium som omfattas av detta avtal utgör mer än 15 procent av affärsvolymen för varor som är identiska eller som på grund av sina egenskaper, sitt pris och sin använd- ning av konsumenterna betraktas som likartade, och om den sammanlagda årsomsättningen för de berörda företa- gen inte överstiger 200 miljoner ecu.

Dessa avtal, beslUt och samordnade förfaranden kan anmälas till den behö- riga övervakningsmyndigheten i enlighet med artikel 56, protokoll 23 och de regler som avses i artikel 1-3 i detta protokoll.

Artikel 5

1. Sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i artikel 291 53.1, som föreligger när avtalet träder i kraft och beträffande vilka parterna

önskar åberopa bestämmelserna i artikel 53.3 skall anmälas till den behöriga Prop. ] 99 l / 92: 170 övervakningsmyndigheten i enlighet med bestämmelserna i artikel 56, pro- Bilaga 1 tokoll 23 och de regler som avses i artikel 1-3 i detta protokoll inom sex må- till EES-lagen nader från det att avtalet har trätt i kraft.

2. Punkt 1 gäller inte sådana avtal, beslut eller samordnade förfaranden som avses i artikel 53.1 i avtalet och som omfattas av artikel 4.2 i detta protokoll. Dessa kan anmälas till den behöriga övervakningsmyndigheten i enlighet med artikel 56, protokoll 23 och de regler som avses i artikel 1-3 i detta proto- koll.

Artikel 6

Den behöriga övervakningsmyndigheten skall i sina beslut enligt artikel 53.3 ange den dag då beslutet skall gälla. Denna dag kan sättas tidigare än dagen för anmälan när det gäller sådana avtal, beslut av företagssammanslutningar eller samordnade förfaranden som omfattas av artiklarna 4.2 och 5.2 i detta protokoll eller som omfattas av artikel 5.1 i detta protokoll och som har an- mälts inom den tidsfrist som anges i artikel 5.1.

Artikel 7

1. Om sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i artikel 53.1, som föreligger när avtalet träder i kraft och som har anmälts inom den tidsfrist som anges i artikel 5 .1 i detta protokoll inte uppfyller villkoren i arti- kel 53.3 och de berörda företagen eller företagssammanslutningarna upphör att tillämpa dem eller ändrar dem på sådant sätt att de inte längre faller un- der förbudet i artikel 53.1 eller så att de uppfyller villkoren i artikel 53.3, skall förbudet i artikel 53.1 endast gälla för den tidsperiod som den behöriga övervakningsmyndigheten fastställer. Beslut av den behöriga övervaknings- myndigheten i enlighet med föregående mening gäller inte företag och före- tagssammanslutningar som inte uttryckligen har samtyckt till anmälan.

2. Punkt 1 gäller sådana avtal, beslut eller samordnade förfaranden som av- ses i artikel 4.2 i detta protokoll och som föreligger när avtalet träder i kraft, om de har anmälts inom sex månader från den dagen.

Artikel 8

Ansökningar och anmälningar som har inlämnats till EG-kommissionen in- nan avtalet träder i kraft skall anses uppfylla bestämmelserna om ansök- ningar och anmälningar enligt detta avtal.

Den övervakningsmyndighet som är behörig enligt artikel 56 i avtalet och artikel 10 i protokoll 23 kan kräva att ett vederbörligen ifyllt formulär, såsom är föreskrivet för tillämpningen av avtalet, inlämnas till den inom en tidsfrist som den bestämmer. I så fall skall ansökningar och anmälningar anses ha skett på rätt sätt endast om formulären inlämnas inom den fastställda tiden och i enlighet med bestämmelserna i avtalet.

Artikel 9 Prop. 1991/92: 170 Bilaga 1 '

Böter för överträdelser av bestämmelserna i artikel 53.1 skall inte åläggas _ till EES-lagen med avseende på en åtgärd som har vidtagits före anmälan av sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i artiklarna 5 och 6 i detta pro- tokoll och som har anmälts inom den tidsfrist som anges där.

Artikel 10

De avtalsslutandc parterna skall säkerställa att åtgärder vidtas inom sex må- nader från det att avtalet har trätt i kraft för att ge EFTA:s övervaknings- myndighet och EG-kommissionens tjänstemän det biträde de behöver för att kunna genomföra sina undersökningar enligt detta avtal.

Artikel 1 ]

Beträffande avtal, beslut och samordnade förfaranden som föreligger när av- talet träder i kraft och som omfattas av artikel 53.1 skall förbudet i artikel 53.1 inte gälla om avtalen, besluten eller förfarandena inom sex månader från det att avtalet har trätt i kraft ändras på sådant sätt att de uppfyller vill- koren för gruppundantag enligt bilaga 14.

A rtikel ] 2

Beträffande avtal, beslut av företagssammanslutningar och samordnade för- faranden som föreligger när avtalet träder i kraft och som omfattas av artikel 53.1 skall förbudet i artikel 53.1 inte gälla från dagen för avtalets ikraftträ- dande om avtalen, besluten eller förfarandena inom sexmånader från det att avtalet har trätt i kraft ändras på sådant sätt att de inte längre omfattas av förbudet i artikel 53.1. '

Artikel 13

Avtal, beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden som före avtalets ikraftträdande har medgetts ett individuellt undantag en- ligt artikel 85.3 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen skall även i fortsättningen vara undantagna i förhållande till bestämmelserna i avtalet till utgången av den period som har angetts i undantagsbeslutet eller till den tidpunkt som EG-kommissionen annars bestämmer, om denna infal- ler tidigare.

PROTOKOLL 22 Prop. 1991/92; 170

.. 13.1 1 OM DEFINITIONEN AV ”FORETAG” OCH tillaååsjagen ”OMSATTNING” (ARTIKEL 56)

Artikel 1

När det gäller tilldelning av enskilda ärenden enligt artikel 56 i avtalet avses med ”företag” varje enhet som bedriver verksamhet av kommersiell eller ekonomisk art.

Artikel 2

Med ”omsättning” enligt artikel 56 i avtalet avses de berörda företagens in- täkter inom det territorium som omfattas av detta avtal under föregående räkenskapsår från försäljning av varor och tjänster inom ramen för företa- gens ordinarie verksamhet efter avdrag för försäljningsrabatter samt mer- värdesskatt och andra skatter som direkt hänför sig till omsättningen.

Artikel 3 I stället för omsättning används följande:

a) för kreditinstitut och andra finansinstitut, deras totala tillgångar multiplicerade med förhållandet mellan utlåning till kreditinstitut och kunder vid transaktioner med invånare inom det territorium som omfattas av avtalet och den totala summan av denna utlåning,

b) för försäkringsbolag, värdet av de bruttopremier som mottas från invånare inom det territorium som omfattas av avtalet, som skall omfatta samtliga mottagna och utestående belopp enligt försäk- ringsavtal som har tecknats av försäkringsbolagen eller för deras räkning, inklusive utgående återförsäkringspremier, efter avdrag för skatter och skatteliknande avgifter som debiteras på grundval av de individuella premiebeloppen eller premiemas totala värde.

Artikel 4

1. Med awikelse från den definition av omsättning som gäller vid tillämp- ning av artikel 56 i avtalet och som anges i artikel 2 i detta protokoll, består omsättningen

a) i fråga om avtal, beslut av företagssammanslutningar och samord- nade förfaranden som avser system för distribution och inköp mel- lan företag som inte är konkurrenter, av intäkter från försäljning av de varor eller tjänster som avtalen, besluten eller de samordnade förfarandena avser och av andra varor eller tjänster som på grund av sina egenskaper, sitt pris och sin användning av konsumenterna betraktas som likartade, b) i fråga om avtal, beslut av företagssammanslutningar och samord— nade förfaranden som avser överföring av teknik mellan företag som inte är konkurrenter, av intäkter från försäljningen av de varor eller 294

tjänster som produceras med den teknik som avtalen, besluten eller Prop. 199 1/ 92: 170 de samordnade förfarandena avser och av intäkterna från försälj- Bilaga 1 ningen av de varor eller tjänster som tekniken i fråga är avsedd att till EES-lagen förbättra eller ersätta.

2. Om det vid tidpunkten för tillkomsten av sådana system som avses i punkt 1 a och b inte föreligger någon omsättning avseende försäljning av varor eller tjänster, skall dock den allmänna bestämmelsen i artikel 2 vara tillämplig.

Artikel 5

1. Om ett enskilt ärende berör varor som omfattas av protokoll 25, är det omsättningen av dessa varor som skall ligga till grund för tilldelningen av ärendet.

2. Om ett enskilt ärende berör både varor som omfattas av protokoll 25 och varor eller tjänster som omfattas av artiklarna 53 och 54 i avtalet, skall ifrå- gavarande omsättning beräknas på grundval av alla varor och tjänster enligt artikel 2.

PROTOKOLL 23 Prop. 1991/92: 170

B1 1 OM SAMARBETET MELLAN - tiflaååsjagen OVERVAKNINGSMYNDIGHETERNA (ARTIKEL 58) ALLMÄNNA PRINCIPER Artikel ]

EFTA:s övervakningsmyndighet och EG-kommissionen skall på begäran av endera av övervakningsmyndigheterna utbyta information och samråda med varandra beträffande allmänna policyfrågor.

EFTA:s övervakningsmyndighet och EG-kommissionen skall, i överens- stämmelse med sina interna regler, med beaktande av artikel 56 i avtalet och protokoll 22 samt av båda sidors beslutsautonomi, samarbeta vid handlägg- ningen av individuella ärenden som omfattas av artikel 56.1 b och c, 56.2, andra meningen och artikel 56.3 på det sätt som föreskrivs i nedanstående bestämmelser.

Inom ramen för detta protokoll avses med termen ”en övervakningsmyn- - dighets territorium”, vad EG-kommissionen beträffar, EG-medlemsstater- nas territorium, på vilket Fördraget om upprättandet av Europeiska ekono- miska gemenskapen respektive Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen enligt bestämmelserna i dessa fördrag är tillämp- ligt och, vad EFI'Azs övervakningsmyndighet beträffar, EFTA-staternas ter- ritorier, på vilka avtalet är tilllämpligt.

FÖRFARANDENAS INLEDNINGSFAS Artikel 2

I ärenden som omfattas av artikel 56.1 b och c, 56.2, andra meningen och artikel 56.3 i avtalet, skall EFTA:s övervakningsmyndighet och EG-komnris- sionen så snart som möjligt till varandra översända anmälningar och klago- mål, om det inte klart framgår att dessa är riktade till båda övervaknings- myndigheterna. De skall också meddela varandra när de vidtar åtgärder på eget initiativ.

Den övervakningsmyndighet som har mottagit ett meddelande enligt första stycket kan framföra sina synpunkter på detta inom 40 arbetsdagar från mottagandet.

Artikel 3

Den behöriga övervakningsmyndigheten skall i ärenden som omfattas av ar-

tike156.1 b och c, 56.2, andra meningen och artikel 56.3 i avtalet, samråda med den andra Övervakningsmyndigheten när den offentliggör sin avsikt att utfärda icke-ingripandebesked, offentliggör sin avsikt att fatta ett beslut enligt artikel 53.3 , eller riktar en skrivelse med anmärkningar till de berörda företagen eller före- tagssammanslutningarna.

Den andra övervakningsmyndigheten kan framföra sina synpunkter inom 296

den tidsfrist som anges i offentliggörandet eller skrivelsen med anmärk- Prop. 1991/92: 170 ningar. Synpunkter som mottas från de berörda företagen eller tredje man Bilaga 1 skall vidarebefordras till den andra övervakningsmyndigheten. till EES-lagen

Artikel 4

I ärenden som omfattas av artikel 56.1 b och c, 56.2, andra meningen och artikel 56.3 i avtalet, skall den behöriga övervakningsmyndigheten till den andra övervakningsmyndigheten översända de administrativa skrivelser ge- nom vilka en akt avslutas eller ett klagomål avvisas.

Artikel 5

I ärenden som omfattas av artikel 56.1 b och c, 56.2, andra meningen och artikel 56.3 i avtalet, skall den behöriga övervakningsmyndigheten inbjuda den andra övervakningsmyndigheten att låta sig företrädas vid förhör med de berörda företagen. Inbjudan skall också riktas till de stater som ligger inom den andra övervakningsmyndighetens behörighet.

RÅDGIVANDE KOMMI'ITEER Artikel 6

I ärenden som omfattas av artikel 56.1 b och c, 56.2, andra meningen och artikel 56.3 i avtalet, skall den behöriga övervakningsmyndigheten i rätt tid meddela den andra övervakningsmyndigheten om tidpunkten för mötet med Rådgivande kommittén och överlämna de handlingar som är av betydelse.

Alla handlingar som överlämnas för detta ändamål av den andra övervak- ningsmyndigheten skall läggas fram för Rådgivande kommittén hos den övervakningsmyndighet som är behörig att fatta beslut i ett ärende enligt ar- tikel 56 i avtalet tillsammans med det material som har skickats ut av denna övervakningsmyndighet.

Vardera övervakningsmyndigheten samt de stater som ligger inom dess behörighet har rätt att närvara vid möten med den andra övervakningsmyn- dighetens rådgivande kommittéer och att framföra sina synpunkter där. De har dock inte rösträtt.

BEGÄRAN OM HANDLINGAR OCH RÄTTEN A'IT FRAMFÖRA SYNPUNKTER

Artikel 7

I ärenden som omfattas av artikel 56.1 b och c, 56.2, andra meningen och artikel 56.3 i avtalet, får den övervakningsmyndighet som inte är behörig att avgöra ett ärende enligt artikel 56 i varje skede av handläggningen begära kopior av de viktigaste handlingar som överlämnas till den behöriga över- vakningsmyndigheten för fastställande av överträdelser av artiklarna 53 och 54 eller erhållande av icke-ingripandebesked eller undantag och får dess- utom innan det slutgiltiga beslutet fattas framföra sådana synpunkter som den anser påkallade. 297

ADMINISTRATIVT BITRÄDE Prop. 1991/92: 170 Artikel 8 Bilaga 1

_ _ _ till EES-lagen 1. När den övervakningsmyndighet som är behörig enligt artikel 56 i avtalet

riktar en begäran om uppgifter till ett företag eller en företagssammanslut- ning inom den andra övervakningsmyndighetens territorium skall den samti- digt översända en kopia av begäran till den andra övervakningsmyndighe- ten.

2. Om ett företag eller en företagssammanslutning inte lämnar de begärda uppgifterna inom den tidsfrist som har bestämts av den behöriga övervak- ningsmyndigheten, eller lämnar ofullständiga uppgifter, skall den behöriga övervakningsmyndigheten genom beslut kräva att dessa uppgifter lämnas. När det gäller företag eller företagssammanslutningar inom den andra över- vakningsmyndighetens territorium skall den behöriga övervakningsmyndig- heten översända en kopia av beslutet till den andra övervakningsmyndighe— ten.

3. På begäran av den övervakningsmyndighet som är behörig enligt artikel 56 i avtalet skall den andra övervakningsmyndigheten inom sitt territorium företa undersökningar i enlighet med sina interna bestämmelser, om den be- höriga övervakningsmyndigheten som framställer begäran anser det nöd- vändigt.

4. Den behöriga övervakningsmyndigheten har rätt att vara representerad vid, och aktivt delta i, undersökningar som genomförs av den andra övervak- ningsmyndigheten enligt punkt 3.

5. Alla uppgifter som inhämtas under sådana undersökningar som sker på begäran skall överlämnas till den övervakningsmyndighet som begärde uri- dersökningarna så snart de har avslutats.

6. Om den behöriga övervakningsmyndigheten i ärenden som omfattas av artikel 56.1 b och c, artikel 56.2, andra meningen och artikel 56.3, genomför undersökningar inom sitt territorium, skall den underrätta den andra över- vakningsmyndigheten om att sådana undersökningar har ägt rumoch på be- gäran överlämna resultaten av undersökningarna till den övervakningsmyn- digheten.

Artikel 9

1. Uppgifter som har inhämtats enligt bestämmelserna i detta protokoll skall endast användas för sådana åtgärder som vidtas med stöd av artiklarna 53 och 54 i avtalet.

2. EG-kommissionen, EFTA:s övervakningsmyndighet, EG-medlemssta- ternas och EFTA-staternas behöriga myndigheter samt dessas tjänstemän och övriga anställda skall inte avslöja uppgifter som de har inhämtat med stöd av detta protokoll och som är av sådant slag att de omfattas av sekretess.

3. Regler om sekretess och sekretessbelagda uppgifter enligt detta avtal el- ler de avtalsslutandc parternas lagstiftning skall inte utgöra något hinder för 298 det informationsutbyte som föreskrivs i detta protokoll.

Artikel 10 Prop. 1991/92: 170 Bilaga 1

1. Företag skall sända anmälningar av avtal till den övervakningsmyndighet _ till EES-lagen som är behörig enligt artikel 56. Klagomål får sändas till vilken som helst av övervakningsmyndigheterna.

2. Anmälningar eller klagomål som har sänts till den övervakningsmyndig- het som enligt artikel 56 i avtalet inte är behörig att avgöra ett visst ärende skall överlämnas utan dröjsmål till den behöriga övervakningsmyndigheten.

3. Om det vid förberedelser för eller inledande av förfaranden på eget initia- tiv visar sig att den andra övervakningsmyndigheten enligt artikel 56 i avtalet är behörig att pröva ärendet, skall ärendet överlämnas till den behöriga övervakningsmyndigheten.

4. När ett ärende har överlämnats till den andra övervakningsmyndigheten enligt punkt 2 eller 3 får ärendet inte återlämnas. Ett ärende får inte över- lämnas efter det att avsikten att utfärda icke-ingripandebesked eller att fatta ett beslut enligt artikel 53.3 i avtalet har offentliggjorts eller efter det att en skrivelse med anmärkningar har skickats till de berörda företagen eller före- tagssammanslutningama eller en skrivelse har skickats till sökanden med ett meddelande om att det inte finns tillräckliga skäl för att fullfölja klagomålet.

Artikel 11

Datum för inlämnande av en ansökan eller anmälan skall anses vara den dag när den inkommer till EG-kommissionen eller EFTA:s övervakningsmyn- dighet, oavsett vilken av dessa som är behörig att besluta i ärendet enligt artikel 56 i avtalet. Om ansökan eller anmälan skickas med rekommenderat brev, skall den dock anses ha inkommit den dag som framgår av avsändnings- ortens poststämpel.

SPRÅK Artikel 12

Företag skall i samband med anmälningar, ansökningar och klagomål ha rätt att kommunicera med EFTA:s övervakningsmyndighet och EG-kommissio- nen på ett av EFTA-statemas eller EG:s officiella språk som de väljer. Detta gäller även i fråga om samtliga stadier av ett förfarande, oavsett om det in- leds av den behöriga övervakningsmyndigheten med anledning av en anmä- lan, ansökan eller klagomål eller på eget initiativ.

PROTOKOLL 24 Prop. 1991/92:170

OM SAMARBETE VID KONTROLL AV gilaågsljagen FORETAGSKONCENTRATIONER

ALLMÄNNA PRINCIPER Artikel 1

1. EFTA:s övervakningsmyndighet och EG-kommissionen skall på begäran av endera av övervakningsmyndigheterna utbyta information och samråda med varandra beträffande allmänna policyfrågor.

2. När det gäller ärenden som omfattas av artikel 57.2 a skall EG-kommis- sionen och EFTA:s övervakningsmyndighet samarbeta vid handläggningen av företagskoncentrationer i enlighet med nedanstående bestämmelser.

3. I detta protokoll avses med termen en övervakningsmyndighets territo- rium, vad EG-kommissionen beträffar, EG-medlemsstatemas territorium på vilket Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenska- pen alternativt Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålge- menskapen enligt bestämmelserna i dessa fördrag är tillämpligt och, vad EFTA:s övervakningsmyndighet beträffar, EFTA-staternas territorier på vilka avtalet är tillämpligt.

Artikel 2 1. Samarbete skall förekomma enligt bestämmelserna i detta protokoll, om:

a) de berörda företagens omsättning inom EFTA-statemas territorium uppgår till 25 procent eller mer av deras sammanlagda omsättning inom det territorium som omfattas av detta avtal, eller

b) minst två av de berörda företagens omsättning överstiger 250 miljo- ner ecu inom EFTA-staternas territorium, eller

c) koncentrationen kan skapa eller stärka en dominerande ställning som skulle medföra att en effektiv konkurrens inom EFTA-staternas territorium eller en väsentlig del av det påtagligt hämmades.

2. Samarbete skall också förekomma om:

a) koncentrationen hotar att skapa eller stärka en dominerande ställ- ning som skulle medföra att en effektiv konkurrens påtagligt häm- mades på en marknad i en EFTA-stat som uppvisar alla kännetecken på en avgränsad marknad, oavsett om det rör sig om en väsentlig del av det territorium som omfattas av detta avtal, eller

b) en EFTA-stat önskar vidta åtgärder för att skydda legitima intressen enligt artikel 7.

FÖRFARANDENAS INLEDNINGSFAS Artikel 3

1. EG-kommissionen skall till EFTA:s övervakningsmyndighet överlämna kopior av anmälningar av ärenden enligt artikel 2.1 och 2 a inom tre arbets- 300

dagar och kopior av de viktigaste handlingar som tas emot eller utfärdas av Prop. 1991/92: 170 EG-kommissionen så snart som möjligt. Bilaga 1

2. EG-kommissionen skall i nära och ständig samverkan med EFTA:s över- nu EES-lagen vakningsmyndighet vidta de åtgärder som föreskrivs för tillämpning av arti- kel 57 i avtalet. EFTA:s övervakningsmyndighet och EFTA-staterna får framföra synpunkter på dessa åtgärder. För tillämpningen av artikel 6 i detta protokoll skall EG-kommissionen inhämta uppgifter från den behöriga myn- digheten i den berörda EFTA-staten och lämna den tillfälle att framföra sina synpunkter i varje skede i förfarandet fram till dess att ett beslut enligt den nämnda artikeln fattas. I detta syfte skall den låta myndigheten ta del av ak- ten.

FÖRHÖR Artikel 4

I ärenden som omfattas av artikel 2.1 och 2 a skall EG-kommissionen in- bjuda EFTA:s övervakningsmyndighet att låta sig företrädas vid förhör med de berörda företagen. På samma sätt får EFTA-staterna representeras vid dessa förhör.

EG:s RÅDGIVANDE KOMMrI'rE FÖR KONCENTRATIONER Artikel 5

1. I ärenden som omfattas av artikel 2.1 och 2 a skall EG-kommissionen i rätt tid underrätta EFTA:s övervakningsmyndighet om tidpunkten för mö- ten som hålls av Rådgivande kommittén för koncentrationer och överlämna de handlingar som är av betydelse.

2. Alla handlingar som överlämnas för detta ändamål av EFTA:s övervak- ningsmyndighet, inklusive sådana handlingar som härrör från EFTA-stater, skall läggas fram för Rådgivande kommittén för koncentrationer tillsam- mans med övriga handlingar av betydelse som har skickats ut av EG-kom- missionen.

3. EFTA:s övervakningsmyndighet och EFTA-staterna har rätt att närvara vid möten i Rådgivande kommittén för koncentrationer och att framföra sina synpunkter där. De har dock inte rösträtt.

ENSKILDA STATERS RÄTTIGHETER Artikel 6

1. EG-kommissionen kan genom ett beslut som utan dröjsmål meddelas de

berörda företagen, EG-medlemsstaternas behöriga myndigheter och

EFTA:s övervakningsmyndighet hänskjuta en anmäld koncentration till en EFTA-stat, om den hotar att skapa eller stärka en dominerande ställning som skulle medföra att en effektiv konkurrens påtagligt hämmades på en marknad i den staten som uppvisar alla kännetecken på en avgränsad mark- nad, oavsett om det rör sig om en väsentlig del av det territorium som omfat- 301 tas av detta avtal eller ej.

2. I sådana fall som avses i punkt 1 kan en EFTA-stat, på samma grunder Prop. 1991/92: 170 och villkor som en EG-medlemsstat enligt artikel 173 i Fördraget om upprät- Bilaga 1 tandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, överklaga vid EG-domsto- till EES-lagen len och särskilt begära att interimsbestämmelser tillämpas för att dess natio- nella konkurrensregler skall kunna tillämpas.

Artikel 7

1. Trots att EG-kommissionen enligt förordning (EEG) nr 4064/89 av den 21 december 1989 om kontroll av företagskoncentrationer (EGT nr L 395, 30.12.1989, s. 1) ensam är behörig att behandla koncentrationer med en ge- menskapsdimension, får EFTA-staterna vidta lämpliga åtgärder för att skydda andra legitima intressen än de som omfattas av förordningen, förut- satt att sådana åtgärder är förenliga med de allmänna principer och övriga bestämmelser SOm direkt eller indirekt fastställs i detta avtal.

2. Med legitima intressen enligt punkt 1 avses allmän säkerhet, mediernas mångfald och regler om tillräckliga reserver.

3. Alla andra allmänna intressen skall meddelas EG-kommissionen och skall erkännas av EG-kommissionen efter en bedömning av deras förenlig- het med de allmänna principer och övriga bestämmelser som direkt eller in- direkt fastställs i detta avtal innan ovannämnda åtgärder kan vidtas. EG- kommissionen skall underrätta EFTA:s övervakningsmyndighet och den be- rörda EFTA-staten om sitt beslut inom en månad efter meddelandet.

ADMINISTRATIVT BITRÄDE Artikel 8

1. För att fullgöra de uppgifter som har anförtrotts den för tillämpningen av artikel 57 får EG-komnrissionen inhämta alla uppgifter som behövs från EFTA:s övervakningsmyndighet och EFTA-statema.

2. När EG-kommissionen riktar en begäran om uppgifter till en person, ett företag eller en företagssammanslutning inom EFTA-staternas territorium skall den samtidigt översända en kopia av begäran till EFTA:s övervaknings- myndighet.

3. Om dessa personer, företag eller företagssanrmanslutningar inte lämnar de begärda uppgifterna inom den tidsfrist som har bestämts av EG-kommis- sionen, eller lämnar ofullständiga uppgifter, skall EG-kommissionen genom beslut kräva att uppgifterna lämnas och översända en kopia av beslutet till EFTA:s övervakningsmyndighet.

4. På begäran av EG-kommissionen skall EFTA:s övervakningsmyndighet företa undersökningar inom sitt territorium.

5. EG-kommissionen har rätt att vara representerad vid och aktivt delta i undersökningar som genomförs enligt punkt 4.

6. Alla uppgifter som inhämtas under sådana begärda undersökningar skall överlämnas till EG-kommissionen så snart undersökningarna har avslutats.

7. Om EG-kommissionen i ärenden som omfattas av artikel 2.1 och 2 a ge- Prop. 1991/92: 170 nomför undersökningar inom gemenskapens territorium, skall den under- Bilaga 1 rätta EFTA:s övervakningsmyndighet om att sådana undersökningar har ägt till EES-lagen rum och på begäran på lämpligt sätt överlämna resultaten av undersökning-

arna.

SEKRETESS Artikel 9

1. Upplysningar som har inhämtats enligt bestämmelserna i detta protokoll skall endast användas i samband med sådana åtgärder som vidtas med stöd av artikel 57 i avtalet.

2. EG-kommissionen, EFTA:s övervakningsmyndighet, EG-medlemssta- ternas och EFTA-staternas behöriga myndigheter samt dessas tjänstemän och övriga anställda skall inte avslöja upplysningar som de har inhämtat med stöd av detta protokoll och som är av sådant slag att de omfattas av sekre- tess.

3. Regler om sekretess och sekretessbelagda uppgifter enligt avtalet eller de avtalsslutandc parternas lagstiftning skall inte utgöra något hinder för det utbyte och den användning av information som föreskrivs i detta protokoll.

ANMÄLNINGAR Artikel 10

1. Företag skall sända anmälningar till den övervakningsmyndighet som är behörig enligt artikel 57.2 i avtalet.

2. Anmälningar eller klagomål som har sänts till den myndighet som enligt artikel 57 inte är behörig att avgöra ett visst ärende skall utan dröjsmål över- lämnas till den behöriga övervakningsmyndigheten.

Artikel 11

Datum för inlämnande av en anmälan skall vara den dag när den inkommer till den behöriga övervakningsmyndigheten.

Om ärendet har anmälts enligt tillämpningsföreskrifterna i artikel 57, men omfattas av artikel 53, skall datum för inlämnande av en anmälan vara den dag när den inkommer till EG-kommissionen eller EFTA:s övervaknings- myndighet.

SPRÅK Artikel 12

1. Företag skall i samband med anmälningar ha rätt att kommunicera med EFTA:s övervakningsmyndighet och EG-kommissionen på ett av EFTA-sta- ternas eller gemenskapens officiella språk som de väljer. Detta gäller även i fråga om alla stadier i förfarandet. 303

2. Om företag väljer att kommunicera med en övervakningsmyndighet på Prop. 1991/ 92: 170 ett språk som varken är officiellt språk i någon av de stater som ligger inom Bilaga 1 den myndighetens behörighet eller ett av myndighetens arbetsspråk, skall de till EES-lagen samtidigt till samtliga handlingar bifoga en översättning till ett av myndighe- tens officiella språk.

3. I den mån företag som inte har deltagit i anmälan berörs, skall de också ha rätt att ta emot meddelanden från EFTA:s övervakningsmyndighet och EG-kommissionen på ett lämpligt språk som är officiellt språk i en EFTA- stat eller gemenskapen eller på ett av dessa myndigheters arbetsspråk. Om de väljer att kommunicera med en övervakningsmyndighet på ett språk som varken är officiellt språk i någon av de stater som ligger inom den myndighe- tens behörighet eller ett av myndighetens arbetsspråk, gäller punkt 2.

4. Det språk som väljs för översättningen skall avgöra vilket språk som skall användas av den behöriga myndigheten när den kommunicerar med företa- gen.

TIDSFRISTER OCH ANDRA PROCEDURFRÅGOR Artikel 13

När det gäller tidsfrister och andra procedurbestämmelser skall, om inte an- nat följer av detta protokoll, bestämmelserna för tillämpning av artikel 57 vara tillämpliga även på samarbetet mellan EG-kommissionen och EFTA:s övervakningsmyndighet och EFTA-statema.

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSE Artikel 14

Artikel 57 gäller inte koncentrationer som var föremål för ett avtal eller med- delande, eller om kontroll förvärvades före avtalets ikraftträdande. Artikeln är under inga omständigheter tillämplig på en koncentration beträffande vil- ken ett förfarande har inletts före den tidpunkten av en nationell myndighet som är ansvarig för konkurrensfrågor.

PROTOKOLL 25 Prov. 1991/92:170 .. B'l l OM KONKURRENS BETRAFFANDE KOL OCH STÅL Häggman

Artikel 1

1. Alla avtal mellan företag, beslut av företagssammanslutningar och sam- ordnade förfaranden avseende särskilda varor enligt den förteckning som av- ses i protokoll 14 vilka kan påverka handeln mellan de avtalsslutandc par- terna och direkt eller indirekt kan hindra, begränsa eller snedvrida den nor- mala konkurrensen inom det territorium som omfattas av detta avtal är för- bjudna, särskilt de som innebär att

a) priser fastställs eller bestäms,

b) produktion, teknisk utveckling eller investeringar begränsas eller kontrolleras,

c) marknader, varor, kunder eller inköpskällor delas upp.

2. Den övervakningsmyndighet som är behörig enligt artikel 56 i avtalet skall dock tillåta specialiseringsavtal eller avtal om gemensamma inköp eller gemensam försäljning i fråga om de varor som avses i punkt 1, om den kon- staterar att

a) sådan specialisering eller sådana gemensamma inköp eller gemen- sam försäljning medför en väsentlig förbättring av produktionen el- ler distributionen av dessa varor,

b) avtalet i fråga är nödvändigt för att uppnå dessa resultat och inte är mer konkurrensbegränsande än vad som behövs för detta ändamål, och

c) avtalet inte är ägnat att ge de berörda företagen möjlighet att be- stämma priserna för, eller kontrollera eller begränsa produktionen eller marknadsföringen av, en väsentlig del av varorna i fråga inom det territorium som omfattas av detta avtal eller att avskärma företa- gen från effektiv konkurrens från andra företag inom det territorium som omfattas av detta avtal.

Om den behöriga övervakningsmyndigheten, med särskilt beaktande av att denna punkt avser distributionsföretag, finner att vissa avtal till sin karaktär och sina följder är helt likvärdiga med dem som avses ovan, skall den, när den har förvissat sig om att de uppfyller samma villkor, tillåta även dessa avtal.

3. Avtal eller beslut som är förbjudna enligt punkt 1 är automatiskt ogil- tiga och kan inte åberopas vid någon domstol i EG-medlemsstaterna eller EFTA-staterna.

Artikel 2

1. Om inte annat följer av bestämmelserna i punkt 3 i denna artikel, kräver varje transaktion ett förhandsgodkännande från den övervakningsmyndig- het som är behörig enligt artikel 56 i detta avtal, om den i sig direkt eller

indirekt orsakar inom det territorium som omfattas av detta avtal, till följd Prop. 1991/ 92: 170 av en åtgärd av en person eller ett företag eller en grupp av personer eller Bilaga 1 företag, en koncentration av företag, av vilka minst ett omfattas av artikel till EES—lagen 3, som kan påverka handeln mellan de avtalsslutandc parterna, oavsett om

transaktionen berör en enda vara eller ett antal olika varor och om den ge- nomförs genom fusion, förvärv av aktier eller delar av företaget eller till- gångar, lån, avtal eller någon annan form av kontroll.

2. Den övervakningsmyndighet som är behörig enligt artikel 56 i detta avtal skall bevilja det godkännande som avses i punkt 1 om den konstaterar att den planerade transaktionen inte kommer att ge de berörda personerna eller företagen möjlighet, med avseende på den vara eller de varor som omfattas av dess jurisdiktion, att bestämma priser, kontrollera eller begränsa produktion eller distribu- tion eller hindra en effektiv konkurrens på en väsentlig del av marknaden för dessa varor, eller att kringgå de konkurrensregler som fastställs enligt detta avtal, särskilt genom att med konstgjorda medel skapa en gynnad ställning som innebär en betydande fördel när det gäller tillgång till inköpskällor eller markna- der.

3. Vissa grupper av transaktioner kan med hänsyn till storleken av de be- rörda tillgångarna eller företagen sammantaget med karaktären av den kon- centration som skall genomföras undantas från kravet på förhandsgodkän- nande.

4. Om den övervakningsmyndighet som är behörig enligt artikel 56 i detta avtal finner att offentliga eller privata företag som, faktiskt eller rättsligt, innehar eller förvärvar på marknaden för en av varorna inom dess jurisdik- tion en dominerande ställning som avskärmar dem från effektiv konkurrens inom en väsentlig del av det territorium som omfattas av detta avtal, använ- der denna ställning för syften som strider mot målen för detta avtal och om sådant missbruk kan påverka handeln mellan de avtalsslutande parterna, skall den till dem rikta sådana rekommendationer som är ägnade att för- hindra att ställningen utnyttjas på det sättet.

Artikel 3

När det gäller artiklarna 1 och 2 samt de uppgifter som behövs för deras till- lämpning och för de förfaranden som grundas på dessa artiklar, avses med ”företag” varje företag som inom det territorium som omfattas av detta avtal är verksamt inom produktion inom kol- och stålindustrin och varje företag eller agentur som regelmässigt är verksamt inom annan distribution än för- säljning till hushåll eller hantverksindustri.

Artikel 4

Bilaga XIV i avtalet innehåller särskilda bestämmelser för genomförande av de principer som anges i artiklarna 1 och 2. 306

Artike15 Prop. 1991/92: 170 Bilaga 1

EFTA:s övervakningsmyndighet och EG-kommissionen skall säkerställa till- , till EES-lagen lämpningen av de principer som anges i artiklarna 1 och 2 idctta protokoll i överensstämmelse med bestämmelserna för genomförandet av artiklarna 1 och 2 enligt protokoll 21 och bilaga XIV i avtalet.

Artikel 6

Beslut i enskilda ärenden som avses i artiklarna 1 och 2 i detta protokoll skall fattas av EG-konrrnissionen eller EFTA:s övervakningsmyndighet i enlighet med artikel 56 i avtalet.

Artikel 7

Med inriktning på utveckling och upprätthållande av en enhetlig övervak- ning på konkurrensområdet inom hela Europeiska ekonomiska samarbets- området och för att i detta syfte främja enhetlighet i genomförande, tillämp- ning och tolkning av bestämmelserna i detta avtal, skall de behöriga myndig- heterna samarbeta enligt bestämmelserna i protokoll 23.

PROTOKOLL 39 Prop. 1991/92:170 Bilaga 1 " OM ECUN till EES-lagen

Med ”ecu” avses i detta avtal ecun enligt den definition som har fastställts av gemenskapens behöriga myndigheter. I alla rättsakter som det hänvisas till i bilagorna till avtalet skall ”europeiska beräkningsenheter” ersättas med

71 !) ecu .

AVTAL MELLAN EFTA-STATERNA OM Prop. 1991/92: 170 UPPRATTANDE AV EN Bilaga 2 OVERVAKNINGSMYNDIGHET OCH EN DOMSTOL till EES-lagen

REPUBLIKEN FINLAND, REPUBLIKEN ISLAND, FURSTENDÖMET LIECHTENSTEIN, KONUNGARIKET NORGE, SCHWEIZISKA EDSFÖRBUNDET, KONUNGARIKET SVERIGE OCH REPUBLIKEN ÖSTERRIKE,

SOM MED AVSEENDE på EES-avtalet,

BEAKTAR att EFTA-staterna, i enlighet med artikel 1081 i EES-avtalet, skall upprätta en oberoende övervakningsmyndighet (EFTA:s övervak- ningsmyndighet) samt skapa förfaranden liknande dem som finns inom ge- menskapen, liksom förfaranden för att säkerställa att skyldigheterna enligt EES-avtalet uppfylls och för att kontrollera lagenligheten av åtgärder av EFTA:s övervakningsmyndighet på konkurrensområdet,

VIDARE BEAKTAR att EFTA-staterna i enlighet med artikel 1082 i EES- avtalet skall upprätta en domstol för EFTA-staterna,

ERINRAR om målsättningen för de avtalsslutande parterna i EES-avtalet att, med full hänsyn till domstolarnas oberoende ställning, nå och upprätt- hålla en enhetlig tolkning och tillämpning av EES-avtalet samt de bestäm- melser i gemenskapslagstiftningen som i sak återges i det avtalet samt att nå lika behandling av enskilda och företag vad avser de fyra friheterna och konkurrensvillkoren,

UPPREPAR att EFTA:s övervakningsmyndighet och Europeiska gemen- skapernas kommission skall samarbeta, utbyta information och samråda i frågor om övervakning5politik och i enskilda ärenden,

BEAKTAR att ingresserna till rättsakter som antagits med tillämpning av fördragen om upprättande av Europeiska ekonomiska gemenskapen och om Europeiska kol- och stålgemenskapen, i den mån som dessa rättsakter mot- svarar bestämmelserna i protokollen 1—4 och bestämmelserna i de rättsakter som motsvarar dem som är uppräknade i bilagorna I och II till detta avtal, skall vara relevanta i den utsträckning som är nödvändig för en riktig tolk- ning och tillämpning av bestämmelserna i dessa protokoll och bilagor,

EFTERSOM, vid tillämpning av protokollen 1—4 till detta avtal, vederbörlig hänsyn skall tas till rättspraxis och administrativ sedvänja inom Europeiska gemenskapernas kommission från tiden före detta avtals ikraftträdande,

HAR BESLUTAT att ingå följande avtal.

DEL I " Prop. 1991/92:170

_ Bilaga 2 Artikel 1 till EES-lagen I detta avtal avses med

a) ”EES-avtalet” huvuddelen av EES-avtalet, dess protokoll och bila- gor samt de rättsakter som det där hänvisas till,

b) ”EFTA-stat” den avtalsslutande part som är medlem av Europeiska frihandelssammanslutningen samt part i EES-avtalet och i detta av- tal.

Artikel 2

EFTA-staterna skall vidta alla lämpliga åtgärder, både allmänna och sär- skilda, för att säkerställa att de skyldigheter som följer av detta avtal full- görs.

De skall avstå från varje åtgärd som kan äventyra att avtalets mål uppnås.

Artikel 3

1. Utan att föregripa en framtida utveckling av rättspraxis skall bestämmel- serna i protokollen 1—4 och bestämmelserna i de rättsakter som motsvarar dem som är uppräknade i bilagorna I och II i detta avtal, i den mån de i sak är identiska med motsvarande bestämmelser i Fördraget om upprättande av Europeiska ekonomiska gemenskapen och i Fördraget om upprättande av Europeiska kol- och stålgemenskapen samt med rättsakter som antagits med tillämpning av dessa två fördrag, vid deras genomförande och tillämpning tolkas i enlighet med relevanta avgöranden av Europeiska gemenskapernas domstol, vilka meddelats före dagen för undertecknandet av detta avtal.

2. Vid tolkning och tillämpning av EES-avtalet och detta avtal skall EFTA:s övervakningsmyndighet och EFTA-domstolen ta vederbörlig hänsyn till de principer som fastställts genom relevanta avgöranden av Europeiska gemen- skapernas domstol, som meddelats efter dagen för undertecknandet av EES- avtalet och som avser tolkningen av det avtalet eller av sådana bestämmelser i Fördraget om upprättande av Europeiska ekonomiska gemenskapen och i Fördraget om upprättande av Europeiska kol- och stålgemenskapen som i sak är identiska med bestämmelserna i EES-avtalet eller bestämmelserna i protokollen 1—4 och bestämmelserna i de rättsakter som motsvarar dem som finns förtecknade bilagorna I och II till detta avtal.

DEL II Prop. 1991/92: 170 .. B'l 2 EFTA:s OVERVAKNINGSMYNDIGHET tillaEgES-lagen

Artikel 4

En oberoende övervakningsmyndighet för EFTA-staterna, EFTA:s över- vakningsmyndighet, upprättas härmed.

Artikel 5

1. EFTA:s övervakningsmyndighet skall i enlighet med bestämmelserna i detta avtal och i EES-avtalet och i syfte att säkerställa att EES-avtalet funge- rar väl,

3) säkerställa att EFTA-staterna uppfyller sina skyldigheter enligt EES-avtalet och detta avtal,

b) säkerställa att EES-avtalets konkurrensregler tillämpas,

c) övervaka att EES-avtalet tillämpas av de övriga avtalsslutandc par- terna i nämnda avtal.

2. I detta syfte skall EFTA:s övervakningsmyndighet

a) fatta beslut och vidta andra åtgärder i de fall som avses i detta avtal och i EES-avtalet,

b) avfatta rekommendationer, avge yttranden och utfärda meddelan- den eller riktlinjer i frågor som behandlas i EES-avtalet, om det av- talet eller detta avtal uttryckligen föreskriver det eller om EFTA:s övervakningsmyndighet anser det nödvändigt,

c) genomföra samarbete, informationsutbyte och samråd med Euro— peiska gemenskapernas kommission i enlighet med bestämmelserna i detta avtal och i EES-avtalet,

d) fullfölja de uppgifter som, med tillämpning av protokoll 1 till EES- avtalet, följer av de rättsakter som det hänvisas till i bilagorna till det avtalet, enligt vad som närmare anges i protokoll 1 till detta avtal.

Artikel 6

I enlighet med bestämmelserna i detta avtal och i EES-avtalet får EFTA:s övervakningsmyndighet, när den utför de uppgifter som ålagts den, begära in all nödvändig information från EFTA-staternas regeringar och behöriga myndigheter samt från företag eller företagssammanslutningar.

Artikel 7

EFTA:s övervakningsmyndighet skall bestå av sju medlemmar, som skall ut- ses på grundval av deras allmänna duglighet och vilkas oavhängighet inte kan ifrågasättas.

Endast medborgare i EFTA-staterna får vara medlemmar av EFTA:s över- vakningsmyndighet. 311

Artikel8 Prop. 1991/92: 170 Bilaga 2 Medlemmarna av EFTA:s övervakningsmyndighet skall fullgöra sina skyl- _ till EES-lagen digheter under full oavhängighet. Vid fullgörandet av dessa skyldigheter skall de inte vare sig begära eller ta emot instruktioner från någon regering eller något annat organ. De skall avhålla sig från varje handling som är oför- enlig med deras skyldigheter. Varje EFTA-stat förbinder sig att respektera denna princip och att inte söka påverka övervakningsmyndighetens medlem- mar när de utför sina uppgifter.

Medlemmarna av EFTA:s övervakningsmyndighet får inte, under deras äm- betstid, utöva någon annan avlönad eller oavlönad yrkesverksamhet.

De skall när de tillträder avge en högtidlig försäkran att såväl under som ef- ter sin ämbetstid respektera de förpliktelser som följer med ämbetet, särskilt deras skyldighet att efter ämbetstiden iaktta redbarhet och omdöme vid mot- tagande av uppdrag eller förmåner. Om dessa förpliktelser åsidosätts får EFTA-domstolen, på begäran av EFTA:s övervakningsmyndighet, allt efter omständigheterna besluta antingen att den berörda medlemmen skall avsät- tas från ämbetet eller berövas rätten till pension eller andra förmåner i dess ställe.

Artikel 9

Medlemmarna av EFTA:s övervakningsmyndighet skall utses av EFTA-sta- ternas regeringar i samförstånd.

Deras mandattid är fyra år. Mandatet kan förnyas.

Artikel 10

Frånsett vid normala nytillsättningar och vid dödsfall, skall ämbetet för en medlem i EFTA:s övervakningsmyndighet upphöra när medlemmen begär sitt entledigande eller avsätts. För den avgående medlemmens återstående mandattid skall en ersättare utses.

Artikel 11

Om en medlem av EFTA:s övervakningsmyndighet inte längre uppfyller de villkor som krävs för att han skall kunna utföra sina uppgifter eller om han gjort sig skyldig till allvarligt tjänstefel, får EFTA-domstolen på begäran av EFTA:s övervakningsmyndighet avskeda honom.

Artikel 12

Ordföranden i EFTA:s övervakningsmyndighet skall utses bland dess med- lemmar för en period av två år i samförstånd mellan EFTA-staternas rege- ringar.

Artikel 13 Prop. 1991/92: 170 Bilaga 2 EFTA:s övervakningsmyndighet skall själv anta sin arbetsordning. _ till EES-lagen

Artikel 14

EFTA:s övervakningsmyndighet skall utse tjänstemän och andra anställda, så att den kan fungera.

EFTA:s övervakningsmyndighet får konsultera experter eller besluta att till- sätta sådana kommittéer och andra organ som den anser vara nödvändiga för att bistå den med att fullgöra sina uppgifter.

När de fullgör sina skyldigheter, får tjänstemän och andra anställda i EFTA:s övervakningsmyndighet varken begära eller ta emot instruktioner från nå- gon regering eller någon organisation utanför EFTA:s övervakningsmyndig- het.

Medlemmar av EFTA:s övervakningsmyndighet, tjänstemän och övriga an- ställda skall, även efter det att deras uppdrag upphört, vara förpliktade att inte lämna ut upplysningar som omfattas av tystnadsplikt, särskilt uppgifter om företag, deras affärsförbindelser eller deras kostnadsförhållanden.

Artikel 15

EFTA:s övervakningsmyndighet skall fatta beslut med majoriteten av sina medlemmar. Vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst.

I arbetsordningen skall fastställas när beslutsmässighet föreligger.

Artikel 16

Beslut av EFTA:s övervakningsmyndighet skall ange vilka skäl de grundas på.

Artikel 1 7

Om inte annat anges i detta avtal elleri EES-avtalet, skall beslut av EFTA:s övervakningsmyndighet delges dem som de riktar sig till och bli gällande ef- ter en sådan delgivning.

Artikel 18

Beslut av EFTA:s övervakningsmyndighet skall offentliggöras i enlighet med bestämmelserna i detta avtal och i EES-avtalet.

Artikel 19

Beslut av EFTA:s övervakningsmyndighet som medför betalningsskyldighet för andra än stater skall vara verkställbara i enlighet med artikel 110 i EES- avtalet. 313

Artikel 20 Prop. 1991/92: 170 Bilaga 2 Enskilda personer och företag skall ha rätt att skriva till och att tillskrivas av . till EES-lagen EFTA:s övervakningsmyndighet på EFTA-statemas och Europeiska gemen- skapernas alla officiella språk vad gäller anmälningar, ansökningar och klagomål. Detta skall även täcka alla instanser i ett ärende, vare sig detta inletts till följd av anmälan, ansökan eller klagomål eller efter eget initiativ av EFTA:s övervakningsmyndighet.

Artikel 21

EFTA:s övervakningsmyndighet skall varje år offentliggöra en allmän rap- port om sin verksamhet.

DEL III Prop. 1991/92: 170 mmaz EFTA-STATERNAS UPPFYLLANDE AV SINA tm EES—lagen SKYLDIGHETER ENLIGT EES-AVTALET OCH DETTA AVTAL

Artikel 22

För att säkerställa en riktig tillämpning av EES-avtalet skall EFTA:s över- vakningsmyndighet kontrollera hur EFTA-staterna tillämpar bestämmel- serna i EES-avtalet och i detta avtal.

Artikel 23

EFTA:s övervakningsmyndighet skall, i enlighet med artiklarna 22 och 37 i detta avtal samt artiklarna 65.1 och 109 i, och bilaga XVI till EES-avtalet och med förbehåll för bestämmelserna i protokoll 2 till detta avtal, säkerställa att bestämmelserna om upphandling i EES-avtalet tillämpas av EFTA-staterna.

Artikel 24

EFTA:s övervakningsmyndighet skall, i enlighet med artiklarna 49, 61—64 och 109 i, samt protokollen 14, 26, 27, bilagorna XIII, avsnitt I.IV och XV till EES-avtalet och med förbehåll för bestämmelserna i protokoll 3 till detta avtal, genomföra bestämmelserna om statsstöd i EES-avtalet samt säker- ställa att dessa bestämmelser tillämpas av EFTA-statema.

Med tillämpning av artikel 5.2 b skall EFTA:s övervakningsmyndighet, sedan detta avtal har trätt i kraft, i synnerhet anta rättsakter som motsva- rar dem som är uppräknade i bilaga 1.

Artikel 25

EFTA:s övervakningsmyndighet skall, i enlighet med artiklarna 53—60 och 109 i, samt protokollen 21—25 och bilaga XIV till EES-avtalet och med förbe- håll för bestämmelserna i protokoll 4 till detta avtal, förverkliga bestämmel- serna i EES-avtalet om genomförandet av konkurrensregler tillämpliga på företag samt säkerställa att dessa bestämmelser tillämpas.

Med tillämpning av artikel 5.2 b skall EFTA:s övervakningsmyndighet, sedan detta avtal har trätt i kraft, i synnerhet anta rättsakter som motsva- rar dem som är uppräknade i bilaga 11.

Artikel 26

Bestämmelser om samarbete, informationsutbyte och samråd mellan EFTA:s övervakningsmyndighet och Europeiska gemenskapernas kommis- sion om tillämpningen av EES-avtalet finns i artikel 109 samt i artiklarna 58 och 62.2 i, och protokollen 1, 23, 24 och 27 till EES-avtalet.

DEL IV Prop. 1991/92:170

B'l 2 EFTA-DOMSTOLEN tillaEglåS-lagen Artikel 27

En domstol för EFTA-staterna, nedan kallad EFTA-domstolen, upprättas härmed. Den skall fullgöra de uppgifter som följer av bestämmelserna i detta avtal och i EES-avtalet.

Artikel 28

Domstolen skall bestå av sju domare.

Artikel 29

EFTA-domstolen skall sammanträda i plenum. Domstolens beslut skall vara giltiga endast om ett ojämnt antal av dess ledamöter är närvarande. Domstolens beslut skall vara giltiga om fem ledamöter är närvarande. På domstolens begäran får EFTA-staternas regeringar i sam- förstånd bemyndiga domstolen att upprätta avdelningar.

Artikel 30

Domarna skall utses bland personer vilkas oavhängighet inte kan ifrågasät- tas och som i hemlandet uppfyller nödvändiga villkor för utövande av de högsta domarämbetena eller är jurister med allmänt erkända kvalifikationer. De skall utses för sex år av EFTA-staternas regeringar i samförstånd.

En partiell nytillsättning av domarna skall äga rum vart tredje år. Den skall gälla omväxlande tre och fyra domare. De tre domare som skall ersättas efter de första tre åren skall utses genom lottning.

Avgående domare kan utnämnas på nytt.

Domarna skall bland sig välja domstolens ordförande för en tid av tre år. Han kan återväljas.

Artikel 31

Om EFTA:s övervakningsmyndighet anser att en EFTA-stat har misslyckats med att uppfylla en skyldighet enligt EES-avtalet eller detta avtal, skall den, om inte annat föreskrivs i detta avtal, avge ett motiverat yttrande i ärendet efter att ha givit den berörda staten möjlighet att inkomma med sina syn- punkter.

Om den berörda staten inte rättar sig efter yttrandet inom den tid som angi- vits av EFTA:s övervakningsmyndighet, får denna föra ärendet vidare till EFTA-domstolen.

Artikel 32 Prop. 1991/92: 170 Bilaga 2

EFTA-domstolen skall vara behörig att avgöra tvister mellan två eller flera . till EES-lagen EFTA-stater angående tolkningen eller tillämpningen av EES-avtalet, avta- let om en ständig kommitté för EFTA-staterna eller detta avtal.

Artikel 33

De berörda EFTA-staterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att efter- komma EFTA-domstolens domar.

Artikel 34

EFTA-domstolen skall vara behörig att avge rådgivande yttranden angående tolkningen av EES-avtalet.

När en sådan fråga väcks vid en domstol i en EFTA-stat, får den domstolen, om den anser att det är nödvändigt för att döma i saken, begära att EFTA- domstolen avger ett sådant yttrande.

I sin interna lagstiftning kan en EFTA-stat begränsa rätten att begära ett så- dant rådgivande yttrande till domstolar mot vilkas avgöranden det inte finns något rättsmedel enligt nationell lagstiftning.

Artikel 35

EFTA-domstolen skall ha obegränsad behörighet i fråga om påföljder som ålagts av EFTA:s övervakningsmyndighet.

Artikel 36

EFTA-domstolen skall vara behörig att pröva en EFTA-stats talan mot ett beslut av EFTA:s övervakningsmyndighet rörande bristande behörighet, åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, åsidosättande av detta avtal, av EES-avtalet eller av någon bestämmelse som gäller deras tillämpning eller rörande maktmissbruk.

Varje fysisk eller juridisk person får på samma villkor föra talan vid EFTA- domstolen mot ett beslut av EFTA:s övervakningsmyndighet som är riktat till honom eller mot ett beslut riktat till en annan person, om detta direkt och personligen berör honom.

Talan som avses i denna artikel skall anhängiggöras inom två månader från dagen då åtgärden offentliggjorts eller delgivits klaganden eller, om så inte skett, från den dag då denne fick kännedom om åtgärden, allt efter omstän- digheterna.

Om talan är välgrundad, skall beslutet av EFTA:s övervakningsmyndighet förklaras ogiltigt.

Artikel 37 Prop. 1991/92: 170 Om EFTA:s övervakningsmyndighet, i strid med detta avtal eller bestäm- Bilaga 2 melserna i EES-avtalet, underlåter att fatta beslut, får en EFTA-stat anhäng- t'" EES-lagen iggöra talan vid EFTA-domstolen för att få överträdelsen fastslagen.

En sådan talan skall endast tas upp om EFTA:s övervakningsmyndighet dessförinnan anmodats att agera. Om myndigheten inom två månader efter denna anmodan inte tagit ställning, får talan anhängiggöras inom en ytterli- gare frist av två månader.

Varje fysisk eller juridisk person får på de villkor som slagits fast i före- gående stycke föra talan vid EFI'A-domstolen över att EFTA:s övervak- ningsmyndighet har underlåtit att rikta ett beslut till personen i fråga.

Artikel 38

Om ett beslut av EFTA:s övervakningsmyndighet har förklarats ogiltigt, el- ler om det har fastställts att EFTA:s övervakningsmyndighet, i strid med detta avtal eller bestämmelserna i EES-avtalet, underlåtit att agera, skall EFTA:s övervakningsmyndighet vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa domen.

Denna skyldighet skall inte påverka någon skyldighet som kan följa av till- lämpningen av artikel 46 andra stycket.

Artikel 39

Om inte annat föreskrivs i protokoll 7 till detta avtal, skall EFTA-domstolen vara behörig i mål mot EFTA:s övervakningsmyndighet avseende ersättning för skada i enlighet med bestämmelserna i artikel 46 andra stycket.

Artikel 40

Talan som förs vid EFTA-domstolen skall inte hindra verkställighet. EFTA- domstolen får dock, om den anser att omständigheterna så kräver, förordna om uppskov med verkställigheten av den påtalade rättsakten.

Artikel 41

I ärenden som anhängiggj orts vid EFTA-domstolen får denna vidta nödvän- diga interimistiska åtgärder.

DEL V Prop. 1991/92: 170

.. .. B" ALLMANNA BESTAMMELSER OCH tilrllalggSZ la .. - gen SLUTBESTAMMELSER Artikel 42

Protokollen och bilagorna till detta avtal skall utgöra en integrerad del av avtalet.

Artikel 43 1. EFTA-domstolens stadga fastställs i protokoll 5 till detta avtal.

2. EFTA-domstolen skall anta sina procedurregler, som skall godkännas av EFTA-staternas regeringar i samförstånd.

Artikel 44

1. Den rättsliga kapacitet, de privilegier och den immunitet som skall erkän- nas och beviljas av EFTA-staterna vad gäller EFTA:s övervakningsmyndig- het och EFTA-domstolen finns i protokollen 6 och 7 till detta avtal.

2. EFTA:s övervakningsmyndighet och EFTA-domstolen får med rege- ringen i den stat på vars territorium de har sitt säte ingå ett avtal avseende de privilegier och den immunitet som skall erkännas och beviljas i samband härmed.

Artikel 45

EFTA:s övervakningsmyndighets och EFTA—domstolens säte skall faststäl- las av EFTA-staternas regeringar i samförstånd.

Artikel 46

EFTA:s övervakningsmyndighets kontraktsmässiga ansvarighet skall regle- ras av den lag som är tillämplig på avtalet i fråga.

När det är fråga om icke kontraktsmässig ansvarighet, skall EFTA:s över- vakningsmyndighet i enlighet med allmänna rättsprinciper ersätta varje skada som den eller dess anställda har förorsakat under fullgörande av sina uppgifter.

Artikel 47

EFTA-statemas regeringar skall, på förslag av EFTA:s övervakningsmyn- dighet och etter samråd med en kommitté bestående av de parlamentsleda- möter från EFTA-statema som är ledamöter i EES gemensamma parlamen— tarikerkommitté, årligen före den 1 januari i samförstånd upprätta en bud- get f'ör,det nästkommande året samt fördela dessa utgifter mellan EFTA-

staterna.

319 EFTA:s övervakningsmyndighet skall höras innan ett beslut fattas som på ett eller annat sätt medför ändring i dess budgetförslag.

Artikel 48 Prop. 1991/92: 170 Bilaga 2 EFTA-staternas regeringar skall, på förslag av EFTA—domstolen, årligen _ till EES-lagen före den 1 januari gemensamt upprätta en budget för EFTA-domstolen för det nästkommande året samt fördela dessa utgifter mellan sig.

Artikel 49

EFTA-staternas regeringar får, om inte annat föreskrivs i detta avtal, på för- slag av eller efter att ha hört EFTA:s övervakningsmyndighet, i samförstånd ändra huvudavtalet och protokollen 1 4 samt 6 och 7. En sådan ändring skall underställas EFTA-staterna för godtagande och träda i kraft under för- utsättning att den godkänts av alla EFTA-stater. Godtagandeinstrumenten skall deponeras hos Sveriges regering, som skall meddela alla andra EFTA- stater.

Artikel 50

1. Varje EFTA-stat som frånträder EES-avtalet skall upphöra att vara part i detta avtal samma dag som frånträdandet blir gällande.

2. Varje EFTA-stat som ansluter sig till Europeiska gemenskapen skall upp- höra att vara part i detta avtal samma dag som anslutningen blir gällande.

3. cheringarna i de återstående EFTA-staterna skall i samförstånd besluta om de nödvändiga ändringar som skall göras i detta avtal.

Artikel 51

Varje EFTA-stat som ansluter sig till EES-avtalet skall ansluta sig till detta avtal på de villkor och betingelser som får fastställas av EFTA-staterna i samförstånd. Anslutningsinstrumentet skall deponeras hos Sveriges rege- ring, som skall meddela övriga EFTA-stater.

Artikel 52

EFTA-staterna skall underrätta EFTA:s övervakningsmyndighet om de åt- gärder som vidtagits för att genomföra detta avtal.

Artikel 53

1. Detta avtal, som upprättats i ett enda autentiskt exemplar på engelska språket, skall ratificeras av de avtalsslutande parterna i enlighet med deras respektive konstitutionella krav.

Innan detta avtal träder i kraft skall det också upprättas och autentifieras på finska, franska, isländska, italienska, norska, svenska och tyska.

2. Detta avtal skall deponeras hos Sveriges regering, som skall lämna varje EFTA-stat en bestyrkt kopia.

Ratifikationsinstrumenten skall deponeras hos Sveriges regering som skall 320 meddela alla övriga EFTA-stater.

3, Detta avtal träder i kraft den 1 januari 1993 om EES-avtalet träder i kraft Prop. 1991/92: 170 den dagen och under förutsättning att ratifikationsinstrumenten för detta av- Bilaga 2 tal har deponerats av alla EFTA-stater. till EES-lagen

Om EES-avtalet inte träder i kraft den dagen, träder detta avtal i kraft den dag då EES-avtalet träder i kraft eller när alla ratifikationsinstrument för detta avtal har deponerats av alla EFTA-stater, beroende på vilken dag som inträffar senast.

PROTOKOLL 1

OM EFTA:s ÖVERVAKNINGSMYNDIGHETS UPPGIFTER OCH BEFOGENHETER SOM MED TILLÄMPNING AV PROTOKOLL 1 TILL EES— AVTALET FÖLJER AV DE RÄ'ITSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL 1 BILAGORNA TILL DET AVTALET

SOM MED AVSEENDE på EES-avtalet och särskilt protokoll 1 till detta,

SOM BEAKTAR att punkter 4 d och 5 i protokoll 1 till EES-avtalet innehåller hänvisningar till EFTA:s övervakningsmyndighet och till Stän- diga kommittén,

SOM VIDARE BEAKTAR att det i punkt 4 d i protokoll 1 till EES-avtalet hänvisas till förfaranden som upprättats mellan EFTA-staterna.

EFTERSOM det för en riktig tillämpning av de rättsakter som det hänvisas till i bilagorna till EES-avtalet är nödvändigt att bland EFTA-staterna fast- ställa de uppgifter som motsvarar EG-kommissionens uppgifter, som genom tillämpning av protokoll 1 till EES-avtalet skall genomföras antingen av EFTA:s övervakningsmyndighet eller Ständiga kommittén, samt att fast- ställa vilka förfaranden som skall tillämpas mellan EFTA-staterna för detta ändamål.

Artikel 1

1. När de rättsakter som det hänvisas till i bilagorna till EES-avtalet innehål- ler bestämmelser om förfaranden enligt vilka EG-kommissionen

a) underrättar en medlemsstat om huruvida en förebyggande åtgärd el- ler skyddsåtgärd som vidtagits av en medlemsstat var befogad,

b) skall höras av en medlemsstat innan ett undantag eller en awikelse från en bestämmelse i en rättsakt beviljas eller genomförs av staten i fråga,

c) kan, innan ett undantag eller en awikelse från en bestämmelse i en rättsakt beviljas eller genomförs av en medlemsstat, ge sitt samtycke eller bemyndiga staten att göra detta, samt vid behov närmare ange på vilka villkor som tillståndet beviljas eller fastställa detaljerade regler rörande dess tillämpning,

d) skall vid behov samråda med de berörda medlemsstaterna eller de- ras behöriga myndigheter i syfte att bilägga meningsskiljaktigheter och tvister samt, i förekommande fall, föreslå lämpliga lösningar,

e) på det veterinära och fytosanitära området _kan göra eller föranstalta om utvärderingar, undersökningar och

kontroller på platsen,

_ kan ge godkännanden eller liknande, eller avge rekommendatio- ner avseende planering, program, vaccinationer i nödsitu- ationer, högriskområden, m.m. - skall göra förteckningar, såsom förteckningar över experter, god-

Prop. 1991/92:170 Bilaga 2 till EES-lagen

kända områden, godkända gårdar osv., och i förekommande fall Prop. l99l/92: l7C vidarebefordra dem till medlemsstaterna, Bilaga 2 f) på det veterinära området till EES-lagen får vidta lämpliga åtgärder i samband med tvister, g) på området tekniska föreskrifter, standarder, provning och certifie- ring skall underrätta medlemsstaterna om nationella tekniska före— skrifter, som antas överensstämma med de väsentliga säkerhets- kraven och, i förekommande fall, inleda förfaranden när den anser att ett sådant antagande om överensstämmelse måste återkallas, h) på livsmedelsområdet kan besluta om huruvida vissa villkor är uppfyllda, i) på energiområdet — skall genomföra de förfaranden som föreskrivs i gemenskapsrät- ten, j) på området för offentlig upphandling kan begära information från medlemsstaterna eller deras behöriga myndigheter och/eller skall fastställa arten av den tilläggsstatistik som behövs, — kan upprätta förteckningar över de kategorier av verksamheter el- ler tjänster som den anser omfattas av ett undantag, skall fastställa villkoren för meddelanden från upphandlande en— heter om resultaten av ett anbudsförfarande, skall dessa och liknande uppgifter för EFTA-staterna utföras av EFTA:s övervakningsmyndighet i enlighet med de förfaranden som anges i de rättsakter som det hänvisas till.

2. Om EG-kommissionen skulle åläggas andra liknande uppgifter, skall motsvarande uppgifter också fullgöras av EFTA:s övervakningsmyndighet.

Artikel 2

l. EFTA:s övervakningsmyndighet skall ta emot information som en EFTA-stat eller en behörig myndighet i enlighet med EES-reglerna skall lämna den samt vidarebefordra informationen till EG-kommissionen.

2. EFTA:s övervakningsmyndighet skall vidare ta emot motsvarande infor- mation från EG-kommissionen för spridning till EFTA-staterna eller deras behöriga myndigheter.

Artikel 3

När EG-kommissionen, i en rättsakt som det hänvisas till i bilagorna till EES-avtalet som innehåller de förfaranden som beskrivs i artikel 1, skall lämna ett utkast till ett beslut om åtgärd som skall behandlas, eller på annat Sätt bli föremål för samråd, i en EG-kommitté, skall EFTA:s övervaknings- myndighet, i enlighet med motsvarande förfaranden som skall fastställas av Ständiga kommittén, samråda med en eventuell motsvarande kommitté, som upprättats eller utsetts i enlighet med avtalet om en ständig kommitté

3 för EFTA-staterna. 23

Anikel4 Prop. 1991/92: 170 Bilaga 2

EFTA:s övervakningsmyndighet skall, om inte annat överenskoms med EG- _ till EES-lagen

kommissionen, samtidigt med EG-kommissionen på lämpligt sätt upprätta rapporter, utvärderingar eller liknande med avseende på EFTA-staterna i de ärenden som med tillämpning av punkt 5 i protokoll 1 till EES-avtalet följer av de rättsakter som det hänvisas till i bilagorna till det avtalet och som inte direkt har samband med Ständiga kommitténs uppgifter enligt protokoll 1 till avtalet om en ständig kommitté för EFTA-staterna. EFTA:s övervak- ningsmyndighet skall samråda och utbyta synpunkter med EG-kommissio- nen när deras respektive rapporter upprättas, av vilka kopior skall sändas till Gemensamma EES-kommittén.

PROTOKOLL 2 Prop. 1991/92: 170

B'la 2 OM DE UPPGIFTER OCH BEFOGENHETER SOM tiil Egåsjagen

EFTA:s ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET HAR PÅ UPPHANDLINGSOMRÅDET

Artikel 1

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 31 i detta avtal kan EFTA:s övervakningsmyndighet inleda det förfarande som föreliggande artikel före- skriver när den, innan ett avtal har träffats, anser att en klar och konkret överträdelse av bestämmelserna i EES-avtalet på upphandlingsområdet har ägt rum i samband med ett upphandlingsförfarande inom tillämpningsområ- det för de rättsakter som nämns i punkterna 2 och 3 i bilaga XVI i EES- avtalet.

2. EFTA:s övervakningsmyndighet skall underrätta EFTA-staten och den upphandlande enheten som berörs om skälen till varför man anser att en klar och konkret överträdelse ägt rum och begära att rättelse sker.

3. Inom 21 dagar efter mottagande av underrättelsen enligt punkt 2 skall den berörda EFTA—staten till EFTA:s övervakningsmyndighet översända:

a) dess bekräftelse på att överträdelsen rättats, eller b) en motiverad inlaga om varför ingen åtgärd vidtagits, eller

0) ett meddelande om att upphandlingsförfarandet har ställts in tills vi- dare antingen av den upphandlande enheten på eget initiativ eller med stöd av de befogenheter som anges i artikel 2.1.a i den rättsakt som nämns i punkt 5 i bilaga XVI i EES-avtalet.

4. Den motiverade inlagan enligt punkt 3.b i denna artikel kan bland annat grundas på det faktum att den påstådda överträdelsen redan är föremål för rättsligt förfarande eller annan granskning eller översyn enligt artikel 2.8 i den rättsakt som anges i punkt 5 i bilaga XVI i EES-avtalet. I så fall skall EFTA-staten informera EFTA:s övervakningsmyndighet om resultaten av dessa förfaranden så snart de blir kända.

5. När meddelande har lämnats att ett upphandlingsförfarande har ställts in tills vidare enligt punkt 3.c i denna artikel skall EFTA-staten anmäla till EFTA:s övervakningsmyndighet när upphandlingen återupptagits eller an- nat upphandlingsförfarande inletts avseende samma ärende i dess helhet el- ler del därav. Denna anmälan skall bekräfta att den påstådda överträdelsen har rättats eller innefatta en motiverad inlaga om varför rättelse inte vidta- gits.

Artikel 2

1. Senast den 1 januari 1996 skall EFTA:s övervakningsmyndighet tillsam- mans med en rådgivande kommitté, sammansatt av representanter från EFTA-staterna, granska det sätt varpå bestämmelserna i detta protokoll samt bestämmelserna i den rättsakt som anges i punkt 5 i bilaga XVI i 325

EES-avtalet har genomförts och, om så anses nödvändigt, komma med Prop. 1991/92: 170 förslag till ändringar. Till ordförande i denna kommitté skall utses en Bilaga 2 representant från EFTA:s övervakningsmyndighet. till EES-lagen

Ordföranden sammankallar kommittén på eget initiativ eller på begäran av en av dess ledamöter.

2. Senast den 1 mars varje år skall EFTA-staterna till EFTA:s övervaknings- myndighet översända information om granskningsförfarandena på det natio- nella planet under föregående kalenderår. Vad denna information skall in- nehålla fastställs av EFTA:s övervakningsmyndighet i samråd med rådgi- vande kommittén.

PROTOKOLL 3 Prop. 1991/92: 170

B. OM DE UPPGIFTER OCH BEFOGENHETER SOM tilllalååszlagen EFTA:s OVERVAKNINGSMYNDIGHET HAR PÅ STATSSTODSOMRÄDET

Artikel 1

1. EFTA:s övervakningsmyndighet skall i samarbete med EFTA-staterna fortlöpande granska alla stödprogram som förekommer i dessa stater. Den skall till EFTA-staterna lämna förslag till lämpliga åtgärder som krävs med hänsyn till den pågående utvecklingen eller EES-avtalets funktion.

2. Om EFTA:s övervakningsmyndighet, efter att ha gett berörda parter till- fälle att yttra sig, finner att stöd som lämnas av en EFTA-stat eller med me- del från en EFTA-stat inte är förenligt med EES-avtalet med avseende på artikel 61 i EES-avtalet, eller att sådant stöd missbrukas, skall den besluta om att EFTA-staten i fråga skall upphäva eller ändra dessa stödåtgärder inom den tidsfrist som övervakningsmyndigheten fastställer.

Om EFTA-staten i fråga inte rättar sig efter detta beslut inom föreskriven tid får EFTA:s övervakningsmyndighet eller andra berörda EFTA-stater, med avvikelse från artiklarna 31 och 32 i detta avtal, hänskjuta ärendet direkt till EFTA-domstolen.

På ansökan av en EFTA-stat kan EFTA-staterna i samförstånd besluta att stöd som denna stat lämnar eller avser att lämna skall anses vara förenligt med EES-avtalets funktion, med awikelse från bestämmelserna i artikel 61 ' i EES-avtalet, om ett sådant beslut är motiverat på grund av exceptionella omständigheter. Om EFTA:s övervakningsmyndighet beträffande stödet i fråga redan inlett det förfarande som anges i denna punkts första stycke, skall den i de fall staten i fråga har lämnat in en ansökan till EFTA-staterna skjuta upp detta förfarande tills EFTA-staterna i samförstånd har tagit ställ- ning till ansökan.

Om EFTA-staterna inte har tagit ställning till nämnda ansökan inom tre må- nader efter det att den inlämnats, skall EFTA:s övervakningsmyndighet fatta beslut i ärendet.

3. EFTA:s övervakningsmyndighet skall underrättas i så god tid att den kan yttra sig om alla planer på att vidta eller ändra stödåtgärder. Om den anser att någon sådan plan inte är förenlig med EES-avtalet med avseende på arti- kel 61 i EES-avtalet, skall den utan dröjsmål inleda det förfarande som anges i punkt 2. Staten i fråga får inte genomföra åtgärden förrän detta förfarande lett till ett slutgiltigt beslut.

Artikel 2

1. En rådgivande kommitté skall bistå EFTA:s övervakningsmyndighet vid granskningen av stöd som lämnats för transporter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar. Kommittén skall som ordförande ha en representant från EFTA:s övervakningsmyndighet och skall bestå av representanter utnämnda 327

av varje enskild EFTA-stat. Kallelse till kommitténs sammanträden skall Prop. 1991/92: 170 skickas ut minst tio dagar i förväg och innehålla en detaljerad Bilaga 2 dagordning. Denna tid kan dock i brådskande fall förkortas. till EES-lagen

2. Kommittén får granska och lämna synpunkter på samtliga frågor som rör tillämpningen av bestämmelserna i EES-avtalet beträffande stöd inom trans- portsektorn.

3. Kommittén skall hållas underrättad om arten och omfattningen av det stöd som lämnats till transportföretag och, i allmänhet, om alla relevanta de- taljer om sådant stöd, så snart detta anmälts till EFTA:s övervakningsmyn- dighet i enlighet med bestämmelserna i bilaga XIII, avsnitt Liv, i EES-avta- let som reglerar stödåtgärder inom transportsektorn.

PROTOKOLL 4 Prop. 1991/92: 170

B'l 2 OM DE [__JPPGIPTER OCH BEFOGENHETER SOM tiilaEgES_lagen EFTA:s OVERVAKNINGSMYNDIGHET HAR PÅ KONKURRENSOMRÅDET

Innehållsförteckning med hänvisningar till motsvarande EG-rättsakter eller bestämmelser i EES-avtalet

DEL I ALLA/[ÄNNA REGLER

Kapitel I Inledning Kapitel 11 Allmänna procedurregler för tillämpning av artiklarna 53 och 54 i EES-avtalet (jmf. för- ordning nr 17/62)

Kapitel III Form, innehåll och övriga enskildheter beträf— fande ansökningar och anmälningar (jmf. för- ordning nr 27/62)

Kapitel IV Förhör enligt artikel 19.1 och 2 i kapitel II (jmf. förordning nr 99/63)

Kapitel V Preskription av möjligheten att ålägga ekono- miska påföljder enligt transport- och konkur- rensreglerna i kapitel II-IV och VI-XIV och att verkställa sådana påföljder (jmf. förord- ning nr 2988/74)

DEL II TRANSPORT

Kapitel VI Tillämpning av konkurrensregler på transpor- ter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar (jmf. förordning nr 1017/68, artikel 6 och arti- kel 10—31)

Kapitel VII Form, innehåll och övriga enskildheter beträf- fande klagomål enligt artikel 10, ansökningar enligt artikel 12 och anmälningar enligt artikel 14.1 i kapitel VI (jmf. förordning nr 1629/69)

Kapitel VIII Förhör enligt artikel 26.1 i kapitel VI (jmf. förordning nr 1630/69)

Kapitel IX Regler för tillämpning av artiklarna 53 och 54 i EES-avtalet på sjöfarten (jmf. förordning nr 4056/86, avsnitt II)

Kapitel X Anmälningsskyldighet, form, innehåll och öv- riga enskildheter beträffande klagomål, an- sökningar och förhör enligt kapitel IX (jmf. förordning nr 4260/88)

Kapitel XI Proceduren för tillämpning av konkurrensreg- 329

lerna på företag inom luftfartssektorn (jmf. Prop. 1991/922170 förordning nr 3975/87) Bilaga 2

Kapitel XII Form, innehåll och övriga enskildheter beträf— tl" EES-lagen

fande klagomål, ansökningar och förhör enligt kapitel XI, som fastställer proceduren för till- lämpning av konkurrensreglerna på företag inom luftfartssektorn (jmf. förordning nr 4261/88)

DEL III KONTROLL AV KONCENTRATIONER

Kapitel XIII Regler för kontroll av företagskoncentrationer (jmf. förordning nr 4064/89, artikel 6—25)

Kapitel XIV Närmare bestämmelser om anmälningar, tids- frister och förhör beträffande företagskon- centrationer (jmf. förordning nr 2367/90)

DEL IV KOL OCH STÅL

Kapitel XV Bestämmelser tillämpliga på företag på kol- och stålområdet

Avsnitt I Allmänna bestämmelser om avtal och kon- centrationer (jmf. artikel 65.2, styckena 3—5, punkt 3, punkt 4, stycke 2, och punkt 5, artikel 66.2, styckena 2—4, och punkt 4—6 samt artikel 47, 36.1 och 82 i CECA-fördraget)

Avsnitt II Uppgiftsskyldighet (artikel 2.4 i avsnitt 1) (jmf. beslut nr 26/54)

Avsnitt III Preskription av möjligheten att ålägga ekono- miska påföljder enligt protokoll 25 till EES- avtalet och detta kapitel och att verkställa så- dana påföljder (jmf. beslut nr 715/78)

Avsnitt IV Befogenheter för EFTAs övervakningsmyn- dighets tjänstemän och befullmäktigade före- trädare som har till uppgift att genomföra kon- troller enligt bestämmelserna i protokoll 25 till EES-avtalet och i detta kapitel (jmf. beslut nr 379/84)

DEL V ÖVERGÄNGSBESTÄMMELSER OCH ÖVRIGA BESTÄMMELSER

Kapitel XVI Övergångsbestämmelser

Avsnitt I Bestämmelser som är tillämpliga på kapitel II- XII och XV (jmf.artikel 5 o.f. i protokoll 21 330

till EES-avtalet Prop. 1991/92: 170 Bilaga 2

Avsn'tt II Bestämmelser som är tilläm li a å ka itlen . ] p g p p till EES-lagen

XIII och XIV (jmf. artikel 25.2 i förordning nr 4064/89)

DEL I ALLMÄNNA REGLER Epp. 12991/92: 170 1 aga

till EES-lagen KAPITEL I INLEDNING

Artikel 1

Detta protokoll innehåller bestämmelser för genomförandet av EES-avta- lets konkurrensregler som är tillämpliga på företag, särskilt beträffande ge- nomförandet av protokollen 21—25 i avtalet.

Artikel 2

1. Om inte annat anges, är kapitel II-V, XIII och XIV tillämpliga på samt- liga områden som omfattas av EES-avtalet.

2. Kapitlen II-IV skall inte tillämpas på avtal, beslut eller samordnade förfa- randen på transportområdet som har till syfte eller resultat att fastställa transportpriser och -villkor, begränsa eller kontrollera transportutbudet el- ler dela upp transportmarknader. De skall inte heller tillämpas på missbruk av en dominerande ställning, enligt artikel 54 i EES-avtalet, på transportmarknaden. Sådana fall omfattas av kapitlen VI-XII.

3. Kapitlen II-V, XIII och XIV skall inte tillämpas på sådana fall som omfat- tas av kapitel XV enligt de förutsättningar som anges där.

Artikel 3

Kapitel XVI innehåller de övergångsbestämmelser som skall tillämpas be- träffande kapitlen II-XV.

Artikel 4

EFTAs övervakningsmyndighet får i enlighet med artikel 49 i detta avtal till EFTA-staternas regeringar lämna förslag till ändringar i detta protokoll med bilagor.

KAPITEL I__I ALLMÄNNA PROCEDURREGLER Prop. 1991/92: 170 FOR TILLAMPNING AV ARTIKLARNA 53 OCH 54 I Bilaga 2 EES-AVTALET till EES-lagen

Artikel ]

Principbestämmelse

Om inte annat följer av bestämmelserna i artikel 6 i detta kapitel och artikel 3 i kapitel XVI, är sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som aVSes i artikel 53.1 i EES-avtalet samt sådant missbruk av en dominerande ställning på marknaden som avses i artikel 54 i EES-avtalet förbjudna utan att det krävs föregående beslut om detta.

Artikel 2 Icke-ingripandebesked

EFTAS övervakningsmyndighet kan efter ansökan av berörda företag eller företagssammanslutningar fastslå att det på grundval av de omständigheter som har kommit till dess kännedom inte finns anledning för den att ingripa med stöd av artikel 53.1 eller artikel 54 i EES-avtalet mot ett avtal, beslut eller förfarande.

Artikel 3

Åläggande att upphöra med överträdelser

1. Konstaterar EFTAs övervakningsmyndighet, efter ansökan eller på eget initiativ, en överträdelse av bestämmelserna i artikel 53 eller artikel 54 i EES-avtalet, kan den ålägga de berörda företagen eller företagssammanslut- ningarna att upphöra med överträdelsen.

2. Rätt att framställa ansökan om detta har

a) EFTA-stater, b) fysiska eller juridiska personer som åberopar ett legitimt intresse i saken.

3. Om inte annat följer av andra bestämmelser i detta protokoll kan EFTAs övervakningsmyndighet, innan den fattar beslut enligt punkt 1, rikta rekom- mendationer till de berörda företagen eller företagssammanslutningarna för att få dem att upphöra med överträdelsen.

Artikel 4

Anmälan av nya avtal, beslut och förfaranden

1. Sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i artikel 53.1 i EES-avtalet, som har tillkommit efter det att EES-avtalet har trätt i kraft och beträffande vilka parterna önskar åberopa bestämmelserna i artikel 53.3 i EES-avtalet skall anmälas till EFTAS övervakningsmyndighet i enlighet med artikel 56 i EES-avtalet, de regler som anges i artikel 1—3 i protokoll 21 333

och i protokoll 23 till EES-avtalet samt i kapitlen III, VI, VII, IX, X, XI, XII och XV. Så länge en sådan anmälan inte har gjorts, kan beslut om tillämpning av artikel 53.3 inte fattas.

2. Punkt 1 gäller inte avtal, beslut och samordnade förfaranden om

a) endast företag från en och samma EG-medlemsstat eller EFTA-stat är parter och avtalen, besluten eller förfarandena inte berör import eller export mellan avtalsslutandc parter i EES-avtalet,

b) högst två företag är parter och avtalen endast innebär

i)

ii)

att ena partens frihet att bestämma priser eller affärsvillkor be- gränsas vid återförsäljning av varor som denne förvärvat av den andra parten, eller att den som förvärvar eller utnyttjar rättigheter som åtnjuter industriellt rättsskydd — särskilt patent, bruksmönster, mönster eller varumärken — eller den som enligt avtal om överlåtelse el- ler upplåtelse har rätt att använda en tillverkningsmetod eller kunskaper om användning och tillämpning av industriella pro- cesser åläggs begränsningar i utnyttjandet av dessa rättigheter,

e) de endast syftar till

.)

utarbetande eller enhetlig tillämpning av standarder eller ty- per, eller gemensam forskning eller utveckling, eller

specialisering beträffande tillverkningen av produkter, inklu-

sive de avtal som är nödvändiga för att genomföra denna om de produkter som är föremål för specialisering inte inom en väsentlig del av det territorium som omfattas av detta avtal svarar för mer än 15 procent av affärsvolymen för identiska produkter eller produkter som med hänsyn till sina egenska- per, sitt pris och sin användning av konsumenterna uppfattas som likartade, och —om de berörda företagens sammanlagda årsomsättning inte överstiger 200 milj. ecu.

Dessa avtal, beslut och samordnade förfaranden kan anmälas till EFTAs övervakningsmyndighet i enlighet med artikel 56 i EES-avtalet, de regler som anges i artikel 1—3 i protokoll 21 och i protokoll 23 till EES-avtalet samt i kapitlen III, VI, VII, IX, X, XI, XII och XV.

Artikel 5

Anmälan av gällande avtal, beslut och förfaranden

(Se artikel 1 i kapitel XVI)

Artikel 6

Beslut enligt artikel 53.3 i EES-avtalet

1. När EFTAs övervakningsmyndighet meddelar beslut enligt artikel 53.3 i EES-avtalet skall den ange den dag då beslutet träder i kraft. Denna dag skall inte sättas tidigare än dagen för anmälan.

Prop. 1991/921170 Bilaga 2 till EES-lagen

2. Andra meningen i punkt 1 gäller inte sådana avtal, beslut och samord- Prop. 1991/92: 170 nade förfaranden som avses i artikel 4.2 i detta kapitel och artikel 1.2 i kapi- Bilaga 2 tel XVI och inte heller sådana som avses i artikel 1.1 i kapitel XVI och som till EES-lagen

har anmälts inom den tidsfrist som anges där.

Artikel 7

Särskilda bestämmelser om befintliga avtal, beslut och förfaranden

(Se artikel 3 i kapitel XVI)

Artikel 8

Giltighetstid för och återkallande av beslut enligt artikel 53.3

1. Beslut enligt artikel 53.3 i EES-avtalet ges för en bestämd period och kan förenas med villkor och ålägganden.

2. Beslut kan på ansökan förnyas, om villkoren i artikel 53.3 i EES-avtalet fortfarande är uppfyllda.

3. EFTAs övervakningsmyndighet kan återkalla eller ändra sitt beslut eller förbjuda parterna att vidta vissa åtgärder

a) om de faktiska förhållanden som låg till grund för beslutet ändras i något väsentligt avseende,

b) om parterna åsidosätter ett åläggande som har förenats med beslu- tet,

c) om beslutet grundar sig på oriktiga uppgifter eller har utverkats på ett bedrägligt sätt, eller

d) om parterna missbrukar undantag från bestämmelsen i artikel 53.1 i EES-avtalet som har beviljats dem genom beslutet.

I fall enligt b, c och d kan beslutet återkallas med retroaktiv verkan.

Artikel 9 Behörighet

1. Med förbehåll för EFTA-domstolens prövning av beslutet enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och tillämpliga bestämmelser i föreliggande avtal är EFTAs övervakningsmyndighet ensam behörig att i enlighet med de villkor som anges i artikel 56 i EES-avtalet förklara med stöd av artikel 53.3 i EES- avtalet att bestämmelserna i artikel 53.1 inte är tillämpliga.

2. EFTAs övervakningsmyndighet är behörig att tillämpa artiklarna 53.1 och 54 i EES-avtalet, även om de tidsfrister för anmälan som anges i artik- larna 1.1 och 3.2 i kapitel XVI inte har löpt ut.

Hänvisningar till PS6

3. Så länge EFTAs övervakningsmyndighet inte har inlett ett förfarande en- ligt artiklarna 2, 3 eller 6, är myndigheterna i de berörda EFTA-statema allt— 335

jämt behöriga att tillämpa artiklarna 53.1 och 54, även om de tidsfrister för Prop. 1991/ 92: 170 anmälan som anges i artiklarna 1.1 och 3.2 i kapitel XVI inte har löpt ut. Bilaga 2

till EES-lagen Artikel 10

Samverkan med EFTA-staternas myndigheter

1. EFTAs övervakningsmyndighet skall utan dröjsmål till EFTA-staternas behöriga myndigheter översända kopior av ansökningar och anmälningar samt även av de viktigaste handlingarna som tillställs EFTAs övervaknings- myndighet för att överträdelser av artikel 53 eller 54 i EES-avtalet skall kunna konstateras eller för att negativattest eller beslut om tillämpning av artikel 53.3 skall kunna erhållas.

EFTAs övervakningsmyndighet skall utan dröjsmål till EFTA-staternas be- höriga myndigheter översända kopior av anmälningar, klagomål och uppgif- ter om inledande av förfaranden på eget initiativ som den har mottagit från EG-kommissionen enligt artiklarna 2 och 10 i protokoll 23 till EES-avtalet.

EFTAs övervakningsmyndighet skall utan dröjsmål till EFTA-staternas be- höriga myndigheter översända kopior av handlingar som den har mottagit från EG-kommissionen enligt artikel 7 i protokoll 23 till EES-avtalet.

2. EFTAs övervakningsmyndighet skall vidta åtgärder enligt punkt 1, första stycket, i nära och ständig samverkan med EFTA-staternas behöriga myn- digheter, som har rätt att framföra sina synpunkter på dessa åtgärder.

3. Samråd skall ske med en Rådgivande kommitté för kartell- och monopol- frågor före beslut som följer på åtgärder enligt punkt 1 samt beslut om att förnya, ändra eller återkalla beslut enligt artikel 53.3 i EES-avtalet.

Samråd skall ske med Rådgivande kommittén innan ett sådant förslag som avses i artikel 22 läggs fram.

4. Rådgivande kommittén skall vara sammansatt av tjänstemän som är sak- kunniga i kartell- och monopolfrågor. Varje EFTA—stat skall utse en tjänste- man som representant, som vid förhinder kan ersättas av en annan tjänste- man.

EG-kommissionen och EG-medlemsstaterna skall ha rätt att närvara vid Rådgivande kommitténs sammanträden och att framföra sina synpunkter där. Deras representanter skall dock inte ha rösträtt.

5. Samrådet skall äga rum vid ett gemensamt sammanträde som samman- kallas av EFTAs övervakningsmyndighet och som hålls tidigast 14 dagar ef- ter det att kallelse har skett. Till kallelsen skall fogas en redogörelse för varje ärende som skall behandlas, med uppgift om de viktigaste handling- arna samt ett preliminärt utkast till beslut.

Med hänsyn till det deltagande som avses i punkt 4, andra stycket, skall EG- kommissionen erhålla en inbjudan till sammanträdet samt den information som avses i artikel 6 i protokoll 23 till EES-avtalet.

6. Rådgivande kommittén kan avge ett yttrande även om en del ledamöter 336

eller deras ersättare inte är närvarande. En redogörelse för resultatet av Prop. 1991/92: 170 överläggningarna skall bifogas utkastet till beslut. Redogörelsen skall inte Bilaga 2 offentliggöras. till EES-lagen

Artikel 11 Begäran om upplysningar

1. Vid fullgörandet av de uppgifter som EFTAs övervakningsmyndighet har tilldelats genom artiklarna 55 och 58 i EES-avtalet, genom bestämmelserna i protokoll 23 och bilaga XIV till EES-avtalet eller genom bestämmelserna i detta kapitel får EFTAs övervakningsmyndighet inhämta alla nödvändiga upplysningar hos EFTA-staternas regeringar och behöriga myndigheter samt hos företag och företagssammanslutningar.

2. När EFTAs övervakningsmyndighet riktar en begäran om upplysningar till ett företag eller en företagssammanslutning, skall den samtidigt sända en kopia av denna begäran till den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium företaget eller företagssammanslutningen har sitt säte.

3. I sin begäran skall EFTAs övervakningsmyndighet ange den rättsliga grunden för och syftet med begäran samt de påföljder som avses i artikel 15 .1 b om oriktiga uppgifter lämnas.

4. Skyldiga att lämna de begärda upplysningarna är företagens ägare eller deras företrädare och, när det gäller juridiska personer och bolag, eller sam- manslutningar som inte är juridiska personer, de som är utsedda att före— träda dessa enligt lag eller stadgar.

5. Om ett företag eller en företagssammanslutning inte lämnar de begärda upplysningarna inom den tidsfrist som har fastställts av EFTAs övervak- ningsmyndighet eller lämnar ofullständiga uppgifter, skall EFTAs övervak- ningsmyndighet begära upplysningarna genom beslut. I beslutet skall anges vilka upplysningar som begärs, fastställas en lämplig tidsfrist inom vilken upplysningarna skall lämnas och anges de påföljder som avses i artiklarna 15.1 b och 16.1c samt upplysas om rätten att enligt artikel 108.2 i EES-avta- let och de tillämpliga bestämmelserna i föreliggande avtal, särskilt artikel 35, föra talan mot beslutet vid EFTA-domstolen.

6. EFTAs övervakningsmyndighet skall samtidigt sända en kopia av sitt be- slut till den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium företaget eller företagssammanslutningen har sitt säte.

Artikel 12

Utredning av branscher

1. Om inom en bransch utvecklingen av handeln, prisrörelser, prisstelhet el- ler andra omständigheter tyder på att konkurrensen inom det territorium som omfattas av EES-avtalet är begränsad eller snedvriden i branschen i fråga, kan EFTAs övervakningsmyndighet i enlighet med bestämmelserna i protokoll 23 till EES-avtalet besluta att företa en allmän utredning och i sam- 337 22 Riksdagen 1991/92. ] sam/. Nr [70. Bilaga 1

band därmed begära att företagen i denna bransch lämnar de upplysningar Prop. 1991/ 92: 170 som är nödvändiga för att förverkliga de principer som är uppställda i artik- Bilaga 2 larna 53 och 54 i EES-avtalet och för att fullgöra de uppgifter som har anför- till EES-lagen trotts EFTAs övervakningsmyndighet.

2. EFTAs övervakningsmyndighet kan Särskilt begära att alla företag och företagsgrupper inom den berörda branschen informerar den om samtliga avtal, beslut och samordnade förfaranden som i enlighet med artikel 4.2 i detta kapitel och artikel 1.2 i kapitel XVI är undantagna från anmälnings- skyldighet.

3. När EFTAs övervakningsmyndighet företar utredningar enligt punkt 2, skall den även begära att företag eller företagsgrupper, vars storlek tyder på att de har en dominerande ställning på det territorium som omfattas av EES- avtalet eller på en väsentlig del av det, lämnar de uppgifter om företagens struktur och beteende som är nödvändiga för att bedöma deras ställning mot bakgrund av bestämmelserna i artikel 54 i EES-avtalet.

4. Artiklarna 10.3—6, 11, 13 och 14 äger motsvarande tillämpning.

Artikel 13

Undersökningar genomförda av EFTA-staternas myndigheter

1. På begäran av EFTAs övervakningsmyndighet skall EFTA-staternas be- höriga myndigheter genomföra de undersökningar som EFTAs övervak- ningsmyndighet anser påkallade enligt artikel 14.1 eller som den har beslutat om enligt artikel 14.3. De tjänstemän hos EFTA-staternas behöriga myn- digheter som har till uppgift att genomföra undersökningarna skall utöva sina befogenheter efter företeende av en skriftlig fullmakt utfärdad av den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium undersök- ningen skall genomföras. Fullmakten skall ange föremålet för och syftet med undersökningen.

2. På begäran av EFTAs övervakningsmyndighet eller den behöriga myn- digheten i den EFTA-stat inom vars territorium undersökningen skall ge- nomföras kan EFTAs övervakningsmyndighets tjänstemän biträda myndig- hetens tjänstemän vid fullgörandet av deras uppgifter.

Artikel 14

EFTAs övervakningsmyndighets befogenheter vid undersökningar

1. Vid fullgörandet av de uppgifter som EFTAs övervakningsmyndighet har tilldelats genom artiklarna 55 och 58 i EES-avtalet, genom bestämmelserna i protokoll 23 och bilaga XIV till EES-avtalet eller genom bestämmelserna i detta kapitel får den genomföra alla nödvändiga undersökningar hos företag och företagssammanslutningar inom en EFTA-stats territorium. För detta ändamål har de av EFTAs övervakningsmyndighet bemyndigade tjänste- männen befogenhet

a) att granska böcker och andra affärshandlingar, 338

b) att göra kopior av eller utdrag ur böcker och affärshandlingar, Prop. 1991/92: 1 70

c) att begära muntliga förklaringar på platsen, Bilaga 2 d) att få tillträde till företagens samtliga lokaler, markområden och till EES-lagen transportmedel.

2. De tjänstemän som av EFTAs övervakningsmyndighet har fått i uppdrag att genomföra undersökningarna skall utöva sina befogenheter efter före- teende av skriftlig fullmakt, som anger föremålet för och syftet med under- sökningen samt de påföljder som avses i artikel 15.1 e för det fall att begärda böcker eller andra affärshandlingar inte framläggs på ett fullständigt sätt. EFTAs övervakningsmyndighet skall i god tid före undersökningen under- rätta den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium un- dersökningen skall genomföras om undersökningsuppdraget samt om de be- myndigade tjänstemännens identitet. EFTAs övervakningsmyndighet skall också utfärda sådant bemyndigande för de representanter för EG-kommis- sionen som skall delta i undersökningen enligt artikel 8.4 i protokoll 23 till EES-avtalet

3. Företag och företagssarrunanslutningar är skyldiga att underkasta sig de undersökningar som EFTAs övervakningsmyndighet har beslutat om. I be- slutet skall anges föremålet för och syftet med undersökningen, fastställas när den skall börja och anges de påföljder som avses i artiklarna 15.1c och 16.1 (1 samt upplysas om rätten att enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och de tillämpliga bestämmelserna i föreliggande avtal, särskilt artikel 35, föra talan mot beslutet vid EFTA-domstolen.

4. EFTAs övervakningsmyndighet skall fatta beslut enligt punkt 3 efter att ha samrått med den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars terri- torium undersökningen skall genomföras.

5. Tjänstemännen hos den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium undersökningen skall genomföras kan, på begäran av myn- digheten eller EFTAs övervakningsmyndighet, hjälpa EFTAs övervaknings- myndighets tjänstemän vid fullgörandet av deras uppgifter.

6. Om ett företag motsätter sig en undersökning som har beslutats med stöd av denna artikel, skall den berörda EFTA-staten lämna de av EFTAs över- vakningsmyndighet bemyndigade tjänstemännen den hjälp som behövs för att de skall kunna utföra sitt undersökningsuppdrag.

7. För detta ändamål skall EFTA-staterna, efter samråd med EFTAs över- vakningsmyndighet vidta nödvändiga åtgärder inom sex månader efter det att EES-avtalet har trätt i kraft.

Artikel 15

Böter

1. EFTAs övervakningsmyndighet kan ålägga företag eller företagssam- manslutningar böter om lägst 100 och högst 5 000 ecu, om de uppsåtligen

eller av oaktsamhet 339

a) lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter i en ansökan enligt arti- Prop. 199 l / 92: 170 kel 2 eller i en anmälan enligt artikel 4 i detta kapitel eller artikel 1 Bilaga 2 i kapitel XVI, eller till EES-lagen b) lämnar oriktiga uppgifter till svar på en begäran enligt artiklarna 11.3, 11.5 eller 12 eller inte lämnar en uppgift inom den tidsfrist som har fastställts genom beslut enligt artikel 11.5, eller c) vid undersökningar som genomförs enligt artikel 13 eller 14 framläg- ger begärda böcker eller andra affärshandlingar på ett ofullständigt sätt eller inte underkastar sig en undersökning som har beslutats en- ligt artikel 14.3.

2. EFTAs övervakningsmyndighet kan ålägga företag och företagssamman- slutningar böter om lägst 1 000 och högst 1 000 000 ecu, eller ett högre be- lopp som dock inte får överstiga tio procent av föregående räkenskapsårs omsättning för varje företag som har deltagit i överträdelsen, om de uppsåtli- gen eller av oaktsamhet _

a) överträder bestämmelserna i artikel 53.1 eller artikel 54 i EES-avta- let, eller

b) åsidosätter ett åläggande som har beslutats med stöd av artikel 8.1.

När bötesbeloppet fastställs skall hänsyn tas både till överträdelsens svårig- hetsgrad och till dess varaktighet.

3. Artikel 10.3—6 är tillämplig.

4. Beslut fattade med stöd av punkterna 1 och 2 har inte straffrättslig karak- tär.

5. Böter enligt punkt 2a kan inte åläggas för åtgärder

a) som har vidtagits efter anmälan till EFTAs övervakningsmyndighet och före dess beslut om tillämpning av artikel 53.3 i EES-avtalet, förutsatt att åtgärderna ligger inom ramen för den verksamhet som har beskrivits i anmälan,

b) som har vidtagits före anmälan inom ramen för sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som föreligger när EES-avtalet träder ikraft, förutsatt att denna anmälan har gjorts inom de tidsfrister som anges i artikel 1.1 och artikel 3.2 i kapitel XVI.

6. Bestämmelserna i punkt 5 är inte tillämpliga när EFTAs övervaknings- myndighet har meddelat de berörda företagen att den efter preliminär un- dersökning anser att artikel 53.1 i EES-avtalet är tillämplig och att det inte finns skäl att tillämpa artikel 53.3.

Artikel 16 Viten

1. EFTAs övervakningsmyndighet kan genom beslut förelägga företag eller företagssammanslutningar viten om lägst 50 och högst 1 000 ecu om dagen, räknat från den dag som anges i beslutet, för att förmå dessa

a) att upphöra med en överträdelse av artikel 53 eller 54 i EES-avtalet Prop. 1991/92: 170 i överensstämmelse med EFTAs övervakningsmyndighets beslut en— Bilaga 2 ligt artikel 3 i detta kapitel, till EES-lagen

b) att upphöra med varje åtgärd som har förbjudits enligt artikel 8.3,

e) att på ett fullständigt och riktigt sätt lämna upplysningar som EFTAs övervakningsmyndighet har begärt genom beslut enligt artikel 11.5,

d) att underkasta sig en sådan undersökning som EFTAs övervaknings- myndighet har beslutat om enligt artikel 14.3.

2. Om företag eller företagssammanslutningar har fullgjort skyldigheten för vars uppfyllande vitet har förelagts, kan EFTAs övervakningsmyndighet fastställa det slutliga vitet till ett belopp som är lägre än det som skulle ha följt av det ursprungliga beslutet.

3. Artikel 10.3—6 är tillämplig.

Artikel 1 7 EFTA-domstolens prövning

EFTA-domstolen har enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och de tillämpliga be- stämmelserna i föreliggande avtal oinskränkt prövningsrätt, på det sätt som anges i artikel 35 i föreliggande avtal, att avgöra överklaganden av beslut genom vilka EFTAs övervakningsmyndighet har fastställt böter eller viten. Domstolen kan upphäva, sätta ned eller höja ålagda böter eller viten.

Artikel 18 Ecu

Vid tillämpning av artiklarna 15—17 skall med ecu förstås ecun såsom den har definierats av Europeiska gemenskapernas behöriga myndigheter.

Artikel 19

Förhör med parterna och tredje man

1. Innan EFTAs övervakningsmyndighet fattar beslut enligt artiklarna 2, 3, 6, 8, 15 och 16 i detta kapitel och artikel 3 i kapitel XVI skall den lämna de berörda företagen och företagssammanslutningarna tillfälle att yttra sig över dess anmärkningar.

2. Om EFTAs övervakningsmyndighet eller EFTA-staternas behöriga myn- digheter anser det nödvändigt, kan de även höra andra fysiska eller juridiska personer. Begäran från sådana personer att få yttra sig skall bifallas, om de kan påvisa ett tillräckligt intresse i saken.

3. Om EFTAs övervakningsmyndighet avser att utfärda icke-ingripandebe- sked med stöd av artikel 2 eller meddela beslut med stöd av artikel 53.3 i EES-avtalet, skall den offentliggöra ansökan eller anmälan i sammandrag och lämna berörd tredje man tillfälle att framföra sina synpunkter inom den tidsfrist som EFTAs övervakningsmyndighet fastställer och som inte skall 341

understiga en månad. Vid offentliggörandet skall hänsyn tas till företagens Prop. 1991/92: 170 legitima intresse av att deras affärshemligheter skyddas. Bilaga 2 till EES-lagen

Artikel 20

Sekretess

1. Om inte annat följer av artikel 9.3 i protokoll 23, får upplysningar som har inhämtats med stöd av artikel 11—14 i detta kapitel eller artikel 57 i EES- avtalet samt protokoll 23 till avtalet endast användas för det med begäran eller undersökningen avsedda ändamålet.

2. Om inte annat följer av artiklarna 19 och 21, får EFTAs övervaknings- myndighet och EFTA—staternas behöriga myndigheter samt dessas tjänste- män och övriga anställda inte avslöja upplysningar som de har inhämtat med stöd av detta protokoll eller artikel 57 i EES-avtalet samt protokoll 23 till avtalet och som är av sådant slag att de omfattas av sekretess. Denna skyl- dighet skall gälla även representanter för EG-kommissionen och de EG- medlemsstater som deltar i Rådgivande kommittén enligt artikel 10.4 och i förhör enligt artikel 8.2 i kapitel IV.

3. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 skall inte utgöra hinder för offentlig- görande av allmän information eller undersökningar som inte innehåller uppgifter om enskilda företag eller företagssammanslutningar.

Artikel 21 Offentliggörande av beslut

1. EFTAs övervakningsmyndighet skall offentliggöra de beslut den fattar enligt artiklarna 2, 3, 6, och 8 i detta kapitel och artikel 3 i kapitel XVI.

2. I offentliggörandet skall anges de berörda parternas namn och huvuddra- gen av beslutet. Därvid skall hänsyn tas till företagens legitima intresse av att deras affärshemligheter skyddas.

Artikel 22

Särskild bestämmelse

EFTAs övervakningsmyndighet får förelägga EFTA-statema, för samråd inom Ständiga kommittén enligt artikel 2 i avtalet om EFTA-staternas Stän- diga kommitté, förslag om att med stöd av artikel 53.3 i EES-avtalet undanta vissa grupper av avtal, beslut och samordnade förfaranden från förbudet i artikel 53.1 i nämnda avtal.

KAPITEL III FORM, INNEHÅLL OCH ÖVRIGA Prop. 1991/92: 170 ENSKILDHETER BETRÄFFANDE ANSOKNINGAR Bilaga 2 OCH ANMÄLNINGAR till EES-lagen

Artikel ]

Personer som är berättigade att inlämna ansökningar och anmälningar

1. Varje företag som deltar i sådana avtal, beslut eller förfaranden som avses i artiklarna 53 och 54 i EES-avtalet får inlämna en ansökan enligt artikel 2 i kapitel II eller en anmälan enligt artikel 4 i kapitel 11 och artikel 1 i kapitel XVI. Om ansökan eller anmälan inlämnas av några av de berörda företagen, men inte av alla, skall de underrätta de övriga företagen om detta.

2. Om ansökningar eller anmälningar enligt artiklarna 2, 3.1, 3.2b och 4 i kapitel II och artikel 1 i kapitel XVI undertecknas av företrädare för företag, företagssammanslutningar eller fysiska eller juridiska personer, skall de förete skriftlig fullmakt.

3. Vid gemensamma ansökningar eller anmälningar bör en gemensam före- trädare utses.

Artikel 2

Inlämnande av ansökningar och anmälningar

1. Varje ansökan och anmälan skall inlämnas till EFTAs övervakningsmyn- dighet i nio exemplar.

2. De bifogade handlingarna skall vara antingen original eller kopior. Ko- piornas överensstämmelse med originalen skall bestyrkas.

3. Ansökningar och anmälningar skall vara avfattade på ett av EFTA-stater- nas eller Europeiska gemenskapens officiella språk. Övriga handlingar skall lämnas in på originalspråket. Om originalspråket inte är något av EFTA- staternas eller Europeiska gemenskapens officiella språk, skall en översätt- ning till ett av dessa språk bifogas.

Artikel 3

Giltighetsdatum för ansökningar och anmälningar

Datum för ansökan eller anmälan skall, om inte annat följer av artikel 11 i protokoll 23 till EES-avtalet, vara den dag när den inkommer till EFTAs övervakningsmyndighet. Om ansökan eller anmälan skickas med rekom- menderat brev, skall den dock anses ha inkommit den dag som framgår av avsändningsortens poststämpel.

Artikel 4

Innehållet i ansökningar och anmälningar

1. Ansökningar enligt artikel 2 i kapitel II som avser tillämpligheten av arti- kel 53.1 i EES-avtalet samt anmälningar enligt artikel 4 i kapitel ll eller arti- 343

kel 1.2 i kapitel XVI skall inlämnas på de formulär som för detta ändamål Prop. 1991/92: 170 utfärdas av EFTA-staternas regeringar enligt gemensam överenskommelse Bilaga 2 eller av EG-kommissionen och som framgår av bilaga 1. till EES-lagen

2. Ansökningarna och anmälningarna skall innehålla de uppgifter som be- gärs i formulären.

3. Flera deltagande företag får göra ansökan eller anmälan på ett enda for- mulär.

4. Ansökningar enligt artikel 2 i kapitel 11 som avser tillämpligheten av arti- kel 54 i EES-avtalet skall innehålla en fullständig redogörelse för förhållan- dena och Skall särskilt ange förfarandet i fråga samt företagets eller företa- gens ställning inom det territorium som omfattas av EES-avtalet, eller en väsentlig del av det, beträffande de varor eller tjänster som omfattas av för- farandet. De formulär som för detta ändamål utfärdas av EFTA-staternas regeringar enligt gemensam överenskommelse eller av EG-kommissionen, och som framgår av bilaga 1, kan användas.

Artikel 5

Särskild bestämmelse

EFTAs övervakningsmyndighet får i enlighet med bestämmelserna i artikel 49 i detta avtal förelägga EFTA-staternas regeringar förslag om formulär och kompletterande anmärkningar.

KAPITEL IV FÖRHÖR ENLIGT ARTIKEL 19.1 OCH Prop. 1991/92: 170 2 I KAPITEL II Bilaga 2

till EES-lagen Artikel 1

Innan EFTAs övervakningsmyndighet samråder med Rådgivande kommit- tén för kartell- och monopolfrågor skall den hålla ett förhör enligt artikel 19.1 i kapitel II.

Artikel 2

1. EFTAs övervakningsmyndighet skall skriftligt meddela företag och före- tagssammanslutningar de anmärkningar som har framställts mot dem. Med- delandet skall tillställas vart och ett av dem eller ett gemensamt ombud som de har utsett.

2. EFTAs övervakningsmyndighet kan meddela parterna genom kungörelse i EES-delen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning, om omstän- digheterna i ärendet motiverar detta, särskilt om meddelandet Skall riktas till flera företag och inget gemensamt ombud har utsetts. I kungörelsen skall hänsyn tas till företagens legitima intresse av att deras affärshemligheter

skyddas.

3. Böter eller viten kan åläggas företag eller företagssammanslutningar en- dast om anmärkningarna har meddelats på det sätt som anges i punkt 1.

4. Då EFTAs övervakningsmyndighet meddelar anmärkningar skall den fastställa en tidsfrist inom vilken företagen och företagssammanslutningarna kan framföra sina synpunkter till EFTAs övervakningsmyndighet.

Artikel 3

1. Företag och företagssammanslutningar skall inom den fastställda tidsfris- ten skriftligt framföra sina synpunkter på de anmärkningar som har fram- ställts mot dem.

2. De får i sina skriftliga yttranden anföra alla omständigheter som är av betydelse för deras försvar.

3. De får bifoga alla handlingar som behövs för att styrka de åberopade om- ständigheterna. De får även föreslå att EFTAs övervakningsmyndighet hör personer som kan bekräfta dessa omständigheter.

Artikel 4

EFTAs övervakningsmyndighet skall i sina beslut endast ta upp sådana an- märkningar mot företag och företagssammanslutningar beträffande vilka dessa har haft tillfälle att yttra sig.

Artikel 5

Om fysiska eller juridiska personer som kan påvisa ett tillräckligt intresse i 345 saken begär att få yttra sig enligt artikel 19.2 i kapitel II, skall EFTAs över-

vakningsmyndighet lämna dem tillfälle att yttra sig Skriftligt inom den tids- Prop. 1991/92: l70 frist som den fastställer. Bilaga 2 till EES-lagen

A rtikel 6

Om EFTAs övervakningsmyndighet, efter att ha mottagit en ansökan enligt artikel 3.2 i kapitel 11, anser att det på grundval av den information som den har tillgång till inte finns tillräckligt underlag för att bifalla ansökan, skall den meddela sökandena sina skäl och fastställa en tidsfrist inom vilken de får inkomma med ytterligare skriftliga synpunkter.

Artikel 7

1. EFTAs övervakningsmyndighet skall lämna personer, som i sina skriftliga yttranden begärt att få framföra sina synpunkter muntligt, tillfälle "att göra detta, om de kan påvisa ett tillräckligt intresse i saken eller om EFTAs över- vakningsmyndighet avser att ålägga dem böter eller viten.

2. EFTAs övervakningsmyndighet kan även lämna varje annan person till- fälle att muntligt framföra sina synpunkter.

Artikel 8

1. EFTAs övervakningsmyndighet skall kalla de personer som skall höras att infinna sig vid den tidpunkt som den bestämmer.

2. Den skall genast översända en kopia av kallelsen till EFTA-staternas be- höriga myndigheter, som kan utse en tjänsteman att delta i förhöret. EFTAs övervakningsmyndighet skall även bjuda in EG-kommissionen att låta sig representeras vid förhöret. Inbjudan skall även omfatta EG-medlemssta- terna.

Artikel 9

1. Förhören skall ledas av de personer som EFTAs övervakningsmyndighet utser för detta ändamål.

2. Personer som kallas att närvara skall infinna sig personligen eller genom sina juridiska ombud eller stadgeenliga ställföreträdare. Företag och före- tagssammanslutningar kan dessutom företrädas av ett vederbörligen befull- mäktigat ombud som har utsetts bland deras ordinarie personal.

Personer som hörs av EFTAs övervakningsmyndighet kan biträdas av advo- kater eller akademiska lärare som har rätt att föra talan vid EFTA-domsto- len eller av andra kvalificerade personer.

3. Förhören skall inte vara offentliga. Personerna skall höras enskilt eller i närvaro av andra personer som har kallats. I det senare fallet skall hänsyn tas till företagens legitima intresse av att deras affärshemligheter skyddas.

4. Det väsentliga innehållet i de yttranden som avges av varje person som hörs skall antecknas i ett protokoll som skall läsas och godkännas av honom. 346

Artikel 10 Prop. 1991/92: 170 Bilaga 2

Med förbehåll för bestämmelserna i artikel 2.2 skall meddelanden och kallel- _ tlll EES-lagen ser från EFTAs övervakningsmyndighet skickas till mottagarna i rekommen- derat brev med mottagningsbevis eller överlämnas till dem mot kvitto.

Artikel 11

1. När EFTAs övervakningsmyndighet fastställer de tidsfrister som anges i artiklarna 2, 5 och 6 skall den ta hänsyn till den tid som behövs för att förbe- reda yttranden och till om ärendet är av brådskande natur. Tidsfristen skall inte understiga två veckor och skall kunna förlängas.

2. När tidsfristerna fastställs skall inte den dag inräknas då handlingen har tagits emot eller getts in.

3. Skriftliga yttranden skall inkomma till EFTAs övervakningsmyndighet el- ler vara avsända i rekommenderat brev före tidsfristens utgång. Infaller tidsfristens sista dag på en söndag eller helgdag, skall den förlängas till ut- gången av påföljande arbetsdag. Vid beräkningen av den förlängda tidsfris- ten skall hänsyn tas, när det gäller dagen för mottagandet av skriftliga yttran- den, till de helgdagar som anges i bilaga 2 till detta protokoll och när det gäller avsändningsdagen till de lagstadgade helgdagarna i avsändningslan- det.

KAPITEL v PRESKRIPTION AV MÖJLIGHETEN Prop. 1991/92: 170 ATT ÅLÄGGA EKONOMISKA PÅFÖLJDER ENLIGT Bilaga 2 TRANSPORT- OCH KONKURRENSREGLERNA I till EES-lagen KAPITLEN II-IV OCH VI-XIV OCH ATT VERKSTÄLLA

SÅDANA PÅFÖLIDER

Artikel 1 Preskription av möjligheten att ålägga påföljd

1. Följande preskriptionstider gäller EFTAs övervakningsmyndighets befo- genhet att ålägga böter eller viten för överträdelser av transport- och kon- kurrensreglema i EES-avtalet:

a) tre år vid överträdelser av bestämmelser om företags eller företags- sammanslutningars ansökningar eller anmälningar, begäran om upplysningar eller genomförande av undersökningar,

b) fem år vid övriga överträdelser.

2. Preskriptionstiden skall räknas från den dag när överträdelsen begås. När det gäller fortsatta eller upprepade överträdelser skall dock tiden räknas från den dag när överträdelsen upphör.

Artikel 2 Avbrott av preskription beträffande påföljd

1. Preskriptionstiden vid förfaranden avbryts av åtgärder som vidtas av EFTAs övervakningsmyndighet eller av EG-kommissionen på EFTAs över- vakningsmyndighets begäran enligt artikel 8 i protokoll 23 till EES-avtalet eller av en EFTA-stat på EFTAs övervakningsmyndighets begäran i syfte att få till stånd en förberedande undersökning eller ett förfarande beträffande en överträdelse. Avbrottet i preskriptionstiden gäller från den dag när minst ett företag eller en företagssammanslutning som har deltagit i överträdelsen har underrättats om åtgärden.

Åtgärder som avbryter preskriptionstiden omfattar särskilt

a) skriftliga framställningar om upplysningar, som görs av EFTAs över- vakningsmyndighet eller av den behöriga myndigheten i en EFTA- stat på EFTAs övervakningsmyndighets begäran, eller beslut av EFTAs övervakningsmyndighet i vilka de begärda upplysningarna krävs,

b) skriftliga bemyndiganden att genomföra undersökningar som har lämnats till dess tjänstemän av EFTAs övervakningsmyndighet el- ler, på EFI'As övervakningsmyndighets begäran, av den behöriga myndigheten i en EFTA-stat, eller beslut av EFTAs övervaknings- myndighet om att beordra en undersökning,

c) EFTAs övervakningsmyndighets inledande av ett förfarande,

d) meddelanden om EFTAs övervakningsmyndighets anmärkningar.

2. Avbrottet i preskriptionstiden gäller alla företag eller företagssamman-

4 slutningar som har deltagit i överträdelsen. 3 8

3. Efter varje avbrott börjar preskriptionstiden att löpa på nytt. Preskrip- Prop. 1991/92: 170 tionstiden skall dock utlöpa senast när en period som är lika med dubbla pre- Bilaga ?. skriptionstiden har förflutit utan att EFTAs övervakningsmyndighet har till EES-lagen ålagt böter eller viten. Denna period skall förlängas med den tid under vilken preskriptionen tillfälligt har upphävts enligt artikel 3.

Artikel 3 Tillfälligt avbrott i preskriptionstiden beträffande påföljd

Preskriptionstiden beträffande påföljder löper inte så länge EFTAs övervak- ningsmyndighets beslut är föremål för prövning vid EFTA-domstolen enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och de tillämpliga bestämmelserna i föreliggande avtal.

Artikel 4

Preskriptionstiden vid verkställande av påföljder

1. En preskriptionstid på fem år gäller för EFTAs övervakningsmyndighets befogenhet att genomdriva beslut om åläggande av böter, sanktionsavgifter eller viten för överträdelser av transport- eller konkurrensreglerna i EES- avtalet.

2. Preskriptionstiden skall räknas från den tidpunkt när beslutet träder i kraft.

Artikel 5

Avbrott i preskriptionstiden vid verkställande av påföljder 1. Preskriptionstiden vid verkställande av påföljder avbryts

a) genom meddelande av ett beslut om ändring av det ursprungliga bö- tes-, sanktionsavgifts- eller vitesbeloppet eller om avslag på en begä- ran om en sådan ändring,

b) genom åtgärder som vidtas av EFTAs övervakningsmyndighet eller av en EFTA-stat på EFTAs övervakningsmyndighets begäran för att driva in böter, sanktionsavgifter eller viten.

2. Efter varje avbrott börjar preskriptionstiden att löpa på nytt.

Artikel 6 Tillfälligt avbrott i preskriptionstiden vid verkställande av påföljder

Preskriptionstiden vid verkställande av påföljder skall ej löpa så länge som

a) en betalningsfrist har medgetts, eller

b) indrivningen har skjutits upp enligt ett beslut av EFTA-domstolen enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och de tillämpliga bestämmelserna i föreliggande avtal.

DEL II TRANSPORT Prop. 1991/92: 170 Bilaga 2

.. till EES-lagen KAPITEL VI TILLAMPNING AV

KONKURRENSREGLER PÅ TRANSPORTER PA JARNVAG, LANDSVAG OCH INRE VATTENVAGAR

På grund av uppdelningen av texten i förordning (EEG) nr 1017/68 mellan bilaga XIV till EES-avtalet (materiella bestämmelser) och detta kapitel (procedurbestämmelser) återfinns texten till artikel 1—5 och 7—9, med änd- ringar, i den rättsakt som avses i punkt 10 i bilaga XIV till EES-avtalet (för- ordning (EEG) nr1017/68). EFTAs övervakningsmyndighet skall besluta om sådana fall enligt bestämmelserna i artikel 56 i EES-avtalet, särskilt punkt 1 a och b och punkt 3.

Artikel 1—5

(Ingen text)

Artikel 6

Avtal avsedda att minska störningar till följd av transportmarknadens struktur

1. Till dess att lämpliga ågärder vidtas för att säkerställa en stabil transport- marknad kan förbudet i artikel 2 i den rättsakt som avses i punkt 10 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 1017/68) förklaras icke tillämp- ligt på avtal, beslut och samordnade förfaranden som kan minska störningar på marknaden ifråga.

2. Beslut enligt det förfarande som anges i artikel 14 om att inte tillämpa förbudet i artikel 2 i nämnda rättsakt får inte fattas förrän Ständiga kommit- tén på grundval av ett utlåtande från EFTAs övervakningsmyndighet har konstaterat att det föreligger ett krisläge på hela transportmarknaden eller en del av den.

3. Med förbehåll för bestämmelserna i punkt 2, kan förbudet i artikel 2 i nämnda rättsakt förklaras ej tillämpligt endast om

a) avtalet, beslutet eller det samordnade förfarandet inte ålägger de berörda företagen begränsningar som inte är nödvändiga för att minska störningarna, och

b) inte ger dessa företag möjlighet att sätta konkurrensen ur spel när det gäller en väsentlig del av den berörda transportmarknaden.

Artikel 7—9

(Ingen text)

Artikel 10 Prop. 1991/92: 170 Förfaranden efter klagomål eller på EFTAs övervakningsmyndighets Bilaga 2 eget initiativ tlll EES-lagen

EFTAs övervakningsmyndighet skall efter att ha mottagit klagomål eller på eget initiativ inleda förfaranden för att få överträdelser av bestämmelserna i artikel 2 eller 8 i den rättsakt som avses i punkt 10 i bilaga XIV till EES- avtalet (förordning (EEG) nr 1017/68) att upphöra eller för att säkerställa att artikel 4.2 i nämnda rättsakt iakttas.

Rätt att framställa klagomål har

a) EFTA-staterna, b) fysiska eller juridiska personer som åberopar ett legitimt intresse i saken.

Artikel 1 ]

Genomförandet av förfaranden efter klagomål eller på EFTAs övervakningsmyndighets eget initiativ

1. Konstaterar EFTAs övervakningsmyndighet att det har skett en överträ- delse av artikel 2 eller 8 i den rättsakt som avses i punkt 10 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 1017/68), kan den genom beslut ålägga de berörda företagen eller företagssammanslutningarna att upphöra med överträdelsen.

Om inte annat följer av andra bestämmelser i detta kapitel och i nämnda rättsakt, kan EFTAs övervakningsmyndighet, innan den fattar beslut enligt föregående stycke, rikta rekommendationer till de berörda företagen eller företagssammanslutningarna för att få dem att upphöra med överträdelsen.

2. Punkt 1 gäller även sådana fall som avses i artikel 4.2 i nämnda rättsakt.

3. Finner EFTAs övervakningsmyndighet, efter att ha mottagit klagomål, att det på grundval av den information som den har tillgång till inte finns skäl för att ingripa med stöd av artikel 2, 4.2 eller 8 i nämnda rättsakt mot ett avtal, beslut eller förfarande, skall den genom beslut tillbakavisa klagomålet som obefogat.

4. Finner EFTAs övervakningsmyndighet, efter att ha mottagit klagomål el- ler på eget initiativ, att ett avtal, beslut eller samordnat förfarande uppfyller villkoren i både artiklarna 2 och 5 i nämnda rättsakt, skall den meddela ett beslut om tillämpning av artikel 5. I beslutet skall anges tidpunkten då det träder i kraft. Denna tidpunkt kan vara tidigare än tidpunkten för beslutet.

Artikel 12

Tillämpningen av artikel 5 i den rättsakt som avses i punkt 10 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 1017/68) — invändningar

1. Företag och företagssammanslutningar som önskar åberopa artikel 5 i den rättsakt som avses i punkt 10 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning ' 351

(EEG) nr1017/68) beträffande sådana avtal, beslut eller samordnade förfa- Prop. 1991/92: 170 randen som avses i artikel 2 i nämnda rättsakt och i vilka de deltar kan fram- Bilaga 2 ställa ansökningar till EFTAs övervakningsmyndighet. till EES-lagen

2. Finner EFTAs övervakningsmyndighet att den förfogar över allt tillgäng- ligt bevismaterial och att en ansökan kan medges och har inga åtgärder enligt artikel 10 vidtagits mot det ifrågavarande avtalet, beslutet eller samordnade förfarandet, skall den snarast offentliggöra ansökan i sammandrag i EES- delen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning och lämna berörda tredje män tillfälle att framföra synpunkter till EFTAs övervakningsmyndig- het inom 30 dagar. Vid offentliggörandet skall hänsyn tas till företagens legi- tima intresse av att deras affärshemligheter skyddas.

3. Om EFTAs övervakningsmyndighet inte inom 90 dagar från tidpunkten för ett sådant offentliggörande i EES-delen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning meddelar sökandena att det finns allvarliga tvivel beträf- fande tillämpligheten av artikel 5 i nämnda rättsakt, skall avtalet, beslutet eller det samordnade förfarandet, förutsatt att det överensstämmer med den beskrivning som har lämnats i ansökan, anses undantaget från förbudet för den tid som redan har förflutit och under ytterligare högst tre år från offent- liggörandet av ansökan i EES-delen av Europeiska gemenskapernas offl- ciella tidning.

Konstaterar EFTAs övervakningsmyndighet, efter utgången av nittiodagars- fristen men före utgången av treårsfristen, att villkoren för tillämpning av artikel 5 i nämnda rättsakt inte är uppfyllda, skall den genom beslut meddela att förbudet i artikel 2 i nämnda rättsakt gäller. Detta beslut kan ges retroak- tiv verkan, om de berörda parterna har lämnat oriktiga uppgifter eller miss- brukat undantaget från bestämmelserna i artikel 2 i nämnda rättsakt.

4. Om EFTAs övervakningsmyndighet inom nittiodagarsfristen lämnar sö— kandena meddelande i enlighet med punkt 3, första stycket, skall den under- söka om villkoren i artiklarna 2 och 5 i nämnda rättsakt är uppfyllda.

Finner EFTAs övervakningsmyndighet att villkoren i artiklarna 2 och 5 i nämnda rättsakt är uppfyllda, skall den besluta om tillämpning av artikel 5. I beslutet skall anges tidpunkten då det träder i kraft. Denna tidpunkt kan vara tidigare än tidpunkten för ansökan.

Artikel 13

Giltighetstiden för och återkallande av beslut om tillämpning av artikel 5 i den rättsakt som avses i punkt 10 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 1017/68)

1. I beslut om tillämpning av artikel 5 i nämnda rättsakt som fattas med stöd av artikel 11.4 eller 12.4, andra stycket, skall anges för vilken tid det skall gälla. Normalt skall denna tid inte understiga sex år. Beslutet kan förenas med villkor och ålägganden.

2. Beslutet kan förnyas, om förutsättningarna för tillämpning av artikel 5 i nämnda rättsakt fortfarande gäller. 352

3. EFTAs övervakningsmyndighet kan återkalla eller ändra sitt beslut eller Prop. 1991/92: 170 förbjuda parterna att vidta vissa åtgärder Bilaga 2

a) om de faktiska förhållanden som låg till grund för beslutet har änd- tl" EES-lagen

rats i något väsentligt avseende,

b) om parterna åsidosätter ett åläggande som har förenats med beslu- tet,

c) om beslutet grundar sig på oriktiga uppgifter eller har utverkats på ett bedrägligt sätt, eller

d) om parterna missbrukar det undantag från bestämmelserna i artikel 2 i nämnda rättsakt som har beviljats dem genom beslutet.

I fall enligt b, c och (1 kan beslutet återkallas med retroaktiv verkan.

Artikel 14

Beslut om tillämpning av artikel 6

1. Sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i artikel 2 i den rättsakt som avses i punkt 10 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 1017/68) och beträffande vilka parterna önskar åberopa artikel 6 skall anmälas till EFTAs övervakningsmyndighet.

2. Beslut av EFTAs övervakningsmyndighet om tillämpning av artikel 6 i nämnda rättsakt skall träda i kraft först vid tidpunkten för beslutet. I be- slutet skall anges för vilken tid det skall gälla. Denna tid skall inte överstiga tre år från den tidpunkt när Ständiga kommittén konstaterar att det förelig- ger ett krisläge enligt artikel 6.2.

3. EFTAs övervakningsmyndighet kan förnya beslutet, om Ständiga kom- mittén i enlighet med det förfarande som anges i artikel 6.2 på nytt konstate- rar att det föreligger ett krisläge och om de övriga villkoren i artikel 6 fortfa- rande är uppfyllda.

4. Beslutet kan förenas med villkor och ålägganden.

5. EFTAs övervakningsmyndighets beslut skall upphöra att gälla senast sex månader efter det att de åtgärder som anges i artikel 6.1 har genomförts.

6. Artikel 13.3 är tillämplig.

Artikel 15 Behörighet

Med förbehåll för EFTA-domstolens prövning av beslutet enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och tillämpliga bestämmelser i föreliggande avtal är EFTAs övervakningsmyndighet ensam behörig att i enlighet med villkoren i artikel 55 i EES-avtalet

— ålägga skyldigheter enligt artikel 4.2 i den rättsakt som avses i punkt 10 i bilaga XIV till EES—avtalet (förordning (EEG) nr 1017/68),

meddela beslut enligt artiklarna 5 i nämnda rättsakt och 6 i detta kapitel. 353 23 Riksdagen 1991/92. I saml. Nr 170. Bilaga 1

Så länge EFTAs övervakningsmyndighet varken har inlett ett förfarande för Prop. ] 99 l / 92: I 70 att meddela beslut i ett visst fall eller översänt ett meddelande enligt artikel Bilaga 2 12.3, första stycket, är EFTA-staternas myndigheter behöriga att avgöra om till EES-lagen bestämmelserna i artikel 2 eller 8 i nämnda rättsakt är tillämpliga på fallet.

Artikel 1 6

Samverkan med EFTA-staternas myndigheter

1. EFTAs övervakningsmyndighet skall genomföra de förfaranden som föreskrivs i detta kapitel i nära och ständig samverkan med EFTA-staternas behöriga myndigheter, som har rätt att framföra sina synpunkter pådessa förfaranden. '

2. EFTAs övervakningsmyndighet skall utan dröjsmål till EFTA-staternas behöriga myndigheter översända kopior av klagomål och ansökningar samt även av de viktigaste handlingarna som tillställs EFTAs övervakningsmyn- dighet eller som den skickar ut i samband med dessa förfaranden.

EFTAs övervakningsmyndighet skall utan dröjsmål till EFTA—staternas be- höriga myndigheter översända kopior av anmälningar, klagomål och uppgif- ter om inledande av förfaranden på eget initiativ som den har mottagit från EG-kommissionen enligt artiklarna 2 och 10 i protokoll 23 till EES-avtalet.

EFTAs övervakningsmyndighet Skall utan dröjsmål till EFTA-staternas be- höriga myndigheter översända kopior av handlingar som den har mottagit från EG-kommissionen enligt artikel 7 i protokoll 23 till EES-avtalet.

3. Samråd skall ske med en Rådgivande kommitté för kartell- och monopol- frågor inom transportsektorn före beslut som följer på ett förfarande enligt artikel 10 eller beslut enligt artikel 12.3, andra stycket, eller enligt punkt 4, andra stycket, i samma artikel eller enligt punkt 2 eller 3 i artikel 14. Samråd skall också ske med Rådgivande kommittén före överlämnandet av sådana förslag som avses i artikel 29.

4. Rådgivande kommittén skall vara sammansatt av tjänstemän som är sak- kunniga i kartell- och monopolfrågor på transportområdet. Varje EFTA- stat skall utse två tjänstemän som representanter, som var och en vid förhin- der kan ersättas av en annan tjänsteman.

EG-kommissionen och EG—medlemsstaterna skall ha rätt att närvara vid Rådgivande kommitténs sammanträden och att framföra sina synpunkter där. Deras representanter skall dock inte ha rösträtt.

5. Samrådet skall äga rum vid ett gemensamt sammanträde som samman- kallas av EFTAs övervakningsmyndighet och som hålls tidigast 14 dagar ef- ter det att kallelse har skett. Till kallelsen skall fogas en redogörelse för varje ärende som skall behandlas, med uppgift om de viktigaste handling- arna samt ett preliminärt utkast till beslut.

Med hänsyn till det deltagande som avses i punkt 4, andra stycket, skall EG- kommissionen erhålla en inbjudan till sammanträdet samt den information som avses i artikel 6 i protokoll 23 till EES-avtalet. 354

6. Rådgivande kommittén kan avge ett yttrande även om en del ledamöter Prop. 1991/92: 170 eller deras ersättare inte är närvarande. En redogörelse för resultatet av Bilaga 2 överläggningarna skall bifogas utkastet till beslut. Redogörelsen skall inte till EES-lagen offentliggöras.

Artikel 17

Ständiga kommitténs behandling av de principfrågor rörande transportbestämmelserna i EES-avtalet som uppkommer i särskilda fall

1. EFTAs övervakningsmyndighet skall inte meddela ett beslut för vilket samråd enligt artikel 16 är obligatoriskt förrän efter utgången av en frist på 20 dagar från den dag när Rådgivande kommittén har avgett sitt yttrande.

2. Före utgången av den frist som anges i punkt 1 får varje EFTA-stat begära att Ständiga kommittén sammankallas för att tillsammans med EFTAs över- vakningsmyndighet behandla de principfrågor rörande transportbestämmel- serna i EES-avtalet som enligt EFTA-statens uppfattning har samband med det ärende som skall avgöras.

Ständiga kommittén skall inom 30 dagar efter en begäran från den berörda EFTA-staten sammanträda uteslutande för att behandla sådana principfrå- gor.

EFTAs övervakningsmyndighet skall inte meddela sitt beslut förrän efter Ständiga kommitténs sammanträde.

3. Ständiga kommittén kan vidare när som helst på begäran av en EFTA- stat eller EFTAs övervakningsmyndighet behandla allmänna frågor som uppkommer i samband med genomförandet av konkurrenspolitiken inom transportsektorn.

4. I samtliga fall där det begärs att Ständiga kommittén sammanträder för att behandla principfrågor enligt punkt 2 eller allmänna frågor enligt punkt 3 skall EFTAs övervakningsmyndighet inom ramen för detta kapitel ta hän— syn till de riktlinjer som framkommer vid sammanträdet.

Artikel 18

Utredningar av transportbranscher

1. Om transportutvecklingen, prisrörelser eller prisstelhet på transportom- rådet eller andra omständigheter tyder på att konkurrensen på transportom- rådet är begränsad eller snedvriden inom det territorium som omfattas av EES-avtalet i ett särskilt geografiskt område eller i samband med en eller flera trafikleder, eller i fråga om person- eller godsbefordran av en eller flera bestämda kategorier, kan EFTAs övervakningsmyndighet i enlighet med be- stämmelserna i protokoll 23 till EES-avtalet besluta att företa en allmän ut- redning av den berörda branschen och i samband därmed begära att tran- sportföretagen i denna bransch lämnar de upplysningar och de handlingar som är nödvändiga för att förverkliga de principer som är uppställda i artik- larna 2—5, 7 och 8 i den rättsakt som avses i punkt 10 i bilaga XIV till EES- 355 avtalet (förordning (EEG) nr 1017/68) och i artikel 6 i detta kapitel.

2. När EFTAs övervakningsmyndighet företar utredningar enligt punkt ], Prop. 1991/92: 170 skall den även begära att företag eller grupper av företag, vars storlek tyder Bilaga 2 på att de har en dominerande ställning inom det territorium som omfattas av till EES—lagen EES-avtalet eller en väsentlig del av det, lämnar de uppgifter om företagens struktur och beteende som är nödvändiga för att bedöma deras ställning mot bakgrund av bestämmelserna i artikel 8 i nämnda rättsakt.

3. Artiklarna 16.2—6, 17, 19, 20 och 21 är tillämpliga.

Artikel 19 Begäran om upplysningar

1. Vid fullgörandet av de uppgifter som EFTAs övervakningsmyndighet har tilldelats genom artiklarna 55 och 58 i EES-avtalet, genom bestämmelserna i protokoll 23 och bilaga XIV till EES-avtalet eller genom bestämmelserna i detta kapitel får EFTAs övervakningsmyndighet inhämta alla nödvändiga upplysningar hos EFTA-staternas regeringar och behöriga myndigheter samt hos företag och företagssammanslutningar.

2. När EFTAs övervakningsmyndighet riktar en begäran om upplysningar till ett företag eller en företagssammanslutning, skall den samtidigt sända en kopia av denna begäran till den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium företaget har sitt säte.

3. I sin begäran skall EFTAs övervakningsmyndighet ange den rättsliga grunden för och syftet med begäran samt de påföljder som avses i artikel 22.1 b om oriktiga uppgifter lämnas.

4. Skyldiga att lämna de begärda upplysningarna är företagens ägare eller deras företrädare och, när det gäller juridiska personer och bolag, eller sam- manslutningar som inte är juridiska personer, de som är utsedda att före- träda dessa enligt lag eller stadgar.

5. Om ett företag eller en företagssammanslutning inte lämnar de begärda upplysningarna inom den tidsfrist som har fastställts av EFTAs övervak- ningsmyndighet eller lämnar ofullständiga uppgifter, skall EFTAs övervak- ningsmyndighet begära upplysningarna genom beslut. I beslutet skall anges vilka upplysningar som begärs, fastställas en lämplig tidsfrist inom vilken upplysningarna skall lämnas och anges de påföljder som avses i artiklarna 22.1 b och 23.1 c samt upplysas om rätten att enligt artikel 108.2 i EES-avta- let och de tillämpliga bestämmelserna iföreliggande avtal, särskilt artikel 35, föra talan mot beslutet vid EFTA-domstolen.

6. EFTAs övervakningsmyndighet skall samtidigt sända en kopia av sitt be- slut till den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium företaget eller företagssammanslutningen har sitt säte.

Artikel 20 Prop. 1991/92: 170 Undersökningar genomförda av EFTA-staternas myndigheter Bilaga 2

till EES-lagen 1. På begäran av EFTAs övervakningsmyndighet skall EFTA-staternas be-

höriga myndigheter genomföra de undersökningar som EFTAs övervak- ningsmyndighet anser påkallade enligt artikel 21.1 eller som den har beslutat om enligt artikel 21.3. De tjänstemän hos EFTA-staternas behöriga myndig- heter som har till uppgift att genomföra undersökningarna skall utöva sina befogenheter efter företeende av en skriftlig fullmakt utfärdad av den behö- riga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium undersökningen skall genomföras. Fullmakten skall ange föremålet för och syftet med under- sökningen.

2. På begäran av EFTAs övervakningsmyndighet eller den behöriga myn- digheten i den EFTA-stat vars territorium undersökningen skall genomföras kan EFTAs övervakningsmyndighets tjänstemän biträda myndighetens tjänstemän vid fullgörandet av deras uppgifter.

Artikel 21 EFTAs övervakningsmyndighets befogenheter vid undersökningar

1. Vid fullgörandet av de uppgifter som EFTAs övervakningsmyndighet har tilldelats genom artiklarna 55 och 58 i EES-avtalet, genom bestämmelserna i protokoll 23 och bilaga XIV till EES-avtalet eller genom bestämmelserna i detta kapitel får den genomföra alla nödvändiga undersökningar hos företag och företagssammanslutningar inom en EFTA-stats territorium. För detta ändamål har de av EFTAs övervakningsmyndighet bemyndigade tjänste- männen befogenhet

a) att granska böcker och andra affärshandlingar,

b) att göra kopior av eller utdrag ur böcker och affärshandlingar,

e) att begära muntliga förklaringar på platsen,

d) att få tillträde till företagens samtliga lokaler, markområden och transportmedel.

2. De tjänstemän som av EFTAs övervakningsmyndighet har fått i uppdrag att genomföra undersökningarna skall utöva sina befogenheter efter före- teende av en skriftlig fullmakt, som anger föremålet för och syftet med un- dersökningen samt de påföljder som avses i artikel 22.1 0 för det fall att be- gärda böcker eller andra affärshandlingar inte framläggs på ett fullständigt sätt.

EFTAs övervakningsmyndighet skall i god tid före undersökningen under- rätta den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium un- dersökningen skall genomföras om undersökningsuppdraget samt om de be- myndigade tjänstemännens identitet. EFTAs övervakningsmyndighet skall också utfärda sådant bemyndigande för de representanter för EG-kommis- sionen som skall delta i undersökningen enligt artikel 8.4 i protokoll 23 till EES-avtalet.

3. Företag och företagssammanslutningar är skyldiga att underkasta sig de 357

undersökningar som EFTAs övervakningsmyndighet har beslutat om. I be- Prop. 1991/92; 170 slutet skall anges föremålet för och syftet med undersökningen, fastställas Bilaga 2 när den skall börja och anges de påföljder som avses i artiklarna 22.1 c och till EES-lagen 23.1 (1 samt upplysas om rätten att föra talan mot beslutet vid EFTA-domsto- len.

4. EFTAs övervakningsmyndighet skall fatta beslut enligt punkt 3 efter att ha samrått med den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars terri- torium undersökningen skall genomföras.

5. Tjänstemännen hos den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium undersökningen skall genomföras kan, på begäran av myn- digheten eller EFTAs övervakningsmyndighet, hjälpa EFTAs övervaknings- myndighets tjänstemän vid fullgörandet av deras uppgifter.

6. Om ett företag motsätter sig en undersökning som har beslutats med stöd av denna artikel, skall den berörda EFTA—staten lämna de av EFTAs över- vakningsmyndighet bemyndigade tjänstemännen den hjälp som behövs för att de skall kunna utföra sitt undersökningsuppdrag. För detta ändamål skall EFTA-staterna efter samråd med EFI'As övervakningsmyndighet vidta nöd- vändiga åtgärder inom sex månader efter det att EES-avtalet har trätt i kraft.

An'ikel 22

Böter

1. EFTAs övervakningsmyndighet kan ålägga företag eller företagssam- manslutningar böter om lägst 100 och högst 5 000 ecu, om de uppsåtligen eller av oaktsamhet

3) lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter i en ansökan enligt arti- kel 12 eller i en anmälan enligt artikel 14, eller

b) lämnar oriktiga uppgifter till svar på en begäran enligt artikel 18 el- ler 19, punkt 3 eller 5, eller inte lämnar en uppgift inom den tidsfrist som har fastställts genom beslut enligt artikel 19.5, eller

c) vid undersökningar som genomförs enligt artikel 20 eller 21 framläg- ger begärda böcker eller andra affärshandlingar på ett ofullständigt sätt eller inte underkastar sig en undersökning som har beslutats en- ligt artikel 21.3.

2. EFTAs övervakningsmyndighet kan ålägga företag och företagssamman- slutningar böter om lägst 1 000 och högst 1 000 000 ecu, eller ett högre be- lopp som dock inte får överstiga tio procent av föregående räkenskapsårs omsättning för varje företag som har deltagit i överträdelsen, om de uppsåtli- gen eller av oaktsamhet

3) överträder bestämmelserna i artikel 2 eller 8 i den rättsakt som avses i punkt 10 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 1017/68), eller b) åsidosätter ett åläggande som har beslutats med stöd av artikel 13.1 eller 14.4. 358

När bötesbeloppet fastställs skall hänsyn tas både till överträdelsens svårig- Prop. 1991/92: 170 hetsgrad och till dess varaktighet. Bilaga 2

3. Artiklarna 16.3—6 och 17 är tillämpliga. "" EES'lage"

4. Beslut fattade med stöd av punkterna 1 och 2 har inte straffrättslig karak- tär.

Artikel 23 Viten

1. EFTAs övervakningsmyndighet kan genom beslut förelägga företag eller företagssammanslutningar viten om lägst 50 och högst 1 000 ecu om dagen, räknat från den dag som anges i beslutet, för att förmå dessa

a) att upphöra med en överträdelse av artikel 2 eller 8 i den rättsakt som avses i punkt 10 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 1017/68) enligt ett åläggande med stöd av artikel 11 eller att efterkomma ett åläggande enligt artikel 4.2 i nämnda rättsakt,

b) att upphöra med varje åtgärd som har förbjudits enligt artikel 13.3,

e) att på ett fullständigt och riktigt sätt lämna upplysningar som EFTAs övervakningsmyndighet har begärt genom beslut enligt artikel 19.5,

d) att underkasta sig en sådan undersökning som EFTAs övervaknings- myndighet har beslutat om enligt artikel 21.3.

2. Om företag eller företagssammanslutningar har fullgjort skyldigheten för vars uppfyllande vitet har förelagts, kan EFTAs övervakningsmyndighet fastställa det slutliga vitet till ett belopp som är lägre än det som skulle ha följt av det ursprungliga beslutet.

3. Artiklarna 16.3—6 och 17 är tillämpliga.

Artikel 24 EFTA-domstolens prövning

EFTA-domstolen har enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och de tillämpliga be- stämmelserna i föreliggande avtal oinskränkt prövningsrätt, på det sätt som anges i artikel 35 i föreliggande avtal, att avgöra överklagande av beslut ge- nom vilka EFTAS övervakningsmyndighet har fastställt böter eller viten. Domstolen kan upphäva, sätta ned eller höja ålagda böter eller viten.

Artikel 25 Ecu

Vid tillämpning av artiklarna 22—24 skall med ecu förstås ecun såsom den har definierats av Europeiska gemenskapernas behöriga myndigheter.

Anikel 26 Prop. 1991/92: 170 Förhör med parterna och tredje man Bilaga 2

till EES-la e 1. Innan EFTAs övervakningsmyndighet fattar beslut enligt artiklarna 11, g 11 12.3, andra stycket, 12.4, 13.3, 14.2 och 3, 22 och 23, skall den lämna be- rörda företag och företagssammanslutningar tillfälle att yttra sig över dess anmärkningar.

2. Om EFTAs övervakningsmyndighet eller EFTA-staternas behöriga myn- digheter anser det nödvändigt, kan de även höra andra fysiska eller juridiska personer. Begäran från sådana personer att få yttra sig skall bifallas, om de kan påvisa ett tillräckligt intresse i saken. '

3. Om EFTAs övervakningsmyndighet avser att utfärda icke-ingripandebe- sked med stöd av artikel 5 i den rättsakt som avses i punkt 10 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 1017/68) eller artikel 6 i detta kapitel, skall den offentliggöra ifrågavarande avtal, beslut eller samordnade förfa- rande i sammandrag och lämna varje berörd tredje man tillfälle att framföra sina synpunkter inom den tidsfrist som EFTAs övervakningsmyndighet fast- ställer och som inte skall understiga en månad. Vid offentliggörandet skall hänsyn tas till företagens legitima intresse av att deras affärshemligheter skyddas.

Artikel 27

Sekretess

1. Om inte annat följ er av artikel 9 iprotok01123 till EES-avtalet, får upplys- ningar som har inhämtats med stöd av artikel 18—21 i detta kapitel eller arti- kel 58 i EES-avtalet samt protokoll 23 till avtalet endast användas för det med begäran eller undersökningen avsedda ändamålet.

2. Om inte annat följ er av artildarna 26 och 28 får EFTAs övervakningsmyn- dighet och EFTA-staternas behöriga myndigheter samt dessas tjänstemän och övriga anställda inte avslöja upplysningar som de har inhämtat med stöd av detta protokoll eller artikel 58 i EES-avtalet samt protokoll 23 till avtalet och som är av sådant slag att de omfattas av sekretess. Denna skyldighet skall gälla även representanter för EG-kommissionen och de EG-medlems- stater som deltar i Rådgivande kommittén enligt artikel 16.4 och i förhör enligt artikel 8.2 i kapitel VIII.

3. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 skall inte utgöra hinder för offentlig- görande av allmän information eller undersökningar som inte innehåller uppgifter om enskilda företag eller företagssammanslutningar.

Artikel 28 Offentliggörande av beslut

1. EFTAs övervakningsmyndighet skall offentliggöra de beslut den fattar enligt artiklarna 11, 12.3, andra stycket, 12.4, 13.3 och 14.2 och 3.

2. I offentliggörandet skall anges de berörda parterna och huvuddragen av 360

beslutet. Därvid skall hänsyn tas till företagens legitima intresse av att deras Prop. 1991/92: 170 affärshemligheter skyddas. Bilaga 2

till EES—lagen Artikel 29

Särskild bestämmelse

EFTAs övervakningsmyndighet får i enlighet med bestämmelserna i artikel 49 i detta avtal förelägga EFTA-staternas regeringar förslag om formulär som skall användas för klagomål enligt artikel 10, ansökningar enligt artikel 12 och anmälningar enligt artikel 14.1 samt förslag till kompletterande an- märkningar till dessa formulär.

KAPITEL VII FORM, INNEHÅLL OCH ÖVRIGA Prop. 1991/92; 170 ENSKILDHETER BETRÄFFANDE KLAGOMÄL Bilaga 2 ENLIGT ARTIKEL 10, ANSÖKNINGAR ENLIGT till EES-lagen ARTIKEL 12 OCH ANMÄLNINGAR ENLIGT ARTIKEL 14.1 I KAPITEL VI

Artikel ] Klagomål

1. Klagomål enligt artikel 10 i kapitel VI skall inlämnas skriftligt på ett av EFTA-staternas eller Europeiska gemenskapens officiella språk. De kan in- lämnas på de formulär som för detta ändamål utfärdas av EFTA-staternas regeringar enligt gemensam överenskommelse eller av EG-kommissionen och som framgår av bilaga 4.

2. Om sådana klagomål undertecknas av ombud för företag, företagssam- manslutningar eller fysiska eller juridiska personer, skall de förete skriftlig fullmakt.

Artikel 2

Personer som är berättigade att inlämna ansökningar och anmälningar

1. Valje företag som deltar i sådana avtal, beslut eller förfaranden som avses i artikel 2 i den rättsakt som avses i punkt 10 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 1017/68) får inlämna en ansökan enligt artikel 12 eller en anmälan enligt artikel 14.1 i kapitel VI. Om ansökan eller anmälan in- lämnas av några av de berörda företagen, men inte av alla, skall de under- rätta de övriga företagen om detta.

2. Om ansökningar eller anmälningar enligt artiklarna 12 och 14.1 i kapitel VI undertecknas av ombud för företag, företagssammanslutningar eller fy- siska eller juridiska personer, skall de förete skriftlig fullmakt.

3. Vid gemensamma ansökningar eller anmälningar skall ett gemensamt ombud utses.

Artikel 3

Inlämning av ansökningar och anmälningar

1. Ansökningar enligt artikel 12 i kapitel VI skall inlämnas på de formulär som för detta ändamål utfärdas av EFTA-staternas regeringar enligt gemen- sam överenskommelse eller av EG-kommissionen och som framgår av bilaga 4.

2. Anmälningar enligt artikel 14.1 i kapitel VI skall inlämnas på de formulär som för detta ändamål utfärdas av EFTA-staternas regeringar enligt gemen-

sam överenskommelse eller av EG-kommissionen och som framgår av bilaga 5.

3. Flera deltagande företag får göra ansökan eller anmälan på ett enda for- 362 mulär.

Armfsökningarna och anmälningarna skall innehålla de uppgifter som be- Prop. 1991/ 92: 170

gärs i formulären. Bilaga 2

5. Varje ansökan, anmälan och bifogad handling skall inlämnas till kommis— tlll EES-lagen sionen i åtta exemplar.

6. De bifogade handlingarna skall vara antingen original eller kopior. Kopiornas överensstämmelse med originalen skall bestyrkas.

7. Ansökningar och anmälningar skall vara avfattade på ett av EFTA-stater- nas eller Europeiska gemenskapens officiella språk. Övriga handlingar skall lämnas in på originalspråket. Om originalspråket inte är något av de offi- ciella språken, skall en översättning till ett av dessa språk bifogas.

Artikel 4

Särskild bestämmelse

EFTAs övervakningsmyndighet får i enlighet med bestämmelserna i artikel 49 i detta avtal förelägga EFTA-staternas regeringar förslag om formulär och kompletterande anmärkningar.

KAPITEL VIII FÖRHÖR ENLIGT ARTIKEL 26.1 I Prop. 1991/92: 170 KAPITEL VI Bilaga 2

till EES-lagen Artikel 1

Innan EFTAs övervakningsmyndighet samråder med Rådgivande kommit- tén för kartell- och monopolfrågor inom transportsektorn skall den hålla ett förhör enligt artikel 26.1 i kapitel VI.

Artikel 2

1. EFTAs övervakningsmyndighet skall skriftligt meddela företag och före- tagssammanslutningar de anmärkningar som har framställts mot dem. Meddelandet skall tillställas vart och ett av dem eller ett gemensamt ombud som de har utsett.

2. EFTAs övervakningsmyndighet kan meddela parterna genom kungörelse i EES-delen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning, om omstän- digheterna i ärendet motiverar detta, särskilt om meddelandet skall riktas till flera företag och inget gemensamt ombud har utsetts. I kungörelsen skall hänsyn tas till företagens legitima intresse av att deras affärshemligheter skyddas.

3. Böter eller viten kan åläggas företag eller företagssammanslutningar en- dast om anmärkningarna har meddelats på det sätt som anges i punkt 1.

4. Då EFTAs övervakningsmyndighet meddelar anmärkningar skall den fastställa en tidsfrist inom vilken företagen och företagssammanslutningarna kan framföra sina synpunkter till EFTAs övervakningsmyndighet.

Artikel 3

1. Företag och företagssammanslutningar skall inom den fastställda tidsfris- ten skriftligt framföra sina synpunkter på de anmärkningar som har fram- ställts mot dem.

2. De får i sina skriftliga yttranden anföra alla omständigheter som är av betydelse för deras försvar.

3. De får bifoga alla handlingar som behövs för att styrka de åberopade omständigheterna. De får även föreslå att EFTAs övervakningsmyndighet hör personer som kan bekräfta dessa omständigheter.

Artikel 4

EFTAs övervakningsmyndighet skall i sina beslut endast ta upp sådana an- märkningar mot företag och företagssammanslutningar beträffande vilka dessa har haft tillfälle att yttra sig.

Artikel 5

Om fysiska eller juridiska personer som kan påvisa ett tillräckligt intresse i 364 saken begär att få yttra sig enligt artikel 26.2 i kapitel VI, skall EFTAs över-

vakningsmyndighet lämna dem tillfälle att yttra sig skriftligt inom den tids- Prop. 1991/ 92: 170 frist som den fastställer. - Bilaga 2 till EES-lagen

A rtikel 6

Om EFTAs övervakningsmyndighet, efter att ha mottagit en ansökan enligt artikel 10.2 i kapitel VI, anser att det på grundval av den information som den har tillgång till inte finns tillräckligt underlag för att bifalla ansökan, skall den meddela sökandena sina skäl och fastställa en tidsfrist inOm vilken de får inkomma med ytterligare skriftliga synpunkter.

Artikel 7

1. EFTAs övervakningsmyndighet skall lämna personer, som i sina skriftliga yttranden begärt att få framföra sina synpunkter muntligt, tillfälle att göra detta, om de kan påvisa ett tillräckligt intresse i saken eller om EFTAs över- vakningsmyndighet avser att ålägga dem böter eller viten.

2. EFTAs övervakningsmyndighet kan även lämna varje annan person till- fälle att muntligt framföra sina synpunkter.

Artikel 8

1. EFTAs övervakningsmyndighet skall kalla de personer som skall höras att infinna sig vid den tidpunkt som den bestämmer.

2. Den skall genast översända en kopia av kallelsen till EFTA-staternas be- höriga myndigheter, som kan utse en tjänsteman att delta i förhöret. EFTAs övervakningsmyndighet skall även bjuda in EG-kommissionen att låta sig representeras vid förhöret. Inbjudan skall även omfatta EG-medlemssta- terna.

Artikel 9

1. Förhören skall ledas av de personer som EFTAs övervakningsmyndighet utser för detta ändamål.

2. Personer som kallas att närvara skall infinna sig personligen eller genom sina juridiska ombud eller stadgeenliga ställföreträdare. Företag och före- tagssammanslutningar kan dessutom företrädas av ett vederbörligen befull- mäktigat ombud som har utsetts bland deras ordinarie personal.

Personer som hörs av EFTAs övervakningsmyndighet kan biträdas av advo- kater eller akademiska lärare som har rätt att föra talan vid EFTA-domsto- len eller av andra kvalificerade personer.

3. Förhören skall inte vara offentliga.. Personerna skall höras enskilt eller i närvaro av andra personer som har kallats. I det senare fallet skall hänsyn tas till företagens legitima intresse av att deras affärshemligheter skyddas.

4. Det väsentliga innehållet i de yttranden som avges av varje person som hörs skall antecknas i ett protokoll som skall läsas och godkännas av honom. 365

Artikel 10 Prop. 1991/92: 170 Med förbehåll för bestämmelserna i artikel 2.2 skall meddelanden och kallel- Bilaga 2 ser från EFTAs övervakningsmyndighet skickas till mottagarna i rekommen- till EES-lagen derat brev med mottagningsbevis eller överlämnas till dem mot kvitto.

Artikel 1 I

1. När EFTAs övervakningsmyndighet fastställer de tidsfrister som anges i artiklarna 2, 5 och 6 skall den ta hänsyn till den tid som behövs för att förbe- reda yttranden och till om ärendet är av brådskande natur. Tidsfristen skall inte understiga två veckor och skall kunna förlängas.

2. När tidsfristerna fastställs skall inte den dag inräknas då handlingen har tagits emot eller getts in.

3. Skriftliga yttranden skall inkomma till EFTAs övervakningsmyndighet el- ler vara avsända i rekommenderat brev före tidsfristens utgång. Infaller tids- fristens sista dag på en söndag eller helgdag, skall den förlängas till utgången av påföljande arbetsdag. Vid beräkningen av den förlängda tidsfristen skall hänsyn tas, när det gäller dagen för mottagandet av skriftliga yttranden, till de helgdagar som anges i bilaga 2 till detta protokoll och när det gäller av- sändningsdagen till de lagstadgade helgdagarna i avsändningslandet.

KAPITEL IX REGLER FÖR TILLÄMPNING AV Prop. 1991/92: 170 ARTIKLARNA 53 OCH 54 1 EES-AVTALET PÅ Bilaga 2 SJ ÖFARTEN till EES-lagen

På grund av uppdelningen av texten i förordning (EEG) nr 4056/86 mellan bilaga XIV till EES-avtalet (materiella bestämmelser) och detta kapitel (procedurbestämmelser) återfinns texten till avsnitt 1, artikel 1—9, med änd- ringar, i den rättsakt som avses i punkt 11 i bilaga XIV till EES-avtalet (för- ordning (EEG) nr4056/86). EFTAs övervakningsmyndighet skall besluta om sådana fall enligt bestämmelserna i artikel 56 i EES-avtalet, särskilt punkt 1 a och b och punkt 3.

AVSNITT I Artikel 1—9

(Ingen text)

AVSNITT II PROCEDURREGLER Artikel 10

Förfaranden efter klagomål eller på EFTAs övervakningsmyndighets eget initiativ

EFTAs övervakningsmyndighet skall efter att ha mottagit klagomål eller på eget initiativ inleda förfaranden för att få överträdelser av bestämmelserna i artikel 53.1 eller 54 i EES-avtalet att upphöra eller för att säkerställa att arti- kel 7 i den rättsakt som avses i punkt 11 i bilaga XIV till EES-avtalet (förord- ning (EEG) nr 4056/86) iakttas.

Rätt att framställa klagomål har

a) EFTA-staterna, b) fysiska eller juridiska personer som åberopar ett legitimt intresse i saken.

Artikel 1 ]

Genomförandet av förfaranden efter klagomål eller på EFTAs övervakningsmyndighets eget initiativ

1. Konstaterar EFTAs övervakningsmyndighet att det har skett en överträ- delse av artikel 53.1 eller 54 i EES-avtalet, kan den genom beslut ålägga de berörda företagen eller företagssammanslutningarna att upphöra med över: trädelsen.

Om inte annat följer av andra bestämmelser i detta kapitel eller i den rättsakt som avses i punkt 11 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4056/86) kan EFTAs övervakningsmyndighet, innan den fattar beslut en- ligt föregående stycke, rikta rekommendationer till de berörda företagen el- 367

ler företagssammanslutningarna för att få dem att upphöra med överträdel- Prop. 1991/92: 170 sen. Bilaga 2

2. Punkt 1 gäller även sådana fall som avses i artikel 7 i nämnda rättsakt. tlll EES-lagen

3. Finner EFTAs övervakningsmyndighet, efter att ha mottagit klagomål, att det på grundval av den information som den har tillgång till inte finns skäl för att ingripa med stöd av artike153.1 eller 54 i EES-avtalet eller artikel 7 i nämnda rättsakt mot ett avtal, beslut eller förfarande, skall den genom be- slut tillbakavisa klagomålet som obefogat.

4. Finner EFTAs övervakningsmyndighet, efter att ha mottagit klagomål el- ler på eget initiativ, att ett avtal, beslut eller samordnat förfarande uppfyller villkoren i både artikel 53.1 och 53.3 i EES-avtalet, skall den meddela ett beslut om tillämpning av artikel 53.3. I beslutet skall anges tidpunkten då det träder i kraft. Denna tidpunkt kan vara tidigare än tidpunkten för beslutet.

Artikel 12

Tillämpningen av artikel 53.3 i EES-avtalet invändningar

1. Företag och företagssammanslutningar som önskar åberopa artikel 53.3 i EES-avtalet beträffande sådana avtal, beslut eller samordnade förfaranden som avses i artikel 53.1 och i vilka de deltar skall, om inte annat följer av artikel 11 i protokoll 23 till EES-avtalet, framställa ansökningar till EFTAs övervakningsmyndighet.

2. Finner EFTAs övervakningsmyndighet att den förfogar över allt tillgäng- ligt bevismaterial och att en ansökan kan medges och har inga åtgärder enligt artikel 10 vidtagits mot det ifrågavarande avtalet, beslutet eller samordnade förfarandet, skall den snarast offentliggöra ansökan i sammandrag i EES- delen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning och lämna berörda tredje män och EFTA-staterna tillfälle att framföra synpunkter till EFTAs övervakningsmyndighet inom 30 dagar. Vid offentliggörandet skall hänsyn tas till företagens legitima intresse av att deras affärshemligheter skyddas.

3. Om EFTAs övervakningsmyndighet inte inom 90 dagar från tidpunkten för ett sådant offentliggörande i EES-delen av Europeiska gemenskapernas . officiella tidning meddelar sökandena att det finns allvarliga tvivel beträf- fande tillämpligheten av artikel 53.3, skall avtalet, beslutet eller det samord— nade förfarandet, i den mån som det överensstämmer med den beskrivning som har lämnats i ansökan, anses undantaget från förbudet för den tid som redan har förflutit och under ytterligare högst sex år från offentliggörandet av ansökan i EES-delen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Konstaterar EFTAs övervakningsmyndighet, efter utgången av nittiodagars- fristen men före utgången av sexårsfristen, att villkoren för tillämpning av artikel 53.3 inte är uppfyllda, skall den genom beslut meddela att förbudet i artikel 53.1 gäller. Detta beslut kan ges retroaktiv verkan, om de berörda parterna har lämnat oriktiga uppgifter eller missbrukat undantaget från be- stämmelserna i artikel 53.1. 368

4. EFTAs övervakningsmyndighet kan lämna sökandena meddelande i en- Prop. 1991/92: 170 lighet med punkt 3, första stycket, och skall göra detta om en EFTA-stat så Bilaga 2 begär inom 45 dagar från det att en ansökan har skickats till staten enligt till EES-lagen artikel 15.2. Denna begäran skall vara motiverad med hänsyn till konkur- rensreglerna i EES-avtalet.

Finner EFTAs övervakningsmyndighet att villkoren i artiklarna 53.1 och 53.3 är uppfyllda, skall den besluta om tillämpning av artikel 53.3. I beslutet skall anges tidpunkten då det träder i kraft. Denna tidpunkt kan vara tidigare än tidpunkten för ansökan.

Artikel 13

Giltighetstiden för och återkallande av beslut om tillämpning av artikel 53.3 i EES-avtalet

1. I ett beslut om tillämpning av artikel 53.3 som fattas med stöd av artikel 11.4 eller 12.4, andra stycket, skall anges för vilken tid det skall gälla. Nor- malt skall denna tid inte understiga sex år. Beslutet kan förenas med villkor och ålägganden.

2. Beslutet kan förnyas, om förutsättningarna för tillämpning av artikel 53.3 fortfarande gäller.

3. EFTAs övervakningsmyndighet kan återkalla eller ändra sitt beslut eller förbjuda parterna att vidta vissa åtgärder

a) om de faktiska förhållanden som låg till grund för beslutet har änd- rats i något väsentligt avseende,

b) om parterna åsidosätter ett åläggande som har förenats med beslu— tet,

c) om beslutet grundar sig på oriktiga uppgifter eller har utverkats på ett bedrägligt sätt, eller

d) om parterna missbrukar det undantag från bestämmelserna i artikel 53.1 som har beviljats dem genom beslutet.

I fall enligt b, c och d kan beslutet återkallas med retroaktiv verkan.

Artikel 14 Behörighet

Med förbehåll för EFTA-domstolens prövning av beslutet enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och tillämpliga bestämmelser i föreliggande avtal är EFTAs övervakningsmyndighet ensam behörig att i enlighet med de villkor som anges i artikel 56 i EES-avtalet

- ålägga skyldigheter enligt artikel 7 i den rättsakt som avses i punkt 11 i bi- laga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4056/86), meddela beslut med stöd av artikel 53.3 i EES-avtalet.

Så länge EFTAs övervakningsmyndighet varken har inlett ett förfarande för att meddela beslut i ett visst fall eller översänt ett meddelande enligt artikel 369

24 Riksdagen 1991/92. ! saml. Nr [70. Bilaga I

12.3, första stycket, är EFTA-staternas myndigheter behöriga att avgöra om Prop, 1991/92: 170 bestämmelserna i artikel 53.1 eller 54 är tillämpliga på fallet. Bilaga 2

till EES-lagen Artikel 15

Samverkan med EFTA-staternas myndigheter

1. EFTAs övervakningsmyndighet skall genomföra de förfaranden som föreskrivs i detta kapitel i nära och ständig samverkan med EFTA-staternas behöriga myndigheter, som har rätt att framföra sina synpunkter på dessa förfaranden.

2. EFTAs övervakningsmyndighet skall utan dröjsmål till EFTA-staternas behöriga myndigheter översända kopior av klagomål och ansökningar samt även av de viktigaste handlingarna som tillställs EFTAs övervakningsmyn- dighet eller som den skickar ut i samband med dessa förfaranden.

EFTAs övervakningsmyndighet skall utan dröjsmål till EFTA-staternas be- höriga myndigheter översända kopior av anmälningar, klagomål och uppgif- ter om inledande av förfaranden på eget initiativ som den har mottagit från EG-kommissionen enligt artiklarna 2 och 10 i protokoll 23 till EES-avtalet.

EFTAs övervakningsmyndighet skall utan dröjsmål till EFTA-staternas be- höriga myndigheter översända kopior av handlingar som den har mottagit från EG-kommissionen enligt artikel 7 i protokoll 23 till EES-avtalet.

3. Samråd skall ske med en Rådgivande kommitté för kartell- och monopol- frågor inom sjöfartssektorn före beslut som följer på ett förfarande enligt artikel 10 eller beslut enligt artikel 12.3, andra stycket, eller enligt punkt 4, andra stycket, i samma artikel. Samråd skall också ske med Rådgivande kommittén före överlämnandet av sådana förslag som avses i artikel 26.

4. Rådgivande kommittén skall vara sammansatt av tjänstemän som är sak- kunniga i sjötransportfrågor samt frågor om karteller och monopol. Varje EFTA-stat skall utse två tjänstemän som representanter, som var och en vid förhinder kan ersättas av en annan tjänsteman.

EG—kommissionen och EG-medlemsstaterna skall ha rätt att närvara vid Rådgivande kommitténs sammanträden och att framföra sina synpunkter där. Deras representanter skall dock inte ha rösträtt.

5. Samrådet skall äga rum vid ett gemensamt sammanträde som samman- kallas av EFTAs övervakningsmyndighet och som hålls tidigast 14 dagar ef- ter det att kallelse har skett. Till kallelsen skall fogas en redogörelse för varje ärende som skall behandlas, med uppgift om de viktigaste handlingarna samt ett preliminärt utkast till beslut.

Med hänsyn till det deltagande som avses i punkt 4, andra stycket, skall EG- kommissionen erhålla en inbjudan till sammanträdet samt den information som avses i artikel 6 i protokoll 23 till EES-avtalet.

6. Rådgivande kommittén kan avge ett yttrande även om en del ledamöter eller deras ersättare inte är närvarande. En redogörelse för resultatet av 370

överläggningarna skall bifogas utkastet till beslut. Redogörelsen skall inte Prop. 1991/92: 170 offentliggöras. Bilaga 2 till EES-lagen

Artikel 16 Begäran om upplysningar

1. Vid fullgörandet av de uppgifter som EFTAs övervakningsmyndighet har tilldelats genom artiklarna 55 och 58 i EES-avtalet, genom bestämmelserna i protokoll 23 och bilaga XIV till EES-avtalet eller genom bestämmelserna i detta kapitel får EFTAs övervakningsmyndighet inhämta alla nödvändiga upplysningar hos EFTA-staternas regeringar och behöriga myndigheter samt hos företag och företagssammanslutningar.

2. När EFTAs övervakningsmyndighet riktar en begäran om upplysningar till ett företag eller en företagssammanslutning, skall den samtidigt sända en kopia av denna begäran till den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium företaget eller företagssammanslutningen har sitt säte.

3. I sin begäran skall EFTAs övervakningsmyndighet ange den rättsliga grunden för och syftet med begäran samt de påföljder som avses i artikel 19.1 h om oriktiga uppgifter lämnas.

4. Skyldiga att lämna de begärda upplysningarna är företagens ägare eller deras företrädare och, när det gäller juridiska personer och bolag, eller sam- manslutningar som inte är juridiska personer, de som är utsedda att före- träda dessa enligt lag eller stadgar.

5. Om ett företag eller en företagssammanslutning inte lämnar de begärda upplysningarna inom den tidsfrist som har fastställts av EFTAs övervak- ningsmyndighet eller lämnar ofullständiga uppgifter, skall EFTAs övervak- ningsmyndighet begära upplysningarna genom beslut. I beslutet skall anges vilka upplysningar som begärs, fastställas en lämplig tidsfrist inom vilken upplysningarna skall lämnas och anges de påföljder som avses i artiklarna 19.1 b och 20.1 c samt upplysas om rätten att enligt artikel 108.2 i EES-avta- let och de tillämpliga bestämmelserna i föreliggande avtal, särskilt artikel 35, föra talan mot beslutet vid EFTA-domstolen.

6. EFTAs övervakningsmyndighet skall samtidigt sända en kopia av sitt be- slut till den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium företaget eller företagssammanslutningen har sitt säte.

Artikel] 7 Undersökningar genomförda av EFTA-staternas myndigheter

1. På begäran av EFTAs övervakningsmyndighet skall EFTA-staternas be- höriga myndigheter genomföra de undersökningar som EFTAs övervak- ningsmyndighet anser påkallade enligt artikel 18.1 eller som den har beslutat om enligt artikel 18.3. De tjänstemän hos EFTA-staternas behöriga myndig- heter som har till uppgift att genomföra undersökningarna skall utöva sina befogenheter efter företeende av en skriftlig fullmakt utfärdad av den behö- 371

riga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium undersökningen Prop. 1991/92: 170 skall genomföras. Fullmakten skall ange föremålet för och syftet med under— Bilaga 2 sökningen. till EES-lagen

2. På begäran av EFTAs övervakningsmyndighet eller den behöriga myn- digheten i den EFTA-stat inom vars territorium undersökningen skall ge- nomföras kan EFTAs övervakningsmyndighets tjänstemän biträda myndig- hetens tjänstemän vid fullgörandet av deras uppgifter.

Artikel 18

EFTAs övervakningsmyndighets befogenheter vid undersökningar

1. Vid fullgörandet av de uppgifter som EFTAs övervakningsmyndighet har tilldelats genom artiklarna 55 och 58 i EES-avtalet, genom bestämmelserna i protokoll 23 och bilaga XIV till EES-avtalet eller genom bestämmelserna i detta kapitel får den genomföra alla nödvändiga undersökningar hos företag och företagssannnanslutningar inom en EFTA-stats territorium. '

För detta ändamål har de av EFTAs övervakningsmyndighet bemyndigade tjänstemännen befogenhet

a) att granska böcker och andra affärshandlingar,

b) att göra kopior av eller utdrag ur böcker och affärshandlingar,

e) att begära muntliga förklaringar på platsen,

d) att få tillträde till företagens samtliga lokaler, markområden och transportmedel.

2. De tjänstemän som av EFTAs övervakningsmyndighet har fått i uppdrag att genomföra undersökningarna skall utöva sina befogenheter efter före- teende av skriftlig fullmakt, som anger föremålet för och syftet med under- sökningen samt de påföljder som avses i artikel 19.1 e för det fall att begärda böcker eller andra affärshandlingar inte framläggs på ett fullständigt sätt. EFTAs övervakningsmyndighet skall i god tid före undersökningen under- rätta den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium un- dersökningen skall genomföras om undersökningsuppdraget samt om de be- myndigade tjänstemännens identitet. EFTAs övervakningsmyndighet skall också utfärda sådant bemyndigande för de representanter för EG-kommis- sionen som skall delta i undersökningen enligt artikel 8.4 i protokoll 23 till EES-avtalet.

3. Företag och företagssammanslutningar är skyldiga att underkasta sig de undersökningar som EFTAs övervakningsmyndighet har beslutat om. I be- slutet skall anges föremålet för. och syftet med undersökningen, fastställas när den skall börja och anges de påföljder som avses i artiklarna 19.1c och 20.1 (1 samt upplysas om rätten att enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och de tillämpliga bestämmelserna i föreliggande avtal, särskilt artikel 35, föra talan mot beslutet vid EFTA-domstolen.

4. EFTAs övervakningsmyndighet skall fatta beslut enligt punkt 3 efter att ha samrått med den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars terri- torium undersökningen skall genomföras. 372

5. Tjänstemännen hos den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom Prop. 1991/92: 170 vars territorium undersökningen skall genomföras kan, på begäran av myn- Bilaga 2 digheten eller EFTAs övervakningsmyndighet, hjälpa EFTAs övervaknings- till EES—lagen ' myndighets tjänstemän vid fullgörandet av deras uppgifter.

6. Om ett företag motsätter sig en undersökning som har beslutats med stöd av denna artikel, skall den berörda EFTA-staten lämna de av EFTAs över- vakningsmyndighet bemyndigade tjänstemännen den hjälp som behövs för att de skall kunna utföra sitt undersökningsuppdrag. För detta ändamål skall EFTA-staterna efter samråd med EFTAs övervakningsmyndighet vidta nödvändiga åtgärder inom sex månader efter det att EES-avtalet har trätt i kraft.

Artikel 19

Böter

1. EFTAs övervakningsmyndighet kan ålägga företag eller företagssam- manslutningar böter om lägst 100 och högst 5 000 ecu, om de uppsåtligen eller av oaktsamhet

a) lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter i en anmälan enligt arti- kel 5.5 i den rättsakt som avses i punkt 11 i bilaga XIV till EES— avtalet (förordning (EEG) nr 4056/86) eller i en ansökan enligt arti- kel 12 i detta kapitel, eller

b) lämnar oriktiga uppgifter till svar på en begäran enligt artikel 16.3 eller 5 eller inte lämnar en uppgift inom den tidsfrist som har fast- ställts genom beslut enligt artikel 16.5, eller

c) vid undersökningar som genomförs enligt artikel 17 eller 18 framläg- ger begärda böcker eller andra affärshandlingar på ett ofullständigt sätt eller inte underkastar sig en undersökning som har beslutats en- ligt artikel 18.3.

2. EFTAs övervakningsmyndighet kan ålägga företag och företagssamman- slutningar böter om lägst 1 000 och högst 1 000 000 ecu, eller ett högre belopp som dock inte får överstiga tio procent av föregående räkenskapsårs omsätt- ning för varje företag som har deltagit i överträdelsen, om de uppsåtligen eller av oaktsamhet

&) överträder bestämmelserna i artikel 53.1 eller 54 i EES-avtalet, eller inte fullgör en skyldighet som har ålagts enligt artikel 7 i nämnda rättsakt,

b) åsidosätter ett åläggande som har beslutats med stöd av artikel 5 i nämnda rättsakt eller artikel 13.1.

När bötesbeloppet fastställs skall hänsyn tas både till överträdelsens svårig- hetsgrad och till dess varaktighet.

3. Artikel 15.3 och 4 är tillämplig.

4. Beslut fattade med stöd av punkterna 1 och 2 har inte straffrättslig karak- tar' 373

Böter enligt punkt 2a skall inte åläggas för åtgärder som har vidtagits efter Prop. 1991/92: 170 anmälan till EFTAs övervakningsmyndighet och före dess beslut om tillämp— Bilaga 2 ning av artikel 53.3 i EES-avtalet, förutsatt att åtgärderna ligger inom ramen till EES—lagen

för den verksamhet som har beskrivits i anmälan.

Denna bestämmelse är dock inte tillämplig om EFTAs övervakningsmyndig- het har meddelat de berörda företagen att den efter preliminär undersökning anser att artikel 53.1 i EES-avtalet är tillämplig och att det inte finns skäl att tillämpa artikel 53.3.

Artikel 20

Viten

1. EFTAs övervakningsmyndighet kan genom beslut förelägga företag eller företagssammanslutningar viten om lägst 50 och högst 1 000 ecu om dagen, räknat från den dag som anges i beslutet, för att förmå dessa

a) att upphöra med en överträdelse av artikel 53.1 eller 54 i EES-avta- let enligt ett åläggande med stöd av artikel 11 eller att fullgöra en skyldighet som har ålagts enligt artikel 7 i den rättsakt som avses i punkt 11 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4056/86),

b) att upphöra med varje åtgärd som har förbjudits enligt artikel 13.3,

e) att på ett fullständigt och riktigt sätt lämna upplysningar som EFTAs övervakningsmyndighet har begärt genom beslut enligt artikel 16.5,

d) att underkasta sig en sådan undersökning som EFTAs övervaknings- myndighet har beslutat om enligt artikel 18.3.

2. Om företag eller företagssammanslutningar har fullgjort skyldigheten för vars uppfyllande vitet har förelagts, kan EFTAs övervakningsmyndighet fastställa det slutliga vitet till ett belopp som är lägre än det som skulle ha följt av det ursprungliga beslutet.

3. Artikel 15.3 och 4 är tillämplig.

Artikel 21 EFTA-domstolens prövning

EFTA-domstolen har enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och de tillämpliga be- stämmelserna i föreliggande avtal oinskränkt prövningsrätt, på det sätt som anges i artikel 35 i föreliggande avtal, att avgöra överklagande av beslut ge- nom vilka EFTA.s övervakningsmyndighet har fastställt böter eller viten. Domstolen kan upphäva, sätta ned eller höja ålagda böter eller viten.

Artikel 22 Ecu

Vid tillämpning av artiklarna 19—21 skall med ecu förstås ecun såsom den har definierats av Europeiska gemenskapernas behöriga myndigheter. 374

Artikel 23 Prop. 1991/92: l70 Förhör med part-erna och tredje man Bilaga 2

till EES-lagen 1. Innan EFTAs övervakningsmyndighet fattar beslut enligt artiklarna 11, 12.3, andra stycket, 12.4, 13.3, 19 och 20, skall den lämna berörda företag och företagssammanslutningar tillfälle att yttra sig över dess anmärkningar.

2. Om EFTAs övervakningsmyndighet eller EFTA-staternas behöriga myn- digheter anser det nödvändigt, kan de även höra andra fysiska eller juridiska personer. Begäran från sådana personer att få yttra sig skall bifallas, om de kan påvisa ett tillräckligt intresse i saken.

3. Om EFTAs övervakningsmyndighet avser att utfärda icke-ingripandebe- sked med stöd av artikel 53.3 i EES-avtalet, skall den offentliggöra ifrågava- rande avtal, beslut eller samordnade förfarande i sammandrag och lämna varje berörd tredje man tillfälle att framföra sina synpunkter inom den tids- frist som EFTAs övervakningsmyndighet fastställer och som inte skall un- derstiga en månad. Vid offentliggörandet skall hänsyn tas till företagens le- gitima intresse av att deras affärshemligheter skyddas.

Artikel 24

Sekretess

1. Om inte annat följer av artikel 9 i protokoll 23 till EES-avtalet, får upplys- ningar som har inhämtats med stöd av artiklarna 17 och 18 i detta kapitel eller artikel 58 i EES-avtalet samt protokoll 23 till avtalet endast användas för det med begäran eller undersökningen avsedda ändamålet.

2. Om inte annat följer av artiklarna 23 och 25 får EFTAs övervakningsmyn- dighet och EFTA-staternas behöriga myndigheter samt dessas tjänstemän och övriga anställda inte avslöja upplysningar som de har inhämtat med stöd av detta protokoll eller artikel 58 i EES-avtalet samt protokoll 23 till avtalet och som är av sådant slag att de omfattas av sekretess. Denna skyldighet skall gälla även representanter för EG-kommissionen och de EG-medlems- stater som deltar i Rådgivande kommittén enligt artikel 15.4 och i förhör enligt artikel 12.2 i kapitel X.

3. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 skall inte utgöra hinder för offentlig- görande av allmän information eller undersökningar som inte innehåller uppgifter om enskilda företag eller företagssammanslutningar.

Artikel 25 Offentliggörande av beslut

1. EFTAs övervakningsmyndighet skall offentliggöra de beslut den fattar enligt artiklarna 11, 12.3, andra stycket, 12.4 och 13.3.

2. I offentliggörandet skall anges de berörda parterna och huvuddragen av beslutet. Därvid skall hänsyn tas till företagens legitima intresse av att deras

affärsheml' hete dda . lg r sky s 375

Artikel 26 Prop. 1991/92: 170 Särskild bestämmelse Bilaga 2

_ _ till EES-lagen EFTAs övervaknlngsmyndighet får i enlighet med bestämmelserna i artikel

49 i detta avtal förelägga EFTA-staternas regeringar förslag om formulär som skall användas för klagomål enligt artikel 10 och ansökningar enligt arti- kel 12 samt förslag till kompletterande anmärkningar till dessa formulär.

KAPITEL x ANMÄLNINGSSKYLDIGHET, FORM, Prop. 1991/92170 INNEHÅLL OCH ÖVRIGA ENSKILDHETER Bilaga 2 BETRÄFFANDE KLAGOMÅL, ANSOKNINGAR till EES-lagen OCH FÖRHÖR ENLIGT KAPITEL IX

AVSNITT I ANMÄLNINGAR, KLAGOMÅL OCH ANSÖKNINGAR

Artikel ] Anmälningar

1. EFTAs övervakningsmyndighet skall underrättas om av parterna god- tagna skilj edomar och rekommendationer av förlikningsmän när dessa avser lösning av tvister om de sedvänjor inom konferenser som avses i artiklarna 4 och 5.2 och 3 i den rättsakt som avses i punkt 11 i bilaga XIV till EES- avtalet (förordning (EEG) nr 4056/86).

2. Anmälningsskyldigheten gäller varje part i en tvist som har lösts genom skiljedom eller rekommendation.

3. Anmälningar skall inlämnas utan dröjsmål i rekommenderat brev med mottagningsbevis eller överlämnas mot kvitto. De skall vara avfattade på ett av EFTA-staternas eller Europeiska gemenskapens officiella språk.

Övriga handlingar skall vara antingen original eller kopior. Kopiornas över- ensstämmelse med originalen skall bestyrkas. De skall inlämnas på original- språket. Om originalspråket inte är något av EFTA-staternas eller Euro- peiska gemenskapens officiella språk, skall en översättning till ett av dessa ' språk bifogas.

4. Om sådana anmälningar undertecknas av företrädare för företag, före- tagssammanslutningar eller fysiska eller juridiska personer, skall de förete skriftlig fullmakt.

Artikel 2 Klagomål

1. Klagomål enligt artikel 10 i kapitel IX skall inlämnas skriftligt på ett av EFTA-staternas eller Europeiska gemenskapens officiella språk. Klagan- dena får själva bestämma deras form, innehåll och övriga enskildheter efter eget gottfinnande.

2. Rätt att framställa klagomål har

a) EFTA-staterna, . b) fysiska eller juridiska personer som åberopar ett legitimt intresse i saken.

3. Om sådana klagomål undertecknas av företrädare för företag, företags- sammanslutningar eller fysiska eller juridiska personer, skall dessa företrä- dare förete en skriftlig fullmakt. '

Artikel 3 Prop. 1991/92: 170 Personer som har rätt att inlämna ansökningar Bilaga 2

. _ . till EES-lagen 1. Varje företag som deltar i sadana avtal, beslut eller förfaranden som avses

i artikel 53.1 i EES-avtalet får inlämna en ansökan enligt artikel 12 i kapitel IX. Om ansökan inlämnas av några av de berörda företagen, men inte av alla, skall de underrätta de övriga företagen om detta.

2. Om ansökningar enligt artikel 12 i kapitel IX undertecknas av företrädare för företag, företagssammanslutningar eller fysiska eller juridiska personer, skall de förete skriftlig fullmakt.

3. Vid gemensamma ansökningar bör en gemensam företrädare utses.

Artikel 4

Inlämnande av ansökningar

1. Ansökningar enligt artikel 12 i kapitel IX skall inlämnas på de formulär som för detta ändamål utfärdas av EFTA-staternas regeringar enligt gemen- sam överenskommclsc eller av EG-kommissionen.

2. Flera deltagande företag får göra ansökan på ett enda formulär. 3. Ansökningar skall innehålla de uppgifter som begärs i formuläret.

4. Varje ansökan och bifogad handling skall inlämnas till EFTAs övervak- ningsmyndighet i nio exemplar.

5. De bifogade handlingarna skall vara antingen original eller kopior. Ko- piornas överensstämmelse med originalen skall bestyrkas.

6. Ansökningar skall vara avfattade på ett av EFTA-staternas eller Euro- peiska gemenskapens officiella språk. Övriga handlingar skall lämnas in på originalspråket. Om originalspråket inte är något av EFTA-staternas eller Europeiska gemenskapens officiella språk, skall en översättning till ett av dessa språk bifogas.

7. Datum för ansökan skall, om inte annat följer av artikel 11 i protokoll 23 till EES-avtalet, vara den dag när den inkommer till EFTAs övervaknings- myndighet. Om ansökan skickas med rekommenderat brev, skall den dock anses ha inkommit den dag som framgår av avsändningsortens poststämpel.

8. Om en ansökan enligt artikel 12 i kapitel IX faller utanför det kapitlets tillämpningsområde, skall EFTAs övervakningsmyndighet utan dröjsmål meddela sökanden att den avser att pröva ansökan enligt bestämmelserna i den av de övriga i artikel 3 i protokoll 21 och bilaga XIV till EES-avtalet avsedda rättsakter som är tillämplig på fallet. Datum för inlämnande av en ansökan skall dock vara den dag som följer av punkt 7. EFTAs övervak- ningsmyndighet skall meddela sökanden sina skäl och bestämma en tidsfrist inom vilken han skriftligt får framföra sina synpunkter innan den gör sin be- dömning enligt bestämmelserna i den tillämpliga rättsakten.

AVSNITT II Prop. 1991/92: 170

FÖRHÖR Bilaga 3 till EES-lagen Artikel 5

Innan EFTAs övervakningsmyndighet samråder med Rådgivande kommit- tén för kartell- och monopolfrågor inom-sjöfartssektorn skall den hålla ett förhör enligt artikel 23.1 i kapitel IX.

Artikel 6

1. EFTAs övervakningsmyndighet skall skriftligt meddela företag och före- tagssammanslutningar de anmärkningar som har framställts mot dem. Med- delandet skall tillställas vart och ett av dem eller ett gemensamt ombud som de har utsett.

2. EFTAs övervakningsmyndighet kan meddela parterna genom kungörelse i EES-delen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning, om omstän- digheterna i ärendet motiverar detta, särskilt om meddelandet skall riktas till flera företag och inget gemensamt ombud har utsetts. I kungörelsen skall hänsyn tas till företagens legitima intresse av att deras affärshemligheter skyddas. "

3. Böter eller viten kan åläggas företag eller företagssammanslutningar en- dast om anmärkningarna har meddelats på det sätt som anges i punkt 1.

4. Då EFTAs övervakningsmyndighet meddelar anmärkningar skall den fastställa en tidsfrist inom vilken företagen och företagssammanslutningarna kan framföra sina synpunkter till den.

Artikel 7

1. Företag och företagssammanslutningar skall inom den fastställda tidsfris- ten skriftligt framföra sina synpunkter på de anmärkningar som har fram- . ställts mot dem.

2. De får i sina skriftliga yttranden anföra alla omständigheter som är av betydelse för deras försvar.

3. De får bifoga alla handlingar som behövs för att styrka de åberopade om- ständigheterna. De får även föreslå att EFTAs övervakningsmyndighet hör personer som kan bekräfta dessa omständigheter.

Artikel 8

EFTAs övervakningsmyndighet skall i sina beslut endast ta upp sådana an- märkningar mot företag och företagssammanslutningar beträffande vilka dessa har haft tillfälle att yttra sig.

Artikel 9

Om fysiska eller juridiska personer som kan påvisa ett tillräckligt intresse i 379 saken begär att få yttra sig enligt artikel 23.2 i kapitel IX, skall EFTAs över-

vakningsmyndighet lämna dem tillfälle att yttra sig skriftligt inom den tids- Prop. 1991/92: 170 frist som den fastställer. Bilaga 2

till EES-lagen Artikel 10

Om EFTAs övervakningsmyndighet, efter att ha mottagit ett klagomål enligt artikel 10 i kapitel IX, anser att det på grundval av den information som den har tillgång till inte finns tillräckligt underlag för att bifalla klagomålet, skall den meddela klagandena sina skäl och fastställa en tidsfrist inom vilken de får inkomma med ytterligare skriftliga synpunkter.

Artikel 11

1. EFTAs övervakningsmyndighet skall lämna personer, som i sina skriftliga yttranden begärt att få framföra sina synpunkter muntligt, tillfälle att göra detta, om de kan påvisa ett tillräckligt intresse i saken eller om EFTAs över- vakningsmyndighet avser att ålägga dem böter eller viten.

2. EFTAs övervakningsmyndighet kan även lämna varje annan person till- fälle att muntligt framföra sina synpunkter.

Artikel 12

1. EFTAs övervakningsmyndighet skall kalla de personer som skall höras att infinna sig vid den tidpunkt som den bestämmer.

2. Den skall genast översända en kopia av kallelsen till EFTA-staternas be- höriga myndigheter, som kan utse en tjänsteman att delta i förhöret. EFTAs övervakningsmyndighet skall även bjuda in EG-kommissionen att låta sig representeras vid förhöret. Inbjudan skall även omfatta EG-medlemssta- terna.

Artikel 13

1. Förhören skall ledas av de personer som EFTAs övervakningsmyndighet utser för detta ändamål.

2. Personer som kallas att närvara skal] infinna sig personligen eller genom sina juridiska ombud eller stadgeenliga ställföreträdare. Företag och före- tagssammanslutningar kan dessutom företrädas av ett vederbörligen befull- mäktigat ombud som har utsetts bland deras ordinarie personal.

Personer som hörs av EFTAs övervakningsmyndighet kan biträdas av advo- kater eller akademiska lärare som har rätt att föra talan vid EFTA-domsto- len eller av andra kvalificerade personer.

3. Förhören skall inte vara offentliga. Personerna skall höras enskilt eller i närvaro av andra personer som har kallats. I det senare fallet skall hänsyn tas till företagens legitima intresse av att deras affärshemligheter skyddas.

4. Det väsentliga innehållet i de yttranden som avges av varje person som hörs skall antecknas i ett protokoll som skall läsas och godkännas av honom. 380

Artikel 14 Prop. 1991/92: 170 Med förbehåll för bestämmelserna i artikel 6.2 skall meddelanden och kallel- Bilaga 2 ser från EFTAs övervakningsmyndighet skickas till mottagarna i rekommen- tlll EES-lagen derat brev med mottagningsbevis eller överlämnas till dem mot kvitto.

Artikel 15

1. När EFTAs övervakningsmyndighet fastställer de tidsfrister som anges i artiklarna 4.8, 6, 9 och 10 skall den ta hänsyn till den tid som behövs för att förbereda yttranden och till om ärendet är av brådskande natur. Tidsfristen skall inte understiga två veckor och skall kunna förlängas.

2. När tidsfristerna fastställs skall inte den dag inräknas då handlingen har tagits emot eller getts in.

3. Skriftliga yttranden skall inkomma till EFTAs övervakningsmyndighet el- ler vara avsända i rekommenderat brev före tidsfristens utgång. Infaller tids- fristens sista dag på en söndag eller helgdag, skall den förlängas till utgången av påföljande arbetsdag. Vid beräkningen av den förlängda tidsfristen skall hänsyn tas, när det gäller dagen för mottagandet av skriftliga yttranden, till de helgdagar som anges i bilaga 2 till detta protokoll och när det gäller av- sändningsdagen till de lagstadgade helgdagarna i avsändningslandet.

Artikel 16

Särskild bestämmelse

EFTAs övervakningsmyndighet får i enlighet med bestämmelserna i artikel 49 i detta avtal förelägga EFTA-staternas regeringar förslag om formulär och kompletterande anmärkningar.

KAPITEL XI PROCEDUREN FÖR TILLAMPNING Prop. 1991/92: 170 AV KONKURRENSREGLERNA PÅ FORETAG INOM Bilaga 2 LUFI'FARTSSEKTORN till EES-lagen

Artikel ] Tillämpningsområde

1. I detta kapitel anges detaljerade regler för tillämpning av artiklarna 53 och 54 i EES-avtalet på lufttransporttjänster.

2. Detta kapitel skall tillämpas endast på internationell luftfart mellan flyg- platser inom det territorium som omfattas av EES-avtalet.

Artikel 2

Undantag för vissa tekniska avtal

1. Det förbud som anges i artikel 53.1 i EES-avtalet skall inte gälla de avtal, beslut och samordnade förfaranden som uppräknas i bilaga 7 till detta proto- koll i den mån de endast har till syfte och resultat att uppnå tekniska förbätt- ringar eller samarbete. Uppräkningen är inte uttömmande.

2. Vid behov får EFTAs övervakningsmyndighet i enlighet med artikel 49 i detta avtal till EFTA-staternas regeringar lämna förslag till ändringar i upp- räkningen i bilaga 7.

Artikel 3

Förfaranden efter klagomål eller på EFTAs övervakningsmyndighets eget initiativ 1. EFTAs övervakningsmyndighet skall efter att ha mottagit klagomål eller på eget initiativ inleda förfaranden för att få överträdelser av bestämmel- serna i artikel 53.1 eller 54 i EES-avtalet att upphöra.

Rätt att framställa klagomål har

a) EFTA-staterna, b) fysiska eller juridiska personer som åberopar ett legitimt intresse i saken.

2. EFTAs övervakningsmyndighet kan efter ansökan av berörda företag el- ler företagssammanslutningar fastslå att det på grundval av de omständighe- ter som har kommit till dess kännedom inte finns anledning för den att in- gripa med stöd av artikel 53.1 eller 54 i EES-avtalet mot ett avtal, beslut eller samordnat förfarande.

Artikel 4

Genomförandet av förfaranden efter klagomål eller på EFTAs Övervakningsmyndighets eget initiativ

1. Konstaterar EFTAs övervakningsmyndighet att det har skett en överträ- delse av artikel 53.1 eller 54 i EES-avtalet, kan den genom beslut ålägga de 382

berörda företagen eller företagssammanslutningarna att upphöra med över- Prop. 1991/92; 170 trädelsen. Bilaga 2 Om inte annat följer av andra bestämmelser i detta kapitel kan EFTAs över- nu EES-lagen vakningsmyndighet, innan den fattar beslut enligt föregående stycke, rikta rekommendationer till de berörda företagen eller företagssammanslutning- arna för att få dem att upphöra med överträdelsen.

2. Finner EFTAs övervakningsmyndighet, efter att ha mottagit klagomål, att det på grundval av den information som den har tillgång till inte finns skäl för att ingripa med stöd av artikel 53.1 eller 54 i EES-avtalet mot ett avtal, beslut eller samordnat förfarande, skall den genom beslut tillbakavisa klago- målet som obefogat.

3. Finner EFTAs övervakningsmyndighet, efter att ha mottagit klagomål el- ler på eget initiativ, att ett avtal, beslut eller samordnat förfarande uppfyller villkoren i både artikel 53.1 och 53.3 i EES-avtalet, skall den meddela ett beslut om tillämpning av punkt 3 i samma artikel. I beslutet skall anges tid- punkten då det träder i kraft. Denna tidpunkt kan vara tidigare än tidpunk- ten för beslutet.

Artikel 41:

Interimsåtgärder mot konkurrensbegränsande förfaranden

1. Om inte annat följer av tillämpningen av artikel 4.1 kan EFTAs övervak- ningsmyndighet, om den förfogar över klara prima facie-bevis för att vissa förfaranden strider mot artikel 53 eller 54 i EES-avtalet och har till syfte eller resultat att direkt hota en flygförbindelses existens och om begagnandet av det normala förfarandet kan vara otillräckligt för att skydda flygförbindelsen eller det berörda flygbolaget, genom beslut vidta interimsåtgärder för att sä- kerställa att dessa förfaranden inte vidtas eller att de upphör samt lämna så- dana anvisningar som behövs för att hindra förekomsten av dessa förfaran- den till dess att ett beslut fattas enligt artikel 4.1.

2. Ett beslut som fattas i enlighet med punkt 1 skall gälla i högst sex månader. Artikel 8.5 är inte tillämplig.

EFTAs övervakningsmyndighet kan under en tid av högst tre månader med eller utan ändring ompröva det ursprungliga beslutet. I så fall skall artikel 8.5 vara tillämplig.

Artikel 5 Tillämpningen av artikel 53.3 i EES-avtalet invändningar

1. Företag och företagssammanslutningar som önskar åberopa artikel 53.3 i EES-avtalet beträffande sådana avtal, beslut eller samordnade förfaranden som avses i punkt 1 i samma artikel och ivilka de deltar skall framställa an- sökningar till EFTAs övervakningsmyndighet.

2. Finner EFTAs övervakningsmyndighet att den förfogar över allt tillgäng- 383

ligt bevismaterial och att en ansökan kan medges och har inga åtgärder enligt Prop. 199 l / 92: 170 artikel 3 vidtagits mot det ifrågavarande avtalet, beslutet eller samordnade Bilaga 2 förfarandet, skall den snarast offentliggöra ansökan i sammandrag i EES- till EES-lagen delen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning och lämna berörda tredje män och EFTA-staterna tillfälle att framföra synpunkter till EFTAs övervakningsmyndighet inom 30 dagar. Vid offentliggörandet skall hänsyn tas till företagens legitima intresse av att deras affärshemligheter skyddas.

3. Om EFTAs övervakningsmyndighet inte inom 90 dagar från tidpunkten för ett sådant offentliggörande i EES-delen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning meddelar sökandena att det finns allvarliga tvivel beträf- fande tillämpligheten av artikel 53.3 i EES-avtalet, skall avtalet, beslutet el- ler det samordnade förfarandet, i den mån som det överensstämmer med den beskrivning som har lämnats i ansökan, anses undantaget från förbudet för den tid som redan har förflutit och under ytterligare högst sex år från offentliggörandet av ansökan i EES-delen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Konstaterar EFTAs övervakningsmyndighet, efter utgången av nittiodagars- fristen men före utgången av sexårsfristen, att villkoren för tillämpning av artikel 53.3 i EES-avtalet inte är uppfyllda, skall den genom beslut meddela att förbudet i artikel 53.1 gäller. Detta beslut kan ges retroaktiv verkan, om de berörda parterna har lämnat oriktiga uppgifter eller missbrukat undanta- get från bestämmelserna i artikel 53.1 eller har överträtt artikel 54.

4. EFTAs övervakningsmyndighet kan lämna sökandena meddelande i en- lighet med punkt 3, första stycket, och skall göra detta om en EFTA-stat så begär inom 45 dagar från det att en ansökan har skickats till staten enligt artikel 8.2. Denna begäran skall vara motiverad med hänsyn till konkurrens- reglerna i EES-avtalet.

Finner EFTAs övervakningsmyndighet att villkoren i artiklarna 53.1 och 53.3 i EES-avtalet är uppfyllda, skall den besluta om tillämpning av artikel 53.3. I beslutet skall anges tidpunkten då det träder i kraft. Denna tidpunkt kan vara tidigare än tidpunkten för ansökan.

Artikel 6

Giltighetstiden för och återkallande av beslut om tillämpning av artikel 53.3 i EES-avtalet

1. I ett beslut om tillämpning av artikel 53.3 som fattas med stöd av artikel 4 eller 5 i detta kapitel skall anges för vilken tid det skall gälla. Normalt skall denna tid inte understiga sex år. Beslutet kan förenas med villkor och åläg— ' ganden.

2. Beslutet kan förnyas, om förutsättningarna för tillämpning av artikel 53.3 fortfarande gäller.

3. EFTAs övervakningsmyndighet kan återkalla eller ändra sitt beslut eller förbjuda parterna att vidta vissa åtgärder

a) om de faktiska förhållanden som låg till grund för beslutet har änd- Prop. 199 1/ 92: 170

rats i något väsentligt avseende, Bilaga 2 b) om parterna åsidosätter ett åläggande som har förenats med beslu- till EES-lagen tet,

c) om beslutet grundar sig på oriktiga uppgifter eller har utverkats på ett bedrägligt sätt, eller

d) om parterna missbrukar det undantag från bestämmelserna i artikel 53.1 i EES-avtalet som har beviljats dem genom beslutet.

I fall enligt b, c och d kan beslutet återkallas med retroaktiv verkan.

Artikel 7 Behörighet

Med förbehåll för EFTA-domstolens prövning av beslutet enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och tillämpliga bestämmelser i föreliggande avtal är EFTAs övervakningsmyndighet ensam behörig att i enlighet med de villkor som anges i artikel 56 i EES-avtalet meddela beslut med stöd av artikel 53.3 i EES-avtalet.

Så länge EFTAs övervakningsmyndighet varken har inlett ett förfarande för att meddela beslut i ett visst fall eller översänt ett meddelande enligt artikel 5.3, första stycket, i detta kapitel är EFTA-staternas myndigheter behöriga att avgöra om bestämmelserna i artikel 53.1 eller 54 i EES-avtalet är tillämp- liga på fallet.

Anikel 8

Samverkan med EFTA-staternas myndigheter

1. EFTAs övervakningsmyndighet skall genomföra de förfaranden som föreskrivs i detta kapitel i nära och ständig samverkan med EFTA-statemas behöriga myndigheter, som har rätt att framföra sina synpunkter på dessa förfaranden.

2. EFTAs övervakningsmyndighet skall utan dröjsmål till EFTA-staternas behöriga myndigheter översända kopior av klagomål och ansökningar samt även av de viktigaste handlingarna som tillställs EFTAs övervakningsmyn- dighet eller som den skickar ut i samband med dessa förfaranden.

EFTAs övervakningsmyndighet skall utan dröjsmål till EFTA-staternas be- höriga myndigheter översända kopior av anmälningar, klagomål och uppgif- ter om inledande av förfaranden på eget initiativ som den har mottagit från EG-kommissionen enligt artiklarna 2 och 10 i protokoll 23 till EES-avtalet.

EFTAs Övervakningsmyndighet skall utan dröjsmål till EFTA-staternas be- höriga myndigheter översända kopior av handlingar som den har mottagit från EG-kommissionen enligt artikel 7 i protokoll 23 till EES-avtalet.

3. Samråd skall ske med en Rådgivande kommitté för kartell- och monopol- frågor inom luftfartssektorn före beslut som följer på ett förfarande enligt 25 Riksdagen 1991/92. [ sam/. Nr [70. Bilaga 1 385

artikel 3 eller beslut enligt artikel 5.3, andra stycket, eller enligt punkt 4, Prop. 1991/92: 170 andra stycket, i samma artikel eller enligt artikel 6. Samråd skall också ske Bilaga 2 med Rådgivande kommittén före överlämnandet av sådana förslag som av- till EES-lagen

ses i artikel 19.

4. Rådgivande kommittén skall vara sammansatt av tjänstemän som är sak- kunniga i luftfartsfrågor samt frågor om karteller och monopol. Varje EFTA-stat skall utse två tjänstemän som representanter, som var och en vid förhinder kan ersättas av en annan tjänsteman.

EG-kommissionen och EG-medlemsstatema skall ha rätt att närvara vid Rådgivande kommitténs sammanträden och att framföra sina synpunkter där. Deras representanter skall dock inte ha rösträtt.

5. Samrådet skall äga rum vid ett gemensamt sammanträde som samman- kallas av EFTAs övervakningsmyndighet och som hålls tidigast 14 dagar ef- ter det att kallelse har skett. Till kallelsen skall fogas en redogörelse för varje ärende som skall behandlas, med uppgift om de viktigaste handlingarna samt ett preliminärt utkast till beslut.

Med hänsyn till det deltagande som avses i punkt 4, andra stycket, skall EG- kommissionen erhålla en inbjudan till sammanträdet samt den information . som avses i artikel 6 i protokoll 23 till EES-avtalet.

6. Rådgivande kommittén kan avge ett yttrande även om en del ledamöter eller deras ersättare inte är närvarande. En redogörelse för resultatet av överläggningarna skall bifogas utkastet till beslut. Redogörelsen skall inte offentliggöras.

Artikel 9 Begäran om upplysningar

1. Vid fullgörandet av de uppgifter som EFTAs övervakningsmyndighet har tilldelats genom artiklarna 55 och 58 i EES-avtalet, genom bestämmelserna i protokoll 23 och bilaga XIV till EES-avtalet eller genom bestämmelserna i detta kapitel får EFTAs övervakningsmyndighet inhämta alla nödvändiga upplysningar hos EFTA-staternas regeringar och behöriga myndigheter samt hos företag och företagssammanslutningar.

2. När EFTAs övervakningsmyndighet riktar en begäran om upplysningar till ett företag eller en företagssammanslutning, skall den samtidigt sända en kopia av denna begäran till den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium företaget eller företagssammanslutningen har sitt säte.

3. I sin begäran skall EFTAs övervakningsmyndighet ange den rättsliga grunden för och syftet med begäran samt de påföljder som avses i artikel 12.1 h om oriktiga uppgifter lämnas.

4. Skyldiga att lämna de begärda upplysningarna är företagens ägare eller deras företrädare och, när det gäller juridiska personer och bolag, eller sam- manslutningar som inte är juridiska personer, de som är utsedda att före- träda dessa enligt lag eller stadgar. 386

5. Om ett företag eller en företagssammanslutning inte lämnar de begärda Prop. 1991/92: 170 upplysningarna inom den tidsfrist som har fastställts av EFTAs övervak- Bilaga 2 ningsmyndighet eller lämnar ofullständiga uppgifter, skall EFTAs övervak- till EES-lagen ningsmyndighet begära upplysningarna genom beslut. I beslutet skall anges vilka upplysningar som begärs, fastställas en lämplig tidsfrist inom vilken

upplysningarna skall lämnas och anges de påföljder som avses i artiklarna 12.1 b och 13.1 c samt upplysas om rätten att enligt artikel 108.2 i EES-avta-

let och de tillämpliga bestämmelserna i föreliggande avtal, särskilt artikel 35,

föra talan mot beslutet vid EFTA-domstolen. '

6. EFTAs övervakningsmyndighet skall samtidigt sända en kopia av sitt be- slut till den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium företaget eller företagssammanslutningen har sitt säte.

Artikel 10 Undersökningar genomförda av EFTA-staternas myndigheter

1. På begäran av EFTAs övervakningsmyndighet skall EFTA-staternas be- höriga myndigheter genomföra de undersökningar som EFTAs övervak- ningsmyndighet anser påkallade enligt artikel 11.1 eller som den har beslutat om enligt artikel 11.3. De tjänstemän hos EFTA-staternas behöriga myndig- heter som har till uppgift att genomföra undersökningarna skall utöva sina befogenheter efter företeende av en skriftlig fullmakt utfärdad av den behö- riga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium undersökningen skall genomföras. Fullmakten skall ange föremålet för och syftet med under- sökningen.

2. På begäran av EFTAs övervakningsmyndighet eller den behöriga myn- digheten i den EFTA—stat inom vars territorium undersökningen skall ge- nomföras kan EFTAs övervakningsmyndighets tjänstemän biträda myndig- hetens tjänstemän vid fullgörandet av deras uppgifter.

Artikel ]]

EFTAs övervakningsmyndighets befogenheter vid undersökningar

1. Vid fullgörandet av de uppgifter som EFTAs övervakningsmyndighet har tilldelats genom artiklarna 55 och 58 i EES-avtalet, genom bestämmelserna i protokoll 23 och bilaga XIV till EES-avtalet eller genom bestämmelserna i detta kapitel får den genomföra alla nödvändiga undersökningar hos företag och företagssammanslutningar. För detta ändamål har de av EFTAs över- vakningsmyndighet bemyndigade tjänstemännen befogenhet

a) att granska böcker. och andra affärshandlingar,

b) att göra kopior av eller utdrag ur böcker och affärshandlingar,

e) att begära muntliga förklaringar på platsen,

d) att få tillträde till företagens samtliga lokaler, markområden och transportmedel. '

2. De av EFTAs övervakningsmyndighet bemyndigade tjänstemännen skall 387

utöva sina befogenheter efter företeende av skriftlig fullmakt, som anger Prop. 1991/92: 170 föremålet för och syftet med undersökningen samt de påföljder som avses i Bilaga 2 artikel 12.1 0 för det fall att begärda böcker eller andra affärshandlingar inte till EES-lagen framläggs på ett fullständigt sätt. EFI-'As övervakningsmyndighet skall i god tid före undersökningen underrätta den behöriga myndigheten i den EFTA- stat inom vars territorium undersökningen skall genomföras om undersök- ningsuppdraget samt om de bemyndigade tjänstemännens identitet. EFTAs övervakningsmyndighet skall också utfärda sådant bemyndigande för de re- presentanter för EG-kommissionen som skall delta i undersökningen enligt artikel 8.4 i protokoll 23 till EES-avtalet.

3. Företag och företagssammanslutningar är skyldiga att underkasta sig de undersökningar som EFTAs övervakningsmyndighet har beslutat om. I be- slutet skall anges föremålet för och syftet med undersökningen, fastställas när den skall börja och anges de påföljder som avses i artiklarna 12.1c och 13.1 d samt upplysas om rätten att föra talan mot beslutet vid EFTA-domsto- len.

4. EFTAs övervakningsmyndighet skall fatta beslut enligt punkt 3 efter att ha samrått med den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars terri- torium undersökningen skall genomföras.

5. Tjänstemännen hos den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium undersökningen skall genomföras kan, på begäran av myn- digheten eller EFTAs övervakningsmyndighet, hjälpa EFTAs övervaknings- myndighets tjänstemän vid fullgörandet av deras uppgifter.

6. Om ett företag motsätter sig en undersökning som har beslutats med stöd av denna artikel, skall den berörda EFTA-staten lämna de av EFTAs över- vakningsmyndighet bemyndigade tjänstemännen den hjälp som behövs för att de skall kunna utföra sitt undersökningsuppdrag. För detta ändamål skall EFTA-staterna efter samråd med EFTAs övervakningsmyndighet vidta nödvändiga åtgärder inom sex månader efter det att EES-avtalet har trätt i kraft.

Artikel 12

Böter

1. EFTAs övervakningsmyndighet kan ålägga företag eller företagssam- manslutningar böter om lägst 100 och högst 5 000 ecu, om de uppsåtligen eller av oaktsamhet

a) lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter i en ansökan enligt arti- kel 3.2 eller artikel 5, eller b) lämnar oriktiga uppgifter till svar på en begäran enligt artikel 9.3 eller 5 eller inte lämnar en uppgift inom den tidsfrist som har fast- ställts genom beslut enligt artikel 9.5, eller c) vid undersökningar som genomförs enligt artikel 10 eller 11 framläg- ger begärda böcker eller andra affärshandlingar på ett ofullständigt sätt eller inte underkastar sig en undersökning som har beslutats en- 388 ligt artikel 11.3.

Prop. 1991/92: 170 Bilaga 2 till EES-lagen

2. EFTAs övervakningsmyndighet kan ålägga företag och företagssamman- slutningar böter om lägst 1 000 och högst 1 000 000 ecu, eller ett högre be- lopp som dock inte får överstiga tio procent av föregående räkenskapsårs omsättning för varje företag som har deltagit i överträdelsen, om de uppsåtli- gen eller av oaktsamhet

a) överträder bestämmelserna i artikel 53.1 eller 54 i EES-avtalet, eller b) åsidosätter ett åläggande som har beslutats med stöd av artikel 6.1 i detta kapitel.

När bötesbeloppet fastställs skall hänsyn tas både till överträdelsens svårig- hetsgrad och till dess varaktighet.

3. Artikel 8 är tillämplig.

4. Beslut fattade med stöd av punkterna 1 och 2 har inte straffrättslig karak- tär.

5. Böter enligt punkt 2 a skall inte åläggas för åtgärder som har vidtagits ef- ter anmälan till EFTAs övervakningsmyndighet och före dess beslut om till- lämpning av artikel 53.3 i EES-avtalet, förutsatt att åtgärderna ligger inom ramen för den verksamhet som har beskrivits i anmälan.

Denna bestämmelse är dock inte tillämplig om EFTAs övervakningsmyndig- het har meddelat de berörda företagen eller företagssammanslutningarna att den efter preliminär undersökning anser att artikel 53.1 i EES-avtalet är till- lämplig och att det inte finns skäl att tillämpa artike1f153.3.

Artikel 13 Viten

1. EFTAs övervakningsmyndighet kan genom beslut förelägga företag eller företagssammanslutningar viten om lägst 50 och högst 1 000 ecu om dagen, räknat från den dag som anges i beslutet, för att förmå dessa

a) att upphöra med en överträdelse av artikel 53.1 eller 54 i EES-avta- let enligt ett åläggande med stöd av artikel 4 i detta kapitel,

b) att upphöra med varje åtgärd som har förbjudits enligt artikel 6.3,

c) att på ett fullständigt och riktigt sätt lämna upplysningar som EFTAs övervakningsmyndighet har begärt genom beslut enligt artikel 9.5,

d) att underkasta sig en sådan undersökning som EFTAs övervaknings- myndighet har beslutat om enligt artikel 1 1.3,

e) att vidta varje åtgärd som har beslutats enligt artikel 4a.

2. Om företag eller företagssammanslutningar har fullgjort skyldigheten för vars uppfyllande vitet har förelagts, kan EFTAs övervakningsmyndighet fastställa det slutliga vitet till ett belopp som är lägre än det som skulle ha följt av det ursprungliga beslutet.

3. Artikel 8 är tillämplig.

Artikel 14 Prop. 1991/92: 170 EFTA-domstolens prövning Bilaga 2

_ _ _ _ _ till EES-lagen EFTA-domstolen har enligt artikel 108.2 1 EES-avtalet och de tillämpliga be-

stämmelserna i föreliggande avtal oinskränkt prövningsrätt, på det sätt som anges i artikel 35 i föreliggande avtal, att avgöra överklaganden av beslut genom vilka EFTAs övervakningsmyndighet har fastställt böter eller vite-n. Domstolen kan upphäva, sätta ned eller höja ålagda böter eller viten.

Artikel 15 Ecu

Vid tillämpning av artiklarna 12—14 skall med ecu förstås ecun såsom den har definierats av Europeiska gemenskapernas behöriga myndigheter.

Artikel 16

Förhör med parterna och tredje man

1. Innan EFTAs övervakningsmyndighet avslår en ansökan om attest enligt artikel 3.2 eller fattar beslut enligt artiklarna 4, 4a, 5.3, andra stycket, 5.4, 6.3, 12 och 13, skall den lämna berörda företag och företagssammanslut- ningar tillfälle att yttra sig över dess anmärkningar.

2. Om EFTAs övervakningsmyndighet eller EFTA-staternas behöriga myn- digheter anser det nödvändigt, kan de även höra andra fysiska eller juridiska personer. Begäran från sådana personer att få yttra sig skall bifallas, om de kan påvisa ett tillräckligt intresse i saken.

3. Om EFI'As övervakningsmyndighet avser att utfärda icke-ingripandebe- sked med stöd av artikel 53.3 i EES-avtalet, skall den offentliggöra ifrågava- rande avtal, beslut eller samordnade förfarande i sammandrag och lämna varje berörd tredje man tillfälle att framföra sina synpunkter inom den tids- frist som EFTAs övervakningsmyndighet fastställer och som inte skall un- derstiga en månad. Vid offentliggörandet skall hänsyn tas till företagens legi- tima intresse av att deras affärshemligheter skyddas.

Artikel 1 7 Sekretess

1. Om inte annat följer av artikel 9 i protokoll 23 till EES-avtalet, får upplys- ningar som har inhämtats med stöd av artildarna 9—11 i detta kapitel eller artikel 58 i EES-avtalet samt protokoll 23 till avtalet endast användas för det med begäran eller undersökningen avsedda ändamålet.

2. Om inte annat följer av artiklarna 16 och 18, får EFTAs övervaknings- myndighet och EFTA-staternas behöriga myndigheter samt dessas tjänste- män och övriga anställda inte avslöja upplysningar som de har inhämtat med stöd av detta protokoll eller artikel 58 i EES-avtalet samt protokoll 23 till avtalet och som är av sådant slag att de omfattas av sekretess. Denna skyldig- 390

het skall gälla även representanter för EG-kommissionen och de EG-med- Prop. 1991/ 92: 170 lemsstater som deltar i Rådgivande kommittén enligt artikel 8.4 och i förhör Bilaga 2 enligt artikel 11.2 i kapitel XII. till EES-lagen

3. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 skall inte utgöra hinder för offentlig- görande av allmän information eller undersökningar som inte innehåller uppgifter om enskilda företag eller företagssammanslutningar.

Artikel 18 Offentliggörande av beslut

1. EFTAs övervakningsmyndighet skall offentliggöra de beslut den fattar enligt artiklarna 3.2, 4, 5.3, andra stycket, 5.4 och 6.3.

2. I offentliggörandet skall anges de berörda parterna och huvuddragen av beslutet. Därvid skall hänsyn tas till företagens legitima intresse av att deras

affärshemligheter skyddas.

Artikel 19

Särskild bestämmelse

EFTAs övervakningsmyndighet får i enlighet med bestämmelserna i artikel 49 i detta avtal förelägga EFTA-staternas regeringar förslag om formulär som skall användas för klagomål enligt artikel 3 och ansökningar enligt arti- kel 3.2 och artikel 5 samt förslag till kompletterande anmärkningar till dessa formulär.

KAPITEL XII FORM, INNEHÅLL OCH ÖVRIGA Prop. 1991/92; 170 ENSKILDHETER BETRÄFFANDE KLAGOMÅL, Bilaga 2 ANSOKNINGAR OCH FÖRHÖR ENLIGT KAPITEL till EES-lagen

XI, SOM FASTSTÄLLER PROCEDUREN FÖR TILLAMPNING AV KONKURRENSREGLERNA PÅ

FÖRETAG INOM LUPTFARTSSEKTORN

AVSNITT I

KLAGOMÅL OCH ANSÖKNINGAR Artikel ]

Klagomål

1. Klagomål enligt artikel 3.1 i kapitel XI skall inlämnas skriftligt på ett av EFTA-staternas eller Europeiska gemenskapens officiella språk.Klagan- dena får själva bestämma deras form, innehåll och övriga enskildheter efter eget gottfinnande.

2. Rätt att framställa klagomål har

a) EFTA-staterna, b) fysiska eller juridiska personer som åberopar ett legitimt intresse i saken.

3. Om sådana klagomål undertecknas av företrädare för företag, företags- sammanslutningar eller fysiska eller juridiska personer, skall dessa företrä- dare förete en skriftlig fullmakt.

Artikel 2

Personer som har rätt att inlämna ansökningar

1. Varje företag som deltar i sådana avtal, beslut eller förfaranden som avses i artiklarna 53 och 53.1 i EES-avtalet får inlämna en ansökan enligt artikel 3.2 och artikel 5 i kapitel XI. Om ansökan inlämnas av några av de berörda företagen, men inte av alla, skall de underrätta de övriga företagen om detta.

2. Om ansökningar enligt artikel 3.2 och artikel 5 i kapitel XI undertecknas av företrädare för företag, företagssammanslutningar eller fysiska eller juri- diska personer, skall de förete skriftlig fullmakt.

3. Vid gemensamma ansökningar bör en gemensam företrädare utses.

Artikel 3

Inlämnande av ansökningar

1. Ansökningar enligt artikel 3.2 och artikel 5 i kapitel XI skall inlämnas på de formulär. som för detta ändamål utfärdas av EFTA-statemas regeringar enligt gemensam överenskommelse eller av EG-kommissionen och som framgår av bilaga 8.

2. Flera deltagande företag får göra ansökan på ett enda formulär. 392

3. Ansökningar skall innehålla de uppgifter som begärs i formuläret. Prop. 1991/92: 170 Bilaga 2

4. Varje ansökan och bifogad handling skall inlämnas till EFTAs övervak- _ till EES-lagen ningsmyndighet i nio exemplar.

5. De bifogade handlingarna skall vara antingen original eller kopior. Ko- piornas överensstämmelse med originalen skall bestyrkas.

6. Ansökningar skall vara avfattade på ett av EFTA-staternas eller Euro- peiska gemenskapens officiella Språk.Övriga handlingar skall lämnas in på originalspråket. Om originalspråket inte är något av EFTA-staternas eller Europeiska gemenskapens officiella språk, skall en översättning till ett av dessa språk bifogas.

7. Datum för ansökan skall, om inte annat följ er av artikel 11 i protokoll 23 till EES-avtalet, vara den dag när den inkommer till EFTAs övervaknings- myndighet. Om ansökan skickas med rekommenderat brev, skall den dock anses ha inkommit den dag som framgår av avsändningsortens poststämpel.

8. Om en ansökan enligt artikel 3.2 och artikel 5 i kapitel XI faller utanför det kapitlets tillämpningsområde, skall EFTAs övervakningsmyndighet utan dröjsmål meddela sökanden att den avser att pröva ansökan enligt bestäm- melserna i den av de övriga i bilaga XIV till EES-avtalet avsedda rättsakter som är tillämplig på fallet. Datum för inlämnande av en ansökan skall dock vara den dag som följer av punkt 7. EFTAs övervakningsmyndighet skall meddela sökanden sina skäl och bestämma en tidsfrist inom vilken han skriftligt får framföra sina synpunkter innan den gör sin bedömning enligt bestämmelserna i den tillämpliga rättsakten.

AVSNITT II FÖRHÖR Artikel 4

Innan EFTAs övervakningsmyndighet samråder med Rådgivande kommit- tén för kartell- och monopolfrågor inom luftfartssektorn skall den hålla ett förhör enligt artikel 16.1 i kapitel XJ.

Artikel 5

1. EFTAs övervakningsmyndighet skall skriftligt meddela företag och före- tagssammanslutningar de anmärkningar som har framställts mot dem. Med- delandet skall tillställas vart och ett av dem eller ett gemensamt ombud som de har utsett.

2. EFTAs övervakningsmyndighet kan meddela parterna genom kungörelse i EES-delen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning, om omstän- digheterna i ärendet motiverar detta, särskilt om meddelandet skall riktas till flera företag och inget gemensamt ombud har utsetts. I kungörelsen skall hänsyn tas till företagens legitima intresse av att deras affärshemligheter

s ddas. ky 393

3. Böter eller viten kan åläggas företag eller företagssammanslutningar en- Prop. 1991/92: 170 dast om anmärkningarna har meddelats på det sätt som anges i punkt 1. Bilaga 2

4. Då EFTAs övervakningsmyndighet meddelar anmärkningar skall den till EES-lagen fastställa en tidsfrist inom vilken företagen och företagssammanslutningarna kan framföra sina synpunkter till den.

Artikel 6

1. Företag och företagssammanslutningar skall inom den fastställda tidsfris- ten skriftligt framföra sina synpunkter på de anmärkningar som har fram- ställts mot dem.

2. De får i sina skriftliga yttranden anföra alla omständigheter som är av betydelse för deras försvar.

3. De får bifoga alla handlingar som behövs för att styrka de åberopade om- ständigheterna. De får även föreslå att EFTAs övervakningsmyndighet hör personer som kan bekräfta dessa omständigheter.

Artikel 7

EFTAs övervakningsmyndighet skall i sina beslut endast ta upp sådana an- märkningar mot företag och företagssammanslutningar beträffande vilka dessa har haft tillfälle att yttra sig.

Artikel 8

Om fysiska eller juridiska personer som kan påvisa ett tillräckligt intresse i saken begär att få yttra sig enligt artikel 16.2 i kapitel XI, skall EFTAs över- vakningsmyndighet lämna dem tillfälle att yttra sig skriftligt inom den tids- frist som den fastställer.

Artikel 9

Om EFTAs övervakningsmyndighet, efter att ha mottagit ett klagomål enligt artikel 3.1 i kapitel XI, anser att det på grundval av den information som den har tillgång till inte finns tillräckligt underlag för att bifalla klagomålet, skall den meddela klagandena sina skäl och fastställa en tidsfrist inom vilken de får inkomma med ytterligare skriftliga synpunkter.

Artikel 10

1. EFTAs övervakningsmyndighet skall lämna personer, som i sina skriftliga yttranden begärt att få framföra sina synpunkter muntligt, tillfälle att göra detta, om de kan påvisa ett tillräckligt intresse i saken eller om EFTAs över- vakningsmyndighet avser att ålägga dem böter eller viten.

2. EFTAs övervakningsmyndighet kan även lämna varje annan person till- fälle att muntligt framföra sina synpunkter. 394

Artikel 11 Prop. 1991/92: 170 Bilaga 2

1. EFTAs övervakningsmyndighet skall kalla de personer som skall höras _ till EES-lagen att infinna sig vid den tidpunkt som den bestämmer.

2. Den skall genast översända en kopia av kallelsen till EFTA-staternas be- höriga myndigheter, som kan utse en tjänsteman att delta i förhöret. EFTAs övervakningsmyndighet skall även bjuda in EG-kommissionen att låta sig representeras vid förhöret. Inbjudan skall även omfatta EG-medlemssta- terna.

Artikel 12

1. Förhören Skall ledas av de personer som EFI'As övervakningsmyndighet utser för detta ändamål.

2. Personer som kallas att närvara skall infinna sig personligen eller genom sina juridiska ombud eller stadgeenliga ställföreträdare. Företag och före- tagssammanslutningar kan dessutom företrädas av ett vederbörligen befull- mäktigat ombud som har utsetts bland deras ordinarie personal.

Personer sem hörs av EFTAs övervakningsmyndighet kan biträdas av advo- kater eller akademiska lärare som har rätt att föra talan vid EFTA-domsto- len eller av andra kvalificerade personer.

3. Förhören Skall inte vara offentliga. Personerna skall höras enskilt eller i närvaro av andra personer som har kallats. I det senare fallet skall hänsyn tas till företagens legitima intresse av att deras affärshemligheter skyddas.

4. Det väsentliga innehållet i de yttranden som avges av varje person som hörs skall antecknas i ett protokoll som skall läsas och godkännas av honom.

Artikel 13

Med förbehåll för bestämmelserna i artikel 5 .2 skall meddelanden och kallel- ser från EFTAs övervakningsmyndighet skickas till mottagarna i rekommen- derat brev med mottagningsbevis eller överlämnas till dem mot kvitto.

Artikel 14

1. När EFTAs övervakningsmyndighet fastställer de tidsfrister som anges i artildarna 3.8, 5, 8 och 9 skall den ta hänsyn till den tid som behövs för att förbereda yttranden och till om ärendet är av brådskande natur. Tidsfristen skall inte understiga två veckor och skall kunna förlängas.

2. När tidsfristerna fastställs skall inte den dag inräknas då handlingen har tagits emot eller getts in.

3. Skriftliga yttranden skall inkomma till EFTAs övervakningsmyndighet el- ler vara avsända i rekommenderat brev före tidsfristens utgång. Infaller tids- fristens sista dag på en söndag eller helgdag, skall den förlängas till utgången av påföljande arbetsdag. Vid beräkningen av den förlängd-a tidsfristen skall hänsyn tas, när det gäller dagen för mottagandet av skriftliga yttranden, till 395

de helgdagar som anges i bilaga 2 till detta protokoll och när det gäller av- Prop. 199 [ /92: 170 sändningsdagen till de lagstadgade helgdagarna i avsändningslandet. Bilaga 2 till EES-lagen

Artikel 15

Särskild bestämmelse

EFTAs övervakningsmyndighet får i enlighet med bestämmelserna i artikel 49 i detta avtal förelägga EFTA-staternas regeringar förslag om formulär och kompletterande anmärkningar.

DEL III KONTROLL AV Prop. 1991/92: 170 KONCENTRATION ER Bilaga 2

.. till EES-lagen KAPITEL XIII REGLER FOR KONTROLL AV FORETAGSKONCENTRATIONER

På grund av uppdelningen av texten i förordning (EEG) nr 4064/89 mellan bilaga XIV till EES-avtalet (materiella bestämmelser) och detta kapitel (procedurbestämmelser) återfinns texten till artikel 1—5, med ändringar, i den rättsakt som avses i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89). EFTAs övervakningsmyndighet skall genomföra kon- trollen av koncentrationer enligt bestämmelserna i artikel 57 i EES-avtalet, särskilt punkt 2 b.

Artikel 1—5

(Ingen text)

Artikel 6 Prövning av anmälan och inledande av förfaranden

1. EFTAs övervakningsmyndighet skall pröva anmälan så snart den har mottagits.

a) Om EFTAs övervakningsmyndighet finner att den anmälda koncen- trationen inte omfattas av den rättsakt som avses i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89), skall den fast- slå detta genom beslut.

b) Om EFTAs övervakningsmyndighet finner att den anmälda koncen- trationen, fastän den omfattas av nämnda rättsakt, inte ger anled- ning till allvarliga tvivel beträffande dess förenlighet med EES-avta- lets funktion, skall den besluta att inte göra invändning mot den och skall förklara att den är förenlig med EES-avtalets funktion.

c) Om EFTAs övervakningsmyndighet däremot finner att den an- mälda koncentrationen omfattas av nämnda rättsakt och ger anled- ning till allvarliga tvivel beträffande dess förenlighet med EES-avta- lets funktion, skall den besluta att inleda ett förfarande.

2. EFTAs övervakningsmyndighet skall snarast underrätta de berörda före- tagen och EFTA—staternas behöriga myndigheter om sitt beslut.

Artikel 7

Uppskjutande av koncentrationer

1. Vid tillämpningen av punkt 2 skall en koncentration enligt artikel 1 i den rättsakt som avses i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89) varken genomföras före anmälan eller inom de första tre veck- orna efter anmälan.

2. Om EFTAs övervakningsmyndighet efter en preliminär prövning av an- 397

mälan inom den tidsfrist som anges i punkt 1 bedömer det nödvändigt för att Prop. 1991/92: 170 säkerställa den fulla verkan av ett senare beslut som fattas med stöd av arti- Bilaga 2 kel 8.3 och 4, kan den på eget initiativ besluta att en koncentration inte får till EES-lagen genomföras, helt eller delvis, till dess att EFTAs övervakningsmyndighet fat— tar ett slutligt beslut eller att vidta andra interimistiska åtgärder med samma innebörd.

3. Punkterna 1 och 2 skall inte utgöra hinder för genomförandet av ett of- fentligt bud om övertagande som har anmälts till EFTAs övervakningsmyn- dighet enligt artikel 4.1 i nämnda rättsakt före den tidpunkt när det offentlig- görs, förutsatt att förvärvaren inte utövar de rösträttigheter som följer med värdepapperen i fråga eller gör det endast för att upprätthålla det fulla värdet av dessa investeringar och på grundval av en dispens som har lämnats av EFTAs övervakningsmyndighet enligt punkt 4.

4. EFTAs övervakningsmyndighet kan på begäran medge dispens från de skyldigheter som åläggs enligt punkterna 1, 2 eller 3 för att förhindra att ett eller flera företag som berörs av en koncentration eller tredje man åsamkas allvarlig skada. En sådan dispens kan förenas med villkor och ålägganden för att säkerställa förutsättningarna för en effektiv konkurrens. En dispens kan begäras och medges när som helst, även före anmälan eller efter transak- tionen.

5. Giltigheten av en transaktion som genomförs i strid mot punkt 1 eller 2 skall vara beroende av ett beslut enligt artikel 6.1b eller 8.2 eller 3 eller det antagande som avses i artikel 10.6.

Denna artikel skall dock inte påverka giltigheten av transaktioner med vår- depapper, inklusive sådana som kan konverteras till andra värdepapper, som kan vara föremål för handel på en marknad som står under offentligt er- kända myndigheters kontroll och tillsyn, som fungerar regelmässigt och som direkt eller indirekt är tillgänglig för allmänheten, såvida inte köparen och säljaren visste eller borde ha vetat att transaktionen genomfördes i strid mot punkt 1 eller 2.

Artikel 8 EFI'As övervakningsmyndighets befogenhet att fatta beslut

1. Om inte annat följer av artikel 9, skall varje förfarande som inleds med stöd av artikel 6.1 c avslutas genom beslut enligt punkt 2—5.

2. Om EFTAs övervakningsmyndighet finner att en koncentration som har anmälts uppfyller det kriterium som anges i artikel 2.2 i den rättsakt som avses i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89), eventuellt sedan de berörda företagen har vidtagit ändringar, skall den med- dela ett beslut enligt vilket koncentrationen förklaras förenlig med EES-av- talets funktion.

EFI'As övervakningsmyndighet kan förena beslutet med villkor och åläg- ganden i syfte att säkerställa att de berörda företagen fullgör sina åtaganden gentemot EFTAs övervakningsmyndighet när det gäller att ändra den ur- 398

sprungliga koncentrationsplanen. Beslutet om att koncentrationen är fören- Prop. 199 1/ 92: 170 lig med EES-avtalets funktion skall även omfatta sådana begränsningar som Bilaga 2 har direkt samband med och är nödvändiga för genomförandet av koncen- till EES-lagen trationen.

3. Om EFTAs övervakningsmyndighet finner att en koncentration uppfyller det kriterium som anges i artikel 2.3 i nämnda rättsakt, skall den meddela ett beslut enligt vilket koncentrationen förklaras oförenlig med EES-avtalets funktion.

4. Om en koncentration redan har genomförts kan EFTAs övervaknings- myndighet genom ett beslut enligt punkt 3 eller genom ett särskilt beslut kräva att de sammanförda företagen eller tillgångarna delas upp eller att den gemensamma kontrollen upphör eller att andra åtgärder som är nödvändiga för att återupprätta förutsättningarna för en effektiv konkurrens vidtas.

5. EFTAs övervakningsmyndighet kan återkalla det beslut som den har fat- tat enligt punkt 2, om

a) förklaringen om förenlighet med EES-avtalets funktion grundar sig på oriktiga uppgifter för vilka ett av de berörda företagen är ansva- rigt eller om den har utverkats på ett bedrägligt sätt, eller

b) de berörda företagen åsidosätter ett åläggande som var förenat med beslutet.

6. I sådana fall som avses i punkt 5 kan EFTAs övervakningsmyndighet fatta ett beslut enligt punkt 3 utan att vara bunden av den tidsfrist som avses i artikel 10.3.

Artikel 9 Hänskjutande till EFTA-staternas behöriga myndigheter

1. EFTAs övervakningsmyndighet kan genom ett beslut som snarast medde- las de berörda företagen och de övriga EFTA-statemas behöriga myndighe- ter hänskjuta en anmäld koncentration till den berörda EFTA-statens behö- riga myndigheter under följande omständigheter.

2. Inom" tre veckor från det att den har mottagit en kopia av anmälan kan en EFTA-stat underrätta EFTAs övervakningsmyndighet, som skall under- rätta de berörda företagen, om att en koncentration hotar att skapa eller för- stärka en sådan dominerande ställning som medför att den effektiva konkur- rensen märkbart skulle hämmas på en marknad inom EFTA-staten som uppvisar alla kännetecken på en avgränsad marknad, oavsett om det rör sig om en väsentlig del av EFFA-statemas territorium.

3. Om EFTAs övervakningsmyndighet med hänsyn till marknaden för ifrå- gavarande varor och tjänster och den geografiska referensmarknaden enligt definitionen i punkt 7 anser att det föreligger en sådan avgränsad marknad och ett sådant hot, skall den antingen

a) själv behandla fallet för att upprätthålla eller återupprätta en effek- tiv konkurrens på marknaden i fråga, eller 399

b) hänskjuta fallet till den berörda EFTA-statens behöriga myndighe- Prop. 1991/ 92: 170 ter för att denna stats nationella konkurrenslagstiftning skall tilläm- Bilaga 2 pas. till EES-lagen

Om EFTAs övervakningsmyndighet däremot anser att en sådan avgränsad marknad eller ett sådant hot inte föreligger, skall den fatta ett beslut med den innebörden som den skall rikta till den berörda EFTA-staten.

4. Ett beslut om hänskjutande enligt punkt 3 skall fattas

a) som huvudregel inom den sexveckorsfrist som anges i artikel 10.1 om EFTAs övervakningsmyndighet inte har inlett ett förfarande en- ligt artikel 6.1 b, eller

b) senast inom tre månader efter det att den berörda koncentrationen har anmälts, om EFTAs övervakningsmyndighet har inlett ett förfa- rande enligt artikel 6.1c utan att ha .ort förberedelser i syfte att vidta nödvändiga åtgärder enligt artikel 8.2, andra stycket, 3 eller 4 för att upprätthålla eller återupprätta en effektiv konkurrens på marknaden i fråga.

5. Om EFTAs övervakningsmyndighet trots påminnelse från den berörda EFTA-staten inte inom den tremånadersfrist som avses i punkt 4 b har fattat något beslut om hänskjutande enligt punkt 3 eller gjort de förberedelser som avses i punkt 4 b, skall den anses ha beslutat att hänskjuta fallet till den be- rörda EFTA-staten enligt punkt 3 b.

6. Rapporter om eller tillkännagivanden av resultatet av den berörda EF- TA-statens behöriga myndighets undersökning av koncentrationen skall of- fentliggöras senast fyra månader efter EFTAs övervakningsmyndighets hän- skjutande.

7. Med geografisk referensmarknad skall förstås det område inom vilket de berörda företagen medverkar i utbudet av varor eller tjänster, där konkur- rensförhållandena är tillräckligt likartade och som kan skiljas från angrän- sande områden framför allt därför att konkurrensvillkoren är väsentligt an- norlunda inom de områdena. Vid denna bedömning skall hänsyn tas bl. a. till de berörda varornas eller tjänsternas beskaffenhet och egenska- per, eventuella hinder för inträde på marknaden, konsumentpreferenser, vä- sentliga skillnader i företagens marknadsandelar inom angränsande områ- den eller betydande prisskillnader.

8. Vid tillämpningen av denna artikel får den berörda EFTA-staten endast vidta sådana åtgärder som är absolut nödvändiga för att säkerställa eller återupprätta en effektiv konkurrens på marknaden i fråga.

9. Enligt de tillämpliga bestämmelserna i EES-avtalet kan varje EFTA-stat enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och de tillämpliga bestämmelserna i förelig- gande avtal anföra besvär till EFTA-domstolen, och särskilt begära tillämp- ning av artikel 41 i föreliggande avtal, för att få tillämpa sin nationella kon- kurrenslagstiftning.

10. Denna artikel kommer att tas upp till förnyad prövning före utgången av 1993. 400

Artikel 10 Prop. 1991/92: 170 Tidsfristerna för inledande av förfaranden och för beslut Bilaga 2

_ till EES—lagen 1. De beslut som avses i artikel 6.1 skall fattas senast inom en månad. Denna frist skall löpa från dagen efter det att en anmälan har motta- gits eller, om de upplysningar som skall lämnas med anmälan är ofullstän- diga, från dagen efter det att de fullständiga uppgifterna har mottagits. Denna frist skall förlängas till sex veckor om EFTAs övervakningsmyndighet mottar en begäran från en EFTA-stat enligt artikel 9.2.

2. Beslut enligt artikel 8.2 om anmälda koncentrationer skall fattas så snart det visar sig att de allvarliga tvivel som avses i artikel 6.1c har avlägsnats, särskilt till följd av ändringar som har vidtagits av de berörda företagen, och senast före utgången av den frist som anges i punkt 3.

3. Om inte annat följer av artikel 8.6, skall beslut enligt artikel 8.3 om an- mälda koncentrationer fattas inom högst fyra månader efter den tidpunkt när förfarandet har inletts.

4. Den tidsfrist som anges i punkt 3 skall i undantagsfall tillfälligt avbrytas om EFTAs övervakningsmyndighet på grund av omständigheter för vilka ett av de företag som deltar i koncentrationen är ansvarigt har varit tvungen att begära upplysningar genom beslut enligt artikel 11 eller beordra en under- sökning genom beslut enligt artikel 13.

5. Om domstolen avkunnar en dom som helt eller delvis upphäver ett beslut av EFTAs övervakningsmyndighet enligt detta kapitel, skall de tidsfrister som anges i detta kapitel börja löpa på nytt från dagen när domen avkunna- des.

6. Om EFTAs övervakningsmyndighet inte har fattat något beslut enligt ar- tikel 6.1 b eller c eller artikel 8.2 eller 3 inom de tidsfrister som anges i punkt 1 respektive punkt 3, skall koncentrationen anses ha förklarats förenlig med EES-avtalets funktion, om inte annat följer av artikel 9.

Artikel 1 1 Begäran om upplysningar

1. Vid fullgörandet av de uppgifter som EFTAs övervakningsmyndighet har tilldelats genom artiklarna 57 och 58 i EES-avtalet, genom bestämmelserna i protokoll 24 och bilaga XIV till EES-avtalet och genom bestämmelserna i detta kapitel får EFTAs övervakningsmyndighet inhämta alla nödvändiga upplysningar hos EFTA-staternas regeringar och behöriga myndigheter, från de personer som avses i artikel 3.1 b i den rättsakt som avses i punkt 1 ibilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89) samt från företag och företagssammanslutningar.

2. När EFTAs övervakningsmyndighet riktar en begäran om upplysningar till en person, ett företag eller en företagssammanslutning, skall den samti- digt sända en kopia av denna begäran till den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium personen är bosatt eller företaget eller fö- 401 retagssammanslutningen har sitt säte. 26 Riksdagen 1991/92. ! saml. Nr [70. Bilaga ]

3. I sin begäran skall EFTAs övervakningsmyndighet ange den rättsliga Prop. 1991/92: 170 grunden för och syftet med begäran samt de påföljder som avses i artikel Bilaga 2 14.1c för det fall att oriktiga uppgifter lämnas. till EES-lagen

4. Skyldiga att lämna de begärda upplysningarna är, när det gäller företag, företagens ägare eller deras företrädare och, när det gäller juridiska perso- ner, bolag eller företag, eller sammanslutningar som inte är juridiska perso- ner, de som är utsedda att företräda dessa enligt lag eller stadgar.

5. Om en person, ett företag eller en företagssammanslutning inte lämnar de begärda upplysningarna inom den tidsfrist som har fastställts av EFTAs övervakningsmyndighet eller lämnar ofullständiga upplysningar, skall EFTAs övervakningsmyndighet begära upplysningarna genom beslut. I be- slutet skall anges vilka upplysningar som begärs, fastställas en lämplig tids- frist inom vilken upplysningarna skall lämnas och anges de påföljder som avses i artiklarna 14.1c och 15.1 a samt upplysas om rätten att enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och de tillämpliga bestämmelserna i föreliggande avtal, särskilt artikel 35, föra talan mot beslutet vid EFTA-domstolen.

6. EFTAs övervakningsmyndighet skall samtidigt sända en kopia av sitt be- slut till den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium personen är bosatt eller företaget eller företagssammanslutningen har sitt säte.

Artikel 12

Undersökningar genomförda av EFTA-staternas myndigheter

1. På begäran av EFTAs övervakningsmyndighet skall EFTA-staternas be- höriga myndigheter genomföra de undersökningar som EFTAs övervak- ningsmyndighet anser nödvändiga enligt artikel 13.1 eller som den har beslu- tat om enligt artikel 13.3. De tjänstemän hos EFTA-staternas behöriga myn- digheter som har till uppgift att genomföra undersökningarna skall utöva sina befogenheter efter företeende av en skriftlig fullmakt utfärdad av den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium undersök- ningen skall genomföras. Fullmakten skall ange föremålet för och syftet med undersökningen.

2. På begäran av EFTAs övervakningsmyndighet eller den behöriga myn- digheten i den EFTA-stat inom vars territorium undersökningen skall ge- nomföras kan EFTAs övervakningsmyndighets tjänstemän biträda myndig- hetens tjänstemän vid fullgörandet av deras uppgifter.

Artikel 13 EFTAs övervakningsmyndighets befogenheter vid undersökningar

1. Vid fullgörandet av de uppgifter som EFTAs övervakningsmyndighet har tilldelats genom artiklarna 57 och 58 i EES-avtalet, genom bestämmelserna i protokoll 24 och bilaga XIV till EES-avtalet och genom bestämmelserna i detta kapitel får den genomföra alla nödvändiga undersökningar hos företag och företagssammanslutningar.

För detta ändamål har de av EFTAs övervakningsmyndighet bemyndigade Prop. 1991/92; 170 tjänstemännen befogenhet Bilaga 2

a) att granska böcker och andra affärshandlingar, tl" EES-lagen

b) att göra eller begära kopior av eller utdrag ur böcker och affärshand- lingar,

e) att begära muntliga förklaringar på platsen,

d) att få tillträde till företagens lokaler, markområden och transport- medel.

2. De tjänstemän som av EFTAs övervakningsmyndighet har fått i uppdrag att genomföra undersökningarna skall utöva sina befogenheter efter före- teende av en skriftlig fullmakt, som anger föremålet för och syftet med un- dersökningen samt de påföljder som avses i artikel 14.1 d för det fall att be- gärda böcker eller andra affärshandlingar inte framläggs på ett fullständigt sätt. EFTAs övervakningsmyndighet skall i god tid före undersökningen skriftligt underrätta den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium undersökningen skall genomföras om undersökningen samt om de bemyndigade tjänstemännens identitet. EFTAs övervakningsmyndighet skall också utfärda ett sådant bemyndigande för de representanter för EG- kommissionen som skall delta i undersökningen enligt artikel 8.5 i protokoll 24 till EES-avtalet.

3. Företag och företagssammanslutningar är skyldiga att underkasta sig de undersökningar som EFTAs övervakningsmyndighet har beslutat om. I be- slutet skall anges föremålet för och syftet med undersökningen, fastställas när den skall börja och anges de påföljder som avses i artiklarna 14.1 d och 15.1 b samt upplysas om rätten att enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och de tillämpliga bestämmelserna i föreliggande avtal, särskilt artikel 35 , föra talan mot beslutet vid EFTA-domstolen.

4. EFTAs övervakningsmyndighet skall i god tid skriftligt underrätta den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium undersök- ningen skall genomföras om sin avsikt att fatta beslut enligt punkt 3. Den skall samråda med den behöriga myndigheten innan den fattar sitt beslut.

5. Tjänstemännen hos den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium undersökningen skall genomföras kan, på begäran av myn- digheten eller EFTAs övervakningsmyndighet, hjälpa EFTAs övervaknings- myndighets tjänstemän vid fullgörandet av deras uppgifter.

6. Om ett företag motsätter sig en undersökning som har beslutats med stöd av denna artikel, skall den berörda EFTA-staten lämna de av EFTAs över- vakningsmyndighet bemyndigade tjänstemännen den hjälp som behövs för att de skall kunna utföra sitt undersökningsuppdrag. För detta ändamål Skall EFTA-staterna efter samråd med EFTAs övervakningsmyndighet vidta nödvändiga åtgärder inom sex månader efter det att EES-avtalet har trätt i kraft.

Artikel 14 Prop. 1991/92: 170 Böter Bilaga 2

.. . . _, till EES-lagen 1. EFTAs overvaknmgsmyndighet kan genom beslut ålagga sådana perso-

ner som avses i artikel 3.1 b i den rättsakt som avses i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89), företag eller företagssam- manslutningar böter om lägst 1 000 och högst 50 000 ecu, om de uppsåtligen eller av oaktsamhet

a) underlåter att anmäla en koncentration enligt artikel 4 i nämnda rättsakt,

b) lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter i en anmälan enligt arti- kel 4 i nämnda rättsakt,

c) lämnar oriktiga uppgifter till svar på en begäran enligt artikel 11 el- ler inte lämnar en uppgift inom den tidsfrist som har fastställts ge- nom beslut enligt artikel 11,

d) vid undersökningar som genomförs enligt artikel 12 eller 13 framläg- ger begärda böcker eller andra affärshandlingar på ett ofullständigt sätt eller inte underkastar sig en undersökning som har beslutats en- ligt artikel 13.

2. EFTAs övervakningsmyndighet kan genom beslut ålägga de berörda per- sonerna eller företagen böter som inte överstiger tio procent av de berörda företagens sammanlagda omsättning enligt artikel 5 i nämnda rättsakt, om de uppsåtligen eller av oaktsamhet

a) åsidosätter ett åläggande som har beslutats med stöd av artikel 7.4 eller 8.2, andra stycket,

b) genomför en koncentration i strid mot artikel 7.1 eller åsidosätter ett beslut enligt artikel 7.2,

c) genomför en koncentration som genom beslut enligt artikel 8.3 har förklarats oförenlig med EES-avtalets funktion eller underlåter att vidta de åtgärder som har beslutats enligt artikel 8.4.

3. När bötesbeloppet fastställs skall hänsyn tas både till överträdelsens art och svårighetsgrad.

4. Beslut fattade med stöd av punkterna 1 och 2 har inte straffrättslig karak- tär.

Artikel 15 Viten

1. EFTAs övervakningsmyndighet kan genom beslut förelägga sådana per- soner som avses i artikel 3.1 b i den rättsakt som avses i punkt 1 ibilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89) eller berörda företag eller fö- retagssammanslutningar viten om högst 25 000 ecu för varje dag som dröjs- målet varar, räknat från den dag som anges i beslutet, för att förmå dem

a) att på ett fullständigt och riktigt sätt lämna de upplysningar som 404

EFTAs övervakningsmyndighet har begärt genom beslut enligt arti- Prop. | 991/92; 170 kel 11, eller Bilaga 2 b) att underkasta sig en sådan undersökning som EFTAs övervaknings- till EES-lagen myndighet har beslutat om enligt artikel 13.

2. EFTAs övervakningsmyndighet kan genom beslut förelägga sådana per- soner som avses i artikel 3.1 b i nämnda rättsakt eller företag viten om högst 100 000 ecu för varje dag som dröjsmålet varar, räknat från den dag som an- ges i beslutet, för att förmå dem

a) att iaktta ett åläggande som har beslutats med stöd av artikel 7.4 el- ler 8.2, andra stycket, eller b) att vidta de åtgärder som har beslutats enligt artikel 8.4.

3. Om de personer som avses i artikel 3.1 b i nämnda rättsakt eller företag eller företagssammanslutningar har full'ort skyldigheten för vars uppfyl- lande vitet har förelagts, kan EFTAs övervakningsmyndighet fastställa det slutliga vitet till ett belopp som är lägre än det som skulle ha följt av det ur- sprungliga beslutet.

Artikel 16 EFTA-domstolens prövning

EFTA-domstolen har enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och de tillämpliga be- stämmelserna i föreliggande avtal oinskränkt prövningsrätt, på det sätt som anges i artikel 35 i föreliggande avtal, att avgöra överklaganden av beslut genom vilka EFTAs övervakningsmyndighet har fastställt böter eller viten. Domstolen kan upphäva, sätta ned eller höja ålagda böter eller viten.

Artikel 1 7 Sekretess

1 . Om inte annat följer av artikel 9 i protokoll 24 till EES-avtalet, får upplys- ningar som har inhämtats med stöd av artiklarna 57 och 58 i EES-avtalet, protokoll 24 till avtalet och artiklarna 11, 12, 13 och 18 i detta kapitel endast användas för det med begäran, undersökningen eller förhöret avsedda ända- målet.

2. Om inte annat följer av artiklarna 4.3 i den rättsakt som avses i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89) och artiklarna 18 och 20 i detta kapitel, får EFTAs övervakningsmyndighet och EFTA-stater- nas behöriga myndigheter samt dessas tjänstemän och övriga anställda inte avslöja upplysningar som de har inhämtat med stöd av protokoll 24 till EES- avtalet, den rättsakt som avses i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (för- ordning (EEG) nr 4064/89) eller detta kapitel och som är av sådant slag att de omfattas av sekretess.

3. Punkterna 1 och 2 skall inte utgöra hinder för offentliggörande av allmän infomation eller undersökningar som inte innehåller uppgifter om enskilda företag eller företagssammanslutningar. 405

Artikel 18 Prop. 1991/92: 170 Förhör med parterna och tredje man Bilaga 2

till EES-lagen 1. Innan EFTAs övervakningsmyndighet fattar beslut enligt artikel 7.2 och 4, artikel 8.2, andra stycket, och 3—5, artikel 14 och artikel 15, skall den lämna de berörda personerna, företagen och företagssammanslutningarna tillfälle att i varje skede av förfarandet fram till samrådet med Rådgivande kommittén yttra sig över de anmärkningar som framförs mot dem.

2. Med awikelse från punkt 1 kan ett interimistiskt beslut om att förlänga tidsfristen under vilken en koncentration uppskjuts eller medge dispens en- ligt artikel 7.2 respektive 4 fattas utan att de berörda personerna, företagen eller företagssammanslutningarna lämnas tillfälle att på förhand framföra sina synpunkter, förutsatt att EFTAs övervakningsmyndighet lämnar dem tillfälle att göra "detta så snart som möjligt efter det att den har fattat sitt beslut.

3. EFTAs övervakningsmyndighet skall fatta sitt beslut endast på grundval av de anmärkningar beträffande vilka parterna har haft möjlighet att fram- föra synpunkter. Vid förfarandet skall parternas rätt att gå i svaromål re- spekteras till fullo. Åtminstone de direkt berörda parterna skall få ta del av akten, varvid hänsyn skall tas till företagens berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas.

4. I den mån EFTAs övervakningsmyndighet och EFTA-staternas behöriga myndigheter anser det nödvändigt kan de inhämta yttranden även från andra fysiska eller juridiska personer. Fysiska eller juridiska personer som kan på- visa ett berättigat intresse i saken, särskilt ledamöter av de berörda företa- gens administrativa eller styrande organ eller erkända arbetstagarrepresen- tanter från dessa företag, skall efter ansökan ha rätt att yttra sig.

Artikel 19

Samverkan med EFTA-staternas myndigheter

1. EFTAs övervakningsmyndighet skall inom tre arbetsdagar till EFTA-sta- ternas behöriga myndigheter översända kopior av anmälningar samt, så snart som möjligt, även av de viktigaste handlingar som tillställs eller utfär- das av EFTAs övervakningsmyndighet enligt den rättsakt som avses i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89) och detta kapi- tel.

2. EFTAs övervakningsmyndighet skall vidta åtgärder enligt nämnda rätts- akt och detta kapitel i nära och ständig samverkan med EFTA-statemas be- höriga myndigheter, som har rätt att framföra sina synpunkter på dessa åt- gärder. För tillämpningen av artikel 9 skall den inhämta upplysningar från EFTA-statens behöriga myndighet enligt punkt 2 i samma artikel och lämna den tillfälle att yttra sig i varje skede av förfarandet fram till det att ett beslut fattas i enlighet med punkt 3 i samma artikel. För detta ändamål skall EFTAs övervakningsmyndighet låta den ta del av akten.

EFTAs övervakningsmyndighet skall utan dröjsmål till EFTA-staternas be- 406

höriga myndigheter översända kopior av anmälningar och uppgifter som den Prop. ] 99 1 / 92: 1 70 har mottagit från EG-kommissionen enligt artiklarna 3 och 10 i protokoll 24 Bilaga 2 till EES-avtalet. till EES-lagen

EFTAs övervakningsmyndighet skall utan dröjsmål till EFTA-staternas be- höriga myndigheter Översända kopior av handlingar som den har mottagit från EG-kommissionen enligt artikel 8 i protokoll 24 till EES-avtalet.

3. Samråd skall ske med en Rådgivande kommitté för koncentrationer in- nan beslut fattas enligt artikel 8.2—5, 14 eller 15 eller ett sådant förslag som avses i artikel 23 överlämnas.

4. Rådgivande kommittén skall vara sammansatt av representanter för EF- TA-staternas myndigheter. Varje EFTA-stat skall utse en eller två represen- tanter, som vid förhinder kan ersättas av andra representanter. Minst en av dessa representanter skall vara sakkunnig i frågor som rör karteller och mo- nopoL

5. Samråd skall äga rum vid ett gemensamt sammanträde som sammankal- las av EFTAs övervakningsmyndighet och med EFTAs övervakningsmyn- dighet som ordförande. Till kallelsen skall fogas en redogörelse för varje ärende som skall behandlas, med de viktigaste handlingarna samt ett preli- minärt utkast till beslut. Sammanträdet skall hållas tidigast 14 dagar efter det att kallelse har skett. I undantagsfall kan EFTAs övervakningsmyndighet förkorta denna frist där så är påkallat för att förhindra att ett eller flera av de företag som berörs av en koncentration åsamkas allvarlig skada.

6. Rådgivande kommittén skall avge ett yttrande om EFTAs övervaknings- myndighets utkast till beslut, efter omröstning om så behövs. Rådgivande kommittén kan avge ett yttrande även om några ledamöter är frånvarande och orepresenterade. Yttrandet skall vara skriftligt och skall bifogas utkastet till beslut. EFTAs övervakningsmyndighet skall ta största möjliga hänsyn till kommitténs yttrande. Den skall underrätta kommittén om i vilken utsträck- ning dess yttrande har beaktats.

7. Rådgivande kommittén kan förorda att dess yttrande offentliggörs. EFTAs övervakningsmyndighet kan företa ett sådant offentliggörande. I be— slutet att offentliggöra yttrandet skall vederbörlig hänsyn tas till företagens berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas och till de be- rörda företagens intresse av att ett sådant offentliggörande sker.

Artikel 20 Offentliggörande av beslut

1. EFTAs övervakningsmyndighet skall offentliggöra de beslut som den fat- tar enligt artikel 8.2—5 i EES-delen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

2. I offentliggörandet skall anges parternas namn och huvuddragen av be— slutet. Därvid skall hänsyn tas till företagens berättigade intresse av att deras

affärshemligheter skyddas. 407

Artikel 21 Prop. 1991/92: 170 Behörighet Bilaga 2

._ _. _ . _ _ _ till EES-lagen 1. Med forbehåll for EFTA-domstolens prövning enligt artikel 108.2 ] EES-

avtalet och tillämpliga bestämmelser i föreliggande avtal är EFTAs övervak- ningsmyndighet ensam behörig att i enlighet med de villkor som anges i arti- kel 58 i EES-avtalet meddela sådana beslut som avses i den rättsakt som av-

ses ipunkt 1 ibilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89) och detta_kapitel.

2. EFTA-statema skall inte tillämpa sin nationella konkurrenslagstiftning på en koncentration med en EFTA-dimension enligt definitionen i artikel 1 i nämnda rättsakt.

Bestämmelsen i första stycket skall inte utgöra hinder för en EFTA-stats be- fogenhet att företa de undersökningar som behövs för tillämpning av artikel 9.2 eller att efter hänskjutande enligt artikel 9.3 b eller 9.5 vidta de åtgärder som absolut är nödvändiga för tillämpning av artikel 9.8.

3. Utan hinder av punkterna 1 och 2 kan EFTA-statema vidta nödvändiga åtgärder för att skydda andra legitima intressen än de som Omfattas av nämnda rättsakt och detta kapitel och som är förenliga med de allmänna principer och övriga bestämmelser som direkt eller indirekt fastställs i EES- avtalet.

Med legitima intressen enligt första stycket avses allmän säkerhet, medier- nas mångfald och tillsynsregler.

Alla andra allmänna intressen skall meddelas EFTAs övervakningsmyndig- het av den berörda EFTA-staten och skall erkännas av EFTAs övervaknings- myndighet efter en bedömning av deras förenlighet med gemenskapsrättens allmänna principer och övriga bestämmelser innan ovannämnda åtgärder kan vidtas. EFTAs övervakningsmyndighet skall underrätta den berörda EFTA-staten om sitt beslut inom en månad efter meddelandet.

Artikel 22

Tillämpningen av den rättsakt som avses i punkt 1 i bilaga XIV till EES- avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89) och av detta kapitel

1. Endast den rättsakt som avsesi punkt 1 ibilaga XIV till EES-avtalet (för- ordning (EEG) nr 4064/89) och detta kapitel är tillämpliga på koncentratio- ner enligt definitionen i artikel 3 i nämnda rättsakt.

2. Kapitlen II, VI, IX och XI och de rättsakter som avses i punkterna 10 och 11 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 1017/68 och förord- ning (EEG) nr 4056/86) ärinte tillämpliga på koncentrationer enligt defini- tionen i artikel 3 i den rättsakt som avses i punkt 1 i bilaga XIV till EES- avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89).

3. Om på begäran av en EFTA-stat EFTAs övervakningsmyndighet konsta- terar att en koncentration enligt definitionen i artikel 3 i nämnda rättsakt 408

som inte har någon EFTA-dimension enligt artikel 1 i nämnda rättsakt ska- Prop. 1991/92; 170 par eller förstärker en sådan dominerande ställning som medför att den ef- Bilaga 2 fektiva konkurrensen inom den berörda EFTA-statens territorium märkbart till EES-lagen skulle hämmas, kan den, i den mån koncentrationen påverkar handeln mel- lan EFI'A-staterna, fatta beslut enligt artikel 8.2, andra stycket, 3 och 4.

4. Artiklarna 2.1 a och b och 5 i nämnda rättsakt och artiklarna 6, 8 och 10— 20 i detta kapitel är tillämpliga. Den frist inom vilken ett förfarande enligt artikel 10.1 kan inledas skall löpa från dagen när begäran från EFTA-staten inkommer. En sådan begäran skall framställas senast en månad efter det att koncentrationen har anmälts till EFTA-staten eller genomförts. Denna frist skall löpa från den tidpunkt när den första av dessa händelser inträffar.

5. Enligt punkt 3 skall EFTAs övervakningsmyndighet endast vidta de åt- gärder som absolut är nödvändiga för att upprätthålla eller återupprätta en effektiv konkurrens inom territoriet i den EFTA-stat på vars begäran den ingriper.

6. Punkt 3—5 skall gälla till dess att de tröskelvärden som anges i artikel 1.2 i nämnda rättsakt har tagits upp till förnyad prövning.

Artikel 23

Särskild bestämmelse

EFTAs övervakningsmyndighet får i enlighet med bestämmelserna i artikel 49 i detta avtal förelägga EFTA-staternas regeringar förslag om formulär som skall användas för anmälningar enligt artikel 4 i den rättsakt som avses i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89) samt förslag till kompletterande anmärkningar till dessa formulär.

Artikel 24

Relationer med länder som inte är parter i EES-avtalet

1. EFTA-statema skall underrätta EFTAs övervakningsmyndighet om all- männa svårigheter som deras företag möter när det gäller koncentrationer enligt definitionen i artikel 3 i den rättsakt som avses i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89) i länder som inte är parter i EES-avtalet.

2. EFTAs övervakningsmyndighet skall, första gången senast ett år efter det att EES-avtalet har trätt i kraft och därefter med jämna mellanrum, utarbeta en rapport om behandlingen av EFTA-företag ur de synpunkter som avses i punkt 3—4 när det gäller koncentrationer i länder som inte är parter i EES- avtalet. EFTAs övervakningsmyndighet skall lägga fram dessa rapporter, tillsammans med eventuella rekommendationer, för Ständiga kommittén.

3. Om EFTAs övervakningsmyndighet, antingen på grundval av de rappor- ter som avses i punkt 2 eller andra upplysningar, konstaterar att ett tredje land inte behandlar EFTA-företag på ett sätt som motsvarar EFI'A-statemas behandling av företag från landet i fråga, kan den lägga fram förslag för EF- 409

TA-staternas regeringar i syfte att uppnå motsvarande behandling för EF- Prop. 1991/92: 170 TA-företag. Bilaga 2

4. Åtgärder som vidtas med stöd av denna artikel skall vara i överensstäm- tlll EES-lagen melse med EFTA-staternas förpliktelser enligt internationella överenskom- melser, vare sig dessa är bilaterala eller multilaterala.

Artikel 25 (Se artikel 10 i kapitel XVI)

KAPITEL XIV NÄRMARE BESTÄMMELSER OM Prop. 1991/92: 170

ANMÄLNINGARJIDSFRISTER OCH FÖRHÖR Bilaga 2 BETRAFFANDE FORETAGSKONCENTRATIONER till EES-lagen AVSNITT I

ANMÄLNINGAR

Artikel 1

Personer som är berättigade att inlämna anmälningar

1. Anmälningar skall inlämnas av de personer eller företag som avses i arti- kel 4.2 i den rättsakt som avses i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (för- ordning (EEG) nr 4064/89).

2. Om anmälningar undertecknas av ställföreträdare för personer eller före- tag, skall dessa ställföreträdare förete en skriftlig fullmakt.

3. Gemensamma anmälningar bör inlämnas av en gemensam ställföreträ- dare som har fullmakt att överlämna och ta emot handlingar för alla anmä- larnas räkning.

Artikel 2

Inlämnande av anmälningar

1. Anmälningar skall inlämnas på det sätt som föreskrivs i det formulär som för detta ändamål utfärdas av EFTA-staternas regeringar enligt gemensam överenskorrunelse eller av EG-kommissionen och som framgår av bilaga 9. Gemensamma anmälningar skall inlämnas på ett enda formulär.

2. Nio exemplar av varje anmälan och av de bifogade handlingarna skall in- lämnas till EFTAs övervakningsmyndighet under den adress som anges i det formulär som för detta ändamål utfärdas av EFTA-statemas regeringar en- ligt gemensam överenskommelse.

3. De bifogade handlingarna skall vara antingen original eller kopior. I det senare fallet skall anmälarna bestyrka att kopiorna överensstämmer med ori— ginalen och att de är fullständiga.

4. Anmälningar skall vara avfattade på ett av EFTA-staternas eller gemen- skapens officiella språk. Om företag väljer att kommunicera med EFTAs övervakningsmyndighet på ett språk som varken är officiellt språk i någon av de stater som ligger inom myndighetens behörighet eller ett av dess ar- betsspråk, skall de samtidigt till samtliga handlingar bifoga en översättning till ett av myndighetens officiella språk eller ett av dess arbetsspråk. Det språk som väljs för översättningen skall avgöra vilket språk som skall använ- das av EFTAs övervakningsmyndighet när den kommunicerar med företa- get. Bifogade handlingar skall lämnas in på originalspråket. Om original- språket inte är något av de officiella språk som avses ovan, skall en översätt- ning till språket för förfarandet bifogas.

Artikel 3 Prop. 1991/92: 170 Uppgifter som skall lämnas Bilaga 2

_ till EES-lagen 1. Anmälningar skall innehålla de uppgifter som begärs i det formulär som för detta ändamål utfärdas av EFTA-staternas regeringar enligt gemensam överenskommelse eller av EG-kommissionen. Uppgifterna skall vara kor- rekta och fullständiga.

2. Väsentliga förändringar i de i anmälan redovisade förhållanden som an- mälarna känner till eller borde känna till skall meddelas EFTAs övervak- ningsmyndighet utan anmodan och så snart som möjligt.

3. Oriktiga eller vilseledande uppgifter skall anses vara ofullständiga uppgif— ter.

Artikel 4

Giltighetsdatum för anmälningar

1. Om inte annat följer av punkt 2 eller av artikel 11 i protokoll 24 till EES- avtalet, skall anmälningar gälla från den dag när de inkommer till EFTAs övervakningsmyndighet.

2. Om uppgifter i anmälan är ofullständiga i något väsentligt avseende, skall EFTAs övervakningsmyndighet, om inte annat följer av punkt 3, snarast skriftligt underrätta anmälarna eller den gemensamma ställföreträdaren om detta och bestämma en lämplig tidsfrist inom vilken uppgifterna skall kom- pletteras. I sådana fall skall anmälan gälla från den dag när de fullständiga uppgifterna har inkommit till EFTAs övervakningsmyndighet.

3. EFTAs övervakningsmyndighet kan ge dispens från skyldigheten att lämna vissa uppgifter som begärs i det formulär som för detta ändamål utfär- das av EFTA-staternas regeringar enligt gemensam överenskommelse eller av EG-kommissionen, om den anser att dessa uppgifter inte behövs för åren- dets prövning.

4. EFTAs övervakningsmyndighet skall snarast lämna anmälarna eller den gemensamma ställföreträdaren skriftlig bekräftelse om att den har mottagit anmälan och svar på ett brev som den har skickat enligt punkt 2 ovan.

Artikel 5

Omvandling av anmälningar

1. Om EFTAs övervakningsmyndighet konstaterar att den anmälda trans- aktionen inte utgör en koncentration enligt artikel 3 i den rättsakt som avses i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89), skall den skriftligt underrätta anmälarna eller den gemensamma ställföreträdaren om detta. Om anmälarna begär det, kan EFTAs övervakningsmyndighet i sådana fall, där så är lämpligt och om inte annat följer av punkt 2 nedan, behandla anmälan som en ansökan enligt artikel 2 eller en anmälan enligt artikel 4 i kapitel II, som en ansökan enligt artikel 12 i kapitel VI , som en

ansökan enligt artikel 12 i kapitel IX eller som en ansökan enligt artikel 3.2 Prop. 1991/ 92: 170 eller artikel 5 i i kapitel XI. Bilaga 2

2. I sådana fall som avses i punkt 1, andra meningen, kan EFTAs övervak- tl" EES-lagen ningsmyndighet kräva att de uppgifter som lämnas i anmälan kompletteras inom en lämplig tidsfrist som den bestämmer, i den mån detta behövs för att bedöma transaktionen på grundval av ovannämnda kapitel. Ansökan eller anmälan skall anses uppfylla kraven i dessa kapitel från tidpunkten för den ursprungliga anmälan, förutsatt att EFTAs övervakningsmyndighet mottar de kompletterande uppgifterna inom den bestämda tidsfristen.

AVSNITT II

TIDSFRISTER FÖR INLEDANDE AV FÖRFARANDEN OCH FÖR BESLUT

Artikel 6 Tidsfristens början

1. De tidsfrister som anges i artikel 10.1 i kapitel XIII skall börja löpa från och med dagen efter giltighetsdatum för anmälan enligt artikel 4.1 och 2 i den rättsakt som avses i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89).

2. Den tidsfrist som anges i artikel 10.3 i kapitel XIII skall börja löpa från och med dagen efter den dag när förfarandet inleddes.

3. Om den första dagen i en frist inte är en arbetsdag enligt artikel 19, skall fristen löpa från och med följande arbetsdag.

Artikel 7 Tidsfristens utgång

1. Den frist som avses i artikel 10.1, första stycket, i kapitel XIII skall löpa ut vid utgången av den dag i månaden efter den månad i vilken fristen bör- jade att löpa, som har samma datum som den dag då fristen börjar löpa. Om en sådan dag inte förekommer i den månaden, skall fristen löpa ut vid utgången av månadens sista dag.

2. Den frist som avses i artikel 10.1, andra stycket, i kapitel XIII skall löpa ut vid utgången av den dag i sjätte veckan efter den vecka i vilken fristen började att löpa, som är samma veckodag som den dag då fristen började löpa.

3. Den frist som avses i artikel 10.3 i kapitel XIII skall löpa ut vid utgången av den dagi fjärde månaden efter den månad i vilken fristen började att löpa, som har samma datum som den dag då fristen började löpa. Om en sådan dag inte förekommer i den månaden, skall fristen löpa ut vid utgången av månadens sista dag.

4. Om sista dagen i fristen inte är en arbetsdag enligt artikel 19, skall fristen Prop. 1991/ 92: 170 löpa ut vid utgången av följande arbetsdag. Bilaga 2 5 . Punkt 1—4 ovan gäller om inte annat följer av bestämmelserna i artikel 8. ml EES-lagen

A rtikel 8

Förlängning av tidsfrister vid helgdagar

Om helgdagar eller andra fridagar fastställda av EFTAs övervakningsmyn- dighet enligt artikel 19 infaller inom de frister som avses i artikel 10.1 och 3 i kapitel XIII, skall dessa frister förlängas med motsvarande antal dagar.

Artikel 9 Tillfälligt avbrytande av tidsfristen

1. Den frist som avses i artikel 10.3 i kapitel XIII skall tillfälligt upphöra att löpa om EFTAs övervakningsmyndighet måste fatta beslut enligt artikel 11.5 eller 13.3 i kapitel XIII därför att

a) uppgifter som EFTAs övervakningsmyndighet med stöd av artikel 11.2 i kapitel XIII har begärt från ett företag som deltar i en koncen- tration inte lämnas, eller inte lämnas på ett fullständigt sätt, inom den tidsfrist som har bestämts av EFTAs övervakningsmyndighet,

b) ett företag som deltar i koncentrationen har vägrat att underkasta sig en undersökning som EFTAs övervakningsmyndighet anser nöd- vändig med stöd av artikel 13.1 i kapitel XIII eller att samarbeta vid genomförandet av en sådan undersökning enligt ovannämnda be- stämmelse,

c) anmälarna har underlåtit att underrätta EFTAs övervakningsmyn— dighet om väsentliga förändringar i de förhållanden som redovisas i anmälan.

2. Den frist som avses i artikel 10.3 i kapitel XIII skall tillfälligt upphöra att löpa,

a) i sådana fall som avses i punkt 1 a ovan, under tiden mellan utgången av den tidsfrist som har bestämts i begäran om uppgifter och motta- gandet av de fullständiga och korrekta uppgifter som krävs genom beslutet,

b) i sådana fall som avses i punkt 1 b ovan, under tiden mellan det miss- lyckade försöket att genomföra undersökningen och avslutandet av den genom beslutet beordrade undersökningen,

e) i sådana fall som avses i punkt 1c ovan, under tiden mellan det att den förändring i förhållandena som omtalas där inträffar och mot- tagandet av de fullständiga och korrekta uppgifter som krävs genom beslutet eller avslutandet av den genom beslutet beordrade under- sökningen.

3. Avbrottet i tidsfristen börjar dagen efter den dag när händelsen som för- anledde avbrytandet inträffade. Avbrottet skall upphöra vid utgången av 414

den dag när anledningen därtill bortfaller. Om denna dag inte är en arbets- Prop. 1991/ 92: 170 dag enligt artikel 19, skall avbrottet i tidsfristen upphöra vid utgången av Bilaga 2 följande arbetsdag. till EES-lagen

Artikel 10

Iakttagande av tidsfristen

De tidsfrister som avses i artikel 10.1 och 3 i kapitel XIII skall iakttas om EFTAs övervakningsmyndighet har fattat beslutet i fråga före utgången av fristen. De berörda företagen skall meddelas beslutet utan dröjsmål.

AVSNITT III FÖRHÖR MED PARTERNA OCH TREDJE MAN Artikel 11

Beslut om uppskjutande av koncentrationer '

1. Om EFTAs övervakningsmyndighet avser att fatta ett beslut enligt artikel 7.2 i kapitel XIII eller enligt artikel 7.4 i samma kapitel som är till nackdel för parterna, skall den enligt artikel 18.1 i samma kapitel skriftligt meddela de berörda parterna sina anmärkningar och bestämma en tidsfrist inom Vi]- ken de får yttra sig.

2. Om EFTAs övervakningsmyndighet enligt artikel 18.2 i kapitel XIII inte- rimistiskt har fattat ett sådant beslut som avses i punkt 1 utan att ha lämnat de berörda parterna tillfälle att yttra sig, skall den snarast och ivarj e fall före utgången av den period under vilken koncentrationen uppskjuts skicka dem texten till det interimistiska beslutet samt bestämma en tidsfrist inom vilken de får yttra sig.

När de berörda parterna har yttrat sig skall EFTAs övervakningsmyndighet fatta ett slutligt beslut om att upphäva, ändra eller bekräfta det interimistiska beslutet. Om de berörda parterna inte har yttrat sig inom den bestämda tids- fristen blir EFTAs övervakningsmyndighets interimistiska beslut slutligt vid utgången av denna frist.

3. De berörda parterna skall yttra sig skriftligt eller muntligt inom den be- stämda tidsfristen. De kan skriftligt bekräfta sina muntliga yttranden.

Artikel 12 Beslut i sak

1. Om EFTAs övervakningsmyndighet avser att fatta ett beslut enligt artikel 8.2, andra stycket, artikel 8.3, 4 och 5, artikel 14 eller artikel 15 i kapitel XIII, skall den innan den samråder med den rådgivande kommittén för kon- centrationer inhämta yttranden från de berörda parterna enligt artikel 18 i nämnda kapitel.

2. EFTAs övervakningsmyndighet skall skriftligt meddela de berörda par- 4 5 l

terna sina anmärkningar. Sådant meddelande skall riktas till anmälarna eller Prop. 1 99 1/ 92: 170 den gemensamme företrädaren. När EFTAs övervakningsmyndighet med- Bilaga 2 delar sina anmärkningar skall den bestämma en tidsfrist inom vilken de be- till EES-lagen rörda parterna får framföra sina synpunkter .till EFTAs övervakningsmyn-

dighet.

3. När EFTAs övervakningsmyndighet har meddelat parterna sina anmärk- ningar skall den på begäran låta de berörda parterna ta del av akten för att kunna förbereda sina yttranden. De skall dock inte ges tillgång till hand- lingar som innehåller andra berörda parters eller tredje mans affärshemlig- heter eller andra konfidentiella uppgifter, inklusive känslig kommersiell in- formation vars avslöjande skulle kunna vara till betydande skada för den som har lämnat den, eller till myndigheternas interna handlingar.

4. De berörda parterna skall inom den bestämda tidsfristen skriftligt yttra sig om EFTAs övervakningsmyndighets anmärkningar. De får i sina skrift- liga yttranden redogöra för alla förhållanden som är av betydelse för ärendet och får bifoga alla handlingar som kan styrka förhållandena. De kan även föreslå att EFTAs övervakningsmyndighet hör personer som kan styrka för- hållandena.

Artikel 13 Muntliga förhör

1. EFTAs övervakningsmyndighet skall lämna de berörda parter, som i sina skriftliga yttranden har begärt det, tillfälle att framföra sina synpunkter muntligt, om dessa personer visar att de har ett berättigat intresse därav eller om EFTAs övervakningsmyndighet avser att ålägga dern böter eller viten. Den kan även i andra fall ge de berörda parterna tillfälle att framföra sina synpunkter muntligt.

2. EFTAs övervakningsmyndighet skall kalla de personer som skall höras att infinna sig vid den tidpunkt som den bestämmer.

3. Den skall genast översända en kopia av kallelsen till EFTA-statemas be- höriga myndigheter, som kan utse en tjänsteman att delta i förhöret.

Artikel 14

Förhör

1. Förhören skall ledas av de personer som EFTAs övervakningsmyndighet utser för detta ändamål.

2. Personer som kallas att närvara skall infinna sig personligen eller genom ombud eller ställföreträdare. Företag och företagssammanslutningar kan företrädas av ett vederbörligen befullmäktigat ombud som har utsetts bland deras ordinarie personal.

3. Personer som hörs av EFTAs övervakningsmyndighet kan biträdas av ad- vokater eller rådgivare som har rätt att föra talan vid EFTA-domstolen eller av andra kvalificerade personer. 416

4. Förhören skall inte vara offentliga. Personerna skall höras enskilt eller i Prop. 1991/92; 170 närvaro av andra personer som har kallats. I det senare fallet skall hänsyn tas Bilaga 2 till företagens berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas. till EES-lagen

5. De yttranden som avges av varje person som hörs skall protokollföras.

Artikel 15

Yttranden från tredje man

1. Om fysiska eller juridiska personer som kan påvisa ett berättigat intresse i saken, särskilt medlemmar av de berörda företagens administrativa eller styrande organ eller erkända arbetstagarrepresentanter från dessa företag, skriftligt begär att få yttra sig enligt artikel 18.4, andra meningen, i kapitel XIII, skall EFTAs övervakningsmyndighet skriftligt underrätta dem om för- farandets karaktär och innehåll och fastställa en tidsfrist inom vilken de kan framföra sina synpunkter.

2. De personer som avses i punkt 1 ovan skall yttra sig skriftligt eller munt- ligt inom den fastställda tidsfristen. De kan skriftligt bekräfta sina muntliga yttranden.

3. EFTAs övervakningsmyndighet kan på samma sätt lämna varje annan person tillfälle att framföra sina synpunkter.

AVSNITT IV DIVERSE BESTÄMMELSER Artikel 16

Överlämnande av handlingar

1. Handlingar och kallelser från EFTAs övervakningsmyndighet kan tillstäl- las adressaterna på något av följande sätt:

a) med bud mot kvitto,

b) i rekommenderat brev med mottagningsbevis,

e) med telefax med begäran om mottagningserkännande, d) med telex.

2. Om inte annat följer av artikel 18.1, gäller punkt 1 ovan även när berörd part eller tredje man tillställer EFTAs övervakningsmyndighet handlingar.

3. Om en handling skickas med telex eller telefax skall den anses ha kommit adressaten tillhanda samma dag som den har avsänts.

Artikel 17

Fastställande av tidsfrister

1. När EFTAs övervakningsmyndighet fastställer de tidsfrister som anges i artiklarna 4.2, 5.2, 11.1 och 2, 12.2 och 15.1 skall den ta hänsyn till den tid som behövs för att förbereda yttranden och till om ärendet är av brådskande natur. Den skall också ta hänsyn till helgdagar i mottagarlandet. 417

27 Riktdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bilaga 1

2. Tidsfrist börjar löpa dagen efter den dag då adressaten mottar ett medde- Prop. 1991/92: 1 70 lande. Bilaga 2 till EES-lagen

Artikel 18 EFTAs övervakningsmyndighets mottagande av handlingar

1. Om inte annat följer av artikel 4.1, skall anmälningar överlämnas till EFI'As övervakningsmyndighet under den adress som anges i det formulär som för detta ändamål utfärdas av EFTA-staternas regeringar enligt gemen- sam överenskommelse eller av EG-kommissionen eller skickas i rekommen- derat brev före utgången av den frist som anges i artikel 4.1 i den rättsakt som avses i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89). Ytterligare uppgifter som begärs för att göra anmälningar full- ständiga enligt artikel 4.2 eller för att komplettera anmälningar enligt artikel 5.2 i nämnda rättsakt skall vara EFTAs övervakningsmyndighet tillhanda under ovannämnda adress eller skickas i rekommenderat brev före utgången av den tidsfrist som har bestämts ivarje särskilt fall. Skriftliga yttranden över EFTAs övervakningsmyndighets meddelanden enligt artiklarna 11.1 och 2, 12.2 och 15.1 skall överlämnas till EFTAs övervakningsmyndighet under ovannämnda adress före utgången av den tidsfrist som har bestämts ivarje särskilt fall.

2. Om sista dagen i en frist för mottagande av handlingar som avses i punkt 1 inte är en arbetsdag enligt definitionen i artikel 19, skall fristen löpa ut vid utgången av följande arbetsdag.

3. Om sista dagen i en frist för avsändande av handlingar som avses i punkt 1 är en lördag, söndag eller helgdag i avsändningslandet, skall fristen löpa ut vid utgången av följande arbetsdag i det landet.

Artikel 19 Definition av EFTAs övervakningsmyndighets arbetsdagar

Med arbetsdagar i artiklarna 6.3, 7.4, 9.3 och 18.2 avses alla andra dagar än lördagar, söndagar, helgdagar enligt bilaga 10 till detta protokoll och andra fridagar som fastställs av EFTAs övervakningsmyndighet och offentliggörs i EES-delen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning före början av varje år.

DEL IV KOL OCH STÄL Prop. 1991/92170

_ .. .. Bilaga 2 KAPITEL XV BESTAMMELSER TILLAMPLIGA PÅ till EES-lagen

FÖRETAG PÅ KOL- OCH STÅLOMRÅDET

AVSNITT I ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OM AVTAL OCH KONCENTRATIONER

Artikel 1

1. Ett godkännande enligt artikel 1.2 i protokoll 25 till EES-avtalet kan ges på vissa villkor och för en begränsad tid. I sådana fall skall EFTAs övervak- ningsmyndighet förnya godkännandet en eller flera gånger om den konstate- rar att kraven-i artikel 1.2 a-c i protokoll 25 till EES-avtalet vid tidpunkten för förnyelsen fortfarande är uppfyllda.

2. EFTAs övervakningsmyndighet skall återkalla eller ändra godkännandet om den konstaterar att avtalet till följd av ändrade förhållanden inte längre uppfyller dessa krav eller att de faktiska följderna av avtalet eller av dess tillämpning strider mot de krav som har uppställts för godkännandet.

3. Beslut som innebär att godkännanden ges, förnyas, ändras, vägras eller återkallas, liksom grunderna föribesluten, skall offentliggöras. De begräns- aningar som åläggs enligt artikel 3.2 skall inte vara tillämpliga.

'4. EFTAs övervakningsmyndighet får i enlighet med artikel 3 inhämta alla uppgifter som behövs "för tillämpningen av artikel 1 i protokoll 25 till EES- avtalet och av denna artikel, antingen genom en särskild 'begäran till de be- rörda parterna eller genom beslut som anger vilka slags avtal, :beslut eller förfaranden som skall anmälas.

5. EFTAs övervakningsmyndighet är, med förbehåll för rätten att föra talan vid EFTA-domstolen enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och de tillämpliga be- stämmelserna i föreliggande avtal, ensam behörig att i enlighet med de vill- kor som anges i artikel 55 i EES-avtalet samt protokollen 22 och 25 till avta- let avgöra om sådana avtal eller beslut—står i överensstämmelse med artikel 1 i protokoll 25 till EES-avtalet.

6. EFTAs övervakningsmyndighet får ålägga ett företag böter eller viten om det har ingått ett avtal som automatiskt är ogiltigt enligt artikel 1.3 i proto- koll 25 till EES-avtalet eller om det genom skiljedomsförfarande, avtalsvite, bojkott eller på något annat sätt har tillämpat, eller försökt tillämpa, ett avtal eller beslut som automatiskt är ogiltigt eller ett-avtal för vilket godkännande har vägrats eller återkallats eller har utverkat ett godkännande genom med- vetet oriktiga eller vilseledande uppgifter eller har deltagit i förfaranden som är förbjudna enligt artikel 1.1 i protokoll 25 till EES-avtalet. Det högsta bö- tes- eller vitesbeloppet får inte överstiga det dubbla värdet av omsättningen för de varor som berörs av det i artikel 1.1 i protokoll 25 till EES-avtalet förbjudna avtalet, beslutet eller förfarandet. Om syftet med avtalet, beslutet eller förfarandet har varit att begränsa produktion, teknisk utveckling eller investeringar, kan detta belopp dock höjas, vad gäller böter, till 10 procent av det berörda företagets årsomsättning och, vad gäller viten, till 20 procent

.. . 41 9 av dagsomsattningen.

Artikel 2 Prop. 1991/92: 170

1. Vid bedömningen av huruvida kraven i artikel 2.2 i protokoll 25 till EES- Bilaga 2 avtalet är uppfyllda skall EFTAs övervakningsmyndighet, i överensstäm- till EES-lagen melse med principen om icke-diskriminering, ta hänsyn till storleken på lik- nande företag inom det territorium som omfattas av EES-avtalet i den ut- sträckning som den anser det motiverat för att undvika eller utjämna de nackdelar som har uppkommit till följd av skillnader i konkurrensvillkoren.

2. EFTAs övervakningsmyndighet får uppställa de villkor för godkännandet som den anser nödvändiga för att uppnå syftet med artikel 2.2 i protokoll 25 till EES-avtalet.

3. Innan EFTAs övervakningsmyndighet tar ställning till en transaktion som berör företag av vilka minst ett inte omfattas av artikel 3 i protokoll 25 till EES-avtalet, skall den inhämta de berörda regeringarnas synpunkter.

4. Om inte annat följer av tillämpningen av artikel 3 på företag som lyder under EFI'As övervakningsmyndighet, får denna från de fysiska eller juri- diska personer som har förvärvat eller sammanslagit, eller avser att förvärva eller sammanslå, ifrågavarande rättigheter eller tillgångar inhämta alla de uppgifter som behövs för tillämpningen av artikel 2 i protokoll 25 till EES- avtalet och av föreliggande artikel beträffande transaktioner som kan leda till det resultat som avses i artikel 2.1 i protokoll 25 till EES-avtalet.

5. Om en koncentration har kommit till stånd beträffande vilken EFTAs övervakningsmyndighet konstaterar att den har genomförts i strid med be- stämmelserna i artikel 2.1 i protokoll 25 till EES-avtalet men trots detta upp- fyller kraven i artikel 2.2 i protokoll 25 till EES-avtalet, skall den godkänna koncentrationen endast under förutsättning att de personer som har förvär- vat eller sammanslagit ifrågavarande rättigheter eller tillgångar erlägger bö- ter enligt punkt 12 b. Om det är uppenbart att ett godkännande borde ha sökts, skall bötesbeloppet inte understiga hälften av det högsta belopp som anges i punkt 12 b. Erläggs inte detta belopp, skall EFTAs övervaknings- myndighet vidta de åtgärder som anges nedan i fråga om koncentrationer som befinns vara otillåtna.

6. Om en koncentration har kommit till stånd beträffande vilken EFTAs övervakningsmyndighet konstaterar att de allmänna eller särskilda villkor som har uppställts för ett godkännaNde enligt artikel 2.2 i protokoll 25 till EES-avtalet inte är uppfyllda, skall EFTAs övervakningsmyndighet genom ett motiverat beslut förklara att koncentrationen är otillåten och, efter ha gett de berörda parterna tillfälle att framföra sina synpunkter, förordna om uppdelning av de sammanförda företagen eller tillgångarna eller om upphö- rande av den gemensamma kontrollen samt om vidtagande av alla andra åt- gärder som den anser nödvändiga för att de berörda företagen åter skall dri- vas eller tillgångarna utnyttjas självständigt och för att återupprätta normala konkurrensvillkor. Varje direkt berörd person kan i enlighet med artikel l08.2b i EES-avtalet och artikel 18 i föreliggande avtal föra talan mot sådana beslut. EFTA-domstolen har enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och de till- lämpliga bestämmelserna i föreliggande avtal oinskränkt rätt att pröva huru- 420

vida den genomförda transaktionen utgör en koncentration enligt artikel 2.1 i protokoll 25 till EES-avtalet och de rättsakter om kol och stål som anges i bilaga XIV till EES-avtalet. Väckande av sådan talan skall medföra att be- slutet skjuts upp. Talan får endast väckas efter det att ovannämnda åtgärder har påbjudits, såvida inte EFTAs övervakningsmyndighet samtycker till att särskild talan väcks mot det beslut genom vilket transaktionen har förklarats otillåten.

7. EFTAs övervakningsmyndighet kan när som helst, med förbehåll för till- lämpning av artikel 41 i EES-avtalet, vidta eller föranstalta om sådana före- byggande interimsåtgärder som den anser nödvändiga för att skydda kon- kurrerande företags eller tredje mans intressen samt för att awärja varje åt- gärd som skulle kunna hindra att dess beslut verkställs. Om inte EFTA-dom- stolen beslutar annorlunda, skall talan inte medföra anstånd i fråga om så- dana interimsåtgärder.

8. EFTAs övervakningsmyndighet skall medge de berörda parterna en skä- lig frist för att efterkomma dess beslut. Efter utgången av denna frist får den förelägga dagsviten om högst en tiondel av 1 % av värdet av ifrågavarande rättigheter eller tillgångar.

9. Om de berörda parterna inte uppfyller sina skyldigheter, skall EFTAs övervakningsmyndighet dessutom själv vidta åtgärder för att få sitt beslut verkställt.

10. EFTAs övervakningsmyndighet har dessutom befogenhet att rikta så- dana rekommendationer till de berörda EFTA-statema som kan behövas för att säkerställa att de åtgärder som avses i föregående stycken verkställs inom ramen för deras nationella lagstiftning.

11. Vid utövandet av sina befogenheter skall EFTAs övervakningsmyndig- het beakta de rättigheter som tredje man har förvärvat i god tro.

12. EFTAs övervakningsmyndighet kan ålägga böter till ett belopp som inte överstiger

a) 3 procent av värdet av de tillgångar som har förvärvats eller sam- manslagits, eller som skall förvärvas eller sammanslås, för fysiska eller juridiska personer som har undandragit sig de skyldigheter som anges i punkt 4,

b) 10 procent av värdet av de tillgångar som har förvärvats eller sam— manslagits för fysiska eller juridiska personer som har undandragit sig de skyldigheter som anges i artikel 2.1 i protokoll 25 till EES- avtalet, varvid detta maxirnibelopp efter utgången av tolfte måna- den efter det att transaktionen har genomförts skall höjas med en tjugofjärdedel för varje ytterligare månad som förflyter till dess att EFTAs övervakningsmyndighet fastställer att en överträdelse har skett,

c) 10 procent av värdet av de tillgångar som har förvärvats eller sam- manslagits, eller som skall förvärvas eller sammanslås, för fysiska eller juridiska personer som genom oriktiga eller vilseledande upp-

Prop. 1991/922170 Bilaga 2 till EES-lagen

gifter har erhållit eller försökt erhålla ett godkännande enligt artikel Prop. 1991/92; 170 2.2 i protokoll 25 till EES-avtalet, Bilaga 2

d) 15 procent av värdet av de tillgångar som har förvärvats eller sam- till EES-lagen manslagits för företag under dess behörighet som har deltagit i eller medverkat vid transaktioner som strider mot bestämmelserna i arti- kel 2 i protokoll 25 till EES-avtalet eller i denna artikel.

13. Personer som åläggs böter enligt punkt 12 får väcka talan vid EFTA- domstolen enligt artikel 35 i detta avtal.

Artikel 3

1. EFTAs övervakningsmyndighet får inhämta de uppgifter som den behö- ver för att fullgöra sina uppgifter. Den får låta utföra nödvändiga kontrollun- dersökningar.

2. Om inte annat följer av artikel 9 i protokoll 23 till EES-avtalet, får inte EFTAs övervakningsmyndighet utlämna uppgifter som har erhållits till följd av tillämpningen av artiklarna 55 och 58 i EES-avtalet, protokoll 25 till avta- let och bestämmelserna i detta kapitel och som är av sådant slag att de omfat- tas av sekretess, särskilt uppgifter om företag, deras affärsförbindelser eller kostnadsfaktorer. Denna skyldighet skall också omfatta representanter för EG-kommissionen och EG-medlemsstaterna som deltar i Rådgivande kom- mittén enligt artikel 10.4 i kapitel 11 och i förhör enligt artikel 8.2 i kapitel IV.

Med detta förbehåll skall EFTAs övervakningsmyndighet offentliggöra så- dana uppgifter som kan vara till nytta för regeringar eller övriga berörda par- ter.

3. EFTAs övervakningsmyndighet kan ålägga böter eller viten för företag som undandrar sig de skyldigheter som följer av beslut fattade enligt denna artikel eller som medvetet lämnar oriktiga uppgifter. Bötesbeloppet får uppgå till 1 % av årsomsättningen, och vitesbeloppet får för varje dags dröjs- mål uppgå till högst 5 procent av den genomsnittliga dagsomsättningen.

4. Om ett företag har åsamkats skada genom att EFI'As övervakningsmyn- dighet har kränkt sekretessen, får skadeståndstalan väckas vid EFTA-dom- stolen i enlighet med artikel 108.2 i EES-avtalet och de tillämpliga bestäm- melserna i föreliggande avtal, särskilt artikel 39.

Artikel 4

Innan EFTAs övervakningsmyndighet ålägger böter eller viten enligt detta kapitel skall den ge den berörda parten tillfälle att framföra sina synpunkter.

Artikel 5

Den omsättning som skall ligga till grund för beräkning av böter och viten som åläggs företag enligt detta kapitel skall vara omsättningen på de varor som avses i protokoll 14 till EES-avtalet. 422

AVSNITT II UPPGIFTSSKYLDIGHET Prop. 1991/92: 170 (ARTIKEL 2.4 I AVSNITT 1) Bilaga 2 DEL 1 till EES—lagen

Anmälningsskyldighet Artikel 1

Alla fysiska och juridiska personer, utom personer som inom det territorium som omfattas av EES-avtalet är verksamma inom produktion av kol och stål eller annan distribution av dessa produkter än försäljning till hushåll eller hantverksindustri, skall lämna de uppgifter som avses i detta avsnitt, om de genomför sådana transaktioner som avses i nedanstående artiklar.

Artikel 2

De personer som avses i artikel 1 skall till EFTAs övervakningsmyndighet anmäla varje förvärv av rättigheter i ett företag som avses i artikel 3 i proto- koll 5 till EES-avtalet samt varje förvärv av befogenhet att för egen eller tredje mans räkning utöva rättigheter i ett sådant företag, varigenom de för- värvar mer än 10 procent av rösträttigheterna vid sammanträden med företa- gets aktieägare eller andra delägare, om det sammanlagda värdet av deras rättigheter överstiger 100 000 ecu. Vid beräkningen skall medräknas alla rät- tigheter eller befogenheter att för annans räkning utöva rättigheter som in- nehas av de berörda personerna före transaktionen i fråga.

Artikel 3

Artikel ] gäller även förvärv av rättigheteri ett företag som utövar kontroll över ett företag som avses i artikel 3 i protokoll 25 till EES-avtalet.

Artikel 4

1. Banker och deras ombud är befriade från skyldigheten att anmäla de transaktioner som anges i artiklarna 2 och 3, om utövandet av rösträttighe- terna hänför sig till

aktier tillhörande kunder i dessa eller andra banker, eller

—- aktier utställda på viss person eller beträffande vilka banken i egenskap av förvaltare har befogenhet att utöva rättigheterna för sina kunders räkning.

2. Punkt 1 påverkar inte

bankernas skyldighet att lämna uppgifter om sådana transaktioner enligt artikel 7,

—kundernas skyldighet att anmäla sådana transaktioner enligt artiklarna 2 och 3 eller lämna uppgifter enligt artikelä7.

Artikel 5

EFTAs övervakningsmyndighet kan genom särskilt tillstånd och på vissa vill- kor medge vederbörligen ackrediterade börsmäklare undantag från skyldig- 423

heten att anmäla de transaktioner som anges i artiklarna 2 och 3, om de inte Prop. 199 1/ 92: 170 utövar de rösträttigheter som är förenade med de värdepapper som de inne- Bilaga 2 har. till EES-lagen

Artikel 6

Den anmälan som avses i artiklarna 2 och 3 skall göras inom fyra veckor från den dag när den uppgiftsskyldige får kännedom om transaktionen i fråga.

DEL II Särskild begäran om uppgifter Artikel 7

1. EFTAs övervakningsmyndighet kan från de personer som avses i artikel I 1 genom särskild begäran inhämta alla uppgifter som behövs för tillämpning av artikel 2 i avsnitt I beträffande

1) förvärv av äganderätten till eller rätten att använda ett företags fas- tigheter, industrianläggningar eller koncessioner, om dessa fastighe- ter, anläggningar eller koncessioner före förvärvet användes i drif— ten av företaget, ' 2) förvärv av rättigheter i ett företag som medför rösträtt vid samman- träden med företagets aktieägare eller andra delägare,

3) förvärv av befogenheten att för egen eller tredje mans räkning utöva sådana rättigheter som avses i 2) och som innehas av tredje man, 4) förvärv genom avtal av rätten att fatta beslut om redovisning eller disposition av ett företags vinster, 5) förvärv av rätten att ensam eller tillsammans med andra delta i led- ningen av ett företag, antingen som ägare, förmånshavare, företags- ledare eller medlem av de styrande organen, 6) utnämning till styrelseledamot i ett företag.

2. Likaså skall uppgiftsskyldiga på EFTAs övervakningsmyndighets begä- ran för denna uppge den faktiska rättsinnehavarens namn och adress, om de har befogenhet

—att utöva de rättigheter som avses i punkt 1 i egenskap av förvaltare för tredje mans räkning,

— att för egen eller tredje mans räkning utöva sådana rättigheter som avses i punkt 1 och som innehas av tredje man.

AVSNITT III PRESKRIPTION AV MÖJLIGHETEN Prop. 1991/92; 170 ATT ÅLÄGGA EKONOMISKA PÅFÖLJDER ENLIGT Bilaga 2 PROTOKOLL 25 TILL EES-AVTALET OCH DETTA till EES-lagen KAPITEL OCH ATT VERKSTÄLLA SÅDANA

PÅFÖLJDER

Artikel ] Preskription av möjligheten att ålägga påföljd

1. För EFTAs övervakningsmyndighets befogenhet att ålägga böter för överträdelser av bestämmelserna i artiklarna 53 och 54 i EES-avtalet samt protokoll 25 till avtalet eller av bestämmelserna i detta kapitel gäller följande preskriptionstider:

a) tre år vid överträdelser av bestämmelser om parternas ansökningar eller meddelanden, begäran om upplysningar eller genomförande av undersökningar,

b) fem år vid övriga överträdelser.

2. Preskriptionstiden skall räknas från den dag när överträdelsen begås. När det gäller fortsatta eller upprepade överträdelser skall dock ti- den räknas från den dag när överträdelsen upphör.

Artikel 2 Avbrott av preskription beträffande påföljd

1. Preskriptionstiden skall avbrytas av åtgärder som vidtas av EFTAs över- vakningsmyndighet i samband med en preliminär utredning eller ett förfa- rande avseende en överträdelse. Avbrottet i preskriptionstiden gäller från den dag när minst en part som har deltagit i överträdelsen har underrättats om åtgärden.

Preskriptionstiden skall avbrytas till följd av bl. a. följande åtgärder:

a) skriftliga framställningar om upplysningar från EFTAs övervak- ningsmyndighet eller beslut av EFTAs övervakningsmyndighet i vilka de begärda upplysningarna krävs,

b) EFTAs övervakningsmyndighets utfärdande av skriftliga fullmakter för dess tjänstemän att genomföra undersökningar eller beslut av EFTAs övervakningsmyndighet om att en undersökning skall ge- nomföras,

c) EFTAs övervakningsmyndighets inledande av ett förfarande,

d) skriftliga meddelanden från EFTAs övervakningsmyndighet om att den berörda parten enligt artikel 4 i avsnitt I skall ges tillfälle att framföra sina synpunkter.

2. Avbrottet i preskriptionstiden gäller alla parter som har deltagit i överträ- delsen.

3. Efter varje avbrott börjar preskriptionstiden löpa på nytt. Preskriptions- tiden skall dock löpa ut senast när en period som är lika med dubbla pre- 425

skriptionstiden har förflutit utan att EFTAs övervakningsmyndighet har Prop. 1991/92: 170 ålagt böter eller viten. Denna period skall förlängas med den tid under vilken Bilaga 2 preskriptionen tillfälligt har upphävts enligt artikel 3. till EES-lagen

Artikel 3 Tillfälligt avbrott i preskriptionstiden beträffande påföljd

Preskriptionstiden vid förfaranden löper inte under den tid som EFTAs övervakningsmyndighets beslut är föremål för prövning vid EFTA-domsto- len.

Artikel 4 Preskriptionstiden vid verkställande av påföljder

1. En preskriptionstid på fem år gäller för EFTAs övervakningsmyndighets befogenhet att genomdriva beslut om åläggande av böter eller viten för över- trädelser av bestämmelser i EES-avtalet eller föreskrifter som har utfärdats för dess tillämpning.

2. Preskriptionstiden skall räknas från den dag när beslutet träder i kraft.

Artikel 5 Avbrott i preskriptionstiden vid verkställande av påföljder

1. Preskriptionstiden vid verkställande av påföljder skall avbrytas

a) genom meddelande av ett beslut om ändring av det ursprungliga bö- tes- eller vitesbeloppet eller om avslag på en begäran om en sådan ändring,

b) genom åtgärder som vidtas av EFTAs övervakningsmyndighet eller av en EFTA-stat på EFTAs övervakningsmyndighets begäran för att driva in böter eller viten.

2. Efter varje avbrott börjar preskriptionstiden löpa på nytt.

Artikel 6 Tillfälligt avbrott i preskriptionstiden vid verkställande av påföljder

Preskriptionstiden vid verkställande av påföljder skall ej löpa under den tid som

a) en betalningsfrist har medgetts, eller b) indrivningen har skjutits upp enligt ett beslut av EFTA-domstolen.

AVSNITT IV BEFOGENHETER FÖR EFTA: S Prop. 1991/92: 170 ÖVERVAKNINGSMYNDIGHETS TJÄNSTEMÄN OCH Bilaga 2 BEFULLMÄKTIGADE FÖRETRÄDARE SOM HAR till EES-lagen TILL UPPGIFT ATT GEN OMF ORA KONTROLLER ENLIGT BESTÄMMELSERNA I PROTOKOLL 25 TILL EES-AVTALET OCH I DETTA KAPITEL

Artikel 1

1. EFTAs övervakningsmyndighets tjänstemän och befullmäktigade ombud som har till uppgift att genomföra kontroller av företag enligt protokoll 25 och bilaga XIV till EES-avtalet samt bestämmelserna i detta kapitel, särskilt artikel 3.1 i avsnitt I, har befogenhet

a) att i den omfattning som behövs med hänsyn-till syftet med kontrol- len granska böcker och affärshandlingar, inklusive all dokumenta- tion som finns lagrad i automatiserade system, oavsett var bokför- ingen och handlingarna förvaras,

b) att göra kopior eller fotokopior av eller utdrag ur böckerna och af- färshandlingarna, inklusive all dokumentation som finns lagrad i au— tomatiserade system,

e) att begära muntliga förklaringar på platsen,

d) att få tillträde till samtliga lokaler, markområden och transportme- del hos företaget eller tredje man hos vilken dess böcker eller affärs- handlingar förvaras, och att därvid få ta del av dessa handlingar för att kunna välja ut allt material som är av betydelse och som skall läggas- fram för kontroll.

2. Den berörda staten skall underrättas i vederbörlig ordning om kom- mande besök av kontrollanter och om dessas ställning. Statens tjänstemän kan, på begäran av staten eller av EFI'As övervakningsmyndighet, bistå EFTAs övervakningsmyndighets tjänstemän vid fullgörandet av deras upp- gifter.

3. Företagen skall bistå EFTAs övervakningsmyndighets tjänstemän och befullmäktigade ombud vid fullgörandet av deras uppgifter.

Artikel 2

EFTAs övervakningsmyndighets tjänstemän och befullmäktigade ombud som har till uppgift att genomföra kontroller skall utöva sina befogenheter efter företeende av en skriftlig fullmakt som anger syftet med kontrollen. EFTAs övervakningsmyndighet skall även förse representanter för EG- kommissionen som enligt artikel 8.4 i protokoll 23 till EES-avtalet skall delta i undersökningen med en sådan fullmakt.

Artikel3 Prop. 1991/92: 170 Bilaga 2 Företagen skall fullgöra de skyldigheter som följer av artikel 1 i detta avsnitt _ till EES-lagen utan att det behövs ett särskilt beslut om detta. I annat fall kan de åläggas böter och viten enligt artikel 3.3 i avsnitt I.

DEL V OVERGANGSBESTAMMELSER OCH Prop. 1991/92:170 OVRIGA BESTAMMELSER Bilaga 2

.. ,, till EES-lagen KAPITEL XVI O__VERGÅNGSBESTAMMELSER OCH OVRIGA BESTAMMELSER

AVSNITT 1 BESTÄMMELSER SOM ÄR TILLAMPLIGA PÅ KAPITELII-XII OCI—I xv

Artikel 1

Anmälan av befintliga avtal, beslut och förfaranden

1. Sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i artikel 53.1 i EES-avtalet, som föreligger när avtalet träder i kraft och beträffande vilka parterna önskar åberopa bestämmelserna i artikel 53.3 i EES-avtalet skall anmälas till EFTAs övervakningsmyndighet i enlighet med bestämmelserna i artikel 56 i EES-avtalet, de regler som avses i artikel 1—3 i protokoll 21 och protokoll 23 till EES—avtalet, liksom kapitlen III, VI, VII, IX, X, XI, XII och XV inom sex månader från det att EES-avtalet har trätt i kraft.

2. Punkt 1 gäller inte sådana avtal, beslut eller samordnade förfaranden som avses i artikel 53.1 i EES-avtalet och som omfattas av artikel 4.2 i kapitel II. Dessa kan anmälas till EFTAs övervakningsmyndighet i enlighet med artikel 56 i EES-avtalet, de regler som avses i artikel 1—3 i protokoll 21 och protokoll 23 till EES-avtalet, liksom kapitlen III, VI, VII, IX, X, XI, XII och XV.

Artikel 2 Beslut enligt artikel 53.3 i EES-avtalet

1. När EFTAs övervakningsmyndighet fattar beslut enligt artikel 53.3 i EES-avtalet, skall den ange den dag från vilken beslutet skall ha verkan. Denna dag skall inte sättas tidigare än dagen för anmälan.

2. Andra meningen i punkt 1 skall inte vara tillämplig på sådana avtal, beslut eller samordnade förfaranden som omfattas av artikel 4.2 i kapitel 11 och artikel 1.2 i detta kapitel eller som omfattas av artikel 1.1 och som har an- mälts inom den tidsfrist som anges i artikel 1.1.

Artikel 3

Särskilda bestämmelser beträffande befintliga avtal, beslut och förfaranden

1. Om sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i artikel 53.1 i EES-avtalet, som föreligger när EES-avtalet träder i kraft och som har anmälts inom den tidsfrist som anges i artikel 1.1 i detta kapitel inte uppfyller villkoren i artikel 53.3 i EES-avtalet och de berörda företagen eller företags- sammanslutningarna upphör att tillämpa dem eller ändrar dem på sådant sätt att de inte längre faller under förbudet i artikel 53.1 eller så att de uppfyl- ler villkoren i artikel 53.3, skall förbudet i artikel 53.1 endast gälla för den 429

tidsperiod som EFTAs övervakningsmyndighet fastställer. Beslut av EFTAs Prop. ] 99 l / 92: 170 övervakningsmyndighet i enlighet med föregående mening gäller inte före- Bilaga 2 tag och företagssammanslutningar som inte uttryckligen har samtyckt till an- till EES—lagen mälan.

2. Punkt 1 gäller sådana avtal, beslut eller samordnade förfaranden som av- ses i artikel 4.2 i kapitel 11 och som föreligger när EES-avtalet träder i kraft, om de har anmälts inom sex månader från den dagen.

Artikel 4

Ansökningar och anmälningar som har inlämnats till EG-kommissionen in- nan EES-avtalet träder i kraft skall anses uppfylla bestämmelserna om an- sökningar och anmälningar enligt detta avtal.

Den övervakningsmyndighet som är behörig enligt artikel 56 i EES-avtalet och artikel 10 i protokoll 23 till EES-avtalet kan kräva att ett vederbörligen ifyllt formulär, såsom är föreskrivet för tillämpningen av EES-avtalet, inläm- nas till den inom en tidsfrist som den bestämmer. I så fall skall ansökningar och anmälningar anses ha skett på rätt sätt endast om formulären inlämnas inom den fastställda tiden och i enlighet med bestämmelserna i EES-avtalet och i kapitlen II, 111, V, VII, X, XII och XV i detta protokoll.

Artikel 5

Böter

Böter för överträdelser av bestämmelserna i artikel 53.1 i EES-avtalet skall inte åläggas med avseende på en åtgärd som har vidtagits före anmälan av sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i artiklarna 1 och 2 i detta kapitel och som har anmälts inom den tidsfrist som anges där.

Artikel 6

.EFFA-staterna-skall säkerställa att åtgärder vidtas inom sex månader från det att EES-avtalet har trätt i kraft för att ge EFTAsövervakningsmyndig- hets och EG-kommissionens tjänstemän det biträde de behöver för att kunna. genomföra sina undersökningar enligt avtalet.

Artikel 7

Beträffande avtal, beslut och samordnade förfaranden som föreligger när EES-avtalet träder i kraft och som omfattas av artikel 53.1 i EES-avtalet skall förbudet i artikel 53.1 inte gälla om avtalen, besluten eller förfarandena inom sex månader från det att EES-avtalet har trätt ikraft ändras på sådant sätt att de uppfyller villkoren för gruppundantag enligt bilaga XIV till EES- avtalet.

Artikel8 Prop. 1991/92: 170 Bilaga 2

Beträffande avtal, beslut av företagssammanslutningar och samordnade för- _ ' till EES-lagen faranden som föreligger när EES-avtalet träder i kraft och som omfattas av artikel 53.1 i EES—avtalet skall förbudet i artikel 53.1 inte gälla från dagen för avtalets ikraftträdande om avtalen, besluten eller förfarandena inom sex månader från det att EES-avtalet har trätt i kraft ändras på sådant sätt att de inte längre omfattas av förbudet i artikel 53.1.

Artikel 9

Avtal, beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden som före EES-avtalets ikraftträdande har medgetts individuellt undantag en- ligt artikel 85.3 i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska ge- menskapen skall även i fortsättningen vara undantagna i förhållande till be- stämmelserna i EES-avtalet till utgången av den period som har angetts i undantagsbeslutet eller till den tidpunkt som EG-kommissionen annars be- stämmer, om denna infaller tidigare.

AVSNITT II BESTÄMMELSER SOM ÄR TILLAMPLIGA PÅ KAPITEL XIII-XIV

Artikel 10

Varken den rättsakt som avses i punkt-li bilaga XIV till EES-avtalet (förord- ning (EEG) nr 4064/89). eller kapitel XIII gäller koncentrationer som var föremål för ett avtal eller tillkännagivandeeller om kontroll förvärvades en- ligt artikel 4.1 i nämnda rättsakt före tidpunkten för EES-avtalets ikraftträ- dande och de gäller inte under några omständigheter koncentrationer beträf- fande vilka en EFTA-stats myndighet med ansvar för konkurrens har inlett ett förfarandeföre den tidpunkten.

PROTOKOLL 1 Prop. 1991/92:170

.. 13.1 3 OM STANDIGA KOMMITTENS UPPGIFTER OCH tijlaååsjagen

BEFOGENHETER SOM MED TILLAMPNING AV PROTOKOLL 1 TILL EES-AVTALET F OLJER AV DE ' RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL I BILAGORNA TILL DET AVTALET

MED AVSEENDE på EES-avtalet och särskilt protokoll 1 till detta,

SOM BEAKTAR hänvisningarna i punkt 4 d i protokoll 1 till EES-avtalet till EFTA:s övervakningsmyndighet och Ständiga kommittén,

SOM VIDARE BEAKTAR hänvisningen i punkt 4 d i protokoll 1 till EES- avtalet, till förfaranden som upprättats mellan EFTA-staterna,

EFTERSOM det för en riktig tillämpning av de rättsakter som det hänvisas till i bilagorna till EES-avtalet är nödvändigt att bland EFTA-staterna fast- ställa de uppgifter som motsvarar EG-kommissionens uppgifter, vilka ge- nom tillämpning av protokoll 1 till EES-avtalet skall genomföras antingen av EFTA:s övervakningsmyndighet eller Ständiga kommittén, samt att fast- ställa vilka förfaranden som skall tillämpas mellan EFTA-staterna för detta ändamål,

Artikel 1

1. När de rättsakter som det hänvisas till i bilagorna till EES-avtalet innehål- ler bestämmelser om förfaranden enligt vilka EG-kommissionen:

3) skall sammanfatta, sammanställa eller på annat sätt förbereda erhål- len information och/eller sprida denna information till medlemssta- tema,

b) handlägger administrering av förteckningar, såsom förteckningar över anmälda organ, utbildnings- och examensbevis mm,

c) får uppdatera förteckningar över enheter,

d) på det veterinära och fytosanitära området — skall utse minst ett referenslaboratorium ivarje medlemsstat,

e) på området för tekniska föreskrifter, standarder, provning och certi- fiering,

— tilldelats uppgifter som avser standardisering, som att utfärda be- myndiganden till europeiska standardiseringsinstitutioner och att inleda förfaranden avseende harmoniserade standarder som inte överensstämmer med de väsentliga säkerhetskraven, handlägger administrering av bedömningar om överensstäm- melse,

f) på energiområdet — skall samråda en gång i kvartalet med medlemsstaterna,

g) på områdena fri rörlighet för arbetstagare, ömsesidigt erkännande av utbildnings- och examensbevis samt yrkesutbildning, —skall eller får ta initiativet till eller samordna verksamheter för, 432

samarbeta med eller vidta varje annan gemensam åtgärd med Prop. 1991/92; 170 medlemsstaterna, Bilaga 3 h) på yrkesutbildningens område till EES-lagen — skall utarbeta en struktur för utbildningsnivåer, — skall bestämma på vilket sätt information skall tas fram och med vilka intervaller den skall spridas, samt fastställa enhetliga krite- rier för bedömning av läget på arbetsmarknaden i medlemssta- terna, -skall på begäran ge medlemsstaternas samordningsmyndigheter allt det bistånd och alla de råd som behövs, i) på miljöområdet — skall upprätta och till medlemsstaternas förfogande ställa ett regis- ter med information om olyckor som ägt rum, skall upprätta ett system för informationsutbyte, —handlägger administrering och kontroll av medlemsstaternas an- passning till vissa specifika syften och krav, j) på bolagsrättens område, - skall underrätta en medlemsstat om att den måste ändra sin lag- stiftning så att denna uppfyller bestämmelserna om minimikapital i fråga om börsnoterade aktiebolag,

skall dessa och liknande uppgifter i EFTA-staterna utövas av Ständiga kom- mittén i enlighet med de förfaranden som anges i de rättsakter som det hän- visas till.

2. Om EG-kommissionen skulle åläggas andra liknande uppgifter, skall motsvarande uppgifter också fullgöras av Ständiga kommittén.

28 Riksdagen 1991/92. [sam/. Nr 170. Bilaga 1 433

434

389R4064/S

31.12.89

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1991/92:17 Bilaga 4 ' till EES-lagen

Nr L 395/1

RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 4064/89 av den 21 december 1989

om kontroll av mretagskoncentrationer

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RAD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

. med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen. särskilt artiklarna 87 och 235 i detta.

med beaktande av kommissionens lörslag', med beaktande av Europaparlamentets yttrande:,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande], och

med beaktande av följande:

För att förverkliga målen för fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen ges gemenskapen enligt artikel 3 f uppgiften att upprätta "en ordning som säkerställer att konkurrensen inom den gemensamma marknaden inte snedvrids".

Denna ordning är nödvändig för att den inre marknaden skall genomföras till år 1992 och för dess vidareutveckling.

Avskaffandet av gränserna inom gemenskapen medför och kommer även i fortsättningen att medföra betydande struktur- förändringar inom gemenskapens näringsliv. särskilt i form av koncentrationer.

En sådan utveckling måste hälsas med tillfredsställelse eftersom den tillgodoser kraven på en dynamisk konkurrens och kan öka den europeiska industrins konkurrenskraft, förbättra förutsättningarna för tillväxt och höja levnadsstandar- den inom gemenskapen.

Åtgärder måste dock vidtas för att säkerställa att omstrukture- ringsproccssen inte på längre sikt skadar konkurrensen.

' EGT nr C 130, 19.5.1988. s. 4. 1 EGT nr C 309, 5.12.1988, s. 55. 3 EGT nr C 208, 8.8.1988, s. 11.

Gemenskapsrätten skall därför innehålla bestämmelser om sådana koncentrationer som påtagligt kan hämma en effektiv konkurrens inom den gemensamma marknaden eller en väsentlig del av den.

Även om artiklarna 85 och 86 enligt domstolens rättspraxis är tillämpliga på vissa koncentrationer har de inte tillräcklig räckvidd för att omfatta alla de transaktioner som kan visa sig vara oförenliga med den ordning utan snedvridning av konkurrensen som förutses i fördraget.

En ny rättsakt bör därför skapas i form av en förordning som möjliggör "en effektiv kontroll av alla koncentrationer med avseende på deras verkningar på konkurrensstrukturen inom gemenskapen. Den skall vara den enda förordning som är tillämplig på sådana koncentrationer.

Denna förordning bör därför inte baseras endast på fördragets artikel 87 utan framför allt på artikel 235, enligt vilken gemenskapen kan ge sig själv de ytterligare befogenheter som behövs för all uppnå sina mål, även när det gäller koncentra- tioner på marknaderna för de jordbruksvaror som upptas i bilaga 11 till lördraget.

De bestämmelser som skall antas i denna förordning bör gälla betydande strukturförändringar vars verkningar på marknaden sträcker sig utöver en enskild medlemsstat.—I gränser.

Tillämpningsområde! för denna förordning bör därför definie- ras utifrån de berörda löretagens geografiska verksamhetsom- råden och avgränsas av kvantitativa tröskelvärden för att omfatta de koncentrationer som har en gemenskapsdimcnsion. Etter en inledande tillämpningsfas bör de tröskelvärden som . anges i förordningen tas upp till förnyad prövning mot bakgrund av de vunna erfarenheterna.

En koncentration med en gemenskapsdimension föreligger om de berörda lörctagens sammanlagda omsättning globalt och inom hela gemenskapen överstiger vissa angivna nivåer och minst två av dessa företag har sin enda eller huvudsakliga

435. Prop. 1991/92: 170 Bilaga 4 till EES-lagen

389R4064/S

Nr L 395/?. Europeiska gemenskapernas officiella tidning

30.l2.89

verksamhet i olika medlemsstater eller. även om företagen i fråga huvudsakligen verkari en enda medlemsstat. åtminstone ett av dem har en betydande verksamhet inom minst en annan medlemsstat. Detta gäller även om koncentrationema genom— förs av företag vars huvudsakliga verksamhet inte är förlagd till gemenskapen, men som har en betydande verksamhet där.

Den ordning som skall införas för kontroll av koncentrationer bör. om inte annat följer av fördragets artikel 90.2, iaktta principen om icke-diskriminering mellan den offentliga och den privata sektom. Inom den offentliga sektom skall därför beräkningen av omsättningen i ett företag som deltar i en koncentration utgå från sådana företag som utgör en ekono- misk enhet med självständig beslutanderätt oavsett på vilket sätt deras kapital ägs eller vilka administrativa tillsynsreglcr som gäller för dem.

Det är nödvändigt med hänsyn till behovet av att upprätthålla och utveckla en effektiv konkurrens inom den gemensamma marknaden att fastställa om koncentrationer med en gemen- skapsdimension är förenliga med den gemensamma markna- den. Därvid skall kommissionen vid sin bedömning ta fasta på . förverkligandet av de grundläggande mål som anges i för— dragets artikel 2, däri inbegripet stärkandet av gemenskapens ekonomiska och sociala samhörighet enligt artikel l30a.

1 förordningen bör fastslås principen att om en koncentration med en gemenskapsdimension skapar eller förstärker en ställning som medför att en effektiv konkurrens inom den gemensamma marknaden eller en väsentlig del av den på- tagligt skulle hämmas. skall den förklaras oförenlig med den gemensamma marknaden.

Koneentrationer som på grund av de berörda företagens be— gränsade marknadsandel inte riskcrar att hämma en effektiv konkurrens kan antas vara förenliga med den gemensamma marknaden. Om inte annat följer av fördragets artiklar 85 och 86, torde detta vara fallet bl. a. när de berörda företagens marknadsandel varken inom den gemensamma marknaden eller en väsentlig del av den överstiger 25 procent.

Kommissionen bör ges uppgiften att fatta alla nödvändiga beslut för att fastställa om koncentrationer med en gemen- skapsdimension är förenliga med den gemensamma marknaden samt beslut som kan bidra till att återupprätta en effektiv konkurrens.

För att säkerställa en effektiv kontroll bör företagen åläggas att förhandsanmäla koncentrationer med en gemenskaps- dimension samt att uppskjuta genomförandet av koncentratio- ner under en begränsad period. samtidigt som det bör finnas möjlighet att vid behov förlänga denna period eller avstå från uppskjutandet. Av hänsyn till rättssäkerheten skall dock transaktionemas giltighet skyddas i den omfattning som behövs.

Det bör fastställas en tidsfrist inom vilken kommissionen skall inleda ett förfarande avseende en koncentration som har anmälts och en tidsfrist inom vilken den skall meddela ett slutligt beslut om huruvida en koncentration som har anmälts är förenlig eller oförenlig med den gemensamma marknaden.

De berörda företagen skall ges rätt att yttra sig inför kommis- sionen så snart ett förfarande har inletts. Medlemmar av ledningen eller styrelsen för de berörda företagen och före- tagens erkända arbetstagarrepresentantersamt tredje man som kan påvisa ett berättigat intresse i saken skall också ges tillfälle att yttra sig.

Kommissionen bör handla i nära och ständig samverkan med medlemsstaternas behöriga myndigheter från vilka den inhämtar synpunkter och upplysningar.

För tillämpningen av bestämmelserna i denna förordning och i överensstämmelse med domstolens rättspraxis skall kommis— sionen få hjälp från medlemsstaterna och även ha befogenhet att begära de upplysningar och genomföra de undersökningar som behövs för att bedöma koncentrationer.

För att säkerställa att bestämmelserna i denna förordning iakttas skall böter och viten kunna åläggas. Domstolen bör i detta hänseende ges oinskränkt prövningsrätt i enlighet med fördragets artikel 172.

Begreppet koncentration bör definieras på så sätt att det endast omfattar transaktioner som medför en varaktig förändring i de berörda företagens struktur. Det är följaktligen nödvändigt att från förordningens tillämpningsområde utesluta sådana trans— aktioner som har till syfte eller resultat att samordna själv- ständiga företags konkurrensbeteende. eftersom sådana transaktioner skall bedömas på grundval av de tillämpliga bestämmelserna i förordningar om tillämpning av fördragets artikel 85 eller 86. Denna distinktion bör uttryckligen göras i fråga om bildandet av gemensamma företag.

Det är inte fråga om en sådan samordning av konkurrensbete— ende som avses i denna förordning om två eller flera företag kommer överens om att gemensamt förvärva kontrollen över

436. Prop. 1991/92: 170 Bilaga 4 till EES-lagen 389R4064/S 31.12.89 Europeiska gemenskapernas officiella tidning Nr L 395/3

ett eller flera andra företag, om syftet och resultatet är att sinsemellan fördela dessa företag eller deras tillgångar.

Det är inte uteslutet att denna förordning kan tillämpas om de berörda företagen godtar begränsningar som har direkt samband med och är nödvändiga för genomförandet av koncentrationen.

Med förbehåll för domstolens prövningsrätt bör kommissionen ensam ges behörighet att tillämpa denna förordning.

Medlemsstaterna lär inte tillämpa sin nationella konkurrenslag- stiftning pä koncentrationer med en gemenskapsdimension, såvida inte detta är tillåtet enligt denna förordning. De nationella myndigheternas befogenheter bör begränsas till sådana fall där, i brist på kommissionens ingripande. den effektiva konkurrensen kan komma att hämmas betydligt inom en medlemsstats territorium och där denna medlemsstats konkurrensintressen inte annars kan skyddas i tillräcklig utsträckning genom denna förordning. l sådana fall skall de berörda medlemsstaterna handla snabbt. På grund av skillna— derna i nationella lagar är det inte möjligt att genom denna förordning bestämma en enhetlig tidsfrist inom vilken nöd- vändiga åtgärder bör vidtas.

Det förhållandet att denna förordning är den enda som skall vara tillämplig på koncentrationer med en gemenskapsdimen- sion påverkar inte tillämpning av fördragets artikel 223 och hindrar inte medlemsstaterna från att vidta lämpliga åtgärder för att skydda andra legitima intressen än de som omfattas av förordningen, förutsatt att sådana åtgärder är förenliga med gemenskapsrättens allmänna principer och övriga bestämmel- scr.

De koncentrationer som inte omfattas av denna förordning faller i princip inom medlemsstaternas behörighet. Kommissio- nen bör dock ha möjlighet att på begäran av en berörd med- lemsstat ingripa om den effektiva konkurrensen påtagligt skulle hämmas inom denna medlemsstats territorium.

De villkor som gäller för genomförandet av koncentrationer som berör gemenskapsföretagi länder som inte är medlemmar bör uppmärksammas och åtgärder skall vidtas för att rådet skall kunna ge kommissionen ett lämpligt förhandlingsmandat i syfte att uppnå icke-diskriminerande behandling för gemen— skapsföretag.

Denna förordning påverkar på inget sätt arbetstagarnas kollektiva rättigheter som är erkända av de berörda företagen.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel I Tillämpningsområde

1. Om inte annat följer av artikel 22, gäller denna för- ordning alla koncentrationer med en gemenskapsdimension enligt definitionen i punkt 2.

2. Enligt denna förordning har en koncentration en gemen- skapsdimension om

a)- den sammanlagda omsättningen i hela världen för samt- liga de berörda företagen överstiger 5 000 miljoner ecu, och

b) den sammanlagda omsättningen inom gemenskapeni dess helhet för minst två av de berörda företagen överstiger 250 miljoner ecu.

Detta gäller dock inte om vart och ett av de berörda företagen uppnår mer än två tredjedelar av sin sammanlagda omsättning inom gemenskapen som helhet inom en och samma med- lcmsstat.

3. De tröskelvärden som anges i punkt 2 skall före utgången av det fjärde året efter det att denna förordning har antagits tas upp till förnyad prövning av rådet. som fattar beslut med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen.

Artikel 2 Bedömning av koncentrationer

l. Koncentrationer som omfattas av denna förordning skall bedömas på grundval av följande bestämmelser för att fastställa om de är förenliga med den gemensamma markna- den.

När kommissionen gör sin bedömning skall den ta hänsyn till

a) behovet av att bevara och utveckla en effektiv konkurrens inom den gemensamma marknaden mot bakgrund av bl.a. strukturen på alla de berörda marknaderna och den faktiska eller potentiella konkurrensen från företag som är belägna antingen inom eller utanför gemenskapen,

b) de berörda företagens marknadsställning och deras ekono- miska och finansiella styrka. leverantörernas och konsu- menternas valmöjligheter, deras tillgång till leveranser eller marknader, rättsliga eller andra hinder för inträde på marknaden, utvecklingen av tillgång och efterfrågan på de aktuella varorna och tjänsterna, avnämarintressen i mellanliggande och slutliga distributionsled samt ut- vecklingen av tekniskt och ekonomiskt framåtskridande, förutsatt att detta är till gagn för konsumenterna och inte utgör ett hinder för konkurrensen.

2. En koncentration som inte skapar eller förstärker en sådan dominerande ställning som medför att den effektiva konkur- rensen inom den gemensamma marknaden eller en väsentlig del av den påtagligt skulle hämmas skall förklaras förenlig med den gemensamma marknaden.

437

389R4064/S

Nr L 395/4 Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1991/92:170 Bilaga 4 till EES—lagen

30.12.89

3. En koncentration som skapar eller förstärker en sådan dominerande ställning som medför att den effektiva konkur— rensen inom den gemensamma marknaden eller en väsentlig del av den påtagligt skulle hämmas skall förklaras oförenlig med den gemensamma marknaden.

Artikel 3

Definition av en koncentration 1. En koncentration skall anses föreligga om

a) två eller flera tidigare självständiga företag slås samman, eller

b) en eller flera personer som redan kontrollerar minst ett företag, eller

ett eller flera företag

antingen genom förvärv av värdepapper eller tillgångar, genom avtal eller på annat sätt direkt eller indirekt får kontroll helt eller delvis över ett eller flera andra företag.

2. En transaktion, inklusive bildandet av ett gemensamt företag, som har till syfte eller resultat att samordna konkur- rensbeteendet hos företag som förblir självständiga utgör inte en koncentration enligt punkt 1 b.

Bildandet av ett gemensamt företag som på varaktig basis fyller en autonom ekonomisk enhets samtliga funktioner och som inte medför en samordning av konkurrensbetccndet mellan parterna inbördes eller mellan dessa och det gemen- samma företaget utgör en koncentration enligt punkt 1 b.

3. Enligt denna förordning uppnås kontroll genom rättig- heter, avtal eller andra medel som, antingen var för sig eller tillsammans och med hänsyn till alla faktiska eller rättsliga förhållanden, ger möjlighet att utöva ett avgörande inflytande på ett företag, särskilt genom

a) ägande- eller nyttjanderätt till ett företags samtliga tillgångar eller en del av dessa,

b) rättigheter eller avtal som ger ett avgörande inflytande på sammansättningen av företagets organ och dessas vote— ringar eller beslut.

4. Kontroll förvärvas av personer eller företag som

a) är innehavare av rättigheterna eller berättigade till rättigheter enligt de berörda avtalen, eller

b) utan att vara innehavare av rättighetema eller berättigade till rättigheter enligt sådana thal har befogenhet att utöva de rättigheter som grundar sig på dessa.

5. En koncentration skall inte anses föreligga om

a) kreditinstitut eller andra finansinstitut eller försäkrings- bolag, vilkas normala verksamhet omfattar transaktioner och handel med värdepapper för egen eller andras räkning, tillfälligt innehar värdepapper som de har förvärvat i ett företag i avsikt att vidareförsälja dem, förutsatt att de inte utövar rösträttigheter som följer med dessa värdepapperi syfte att bestämma företagets konkur- rensbetecnde eller att de utövar dessa rösträttigheter endast i syfte att förbereda försäljningen av företaget, helt eller delvis, eller av dess tillgångar eller försäljningen av värdepapperen och att en sådan försäljning äger rum inom ett år efter tidpunkten för förvärvet; denna tidsfrist kan på begäran förlängas av kommissionen om sådana institut eller bolag styrker att det inte fanns någon rimlig möjlig- het att genomföra försäljningen inom tidsfristen.

b) kontroll förvärvas av en tjänsteman som är utsedd enligt en medlemsstats lagar om likvidation. konkurs, obestånd, betalningsinställelse, ackord eller liknande förfaranden,

e) de transaktioner som avses i punkt 1 b genomförs av sådana finansiella holdingbolag som avses i artikel 5.3 i rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 om årsredovisningar för olika slags bolag', senast ändrat genom direktiv 84/569/EEG2, förutsatt dock att de röst- rättigheter som följer med de innehavda värdepapperen utövas, särskilt beträffande utnämningen av ledamöter i ledningen och styrelsen för de företag som innehavet gäller, endast för att upprätthålla det fulla värdet av dessa investeringar och inte för att direkt eller indirekt be- stämma företagens konkurrensbeteende.

Artikel 4 Förhandsanmälan av koncentrationer

1. Sådana koncentrationer med en gemenskapsdimension som avses i denna förordning skall anmälas till kommissionen senast en vecka efter avtalets ingående eller offentliggörandet av budet om övertagande eller förvärvet av ett kontrollerande inflytande. Fristen skall löpa från den tidpunkt när den första av dessa händelser inträffar.

2. En koncentration som består av en företagssammanslag- ning enligt artikel 3.1 a eller förvärvet av gemensam kontroll enligt artikel 3.1 b skall anmälas gemensamt av parterna i företagssammanslagningen respektive av dem som förvärvar

' EGT nr L 222, 14.8.]978. s. 11. 2 EGT nr L 314. 4.12.1984. s. 28.

438

389R4064/S

31.12.89

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1991/92:170, Bilaga 4 ' till EES-lagen

Nr L 395/5

den gemensamma kontrollen. I övriga fall skall anmälan göras av den person eller det företag som helt eller delvis förvärvar kontroll över ett eller fiera företag.

3. Om kommissionen konstaterar att en koncentration som har anmälts omfattas av denna förordning, skall den offent- liggöra att anmälan har skett. varvid den skall ange parternas namn, konce'ntrationens karaktär och de branscher som berörs. Kommissionen skall ta hänsyn till företagens berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas.

Artikel 5 Beräkning av omsättning

1. Den sammanlagda omsättningen enligt artikel 1.2 skall omfatta de berörda företagens intäkter under föregående räkenskapsår från försäljning av varor och tjänster inom ramen för företagens ordinarie verksamhet eller avdrag för försäljningsrabatter samt mervärdesskatt och andra skatter som direkt hänför sig till omsättningen. I ett berört företags sammanlagda omsättning skall inte inräknas försäljning av varor eller tjänster mellan de företag som avses i punkt 4.

Omsättning inom gemenskapen eller inom en medlemsstat skall omfatta intäkter från försäljning av varor och tjänster till företag eller konsumenter inom gemenskapen respektive medlemsstaten.

2. Med awikelse från punkt 1 gäller att om koncentrationen består av förvärv av delar, oavsett om dessa utgör rättsliga enheter, av ett eller flera företag skall i fråga om säljaren eller säljarna endast den omsättning som härrör från de delar som är föremål för transaktionen tas med i beräkningen.

Två eller flera transaktioner enligt första stycket som äger rum inom en tvåårsperiod mellan samma personer eller företag skall dock betraktas som endast en koncentration, som upp- kommer vid tidpunkten för den sista transaktionen.

3. [ stället för omsättning används följande:

a) För kreditinstitut och andra finansinstitut. med avseende på artikel 1.2 a: en tiondel av deras totala tillgångar.

Vad beträffar artikel 1.2 b och sista stycket i artikel 1.2 skall den sammanlagda omsättningen inom gemenskapen i dcss helhet ersättas med en tiondel av de totala till— gångarna multiplicerad med förhållandet mellan utlåning till kreditinstitut och kunder vid transaktioner med gemenskapsinvånare och den totala summan av denna utlåning.

Vad beträffar sista stycket i artikel 1.2 skall den samman- lagda omaättningen inom en medlemsstat ersättas med en tiondel av de totala tillgångarna multiplicerad med

förhållandet mellan utlåning till kreditinstitut och kunder vid transaktioner med invånare i denna medlemsstat och den totala summan av denna utlåning.

b) För försäkringsbolag: värdet av de tecknade bruttopremi— ema, som skall omfatta samtliga mottagna och utestående belopp enligt försäkringsavtal som har tecknats av försäkringsbolagen eller för deras räkning, inklusive utgående återförsäkringspremier, efter avdrag för skatter och skatteliknande avgifter som debiteras på grundval av de individuella premiebeloppen eller den totala premievo- lymen. Vad beträffar artikel 1.2 b och sista stycket i artikel 1.2, skall hänsyn tas till de bruttopremier som betalas av gemenskapsinvånare respektive en medlems- stats invånare.

4. Om inte annat följer av punkt 2, skall omsättningen för ett berört företag enligt artikel 1.2 beräknas genom att man summerar omsättningen

a) för det berörda företaget,

b) för de företag i vilka det berörda företaget direkt eller

indirekt

— äger mer än hälften av kapital- eller rörelsetillgång- ama, eller

-— kan utöva mer än hälften av rösträttighetema, eller — kan utse mer än hälften av ledamöterna i styrelsen, direktionen eller organ som rättsligt företräder företagen, eller — har rätt att leda företagens verksamhet,

e) för de företag som i ett berört företag har de rättigheter eller befogenheter som anges i b,

d) för de företag i vilka ett företag som avses i e har de rättigheter eller befogenheter som anges i b,

e) för de företag i vilka två eller flera företag som avses i a- d gemensamt har de rättigheter eller befogenheter som anges i b.

5 . Om de företag som berörs av koncentrationen gemensamt har de rättigheter eller befogenheter som anges i punkt 4 b, skall vid beräkningen av de berörda företagens omsättning enligt artikel 1.2

a) ingen hänsyn tas till den omsättning som härrör från försäljning av varor eller tjänster mellan det gemensamma företaget och vart och ett av de berörda företagen eller något annat företag som har anknytning till något av dem enligt punkt 4 b-e,

b) hänsyn tas till den omsättning som härrör från försäljning av varor och tjänster mellan det gemensamma företaget

439. Prop. 1991/921170 Bilaga 4 till EES-lagen

389R4064/S

Nr L 395/6 Europeiska gemenskapernas officiella tidning

30.12.89

och något tredje företag. Denna omsättning skall fördelas lika mellan de berörda företagen.

Artikel 6 Prövning av anmälan och inledande av förfaranden

l. Kommissionen skall pröva anmälan så snart den har mottagits.

&) Om kommissionen finner att den anmälda koncentrationen inte omfattas av denna förordning skall den fastslå detta genom beslut.

b) Om kommissionen fmner att den anmälda koncentratio- nen, fastän den omfattas av denna förordning, inte ger an- ledning till allvarliga tvivel beträffande dess förenlighet med den gemensamma marknaden. skall den besluta att inte göra invändning mot den och skall förklara att den är förenlig med den gemensamma marknaden.

c) Om kommissionen däremot finner att den anmälda koncentrationen omfattas av denna förordning och ger an— ledning till allvarliga tvivel beträffande dess förenlighet med den gemensamma marknaden. skall den besluta att inleda ett förfarande.

2. Kommissionen skall snarast underrätta de berörda företagen och medlemsstaternas behöriga myndigheter om sitt beslut.

Artikel 7 Uppskjutande av koncentrationer

1. Vid tillämpningen av punkt 2 skall en koncentration enligt artikel 1 varken genomföras före anmälan eller inom de första tre veckorna efter anmälan.

2. Om kommissionen efter en preliminär prövning av anmälan inom den tidsfrist som anges i punkt 1 bedömer det nödvändigt för att säkerställa den fulla verkan av ett senare beslut som fattas med stöd av artikel 8.3 och 8.4, kan den på eget initiativ besluta att en koncentration inte får genomföras. helt eller delvis. till dess att kommissionen fattar ett slutligt beslut eller beslutar att vidta andra interimistiska åtgärder med samma innebörd.

3. Punkterna f och 2 skall inte utgöra hinder för genom- förandet av ett offentligt bud om övertagande som har anmälts till kommissionen enligt artikel 4.1 före den tidpunkt när det offentliggörs, förutsatt att förvärvaren inte utövar de rösträttig- heter som följer med värdepapperen i fråga eller gör det endast för att upprätthålla det fulla värdet av dessa investering- ar och på grundval av en dispens som har lämnats av kommis- sionen enligt punkt 4.

4. Kommissionen kan på begäran medge dispens från de skyldigheter som åläggs enligt punkterna 1, 2 eller 3 för att

förhindra att ett eller flera företag som berörs av en kon- centration eller tredje man orsakas allvarlig skada. En sådan dispens kan förenas med villkor och ålägganden för att säkerställa förutsättningarna för en effektiv konkurrens. En dispens kan begäras och medges när som helst, även före anmälan eller efter transaktionen.

5. Giltigheten av en transaktion som genomförs i strid mot punkt 1 eller 2 skall vara beroende av ett beslut enligt artikel 6.1 b eller 8.2 eller 3.3 eller det antagande som avses i artikel 10.6.

Denna artikel skall dock inte påverka giltigheten av trans- aktioner med värdepapper, inklusive sådana som kan kon- verteras till andra värdepapper som kan vara föremål för handel på en marknad under offentligt erkända myndigheters kontroll och tillsyn, vilken fungerar regelmässigt och direkt eller indirekt är tillgänglig för allmänheten, såvida inte köparen och säljaren visste eller borde ha vetat att transak- tionen genomfördes i strid mot punkt 1 eller 2.

Artikel 8

Kommissionens befogenhet att fatta beslut

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 9, skall varje förfarande som inleds med stöd av artikel 6.1 e avslutas genom beslut enligt punkt 2-5.

2. Om kommissionen finner att en koncentration som har anmälts uppfyller det kriterium som anges i artikel 2.2, eventuellt sedan de berörda företagen har vidtagit ändringar, skall den meddela ett beslut enligt vilket koncentrationen förklaras förenlig med den gemensamma marknaden.

Kommissionen kan förena beslutet med villkor och ålägganden i syfte att säkerställa att de berörda företagen fullgör sina åtaganden gentemot kommissionen när det gäller att ändra den ursprungliga koncentrationsplanen. Beslutet om att kon— centrationen är förenlig med den gemensamma marknaden skall även omfatta sådana begränsningar som har direkt samband med och är nödvändiga för genomförandet av koncentrationen.

3. Om kommissionen finner att en koncentration uppfyller det kriterium som anges i artikel 2.3, skall den meddela ett beslut enligt vilket koncentrationen förklaras oförenlig med den gemensamma marknaden.

4. Om en koncentration redan har genomförts kan kommis- sionen genom ett beslut enligt punkt 3 eller genom ett särskilt beslut kräva att de sammanförda företagen eller tillgångarna delas upp eller att den gemensamma kontrollen upphör eller

440

389R4064/S

31.12.89 Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1991/92:170Bilaga 4 till EES-lagen

Nr L 395/7

att andra åtgärder som är nödvändiga för au återupprätta förutsättningarna för en effektiv konkurrens vidtas.

5. Kommissionen kan återkalla det beslut som den har fattat enligt punkt 2, om

a) förklaringen om förenlighet med den gemensamma marknaden grundar sig på oriktiga uppgifter för vilka ett av de berörda Företagen är ansvarigt eller om den har utverkats på ett bedrägligt sätt, eller

b) de berörda företagen åsidosätter ett åläggande som var förenat med beslutet.

6. I sådana fall som avses i punkt 5 kan kommissionen fatta ett beslut enligt punkt 3 utan att vara bunden av den tidsfrist som avses i artikel 10.3.

Artikel 9

Hänskjutande till medlemsstaternas behöriga myndigheter

i. Kommissionen kan genom ett beslut som snarast meddelas de berörda företagen och de övriga medlemsstaternas behöriga myndigheter hänskjuta en anmäld koncentration till den berörda medlemsstatens behöriga myndigheter under följande omständigheter.

2. Inom tre veckor från det att en medlemsstat har mottagit en kopia av anmälan kan den underrätta kommissionen. som skall underrätta de berörda företagen, om att en koncentration hotar att skapa eller förstärka en sådan dominerande ställning som medför att. den effektiva konkurrensen påtagligt skulle hämmas på en marknad inom medlemsstaten som uppvisar alla kännetecken på en avgränsad marknad, oavsett om det rör sig om en väsentlig del av den gemensamma marknaden.

3. Om kommissionen med hänsyn till marknaden för ifrågavarande varor och tjänster och den geografiska referens- marknaden enligt delinitionen i punkt 7 anser att det föreligger en sådan avgränsad marknad och ett sådant hot, skall den antingen

a) själv behandla fallet för att upprätthålla eller återupprätta en effektiv konkurrens på marknaden i fråga, eller

b) hänskjuta fallet till den berörda medlemsstatens behöriga myndigheter för att denna stats nationella konkurrenslag- stiftning skall tillämpas.

Om kommissionen däremot anser att en sådan avgränsad marknad eller ett sådant hot inte föreligger, skall den fatta ett beslut med den innebörden som den skall rikta till den berörda medlemsstaten.

4. Ett beslut om hänskjutande eller inte enligt punkt 3 skall fattas

a) som huvudregel inom den sexveckorsfrist som anges i artikel 10.1, andra stycket, om kommissionen inte har inlett ett förfarande enligt artikel 6.1 b. eller

b) senast inom tre månader efter det att den berörda kon—

centrationen har anmälts. om kommissionen har inlett ett förfarande enligt artikel 6.1 c utan att ha gjort förbe— redelser i syfte att vidta nödvändiga åtgärder enligt artikel 8.2, andra stycket, 8.3 eller 8.4 för att upprätthålla eller återupprätta en effektiv konkurrens på marknaden i fråga.

5. Om kommissionen trots påminnelse från den berörda medlemsstaten inte inom den tremånadersfrist som avses i punkt 4 b har fattat något beslut om hänskjutande enligt punkt 3 eller gjort de förberedelser som avses i punkt 4 b, skall den anses ha beslutat att hänskjuta fallet till den berörda med- lemsstaten enligt punkt 3 b.

6. Rapporter om eller tillkännagivanden av resultatet av den berörda medlemsstatens behöriga myndighets undersökning av koncentrationen skall offentliggöras senast fyra månader efter kommissionens hänskjutande.

7. Med geografisk referensmarknad skall förstås det område inom vilket de berörda företagen medverkari utbudet av varor eller tjänster, där konkurrensförhållandena är tillräckligt likartade och som kan skiljas från angränsande områden framför allt därför att konkurrensvillkoren är väsentligt annorlunda inom de områdena. Vid denna bedömning skall hänsyn tas särskilt till de berörda varornas eller tjänsternas beskaffenhet och egenskaper, eventuella hinder för inträde på marknaden, konsumentpreferenser, väsentliga skillnader i företagens marknadsandelar inorn angränsande områden eller betydande prisskillnader.

8. Vid tillämpningen av denna artikel för den berörda medlemsstaten endast vidta sådana åtgärder som är absolut nödvändiga för att säkerställa eller återupprätta en effektiv konkurrens på marknaden i fråga.

9. Enligt de tillämpliga bestämmelsernai fördraget kan varje medlemsstat begära prövning hos domstolen, och särskilt begära tillämpning av artikel 186, för att få tillämpa sitt nationella konkurrenslagstiftning.

10. Denna artikel kommer att tas upp till förnyad prövning före utgången av fjärde året efter det att denna förordning har antagits.

441

389R4064/S

Nr L 395/8 Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1991/92:170 Bilaga 4 till EES-lagen

30.12.89

Artikel 10 Tidsfristerna för inledande av förfaranden och för beslut

1. De beslut som avses i artikel 6.1 skall fattas senast inom en månad. Denna frist skall löpa från dagen efter det att en anmälan har mottagits eller, om de upplysningar som skall lämnas med anmälan är ofullständiga. från dagen efter det att de fullständiga uppgifterna har mouagits.

Denna frist skall förlängas till sex veckor om kommissionen mottar en begäran från en medlemsstat enligt artikel 9.2.

2. Beslut enligt artikel 8.2 om anmälda koncentrationer skall fattas så snart det visar sig att de allvarliga tvivel som avses i artikel 6.1 c har avlägsnats, särskilt till följd av ändringar som har vidtagits av de berörda företagen, och senast före utgången av den frist som anges i punkt 3.

3. Om inte annat följer av artikel 8.6, skall beslut enligt artikel 8.3 om anmälda koncentrationer fattas inom högst fyra månader från dagen när förfarandet inleddes.

4. Den tidsfrist som anges i punkt 3 skall i undantagsfall tillfälligt avbrytas om kommissionen på grund av omständig- heter för vilka ett av de företag som deltar i koncentrationen är ansvarigt har varit tvungen att begära upplysningar genom beslut enligt artikel ll eller beordra en undersökning genom beslut enligt artikel 13.

5. Om domstolen avkunnar en dom som helt eller delvis upphäverett beslut av kommissionen enligt denna förordning. skall de tidsfrister som anges i förordningen börja löpa på nytt från dagen när domen avkunnades.

6. Om kommissionen inte har fattat något beslut enligt artikel 6.1 b eller e eller artikel 8.2 eller 8.3 inom de tids- frister som anges i punkt 1 respektive punkt 3. skall kon— centrationen anses ha förklarats förenlig med den gemensamv ma marknaden, om inte annat följer av artikel 9.

Artikel ]] Begäran om upplysningar

1. Vid fullgörandet av de uppgifter som kommissionen har tilldelats genom denna förordning får kommissionen inhämta alla nödvändiga upplysningar från medlemsstaternas regeringar och behöriga myndigheter. från de personer som avses i artikel 3.1 () samt från företag och företagssammanslutningar.

2. När kommissionen riktar en begäran om upplysningar till en person, ett företag eller en företagssammanslutning, skall den samtidigt sända en kopia av denna begäran till den

behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium personen är bosatt eller företaget eller företagssammanslut- ningen har sitt säte.

3. i sin begäran skall kommissionen ange den rättsliga grunden för och syftet med begäran samt de påföljder som föreskrivs i artikel 14.1 b för det fall att oriktiga uppgifter lämnas.

4. Skyldiga att lämna de begärda upplysningarna är, i fråga om företag. företagens ägare eller deras företrädare och. i fråga om juridiska personer, bolag, företag eller sammanslut- ningar som inte är juridiska personer, de som är utsedda att företräda dem enligt lag eller stadgar.

5. Om en person. ett företag eller en företagssammanslut- ning inte lämnar de begärda upplysningarna inom den tidsfrist som har fastställts av kommissionen eller lämnar ofullständiga upplysningar. skall kommissionen begära upplysningarna genom beslut. 1 beslutet skall anges vilka upplysningar som begärs, fastställas en lämplig tidsfrist inom vilken upplys— ningarna skall lämnas och anges de påföljder som avses i artiklarna 14.1 b och 15.1 a samt upplysas om rätten att få beslutet prövat av domstolen.

6. Kommissionen skall samtidigt sända en kopia av sitt beslut till den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium personen är bosatt eller företaget eller företagssammanslutningen har sitt säte.

Artikzl 12

Undersökningar genomförda av medlemsstaternas myndigheter

1. På begäran av kommissionen skall medlemsstaternas behöriga myndigheter genomföra de undersökningar som kommissionen anser nödvändiga enligt artikel 13.1 eller som den har beslutat om enligt artikel 13.3. De tjänstemän hos medlemsstatemas behöriga myndigheter som har till uppgift att genomföra undersökningarna skall utöva sina befogenheter efter att ha visat upp en skriftlig fullmakt utfärdad av den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium undersökningen skall genomföras. Fullmakten skall ange föremålet för och syftet med undersökningen.

2. På begäran av kommissionen eller den behöriga myndig- heten iden medlemsstat inom vars territorium undersökningen skall genomföras kan kommissionens tjänstemän ge myndig- hetens tjänstemän den hjälp som behövs för att genomföra uppgifterna.

Artikel 13 Kommissionens befogenheter vid undersökningar ]. Vid fullgörandet av de uppgifter som kommissionen har tilldelats genom denna förordning får den genomföra alla nödvändiga undersökningar hos företag och företagssam- manslutningar.

442

389R4064/S

31.12.89

För detta ändamål har de av kommissionen bemyndigade tjänstemännen befogenhet

a) att granska räkenskaper och andra af färshandlingar,

b) att göra eller begära kopior av eller utdrag ur räkenskaper och affärshandlingar,

e) att begära muntliga förklaringar på ort och ställe,

d) att gå in i vilka lokaler på vilken mark och i vilka fordon som helst som används av företagen.

2. De tjänstemän som av kommissionen har fått i uppdrag att genomföra undersökningama skall utöva sina befogenheter efter att ha visat upp en skriftlig fullmakt, som anger före— målet för och syftet med undersökningen samt de påföljder som avses i artikel 14.1 0 om begärda böcker eller andra affärshandlingar inte framläggs på ett fullständigt sätt. Kommissionen skall i god tid före undersökningen skriftligt underrätta den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium undersökningen skall genomföras om under- sökningen samt om de bemyndigade tjänstemännens identitet.

3. Företag och företagssammanslutningar är'skyldiga att underkasta sig de undersökningar som kommissionen har beslutat om. ] beslutet skall anges föremålet för och syftet med undersökningen, fastställas när den skall börja och anges de påföljder som avses i artildarna 14.1 d och 15.1 b samt upplysas om rätten att överklaga beslutet vid domstolen.

4. Kommissionen skall i god tid skriftligt underrätta den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars ten-itorium undersökningen skall genomföras om sin avsikt att fatta beslut enligt punkt 3. Den skall samråda med den behöriga myndig— heten innan den fattar sitt beslut.

5. Tjänstemännen hos den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium undersökningen skall genomföras kan, på begäran av myndigheten eller kommissio- nen, biträda kommissionens tjänstemän vid fullgörandet av deras uppgifter.

6. Om ett företag eller en företagssammanslutning motsätter sig en undersökning som har beslutats med stöd av denna artikel, skall den berörda medlemsstaten lämna de av kommis— sionen bcmyndigade tjänstemännen den hjälp som behövs för att de skall kunna utföra sitt undersökningsuppdrag. För detta ändamål skall modlemsstatema efter samråd med kommissio— nen vidta nödvändiga åtgärder inom ett år efter det att denna förordning har trätt i kraft.

A rtikel I 4

Böter

1. Kommissionen kan genom beslut ålägga sådana personer som avses i artikel 3.1 b, företag eller företagssammanslut—

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1991/92: 170 Bilaga 4 till EES-lagen

Nr L 395/9

ningar böter om lägst 1 000 och högst 50 000 ecu. om de uppsåtligen eller av oaktsamhet

a) underlåter att anmäla en koncentration enligt artikel 4,

b) lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter i en anmälan enligt artikel 4,

c) lämnar oriktiga uppgifter till svar på en begäran enligt artikel 11 eller inte lämnar en uppgift inom den tidsfrist som har fastställts genom beslut enligt artikel 11,

d) vid undersökningar som genomförs enligt artikel 12 eller 13 lägger fram begärda räkenskaper eller andra affärs- handlingar i ofullständigt skick eller inte underkastar sig en undersökning som har beslutats enligt artikel 13.

2. Kommissionen kan ålägga de berörda personerna eller företagen böter som inte överstiger tio procent av de berörda företagens sammanlagda omsättning enligt artikel 5. om de uppsåtligen eller av oaktsamhet

a) åsidosätter ett åläggande som har beslutats med stöd av artikel 7.4 eller 8.2, andra stycket,

b) genomför en koncentration i strid mot artikel 7.1 eller åsidosätter ett beslut enligt artikel 7.2,

c) genomför en koncentration som genom beslut enligt artikel 8.3 har förklarats oförean med den gemensamma marknaden eller underlåter att vidta de åtgärder som har beslutats enligt artikel 8.4.

3. När bötesbeloppet fastställs skall hänsyn tas både till överträdelsens art och till hur allvarlig den är.

4. Beslut fattade med stöd av punkterna 1 och 2 har inte straffrättslig karaktär.

A rtikel 15

Viten

1. Kommissionen kan förelägga sådana personer som avses i artikel 3.1 b eller berörda företag eller företagssammanslut- ningar viten om högst 25 000 ecu för varje dag som dröja- målet varar. räknat från den dag som anges i beslutet, för att tvinga dem

a) att på ett fullständigt och riktigt sätt lämna de upplys- ningar som kommissionen har begärt enligt artikel 11, eller

in) att underkasta sig en sådan undersökning som kommissio- nen har beslutat om enligt artikel 13.

2. Kommissionen kan förelägga sådana personer som avses i artikel 3. 1 b eller företag viten om högst 100 000 ecu för

443. Prop. 1991/92: 170 Bilaga 4 till EES-lagen 389R4064/S Nr L 395/ 10 Europeiska gemenskapernas officiella tidning 30.12.89

varje dag som dröjsmälet varar, räknat från den dag som anges i beslutet, för att tvinga dem

a) att iaktta ett åläggande som har beslutats med stöd av artikel 7.4 eller 8.2, andra stycket. eller

b) att vidta de åtgärder som har beslutats enligt artikel 8.4.

3. Om de personer som avses i artikel 3.1 b eller företag eller företagssammanslutningar har fullgjort skyldigheten för vars uppfyllande vitet har förelagts, kan kommissionen fastställa det slutliga vitet till ett belopp som är lägre än det som skulle ha följt av det ursprungliga beslutet.

Artikel 16

Domstolens prövning

Domstolen har oinskränkt rätt enligt fördragets artikel 172 att pröva beslut genom vilka kommissionen fastställer böter eller viten. Domstolen kan upphäva, sätta ned eller höja ålagda böter eller viten.

Artikel 1 7

Sekretess

1. Upplysningar som har inhämtats med stöd av artiklarna 11. 12. 13 och 18 får endast användas för det med begäran, undersökningen eller förhöret avsedda ändamålet.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 4.3, 18 och 20 färkommissionen och medlemsstaternas behöriga myn— digheter samt dessas tjänstemän och övriga anställda inte röja upplysningar som de har inhämtat med stöd av denna förord- ning och som är av sådant slag att de omfattas av sekretess.

3. Punkterna 1 och 2 skall inte utgöra hinder för offent- liggörande av allmän information eller undersökningar som inte innehåller uppgifler om enskilda företag eller företagssam- manslutningar.

A rtikel I 8

Förhör med parterna och tredje man

1. Innan kommissionen fattar beslut enligt artiklarna 7.2 och 7.4. 8.2. andra stycket, och 8.3-8.5, 14 och 15. skall den lämna de berörda personerna. företagen och företagssam-

manslutningarna tillfälle att i varje skede av förfarandet fram till samrådet med den rådgivande kommittén yttra sig över de anmärkningar som framförs mot dem.

2. Med awikelse från punkt 1 kan ett interimistiskt beslut om att förlänga tidsfristen under vilken en koncentration upp— skjuts eller medge dispens enligt artikel 7.2 respektive 7.4 fattas utan att de berörda personerna, företagen eller före- tagssammanslutningarna lämnas tillfälle att på förhand framföra sina synpunkter, förutsatt att kommissionen lämnar dem tillfälle att göra detta så snart som möjligt efter det att den har fattat sitt beslut.

3. Kommissionen skall fatta sitt beslut endast på grundval av de anmärkningar beträffande vilka parterna har haft möjlighet att framföra synpunkter. Vid förfarandet skall parternas rätt att gå i svaromål respekteras till fullo. Åtminstone de direkt berörda parterna skall få ta del av akten, varvid hänsyn skall tas till företagens berättigade intresse av att deras affärshem- ligheter skyddas.

4. 1 den man kommissionen och medlemsstatemaa behöriga myndigheter anser det nödvändigt kan de inhämta yttranden även från andra fysiska eller juridiska personer. Fysiska eller juridiska personer som kan påvisa ett berättigat intresse i saken, särskilt ledamöter av de berörda företagens admini- strativa eller styrande organ eller erkända arbetstagarrepresen- tanter från dessa företag, skall efter ansökan ha rätt att yttra

srg.

Arlikel 19

Samverkan med medlemsstaternas myndigheter

1. Kommissionen skall inom tre arbetsdagar till medlemssta- ternas behöriga myndigheter översända kopior av anmälningar samt, så snart som möjligt, även av de viktigaste handlingar som tillställs eller utfärdas av kommissionen enligt denna förordning.

2. Kommissionen skall vidta åtgärder enligt denna för- ordning i nära och ständig samverkan med medlemsstaternas behöriga myndigheter, som har rätt att framföra sina syn- punkter på dessa åtgärder. För tillämpningen av artikel 9 skall den inhämta upplysningar från medlemsstatens behöriga myndighet enligt punkt 2 i samma artikel och lämna den tillfälle att yttra sig i varje skede av förfarandet fram till det att ett beslut fattas i enlighet med punkt 3 i samma artikel. För detta ändamål skall kommissionen låta den ta del av akten.

3. Samråd skall ske med en rådgivande kommitté för koncentrationer innan beslut fattas enligt artiklarna 8.2-8.5, 14 eller 15 eller bestämmelser antas enligt artikel 23.

4. Den rådgivande kommittén skall vara sammansatt av representanter för medlemsstaternas myndigheter. Varje

444. PrOp. 1991/92: 170 Bilaga 4 till EES-lagen

389R4064/S

31.12.89

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Nr L 395/ll

medlemsstat skall utse en eller två representanter, som vid förhinder kan ersättas av andra representanter. Minst en av dessa representanter skall vara sakkunnig i frågor som rör konkurrensbegränsningar och dominerande ställningar.

5. Samråd skall äga rum vid ett gemensamt sammanträde som sammankallas av kommissionen och med kommissionen som ordförande. Till kallelsen skall fogas en redogörelse för varje ärende som skall behandlas, med de viktigaste hand- lingama samt ett preliminärt utkast till beslut. Sammanträdet skall hållas tidigast fjorton dagar efter det att kallelse har skett. ] undantagsfall kan kommissionen förkorta denna frist där så är motiverat för att förhindra att ett eller flera av de företag som berörs av en koncentration åsamkas allvarlig skada.

6. Den rådgivande kommittén skall avge ett yttrande om kommissionens utkast till beslut. efter omröstning om så behövs. Den rådgivande kommittén kan avge ett yttrande även om några ledamöter är frånvarande och orepresenterade. Yttrandet skall vara skriftligt och skall bifogas utkastet till beslut. Kommissionen skall ta största möjliga hänsyn till kommitténs yttrande. Den skall underrätta kommittén om i vilken utsträckning dess yttrande har beaktats.

7. Den rådgivande kommittén kan förorda att dess yttrande offentliggörs. Kommissionen kan företa ett sådant offent- liggörande. [ beslutet att offentliggöra yttrandet skall veder— börlig hänsyn tas till företagens berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas och till de berörda företagens intresse av all ett sådant offentliggörande sker.

Artikel 20 Offentliggörande av beslut

1 . Kommissionen skall offentliggöra de beslut som den fattar enligt artikel 8.2-8.5 i Europeiska gemenskapernas oficiella tidning.

2. ! offentliggörandet skall anges parternas namn och huvuddragen av beslutet. Därvid skall hänsyn tas till före- tagens berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas.

Artiktl 2) Behörighet

[. Med förbehåll för domstolens prövningsrätt ärkommissio- nen ensam behörig att fatta beslut enligt denna förordning.

2. Medlemsstaterna skall inte tillämpa sin nationella konkur— renslagstiflningpa koncentrationer med gemenskapsdimension.

Bestämmelsen i första stycket skall inte inskränka på en med- lemsstats befogenhet att företa de undersökningar som behövs för tillämpning av artikel 9.2 eller att efter hänskjutande enligt artikel 9.3 b eller 9.5 vidta de åtgärder som absolut är nödvändiga för tillämpning av artikel 9.8.

3. Utan hinder av punkterna 1 och 2 kan medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att skydda andra legitima intressen än de som omfattas av denna förordning och som är förenliga med gemenskapsrättens allmänna principer och övriga bestämmelser.

Med legitima intressen enligt första stycket avses allmän säkerhet, mediernas mångfald och tillsynsrcgler.

Alla andra allmänna intressen skall meddelas kommissionen av den berörda medlemsstaten och skall erkännas av kommissio- nen eller en bedömning av deras förenlighet med gemenskaps- rättens allmänna principer och övriga bestämmelser innan ovannämnda ätgärder kan vidtas. Kommissionen skall under- rätta den berörda medlemsstaten om sitt beslut inom en månad efter meddelandet.

Artikel 22

Tillämpningen av förordningen

1. Endast denna förordning är tillämplig ps koncentrationer enligt definitionen i artikel 3.

2. Förordningama nr l7', (EEG) nr iom/681, (EEG) nr 4056/863 och (EEG) nr 3975/87' gäller inte koncentrationer enligt definitionen i artikel 3.

3. Om på begäran av en medlemsstat kommissionen konsta- terar att en koncentration enligt dcfmitionen i artikel 3 som inte har någon gemenskapsdimension enligt artikel 1 skapar eller förstärker en sådan dominerande ställning som medför att den effektiva konkurrensen inom den berörda medlemsstatens territorium påtagligt skulle hämmas. kan den, i den mån koncentrationen påverkar handeln mellan medlemsstater, fatta beslut enligt artikel 8.2, andra stycket, 8.3 och 8.4.

4. Artiklama 2.1 a och b. 5, 6, 8 och 10—20 är tillämpliga. Den frist inom vilken ett förfarande enligt artikel 10.1 kan inledas skall löpa från dagen när begäran från medlemsstaten inkommer. En sådan begäran skall framställas senast en månad efter det att koncentrationen har anmälts till med- lemsstaten eller genomförts. Denna frist skall löpa från den tidpunkt när den första av dessa händelser inträffar.

5. Enligt punkt 3 skall kommissionen endast vidta de åtgärder som absolut är nödvändiga för att upprätthålla eller återupprätta en effektiv konkurrens inom territoriet i den medlemsstat pä vars begäran den ingriper.

' EGT nr 13, 21.2.1962, s. 204/62. 7 EGT nr L 175. 23.7.1968. s. 1. 5 EGT nr L 378, 31.12.1986. s. 4. * EGT nr L 374, 31.12.1987, s. 1.

445

389R4064/S

Nr L 395/12 Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1991/92:170 Bilaga 4 till EES-lagen

30.12.89

6. Punkterna 3-5 skall gälla till dess att de tröskelvärden som anges i artikel 1.2 har tagits upp till förnyad prövning.

Artikel 23 Tillämpningsförskrifter

Kommissionen har rätt att utfärda tillämpningsföreskrifter om form, innehåll och övriga detaljer i anmälningar enligt artikel 4, tidsfrister enligt artikel 10 samt förhör enligt artikel 18.

Artikel 24 Relationer med länder som inte är medlemmar

1. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om allmänna svårigheter som deras företag möter när det gäller koncentrationer enligt definitionen i artikel 3 i länder som inte är medlemmar.

2. Kommissionen skall, första gången senast ett är eller det att denna förordning har trätt i kraft och därefter med jämna mellanrum, utarbeta en rapport om behandlingen av gemen- skapsföretag ur de synpunkter som avses i punkt 3 och 4 när det gäller koncentrationer i länder som inte är medlemmar. Kommissionen skall lägga fram dessa rapporter för rådet, tillsammans med eventuella rekommendationer.

3, Om kommissionen. antingen på grundval av de rapporter som avses i punkt 2 eller andra upplysningar, konstaterar att ett tredje land inte behandlar gemenskapsföretag på ett sätt som motsvarar gemenskapens behandling av företag från landet i fråga, kan den lägga fram förslag för rådet om ett lämpligt förhandlingsmandat i syfte att uppnå motsvarande behandling för gemenskapsförctag.

4. Åtgärder som vidtas med stöd av denna artikel skall, utan att det påverkar tillämpningen av fördragets artikel 234. vara i överensstämmelsemed gemenskapenseller medlemsstaternas förpliktelser enligt internationella överenskommelser, vare sig dessa är bilaterala eller multilaterala.

Artikel 25 Ikraftträdande 1. Denna Erordning träder i kraft dcn 21 september 1990.

2. Förordningen gäller inte koncentrationer som var föremål för ett avtal eller tillkännagivande eller om kontroll för— värvades enligt artikel 4.1 före tidpunkten för denna för— ordnings ikraftträdande och den gäller inte under nägra omständigheter koncentrationer beträffande vilka en med- lemsstats myndighet med ansvar för konkurrens har inlett ett förfarande före den tidpunkten.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 21 december 1989.

På rådets vägnar E. CRESSON Ordförande

Anmärkning: Yttrandena i rådets protokoll om denna förordning offentliggörs senare i Europeiska gemenskapernas ojiciella tidning.

446

Prop. 1991/92: 170 Bilaga 5 ill EE -1 302 Europeiska gemenskapernas officiella tidning t S agen 368R1017/S 23-7—68 EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS OFFICIELLA TIDNING N, L 175/,

RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 1017/68 av den l9juli 1968

om tillämpning av konkurrensregler på transporter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RAD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artildarna 75 och 87 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag, med beaktande av Europaparlamentets yttrande),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrandez, och

med beaktande av följande.

Enligt rådets förordning nr 141! om undantag från tillämpning av rådets förordning nr 17 för transportområdet skall för- ordning nr 17' inte vara tillämplig på avtal, beslm och samordnade förfaranden på transportområdet som medför att transportpriser och -villkor fastställs, transportutbudet be- gränsas eller kontrolleras eller transportmarknader delas upp. Förordning nr 17 skall inte heller tillämpas pä sådana domine— rande ställningar, som avses i fördragets artikel 86, på transportmarknaden.

Enligt förordning nr 1002/67/EEGS skall i fråga om trans— porter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar detta undantag inte gälla längre än till och med den 30 juni 1968.

Att fastställa konkurrensregler för transporter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar är ett led i den gemensamma transportpolitiken och i den allmänna ekonomiska politiken.

När konkurrensregler för dessa områden fastställs skall hänsyn tas till transportområdets särskilda karaktär.

Eftersom konkurrensreglerna för transportområdet avviker från de allmänna konkurrensreglerna skall företagen ges möjlighet att få kännedom om vilka regler som gäller i varje särskilt fall.

' EGT nr 205. 11.12.1964, s. 3505/64. 1 EGT nr 103. 12.6.1965, s. 1792/65. 3 EGT nr 124, 28.11.1962, s. 2751/62. ' EGT nr 13, 21.2.1962, s. 204/62. * EGT nr 306,16.12.1967,s. 1.

Vid införandet av ett system med konkurrensregler på transportområdet bör dessa regler gälla såväl gemensam finansiering eller gemensamt köp av transportutrustning för transportverksamhet som drivs gemensamt av grupper av företag som viss verksamhet med anknytning till transporter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar som drivs av företag som tillhandahåller transportrelaterade tjänster.

För att säkerställa att handeln mellan medlemsstaterna inte påverkas eeh att konkurrensen inom den gemensamma marknaden inte snedvrids är det nödvändigt att för de tre ovannämnda transportgrenama i princip förbjuda alla avtal mellan företag. beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden mellan företag samt varje missbruk av en dominerande ställning inom den gemensamma markna- den som skulle kunna ha sådana verkningar.

Vissa typer av avtal, beslut och samordnade förfaranden på transportområdet, som endast har till syfte eller resultat att utnyttja tekniska förbättringar eller uppnå tekniskt samarbete, kan undantas från förbudet mot konkurrensbegränsande avtal eftersom de bidrar till att öka produktiviteten. Mot bakgrund av de erfarenheter som kommer att vinnas genom tillämp— ningen av denna förordning kan rådet på kommissionens förslag ändra listan över sådana typer av avtal. '

För att främja en förbättring av den ibland alltför splittrade branschstrukturcn inom trafiken på landsväg och inre vatten- vägar bör även sådana avtal, beslut och samordnade för- faranden som har till syfte att skapa och driva grupper av företag inom dessa två transportgrenar för att idka trans- portverksamhet, inklusive gemensam finansiering eller gemensamt köp av transportutrustning för transportverksamhet som drivs gemensamt, undantas från förbudet mot konkurrens- begränsande avtal. Ett sådant generellt undantag kan medges endast under förutsättning att den totala transportkapacitcten för en grupp av företag inte överstiger en bestämd maximi- gräns och att den individuella kapaciteten hos de företag som tillhör gruppen inte överstiger vissa gränser som är satta på så

447

Prop. 1991/92:170 Bilaga 5 till EES-lagen

Europeiska gemenskapernas officiella tidning 303

sätt att inget av dessa företag kan uppnå en dominerande ställning inom gruppen. Kommissionen skall dock ha befogen- het att ingripa om i enstaka fall sådana avtal har verkningar som är oförenliga med de villkor enligt vilka ett konkurrens- begränsande avtal kan erkännas som lagligt och som utgör ett missbruk av undantaget. Det förhållandet att en grupp av företag har en total transportkapacitct som överstiger den fastställda maximigränsen eller inte är berättigad till det generella undantaget på grund av den individuella kapaciteten hos de företag som tillhör gruppen utesluter dock inte att det kan röra sig om ett lagligt avtal. beslut eller samordnat förfarande, om det i övr-igt uppfyller villkoren enligt denna förordning.

Om ett avtal. beslut eller samordnat förfarande bidrar till att förbättra kvaliteten på transporttjänster eller till att öka kontinuiteten och stabiliteten när det gäller att tillgodose transportbehoven på de marknader där tillgång och efterfrågan kan vara underkastade avsevärdatidsmässiga svängningareller till att öka företagens produktitivct eller främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande, skall förbudet kunna förklaras inte tillämpligt. Det är dock en förutsättning i sådana fall att avtalet, beslutet eller det samordnade förfarandet tar rimlig hänsyn till transportkonsumentemas intressen och varken ålägger de berörda företagen begränsningar som inte är nödvändiga för att ovannämnda mål skall kunna nås eller gör det möjligt för företagen att sätta konkurrensen ur spel när det gäller en väsentlig del av den berörda transportmarknaden. med hänsyn tagen även till konkurrensen från andra transport— medel.

Till dess att rådet vidtar lämpliga åtgärder inom ramen för den gemensamma transportpolitiken för att säkerställa en stabil transportmarknad och under förutsättning att rådet har konstaterat att det föreligger ett krisläge, bör för marknaden i fråga sådana avtal godkännas som behövs för att minska störningar till följd av transportmarknadens struktur.

Beträffande transporter på järnväg, landsväg och inre vatten- vägar är det angeläget att medlemsstaterna i fråga om offent- liga företag eller företag som har medgetts särskilda eller exklusiva rättigheter varken beslutar om eller vidmakthållcr åtgärder som strider mot denna förordning. Bestämmelsema i denna förordning bör även gälla företag som har fått i uppdrag att utföra tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, förutsm att tillämpningen av bestämmelserna inte rättsligt eller faktiskt hindrar dem från att utföra de särskilda uppgifter som de har tilldelats. Dock får inte utvecklingen av handeln därigenom påverkasi en sådan omfattning att det strider mot gemenskapens intressen. Kommissionen skall ha möjlighet att

se till att dessa principer tillämpas och att meddela med- lemsstatema de direktiv eller beslut som kan behövas för detta ändamål.

De närmare bestämmelserna om tillämpningen av de grund- läggande principerna i denna förordning skall utformas på så sätt att de dels säkerställer en effektiv tillsyn och förenklar den administrativa kontrollen så mycket som möjligt. dels till- godoser företagens behov av rättssäkerhet.

[ första hand åligger det företagen själva att bedöma om deras avtal, beslut eller samordnade förfaranden huvudsakligen medför konkurrensbegränsningar eller sådana ekonomiska vinster som kan rättfärdiga dessa begränsningar och att i enlighet med denna bedömning på eget ansvar bestämma om dessa avtal. beslut eller samordnade förfaranden är lagliga eller olagliga.

Företagen bör därför tillåtas att träffa eller tillämpa avtal utan

att behöva offentliggöra dem. Det föreligger således en risk att sådana avtal kan förklaras ogiltiga med retroaktiv verkan om de skulle undersökas till följd av en anmälan eller på kommis— . sionens eget initiativ. men detta utesluter inte att de med retroaktiv verkan kan förklaras lagliga i händelse av en sådan senare undersökning.

Företagen" kan emellertid i vissa fall önska att de behöriga myndigheterna hjälper dem med att fastställa om deras avtal, beslut eller samordnade förfaranden är i överensstämmelse med gällande regler. Det bör därför införas ett förfarande som innebär att företagen till kommissionen får inlämna ansök— ningar och att dessa offentliggörs i sammandrag i Europeiska gemenskapernas officiella tidning så att berörd tredje man kan framföra synpunkter på avtalet i fråga. Om inget klagomål framställs av någon medlemsstat eller berörd tredje man. och om kommissionen inte inom en fastställd tidsfrist meddelar de sökande att det finns allvarliga tvivel beträffande lagligheten

av avtalet i fråga. bör avtalet anses undantaget från förbudet för den tid som redan har förflutit och under ytterligare tre år.

Med hänsyn till att de avtal som behövs för att minska störningar till följd av transportmarknadens struktur är av undantagskaraktär bör. när rådet har konstaterat att det föreligger ett krisläge, företag som önskar erhålla godkännan- de för ett sådant avtal åläggas att anmäla det till kommissio- nen. Kommissionens godkännande skall träda i kraft först vid tidpunkten för beslutet. Giltighetstiden för ett sådant god- kännande bör inte överstiga tre år efter det att rådet har konstaterat att det föreligger ett krisläge. och beslutet bör endast förnyas om rådet på nytt konstaterar att det föreligger ett krisläge. Godkännandet bör under alla omständigheter

448

304 Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1991/92:170 Bilaga 5 till EES-lagen

upphöra at1 gälla senast sex månader efter det att rådet har genomfört lämpliga åtgärder för att säkerställa stabiliteten på den transportmarknad som avtalet avser.

För att säkerställa en enhetlig tillämpning inom den gemen- samma marknaden av konkurrensreglerna för transportområdet är det nödvändigt att fastställa regler som gör det möjligt för kommissionen att, i nära och ständig samverkan med med- lemsstatemas behöriga myndigheter, vidta de åtgärder som är nödvändiga för att tillämpa dessa konkurrensregler.

För detta ändamål skall kommissionen erhålla medverkan frän medlemsstaternas behöriga myndigheter och ha befogenhet inom hela den gemensamma marknaden att begära de upp- lysningar och genomföra de undersökningar som behövs för att få kännedom om sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden samt sådant missbruk av en dominerande ställning som är förbjudna enligt denna förordning.

Om en medlemsstat vid tillämpningen av förordningen i ett särskilt fall anser att det uppkommer principfrägor som rör den gemensamma transportpolitikcn. bör sådana frågor kunna undersökas av rädet. Alla allmänna frågor som uppstår i samband med genomförandet av konkurrenspolitiken på transportområdet bör kunna hänvisas till rådet. Ett förfarande skall införas för att säkerställa att beslut om att tillämpa förordningen i ett visst fall fattas av kommissionen först sedan rådet har undersökt principfrågoma och med beaktande av de riktlinjer som framkommer vid undersökningen.

För att kunna fullgöra sin uppgift att övervaka tillämpningen av bestämmelserna i denna förordning skall kommissionen ha befogenhet att rikta rekommendationer och beslut till företag eller företagssammanslutningar för att få dem att upphöra med överträdelser av förordningens bestämmelser om förbud mot vissa avtal. beslut och samordnade förfaranden.

För att säkerställa att förordningens förbud iakttas och att de skyldigheter som genom denna förordning har älagts företag och företagssammanslutningar uppfylls, skall böter och viten kunna åläggas.

De berörda företagen skall medges rätt att yttra sig inför kommissionen, tredje man vars intressen kan beröras av ett

beslut skall ges tillfälle att i förväg framföra sina synpunkter och det skall ses till att fattade beslut ges vidsträckt publicitet.

Domstolen bör i enlighet med fördragets artikel 172 ges oinskränkt rätt att pröva kommissionens beslut att ålägga böter eller viten.

lkrattträdandet av förordningens förbud beträffande avtal. beslut och samordnade förfaranden som föreligger när denna förordning offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning bör senareläggas sex månader för att under- lätta företagens anpassning till bestämmelserna i förordningen.

Inom en lämplig tidsfrist frän det att de förhandlingar som skall föras med de tredje länder som har undertecknat den reviderade konventionen om sjöfart pä Rhen har avslutats bör de ändringar vidtas i denna förordning i sin helhet som kan visa sig nödvändiga med hänsyn till de skyldigheter som följer av den reviderade konventionen.

Förordningen bör ändras om så behövs mot bakgrund av de erfarenheter som har vunnits inom en treårsperiod. Det bör särskilt Övervägas om med hänsyn till utvecklingen av den gemensamma transportpolitiken under denna period för ordningens räckvidd borde utsträckas till att omfatta avtal, beslut och samordnade förfaranden samt missbruk av en dominerande ställning som inte påverkar handeln mellan medlemsstater. '

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel ]. Grundläggande bestämmelse

I fråga om transporter på järnväg. landsväg och inre vatten— vägar gäller bestämmelserna i denna förordning alla avtal. beslut och samordnade förfaranden som har till syfte eller resultat att fastställa transportpriser och -villkor. begränsa eller kontrollera transportutbudet, dela upp transportmarknader, utnyttja tekniska förbättringar eller åstadkomma tekniskt samarbete eller gemensam finansiering eller gemensamt köp av transportutrustning eller tillbehör. där sådan verksamhet har direkt samband med tillhandahållandct av transporttjänster och behövs för transportverksamhet som drivs gemensamt av en sådan grupp av företag inom trafiken på landsväg och inre vattenvägar som avses i artikel 4, samt missbruk av en dominerande ställning på transportmarknaden. Dessa be- ' stämmelser gäller även den verksamhet som drivs av dem som tillhandahåller transportrelaterade tjänster och som har ovannämnda syfte eller resultat.

449

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1991/921170 ' Bilaga 5 till EES-lagen 305 -

Artikel 2 Förbud mot konkurrensbegränsande åtgärder

Om inte annat följer av artikel 3-6 förbjuds följande såsom oförenliga med den gemensamma marknaden utan att det krävs ett föregående beslut: alla avtal mellan företag. beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden som kan påverka handeln mellan medlemsstater och som har till syfte eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen inom den gemensamma marknaden. särskilt de som innebär att

a) transportpriser och -villkor eller andra affärsvillkor direkt eller indirekt fastställs.

b) transportutbudet. marknader. teknisk utveckling eller investeringar begränsas eller kontrolleras.

c) transportmarknader delas upp,

d) olika villkor tillämpas på likvärdiga transaktioner med handelspartncrs, som därmed får en konkurrensnackdel,

e) det ställs som villkor för ingäende av avtal att avtalsparter- na ätar sig ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt handelsbruk har något samband med tillhandahållandet av transporttjänster.

Artikel 3 Undantag för tekniska avtal

1. Förbudet enligt artikel ?. gäller inte avtal. beslut och samordnade förfaranden som har till syfte och resultat att utnyttja tekniska förbättringar eller uppnä tekniskt samarbete genom

a) standardisering av utrustning, transporttillbchör, fordon eller fasta installationer.

b) utbyte eller gemensam användning av personal. utrustning. fordon eller fasta installationer för utförandet av trans- porttjänster.

c) organisation och utförande av successiva. kompletterings-. ersättnings- eller kombinerade transpo ner och fastställande och tillämpning av totalpriscr och -villkor för sådan verksamhet. inklusive särskilda priserbjudandcn.

d) användning för resor med ett enda transportmedel av de sträckor som är mest rationella frän driftssynpunkt,

e) samordning av tidtabeller för anslutande förbindelser,

f) sammanslagning av enstaka försändelser,

29 Riksdagen 1991/92. [ saml. Nr 170. Bilaga 1

g) uppställande av enhetliga regler för tariffemas struktur och villkoren för tillämpningen av dessa. förutsatt att dessa regler inte omfattar transportpriser och —vi11kor.

2. Kommissionen skall vid behov lägga fram förslag för rådet om att utvidga eller förkorta uppräkningen i punkt 1.

Artikel 4 Undantag för grupper av små och medelstora företag

1. De avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i artikel 2 är undantagna frän förbudet i samma artikel. om syftet är

upprättande och drift av grupper av företag inom trafiken pä landsväg och inre vattenvägar för att bedriva trans- portverksamhct.

gemensam finansiering eller gemensamt köp av trans— portutrustning eller -tillbehör. om denna verksamhet har direkt samband med tillhandahållandet av transporttjänster och behövs för den gemensamma verksamhet som bedrivs av ovannämnda grupper av företag.

förutsatt att gruppens totala transportkapacitet inte överstiger 10 000 ton vid transport pä landsväg.

500 000 ton vid transport på inre vattenvägar.

Den individuella transportkapacitcten hos varje företag som tillhör en sådan grupp för inte överstiga 1 000 ton vid trans— port pä landsväg eller 50 000 ton vid transport på inre vattenvägar.

2. Om tillämpningen av ett sådant avtal. beslut eller samord- nat förfarande som avses i punkt 1 i ett visst fall har verk- ningar som är oförenliga med de villkor som anges i artikel 5 och utgör ett missbruk av undantaget från bestämmelserna i artikel 2. kan företagen eller företagssammanslutningama åläggas att få dessa verkningar att upphöra.

Artikel 5 Undantag från tillämpning av förbudet

Förbudet i artikel 2 kan förklaras inte tillämpligt med retroak- tiv verkan beträffande

varje avtal eller grupp av avtal mellan företag.

—— varje beslut eller grupp av beslut som fattas av en före- tagssammanslutning. eller

450

306 Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1991/92: l70 Bilaga 5 till EES-lagen

varje samordnat förfarande eller grupp av samordnade förfaranden

som bidrar till att förbättra kvaliteten på transporttjänster. eller

att främja stön-e kontinuitet och stabilitet när det gäller att tillgodose transportbehoven på marknader där tillgång och efterfrågan är underkastade avse-värda tidsmässiga sväng- ningar. eller

— att öka företagens produktivitet. eller — att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande.

och samtidigt tar rimlig hänsyn till transportkonsumentemas intressen och varken

a) ålägger de berörda transportföretagen begränsningar som inte är nödvändiga för att nå ovannämnda mål eller

b) gör det möjligt för dessa företag att sätta konkurrensen ur spel när det gäller en väsentlig del av den berörda trans- portmarknaden.

Artikel 6

Avtal avsedda att minska störningar till följd av trans- portmarknadens struktur

1. Till dess att rådet vidtar lämpliga ågärder inom ramen för den gemensamma transportpolitiken för att säkerställa en stabil transportmarknad kan förbudet i artikel ?. förklaras inte tillämpligt på avtal. beslut och samordnade förfaranden som kan minska störningar på marknaden i fråga.

2. Beslut enligt det förfarande som anges i artikel 14 om att inte tillämpa förbudet i artikel 2 får inte fattas förrän rådet. antingen med kvalificerad majoritet eller. om en medlemsstat anser att villkoren i fördragets artikel 75.3 är uppfyllda. enhälligt. på grundval av ett utlåtande frän kommissionen har konstaterat att det föreligger ett krisläge på hela transport— marknaden eller en del av den.

3. Om inte annat följer av bestämmelserna i punkt 2. kan förbudet i artikel ?. förklaras inte tillämpligt endast om

a) avtalet. beslutet eller det samordnade förfarandet i fråga inte ålägger de berörda företagen begränsningar som inte är nödvändiga för att minska stömingama. och

b) inte ger dessa företag möjlighet att sätta konkurrensen ur spel när det gäller en väsentlig del av den berörda trans- portmarknaden.

Artikel 7 Avtals och besluts ogiltighet

Varje avtal eller beslut som är förbjudet enligt föregående bestämmelser är ogiltigt.

Artikel 8 Förbud mot missbruk av en dominerande ställning

Ett eller flera företags missbruk av en dominerande ställning inom den gemensamma marknaden eller en väsentlig del av den är. i den mån handeln mellan medlemsstater påverkas därigenom. förbjudet såsom oförenligt med den gemensamma marknaden.

Sådant missbruk kan särskilt bestå i att

&) direkt eller indirekt bestämma oskäliga transportpriser eller -villkor.

b) begränsa transportutbudet. marknader eller teknisk ut- veckling till skada för konsumenterna.

c) tillämpa olika villkor på likvärdiga transaktioner med handelspartners. som därmed får en konkurrensnackdel,

d) ställa som villkor för ingående av avtal att avtalsparterna åtar sig ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt handelsbruk har något samband med till- handahållandet av transporttjänster.

Artikel 9 Offentliga företag

1. När det gäller offentliga företag och företag som av medlemsstate'ma har medgetts särskilda eller exklusiva rättigheter skall modlcmsstatema varken besluta om eller vidmakthålla åtgärder som strider mot bestämmelserna i föregående artiklar.

2. Bestämmelserna i föregående artiklar gäller företag som har lätt i uppdrag att utföra tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. förutsatt att tillämpningen av bestämmelserna inte rättsligt eller faktiskt hindrar dem från att utföra de särskilda uppginer som de har tilldelats. Utvecklingen av handeln får inte påverkas i en sådan omfattning att det skulle strida mot gemenskapens intressen.

3. Kommissionen skall övervaka tillämpningen av bestämmel— serna i denna artikel och skall meddela medlemsstaterna de direktiv eller beslut som kan behövas för detta ändamål.

451

Prop. 1991/92:170 Bilaga 5 till EES-lagen

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Artikel 10

Förfaranden vid klagomål eller på kommissionens eget initiativ

Kommissionen kan eller att ha mottagit klagomål eller på eget initiativ inleda förfaranden för att a överträdelser av be- stämmelserna i artikel 2 eller 8 att upphöra eller för att säkerställa att artikel 4.2 iakttas.

Rätt att framställa klagomål har a) medlemsstaterna,

b) fysiska eller juridiska personer som åberopar ett berättigat intresse i saken.

Artikel 1 I

Genomförandet av förfaranden vid klagomål eller på kommissionens eget initiativ

1. Konstaterar kommissionen att det har skett en överträdelse av artikel 2 eller 8, kan den genom beslut ålägga de berörda företagen eller företagssammanslutningarna att upphöra med överträdelsen.

Om inte annat följer av andra bestämmelser i denna för— ordning kan kommissionen. innan den fattar beslut enligt föregaende stycke. rikta rekommendationer till de berörda företagen eller företagssammanslutningarna för att få dem att upphöra med överträdelsen.

2. Punkt 1 gäller även sådana fall sotn avses i artikel 4.2.

3. Finner kommissionen. eller att ha mottagit klagomål. att det på grundval av den information som den har tillgång till inte finns skäl för att ingripa med stöd av artikel 2. 4.2 eller 8 mot ett avtal, beslut eller förfarande, skall den genom beslut tillbakavisa klagomålet som obefogat.

4. Finner kommissionen, efter att ha mottagit klagomål eller på eget initiativ. att ett avtal. beslut eller samordnat förfarande uppfyller villkoren i både artiklarna 2 och 5. skall den meddela ett beslut om tillämpning av artikel 5. [ beslutet skall anges tidpunkten då det träder i kraft. Denna tidpunkt kan vara tidigare än tidpunkten för beslutet.

Artikel 12 Tillämpningen av artikel 5 - invändningar

1. Företag och företagssammanslutningarsom önskaråberopa artikel 5 beträffande sadana avtal, beslut eller samordnade

förfaranden som avses i artikel 2 och i vilka de deltar kan framställa ansökningar till kommissionen.

2. Om kommissionen förfogar över allt tillgängligt be— vismaterial och finner att en ansökan kan medch och inga åtgärder enligt artikel 10 har vidtagits mot avtalet, beslutet eller det samordnade förfarandet i fråga, skall den snarast offentliggöra ansökan i sammandrag i Europeiska gemenska- pernas oficiella tidning och lämna berörd tredje man tillfälle att framföra synpunkter till kommissionen inom trettio dagar. Vid offentliggörandet skall hänsyn tas till företagens be— rättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas.

3. Om kommissionen inte meddelar sökandena inom nittio dagar från tidpunkten för ett sådant offentliggörande i Euro- peiska gemenskapernasqy'iciella tidning att det finns allvarliga tvivel beträffande tillämpligheten av artikel 5, skall avtalet. beslutet eller det samordnade förfarandet. förutsatt att det överensstämmer med den beskrivning som har lämnats i ansökan. anses undantaget från förbudet för den tid som redan har förflutit och under ytterligare högst tre år från offent— liggörandet av ansökan i Europeiska gemenskapernas a_[ficiella tidning.

Konstaterar kommissionen, efter utgången av nittiodagars— fristen men före utgången av treårsfristen, att villkoren för tillämpning av artikel 5 inte är uppfyllda, skall den genom beslut meddela att förbudet i artikel 2 gäller. Detta beslut kan ges retroaktiv verkan, om de berörda parterna har lämnat oriktiga uppgifter eller missbrukat undantaget från bestämmel— sema i artikel 2.

4. Om kommissionen inom nittiodagarsfristen meddelar sökandena i enlighet med punkt 3 första stycket, skall den undersöka om villkoren i artiklarna 2 och 5 är uppfyllda.

Finner kommissionen att villkoren i artiklama ?. och 5 är uppfyllda. skall den besluta om tillämpning av artikel 5. [ beslutet skall anges tidpunkten då det träder i kraft. Denna tidpunkt kan vara tidigare än tidpunkten för ansökan.

Artikel 13

Giltighetstiden för och återkallande av beslut om tillämpning av artikel 5

1. 1 beslut om tillämpning av artikel 5 som fattas med stöd av artikel 11.4 eller artikel 12.4 andra stycket, skall anges för vilken tid det skall gälla. Nonnalt skall denna tid inte under- stiga sex år. Beslutet kan förenas med villkor och ålägganden.

452

308 Europeiska gemenskapemas officiella tidning

Prop. 1991/92: 170 Bilaga 5 till EES-lagen

2. Beslutet kan förnyas, om förutsättningarna för tillämpning. av artikel 5 fortfarande gäller.

3. Kommissionen kan återkalla eller ändra sitt beslut eller förbjuda parterna att vidta vissa åtgärder

a) om de förhållanden som låg till grund för beslutet har ändrats i något avseende.

b) om parterna åsidosätter ett åläggande som har förenats med beslutet.

c) om beslutet grundar sig på oriktiga uppgifter eller har utverkats på ett bedrägligt sätt. eller

d') om parterna missbrukar det undantag från bestämmelserna i artikel 2 som har beviljats dem genom beslutet.

i fall enligt b, c och d kan beslutet återkallas med retroaktiv verkan.

Artikel 14 Beslut om tillämpning av artikel 6

1. Sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i artikel 2 beträffande vilka parterna önskar åberopa artikel 6 skall anmälas till kommissionen.

?.. Beslut av kommissionen om tillämpning av artikel 6 skall träda i kraft först vid tidpunkten för beslutet. l beslutet skall anges för vilken tid det skall gälla. Denna tid skall inte överstiga tre år från den tidpunkt när rådet konstaterar att det föreligger ett krisläge enligt artikel 6.2.

3. Kommissionen kan förnya beslutet. om rådet i enlighet med det förfarande som anges i artikel 6.2 på nytt konstaterar att det föreligger ett krisläge och om de övriga villkoren i artikel 6 fortfarande är uppfyllda.

4. Beslutet kan förenas med villkor och ålägganden.

5. Kommissionens beslut skall upphöra att gälla senast sex månader eller det att de åtgärder som anges i artikel 6.1 har genomförts.

6. Bestämmelserna i artikel 13.3 är tillämpliga.

A rtikel 15 Behörighet

Med förbehåll för domstolens prövning av beslutet är kommis— sionen ensam behörig

att ålägga skyldigheter enligt artikel 4.2,

att meddela beslut enligt artiklarna 5 och 6.

Så länge kommissionen varken har inlett ett förfarande för att meddela beslut i ett visst fall eller översänt ett meddelande enligt artikel 12.3 första stycket. är medlemsstaternas myndig- heter behöriga att avgöra om bestämmelserna i artikel 2 eller' 8 är tillämpliga på fallet.

A rtikel 16

Samverkan med medlemsstaternas myndigheter

1. Kommissionen skall genomföra de förfaranden som föreskrivs i denna förordning i nära och ständig samverkan med medlemsstaternas behöriga myndigheter, som har rätt att framföra sina synpunkter på dessa förfaranden.

'.!. Kommissionen skall utan dröjsmål till medlemsstaternas behöriga myndigheter översända kopior av klagomål och ansökningar samt även av de viktigaste handlingarna som tillställs kommissionen eller som den översänder i samband med dessa förfaranden.

3. Samråd skall ske med en rådgivande kommitté för kartell- och monopolfrågor inom transportsektorn före beslut som följer på ett förfarande enligt artikel 10 eller beslut enligt artikel 12.3 andra stycket. eller enligt punkt 4 andra stycket, i samma artikel eller enligt punkt '.! eller 3 i artikel 14. Samråd skall också ske med den rådgivande kommittén före beslut om att meddela tillämpningsföreskrifter enligt artikel 29.

4. Den rådgivande kommittén skall vara sammansatt av tjänstemän som är sakkunniga i kartell— och monopolfrågor på transportområdet. Varje medlemsstat skall utse två tjänstemän som representanter. som var och en vid förhinder kan ersättas av en annan tjänsteman.

5. Samrådet skall äga rum vid ett gemensamt sammanträde som sammankallas av kommissionen och som hålls tidigast fjorton dagar eller det att kallelse har skett. Till kallelsen skall fogas en redogörelse för varje ärende som skall behandlas. med uppgift om de viktigaste handlingarna samt ett preliminärt utkast till beslut.

6. Den rådgivande kommittén kan avge ett yttrande även om några ledamöter eller deras ersättare inte är närvarande. En redogörelse för resultatet av överläggningarna skall bifogas utkastet till beslut. Redogörelsen skall inte offentliggöras.

453

Prop. 1991/92:170 Bilaga 5 till EES-lagen

Europeiska gemenskapernas officiella tidning 309

A rtikel I 7

Rådets-behandling av principfrågor rörande den gemensamma transportpolitiken som uppkommer i särskilda fall

1. Kommissionen skall inte meddela ett beslut för vilka samråd enligt artikel 16 är obligatoriskt förrän efter utgången av en frist på tjugo dagar från den dag när den rådgivande kommittén har avgett sitt yttrande.

2. Före utgången av den frist som anges i punkt 1 får varje medlemsstat begära att rådet sammankallas för att tillsammans med kommissionen behandla de principfrågor rörande den gemensamma transportpolitiken som enligt medlemsstatens uppfattning har samband med det ärende som skall avgöras.

Rådet skall inom trettio dagar efter en begäran från den berörda medlemsstaten sammanträda uteslutande för att behandla sådana principfrågor.

Kommissionen skall inte meddela sitt beslut förrän efter rådets sammanträde.

3. Rådet kan vidare när som helst på begäran av en med— lemsstat eller kommissionen behandla allmänna frågor som uppkommer i samband med genomförandetav konkurrenspoli— tiken inom transportsektorn.

4. I samtliga fall där det begärs att rådet sammanträder för att behandla principfrågor enligt punkt 2 eller allmänna frågor enligt punkt 3 skall kommissionen inom ramen för denna förordning ta hänsyn till de riktlinjer som framkommer vid sammanträdet.

Artikel 18 Utredningar av transportbranseher

1. Om transportutvecklingen, prisrörelser eller prisstelhet på transportområdet eller andra omständigheter tyder på att konkurrensen på transportområdet är begränsad eller snedvri- den inom den gemensamma marknaden inom ett visst geogra- fiskt område eller i samband med en eller flera trafikleder, eller i fråga om person— eller godsbefordran av en eller flera bestämda kategorier, kan kommissionen besluta att företa en allmän utredning av den berörda branschen och i samband därmed begära att transportföretagen i denna bransch lämnar de upplysningar och de handlingar som är nödvändiga för att förverkliga de principer som är uppställda i artikel 2—8.

2. När kommissionen företar utredningar enligt punkt 1, skall den även begära att företag eller grupper av företag, vars

storlek tyder på att de har en dominerande ställning inom den gemensamma marknaden eller en väsentlig del av den. lämnar de uppgifter om företagens struktur och beteende som är nödvändiga för att bedöma deras ställning mot bakgrund av bestämmelserna i artikel 8.

3. Artiklama 16.2-6, 17, 19, 20 och 21 är tillämpliga.

Artikel 19 Begäran om upplysningar

1. Vid fullgörandet av de uppgifter som kommissionen har tilldelats genom denna förordning får kommissionen inhämta alla nödvändiga upplysningar hos medlemsstaternas regeringar och behöriga myndigheter samt hos företag och företagssam- manslutningar.

2. När kommissionen riktar en begäran om upplysningar till ett företag eller en företagssammanslutning. skall den samti- digt sända en kopia av denna begäran till den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium före- tagen har sitt säte.

3. i sin begäran skall kommissionen ange den rättsliga grunden för och syftet med begäran samt de påföljder som avses i artikel 22.1 b om oriktiga uppgifter lämnas.

4. Skyldiga att lämna de begärda upplysningarna är före— tagens ägare eller deras företrädare och, när det gäller juridiska personcroch bolag, eller sammanslutningar som inte är juridiska personer, de som är utsedda att företräda dem enligt lag eller stadgar.

5. Om ett företag eller en företagssammanslutning inte lämnar de begärda upplysningarna inom den tidsfrist som har fastställts av kommissionen eller lämnar ofullständiga upp- lysningar, skall kommissionen begära upplysningarna genom beslut. l beslutet skall anges vilka upplysningar som begärs, fastställas en lämplig tidsfrist inom vilken upplysningarna skall lämnas och anges dc påföljder som avses i artiklama 22.1 b och 23.1 c samt upplysas om rätten att få beslutet prövat av domstolen.

6. Kommissionen skall samtidigt sända en kopia av sitt beslut till den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium företaget eller företagssammanslutningen har sitt säte.

454. Prop. 1991/92: 170 Bilaga 5 310 Europeiska gemenskapernas officiella tidning till EES—lagen

Artikel 20

Undersökningar genomförda av medlemsstaternas myndigheter

1. På begäran av kommissionen skall medlemsstaternas behöriga myndigheter genomföra de undersökningar som kommissionen anser påkallade enligt artikel 21.1 eller som den har beslutat om enligt artikel 21.3. De tjänstemän hos med- lemsstaternas behöriga myndigheter som har till uppgift att genomföra undersökningarna skall utöva sina befogenheter efter företeende av en skriftlig fullmakt utfärdad av den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium undersökningen skall genomföras. Fullmakten skall ange föremålet för och syftet med undersökningen.

2. På begäran av kommissionen eller den behöriga myndig— heten i medlemsstaten inom vars territorium undersökningen skall genomföras kan kommissionens tjänstemän biträda myndighetens tjänstemän vid fullgörandet av deras uppgifter.

Artikel 21 Kommissionens befogenheter vid undersökningar

1. Vid fullgörandet av de uppgifter som kommissionen har tilldelats genom denna förordning för den genomföra alla nödvändiga undersökningar hos företag och företagssam— manslutningar. För detta ändamål har de av kommissionen bemyndigade tjänstemännen befogenhet

a) att granska böcker och andra aftärshandlingar,

b) att göra kopior eller utdrag av böcker och affärshandv lingar.

e) att begära muntliga förklaringar på ort och ställe,

d) att få tillträde till företagens samtliga lokaler, markom- råden och transportmedel.

2. De tjänstemän som av kommissionen har fått i uppdrag att genomföra undersökningarna skall utöva sina befogenheter efter företeende av en skriftlig fullmakt. som anger föremålet för och syftet med undersökningen samt de påföljder som avses i artikel 22.1 e för det fall att begärda böcker eller andra affärshandlingar inte framläggs på ett fullständigt sätt.

Kommissionen skall i god tid före undersökningen underrätta den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium undersökningen skall genomföras om under- sökningsuppdraget samt om de bemyndigade tjänstemännens identitet.

3. Företag och företagssammanslutningar är skyldiga att underkasta sig de undersökningar som kommissionen har

beslutat om. | beslutet skall anges föremålet för och syftet med undersökningen. fastställas när den skall börja och anges de påföljder som avses i artiklarna 22.1 c och 23.1 d samt upplysas om rätten att få beslutet prövat av domstolen. _

4. Kommissionen skall fatta beslut enligt punkt 3 eller att ha samrått med den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars ten-itorium undersökningen skall genomföras.

5. Tjänstemännen hos den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium undersökningen skall genomföras kan, på begäran av myndigheten eller kommissio- nen, hjälpa kommissionens tjänstemän vid fullgörandet av deras uppgifter.

6. Om ett företag motsätter sig en undersökning som har beslutats med stöd av denna artikel. skall den berörda med- lemsstaten lämna de av kommissionen bemyndigade tjänstev männen den hjälp som behövs för att de skall kunna utföra sitt undersökningsuppd rag. För detta ändamål skall medlemsstater- na eller samråd med kommissionen vidta nödvändiga åtgärder före den 1 januari 1970.

Artikel 22 Böter

1. Kommissionen kan ålägga företag och företagssammanslut— ningar böter om lägst etthundra och högst femtusen beräk- ningsenhcter, om de uppsåtligen eller av oaktsamhet

&) lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter i en ansökan enligt artikel 12 eller i en anmälan enligt artikel 14.

b) lämnar oriktiga uppgifter till svar på en begäran enligt artikel 18 eller artikel 19.3 eller 19.5 eller inte lämnar en uppgift inom den tidsfrist som har fastställts genom beslut enligt artikel 19.5, eller

c) vid undersökningar som genomförs enligt artikel 20 eller 21 framlägger begärda böcker eller andra affärshandlingar på ett ofullständigt sätt eller inte underkastar sig en undersökning som har beslutats enligt artikel 21.3.-

2. Kommissionen kan ålägga företag och företagssammanslut— ningar böter om lägst ettusen och högst en miljon beräknings- enheter. eller ett högre belopp som.doek inte får överstiga tio procent av föregående räkenskapsårs omsättning för varje företag som deltagit i överträdelsen, om de uppsåtligen eller av oaktsamhet

a) överträder bestämmelserna i artikel 2 eller 8, eller

455 Prop. 1991/92: 170 Bilaga 5 Europeiska gemenskapernas officiella tidning tlll EES-lagen 311 b) åsidosätter ett åläggande som har beslutats med stöd av Artikel 25 artikel 13.1 eller 14.4. Beräkningsenhet

När bötesbeloppet fastställs skall hänsyn tas både till över- trädelsens svårighetsgrad och till dess varaktighet.

3. Bestämmelsemai artiklarna 16.3—6 och 17 är tillämpliga.

4. Beslut fattade med stöd av punkterna [ och 2 har inte straffrättslig karaktär.

Artikel 23 Viten

1. Kommissionen kan förelägga företag och företagssam- manslutningar viten om lägst femtio och högst ettusen be- räkningsenheter om dagen, räknat från den dag som anges i beslutet, för att förmå dessa

a) att upphöra med en överträdelse av artikel 2 eller 8 i denna förordning enligt ett åläggande med stöd av artikel 11 eller att efterkomma ett åläggande enligt artikel 4.2,

b) att upphöra med varje åtgärd som har förbjudits enligt artikel 13.3,

e) att på ett fullständigt och riktigt sätt lämna upplysningar som kommissionen har begärt genom beslut enligt artikel 19.5.

d) att underkasta sig en sådan undersökning som kommissio- nen har beslutat om enligt artikel 21 .3.

2. Om företag eller företagssammanslutningar har fullgjort skyldigheten för vars uppfyllande vitet har förelagts. kan kommissionen fastställa det slutliga vitet till ett belopp som är lägre än det som skulle ha följt av det ursprungliga beslutet.

3. Bestämmelsemai artiklarna 16.3—6 och 17 är tillämpliga.

Artikel 24 Domstolens prövning

Domstolen har oinskränkt prövningsrätt enligt fördragets artikel 172 att pröva beslut genom vilka kommissionen har fastställt böter eller viten. Domstolen kan upphäva, sätta ned eller höja ålagda böter eller viten.

Vid tillämpning av artikel 23-24 skall beräkningsenheten vara den som har fastställts för upprättandet av gemenskapens budget enligt fördragets artiklar 207 och 209.

Artikel 26 Förhör med parterna och tredje man

1. Innan kommissionen fattar beslut enligt artiklarna 11, 12.3 andra stycket.12.4, 13.3, 14.2 och 14.3, 22 och 23, skall den lämna berörda företag och företagssammanslutningar tillfälle att yttra sig över dess anmärkningar.

2. Om kommissionen eller medlemsstaternas behöriga myndigheter anser det nödvändigt, kan de även höra andra fysiska eller juridiska personer. Begäran från sådana personer att få yttra sig skall bifallas, om de kan påvisa en tillräckligt intresse i saken.

3. Om kommissionen avser att utfärda icke-ingripande besked med stöd av artikel 5 eller 6, skall den offentliggöra ifrågava- rande avtal, beslut eller samordnade förfarande i sammandrag och lämna varje berörd tredje man tillfälle att framföra sina synpunkter inom den tidsfrist som kommissionen fastställer och som inte skall understiga en månad. Vid offentliggörandet skall hänsyn tas till företagens berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas. _

Artikel 27 Sekretess

1. Upplysningar som har inhämtats med stöd av artikel 18—21 får endast användas för det med begäran eller undersökningen avsedda ändamålet.

2. Om inte annat följer av bestämmelsernai artiklarna 26 och 28 får kommissionen och medlemsstaternas behöriga myndig— heter samt dessas tjänstemän och övriga anställda inte röja infomation som de har inhämtat med stöd av denna för- ordning och som är av sådant slag att den omfattas av sekre- tess.

3. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 skall inte utgöra hinder för offentliggörande av allmän information eller undersökningar som inte innehåller uppgifter om enskilda företag eller företagssammanslutningar.

456

312 Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Artikel 28 Offentliggörande av beslut 1. Kommissionen skall offentliggöra de beslut den fattar enligt artiklarna 11, 12.3 andra stycket, 12.4, 13.3, 14.2 och 14.3.

2. I offentliggörandet skall anges de berörda parterna och huvuddragen av beslutet. Därvid skall hänsyn tas till före: tagens berättigade intresse av att deras affärshemligheter

skyddas.

Artikel 29

Tillämpningsföreskrifter

Kommissionen har rätt att utfärda tillämpningsföreskrifter om form. innehåll och övriga detaljeri klagomål enligt artikel 10, ansökningar enligt artikel 12, anmälningar enligt artikel 14.1 samt förhör enligt artikel 26.1 och 26.2.

Artikel 30

Ikraftträdande, befintliga avtal

1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1968. 2. Trots bestämmelsen i punkt 1 träder artikel 8 i kraft dagen efter det att denna förordning har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas ojiciella tidning.

Prop. 1991/92: 170 Bilaga 5 till EES-lagen

3. Förbudet i artikel 2 gäller från och med den 1 januari 1969 alla avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i artikel 2 och som förelåg vid denna förordnings ikraftträdan- de eller som tillkom mellan den tidpunkten och tidpunkten för offentliggörandet av denna förordningi Europeiska gemenska— pernas ofciella tidning.

4. Punkt 3 får inte åberopas mot företag eller företagssam- manslutningar som före dagen efter offentliggörandet av förordningen i Europeiska gemenskapernas oficiella tidning har upphört att tillämpa avtal. beslut eller samordnade förfaranden i vilka de har varit parter.

Artikel 31 Översyn av förordningen

1. Inom sex månader från det att de förhandlingar som skall föras med de tredje länder som har undertecknat den revidera- de konventionen om sjöfart på Rhen har avslutats skall rådet på kommissionens förslag vidta de ändringar i denna för ordning som kan visa sig nödvändiga med hänsyn till de skyldigheter som följer av den reviderade konventionen.

2. Kommissionen skall före den 1 januari 1971 till rådet överlämna en sammanfattande rapport om tillämpningen av denna förordning och före den 1 juli 1971 lägga fram ett förslag till förordning om nödvändiga ändringar i denna förordning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 19 juli l968.

Pd rådets vägnar 0. L. SCALFARO Ordförande

457. Prop. 1991/921170 Bilaga 6 till EES-lagen 386R4056/S Nr L 378/4 Europeiska gemenskapernas officiella tidning 31.12.86

RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 4056I86 av den 22 december 1986 om detaljerade regler för tillämpning av artiklarna 85 och 86 i Fördraget på sjöfarten

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artiklarna 84.2 och 87 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande',

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs ytlrandel,

och med beaktande av följande:

Konkurrensreglerna utgör en del av fördragets allmänna bestämmelser, vilka också gäller för sjöfarten. Detaljerade regler för hur bestämmelserna skall tillämpas finns i fördragets kapitel om konkurrensregler eller skall fastställas enligt de förfaranden som anges där.

Enligt rådets förordning nr 1-tlJ gäller rådets förordning nr 174 inte transporter. Rådets förordning (EEG) nr lOl7/685 gäller enbart inlandstransporter. Kommissionen har för närvarande alltså inga möjligheter att direkt undersöka fall där man misstänker brott mot artiklarna 85 och 36 inom sjöfarten. Kommissionen har för övrigt inte de egna befogenheter att fatta beslut eller ålägga påföljder som krävs för att få de överträdelser den konstaterar att upphöra.

Situationen kräver att en förordning antas om tillämpning av konkurrensreglerna på sjötransporter. Rådets förordning (EEG) nr 954/79 av den 15 maj 1979 om medlemsstaternas ratifikation av eller anslutning till Förenta nationernas kon- vention om en uppförandekod för linjekonfercnser" kommer att medföra att koden tillämpas på ett betydande antal kon— ferenser som trafikerar gemenskapen. Förordningen om tillämpning av konkurrensreglerna på sjötransporter, som förutses i det sista stycketi ingressen till förordning (EEG) nr 954/79, bör

' EGT nr C 172, 2.7.1984 , s. 178 och EGT nr C 255,13.10,1986,s. 169. 1 EGT nr C 77, 21.3.l983. s. 13 och EGT nr C 344, 31.12.1985, s. 31. EGT nr 124, 28.11.1962, s. 2751/62. EGT nr 13. 21.2.1962, s. 204/62. EGT nr L 175, 23.7.1968, s. 1. EGT nr L 121, [7.5.1979, s. 1.

ale-Au

beakta att koden antagits. Då det gäller konferenser för vilka uppförandekoden gäller hör förordningen fylla ut koden eller göra den mer exakt.

Det synes vara att föredra att låta rederier i trampfart stå utanför förordningens tillämpningsområde, eftersom fraktsat- serna for denna trafik förhandlas fritt från fall till fall ber roende på tillgång och efterfrågan.

Förordningen bör beakta att det är nödvändigt att å ena sidan sörja för tillämpningsrcgler som gör att kommissionen kan säkerställa att konkurrensen på den gemensamma marknaden inte snedvrids på ett otillbörligt sätt och att å andra sidan undvika att sektorn blir alltför reglerad.

Förordningen bör ange tillämpningsområdet för föreskriftcma i artiklama 85 och 86 i fördraget och därvid beakta sjöfartens särdrag. Handeln mellan medlemsstaterna kan påverkas av konkurrensbegränsande förfaranden eller missbruk inom den intemationelfa sjöfarten, inklusive transport inorn gemenska- pen, till eller från gemenskapens hamnar. Sådana restriktiva förfaranden eller missbruk kan påverka konkurrensen, både mellan hamnari de olika medlemsstaterna genom att förändra deras upptagningsområden och mellan verksamheteri de olika upptagningsomrädcna och störa handelsmönster inom gemen— skapen.

Vissa typer av tekniska avtal, beslut och samordnade för- faranden kan undantas från förbudet mot konkurrensbegrän— sande förfaranden eftersom de allmänt sett inte begränsar konkurrensen.

Gruppundantag bör göras för linjekonferenscr. Linjckon— fercnser har en stabiliserande verkan som tillförsäkrar avlastama pålitlig trafik. De bidrar allmänt till att tillhandahål— la ändamålsenliga, effektiva och tidtabellsbundna sjötrans- porter och tar rimlig hänsyn till transportbrukarnas intressen. Sådana resultat kan bara uppnås genom det samarbete som rederierna utvecklar i linjekonferenser om fraktsatser och, vid behov, om tillgänglig kapacitet eller tilldelning av fast för skeppning, samt om inkomst. Konferenscma äri de flesta fall fortfarande föremål för effektiv konkurrens både från icke- konfcrensanslutcn tidtabellsbunden trafik och i vissa fall från trampfart och andra transportslag. Flottomas rörlighet är betecknande för sjöfartens utbudsstruktur och gör att kon— ferenserna är utsatta för ständig konkurrens som de i allmän— het inte kan avlägsna såvitt gäller en betydande andel av de berörda sjötransportema.

458

386R4056/S

31.12.86

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1991/92: 170 Bilaga 6 till EES-lagen

Nr L 378/5

För att förhindra att konferenser handlar på ett sätt som strider mot artikel 85.3 i fördraget bör vissa villkor och förpliktelser kopplas till undantaget.

Syftet med villkoren bör vara att förhindra att konferenserna inför konkurrensbegränsningarsom inte är nödvändiga för att uppnå de mål som ligger till grund för undantaget. Kon— ferenser bör därför inte på samma rutt tillämpa olika fraktsat- ser och fraktvillkor. enbart beroende på ursprungsland eller på det transporterade godsets destination. och därigenom för- orsaka en nedgång för handeln inom gemenskapen som är till skada för vissa hamnar, avlastare. rederier eller dem som tillhandahåller transportanknutna tjänster. Vidare bör lojali- tetsarrangemang bara tillåtas om de överensstämmer med regler som inte unilateralt begränsar transportbrukamas frihet och därigenom konkurrensen inorn sjöfartsnäringen, dock utan att detta innebär någon inskränkning av rätten för en konferens att bestraffa transportbrukare som med oegentliga medel försöker undvika den lojalitetsförpliktelsc som krävs i utbyte mot rabatter. sänkta fraktsatser eller kommission som till- erkänts dem av konferensen. Det måste stå transportbrukama fritt att besluta om vilka företag de vill vända sig till då det gäller inlandstransporter eller hamntjänster som inte omfattas av fraktkostnaden eller andra kostnader som ingår i avtalet med rederiet.

Vissa förpliktelser bör också knytas till undantaget. Transport— brukama bör alltid ha möjlighet att ta del av de fraktsatser och fraktvillkor som konferensmedlemmama tillämpar. eftersom transport inom landet som organiseras av avlastare fortfarande regleras av förordning (EEG) nr 1017/68. Det bör föreskrivas att skiljedomar och av förlikningsmän utfärdade rekommenda- tioner som har godtagits av parterna genast skall anmälas till kommissionen för att den skall kunna kontrollera att kon— ferenserna inte därigenom undantas från de villkor som föreskrivs i förordningen och alltså inte bryter mot före— skrifterna i artiklarna 85 och 86.

Samråd mellan transportbrukareeller brukarorganisationeroeh konferenser kan leda till effektivare sjötransporter som tar större hänsyn till transportbrukamasbehov. Undantag bör alltå göras för vissa konkun'ensbegränsande förfaranden som kan följa av sådant samråd.

Undantag får inte göras om inte villkoren i artikel 85.3 är uppfyllda. Kommissionen måste därför ha befogenhet att vidta lämpliga åtgärder om ett avtal eller ett samordnat forfarande på grund av särskilda omständigheter visar sig få vissa följder som är oförenliga med artikel 85.3. På grund av den särskilda roll som konferensema spelar på linjesjöfartens område bör kommissionens reaktioner vara rimliga och ske gradvis. Kommissionen bör alltså ha befogenhet att först utfärda rekommendationer och sedan fatta beslut.

Den automatiska ogiltighet som artikel 85.2 stadgar för avtal eller beslut som inte har beviljats undantag med stöd av artikel

85.3. på grund av sin diskriminerande karaktär eller andra egenskaper. gäller endast sådana delar av avtalet som omfattas av förbudet i artikel 85.1 och gäller avtalet i dess helhet endast om dessa delar inte verkar kunna avskiljas från avtalet. Kommissionen bör därför. om den finner att brott mot grupp- undantaget föreligger. antingen precisera vilka delar av avtalet som omfattas av förbudet och följaktligen är automatiskt ogiltiga eller ange varför dessa delar inte kan avskiljas från resten av avtalet och varför detta då är ogiltigt i sin helhet.

På grund av de internationella sjötransportemas särdrag bör hänsyn tas till att tillämpningen av denna förordning på vissa konkurrensbegränsandeförfaranden eller missbruk kan leda till konflikter med lagar och andra bestämmelser i vissa tredje länder och vara till skada för handels— och sjöfartsintressen som är betydelsefulla för gemenskapen. Kommissionen bör genomföra samråd och om så är lämpligt. med rådets tillstånd, förhandlingar med dessa länder i enlighet med gemenskapens politik på sjöfartsområdet.

Denna förordning bör ange vilka förfaranden. beslutsbefogen- heter och påföljder som behövs för att säkerställa efterlevna- den av förbuden i artikel 85.1 och 86 samt villkoren för till- lämpning av artikel 85.3.

Hänsyn bör tas till föreskrifterna om förfarande i förordning (EEG) nr 1017/68 som gäller för inlandstransportcr och som beaktar vissa särdrag som är gemensamma för transportverk- samheten som helhet.

Med särskilt beaktande av sjöfartens särdrag är det i första hand företagens uppgift att se till att deras avtal, beslut och samordnade förfaranden överensstämmer med konkurrens- reglerna oeh deras anmälan till kommissionen behöver därför inte vara obligatorisk.

Under vissa förhållanden kan företagen emellertid vilja vända sig till kommissionen för att få bekräftelse på att deras avtal, beslut och samordnade förfaranden överensstämmer med

gällande föreskrifler och för sådana fall bör ett förenklat forfarande inrättas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. AVSNl'l'l' !

Artikel I Förordningens ämnesområde och räckvidd 1. Denna förordning fastställer utförliga regler för hur artiklarna 85 och 86 i fördraget skall tillämpas på sjöfartsom— rådet.

459 Prop.-199l/92: 170 Bilaga 6 till EES-lagen 386R4056/S Nr L 378/6 Europeiska gemenskapernas officiella tidning 31.12.86 2. Den är endast tillämplig på internationell sjöfart till eller 0 upprättande eller tillämpning av enhetliga regler för den

från en eller flera hamnar i gemenskapen, med undantag för trampsjöfart.

3. I denna förordning avses med

a) trampsjåfart: transport av bulkgods eller styckegods i ett fartyg som helt eller delvis har resebefraklats eller tidsbefraktats av en eller flera avlastare eller som befruktats genom någon annan form av avtal för avgån- gar som inte är tidtabellsbundna eller utannonserade och där fraktsatserna förhandlas fritt från fall till fall enligt villkoren för tillgång och efterfrågan,

b) Iinjekonferenser: en grupp pA två eller flera rederier som tillhandahåller internationell linjetrafik för transport av last på en eller flera rutter inom angivna geografiska gränser och som har någon typ av avtal eller arrange— mang som innebär att de tillämpar enhetliga eller gemensamma fraktsatser och andra villkor som de kommit överens om för sin linjetrafik.

e) trampartbrukare: ett företag (t. ex. avlastare. varumot- tagare. spcditörer osv.) under förutsättning att det slutit eller har för avsikt att sluta avtal eller annat arran— gemang med en linjekonferens eller ett rederi för skeppning av gods, eller en sammanslutning av avlast— are.

Artikel 2

Tekniska avtal

l.. Förbudet i artikel 85.1 i fördraget skall inte gälla avtal, beslut och samordnade förfaranden som enbart syftar till och resulterar i tekniska förbättringar eller samarbete genom

a) införande av enhetlig tillämpning av standarder eller typer för fartyg och andra transportmedel, utrustning, förråd eller fasta installationer,

b) utbyte eller pool—samarbete för att utföra transporter, när det gäller fartyg, last- eller containerutrymme. andra transportmedel, personal, utrustning eller fasta installationer,

c) organisering och utförande av successiva eller komplet- terande sjötransporter och fastställande eller tillämpning av priser och villkor som gäller för sådana transporter i deras helhet,

d) samordning av tidtabeller för anslutande rutter,

e) samlastning av enskilda sändningar,

struktur och de villkor som styr tillämpningen av frakttariffer.

2. Kommissionen skall, om detär nödvändigt, föreslå rådet ändringari förteckningen i punkt 1.

Artikel 3

Undantag för avtal mellan rederier om tidtabellsbundna sjötransporter

Avtal, beslut och samordnade förfaranden mellan alla eller en del av medlemmarna i en eller flera linjekonferenser undantas härmed från förbudet i artikel 85.1 i fördraget, om de uppfyller villkoret i artikel 4 i denna förordning och avser att fastställa fraktsatser och fraktvillkor och, beroende på om- ständighetema, ett eller flera av följande mål:

a) Samordning av tidtabeller. datum för avgångar eller anlöp.

b) Fastställande av frekvens för avgångar eller anlöp.

c) Samordning eller fördelning av avgångar eller anlöp mellan konferensens medlemmar.

d) Reglering av den lastkapacitet som varje medlem erbju- der.

e) Fördelning av last eller intäkt mellan medlemmarna.

Artikel 4 Villkor knutna till undantag

Undantag enligt artiklarna 3 och 6 skall beviljas på villkor att avtalet, beslutet eller det samordnade förfarandet inte skadar vissa hamnar, transportbrukare eller rederier inom gemenska- pen genom att olika fraktsatser och fraktvillkor, beroende på urprungsland . destinationsland, lastnings- eller lossningshamn, tillämpas för samma gods och inom det område som omfattas av avtalet, beslutet eller det samordnande förfarandet. om inte sådana fraktsatser eller fraktvillkor är ekonomiskt berättigade.

Alla avtal, beslut eller, om uppdelning är möjlig, alla delar av sådana avtal eller sådana beslut som inte överensstämmer med föregående stycke är automatiskt ogiltiga i enlighet med artikel 85.2 i fördraget.

Artikel 5

Förpliktelser knutna till undantag

Följande förpliktelser skall vara knutna till det undantag som

460. Prop. 1991/921170 Bilaga 6 till EES-lagen 386R4056/S — 31.12.86 Europeiska gemenskapernas officiella tidning Nr L 378/7

föreskrivits i artikel 3:

|.)

Samråd

För att nå lösningar i allmänna principfrågor skall transportbrukare å ena sidan och konferenser å den andra sidan samråda om fraktsatser. villkor och kvalitet i tidtabellsbunden trafik.

Sådant samråd skall ske när någon av de ovannämnda parterna begär det.

Mjalitetsarrangemang

De linjeredcrier som är medlemmar av en konferens skall ha rätt att införa och vidmakthålla lojalitetsar—rang— emang med transportbrukare, varvid form och villkor för dessa skall bli föremål för samråd mellan konferen- sen ochtransportbrukarorganisationer.Lojalitetsarrange- mangen skall innehålla bestämmelser som klart anger transportbrukamas och konferensmedlemmamas rättig— heter. Dessa arrangemang skall grundas på kontraktssys— temet eller annat lagligt system.

Lojalitetsarrangemangen skall uppfylla följande villkor:

&) Varje konferens skall erbjuda transponbrukare ett system med direkta rabatter eller möjlighet att välja mellan ett sådant system och ett återbäringssystem:

Systemet med direkta rabatter innebär att varje part skall ha rätt att frånträda lojalitetsarrange- manget när som helst utan påföljd efter en uppsägningstid på högst sex månader. Upp- sägningstiden skall minskas till tre månader om det är konferensens fraktsatser som är föremål för tvist.

— Systemet med återbäring innebär att varken den lojalitetsperiod som ligger till grund för beräkning av återbäringen eller den därpå följande lojalitetsperiodcn, som krävs för att rabatten skall 'utbetalas, får överstiga sex månader. Perioden skall minskas till tre måna- der om det är konferensens fraktsatser som är föremål för tvist.

b) Efter samråd med berörda transportbrukarc skall konferensen lägga fram

i) en förteckning över last och lastandelsr som enligt avtal med transportbrukama särskilt undantagits från lojalitetsarrangcmangets räck- vidd; lojalitetsamtngemang som omfattar all last får erbjudas men får inte införas ensidigt,

i) en förteckning över sådana omständigheter som medför att transportbrukama befrias från sin lojalitetsförpliktelse och som skall innefatta

_ omständigheter då varuparticr sänds från eller till en hamn i det område som täcks av konferensen utan att detta tillkänna— givits och diir begäran om undantag kan vara berättigad.

—- omständigheter då väntetiden i en hamn överstiger en viss period som. för varje hamn och för varje vara eller typ av vara, skall fastställas efler samråd med de trans-

portbrukare som har ett direkt intresse av att trafiken på den hamnen fungerar.

Transportbrukaren skall emellertid i förväg in- formera konferensen. inom fastställd tid, om sin avsikt att sända varupartiet från en hamn som inte har tillkännagivits av konferensen eller att använda sig av ett icke-konferensanslutet fartyg i en hamn som trafikeras av konferensen eller det att han haft möjlighet att av den publicerade tidtabellen sluta sig till att den maximala väntetiden kommer att överskridas.

3. Tjänster som inte omfattas av fraktpriser

Transportbrukama skall ha rätt att vända sig till valfritt företag då det gäller inlandstransporteroch hamntjänster som inte omfattas av fraktpriset eller sådan annan ersättning som transportbrukaren kommit överens om med rederiet.

4. Zillltandahdllana'e av [driver

Tariffer med tillhörande villkor, föreskrifter och alla slag av ändringar skall på begäran tillhandahållas transportbrukare till en rimlig kostnad eller finnas tillgängliga för läsning på redericmas kontor och hos deras agenter. De skall ange alla villkor för lastning oeh lossning. den exakta omfattningen av sådana tjänster som täcks av fraktpriset fördelat på sjö— och landtrans— porter, ellcr av varje annan ersättning som tas ut av rederiet. samt redovisa det som är brukligt i motsvaran— de fall.

5 . Anmälan till Iconunissianen om skiyedamar och rekom— mer-dammar

skiljedomar och av förlikningsmän utfärdade rekom- mendationer, som har godtagits av parterna, skall genast anmälas till kommissionen. om de löser tvister som rör hur konferenser handlat i sådana fall som anges i artikel 4 och i punkterna 2 och 3 ovan.

Artikel 6

Undantag för avtal mellan transportbrukare och kon- ferenser om användningen av tidtabellsbundna sjötrans- porter

Avtal, beslut och samordnade förfaranden mellan transport- brukare och konferenser, samt sådana avtal mellan transport- brukare som diirvid kan behövas om linjetrafrkens fraktsatser, villkor och kvalitet undantas härmed från det förbud som stadgas i artikel 85.1 i fördraget, i den mån de omfattas av artikel 5.1 och 5.2.

Artikel 7

Övervakning av undantagna avtal

46l

386R4056/S

Nr L 378/8 Europeiska gemenskapemas officiella tidning

Prop. 1991/92:170 Bilaga 6 till EES-lagen

31.12.86

1. Brott mot en jörptikreLse

När berörda personer bryter mot en förpliktelse som enligt artikel 5 är knuten till undantaget i artikel 3, får kommissionen, för än få en sådan överträdelse att upphöra, ingripa och enligt de villkor som stadgas i avsnitt ll

— utfärda rekommendationer till de berörda personer- na,

—— om dessa personer inte följer rekommendationema och beroende på hur allvarlig överträdelsen är. anta ett beslut som antingen förbjuder dem att vidta eller kräver att de vidtar vissa angivna åtgärder eller, samtidigt som gruppundantaget som de tidigare åtnjutit återkallas, beviljar dem individuellt undan- tag enligt artikel ll.4 eller återkallar det gruppun— dantag de tidigare åtnjutit.

2. Verkningar som år oförenliga med artikel 85.3

a) Om, på grund av särskilda omständigheter som nedan anges, avtal, beslut och samordnade för- faranden som kan beviljas undantag enligt artikel 3 och 6, ändå får verkningar som är oförenliga med villkoren iartikel 85.3 i fördraget skall kommissio- nen. om klagomål inkommer eller på eget initiativ. på de villkor som stadgas i avsnitt ll vidta de åtgärder som beskrivs i e nedan. Ätgärdema skall anpassas till hur allvarlig situationen är.

b) Särskilda omständigheter uppkommer bl.a. genom

i) åtgärder som vidtas av konferenser eller för- ändrade marknadsvillkor på en viss träd och som leder till att verklig eller möjlig konkur- rens saknas eller avlägsnas, t.ex. konkurv rensbegränsande förfaranden som gör att traden inte blir åtkomlig för konkurrens. eller

ii) åtgärder som vidtas av konferenser och som kan förhindra tekniska eller ekonomiska fram- steg eller att de gynnsamma effekterna kom- mer transportbrukama till del,

iii) åtgärder som vidtas av tredje land och som

förhindrar icke-konferensanslutna rederi— ers verksamhet på en trad,

-— påför konferensmedlemmaroskäliga tarif- fer,

-— framtvingar arrangemang som på annat sätt hindrar tekniska eller ekonomiska framsteg (lastdelning, begränsningar be- träffande fartygstyper).

e) i) Om faktisk eller möjlig konkurrens saknas eller kan avlägsnas genom agerande av tredje

land skall kommissionen rådgöra med de behöriga myndigheterna i det berörda tredje landet och därefter, om det är nödvändigt, förhandla enligt rådets direktiv för att avhjälpa situationen.

Om de särskilda omständigheterna leder till att faktisk eller möjlig konkurrens saknas eller av— lägsnas i strid med artikel 85.3 i fördraget skall kommissionen återkalla gruppundantaget. Samtidigt skall kommissionen avgöra om och i så fall med vilka ytterligare villkor och förpliktelser ett individuellt undantag kan beviljas det berörda konferensavtalet, bl.a. för att ge icke—konferensanslutna linjeredcrier tillträde till marknaden.

ii) Om andra verkningar än sådana som avses i i) uppkommer på grund av sådana särskilda omständigheter som anges i b, skall kommis- sionen vidta en eller flera av de åtgärder som beskrivs i punkt 1.

Artikel 8 Verkningar som är oförenliga med artikel 86 i fördraget

]. Missbruk av dominerande ställning enligt innebörden i artikel 86 i fördraget är förbjudet utan att något föregående beslut behövs om detta.

2. Om kommissionen, antingen på eget initiativ eller på begäran av en medlemsstat eller av en fysisk eller juridisk person som hävdar ctt rättmätigt intresse, finner att sådana konferenser som åtnjuter det undantag som stadgas i artikel 3 i något enskilt fall uppträder på ett sådant sätt att verkningar ändå uppkommer som är oförenliga med artikel 86 i fördraget, får kommissionen återkalla gruppundantaget och enligt artikel 10 vidta alla tillämpliga åtgärder för att få överträdelser av artikel 86 i fördraget att upphöra.

3. innan beslut fattas enligt punkt 2 får kommissionen tillställa den berörda konferensen rekommendationer för att få överträdelsen att upphöra.

Artikel 9 Internationella rättstvister

] . Om tillämpningen av denna förordning på vissa konkur— rensbegränsande förfaranden eller avtal kan leda till konflikt med de föreskrifter som stadgas i lagar eller andra författ— ningar i vissa tredje länder. och därmed kan äventyra viktiga handels- och sjöfartsintressen inom gemenskapen, skall kommissionen snarast möjligt samråda med de behöriga myndigheterna i berörda tredje länder för att så långt möjligt förlika ovan nämnda intressen med hänsynstagande till

462

386R4056/S

31.12.86 '

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop.l991/92:170 Bilaga 6 till EES-lagen

Nr L 378/9

gemenskapsrätten. Kommissionen skall informera den råd- givande kommitté som avses i artikel 15 om resultatet av sådana samråd.

2. Behövs förhandlingar om avtal med tredje länder skall kommisaionen avge rekommendationer till rådet. som skall bemyndiga kommissionen att inleda nödvändiga förhandlingar.

Kommissionen skall föra dessa förhandlingari samråd med en rådgivande kommitté i enlighet med artikel 15 och inom ramen för de anvisningar som rådet kan komma att utfärda.

3. Vid utövandet av sina befogenheter med stöd av denna artikel skall rådet följa det beslutsförfarande som fastställs i artikel 84.2 i fördraget.

AVSNITT ll FÖRFARANDEREGLER

Artikel 10

Förfarande efter klagomål eller på kommissionens eget ' initiativ

Kommissionen skall då klagomål inkommit eller på eget initiativ inleda förfaranden för att få varje överträdelse av föreskrifterna i artiklama 85.1 eller 86i fördraget att upphöra. eller för att tillämpa artikel 7 i denna förordning.

Klagomål kan inges av a) medlemsstater.

b) fysiska eller juridiska personer som hävdar ett rättmätigt intresse.

Artikel I 1

Resultat av Rirfaranden efter klagomål eller på kommis- sionens eget initiativ

1. Om kommissionen finner att överträdelse av artiklarna 85.1 eller 86 i fördraget har skett får den genom beslut kräva att berörda företag eller sammanslutningar av företag upphör med överträdelsen.

Utan att tillämpningen av de övriga föreskrifterna i denna förordning påverkas får kommissionen. innan den fattar beslut enligt föregående stycke. tillställa berörda företag eller sammanslutningar av företag rekommendationer att upphöra med överträdelsen.

2. Punkt ] skall också gälla för sådana fall som avses i

artikel 7 i denna förordning.

3. Om kommissionen. då den vidtar åtgärder med an- ledning av ett klagomål. bedömer att tillgänglig utredning inte ger grund för ingripande enligt artiklarna 85.1 eller 86 i fördraget eller enligt artikel 7 i denna förordning med avseende på något avtal. något beslut eller något förfarande. skall kommissionen besluta att ogilla klagomålet som ogrun- dat.

4. Om kommissionen, vare sig den vidtar åtgärder på grund av ett klagomål eller på eget initiativ, bedömer att ett avtal. ett beslut eller ett samordnat förfarande uppfyller föreskrifterna i såväl artikel 85.1 som 85.3 i fördraget, skall kommissionen meddela ett beslut som innebär tillämpning av artikel 85.3. 1 beslutet skall anges det datum från vilket det skall gälla. Detta datum får sättas tidigare än beslutets datum.

Artikel 12 Tillämpning av artikel 85.3 —- invändningar

1. Företag och sammanslutningar av företag som begär att artikel 85.3 i fördraget skall tillämpas på sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i artikel 85.1 och som de deltar i skall inge ansökan till kommissionen.

2. Om kommissionen finner att den kan ta upp en ansökan till behandling och innehar all tillgänglig utredning och ingen åtgärd enligt artikel 10 har vidtagits mot avtalet, beslutet eller det samordnade förfarandet i fråga, skall kommissionen snarast möjligt offentliggöra ett sammandrag av ansökan i Europeiska gemenskapernas ojiciella tidning och uppmana alla berörda tredje män samt medlemsstatema att inkomma med sina synpunkter till kommissionen inom 30 dagar. Vid sådant offentliggörande skall hänsyn tas till företagens berättigade intresse av att skydda företagshemligheter.

3. Om kommissionen inte inom 90 dagar från offent- liggörandet i Europeiska gemenskapernas oficiella tidning meddelar sökandena att det råder betydande ovisshet om tillämpligheten tillämpligheten av artikel 85.3 skall avtalet, beslutet eller det samordnade förfarandet, i den mån det överensstämmer med beskrivningen i ansökan, anses un- dantaget från förbudet för den tid som redan gått och för en tid av högst sex år från dagen för offentliggörandet i Europeis— ka gemenskapernas oficiella tidning.

Om kommissionen, efter utgången av tidsfristen på 90 dagar men före utgången av sexårsperioden, fmner att villkoren lör tillämpning av artikel 85.3 inte är uppfyllda, skall kommissio- nen utfärda ett beslut som förklarar att förbudet i artikel 85.1 är tillämpligt. Beslutet fär verka retroaktivt om de berörda parterna har lämnat oriktiga upplysningar eller om de missbrukar undantaget från föreskriflema i artikel 85.1.

463 Prop. 1991/92: 170 Bilaga 6 till EES-lagen 386R4056/S Nr L 378/10 Europeiska gemenskapernas officiella tidning 31.12.86 4. Kommissionen får underrätta sökandena på det sätt som formulera eu. beslut i ärendet eller sänt en underrättelse i

anges i punkt 3 första stycket och skall göra det på begäran av en medlemsstat inom 45 dagar från det att ansökan vidarebefordrats till medlemsstaten enligt artikel 15.2. Denna begäran skall vara grundad på överväganden som hänför sig till lördragets konkurrensregler.

Om kommissionen finner att villkoren i artikel 85.1 och 85.3 är uppfyllda, skall den meddela ett beslut om tillämpning av artikel 85.3. ] beslutet skall anges det datum från vilket det skall gälla. Detta datum får sättas tidigare än datum för ansökan.

Artikel 13

Giltighetstid för och återkallelse av beslut som innebär tillämpning av artikel 85.3

1. Varje beslut som innebär tillämpning av artikel 85.3 och som har fattats enligt artikel 11.4 eller 12.4 andra stycket skall ange vilken tid beslutet skall gälla. normalt minst sex år. Villkor och förpliktelser fär knytas till beslutet.

.2. Beslutet får förnyas om villkoren för tillämpning av artikel 85.3 fortfarande är uppfyllda.

3. Kommissionen får återkalla eller ändra sitt beslut eller meddela dem som beslutet gäller förbud mot vissa förfaranden

a) om det har inträffat någon förändringi något av de för— hållanden som haft grundläggande betydelse för be- slutet,

b) om de som beslutet gäller bryter mot någon förpliktelse som knutits till beslutet,

c) om beslutet grundas på oriktiga uppgifter eller har utverkats på ett bedrägligt sätt eller

d) om de som beslutet gäller missbrukar det undantag från föreskrifterna i artikel 85.1 som har beviljats dem genom beslutet.

] de fall som avses i b, c eller d får beslutet återkallas med retroaktiv verkan.

Artikel 14

Befogenheter

Med förbehåll för att beslutet kan prövas av domstolen har kommissionen ensam befogenhet att

ålägga förpliktelser enligt artikel 7. meddela beslut enligt artikel 85.3. Medlemsstaternas myndigheter skall behålla befogenheten att avgöra om villkoren i artiklarna 85.1 eller 86 är uppfyllda till dess att kommissionen har inlett ett förfarande i syfte att

enlighet med artikel 12.3 första stycket.

Artikel 15 Kontakt med myndigheterna i medlemsstaterna

]. Kommissionen skall genomföra de förfaranden som föreskrivs i denna förordning i nära och ständig samverkan med de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna, som skall ha rätt att lämna synpunkter på tillvägagångssättct.

2. Kommissionen skall omgående till behöriga myndigheter i medlemsstaterna vidarebefordra kopior av klagomålen och ansökningarna, samt av de viktigaste av de dokument den mottagit eller skickat ut under förfarandets gång.

3. En rådgivande kommitté för avtal och dominerande ställning på sjötransportområdet skall rådfrågas före varje beslut som fattas efter ett förfarande enligt artikel 10 eller före varje beslut som meddelas enligt artikel 12.3 andra stycket eller artikel 12.4 andra stycket. Den rådgivande kommittén skall också rådfrågas innan de tillämpningsföreskrifter som avses i artikel 26 antas.

4. Den rådgivande kommitten skall vara sammansatt av tjänstemän som är kunniga i frågor som rör sjötransporter. avtal och dominerande ställning. Varje medlemsstat skall utse två tjänstemän som sina representanter. som var och en vid förfall får ersättas av annan tjänsteman.

5. Samråd skall ske vid ett gemensamt möte som samman- kallas av kommissionen och som får äga rum tidigast fjorton dagar efter det att kallelsen skickats ut. Kallelsen skall innehålla en kortfattad redogörelse för varje ärende som skall behandlas, samt uppgift om de viktigaste handlingarna och ett första utkast till beslut.

6. Den rådgivande kommittén får yttra sig även om några av ledamöterna eller deras ersättare inte är närvarande. En rapport om utfallet av samrådsförfarandet skall biläggas utkastet till beslut. Rapporten skall inte offentliggöras.

Artikel 16 Begäran om information

1. När kommissionen utför de uppgifter som åvilar den enligt denna förordning får den samla in all nödvändig information från regeringarna och de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna, samt från företag och sammanslutningarav företag.

2. När en begäran om information tillställs ett företag eller en sammanslutning av företag skall kommissionen samtidigt

464

386R4056/S

31.12.86 Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1991/92:170 Bilaga 6 till EES—lagen

Nr L 378/ll

sända en kopia av begäran till den behöriga myndigheten i den medlemsstat på vars territorium företaget eller sammanslutnin- gen av företag har sitt site.

3. i sin begäran skall kommissionen ange den rättsliga grunden för och ändamålet med begäran, samt de påföljder som föreskrivs i artikel 19.1 b för oriktig information.

4. Företagens ägare eller deras representanter och, om det gäller juridiska personer eller bolag eller andra samman- slutningar som inte är juridiska personer, någon som är bemyndigad att företräda dem enligt lag eller enligt stadgarna. är skyldiga att lämna den information som begärs.

5. Om ett företag eller en sammanslutning av företag inte lämnar den begärda informationen inom den tidsgräns som fastställts av kommissionen, eller lämnar ofullständig in— fomation, skall kommissionen genom ett beslut kräva att informationen tillhandahålls. Beslutet skall ange den informa- tion som begärs, fastställa en lämplig tidsgräns inom vilken den skall tillhandahållas samt ange "de påföljder som föreskrivs i artiklarna 19.] b och 20.1 c och rätten att få beslutet prövat av domstolen.

6. Kommissionen skall samtidigt tillställa den behöriga myndigheten i den medlemsstat på vars territorium företaget eller sammanslutningen av företag har sitt säte en kopia av sitt beslut.

Artikel I 7

Undersökningar som utförs av medlemsstaternas myndig- heter

1. På begäran av kommissionen skall medlemsstatemas behöriga myndigheter utföra de undersökningar som kommis- sionen anser nödvändiga enligt artikel 18.1 eller som den beordrat genom beslut med stöd av artikel 18.3. De tjänste- män vid medlemsstaternas behöriga myndigheter som har ansvaret att leda dessa undersökningar skall utöva sina befogenheter efter uppvisande av ett skriftligt tillstånd som utfärdats av den behöriga myndigheten i den medlemsstat på vars territorium undersökningen skall utföras. Ett sådant tillstånd skall ange föremålet för och syftet med undersök— ningen.

2. På begäran av kommissionen eller den behöriga myndig- heten i den medlemsstat på vars territorium undersökningen skall utföras får tjänstemän från kommissionen bistå myndig— hetens tjänstemän i fullgörandet av deras uppgifter.

Artikel 18 Kommissionens befogenheter att utföra undersökningar l . När kommissionen fullgör de uppgifter som åligger den enligt denna förordning får den företa alla nödvändiga under- sökningar av företag eller sammanslutningar av företag.

De av kommissionen bemyndigade tjänstemännen har därför befogenhet att

a) granska böcker och andra affärshandlingar.

b) ta kopior av eller göra utdrag ur böckerna och affärs- handlingarna,

c) begära muntliga förklaringar direkt på platsen,

d) få tillträde till företagens lokaler, mark och transport— medel.

2. De tjänstemän vid kommissionen som har bemyndigats att utföra undersökningarna skall utöva sina befogenheterelter uppvisande av ett skriftligt tillstånd som anger undersök- ningens föremål och sylte samt de påföljder som stadgas i artikel 19.1 e för de fall där begärda böcker eller andra affärshandlingar lagts fram på ett ofullständigt sätt. Kommis- sionen skall i god tid förc undersökningen underrätta den behöriga myndigheten i den medlemsstat på vars territorium undersökningen skall utföras om att den skall äga rum och om vilka tjänstemän som fått i uppdrag att utföra den.

3. Företag och sammanslutningar av företag skall under- kasta sig sådana undersökningar som beordrats genom beslut av kommissionen. Beslutet skall ange föremålet En och syftet med undersökningen. fastställa datum för när den skall börja, samt ange de påföljder som föreskrivs i aniklama 19.1 c och 20.1 d och rätten att få beslutet prövat av domstolen.

4. Kommissionen skall fatta sådana beslut som avses i punkt 3 efter samråd med den behöriga myndigheten i den medlemsstat på vars territorium undersökningen skall utföras.

5. Tjänstemän vid den behöriga myndigheten i den med- lemsstat på vars territorium undersökningen skall utföras får på myndighetens eller kommissionens begäran bistå kommis- sionens tjänstemän i fullgörandet av deras uppgifter.

6. Om ett företag motsätter sig en undersökning som heordrats i enlighet med denna artikel skall den berörda medlemsstaten lämna nödvändigt bistånd till de tjänstemän som kommissionen har bcmyndigat så att de kan genomföra sin undersökning. Medlemsstaterna skall i detta syfte, efter samråd med kommissionen, besluta om de åtgärder som behövs före den 1 januari 1989.

Artikel 19 Böter ]. Kommissionen får genom beslut påföra företag eller sammanslutningar av företag böter från 100 till 5 000 ecu om de uppsåtligen eller genom oaktsamhet

a) lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter, antingen i ett meddelande enligt artikel 5.5 eller i en ansökan

465. Prop. 1991/92: 170 Bilaga 6 till EES-lagen 386R4056/S . Nr L 378/ 12 Europeiska gemenskapernas officiella tidning 31.12.86

enligt artikel 12 eller

b) lämnar oriktiga uppgifter som svar på en begäran enligt artikel 16.3 eller 16.5 eller inte lämnar uppgifter inom den tidsgräns som fastställts i ett beslut som fattats enligt artikel 16.5 eller

c) lägger fram begärda böcker eller andra affärshandlingar i ofullständig form vid undersökningar enligt artikel 17 eller artikel 18, eller vägrar att underkasta sig en under- sökning som beordrats enligt beslut som meddelats enligt artikel 18.3.

2. Kommissionen får genom beslut påföra företag eller sammanslutningar av företag böter från 1 000 till 1 miljon ecu. eller ett högre belopp som dock inte får överstiga 10% av omsättningen för föregående räkenskapsår för vart och ett av de företag som har medverkat i överträdelsen, om de uppsåt- ligen eller av oaktsamhet

a) bryter mot artikel 85.1 eller artikel 86 i fördraget eller inte uppfyller sina förpliktelser enligt artikel 7 i denna förordning,

b) bryter mot någon av sina förpliktelser enligt artikel 5 eller artikel 13.1.

När bötesbeloppets storlek fastställs skall hänsyn tas till både hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den pågått.

3. Artikel 15.3 och 15.4 skall tillämpas.

4. Beslut som har fattats i enlighet med punkt ] och 2 är inte av straffrättslig art.

De bötesbelopp som anges i punkt 2 a får inte påföras för handlingar som har ägt rum eller anmälan till kommissionen och före dess beslut enligt artikel 85.3 i fördraget, förutsatt att handlingarna ligger inom ramen för den verksamhet som beskrivs i anmälan.

Denna föreskrift skall emellertid inte gälla om kommissionen har meddelat de berörda företagen att den efter en första undersökning anser att artikel 85.1 i fördraget är tillämplig men att det inte finns grund för tillämpning av artikel 85.3.

Artikel 20 Viten ]. Kommissionen får genom beslut ålägga företag eller sammanslutningar av företag vitesbelopp på 50 till 1 000 ecu per dag. räknat från den dag som anges i beslutet, för att förmå dem

a) att upphöra med en överträdelse av artikel 85.1 eller

artikel 86 i fördraget. som kommissionen enligt artikel 11 har beordrat skall upphöra, eller att uppfylla en för— pliktelse enligt artikel 7,

b) att avstå från varje handling som är förbjuden enligt artikel 13.3.

e) att lämna sådana fullständiga och riktiga upplysningar som begärts av kommissionen genom beslut enligt artikel 16.5.

d) att underkasta sig en undersökning som kommissionen beordrat genom beslut enligt artikel 18.3.

2. Om företagen eller sammanslutningama av företag har fullgiort den förpliktelse som vitesföreläggandet skulle framtvinga får kommissionen fastställa det totala vitesbeloppet till ett lägre belopp än det som skulle följa av det ursprungliga beslutet.

3. Artikel 15.3 och 15.4 är tillämpliga.

Artikel 2] Domstolens prövning

[ enlighet med artikel 172 i fördraget har domstolen oin— skränkt behörighet då det gäller prövning av beslut genom vilka kommissionen fastställt böter eller viten. Domstolen kan häva, nedsätta eller höja ålagda böter eller viten.

Artikel 22 Beräkningsenhet

Vid tillämpningen av artikel 19—21 skall samma ecu användas som den som används vid upprättande av gemenskapens budget i enlighet med artiklarna 207 och 209 i fördraget.

Artikel 23 llörande av parterna och tredje man

1. Innan kommissionen fattar beslut enligt artiklama 11, 12.3 andra stycket och 12.4, 13.3, 19 och 20 skall den ge berörda företag eller sammanslutningar av företag tillfälle att yttra sig över de punkter där kommissionen framfört in- vändningar.

2. Om kommissionen eller medlemsstatemas behöriga myndigheter anser det nödvändigt får de också höra andra fysiska ellerjuridiska personer. Om sådana personer begär att få yttra sig och visar att de har tillräckligt intresse i saken skall detta beviljas dem.

3. Om kommissionen har för avsikt att tillämpa artikel

466

386R4056/S

31.12.86 Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1991/92:170 Bilaga 6 till EES-lagen

Nr L 378/13

85.3 i fördraget skall den offentliggöra en sammanfattning av avtalet. beslutet eller det samordnade förfarandet och uppmana alla berörda tredje män att inkomma med sina synpunkter inom en tidsgräns som kommissionen skall bestämma till minst en månad. offentliggörandet skall ta hänsyn till företagens berättigade intresse av att skydda sina affärshemligheter.

Artikel 24 Sekretas

1. In formation som erhållits med stöd av artiklarna 17 och 18 får endast användas för det ändamål som avses med den begäran eller den undersökning som det är fråga om.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av artildarna 23 och 25 får kommissionen och medlemsstaternas behöriga myn— digheter, deras tjänstemän och annan personal, inte lämna ut sådan infomation som de erhållit genom tillämpning av denna förordning och som år av sådan art att den omfattas av sekretess.

3. Föreskrifterna i punkterna ] och 2 hindrar inte offent- ligörande av allmän infomation eller översikter som inte innehåller uppgifter om särskilda företag eller sammanslut— ningar av företag. Artikel 25 Offentliggörande av beslut

1. Kommissionen skall offentliggöra de beslut den fattar enligt arliklama 11, 12.3 andra stycket. 12.4 och 13.3.

2. offentliggörandet skall ange partemas namn och huvud- dragen i beslutet. Hänsyn skall tas till företagens berättigade intresse av att skydda sina affärshemligheter.

Artikel 26

Tillämpningsföreskrifter

Kommissionen skall ha befogenhet att anta tillämpningsföref skrifter angående omfattningen av anmälningsplikten enligt artikel 5.5, om form. innehåll och annat vad gäller klagomål enligt artikel 10, ansökningar enligt artikel 12 och sådana muntliga förhandlingar som avses i artikel 23.1 och 23.2.

Artikel 27

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1987.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 22 december 1986.

På rådets vägnar G. SHAW Ordförande

467. Prop. 1991/92:170 Bilaga 7 3 5 413702 4 IS till EES-lagen 16 Europeiska gemenskapernas officiella tidning 11.5.54 EUROPEISKA KOL— OCH STÅLGEMENSKAPEN 345

BESLUT NR 24-54 av den 6 mai 1954

med en förordning om de förhållanden som utgör kontroll över ett företag enligt fördragets artikel 66.1

HÖGA MYNDIGHETEN HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av fördragets artikel 66, och med beaktande av följande:

Enligt artikel 66.1 skall höga myndigheten genom förordning ange vilka förhållanden som utgör kontroll över ett Företag.

Kontrollen kan ligga antingen hos innehavama av vissa rättigheter eller hos dem som utan inskränkning får utöva

dessa rättigheter.

Beslutet har fattats efter samråd med ministerrådet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De rättigheter eller avtal som anges nedan utgör de för- hållanden som innebär kontroll över ett företag, om de

antingen var för sig eller tillsammans. och med hänsyn till de faktiska eller rättsliga omständigheterna, ger möjlighet att bestämma över företagets drift i fråga om produktion. priser, investeringar. inköp. försäljning och vinstdisposition:

1) Ägande— eller nyttjanderätt till samtliga eller en del av ett företags tillgångar.

2) Rättigheter eller avtal som ger inflytande över före- tagsorganens sammansättning. omröstningar eller beslut.

3) Rättigheter eller avtal som gör det möjligt för en person. ensam eller tillsammans med andra, att leda ett företags affärer.

4) Avtal om redovisning eller disposition av ett företags vinst.

5) Avtal om hela eller en betydande del av ett företags inköp eller avsättning. om avtalen i fråga om giltighets-

468

354D7024/S -

Prop. 1991/92: 170 Bilaga 7 till EES-lagen

Europeiska gemenskapernas officiella tidning 17

tid eller de kvantiteter som avses går utöver det som är brukligt i affärsavtal på området.

Artikel 2

Kontroll över ett företag enligt artikel 1 föreligger inte om banker eller finansinstitut i samband med grundandet av ett företag eller ökningen av dess kapital förvärvar aktier i företaget i avsikt att sälja dem på marknaden men inte utövar de rösträttigheter som är förenade med aktierna.

Artikel 3

1. De förhållanden som anges i artikel 1 utgör kontroll över ett företag genom personer eller företag eller grupper av personer eller företag som

1) är innehavare av rättigheterna eller berättigade enligt avtalen.

2) utan att vara innehavare av rättigheterna eller berättiga- de enligt avtalen. har befogenhet att utöva de rättigheter som följer av dessa,

3) i egenskap av förvaltare äger tillgångar eller aktier i ett företag och har befogenhet att utöva de rättigheter som är förenade därmed.

2. Om emellertid befogenheten att utöva en annan persons rättigheter grundar sig på en rättshandling, gäller inte be- stämmelserna i punkt l.2 och 1.3, om den som har denna befogenhet visar

1) att hans befogenhet när som helst kan återkallas.

2) att han är bunden av särskilda instruktioner från sin huvudman, och

3) att han är bemyndigad att på höga myndighetens be- gäran till denna meddela sin huvudmans namn och adress.

Artikel 4

Detta beslut träderi kraft inom gemenskapen den ljuni 1954.

Detta beslut övervägdes och antogs av höga myndigheten vid dess sammanträde den 6 maj 1954.

Fd höga myndighetens vägnar Jean MONNET Ordjömnde

BILAGA XIV Prop. 1991/92; 170 Bilaga 8 KON KURREN S till EES-lagen

Förteckning enligt artikel 60

INLEDNING

När de rättsakter som anges i denna bilaga innehåller begrepp eller hänvi- sar till förfaranden som är utmärkande för gemenskapens rättsordning, som t.ex. "

»- ingresser,

_ adressaterna för gemenskapens rättsakter, _ hänvisningar till territorier eller språk inom EG, hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG- medlemsstaterna samt offentliga organ. företag och enskilda personer i dessa stater, —- hänvisningar till informations- och anmälningsförf'aranden.

skall protokoll 1 om övergripande anpassning tillämpas om inte annat föreskrivs i denna bilaga.

ÄNDRINGAR FÖR DETTA OMRÅDE

Om inte annat sägs, skall bestämmelserna i denna bilaga inom ramen för avtalet tillämpas med följande anpassning:

1. Med ”kommission" skall förstås ”behörig övervakningsmyndig- het”.

Il. Med ”den gemensamma marknaden” skall förstås ”det territorium som omfattas av EES-avtalet”.

111. Med ”handel mellan medlemsstater” skall förstås ”handel mellan avtalsslutandc parter”. IV. Med ”kommissionen och medlemsstaternas myndigheter” skall förstås ”EG-kommissionen. EFTA: s övervakningsmyndighet, EG- medlemsstaternas och EFTA-staternas myndigheter”. V. Hänvisningar till artiklar i Fördraget om upprättandet av Europe— iska ekonomiska gemenskapen (EEG) eller Fördraget om upprät- tandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG) skall förstås som hänvisningar till EES—avtalet (EES) enligt följande: artikel 85 (EEG) — artikel 53 (EES) artikel 86 (EEG) — artikel 54 (EES) artikel 90 (EEG) — artikel 59 (EES) artikel 66 (EKSG) — artikel 2 i protokoll 25 till EES-avtalet artikel 80 (EKSG) artikel 3 i protokoll 25 till EES-avtalet VI. Med ”denna förordning” skall förstås ”denna rättsakt”. VII. Med ”fördragets konkurrensregler” skall förstås ”konkurrensre- glerna i EES-avtalet”. VIII. Med ”Höga myndigheten” skall förstås ”den behöriga övervak- ningsmyndigheten”. 469

Om inte annat följer av reglerna för kontroll av koncentrationer, skall Prop. 1991/92: l70 med ”den behöriga övervakningsmyndigheten” i nedanstående bestäm- Bilaga 8 melser förstås ”den övervakningsmyndighet som är behörig att besluta om till EES-lagen ett ärende enligt artikel 56 i EES-avtalet”.

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL A. KONTROLL AV FÖRETAGSFÖRVÄRV

]. 389 R 4064: Rådets förordning (EEG) nr 4064/89 av den 21 december 1989 om kontroll av företagskoncentrationer (EGT nr L 395, 30.12.1989, s. 1) rättad genom EGT nr L 257, 21.9.1990. s. 13.

Bestämmelserna i artikel 1 — 5 i förordningen skall. inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) 1 artikel 1.1 skall orden ellcri överensstämmelse med den procedur som anges i protokoll 21 till EES-avtalet,” införas efter orden ”Om inte annat följer av artikel 22”. Dessutom skall ”gemenskapsdimen- sion” ersättas med ”gemenskaps— eller EFTA-dimension”.

b) I artikel 1.2 skall ”gemenskapsdimension” ersättas med ”gemenskaps- respektive EFTA-dimension”.

Dessutom skall ”omsättningen inom gemenskapen i dess helhet” ersättas med ”omsättningen inom gemenskapen respektive EFTA i dess helhet”.

I sista ledet skall ”medlemsstat” ersättas med ”stat”.

0) Artikel 1.3 är inte tillämplig.

d) 1 artikel 2.1. första stycket, skall ”den gemensamma marknaden” ersättas med ”EES-avtalets funktion”.

e) I slutet av artikel 2.2 skall ”den gemensamma marknaden” ersättas med ”EES-avtalets funktion”.

f) ] slutet av artikel 2.3 skall ”den gemensamma marknaden” ersättas med ”EES-avtalets funktion”.

g) 1 artikel 3.5 b skall ”medlemsstat” ersättas med ”EG-medlemsstat eller EFTA-stat”. ' '

h) 1 artikel 4.1 skall ”gemenskapsdimcnsion” ersättas med ”gemenskaps- eller EFTA-dimension”.

Dessutom skall i första meningen orden ”enligt artikel 57 i EES- avtalet”, införas efter orden ”. .. skall anmälas till kommissionen”.

i) 1 artikel 5.1 skall sista stycket ersättas med följande:

”Omsättning inom gemenskapen eller inom en medlemsstat skall innefatta försäljning av varor och tjänster till företag eller konsu- menter inom gemenskapen respektive medlemsstaten. Samma gäller beträffande omsättning inom EFTA-staternas territorium i sin helhet eller i en EFTA-stat.”

j) 1 artikel 5.3 a, andra stycket, skall ”omsättningen inom gemenskapen i dess helhet” ersättas med ”omsättningen inom gemenskapen i dess helhet eller inom EFTA i dess helhet”. Dessutom skall ”gemenskap- sinvånare” ersättas med ”gemenskaps- respektive EFTA-invånare”. 470

k) i artikel 5.3 a. tredje stycket. skall ”medlemsstat” ersättas med Prop. 1991/922170

”EG-medlemsstat eller EFTA-stat”. Bilaga 8

l) 1 artikel 5.3 b skall de sista orden skall hänsyn tas till de till EES-lagen bruttopremier som betalas av gemenskapsinvånarc respektive en medlemsstats invånare.” ersättas med följande: ” . . ., skall hänsyn tas till de bruttopremier som betalas av gemenskapsinvånare respektive en EG-medlemsstats invånare. Samma gäller beträffande bruttoprc- mier som betalas av invånare inom EFTA-staternas territorium i sin helhet respektive av invånare i en EFTA-stat.”

G. TRANSPORT

10.368 R 1017: Rådets förordning (EEG) nr 1017/68 av den l9juli 1968 om tillämpning av konkurrensregler på transporter på järnväg. landsväg och inre vattenvägar (EGT nr L 175. 23.7.1968, s. 1) Bestämmelserna i artikel 1—5 och artikel 7—9 i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tilllämpas med följande anpassning:

a) I artikel 2 skall första stycket lyda:

”Om inte annat följer av bestämmelserna i artikel 3—6 och mot- svarande bestämmelse i artikel 6 i protokoll 21 till EES-avtalet. förbjuds följande såsom oförenliga med EES-avtalets funktion utan att det krävs ett föregående beslut: alla avtal mellan företag, beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden som kan påverka handeln mellan avtalsslutandc parter och som har till syfte eller resultat att hindra. begränsa eller snedvrida konkurrensen inom det territorium som omfattas av EES-avtalet. särskilt de som innebär att”.

b) Artikel 3.2 är inte tillämplig.

c) Artikel 6 är inte tillämplig. _

d) 1 artikel 8 första stycket skall orden ”oförenligt med den gemen- samma marknaden” ersättas med ”oförenligt med EES-avtalets funktion”.

e) Artikel 9.1 skall lyda:

”När det gäller offentliga företag och företag som av EG- mcdlcmsstater eller EFTA-stater har medgetts särskilda eller exklu- siva rättigheter skall de avtalsslutandc parterna säkerställa att be- stämmclscr som strider mot bestämmelserna i föregående artiklar varken antas eller vidmakthålls."

f) 1 artikel 9.2 skall ”gemenskapen” ersättas med ”de avtalsslutandc parterna”.

g) Artikel 9.3 skall lyda:

”EG-kommissionen och EFTA:s övervakningsmyndighet skall övervaka tillämpningen av bestämmelserna i denna artikel och skall meddela de stater som ligger inom deras respektive behörighetsom- råden de föreskrifter som kan behövas för detta ändamål.”

11. 386 R 4056: Rådets förordning (EEG) nr 4056/86 av den 22 decem- Prop. 1991/92: 170 ber 1986 om fastställande av detaljerade regler för tillämpning av ar- Bilaga 8 tiklarna 85 och 86 i fördraget på sjöfarten (EGT nr L 378. 31.12.1986, s. 4) till EES-lagen

Bestämmelserna i avsnitt I i förordningen skall. inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) I artikel 1.2 skall termen ”hamnar i gemenskapen” ersättas med

”hamnar inom det territorium som omfattas av EES-avtalet”.

b) Artikel 2.2 är inte tillämplig.

c) I artikel 7.1. första stycket, skall ”avsnitt Il” lyda ”avsnitt II eller motsvarande bestämmelser i protokoll 21 till EES-avtalet”. Dessutom skall i andra strecksatsen termen ”artikel 11.4” lyda ”arti- kel ll.4 eller motsvarande bestämmelser i protokoll 21 till EES— avtalet”.

d) 1 artikel 7.2 a skall termen ”avsnitt ll” lyda ”avsnitt II eller motsva- rande bestämmelser i protokoll 21 till EES-avtalet,”.

e) Följande stycken skall läggas till i artikel 7.2 e i

”Om någon av de avtalsslutandc parterna avser att samråda med ett tredje land enligt denna förordning skall den meddela Gemen- samma EES-kommittén.

När det är lämpligt kan den avtalsslutandc part som inleder för- farandet anmoda de andra avtalsslutandc parterna att samarbeta i fråga om dessa förfaranden.

Om en eller flera av de andra avtalsslutandc parterna har invänd- ningar mot den planerade åtgärden skall en godtagbar lösning sökas inom Gemensamma EES-kommittén. Om de avtalsslutandc parterna inte kan enas, skall lämpliga åtgärder vidtas för att rätta till eventu- ella snedvridningar av konkurrensen som uppstår.”

f) I artikel 8.2 skall orden ”på begäran av en medlemsstat” ersättas med ”på begäran av en stat som ligger inom dess behörighetsområde”.

Dessutom skall ”artikel 10” ersättas med ”artikel 10 eller motsva- rande bestämmelser i protokoll 21 till EES-avtalet”.

g) I artikel 9.1 skall orden ”handels- och sjöfartsintressen inorn gemen- skapen” lyda ”de avtalsslutande parternas handels-och sj öfartsintres- sen”.

h) Följande stycke skall läggas till i artikel 9:

”Om någon av de avtalsslutande parterna avser att samråda med ett tredje land enligt denna förordning skall den meddela Gemen- samma EES-kommittén.

När det är lämpligt kan den avtalsslutandc part som inleder för- farandet anmoda de andra avtalsslutandc parterna att samarbeta i fråga om dessa förfaranden. Om en eller flera av de andra avtals- slutandc parterna har invändningar mot den planerade åtgärden skall en godtagbar lösning sökas inom Gemensamma EES—kommittén. Om de avtalsslutandc parterna inte kan enas, skall lämpliga åtgärder vidtas för att rätta till de eventuella snedvridningar av konkurrensen som uppstår.”

I. KOL OCH STÅL Prop. 1991/92: 170 Bilaga 8

14. 354 D 7024: Höga myndighetens beslut nr 24/54 av den 6 maj 1954 _ till EES-lagen med en förordning om de förhållanden som utgör kontroll över ett företag enligt fördragets artikel 66.1 (EKSG: s officiella tidning nr 9. 11.5.1954, s.

345/54) Bestämmelserna i beslutet skall. inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning: Artikel 4 är inte tillämplig.

31 Riksdagen 1991/92. [ saml. Nr 170. Bilaga 1

2 Förslag till' ' Prop. 1991/92:170

Lag om upphävande av lagen (1982: 736) om Bllaga 1-5 ursprungsmärkning av kläder

Härigenom föreskrivs att lagen (1982:736) om ursprungsmärkning av kläder skall upphöra att gälla vid utgången av år 1992.

3 Förslag till Prop. 1991/92:170 Lag om ändring' 1 lagen (1973: 431) om utredning angående Bilaga 1'5 brott mot utländsk tullag;

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1973:431) om utredning angående brott mot utländsk tullag skall införas en ny paragraf, 6 5. av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lj-ia'else

6 & Bestämmelserna i l—5 55 gäller också vid överenskommelse med mellanfolklig organisation.

Denna lag träderi kraft den dag regeringen bestämmer.

Bilaga 1.5

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1969: 200) om uttagande av utländsk tull, annan skatt, avgift eller pålaga;

Härigenom föreskrivs att lagen (1969: 200) om uttagande av utländsk tull, annan skatt. avgift eller pålagal skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

[ den mån utländsk tull, annan skatt, avgift eller pålaga som av tull- myndighet uppbärs vid eller i sam- band med export eller import av varor enligt överenskommelse mel- lan Sverige och främmande stat får tas ut här i riket skall bestämmel— serna i 1, 3—5 åå, 6 5 första stycket. 7. lO—lZ samt 16 åå lagen (19901314) om Ömsesidig hand— räckning i skatteärenden äga mot- svarande tillämpning. Härvid skall vad som i dessa bestämmelser sägs om riksskatteverket i stället avse ge- neraltullstyrelsen.

Föreslagen lydelse

I den mån utländsk tull, andra skatter, avgifter eller pålagor som en tullmyndighet tar emot vid eller i samband med export eller import av varor enligt överenskommelse mellan Sverige och främmande stat eller mellan Sverige och mellanfolk- lig organisation får tas ut här i lan- det skall bestämmelserna i 1. 3—5 55. 6 ;S första stycket. 7, 10— 12 samt 16 åå lagen (19901314) om ömsesi- dig handräckning i skatteärenden gälla. Härvid skall vad som i dessa bestämmelser sägs om riksskatte- verket i stället avse generaltullsty- relsen.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

' Senaste lydelse 1990: 3l5.

5 Förslag till Prop. 1991/92: 170 Lag om ändring i lagen (1991:435) med vissa bestämmelser Bilaga 1'5 om internationellt samarbete på brottmålsområdet;

Härigenom föreskrivs att loch 8 55 lagen (1991 : 435) om vissa bestämmel- ser om internationellt samarbete på brottmålsområdet skall ha följande lydelse.

Föreslagen lydelse

1 5 Har en svensk myndighet fått upplysningar eller bevismaterial från en främmande stat för att användas vid utredning av brott eller i ett rättsligt förfarande med anledning av brott och gäller på grund av överens- kommelse med den främmande staten villkor som begränsar möjligheten att utnyttja materialet, skall svenska myndigheter följa villkoren oavsett Nuvarande lydelse vad som annars är föreskrivet i lag eller annan författning.

Bestämmelserna i första stycket gäller också i fråga om överens- kommelse med en mellanfolklig or-

ganisation.

8'5

I den utsträckning det har avta- lats i en överenskommelse som Sve- rige har ingått med främmande stat, får den som efter kallelse i enlighet med överenskommelsen har rest in i Sverige från den främmande sta- ten för att höras eller på annat sätt medverka vid utredning av brott eller i ett rättsligt förfarande med anledning av brott inte lagföras el- ler. i vidare mån än som följer av 6 &, berövas sin frihet eller på annat sätt underkastas inskränkning i denna på grund av handling, under- låtenhet eller dom som härrör från tiden före inresan i Sverige och som, när det gäller en tilltalad, inte är avsedd med kallelsen.

] den utsträckning det har avta— lats i en överenskommelse som Sve- rige har ingått med främmande stat. eller med en mellanfolklig organisa- tion, får den som efter kallelse i enlighet med överenskommelsen har rest in i Sverige för att höras eller på annat sätt medverka vid utredning av brott eller i ett rättsligt förfarande med anledning av brott inte lagföras eller. i vidare mån än som följer av 6 &. berövas sin frihet eller på annat sätt underkastas in- skränkning i denna på grund av handling, underlåtenhet eller dom som härrör från tiden före inresan i Sverige och som, när det gäller en tilltalad. inte är avsedd med kallel— sen.

lmmuniteten upphör om den som rest hit stannar kvar i Sverige trots att han haft möjlighet att lämna landet under en sammanhängande tid av femton dagar från det att han har fått besked från myndigheten om att hans närvaro inte länghre krävs, eller om han, efter att ha lämnat landet, återvänder hit.

Innehåller överenskommelsen bestämmelse att immuniteten skall ha mindre omfattning än som nu angetts, gäller i stället den bestämmelsen.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

' Senaste lydelse 1992: 107.

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976: 661) om immunitet och privilegier i vissa fall

Härigenom föreskrivs att bilagan till lagen (1976: 661) om immunitet och privilegier i vissa fall' skall ha följande lydelse.

Immunitet och/eller privilegier gäller för föl-

jande

lnternationella organ

FySiska personer

Bilaga2

Tillämplig internatio- nell överenskommelse

40 EFTA: s övervak- ningsmyndighet

41 EFTA-domsto- len

Medlemmar och personer med tjänst hos övervakningsmyn- digheten jämte nämn- da personers familje- medlemmar samt per- soner med uppdrag av övervakningsmyndig— heten och företrädare för Europeiska gemen- skapernas kommis- sion och EG:s med— lemsstater

Domare, registrator och personer med tjänst vid domstolen

jämte nämnda perso- ners familjemedlem— mar

Protokoll 6 till av- talet den 2 maj 1992-

mellan EFTA—staterna om upprättande av en övervakningsmyndig- het och en domstol

Protokoll 7 till av- talet den 2 maj 1992 mellan EFTA-staterna om upprättande av en övervakningsmyndig- het och en domstol

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

' Lagen omtryckt 1987: 341. 1 Senaste lydelse 19911440.

1 Inledning

Justitiedepartementet har beredningsansvaret för lagstiftningsärenden på många områden som är aktuella i EES-sammanhang. Ett område är civil- rätten, dvs. rättsreglerna om enskildas inbördes förhållanden, t.ex. inom köprätten, immaterialrätten och bolagsrätten. Men också bl.a. grund- lagama och de regler som gäller förfarandet vid våra domstolar är naturligtvis av intresse här. Slutligen kan nämnas att även sådana rättsområden som strafflagstiftningen och sekretesslagstiftningen berörs av EES.

I ett par hänseenden har lagstiftningen på dessa områden redan anpassats till vad som krävs enligt EES-avtalet, och där så ännu inte har skett är frågorna under beredning med sikte på att erforderlig lagstiftning skall vara genomförd inom de tidsramar som anges i avtalet. En närmare redovisning av beredningsläget för de olika rättsområdena lämnas i det följande.

Det bör hållas i minnet att frågan om internationellt samarbete i lagstiftningsarbetet även vid sidan av EES-avtalet har fått allt större betydelse under åren. Också de förändringar som kan bli följden av ett svenskt medlemskap i EG har stor aktualitet inom departementet och i flera olika utredningar på departementets verksamhetsområde.

Sålunda har stora delar av lagstiftningen på centrala rättsområden, främst inom civilrätten, tillkommit i nordiskt samarbete. Detta har resulterat i att vi på flera områden har överensstämmande lagregler i de nordiska länderna. Även med EES och i ett EG-perspektiv kan detta näta nordiska samarbete på lagstiftningsområdet fortsätta. Nordiska över- läggningar i olika lagstiftningsärenden pågår också fortlöpande på flera områden, t.ex. beträffande immaterialrätt och transporträtt samt när det gäller den samnordiska verkställighetslagstiftningen.

Även Sveriges medverkan i andra former av internationellt lagstiftnings- samarbete har fått en ökad betydelse. Det gäller inte bara samarbetet inom Europarådet utan även det arbete på att åstadkomma enhetlig lag- stiftning som sker inom olika organisationer inom FN-systemet, exempel-

vis IAEA (atomansvarighet), IMO (sjörätt), Uncitral (handelsrätt) och WIPO (immaterialrätt). Sådant samarbete sker vidare i stor omfattning inom andra mellanstatliga organisationer, såsom Haagkonferensen för internationell privaträtt, OECD (atomansvarighet m.m.) och Unidroit (civilrätt). En del av detta arbete är av betydelse också i EES-samman- hang.

Det internationella samarbete som nu har nämnts har framför allt avsett civilrättsliga frågor. Men också i fråga om straffrätten och processrätten har det internationella samarbetet varit intensivt under de senaste åren.

2 Anpassningar till EES-avtalet

2.1. Inledning

Inom justitiedepartementet har sedan flera år - även innan EES-förhand- lingarna påbörjades - pågått lagstiftningsarbete i syfte att inom vissa områden anpassa de svenska reglerna till vad som gäller inom EG. I det följande lämnas en redogörelse för detta arbete mot bakgrund särskilt av de krav som EES-avtalet ställer när det gäller lagstiftning på justitie- departementets verksamhetsområde. Det skall redan här sägas att det i det här sammanhanget inte läggs fram några förslag på detta område. I den mån lagstiftning inom justitiedepartementets ansvarsområde inte redan är anpassad till vad som skall gälla enligt EES-avtalet kommer sådana förslag att läggas fram i särskild ordning. I vilka hänseenden detta kommer att ske framgår av det följande.

I redogörelsen kommer också att beröras lagstiftningsarbete och annan verksamhet inom justitiedepartementets område som utan att ha direkt samband med EES-avtalet ändå kan sägas ha anknytning till detta eller till närmandet till EG i allmänhet.

2.2. Grundlagsf'rågor m.m.

Sedan juni 1991 arbetar en parlamentarisk kommitté, Grundlagsutred- ningen inför EG (Ju 1991:03), med att utreda behovet av grundlagsänd- ringar inför ett svenskt medlemskap i EG (dir. 1991124). Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under hösten 1992. Kommitténs ordförande. professom Olof Ruin, har nyligen i en promemoria, Folkomröstning om medlemskap i EG (Ds 1992:31), presenterat ett diskussionsunderlag för den offentliga debatt som för närvarande pågår om tidpunkt för och typ av folkomröstning i EG-frågan.

I en annan utredning (Ju 199218) övervägs frågor om EG och den svenska förvaltningen (regeringsbeslut 1992-01-23, dnr 92-287).

Vidare bör i det här sammanhanget nämnas att regeringen nyligen har tillkallat en parlamentariskt sammansatt kommitté (Ju 1992101) för att

Hänvisningar till S2-2

Prop. 1991/92: 170 Bilaga 2 J ustitie- departementet

utreda frågan om grundlagsskydd för bl.a. äganderätten samt närings- och yrkesfriheten. Enligt sina direktiv (dir. 19912119) skall kommittén också överväga frågor om den s.k. lagprövningsrätten och om vidgade möjlig- heter till domstolsprövning av normbeslut och förvaltningsbeslut, bl.a. mot bakgrund av ett eventuellt svenskt medlemskap i EG.

Slutligen skall här nämnas ett lagstiftningsärende på grundlagsområdet som visserligen är avslutat men som det i det här sammanhanget ändå finns anledning att något beröra. Under våren 1991 bedömdes EES- avtalet komma att innehålla en möjlighet för svenska domstolar att inhämta s.k. tolkningsbesked från en gemensam EES—domstol. På grund därav föreslog regeringen en ändring i regeringsformen som innebar att en ny paragraf skulle tas in i grundlagen (prop. 1990/91:65). Riksdagen antog förslaget som vilande (l990:91:KU22, rskr. 180). Sedan rege- ringen på hösten 1991 hos riksdagen anmält ändrade förutsättningar beträffande grundlagsändringen (därför att förhandlingarna om EES- avtalet gett vid handen att någon grundlagsändring inte längre behövdes) förkastade riksdagen grundlagsändringsförslaget (skr. 1991/92:58, KU13, rskr. 66).

2.3 Datalagsfrågor

År 1989 tillkallade dåvarande chefen för justitiedepartementet efter regeringens bemyndigande en särskild utredare (Ju l989:02) för att göra en översyn av datalagen från såväl saklig som lagteknisk synpunkt (dir. 1989:26). Utredningen, som har antagit namnet datalagsutredningen, har redovisat sitt hittillsvarande arbete i delbetänkandena (SOU 1990:61) Skärpt tillsyn - huvuddragen i en reformerad datalag, (SOU l99l:21) Personregistrering inom arbetslivs-, forsknings- och massmedieområdena och (SOU 1991:62) Vissa särskilda frågor beträffande integritetsskyddet på ADB-området. Det sist nämnda betänkandet överlämnades i oktober 1991 och i utredningen pågår nu arbete med att i en avslutande etapp utarbeta och redovisa ett förslag till en ny datalag. En fråga som därvid är aktuell är anpassning till ett eventuellt kommande EG-direktiv i ämnet (Proposal for a Council Directive, SYN 287). Det avslutande arbetet i utredningen sker under parlamentarisk medverkan och med sikte på att vara slutfört under år 1992.

2.4 Förvaltningsrätt

Den 1 juni 1988 trädde lagen (l988z205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut i kraft (prop. 1987/88:69, KU 38, rskr. 189, SFS l988z205). Genom lagen har regeringsrätten fått rätt att i vissa fall undanröja ett beslut i ett förvaltningsärende som rör tillämpningen av civilrättsliga normer eller ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. En förutsättning är att den rättstillämpning som ligger till grund för beslutet strider mot gällande rättsregler.

Prop. 1991/92: 170 Bilaga 2 J ustitie- departementet

I väntan på erfarenheter från tillämpningen har lagen gjorts tidsbegrän— sad. Den skulle ursprungligen tillämpas på beslut som meddelades under tiden den ljuni 1988 - den 31 december 199]. Riksdagen har emellertid förlängt lagens giltighetstid med ytterligare tre år i avvaktan på en slutlig utvärdering av dess tillämpning (prop. 1990/91:176, 1991/921KU12, rskr. 51, SFS l99lzl825). I den proposition som låg till grund för riksdagens beslut anfördes att det ännu var för tidigt att ta definitiv ställning till om lagen i dess nuvarande form skall permanentas. eftersom Europadomstolen ännu inte har prövat något klagomål över beslut som meddelats med stöd av lagen. Till detta kom, enligt vad som vidare anfördes, att det arbete som pågår inom regeringskansliet med en översyn av instansordningen i de ärendegrupper som lagen omfattar ännu inte var avslutat.

I det här sammanhanget skall också nämnas att en övergång till domstolsprövning kan konuna att aktualiseras i flera fall också därför att Sverige måste anpassa sig till krav som uppställs i vissa EG-direktiv.

Som redan har nämnts (under 2.2) är frågan om vidgade möjligheter till domstolsprövning av normbeslut och förvaltningsbeslut för närvarande föremål för utredning.

2.5 Fastighetsrätt

Sveriges närmande till EG föranleder en omfattande avreglering av utländska medborgares förvärv av fast egendom här i landet. Utgångs- punkten är det av EG:s ministerråd den 24 juni 1988 antagna s.k. kapitalliberaliseringsdirektivet (88/361/EEG). Direktivet är upptaget i bilaga Xll (punkt 1) till EES-avtalet. Departementspromemorian (Ds 1991276) med förslag, till lagändringar i ämnet har remissbehandlats och bereds för närvarande inomjustitiedepartementet.

2.6 Konsumenträtt

Konsumentskyddet är ett av de områden som direkt berörs av EES- avtalet. I artikel 72 i avtalet anges att bestämmelser om konsumentskydd finns i bilaga XIX till avtalet. Där upptas sammanlagt sju EG-direktiv (samt två avseende kompletteringar), varav tre (p. 3, 4 och 7) berör justitiedepartementets verksamhetsområde. Dessa tre direktiv gäller frågor om konsumentkrediter, hemförsäljning resp. s.k. paketresor m.m. En proposition om en ny konsument/(redning har nyligen överlämnats till riksdagen (prop. l99l/92:83). Reglerna i den föreslagna lagen är anpassade till EG:s regler på motsvarande område. dvs. till det tidigare nämnda EG-direktivet om konsumentkrediter som antogs av EG:s ministerråd den 22 december 1986 (87/102/EEG) och kompletterades den 22 februari 1990 (90/88/EEG). Den nya lagen föreslås träda i kraft den I oktober 1992. Till grund för propositionen ligger förslag i departe- mentspromemorian (Ds 1990184) Ny konsumentkreditlag.

Prop. 1991/92: 170 Bilaga 2 J ustitie— departementet

Även när det gäller anpassning av den svenska herrförsäljninga—lagen till EG:s regelverk har en proposition nyligen avlämnats till riksdagen (prop. 1991/92:167). Genom förslaget anpassas reglerna i hemförsäljningslagen till ett EG-direktiv om konsumentskydd vid avtal som ingås utanför en näringsidkares fasta försäljningsställe. Det direktivet antogs av EG:s rninsterråd den 20 december 1985 (85/577/EEG). De föreslagna lagänd- ringama, som grundar sig på förlag i departementspromemorian (Ds 1991:68) Den svenska hemförsäljningslagens anpassning till EG:s regelverk, skall enligt propositionen träda i kraft den 1 januari 1993.

Vidare förbereds i justitiedepartementet lagstiftning som motsvarar det EG-direktiv om konsumentskydd vid paketresor m.m. som antogs av EG:s ministerråd den 13 juni 1990 (90/314/EEG). Arbetet bedrivs med sikte på att lagstiftningen skall träda i kraft den 1 januari 1993.

2.7 Kontraktsrätt

En ny lag om handelsagentur trädde i kraft den 1 januari 1992 (prop. 1990/91:63, LU25, rskr. 220, SFS 1991:351). Lagen, som har till- kommit i nordiskt samarbete, överensstämmer med det EG-direktiv om handelsagenter som antogs av EG:s ministerråd den 18 december 1986 (86/653/EEG). Direktivet är upptaget i bilaga VII (punkt 30) till EES- avtalet. Lagen bygger på ett betänkande av kommissionslagskommitte'n (SOU l984z85).

2.8 Ersättningsrätt

En pradukmnsvarslag skall enligt beslut av riksdagen träda i kraft den 1januari 1993 (prop. 1990/91:197, 1991/921LU14. rskr. 78). Den nya lagen bygger på ett EG-direktiv om produktansvar som antogs av EG:s ministerråd den 25 juli 1985 (85/374/EEG) och som är upptaget i bilaga III till EES-avtalet. Bilagan innehåller särskilda bestämmelser om produktansvar för importörer. Dessa bestämmelser medför att den antagna lagen behöver ändras. I justitiedepartementet förbereds sådana ändringar och avsikten är att de skall träda i kraft samtidigt som EES- avtalet. Här kan tilläggas att förslag till den regelanpassning i övrigt som behövs på grund av detta direktiv nyligen har framlagts i ett regerings- förslag (näringsdepartementet) om produktansvar för skador orsakade av elektrisk ström (prop. 1991/92:135).

Inom justitiedepartementet har undersökts om några lagstiftnings- åtgärdcr behöver vidtas för att bringa den svenska trafikskadelagen i överensstämmelse med de EG-direktiv som finns på trafikskadeområdet. Dessa överväganden har redovisats i departementspromemorian (Ds l992z9) Den svenska trafikskadelagens anpassning till EG:s regelverk m.m., som för närvarande remissbehandlas. Förslagen i promemorian innebär bl.a. att de svenska reglerna i trafikskadelagen anpassas till tre EG-direktiv om motorfordonstörsäkring (med ändringar och tillägg) som

Prop. 1991/92: 170 Bilaga 2 Justitie- depanementet

är upptagna i bilaga IX (punkterna 8-10) till EES-avtalet. De direktiv som avses (första, andra resp. tredje motorfordonsförsäkringsdirektivet) antogs av EG:s ministerråd den 24 april 1972 (72/166/EEG), den 30 december 1983 (84/5/EEG) resp. den 14 maj 1990 (90/232/EEG). De i departementspromemorian föreslagna ändringarna i trafikskadelagen skall enligt förslaget träda i kraft den 1 januari 1993.

Inom försäkringsrätten i övrigt har sedan länge pågått ett omfattande nordiskt reformarbete. Till grund för detta arbete i Sverige ligger försäkringsrättskommitténs båda betänkanden (SOU 1986156) Person- försäkringslag och (SOU l989:88) Skadeförsäkringslag. Ett annat betänkande som bör nämnas i det här sammanhanget är försäkrings- utredningens betänkande (SOU 1991:89) Försäkringsrörelse i förändring. Såvitt avser sådan lagstiftning inom denna del av försäkringsrätten som hör till justitiedepartementets ansvarsområde finns i det regelverk som omfattas av EES-avtalet två EG-direktiv som måste beaktas, nämligen (vissa regler i) EG:s andra skadeförsäkringsdirektiv och EG:s andra livförsäkringsdirektiv. Dessa direktiv antogs av EG:s ministerråd den 22 juni 1988 (88/357/EEG) resp. den 8 november 1990 (90/619/EEG) och är upptagna i bilaga IX (p. 7 resp. 12) till EES-avtalet. Justitie- departementets förslag till anpassningar med hänsyn till dessa direktiv har redovisats i departementspromemorian (Ds 1992:28) EG-anpassning av svensk försäkringsavtalsrätt, som remissbehandlas för närvarande. Den i promemorian föreslagna lagstiftningen föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

2.9 Bolagsrätt och annan associationsrätt

Den aktiebolagsrättsliga lagstiftningen har tillkommit i nordiskt samarbete under åren 1973-1978. De nordiska lagarna har därefter ändrats vid olika tillfällen.

Som ett led i de europeiska integrationssträvandena har ändringar i aktiebolagslagen genomförts som innebär att det inte längre krävs svenskt medborgarskap för styrelseledamöter och andra funktionärer i aktiebolag. l linje härmed har ändringar gjorts även när det gäller kraven på bosättning i Sverige i fråga om styrelseledamöter m.fl. Motsvarande lagändringar har skett även när det gäller andra företagsformer. Lag- ändringama trädde i kraft den 1 januari 1991 (prop. 1989/90:160, 1990/91:LU11, rskr. 42, SFS 1990:1295-l304). I en departements- promemoria den 10 april 1992 har föreslagits bl.a. ytterligare lättnader i kraven på bosättning. Promemorian remissbehandlas för närvarande.

Under hösten 1990 tillsattes en kommitté - aktiebolagskommitte'n (Ju 1990:08) - som i samråd med motsvarande kommittéer i Finland och Norge skall se över aktiebolagslagen. Kommittén skall enligt direktiven (dir. 1990146) föreslå de lagändringar som erfordras med hänsyn till den pågående europeiska integrationen samt överväga frågor som rör aktiebolagets kapital och finansiella instrument, aktiebolagets organisation och aktieägarnas minoritetsskydd. Kommittén har i delbetänkandet (SOU

Prop. 1991/92: 170 Bilaga 2 J ustitie- departementet

l992:13) Bundna aktier föreslagit att aktiebolagslagens 17 kap., som medger att i bolagsordningen intas bl.a. utlänningsförbehåll, upphävs. Kommitténs förslag grundar sig på att man har bedömt att ett sådant förbehåll står i strid med Romfördragets diskrimineringsförbud.

På bolagsrättens område krävs med anledning av EES-avtalet anpass- ningar med hänsyn till tolv EG-rättsakter: en förordning och elva direktiv. Av dessa rör fyra direktiv redovisningsfrågor. Rättsakterna är upptagna i bilaga XXII till EES-avtalet, där det också anges att EFTA- statema medges visst anstånd med införlivandet av dessa rättsakter. För Sverige gäller sålunda att de skall ha införlivats i sin helhet senast två år efter det att EES—avtalet har trätt i kraft.

Aktiebolagskommittén behandlar frågor om en anpassning av den svenska aktiebolagslagstiftningen till EG:s regelverk med förtur. Kommittén planerar att under sommaren 1992 lämna ett delbetänkande som behandlar anpassningen av aktiebolagslagstiftningen till de nämnda EG-rättsaktema.

Genom tilläggsdirektiv nyligen har aktiebolagskommitténs uppdrag när det gäller anpassningar av svensk lagstiftning till EG:s regelverk begränsats något (dir. 1992zl8). Uppdraget i den delen - som gäller redovisningsfrågor - har i stället överförts till den kommitté (Ju 1991:O7) som gör en översyn av redovisningslagstiftningen (dir. l99l:7l). I samband med att den kommittén övertog uppdraget angavs att det var sannolikt att det behövde behandlas med förtur (dir. 1992119). Den särskilda frågan om en anpassning till EG:s regler om godkännande och auktorisation av revisorer har förts över till en av chefen för närings- departementet tillkallad utredning (N l992:05; dir. 199242).

2. 10 Immaterialrätt

EES-avtalet innehåller bestämmelser om immaterialrätt (i artikel 65.2, protokoll 28 och bilaga XVII). Till en början innebär avtalet att Sverige förpliktar sig att anta de rättsregler på detta område som är en följd av tillämpningen av vissa artiklar i Rom-fördraget. Det gäller främst frågan om s.k. konsumtion av bl.a. patent där Sverige får övergå från nationell konsumtion till en EES-vid konsumtion. Vidare förpliktar sig Sverige att överta reglerna i de EG-direktiv som gäller skydd för kretsmönster i halvledare, varumärken och datorprogram. När det gäller den konvention om gemenskapspatent som EG:s medlemsländer har utarbetat innebär EES-avtalet vissa åtaganden för Sveriges del. Vidare har Sverige genom EES-avtalet åtagit sig att inom viss tid ansluta sig till vissa centrala internationella överenskommelser på immaterialrättens område, av vilka Sverige redan har tillträtt samtliga utom en, nämligen 1989 års Madrid- protokoll om internationell registrering av varumärken. Inomjustitiedepartementet har utarbetats departementspromemorian (Ds l992:l3) Ändringar i de immaterialrättsliga lagarna med anledning av EES-avtalet m.m.. I promemorian, som för närvarande remissbehandlas, föreslås - med ett undantag - att de lagändringar som föranleds av

Prop. 1991/92: 170 Bilaga 2 Justitie- departementet

åtagandena i EES-avtalet skall genomföras med sikte på att ändringarna skall träda i kraft den 1 januari 1993. Undantaget gäller anslutningen till Madrid-protokollet, något som Sverige enligt avtalet har åtagit sig att göra före den 1 januari 1995. I promemorian förutskiekas att justitie- departementet återkommer med förslag i den frågan.

2.11 Processrätt och straffrätt

När det gäller rättegångsbalken är det två EG-direktiv som måste beaktas, nämligen det s.k. advokatdirektivet och det s.k. examensdirek- tivet. Dessa direktiv antogs av EG:s ministerråd den 22 mars 1977 (77/249/EEG) resp. den 21 december 1988 (89/48/EEG) och är upptagna i bilaga VII (p. 1 och 2) till EES-avtalet. Direktiven rör framför allt förutsättningarna för att uppträda som ombud inför domstol, villkoren för att bli svensk advokat och möjligheterna för utländska advokater från EES att vara verksamma i Sverige. En departementspromemoria med förslag till erforderliga lagändringar kommer att remitteras inom kort.

En ytterligare fråga som för närvarande övervägs inom justitiedeparte- mentet är om en av de rättsakter som är upptagna i EES-reglema om upphandling (bilaga XVI, p. 10) bör föranleda ändringar i lagen (]930:1 73) om beräkning av lagstadgad tid. Om så visar sig vara fallet, avser justitiedepartementet att återkomma med de förslag till lagstiftning som krävs.

I utrikesdepartementets bilaga (bilaga 1) redovisas vad förslaget till EES-lag innehåller beträffande bestämmelser om vittnes- och sakkunnig- förhör här i landet på begäran av EFTA-domstolen och om åtal här i landet mot den som är domare i EFTA-domstolen. I dessa bestämmelser görs hänvisningar till lagen (I946:8l8) om bevisupptagning åt vissa internationella organ resp. vissa bestämmelser i rättegångsbalken .

Vidare skall här nämnas 1988 års Luganokonvention om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område som har antagits av EG:s och EFTA:s medlemsländer. Luganokonventionen är parallell till och så gott som identisk med den mellan EG:s medlems- länder gällande Brysselkonventionen från år 1968. Brysselkonventionen är inte en del av EG-rätten som sådan och ingår heller inte i EES- avtalet. Den har dock sin grund i artikel 220 i Romfördraget som föreskriver att medlemsländerna skall förhandla med varandra på olika områden. En proposition med förslag om att Sverige skall tillträda Luganokonventionen ( prop. 1991/92:128 ) behandlas för närvarande i riksdagen. Propositionen innehåller också förslag till den lagstiftning som krävs.

I utrikesdepartementets bilaga omnämns att vissa ändringar krävs i brottsbalken . Vad det gäller är att göra det möjligt att här i landet bl.a. åtala vittnen som begår mened inför EFTA-domstolen. Inom justitie- departementet har en promemoria i ämnet upprättats. Promemorian remissbehandlas för närvarande. Enligt promemorieförslaget skall lagändringama träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

Prop. 1991/92: 170 Bilaga 2 Justitie- departementet

2.12 övrig lagstiftning i

En ytterligare fråga på justitiedepartementets område som aktualiseras av EES-avtalet är en anpassning av kreditupplysningslagen till bl.a. avtalets bestämmelser om förbud mot diskriminering på grund av nationalitet. Frågan har behandlats av kreditupplysningsutredningen (Ju 1991:06, dir. 1991269) i ett nyligen avgivet delbetänkande (SOU 1992222) EES- anpassning av kreditupplysningslagen. Utredningen föreslår ändringar i kreditupplysningslagen som gör att de svenska bestämmelserna bringas i överensstämmelse med vad som i relevanta avseenden föreskrivs i EES- avtalet (se SOU 1992:22 s. 30 ff). Beredningen av förslaget i justitie- departementet sker med sikte på att lagändringama skall träda i kraft den 1 januari 1993.

Också i sekretesslagen kan ändringar behöva göras med anledning av EES-avtalet. En undersökning av på vilka områden så är fallet pågår för närvarande inom regeringskansliet. När denna är klar har justitie- departementet för avsikt att lägga fram erforderliga förslag till ändringar i en departementspromemoria.

3 Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag och statsrådet Laurén har anfört.

J ustitie- departementet

Försvarsdepartementet Prop. 1991/92:170 Bilaga 3

Utdrag ur protokoll vrd regenngssammantrade den 27 maj 1992 Försvars departementet

Föredragande: statsrådet Anders Björck

Anmälan till proposition om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

1. Min bedömning

Det fordras, såvitt nu kan bedömas, ingen lagstiftning på räddningstjänstom- rådet med anledning av EES-avtalet. I flera avseenden förekommer inom fredsräddningstjänsten redan ett väl utvecklat samarbete med EG. Enligt min mening kommer de möjligheter som erbjuds genom avtalet till delta- gande i olika kommittéer och grupper att medföra praktiska fördelar för räddningstjänsten i Sverige och förenkla samarbetet i olika internationella organisationer där EG-kommissionen spelar en aktiv roll inte minst när det gäller olika forsknings- och utvecklingsinsatser.

Inom den civila beredskapen pågår en översyn av regelsystemet för att klarlägga vilka förändringar som behövs.

2. Bakgrund

Försvarsdepartcmentet har ett övergripande ansvar för totalförsvaret som består av en militär del och en civil del. Det militära försvaret omfattar i hu- vudsak försvarsmakten med dess försvarsgrenar och centrala myndigheter. Totalförsvarets civila del utgörs av ett stort antal funktioner inom olika sek- torer av samhället. Försvarsdepartcmentet ansvarar för civil ledning och samordning, befolkningsskydd och räddningstjänst, psykologiskt försvar, försörjning med industrivaror, kyrklig beredskap och kustbevakning. Ut- över detta ansvarar departementet för fredsräddningstjänsten.

Försvarsdepartcmentet har deltagit i arbetet med EES-avtalet när det gäl- ler den civila beredskapen och fredsräddningstjänsten. Vissa förändringar i nuvarande regelsystem för försörjningsberedskapens upprätthållande förut- ses f.n. komma att behövas. Det kan inte uteslutas att vissa av de hittills vid- tagna beredskapsåtgärderna kan visa sig obehövliga. En översyn av regelsys- temet för den civila beredskapen pågår därför i enlighet med ett uppdrag av regeringen till Överstyrelsen för civil beredskap. En rapport från överstyrel- sen skall föreligga senast den 15 september 1992 och kommer att läggas till grund för den fortsatta översynen.

Inom fredsräddningstjänsten behandlas frågor om befolkningsskydd som avser de förebyggande åtgärderna för att förhindra olyckor och för att be- gränsa skadan vid en olycka, inkl. frågor om säkerheten vid landtransport av farligt gods. Räddningstjänst avser de räddningsinsatscr som staten eller kommunerna skall svara för vid olyckshändelser och överhängande fara för olyckshändelser för att hindra eller begränsa skador på människor eller 1

Bilaga 3

egendom eller i miljön. Statens räddningsverk är central förvaltningsmyn- dighet för frågor inom befolkningsskyddet och räddningstjänsten. Andra myndigheter har också uppgifter inom området. Kustbevakningen svarar så- ledes för insatser till sjöss mot olja och andra skadliga ämnen som hotar den marina miljön. Räddningsverket skall samordna samhällets verksamhet inom området. Motsvarande frågor handläggs i allt väsentligt inom EG- kornmissionen av generaldirektoratet (DG XI) för miljö, kärnkraftssäkerhet och räddningstjänst (Civil Protection).

3. Rådets direktiv 82/501/EEG av den 24 juni 1982 om risker för storolyckor i vissa industriella verksamheter (EGT Nr. L 230, 5.8.1982 s. 1, i dess lydelse enligt

1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nzr L 302, 15.11.1985, s. 219) 387 L 0216: Rådets direktiv 87/216/EEG av den 28 mars 1987 (EGT n:r L 085, 28.3.1987, s. 36) — 388 L 0610: Rådets direktiv 88/610/EEG av den 24 november 1988 (EGT nzr L 336, 7.12.1988 s. 14).

Direktivet om risker för allvarliga olyckshändelser vid vissa industriella akti- viteter, det s.k. Sevesodirektivet, som finns intaget i bilaga 20 till EES-avta- let, ålägger de enskilda medlemsstaterna att införa regler som säkerställer att den som bedriver vissa industriella aktiviteter, som definieras som särskilt riskbetonade och som huvudsakligen berör kemikaliehantering, skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att förebygga allvarliga olyckshändelser och be- gränsa konsekvenserna för människor och miljön. Krav skall ställas på att han bevisar för de ansvariga myndigheterna att riskerna för allvarliga olycks- händelser har identifierats, att lämpliga säkerhetsåtgärder har vidtagits och att de anställda har fått information, utbildning och säkerhetsutrustning. Han skall vidare lämna myndigheterna en rad upplysningar. Upplysningarna skall gälla de ämnen och processer som används och planerade åtgärder för en eventuell olyckssituation. Myndigheterna skall kontrollera upplysning— arna och säkerställa att man vidtar de mest ändamålsenliga åtgärderna för att förebygga större olyckor. Myndigheterna är skyldiga att ta fram en bered- skapsplan för bruk utanför den industriella aktiviteten. De kringboende vid de riskbetonade verksamheterna skall på lämpligt sätt underrättas om säker- hetsåtgärderna och om den varning som ges vid en olycka. Inträffade olyckor skall anmälas till myndigheterna som skall anmäla dem till EG-kommissio- nen. Enligt direktivet skall kommissionen koordinera uppbyggnaden av en kunskapsbank om riskbetonade processer och ämnen. Enligt EES-avtalet skall dessa uppgifter utföras av EFTA:s övervakningsmyndighet (ESA) och den ständiga kommittén.

Frågor om säkerheten, om förebyggande åtgärder för att hindra och lindra allvarliga olyckor och insatser för att så långt möjligt begränsa konsekven- serna av olyckshändelser vid industriella aktiviteter behandlas i första hand i räddningstjänstlagen (1986:1102) , arbetsmiljölagen (1977:1160) och i lagen ( 1988:868 ) om brandfarliga och explosiva varor samt i miljöskyddslagen (19_69'.337) och lagen om kemiska produkter (1985z426).

Prop. 1991/92:170 Försvarsdepartementet

Bilaga 3

Räddningstjänstlagcn innehåller föreskrifter om hur samhällets rädd- ningstjänst skall organiseras och bedrivas. I lagen finns också bestämmelser om olycks- och skadeförebyggande åtgärder. Enligt räddningstjänstlagen skall vidare en ägare eller innehavare av en anläggning där verksamheten innebär fara för att en olyckshändelse skall orsaka allvarliga skador på män- niskor eller i miljön i skälig omfattning hålla eller bekosta beredskap med personal och egendom och i övrigt vidta erforderliga åtgärder för att hindra eller begränsa och avhjälpa skador vid inträffade olyckor.

I arbetsmiljölagen föreskrivs att arbetsmiljön skall vara tillfredsställande med hänsyn till arbetets natur och den sociala och tekniska utvecklingen i samhället. Arbetsmiljön skall anpassas till människans förutsättningar i fy- siskt och psykiskt avseende. Lagen innehåller olika bestämmelser som syftar till att ge betryggande skydd mot ohälsa eller olycksfall och anger bl.a. att betryggande skyddsåtgärder skall vidtas mot skada genom fall, ras, brand, explosion, elektrisk ström eller liknande.

Lagen om brandfarliga och explosiva varor gäller hantering och import av sådana varor. Lagens syfte är att hindra att varorna orsakar brand eller ex- plosion som inte är avsedd samt att förebygga och begränsa skador på liv, hälsa eller egendom genom brand eller explosion vid hantering av sådana varor.

Miljöskyddslagen omfattar fasta anläggningar och deras påverkan på den yttre miljön (dvs. vatten, luft, mark, växter och djur). Vid prövning tas upp frågor som rör normal drift, men även risker för tillfälliga utsläpp genom haverier och miljöolyckor omfattas av miljöskyddslagens bestämmelser. La- gen om kemiska produkter gäller hantering och import av kemiska ämnen och beredningar. Härvid innefattas också frågor som rör verkningar i sam- band med kemikalieolyckor. Vad gäller frågan om föreskrifter för den yttre miljön motsvarande Sevesodirektivet finns inte sådana föreskrifter men la- gen om kemiska produkter inrymmer möjligheten till motsvarande regler i dessa avseenden.

Statens räddningsverk har gett ut allmänna råd för tillämpningen av rädd- ningstjänstlagens krav på anläggningar där verksamheten innebär fara för att en olyckshändelse skall orsaka allvarliga skador på människor eller i miljön. Räddningstjänstlagens bestämmelser och de allmänna råden har ett vidare tillämpningsområde än EG-direktivet eftersom de gäller all slags verksam- het. Däremot innehåller de svenska reglerna inte sådana preciserade krav som EG-dircktivet föreskriver. I stället har det överlåtits till tillsynsmyndig- heterna att i enskilda fall kontrollera att erforderliga åtgärder vidtagits och att meddela de förelägganden och förbud som behövs.

Arbetarskyddsstyrelsen har med stöd av arbetarskyddslagstiftningen och lagen om kemiska produkter gett ut föreskrifter och allmänna råd för s.k. storolyckor. Dessa motsvarar EG-direktivets krav såvitt gäller arbetsmiljön. Den som hanterar eller importerar explosiva varor och den som yrkesmäs- sigt eller i störrc mängd hanterar brandfarliga varor skall ha tillstånd till det. I samband med tillständsgivningcn behandlas bl.a. risken för storolyckor.

Samarbete med IBG-kommissionen i frågor om de risker för allvarliga olyckshändelser i sådana industriella aktiviteter som behandlas i direktivet äger rum inom organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling

Prop. 1991/92:170 Försvarsdepartcmentet

Bilaga 3

(OECD) och FN:s ekonomiska kommission för Europa (UN ECE). Inom EG behandlas frågorna i en rådgivande kommitté. Direktivet är för närva- rande under översyn, och denna beräknas bli avslutad inom det närmaste året.

Denna översyn innebär bland annat att frågan om markanvändning och bebyggelseplanering också inkluderas. Detta rör sannolikt i Sverige även la- gar som plan- och bygglagen och naturresurslagen.

De krav som ställs i direktivet föranleder, såvitt nu kan bedömas, ingen ytterligare svensk lagstiftning.

4. Rådets resolution av den 26 juni 1978 om inrättande av ett aktionsprogram för kontroll och begränsning av förorening genom utsläpp av olja till sjöss (EGT Nr. C 162/1, 8.7.1978), kommissionsbeslut (80/686/EEG) den 25 juni 1980, den 25 mars 1985 och den 13 februari 1987 om bildandet av en rådgi- vande kommitté för kontroll och begränsning av förorening genom utsläpp av olja till sjöss (EGT Nr. L 188, 22.7.1980 s. 11, L 89, 25.3.1985 s. 64 och L 57, 13.2.1987 s. 57) samt rådets beslut (86/85/EEG) den 6 mars 1986 om inrättan- det av ett informationssystem för kontroll och begränsning av förorening ge- nom utsläpp av olja och andra skadliga ämnen till sjöss (EGT Nr. L 77, 6.3.1986 s. 33 och L 158, 16.6.1988 s. 32).

Rådsresolutionen om inrättande av ett aktionsprogram för kontroll och be- gränsning av förorening genom utsläpp av olja till sjöss avsåg preliminära studier för att identifiera luckor i existerande system för bekämpning av olje— utsläpp till sjöss och föreslå lämpliga åtgärder. Studierna skulle avse följande områden.

—— Datoriserade informationssystem för befintliga uppgifter eller uppgifter som borde samlas in om metoder för att ta hand om oljeutsläpp så att uppgifterna är tillgängliga vid utsläpp till följd av olyckshändelser.

- Tillgång för medlemsstaterna till ändamålsenliga uppgifter om tankfartyg som kan förorena farvattnen runt gemenskapen och medlemsstaternas kuster samt om off—shore anläggningar under medlemsstaternas j urisdik- tion.

- Behovet av åtgärder för att befrämja samverkan mellan och effektivite- ten av befintliga eller planerade insatsstyrkor i medlemsstaterna.

-— Förutsättningarna för gemenskapen att bidra till konstruktionen och ut- vecklingen av miljöskyddsfartyg försedda med utrustning för effektiva in- satser mot oljeutsläpp.

Behovet av ändringar och förbättringar av rättsregler om försäkring mot riskerna för oljeförorening till följd av olyckshändelser.

Ett förslag till forsknings— och utvecklingsprogram om kemiska och me- kaniska medel för bekämpning av förorening till följd av utsläpp av olja till sjöss, om oljans uppträdande och om dess effekter på marin flora och fauna.

Prop. 1991/92:170 Försvarsdepartcmentet

Bilaga 3

Kommissionsbeslutet om bildandet av en rådgivande kommitté om kon- troll och begränsning av förorening till följd av utsläpp av olja till sjöss inne- bär att ett rådgivande organ för kommissionen har bildats. Kommittén skall också möjliggöra insamlandet av information och erfarenheter från med- lemsländcrna och därmed underlätta samordning av åtgärder som vidtas el- ler planeras på nationell, internationell eller gemenskapsnivå. Kommitténs arbetsområde har sedermera utvidgats till att gälla inte enbart olja utan också andra skadliga ämnen.

Rådsbeslutet om inrättande av ett infomationssystem för gemenskapen för kontroll och begränsning av förorening till följd av utsläpp av olja och andra skadliga ämnen till sjöss innebär att uppgifter skall vara tillgängliga för de ansvariga myndigheterna i medlemsländerna vid större utsläpp. Infor- mationssystemet skall innehålla listor och kortfattade beskrivningar av na- tionella och gemensamma planer för insatser mot oljeutsläpp samt förteck- ningar över de ansvariga myndigheterna. Förteckningar skall finnas över till- gängliga resurser för bekämpning av förorening genom olja av havet. De skall innehålla redovisningar för oljans egenskaper och uppträdande, be- kämpningsmetodik och omhändertagande av uppsamlad vattenbemängd olja. Successivt skall en förteckning över resurser för insatser vid utsläpp av andra skadliga ämnen än olja upprättas. Mot bakgrund av erhållen erfaren— het skall kommissionen successivt samla information om enstaka eller grup- per av andra skadliga ämnen än olja samt dessas egenskaper och uppträ- dande. Medlemsstaterna skall förse kommissionen med underlag för infor- mationssystemet och uppdatera sitt underlag årligen.

Samarbete med EG-kommissionen i frågor om förorening av havet genom utsläpp av olja och andra skadliga ämnen till följd av olyckshändelser äger rum inom ramen för överenskommelsen den 13 september 1983 om samar- bete vid bekämpning av förorening av Nordsjön genom olja och andra skad- liga ämnen (Bonnöverenskommelsen). Inom kommissionen har, förutom en rådgivande grupp, bildats en s.k. task force med ett center för biståndsinsat- scr vid utsläpp av olja och andra skadliga ämnen. Ett mera direkt samarbete med gemenskapen i framtiden får ses som värdefullt. Ett utvidgat samarbete på området till följd av EES-avtalet föranleder inte någon lagstiftningsåt— gärd.

5. Rådets resolutioner (87/C 176/01 och 89/C 44/03) av den 25 juni 1987 resp. 13 februari 1989 om införande av samarbete inom gemenskapen i fråga om räddningstjänst (Civil Protection), om ny utveckling inom samarbetet inom gemenskapen ifråga om räddningstjänst (OJ Nr. C 176, 25.6.1987 s. 1 och C 44, 13.2.1989 s. 3) och om bistånd mellan medlemsstater i händelse av en naturkatastrof eller en teknologisk katastrof (EGT Nr. C 198/1, 8.7.1991) samt rådets beslut av den 29juli 1991 om införandet av ett gemensamt larm- nummer (EGT Nr. L 217/31, 6.8.1991).

I rådsresolutionerna beslutas om en rad åtgärder enligt följande. En vägled- ning om räddningstjänsten inom gemenskapen skall upprättas och uppdate- ras regelbundet av en expertkommitté. I denna skall finnas en lista med kon-

Prop. 1991/92:170 Försvarsdepartementet

Bilaga 3

taktpersoner. Regelbundna möten skall hållas mellan personer från med- lemsländerna med ansvar inom räddningstjänsten. Utbytestjänstgöring, sär- skilt i samband med övningar, skall uppmuntras för personer med ansvar inom räddningstjänsten. Ansträngningar skall göras för att utnyttja befint- liga datoriserade informationssystem inom räddningstjänsten effektivare och uppmuntra utbyte av information om organisationer och resurser som är tillgängliga för insatser vid katastrofer. Datasystemen skall samordnas och bättre utbyte av information uppmuntras. En flerspråkig ordlista med rädd- ningstjänstuttryck tas fram. Ett gemensamt larmtelefonnummer för rädd- ningstjänsten inom gemenskapen (nummer 112) skall införas senast den 31 december 1996. Resolutionen om bistånd vid katastrofer etablerar ett aktivt samarbete på området mellan medlemsstaterna i olyckssituationer.

Samarbetet inom räddningstjänsten befinner sig fortfarande i ett inle- dande skede och direktiv har inte antagits. Den mest konkreta frågan är infö- randet av det gemensamma larmtelefonnumret, vilket bör ses som en ange- lägen fråga för allmänheten. Samarbetet på områdct utvecklas emellertid successivt. Till övningsverksamheten mellan länderna har även företrädare för svensk räddningstjänst inbjudits. Erfarenheterna är positiva. Deltagande i det löpande samarbetet inom gemenskapen i framtiden får också ses som värdefullt för den svenska räddningstj änsten och den inte obetydliga industri som är verksam på området. Ett utvidgat samarbete på området till följd av EES-avtalet föranleder inte någon lagstiftningsåtgärd.

6. Rådets förordning av den 20 februari 1987 resp. den 29 maj 1989 (EEG Nr. 3529/86 med tillägg EEG Nr. 1614/89) om skydd av gemenskapens skogar mot brand (EGT Nr. L 326, 17.11.1986 och L 165, 29.5.1989) och kommissionens verkställighetsföreskrifter av den 10 juni 1987 (L 53, 20.2.1987 och L 161, 10.6.1987).

Rådsföreskriften om skydd av gemenskapens skogar mot brand innebär att ett system etableras för ändamålet. Detta innehåller olika förebyggande åt- gärder, informationsutbyte och bidragsgivning från gemenskapen. En kom- mitté har etablerats för rådgivning till kommissionen. Krav på lagstiftnings- åtgärder kan inte anses följa av föreskrifterna.

7. Rådets direktiv av den 21 december 1989 (89/684/EEG) om yrkesutbildning av vissa förare av fordon som transporterar farligt gods (EGT Nr. L 398, 21.12.1989 s. 33).

Direktivet, som finns intaget i bilaga 13 till EES-avtalet, följer de bestäm- melser om förarutbildning som antagits inom ramen för den europeiska överenskommelsen den 30 september 1957 om internationell transport av farligt gods på väg (ADR) enligt den lydelse bestämmelserna kommer att ha fr.o.m. den 1 januari 1993. Direktivet ställer krav på särskild utbildning av förare av tanktransporter och transporter med styckegods. För förare av tanktransporter och transporter av explosiva varor krävs utbildningsintyg från och med den 1 januari 1992. För förare av övriga transporter med farligt

Prop. 1991/92:170 Försvarsdepartcmentet

Bilaga 3

gods krävs utbildningsintyg från och med den 1 januari 1995 . Kraven på sär- skild utbildning gäller enligt direktivet även för inrikes transporter inom ge- menskapen. En särskild rådgivande grupp har inrättats inom gemenskapen för frågor om transport av farligt gods.

Ett fortlöpande samarbete om frågor om transport av farligt gods sker inom ADR. EG-kommissionen delar i detta arbete. De svenska reglerna, som överensstämmer med ADst bestämmelser, har utfärdats genom före- skrifter av Statens räddningsverk. Deltagande i EG:s löpande samarbete i dessa frågor i framtiden får anses värdefullt. Lagstiftningsåtgärder fordras inte för att uppfylla direktivets krav. Det räcker med att nya föreskrifter ut- färdas av räddningsverket.

8. Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om den civila beredskapen och freds- räddningstjänsten samt det framtida samarbetet med EG inom EES- avtalet.

Z Riksdagen 1991/92. Isa/nl. Nr [70. Bil. 2—4

Prop. 1991/922170 Försvarsdepartcmentet

Bilaga 4

Socialdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 maj 1992

Föredragande: statsrådet B. Westerberg

Anmälan till proposition om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Till socialdepartementets verksamhetsområde hör de flesta delarna av socialförsäkringen samt ekonomiskt stöd till bamfamiljer. Härtill kommer barnomsorg, hälso- och sjukvård, äldreomsorg och omsorger om handikappade samt socialt behandlingsarbete och alkohol- och narko-

tikafrågor. EES-avtalet berör socialförsäkringen och det ekonomiska stödet till

barnfamiljer genom att avtalet utsträcker EG:s samordningssystem för social trygghet For personer som flyttar inom gemenskapen till att gälla inom det samlade EES—området.

Hälso- och sjukvården berörs genom att EG-lagstiftningen på läke- medelsområdet ingår i EES-avtalet liksom EG:s regelsystem för ömse- sidigt godkännande av behörighetsbevis som utgör förutsättning för att utöva yrkesverksamhet för olika personalgrupper inom hälso- och sjuk- vården.

Härtill omfattar avtalet regler om tobak, medicintekniska produkter och kosmetika.

Slutligen berörs delar av alkoholpolitiken av EES-avtalet.

Mitt förslag: EG:s regelsystem för samordning av systemen för social trygghet utsträcks genom EES-avtalet till att gälla inom hela EES-området. Den huvudsakliga regelmassan bör inkorporeras genom en särskild lag. Förslag till en sådan lag läggs fram som bilaga 4.1. Det ankommer senare på regeringen att besluta förord- ningsföreskrifter om vissa delar av regelverket och på riksförsäk- ringsverket och arbetsmarknadsstyrelsen att besluta ytterligare föreskrifter.

Bilaga 4

EES-avtalet omfattar området social trygghet genom att avtalets del III kapitel 1 upptar bestämmelser i artikel 29 som i sak motsvarar artikel 51 i Romfördraget. Enligt artikel 29 skall de fördragsslutande parterna, för att genomföra den fria rörlighet som skall gälla enligt artikel 28 i avtalet för anställda och egna företagare och för deras familjemedlemmar, se till följande. Alla perioder som beaktas enligt de olika EES-ländemas lagstiftningar om social trygghet skall läggas samman om så behövs för att få eller behålla rätten till en fömiån eller för att beräkna storleken på en förmån. Parterna skall även se till att förmåner betalas till personer som är bosatta inom EES. Artikeln hänvisar i övrigt till de närmare bestämmelser som anges i bilaga VI till avtalet.

I bilaga VI anges den sekundärlagstiftning som gäller inom EG på den sociala trygghetens område och som i första hand utgörs av förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen. I bilagan refereras till förordning nr 1408/71 i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 2001/83 samt till de åtta rättsakter genom vilka förordning nr 1408/71 har ändrats under tiden fram till den 1 augusti 1991. I det följande avses med förordning nr 1408/71 det samlade grundläggande regelsystem som gäller inom området social trygghet efter dessa ändringar. Bilagan innehåller även omfattande an— passningar av EG-reglerna som varit nödvändiga för deras tillämpning inom EES. Anpassningama är föranledda av de särdrag som återfinns i de enskilda EFTA-ländernas lagstiftningar om social trygghet. Anpass- ningama har således samma karaktär som de ändringar i förordning nr 1408/71 som inom EG tidigare beslutats i samband med upptagandet av nya medlemmar i gemenskapen. De senaste exemplen på sådana sakliga anpassningar återfinns i akten för Spaniens och Portugals anslutning.

Det andra blocket av rättsakter som upptagits i bilaga VI utgörs av för- ordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning nr 1408/71. I bilagan hänvisas till förordning (EEG) nr 574/72 i dess lydelse enligt den under 2.2.1 nänmda förordningen (EEG) nr 2001/83 och till de nio ändringar som fram till den 1 augusti 1991 gjorts i regelverket. I det följande avses med förordning nr 574/72 detta samlade regelverk om tillämpning av förordning nr 1408/71. Även vad avser förordning nr 574/72 innehåller bilaga VI till EES- avtalet omfattande anpassningar och tillägg föranledda av den särskilda situationen i de enskilda EFTA-stater- na.

Bilaga 4

Under rubriken Rättsakter som .de avtalsslutandc parterna skall ta veder- börlig hänsyn till följer därefter i bilaga VI till EES-avtalet en referens till olika beslut av Administrativa kommissionen för social trygghet för migrerande arbetare om tillämpningen eller tolkningen av förordning nr 1408/71 och förordning nr 574/72. Denna kommission, som i det följan- de kallas Administrativa kommissionen, har enligt artikel 81 i förord- ning nr 1408/71 bl.a. i uppgift att ha hand om samtliga administrativa frågor och tolkningsfrågor rörande de två förordningarna om social trygghet. Även vad avser dessa beslut har vissa anpassningar gjorts i bilaga VI för att ta hänsyn till situationen i EFTA—ländema.

I ett särskilt avsnitt under rubriken Rättsakter som de avtalsslutande parterna skall beakta följer i bilaga VI till EES—avtalet fem rekommenda- tioner från Administrativa kommissionen. Därefter följer de förklaringar som avgetts av medlemsstaternas regeringar om vilken nationell lagstift- ning som i varje stat enligt resp. regering skall anses ligga inom tillämp- ningsområdet för förordning nr 1408/71.

Bilaga VI till EES—avtalet innehåller förutom vad som angetts under 2.2.1-2.2.4 vissa särskilda anpassningar som föranleds av den särskilda legala och institutionella ramen i EES. I inledningen görs en allmän hän- visning till protokoll 1 till EES—avtalet. Därefter följer bl.a. en generell regel om att bestämmelser i bilagans rättsakter om rättigheter och skyl- digheter som åligger Administrativa kommissionen eller dess revisions— kommitté vid tillämpningen av EES-avtalet skall åligga Gemensamma EES-kommittén enligt del VII i avtalet. Sist i bilaga VI till EES-avtalet föreskrivs att varje EFTA-stat har rätt att med en rådgivare (observatör) närvara vid Administrativa kommissionens och dess revisionskommittés möten.

2.3. EG— och EES-rättens innehåll på området social trygghet

Hänvisningar till S2-3

  • Prop. 1991/92:170: Avsnitt 2.3.6

Redan år 1958 utfärdade ministerrådet en förordning om social trygghet för migrerande arbetare (förordning nr 3). Till denna anslöt en särskild tillämpningsförordning (förordning nr 4). Under åren därefter beslutades ett flertal tillägg till förordning nr 3, bl.a. i syfte att ge regler för sä- songs- och gränsarbetare samt sjömän. Efter en omfattande revision ersattes 1958 års förordningar år 1971 och 1972 av de nu gällande.

Bilaga 4

De nu gällande reglerna återfinns i förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföre- tagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen. Denna förordning, som trädde i kraft i oktober 1972, är omedelbart" bindande för medlemsstaterna och tillämpas direkt enligt sin ordalydelse. Någon kompletterande lagstiftning i varje medlemsstat krävs alltså inte. Till förordning nr 1408/71 har utfärdats en särskild förordning (EEG) nr 574/72 med regler till genomförande av huvudförordningen.

Även förordning nr 1408/71 har som redan nämnts under 2. 2. 1 genomgått åtskilliga revisioner under årens lopp. En väsentlig utvidg— ning av förordningens tillämpningsområde beslutades år 1981, då den med verkan fr.o.m. den 1 juli 1982 utsträcktes till att gälla även själv- ständigt förvärvsverksamma personer (egenföretagare) och deras familje- medlemmar.

En kontinuerlig utveckling av förordningamas tolkning har även skett och sker fortlöpande genom talrika avgöranden av EG-domstolen.

Förordning nr 1408/71 gäller för anställda och egenföretagare som är eller har varit omfattade av lagstiftningen i en eller flera EG-stater och är medborgare i en av dessa stater eller som är statslösa eller flyktingar och bosatta i en medlemsstat. Förordningen gäller också för familjemed- lemmar och efterlevande till den angivna personkretsen.

Förordningen gäller enbart medlemsstaternas område. För personer som är bosatta utanför EG-området har den alltså inte tillämpning.

De fömrånsslag som omfattas av förordningen är i huvudsak socialför- säkringsförmåner och s.k. familjeförmåner.

Reglerna i förordning nr 1408/71 vilar på fyra bakomliggande prin— ciper. Dessa är:

1. Likabehandlingsprincipen. Enligt denna har personer från ett EG- land som är bosatta inom en annan medlemsstats område och som om- fattas av förordningen samma rättigheter och skyldigheter i fråga om socialförsäkringsförmåner som den statens egna medborgare. Detta be- tyder att villkor i en stats lagstiftning om krav på medborgarskap inte kan göras gällande gentemot personer som omfattas av förordningen. Denna regel är undantagslös, och det får inte uppställas några krav på viss tids vistelse i landet innan rätt till förmån inträder.

2. Sammanläggningsprincipen.Denna princip syftar till att anställda och egenföretagare som flyttar till eller får arbete i en annan medlems- stat inte på grund härav skall gå miste om de rättigheter som de tidigare intjänat. Sammanläggningsprincipen innebär att om ett lands lagstift- ning upptar bestämmelser som kräver t.ex. viss tids försäkring, arbete eller bosättning för rätt till sociala förmåner det vid tillämpningen av sådan lagstiftning tas i beaktande tid för försäkring, arbete eller bosätt- ning i en annan medlemsstat. Sådana perioder i annat land skall alltså medräknas som om de hade ägt rum i det förstnämnda landet. Detta är en genomgående princip för de förmånsslag som omfattas av förord- ningen. Principen är av betydelse i situationer där det krävs t.ex. viss tids bo- sättning, vissa år med pensionsgrundande inkomst eller att viss annan

Bilaga 4

kvalifikationstid har fullgjorts för att en förmån över huvud taget skall utges. I dessa situationer kan bosättnings- resp. försäkringstid i annat land tas i beaktande vid prövningen av om kravet är uppfyllt.

3. Exportabilitetsprincipen. Enligt artikel 10i förordningen gäller den- na princip i fråga om kontantförmåner vid invaliditet eller ålderdom eller till efterlevande, ersättning i anledning av olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomar samt förmåner vid dödsfall som någon förvärvat. Prin— cipen innebär att socialförsäkringsförmåner skall kunna utbetalas oavsett var inom EG-området som den berättigade är bosatt. Kontantförmåner som någon förvärvat i en medlemsstat skall alltså kunna exporteras inom EG och således utbetalas även om den berättigade bor i eller flyttar till ett annat medlemsland.

4. Prorataremporis—principen. Denna princip, som gäller enbart på pensionsområdet, avser beräkningen av pension i fall då pensionstagaren till följd av arbete eller bosättning i flera länder har förvärvat rätt till pension i mer än ett medlemsland. Grundprincipen är här att pensions- tagaren har rätt till en proportionellt beräknad pension från vart och ett av de länder som han intjänat pensionsrätt i.

Enligt artikel 2 i förordning nr 1408/71 gäller förordningen anställda och egenföretagare som är eller har varit omfattade av lagstiftningen i en eller flera medlemsstater och som är medborgare i en medlemsstat eller är statslösa eller flyktingar bosatta inom en medlemsstats territo- rium. Familjemedlemmar till den angivna personkretsen omfattas också av förordningen. Även efterlevande täcks enligt särskilda regler av för- ordningen. I fråga om efterlevande gäller förordningen även om den anställde eller egenföretagaren inte var medborgare i en EG-stat, under förutsättning att den avlidne hade omfattats av lagstiftningen i en eller flera medlemsstater och den efterlevande själv är medborgare i en sådan stat eller är statslös eller flykting och bosatt inom en medlemsstats terri- torium.

Den skyddade personkretsen blev, som nämnts ovan, med verkan fr.o.m. den 1 juli l982 utvidgad till att omfatta egenföretagare och deras familjemedlemmar. Såvida inte särskilt undantag gjorts är egenföre- tagare från denna tidpunkt likställda med arbetstagare.

Med anställd resp. egenföretagare förstås enligt en särskild definition i artikel 1 a en person som är försäkrad, obligatoriskt eller genom en frivillig fortsättningsförsäkring, mot en eller flera av de risker som täcks av grenarna i ett system för social trygghet för anställda eller egenföre— tagare. Enligt samma definition omfattas i uttrycket även personer som är obligatoriskt försäkrade mot en eller flera av de risker som täcks av de grenar av social trygghet som behandlas i förordningen enligt ett system för social trygghet för samtliga invånare eller för hela den för- värvsarbetande befolkningen. En förutsättning är att personen kan identi- fieras som anställd eller egenföretagare genom det sätt på vilket syste— met administreras eller finansieras eller, om dessa kriterier inte uppfylls,

Bilaga 4

är försäkrad mot någon annan risk som anges i bilaga 1 till förordningen enligt ett system för anställda eller egenföretagare antingen obligatoriskt eller genom frivillig fortsättningsförsäkring. Även frivilligt försäkrade omfattas under förutsättning att vissa villkor" ar uppfyllda.

I anledning av EES-avtalet har i bilaga 1 till förordningen lagts till en särskild regel för Sverige. Enligt denna skall varje person som är an- ställd eller egenföretagare i den mening som avses i lagen ( 1976:380 ) om arbetsskadeförsäkring anses vara anställd eller egenföretagare i den mening som avses i artikel 1 a ii.

I EG-domstolens praxis har slagits fast att det inte krävs faktisk för- säkring för att förordningen skall vara tillämplig. Enligt domstolen är det tillräckligt att en person uppfyller de materiella förutsättningarna enligt den tillämpliga lagen och att det alltså inte är nödvändigt att åt- gärder vidtagits för en faktisk anslutning till socialförsäkringssystemet.

Enligt en uttrycklig föreskrift gäller förordningen statligt anställda och personer som enligt den tillämpliga lagstiftningen behandlas som sådana, om de omfattas eller har omfattats av en medlemsstats lagstiftning på vilken förordningen tillämpas.

En anställd eller egenföretagare som blir arbetslös är också därefter omfattad av förordningen. Detsamma gäller den som inte längre kan förvärvsarbeta på grund av sjukdom eller arbetsskada.

En anställd eller egenföretagare som övergår till att uppbära ålders- eller invalidpension har också ett fortsatt skydd enligt förordningens reg- ler. Detta är fallet även om han inte längre var förvärvsaktiv vid över- gången till pension.

En person som inte längre är medborgare i en EG-stat har också där- efter, enligt EG-domstolens praxis, rätt att erhålla förmåner som grundar sig på försäkring eller bosättning vilka fullgjorts under tid då han var medborgare i en sådan stat. -

Avgörande för skyddet enligt förordningen är att en anställd eller egenföretagare omfattas eller har omfattats av lagstiftningen om social trygghet i en eller flera medlemsstater. Det väsentliga är alltså tillhörig- heten till ett försäkringssystem i ett sådant land. Däremot är det utan betydelse i vilket land som förvärvsarbetet utövas.

Förordningen är i princip tillämplig också i fall då den anställde eller egenföretagaren aldrig har lämnat sitt hemland och sålunda har omfattats av lagstiftningen i bara en medlemsstat. Om en sådan person flyttar till en annan medlemsstat blir förordningen tillämplig, och detta gäller även om flyttningen sker av annan orsak än förvärVSarbete. Även familjemed- lemmar till en person, som aldrig lämnat sitt hemland men som är an— ställd eller egenföretagare och medborgare i en EG-stat, täcks av förord- ningen om de själva flyttar till annat EG-land. Detta gäller även beträf- fande ett barn som uppbär barnpension och som flyttar från hemlandet till annat medlemsland. Också i fall då en person som täcks av förord- ningen eller en familjemedlem till denne enbart tillfälligt vistas i annat EG—land blir förordningens regler i vissa hänseenden tillämpliga. Detta gäller även om uppehållet i det andra landet inte är föranlett av förvärvs- arbete utan beror på t.ex. semesterresa.

Bilaga 4

Familjemedlemmar och efterlevande har inte någon självständig rätt på grundval av förordningen utan den rätt de har tar i princip enbart sikte på förmåner vartill de enligt den nationella lagstiftningen kan härleda sin rätt från en anställd eller egenföretagare, dvs. sådana förmåner som kan utges till dem i deras egenskap av familjemedlemmar och efterlevande. Det finns dock ett avgörande av EG-domstolen som skulle kunna tolkas också i annan riktning. I fråga om förmåner vid sjukdom och moderskap finns bestämmelser som ger familjemedlemmar en mer självständig rätt.

Med familjemedlem förstås enligt artikel 1 f, med undantag för vissa sjukvårdsförmåner, en person som definieras eller erkänns som familje- medlem eller som betecknas som medlem av hushållet enligt den lag- stiftning enligt vilken förmåner utges. Om denna lagstiftning som familjemedlem betraktar endast en person som är samboende med den anställde eller egenföretagaren, skall villkoret emellertid anses vara uppfyllt om personen för sin försörjning huvudsakligen är ekonomiskt beroende av den anställde eller egenföretagaren. Genom EES-avtalet har bilaga 1 aVSnitt II till förordningen kompletterats med en bestämmelse om att med familjemedlem avses för svenskt vidkommande make eller barn under 18 års ålder.

Liksom beträffande begreppet familjemedlem skall uttrycket efter- levande definieras i de nationella lagstiftningarna. Även här gäller dock att, om den nationella lagstiftningen som efterlevande betraktar endast en person som var samboende med den avlidne, detta villkor skall anses

vara uppfyllt om personen för sin försörjning huvudsakligen var ekono- miskt beroende av den avlidne.

Enligt nuvarande reglering är det således vissa personkategorier som inte självständigt eller inte alls omfattas av förordningen trots att de kan vara medborgare i och bosatta inom ett EG-land. Detta gäller t.ex. studerande, hemarbetande och andra icke förvärvsverksamma. Frågan om en utvidgning av förordningens tillämpningsområde till att omfatta en vidare personkrets har emellertid diskuterats inorn EG och har resulterat i att det den 20 februari 1992 har offentliggjorts ett förslag till ändringar i förordningarna nr 1408/71 och nr 574/72 (92/C46/01). Enligt detta förslag skall tillämpningsområdet för förordning nr 1408/71 utvidgas till att avse även studerande samt alla andra personer som är eller varit omfattade av en medlemsstats lagstiftning om social trygghet.

I artikel 3 upptas likabehandlingsprincipen. Som nämnts under 2.3.1. kan i fråga om personer som omfattas av förordningen inte upprätthållas några regler om särbehandling på grund av medborgarskap, t.ex. om viss tids försäkring eller bosättning innan rätt till förmåner uppkommer. Inte bara direkt utan även mer indirekt dis-kriminering förhindras av bestämmelsen. I praxis har fastslagits att det inte kan hävdas villkor i nationell lagstiftning med avseende på ett barns medborgarskap för att rätt skall föreligga till förmåner till en förälder på grundval av bamföre- komst.

Bilaga 4

Enligt en särskild bestämmelse skall regler i socialförsäkringskonven- tioner, som alltjämt gäller, avse alla personer som omfattas av förord- ningen, om inte annat upptagits i regler i bilaga 3 till förordningen. I anledning av EES-avtalet har för Sveriges del angetts vissa sådana kon- ventionsbestämmelser i bilaga 3 till förordningen.

Förordningen är enligt artikel 4 tillämplig på all lagstiftning om social trygghet som avser — förmåner vid sjukdom och moderskap förmåner vid invaliditet, även sådana som är avsedda att bevara eller förbättra förvärvsförmågan

-— förmåner vid ålderdom

— förmåner till efterlevande

förmåner i anledning av olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar

dödsfallsersättningar förmåner vid arbetslöshet

— familjeförmåner.

Med lagstiftning förstås enligt artikel 1 j nuvarande eller kommande lagar och andra författningar om de grenar av och system för social trygghet som täcks av artikel 4.1 och 4.2 samt alla andra beslut om åt- gärder för att genomföra sådana grenar och system. Enligt ett avgörande av EEG-domstolen innefattar begreppet lagstiftning i EG-rättsligt sam- manhang också nationell lagstiftning som tidigare har varit i kraft men som senare upphävts.

Med begreppen förmåner och pensioner avses enligt artikel 1 t alla förmåner och pensioner, inbegripet alla däri ingående delar som be- kostas av allmänna medel, samt alla indexhöjningar och tilläggs- betalningar i den mån annat inte särskilt föreskrivs.

Uttrycket familjefönnåner innefattar enligt artikel 1 u alla vård- eller kontantförmåner som är avsedda att täcka en familjs utgifter enligt lag- stiftningen om sådana förmåner, utom särskilda bidrag vid barns födelse angivna i bilaga 2 till förordningen. Någon sådan förmån har i samband med EES-avtalet inte upptagits i bilagan för Sveriges del.

Enligt artikel 5 är medlemsstaterna skyldiga att i förklaringar, som skall offentliggöras, ange den lagstiftning och de system som avses i artikel 4. Om en lagstiftning upptagits i en sådan förklaring utgör det bevis på att en förmån enligt den lagen är en socialförsäkringsförmån. Att en förmån enligt en viss lagstiftning inte deklarerats på detta sätt är inte avgörande för att den faller utanför socialförsäkringen.

Förordningen är tillämplig på alla allmänna och särskilda system för social trygghet, oavsett om de bygger på avgiftsplikt eller inte. Förord- ningen gäller inte social eller medicinsk hjälp och inte heller särskilda system för statligt anställda och personer som behandlas som sådana.

I huvudsak gäller förordningen således bl.a. socialförsäkringsfönnåner men inte insatser för ofentlig social eller hälsomässig omsorg. Detta innebär inte att fömiåner av det senare slaget helt faller utanför det EG-

Bilaga 4

rättsliga området. De kan i stället vara att hänföra till tillämpningsom— rådet för förordning (EEG) nr 1612/68 om arbetskraftens fria rörlighet. Enligt denna senare förordning, som behandlas i bilaga 10 (kulturdepar- tementet) måste såvitt gäller de förmåner som berörs av den — full likabehandling upprätthållas beträffande alla som är bosatta inom en medlemsstats territorium, oberoende av medborgarskap. Däremot före- ligger enligt förordning nr 1612/68 inte någon rätt till export av de med den förordningen avsedda förmånerna.

Gränsdragningen mellan social trygghet och socialt bistånd och där- med mellan tillämpningsområdena för förordning nr 1408/71 och förord- ning nr 1612/68 är inte helt enkel och har också i praktiken gett upphov till problem och till åtskilliga mål i EG-domstolen. Domstolen har i några fall funnit att vissa förmåner enligt olika länders nationella lag- stiftning samtidigt kan rymmas inom både kategorin social trygghet och kategorin socialt bistånd, med hänsyn till de personer för vilka lagstift- ningen är tillämplig, lagstiftningens syfte och sättet på vilket den tilläm- pas. Domstolen har slagit fast att det karakteristiska särdraget för lag- stiftning om socialt bistånd är att bedömningen av rätten till förmånen sker från fall till fall efter individuella behov utan några villkor om tidigare sysselsättning, medlemskap eller avgiftsbetalning. Social trygg- het är det däremot när rätten till förmånen beror på att de villkor som gällande lagstiftning ställer är uppfyllda. Förmånemas klassificering enligt den nationella lagstiftningen är enligt domstolen utan betydelse. För att en förmån skall anses vara en del av systemet för social trygghet måste den dock täcka någon av de risker som anges i artikel 4, som upptar en uttömmande definition härav.

Mot bakgrund bl.a. av EG—domstolens avgöranden har en ändring i förordning nr 1408/71 beslutats den 30 april 1992. Ändringen har ännu inte trätt i kraft och omfattas inte av EES-avtalet i dess nuvarande form. Genom ändringen görs bl.a. ett tillägg till artikel 4 som avser särskilda icke avgiftsberoende förmåner som utges enligt lagstiftning som faller utanför förordningens tillämpningsområde på grund av artikel 4. Om en sådan förmån syftar till att ge ett skydd som tillägg till eller ersättning för de risker som täcks av de i artikel 4 nu angivna förmånerna eller är uteslutande avsedd som ett särskilt skydd för handikappade, skall gälla särskilda regler i förordningen för den förmånen. Dessa innebär i huvudsak att någon exporträtt inte behöver ges i fråga om dessa för- måner. Medlemsstaterna skall i en förteckning specificera de förmåner enligt deras resp. lagstiftning m.m. som faller in under tillägget till artikel 4.

Hänvisningar till S2-3-4

  • Prop. 1991/92:170: Avsnitt 2.5

Enligt artikel 6 ersätter förordningen med vissa undantag bestämmelser i konventioner om social trygghet som träffats mellan två eller flera medlemsstater.

Artikel 8 ger dock medlemsstaterna möjlighet att vid behov sluta kon- ventioner med varandra som bygger på förordningens principer och anda.

I detta sammanhang kan nämnas att enligt EG—domstolens praxis anses Prop. 1991/92:170 socialförsäkringskonventioner utgöra en del av varje medlemsstats natio- Bilaga 4 nella lagstiftning.

I artikel 10 upptas den regel som ger exporträtt beträffande intjänade kontantförmåner. Innebörden av regeln har angetts under avsnitt 2.3 . 1. Som framgår av framställningen där avser exporträtten inte alla former av social trygghet utan är inskränkt till att gälla kontantförmåner vid invaliditet och ålderdom eller till efterlevande liksom pensioner i an- ledning av olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomar samt förmåner vid dödsfall.

Enligt EG-domstolens praxis gäller artikel 10 inte enbart löpande för- måner utan också förmåner till vilka rätt intjänats men som ännu inte börjat utbetalas.

Hänvisningar till S2-3-6

Förordningen innehåller även vissa regler (bl.a. i artikel 12) som är av- sedda att förhindra obefogade dubbelutbetalningar. Med stöd av förord- ningen kan således i princip inte resas krav på flera förmåner av samma slag grundade på samma period av obligatorisk försäkring från två eller flera medlemsstater. Undantag från denna regel gäller dock för bl.a. pensioner. Vidare föreskrivs i artikel 12.2 att bestämmelser i en med- lemsstats lagstiftning om minskning, innehållande eller indragning av förmåner för en person som samtidigt erhåller andra förmåner eller annan inkomst får åberopas även om rätten till dessa förmåner har för— värvats enligt en annan medlemsstats lagstiftning eller om inkomsten uppkommer inom en annan medlemsstats territorium. Denna bestämmel- se är dock inte tillämplig i fråga om bl.a. förmåner av samma slag på grund av invaliditet, ålderdom eller dödsfall som beviljats i två eller flera medlemsstater med stöd av förordningens regler om beräkning av pension. Om däremot pensionen utgår enbart enligt nationell rätt kan nationella regler om minskning m.m. med hänsyn till andra fömråner tillämpas.

Även artikel 12 har ändrats i samband med de revideringar och tillägg som beslutats den 30 april 1992 i fråga om förordning nr 1408/71.

l avdelning 11 i förordning nr 1408/71 upptas regler om vilket lands lag- stiftning som skall ha tillämpning för anställda och egenföretagare som omfattas av förordningen. En grundläggande princip är här att en person för vilken förordningen gäller skall omfattas av lagstiftningen i bara en medlemsstat (artikel 13). I ett mål (Ten Holder) har EG-domstolen slagit fast att bestämmelserna i avdelning II utgör ett fullständigt system för lagvalsregler och att deras effekt är att medlemsstaterna fråntas möjlig-

lO

heten att, såvitt gäller personer och det territorium som täcks av förord- PI'OP- 1991/922170 ningen, själva bestämma området och villkoren för tillämpning av natio- Bilaga 4 nell lagstiftning i fråga om socialförsäkringsförmåner. I princip ger avdelning ll enbart regler om vilket lands lagstiftning som är tillämplig och inte några regler om när en person har rätt att omfattas av ett visst system för social trygghet i det landet. Emellertid måste det anses vara oförenligt med förordningen att inte sätta likhets- tecken häremellan. Om förordningen utpekar ett visst lands lagstiftning som tillämplig, blir slutsatsen sålunda att personen i fråga också skall vara försäkrad e.d. enligt socialförsäkringssystemet i det landet. Som huvudregel gäller att en anställd omfattas av lagstiftningen i det land där han är anställd. Detta gäller även om han är bosatt i en annan stat eller om det företag, den verksamhet eller den arbetsgivare som han är anställd hos finns i en annan stat. En egenföretagare omfattas av lag- stiftningen i det land där han bedriver sin förvärvsverksamhet oavsett i vilket land han är bosatt. För anställda ombord på ett fartyg gäller att de omfattas av lagstiftningen i det land vars flagga fartyget för. Statligt an- ställda och personer som behandlas som sådana omfattas av den med- lemsstats lagstiftning som gäller för den förvaltning som sysselsätter dem.

Familjemedlemmar omfattas — såvida de inte är självständigt försäkra- de av samma lands regelsystem som den förvärvsaktive, även om de är bosatta i ett annat medlemsland.

I fråga om personer som inte ärförvärvsverksamma, t.ex. på grund av sjukdom eller invaliditet, har EG-domstolen slagit fast att de skulle om- fattas av lagstiftningen i det land där de senast varit förvärvsverksam- ma. Detta skulle gälla oavsett hur lång tid som förflutit sedan det senaste förvärvsarbetet. Med anledning av detta avgörande (Ten Holder) har emellertid år 1991 lagts till en ny bestämmelse i artikel 13. Enligt denna skall nu gälla att en person, för vilken lagstiftningen i en medlemsstat upphört att gälla utan att lagstiftningen i en annan medlemsstat blir tillämplig på honom enligt övriga bestämmelser i artikel 13 eller enligt reglerna i artiklarna 14-17, skall omfattas av lagstiftningen i den med- lemsstat där han är bosatt. Samtidigt har införts en ny artikel 17 a, som avser pensionstagare. Enligt denna bestämmelse kan den som uppbär pension från ett eller flera medlemsländer och som är bosatt i ett annat medlemsland på begäran undantas från lagstiftningen i sistnämnda land, om han inte omfattas av den lagstiftningen på grund av sysselsättning. Syftet med denna regel är att pensionärer skall undantas från lagstift- ningen i bosättningslandet när de redan har rätt till förmåner vid sjuk- dom och moderskap samt familjef'onnåner enligt en annan medlemsstats lagstiftning.

För vissa grupper finns särregler i artiklarna 14-16. Detta är fallet beträffande bl.a. utsända personer, diplomater och resande personal vid transportföretag.

Förordningen innehåller sålunda särskilda regler som gäller för s.k. utsändningsfall. I fråga om anställda avser dessa sådana personer som är anställda hos ett företag inom ett medlemsland och som sänds av sin

arbetsgivare till ett annat medlemsland för att utföra arbete där för ar- Prop. 1991/921170 betsgivarens räkning. Under förutsättning att arbetet från början inte Bilaga 4 beräknas pågå mer än tolv månader och den anställde inte sänds ut för att ersätta en annan person som varit utsänd motsvarande tid, skall enligt dessa regler den anställde kvarstå som försäkrad i utsändningslandet. Utsändningstiden kan förlängas med högst tolv månader efter samtycke från behöriga myndigheter i de båda berörda staterna. Detta gäller om arbetet på grund av oförutsedda omständigheter varar längre än vad som ursprungligen avsågs. Liknande regler finns även för egenföretagare som utför arbete i en annan medlemsstat än den där han normalt är verksam samt för utsända sjömän. Enligt artikel 17 kan två eller flera medlemsstater eller dessa staters behöriga myndigheter komma överens om undantag från bestämmel- serna i artiklarna 13-16 om tillämplig lagstiftning till fömiån för vissa grupper av personer eller vissa personer. Nämnas kan här slutligen att också när det gäller skyldigheten för ar- betsgivare att betala sociala avgifter för anställda anses lagstiftningen i det land där den anställde arbetar i princip vara bestämmande.

Förordningen innehåller en avdelning III med bestämmelser för olika slag av förmåner.

Enligt artikel 1 i avses med begreppet försäkringsperioder avgifts- perioder, anställningsperioder eller perioder av självständig förvärvs— verksamhet definierade eller erkända som försäkringspcrioder i den lagstiftning enligt vilken de har fullgjorts eller anses vara fullgjorda och alla andra perioder som behandlas som sådana när de enligt denna lag- stiftning betraktas som likvärdiga med försäkringsperioder. Med bosätt- ningsperioder förstås enligt artikel 1 s perioder som definieras eller erkänns som sådana i den lagstiftning enligt vilken de fullgjorts eller anses vara fullgjorda. Det ankommer sålunda på den nationella lagstift- ningen att ange närmare villkor för när försäkrings- och bosättnings- perioder är för handen och att uppställa närmare regler för beräkning av sådana perioder.

I förordningens avdelning lll kapitel 1 behandlas förmåner vid sjuk- dom och moderskap.

Artikel 18 innehåller regler om sammanläggning av försäkrings- eller bosättningsperioder som är av intresse bl.a. för den svenska föräldraför- säkringen. .

I artiklarna 19-34 behandlas frågor om enligt vilket lands lagstiftning förmåner vid sjukdom och moderskap skall utges till personer som har beröring med mer än ett lands system. Principen är att förmåner skall utges enligt bosättnings- eller vistelselandets lagstiftning men att det ekonomiska ansvaret skall åligga försäkrings- eller arbetslandet såväl för den anställde eller egenföretagaren själv som för dennes familjemed- lemmar. För pensionärer som bor i ett annat land än det som utger pen- sionen ligger kostnadsansvaret för deras sjukvård på det pensionsbeta- lande landets socialförsäkringssystem.

I artikel 36 föreskrivs att kostnaderna för sjukvård som utgetts i ett PTOP- 1991/923170 annat land skall återbetalas av det behöriga försäkringslandet i sin helhet Bilaga 4 om inte annat överenskommes mellan två eller flera medlemsländer.

I fråga om beräkning av förmåner vid invaliditet gäller enligt avdel- ning lll kapitel 2 i förordningen olika regler å ena sidan för dem som uteslutande omfattats av pensionssystem enligt vilka invaliditetsför- månema beräknas utan hänsyn till försäkringstidemas längd och å andra sidan för dem som omfattats av pensionssystem där åtminstone ett av dessa är av den typ att förmånens storlek bestäms av försäkrings- eller bosättningstidens längd.

Beträffande den förra gruppen avgörs enligt artikel 39 rätten till in- validitetsförmåner av den lagstiftning i medlemsstaten som var tillämp- lig när den arbetsoförmåga som lett till invaliditeten uppkom. För att uppfylla de villkor som enligt den tillämpliga lagstiftningen gäller för rätt till pension eller annan förmån får därvid försäkringstider som full- gjorts i flera länder sammanläggas. Om villkoren för rätt till invaliditets- förmän då är uppfyllda utgår sådan förmån endast enligt ifrågavarande lands bestämmelser. Föreligger inte rätt till förmåner skall personen i stället uppbära de förmåner han fortfarande har rätt till enligt en annan medlemsstats lagstiRning.

De personer som omfattats av flera medlemsländers pensionssystem, av vilka något bestämmer pensionens storlek efter försäkrings- eller bo- sättningstidens längd, erhåller invalidpension och andra förmåner vid invaliditet enligt samma regler som enligt förordningen gäller för ålders-

och efterlevandepensioner.

I artikel 41 har upptagits särskilda regler i fall av försämring av in- validitet. Dessa avser såväl den situationen att pensionstagaren efter det att han först började uppbära fönnåner inte har omfattats av en annan medlemsstats lagstiftning som det fallet att han därefter varit täckt av lagstiftningen i annat EG-land. Nämnas kan här också artikel 42, som upptar regler för fall där invaliditetsförmåner skall utges på nytt efter att ha innehållits.

När pensionsåldern uppnås skall enligt artikel 43 invaliditetsförmåner omvandlas till ålderspensioner enligt villkoren i den lagstiftning enligt vilken de har beviljats och med tillämpning av förordningens bestämmel- ser om beräkning av ålders- och efterlevandepension. I artikeln har dess- utom upptagits särskilda regler för den situationen att den som uppbär invalidpension från flera länder uppnår åldersgränsen för rätt till ålders- pension i ett medlemsland men inte i annat sådant land.

I artikel 44 och följande i förordningens avdelning III kapitel 3 regle- ras beräkningen av ålders- och efterlevandepension i fall då en person har omfattats av lagstiftningen i flera medlemsländer och förvärvat rätt till pension från mer än ett land. Grundprincipen är här att beslutet om pension skall fattas med beaktande av all lagstiftning som den anställde eller egenföretagaren har omfattats av. Om lagstiftningen i en medlems- stat kräver att försäkrings- eller bosättningsperioder av viss längd har fullgjorts för att rätt skall föreligga till pension, skall i den utsträckning som behövs beaktas försäkrings- eller bosättningsperioder fullgjorda

enligt en annan medlemsstats lagstiftning såsom perioder som fullgjorts Prop. 1991/92:170 i den tillämpliga lagstiftningen (sammanläggningsprincipen). För att Bilaga 4 försäkrings- eller bosättningstid i ett annat EG—land skall beaktas får, om ett sådant villkor gäller enligt den nationella lagstiftningen, krävas att denna tid uppgått till minst ett år. Principen är sedan enligt artikel 46 att pensionstagaren eller hans efterlevande har rätt till en proportionellt beräknad pension från vart och ett av de länder som han med tillämp- ning av sammanläggningsprincipen har intjänat pensionsrätt i (prorata- pension).

Proratatemporis-principen tillämpas på så sätt att det i varje land görs en pensionsberäkning med utgångspunkt från det belopp som den an- ställde eller egenföretagaren skulle ha erhållit i pension från den staten om den försäkrings- eller bosättningstid som vederbörande tillgodo- räknats i samtliga berörda stater hade fullgjorts i det aktuella landet. På grundval av det sålunda beräknade s.k. teoretiska pensionsbeloppet beräknas sedan ett faktiskt pensionsbelopp. Detta utgör så stor andel av det teoretiska beloppet som motsvarar förhållandet mellan å ena sidan längden av den berättigades försäkrings- eller bosättningstid i landet före försäkringsfallet och å andra sidan den sammanlagda längden av försäk- rings- eller bosättningstider före försäkringsfallet i samtliga EG-stater. Om exempelvis en person har en försäkringstid om 10 år i ett land och 30 år i ett annat land, erhåller han från det första landet 10/40 av den pension han skulle ha fått om han hade arbetat 40 år där och från det andra landet 30/40 av den pension som skulle ha utgetts från det landet vid arbete där under 40 år.

För den som uppfyller villkoren för rätt till pension enligt lagstift- ningen i ett land utan att försäkrings- eller bosättningstider i flera länder behöver läggas samman gäller att han har rätt till den högsta av prorata- pensionen och pensionen beräknad enligt den nationella lagstiftningen.

1 fall då sammanläggning är nödvändig för att rätt till pension skall föreligga fastställs pensionen till den prorata-pension som beräknats en- ligt ovan beskrivna regler.

Om den totala längden av försäkrings- eller bosättningsperioder i alla berörda länder är längre än den maximiperiod som en medlemsstats lag- stiftning kräver för rätt till oreducerad pension, skall vid tillämpningen av artikel 46 i den staten tas hänsyn till denna maximiperiod i stället för de fullgjorda periodernas totala längd.

Närmare bestämmelser om sammanläggning av försäkrings-och bosätt- ningsperioder finns i artikel 15 i tillämpningsförordningen nr 574/72. Enligt dessa regler gäller bl.a. att sammanläggning inte skall ske i situa- tioner då försäkrings- eller bosättningsperioder i en stat sammanfaller med sådana perioder i en annan medlemsstat.

I artikel 46 i förordning nr 1408/71 finns också en bestämmelse om begränsning av pensioner från flera länder i vissa fall. Regeln tar sikte på fall där sammanläggnings— och proratatemporis-principema leder till att det totala pensionsbeloppet från flera medlemsländer blir högre än det pensionsbelopp som skulle ha utgetts av en medlemsth om den anställde eller egenföretagaren i stället hade varit omfattad av det landets

lagstiftning under hela den ifrågavarande tiden. Bestämmelsen innebär Prop. 1991/922170 att de sammanlagda pensionerna från olika länder inte får överstiga det Bilaga 4 högsta pensionsbelopp som skulle ha utgetts om hela försäkringstiden infallit i endast ett av de medlemsländer där den förvärvsarbetande varit försäkrad. En gräns sätts alltså för de totala pensionerna vid det teore- tiska beloppet i den av medlemsstaterna där det teoretiska beloppet blir högst. Blir de totala pensionerna högre än detta det högsta teoretiska beloppet, skall pensionerna sättas ned till det beloppet proportionellt.

En tillämpning av denna bestämmelse i förordningen liksom en tillämpning av sammanläggningsprincipen i andra hänseenden som leder till nedsättning av den pension som en person har rätt till på grundval av enbart den nationella lagstiftningen har dock av EG-domstolen i flera mål förklarats vara oförenlig med artikel 51 i Romfördraget. Denna har till syfte att tillförsäkra personer, som utnyttjar sig av möjligheten att bo och arbeta i en annan stat än hemstaten, skydd mot den förlust de annars skulle göra av sociala rättigheter. Domstolen har därvid ifrågasatt EG:s kompetens att uppställa sådana nedsättningsregler. Däremot har någon kritik inte riktats mot själva principen om samordning mellan flera pen- sioner i fall då överkompensation kan sägas uppkomma eller mot den lösning härav som förordningen uppställer. I stället har domstolen menat att det är en fråga för den nationella lagstiftningen att reglera samord- ningen och att EG-förordningen bör begränsas till att ange gränserna för tillämpningen av sådana nationella samordningsbestämmelser. I avsak- nad av nationella regler om samordning med pension från annat land finns enligt domstolen inga förutsättningar för nedsättning av en pension beräknad enligt en stats interna lagregler eller på grundval av EG-för- ordningen.

I anledning av bl.a. EG-domstolens avgöranden har EG-kommission- en i juli 1989 lagt fram ett förslag till ändring av förordningen nr 1408/71. Detta förslag har antagits av rådet den 30 april 1992 och de ändrade bestämmelserna och tilläggen kommer att träda i kraft inom kort. Innebörden av dessa blir bl.a. att den ovannämnda reducerings- regeln i artikel 46.3 upphävs. I stället införs en regel av innebörd att en medlemsstat har rätt att inom vissa gränser — tillämpa nationella sam— ordningsregler i fråga om förmåner, som intjänats enligt en annan med- lemsstats lagstiftning, endast om dess lagstiftning uttryckligen tillåter samordning med utländsk pension. En nationell pension skall därvid kunna nedsättas endast för att förhindra en obefogad dubbelutbetalning av pensioner av samma slag. Dessa nya regler omfattas inte av EES- avtalet i dess nuvarande form.

I vissa fall kan en prorata-pension bli lägre än det minimibelopp som enligt ett lands lagstiftning skulle utgå om den pensionsberättigade erhöll pension enligt bosättningslandets lagstiftning för de försäkrings- eller bosättningstider som beaktats vid prorata-beräkningen. Han är då enligt artikel 50 i förordningen berättigad att från bosättningslandet erhålla ett tillägg till pensionen, som uppgår till skillnaden mellan beloppen, under förutsättning att pension utges till honom enligt detta lands lagstiftning. Tillägget utgår endast under den tid han är bosatt i landet. Denna regel

3 Riksdagen 1991/92. [sam/. Nr 170. Bil. 2—4 15

syftar sålunda på bestämmelser i nationell lagstiftning som ger pensions- Prop. 1991/922170 tagare en garanti om en viss minimipension eller minimiinkomst över- Bilaga 4 stigande den som grundas på fullgjorda försäkringstider.

Om en prorata-pension från de berörda länderna ändras med fast pro- centsats eller ett fast belopp till följd av ökade levnadskostnader, föränd— ringar i lönenivån eller andra orsaker, skall denna procentsats eller detta belopp tillämpas direkt på pensionen utan att det görs någon ny prorata- beräkning.

Förordningens avdelning lll" kapitel 4 innehåller regler om arbetsska- dor och kapitel 5 om dödsfallsersältrringar.

Kapitel 6 behandlar förmåner vid arbetslöshet. Artikel 67 innehåller regler om sammanläggning av arbets- eller försäkringsperioder för rätt till arbetslöshetsförmåner. Artikel 69 innehåller regler om rätt till arbets- löshetsförmåner för arbetslösa personer som reser till ett annat land för att där söka arbete. En arbetslös person som under minst fyra veckor uppburit arbetslöshetsförmåner i det land där han blev arbetslös kan där- efter söka arbete i ett annat land och uppbära motsvarande förmåner där under en tid av tre månader på bekostnad av försäkringen i det land där han senast blev arbetslös. Två eller flera medlemsländer kan komma överens om andra eller slopade återbetalningar mellan länderna av för- måner som utgetts enligt dessa regler.

Kapitel 7 behandlar familjefönnåner. Som redan berörts under 2.3.4 innefattar detta begrepp alla vård- och kontantförmåner som är avsedda att täcka en familjs utgifter enligt lagstiftning om sådana förmåner. Ar- tikel 72 innehåller regler om sammanläggning av försäkringspcrioder om sådana krävs för rätt till nämnda förmåner. Artikel 73 föreskriver att en anställd eller egenföretagare har rätt till familjeförmåner enligt lagstift- ningen i det land där han eller hon är försäkrad även om barnen är bo- satta i ett annat land. Artikel 74 innehåller motsvarande regler för ar- betslösa. Artikel 76 innehåller prioritetsregler då rätt till familjeförmåner samtidigt föreligger enligt två länders lagstiftning. [ första hand gäller då lagstiftningen i familjemedlemrnamas bosättningsland. Om förmånerna i det andra landet är högre än bosättningslandets skall mellanskillnaden dock utbetalas från det andra landet.

I förordningens avdelning III kapitel 8 finns bestämmelser som regle- rar beviljandet av förmåner till pensionärers barn och till barn som mist en av föräldrarna eller båda föräldrarna. Dessa bestämmelser innebär att, om den avlidne föräldern har omfattats av endast ett medlemslands pensionssystem, förmåner skall utgå enligt systemet i detta land, obero- ende av var barnet eller dess vårdnadshavare är bosatt. Har däremot den avlidne föräldern intjänat pensionsrätt enligt flera länders pensionssys- tem, utgår förmånerna enligt lagstiftningen i det land där barnet är bo- satt under förutsättning att den avlidne föräldern har omfattats av detta lands lagstiftning och att lagstiftningen där, i förekommande fall efter sammanläggning av försäkrings- eller bosättningstider i flera medlems- stater, ger rätt till förmåner åt barnet. Föreligger inte dessa förutsätt- ningar, utgår förmäner enligt lagstiftningen i det land som den avlidne längst omfattats av. Även i detta fall får försäkrings- eller bosättnings-

tider i flera länder läggas samman för att föreskrivna kvalifikationstider PI'OP- 1991/922170 skall uppfyllas. Enligt bestämmelserna skall förmåner utges enligt den Bilaga 4 anvisade lagstiftningen som om den avlidne hade omfattats endast av den statens lagstiftning. Om enligt denna lagstiftning förmånens storlek är beroende av försäkringsperiodens längd, skall förmånsbeloppet bestäm- mas till det enligt artikel 46 beräknade teoretiska beloppet. Generellt gäller det undantaget att, om för barn till en pensionär utgetts bamtillägg eller liknande förmån till pensionen enligt en medlemsstats lagstiftning, den medlemsstatens lagstiftning skall fortsätta att gälla också efter pen- sionärens död vid utgivande av förmåner till hans barn. Rätten till för- nråner skall innehållas om barnet ger rätt till familjefömråner eller familjebidrag enligt en medlemsstats lagstiftning på grund av förvärvs— verksamhct. I sådant fall skall barnet anses som familjemedlem till en anställd eller egenföretagare. I kapitel 8 upptas också vissa bestämmelser om förmåner för pensionä- rers minderåriga barn som motsvarar reglerna i kapitel 7.

Hänvisningar till S2-3-9

  • Prop. 1991/92:170: Avsnitt 2.5

I förordningens avdelning IV behandlas Administrativa kommissionens uppgifter och i avdelning V beskrivs de uppgifter som åligger Rådgivan- de kommittén för migrerande arbetares sociala trygghet. Avdelningarna VI och VII i förordningen innehåller vissa särskilda bestämmelser och övergångs- och slutbestämmelser.

2.4. Vidtagna och planerade åtgärder på den sociala trygghetens område i anledning av EES-avtalet

I betänkandet (SOU 1990:76) Allmän pension gjorde pensionsbered- ningen en genomgång av den svenska pensionslagstiftningen i förhållan- de till reglerna i förordning nr 1408/71. Beredningen fann därvid att några egentliga svårigheter inte skulle uppstå såvitt gäller den svenska tilläggspensioneringen vid en tillämpning av förordningen i Sverige, eftersom ATP-systemet står väl i överensstämmelse med förordningens principer om bl.a. likabehandling och exportabilitet.

Ifråga om folkpensioneringen fann däremot pensionsberedningen att väsentliga problem skulle uppkomma vid en tillämpning av principerna i förordning nr 1408/71. Utländska medborgare som omfattas av förord- ningen skulle få rätt till full folkpension i Sverige direkt fr.o.m. bosätt- ning här. Nuvarande begränsningar i fråga om export av folkpension skulle inom EES inte kunna upprätthållas för vare sig svenska eller ut- ländska medborgare. Vidare skulle alla som är medborgare i något EES- land och bosatta inom EES vara berättigade till oreducerad svensk folk- pension om de någon gång tidigare under livet varit bosatta i Sverige. Pensionsberedningen konstaterade att konsekvenserna för folkpensione- ringen med nuvarande svenska lagstiftning sålunda skulle bli mycket långtgående och leda till resultat som inte kunde anses acceptabla. Mot bakgrund av dessa överväganden lade pensionsberedningen fram ett

principförslag om intjänande av rätt till folkpension på grundval av tid Prop. 1991/921170 för bosättning i Sverige. Bilaga 4

Genom beslut den 17 januari 1991 bemyndigade regeringen chefen för socialdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utforma förslag till lagstiftning angående folkpension m.m. enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) vid ett utvidgat europeiskt sam- arbete. Utredningen (S l991:03), som antog namnet utredningen om socialförsäkringen och EG, överlämnade den 2 april 1992 betänkandet (SOU 1992z26) Rätten till folkpension - kvalifikationsregler i internatio- nella förhållanden.

Rätten till folkpension skall enligt utredningens förslag intjänas enligt två skilda regelsystem, dels en ATP-anknuten intjänanderegel, dels en bosättningsregel. För rätt till oreducerad ATP krävs 30 år med ATP- poäng. Utredningen föreslår att det för rätt till oreducerad folkpension enligt den ATP-anknutna intjänanderegeln också skall krävas 30 ar med ATP- -poäng. Är antalet ATP-år färre, skall folkpensionen reduceras med en trettionde] för varje år som fattas.

Svenska medborgare skall enligt förslaget direkt enligt AFL få rätt att exportera folkpension intjänad på detta sätt oavsett bosättningsland som pensionär. Exporträtt till länder inom EES kommer för utländska med- borgare som omfattas av EES-avtalet däremot endast att föreligga genom tillämpning av reglerna i förordning nr 1408/71.

För intjänande av oavkortad folkpension enligt bosättningsregeln skall enligt utredningen krävas 40 års bosättning i Sverige mellan 16 och 65 års ålder. För förtids- och efterlevandepension föreslås särskilda beräk- ningsregler.

Utredningen föreslår att rätten till på detta sätt beräknad folkpension genom bestämmelser i AFL skall begränsas till personer som är bosatta i Sverige som pensionärer. Genom EES-avtalet utsträcks sedan pensions- betalningen till svenska och utländska medborgare som omfattas av avtalet till samtliga EES-länder.

Enligt utredningen skall en försäkrad ha rätt till folkpension enligt den av de föreslagna intjänandereglema som i det enskilda fallet är förmån- ligast. _

Betänkandet är för närvarande föremål för remissbehandling. Utredningen arbetar nu vidare med övriga frågor om eventuella änd- ringar av svensk socialförsäkringslagstiftning med anknytning till EES- avtalet. Dessa frågor rör bl.a. sjukvårdsförsäkringen och kan komma att beröra kostnadsansvaret för sjukförsäkringen och sjukvårdshuvudmännen vad avser sjukvårdsförmåner som kommer att utges enligt reglerna i förordning nr 1408/71. Frågan om att i AFL och angränsande socialför- säkringslagstiftning utvidga den skyddade personkretsen till att omfatta personer som arbetar i Sverige utan att vara bosatta i landet kommer även att beröras eftersom utredningen fått i uppdrag att överarbeta ett av riksförsäkringsverket år 1990 överlämnat förslag i denna fråga.

På ett relativt tidigt stadium i EES—processen stod det klart för de nor- diska ländernas regeringar att den nu gällande nordiska konventionen den 5 mars 1981 om social trygghet (SFS 1981:1284) inte kan upprätt-

hållas inom EES. Det blev vidare uppenbart att en ny nordisk konven- Prop. 1991/92:17[ tion på området är nödvändig för att utsträcka det skydd EES-avtalet ger Bilaga 4 till de persongrupper som inte omfattas av förordning nr 1408/71, näm- ligen dels personer som inte är anställda eller egenföretagare i förord-

ningens mening eller familjemedlemmar till sådana personer, dels perso-

ner som inte är medborgare i något EES-land. En särskild nordisk ar- betsgrupp tillsatt av Nordiska ministerrådet överlämnade i oktober 1991 ett förslag till en ny nordisk konvention om social trygghet till minister- rådet. Konventionsutkastet har remissbehandlats i Sverige. Det lades av ministerrådet fram för Nordiska rådet som ett ministerrådsförslag och behandlades av rådet vid dess session i Helsingfors i mars i år. Kon- ventionen väntas bli undertecknad inom kort och avsikten är att den efter godkännande enligt de konstitutionella regler som gäller i de olika nordiska länderna skall träda i kraft samtidigt med EES-avtalet.

Hänvisningar till S2-4

  • Prop. 1991/92:170: Avsnitt 2.5

2.5. Föredragandens överväganden

När EES-avtalet och dess regler om social trygghet träder i kraft i Sverige och övriga EES kommer den fria rörligheten för personer inom EES att kompletteras med ett heltäckande regelsystem för de flyttande personernas sociala trygghet som ger samma omfattande skydd som det som hittills för svenskt vidkommande endast gällt inom Norden. S 3 m - ordningsreglerna kan förutom på folkpensionsområdet tillämpas på exis- terande svensk lagstiftning om social trygghet på ett tillfredsställande sätt. Vad avser lagstiftningen om folkpension avser jag att inom kort föreslå regeringen att lägga fram förslag om nya kvalifikationsregler på grundval av det under avsnitt 2.4 redovisade utredningsförslaget. Likaså avser jag föreslå regeringen att inhämta riksdagens godkännande av den nordiska konvention om social trygghet som kommer att undertecknas inom kort och som bör träda i kraft samtidigt med EES-avtalet.

Huvuddelen av den regelmassa på området social trygghet som ingår i EES-avtalet utgörs av de två förordningarna nr 1408/71 och nr 574/72. Enligt artikel 7 i avtalet skall rättsakter som ingår i bilagor till avtalet vara bindande för de avtalsslutandc parterna samt utgöra del av, eller införlivas med deras interna rättsordning. Därvid skall en rättsakt som motsvarar en EG—förordning som sådan införlivas med de fördragsslu- tande parternas intema rättsordning.

Förordning nr 1408/71 innehåller ett antal regler som på ett relativt ingående sätt förändrar det materiella innehållet i svensk lagstiftning om social trygghet. Denna förordning måste införlivas med svensk rättsord- ning genom lag. Ett förslag till lag om samordning av systemen för SOCial trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samar- betsområdet (EES) har upprättats inom socialdepartementet. I fråga om lagförslaget har jag samrått med chefen för arbetsmarknadsdepartemen— tet. Förslaget bör fogas till protokollet som bilaga 4.1.

Lagförslaget innehåller som bilagor till detta bilaga VI till EES-avtalet och de i denna bilaga omnämnda rättsakterna rörande förordning nr 1408/71. I samband med lagens ikraftträdande kan regeringen utfärda

förordning om tillämpning av de i EES-avtalet ingående rättsakterna om PYOP- 1991/921 170 förordning nr 574/72. Härigenom uppfylls EES-avtalets krav på dessa Bilaga 4 rättsakters införlivande med den interna svenska rättsordningen. Det får ankomma på riksförsäkringsverket och arbetsmarknadsstyrelsen att på lämpligt sätt publicera de beslut och rekommendationer av Administra- tiva kommissionen som omfattas av avtalet. Som nämnts under avsnitt 2.3.4 och 2.3.9 har rådet den 30 april 1992 antagit ytterligare förordningar om ändring i förordningarna nr 1408/71 och nr 574/72 som inom EG träder i kraft under innevarande år. Över- läggningar om dessa förordningars tillämpning inom EES inleds denna månad mellan EG och EFTA.

Hänvisningar till S2-5

Min bedömning: Regeringen har i proposition 1991/92:107 lagt fram förslag om en ny läkemedelslag m.m. Om riksdagen antar förslaget till läkemedelslag, kommer den transformering till svensk rätt som krävs på lagnivå av reglerna i direktiven att ha fullföjts. Härefter återstår att transformera direktivens regler på lägre nivå än lag. Ett sådant arbete har redan påbörjats i socialde- partementet och hos läkemedelsverket.

Det primära syftet med EG:s regler om läkemedel är att värna om folkhälsan. Samtidigt är reglerna ett resultat av olika avvägningar på det sättet att de medel som används för att uppnå detta syfte inte får hindra utvecklingen av eller handeln med läkemedelinom gemenskapen. Mot denna bakgrund har EG sedan mitten på 1960-talet beslutat om ett om- fattande regelsystem för kontrollen av läkemedel. Kraven på säkerhet och kvalitet ligger på motsvarande nivå som i de svenska reglerna. Den nämnda avvägningen har hittills inte lett till att någon fri rörlighet på läkemedelsområdet i egentlig mening har uppnåtts.

Rättsakterna som EES-avtalet (bilaga II under avsnitt XIII. Läke- medel) hänvisar till utgörs av främst en förordning och 14 huvuddirektiv med tillägg eller ändringar.

I det följande lämnas en översiktlig redovisning av innehållet i rätts- akterna inom läkemedelsområdet.

Förordning

(EEG) nr 2377/90 Förordningen innehåller regler om maximalt tillåtna restmängder av veterinärmedicinska läkemedel i livsmedel med animaliskt ursprung.

Direkziv Prop. 1991/92:170

Bilaga 4 65/65/EEG Läkemedel m.m. definieras och direktivets tillämpningsområde anges. Direktivet innehåller i övrigt regler om tillstånd att sälja läkemedel, märkning samt tillfällig indragning och återkallelse av sådant tillstånd.

75/318/EEG ] direktivet finns regler om de uppgifter och den dokumentation som skall bifogas ansökan enligt direktivet 65/65/EEG och om granskningen av uppgifterna och dokumentationen.

75/319/EEG Direktivet reglerar innehållet i och granskningen av ansökan om sådant tillstånd som avses i direktivet 65/65/EEG. I direktivet finns också de ursprungliga reglerna om en central läkemedelskommitté inom EG. Kontrollen av tillverkning och import från tredje land behandlas där- efter. Avslutningsvis ges regler om tillsyn och sanktioner för att läke- medelskontrollen skall kunna upprätthållas.

78/25/EEG

I direktivet finns regler om vilka färgtillsatser till läkemedel för männis- kor eller djur som får godkännas.

81/851/EEG Direktivet utgör en motsvarighet till främst direktivet 65/65/EEG när det gäller veterinärmedicinska läkemedel.

81/852/EEG Direktivet utgör en motsvarighet till främst direktivet 75/318/EEG när det gäller veterinärmedicinska läkemedel.

86/609/EEG I direktivet finns regler om skydd för djur som används vid försök och andra vetenskapliga ändamål.

87/22/EEG

Frågor om försäljningstillstånd, återkallelse och beslut att tillstånd inte längre skall gälla regleras när det gäller högteknologiska läkemedel.

89/105/EEG I direktivet anges vilka åtgärder som får vidtas för att kontrollera priser- na på humanläkemedel eller för att begränsa sortimentet av läkemedel som omfattas av det nationella sjukförsäkringsystemet.

89/342/EEG Direktivet innehåller särregler för immunologiska läkemedel.

89/343/EEG Prop. 1991/92:170 Direktivet innehåller särregler för radioaktiva läkemedel. Bilaga 4

89/381/EEG Direktivet innehåller särregler för läkemedel som härrör från blod eller plasma från människa.

90/677/EEG Direktivet innehåller särregler om immunologiska veterinärmedicinska läkemedel.

91/356/EEG I direktivet anges principer och rekommendationer i fråga om god till- verkningssed för humanläkemedel.

Med hänsyn till det materiella innehållet i förordningen bör den inkor- poreras genom en författning på myndighetsnivå.

Regeringen har den 19 mars 1992 i proposition 1991/92:107 lagt fram förslag om en ny läkemedelslag m.m. Om riksdagen antar förslaget till läkemedelslag, kommer den transformering till svensk rätt som krävs på lågnivå av reglerna i direktiven att ha fullföjts. Härefter återstår att transformera direktivens regler på lägre nivå än lag. Ett sådant arbete har redan påbörjats i socialdepartementet och hos läkemedelsverket.

Läkemedelsverket har i sitt remissyttrande påpekat att konsekvenserna av avtalet förefaller innebära att Sverige inte får någon representation i de särskilda kommittéer som EG har upprättat på läkemedelsområdet (CPMP och CVMP).

Min bedömning: En departementspromemoria med en redogörel- se för EG-direktiven som rör ömsesidigt erkännande av kompe- tensbevis för hälso- och sjukvårdspersonalen och med förslag till nödvändiga författningsändringar har nyligen sänts ut på remiss. Avsikten är att en proposition med förslag till nödvändiga lagänd- ringar skall överlämnas till riksdagen för behandling under hösten 1992.

4.1. EES—avtalets artikel 30

En av gnmdtankama i Romfördraget är arbetstagarnas fria rörlighet och rätten till fri etablering.

Inom EG är därför enligt Romfördraget sådan särbehandling förbjuden som kan utgöra hinder för en förvärvsverksamhct i den mån behand-

lingen grundar sig på nationalitet. Nationella regler ställer emellertid Prop. 1991/92:170 ofta krav på särskild utbildning för vissa yrken och anställningar. Bilaga 4 Särskilt vanligt är detta för verksamhet inom hälso- och sjukvården. I EES-avtalet återfinns bestämmelserna om ömsesidigt erkännande av kompetensbevis i artikel 30 om behörighetsbevis m.m. Artikeln, som motsvarar artikel 57 i Romfördraget, innebär en förpliktelse för de av- talsslutandc länderna att vidta nödvändiga åtgärder som anges i bilaga VII till avtalet för att underlätta den fria rörligheten för personalgrupper på vilka ställs särskilda behörighetskrav.

4.2. Bilaga VII till EES-avtalet

EES-avtalets bilaga VII om ömsesidigt erkännande av behörighetsbevis m.m. omfattar EG:s direktiv på behörighetsområdet med de anpass- ningar som behövs för att de skall kunna tillämpas inom EES.

Följande yrkesgrupper tillhöriga hälso- och sjukvårdspersonalen om- fattas av sådana särskilda direktiv:

läkare (direktiv 75/362/EEG, 75/363/EEG, 86/457/EEG) sjuksköterskor (direktiv 77/452/EEG, 77/453/EEG) tandläkare (direktiv 78/686/EEG, 78/687/EEG) barnmorskor (direktiv 80/154/EEG, 80/155/EEG) farmaceuter (direktiv 85/432/EEG, 85/433/EEG)

Direktiven har genomgått vissa förändringar vid senare tidpunkter. Genom direktiv 89/48/EEG om en generell ordning för erkännande av examensbevis över behörighetsgivande utbildning som omfattar minst tre års studier, det s.k. generella direktivet, undanröjs hinder för den fria rörligheten bl.a. för ytterligare yrkesgrupper tillhörande hälso- och sjuk- vårdspersonalen. Inledningsvis berörs i Sverige följande yrkesgrupper: logopeder, kiropraktorer, psykologer och psykoterapeuter.

Det ankommer på medlemsstaterna att genom interna bestämmelser uppnå de resultat som anges i direktiven.

Ett examensbevis som meddelats i en medlemsstat och som uppfyller de villkor som anges i direktiven måste erkännas i en annan medlemsstat och ge behörighet att utöva yrket enligt den statens lagstiftning. Vissa minimikrav för utbildning och utbildningsfonner har slagits fast genom direktiven. Även handläggningsordning och handläggningstider regleras i direktiven.

Hänvisningar till S4-2

4.3. Vidtagna och planerade åtgärder

Hälso- och sjukvården i vidsträckt bemärkelse syftar till att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador. Den är med andra ord primärt inriktad på människors liv och hälsa. En modern sådan vård kan därför inte fungera utan en välutbildad och i övrigt kom- petent personal som utför sina arbetsuppgifter sakkunnigt och omsorgs- fullt. Det är sålunda i det sammanhanget som de offentligrättsliga kom- petens- och behörighetskraven måste ses.

Mot bakgrund av de krav som måste ställas på den som är yrkesverk- Prop. 1991/92:170 sam i hälso— och sjukvården föreskrivs i 13 och 23 55 hälso- och sjuk- Bilaga 4 vårdslagen (1982z763) att det i vården skall finnas den personal som behövs för att meddela god vård. En bestämmelse med likartad innebörd finns för tandvården i 13 & tandvårdslagen (1985:125). Apoteksbolaget AB har i avtal med staten åtagit sig att se till att den personal som sys- selsätts inom läkemedelsdistributionen uppfyller de krav som måste upp- ställas från säkerhetssynpunkt.

Närmare och grundläggande bestämmelser om kompetensbevis, be- hörighet att utöva yrke och skyddet för yrkestitel och yrkesbeteckning har tagits in i lagen ( 1984:542 ) om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m. Denna lag gäller för såväl hälso- och sjuk- vården och tandvården som detaljhandeln med läkemedel. Beroende på olika behov och värderingar har behörighetsregleringen i stor utsträck- ning varit nationellt präglad. Som en följd av detta har en utbildning i ett land sällan ansetts tillräcklig för verksamhet i ett annat land utan mer eller mindre omfattande kompletteringar.

EG:s regelsystem, till vilket EFTA-länderna ansluter sig genom EES- avtalet, anger minimikraven för de omfattade yrkesgruppemas utbildning och kompetens. Samtidigt gör reglerna det möjligt även för dessa yrkes- grupper att utnyttja den fria rörligheten inom EES.

En departementspromemoria med en redogörelse för EG-dlrektiven som rör ömsesidigt erkännande av kompetensbevis för hälso- och sjuk- vårdspersonalen och med förslag till nödvändiga författningsändringar har nyligen sänts ut på remiss.

Avsikten är att en proposition med förslag till nödvändiga lagänd- ringar skall överlämnas till riksdagen för behandling under hösten 1992. Såvitt jag nu kan bedöma kommer mindre ändringar att behöva göras i följande lagar i samband med att EES-avtalet träder i kraft: Lagen ( 1984:542 ) om behörighet att utöva yrke inom hälso—och sjuk- vården m.m. (behörighetslagen); Lagen ( 1980:11 ) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. (tillsynslagen); Lagen (19602409) om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område (kvacksalverilagen).

Hänvisningar till S4-3

Min bedömning: Jag avser att under år 1992 föreslå regeringen att lägga fram förslag om lagstiftning som ger möjlighet att före- skriva gränsvärden för tjära i cigaretter och om ändringar i lag- stiftningen om varningstexter och innehållsdeklarationer på för- packningar till tobaksprodukter. Härefter återstår för socialstyrel- sen att genom föreskrifter transformera övriga regler i EG:s direk- tiv rörande tobak.

IEES-avtalets bilaga 11 har under avsnitt xxv. Tobak förtecknats två Prop. 1991/92:170 direktiv som rör gränsvärde för tjära i cigaretter respektive märkning av Bilaga 4 tobaksprodukter. Syftet med direktiven rörande tjära i cigaretter och märkning av tobaksprodukter är bl.a. att olika länders reglering i dessa frågor inte skall hindra fri rörlighet när det gäller tobaksprodukter. Sam- tidigt syftar direktiven till att värna om medborgarnas hälsa.

Direktivet rörande mängden tjära i cigaretter (90/239/EEG) stadgar framför allt att cigaretter som marknadsförs i berörda stater efter den 31 december 1992 respektive den 31 december 1997 inte får ha högre tjär- halt än en viss angiven mängd per cigarett. Någon reglering på detta område finns inte i Sverige. En sådan reglering kräver lagstiftning, även om de närmare föreskrifterna torde kunna lämnas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Direktivet rörande märkning av tobaksprodukter (89/622/EEG) inne- håller såväl bestämmelser om innehållsdeklaration som krav på var- ningstexter. På detta område finns en svensk lagstiftning i vilken endast någon mindre justering behöver göras. Också föreskrifter som social- styrelsen meddelat med stöd av bemyndigande kommer att behöva änd- ras för att överensstämma med detta direktiv.

Jag avser att under år 1992 föreslå regeringen att lägga fram förslag om lagstiftning som ger möjlighet att föreskriva gränsvärden för tjära i cigaretter och om ändringar i lagstiftningen om varningstexter och inne- hållsdeklarationer på förpackningar till tobaksprodukter.

Min bedömning: Jag avser att senare under år 1992 föreslå rege— ringen att lägga fram förslag om en lag om kontroll av medicin- tekniska produkter. lagförslaget kommer att innefatta bestämmel- ser om aktiva implantat i enlighet med EG:s regler på området. Härefter återstår att transformera vissa av direktivens regler på regerings- och myndighetsnivå.

Reglerna inom EG om medicintekniska produkter syftar till en fri rör- lighet även för dessa varor. Samtidigt är ett huvudmål i detta samman- hang att den redan existerande säkerhetsnivån i de olika länderna skall upprätthållas eller förbättras vid den inbördes harmoniseringen.

I bilaga II till EES-avtalet har under avsnitt X. Elektriskt material angetts två direktiv på detta område. Det första av dessa avser elektro- medicinsk utrustning för bruk i human- eller veterinärmedicin (84/539/EEG). När det gäller detta direktiv har till EES-avtalet fogats en gemensam förklaring av avtalsparterna vari noteras att ett förslag till direktiv som förstärker skyddet på detta område lämnats av kommissio- nen till rådet.

Det andra direktivet avser medicintekniska produkter för implantation Prop. 1991/ 92: 170 (90/3 85/EEG). Direktivet har utformats enligt den s.k. nya metoden för Bilaga 4 harmonisering. Det innehåller generella krav avseende vad produkterna skall uppfylla i säkerhetshänseende. Tekniska specifikationer om hur dessa krav uppfylls fastställs sedan genom standarder utarbetade av de europeiska standardiseringsorganen. Direktivet innehåller också regler om hur en tillverkare eller importör skall visa att säkerhetskraven har uppfyllts.

Jag avser att senare under år 1992 föreslå regeringen att lägga fram förslag om en lag om kontroll av medicintekniska produkter. Lag- förslaget kommer att innefatta bestämmelser om aktiva implantat i enlig- het med EG:s regler på området. Härefter återstår att transformera vissa av direktivens regler på regerings— och myndighetsnivå.

Min bedömning: De rättsakter rörande kosmetika som ingår i avtalet kan transformeras till svensk rätt genom föreskrifter av läkemedelsverket.

1 bilaga 11 till EES-avtalet har under avsnittet XVI. Kosmetika förteck- nats ett rådsdirektiv 76/768/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftningar om kosmetika. Direktivet har ändrats tjugo gånger och senast år 1991. Härtill kommer fyra kommissionsdirektiv (80/1335/EEG, 82/434/EEG, 83/514/EEG och 85/490/EEG) om ana- lysmetoder för kontroll av kosmetiska produkter.

EG:s regler om kosmetika syftar till en fri rörlighet även för dessa varor samtidigt som säkerhetsnivån upprätthålls och förbättras genom inbördes harmonisering.

I Sverige regleras kontrollen av kosmetiska och hygieniska produkter genom lagen (l985z426) och förordningen (1985z835) om kemiska pro— dukter. Enligt förordningen ankommer det på läkemedelsverket att med- dela föreskrifter rörande kosmetiska och hygieniska produkter.

Jag bedömer att innehållet i rättsakterna kan införlivas med svensk rätt genom föreskrifter av läkemedelsverket.

Min bedömning: EES-avtalet innebär inga förändringar av den svenska alkoholpolitikens mål. I vissa avseenden kan emellertid ändringar i alkohollagstiftningen behöva genomföras som en an- passning till EG:s regelsystem. En alkoholpolitisk kommission har fått i uppdrag att se över lagstiftningen från bl.a. denna synpunkt.

De svenska alkoholmonopolen kan inte karaktäriseras som disk- riminerande i Romfördragets mening. Det föreligger en formell olikhet vad gäller restaurangemas inköp av svenskt respektive utländskt starköl. Det är angeläget att försäljningen av starköl till restauranger sker på ett icke diskriminerande sätt. Jag avser att under hösten 1992 återkomma i denna fråga.

Den i Romfördraget och EES-avtalet grundläggande principen om varors fria rörlighet över gränserna omfattar i princip även alkoholhal- tiga drycker, teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat.

8.1. Alkoholhaltiga drycker

Vid sidan av de grundläggande bestämmelserna är bl.a. följande artiklar i EES-avtalet av relevans för det svenska alkoholpolitiska regelsystemet. Kvantitativa import- och exportrestriktioner eller åtgärder med mot- svarande verkan är förbjudna enligt artiklarna 11-13 i EES-avtalet, vilka motsvarar Romfördragets artiklar 30, 34 och 36 i relevanta delar, artikel 14 som bl.a. innehåller förbud mot diskriminerande avgifter och artikel 23 som innehåller vissa regler vad avser tekniska handelshinder i han- deln med vin. Dessutom finns i EES-avtalets bilaga II avsnitt XXVII. Alkoholhaltiga drycker vissa regler som gäller märkning av varor m.m.

Enligt avtalets artikel 16 om statliga handelsmonopol, som i relevanta delar motsvarar artikel 37 i Romfördraget, skall de avtalsslutande parter- na säkerställa att statliga handelsmonopol anpassas på sådant sätt att ingen diskriminering med avseende på anskaffnings- och avsättnings- villkor skall föreligga mellan medborgare i EG-medlemsstaterna och medborgare i EFTA-statema. Bestämmelserna skall tillämpas på varje organ genom vilket de avtalsslutande parternas behöriga myndigheter, rättsligt eller i praktiken, direkt eller indirekt kontrollerar, styr eller märkbart påverkar import eller export mellan de avtalsslutande parterna. Bestämmelserna skall även tillämpas på monopol med statlig koncession.

En särskilt uppmärksammd fråga vad gäller EES-avtalets konsekven- ser för svensk alkoholpolitik har varit de svenska alkoholmonopolens förenlighet med artikel 16. Tillsammans med övriga nordiska EFTA- länder har Sverige i en särskild deklaration i anslutning till EES-avtalet

markerat uppfattningen att dessa länders alkoholmonopol har hälso- och Prop. 1991/922170

socialpolitiska motiveringar. Bilaga 4 Den nuvarande svenska ordningen med statliga monopol för import, parti— och detaljhandel med alkoholdrycker innehåller inte några diskri—

minerande inslag av utländska tillverkare eller partihandlare. På den svenska marknaden råder konkurrens på lika villkor mellan inhemska och importerade varor. Monopolen är alltså inte diskriminerande i Rom-

fördragets mening. När det gäller försäljning av starköl till restauranger föreligger den

formella olikheten, att svenska bryggerier har rätt att sälja starköl direkt till sådana restauranger, som har rätt att servera starköl, medan restau- rangerna köper utländskt starköl från detaljhandelsmonopolet (System- bolaget), som i sin tur köper det utländska starkölet från importmono- polet (Vin & Sprit AB). Det bör vara möjligt att säkerställa att starköls- försäljningen till restauranger sker på ett icke diskriminerande sätt. Jag har för avsikt att under hösten 1992 återkomma i denna fråga.

Sveriges riksdag har vid flera tillfällen slagit fast att det europeiska integrationsarbetet från svensk sida inte får bedrivas så att en effektiv svensk alkoholpolitik försvåras.

Den svenska alkoholpolitikens mål att pressa tillbaka alkoholkonsum— tion och alkoholskador ligger fast. Ett av medlen för att nå detta mål måste även i fortsättningen vara åtgärder för att begränsa alkoholens tillgänglighet.

Regeringen har den 19 december 1991 beslutat att tillkalla en alkohol- politisk kommission (S 1991:17) med uppgift att bl.a. se över delar av det svenska regelsystemet inom området. I den mån kommissionen finner att delar av lagstiftningen behöver förändras, med hänsyn till EG:s regelverk eller av andra skäl, kommer kommissionen att lägga fram förslag till sådan reviderad lagstiftning. Med tanke på det pågående integrationsarbetet kommer kommissionen att behandla dessa frågor med förtur.

Med hänvisning till vad som anförts hemställer föredraganden att rege- ringen föreslår riksdagen att 1. anta förslaget till lag om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska sam— arbetsområdet (EES).

Vidare hemställer föredraganden att regeringen bereder riksdagen till- fälle att

2. ta del av vad som anförts om EES-avtalets konsekvenser inom socialdepartementets verksamhetsområde.

B'l 4 Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar laga att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för den åtgärd och det ändamål som föredraganden har hemställt om.

Förslag till Prop. 1991/92:170

. .. . .. B'l 4.1 Lag om samordning av systemen for socral trygghet nar laga

personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Härigenom föreskrivs följande.

1 5 Följande regler i rättsakter inom Europeiska gemenskaperna (EG), som det hänvisas till i bilaga VI till avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet), skall gälla som svensk lag:

]. Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemed- lemmar flyttar inom gemenskapen, i den lydelse rättsakten har enligt bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2001/83 av den 2 juni 1983 om ändring och uppdatering av dels förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföre- tagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, dels förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71.

2. Artikel 1 i rådets förordning (EEG) nr 1660/85 av den 13 juni 1985 om ändring av dels förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, dels förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71.

3. Artikel 3 i rådets förordning (EEG) nr 1661/85 av den 13 juni 1985 om teknisk anpassning av gemenskapens regler om social trygghet för migrerande arbetare avseende Grönland, såvitt artikeln avser fortsatt giltighet och tillämpning av artikel 22.1 a och 22.3 i förordning (EEG) nr 1408/71.

4. Avsnitt 1 under avdelning VIII. Sociala frågor i Anslutningsakten för Spanien och Portugal.

5. Artikel 1 i rådets förordning (EEG) nr 3811/86 av den 11 december 1986 om ändring av dels förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämp- ningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, dels förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71.

6. Artikel 1 i rådets förordning (EEG) nr 1305/89 av den 11 maj 1989 om ändring av dels förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, dels förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71.

7. Artikel 1 i rådets förordning (EEG) nr 2332/89 av den 18 juli 1989 om ändring av dels förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, dels förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71.

8. Artikel 1 i rådets förordning (EEG) nr 3427/89 av den 30 oktober 1989 om ändring av dels förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämp- ningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, dels förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71.

9. Artikel 1 i rådets förordning (EEG) nr 2195/91 av den 25juni 1991 Prop. 1991/92:170 om ändring av dels förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av Bilaga 4_1 systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, dels förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71.

2 & Reglerna skall gälla med den anpassning som framgår av bilaga VI till EES-avtalet. '

3 5 Av lagen (1992:000) om ett Europeiskt ekonomiskt samarbets- område (EES) framgår att vid tillämpningen av reglerna bestämmelserna i följande protokoll skall gälla.

1. Protokoll 1 till avtalet om en ständig kommitté mellan länderna inom Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA).

2. Protokoll 1 till avtalet om inrättandet av en övervakningsmyndighet och en domstol mellan EFTA-länderna.

4 5 Som bilaga 1-10 till denna lag finns den svenska texten till 1. de rättsakter som anges i 1 5, 2. bilaga VI till EES-avtalet. Protokoll 1 till EES-avtalet och de protokoll som anges i 3 5 finns intagna i lagen ( 1992:000 ) om ett Europeiskt ekonomiskt samarbets- område (EES).

5 5 De danska, engelska, finska, franska, grekiska, isländska, italienska, nederländska, norska, portugisiska, spanska, svenska och tyska texterna skall ha samma giltighet.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

4 Riksdagen 1991/9.2. [sam/. Nr [70. Bil. 2—4 31

Bilaga 4.1

Bilaga ] RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 2001/83 av den 2juni 1983

om ändring och uppdatering av dels förordning (EEG) nr 14081'71 om tillämpningen av syste— för social trygghet när anställda, egen— företagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, dels förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408171

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 2, 7, 51 och 235 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag', med beaktande av Europaparlamentets yttrande:, och med beaktande av följande: Förordning (EEG) nr 1390/813 har utvidgat förordning (EEG) nr 1408/714 om tillämpningen av systemen för social trygghet på anställda och deras familjer som flyttar inom gemenskapen till att omfatta även egenföretagare och deras familjemedlemmar.

Förordning (EEG) nr 3795/815 har utvidgat förordning (EEG) nr 574/726 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71 till att omfatta även egenföretagare och deras familjemedlemmar.

Dessa ändringar har trätt i kraft den 1 juli 1982. Mellan införandet av förordning (EEG) nr 1390/81 och den 1 juli 1982 har även förordning (EEG) nr 2793/817 ändrat förordning (EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr 574/72.

Dessa ändringar har införlivats med texten till förordning (EEG) nr 1408/71 i dess ursprungliga lydelse varvid hänsyn inte tagits till de ändringar som skett genom förordning (EEG) nr 1390/81.

Förordning (EEG) nr 1408/71 har, särskilt som en följd av att förord- ning (EEG) nr 1390/81 har trätt i kraft, fått en ny bilaga 1, de övriga bilagorna har därför numrerats om, vilket bör beaktas med hänsyn till de ändringar som har skett genom förordning (EEG) nr 2793/81. Det skall dessutom anges om dessa ändringar omfattar även egenföretagare vilket är fallet för de bestämmelser som avses i andra strecksatsen i artikel 1.2 6 b och andra strecksatsen i artikel 1.2 6 g i förordning (EEG) nr 2793/81.

' EGT nr c 27. 2.2.1983, s. 3. 2 EGT nr c 16], 20.6.1983,s. 17. 3 EGT nr I. 143, 29.5.198l,s. 1. ”* EGT nr I. 149, 5.7.1971, s. 2. 5 EGT nr I. 373, 31.12.1981,s. 1. 6 EGT nr L 74, 27.3.1972, s. 1.

7 EGT nr I. 275, 29.9.1981, s. 1.

Bilaga 4. 1

Iden Italienska versionen av förordning (EEG) nr 1408/71 och (EEG) Pr0p- 1991/92:170 nr 574/72 är det lämpligare att använda uttrycket lavoratori subordinati i stället för lavoratori salariari, och Iavoratori autonomi i stället för lavoratori non salarian".

Förordning (EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr 574/72 behöver alltså ändras.

Det är nödvändigt att ändra punkt 1 i avsnitt C i bilaga 2 och punkter- na 2 och 3 i avsnitt C i bilaga 10 till förordning (EEG) nr 574/72. 6-86

Det är för tydlighetens skull nödvändigt att i sin helhet uppdatera förordning (EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr 574/72, senast ändrad genom förordning (EEG) nr 2000/83'. De avsnitt som har ändrats med verkan den 1 juli 1982, de avsnitt som tidigare har ändrats och de oförändrade avsnitten bör återges i en enda text.

Bilagorna 1, 4, 5, 6, 7 och 8 till förordning (EEG) nr 574/72 har uppdaterats genom förordning (EEG) nr 2474/822 och (EEG) nr 799/833 och av praktiska skäl bör dessa uppdaterade bilagor tillsam- mans med alla bestämmelser i förordning (EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr 574/72 samlas i en enda text som träder i kraft den 1 juli 1982. Slutligen är det av praktiska skäl nödvändigt att ändra de detaljregler som gäller utvidgningen av överenskommelser enligt artikel 3 i förord- ning (EEG) nr 1390/814 till att omfatta även egenföretagare.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Anikel 1

Förordning (EEG) nr 1408/71 och förordningens rubrik skall ha den lydelse som anges i bilaga I.

Artikel 2

Förordning (EEG) nr 574/72 och förordningens rubrik skall ha den lydelse som anges i bilaga II.

Anikel 3

Denna förordning träder i kraft den dag då den offentliggörs i Euro- peiska gemenskapernas ojiciella tidning.

' EGT nr I. 230, 22.8.1983, s. 1. ? EGT nr I. 266, 15.9.1982, s. 1. 3 EGT nr I. 89, 7.4.1983, s. 15. ** EGT nr I. 143, 29.5.1981, s. 1.

Bilaga 4.1

Den skall tillämpas från och med den 1 juli 1982. Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Luxembourg den 2 juni 1983.

På rådets vägnar

N BLÖM Ordförande

BILAGA I Prop. 1991/92:170

Bl 'a 4.1 Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av system för ' då social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlem—

marflyttarinomgenmåapal

AVDELNING 1: ALLMÄNNA BESTÄMMELSER (artikel 1-12)

AVDELNING II: BESTÄMMANDE AV TILLÄM PLIG LAGSTIFT- NING (artikel 13-17)

AVDELNING lll: SÄRSKILDA BESTÄMMELSER I=öR OLIKA SLAG AV FÖRMÅNER

Kapitel ]: Sjukdom och underskap

Avsnitt 1: Allmänna bestämmelser (artikel 18)

Avsnitt 2: Anställda, egenföretagare och deras familjemedlemmar (artikel 19-24)

Avsnitt 3: Arbetslösa personer och der

as familjemedlemmar (artikel 25)

Avsnitt 4: Pensionssökande och deras familjemedlemmar (artikel 26)

Avsnitt 5 : Pensionärer och deras famil- jemedlemmar (artikel 27-34)

Avsnitt 6: Diverse bestämmelser (arti- kel 35)

Avsnitt 7: Återbetalning mellan institu- tioner (artikel 36)

Kapitel 2: lnvaliditet

Avsnitt 1: Anställda och egenföretagare som omfattats av endast sådan lagstiftning enligt vilken invaliditetsfönnåner- nas storlek är oberoende av försäkringsperiodemas längd (artikel 37-39)

Bilaga 4.1

Kapitel 3:

Kapitel 4:

AVsnitt 2:

Avsnitt 3:

Avsnitt 4:

Anställda och egenföretagare som omfattats antingen av lagstiftning enligt vilken invaliditetsförmånernas storlek är beroende av för- säkrings- eller bosättnings— periodemas längd eller av lagstiftning av denna typ och av den typ som avses i avsnitt 1 (artikel 40)

Förvärrad invaliditet (artikel 41)

Utgivande av förmåner som tidigare har innehållits eller dragits in - Omvandling av invaliditetsförmåner till förmåner vid ålderdom (artikel 42 och 43)

Ålderdom och dödsfall (pensioner) (artikel 44_51)

Olycksfall i arbetet och arbetssjukdom

Avsnitt 1:

Avsnitt 2:

Avsnitt 3:

Avsnitt 4:

Rätt till förmåner (artikel 52-59)

Förvärrande av en arbets- sjukdom för vilken förmåner har beviljats (artikel 60) Diverse bestämmelser (ar- tikel 61 och 62)

Återbetalning mellan institu- tioner (artikel 63)

Kapitel 5: Dödsfallsersätmingar (artikel 64-66)

Kapitel 6: Arbetslöshetsförmåner

Avsnitt 1: Allmänna bestämmelser (artikel 67 och 68)

Avsnitt 2: Arbetslösa personer som

beger sig till en annan med- lemsstat än den behöriga staten (artikel 69 och 70)

Bilaga 4. 1

AVDELNING IV:

AVDELNING V:

AVDELNING Vl: AVDELNlNG VII:

BILAGOR Bilaga 1: Bilaga 2: Bilaga 3: Bilaga 4: Bilaga 5:

Bilaga 6:

Bilaga 7:

Artikel 3: Arbetslösa personer som under sin senaste anställning var bosatta i en annan med- lemsstat än den behöriga staten (artikel 71)

Kapitel 7: —-

Kapitel 8: Förmåner för pensionärers minderåriga barnoch förbarnsommistenav för- äldrarna eller båda föräldrarna (ar- tikel77-79)

ADMINISTRATIV KOMMISSION FÖR SOCIAL TRYGGHET FÖR MIGRERANDE ARBETARE (artikel 80 och 81)

RÅDGIVANDE KOMMIT'IE FÖR MIGRERAN- DE ARBETARES SOCIALA TRYGGHET (artikel 82 och 83)

DIVERSE BESTÄMMELSER (artikel 84-93)

ÖVERGÅNGS- OCH SLUTBESTÄMMELSER (artikel 94-100)

Överensstämmelse mellan medlemsstaternas lag- - stiftning om villkor om graden av invaliditet

Särskilda regler för tillämpningen av vissa med- lemsstaters lagstiftning

Fall då en person samtidigt skall omfattas av lag- stiftningen i två medlemsstater

Bilaga 4.1

AVDELNING ! ALIMÄNNA BESTÄMM EIsER

Artikel 1

Definitioner

I denna förordning används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

8)

b)

Anställda respektive egenföretagare: 1)

ii)

iii)

iv)

den som är försäkrad, obligatoriskt eller genom en frivillig

fortsätmingsförsäkring, mot en eller flera av de risker som ,

täcks av grenarna i ett system för social trygghet för anställda eller egenföretagare, den som är obligatoriskt försäkrad mot en eller flera av de risker som täcks av de grenar av social trygghet som be- handlas i denna förordning, enligt ett system för social trygg- het för samtliga invånare eller för hela den förvärvsarbetande befolkningen, förutsatt att personen kan identifieras som anställda eller egenföretagare genom det sätt på vilket systemet administreras eller finansieras, eller, om dessa kriterier inte uppfylls, är försäkrad mot någon annan risk som anges i bilaga 1 enligt ett system för anställda eller egenföretagare, eller enligt ett system som avses i punkt iii, antingen obligatoriskt eller genom frivil- lig fortsättningsförsäkring, eller, där inget sådant system finns i den berörda medlemsstaten, följer den definition som anges i bilaga 1, den som är obligatoriskt försäkrad mot flera av de risker som täcks av de grenar som denna förordning behandlar, enligt ett standardsystem för social trygghet för hela lantbruksbefolk- ningen enligt de kriterier som anges i bilaga 1, den som är frivilligt försäkrad mot en eller flera av de risker som täcks av de grenar som denna förordning behandlar, enligt en medlemsstats system för social trygghet för anställda eller egenföretagare eller för samtliga invånare eller för vissa kategorier av invånare om en sådan person är verksam som anställd eller egen- företagare, eller om en sådan person tidigare varit obligatoriskt försäkrad mot samma risk enligt ett system för anställda eller egenföretagare i samma medlemsstat.

Gränsarbetare: en anställd eller egenföretagare som är verksam inom en medlemsstats territorium och som är bosatt inom en annan medlemsstats territorium, dit han som regel återvänder dagligen eller åtminstone en gång i veckan. En gränsarbetare som

Bilaga 4.1

d)

e)

2)

h)

i)

förflyttas till en annan ort inom samma eller någon annan med- lemsstats territorium av det företag till vilket han normalt är knu- ten, eller som tillhandahåller tjänster på annan ort inom samma eller en annan medlemsstats territorium, behåller sin ställning som gränsarbetare under en tid av högst fyra månader även om han under denna tid är förhindrad att dagligen, eller åtminstone en gång i veckan, återvända till den ort där han är bosatt. Säsongsarbetare: en anställd som reser till en annan medlemsstats territorium än det inom vilket han är bosatt, för att där utföra ett säsongsbetonat arbete för ett företag eller en arbetsgivare i den staten under en tid som inte under några omständigheter kan över- stiga åtta månader och som uppehåller sig inom den nämnda statens territorium så länge arbetet pågår. Med ett arbete av så- songskaraktär avses ett arbete som på grund av årstidernas väx- lingar automatiskt återkommer varje år. Flykting skall ha samma innebörd som i artikel 1 i konventionen om flyktingars rättsliga ställning undertecknad i Geneve den 28 juli 1951. Uttrycket statslös skall ha samma innebörd som i artikel 1 i kon- ventionen om statslösa personers rättsliga ställning undertecknad i New York den 28 september 1954. Familjemedlem: den som definieras eller erkänns som familjemed- lem eller som betecknas som medlem av hushållet i den lagstift- ning enligt vilken förmåner utges, eller, i fall som avses i artikel 22.1 a och artikel 31, i lagstiftningeni den medlemsstat inom vars territorium personen är bosatt. Om denna lagstiftning betraktar som familjemedlem eller medlem av hushållet endast den som är samboende med den anställde eller egenföretagaren, skall detta villkor anses vara uppfyllt om personen för sin försörjning huvud- sakligen är ekonomiskt beroende av den anställde eller egen- företagaren. Om en medlemsstats lagstiftning om vårdförmåner vid sjukdom eller moderskap inte gör skillnad mellan familjemed- lemmar och andra personer som lagstiftningen gäller, skall ut- trycket familjemedlem ha den betydelse som anges i bilaga 1. Efterlevande: en person som definieras eller erkänns som sådan av den lagstiftning enligt vilken förmånema utges. Om denna lagstift- ning betraktar som efterlevande endast den, som var samboende med den avlidne, skall detta villkor anses vara uppfyllt om per- sonen för sin försörjning huvudsakligen var ekonomiskt beroende av den avlidne.

Hänvisningar till US55

Bosättning: stadigvarande bosättning.

Vistelse: tillfällig vistelse. Lagstiftning: i förhållande till varje medlemsstat, nuvarande eller kommande lagar och andra författningar om de grenar av och system för social trygghet som täcks av artikel 4.1 och 4.2 samt alla andra beslut om åtgärder för att genomföra sådana grenar och system.

Bilaga 4.1

k)

1)

Uttrycket omfattar inte bestämmelser i nuvarande eller kom- mande kollektivavtal även om de genom myndighetsbeslut har gjorts tvingande eller fått sitt tillämpningsområde utvidgat. Om emellertid sådana bestämmelser i) tjänar till att uppfylla ett krav på obligatorisk försäkring, som

tillkommit genom de lagar och andra författningar som avses i föregående stycke, eller

ii) skapar ett system som administreras av samma organ som administrerar de system som tillkommit genom författningar som avses i föregående stycke, kan begränsningen i uttrycket när som helst hävas genom att den berörda medlemsstaten avger en förklaring som specificerar de system som denna förordning skall gälla. En sådan förklaring skall anmälas och offentliggöras enligt bestämmelserna i artikel 97.

Bestämmelserna i föregående stycke skall inte leda till att system för vilka förordning nr 3 har gällt undantas från denna förordnings tillämpningsområde.

Uttrycket lagstiftning omfattar inte heller bestämmelser om sådana särskilda system för egenföretagare vilkas tillkomst är överlämnad till de berördas initiativ, eller vilka gäller endast en del av den berörda medlemsstatens territorium, och detta oavsett om myndigheterna har beslutat att göra dem obligatoriska eller att utvidga deras tillämpningsområde. Dessa särskilda system anges i bilaga 2. Konvention om social trygghet: varje bilateralt eller multilateralt socialf'orsäkringsinstrument som är bindande eller som kommer att bli bindande för två eller flera medlemsstater inbördes samt varje annat sådant multilateralt instrument som är bindande eller som kommer att bli bindande för minst två medlemsstater och en eller flera andra stater vad gäller samtliga eller vissa av de grenar och system som anges i artikel 4.1 och 4.2, samt alla slags överens- kommelser som har träffats i enlighet med sådana instrument. Behörig myndighet: varje medlemsstats minister, ministrar eller motsvarande myndighet med ansvar för system för social trygghet inom hela eller en del av statens territorium. Administrativa kommissionen: den kommission som anges i artikel

80. '

Institution: i förhållande till varje medlemsstat det organ eller den myndighet som har ansvaret för att administrera hela eller vissa delar av lagstiftningen. Behörig institution:

i) den institution hos vilken en person är försäkrad vid den tidpunkt då en ansökan om förmån görs, ii) den institution från vilken den berörda personen har rätt, eller skulle ha rätt, till förmåner om han eller en eller flera familje- medlemmar var bosatta inom den medlemsstats territorium där institutionen finns,

Bilaga 4.1

p)

S)

v)

iii) den institution som har utsetts av den berörda medlemsstatens behöriga myndighet, eller iv) när det gäller ett system där en arbetsgivare har ansvar för förmåner som avses i artikel 4.1, antingen arbetsgivaren eller den anlitade försäkringsgivaren eller, om sådan saknas, ett organ eller en myndighet som har utsetts av den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten.

Institution på bosättningsorten respektive institution på vistelse-

orten: den institution som är behörig att utge förmåner på den ort, där personen är bosatt, enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar, respektive den institution som är behörig att utge för- måner på den ort där den berörda personen vistas, enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar eller, då ingen sådan in- stitution finns, den institution som utsetts av den ifrågavarande

medlemsstatens behöriga myndighet.

Behörig stat: den medlemsstat, inom vars territorium den behöriga institutionen finns.

Försäkringsperioder: avgiftsperioder, anställningsperioder eller

perioder av verksamhet som egenföretagare definierade eller er- kända som försäkringspcrioder i den lagstiftning enligt vilken de har fullgjorts eller anses vara fullgjorda och alla andra perioder som behandlas som sådana när de enligt denna lagstiftning betrak- tas som likvärdiga med försäkringsperioder. Anställningsperioder och perioder av verksamhet som egen- företagare: perioder som definieras eller erkänns som sådana i den

lagstiftning enligt vilken de har fullgjorts samt alla perioder som behandlas som sådana när de enligt denna lagstiftning betraktas som likvärdiga med anställningsperioder eller perioder av verk— samhet som egenföretagare. a) Bosättningsperioder: perioder som definieras eller erkänns som sådana i den lagstiftning enligt vilken de har fullgjorts eller anses vara fullgjorda. Förmåner och pensioner: alla förmåner och pensioner, inbegripet alla däri ingående delar som bekostas av allmänna medel, alla indexhöjningar och tilläggsbetalningar, om något annat inte före- skrivs i avdelning III, liksom förmåner i form av engångsbelopp som kan utbetalas istället för pensioner samt utbetalningar som görs i form av återbetalning av avgifter.

i) Familieförmåner: alla vård- eller kontantförmåner, som är avsedda att täcka en familjs utgifter enligt den lagstiftning som anges i artikel 4.1 h, utom de särskilda bidrag vid barns födelse som nämns i bilaga 2. ii) Familjebidrag: periodiska kontantförmåner som utges endast på grundval av familjemedlemmamas antal och, i förekom- mande fall, deras ålder. Dödsfallsersättningar: alla engångsbetalningar vid dödsfall, utom de engångsbelopp som avses i punkt t.

Bilaga 4. 1

Artikel 2

Personhets

]. Denna förordning gäller anställda och egenföretagare, som omfat- tas eller har omfattats av lagstiftningen i en eller flera medlemsstater och som är medborgare i en medlemsstat eller är statslösa eller flyk- tingar bosatta inom en medlemsstats territorium, samt deras familje- medlemmar och efterlevande.

2. Denna förordning gäller dessutom efterlevande till anställda och egenföretagare som har omfattats av lagstiftningen i en eller flera med- lemsstater, oavsett dessa anställda eller egenföretagares medborgarskap, om deras efterlevande är medborgare i en medlemsstat eller är statslösa eller flyktingar som är bosatta inom en medlemsstats territorium.

3. Denna förordning gäller statligt anställda och personer som enligt den tillämpliga lagstiftningen behandlas som sådana, om de omfattas eller har omfattats av en medlemsstats lagstiftning på vilken denna förordning tillämpas.

Artikel 3 Likabehandling 1. Om något annat inte följer av de särskilda bestämmelserna i denna förordning har personer, som är bosatta inom en medlemsstats territo- rium och för vilka denna förordning gäller, samma skyldigheter och rättigheter enligt en medlemsstats lagstiftning som denna medlemsstats egna medborgare. 2. Bestämmelserna i punkt 1 skall gälla rätten att välja ledamöter av organen inom det sociala trygghetssystemets institutioner eller att delta i nomineringen av sådana ledamöter men skall inte påverka medlems- staternas författningsbestämmelser om valbarhet eller metoder för nomi- neringen. 3. De bestämmelser i konventioner om social trygghet som förblir i kraft enligt artikel 7. 2 c och bestämmelser i konventioner som ingåtts enligt artikel 8.1, skall gälla alla personer som omfattas av denna för- ordning, om något annat inte föreskrivs i bilaga 3.

Artikel 4

Sakområden

1. Denna förordning gäller all lagstiftning om följande grenar av social trygghet:

a) förmåner vid sjukdom och moderskap,

b) förmåner vid invaliditet, även sådana som är avsedda att bevara eller förbättra förvärvsförmågan,

c) förmåner vid ålderdom,

Bilaga 4.1

d) förmåner till efterlevande,

e) förmåner vid olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar,

f) dödsfallsersättningar,

g) förmåner vid arbetslöshet,

h) familjeförmåner.

2. Denna förordning gäller alla allmänna och särskilda system för social trygghet, oaVSett om de bygger på avgiftsplikt eller inte, och system där en arbetsgivare eller en redare har ansvar för förmåner som nämns i punkt 1.

3. Bestämmelserna i avdelning III skall dock inte påverka medlems- staternas författningsbestämmelser om en redares ansvar.

4. Denna förordning gäller inte social eller medicinsk hjälp, f'onnåner till offer för krig eller dess följder eller särskilda system för statligt anställda och personer som behandlas som sådana.

Am'kel 5

Medlemsstaters förklaringar om denna förordnings tillämningsområde

I förklaringar som skall anmälas och offentliggöras enligt artikel 97 skall medlemsstaterna närmare ange den lagstiftning och de system som avses i artikel 4.1 och 4.2, de minimiförrnåner som aves i artikel 50 samt de förmåner som avses i artikel 77 och 78.

Anikel 6

Konventioner om social trygghet som ersätts av denna förordning

Om något annat inte följer av bestämmelserna i artikel 7, 8 och 46.4, skall denna förordning, både vad gäller de personer och de sakområden som den behandlar, ersätta bestämmelserna i alla konventioner om social trygghet mellan

a) två eller flera medlemsstater "inbördes, eller

b) minst två medlemsstater och en eller flera andra stater i den mån behandlingen av frågor enligt konventionen inte skall ske under medverkan av en institutioni någon av de sistnämnda staterna.

Am'kel 7 Internationella bestämmelser som inte påverkas av denna förordning [. Denna förordning skall inte påverka skyldigheter som följer av

a) konventioner som har antagits av Internationella arbetskonferensen och som har trätt i kraft efter ratificering av en eller flera med- lemsstater,

b) de europeiska interimsöverenskommelser om social trygghet som

har slutits mellan Europarådets medlemsstater den 11 december 1953.

Bilaga 4.1

2. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 6 skall följande fortfaran- de gälla:

a) Bestämmelserna i överenskommelsen den 27 juli 1950 om Rhen-

skeppamas sociala trygghet, som har reviderats den 13 februari 1961.

b) Bestämmelserna i den europeiska konventionen den 9 juli 1956 om social trygghet för anställda inom internationell transport.

c) Bestämmelserna i de konventioner om social trygghet som anges i bilaga 3.

Artikel 8

Slutande av konventioner mellan medlemsstater

1. Två eller flera medlemsstater kan vid behov sluta konventioner med varandra som bygger på denna förordnings principer och anda.

2. Varje medlemsstat skall anmäla enligt bestämmelserna i artikel 97.1 varje konvention som har slutits med en annan medlemsstat enligt bestämmelserna i punkt 1.

Artikel 9

Tillträde till frivillig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring

1. De bestämmelser i en medlemsstats lagstiftning, som gör bosätt- ning inom denna stats territorium till villkor för anslutning till frivillig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring, skall inte gälla personer som är bosatta inom en annan medlemsstats territorium, om de någon gång i sin tidigare förvärvsverksamhct har omfattats av lagstiftningen i den förstnämnda staten som anställd eller egenföretagare.

2. Om det enligt en medlemsstats lagstiftning för anslutning till frivil- lig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring krävs att försäk- ringsperioder har fullgjorts, skall försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning tillgodoräk- nas, i den utsträckning som behövs, som om de hade fullgjorts enligt den förstnämnda medlemsstatens lagstiftning.

Artikel 10

Bortseendefrånkravpåbosänning—Obligatoriskförsäkrings inverkan på återbetalning av avgifter

]. Om något annat inte föreskrivs i denna förordning får kontantför- måner vid invaliditet, ålderdom eller till efterlevande, pensioner vid olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomar samt förmåner vid dödsfall vilka förvärvats enligt en eller flera medlemsstaters lagstiftning inte minskas, ändras, innehållas, dras in eller konfiskeras med anledning av att mottagaren är bosatt inom en annan medlemsstat än den där institu-

Bilaga 4.1

tionen med ansvar för betalningen finns.

Föregående stycke skall även gälla fömråner som utges som engångs- belopp när en efterlevande make, som hade rätt till efterlevandepension, gifter om sig. 2. Om återbetalning av avgifter enligt en medlemsstats lagstiftning förutsätter att en person inte längre omfattas av obligatorisk försäkring, skall detta villkor inte anses uppfyllt så länge denne omfattas av obliga- torisk försäkring som en anställd eller egenföretagare enligt en annan medlemsstats lagstiftning.

Artikel 11

Indexering av fömåner

De föreskrifter om indexering av förmåner som finns i en medlemsstats lagstiftning skall gälla förmåner som utges enligt den lagstiftningen och tillämpas med beaktande av bestämmelserna i denna förordning.

Artikel 12

Förhindrande av sammanträffande av förnåner

1. Denna förordning kan inte åberopas för att få eller bevara en rätt till flera förmåner av samma slag för samma period av obligatorisk försäkring. Detta gäller dock inte förmåner som utges på grund av invaliditet, ålderdom, dödsfall (pensioner) eller arbetssjukdom och som beviljas av två eller flera medlemsstaters institutioner enligt bestämmel- serna i artikel 41, 43.2, 43.3, 46, 50, 51 eller 60.1 b.

2. Bestämmelserna i en medlemsstats lagstiftning om minskning, innehållande eller indragning av förmåner för den som samtidigt har andra socialförsäkringsförmåner eller annan inkomst får åberopas även om rätten till dessa förmåner har förvärvats enligt en annan medlems- stats lagstiftning eller om inkomsten härör från en annan medlemsstats territorium. Detta gäller dock inte då en person får förmåner av samma slag på grund av invaliditet, ålderdom, dödsfall (pensioner) eller arbets- sjukdom som beviljas av två eller flera medlemsstaters institutioner enligt bestämmelserna i artikel 46, 50, 51 eller 60. 1 b.

3. Bestämmelserna i en medlemsstats lagstiftning om minskning, innehållande eller indragning av förmåner vid invaliditet eller förtida förmåner vid ålderdom för den som är förvärvsverksam kan åberopas mot honom även om han är verksam inom en annan medlemsstats terri- torium.

4. En invalidpension enligt nederländsk lagstiftning skall, i fall där den nederländska institutionen enligt bestämmelserna i artikel 57.3 c eller 60.2 b är skyldig att bidra även till kostnaderna för fömiåner vid arbetssjukdom som utges enligt en annan medlemsstats lagstiftning, minskas med det belopp som skall betalas till den institutioni den andra medlemsstaten som har ansvar för att utge förmånerna vid arbetssjuk- dom.

Bilaga 4.1

A VDELNING II BESTÄMMANDE AV TILLÄMPLIG LAGSTIFTNING

Artikel 13

Allmänna regler

1. Om något annat inte följer av artikel 14c skall personer för vilka denna förordning gäller omfattas av lagstiftningeni endast en medlems- stat. Denna lagstiftning skall bestämmas enligt bestämmelserna i denna avdelning. 2. a)

b)

Om något annat inte följer av artikel 14-17 gäller följande: Den som är anställd för arbete inom en medlemsstats territorium skall omfattas av denna medlemsstats lagstiftning, även om han är bosatt inom en annan medlemsstats territorium eller om det före- tag eller den person som han är anställd hos har sitt säte eller är bosatt inom en annan medlemsstats territorium, Den som är egenföretagare inom en medlemsstats territorium skall omfattas av denna stats lagstiftning även om han är bosatt inom en annan medlemsstats territorium, Den som är anställd ombord på ett fartyg som för en medlemsstats flagga skall omfattas av denna stats lagstiftning, Statligt anställda och personer som behandlas som sådana skall omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat som gäller för den förvaltning som sysselsätter dem, Den som är inkallad eller har återinkallats till militärtjänstgöring eller civil tjänstgöring i en medlemsstat skall omfattas av denna stats lagstiftning. Om det för rätt till förmåner enligt denna lag- stiftning krävs att försäkringspcrioder har fullgjorts före påbörjad eller efter avslutad sådan militärtjänstgöring eller civil tjänstgö- ring, skall försäkringsperioder som har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning tillgodoräknas, i den utsträckning det behövs, som om de hade fullgjorts enligt den förstnämnda statens lagstiftning. En anställd eller egenföretagare som är inkallad eller har återinkallats till militärtjänstgöring eller civil tjänstgöring skall behålla sin ställning som anställd eller egenföretagare.

Anikel I 4

åtskilda regler för andra anställda än sjömän

Artikel 13.2 a skall tillämpas med beaktande av följande undantag och omständigheter:

1.

a) Den som arbetar inom en medlemsstats territorium hos ett företag, till vilket han normalt är knuten, och som av detta företag sänds till en annan medlemsstats territorium för att utföra arbete där för detta företags räkning skall fortsätta att

Bilaga 4.1

omfattas av den förstnämnda medlemsstatens lagstiftning, under förutsättning att detta arbete inte väntas vara längre än tolv månader och att han inte sänds ut för att ersätta någon som har fullgjort sin utsändningsperiod.

b) Om arbetet i den andra medlemsstaten på grund av oförut- sebara omständigheter varar längre än som ursprungligen förväntades och om varaktigheten därför överstiger tolv måna- der, skall den förstnämnda medlemsstatens lagstiftning fortsät- ta att gälla tills det arbetet har avslutats, under förutsättning att den behöriga myndigheten i den medlemsstat dit personen har sänts ut, eller det organ som har utsetts av denna myndig- het, lämnar sitt samtycke. Sådant samtycke måste begäras före den första tolvmånadersperiodens utgång. Samtycke kan dock inte lämnas för en förlängning som överstiger tolv månader.

2. För den som normalt arbetar inom två eller flera medlemsstaters territorier skall fråga om tillämplig lagstiftning avgöras på följande sätt:

a) En person som hör till den resande eller flygande personalen hos ett företag som för andras eller egen räkning bedriver internationell befordran av passagerare eller gods med järn- väg, landsvägstransporter, flyg eller inrikes sjöfart och som har sitt säte inom en medlemsstats territorium skall omfattas av denna stats lagstiftning med följande begränsningar.

i) Om företaget har en filial eller fast representation inom en annan medlemsstats territorium, skall den som arbetar vid denna filial eller fasta representation omfattas av lagstift- ningen i den medlemsstaten. ii) Den som huvudsakligen arbetar inom den medlemsstats territorium där han är bosatt skall omfattas av denna stats lagstiftning, även om det företag hos vilket han är anställd inte har sitt säte eller någon filial eller permanent repre- sentation inom det territoriet.

b) Andra anställda an de som anges i a skall omfattas av i) lagstiftningen 1 den medlemsstat inom vars territorium den

anställde ar bosatt, om han till viss del utför arbetet inom detta territorium eller om han är knuten till flera företag eller arbetsgivare inom olika medlemsstaters territorier,

ii) lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium det företag eller den person, som anställt honom har sitt säte eller är bosatt, om han inte är bosatt inom någon av de medlemsstaters territorier där han utför arbetet.

3. Den som arbetar inom en medlemsstats territorium hos ett företag, som har sitt säte inom en annan medlemsstats territorium och vars verksamhet sträcker sig över dessa staters gemensamma gräns, skall omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium företaget har sitt säte.

Bilaga 4.1

Artikel I4a

Särskilda regler för andra egenföretagare än sjömän

Artikel 13.2 b skall tillämpas med beaktande av följande undantag och omständigheter:

1.

a) Den som normalt är egenföretagare inom en medlemsstats territorium och som utför arbete inom en annan medlemsstats territorium skall fortsätta att omfattas av den förstnämnda medlemsstatens lagstiftning, förutsatt att detta arbete inte väntas vara längre än tolv månader.

b) Om arbetet på grund av oförutsebara omständigheter varar längre än som ursprungligen förväntades och om varaktigheten därför överstiger tolv månader, skall den förstnämnda med- lemsstatens lagstiftning fortsätta att gälla tills arbetet har avslutats, under förutsättning att den behöriga myndigheten i den medlemsstat dit företagaren har rest för att utföra arbetet, eller det organ som har utsetts av denna myndighet, lämnar sitt samtycke. Sådant samtycke måste begäras före den första tolvmånadersperiodens utgång. Samtycke kan dock inte läm- nas för en förlängning som överstiger tolv månader. Den som nomralt är egenföretagare inom två eller flera medlems- staters territorier skall omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium han är bosatt, om han utför någon del av sitt arbete inom den medlemsstatens territorium. Om han inte utför något arbete inom den medlemsstats territorium där han är bosatt skall han omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium han utför sitt huvudsakliga arbete. Kriterier för vad som skall anses vara huvudsakligt arbete fastställs in den förord- ning som anges i artikel 98. Den vars företag har sitt säte inom en medlemsstats territorium och sträcker sin verksamhet över två medlemsstaters gemensamma gräns, skall omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium företaget har sitt säte. Om den lagstiftning som en person skulle omfattas av enligt punkt 2 eller 3 inte medger att personen ens på frivillig basis kan an- slutas till ett pensionssystem, skall han omfattas av den medlems- stats lagstiftning som skulle ha gällt, om dessa bestämmelser inte hade funnits, eller om två eller flera medlemsstaters lagstiftning skulle gälla med tillämpning av denna regel, av den lagstiftning som de berörda medlemsstaterna eller deras behöriga myndigheter kommer överens om.

Bilaga 4.1

Artikel 14b

Särskilda regler för sjömän Artikel 13.2 c skall tillämpas med beaktande av följande undantag och omständigheter:

1. Den som är anställd hos ett företag till vilket han normalt är knu- ten, antingen inom en medlemsstats territorium eller ombord på ett fartyg som för en medlemsstats flagga, och som sänds ut av detta företag för att utföra arbete för detta företags räkning ombord på ett fartyg som för en annan medlemsstats flagga skall fortsätta att omfattas av lagstiftningen i den förstnämnda medlemsstaten enligt de villkor som anges i artikel 14.1.

2. Den som normalt är egenföretagare, antingen inom en medlems— stats territorium eller ombord på ett fartyg som för en medlems- stats flagga, och som utför arbete för egen räkning ombord på ett fartyg som för en annan medlemsstats flagga skall fortsätta att omfattas av den förstnämnda medlemsstatens lagstiftning enligt de villkor som anges i artikel 14a.1.

3. Den som normalt inte har anställning till sjöss men som utför arbete inom en medlemsstats territorialvatten eller hamn ombord på ett fartyg, vilket för en annan medlemsstats flagga inom detta territorialvatten eller denna hamn och vars besättning han inte tillhör, skall fortsätta att omfattas av den förstnämnda medlems- statens lagstiftning.

4. Den som är anställd på ett fartyg, vilket för en medlemsstats flagga, och som får sin lön från ett företag eller en person som har sitt säte eller är bosatt inom en annan medlemsstats territorium skall omfattas av den sistnämnda statens lagstiftning, om han är bosatt inom denna stats territorium. Företaget eller personen som betalar lönen skall betraktas som arbetsgivare vid tillämpningen av den lagstiftningen.

Artikel 14c (Denna artikel har fått ny lydelse genom förordning EEG nr 3811/86.)

Artikel 14d

Diverse bestämmelser

1. En person som avses i artikel 14.2, 14.3, l4a.2, l4a.3, 14.a.4 och 14c.1 3, skall vid tillämpningen av den lagstiftning som har fast- ställts i överensstämmelse med dessa bestämmelser, behandlas som om han utförde allt förvärvsarbete inom den berörda medlemsstatens territo— rium.

Bilaga 4.1

försäkringen för denna verksamhet, skall gälla också pensionärer som har förvärvat rätt till pension enligt en annan medlemsstats lagstiftning, om inte personen i fråga hos den institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i den förstnämnda medlemsstaten och som nämns i bilaga lO till den förordning som anges i artikel 98, uttryckligen begär att få omfattas av försäkringen.

Artikel 15

Regler om frivillig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring

1. Artiklarna 13—14d skall inte gälla frivillig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring såvida det i en medlemsstat, för någon av de grenar som anges i artikel 4, inte finns annat än ett frivilligt försäk- ringssystem.

2. Om tillämpningen av två eller flera medlemsstaters lagstiftning

medför dubbelförsäkring gäller följande:

Vid ett obligatoriskt försäkringssystem och ett eller flera system för frivillig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring, skall personen omfattas endast av det obligatoriska försäkringsssys- temet. — Vid två eller flera system för frivillig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring, kan personen omfattas endast av det sys- tem för frivillig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring som han har valt.

3. Vad gäller invaliditet, ålderdom och dödsfall (pensioner) kan dock personen ansluta sig till en medlemsstats system för frivillig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring, även om han omfattas av en annan medlemsstats obligatoriska försäkring, i den mån en sådan dubbelför- säkring uttryckligen eller underförstått är tillåten i den förstnämnda medlemsstaten.

Artikel 16

Särskilda regler för personer anställda på beskickningar och konsulat samt för Europeiska gemenskapernas hjälppersonal

l. Bestämmelserna i artikel 13.2 3 skall tillämpas på personer som är anställda vid beskickningar och konsulat och på privattjänare hos tjäns- temän vid beskickningar eller konsulat.

2. Anställda som omfattas av punkt 1 och som är medborgare i den medlemsstat som är den mottagande eller sändande staten har dock rätt att välja att omfattas av lagstiftningen i den staten. Denna rättighet att välja kan utövas vid varje kalenderårs utgång och skall inte ha retroak- tiv verkan.

3. Europeiska gemenskapernas hjälppersonal kan välja att omfattas av lagstiftningeni den medlemsstat inom vars territorium de är anställda, av lagstiftningen i den medlemsstat som de senast har omfattats av eller

Bilaga 4.1

av lagstiftningen i den medlemsstat i vilken de är medborgare, vad gäller andra bestämmelser än de som handlar om familjebidrag vilka är reglerade i anställningsvillkoren för denna personal. Denna rätt att välja, som endast kan utövas en gång, gäller från och med den dag anställningen påbörjas.

Artikel I 7

Undantag från artikel 13-16

Två eller flera medlemsstater, dessa staters behöriga myndigheter eller de organ som utses av dessa myndigheter kan komma överens om undantag från bestämmelserna i artikel 13—16 till förmån för vissa grupper av anställda eller egenföretagare eller för vissa sådana per- soner.

A VDELNING III

SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR OLIKA SLAG Av FÖRMÅNER

KAPITEL I SJUKDOM OCH MODERSKAP Avsnitt 1 Allmänna bestämmelser Artikel 18

Sammanläggning av försäkrings-, anställnings— eller bosättningsperioder

1. Den behöriga institutionen i en medlemsstat, vars lagstiftning kräver att försäkrings-, anställnings- eller bosättningsperioder har full- gjorts för att någon skall få, bibehålla eller återfå en rätt till förmåner, skall i den utsträckning som behövs beakta försäkrings-, anställnings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt en annan medlems- stats lagstiftning såsom perioder som har fullgjorts enligt den lagstift- ning som institutionen tillämpar.

2. Bestämmelserna i punkt 1 skall gälla säsongsarbetare, även vad avser perioder före ett försäkringsavbrott som överstiger den period som den behöriga statens lagstiftning medger, under förutsättning att avbrottet i personens försäkring inte har överstigit fyra månader.

Bilaga 4.1

Avsnitt 2 Anställda eller egmföretagare och deras familjemedlemmr

Artikel 19

Bosättningienannanmedlemsstatändenbehörigastaten— Allmänna regler

1. En anställd eller en egenföretagare som är bosatt inom en annan medlemsstats territorium än den behöriga statens och som uppfyller villkoren i den behöriga statens lagstiftning för rätt till förmåner skall, i förekommande fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 18, få följande förmåner i den stat där han är bosatt:

a) Vårdförmåner som för den behöriga institutionens räkning utges av institutionen på bosättningsorten enligt bestämmelsema i den lagstiftning som institutionen tillämpar som om han vore försäkrad där.

b) Kontantförmåner som utges av den behöriga institutionen enligt den lagstiftning som denna tillämpar. Efter överenskommelse mellan den behöriga institutionen och institutionen på bosätt- ningsorten kan sådana förmåner dock utges av den sistnämnda institutionen för den förstnämnda institutionens räkning enligt lagstiftningen i den behöriga staten.

2. Bestämmelserna i punkt 1 gäller också familjemedlemmar som bor inom en annan medlemsstats territorium än den behöriga statens, i den mån de inte har rätt till sådana fömråner enligt lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium de är bosatta. Om familjemedlemmama är bosatta inom en medlemsstats territorium enligt vars lagstiftning rätten att erhålla vårdförmåner inte är beroende av villkor om försäkring eller anställning, skall de vårdförmåner som de får anses utgivna av den institution hos vilken den anställde eller egen- företagaren är försäkrad, om inte maken eller den person som har hand om barnen är förvärvsverksam inom den nämnda medlemsstatens terri- torium.

Artikel 20 Gränsarbetare och deras familjemedlemnrar — Särskilda regler

Också gränsarbetare kan få förmåner inom den behöriga statens terri- torium. Sådana förmäner skall utges av den behöriga institutionen enligt denna stats lagstiftning som om personen vore bosatt i den staten. Hans familjemedlemmar kan få förmåner på samma villkor. För detta krävs dock, utom i brådskande fall, en överenskommelse mellan de berörda staterna, mellan de behöriga myndigheterna i dessa stater eller, om en

Prop. 1991/921170

Bilaga 4.1

sådan överenskommelse saknas, ett i förväg lämnat medgivande av den behöriga institutionen.

Artikel 21 Vistelse i eller flyttning till den behöriga staten

1. En anställd eller egenföretagare som avses i artikel 19.1 och som vistas inom den behöriga statens territorium har rätt till förmåner enligt bestämmelserna i den statens lagstiftning som om han vore bosatt där, även om han före vistelsen redan har fått förmåner för samma fall av sjukdom eller moderskap.

2. Punkt 1 gäller också familjemedlemmar som avses i artikel 19.2. Om familjemedlemmama är bosatta inom en annan medlemsstats terri- torium än den medlemsstats territorium inom vilket den anställda eller egenföretagaren är bosatt, skall dock vårdfömiåner utges av institu- tionen på vistelseorten för institutionen på den ort där dessa personer är bosatta.

3. Punkt 1 och 2 gälla inte gränsarbetare och deras familjemedlem- mar.

4. En anställd eller egenföretagare och hans familjemedlemmar som avses i artikel 19 som bosätter sig inom den behöriga statens territorium har rätt till förmåner enligt bestämmelserna i denna stats lagstiftning även om de före flyttningen redan har fått fömiåner för samma fall av sjukdom eller moderskap.

Artikel 22

Vistelse utanför den behöriga staten Återkomst eller flyttning till en annan medlemsstat rmder sjukdom eller moderskap Behov av att resa till en annan medlemsstat för att få lämplig vård

1. En anställd eller egenföretagare som uppfyller villkoren i den behöriga statens lagstiftning för att få fömråner, i förekommande fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 18, och

a) vars hälsotillstånd kräver omedelbara förmåner under en vistelse inom en annan medlemsstats territorium, eller

b) som, efter att ha fått rätt till förmåner på den behöriga institu- tionens bekostnad, får tillstånd av denna institution att återvända till den medlemsstats territorium där han är bosatt eller att flytta till en annan medlemsstats territorium, eller

c) som efter tillstånd av den behöriga institutionen beger sig till en annan medlemsstats territorium för att där få den värd som hans hälsotillstånd kräver, har rätt till följande förmåner: i) Vårdförmåner som utges för den behöriga institutionens räk-

ning av institutionen på vistelse- eller bosättningsorten enligt

Bilaga 4.1

bestämmelserna i den lagstiftning som den sistnämnda institu- tionen tillämpar som om han vore försäkrad där. Längden av den period under vilken förmåner utges skall dock bestämmas enligt den behöriga statens lagstiftning.

ii) Kontantförmåner som utges av den behöriga institutionen enligt bestämmelserna i den lagstiftning som denna institution tillämpar. Efter överenskommelse mellan den behöriga institu- tionen och institutionen på vistelse- eller bosättningsorten, kan dock sådana fömiåner utges av den sistnämnda institutionen för den förstnämndas räkning enligt bestämmelserna i den behöriga statens lagstiftning.

2. Tillstånd enligt punkt 1 b får vägras bara om det är klarlagt att en flyttning skulle vara skadlig för personens hälsotillstånd eller försvåra läkarvården. Tillstånd enligt punkt 1 c får inte vägras, om vården är en förmån som utges enligt lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium personen är bosatt och om han i den staten inte kan få vård inom den tid som, med beaktande av hans aktuella hälsotillstånd och sjukdomens sannolika förlopp, där är normal för vården i fråga.

3. Bestämmelserna i punkt 1 och 2 gäller också en anställds eller

egenföretagares familjemedlemmar.

Vid tillämpningen av punkt 1 a och 1 c i på de familjemedlemmar som avses i artikel 19.2 som är bosatta inom en annan medlemsstats territorium än den inom vars territorium den anställde eller egen- företagaren är bosatt gäller följande:

a) Vårdförmåner utges för institutioneni den medlemsstat inom vars territorium familjemedlermnama är bosatta av institutionen på vistelseorten enligt bestämmelserna i den lagstiftning som denna tillämpar som om den anställde eller egenföretagaren vore för- säkrad där. Den period under vilken förmåner utges bestäms dock av lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium familje- medlemmama är bosatta.

b) Frågan om tillstånd enligt punkt 1 c prövas av institutionen i den medlemsstat inom vars territorium familjemedlemmarna är bosat- ta.

4. Den omständigheten att bestämmelserna i punkt 1 gäller en an- ställd eller en egenföretagare skall inte påverka hans familjemedlem- mars rätt till förmåner.

Anikel 23

Beräkning av kontantförnåner

1. Den behöriga institutionen i en medlemsstat, vars lagstiftning föreskriver att kontantförmåner skall beräknas med utgångspunkt från en genomsnittlig inkomst, skall fastställa en sådan genomsnittlig inkomst enbart på grundval av den inkomst som man kan konstatera att personen

Bilaga 4.1

ifråga haft under de perioder som har fullgjorts enligt denna lagstift- ning.

2. Den behöriga institutionen i en medlemsstat, vars lagstiftning föreskriver att beräkningen av kontantförmåner skall utgå ifrån en stan- dardinkomst, skall ta hänsyn enbart till standardinkomsten eller, i före- kommande fall, till den genomsnittliga standardinkomsten för de perio— der som har fullgjorts enligt denna lagstiftning.

3. Den behöriga institutioneni en medlemsstat enligt vars lagstiftning storleken av kontantförmåner varierar med antalet familjemedlemmar, skall också ta hänsyn till personens familjemedlemmar bosatta inom en annan medlemsstats territorium som om de vore bosatta inom den be- höriga statens territorium.

Artikel 24

Vårdförmåner av stor vikt

1. Har en institution i en medlemsstat funnit att en anställd eller en egenföretagare för sig själv eller för en familjemedlem har rätt till en protes, ett hjälpmedel eller andra vårdförmåner av stor vikt och har personen därefter blivit försäkrad hos en annan medlemsstats institution, skall han få förmånerna på den förstnämnda institutionens bekostnad, även om de tillhandahålls efter det att han har blivit försäkrad hos den sistnämnda institutionen.

2. Administrativa kommissionen skall utarbeta en förteckning över förmåner på vilka bestämmelserna i punkt 1 skall tillämpas.

Avsnitt 3 Arbetslösa personer och deras familjemedlem

Artikel 25

1. En arbetslös person som tidigare var anställd eller egenföretagare, och som omfattas av bestämmelserna i artikel 69.1 eller andra meningen i artikel 7l.l b ii och som uppfyller villkoren för rätt till vård— och kontantförmåner enligt den behöriga statens lagstiftning, i förekom- mande fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 18, skall under den period som anges i artikel 69.1 c få följande förmåner:

a) Vårdförmåner som för den behöriga institutionens räkning utges av institutioneni den medlemsstat i vilken han söker arbete, enligt bestämmelserna i den lagstiftning som den sistnämnda institutionen tillämpar som om han vore försäkrad hos denna.

b) Kontantförmåner som utges av den behöriga institutionen enligt bestämmelserna i den lagstiftning som denna tillämpar. Efter överenskommelse mellan den behöriga institutionen och institu- tionen i den medlemsstat där den arbetslösa personen söker arbete, kan dock förmåner utges av den sistnämnda institutionen för den

Bilaga 4.1

förstnämnda institutionens räkning enligt bestämmelserna i den PFOP- 1991/922170 behöriga statens lagstiftning. Arbetslöshetsfönnåner enligt artikel 69.1 får inte utges under en period under vilken kontantförmåner erhålls.

2. En helt arbetslös person som tidigare var anställd och som omfat- tas av bestämmelserna i artikel 71.1 a ii eller första meningen i artikel 71.1 b ii skall få vård- och kontantförmåner enligt bestämmelserna i lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium han är bosatt som om han hade omfattats av den lagstiftningen under sin senaste an- ställning, i förekommande fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 18. Kostnaden för sådana förmåner skall betalas av institutionen i bosättningslandet. 3. Om en arbetslös person uppfyller villkoren för rätt till förmåner vid sjukdom eller moderskap enligt lagstiftningen i den medlemsstat som svarar för kostnaderna för förmåner vid arbetslöshet, i förekom- mande fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 18, har hans familjemedlemmar rätt till dessa förmåner, oavsett inom vilken med- lemsstats territorium de är bosatta eller vistas. Sådana förmåner skall utges

i) vad gäller vårdförmåner, av institutionen på bosättnings- eller vistelseorten enligt bestämmelserna i den lagstiftning som denna tillämpar för den behöriga institutionens räkning i den medlemsstat som ansvarar för kostnaden för arbetslöshetsförmånema, ii) vad gäller kontantförmåner, av den behöriga institutionen i den medlemsstat som ansvarar för kostnaden för förmåner vid arbets- löshet enligt bestämmelserna i den lagstiftning som denna tilläm- par.

4. Vid force majeure kan den behöriga institutionen förlänga den period som föreskrivs i punkt 1. Denna bestämmelse påverkar inte tillämpningen av bestämmelser i en medlemsstats lagstiftning enligt vilka sjukförrnåner kan utges under ännu längre tid.

Avsnitt 4 Pmsionssökande och deras familjemedlemmar Artikel 26

Rätt till vårdförnåner i fall där rätten till förmåner från den institution som senast var behörig har upphört

1. En anställd eller egenföretagare. hans familjemedlemmar eller hans efterlevande som under behandlingen av en ansökan om pension upphör att ha rätt till vårdförmåner enligt lagstiftningeni den senast be- höriga medlemsstaten skall ändå få sådana förmåner på följande villkor. Vårdfömiåner skall utges enligt bestämmelserna i lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium personen eller personerna är bosatta, under förutsättning att de har rätt till sådana förmåner enligt denna

Bilaga 4.1

lagstiftning eller skulle ha rätt till dem enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat om de vore bosatta inom den statens territorium, i före- kommande fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 18.

2. En pensionssökande, som har rätt till vårdförmåner enligt en medlemsstats lagstiftning vilken kräver att personen själv betalar sjuk- försäkringsavgifter medan hans ansökan om pension behandlas, skall vid utgången av andra månaden för vilken han inte har betalat avgifterna förlora rätten till vårdförmåner.

3. Vårdförmåner som utges enligt bestämmelserna i punkt 1 skall betalas av den institution som har mottagit avgifter enligt bestämmelser- na i punkt 2. Om inga avgifter skall betalas enligt bestämmelsema i punkt 2, skall den institution som svarar för kostnaderna för vårdför- måner sedan pensionen har beviljats enligt bestämmelserna i artikel 28 till institutionen på bosättningsorten betala tillbaka det belopp varmed förmåner har utgetts.

Avsnitt 5 Puonärer och deras familjemedlemmar Artikel 27

Rätttillpensionerenligtlagstiftningeni flera stateromdetfinnsrätttill förmåner i bosättningslandet

En pensionär som har rätt till pensioner enligt lagstiftningen i två eller flera medlemsstater, av vilka en är lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium han är bosatt, och som har rätt till förmåner enligt den sistnämnda medlemsstatens lagstiftning, i förekommande fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 18 och bilaga 6, skall, till- sammans med sina familjemedlemmar, få sådana förmåner från institu- tionen på bosättningsorten och på denna institutions bekostnad som om personen vore en pensionär med rätt till pension endast enligt den sist— nämnda medlemsstatens lagstiftning.

Artikel 28

Rätttillpensionerenligt lagstiftningeni eneller flerastateri fall dårätt till förmåner saknas i bmättningslandet

1. En pensionär som har rätt till pension enligt en medlemsstats lagstiftning eller till pensioner enligt två eller flera medlemsstaters lagstiftning och som inte har rätt till förmåner enligt lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium han är bosatt, skall ändå få sådana förmåner för egen del och för sina familjemedlemmar om han, i före- kommande fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 18 och bilaga 6, skulle ha rätt till det enligt medlemsstatens lagstiftning eller åtmins- tone enligt lagstiftningen i en av de medlemsstater som är behöriga att

Bilaga 4.1

utge pensioner om han vore bosatt inom en sådan stats territorium.

Förmånema skall utges under följande förutsättningar:

a) Vårdförmåner skall utges för den institutions räkning som avses i punkt 2 av institutionen på bosättningsorten som om personen vore en pensionär enligt lagstiftningen i den stat inom vars territorium han är bosatt och hade rätt till sådana förmåner.

b) Kontantfömiåner skall, i förekommande fall, utges av den institu- tion som är behörig enligt reglerna i punkt 2 enligt den lagstiftning som denna tillämpar. Efter överenskommelse mellan den behöriga institutionen och institutionen på bosättningsorten kan dock sådana förmåner utges av den sistnämnda institutionen för den förstnämn- da institutionens räkning enligt den behöriga statens lagstiftning.

2. I fall som omfattas av punkt 1 skall kostnaden för vårdförmåner betalas av den institution som bestäms enligt följande regler:

a) Om en pensionär har rätt till förmånema enligt endast en med- lemsstats lagstiftning skall kostnaden betalas av denna stats be- höriga institution.

b) Om en pensionär har rätt till förmånerna enligt två eller flera medlemsstaters lagstiftning skall kostnaden betalas av den behöriga institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning pensionären har omfattats av under längst tid. Om tillämpningen av denna regel leder till att flera institutioner är betalningsskyldiga, skall kost- naden betalas av den institution som tillämpar den lagstiftning som pensionären senast har omfattats av.

Artikel 28a

Rätt till pensioner alligt lagstiftningen i en eller flera andra medlems— stateränbosättningslandetifalldärdetfinnsrättlillförmäneridet sistnämnda landet

Om en pensionär, som har rätt till pension enligt en medlemsstats lag- stiftning eller till pensioner enligt lagstiftningen i två eller flera med- lemsstater, är bosatt inom en medlemsstats territorium enligt vars lag- stiftning det för rätt till vårdförmåner inte uppställs några försäkrings- eller anställningsvillkor och från vilket land inte heller någon pension utges, skall den enligt reglerna i artikel 28.2 bestämda institutionen i en av de medlemsstater, som är behörig i fråga om pensioner, betala kost- naden för vårdförmåner till honom och hans familjemedlemmar i den utsträckning som de skulle ha haft rätt till sådana förmåner enligt den lagstiftning som tillämpas av denna institution om de hade varit bosatta inom den medlemsstats territorium där institutionen finns.

Bilaga 4.1

Artikel 29

Familjemedlemmarabmättningimannanstatändmivilk-pensio- närenärbosatt—Flyttningtilldenstatdärpensionärenärbosatt ]. Familjemedlemmar till en pensionär, som har rätt till pension enligt en medlemsstats lagstiftning eller till pensioner enligt två eller flera medlemsstaters lagstiftning, bosatta inom en annan medlemsstats territorium än det inom vilket pensionären är bosatt skall, om denne har rätt till förmåner enligt en medlemsstats lagstiftning, få förmåner som om pensionären vore bosatt inom samma territorium som de. Förmåner utges enligt följande villkor:

a) Vårdförmåner utges av institutionen på den ort där familjemedlem- marna är bosatta enligt bestämmelserna i den lagstiftning som institutionen tillämpar på bekostnad av institutionen på pen- sionärens bosättningsort.

b) Kontantförmåner utges i förekommande fall av den behöriga insti- tutionen, bestämd enligt artikel 27 eller 28.2, enligt bestämmelser- na i den lagstiftning som denna tillämpar. Efter överenskommelse mellan den behöriga institutionen och institutionen på den ort där familjemedlemmarna är bosatta kan dock sådana förmåner utges av den sistnämnda institutionen för den förstnämnda institutionens räkning enligt bestämmelserna i den behöriga statens lagstiftning.

2. Familjemedlemmar som avses i punkt 1 och som bosätter sig i den medlemsstat där pensionären är bosatt skall få följande förmåner:

a) Vårdförmåner enligt bestämmelserna i den statens lagstiftning, även om de redan har fått förmåner för samma fall av sjukdom eller moderskap innan de flyttade.

b) Kontantförmåner som i förekommande fall utges av den behöriga institutionen, bestämd enligt bestämmelserna i artikel 27 eller 28.2, enligt den lagstiftning som denna tillämpar. Efter överens- kommelse mellan den behöriga institutionen och institutionen på den ort där pensionären är bosatt kan dock sådana fömiåner utges av den sistnämnda institutionen för den förstnämnda institutionens räkning enligt bestämmelserna i den behöriga statens lagstiftning.

Artikel 30

Vårdförmåner av stor vikt

Bestämmelserna i artikel 24 gäller också pensionärer.

Bilaga 4.1

Artikel 31

Enpenaionärsoch/ellerhansfamiljemedlemnnrsvistelaeimannanstat än den där de är bomtta

En pensionär som har rätt till pension eller pensioner enligt en med- lemsstats lagstiftning eller till pensioner enligt två eller flera medlems- staters lagstiftning och som har rätt till förmåner enligt en av dessa staters lagstiftning skall, tillsammans med sina familjemedlemmar som vistas inom en annan medlemsstat än den där de är bosatta, få följande förmåner:

a) Vårdförmåner som utges av institutionen på vistelseorten enligt bestämmelserna i den lagstiftning som denna tillämpar på bekost- nad av institutionen på den ort där pensionären är bosatt.

b) Kontantförmåner som i förekommande fall utges av den behöriga institutionen, bestämd enligt bestämmelserna i artikel 27 eller 28.2, enligt bestämmelserna i den lagstiftning som denna tilläm— par. Efter överenskommelse mellan den behöriga institutionen och institutionen på vistelseorten kan dock dessa förmåner utges av den sistnämnda institutionen för den förstnämnda institutionens räkning enligt bestämmelserna i den behöriga statens lagstiftning.

Artikel 32

Särskilda regler om ansvar för förmåner som utges till före detta gräns- arbetare, deras familjemedlemmar eller deras efterlevande

Kostnaden för förmåner som utges enligt bestämmelserna i artikel 27 eller 31 till en pensionär som avses i artikel 27 och som är en före detta gränsarbetare eller efterlevande eller familjemedlem till en gränsar- betare, skall, om gränsarbetaren arbetade som sådan under tre månader omedelbart före den dag då pensionen började utbetalas eller döds- dagen, delas lika mellan institutionen på pensionärens bosättningsort och den hos vilken han senast var försäkrad.

Artikel 33

Avgifter som betalas av pensionärer

Den institution i en medlemsstat som svarar för betalningen av en pen- sion och som tillämpar en lagstiftning med regler om avdrag på pen- sioner för avgifter för sjukdom och moderskap skall vara behörig att göra sådana avdrag, beräknade enligt lagstiftningen i fråga, på den pension som institutionen utger i den mån kostnaden för förmånerna enligt artikel 27, 28, 283, 29, 31 och 32 skall betalas av en institution i denna medlemsstat.

Bilaga 4.1

Artikel 34

Allmänna bestämmlaer

1. Vid tillämpningen av artikel 28, 28a, 29 och 31 skall en pensionär som får två eller flera pensioner enligt endast en medlemsstats lagstift- ning betraktas som pensionär med rätt till pension enligt en enda med- lemsstats lagstiftning på det sätt som avses i dessa bestämmelser.

2. Artikel 27-33 gäller inte i fall då en pensionär eller hans familje- medlemmar har rätt till förmåner enligt en medlemsstats lagstiftning på grund av förvärvsverksamhet. I ett sådant fall skall personen, vid tillämpningen av detta kapitel, anses vara anställd eller egenföretagare eller en familjemedlem till en anställd eller en egenföretagare.

Avsnitt 6 Diverse instämmelser Artikel 35

System som skall gälla när det finns flera system i bosättnings— eller vistelselandet Tidigare sjukdom Den längsta period under vilken förmåner utges

1. Om lagstiftningen i vistelse- eller bosättningslandet innehåller flera försäkringssystem för sjukdom eller moderskap skall, om något annat inte följer av punkt 2, bestämmelserna i systemet för arbetare inom stålindustrin gälla i fall som avses i artikel 19, 21.1, 22, 25, 26, 28.1, 29.1 eller 31. Om denna lagstiftning omfattar ett särskilt system för arbetare i gruvor och liknande företag skall dock bestämmelserna i ett sådant system gälla för denna kategori av arbetare och deras familje- medlemmar, under förutsättning att institutionen på vistelse- eller bo- sättningsorten, till vilken ansökan lämnas in, är behörig att tillämpa ett sådant system.

2. Om lagstiftningen i vistelse- eller bosättningslandet omfattar ett eller flera särskilda system som täcker alla eller de flesta kategorier av egenföretagare och som ger mindre förmånliga vårdförmåner än de som gäller för anställda, skall vid tillämpningen av artiklarna 19.1 a, 19.2, 22.1 (under i) och 22.3, 28.1 a och 31 a, bestämmelserna i det eller de system som har fastställts i den förordning som avses i artikel 98 gälla för personen och hans familjemedlemmar, om någon av följande två förutsättningar är uppfyllda:

a) Personen är försäkrad enligt ett särskilt system för egenföretagare i den behöriga staten som också ger mindre förmånliga vårdför- måner än de som utges till anställda.

b) Personen får en eller flera pensioner, enligt pensionslagstiftningen i den behöriga medlemsstaten eller de behöriga medlemsstaterna, och har endast rätt till vårdförmåner enligt ett särskilt system för

Bilaga 4.1

egenföretagare som också ger mindre förmånliga förmåner än de som utges till anställda. 3. Om utgivandet av förmåner enligt lagstiftningen i en medlemsstat är beroende av ett villkor om sjukdomens ursprung, skall detta villkor inte gälla anställda eller egenföretagare eller deras familjemedlemmar för vilka denna förordning gäller, oavsett inom vilken medlemsstat de är bosatta. 4. Om lagstiftningen i en medlemsstat fastställer en längsta period under vilken förmåner kan utges, får den institution som tillämpar denna lagstiftning i förekommande fall beakta den period under vilken förmåner redan har utgetts av institutionen i en annan medlemsstat för samma fall av sjukdom eller moderskap.

Avsnitt 7 Återbetalning mellan institutioner

Artikel 36

1. Utom i fall Som avses i artikel 32 skall vårdförmåner som utges enligt bestämmelserna i detta kapitel av en medlemsstats institution för en annan medlemsstats institutions räkning återbetalas i sin helhet. 2. De återbetalningar som avses i punkt 1 skall fastställas och genomföras på det sätt som anges i den förordning som avses i artikel 98, antingen efter styrkande av verkliga kostnader eller på gnmdval av schablonbelopp. I det senare fallet skall schablonbeloppen vara så nära den verkliga kostnaden som möjligt. 3. Två eller flera medlemsstater, eller dessa staters behöriga myndig- heter, kan komma överens om andra återbetalningsmetoder eller avstå ifrån återbetalning mellan institutioner under dem.

KAPITEL 2 lNVALIDITEI'

Avsnitt 1

Anställda eller egenföretagare som omfattats av endast sådan lagstift- ning enligt vilken invaliditetsförmånemas storlek är oberoende av försäkringsperiodemas längd

Artikel 3 7

Allmänna bestämmelser

Bilaga 4.1

fullgjort försäkringsperioder uteslutande enligt lagstiftning där invalidi- tetsförmånemas storlek är oberoende av försäkringsperiodemas längd, skall få förmåner i enlighet med bestämmelserna i artikel 39. Denna artikel skall inte beröra sådana pensionshöjningar eller tillägg för barn som har beviljats enligt bestämmelserna i kapitel 8.

2. Lagstiftning som avses i punkt 1 och som gäller inom varje berörd medlemsstats territorium anges i bilaga 4.

Artikel 38

Sammnläggning av försäkringspcrioder

1. Den behöriga institutionen i en medlemsstat, vars lagstiftning kräver att försäkringspcrioder har fullgjorts för att någon skall få, bibe- hålla eller återfå rätt till fönnåner, skall i den utsträckning som behövs beakta försäkringspcrioder som har fullgjorts enligt en annan medlems- stats lagstiftning som om de vore perioder som hade fullgjorts enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar.

2. Om en medlemsstats lagstiftning för beviljande av vissa förmåner kräver att försäkringspcrioder uteslutande har fullgjorts i ett yrke som omfattas av ett särskilt system för anställda eller, i förekommande fall, i en särskild anställning, skall perioder som har fullgjorts enligt andra medlemsstaters lagstiftning beaktas vid beviljande av dessa förmåner endast om de har fullgjorts enligt ett motsvarande system eller, om ett sådant saknas, i samma yrke eller, i förekommande fall, i samma an- ställning. Om personen, sedan sådana perioder har beaktats, inte upp- fyller villkoren för rätt till dessa förmåner, skall dessa perioder beaktas vid beviljande av förmåner enligt det allmänna systemet eller, om ett sådant saknas, enligt det system som i förekommande fall gäller för arbetare eller tjänstemän.

3. Om en medlemsstats lagstiftning för beviljande av vissa förmåner kräver att försäkringspcrioder uteslutande har fullgjorts i ett yrke som omfattas av ett särskilt system för egenföretagare, skall perioder som har fullgjorts enligt andra medlemsstaters lagstiftning beaktas vid bevil- jande av dessa förmåner endast om de har fullgjorts enligt ett mot- svarande system eller, om ett sådant saknas, i samma yrke. Om personen, sedan sådana perioder har beaktats, inte uppfyller villkoren för rätt till dessa förmåner, skall dessa perioder beaktas vid beviljande av förmåner enligt det allmänna systemet eller, om ett sådant saknas, enligt det system som i förekommande fall gäller för arbetare eller tjänstemän, i den mån de har fullgjorts enligt ett annat system än det motsvarande system som har nämnts ovan, och under förutsättning att personen också har varit försäkrad enligt det allmänna systemet eller, om ett sådant saknas, enligt det system som i förekommande fall gäller för arbetare eller tjänstemän.

Bilaga 4.1

Artikel 39

Utgivande av förmåner

1. Institutionen i den medlemsstat, vars lagstiftning var tillämplig då den arbetsoförmåga uppkom som har följts av invaliditet, skall enligt denna lagstiftning avgöra om personen uppfyller villkoren för rätt till förmåner, i förekommande fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 38. -

2. En person som uppfyller de villkor som avses i punkt 1 skall få förmåner enbart från den nämnda institutionen enligt bestämmelserna i den lagstiftning som denna tillämpar.

3. En person som inte har rätt till förmåner enligt punkt 1 skall få de förmåner som han fortfarande har rätt till enligt en annan medlemsstats lagstiftning, i förekommande fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 38.

4. Om den lagstiftning som gäller enligt punkt 2 eller 3 föreskriver att förmånernas storlek skall bestämmas med beaktande av andra familjemedlemmar än barn, skall den behöriga institutionen beakta också sådana familjemedlemmar till personen och betrakta dem som om de vore bosatta inom den behöriga statens territorium, även om de är bosatta inom en annan medlemsstats territorium.

5. En helt arbetslös person som omfattas av bestämmelserna i artikel 71.1 a ii samt av första meningen i artikel 71.1 b ii skall få de invalidi- tetsförmåner som utges av den behöriga institutionen i den medlemsstat inom vars territorium han är bosatt och enligt den lagstiftning som denna tillämpar som om han hade omfattats av den lagstiftningen under sin senaste anställning, i förekommande fall med beaktande av bestäm- melserna i artikel 38 och/eller artikel 25.2. Institutionen i bosätt- ningslandet skall svara för kostnaden för dessa förmåner.

Avsnitt 2

Anställda eller egenföretagare som omfattats antingen av lagstiftning enligt vilken invaliditetsfömiånemas storlek är beromde av för- säkrings— eller bosättningsperiodernas längd eller av lagstiftning av dennatypochavdentypsomavaesiavsnittl

Artikel 40

Allmänna bestämmelser

1. En anställd eller egenföretagare som i en följd eller växelvis har omfattats av två eller flera medlemsstaters lagstiftning, av vilka åt- minstone en inte är av den typ som avses i artikel 37.1, skall få för- måner enligt bestämmelserna i kapitel 3 och med beaktande av bestäm- melserna i punkt 4.

Bilaga 4.1

2. En anställd eller egenföretagare som drabbas av arbetsoförmåga följd av invaliditet medan han omfattas av en lagstiftning som anges i bilaga 4 skall dock få förmåner enligt bestämmelserna i artikel 37.1 på två villkor: att han uppfyller villkoren i denna lagstiftning eller i en lagstift- ning av samma typ, i förekommande fall med beaktande av be- stämmelserna i artikel 38, men utan att behöva åberopa försäk- ringsperioder som har fullgjorts enligt en lagstiftning som inte anges i bilaga 4, och att han inte uppfyller villkoren för rätt till förmåner enligt någon annan lagstiftning än den i bilaga 4.

a)

b)

Vid fastställandet av rätten till förmåner enligt en medlems- stats lagstiftning, som anges i bilaga 4 och som för rätt till invaliditetsfömråner kräver att en person under en viss tid har fått kontantförmåner vid sjukdom eller har varit arbetso— förmögen, skall, när en anställd eller egenföretagare som har omfattats av denna lagstiftning drabbas av arbetsofömlåga följd av invaliditet medan han omfattas av en annan medlems- stats lagstiftning, hänsyn tas till följande utan att det påverkar tillämpningen av artikel 37.1:

i) Varje period under vilken han på grund av denna arbetso- förmåga enligt den andra medlemsstatens lagstiftning har fått kontantförmåner vid sjukdom eller i stället har fortsatt att få lön, och ii) varje period under vilken han, på grund av den invaliditet som har följt på denna arbetsoförmåga, har fått invalidi- detsförmåner enligt den andra medlemsstatens lagstiftning

skall beaktas som om det rörde sig om perioder under vilka kontantförmåner vid sjukdom hade utgetts till honom enligt den förstnämnda medlemsstatens lagstiftning eller under vilka han var arbetsoförmögen enligt denna lagstiftning. Rätten till invaliditetsförmåner enligt den förstnänmda med- lemsstatens lagstiftning skall förvärvas antingen vid utgången av den preliminära perioden med ersättning för sjukdom enligt denna lagstiftning eller vid utgången av den preliminära perio- den av arbetsoförmåga enligt samma lagstiftning och tidigast

i) den dag då rätt till invaliditetsförmåner förvärvas enligt den andra medlemsstatens lagstiftning, eller

ii) dagen efter den sista dagen med rätt till kontantförmåner

vid sjukdom enligt den andra medlemsstatens lagstiftning.

4. Ett beslut som har fattats av en medlemsstats institution om en

sökandes invaliditetsgrad skall vara bindande för andra medlemsstaters institutioner, under förutsättning att överensstämmelse mellan dessa staters lagstiftningar om villkor angående graden av invaliditet bekräftas i bilaga 5. '

A v 5 n i tt 3 Förvärrad invaliditet Anikel 41

1. 1 fall då den invaliditet förvärras för vilken en anställd eller egen- företagare får förmåner enligt endast en medlemsstats lagstiftning gäller följande:

a) Om personen inte har omfattats av en annan medlemsstats lagstift- ning sedan han började få förmåner, skall den förstnämnda med- lemsstatens behöriga institution med beaktande av försämringen utge förmånema enligt bestämmelserna i den lagstiftning som denna tillämpar.

b) Om personen har omfattats av lagstiftningen i en eller flera andra medlemsstater sedan han började få förmåner, skall med beak- tande av försämringen fönnånema utges till honom enligt bestäm- melserna i artikel 37.1, 40.1 eller 40.2. 0) Om förmånens eller förmånemas totala belopp enligt bestämmel- serna i b är lägre än det fönnånsbelopp som personen fick på bekostnad av den institution som tidigare svarade för utbetal- ningen, skall denna institution ge honom ett tillägg som motsvarar skillnaden mellan de två beloppen.

d) Om, i det fall som avses i b, den institution som svarar för den första arbetsoförmågan år en nederländsk institution, och om i) den sjukdom som har förorsakat försämringen är densamma

som den som föranledde förmåner enligt nederländsk lagstift- ning,

ii) denna sjukdom är en arbetssjukdom enligt lagstiftningen i den medlemsstat som personen senast omfattades av och som ger honom rätt till det tillägg som avses i artikel 60.1 b, och iii) den lagstiftning eller de lagstiftningar som personen har om- fattats av sedan han började få förmåner är sådan som anges i bilaga 4, skall den nederländska institutionen fortsätta att utge den första förmånen efter försämringen, och den förmån, som utges enligt lagstiftningen i den medlemsstat som personen senast har omfattats av, skall minskas med den nederländska förmånens belopp.

Prop. 1991/92:170 Bilaga _4. 1

Bilaga 4.1

e) Om, i det fall som avses i b, personen inte har rätt till förmåner på bekostnad av en annan medlemsstats institution, skall den be- höriga institutionen i den första staten, med beaktande av försäm- ringen och, i förekommande fall, bestämmelserna i artikel 38, utge förmånerna enligt bestämmelserna i denna stats lagstiftning.

2. När en invaliditet förvärras för vilken en anställd eller egen- företagare får förmåner enligt lagstiftningen ! två eller flera medlems- stater, skall förmånerna med beaktande av försämringen utges till honom enligt bestämmelsema i artikel 40.1.

Avsnitt 4

Utgivande av förmåner som tidigare har innehållits eller dragits in - Omvandling av invaliditetsförmåner till förmåner vid ålderdom

Artikel 42

Fastställande av ansvarig institution då utgivande av invaliditetsförmåner återupptas

]. Om förmåner skall utges på nytt efter att ha innehållits skall, om inte annat följer av bestämmelserna i artikel 43, den institution eller de institutioner som svarade för utgivandet av förmåner vid tidpunkten för innehållandet svara för utgivandet.

2. Om efter indragning av förmåner personens hälsotillstånd moti- verar att ytterligare förmåner beviljas, skall dessa i förekommande fall utges enligt bestämmelserna i artikel 37.1, 40.1 eller 40.2.

Artikel 43

Omvandling av invaliditetsförmåner till förmåner vid ålderdom

1. Invaliditetsförmåner skall i förekommande fall omvandlas till förmåner vid ålderdom enligt villkoren i den eller de lagstiftningar enligt vilka de har beviljats och enligt bestämmelserna i kapitel 3.

2. Varje institution i en medlemsstat som svarar för utgivande av invaliditetsförmåner skall, om en person som får invaliditetsförmåner med stöd av bestämmelserna i artikel 49 kan göra anspråk på förmåner vid ålderdom enligt lagstiftningen i andra medlemsstater, fortsätta att till honom utge de invaliditetsförmåner som han har rätt till enligt den lagstiftning som den tillämpar tills bestämmelserna i punkt 1 blir till— ämpliga på institutionen.

3. Om i fall som avses i punkt 2 invaliditetsförmånema har beviljats enligt bestämmelserna i artikel 39, får dock den institution som fort- farande svarar för utgivandet av dessa förmåner tillämpa bestämmelser- na i artikel 49.1 a som om mottagaren av förmånerna uppfyllde vill- koren i den berörda medlemsstatens lagstiftning för rätt till förmåner vid ålderdom genom att ersätta det teoretiska belopp som avses i artikel

Bilaga 4.1

46.2 a med det belopp som invaliditetsförmånema skall utges med från denna institution.

KAPITEL 3 ÅLDERDOM OCH DÖDSFALL (PENSIONER) Artikel 44

Allmänna bestämmelser om beviljande av förnämt till anställda eller egenföretagare som har omfattats av lagstiftningen i två eller flera med- lemsstater

1. Rätten till förmåner för anställda eller egenföretagare som har omfattats av två eller flera medlemsstaters lagstiftning, eller för hans efterlevande, skall fastställas enligt bestämmelserna i detta kapitel.

2. När en ansökan om förmåner lämnas in, måste, om inte annat följer av bestämmelserna i artikel 49, beslutet fattas med beaktande av all lagstiftning som den anställde eller egenföretagaren har omfattats av. Undantag från denna regel skall göras om personen uttryckligen begär att beviljandet av de förmåner vid ålderdom som han har rätt till enligt lagstiftningeni en eller flera medlemsstater skjuts upp.

3. Detta kapitel gäller inte bamtillägg till pensioner eller bampen- sioner som utges enligt bestämmelsema i kapitel 8.

Artikel 45

Beaktande av försäkrings— eller bosättningsperioder, som har fullgjorts enligt de lagstiftningar som en anställd eller egenföretagare har omfat- tatsav, förattfi, bibehållaelleråterlirätttillförmåner

1. Den behöriga institutionen i en medlemsstat, vars lagstiftning kräver att försäkrings- eller bosättningsperioder har fullgjorts för att någon skall få, bibehålla eller återfå rätt till förmåner, skall i den ut- sträckning som behövs beakta försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning såsom perioder som har fullgjorts enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar.

2. Om en medlemsstats lagstiftning för beviljande av vissa förmåner kräver att försäkringsperiodema uteslutande har fullgjörts i ett yrke som omfattas av ett särskilt system för anställda eller i en särskild anställ- ning, skall perioder som har fullgjorts enligt andra medlemsstaters lagstiftningar beaktas vid beviljande av dessa förmåner om de har full- gjorts enligt ett motsvarande system eller, om ett sådant saknas, i sam- ma yrke eller i samma anställning. Om personen, med beaktande av sådana perioder i förekommande fall inte uppfyller villkoren för rätt till dessa förmåner, skall dessa perioder beaktas vid beviljandet av för- måner enligt det allmänna systemet eller, om ett sådant saknas, enligt det system som i förekommande fall gäller för arbetare eller tjänstemän.

Bilaga 4.1

3. Om en medlemsstats lagstiftning för beviljande av vissa förmåner kräver att försäkringspcrioder uteslutande har fullgjorts i ett yrke som omfattas av ett särskilt system för egenföretagare, skall perioder som har fullgjorts enligt andra medlemsstaters lagstiftning beaktas vid be- viljande av dessa förmåner endast om de har fullgjorts enligt ett mot- svarande system eller, om ett sådant saknas, i samma yrke. Om personen, sedan sådana perioder har beaktats, inte uppfyller villkoren för rätt till dessa förmåner, skall perioderna beaktas vid be- viljande av förmåner enligt det allmänna systemet eller, om ett sådant saknas, enligt det system som gäller för arbetare eller tjänstemän, i den mån de har fullgjorts enligt ett annat system än det motsvarande system som har nämnts ovan och under förutsättning att personen också har varit försäkrad enligt det allmänna systemet eller, om ett sådant saknas, enligt det system som i förekommande fall gäller för arbetare eller tjänstemän.

4. Om en medlemsstats lagstiftning, som för beviljande av förmåner kräver att en anställd omfattas av dess lagstiftning vid den tidpunkt då försäkringsfallet inträffar, inte ställer några krav beträffande försäk- ringsperiodemas längd vare sig för rätten till eller beräkningen av för- måner, skall varje anställd som inte längre omfattas av denna lagstift- ning vid tillämpningen av detta kapitel fortfarande anses omfattad vid tidpunkten då försäkringsfallet inträffar om han vid den tidpunkten omfattas av en annan medlemsstats lagstiftning eller, om detta inte är fallet, kan ansöka om förmåner enligt en annan medlemstats lagstift- ning. Detta senare villkor skall dock anses vara uppfyllt i det fall som avses i artikel 48.1.

5. Punkt 4 gäller också egenföretagare vid fastställandet av om vill- koren för rätt till efterlevandeförmåner är uppfyllda.

6. Om en medlemsstats lagstiftning, som för beviljande av invalidi— tetsförmåner kräver att personen omfattas av denna lagstiftning vid den tidpunkt då försäkringsfallet inträffar, inte ställer några krav beträffande försäkringsperiodemas längd vare sig för rätten till eller beräkningen av förmåner, skall varje egenföretagare som inte längre omfattas av den lagstiftningen vid tillämpningen av detta kapitel dock fortfarande anses vara omfattad vid den tidpunkt då försäkringsfallet inträffar, om han vid den tidpunkten omfattas av en annan medlemsstats lagstiftning.

Artikel 46 Beviljande av förmåner

1. Om en anställd eller egenföretagare har omfattats av en med- lemsstats lagstiftning och om villkoren för rätt till förrnäner är uppfyllda utan att bestämmelserna i artikel 45 och/eller artikel 40.3 behöver tillämpas, skall den behöriga institutioneni denna medlemsstat, enligt bestämmelserna i den lagstiftning som denna tillämpar, fastställa belop- pet för den förmån som svarar mot försäkringsperiodemas eller bosätt-

Bilaga 4.1

ningsperiodemas totala längd enligt denna lagstiftning.

Denna institution skall också beräkna beloppet för den förmån som skulle erhållas med tillämpning av reglerna i punkt 2 a och b. Endast det högre av dessa två belopp skall beaktas.

2. Om en anställd eller egenföretagare har omfattats av lagstiftningen i en medlemsstat och om villkoren för rätt till förmåner inte är upp- fyllda utan att bestämmelserna i artikel 45 och/eller artikel 40.3 beak- tas, skall den behöriga institutioneni den medlemsstaten tillämpa följan- de regler:

a) Institutionen skall beräkna det teoretiska beloppet för den förmån som personen skulle kunna begära om alla försäkrings- eller bo- sättningsperioder som har fullgjorts enligt lagstiftningen i de med- lemsstater som den anställde eller egenföretagaren har omfattats av hade fullgjorts i den medlemsstaten och enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar den dag då förmånen beviljas. Om för- månens belopp enligt den lagstiftningen inte är beroende av de fullgjorda periodernas längd, skall detta belopp anses utgöra det teoretiska belopp som avses i detta stycke.

b) Institutionen skall sedan fastställa förmånens faktiska belopp på grundval av det teoretiska belopp som avses i föregående stycke och proportionen mellan längden av de försäkrings- eller bosätt- ningsperioder som har fullgjorts innan försäkringsfallet inträffar enligt den lagstiftning som denna institution tillämpar och den totala längden av de försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt alla de berörda medlemsstaternas lagstiftningar innan försäkringsfallet inträffade. 0) Om den totala längden av de försäkrings- och bosättningsperioder som har fullgjorts innan försäkringsfallet inträffar enligt alla de berörda medlemsstaternas lagstiftningar är längre än den maximi- period som krävs enligt lagstiftningen i en av dessa medlemsstater för rätt till oreducerad förmån, skall den behöriga institutionen i denna stat, när den tillämpar bestämmelserna i denna punkt, beak- ta denna maximiperiod i stället för de fullgjorda periodernas totala längd. Denna beräkningsmetod får inte leda till att institutionen måste utge en förmån med högre belopp än det som har fastställts för oreducerad förmån i den lagstiftning som den tillämpar.

d) Vid tillämpningen av de beräkningsregler som avses i denna punkt skall förfarandet för att beakta perioder som sammanträffar fast- ställas i den tillämpningsförordning som avses i artikel 98.

3. Personen skall, inom gränsen för det högsta teoretiska förmånsbe- loppet beräknat enligt punkt 2 a, ha rätt till den totala summan av de förmåner som har beräknats enligt bestämmelserna 1 punkt 1 och 2. Om det totala belopp av förmåner som har fastställts enligt bestämmel- serna i punkt 1 är högre än det tekniska beloppet, skall varje institution som tillämpar punkt 1 sänka förmånen med ett belopp som svarar mot proportionen mellan de båda beloppen.

Bilaga 4.1

medlemsstater enligt bestämmelserna i en sådan multilateral konvention om social trygghet som avses i artikel 6 b är lägre än den summa som skulle utges av dessa medlemsstater enligt punkt 1 och 3, skall bestäm- melserna i detta kapitel tillämpas på personen.

Artikel 47

Tilläggsbestämmelaer för beräkning av förnäner

1. Vid beräkningen av det teoretiska belopp som avses i artikel 46.2

a skall följande regler gälla: a)

b)

d)

Om förmåner enligt en medlemsstats lagstiftning beräknas på grundval av genomsnittliga inkomster, en genomsnittlig avgift, en genomsnittlig ökning eller förhållandet mellan den sökandes bruttoinkomster och de genomsnittliga bruttoinkomstema för alla försäkrade personer utom lärlingar under försäkringsperiodema, skall sådana genomsnittliga eller proportionella tal fastställas av denna stats behöriga institution på grundval av endast försäk- ringsperioder som har fullgjorts enligt denna stats lagstiftning eller bruttoinkomster som personen har haft under enbart dessa perio- der. Om förmåner enligt en medlemsstats lagstiftning beräknas på grundval av storleken av inkomster, avgifter eller ökningar, skall denna stats behöriga institution fastställa de inkomster, avgifter och ökningar som skall beaktas med avseende på försäkrings— eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt andra medlemsstaters lagstiftning på grundval av de genomsnittliga inkomster, avgifter eller ökningar som har godtagits med avseende på de försäk- ringsperioder som har fullgjorts enligt den lagstiftning som institu- tionen tillämpar. Om förmåner enligt en medlemsstats lagstiftning beräknas på grundval av standardinkomster eller ett fast belopp, skall denna stats behöriga institution godta de standardinkomster eller det fasta belopp, som skall beaktas av den med avseende på försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt andra medlems- staters lagstiftning, som lika med de standardinkomster eller det fasta belopp eller i förekommande fall med de genomsnittliga standardinkomster eller det fasta belopp som svarar mot de försäk- ringspcrioder som har fullgjorts enligt den lagstiftning som institu- tionen tillämpar. Om förmåner enligt en medlemsstats lagstiftning för vissa perioder beräknas på grundval av inkomstemas storlek och för andra perio- der på gnmdval av standardinkomster eller ett fast belopp, skall denna stats behöriga institution, med avseende på försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt andra med- lemsstaters lagstiftning, beakta de inkomster eller fasta belopp som har fastställts enligt bestämmelserna i b eller c ovan eller i före- kommande fall genomsnittet av dessa inkomster eller fasta belopp.

Bilaga 4.1

Om förmåner beräknas på grundval av standardinkomster eller ett fast belopp för alla perioder som har fullgjorts enligt den lagstift- ning som den behöriga institutionen tillämpar, skall institutionen godta de inkomster, som skall beaktas med avseende på för- säkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt andra medlemsstaters lagstiftningar, som lika med de fiktiva inkomster som svarar mot standardinkomstema eller det fasta beloppet. 2. Bestämmelserna i en medlemsstats lagstiftning om indexering av de faktorer som skall beaktas vid beräkningen av förmåner skall 1 före- kommande fall tillämpas på de faktorer som skall beaktas av denna medlemsstats behöriga institution enligt bestämmelserna i punkt 1 med avseende på försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt andra medlemsstaters lagstiftning. 3. Om förmåners storlek enligt en medlemsstats lagstiftning fastställs med beaktande av andra familjemedlemmar än barn, skall denna stats behöriga institution ta hänsyn även till dessa familjemedlemmar till personen och betrakta dem som om de vore bosatta inom den behöriga statens territorium, även om de är bosatta inom en annan medlemsstats territorium .

Artikel 48

Försäkrings— eller bosättningqaerioder kortare än ett år

1. Om den totala längden av försäkrings— eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt en medlemsstats lagstiftning inte uppgår till ett år och ingen rätt till förmån finns enligt denna lagstiftning med anled- ning av endast dessa perioder, skall utan hinder av bestämmelserna i artikel 46.2 institutioneni denna stat inte vara skyldig att bevilja för- måner med anledning av sådana perioder.

2. Den behöriga institutionen i var och en av de andra medlems- staterna skall beakta de perioder som avses i punkt 1 vid tillämpningen av bestämmelserna i artikel 46.2 utom de under b.

3. Om tillämpningen av bestämmelserna i punkt 1 skulle leda till att alla institutioneri de berörda medlemsstaterna befrias från sina skyldig- heter, skall förmåner beviljas uteslutande enligt lagstiftningen i den sista av de stater vars villkor är uppfyllda som om alla försäkrings- och bosättningsperioder som har fullgjorts och beaktats enligt bestämmelser- na i artikel 45.1 och 45.2 hade fullgjorts enligt denna stats lagstiftning.

Artikel 49

Beräkning av förmåner för en person som inte samtidigt uppfyller vill- koren i alla lagstiftningar enligt vilka försäkrings— eller bosätt- ningsperioder har fullgjorts

1. Om en person vid en viss tidpunkt inte uppfyller de villkor som har fastställts för beviljande av förmåner i alla de medlemsstaters lag-

Bilaga 4.1

stiftning som han har omfattats av, i förekommande fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 45, men uppfyller villkoren i endast en eller flera av dem, skall följande gälla:

a) Varje behörig institution som tillämpar en lagstiftning, vars villkor är uppfyllda, skall beräkna det förmånsbelopp som skall utges enligt bestämmelserna i artikel 46.

b) Undantag:

i) Om personen uppfyller villkoren i åtminstone två lagstift- ningar utan att åberopa försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt de lagstiftningar vars villkor inte är uppfyllda, skall dessa perioder inte beaktas vid tillämpningen av bestämmelserna i artikel 46.2. ii) Om personen uppfyller villkoren i endast en lagstiftning utan att åberopa försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt lagstiftningar vars villkor inte är uppfyllda, skall det förmånsbelopp som skall utges beräknas enligt be- stämmelserna i endast den lagstiftning vars villkor är upp- fyllda, med beaktande av endast de perioder som har full gjorts enligt den lagstiftningen.

2. Den eller de förmåner som har beviljats enligt en eller flera lag- stiftningar i det fall som avses i punkt 1 skall automatiskt räknas om enligt bestämmelserna i artikel 46 när villkoren enligt en eller flera av de lagstiftningar som personen har omfattats av är uppfyllda, i förekom- mande fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 45.

3. En omräkning skall automatiskt göras enligt bestämmelsema i punkt 1, utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 40.2, när villkoren i en eller flera lagstiftningar inte längre är upp-

fyllda.

Artikel 50

Beviljandeavetttilläggnärdettotalaf'ormånsbeloppetenligtdeolika medlemsstaternas lagstiftningar inte uppgår till det fastställda minimibel- oppetidenstatinomvarstenitoriummottagarenärbosatt

En förmånstagare på vilken detta kapitel är tillämpligt får inte, i den stat inom vars territorium han är bosatt och enligt vars lagstiftning en förmån utges till honom, beviljas en förmån som är mindre än den minimiförmån som har fastställts enligt denna lagstiftning för en för- säkrings- eller bosättningsperiod som är lika med alla försäk- ringsperioder som har beaktats vid betalning enligt bestämmelserna i de föregående artiklarna. Den behöriga institutionen i denna stat skall under den tid han är bosatt inom dess territorium om det behövs betala ut ett tillägg till honom som uppgår till skillnaden mellan det totala förmånsbelopp som skall betalas ut enligt detta kapitel och minimiför- månsbeloppet.

Bilaga 4.1

Artikel 51

Indexering och ny beräkning av förnäner

1. Om förmånerna från de berörda staterna ändras med en fast procentsats eller ett fast belopp till följd av ökade levnadskostnader, förändringar i lönenivån eller av andra ändringsorsaker, skall denna procentsats eller detta belopp tillämpas direkt på de förmåner som har fastställts enligt bestämmelserna i artikel 46, utan att någon ny beräk- ning behöver göras enligt bestämmelserna i den artikeln.

2. Om metoden för att fastställa eller reglerna för att beräkna f'or— måner skulle ändras, skall dock en ny beräkning göras enligt bestäm- melserna i artikel 46.

KAPITEL 4

OLYCKSFALL I ARBETET OCH ARBETSSJUK— DOMAR

Avsnitt 1 Rätttillförmåner Artikel 52

Bosättningialannanmedlemsstatändenbehörigastaten—Allmänna regler

En anställd eller egenföretagare som råkar ut för ett olycksfall i arbetet eller drabbas av en arbetssjukdom och som är bosatt inom en annan medlemsstats territorium än den behöriga statens skall i den stat i vilken han är bosatt få följande förmåner:

a) Vårdförmåner som utges på den behöriga institutionens bekostnad av institutionen på hans bosättningsort enligt bestämmelserna i den lagstiftning som denna tillämpar som om han vore försäkrad där.

b) Kontantfo'rmåner som utges av den behöriga institutionen enligt bestämmelserna i den lagstiftning som denna tillämpar. Efter överenskommelse mellan den behöriga institutionen och institu— tionen på bosättningsorten kan dock dessa förmåner utges av den sistnämnda institutionen på den förstnämndas bekostnad enligt bestämmelserna i den behöriga statens lagstiftning.

Artikel 53

Gränsarbetare — Särskild regel

Också en gränsarbetare kan få förmåner inom den behöriga statens territorium. Sådana förmåner skall utges av den behöriga institutionen

Bilaga 4.1

enligt bestämmelserna i denna stats lagstiftning som om personen vore bosatt där.

Artikel 54

Vistelseiellerflyttningtilldurbehörigastatm

1. En anställd eller egenföretagare som omfattas av artikel 52 och som vistas inom den behöriga statens territorium skall få förmåner enligt bestämmelserna i denna stats lagstiftning, även om han redan har fått förmåner före sin vistelse. Denna bestämmelse gäller dock inte gränsarbetare.

2. En anställd eller egenföretagare som omfattas av artikel 52 och som bosätter sig inom den behöriga statens territorium skall få förmåner enligt bestämmelserna i denna stats lagstiftning, även om han redan har fått förmåner före flyttningen.

Artikel 55

Vistelse utanför den behöriga staten Återkomst eller flyttning nu en annan medlemsstat efter ett olycksfall eller en arbetssjukdom Behov avattbegesigtilleuannanmedlemsstatförattfålämpligvård

1. En anställd eller egenföretagare som råkar ut för ett olycksfall i arbetet eller drabbas av en arbetssjukdom och

a) som vistas inom en annan medlemsstats territorium än den be- höriga statens, eller

b) som, efter att ha fått rätt till förmåner på den behöriga institu- tionens bekostnad, får tillstånd av denna institution att återvända till den medlemsstats territorium där han är bosatt eller att flytta till en annan medlemsstats territorium, eller

c) som efter tillstånd av den behöriga institutionen beger sig till en annan medlemsstats territorium för att där få den vård som hans hälsotillstånd kräver, har rätt till följande förmåner:

i) Vårdförmåner som utges på den behöriga institutionens bekostnad av institutionen på vistelse- eller bosättningsorten enligt bestäm- melserna i den lagstiftning som sistnämnda institution tillämpar som om han vore försäkrad där. Den period under vilken för- måner får utges skall dock bestämmas enligt den behöriga statens lagstiftning. ii) Kontantförmåner som utges av den behöriga institutionen enligt den lagstiftning som denna tillämpar. Efter överenskommelse mellan den behöriga institutionen och institutionen på vistelse- eller bosättningsorten kan dock dessa förmåner utges av den sist- nämnda institutionen på den förstnämnda institutionens bekostnad enligt den behöriga statens lagstiftning.

Bilaga 4.1

2. Tillstånd enligt punkt 1 b får vägras endast om det är klarlagt att en flyttning skulle vara skadlig för personens hälsotillstånd eller för- svåra läkarvården. Tillstånd enligt punkt 1 c får inte vägras om personen inte kan få sådan vård inom den medlemsstats territorium där han är bosatt.

Artikel 56

Olycksfall under resa

Ett olycksfall som inträffar under en resa inom en annan medlemsstats territorium än den behöriga statens skall anses ha inträffat inom den behöriga statens territorium.

Artikel 57

(Denna artikel har fått ny lydelse genom förordning EEG nr 2332/89.)

Artikel 58

Beräkning av kontantförmåner

]. Den behöriga institutionen i en medlemsstat, vars lagstiftning föreskriver att beräkningen av kontantfömiåner skall gnmdas på genom- snittliga inkomster, skall fastställa sådana genomsnittliga inkomster uteslutande på grundval av inkomster som faktiskt har utbetalts under de perioder som har fullgjorts enligt denna lagstiftning.

2. Den behöriga institutionen i en medlemsstat, vars lagstiftning föreskriver att beräkningen av kontantförmåner skall grundas på stan- dardinkomster, skall uteslutande beakta standardinkomstema eller, i förekommande fall, de genomsnittliga standardinkomstema för perioder som har fullgjorts enligt denna lagstiftning.

3. Den behöriga institutionen i en medlemsstat, vars lagstiftning föreskriver att kontantförrnånemas storlek skall variera med antalet familjemedlemmar, skall även beakta familjemedlemmar till personen som är bosatta inom en annan medlemsstats territorium som om de vore bosatta inom den behöriga statens territorium.

Artikel 59

Kostnaderförtransportavmperaonsomharråkatutförettolycksfall iarbetetellersomhardrabbatsavenarbetssjukdom

1. Den behöriga institutioneni en medlemsstat vars lagstiftning inne- håller bestämmelser om ansvar för kosnadema för transport av en per- son, som har råkat ut för ett olycksfall i arbetet eller som har drabbats av en arbetssjukdom, antingen till hans bosättningsort eller till ett sjuk-

Bilaga 4.1

hus, skall ansvara för kostnader för transport av personen till mot- svarande ort inom en annan medlemsstats territorium där han är bosatt, under förutsättning att institutionen i förväg lämnar sitt tillstånd till en sådan transport och därvid beaktar skälen för transporten. Sådant till- stånd skall inte krävas för gränsarbetare.

2. Den behöriga institutioneni en medlemsstat vars lagstiftning inne- håller bestämmelser om ansvar för kostnaderna för transport till begrav- ningsplatsen av en person som har avlidit till följd av ett olycksfall i arbetet skall enligt bestämmelserna i den lagstiftning som den tillämpar ansvara för kostnaderna för transport till motsvarande plats inom en annan medlemsstats territorium där personen var bosatt vid tiden för olycksfallet.

Avsnitt 2 Förvirrande av er ubetsjukdom för vilken förmåner har beviljats

Artikel 60

1. Vid försämring av en arbetssjukdom för vilket en anställd eller egenföretagare har fått eller får förmåner enligt en medlemsstats lag— stiftning gäller följande:

a) Om personen inte under den tid som han har fått fömråner har utfört arbete som omfattas av en annan medlemsstats lagstiftning och som sannolikt kan förorsaka eller förvärra sjukdomen, skall den behöriga institutionen i den förstnämnda medlemsstaten med beaktande av försämringen ansvara för kostnaden för förmånerna enligt bestämmelserna i den lagstiftning som institutionen tilläm- par.

b) Om personen under den tid som han fått förmåner har utfört

sådant arbete enligt en annan medlemsstats lagstiftning, skall den behöriga institutionen i den förstnämnda medlemsstaten ansvara för kostnaden för f'ormånema enligt den lagstiftning som den tillämpar utan att beakta försämringen. Den behöriga institutionen i den andra medlemsstaten skall till personen i fråga utge ett tillägg, vars storlek skall uppgå till skillnaden mellan det för- månsbelopp som skall utges efter försämringen och det belopp som skulle ha utgetts före försämringen enligt den lagstiftning som denna institution tillämpar om sjukdomen hade uppkommit enligt den medlemsstatens lagstiftning.

c) Om, i det fall som avses i b, en anställd eller egenföretagare som lider av sklerogen pneumokonios eller av en sjukdom som anges i artikel 57.4, inte har rätt till förmåner enligt den andra medlems- statens lagstiftning, skall den behöriga institutionen i den först- nämnda medlemsstaten, med beaktande av försämringen, utge förmåner enligt den lagstiftning som den tillämpar. Den behöriga institutionen i den andra medlemsstaten skall dock svara för kost- naden för skillnaden mellan beloppet av kontantförmåner, inklu-

Bilaga 4.1

sive pensioner, som med beaktande av försämringen skall utges av den förstnämnda medlemsstatens behöriga institution, och beloppet av motsvarande förmåner som betalades ut före försämringen.

2. Vid försämring av en arbetssjukdom som föranleder tillämpning av bestämmelserna i artikel 57.3 c gäller följande:

a) Den behöriga institution som har utgett förmånerna enligt bestäm- melserna i artikel 57.1 skall med beaktande av försämringen utge förmåner enligt den lagstiftning som den tillämpar.

b) Kostnaden för kontantförmåner, inklusive pensioner, skall fortsätta att fördelas mellan de institutioner som enligt bestämmelserna i artikel 57.3 c delade på kostnaderna för tidigare fömiåner. Om personen åter har börjat arbeta i en verksamhet som sannolikt kan förorsaka eller försämra arbetssjukdomen, antingen enligt lagstift- ningen i en av medlemsstaterna inom vilken han tidigare har arbetat i en verksamhet av samma slag eller enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat, skall dock den behöriga institutionen i denna stat svara för kostnaden för skillnaden mellan det förmåns- belopp som skall utges med hänsyn till försämringen och det för- månsbelopp som betalades ut före försämringen.

Avsnitt 3 Diverse bestämmelser Artikel 61

Regler för beaktande av särskilda bestämmelser i vissa lagstiftningar

1. Om det inte finns någon försäkring mot olycksfall i arbetet eller mot arbetssjukdomar inom den medlemsstats territorium inom vilket personen befinner sig eller om det finns en sådan försäkring men inte någon institution som svarar för utgivande av vårdförmåner, skall dessa förmåner utges av den institution på vistelse- eller bosättningsorten som svarar för utgivande av vårdförmåner vid sjukdom.

2. Om det enligt den behöriga statens lagstiftning för rätt till helt kostnadsfria vårdförmåner krävs att sådan läarvård som organiseras av arbetsgivaren utnyttjas, skall vårdförmåner, som utges i fall som avses i artiklarna 52 och 55.1, anses ha utgetts inom ramen för sådan läkar- vård.

3. Om det i den behöriga statens lagstiftning finns ett system för arbetsgivares ansvar, skall vårdförmåner som utges i fall som avses i artikel 52 och 55.1 anses ha utgetts på den behöriga institutionens be- gäran.

4. Om den behöriga statens system för ersättning för olycksfall i arbetet inte har karaktären av obligatorisk försäkring, skall vårdför- måner utges direkt av arbetsgivaren eller den försäkringsgivare som har trätt i hans ställe.

Bilaga 4.1

5. Om en medlemsstats lagstiftning uttryckligen eller underförstått föreskriver att olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomar som har in- träffat eller godkänts tidigare skall beaktas för att fastställa graden av arbetsoförmåga, för att fastställa rätten till en förmån eller för att be- stämma förmånsbeloppet, skall denna medlemsstats behöriga institution även beakta olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomar som har inträffat eller godkänts tidigare enligt en annan medlemsstats lagstiftning som om de hade inträffat eller godkänts enligt den lagstiftning som denna institu- tion tillämpar. 6. Om en medlemsstats lagstiftning uttryckligen eller underförstått föreskriver att olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomar som har in- träffat eller som godkänts senare skall beaktas för att fastställa graden av arbetsoförmåga, för att fastställa rätten till en fömiån eller för att bestämma förmånsbeloppet, skall denna medlemsstats behöriga institu- tion även beakta olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomar som har inträffat eller som godkänts senare enligt en annan medlemsstats lagstift- ning som om de hade inträffat eller godkänts enligt den lagstiftning som denna institution tillämpar, dock endast om ]) ingen ersättning utges för det olycksfall i arbetet eller den arbets- sjukdom som hade inträffat eller godkänts tidigare enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar, och 2) ingen ersättning utges enligt den andra medlemsstatens lagstiftning enligt vilken olycksfallet i arbetet eller arbetssjukdomen har inträf- fat eller godkänts senare, med beaktande av bestämmelserna i punkt 5 , vad gäller detta olycksfall i arbetet eller denna arbetssjuk- dom.

Am'kel 62

Tillämpligtsystemomdetfinnsflera systemivistelse—ellerbosätt— ningslandet — Maximitid för förmåner

1. Om vistelse- eller bosättningslandets lagstiftning har flera försäk- ringssystem, skall bestämmelserna i systemet för arbetare inom stål- industrin gälla för anställda eller egenföretagare som omfattas av artikel 52 eller 55.1. Om denna lagstiftning innehåller ett särskilt system för arbetare i gruvor eller liknande företag skall dock bestämmelserna i detta system gälla för denna kategori arbetare om den institution på vistelse- eller bosättningsorten, till vilken de lämnar in sin ansökan, är behörig att tillämpa detta system.

2. Om en medlemsstats lagstiftning föreskriver en maximiperiod under vilken förmåner kan beviljas, kan institutionen som tillämpar denna lagstiftning beakta varje period under vilken förmåner redan har utgetts av en annan medlemsstats institution.

7 Riksdagen 199I/92. I mm!. Nr 170. Bil. 2—4

Bilaga 4.1

Avsnitt 4 Återbetalning mellan institutioner Artikel 63

1. Den behöriga institutionen är skyldig att återbetala beloppet för sådana vårdförmåner som utges för dess räkning enligt bestämmelserna i artikel 52 och 55.1.

2. De återbetalningar som avses i punkt 1 skall, efter styrkande av de verkliga kostnaderna, fastställas och genomföras enligt de regler som har fastställts i den förordning som avses i artikel 98.

3. Två eller fler medlemsstater, eller dessa staters behöriga myndig- heter, kan komma överens om andra återbetalningsmetoder eller avstå från återbetalning mellan institutioner under dem.

KAPITEL 5 DÖDSFALLSERSÄ'ITNINGAR

Artikel 64

Sammanläggning av försäkringa- eller bosättningsperioder

Den behöriga institutioneni en medlemsstat, vars lagstiftning kräver att försäkrings- eller bosättningsperioder har fullgjorts för att någon skall få, bibehålla eller återfå rätt till dödsfallsersättningar, skall i den ut- sträckning som behövs beakta försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning som om de hade fullgjorts enligt den lagstiftning som denna institution tillämpar.

Artikel 65

Rätttillersättningnärdödsfalletinträffariellerden förmånsberättigade ärbosattienannanmedlemsstatändmbehörigastaten

1. När en anställd, en egenföretagare, en pensionär eller en pensions- sökande, eller en familjemedlem till en sådan person, avlider inom en annan medlemsstats territorium än den behöriga statens skall dödsfallet anses ha inträffat inom den behöriga statens territorium.

2. Den behöriga institutionen är skyldig att utge dödsfallsersåttning enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar, även om den för- månsberättigade är bosatt inom en annan medlemsstats territorium än den behöriga statens.

3. Bestämmelserna i punkt 1 och 2 gäller även om dödsfallet har inträffat på grund av ett olycksfall i arbetet eller en arbetssjukdom.

Bilaga 4. 1

Artikel 66

Utgivande av förnånerförm pensionär som avlider'unda'bosättningi mannanmedlermstatändendärdminstimtionlinnsmomsvaradeför utgivandeavvårdföruåner

Om en pensionär, som hade rätt till pension enligt lagstiftningen i en eller flera medlemsstater, avlider under bosättning inom en annan med- lemsstats territorium än det, vars institution svarade för att utge vård- förmåner till honom enligt bestämmelserna i artikel 28, skall de döds- fallsersättningar som utges enligt den lagstiftning som denna institution tillämpar, utges av institutionen på dess egen bekostnad som om pensio- nären vid dödsfallet hade varit bosatt inom det territorium där denna institution finns.

Bestämmelserna i föregående punkt gäller också en pensionärs familje- medlemmar.

KAPITEL 6 ARBETSLÖSHEI'SFÖRMÅNER A v s n i t t 1 Annannn minuterna Anikel 67

Samannläggning av försäkrings- eller anställningsperioder

1. Den behöriga institutionen i en medlemsstat, vars lagstiftning kräver att försäkringspcrioder har fullgjorts för att någon skall få, bibe- hålla eller återfå rätt till förmåner, skall i den utsträckning som behövs beakta försäkrings- eller anställningsperioder som han har fullgjort som anställd enligt en annan medlemsstats lagstiftning som om de vore för- säkringsperioder som har fullgjorts enligt den lagstiftning som denna institution tillämpar, dock under förutsättning att anställningsperiodema skulle ha ansetts som försäkringsperioder om de hade fullgjorts enligt denna lagstiftning.

2. Den behöriga institutionen i en medlemsstat, vars lagstiftning kräver att anställningsperioder har fullgjorts för att någon skall få, bibehålla eller återfå rätt till förmåner, skall i den utsträckning som behövs beakta försäkrings- eller anställningsperioder som han har full- gjort som anställd enligt en annan medlemsstats lagstiftning som om de vore anställningsperioder som har fullgjorts enligt den lagstiftning som denna institution tillämpar.

3. Utom i fall som avses i artikel 71.1 a. ii och b ii, skall bestämmel- serna i punkt 1 och 2 gälla under villkor att personen senast har full- gjort

i fall som avses i punkt 1, försäkringspcrioder PTOP- 1991/921170 — i fall som avses i punkt 2, anställningsperioder Bilaga 4.1 enligt bestämmelserna i den lagstiftning enligt vilken ansökan om för- måner görs.

4. Om längden av den period under vilken förmåner kan utges är beroende av försäkrings- eller anställningsperiodemas längd, gäller i förekommande fall bestämmelserna i punkt 1 och 2.

Artikel 68

Beräkningav förmåner

1. Den behöriga institutionen i en medlemsstat, vars lagstiftning föreskriver att beräkningen av förmåner skall grundas på den tidigare lönens storlek, skall uteslutande beakta den lön som personen hade vid sin senaste anställning inom denna stats territorium. Om den anställ- ningen varade kortare tid än fyra veckor, skall dock förmånema grun- das på normallönen på den arbetslösa personens bosättnings- eller vistel- seort vid en anställning som motsvarar eller liknar hans senaste anställ- ning inom en annan medlemsstats territorium.

2. Den behöriga institutionen i en medlemsstat vars lagstiftning före- skriver att f'om'tånemas storlek varierar med antalet familjemedlemmar, skall också beakta personens familjemedlemmar bosatta inom en annan medlemsstats territorium som om de vore bosatta inom den behöriga statens territorium. Denna bestämmelse gäller dock inte om en annan person har rätt till arbetslöshetsförmåner i familjemedlemmamas bosätt- ningsland och om familjemedlemmarna beaktas vid beräkningen av dessa förmåner.

Avsnitt 2

Arbetslösapersonersombegerngtillenannanmedlenmstatänden behörigastatm

Artikel 69

Villkorochbegränsningaririttmattbehållaförnäner

1. En anställd eller egenföretagare, som är helt arbetslös och upp- fyller villkoren för rätt till förmåner enligt en medlemsstats lagstiftning och som beger sig till en eller flera andra medlemsstater för att söka arbete där, skall behålla rätten till sådana fömlåner enligt följande vill- kor och med följande begränsningar:

a) Före avfärden skall han ha varit registrerad som arbetssökande och ha varit tillgänglig för den behöriga statens arbetsförmedling i åtminstone fyra veckor efter det att han blev arbetslös. De be- höriga förmedlingama eller institutionerna kan dock ge tillstånd till att han reser innan denna tid har gått ut.

Bilaga 4.1

b) Han skall registrera sig som arbetssökande hos arbetsförmedlingen i varje medlemsstat som han reser till och underkasta sig den kontroll som finns där. Detta villkor skall anses uppfyllt för perio- den före registreringen, om personen har registrerat sig inom sju dagar från den dag då han inte längre var tillgänglig för arbetsför- medlingen i den stat som han har lämnat. I undantagsfall kan denna period förlängas av de behöriga förmedlingama eller institu- tionema.

c) Rätten till förmåner skall bibehållas under en längsta tid av tre månader från och med den dag då personen upphörde att vara tillgänglig för arbetsförmedlingen i den stat som han har lämnat, under förutsättning att den totala förmånsperioden inte överstiger den förmånsperiod som han hade rätt till enligt denna stats lagstift- ning. För säsongsarbetare skall denna tid dessutom begränsas till den tid som återstår till slutet av den säsong för vilken han har anställts.

2. Om personen återvänder till den behöriga staten före utgången av den period under vilken han har rätt till fömiåner enligt bestämmelserna i punkt 1 c, skall han fortsätta att ha rätt till förmåner enligt denna stats

lagstiftning. Han skall förlora all rätt till förmåner enligt den behöriga statens lagstiftning, om han inte återvänder dit före utgången av denna tid. I undantagsfall kan denna tidsgräns utsträckas av de behöriga för- medlingama eller institutionerna.

3. Bestämmelserna i punkt 1 kan åberopas endast en gång mellan två

anställningsperioder.

4. Om den behöriga staten är Belgien skall en arbetslös person, som återvänder dit efter utgången av den tremånadersperiod som anges i punkt 1 c, inte där få rätt till förmåner på nytt förrän han har varit anställd där i minst tre månader.

Artikel 70

Utgivande av förmåner och återbetalning

1. I de fall som avses i artikel 69.1 skall förmåner utges av institu- tionen i varje stat till vilken en arbetslös person beger sig för att söka arbete. Den behöriga institutionen i den medlemsstat, vars lagstiftning den anställde eller egenföretagaren omfattades av under den senaste arbets- perioden, skall vara skyldig att återbetala beloppet för sådana förmåner. 2. De återbetalningar som avses i punkt 1 skall, efter styrkande av de verkliga kostnaderna eller i form av schablonbelopp, fastställas och genomföras enligt de regler som har fastställts i den tillämpningsförord- ning som avses i artikel 98.

3. Två eller fler medlemsstater eller dessa staters behöriga myndig- heter kan komma överens om andra betalnings- eller återbetalnings- metoder eller avstå från återbetalning mellan underställda institutioner.

Bilaga 4.1

Avsnitt 3

Arbetslöaaperaoneraomunderainaenastemställningvarbosattaieu

1.

a)

b)

2.

mmmdlemsstatindmbdrörigastatm

Artikel 71

En arbetslös person som tidigare var anställd och som under sin senaste anställning var bosatt inom en annan medlemsstats territorium än den behöriga statens skall få förmåner enligt följande bestämmelser:

i)

ii)

ii)

En gränsarbetare som är delvis eller periodvis arbetslös i det företag som sysselsätter honom skall få f'onnåner enligt be- stämmelserna i den behöriga statens lagstiftning som om han vore bosatt inom denna stats territorium. Dessa förmåner skall utges av den behöriga institutionen. En gränsarbetare som är helt arbetslös skall få förmåner enligt lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium han är bosatt som om han hade omfattats av denna lagstiftning då han senast var anställd. Dessa förmåner skall utges av institutionen på bosättningsorten på dess bekostnad. En anställd som inte är gränsarbetare och som blir delvis, periodvis eller helt arbetslös och som förblir tillgänglig för sin arbetsgivare eller arbetsförmedlingen inom den behöriga statens territorium skall få förmåner enligt bestärrunelsema i denna stats lagstiftning som om han vore bosatt inom dess territorium. Dessa förmåner skall utges av den behöriga insti- tutionen. En anställd som inte är gränsarbetare och som blir helt arbets- lös och som anmäler sig som arbetssökande hos arbetsförmed- lingen inom den medlemsstats territorium inom vilket han är bosatt eller som återvänder till detta territorium skall få för- måner enligt denna stats lagstiftning som om han senast hade varit anställd där. Institutionen på bosättningsorten skall på egen bekostnad utge dessa förmåner. Om personen har fått rätt till förmåner på bekostnad av den behöriga institutionen i den medlemsstat, vars lagstiftning han senast har omfattats av, skall han dock få förmåner enligt bestämmelserna i artikel 69. Förmåner enligt lagstiftningen i den stat där han är bosatt skall innehållas under varje period under vilken den arbetslöse enligt bestämmelserna i artikel 69 kan ansöka om förmåner enligt den lagstiftning som han senast har omfattats av.

En arbetslös person har inte rätt till förmåner enligt lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium han är bosatt under den tid som han har rätt till förmåner enligt bestämmelserna i punkt 1 a i eller 1 b i.

KAPITEL 7

(Detta kapitel har fått ny lydelse genom förordning EEG nr 3427/89.)

Bilaga 4.1

KAPITEL 8

FÖRMÅNER FÖR PENSIONÄRERS MlNDERÅRlGA BARN OCH FÖR BARN SOM MIST EN AV FÖRÄLDRARNA ELLER BÅDA FÖRÄLDRARNA Artikel 77

Pensionärers minderåriga barn

1. I denna artikel avses med förmåner dels familjebidrag för personer som får pension till följd av ålderdom, invaliditet, olycksfall i arbetet eller arbetssjukdom dels sådana ökningar av eller tillägg till pensioner som utges för barn till pensionären, med undantag för de tillägg som

utges enligt försäkringssystem för olycksfall i arbetet och arbetssjuk- domar.

2. Oavsett inom vilken medlemsstats territorium som pensionären eller barnen är bosatta gäller följande:

a) Till den som får pension enligt endast en medlemsstats lagstiftning skall förmånerna utges enligt lagstiftningen i den medlemsstat som svarar för pensionen.

b) Till den som får pensioner enligt flera medlemsstaters lagstiftning skall förmånerna utges:

i) enligt lagstiftningeni den medlemsstat i vilken han är bosatt, under förutsättning att han, i förekommande fall med beak- tande av bestämmelsema i artikel 79.1 a, har fått rätt till en av de förmåner som avses i punkt 1 enligt denna stats lagstift- ning eller, ii) om denna förutsättning inte är uppfylld, enligt den medlems- stats lagstiftning som han längst har omfattats av, under förut- sättning att han, i förekommande fall med beaktande av be- stämmelserna i artikel 79.1 a, har rätt till en av de förmåner som avses i punkt 1 enligt denna lagstiftning. Om han inte har sådan rätt enligt denna lagstiftning, skall villkoren för att få förmåner enligt andra berörda medlemsstaters lagstiftning utredas i fallande ordning allt efter längden av de försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt dessa med- lemsstaters lagstiftning. _

Artikel 78

Barnsommistenav föräldrarnaellerbådaföräldrarna

]. I denna artikel avses med förmåner dels familjebidrag för och, i förekommande fall, tillägg eller särskilda bidrag för barn som mist en av föräldrarna eller båda föräldrarna, dels pensioner till sådana barn, med undantag för de pensioner som har beviljats enligt försäkringssys- tem för olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar.

Bilaga 4.1

2. Förmåner till barn som mist en av föräldrarna eller båda föräldrar- na skall beviljas enligt följande regler, oavsett inom vilken medlemsstats territorium som barnet eller den fysiska eller juridiska person som faktiskt försörjer barnet är bosatt:

a) Barn till sådana avlidna anställda eller egenföretagare som omfat- tades av endast en medlemsstats lagstiftning: enligt denna stats lagstiftning.

b) Bam till sådana avlidna anställda eller egenföretagare som omfat- tades av flera medlemsstaters lagstiftningar: enligt ettdera av följande alternativ.

i) Enligt lagstiftningeni den medlemsstat inom vars territorium barnet är bosatt, under förutsättning att det, i förekommande fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 79.1 a, enligt denna stats lagstiftning har rätt till en av de förmåner som avses i punkt 1. ii) I andra fall enligt lagstiftningen i den medlemsstat vars lag- stiftning den avlidne längst hade omfattats av, under förutsätt- ning att barnet,-i förekommande fall med beaktande av be- stämmelserna i artikel 79.1 a, enligt denna stats lagstiftning har rätt till en av de förmåner som avses i punkt 1. Om det inte har sådan rätt enligt denna lagstiftning, skall villkoren för att få förmåner enligt andra berörda medlemsstaters lagstift- ning utredas i fallande ordning allt efter längden av de försäk- rings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt dessa medlemsstaters lagstiftning.

Den medlemsstats lagstiftning som gäller vid beviljande av de förmåner som avses i artikel 77 till en pensionärs barn skall dock fortsätta att gälla efter pensionärens död vid utgivande av förmåner till hans barn.

Artikel 79

Gemensamma bestämmelser om förmåner för minderåriga barn till pensionärerochförbamsommistmavföräldramaellerbådaföräld— rarna

1. Förmåner som avses i artikel 77 och 78 skall utges enligt den lagstiftning som har fastställts med tillämpning av bestämmelserna i dessa artiklar av den institution som svarar för tillämpningen av denna lagstiftning och på dess bekostnad som om pensionären eller den avlidne endast hade omfattats av den behöriga statens lagstiftning.

Dock gäller följande:

a) Om denna lagstiftning föreskriver att rätten att få, bibehålla eller återfå förmåner är beroende av längden av försäkrings-, anställ— nings- eller bosättningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare, skall längden i förekommande fall fastställas med beaktande av bestämmelserna i artikel 45 eller artikel 72.

b) Om denna lagstiftning föreskriver att förmånsbeloppet skall beräk- nas med utgångspunkt från pensionsbeloppet eller skall bestämmas

Bilaga 4.1

efter försäkringsperiodemas längd, skall dessa förmånsbelopp beräknas med utgångspunkt från det teoretiska belopp som har fastställts enligt bestämmelserna i artikel 46.2. 2. Om tillämpningen av regeln i artikel 77.2 b ii och 78.2 b ii skulle leda till att flera medlemsstater blir behöriga eftersom perioderna är lika långa, skall förmåner som avses i artikel 77 eller 78 beviljas enligt lagstiftningen i de medlemsstater som pensionären eller den avlidne senast har omfattats av. 3. Rätten till förmåner enligt bestämmelserna i punkt 2 och enligt artikel 77 och 78 skall innehållas om barnen ges rätt till familjeförmåner eller familjebidrag enligt en medlemsstats lagstiftning på grund av för- värvsverksamhet. I så fall skall personerna anses som familjemedlem- mar till en anställd eller egenföretagare.

A VDELNING IV

ADMINISTRATIV KOMMISSION FÖR socw. TRYGGHEr FÖR MIGRERANDE ARBErARE

Artikel 80

Sammusättningocharbetsmetoder

1. Till Europeiska gemenskapernas kommission skall det knytas en administrativ kommission för social trygghet för migrerande arbetare (nedan benämnd "Administrativa kommissionen") som består av en regeringsföreträdare för var och en av medlemsstaterna, om det behövs biträdd av sakkunniga. En företrädare för kommissionen vid Europeiska gemenskaperna skall delta i Administrativa kommissionens arbete som rådgivare. 2. Administrativa kommissionen skall biträdas i tekniska frågor av Internationella arbetsorganisationen enligt de överenskommelser som har slutits för detta ändamål mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen Och den Internationella arbetsorganisationen. 3. Stadgar för administrativa kommissionen skall fastställas genom överenskommelse mellan ledamöterna. Beslut i frågor om tolkning som avses i artikel 81 & skall vara enhäl- liga. De skall ges nödvändig publicitet. 4. Europeiska gemenskapernas kommission skall förse Administrativa kommissionen med sekretariatstjänster.

Artikel 8]

Administrativa kommissionens uppgifter

Administrativa kommissionen skall ha till uppgift: a) att handha samtliga administrativa frågor samt frågor om tolkning av bestämmelserna i denna förordning och senare förordningar

Bilaga 4.1

h)

(1)

3)

eller av bestämmelser i andra överenskommelser eller arrange- mang inom ramen för dessa förordningar, utan att det påverkar den rätt som myndigheter, institutioner och berörda personer har att utnyttja de förfaranden och domstolar som föreskrivs i med- lemsstaternas lagstiftning, denna förordning eller fördraget. att på begäran av myndigheter, institutioner och domstolar i med- lemsstaterna översätta handlingar som gäller tillämpningen av denna förordning, särskilt översättningar av ansökningar som görs av personer som kan ha rätt till förmåner enligt bestämmelserna i denna förordning, att främja och utveckla samarbete mellan medlemsstaterna i frågor om social trygghet, framförallt vad gäller hälso- och sociala åtgär- der av gemensamt intresse, att främja och utveckla samarbete mellan medlemsstaterna i syfte att med beaktande av administrativ förvaltningsteknik påskynda utbetalningen av de förmåner, framför allt vid invaliditet, ålder- dom och dödsfall (pensioner) som utges enligt bestämmelserna i denna förordning, att ställa samman de uppgifter som skall beaktas vid upprättande av redovisningar av de kostnader som skall betalas av med- lemsstaternas institutioner enligt bestämmelserna i denna förord- ning och fastställa de årliga avräkningama mellan dessa institu- tioner, att utföra andra uppgifter inom dess kompetensområde enligt bestämmelserna i denna och senare förordningar eller andra öve- renskommelser eller arrangemang inom ramen för dessa förord- ningar, att lämna förslag till Europeiska gemenskapernas kommission om utarbetande av ytterligare förordningar och om ändring av denna och senare förordningar.

AVDELNING V

RÅDGIVANDE KOMMI'I'I'E FÖR MIGRERANDE ARBETARES

SOCIALA TRYGGHEI'

Artikel 82

Inrättande, sammansättning och arbetsmetoder

1.

En rådgivande kommitté för migrerande arbetares sociala trygghet

(nedan benämnd Rådgivande kommittén) inrättas härmed. Den skall ha 60 företrädare och bestå av följande företrädare från varje medlemsstat: 3)

b) c)

Två regeringsföreträdare, av vilken åtminstone en skall vara leda- mot av Administrativa kommissionen.

Två företrädare för arbetstagarorganisationema. Två företrädare för arbetsgivarorganisationema.

Bilaga 4.1

För var och en av de ovan nämnda kategorierna skall en ersättare utses för varje medlemsstat. 2. Ledamöterna i Rådgivande kommittén och deras ersättare skall utses av rådet, som vid valet av företrädare för arbetstagar- organisationer och arbetsgivarorganisationer skall sträva efter att åstad- komma en rättvis representation för de olika intresseområdena.

En förteckning över ledamöter och ersättare skall offentliggöras av rådet i Europeiska gemenskapernas oficiella tidning. 3. Mandattiden för ledamöter och ersättare skall vara två år. Man- daten kan förnyas. Vid utgången av mandattiden skall ledamöter och ersättare stå kvar i sina uppdrag tills de ersätts eller tills deras mandat har förlängts. 4. Rådgivande kommitténs ordförande skall vara en ledamot av kom- missionen eller hans ställföreträdare. Ordföranden har inte rösträtt. 5. Rådgivande kommittén skall sammanträda minst en gång om året. Ordföranden sammankallar kommittén, antingen på eget initiativ eller på grund av en till honom inlämnad skriftlig ansökan från minst en tredjedel av ledamöterna. En sådan ansökan måste innehålla konkreta förslag om dagordningen. 6. Rådgivande kommittén kan på ordförandens förslag i undantagsfall besluta att samråda med personer eller företrädare för organisationer som har stor erfarenhet av frågor om social trygghet. Dessutom skall kommittén få teknisk hjälp från Internationella arbetsorganisationen på samma villkor som Administrativa kommissionen enligt den överens- kommelse som har slutits mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Internationella arbetsorganisationen. 7. Rådgivande kommitténs utlåtanden och förslag skall vara motive- rade. De skall beslutas med kvalificerad majoritet av de giltigt angivna rösterna.

Kommittén skall genom majoritetsbeslut anta en arbetsordning, som skall godkännas av rådet sedan yttrande har inhämtats från kommis- sionen.

8. Europeiska gemenskapernas kommission skall förse Rådgivande kommittén med sekretariatstjänster.

Artikel 83 Rådgivande kommitténs uppgifter Rådgivande kommittén skall på begäran av Europeiska gemenskapernas kommission, Administrativa kommissionen eller på eget initiativ a) utreda allmänna eller principiella frågor eller problem som upp-

kommer vid tillämpningen av de förordningar som har antagits inom ramen för bestämmelserna i artikel 51 i fördraget,

b) avge yttranden till Administrativa kommissionen och förslag till ändringar i förordningarna.

Bilaga 4.1

AVDELNING VI DIVERSE BESTÄMMELSER Artikel 84

Samarbete mellan behöriga myndigheter

a) åtgärder som har vidtagits för att tillämpa denna förordning,

b) ändringar i nationell lagstiftning som kan påverka tillämpningen av denna förordning.

2. Vid tillämpningen av denna förordning skall myndigheterna och institutionemai medlemsstaterna bistå varandra och handla som om de tillämpade sin egen lagstiftning. Den administrativa hjälp som dessa myndigheter och institutioner tillhandahåller skall som regel vara kost- nadsfri. Medlemsstaternas behöriga myndigheter kan dock komma överens om att vissa kostnader skall ersättas.

3. Medlemsstaternas myndigheter och institutioner kan vid tillämp- ningen av denna förordning ta direkt kontakt med varandra och med de personer som berörs eller deras företrädare.

4. En medlemsstats myndigheter, institutioner och domstolar får inte avvisa en ansökan eller andra handlingar som lämnas in till dem på grund av att de har skrivits på en annan medlemsstats officiella språk. De kan i förekommande fall åberopa bestämmelserna i artikel 81 b.

Artikel 85

Befrielse från eller minskning av skatter —- Undantag från bestyrkande

1. Befrielse från eller minskning av skatter, stämpelavgifter, nota- riats— eller registreringsavgifter som föreskrivs i en medlemsstats lag- stiftning för intyg eller handlingar som krävs enligt denna stats lagstift- ning skall utsträckas till liknande handlingar som krävs enligt en annan medlemsstats lagstiftning eller enligt denna förordning.

2. Alla utlåtanden, handlingar och intyg som kan krävas for tillämp- ningen av denna förordning skall undantas från krav på bestyrkande av diplomatiska eller konsulära myndigheter.

Artikel 86

Ansökningar, förklaringar eller överklaganden som lämna in till en myndighet, institution eller domstol i en annan medlemsstat än den behöriga staten

En ansökan, förklaring eller ett överklagande som enligt en medlems- stats lagstiftning skulle ha kommit till en myndighet, institution eller

Bilaga 4.1

domstol i denna stat inom en viss tid skall anses ha kommit i rätt tid om den inom samma tidsperiod kommer till en motsvarande myndighet, institution eller domstol i en annan medlemsstat. I ett sådant fall skall myndigheten, institutionen eller domstolen som tar emot ansökan, för- klaringen eller överklagandet utan dröjsmål vidarebefordra handlingen till den rätta myndigheten, institutionen eller domstolen i den förra medlemsstaten, antingen direkt eller genom de rätta myndigheterna i de berörda medlemsstaterna. Den dag då ansökan, förklaringen eller över- klagandet kom till myndigheten, institutionen eller domstolen i den andra medlemsstaten skall anses som ankomstdag hos den rätta myndig- heten, institutionen eller domstolen.

Artikel 87

I il ] 'l . 1. De läkarundersökningar som föreskrivs i en medlemsstats lagstift- ning kan på den behöriga institutionens begäran utföras inom en annan medlemsstats territorium genom institutionen på den ort där den person som har rätt till förmåner vistas eller är bosatt enligt villkoren i den till- ämpningsförordning som avses i artikel 98 eller, om sådana saknas, enligt de villkor som de behöriga myndigheterna i de berörda medlems- staterna kommer överens om.

2. Läkarundersökningar som utförs enligt villkoren i punkt 1 skall anses utförda inom den behöriga statens territorium.

Artikel 88

Överådngfrånenmedlemsstattiumannanavbetalningaralligtdenna förordning

Om inte annat följer av artikel 106 i fördraget, skall penningöver- föringar enligt denna förordning ske enligt de överenskommelser som gäller mellan medlemsstaterna vid tidpunkten för överföringen. Om inte några sådana överenskommelser finns mellan två medlemsstater, skall de behöriga myndigheterna i dessa stater eller de myndigheter som svarar för internationella betalningar gemensamt besluta om de åtgärder som behövs för att utföra sådana överföringar.

Artikel 89

Särskilda regler för tillämpningen av vissa lagstiftningar

Särskilda regler för tillämpningen av vissa medlemsstaters lagstiftning finns i bilaga 6.

Bilaga 4.1

Anikel 90 (Denna artikel har upphävts genom förordning EEG nr 3427/89).

Artikel 91

Avgifter som skall betala av arbetsgivare eller företag utanför den behöriga staten En arbetsgivare skall inte vara skyldig att betala högre avgifter på grund av att han bedriver sin verksamhet eller att hans företag har sitt säte inom en annan medlemsstats territorium än den behöriga statens.

Artikel 92

Uppbörd av avgifter

1. Uppbörd av avgifter som skall betalas till en institution i en med- lemsstat kan göras inom en annan medlemsstats territorium enligt det administrativa förfarande och med de garantier och privilegier som gäller för uppbörd av avgift som skall betalas till en motsvarande insti- tution i den sistnämnda medlemsstaten.

2. Regler om tillämpningen av bestämmelserna i punkt 1 skall, i den utsträckning som behövs, finnas i den tillämpningsförordning som avses i artikel 98 eller i överenskommelser mellan två eller flera medlems- stater. Dessa regler kan även gälla indrivning av avgifter.

Artikel 93

Betalningsskyldiga institutioners rätt gentemot al skadwindsansvarig tredje part

1. Om en person får förmåner enligt lagstiftningen i en medlemsstat för en skada till följd av en händelse som har inträffat inom en annan stats territorium, gäller följande regler om rättsförhållandet mellan den institution som svarar för förmånerna och en tredje part som är skyldig att ersätta skadan:

a) Om institutionen i kraft av den lagstiftning som den tillämpar inträder i den rätt att kräva ersättning som förmänstagaren har gentemot en tredje part, skall detta inträde erkännas av varje med- lemsstat.

b) Om institutionen har en självständig rätt till krav gentetemot en tredje part, skall denna rätt erkännas av varje medlemsstat.

2. Om en person får förmåner enligt en medlemsstats lagstiftning för en skada till följd av en händelse som har inträffat inom en annan med- lemsstats territorium, skall bestämmelserna i denna lagstiftning, om i vilka situationer arbetsgivare eller deras anställda skall undantas från civilrättsligt ansvar, gälla denna person eller den behöriga institutionen.

Bilaga 4.1

Bestämmelserna i punkt 1 skall även gälla krav som en betalningsskyl- dig institution har gentemot en arbetsgivare eller hans anställda i fall då dessa inte är undantagna från ansvar.

3. Om enligt bestämmelserna i artikel 36.3 och/eller artikel 63.3 två eller flera medlemsstater eller dessa staters behöriga myndigheter har kommit överens om att avstå från återbetalning mellan institutioner under dem, gäller följande regler om krav gentemot en tredje part:

a) Om institutioneni den medlemsstat där någon vistas eller är bosatt beviljar förmåner till honom för en skada som har inträffat inom dess territorium, kan denna institution, enligt den lagstiftning som den tillämpar, inträda i den skadades rätt eller göra gällande en självständig rätt gentemot den tredje part som är skyldig att ersätta skadan.

b) Vid tillämpningen av skall i) personen som får förmåner anses vara försäkrad hos institu-

tionen på vistelse- eller bosättningsorten, och ii) denna institution anses vara den som svarar för förmånerna.

c) Bestämmelserna i punkt 1 och 2 skall fortsätta att gälla för för- måner som inte omfattas av den överenskommelse om avstående från återbetalning som avses i denna punkt.

AVDELNING vu ÖVERGÅNGS— OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 94

Övergångsbestämnnlser för anställda 1. Ingen rätt skall förvärvas enligt denna förordning för en period

före den 1 oktober 1972 eller för den dag då förordningen började gälla inom den berörda medlemsstatens territorium.

2. Alla försäkringspcrioder och i förekommande fall alla anställnings— eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt en medlemsstats lagstiftning före den 1 oktober 1972 eller före den dag då förordningen började gälla inom denna medlemsstats territorium skall beaktas vid fastställande av rätt till förmåner enligt denna förordning.

3. Om något annat inte följer av bestämmelserna i punkt 1 skall rätt till förmåner enligt denna förordning förvärvas även om rätten hänför sig till ett försäkringsfall som inträffade före den 1 oktober 1972 eller före den dag då förordningen började gälla inom den berörda med- lemsstatens territorium.

4. Varje förmån som inte har beviljats eller som har innehållits på grund av en persons medborgarskap eller bosättningsort skall efter ansökan av honom beviljas eller utges från och med den 1 oktober 1972 eller den dag då denna förordning började gälla inom den berörda med- lemsstatens territorium, under förutsättning att den rätt som tidigare har fastställts inte har medfört utbetalning av ett engångsbelopp.

Bilaga 4.1

5. Rättigheter för personer, som har beviljats pension före den 1 oktober 1972 eller den dag då denna förordning började gälla inom den berörda medlemsstatens territorium, kan på begäran av den berörda personen omprövas med beaktande av bestämmelserna i denna förord- ning. Denna bestämmelse skall även gälla andra förmåner som avses i artikel 78.

6. Om en ansökan som avses i punkt 4 eller 5 lämnas in inom två år från den 1 oktober 1972 eller från den dag då förordningen började gälla inom den berörda medlemsstatens territorium, skall rättigheter som har förvärvats enligt denna förordning gälla från denna dag, och bestämmelserna i en annan medlemsstats lagstiftning om förverkande av eller begränsningi rätten till förmåner kan inte åberopas mot den berör- da personen.

7. Om en ansökan som avses i punkt 4 eller 5 lämnas in efter ut- gången av tvåårsperioden efter den 1 oktober 1972 eller efter den dag då förordningen började gälla inom den berörda medlemsstatens territo- rium, skall rättigheter som inte har förverkats eller inte har fallit bort genom en tidsspärr, gälla från den dag då ansökan lämnades in, såvida inte förmånligare bestämmelser gäller enligt en medlemsstats lagstift- ning.

8. 1 fall av sklerogen pneumokonios skall bestämmelserna i artikel 57.3 c gälla kontantförmåner för en arbetssjukdom vars kostnad inte har kunnat fördelas mellan de berörda institutionerna före den 1 oktober 1972 på grund av att en överenskommelse mellan de berörda institutio- nerna saknades.

9. (Denna punkt har ändrats genom förordning EEG nr 3427/89).

Artikel 95 (Denna artikel har fått ny lydelse genom förordning EEG nr 1305/ 89.)

Artikel 96 (Denna artikel gäller inte inom EES.)

Artikel 97

Anmälan enligt vina bestämmelser

1. De anmälningar som avses i artikel 1 j, 5 och 8.2 skall sändas till ordföranden för Europeiska gemenskapernas råd. De skall ange den dag då de berörda lagarna och systemen träder i kraft eller, beträffande de anmälningar som avses i artikel 1 j, den dag från och med vilket denna förordning skall tillämpas på de system som avses i medlemsstaternas

förklaringar. 2. Anmälningar enligt bestämmelserna i punkt 1 skall offentliggöras i Europeiska gemenskapernas oficiella tidning.

Artikel 98 Prop. 1991/92:170

Bilaga 4.1 T'll' . f' I'

En ytterligare förordning skall ange hur denna förordning skall genom- föras.

Artikel 99 (Denna artikel har upphävts genom förordning EEG nr 3427/89.)

Artikel 100

Upphävande av tidigare förordningar Genom denna förordning och tillämpningsförordningen upphävs följande förordningar:

Rådets förordning nr 3 om social trygghet för migrerande ar— betare', — Rådets förordning nr 4 om genomförande av och tillägg till för- ordning nr 3', och Rådets förordning nr 36/63/EEG av den 2 april 1963 om social trygghet för gränsarbetarez.

' EGT nr 30, 16.12.1958, s. 561 och 597/58. 2 EGT nr 62, 20.4.1963, s. 1314/63.

Bilaga 4.1

BILAGA 1

(Denna bilaga har fått ny lydelse genom Anslutningsakten för Spanien och Portugal.)

Bilaga 4.1

BHAGA 2

(Denna bilaga har fått ny lydelse genom Anslutningsakten för Spanien och Portugal.)

Bilaga 4.1

BILAGA 3

(Denna bilaga har fått ny lydelse genom Anslutningsakten för Spanien och Portugal.)

Bilaga 4.1

BILAGA 4

(Denna bilaga har fått ny lydelse genom Anslutningsakten för Spanien och Portugal.)

(Artikel 40.4 i förordningen) Överensstämmelse mellan medlemsstaternas lagstiftningen om villkor om graden av invaliditet

BELGIEN

System som tillämpar av belgiska institutioner för vilka besluta är bindande då

System 'o'" mum?" " överensstämmelse föreligger medlemataten institutioner som har fattat beslut om Syrtem för gruvarbetare Sylte m för ljö-

invaliditetagnden Allmänt lynem """ . Allmänt lyatem

Grupp 3 (ludigva-

Mdc nu"") ) Over-enat. ) Överenrat. ) Overenut. ) Överenut. — Gruppz — Gruppl

. Syllem lör jordbrukare

-— Total Allmän in- validitet

—- WS allmän invalidi— ] Överenrlt. ) Överensst. ) Överensst. ) Överenut. id

— StadigVarande tillsyn

. Syltem för gruvarbc/ life

Partiell allmän in- validitet

Stadigvarande ) Övercnalt. ) Överensst. ) Överensst. ) Överensst. tillsyn

Arbetainvalidilet Ej överensst. Ej överensst. Ej överensst. Ej överensst.

. System för sjömän

Allmän invaliditet — Stadigvarande tillsyn

ArbeLsinvaliditet Ej överensst. Ej överensst. Ej överensst. Ej överensst.

) Överenslt. , Överensst. ) Överensst. ) Överenut.

. Allmänt system

— invaliditet - Irbe- LIN invaliditet - tjäns- temän

) Ej överenut. ] Överensst. ] Överensst. % Överenut.

. System för sjömän

— Arbetsoförmåga för Ej överensst. Ej överensst. Ej överensst. Ej överensst. arbete till sjöss

LUXEM' lnvaliditet—arbdare_ ] Överensst. & Överensst. j Överensst. ] Överensst. BURG lnvahdrtet — tjänsteman

Bilaga 4.1

System aom tillämpas av medlemsstaters institutioner som har fattat beslut om inval iditetsgraden

Allmänt system System för gruvan—etan: —— Partiell allmän invalidita

BELGIEN — Arbetsinvaliditet

System för sjömän

Allmänt synem

—— invaliditet - nrhaare

- invaliditet - tjänstemän System för sjömän Amasoförmäga för ari—de till Invaliditet - urban":

lnval id itu. - tjänsemän

FRANKRIKE

S stem som tilläm-as av franska institutioner för vilka beslutet är bindande då Överensstämmelle föreli;_;er

S stem för ;ruvarbetare

Allmänt 5 stem

överens- sl. överens» st.

| den mån den invaliditet som den belgiska institutionen erkänner är allmän invaliditd. Endast om den bel iskn institutionen har med ett att arbetare inte är i stånd att rut-ela under "orden eller & marknivå.

överens- st. överens- st.

El överens- !! .

S stem för s'ömän

.E. ...i.- ...å

& 8 . _5. ! Lil-oi

Prop. 1991/92:170 Bilaga 4.1 ITALIEN

System som tillämpas av italienska institutioner för vilka beslutet är

SyllCm aom lil-limpll IV bindande dä överensstämmelse föreligger medlemstaters institutioner som har fattat beslut om in- System för sjömän validitesagnden Arbetaoförrnäga för arbete till sjöss . Allmänt system Ej överenast. Ej överenast. Ej överenast. . System för gruvarbdare

BELGIEN — Partiell allmän Överenaat. Överensst. Ej övemmn. invaliditd Arbetsinvaliditet Ej överenast. Ej överenast. Ej överenast.

. System för sjömän Ej överenast. Ej överenast. Ej överenast. . Allmänt system

Grupp 3 (stadigva— rande tillsyn) Grupp 2

) Överensst. ] Överensst. j Ej överenast. — Grupp 1

. System för jordbrukare

— Total allmän invalidi- Id

Partiell allmän in- ] Överensat. ) Överensst. ) Ej överenast. validitet

— Stadigvarande tillsyn

. System för gruvarbetare

— Partiell allmän invali- ditet — Stadigvanmde tillsyn

Arbetsinvaliditet Ej överenast. Ej överenast. Ej överenast.

) Överensst. ) Överensst. ) Ej överenast.

. System för sjömän

Partiell allmän invaliditet Stadigvarande tillsyn Arbetainvaliditet

] Ej överenast. ) Ej överensst. ) Ej överensst.

LUXEMBURG

Med- System som tillämpas av medlemstaterl Systugtasprpdullärgtpaää läxemburgska institution:; för Vilka institutioner som har fattat beslut om in- u " m e overenstamme e före gger

lemsstater . . ””"”de lnvaliditet - "bam lnvaliditet . tjänstemän

. Allmänt system Överensst. Överensst. . System för gruvarbetare

BELGIEN _- Partiell lllmin invaliditet Ej överenast. Ej överenast. Arbqainvaliditet Ej överenast. Ej överensst.

. System For sjömän Överensst.' Ej överensst.l

. Allmänt system

Grupp 3 (stadigvarande tillsyn) _ Grupp2 ) Överensst. ) Överensst. — Gruppl . System för jordbrukare

Total allmän invaliditet — 2/3 allmän invaliditet j Överensst. j Överensst. Stadigvarande tillsyn

. System för gruvarbetare

2/3 allmän invaliditet Stadigvarande tillsyn Arbetsinvaliditet Ej överensst. Ej överenast.

) Överensst. ] Överensst.

. System för sjömän

Partiell allmän invaliditet Stadigvarande tillsyn Arbetsinvaliditct Ej överenast. Ej överensst.

) Överensst. ) Överensst.

' | den män den invaliditet som den belgiska institutionen erkänner är allmän invaliditet.

Bilaga 4.1

BILAGA 6

(Artikel 89 i förordningen)

Särskilda regler för tillämpningen av vissa medlemsstaters lagstifining A. BELGIEN

1. Personer som har rätt till vårdförmåner enligt det obligato-

riska belgiska systemet för sjuk- och invaliditetsförsäkring för egenföretagare skall ha rätt till förmåner enligt bestämmelser- na i avdelning lll kapitel 1, däribland artikel 35.1, i denna förordning på följande villkor:

a) Personer som vistas inom en annan medlemsstats terri- torium än Belgien skall ha rätt till i) vårdförmåner vid sjukhusvård enligt lagstiftningen i

den medlemsstat i vilken de vistas,

ii) ersättning för andra vårdförmåner enligt det belgiska systemet från den behöriga belgiska institutionen enligt den taxa som gäller enligt lagstiftningen i den stat i vilken de vistas.

b) Personer som är bosatta inom en annan medlemsstats territorium än Belgien skall ha rätt till de vårdförmåner som utges enligt lagstiftningen i den medlemsstat i vilken de är bosatta, under förutsättning att de till den behöriga belgiska institutionen betalar den tilläggsavgift för detta som gäller enligt belgiska bestämmelser. Vid den behöriga belgiska institutionens tillämpning av be- stämmelserna i avdelning III kapitel 7 och 8 i denna förord- ning skall ett barn anses växa upp i den medlemsstat inom vars territorium barnet är bosatt. Vid tillämpningen av förordningens artikel 46.2 skall perioder som har fullgjorts inom försäkringen för ålderspension enligt belgisk lagstiftning före den 1 januari 1945 även godtas som försäkringspcrioder som har fullgjorts enligt den belgiska lagstiftningen om det allmänna invaliditetssystemet och syste- met för sjömän. Vid tillämpningen av artikel 40.3 a ii skall endast sådana perioder beaktas under vilka den anställde eller egenföre- tagaren har varit arbetsoförmögen enligt belgisk lagstiftning. Vid tillämpningen av förordningens artikel 46.2 skall perio- der, som har fullgjorts av egenföretagare inom försäkringen för ålderspension enligt belgisk lagstiftning innan lagstift- ningen om arbetsoförmåga för egenföretagare trädde i kraft, godtas som perioder som har fullgjorts enligt den senare lagstiftningen. (Denna punkt har fått ny lydelse genom förordning EEG nr

2332/89.)

104 _

Bilaga 4.1

7. Vid tillämpningen av förordningens artiklar 72 och 79.1 a skall anställningsperioder och/eller försäkringspcrioder som har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning beak- tas, om det för rätt till förmån enligt belgisk lagstiftning krävs att villkoren för rätt till familjeförmäner enligt systemet för anställda har uppfyllts under en bestämd föregående period.

DANMARK

1. Försäkrings- eller anställningsperioder eller perioder av verk- samhet som egenföretagare som har fullgjorts i en annan medlemsstat än Danmark skall beaktas vid inträde som med- lem i en erkänd arbetslöshetskassa på samma sätt som om det gällde anställningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare som fullgjorts i Danmark.

2. Anställda eller egenföretagare, pensionssökande och pensio- närer samt deras familjemedlemmar som avses i förordningens artiklar 19, 22.1, 22.3, 25.1, 25.3, 26.1, 28a, 29 och 31 och som är bosatta eller vistas i Danmark skall ha rätt till vårdför- måner på samma villkor som enligt den danska lagstiftningen gäller för sådana personer som enligt lagen om offentlig sjuk- försäkring (lov om offentlig sygesikring) är försäkrade i grupp 1.

3. (Denna punkt har fått ny lydelse genom förordning EEG nr 1660/85.)

4. (Denna punkt har upphävts genom förordning EEG nr 1660/85.)

5. Förordningens bestämmelser berör inte övergångsbestämmel- serna i de danska lagarna av den 7 juni 1972 om rätt till pension för danska medborgare som har varit bosatta i Dan- mark under en bestämd tidsperiod omedelbart före tidpunkten för pensionsansökan. Andra medlemsstaters medborgare som har varit bosatta i Danmark under ett år omedelbart före tidpunkten för ansökan har dock rätt till pension enligt samma villkor som gäller för danska medborgare.

6. a) Perioder under vilka en gränsarbetare, som är bosatt inom en annan medlemsstats territorium än Danmark, har varit förvärvsverksam i Danmark skall anses som bosätt- ningsperioder enligt dansk lagstiftning. Detsamma skall gälla för perioder under vilka en gränsarbetare är utsänd till eller tillhandahåller tjänster i en annan medlemsstat än Danmark.

b) Perioder under vilka en säsongsarbetare, som är bosatt inom en annan medlemsstats territorium än Danmark, har utfört arbete i Danmark skall anses som bosätt- ningsperioder enligt dansk lagstiftning. Detsamma skall gälla för perioder under vilka en säsongsarbetare är ut- sänd till en annan medlemsstat än Danmark.

Bilaga 4.1

7.

10.

För att avgöra om de villkor för rätt till moderskapsförmåner som föreskrivs i kapitel 12 i lagen om dagpenning vid sjuk- dom eller moderskap är uppfyllda i fall där personen inte har omfattats av den danska lagstiftningen under hela den refe— rensperiod som avses i artikel 34.1 eller 34.2 i den ovan- nämnda lagen skall a) försäkringspcrioder, som i förekommande fall har full- gjorts enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat än Danmark under den ovannämnda referensperioden, under vilken personen inte har omfattats av dansk lagstiftning, medräknas som om dessa perioder hade fullgjorts enligt den sistnämnda lagstiftningen, och b) personen, under de perioder som har medräknats, anses ha fått en genomsnittlig lön som är lika med den genom- snittliga lön som faktiskt har betalats ut under de perioder som har fullgjorts enligt den danska lagstiftningen under den ovannämnda referensperioden. Vid tillämpningen av förordningens artikel 12.2 på dansk lagstiftning skall invaliditets-, ålders- och änkepensioner anses som förmåner av samma slag. Vid tillämpningen av förordningens artikel 67 skall arbetslös- hetsförmåner för egenföretagare som är försäkrade i Danmark beräknas enligt dansk lagstiftning. Om den danska pensionen enligt den danska lagstiftningen beräknas med utgångspunkt från bosättningsperioder, som har fullgjorts av en annan person än den som har fullgjort de bosättningsperioder som beaktas av en eller flera andra med- lemsstater enligt bestämmelserna i avdelning III kapitel 3 av denna förordning, skall de bosättnings- och försäk- ringsperioder som den sistnämnda personen har fullgjort ligga till grund vid beräkningen enligt förordningens artikel 46.2 av det danska teoretiska beloppet och proportionella beloppet.

C. TYSKLAND

1. 3) Om tysk lagstiftning om olycksfallsförsäkring inte redan medger detta, skall de tyska institutionerna även utge ersättning enligt denna lagstiftning för olycksfall i arbetet (och arbetssjukdomar) som har inträffat i Alsace-Lorraine före den 1 januari 1919, och för vars kostnader franska institutioner inte har övertagit ansvaret enligt beslutet av Nationernas förbunds råd den 21 juni 1921 (Reichsgesetz- blatt, s. 1289), så länge personen eller hans efterlevande är bosatta i en medlemsstat.

b) Bestämmelserna i förordningens artikel 10 påverkar inte de bestämmelser, enligt vilka olycksfall (och arbetssjuk- domar) som inträffar utanför Förbundsrepubliken Tysk- lands territorium och perioder som har fullgjorts utanför

Bilaga 4.1

b)

detta territorium inte föranleder utbetalning av förmåner eller endast föranleder utbetalning av förmåner under vissa villkor när de berättigade personerna är bosatta utanför Förbundsrepubliken Tysklands territorium. För att avgöra om perioder som enligt tysk lagstiftning är avbrottsperioder (Ausfallzeiten) eller tillgodoräknings- perioder (Zurechnungszeiten) skall beaktas som sådana, skall obligatoriska avgifter som har betalats enligt en annan medlemsstats lagstiftning och försäkring enligt en annan medlemsstats försäkringssystem behandlas som obligatoriska avgifter som har betalats enligt tysk lagstift- ning och som försäkring enligt det tyska systemet för pensionsförsäkring. Denna bestämmelse skall inte gälla den tyska åldersförsäkringen för jordbrukare eller motsva— rande särskilda system i de andra medlemsstaterna. Vid beräkningen av antalet kalendermånader, som har förflutit mellan tidpunkten för inträdet i försäkringssys- temet och försäkringsfallet, skall perioder mellan dessa två tidpunkter som har beaktats enligt en annan medlems- stats lagstiftning inte beaktas, liksom inte heller perioder under vilka personen fått pension. Bestämmelserna i a skall inte gälla den standardberäknade avbrottsperioden (pauschale Ausfallzeit). Denna skall beräknas uteslutande på grundval av tyska försäk- ringsperioder. Vid beaktande av en tillgodoräkningsperiod (Zurech- nungszeit) enligt den tyska lagstiftningen om pensionsför- säkring för gruvarbetare skall dessutom krävas att den sista avgift som har betalats enligt tysk lagstiftning har betalats till pensionsförsäkringen för gruvarbetare. För beräkningen av tyska ersättningsperioder (Ersatzzei- ten) skall uteslutande tysk nationell lagstiftning gälla. Oavsett bestämmelsen i d skall följande bestämmelser gälla försäkrade enligt det tyska systemet för pensionsför- säkring som var bosatta inom tyska territorier under nederländsk administration under perioden den 1 januari 1948—31 juli 1963. Vid beräkning av tyska ersättnings- perioder (Ersatzaeiten) enligt artikel 1251.2 i den tyska lagen om social trygghet (RVO) eller motsvarande be- stämmelser, skall betalning av avgifter till den neder- ländska försäkringen under denna period anses som lik— värdig med en försäkringspliktig anställning eller verk- samhet som egenföretagare.

Vad gäller betalning till tyska sjukkassor skall betalningen av de avgifter som avses i förordningens artikel 26.2 inte ske förrän ett beslut om pension har fattats. Vid avgörandet av om det är fråga om ett barn med rätt till pension för barn som mist en av föräldrarna eller båda föräld—

Bilaga 4.1

rarna, skall förmåner enligt förordningens artikel 78 eller en annan familjeförmån som utges enligt fransk lagstiftning för ett minderårigt barn som är bosatt i Frankrike betraktas som barnpension enligt tysk lagstiftning. Om tillämpningen av denna förordning eller senare förord- ningar om social trygghet medför exceptionella kostnader för vissa sjukförsäkringsinstitutioner kan dessa kostnader helt eller delvis kompenseras. I sin egenskap av förbindelsesorgan (sjukförsäkring) skall de lokala sjukkassomas förbund och andra sjukkassors centrala organisationer gemensamt komma överens om sådan kompensation. Medel för denna kompen- sation skall tas ut av alla sjukförsäkringsinstitutioneri propor- tion till det genomsnittliga antalet medlemmar, pensionärer frånräknade, under det närmast föregående året. Vid tillämpningen av förordningen skall det schablonbelopp för läkarbehandling i samband med förlossning, som utges till kvinnliga försäkrade och familjemedlemmar till försäkrade personer enligt tysk lagstiftning, anses som en vårdförmån. Artikel 1233 i lagen om social trygghet (RVO) och artikel 10 i lagen om socialförsäkring för tjänstemän (AVG) i den lydel- se som bestämmelserna fått genom pensionsrefomilagen av den 16 oktober 1972, vilken reglerar frivillig försäkring enligt den tyska pensionsförsäkringen, skall tillämpas på andra med- lemsstaters medborgare samt statslösa personer och flyktingar som är bosatta inom andra medlemsstaters territorier enligt följande regler:

Om de allmänna villkoren är uppfyllda kan frivilliga avgifter till den tyska pensionsförsäkringen betalas

a) om personen har sitt hemvist eller är bosatt inom Förbundsrepubliken Tysklands territorium,

b) om personen har sitt hemvist eller är bosatt inom en annan medlemsstats territorium och någon gång tidigare har varit obligatoriskt eller frivilligt ansluten till ett tyskt pensionsf'orsäkringssystem,

c) om personen är medborgare i en annan medlemsstat och har sitt hemvist eller är bosatt inom en tredje stats terri- torium och har betalat avgifter för tysk pensionsförsäkring i minst 60 månader eller hade rätt till frivillig försäkring enligt de övergångsbestämmelser som tidigare gällde och inte är obligatoriskt eller frivilligt försäkrad enligt en annan medlemsstats lagstiftning. Förordningen skall inte påverka artikel 51a.2 i lagen om

reformering av pensionsförsäkringen för arbetare (ArVNG) eller artikel 49a.2 i lagen om reformering av pensionsförsäk- ringen för tjänstemän (AnVNG), i den lydelse som bestäm- melserna fått genom pensionsreformlagen av den 16 oktober 1972. Personer som enligt punkt 7 b och c i denna bilaga kan ansluta sig till frivillig försäkring får endast betala avgifter för

Bilaga 4.1

10.

11.

12.

13.

perioder för vilka de inte har betalat avgifter enligt en annan medlemsstats lagstiftning. Om kostnaderna för vårdförmåner, som utges av bosättnings- ortens tyska institutioner till pensionärer eller deras familje- medlemmar som är försäkrade hos andra medlemsstaters behöriga institutioner, skall återbetalas som månatliga scha- blonbelopp, skall dessa kostnader, för att åstadkomma ekono- misk utjämning av sjukförsäkringen för pensionärer mellan tyska institutioner, betraktas som kostnader för den tyska sjukförsäkringen för pensionärer. De schablonbelopp som återbetalas till bosättningsortens tyska institutioner av andra medlemsstaters behöriga institutioner skall betraktas som en inkomst som skall beaktas vid den ovannämnda ekonomiska utjämningen. För beviljande av arbetslöshetsunderstöd (Arbeitslosenhilfe) till egenföretagare krävs att personen, innan han har anmält sig som arbetslös, skall ha arbetat minst ett år huvudsakligen som egenföretagare inom Förbundsrepubliken Tysklands territorium och att han inte bara tillfälligt har lämnat sitt arbete. Försäkringsperioder som har fullgjorts enligt en annan med- lemsstats lagstiftning enligt ett särskilt åldersförsäkringssystem för jordbrukare eller, om ett sådant system saknas, som jord- brukare enligt det allmänna systemet skall beaktas för att uppfylla villkoren om minsta försäkringstid som krävs för avgiftsplikt enligt artikel 27 i lagen om åldersförsäkring för jordbrukare (Gesetz iiber die Altershilfe der Landwirte - GAL), under förutsättning att a) den deklaration på vilken skyldigheten att betala avgifter grundas lämnas in inom den föreskrivna tidsperioden, och b) personen, innan han lämnade in deklarationen, senast har varit avgiftspliktig enligt åldersförsäkringen för jord- brukare inom Förbundsrepubliken Tysklands territorium. Perioder av obligatorisk försäkring, som har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning, antingen enligt ett särskilt system för hantverkare eller, om ett sådant system saknas, enligt ett särskilt system för egenföretagare eller enligt det allmänna systemet, skall beaktas för att uppfylla det krav på obligatorisk försäkring under 216 månader som gäller för rätten till frivilligt utträde ur pensionsförsäkringen för hant- verkare. Vid tillämpningen av tysk lagstiftning om obligatorisk sjukför- säkring för pensionärer enligt artikel 165.1.3 a i den tyska lagen om social trygghet (RVO) skall försäkrings- eller bosätt- ningsperioder som har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning och under vilka personen hade rätt till vårdför- måner vid sjukdom, i den utsträckning som behövs, beaktas som försäkringspcrioder som har fullgjorts enligt tysk lagstift-

Bilaga 4.1

14.

15.

ning, om de inte sammanfaller med försäkringspcrioder som har fullgjorts enligt denna lagstiftning. Vid beviljandet av kontantförmåner enligt artikel 182.4, 2002 och 561.1 i den tyska lagen om social trygghet (RVO) till personer som är bosatta i en annan medlemsstat skall de tyska försäkringsinstitutionema beräkna den nettoinkomst på vilken förmånerna skall baseras som om personerna vore bosatta inom Förbundsrepubliken Tyskland.

Om enligt tysk lagstiftning personens hittillsvarande yrke skall beaktas vid bestämmande av hans rätt till pension vid arbetsin- validitet eller arbetsoförmåga, av en gruvarbetares pension vid nedsatt förmåga att arbeta som gruvarbetare eller av en gruv- arbetares pension vid arbetsinvaliditet eller arbetsoförmåga, skall detta fastställas uteslutande på grundval av försäk- ringspliktig verksamhet enligt tysk lagstiftning.

D. FRANKRIKE

l.

a) Bidrag till äldre anställda, bidrag till äldre egenföretagare och åldersbidrag till jordbrukare skall utges enligt de villkor som gäller för franska arbetare enligt fransk lag- stiftning till alla anställda eller egenföretagare som är medborgare i andra medlemsstater och vilka vid tid- punkten för sin ansökan. är bosatta inom franskt territo- rium.

b) Detsamma skall gälla flyktingar och statslösa personer.

c) Bestämmelserna i denna förordning skall inte påverka de bestämmelser i fransk lagstiftning enligt vilka uteslutande perioder av arbete som anställd eller perioder som jäm- ställs med sådana eller, i förekommande fall, perioder av arbete som egenföretagare inom den franska republikens europeiska departement och utomeuropeiska departement (Guadeloupe, Guyana, Martinique och Réunion) skall ge rätt till bidrag till äldre anställda. Det särskilda bidraget och den kumulativa ersättningen enligt den särskilda lagstiftningen om social trygghet i gruvor skall endast utges till anställda i franska gruvor. Lag nr 65-555 av den 10 juli 1965, som ger franska med- borgare som är eller har varit förvärvsverksamma i utlandet rätt att ansluta sig till det frivilliga åldersförsäkringssystemet, skall gälla medborgare i andra medlemsstater på följande villkor:

Den förvärvsverksamhct som ger rätt till frivillig försäk- ring enligt det franska systemet får inte bedrivas eller ha bedrivits inom franskt territorium eller inom en annan medlemsstats territorium, i vilken stat den anställde eller egenföretagaren är medborgare.

— Den anställde eller egenföretagaren skall, när han ansöker PTOP- 199” 92:170 om försäkring enligt lagen, styrka att han antingen har Bilaga 4-1 varit bosatt i Frankrike i minst tio år, i en följd eller sammanlagt under flera perioder, eller att han oavbrutet har varit omfattad av fransk lagstiftning, obligatoriskt eller genom frivillig fortsättningsförsäkring, under lika lång tid.

4. (Denna punkt har fått ny lydelse genom förordning EEG nr 3427/89.)

5. Vid beräkningen av det teoretiska beloppet enligt i artikel 46.2 a i denna förordning inom system i vilka ålderspensioner beräknas på grundval av pensionspoäng skall den behöriga institutionen, för alla försäkringsår som har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning, beakta det antal pensions- poäng som fås genom att dividera antalet pensionspoäng som har förvärvats enligt den lagstiftning som denna tillämpar med antalet år som motsvarar dessa poäng.

6. a) Gränsarbetare som är förvärvsverksamma som anställda inom en annan medlemsstats territorium än Frankrike och som är bosatta i de franska departementen Haut-Rhin, Bas-Rhin och Moselle skall inom dessa departement vid tillämpningen av artikel 19 i denna förordning ha rätt till vårdförmåner som föreskrivs i det lokala Alsace-Lorraine- systemet enligt dekret nr 46-1428 av den 12 juni 1946 och nr 67-814 av den 25 september 1967.

b) Dessa bestämmelser gäller också personer som har rätt till förmåner enligt artikel 25.2, 25.3, 28 och 29 i denna förordning.

E. GREKLAND

1. Utan hinder av bestämmelserna ibilaga 1. del I. punkt E.1 gäller artikel 22.1 a i denna förordning en OGA-försäkrad person vars hälsotillstånd kräver omedelbar vård innan han påbörjar den anställning för vilken han har rest till en annan medlemsth än Grekland.

2. Förordningens artikel 10.1 påverkar inte bestämmelsen i artikel 2.4 i dekretlagen nr 4577/66 enligt vilken pensionsbe- talningar från IKA till sådana personer med grekiskt med- borgarskap eller av grekiskt ursprung, som kommer från Egypten eller Turkiet, hålls inne om pensionären utan giltigt skäl vistas i utlandet i mer än sex månader.

F.IRLAND

1. De anställda, egenföretagare, arbetslösa personer, pensions- sökande och pensionärer samt deras familjemedlemmar som avses i artikel 19.1, 22.1, 22.3, 25.1, 25.3, 26.1, 283, 29 och

111 9 Riksdagen [991/92. Isa/nl. Nr [70. Bil. 2—4

Bilaga 4.1

31 i förordningen och som är bosatta eller vistas i Irland, skall kostnadsfritt ha rätt till all läkarvård som föreskrivs i irländsk lagstiftning när kostnaden för denna vård skall betalas av en institutioni en annan medlemsstat än Irland. Familjemedlemmar till en anställd eller egenföretagare som omfattas av en annan medlemsstats lagstiftning än Irlands och som uppfyller denna lagstiftnings villkor för rätt till förmåner, i förekommande fall med beaktande av förordningens artikel 18, skall, om de är bosatta i Irland, kostnadsfritt ha rätt till all läkarvård som föreskrivs i irländsk lagstiftning.

Kostnaden för dessa förmåner skall betalas av den institution hos vilken den anställde eller egenföretagaren är försäkrad. Om hustrun till den anställde eller egenföretagaren, eller den person som sköter barnen, är förvärvsverksam i Irland skall dock förmåner till familjemedlemmarna fortsatt betalas av den irländska institutioneni den utsträckning som rätten till sådana förmåner har förvärvats uteslutande enligt bestämmelser i irländsk lagstiftning. Om en anställd som omfattas av irländsk lagstiftning har lärrmat en medlemsstats territorium för att under sin anställ- ning bege sig till en annan medlemsstats territorium och råkar ut för ett olycksfall innan han kommer dit, skall hans rätt till förmåner med anledning av olycksfallet fastställas a) som om detta olycksfall hade inträffat inom Irlands terri- torium, och b) utan att man beaktar att han inte befann sig inom Irlands territorium, när man avgör om han till följd av sin anställ- ning var försäkrad enligt denna lagstiftning. Vid tillämpningen av förordningens artikel 12.2 på irländsk lagstiftning skall invaliditets-, ålders- och änkepensioner anses som förmåner av samma slag. Vid beräkningen av inkomster som underlag för inkomstrela- terade förmåner som enligt irländsk lagstiftning utges tillsam- mans med sjuk-, moderskaps- och arbetslöshetsförmåner skall, utan hinder av bestämmelserna i förordningens artikel 23.1 och 68.1, ett belopp som är lika med den genomsnittliga veckolönen för året i fråga för manliga respektive kvinnliga anställda tillgodoräknas den anställde för varje vecka som han fullgjort som anställd enligt en annan medlemsstats lagstiftning under det aktuella inkomstskatteåret. Vid tillämpningen av artikel 40.3 a ii skall endast sådana perioder beaktas under vilka den anställde eller egenföretaga- ren var arbetsoförmögen enligt irländsk lagstiftning. Vid tillämpningen av artikel 44.2 i fall då det för rätt till ålderspension krävs att man avstår från förvärvsarbete skall en anställd anses uttryckligen ha begärt uppskov med beviljande av ålderspension till vilken han skulle ha rätt enligt Irlands lagstiftning om han fortsätter att förvärvsarbeta.

Bilaga 4. 1

8. Intill den 31 december 1983 skall vid tillämpning av irländsk lagstiftning om andra förmåner än familjeförmåner och vård- förmåner vid sjukdom och moderskap, inga andra perioder tillgodoräknas om sådana som personen fullgjort som anställd.

ITALIEN

Inga.

LUXEMBURG

1. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 94.2 i denna förord— ning skall försäkringsperioder, eller perioder som betraktas som sådana, som har fullgjorts före den 1 januari 1946 enligt luxemburgsk lagstiftning om pensionsförsäkring vid invalidi- tet, ålderdom eller dödsfall beaktas vid tillämpningen av denna lagstiftning endast i sådan omfattning att rättigheter under förvärvande var bevarade till den 1 januari 1959, eller senare kunde återfås enligt endast denna lagstiftning eller enligt gällande eller kommande bilaterala konventioner. I fall där flera bilaterala konventioner gäller skall de äldsta försäkrings- periodema eller perioderna som betraktas som sådana beaktas. Vid beviljandet av den fasta delen av luxemburgska pensioner skall försäkringspcrioder enligt luxemburgsk lagstiftning, som har fullgjorts av anställda eller egenföretagare som inte är bosatta inorn luxemburgskt territorium, från den 1 oktober 1972 anses som bosättningsperioder. Artikel 22.2 andra stycket i denna förordning påverkar inte bestämmelserna i luxemburgsk lagstiftning enligt vilken sjuk- kassans godkännade av behandling utomlands inte kan vägras då den nödvändiga behandlingen inte kan ges i storhertig- dömet Luxemburg.

NEDERLÄNDERNA

1.

2.

3.

(Denna punkt har fått ny lydelse genom förordning EEG nr

2332/89.)

(Denna punkt har fått ny lydelse genom förordning EEG nr

2332/89.)

Tillämpning av nederländsk lagstijining om allmän försäkring för änkor och barn som mist en av föräldrarna eller båda

föräldrarna

a) Vid tillämpningen av bestämmelserna i förordningens artikel 46.2 skall perioder före den 1 oktober 1959, under vilka den anställde eller egenföretagaren var bosatt inom Nederländernas territorium efter fyllda 15 år eller under vilka han, medan han var bosatt inom en annan medlems— stats territorium, var förvärvsverksam som anställd i

Bilaga 4.1

b)

Nederländerna för en arbetsgivare där, också betraktas som försäkringspcrioder som har fullgjorts enligt neder- ländsk lagstiftning om allmän försäkring för änkor och för barn som mist en av föräldrarna eller båda föräldrarna.

b) De perioder som skall beaktas vid tillämpningen av be- stämmelserna i punkt a skall inte beaktas om de samman- faller med försäkringspcrioder som har fullgjorts enligt en annan stats lagstiftning om efterlevandepension. Tillämpning av den nederländska lagstiftningen om försäkring mot arbetsoförmåga

Vid tillämpningen av förordningens artikel 46.2 skall neder- ländska institutioner rätta sig efter följande bestämmelser: Om personen, när arbetsoförmågan eller den därpå följande invaliditeten inträffade, var en anställd enligt förordningens artikel 1 a skall den behöriga institutionen fastställa kontant— förmånemas belopp enligt bestämmelserna i lagen om försäk- ring mot arbetsoförmåga (WAO) av den 18 februari 1966, med beaktande av försäkringsperioder som har fullgjorts enligt den ovan- nämnda lagen av den 18 februari 1966 (WAO), försäkringsperioder som har fullgjorts efter 15 års ålder enligt lagen om arbetsofömiåga (AAW) av den 11 december 1975, under förutsättning att de inte samman- faller med försäkringsperioder som har fullgjorts av per- sonen enligt den ovannämnda lagen av den 18 februari 1966 (WAO), och perioder av avlönat arbete och motsvarande perioder som har fullgjorts i Nederländerna före den 1 juli 1967.

Om personen, när arbetsoförmågan eller den därpå följande

invaliditeten inträffade, inte var anställd i den mening som avses i förordningens artikel 1 a, skall den behöriga institu— tionen fastställa kontantförmånemas belopp enligt bestämmel- serna i lagen om arbetsoförmåga (AAW) av den 11 december 1975, med beaktande av — försäkringsperioder som personen har fullgjort efter 15 års ålder enligt den ovannämnda lagen av den 11 decem- ber 1975 (AAW), försäkringspcrioder som har fullgjorts enligt lagen om försäkring mot arbetsoförmåga (WAO) av den 18 februari 1966, under förutsättning att de inte sammanfaller med försäkringsperioder som har fullgjorts enligt den ovan- nämnda lagen av den 11 december 1975 (AAW), och perioder av avlönat arbete och motsvarande perioder som har fullgjorts i Nederländerna före den 1 juli 1967.

Tillämpning av nederländsk lagstrfining om familjebidrag a) En anställd eller egenföretagare som blir omfattad av nederländsk lagstiftning om familjeförmåner under ett

Bilaga 4.1

kvartal och som första dagen i detta kvartal omfattas av en annan medlemsstats motsvarande lagstiftning skall anses försäkrad enligt nederländsk lagstiftning från och med denna första dag.

b) Storleken på de familjeförmåner, till vilka en anställd eller en egenföretagare som enligt a anses försäkrad enligt nederländsk lagstiftning om familjeförmåner har rätt, skall fastställas enligt närmare regler i den tillämpningsförord- ning som avses i förordningens artikel 98.

Tillämpning av vissa övergångsbestämmelser

Artikel 45.1 skall inte gälla fastställande av rätt till förmåner enligt övergångsbestämmelserna i lagstiftningarna om allmän åldersförsäkring (artikel 46), om allmän försäkring för änkor och för barn, som mist en av föräldrarna eller båda föräldrar- na, och om allmän försäkring mot arbetsoförmåga.

J. STORBRITANNIEN

1. När en person som normalt är bosatt i Gibraltar, eller som sedan han senast anlände till Gibraltar har varit skyldig att betala avgifter enligt Gibraltars lagstiftning, såsom anställd ansöker om befrielse från betalningen av avgifter under en viss tid till följd av arbetsoförmåga, moderskap eller arbets- löshet och begär att avgifter för denna period skall gottskrivas honom, skall vid prövningen av hans ansökan varje period under vilken han har arbetat inom en annan medlemsstats territorium än Storbritanniens, Nordirlands eller Gibraltars (Förenade konungariket) betraktas som en period under vilken han har varit anställd i Gibraltar och för vilken han har betalat avgifter som anställd enligt Gibraltars lagstiftning. (Denna punkt har fått ny lydelse genom förordning EEG nr 1660/85.)

a) Om en arbetslöshetsförmån enligt Förenade konungarikets lagstiftning utges till en person enligt förordningens artikel 71.1 a ii. eller b ii, skall försäkrings- eller anställnings- perioder eller perioder som egenföretagare, som har fullgjorts av denna person enligt en annan medlemsstats lagstiftning, betraktas som perioder av vistelse i Storbri- tannien eller, i förekommande fall i Nordirland, för att uppfylla kraven på en viss vistelseperiod i Storbritannien eller, i förekommande fall Nordirland, för rätt till barn- förmåner enligt Förenade konungarikets lagstiftning.

b) Om Förenade konungarikets lagstiftning enligt förord- ningens avdelning lI skall tillämpas på en anställd eller egenföretagare som inte uppfyller ett villkor om bamför- måner i den lagstiftningen, gäller följande:

Bilaga 4.1

1)

2)

i) Om villkoret avser vistelse i Storbritannien eller, i förekommande fall Nordirland, skall han, vid pröv- ningen av om villkoret är uppfyllt, behandlas som om han vistades där. ii) Om villkoret avser en vistelseperiod i Storbritannien eller, i förekommande fall, Nordirland, skall sådana försäkrings- eller anställningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare, som personen har fullgjort enligt en annan medlemsstats lagstiftning, anses som vistelseperioder i Storbritannien eller, i förekommande fall, Nordirland vid prövningen av om villkoret är uppfyllt. För rätt till familjebidrag enligt Gibraltars lagstiftning skall bestämmelserna i a och b ovan gälla på motsvarande Sätt. Vid fastställande av rätt till moderskapsförmåner skall försäkrings- eller anställningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare, som har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning, anses som perioder av vistelse i Storbritannien eller, i förekommande fall Nord- irland, varvid bestämmelserna i förordningens artikel 18.1 skall tillämpas som om med begreppet bosättningsperioder i nämnda artikel avsågs vistelseperioder.

Om en kvinna som omfattas av Förenade konungarikets

lagstiftning enligt bestämmelserna i förordningens avdel- ning 11 inte uppfyller villkoret i denna lagstiftning om vistelse i Storbritannien eller, i förekommande fall Nord- irland, vid tidpunkten för ansökan eller tidpunkten för förlossningen, skall hon anses uppfylla detta villkor om hon vid den ifrågavarande tidpunkten befann sig i en annan medlemsstat. Om en kvinna, vars make omfattas eller senast har omfat- tats av Förenade konungarikets lagstiftning som anställd eller egenföretagare enligt bestämmelserna i förordningens avdelning II, inte uppfyller nedanstående villkor som föreskrivs i Förenade konungarikets lagstiftning för moderskapsbidrag, gäller följande:

a) Villkoret om vistelse Storbritannien eller, i förekom- mande fall, Nordirland vid tidpunkten för ansökan eller förlossningen, skall anses uppfyllt om hon till- sammans med sin make befann sig i en annan med- lemsstat vid den ifrågavarande tidpunkten eller, om hennes make avlider inom sex månader före denna tidpunkt, om hon var bosatt tillsammans med honom i en annan medlemsstat vid tidpunkten för hans död.

b) I fråga om villkoret om en vistelseperiod i Storbritan- nien eller, i förekommande fall, Nordirland som överstiger 182 dagar under de 52 veckor som omedel-

Bilaga 4.1

lO.

bart har föregått den förväntade förlossningsveckan eller, i förekommande fall, tidpunkten för förloss- ningen, skall de försäkrings— eller anställningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare, som hennes make har fullgjort enligt en annan medlems- stats lagstiftning, anses som vistelseperioder i Storbri- tannien eller, i förekommande fall, Nordirland, om hon var bosatt tillsammans med honom under dessa perioder. En anställd eller egenföretagare som omfattas av Förenade konungarikets lagstiftning enligt förordningens avdelning 11 skall vid fastställande av rätt till tillsynsbidrag behandlas som om han hade varit normalt bosatt i Förenade konungariket och hade befunnit sig där under de försäkrings- eller anställnings- perioder som han har fullgjort inom en annan medlemsstats territorium eller enligt en annan medlemsstats lagstiftning. Om en anställd, som omfattas av Förenade konungarikets lagstiftning råkar ut för en olycka efter att ha lämnat en med- lemsstats territorium för att i sin anställning resa till en annan medlemsstats territorium men innan han kommer dit, skall hans rätt till förmåner till följd av detta olycksfall bestämmas a) som om olycksfallet hade inträffat inom Förenade konungarikets territorium, och b) fastställandet av om han var anställd (employed eamer) enligt Storbritanniens eller Nordirlands lagstiftning eller en anställd (employed person) enligt Gibraltars lagstiftning skall ske utan hänsyn till hans bortovaro från Storbritan- niens, Nordirlands eller Gibraltars territorier. Förordningen gäller inte bestämmelser i Förenade konunga- rikets lagstiftning om ikraftträdande av avtal om social trygg- het som har slutits mellan Förenade konungariket och en tredje stat. Vid tillämpningen av förordningens avdelning lll kapitel 3 skall progressiva (graduated) avgifter som betalas av den försäkrade personen enligt Förenade konungarikets lagstiftning eller progressiva pensionsförmäner som utbetalas enligt denna lagstiftning inte beaktas. Beloppet av de progressiva förmåner- na skall läggas till beloppet av de förmåner som betalas ut enligt Förenade konungarikets lagstiftning och som fastställs enligt det nämnda kapitlet. Summan av dessa två belopp skall utgöra den förmån som faktiskt skall utges till personen. Vid tillämpningen av förordningens artikel 12.2 på Förenade konungarikets lagstiftning skall invaliditets-, ålders- och änke- pensioner anses som förmåner av samma slag. Vid tillämpningen av författningen om avgiftsfri socialförsäk- ringsförmån och arbetslöshetsförsäkring (Gibraltar), skall varje person som omfattas av denna förordning anses vara normalt bosatt i Gibraltar, om han är bosatt i en medlemsstat.

Bilaga 4.1

11. Vid tillämpningen av förordningens artikel 10, 27, 28, 283, 29, 30 och 31 skall tillsynsbidrag som utges till en anställd eller egenföretagare enligt Förenade konungarikets lagstiftning anses som en invaliditetsförmån. 12. Vid tillämpningen av förordningens artikel 10.1 skall varje förmånstagare enligt Förenade konungarikets lagstiftning som vistas inom en annan medlemsstats territorium behandlas som om han under denna vistelse vore bosatt inom denna andra medlemsstats territorium. 13. 1) Vid beräkningen av en inkomstfaktori syfte att fastställa rätt till förmåner enligt Förenade konungarikets lagstift- ning skall, om något annat inte följer av punkt 15, varje vecka under vilken en anställd eller egenföretagare har varit omfattad av en annan medlemsstats lagstiftning och som påbörjades under det aktuella beskattningsåret enligt Förenade konungarikets lagstiftning beaktas på följande sätt:

a) i) För varje försäkrings-, anställnings- eller bosätt- ningsvecka som anställd skall personen anses ha betalat avgifter som en anställd på grundval av inkomster som motsvarar två tredjedelar av detta års övre inkomstgräns. ii) För varje försäkrings- eller bosättningsvecka eller vecka som egenföretagare skall personen anses ha betalat klass-Z-avgifter som egenföretagare.

b) För varje hel vecka under vilken personen har full- gjort en period som godtas som Försäkrings-, anställ- nings- eller bosättningsperiod eller som period som egenföretagare skall han anses ha tillgodoräknats en avgift, dock endast i den utsträckning som behövs för att hans inkomstfaktor detta år skall uppnå den nivå som krävs för att detta år skall kunna tillgodoräknas enligt Förenade konungarikets lagstiftning om till- godoräknande av avgifter. _

2) För att omvandla en inkomstfaktor till försäkringspcrioder skall inkomstfaktom för det aktuella beskattningsåret enligt Förenade konungarikets lagstiftning divideras med detta års lägsta inkomstgräns. Resultatet skall anges som ett helt tal utan hänsyn till återstående decimaler. Det tal som har beräknats på detta sätt skall anses motsvara an- talet försäkringsveckor som har fullgjorts enligt Förenade konungarikets lagstiftning under detta år, under förutsätt- ning att talet inte överstiger det antal veckor under vilka personen under året var omfattad av denna lagstiftning.

14. Vid tillämpningen av artikel 40.3 a ii skall endast perioder beaktas under vilka den anställde eller egenföretagaren var arbetsoförmögen enligt Förenade konungarikets lagstiftning.

Bilaga 4.1

15. 1) Vid beräkningen enligt artikel 46.2 a av det teoretiska beloppet för den del av pensionen som består av en tilläggsdel enligt Förenade konungarikets lagstiftning

2)

a)

b)

skall uttrycket "inkomster, avgifter eller ökningar" i förordningens artikel 47.1 b förstås som ett överskott i inkomstfaktorer som detta definieras i lagen om socialförsäkringspensioner, Social Security Pensions Act 1975, eller, i förekommande fall, författningen om socialförsäkringspensioner (Nordirland), Social Security Pensions Order 1975, skall det genomsnittliga överskottet i inkomstfaktorer beräknas enligt förordningens artikel 47.1 b, tolkad på det sätt som anges i a ovan, genom att de samman- lagda överskotten som har registrerats enligt lagstift- ning divideras med det antal beskattningsår enligt Förenade konungarikets lagstiftning (inklusive beskatt- ningsår med delinkomst) som har fullgjorts enligt denna lagstiftning sedan den 2 april 1978 och som ligger inom den aktuella försäkringsperioden.

Uttrycket "försäkrings- eller bosättningsperioder" i förord- ningens artikel 46.2 skall vid beräkningen av storleken av den del av pensionen, som består av en tilläggsdel enligt Förenade konungarikets lagstiftning, förstås som för- säkrings— eller bosättningsperioder som har fullgjorts sedan den 6 april 1978.

BHAGA 7 Prop. 1991/92:170 Bilaga 4.1 (Förordningens artikel l4c.1 b)

Tillfällen vid vilka en person samtidigt skall omfattas av lagstiftningen i två medlermstater

1. När en person är egenföretagare i Belgien och anställd i en annan medlemsstat än Belgien eller Luxemburg. För Luxemburg skall skriftväxlingen den 10 och 12 juli 1968 mellan Belgien och Luxemburg gälla.

2. När en person som är bosatt i Danmark är egenföretagare i Danmark och anställd i en annan medlemsstat.

3. Vad avser olycksfallsförsäkringen inom jordbruket och ålderspen- sionsförsäkringen för jordbrukare: när en person är egenföretagare inom jordbruket i Tyskland och anställd i en annan medlemsstat.

4. När en person är egenföretagare i Frankrike och anställd i en annan medlemsstat än Luxemburg.

5. När en person är egenföretagare inom jordbruket i Frankrike och anställd i Luxemburg.

6. När en person är egenföretagare i Grekland och anställd i en annan medlemsstat.

7. När en person är egenföretagare i Italien och anställd i en annan medlemsstat.

BILAGA Il Prop. 1991/92:170

E'] 3 4.1 Rådets förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning '” (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inorn gemenskapen

AVDELNING 1: ALLMÄNNA BESTÄMMELSER (artikel 1—4)

AVDELNINGII: TILLÄMPNING Av FÖRORDNINGENS ALLMÄNNA BESTÄMMELSER (artikel 5—10)

AVDELNING III: TILLÄMPNING Av FÖRORDNINGENS BE- STÄMMELSER OM BESTÄMMANDE Av TILLAMPLIG LAGSTIFTNING (artiklarna 11—14) AVDELNING IV: TILLÄMPNING Av FÖRORDNINGENS SÄR- SKILDA BESTÄMMELSER FÖR OLIKA SLAG Av FÖRMÅNER

Kapitel 1: Allmänna regler om sammanläggning av perioder (artikel 15)

Kapitel 2: Sjukdom och moderskap (artikel 16—34)

Kapitel 3: Invaliditet, ålderdom och dödsfall (pen- sioner) (artikel 35—59)

Kapitel 4: Olycksfall i arbetet och arbetssj ukdomar (artikel 60—77)

Kapitel 5: Dödsfallsersättningar (artikel 78 och 79) Kapitel 6: Arbetslöshetsförmåner (artikel 80—84)

Kapitel 7: Familjeförmåner och familjebidrag (artikel 85—89)

Kapitel 8: Förmåner för pensionärers minderåriga barn och för barn som mist en av för- äldrarna eller båda föräldrarna (artikel 90—92)

AVDELNING V: FINANSIELLA BESTÄMMELSER (artikel 93—107)

AVDELNING VI: DIVERSE BESTÄMMELSER (artikel 108—117)

AVDELNING VII: ÖVERGÅNGS- OCH SLUTBESTÄMMELSER (artikel 118—122)

BILAGOR Prop. 1991/92:170

. _ . . Bilaga 4.1 Bilaga 1: Behorlga myndlgheter Bilaga 2: Behöriga institutioner Bilaga 3: Institutioner på bosättningsorten och institutioner på vistelseorten

Bilaga 4: Förbindelseorgan

Bilaga 5: Tillämpningsbestämmelser i bilaterala konventioner som fortfarande gäller

Bilaga 6: Förfarande vid betalning av fömråner Bilaga 7: Banker Bilaga 8: Utgivande av familjeförmåner

Bilaga 9: Beräkning av den genomsnittliga årskostnaden för vård- förmåner

Bilaga 10: Institutioner och organ som har utsetts av de behöriga myndigheterna

Bilaga 11: System som avses i förordningens artikel 35.2

12.2

Bilaga 4.1

AVDELNING 1 ALLMÄNNA BESTÄMMEIsER Artikel 1 Definitioner I denna förordning

a) avses med förordning förordning (EEG) nr 1408/71, b) avses med tillämpningVörordning denna förordning, c) gäller de definitioner som har slagits fast i artikel 1 i förordning

(EEG) nr 1408/71.

Artikel 2

Standardblanketter — Infomation om lagstiftning Handböcker

l. Blanketter för intyg, bestyrkta utlåtanden, deklarationer, ansök- ningar och andra handlingar som behövs för tillämpningen av förord- ningen och tillämpningsförordningen skall utarbetas av Administrativa kommissionen.

Två medlemsstater eller deras behöriga myndigheter kan efter samråd med Administrativa kommissionen komma överens om att sinsemellan använda förenklade blanketter.

2. Administrativa kommissionen kan för de behöriga myndigheternas räkning i varje medlemsstat samla in infomration om bestämmelserna i de nationella lagstiftningar som omfattas av förordningen.

3. Administrativa kommissionen skall utarbeta handböcker för att informera berörda personer om deras rättigheter och om de administra- tiva formaliteter som skall följas vid utnyttjande av dessa rättigheter. Samråd skall ske med Rådgivande kommittén innan sådana handböcker utarbetas.

Artikel 3

Förbindelseorgan Kontakter mellan institutioner och mellan 1. De behöriga myndigheterna kan utse förbindelseorgan som får ta direkt kontakt med varandra. 2. Varje institutioni en medlemsstat och varje person som är bosatt eller vistas inom en medlemsstats territorium kan, antingen direkt eller genom förbindelseorganen, lämna in en ansökan hos en annan medlenrs- stats institution.

Bilaga 4.1

Anikel 4

Bilagor

1. Den behöriga myndigheten eller de behöriga myndigheterna i varje medlemsstat förtecknas i bilaga 1. 2. De behöriga institutionemai varje medlemsstat förtecknas i bilaga 2. 3. Bosättningsortens och vistelseortens institutioner i varje medlems- stat förtecknas i bilaga 3. ' 4. De förbindelseorgan som har utsetts enligt tillämpningsförord- ningens artikel 3.1 förtecknas i bilaga 4. 5 . De bestämmelser som avses i tillämpningsförordningens artiklar 5 , 53.3, 104, 105.2, 116 och 121 förtecknas i bilaga 5. 6. Det förfarande för utbetalning av förmåner som har valts av de institutioner, som svarar för utbetalningen av fömråner i varje medlems- stat enligt tillämpningsförordningens artikel 53.1, förtecknas i bilaga 6. 7. Namnen på och huvudkontoren för de banker som avses i tillämp- ningsförordningens artikel 55.1 förtecknas i bilaga 7. 8. De medlemsstater för vilka bestämmelserna i tillämpningsförord- ningens artikel 10a.1 d gäller i deras inbördes kontakter förtecknas i bilaga 8. 9. De system som skall beaktas vid beräkningen av den genomsnitt— liga årskostnaden för vårdförmåner enligt tilllämpningsförordningens artiklar 94.3 a och 95.3 a förtecknas i bilaga 9. 10. I bilaga 10 förtecknas de institutioner eller organ som har utsetts av de behöriga myndigheterna enligt framför allt följande bestämmelser: a) förordningen: artikel 14d.2 och 17, b) tillämpningsförordningen: artikel 6.1, 11.1, lla.1, 123, 13.2 och 13.3, 14.1—3, 38.1, 70.1, 80.2, 81, 82.2, 85.2, 86.2, 89.1, 91.2, 102.2, 109, 110 och 1132.

11. I bilaga 11 förtecknas det eller de system som avses i förord- ningens artikel 35.2

A VDELNING II

TILIÄMPNING Av FÖRORDNINGENS ALLMÄNNA BESTAMMELSER

Tillämprringavff'rmrdningensartikelöoch7

Artikel 5 Tillämpning av tillämpningsförordningen i stället för avtal om tillämp- ning av konventioner

Tillämpningsförordningens bestämmelser skall ersätta de bestämmelser i överenskommelsema för tillämpning av de konventioner som avses i

Bilaga 4.1

förordningens artikel 6. De skall även ersätta bestämmelser om tillämp- ningen av de konventionsbestämmelser som avses i förordningens ar- tikel 7.2 c, i den mån de inte är förtecknade i bilaga 5.

Tillämpning av förordningens artikel 9 Artikel 6 Tillträde till friving försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring

1. Om en person, med beaktande av förordningens artikel 9 och 15.3, uppfyller villkoren för tillträde till en frivillig försäkring eller en

frivillig fortsättningsförsäkring för invaliditet, ålderdom och dödsfall- (pensioner) i flera system i en medlemsstats lagstiftning och om han inte har omfattats av obligatorisk försäkring enligt ett av dessa system på grund av sin senaste anställning eller period av verksamhet som egen- företagare kan han enligt de nämnda artiklarna ansluta sig till det sys- tem för frivillig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring som föreskrivs i denna medlemsstats lagstiftning eller, om ett sådant saknas, enligt det system som han själv väljer.

2. För att göra sin rätt enligt bestämmelserna i förordningens artikel 9.2 gällande, skall en person till institutionen i den berörda med- lenrsstaten lämna in ett intyg om de försäkrings- eller bosätt- ningsperioder som han har fullgjort enligt en annan medlemsstats lag- stiftning. Ett sådant intyg skall på begäran av personen i fråga utfärdas av den institution eller de institutioner som tillämpar de lagstiftningar enligt vilka han har fullgjort dessa perioder.

Tillämpning av förordningens artikel 12 Artikel 7

Allmänna regler för tillämpningar av bestämmelser om förhindrande av sammuäffanrb av förnåner Tilllämpning av dessa bestämmelser på förmåner vid invaliditet, ålderdom och dödsfall (pensioner)

1. Om en person som har rätt till en förmån enligt en medlemsstats lagstiftning också har rätt till förmåner enligt en eller flera andra med- lemsstaters lagstiftning Skall följande regler gälla:

a) Om tillämpningen av förordningens artikel 12.2 eller 12.3 medför en minskning eller ett samtidigt innehållande av dessa förmåner får ingen av dem minskas eller innehållas med ett belopp som är större än det belopp som erhålls genom att dela det belopp, som skall minskas eller innehållas enligt den lagstiftning enligt vilken förmånen skall utges, med antalet förmåner som skall minskas eller innehållas och som personen har rätt till.

b) Beträffande förmåner vid invaliditet, ålderdom eller dödsfall (pen- sioner) som utges enligt förordningens artikel 46.2 av en med-

Bilaga 4.1

lemsstats institution skall denna beakta alla förmåner av annat slag och varje inkomst eller ersättning som kan medföra en minskning eller ett innehållande av den förmån som skall utges av denna institution, dock inte för beräkningen av det teoretiska belopp som avses i förordningens artikel 46.2 a utan uteslutande för minsk- ningen eller innehållandet av det belopp som avses i förordningens artikel 46.2 b. Endast en del av det totala beloppet av en sådan förmån eller ersättning skall dock beaktas och denna del skall beräknas i proportion till längden av de försäkringspcrioder som har fullgjorts enligt förordningens artikel 46.2 b.

c) Beträffande förmåner vid invaliditet, ålderdom eller dödsfall (pen- sioner) som utges av en medlemsstats institution enligt första stycket i förordningens artikel 46.1 skall denna institution i fall då förordningens artikel 46.3 gäller beakta alla förmåner av ett annat slag och varje inkomst eller ersättning som kan medföra en minsk- ning eller ett innehållande av den förmån som skall utges av denna institution, dock inte för beräkningen av det belopp som avses i förordningens artikel 46.1 utan uteslutande för minskningen eller innehållandet av det belopp som följer av tillämpningen av förord- ningens artikel 46.3. Endast en del av det totala beloppet av dessa förmåner eller denna inkomst eller ersättning skall dock beaktas och denna del skall beräknas genom att man på detta belopp tillämpar en koefficient som motsvarar proportionen mellan det förmånsbelopp som följer av tillämpningen av förordningens ar- tikel 46.3 och det belopp som följer av tillämpningen av första stycket i förordningens artikel 46. 1.

2. Vid tillämpningen av förordningens artikel 12.2—4 skall de be- höriga institutionerna på begäran lämna varandra alla upplysningar som behövs.

Artikel 8

Tillämpliga regler vid samtidig rätt till förmåner vid sjukdom eller moderskap enligt flera undlemsstaters lagstiftning

1. Om en anställd eller egenföretagare eller en medlem av hans familj har rätt till moderskapsförmåner enligt två eller flera medlems- staters lagstiftning skall dessa förmåner uteslutande utges enligt lagstift- ningen i den medlemsstat inom vars territorium förlossningen har ägt rum eller, om förlossningen inte har ägt rum inom någon av dessa medlemsstaters territorier, uteslutande enligt den medlemsstats lagstift- ning som den anställde eller egenföretagaren senast har varit omfattad av.

2. Om en anställd eller egenföretagare för samma period av arbets- förmåga har rätt till vårdförmåner enligt lagstiftningen i Irland och lagstiftningen i Storbritannien, Nordirland eller Gibraltar (Förenade konungariket), skall dessa förmåner beviljas uteslutande enligt den medlemsstats lagstiftning som personen senast har varit omfattad av.

Bilaga 4.1

Am'kel &

Tillämpliga regler vid samtidig rätt till förmåner vid sjukdom, förmåner vid olycksfall i arbetet eller arbetssjukdom enligt grekisk lagstiftning och en eller flera andn medlemsstaters lagstiftning

Om en anställd eller egenföretagare eller en medlem av hans familj under samma period har rätt till förmåner vid sjukdom, olycksfall i arbetet eller arbetssjukdom enligt grekisk lagstiftning och enligt en eller flera andra medlemsstaters lagstiftning, skall dessa förmåner uteslutande beviljas enligt den lagstiftning som personen senast har varit omfattad av.

Artikel 9

Tillämpliga regler vid samtidig rätt till dödsfallsersättning enligt flera ]. Om ett dödsfall inträffar inom en medlemsstats territorium skall endast den rätt till dödsfallsersättning behållas som har förvärvats enligt denna medlemsstats lagstiftning, medan den rätt som har förvärvats enligt andra medlemsstaters lagstiftning skall falla bort.

2. Om ett dödsfall inträffar inom en medlemsstats territorium och rätten till dödsfallsersättning har förvärvats enligt två eller flera andra medlemsstaters lagstiftning eller om ett dödsfall inträffar utanför med- lemsstaternas territorier och rätten har förvärvats enligt två eller flera medlemsstaters lagstiftning, skall endast den rätt behållas som har för- värvats enligt den medlemsstats lagstiftning som den avlidne senast var omfattad av, medan den rätt som har förvärvats enligt andra med- lemsstaters lagstiftning skall falla bort.

Artikel 9a

Tillämpliga regler vid samtidig rätt till arbetslöshetsförmåner

Om en anställd eller egenföretagare, som har rätt till arbetslöshetsför- måner enligt en medlemsstats lagstiftning som han enligt förordningens artikel 69 var omfattad av under sin senaste anställning eller verksamhet som egenföretagare, reser till Grekland där han också har rätt till ar- betslöshetsförmåner på grund av en period av försäkring, anställning eller verksamhet som egenföretagare, som tidigare har fullgjorts enligt grekisk lagstiftning, skall rätten till förmåner enligt grekisk lagstiftning innehållas under den tid som föreskrivs i förordningens artikel 69.1 c.

Bilaga 4.1

Artikel I 0

Tillämpliga regler vid samtidig rätt till familjeförmåner eller familje- bidrag för anställda eller egenföretagare

1. (Denna punkt har fått ny lydelse genom förordning EEG nr 1660/85.)

2. Om en anställd som omfattas av lagstiftningen i en medlemsstat har rätt till familjebidrag på grund av försäkrings- eller anställnings- perioder som tidigare har fullgjorts enligt grekisk lagstiftning skall bidragen innehållas så länge familjefömiåner eller familjebidrag med tillämpning av förordningens artikel 73 och 74 skall utges för samma tid och samma familjemedlem enligt lagstiftningen i den första medlemssta- ten.

Artikel ]0a (Denna artikel har fått ny lydelse genom förordning EEG nr 3427/89.)

Prop. 1991/92:1'70

Bilaga 4.1

AVDELNING III

TILIÅMPNING AV FÖRORDNINGENS BESTÄMMEISER OM BESTÄMMANDE AV TILLÄMPLIG LAGSTIFTNING

Tillämpning av fömrdningens artikel 13—17

Artikel ]]

Formaliteter när en anställd sänts ut enligt förordningens artikel 14.1 och 14b.1 och när överenskommelser slutits enligt förordningens artikel 17

1. Den institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i den medlemsstat, vars lagstiftning skall fortsätta att gälla, skall i följande fall utfärda ett intyg som anger att en anställd skall fortsätta att omfattas av denna lagstiftning fram till ett visst datum:

a) På begäran av den anställde eller dennes arbetsgivare i fall som avses i förordningens artikel 14.1 och 14b.1.

b) I fall där förordningens artikel 17 gäller.

2. Det samtycke som föreskrivs för fall som avses i förordningens artikel 14.1 b och 14b skall begäras av arbetsgivaren.

Artikel Ila

Formaliteter enligt förordningens artikel Me.] och 14b.2 och i fall av överenskommelser enligt förordningens artikel 17 då arbete utförs inom en annan medlemsstats territorium än det inom vilket personen normalt är egenföretagare

1. Den institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i den medlemsstat vars lagstiftning skall fortsätta att gälla skall utfärda ett intyg som anger att egenföretagaren skall i följande fall fortsätta att omfattas av denna lagstiftning fram till ett visst datum: 3) På begäran av egenföretagaren i fall som avses i förordningens artiklar 14a.1 och 14b.2. b) I fall där förordningens artikel 17 gäller.

2. Det samtycke som föreskrivs för fall som avses i förordningens artiklar 14a.l b och 14b.2 skall begäras av egenföretagaren.

Artikel 12

Särskilda bestämmelser om anställdas försäkring enligt det tyska sys- temet för social trygghet

Om tysk lagstiftning, enligt förordningens artiklar 13.2 a, 14.1, 14.2 eller 14b.1 eller enligt en överenskommelse som har slutits enligt för-

Bilaga 4.1

ordningens artikel 17, gäller för en person som är anställd av ett företag PTOP- 1991/923170 eller en arbetsgivare som inte har sitt säte inom tyskt territorium och om personen inte har någon fast arbetsplats inom tyskt territorium, skall denna lagstiftning gälla som om personen var anställd på sin bosätt- ningsort inom tyskt territorium.

Om den anställde inte är bosatt inom tyskt territorium skall tysk lag- stiftning gälla som om han vore anställd på en ort för vilken Allgemeine Ortskrankenkasse Bonn (Lokala allmänna sjukförsäkringskassan Bonn) är behörig.

Artikel 12a

Regler som gäller de personer som avses i förordningens artikel 14.2 b, 14.3, l4a.2-4 och l4c.l a och som nonmlt är anställda och/eller egen— företagare inom två eller flera medlemsstaters territorium

Vid tillämpningen av förordningens artikel 14.2 b, 14.3, l4a.2—4 och 14c.1 3 skall följande regler gälla:

1. a) En person som normalt utför arbete inom två eller flera med- lemsstaters territorier eller hos ett företag som har sitt säte inom en medlemsstats territorium och vars verksamhet sträck- er sig över två medlemsstaters gemensamma gräns eller som samtidigt är anställd inom en medlemsstats territorium och egenföretagare inom en annan medlemsstats territorium skall anmäla detta till den institution som har utsetts av den be- höriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium han är bosatt.

b) Om lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium personen är bosatt inte gäller honom skall den institution som har utsetts av denna medlemsstats behöriga myndighet i sin tur anmäla förhållandet till den institution som har utsetts av den behöriga institutionen i den medlemsstats vars lagstiftning skall gälla.

2. a) Om en person, som normalt är anställd eller egenföretagare inom två eller flera medlemsstaters territorier och som utför en del av sitt arbete inom den medlemsstat inom vars territo- rium han är bosatt, normalt omfattas av denna medlemsstats lagstiftning enligt förordningens artikel 14.2 b i eller artikel 14a.2 första meningen, skall den institution som har utsetts av denna medlemsstats behöriga myndighet utfärda ett intyg som anger att han omfattas av dess lagstiftning och sända en kopia av det till den institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i varje annan medlemsstat.

i) inom vars territorium personen utför en del av sitt arbete och/eller, ii) om han är anställd, inom vars territorium det företag eller den arbetsgivare, hos vilken han är anställd, har sitt säte eller är bosatt.

Bilaga 4.1

b)

b)

b)

Den sistnämnda institutionen skall, när det behövs, till den institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i den medlemsstat vars lagstiftning skall tillämpas, sända den infor- mation som är nödvändig för att fastställa de avgifter som arbetsgivaren eller arbetsgivarna och/eller personen är skyl- diga att betala enligt denna lagstiftning. Om en person, som är anställd inom en medlemsstats territo- rium hos ett företag som har sitt säte inom en annan medlems- stats territorium och vars verksamhet sträcker sig över dessa staters gemensamma gräns eller som är egenföretagare i ett sådant företag, enligt förordningens artikel 14.3 eller 14a.3 omfattas av lagstiftningeni den medlemsstat inom vars territo- rium företaget har sitt säte, skall den institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i den sistnämnda med- lemsstaten utfärda ett intyg som anger att personen omfattas av dess lagstiftning och sända en kopia av det till den institu- tion som har utsetts av den behöriga myndigheten i varje annan medlemsstat. i) inom vars territorium personen är anställd eller egen- företagare, ii) inom vars territorium personen är bosatt. Punkt 2 b ovan skall gälla även dessa fall. Om en anställd, som inte är bosatt inom något av de med- lemsstaters territorier inom vilka han utför arbete, enligt förordningens artikel 14.2 b ii, omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium företaget eller den person som sysselsätter honom har sitt säte eller är bosatt, skall den institution som har utsetts av den behöriga myndig- heten i den sistnämnda medlemsstaten lämna den anställde ett intyg som anger att han omfattas av dess lagstiftning och sända en kopia av det till den institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i varje annan medlemsstat i) inom vars territorium den anställde utför en del av sitt arbete, ii) inom vars territorium den anställde är bosatt. Punkt 2 b ovan skall gälla även dessa fall. Om en person, som normalt är egenföretagare inom två eller flera medlemsstaters territorium men som inte utför någon del av sitt arbete inom den medlemsstats territorier inom vilket han är bosatt, enligt förordningens artikel l4a.2, andra meningen, omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium han utför sitt huvudsakliga arbete, skall den institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium han är bosatt utan dröjsmål

Bilaga 4. 1

h)

d)

b)

underrätta den institution som har utsetts av de behöriga myn- digheterna i de andra berörda medlemsstaterna. Medlemsstaternas behöriga myndigheter eller de institutioner som har utsetts av dessa behöriga myndigheter skall efter överenskommelse och med beaktande av bestämmelserna i d och i förekonunande fall bestämmelserna i förordningens artikel 14a.4, bestämma vilken lagstiftning som skall gälla för personen i fråga, inom en period av högst sex månader från den dag då en av de berörda institutionerna underrättas om personens situation. Den institution som tillämpar den lagstiftning som har be- stämts som tillämplig för personen i fråga skall lämna honom ett intyg som anger att han omfattas av denna lagstiftning och sända en kopia av det till de övriga berörda institutionerna. Vid bestämmande av personens huvudsakliga arbete enligt förordningens artikel 14a.2 tredje meningen skall först och främst den ort beaktas på vilken de fasta och permanenta lokalerna finns i vilka personen utför sitt arbete. Om sådana saknas skall sådana kriterier beaktas som arbetets normala beskaffenhet eller varaktighet, antalet tjänster som tillhanda- hålls och den inkomst som arbetet ger. De berörda institutionerna skall lämna varandra de upplys- ningar som behövs för att bestämma både personens huvud- sakliga arbete och de avgifter som skall betalas enligt den lagstiftning som har bestämts som tillämplig på honom. Om den institution som har utsetts av den behöriga myndig- heten i den medlemsstat vars lagstiftning skulle gälla enligt förordningens artikel 14a.2 eller l4a.3, beslutar att bestäm- melserna i närrmda artikels punkt 4 skall gälla för personen i fråga, skall den, utan att det påverkar tillämpningen av be- stämmelserna i 5 ovan och i synnerhet 5 b, underrätta de behöriga myndigheterna i de övriga berörda medlemsstaterna eller de institutioner som har utsetts av dessa myndigheter om detta. Den lagstiftning som skall gälla personen skall, när det behövs, bestämmas genom en överenskommelse. Den information som avses i 2 b ovan skall av de andra be- rörda institutionema sändas till de institutioner som har utsetts av den behöriga myndigheten i den medlemsstat vars lagstift- ning har fastställts vara tillämplig. Om en person, som är anställd inom en medlemsstats terri- torium samtidigt som han är egenföretagare inom en annan medlemsstats territorium, enligt förordningens artikel 14c.l a omfattas av lagstiftningeni den medlemsstat där han är an- ställd skall den institution som har utsetts av den behöriga

Bilaga 4.1

myndigheten i den sistnämnda medlemsstaten lämna den an- ställde ett intyg som anger att han omfattas av dess lagstiftning och sända en kopia av det till den institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i varje annan medlemsstat i) inom vars territorium personen är egenföretagare, ii) inom vars territorium personen är bosatt.

b) Punkt 2 b ovan skall gälla även dessa fall.

Artikel 13

Utövande av rätten att välja för personer anställda vid beskickningar och konsulat

1. Den rätt att välja som avses i förordningens artikel 16.2 måste första gången utövas inom tre månader från den dag då personen an- ställdes på beskickningen eller konsulatet eller då han blev privattjänare hos tjänstemän vid en sådan beskickning eller sådant konsulat. Valet skall ha verkan från och med den dag då anställningen börjar. Om personen i fråga på nytt utövar sin rätt att välja vid ett kalenderårs utgång skall valet ha verkan från och med det följande kalenderårets första dag.

2. Den person som utövar sin rätt att välja skall anmäla detta till den institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i den med- lemsstat vars lagstiftning han har valt att omfattas av och samtidigt underrätta sin arbetsgivare om detta. Denna institution skall, om det behövs, vidarebefordra denna information till alla andra institutioner i samma medlemsstat enligt de föreskrifter som har utfärdats av denna medlemsstats behöriga myndighet.

3. Den institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i den medlemsstat vars lagstiftning personen i fråga har valt att omfattas av skall lämna honom ett intyg som anger att han omfattas av denna med- lemsstats lagstiftning under den tid som han är anställd på beskick- ningen eller konsulatet eller som privattjänare hos tjänstemän vid en sådan beskickning eller ett sådant konsulat.

4. Om personen i fråga har valt att omfattas av tysk lagstiftning skall bestämmelserna i denna lagstiftning gälla som om han vore anställd på den plats där den tyska regeringen har sitt säte. Den behöriga myndig- heten skall utse den behöriga sjukförsäkringsinstitutionen.

Artikel 14

Utövande av rätten att välja för Europeiska gemenskapemas hjälpper— sonal

1. Den rätt att välja som avses i förordningens artikel 16.3 måste utövas när anställningsavtalet träffas. Den myndighet som har rätt att sluta sådana avtal skall informera den institution som har utsetts av den

Bilaga 4.1

behöriga myndigheten i den medlemsstat vars lagstiftning den anställde har valt att omfattas av. Denna institution skall, om det behövs, vid— arebefordra sådan information till alla andra institutioneri samma med— lemsstat.

2. Den institution, som har utsetts av den behöriga myndigheten i den medlemsstat vars lagstiftning medlemmen av hjälppersonalen har valt att omfattas av, skall lämna honom ett intyg som anger att han omfattas av denna medlemsstats lagstiftning under den tid som han är anställd av Europeiska gemenskaperna som medlem av hjälppersonalen.

3. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna skall, när det be- hövs, utse behöriga institutioner för Europeiska gemenskapemas hjälp- personal. .

4. Om en medlem av hjälppersonalen, som är anställd inom en annan medlemsstats territorium än Tyskland, har valt att omfattas av tysk lagstiftning skall bestämmelserna i denna lagstiftning tillämpas som om medlemmen av hjälppersonalen vore anställd på den ort där den tyska regeringen har sitt säte. Den behöriga myndigheten skall utse den be- höriga sjukf'orsäkringsinstitutionen.

A VDELNING IV

TILLÄMPNING AV FÖRORDNINGENS SÄRSKILDA BESTÄM- MELSER FOR OLIKA sus AV FÖRMÅNER

KAPITEL 1

ALLMÄNNA REGLER OM SAMMANLÄGGNING AV PERIODER

Artikel 15

1. I de fall som avses i förordningens artikel 18.1, 38, 45.1—3, 64,

67.1 och 67.2 skall perioder läggas samman enligt följande regler: 3) Till försäkrings- eller bosättningsperioder, som har fullgjorts enligt en medlemsstats lagstiftning, skall läggas försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt varje annan medlems- stats lagstiftning i den utsträckning som det behövs som komple- ment till de försäkrings- eller bosättningsperioder som har full- gjorts enligt den första medlemsstatens lagstiftning för att få, bibehålla eller återfå rätt till förmåner, under förutsättning att dessa försäkrings- eller bosättningsperioder inte sammanfaller. Om förmåner vid invaliditet, ålderdom eller dödsfall (pensioner) skall utges av två eller flera medlemsstaters institutioner enligt bestäm- melserna i förordningens artikel 46.2, skall var och en av de berörda institutionerna, göra en separat sammanläggning genom att beakta alla försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts av den anställde eller egenföretagaren enligt alla med- lemsstaters lagstiftningar som han har omfattats av, om något

Bilaga 4.1

b)

(1)

2.

annat inte följer av bestämmelserna i förordningens artikel 45.2, 45.3 och 46.2 c. Om en försäkrings- eller bosättningsperiod som har fullgjorts enligt ett system för obligatorisk försäkring enligt en medlemsstats lagstiftning sammanfaller med en försäkringsperiod enligt ett system för frivillig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring enligt en annan medlemsstats lagstiftning, skall endast den period som har fullgjorts enligt systemet för obligatorisk försäkring beak- tas. Om en annan försäkrings- eller bosättningsperiod än en period som likställs med en sådan, har fullgjorts enligt en medlemsstats lagstiftning och sammanfaller med en period som likställs med en försäkrings- eller bosättningsperiod enligt en annan medlemsstats lagstiftning, skall endast den förstnämnda perioden beaktas. Varje period som betraktas som likställd enligt två eller flera medlemsstaters lagstiftning skall endast beaktas av institutionen i den medlemsstat enligt vars lagstiftning den försäkrade personen senast var obligatoriskt försäkrad före den nämnda perioden. Om den försäkrade personen inte har varit obligatoriskt försäkrad enligt en medlemsstats lagstiftning före den nämnda perioden skall perioden beaktas av institutionen i den medlemsstat enligt vars lagstiftning han första gången efter den nämnda perioden var obligatoriskt försäkrad. Om det inte är möjligt att exakt fastställa den tidsperiod inom vilken vissa försäkrings- eller bosättningsperioder har fullgjorts enligt en medlemsstats lagstiftning skall dessa perioder inte anses sammanfalla med försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning, och de skall således, om det är fördelaktigt, beaktas. Om vissa försäkrings- eller bosättningsperioder enligt en medlems- stats lagstiftning endast beaktas om de har fullgjorts inom en viss tidsfrist, skall institutionen som tillämpar denna lagstiftning

i) beakta endast sådana försäkrings- eller bosättningsperioder enligt en annan medlemsstats lagstiftning som har fullgjorts inom denna tidsfrist, eller ii) förlänga denna tidsfrist med försäkrings- eller bosättnings- perioder som helt eller delvis har fullgjorts inom den nämnda fristen enligt en annan medlemsstats lagstiftning, om de berör- da försäkrings- eller bosättningsperiodema enligt den andra medlemsstatens lagstiftning endast leder till förskjutning av den frist inom vilken försäkrings- eller bosättningsperiodema måste vara fullgjorda. Försäkrings- eller bosättningsperioder, som har fullgjorts enligt en

medlemsstats lagstiftning för vilken förordningen inte gäller men som beaktas enligt en annan lagstiftning i denna medlemsstat för vilken för- ordningen gäller, skall godtas som försäkrings- eller bosättningsperioder och beaktas i sammanläggningssyfte.

Bilaga 4.1

3. Om försäkringspcrioder som har fullgjorts enligt en medlemsstats lagstiftning uttrycks i andra enheter än dem som används i en annan medlemsstats lagstiftning, skall den omvandling som behövs för sam-

manläggning genomföras enligt följande regler:

a) Om personen i fråga är en anställd som har omfattats av ett sys-

tem med sexdagarsvecka eller om han är egenföretagare i) skall en dag motsvara åtta timmar och omvänt, ii) skall sex dagar motsvara en vecka och omvänt, iii) skall 26 dagar motsvara en månad och omvänt, iv) skall tre månader, 13 veckor eller 78 dagar motsvara ett

kvartal och omvänt,

v) skall, vid omvandlingen av veckor till månader och omvänt,

veckorna och månaderna omvandlas till dagar,

vi) skall tillämpningen av föregående regler inte leda till att det totala antalet försäkringspcrioder som har fullgjorts under ett kalenderår sammanlagt överstiger 312 dagar, 52 veckor, 12 månader eller fyra kvartal.

b) Om personen i fråga är en anställd som har omfattats av ett sys-

tem med femdagarvecka

i) skall en dag motsvara nio timmar och omvänt, ii) skall fem dagar motsvara en vecka och omvänt, iii) skall 22 dagar motsvara en månad och omvänt, iv) skall tre månader, 13 veckor eller 66 dagar motsvara ett

kvartal och omvänt,

v) skall, vid omvandlingen av veckor till månader och omvänt,

veckorna och månaderna omvandlas till dagar,

vi) skall tillämpningen av föregående regler inte leda till att det

totala antalet försäkringsperioder som har fullgjorts under ett kalenderår sammanlagt överstiger 264 dagar, 52 veckor, 12 månader eller fyra kvartal.

KAPITEL 2

SJ UKDOM OCH MODERSKAP

Tillämpning av förordningens artikel 18

Arrth 16

Styrkande av försäkringwerioder

]. För att göra sin rätt enligt bestämmelserna i förordningens artikel 18 gällande skall en anställd eller egenföretagare till den behöriga insti- tutionen lämna in ett intyg som anger de försäkringsperioder som har fullgjorts enligt den lagstiftning som han senast var omfattad av.

2. Detta intyg skall utfärdas på den anställdes eller egenföretagarens begäran av den eller de institutioner i den medlemsstat vars lagstiftning han senast var omfattad av. Om han inte länrnar in detta intyg skall den

Bilaga 4.1

behöriga institutionen vända sig till den eller de berörda institutionerna för att få intyget.

3. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 gäller också, om försäk- ringspcrioder som tidigare har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning behöver beaktas för att villkoren i den behöriga statens lagstiftning skall uppfyllas.

Tillämpning av förordningens artikel 19

Artikel 1 7

Vårdförmåner vid bosättning i en annan medlemsstat än den behöriga stater

1. För att få vårdförmåner enligt förordningens artikel 19 skall en anställd eller egenföretagare registrera sig och sina familjemedlemmar hos institutionen på sin bosättningsort genom att lämna in ett intyg som visar att han och hans familjemedlemmar har rätt till dessa förmåner. Detta intyg utfärdas av den behöriga institutionen, i förekommande fall på grundval av information från arbetsgivaren. Om den anställde eller egenföretagaren eller hans familjemedlemmar inte lämnar in detta intyg skall institutionen på bosättningsorten vända sig till de behöriga institu- tionerna för att få intyget.

2. Detta intyg skall gälla tills institutionen på bosättningsorten får meddelande om att det inte längre är giltigt. Om detta intyg har utfär- dats av en fransk institution skall det dock gälla endast i ett år från den dag då det utfärdades och skall förnyas varje år.

3. Om personen i fråga är säsongsarbetare skall det intyg som avses i punkt 1 gälla under säsongsarbetets hela beräknade varaktighet såvida den behöriga institutionen inte under tiden meddelar institutionen på bosättningsorten om att det inte längre är giltigt. 4. Institutionen på bosättningsorten skall undersöka den behöriga institutionen om varje anmälan som har gjorts enligt bestämmelserna i punkt 1. 5 . Vid varje ansökan om vårdförmåner skall personen i fråga lämna in de handlingar som behövs för att vårdförmåner skall kunna beviljas enligt lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium han är bosatt.

6. Vid sjukhusvistelse skall institutionen på bosättningsorten inom tre dagar efter det att den har fått reda på detta underrätta den behöriga institutionen om tidpunkten för intagningen på sjukhus, sjukhusvistelsens sannolika längd och tidpunkten för utskrivning. Någon underrättelse behövs dock inte när kostnaden för vårdförmånema återbetalas med ett schablonbelopp till institutionen på bosättningsorten.

7. Institutionen på bosättningsorten skall i förväg underrätta den behöriga institutionen om varje beslut om beviljande av vårdförmåner när den sannolika eller faktiska kostnaden överstiger ett schablonbelopp, som fastställs och omprövas med jämna mellanrum av Administrativa

kommissionen. Den behöriga institutionen skall inom 15 dagar från och PfOP- 1991/923170 med den dag då denna information har översänts göra eventuella in- Bilaga 4-1 vändningar och ange de skäl på vilka invändningarna grundas. Om ingen sådan invändning har gjorts vid slutet av denna period skall insti- tutionen på bosättningsorten bevilja vårdförmånerna. Om dessa för- måner måste beviljas i ett mycket brådskande fall skall institutionen på bosättningsorten omedelbart underrätta den behöriga institutionen om det. Meddelande om invändning med angivande av de skäl på vilka invändningen grundas behövs dock inte om kostnaderna för vårdför- månema återbetalas med ett schablonbelopp till institutionen på bosätt- ningsorten.

8. Den anställde eller egenföretagaren eller hans familjemedlemmar skall underrätta institutionen på bosättningsorten om varje förändring i deras situation som kan påverka rätten till vårdförmåner, i synnerhet varje upphörande eller byte av anställning eller byte av verksamhet som egenföretagare för personen i fråga eller varje byte av bosättnings- eller vistelseort av honom eller hans familjemedlemmar. På samma sätt skall den behöriga institutionen underrätta institutionen på bosättningsorten om den anställde eller egenföretagaren upphör att vara försäkrad eller upphör att ha rätt till vårdförmåner. Institutionen på bosättningsorten kan när som helst begära att den behöriga institutionen lämnar all infor- mation om den anställdes eller egenföretagarens försäkring eller om hans rätt till vårdförmåner.

9. Två eller flera medlemsstater eller dessa medlemsstaters behöriga myndigheter kan, sedan de inhämtat yttrande från Administrativa kom- missionen, komma överens om andra tilllämpningsbestämmelser.

Artikel I 8

Kontantförmåner vid bosättning i en annan medlemsstat än den behöriga staten

1. För att få kontantförmåner enligt förordningens artikel 19.1 b skall en anställd eller egenföretagare inom tre dagar efter det att arbetsoför- mågan inträffade anmäla sig hos institutionen på bosättningsorten genom att lämna in ett meddelande om att han har slutat arbeta eller, om det föreskrivs i den lagstiftning som tillämpas av den behöriga institutionen eller institutionen på bosättningsorten, ett intyg om arbetsoförmåga som har utfärdats av den behandlande läkaren.

2. Om de behandlande läkarna i bosättningslandet inte utfärdar intyg om arbetsoförmåga skall personen anmäla sig direkt till institutionen på bosättningsorten inom den tidsfrist som anges i den lagstiftning som denna tillämpar. Denna institution skall omedelbart se till att arbetsoförmågan medicinskt bekräftas och att det intyg som avses i punkt 1 utfärdas. Intyget skall ange oförmågans beräknade varaktighet och skall utan dröjsmål över- sändas till den behöriga institutionen.

Bilaga 4.1

3. I fall där punkt 2 inte gäller skall institutionen på bosättningsorten snarast möjligt, och i varje fall inom tre dagar från den dag då personen gjorde anmälan, se till att han undersöks av en läkare som om han vore försäkrad hos denna institution. Den undersökande läkarens intyg skall särskilt ange arbetsoförmågans beräknade varaktighet och skall översän- das till den behöriga institutionen av institutionen på bosättningsorten inom tre dagar från den dag då undersökningen gjordes.

4. Institutionen på bosättningsorten skall sedan vidta alla nödvändiga administrativa kontroller eller läkarundersökningar av personen som om han vore försäkrad hos denna institution. Så snart som den konstaterar att personen är i stånd att återuppta sitt arbete skall den utan dröjsmål underrätta honom och den behöriga institutionen om detta och ange den dag då arbetsoförmågan har upphört. Utan att det påverkar tilllämp- ningen av punkt 6 skall underrättelsen till personen anses som ett beslut som har fattats av den behöriga institutionen.

5. Den behöriga institutionen behåller under alla omständigheter rätten att låta personen undersökas av den läkare som institutionen själv har valt.

6. Om den behöriga institutionen beslutar att innehålla kontantför- måner på grund av att personen inte har fullgjort de formaliteter som fastställts i bosättningslandets lagstiftning eller om den konstaterar att personen kan återuppta sitt arbete, skall den underrätta personen om sitt beslut och samtidigt översända en kopia av detta beslut till institutionen på bosättningsorten.

7. När personen återupptar sitt arbete skall han underrätta den behö- riga institutionen om detta, om en sådan underrättelse krävs enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar.

8. Den behöriga institutionen skall betala ut kontantförmåner på lämpligt sätt, exempelvis med internationella postanvisningar, och skall underrätta institutionen på bosättningsorten och personen om detta. Om kontantförmåner betalas ut av institutionen på bosättningsorten för den behöriga institutionens räkning skall den sistnämnda institutionen in- formera personen om hans rättigheter och underrätta institutionen på bosättningsorten om kontantförmånemas belopp, tidpunktema för ut— betalning och den längsta tid under vilken de kan utges enligt den be- höriga statens lagstiftning.

9. Två eller flera medlemsstater eller dessa medlemsstaters behöriga myndigheter kan, sedan de inhämtat yttrande från Administrativa kom- missionen, komma överens om andra tillämpningsbestämmelser.

Tillämpning av förordningens artikel 20 Artikel 19

Särskildabestämmelser förgränsarbetare och deras familjemedlemmar

För gränsarbetare eller deras familjemedlemmar kan läkemedel, ban- dage, glasögon och mindre hjälpmedel utges och laboratorieanalyser och

tester utföras endast inom den medlemsstats territorium inom vilket de PTOP- 1991/921170 har ordinerats enligt bestämmelserna i denna medlemsstats lagstiftning, Bilaga 4.1 utom i fall då den lagstiftning som den behöriga institutionen tillämpar eller en överenskommelse som har träffats mellan de berörda medlems- staterna eller dessa medlemsstaters behöriga myndigheter innehåller förmånligare regler.

Tillämpning av förordningens artikel 22 Artikel 20

Vårdförmåner vid vistelse i en annan medlemsstat än den behöriga staten — Särskilda regler för permer som är anställda inom inter- nationell tranaport och deras familjemedlemmr

1. För att få vårdförmåner för sig själv eller för medföljande familje- medlemmar skall en person, som är anställd inom internationell trans- port och omfattas av förordningens artikel 14.2 a och som under sin anställning beger sig till en annan medlemsstats territorium än den behöriga statens, snarast möjligt till institutionen på vistelseorten lämna in ett särskilt intyg som har utfärdats av arbetsgivaren eller dennes företrädare under den innevarande kalendermånaden eller under de två kalenderrnånadema närmast före inlänmandet. Detta intyg skall särskilt ange den dag från och med vilken personen har varit anställd hos ar- betsgivaren och namnet och adressen på den behöriga institutionen. Om arbetsgivaren enligt den behöriga statens lagstiftning inte behöver känna till den behöriga institutionen skall dock den anställde lämna skriftliga uppgifter om denna institutions namn och adress då han lärrmar in sin ansökan till institutionen på vistelseorten. En person som har lämnat in ett sådant intyg skall antas ha uppfyllt villkoren för rätt till vårdför— måner. Om en person inte kan ta kontakt med institutionen på vistel- seorten innan han får läkarvård skall han ändå få denna vård som om han vore försäkrad hos denna institution, om han visar upp det nämnda intyget.

2. Institutionen på vistelseorten skall inom tre dagar höra sig för hos den behöriga institutionen om personen i fråga uppfyller villkoren för rätt till vårdförmåner. Institutionen på vistelseorten skall utge vårdför- måner tills den får svar från den behöriga institutionen, dock inte längre än för 30 dagar.

3. Den behöriga institutionen skall sända sitt svar till institutionen på vistelseorten inom tio dagar efter det att den har mottagit begäran från den sistnämnda institutionen. Om detta svar är jakande skall den be- höriga institutionen, vid behov, ange den längsta period under vilken vårdförmåner får utges enligt den lagstiftning som den tillämpar och institutionen på vistelseorten skall fortsätta att utge dessa förmåner.

4. I stället för det intyg som avses i punkt 1 får den anställde som avses i den punkten lämna in ett intyg till institutionen på vistelseorten vilket anger att villkoren för rätt till vårdförmåner har uppfyllts. Detta

Bilaga 4.1

intyg, som skall utfärdas av den behöriga institutionen, skall, när det behövs, särskilt ange den längsta period under vilken vårdförmåner får utges enligt den behöriga statens lagstiftning. I ett sådant fall gäller inte bestämmelserna i punkt 1—3 ovan.

5. Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 17.6, 17.7 och 17.9 skall gälla även dessa fall.

6. Vårdförmåner som beviljas på grund av ett sådant antagande som har gjorts enligt punkt 1 skall återbetalas enligt förordningens artikel 36.1.

Artikel 21

Vårdförnåner vid vistelse i en annan medlemsstat än den behöriga staten Andra anställda än de som omfattas av tillämpningsförord- ningens artikel 20 eller egenföretagare

1. För att få vårdförmåner enligt förordningens artikel 22.1 a i skall, utom i fall som avses i tillämpningsförordningens artikel 20, en anställd eller egenföretagare till institutionen på vistelseorten lämna in ett intyg som anger att han har rätt till vårdförmåner. Detta intyg, som skall utfärdas av den behöriga institutionen på den berörda personens begäran om möjligt innan han lämnat den medlemsstats territorium inom vilket han är bosatt, skall, när det behövs, särskilt ange den längsta period under vilken vårdförmåner får utges enligt den behöriga statens lagstift- ning. Om personen i fråga inte lämnar in detta intyg skall institutionen på vistelseorten skaffa det från den behöriga institutionen.

2. Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 17.6, 17.7 och 17.9 skall gälla även dessa fall.

Artikel 22

Vårdförmåner för anställda eller egenföretagare som flyttar eller som återvänder till bosättningslandet och för anställda eller egenföretagare somharfätttillståndattresatillenannanmedlemsstatförläkarvärd

1. För att få vårdförmåner enligt förordningens artikel 22.] b i skall en anställd eller egenföretagare till institutionen på bosättningsorten lämna in ett intyg som styrker att han har rätt att fortsätta att få dessa förmåner. Detta intyg, som skall utfärdas av den behöriga institutionen skall, när det behövs, särskilt innehålla uppgift om den längsta period under vilken dessa förmåner får fortsätta att utges enligt bestämmelserna i den behöriga statens lagstiftning. Detta intyg kan på begäran av per- sonen utfärdas efter hans avresa om det på grund av force majeure inte kan utfärdas dessförinnan.

2. Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 17.6, 17.7 och 17.9 skall gälla även dessa fall.

3. Punkt 1 och 2 gäller också vårdförmåner i fall som avses i förord- ningens artikel 22.1 0 i.

Artikel 23 Prop. 1991/92:170 Bilaga 4.1 Vårdförmåner för familjemedlemnnr

Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 21 eller 22 skall, i förekommande fall, gälla även vid beviljande av vårdförmåner till familjemedlemmar enligt förordningens artikel 22.3.

Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel 17.6, 17.7, 17.9, 21 och 22 i sådana fall som avses i förordningens artikel 22.3 andra stycket skall dock vad som där sägs om institutionen på bosätt- ningsorten och lagstiftningen i familjemedlemmamas bosättningsland i stället avse den behöriga institutionen och den behöriga statens lagstift- ning.

Artikel 24

Kontantförmånerföranställdaochegenföretaguevidvistelseienannan medlemastatändenbehörigastaten

Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 18 skall gälla också kontantförmåner enligt förordningens artikel 22.1 a ii. Utan att det påverkar Skyldigheten att lämna intyg om arbetsoförmåga skall dock en anställd eller egenföretagare, som vistas inom en medlemsstats terri- torium utan att vara förvärvsverksam där, inte vara skyldig att lämna in sådant meddelande om att han har slutat arbeta som avses i tillämp- ningsförordningens artikel 18.1.

Tillämpning av förordningens artikel 23.3

Artikel 25

Intyg om familjemedle—r som skall beaktas vid beräkning av kon— tantförnåner

1. För att få förmåner enligt förordningens artikel 23.3 skall en anställd eller egenföretagare till den behöriga institutionen lämna in ett intyg om sina familjemedlemmar som är bosatta inom en annan med- lemsstats territorium än det inom vilket denna institution finns.

2. Detta intyg skall utfärdas av institutionen på den ort där familje- medlemmama är bosatta. Det skall gälla i 12 månader från den dag då det utfärdades. Det kan fömyas och i ett sådant fall skall det gälla från den dag då det för- nyades. Personen i fråga skall omedelbart underrätta den behöriga institutionen om varje händelse som föranleder en ändring av intyget. En sådan ändring skall gälla från det datum då händelsen inträffade.

Bilaga 4.1

3. I stället för det intyg som föreskrivs i punkt 1 kan den behöriga institutionen kräva att personen visar upp aktuella folkbok- föringshandlingar om familjemedlemmar som är bosatta inom en annan medlemsstats territorium än det inom vilket institutionen finns.

Tillämpning av förordningens artikel 25.1 Artikel 26

Fömånerförarbetalöaapersrmeraomreaertillmannanmedlemsstat ändmbehörigastatmförattaökaarbetedär

1. För att få vård- och kontantförmåner enligt förordningens artikel 25.1 för sig själv och för sina familjemedlemmar skall en arbetslös person till sjukförsäkringsinstitutionen på den ort som han har rest till lämna in ett intyg, som han före avresan skall begära från den behöriga sjukförsäkringsinstitutionen. Om han inte lämnar in detta intyg skall institutionen på den ort som han har rest till skaffa det från den be- höriga institutionen. Av detta intyg skall framgå att han har rätt till förmåner enligt vill- koren i förordningens artikel 69.1 a, hur länge denna rätt gäller med beaktande av förordningens artikel 69.1 0, samt beloppet av de kontanta sjukförsäkringsförmåner som, i förekommande fall, skall utges under den ovannämnda perioden vid fall av arbetsoförmåga eller sjukhusvis- telse. 2. Arbetslöshetsförsäkringsinstitutionen på den ort till vilken den arbetslösa personen har rest skall på en kopia av det intyg, som avses i tillämpningsförordningens artikel 83 och som skall sändas till sjukför- säkringsinstitutionen på samma ort, intyga att de villkor som föreskrivs i förordningens artikel 69.1 b är uppfyllda, ange den dag från vilken de är uppfyllda samt den dag från vilken den arbetslösa personen får för- måner från arbetslöshetsförsäkringen på den behöriga institutionens bekostnad. Detta intyg skall gälla under den period som föreskrivs i förord- ningens artikel 69.1 c så länge villkoren är uppfyllda. Om villkoren inte längre är uppfyllda, skall arbetslöshetsförsäkringsinstitutionen på den ort till vilken den arbetslösa personen har rest, inom tre dagar underrätta sjukförsäkringsinstitutionen om detta.

3. Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 17.6, 17.7 och 17.9 skall gälla även dessa fall.

4. För att få de kontantförmåner som den behöriga statens lagstift- ning berättigar till skall den arbetslösa personen inom tre dagar till sjukförsäkringsinstitutionen på den ort till vilken han har rest sända ett intyg om arbetsoförmåga utfärdat av den behandlande läkaren. Han skall också ange den dag till vilken han har fått arbetslöshetsförmåner och sin adress i det land där han vistas.

Bilaga 4.1

5. Sjukförsäkringsinstitutionen på den ort som den arbetslösa per- sonen har rest till skall inom tre dagar underrätta den behöriga sjukför- säkringsinstitutionen och den behöriga arbetslöshetsförsäkringsinstitu- tionen samt den institution hos vilken den arbetslösa personen är anmäld som arbetssökande om den dag då arbetsoförmågan började respektive slutade.

6. I de fall som avses i förordningens artikel 25.4 skall sjukförsäk- ringsinstitutionen på den ort som den arbetslösa personen har rest till underrätta den behöriga sjukförsäkringsinstitutionen och den behöriga arbetslöshetsförsäkringsinstitutionen om att den anser att villkoren för förlängning av den period under vilken kontant- och vårdförmåner får utges är uppfyllda och ange de skäl på vilka den grundar sin uppfattning samt till den underrättelse som den sänder till den behöriga sjukförsäk- ringsinstitutionen foga en detaljerad rapport om patientens tillstånd från den undersökande läkaren med uppgift om den sannolika period under vilken förutsättningar att tillämpa av förordningens artikel 25.4 kommer att finnas. Den behöriga sjukförsäkringsinstitutionen skall sedan fatta sitt beslut i frågan om förlängning av den period under vilken förmåner får utges till den sjuka arbetslösa personen.

7. Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 18.2—6, 8.8 och 18.9 skall gälla även dessa fall.

Tillämpning av förordningens artikel 25.3 Artikel 27

Vårdförmåner för familjemedlemmar till en arbetslös person som är hasattaienannanmedlemsstatändenbehörigastaten

Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 17 skall gälla också vårdförmåner för familjemedlemmar till en arbetslös person som är bosatta inom en annan medlemsstats territorium än den behöriga statens. När familjemedlemmar till en arbetslös person registreras som mot- tagare av förmåner enligt bestämmelserna i förordningens artikel 69.1, skall det intyg som avses i tillämpningsförordningens artikel 26.1 visas upp. Detta intyg skall gälla under den tid under vilken förmåner får utges enligt förordningens artikel 69.1.

Tillämpning av förordningens artikel 26 Artikel 28

Vårdfönnåner för pensionssökande och deras familjemedlemmar

]. För att få vårdförmåner enligt förordningens artikel 26.1 inom den medlemsstats territorium inom vilket den sökande är bosatt skall han och hans familjemedlemmar registrera sig hos institutionen på bosätt- ningsorten genom att lämna in ett intyg som visar att han själv och hans

Bilaga 4.1

familjemedlemmar har rätt till dessa förmåner enligt en annan med- lemsstats lagstiftning. Detta intyg skall utfärdas av institutionen i den andra medlemsstat som svarar för vårdförmånema.

2. Institutionen på bosättningsorten skall underrätta den institution som har utfärdat intyget om varje anmälan som har gjorts enligt punkt 1 ovan.

Tillämpning av förordningens artikel 28 och 28a Artikel 29

Vårdförmåner för pensionärer och deras familjemedlemmr som inte är bmattaidenmedlemsstatenligtvars lagstiftningdefärpensionochhar rätt till förmåner

1. För att få vårdförmåner enligt förordningens artikel 28.1 och 28a inom den medlemsstats territorium inom vilket pensionären är bosatt skall han och hans familjemedlemmar registrera sig hos institutionen på bosättningsorten genom att lämna in ett intyg som anger att han själv och hans familjemedlemmar har rätt till dessa fömråner enligt den lagstiftning eller en av de lagstiftningar enligt vilka en pension betalas ut.

2. Detta intyg skall på pensionärens begäran utfärdas av den institu— tion eller en av de institutioner som svarar för pensionen eller, i före- kommande fall, av den institution som har bemyndigats att besluta om rätten till vårdförmåner så snart som pensionären uppfyller villkoren för rätt till dessa förmåner. Om pensionären inte lämnar in intyget skall institutionen på bosättningsorten skaffa det från den institution eller de institutioner som svarar för pensionen eller: i förekommande fall, från den institution som har bemyndigats att utfärda sådant intyg. Medan institutionen väntar på detta intyg kan den registrera pensionären och hans familjemedlemmar provisoriskt på grundval av de handlingar som den har godkänt. Denna registrering skall vara bindande för institutio- nen med ansvar för bekostandet av vårdförmåner endast om den institu- tionen utfärdar det intyg som föreskrivs i punkt 1.

3. Institutionen på bosättningsorten skall underrätta institutionen som har utfärdat det intyg som föreskrivs i punkt 1 om varje registrering som har gjorts enligt bestämmelserna i nämnda punkt.

4. När en ansökan om vårdförmåner görs skall det för institutionen på bosättningsorten styrkas, med ett kvitto eller en postanvisningstalong från den senaste utbetalningen, att rätten till pension fortfarande före- ligger.

5. Pensionären eller hans familjemedlemmar skall underrätta institu- tionen på bosättningsorten om varje ändring i deras situation som kan påverka deras rätt till vårdfömiåner, i synnerhet innehållande eller indragning av pensionen och varje byte av bosättning. De institutioner som har ansvar för pensionen skall också underrätta institutionen på pensionärens bosättningsort om varje sådan förändring.

Bilaga 4.1

6. Administrativa kommissionen skall, i den utsträckning som be- hövs, fastställa närmare regler för att bestämma vilken institution som skall betala kostnaden för de vårdförmåner som avses i förordningens artikel 28.2 b.

Tillämpning av förordningens artikel 29

Artikel 30

Vårdförmåner för familjemedlemmar som är boatta i annan med- lemsstat än dai stat i vilken pensionären är bosatt

]. För att få vårdförmåner enligt förordningens artikel 29.] inom den medlemsstats territorium inom vilket de är bosatta skall familjemedlem- marna registrera sig hos institutionen på den ort där de är bosatta genom att lämna in de handlingar som föreskrivs i den lagstiftning som denna institution tillämpar för utgivande av sådana förmåner till en pensionärs familjemedlemmar samt ett intyg om att pensionären har rätt till vårdförmåner för sig själv och sina familjemedlemmar. Detta intyg, som skall utfärdas av institutionen på pensionärens bosättningsort, skall gälla så länge institutionen på den ort där familjemedlemmarna är bo- satta inte har fått någon underrättelse om att det inte längre är giltigt. När intyget har utfärdats av en fransk institution skall det dock gälla endast under en period av tolv månader från den dag då det utfärdades och förnyas varje år.

2. När familjemedlemmarna ansöker om vårdförmåner skall de till institutionen på den ort där de är bosatta lämna in det intyg som avses i punkt 1 ovan, om den lagstiftning som denna institution tillämpar före- skriver att en sådan ansökan måste åtföljas av bevis på rätt till pension. 3. Om pensionen hålls inne eller dras in eller om pensionären byter bosättning, skall institutionen på pensionärens bosättningsort underrätta institutionen på familjemedlemmamas bosättningsort om detta. Institu- tionen på familjemedlemmamas bosättningsort får när som helst begära att institutionen på pensionärens bosättningsort lämnar upplysningar om rätten till vårdförmåner.

4. Familjemedlemmama skall underrätta institutionen på sin bosätt- ningsort om varje ändring i deras situation som kan påverka deras rätt till vårdförmåner, särskilt varje byte av bosättning.

Bilaga 4.1

TilEmpning av förordningens artikel 3] Artikel 31

Vårdförmåner för pmsiouärer och deras familjemedlemmar som vistas i-annanmedlemsstatindenivilkmdeärlmsatta

1. För att få vårdförmåner enligt förordningens artikel 31 skall en pensionär lämna in ett intyg till institutionen på vistelseorten vilket anger att han har rätt till dessa förmåner. Detta intyg, som skall utfär- das av institutionen på pensionärens bosättningsort om möjligt innan han lämnar den medlemsstats territorium inom vilket han är bosatt, skall, i förekommande fall, Särskilt ange den längsta period under vilken vård- förmåner får utges enligt denna medlemsstats lagstiftning. Om pen- sionären inte lämnar in detta intyg skall institutionen på vistelseorten skaffa det från institutionen på bosättningsorten.

2. Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 17.6, 17.7 och 17.9 skall gälla även dessa fall. 1 ett sådant fall skall institutionen på pensionärens bosättningsort anses vara den behöriga institutionen.

3. Bestämmelserna i punkt 1 och 2 gäller också vårdförmåner till familjemedlemmar som omfattas av förordningens artikel 31.

Tillämpning av förordningens artikel 35.1 Anikel 32

Institutioner till vilka arbetare i gruvor och liknande företag och deras familjemedlemmar kan vända sig under vistelse eller bosättning i en annan medlensstat än den behöriga staten

]. I de fall som aVSes i förordningens artikel 35.1 och då de för- måner, som utges i vistelse- eller bosättningslandet enligt det försäk— ringssystem för sjukdom eller moderskap som gäller för arbetare inom stålindustrin, är likvärdiga med dem som utges enligt det särskilda systemet för arbetare i gruvor och liknande företag, får arbetare i den sistnämnda kategorin och deras familjemedlemmar vända sig till den närmaste institutionen inom den medlemsstats territorium inom vilket de vistas eller är bosatta och som är förtecknad i tillämpningsförordningens bilaga 3, även om denna är en institution för tillämpning av det system som gäller för arbetare inom stålindustrin. Denna institution skall då utge dessa förmåner.

2. Om de förmåner som utges enligt det särskilda systemet för arbe- tare i gruvor och liknande företag är förmånligare, kan sådana arbetare eller deras familjemedlemmar vända sig antingen till den institution som svarar för tillämpningen av detta system eller till den närmaste institu- tion som tillämpar systemet för arbetare inom stålindustrin inom den medlemsstats territorium inom vilket de vistas eller är bosatta. I det senare fallet skall institutionen i fråga upplysa personen om att han,

Bilaga 4.1

genom att ansöka hos den institution som ansvarar för tillämpningen av det ovannämnda särskilda systemet, får förmånligare förmåner samt även informera honom om denna institutions namn och adress.

Tillämpning av förordningens artikel 35.2

Artikel 32a

Särskilda system för vissa egenföretagare

Bilaga 11 förtecknar det system eller de system som avses i förord- ningens artikel 35.2.

Tillämpning av förordningens artikel 35.4 Artikel 33

Beaktande av den period imder vilken förmåner redan har utgetts av institutioneri ur annan medlemsstat

Vid tillämpningen av bestämmelserna i förordningens artikel 35.4 kan den institutioni en medlemsstat, som skall utge förmåner, begära upp- lysningar från institutioneri en annan medlemsstat om den period under vilken den senare institutionen redan har utgett förmåner för sanuna fall av sjukdom eller moderskap.

Återbetalningfråndenbehöriga institutionenienmedlemsstat av utgifterlmderenpersonsvistelseienannanmedlemsstat

Artikel 34

1. Om det under en anställds eller en egenföretagares vistelse i en annan medlemsstat än den behöriga staten inte är möjligt att fullgöra de formaliteter som föreskrivs i tillämpningsförordningens artikel 20.1, 20.4, 21, 23 och 31, skall hans utgifter på begäran återbetalas av den behöriga institutionen enligt den återbetalningstaxa som tillämpas av institutionen på vistelseorten.

2. Institutionen på vistelseorten skall på den behöriga institutionens begäran lämna alla upplysningar som behövs om denna taxa. Om institutionen på vistelseorten och den behöriga institutionen är bundna av en överenskommelse enligt vilken antingen ingen återbetal- ning skall ske eller ett schablonbelopp skall utges enligt förordningens artiklar 22.1 a i och 31, skall institutionen på vistelseorten dessutom till den behöriga institutionen översända det belopp som skall återbetalas till personen i fråga enligt bestämmelserna i punkt 1 ovan.

3. Om det gäller större utgifter kan den behöriga institutionen betala ett lämpligt förskott till personen i fråga så snart han lämnar in en begäran om återbetalning till denna institution.

Bilaga 4.1

KAPITEL 3 INVALIDITEI', ÅLDERDOM OCH DÖDSFALL (PENSIONER) Inlämnande och beredning av ansökan om fömråner

Artikel 35

Ansökan om invaliditetsförmåner då den anställde eller egenföretagaren uteslutande har varit omfattad av sådan lagstiftning som anges i förord— ningens bilaga 4 och i fall som avses i förordningens artikel 40.2

1. För att få förmåner enligt förordningens artikel 37, 38 och 39 samt i de fall som avses i förordningens artikel 40.2, 41.1 och 42.2 skall en anställd eller egenföretagare lämna in en ansökan antingen till institutioneni den medlemsstat, vars lagstiftning han var omfattad av vid tidpunkten för uppkomsten av den arbetsoförmåga som följts av in— validitet eller förvärrad invaliditet, eller till institutionen på bosättnings- orten som då skall översända ansökan till den förstnämnda institutionen och ange vilken dag som den lämnades in. Denna dag skall gälla som dag för inlämnande av ansökan till den förstnämnda institutionen. Om kontanta sjukförsäkringsförmåner har utgetts skall dock den dag då dessa kontantförmåner slutade att utges i förekommande fall anses som den dag då ansökan om pension har lämnats in.

2. I det fall som avses i förordningens artikel 41.] b skall den institu— tion hos vilken den anställde eller egenföretagaren senast var försäkrad underrätta den institution, som först svarade för utbetalning av för— månerna, om beloppet och den dag från vilken förmånerna har betalats ut enligt den lagstiftning som den förstnämnda institutionen tillämpar. Från den dagen skall de förmåner som utgavs innan invaliditeten för— värrades dras in eller minskas till ett belopp som inte överstiger det tillägg som avses i förordningens artikel 41.1 c.

3. Bestämmelserna i punkt 2 skall inte gälla i det fall som avses i förordningens artikel 41.1 d. I detta fall skall den institution hos vilken sökanden senast var försäkrad vända sig till den nederländska institu- tionen för att få reda på det belopp som skall utges av denna institution.

Artikel 36

Ansökan om fömu'iner vid ålderdom och efterlevandeförmåner (utom fömråner till barn som har mist en av föräldrama eller båda föräldrar— na) samt invaliditetsförmåner i fall som inte avses i tillämpningsförord- ningens artikel 35

1. För att få förmåner enligt förordningens artikel 40—51, utom i fall som avses i tillämpningsförordningens artikel 35, skall sökanden lämna in en ansökan till institutionen på bosättningsorten enligt det förfarande som bestäms i den lagstiftning som denna institution tillämpar. Om den anställde eller egenföretagaren inte har omfattats av denna lagstiftning

Bilaga 4.1

skall institutionen på bosättningsorten vidarebefordra ansökan till institu- tionen i den medlemsstat, vars lagstiftning han senast har varit omfattad av, och ange den dag då ansökan lämnades in. Den dagen skall anses som dag för inlämnande av ansökan till den sistnämnda institutionen. 2. Om en anställd eller egenföretagare är bosatt inom en medlems- stats territorium vars lagstiftning han inte har omfattats av, kan han lämna in sin ansökan till institutionen i den medlemsstat, vars lagstift- ning han senast har omfattats av.

3. Om en anställd eller egenföretagare är bosatt inom en icke-med- lemsstats territorium skall han lämna in sin ansökan till den behöriga institutioneni den medlemsstat, vars lagstiftning han senast har omfat- tats av. Om sökanden lämnar in sin ansökan till institutionen i den medlemsstat i vilken han är medborgare skall denna institution vidare- befordra ansökan till den behöriga institutionen.

4. En ansökan om förmåner, som har sänts till institutionen i en medlemsstat, skall automatiskt medföra att förmåner beviljas samtidigt enligt lagstiftningen i alla de medlemsstater, vars villkor sökanden uppfyller, utom i sådana fall då sökanden enligt förordningens artikel 44.2 begär att beviljandet av de förmåner vid ålderdom skjuts upp som han skulle ha rätt till enligt en eller flera medlemsstaters lagstiftning.

Artikel 37

Handlingar och upplysningar som skall bifogas ansökan om förmåner som avses i tillämpningsförordningens artikel 36

Vid ansökan enligt tillämpningsförordningens artikel 36 skall följande regler gälla: a) Ansökan skall åtföljas av de nödvändiga handlingar och göras på den blankett som föreskrivs i lagstiftningen i) i den medlemsstat inom vars territorium sökanden är bosatt i fall som avses i artikel 36.1,

ii) i den medlemsstat vars lagstiftning den anställde eller egen- företagaren senast var omfattad av i fall som avses i artikel 36.2 och 36.3.

b) Riktigheten av de upplysningar som lämnas av sökanden skall styrkas med officiella handlingar som bifogas ansökningsblanket- ten eller bekräftas av de behöriga organen i den medlemsstat inom vars territorium sökanden är bosatt.

c) Sökanden skall så långt det är möjligt antingen ange den institution eller de institutioner i varje medlemsstat, som handhar försäk- ringen för invaliditet, ålderdom eller dödsfall (pensioner) och som den anställde eller egenföretagaren har varit försäkrad hos, eller, när det gäller en anställd, den eller de arbetsgivare för vilka han har arbetat inom en medlemsstats territorium, genom att visa upp de arbetsintyg som han har.

d) Om sökanden enligt förordningens artikel 44.2 begär att beviljan— det av de förmåner vid ålderdom skjuts upp som han skulle ha rätt

till enligt lagstiftningen i en eller flera medlemsstater, skall han P rop. 1991/922170 ange den lagstiftning enligt vilken han ansöker om förmåner. Bilaga 4-1

Artikel 38

Intyg om familjeundlemnnr som skall beaktas vid berikning av för- månsbeloppet

1. För att få förmåner enligt bestämmelserna i förordningens artikel 39.4 eller 47.3 skall sökanden lämna in ett intyg om sina familjemed- lemmar, dock inte om sina barn, som är bosatta inom en annan med- lemsstats territorium än det i vilket institutionen som svarar för för- månerna finns. Detta intyg skall utfärdas av sjukförsäkringsinstitutionen på familje- medlemmamas bosättningsort eller av en annan institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars terri- torium de är bosatta. Bestämmelserna i tillämpningsförordningens ar- tikel 25.2 andra och tredje styckena skall gälla också dessa fall. I stället för det intyg som anses i första stycket ovan kan institutionen som svarar för fömiånema kräva att sökanden lämnar in aktuella folk- bokföringshandlingar om familjemedlemmar, dock inte för barn, som är bosatta inom en annan medlemsstats territorium än det där institutionen finns. 2. Om, i det fall som avses i punkt 1, den lagstiftning som tillämpas av institutionen i fråga kräver att familjemedlemmarna bor tillsammans med pensionären, skall det styrkas att de familjemedlemmar som inte uppfyller detta villkor likväl är huvudsakligen beroende av sökanden för sin försörjning genom handlingar som visar att en del av sökandens inkomster regelbundet förs över till dessa familjemedlemmar.

Artikel 39

Beredning av ansökningar om invaliditetsförmåneri fall då den anställde eller ego-företagaren uteslutande har omfattats av den lagstiftning som avses i förordningens bilaga 4

1. Om en anställd eller egenföretagare har lämnat in en ansökan om invaliditetsförmåner och om institutionen konstaterar att bestämmelserna i förordningens artikel 37.1 gäller, skall denna institution, om det be- hövs, från den institution hos vilken den berörda personen senast var försäkrad skaffa ett intyg om de försäkringsperioder som han har full- gjort enligt den lagstiftning som den senare institutionen tillämpar.

2. Punkt 1 ovan gäller också när försäkringspcrioder, som har full- gjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning, måste beaktas för att villkoren i den behöriga statens lagstiftning skall uppfyllas.

Bilaga 4.1

3. I fall som avses i förordningens artikel 39.3 skall den institution PTOP- 199” 92:170 som har utrett sökandens fall vidarebefordra hans handlingar till den institution hos vilken han senast var försäkrad.

4. Tillämpningsförordningens artikel 41—50 gäller inte beredning av de ansökningar som avses i punkt 1—3.

Artikel 40 Fastställande av invaliditetsgraden Vid fastställande av invaliditetsgraden skall institutionen i en med— lemsstat beakta de handlingar, läkarintyg och upplysningar av administ- rativ karaktär som har skaffats från institutionen i en annan medlems- stat. Varje institution behåller dock rätten att låta sökanden undersökas av den läkare som institutionen själv väljer, utom i sådana fall då be- stämmelserna i förordningens artikel 40.4 gäller.

Beredning av ansökningar om förmåner vid invaliditet, ålderdom och dödsfall i fall som avses i tillämpningsförordningms artikel 36

Artikel 4]

Fastställande av den utredande institutionen

1. Ansökningar om förmåner skall utredas av den institution till vilken de har sänts eller vidarebefordrats enligt bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 36. Denna institution benämns här den utredande institutionen.

2. Den utredande institutionen skall utan dröjsmål och på en särskild blankett underrätta alla berörda institutioner om ansökningar om för- måner så att ansökningarna samtidigt och utan dröjsmål kan utredas av alla dessa institutioner.

Artikel 42

Blanketter som skall användas vid beredning av ansökningar om för— måner

1. Vid beredningen av ansökningar om förmåner skall den utredande institutionen använda en blankett som särskilt skall innehålla ett ut- låtande och en förteckning över de försäkrings— eller bosättningsperioder som den anställde eller egenföretagaren har fullgjort enligt lagstiftningen i alla de berörda medlemsstaterna.

2. När dessa blanketter sedan vidarebefordras till institutionen i en annan medlemsstat skall de utgöra bevishandlingar.

Bilaga 4.1

Artikel 43

Deberördainstitutionemasförfarandevidberedningavmansökan

1. Den utredande institutionen skall på den blankett som föreskrivs i tillämpningsförordningens artikel 42.1 ange de försäkrings- eller bosätt- ningsperioder som har fullgjorts enligt den lagstiftning som denna tillämpar och skall sända en kopia av denna blankett till den institution för försäkring vid invaliditet, ålderdom eller dödsfall (pensioner) i varje medlemsstat hos vilken den anställde eller egenföretagaren har varit försäkrad samt i förekommande fall bifoga de arbetsintyg som sökanden har visat upp.

2. Om det gäller endast en annan institution skall denna institution fylla i den nämnda blanketten och ange

a) de försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt den lagstiftning som denna tillämpar,

b) det förmånsbelopp som sökanden kunde göra anspråk på för en- dast dessa försäkrings- eller bosättningsperioder,

o) det teoretiska och det faktiska förmånsbelopp som har beräknats enligt bestämmelserna i förordningens artikel 46.2.

Den ifyllda blanketten skall återsändas till den utredande institutionen. Om en rätt till förmåner har förvärvats med beaktande av endast sådana försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt den lagstiftning som tillämpas av den andra medlemsstatens behöriga institution och om det förmånsbelopp som svarar mot dessa perioder kan bestämmas utan dröjsmål och det beräkningsförfarande som avses i c kräver en avsevärt längre tid, skall blanketten återsändas till den utredande institutionen med den information som avses i a och b. Den information som avses i c skall snarast möjligt sändas till den utredande institutionen.

3. Om det gäller två eller flera institutioner skall var och en av dessa institutioner fylla i den nämnda blanketten och ange de försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar och återsända den till den utredande institutionen. Om en rätt till förmåner har förvärvats med beaktande av endast sådana försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt den lagstiftning som tillämpas av en eller flera av dessa institutioner och om det förmånsbelopp som svarar mot dessa perioder kan bestämmas utan dröjsmål, skall den utredande institutionen samtidigt underrättas om detta belopp och om försäkrings- eller bosättningsperiodema. Om be- stämmandet av det nämnda beloppet kräver en viss tid, skall den utre- dande institutionen underrättas om beloppet så snart som detta har bestämts.

När den utredande institutionen har fått alla blanketter med infor- mation om försäkrings- eller bosättningsperioder och, i förekommande fall, det eller de belopp som skall betalas ut enligt lagstiftningen i en eller flera av de berörda medlemsstaterna, skall denna sända en kopia

Bilaga 4.1

av de ifyllda blanketterna till varje berörd institution, som på handlingen skall anteckna det teoretiska och det faktiska förmånsbelopp som beräk- nats enligt bestämmelserna i förordningens artikel 46.2 samt återsända handlingen till den utredande institutionen.

4. Så snart som den utredande institutionen, efter att ha fått den information som avses i punkt 2 och 3, har fastställt att bestämmelserna i förordningens artikel 40.2, 48.2 eller 48.3 skall tillämpas, skall den underrätta de andra berörda institutionerna om detta.

5. I de fall som avses i tillämpningsförordningens artikel 37 d skall institutionerna i de medlemsstater, vars lagstiftning sökanden har varit omfattad av men hos vilka han har begärt beviljandet av förmåner skjuts upp, på den blankett som avses i tillämpningsförordningens artikel 42.1 ange endast de försäkrings- eller bosättningsperioder som sökanden har fullgjort enligt den lagstiftning som de tillämpar.

Artikel 44

Institutioner med bemyndigande att fatta beslut om invaliditetsgraden

1. Om något annat inte följer av bestämmelserna i punkt 2 och 3, skall endast den utredande institutionen ha rätt att fatta det beslut som avses i förordningens artikel 40.4 om sökandens invaliditetsgrad. Denna institution skall fatta detta beslut så snart som den kan avgöra, i före- kommande fall med beaktande av bestämmelserna i förordningens ar- tikel 45, om de villkor för rätt till förmåner som har fastställts i den lagstiftning som den tillämpar har uppfyllts. Den skall utan dröjsmål underrätta de andra berörda institutionerna om detta beslut.

2. Om de villkor för rätt till förmåner bortsett från villkor om de som rör invaliditetsgraden som har fastställts i den lagstiftning som den utredande institutionen tillämpar inte har uppfyllts med beaktande av bestämmelserna i förordningens artikel 45, skall denna institution omedelbart underrätta den institution som är behörig vad avser invalidi- tet i den medlemsstat, vars lagstiftning den anställde eller egenföretaga- ren senast var omfattad av. Om de villkor för rätt till förmåner enligt den lagstiftning som denna institution tillämpar är uppfyllda, skall denna institution ha rätt att fatta beslut om sökandens invaliditetsgrad. Institu- tionen skall utan dröjsmål underrätta de andra berörda institutionerna Om detta beslut.

3. Vid behov kan det bli nödvändigt att återföra ärendet på samma villkor till den behöriga institutionen för invaliditet i den medlemsstat vars lagstiftning den anställde eller egenföretagaren först var omfattad av.

Bilaga 4.1

Artikel 45

vaisoriskutbetalningavfömånerochförskottpåfölm

1. Om den utredande institutionen konstaterar att sökanden har rätt till förmåner enligt den lagstiftning som denna tillämpar utan att sådana försäkrings- eller bosättningsperioder behöver beaktas som har fullgjorts enligt andra medlemstaters lagstiftning, skall den omedelbart betala ut dessa förmåner provisoriskt.

2. Om sökanden inte har rätt till förmåner enligt punkt 1 men om det framgår av de upplysningar som den utredande institutionen har fått enligt tillämpningsförordningens artikel 43.2 eller 43.3 att en rätt till fömråner har förvärvats enligt en annan medlemsstats lagstiftning med beaktande av endast sådana försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt den lagstiftningen, skall den institution som tilläm- par den nämnda lagstiftningen betala ut dessa förmåner provisoriskt så snart som den utredande institutionen har underrättat den om skyldig- heten att göra det.

3. Om i det fall som avses i punkt 2, rätt till förmåner har förvärvats enligt lagstiftningen i fler än en medlemsstat, med beaktande av endast de försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt var och en av dessa lagstiftningar, skall den institution, som först har underrättat den utredande institutionen om att en sådan rätt föreligger, svara för den provisoriska utbetalningen av fömiånema. Den utredande institutionen skall informera de övriga berörda institutionerna om detta. 4. Den institution som är skyldig att betala ut förmåner enligt punkt 1, 2 eller 3 skall utan dröjsmål informera sökanden om detta och då särskilt betona att åtgärden är provisorisk och inte kan överklagas.

5. Om ingen förmån tills vidare kan betalas till sökanden enligt punkt 1, 2 eller 3 men om det framgår av utredningen att rätt till förmåner har förvärvats enligt förordningens artikel 46.2, skall den utredande in- stitutionen betala ut ett lämpligt förskott till honom vilket kan återkrävas och vars belopp skall ligga så nära som möjligt det belopp som san- nolikt kommer att betalas ut till honom enligt förordningens artikel 46.2.

6. Två medlemsstater eller dessa medlemsstaters behöriga myndig- heter kan komma överens om att tillämpa andra metoder för utbetalning tills vidare av förmåner i fall då endast institutioner i dessa stater be- rörs. Administrativa kommissionen skall underrättas om varje sådan överenskommelse.

Artikel 46

Beräkning av förmåner vid sammanträffande av perioder

1. Vid beräkningen av det teoretiska och det faktiska förmånsbe- loppet enligt bestämmelserna i förordningens artikel 46.2 a och b skall reglerna i tillämpningsförordningens artikel 15.1 b—d gälla.

Det faktiska belopp som har fastställts på detta sätt skall ökas med det Prov. 1991/ 92: 170 belopp som svarar mot perioderna av frivillig försäkring eller frivillig Bilaga 4-1 fortsättningsförsäkring och skall bestämmas enligt den lagstiftning enligt vilken dessa försäkringsperioder har fullgjorts.

2. Vid tillämpningen av förordningens artikel 46.3 skall det för- -månsbelopp som svarar mot perioder av frivillig eller frivillig fortsätt- ningsförsäkring inte beaktas.

Artikel 47

Slutlig beräkning av det förmånsbelopp som skall utges av institutioner som tillämpar förordningens artikel 46.3

I fall som avses i förordningens artikel 46.3 andra stycket skall den utredande institutionen beräkna det slutliga beloppet av de förmåner som varje institution skall utge samt underrätta var och en av de berörda institutionerna om detta.

Anikel 48

Undanttelse' till sokandai' om institutionernas beslut

1. Det slutliga beslut som var och en av de berörda institutionerna har fattat, i förekommande fall med beaktande av den underrättelse som avses i tillämpningsförordningens artikel 47, skall sändas till den utre- dande institutionen. Varje beslut skall innehålla uppgift om möjligheten att överklaga och tiden för överklagande enligt den berörda lagstift- ningen. När den utredande institutionen har fått alla sådana beslut skall den underrätta sökanden om detta på dennes eget språk i ett sammanfat- tande meddelande till vilket de nämnda besluten skall bifogas. Tiden för överklagande skall alltid räknas från det att sökanden fick det samman- fattande meddelandet.

2. När det sammanfattande meddelande som aVSes i punkt 1 sänds till sökanden skall den utredande institutionen samtidigt sända en kopia till var och en av de berörda institutionerna tillsammans med en kopia av de andra institutionernas beslut.

Artikel 49

Omräkning av förmåner

1. Vid tillämpningen av bestämmelserna i förordningens artikel 49.2, 49.3 och 51.2 gäller bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 45 och 47.

2. Vid omräkning, indragning eller innehållande av en förmån skall den institution som har fattat ett sådant beslut omedelbart underrätta den berörda personen och varje institution hos vilken personen har rätt till förmåner om detta, vid behov genom den utredande institutionens med-

Bilaga 4. 1

verkan. Beslutet skall innehålla uppgift om möjligheten att överklaga och tiden för överklagande enligt den berörda lagstiftningen. Tiden för överklagande skall alltid räknas från det att sökanden fick beslutet.

Artikel 50

Åtgärder för att påskynda beviljandet av förmåner

1.

2.

a) i)

ii)

iii)

iv)

När en anställd eller egenföretagare som är medborgare i en medlemsstat blir omfattad av en annan medlemsstats lagstiftning skall den behöriga institutionen för pensioner i den senare medlemsstaten med alla de medel som står till dess förfogande vid registreringstillfället sända all information om den berörda personens identitet, namnet på den nämnda behöriga institutionen samt det försäk- ringsnummer som han har tilldelats till det organ som har utsetts av den behöriga myndigheten i denna medlemsstat. Vidare skall den behöriga institution som avses under i, så långt möjligt, sända all annan information som kan under- lätta och påskynda utbetalningen av pensioner till det organ som har utsetts enligt bestämmelserna under i. Denna infomlation skall sändas på det sätt som har be- stämts av Administrativa kommissionen till det organ som har utsetts av den berörda medlemsstatens behöriga myn- dighet. Vid tillämpningen av bestämmelserna under i—iii skall statslösa personer och flyktingar anses vara medborgare i den medlemsstat vars lagstiftning de först var omfattade av.

b) De berörda institutionerna skall på begäran av den personen i fråga eller den institution hos vilken han vid den aktuella tidpunkten är försäkrad börja ställa samman hans försäk- ringsförhållanden senast ett år före den dag då han uppnår pensionsåldern. Föreskrifter för tillämpningen av bestämmelserna i punkt 1 be-

slutas av Administrativa kommissionen.

Administrativa kontroller och läkanmdasökningar'

Artikel 51

Följande gäller när någon får förmåner, i synnerhet

förmåner vid invaliditet, förmåner vid ålderdom som utges vid arbetsoförmåga, förmåner vid ålderdom som utges till äldre arbetslösa personer, förmåner vid ålderdom som utges när en förvärvsverksamhct

upphör,

e) förmåner till efterlevande som utges vid invaliditet eller arbets- PTOP- 1991/ 92170 oförmåga, Bilaga 4.1

f) förmåner som utges under förutsättning att mottagarens tillgångar inte överstiger en viss nivå:

Om den som får förmåner vistas eller är bosatt inom en annan med- lemsstats territorium än den stat i vilken den institution som svarar för förmånerna finns, skall administrativa kontroller och läkarundersök- ningar utföras på denna institutions begäran av institutionen på mot- tagarens vistelse- eller bosättningsort enligt det förfarande som före- skrivs i den lagstiftning som den sistnämnda institutionen tillämpar. Den institution som svarar för förmånerna skall dock ha rätt att låta mottaga- ren undersökas av en läkare som den väljer. 2. Om det konstateras att den förmånstagare som avses i punkt 1 ovan är anställd eller verksam som egenföretagare eller har tillgångar som överstiger den fastställda nivån samtidigt som han får förmåner, skall institutionen på vistelse— eller bosättningsorten sända en rapport till den institution som svarar för förmånerna och som har begärt kontrollen eller undersökningen. Denna rapport skall särskilt ange arten av den anställning eller verksamhet som personen i fråga bedriver, beloppet av den inkomst eller de tillgångar som han har haft under det senaste hela kvartalet, normalinkomsten inom samma område för en anställd eller egenföretagare på samma nivå och inom samma yrke som personen i fråga hade innan han blev invalid, under en referensperiod som skall fastställas av den institution som svarar för förmånerna, och, i förekom- mande fall, ett utlåtande från en medicinskt sakkunnig om den berörda personens hälsotillstånd. '

Artikel 52

Om personen i fråga återfår rätten till förmåner, som har innehållits, medan han är bosatt inom en annan medlemsstats territorium än den behöriga statens skall de berörda institutionerna utbyta all information som behövs för att dessa förmåner skall kunna betalas ut på nytt.

Utbetalning av förmåner

Artikel 53

Metod för utbetalning av förmåner

1. Om den institutioni en medlemsstat som svarar för förmåner till personer bosatta inom en annan medlemsstats territorium inte betalar ut förmånerna direkt till dem, skall dessa förmåner på begäran av denna institution betalas ut av den sistnämnda medlemsstatens förbindelses- organ eller av institutionen på den ort där de personer som har rätt till förmåner är bosatta enligt det förfarande som avses i tilllämpningsför- ordningens artikel 54—58. Om den institution som svarar för förmåner- na betalar ut dessa direkt till de personer som har rätt till dem, skall

Bilaga 4.1

den underrätta institutionen på bosättningsorten om detta. Det utbetal— ningsförfarande som tillämpas av medlemsstaternas institutioner anges i bilaga 6.

2. Två eller flera medlemsstater eller dessa staters behöriga myndig- heter kan komma överens om andra metoder för utbetalningen av för- måner i fall där endast dessa medlemsstaters behöriga institutioner berörs. Administrativa kommissionen skall underrättas om varje sådan överenskommelse.

3. Sådana bestämmelser i överenskommelser om utbetalningen av förmåner som gällde dagen innan förordningen trädde i kraft skall fortsätta att gälla, om de finns förtecknade i bilaga 5.

Am'kel 54

Underrättelse till det utbetalande organet om komrmmde utbetalningar

Den institution som svarar för förmånerna skall till förbindelseorganet i den medlemsstat inom vars territorium personen med rätt till förmåner är bosatt eller till institutionen på bosättningsorten (nedan kallad det utbetalande organet) sända ett detaljerat utbetalningsschema i två exemp- lar vilket 'skall komma det betalande organet tillhanda senast 20 dagar före den dag då dessa förmåner skall betalas ut.

Anikel 55

Överföring av belopp till det utbetalande organets konto

1. Tio dagar före den dag då fömiåner skall betalas ut skall institu- tionen med ansvar för förmånerna i denna medlemsstats valuta överföra det belopp som behövs för de utbetalningar som anges i det schema som avses i tillämpningsförordningens artikel 54. Överföringen skall göras genom nationalbanken eller genom en annan bank i den medlemsstat inom vars territorium institutionen som svarar för förmånerna finns, till ett konto som har öppnats för det utbetalande organet i nationalbankens namn eller i någon annan banks namn i den medlemsstat inom vars territorium det utbetalande organet finns. En sådan överföring skall ha befriande verkan. Institutionen som svarar för förmånema skall sam- tidigt sända en underrättelse om överföringen till det utbetalande or- ganet.

2. Den bank till vars konto överföringen har gjorts skall kreditera det utbetalande organet med det överförda beloppets motvärde i den med- lemsstats valuta inom vars territorium organet finns.

3. Nanmen på och huvudkontoren för de banker som avses i punkt 1 förtecknas i bilaga 7.

Bilaga 4.1

Artikel 56

Det utbetalande organets betalning av belopp till förmånaagare

1. De utbetalningar som anges i det schema som avses i tillämpnings- förordningens artikel 54 skall göras till förmånstagaren av det utbetalan- de organet för den institutions räkning som ansvarar för förmånema. Dessa utbetalningar skall göras på det sätt som bestäms i den lagstift- ning som det utbetalande organet tillämpar.

2. Så snart det utbetalande organet eller något annat organ som har utsetts av detta får kännedom om någon omständighet som motiverar innehållande eller indragning av förmånerna skall det upphöra med alla utbetalningar. Detsamma gäller då den person som har rätt till fömråner flyttar till en annan stats territorium.

3. Det utbetalande organet skall upplysa institutionen som svarar för förmånerna om skälet för varje utebliven utbetalning. Om den person som har rätt till förmåner eller dennes make avlider eller om en änka eller änkling gifter om sig, skall det utbetalande organet underrätta den nämnda institutionen om dagen för detta.

Artikel 57

Slutlig avräkning avaeende de utbetalningar som avses i tillämpningsför- ordningens artikel 56

1. De utbetalningar som avses i tillämpningsförordningens artikel 56 skall slutligt avräknas i slutet av varje utbetalningsperiod så att de be- lopp som faktiskt har betalats till förmånstagama eller till deras före- trädare kan fastställas liksom de belopp som inte har betalats ut.

2. Det totala beloppet skall, uttryckt i siffror och ord i den medlems- stats valuta inom vars territorium institutionen som svarar för förmåner- na frnns, intygas vara överensstämmande med de utbetalningar som det utbetalande organet har gjort och denna bekräftelse skall undertecknas av en representant för detta organ.

3. Det utbetalande organet skall garantera riktigheten av de utbetal- ningar som gjorts.

4. Skillnaden mellan de belopp som har överförts av institutionen som svarar för förmånerna, uttryckt i den medlemsstats valuta inom vars territorium denna institution finns, och värdet uttryckt i samma valuta av de utbetalningar som har intygats av det utbetalande organet skall räknas av från de belopp som senare skall överföras för samma ändamål av institutionen som svarar för förmånerna.

Artikel 58 Prop. 1991/92:170 Bilaga 4.1

Gottgördseförkostnadervidutbetalningavförnåner

Det utbetalande organet kan göra avdrag för kostnader vid utbetalningen av förmåner, i synnerhet för post- och bankavgifter, enligt de villkor som föreskrivs i den lagstiftning som detta organ tillämpar.

Artikel 59

Underrättelse om flyttning

När en person som har rätt till förmåner enligt lagstiftningen i en eller flera medlemsstater flyttar från en stats territorium till en annans, skall han underrätta den eller de institutioner som svarar för förmånerna och det utbetalande organet om detta.

KAPITEL 4

OLYCKSFALL I ARBETET OCH ARBETSSIUKDOMAR Tillämpning av förordningens artikel 52 och 53 Artikel 60

Vårdförmåner vid bosättning i annan medlemsstat än den behöriga staten

1. För att få vårdförmåner enligt förordningens artikel 52 a, skall en anställd eller egenföretagare lämna in ett intyg till institutionen på bo- sättningsorten vilket anger att han har rätt till dessa vårdförmåner. Detta intyg skall utfärdas av den behöriga institutionen och grundas på upplys- ningar från arbetsgivaren i förekommande fall. Om den behöriga statens lagstiftning föreskriver det, skall den anställde eller egenföretagaren till institutionen på bosättningsorten dessutom lämna in ett bevis från den behöriga institutionen om mottagen anmälan om ett olycksfall i arbetet eller en yrkessjukdom. Om personen i fråga inte lämnar in dessa hand- lingar, skall institutionen på bosättningsorten skaffa dem från den be- höriga institutionen och i väntan på dem bevilja honom vårdförmåner enligt sjukförsäkringen, under förutsättning att han uppfyller villkoren för rätt till dessa.

2. Intyget skall gälla tills institutionen på bosättningsorten får en underrättelse om att det inte längre gäller. Om detta intyg har utfärdats av en fransk institution skall det dock gälla endast i ett år från den dag då det utfärdades och skall förnyas varje år.

Bilaga 4. 1

institutionen inte under tiden meddelar institutionen på bosättningsorten att det inte längre gäller.

4. Vid varje ansökan om vårdfömiåner skall personen i fråga lämna in de handlingar som behövs för att vårdförmåner skall kunna utges enligt lagstiftningen i den medlemsth inom vars territorium han är bosatt.

5. Vid sjukhusvistelse skall institutionen på bosättningsorten inom tre dagar efter det att den har fått kännedom om detta underrätta den be— höriga institutionen om tidpunkten för intagningen på sjukhus, sjukhus- vistelsens sannolika längd och tidpunkten för utskrivningen från sjuk- hus.

6. Institutionen på bosättningsorten skall i förväg underrätta den behöriga institutionen om varje beslut om utgivande av vårdförmåner när den sannolika eller faktiska kostnaden överstiger ett schablonbelopp, som fastställs och med jämna mellanrum omprövas av Administrativa kommissionen. Den behöriga institutionen skall inom 15 dagar från den dag då denna information har översänts göra eventuella invändningar och ange de skäl på vilka dessa invändningar grundas. Om ingen sådan invändning har gjorts vid Slutet av denna period skall institutionen på bosättningsorten utge vårdförmånema. Om dessa vårdförmåner måste beviljas i ett mycket brådskande fall skall institutionen på bosättningsorten omedel- bart underrätta den behöriga institutionen om det.

7. Personen i fråga skall underrätta institutionen på bosättningsorten om varje förändring i sin situation som kan påverka hans rätt till vård- förmåner, i synnerhet upphörande eller byte av anställning eller verk- samhet som egenföretagare eller byte av bosättnings- eller vistelseort. På samma sätt skall den behöriga institutionen underrätta institutionen på bosättningsorten, om personen i fråga upphör att vara försäkrad eller upphör att ha rätt till vårdförmåner. Institutionen på bosättningsorten kan när som helst begära att den behöriga institutionen lämnar alla upplysningar om personens försäkring eller om hans rätt till vårdför- måner.

8. För gränsarbetare får läkemedel, bandage, glasögon och mindre hjälpmedel utges och laboratorieanalyser och tester utföras endast inom den medlemsstats territorium inom vilket de har ordinerats enligt be- stämmelserna i denna medlemsstats lagstiftning.

9. Två eller flera medlemsstater eller dessa medlemsstaters behöriga myndigheter kan, sedan de har inhämtat yttrande från Administrativa kommissionen, komma överens om andra tillämpningsbestämmelser.

Artikel 61 Andra kontantförm'mer än pensioner vid bosättning i en annan med- lemsstat än den behöriga staten

Bilaga 4.1

det att arbetsoförmågan inträffade göra ansökan hos institutionen på bosättningsorten genom att lämna in en anmälan om att han har upphört att arbeta eller, om det föreskrivs i den lagstiftning som den behöriga institutionen eller institutionen på bosättningsorten tillämpar, ett intyg om arbetsoförmåga som har utfärdats av hans behandlande läkare.

2. Om de behandlande läkarna i bosättningslandet inte utfärdar intyg om arbetsoförmåga skall personen ansöka direkt hos institutionen på bosättningsorten inom den tid som har fastställts i den lagstiftning som denna institution tillämpar. Denna institution skall omedelbart se till att arbetsoförmågan medi— cinskt konstateras av läkare och att det intyg som avses i punkt ] utfär- das. Intyget skall ange arbetsoförmågans beräknade varaktighet och skall utan dröjsmål översändas till den behöriga institutionen.

3. I de fall då punkt 2 inte är tillämplig skall institutionen på bosätt- ningsorten snarast möjligt, och i varje fall inom tre dagar från den dag då personen gjorde anmälan, se till att han undersöks av en läkare som om han vore försäkrad hos denna institution. Den undersökande läka— rens intyg skall särskilt ange arbetsoförmågans beräknade varaktighet och skall översändas till den behöriga institutionen på bosättningsorten inom tre dagar från den dag då undersökningen gjordes.

4. Institutionen på bosättningsorten skall sedan vidta alla nödvändiga administrativa kontroller eller läkarundersökningar av personen som om han vore försäkrad hos denna institution. Så snart som den konstaterar att personen kan återuppta sitt arbete skall den utan dröjsmål underrätta honom och den behöriga institutionen om detta och ange den dag arbets- oförmågan upphörde. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 6 skall underrättelsen till personen anses som ett beslut av den behöriga institutionen.

5. Den behöriga institutionen behåller under alla omständigheter rätten att låta personen undersökas av en läkare som institutionen själv väljer.

6. Om den behöriga institutionen beslutar att innehålla kontantför- måner på grund av att personen inte har fullgjort de formaliteter som föreskrivs i bosättningslandets lagstiftning eller om den konstaterar att personen kan återuppta sitt arbete, skall den underrätta personen i fråga om sitt beslut och samtidigt översända en kopia av detta beslut till insti- tutionen på bosättningsorten.

7. När personen återupptar sitt arbete skall han underrätta den be- höriga institutionen om detta, om en sådan underrättelse krävs enligt den lagstiftning som denna institution tillämpar.

8. Den behöriga institutionen skall betala ut kontantförmåner på lämpligt sätt, exempelvis med internationell postanvisning, och skall underrätta institutionen på bosättningsorten och personen om detta. Om kontantförmåner betalas ut av institutionen på bosättningsorten för den behöriga institutionens räkning skall den sistnämnda institutionen under- rätta personen om hans rättigheter och underrätta institutionen på bosätt- ningsorten om kontantförmånemas belopp, tidpunktema för utbetalning

Bilaga 4.1

och den längsta tid under vilken de kan utges enligt den behöriga statens lagstiftning.

9. Två eller flera medlemsstater eller dessa medlemsstaters behöriga myndigheter kan, sedan de har inhämtat yttrande från Administrativa kommissionen, komma överens om andra tillämpningsbestämmelser.

Tillämpning av förordningens artikel 55 Artikel 62 Vårdförmånervidvistelseienannanmedlemsstatändaibehöriga staten

1. För att få vårdförmåner skall en person, som är anställd inom internationell transport, omfattas av förordningens artikel 14.2 a och under sin anställning beger sig till en annan medlemsstats territorium än den behöriga staten, snarast möjligt-till institutionen på vistelseorten lämna in ett särskilt intyg som har utfärdats av arbetsgivaren eller den- nes företrädare under den innevarande kalendermånaden eller under de två kalendermånadema närmast före inlämnandet. Detta intyg skall särskilt ange den dag från och med vilken personen har varit anställd hos denna arbetsgivare samt namnet och adressen på den behöriga institutionen. Om personen har lämnat in ett sådant intyg skall han anses ha uppfyllt villkoren för rätt till vårdförmåner. Om personen inte kan ta kontakt med institutionen på vistelseorten innan han får läkarvård skall han ändå mot uppvisande av det nämnda intyget få denna vård som om han vore försäkrad hos denna institution.

2. Institutionen på vistelseorten skall inom tre dagar höra sig för hos den behöriga institutionen om personen i fråga uppfyller villkoren för rätt till vårdförmåner. Institutionen på vistelseorten skall utge vårdför- måner tills den får svar från den behöriga institutionen, dock inte längre än för 30 dagar.

3. Den behöriga institutionen skall sända sitt svar till institutionen på vistelseorten inom tio dagar från det att den fick begäran från denna institution. Om detta svar är jakande skall den behöriga institutionen vid behov ange den längsta period under vilken vårdförmåner får utges enligt den lagstiftning som denna institution tillämpar och institutionen på vistelseorten skall fortsätta att utge dessa förmåner.

4. Vårdförmåner som utges på grund av det antagande som har gjorts enligt punkt 1 skall återbetalas enligt förordningens artikel 36.1.

5. I stället för det intyg som avses i punkt 1 får den anställde som avses i nämnda punkt lämna in det intyg som föreskrivs i punkt 6 till institutionen på vistelseorten.

6. För att få vårdförmåner enligt förordningens artikel 55.1 a i, utom i fall då ett antagande har gjorts enligt punkt 1, skall den anställde eller egenföretagaren lämna in ett intyg till institutionen på vistelseorten vilket anger att han har rätt till vårdförmåner. Detta intyg, som skall

Bilaga 4. 1

utfärdas av den behöriga institutionen om möjligt innan personen har lämnat den medlemsstats territorium inom vilket han är bosatt, skall, när det behövs, särskilt ange den längsta period under vilken vårdför- måner får utges enligt den behöriga statens lagstiftning. Om personen i fråga inte lämnar in detta intyg skall institutionen på vistelseorten skaffa det från den skaffa institutionen.

7. Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 60.5, 60.6 och 60.9 skall gälla även dessa fall.

Artikel 63

Vårdförmåner för anställda eller egenföretagare som flyttar eller åter- vänder till bosättningslandet och för anställda eller egenföretagare som harfåtttillständattresatillenannan medlemsstatförläkarvård

1. För att få vårdförmåner enligt förordningens artikel 55.1 b i skall en anställd eller egenföretagare lämna in ett intyg till institutionen på bosättningsorten vilket styrker att han har rätt att fortsätta att få dessa förmåner. Detta intyg, som skall utfärdas av den behöriga institutionen, skall, när det behövs, särskilt ange den längsta period under vilken dessa förmåner får fortsätta att utges enligt bestämmelserna i den be- höriga statens lagstiftning. Detta intyg kan på begäran av personen utfärdas efter hans avresa om det på grund av force majeure inte kan utfärdas dessförinnan.

2. Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 60.5, 60.6 och 60.9 skall gälla även dessa fall.

3. Punkt 1 och 2 gäller också vårdförmåner i fall som avses i förord- ningens artikel 55.1 0 i.

Artikel 64

Andra kontantförmåner än pensioner vid vistelse i en annan medlemsstat än den behöriga staten

Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 61 skall gälla också andra kontantförmåner än pensioner enligt förordningens artikel 55.1 a ii. Utan att det påverkar skyldigheten att lämna in ett intyg om arbets- ofömiåga skall dock en anställd eller egenföretagare, som vistas inom en medlemsstats territorium utan att vara förvärvsverksam där, inte vara skyldig att lämna in det meddelande om att han har upphört att arbeta som avses i tillämpningsförordningens artikel 61.1.

Bilaga 4. 1

Tillämpning av förordningens artikel 52—56 Artikel 65

Meddelanden, utredningar och infomationsutbyte mellan institutioner om olycksfall i arbetet eller arbetsjukdomsfall som inträffat i en annan medlemsstat än den behöriga staten

1. När en person råkar ut för ett olycksfall i arbetet eller när en arbetssjukdom först fastställs inom en annan medlemsstats territorium än den behöriga statens skall ett meddelande om olycksfallet eller sjuk- domen lämnas enligt bestämmelserna i den behöriga statens lagstiftning, utan att det påverkar tillämpningen av några bestämmelser som gäller i den medlemsstat där olycksfallet i arbetet ägde rum eller där arbetssjuk- domen först fastställdes och som skall fortsätta att tillämpas i ett sådant fall. Detta meddelande skall sändas till den behöriga institutionen och en kopia skall sändas till institutionen på bosättningsorten eller på vistelse- orten.

2. Institutionen i den medlemsstat inom vars territorium olycksfallet i arbetet ägde rum eller arbetssjukdomen först faställdes skall till den behöriga institutionen översända det läkarintyg, som har utfärdats där, i två exemplar samt all relevant infomiation som den behöriga institu- tionen kan behöva.

3. Om ett olycksfall i arbetet inträffar under en resa inom en annan medlemsstats territorium än den behöriga statens och om det finns anledning att göra en utredning inom den förstnämnda medlemsstatens territorium, kan en utredare utses för detta ändamål av den behöriga institutionen som då skall meddela denna medlemsstats myndigheter detta. Dessa myndigheter skall hjälpa utredaren i synnerhet genom att utse en person som skall bistå honom vid genomgången av officiella rapporter och andra handlingar som rör olyckan.

4. Efter behandlingens slut skall en detaljerad rapport översändas till den behöriga institutionen tillsammans med läkarintyg om olycksfallets eller sjukdomens bestående följder och i synnerhet om personens aktu- ella tillstånd och tillfrisknande eller bestående men av skadorna. Av- gifterna för behandlingen skall betalas av institutionen på bosätt- ningsorten eller vistelseorten, allt efter omständighetema, enligt den taxa som institutionen tillämpar och skall debiteras den behöriga institu- tionen.

5. Den behöriga institutionen skall på begäran underrätta institutionen på bosättnings- eller vistelseorten, allt efter omständighetema, om det beslut som fastställer dagen då skadorna läkts eller blivit bestående och, i förekommande fall, om beslut om beviljande av pension.

Bilaga 4. 1

Anikel 66

Tvister om ett olycksfalls eller en sjukdoms anknytning till arbete

1. Om den behöriga institutionen i fall som avses i förordningens artikel 52 eller 55.1 anser att olycksfallet eller sjukdomen inte omfattas av lagstiftningen om olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomar, skall den omedelbart underrätta den institution på bosättnings- eller vistelseorten, som har beviljat vårdförmånema, om detta. Dessa förmåner skall då anses omfattade av sjukförsäkringen och de skall fortsätta att utges enligt denna när de läkarintyg eller andra intyg som avses i tillämp- ningsförordningens artikel 20 och 21 visas upp.

2. När ett slutligt beslut har fattats i denna fråga skall den behöriga institutionen omedelbart underrätta den institution på bosättnings- eller vistelseorten, som har utgett vårdförmånerna, om detta. Då fallet inte är ett olycksfall i arbetet eller en arbetssjukdom skall denna institution fortsätta att utge dessa vårdförmåner enligt sjukförsäkringen, om den anställde eller egenföretagaren har rätt till sådana fömråner. I motsatt fall skall de vårdförmåner som personen har fått enligt sjukförsäkringen anses som förmåner vid ett olycksfall i arbetet eller en arbetssjukdom.

Tillämpning av förordningens artikel 57 Artikel 67

Förfarandet vid exponering för risk för en arbetssjukdom i flera med- lemsstater

1. I fall som avses i förordningens artikel 57.1 skall anmälan om arbetssjukdom översändas antingen till den behöriga institutionen för arbetssjukdomar i den medlemsstat enligt vars lagstiftning den drabbade personen senast var sysselsatt i en verksamhet som kan ha förorsakat sjukdomen i fråga eller till institutionen på bosättningsorten som skall vidarebefordra meddelandet till den behöriga institutionen. 2. Om den behöriga institution som avses i punkt 1 konstaterar att personen senast enligt en annan medlemsstats lagstiftning var sysselsatt i en verksamhet som kan ha förorsakat arbetssjukdomen i fråga skall den översända anmälan och andra handlingar till denna medlemsstats motsvarande institution. 3. När institutionen i den medlemsstat enligt vars lagstiftning den drabbade personen senast var sysselsatt i en f'orvärvsverksamhet som kan ha förorsakat arbetssjukdomen i fråga konstaterar att denna person eller hans efterlevande inte uppfyller villkoren i denna lagstiftning, i förekommande fall med beaktande bestämmelserna i förordningens artikel 57.2 och 57.3 a och b, skall denna institution a) utan dröjsmål översända anmälan och alla andra handlingar i ärendet däribland resultat av och rapporter från de läkarunder- sökningar som den förstnämnda institutionen har ordnat med,

Bilaga 4.1

samt en kopia av det beslut som avses under b till institutionen Pr OP- 1991/923170 i den medlemsstat enligt vars lagstiftning den drabbade per- sonen tidigare var sysselsatt i en verksamhet som kunde för- orsaka sjukdomen i fråga,

b) samtidigt underrätta personen i fråga om sitt beslut och i synnerhet ange skälen för vägran att utge förmåner, möjlig- heterna till och tiden för överklagande och den dag då hand- lingarna översändes till den institution som avses under a.

4. Vid behov skall fallet enligt samma förfarande återsändas till motsvarande institution i den medlemsstat enligt vars lagstiftning den drabbade personen först var sysselsatt i en verksamhet som kan ha förorsakat arbetssjukdomen i fråga.

Artikel 68

Utbyte av information mellan institutioner vid överklagande av ett beslut att avslå ansökan - Utbetalning av förskott vid ett sådant över—

klagande

1. När ett beslut att avslå en ansökan fattats av institutionen i en av de medlemsstater, enligt vars lagstiftning den drabbade personen var sysselsatt i en verksamhet som kan ha förorsakat arbetssjukdomen, och detta beslut överklagas, skall denna institution lämna en underrättelse om överklagandet till den institution till vilken anmälan har översänts enligt det förfarande som anges i tillämpningsförordningens artikel 67.3, och sedan underrätta denna också om det slutliga avgörandet.

2. Om rätten till förmåner har förvärvats enligt den lagstiftning som den sistnämnda institutionen tillämpar, med beaktande av bestämmelser- na i förordningens artikel 57.2 och 57.3 a och b, skall denna institution betala ut förskott med ett belopp som, när det behövs, skall bestämmas efter samråd med den institution vars beslut har överklagats. Den sist- nämnda institutionen skall återbetala förskottsbeloppet, om den till följd av avgörandet i högre instans är skyldig att utge förmånema. Detta belopp skall sedan dras av från det totala belopp av förmåner som personen har rätt till.

Artikel 69

Fördelning av kostnaden för kontantfömråner i fall av sklerogen pneu— mokonios

Följande regler skall gälla vid tillämpningen av förordningens artikel

57.3 c: 3) Den behöriga institutionen i den medlemsstat, enligt vars lagstift- ning kontantförmåner utges enligt förordningens artikel 57.1 (nedan kallad institutionen som svarar för kontantfömråner), skall använda en blankett som i synnerhet skall innehålla en beskrivning och sammanfattning av alla försäkrings- (ålderspensionsförsäk—

Bilaga 4.1

rings-) eller bosättningsperioder som har fullgjorts av den drabba- de personen enligt lagstiftningen i var och en av de berörda med- lemsstaterna.

b) Institutionen som svarar för kontantförmåner skall översända denna blankett till alla ålderspensionsförsäkringsinstitutioner i de medlemsstater där den drabbade personen var försäkrad, vilka var och en på blanketten skall ange de försäkrings- (ålderspensionsför- säkrings-) eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar och återsända blanketten till den institution som svarar för kontantförmåner.

c) Den institution som svarar för kontantförmåner skall sedan fördela kostnaderna mellan sig själv och de övriga berörda behöriga insti- tutionerna och, för att få deras godkännande, underrätta dessa om fördelningen med tillhörande underlag, i synnerhet beträffande det totala beloppet av beviljade kontantförmåner och beräkningen av procentsatsema för fördelningen.

d) I slutet av varje kalenderår skall den institution som svarar för kontantförmåner, till var och en av de berörda behöriga institu- tionerna översända en redovisning av de kontantförmåner som har betalats ut under året i fråga, utvisande det belopp som var och en av dem är skyldig att betala enligt den fördelning som avses i 0. Var och en av dessa institutioner skall snarast möjligt och senast inom tre månader fullgöra sin återbetalningsskyldighet till institu- tionen som svarar för kontantförmåner.

Tillämpning av förordningens artikel 58.3 Artikel 70

Intyg om familjemedlemmar som skall beaktas vid beräkning av kon- tantfönnåner, däribland pensioner

1. För att få förmåner enligt bestämmelserna i förordningens artikel 58.3 skall sökanden lämna in ett intyg om sina familjemedlemmar som är bosatta inom en annan medlemsstats territorium än det i vilket insti- tutionen som svarar för kontantförmånema finns. Detta intyg skall utfärdas av sjukförsäkringsinstitutionen på familje- medlemmamas bosättningsort eller av en annan institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars terri- torium de är bosatta. Bestämmelserna i tillämpningsförordningens ar- tikel 25.2 andra och tredje styckena skall gälla även dessa fall. I stället för det intyg som föreskrivs i första stycket kan institutionen som svarar för kontantförmåner kräva att sökanden lämnar in aktuella folkbokföringshandlingar om hans familjemedlemmar som är bosatta inom en annan medlemsstats territorium än det där institutionen finns. 2. Om, i det fall som avses i punkt 1, den lagstiftning som tillämpas av institutionen kräver att familjemedlemmarna bor tillsammans med sökanden, skall det styrkas att de familjemedlemmar som inte uppfyller

Bilaga 4. 1

detta villkor huvudsakligen är beroende av sökanden för sin försörjning PTOP- 1991/921170 genom handlingar som visar att en del av sökandens inkomster regel- bundet förs över till dessa familjemedlemmar.

Tillämpning av förordningens artikel 60 Artikel 71

Förvånande av arbetssjukdom

1. I de fall som avses i förordningens artikel 60.1 skall sökanden lämna alla upplysningar om förmåner som tidigare har beviljats för den berörda arbetssjukdomen till institutioneni den medlemsstat från vilken han ansöker om förmåner. Denna institution kan vända sig till varje annan institution som tidigare har varit behörig för att få de upplys- ningar som den anser nödvändiga.

2. I det fall som avses i förordningens artikel 60.1 c skall den be- höriga institution, som skall betala ut kontantförmånema, till den andra institutionen för dess godkännande översända uppgift om de kostnader, som den institutionen till följd av försämringen skall svara för, samt bifoga tillhörande handlingar. I slutet av varje kalenderår skall den förstnämnda institutionen sända en redovisning till den sistnämnda in- stitutionen av kontantförmåner som har betalats ut under året, utvisande det belopp som den sistnämnda institutionen är skyldig att återbetala till den förstnämnda, en återbetalning som skall göras snarast möjligt och senast inom tre månader.

3. I det fall som avses i förordningens artikel 60.2 b första meningen skall den institution som svarar för kontantförmåner, för godkännande översända uppgift till de berörda institutionerna om de ändringar som har gjorts i den tidigare fördelningen av kostnaderna, tillsammans med tillhörande handlingar. .

4. Bestämmelserna i punkt 2 gäller också det fall som avses i förord- ningens artikel 60.2 b andra meningen.

Tillämpning av förordningens artikel 61.5 och 61.6 Artikel 72

Bedömning av graden av arlntwförmåga vid ett olycksfall i arbete som har inträffat tidigare eller senare eller vid en arbetssjukdom som har konstaterats tidigare eller senare

1. För att bedöma graden av arbetsoförmåga, fastställa rätten till förmåner eller beräkna beloppet av förmåner i de fall som avses i för- ordningens artikel 61.5 och 61 .6 skall sökanden till den behöriga insti- tutionen i den medlemsstat vars lagstiftning han var omfattad av vid tidpunkten då olycksfallet i arbetet inträffade eller arbetssjukdomen först

Bilaga 4.1

konstaterades lämna alla upplysningar om tidigare eller senare olycksfall i arbetet som han har råkat ut för eller arbetssjukdomar han har fått när han har varit omfattad av lagstiftningen i någon annan medlemsstat, oavsett vilken grad av arbetsoförmåga som dessa tidigare eller senare fall kan ha förorsakat.

2. Den behöriga institutionen skall enligt den lagstiftning som den tillämpar för förvärvandet av rätten till förmåner och för bestämmande av förmånsbelopp beakta graden av arbetsoförmåga som dessa tidigare eller senare fall har förorsakat.

3. Den behöriga institutionen kan hos varje institution, som tidigare eller senare har varit behörig, begära de upplysningar som den anser behövs. Om en tidigare eller senare arbetsoförmåga har förorsakats av ett olycksfall som inträffade då personen i fråga var omfattad av lagstift- ningen i en medlemsstat där frågan om arbetsoförmågans ursprung saknar betydelse, skall den institution som är behörig för den tidigare eller senare arbetsoförmågan eller det organ, som har utsetts av den berörda medlemsstatens behöriga myndighet, på begäran av en annan medlemsstats behöriga institution lämna upplysningar om graden av den tidigare eller senare arbetsoförmågan och i största möjliga utsträckning alla upplysningar som kan göra det möjligt att bestämma om arbetsoför- mågan var en följd av ett olycksfall i arbetet i den lagstiftnings mening som institutionen i den sistnämnda medlemsstaten tillämpar. Om detta är fallet skall bestämmelserna i punkt 2 tillämpas.

Tillämng av förordningens artikel 62.1 Artikel 73

Institutioner till vilka arbetare i gruvor och liknande företag kan vända sig under vistelse eller bosättning i en annan medlemsstat än den be- höriga staten

1. Om i ett fall som avses i förordningens artikel 62.1 de förmåner som utges i vistelse- eller bosättningslandet enligt försäkringssystemet för olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar för arbetare inom stål- industrin är likvärdiga med dem som utges enligt det särskilda systemet för arbetare i gruvor och liknande företag, får arbetare i den sistnämnda kategorin vända sig till den närmaste av de institutioner, inom den med- lemsstats territorium där de vistas eller är bosatta, som är förtecknade i tillämpningsförordningens bilaga 3. även om denna är en institution för tillämpning av systemet för arbetare inom stålindustrin. Den institu- tionen skall i så fall utge dessa förmåner.

2. Om de förmåner som utges enligt det särskilda systemet för ar- betare i gruvor och liknande företag är mer förmånliga, kan sådana arbetare vända sig antingen till den institution som svarar för tillämp- ningen av detta system eller till den närmaste institution, inom den stats territorium där de vistas eller är bosatta. som tillämpar systemet för

Bilaga 4.1

arbetare inom stålindustrin. I det senare fallet skall institutioneni fråga upplysa personen om det förhållandet att han får mer förmånliga för- måner, genom att ansöka hos den institution som svarar för tillämp- ningen av det ovannämnda särskilda systemet, och om den institutionens namn och adress.

Tillämpning av förordningens artikel 62.2 Artikel 74

Beaktande av den period under vilken förmåner redan har utgetts av annan medlemsstats institution

Vid tillämpningen av förordningens artikel 62.2 kan en medlemsstats institution, som skall utge förmåner, begära upplysningar från en annan medlemsstats institution om den period under vilken den sistnämnda institutionen redan har utgett förmåner för samma fall av olycksfall i arbetet eller arbetssjukdom.

Inlärrmande och beredning av pensionsansökningar', utom ädana som gäller pension för arbetssjukdom enligt förordningens artikel 57

Artikel 75

1. För att få en pension eller ett tilläggsbidrag enligt lagstiftningen i en medlemsstat skall en anställd eller egenföretagare eller hans efter— levande som är bosatta inom en annan medlemsstats territorium ansöka antingen hos den behöriga institutionen eller hos institutionen på bosätt- ningsorten, som skall vidarebefordra ansökan till den behöriga institu- tionen. Vid inlämnande av ansökningar gäller följande:

a) Ansökan skall åtföljas av nödvändiga handlingar och göras på den blankett som föreskrivs i den lagstiftning som den behöriga institu- tionen tillämpar.

b) Riktigheten av de upplysningar som lämnas av sökanden skall styrkas med officiella handlingar som bifogas ansöknings- blanketten eller bekräftas av de behöriga organen i den medlems- stat inom vars territorium sökanden är bosatt.

2. Den behöriga institutionen skall direkt eller genom den behöriga statens förbindelsesorgan underrätta sökanden om sitt beslut och sända en kopia av detta beslut till förbindelseorganet i den medlemsstat inom vars territorium sökanden är bosatt.

Bilaga 4.1

Administrativa kontroller och läkamnderaökningar

Artikel 76

1. De administrativa kontroller och läkartmdersökningar, däribland de läkarundersökningar som föreskrivs vid omprövning av rätten till pension, skall på den behöriga institutionens begäran utföras av institu- tionen i den medlemsstat, inom vars territorium personen med rätt till förmåner befinner sig, enligt det förfarande som föreskrivs i den lag- stiftning som den sistnämnda institutionen tillämpar. Den behöriga in- stitutionen behåller dock rätten att låta personen med rätt till förmåner undersökas av en läkare som institutionen själv väljer.

2. Varje person som uppbär pension för sig själv eller för ett barn som har mist en av föräldrama eller båda föräldrarna skall underrätta den institution som svarar för utbetalningen om varje ändring i hans eller barnets situation som kan påverka rätten till pension.

Utbetalning av pensioner

Artikel 77

Utbetalning av pensioner från en medlemsstats institution till pensio— närer som är bosatta inom en annan medlemsstats territorium skall göras enligt bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 53—58.

KAPITEL 5 DÖDSFALLSERSÄ'I'I'NINGAR Tillämpning av förordningens artikel 64—66 Artikel 78

Inlärrmande av ansökan om förmån

För att få dödsfallsersättning enligt lagstiftningen i en annan medlems- stat än den stat inom vars territorium sökanden är bosatt skall denne lämna in sin ansökan antingen till den behöriga institutionen eller till institutionen på bosättningsorten.

Till ansökan skall fogas de handlingar som krävs enligt den lagstift- ning som den behöriga institutionen tillämpar.

Riktigheten av de upplysningar som lämnas av sökanden skall styrkas med officiella handlingar som bifogas ansökan eller av bekräftas av de behöriga organen i den medlemsstat inom vars territorium sökanden är bosatt.

Bilaga 4.1

Artikel 79

Intyg om perioder

1. För att göra sin rätt gällande enligt bestämmelserna i förord- ningens artikel 64 skall sökanden lämna in ett intyg till den behöriga institutionen vilket anger de försäkrings— eller bosättningsperioder som den anställde eller egenföretagaren har fullgjort enligt den lagstiftning som han senast har varit omfattad av.

2. Detta intyg skall på sökandens begäran utfärdas av den sjukför- säkrings- eller ålderspensionsförsäkringsinstitution hos vilken den an- ställde eller egenföretagaren senast var försäkrad. Om sökanden inte lämnar in detta intyg skall den behöriga institutionen skaffa det från någon av de nänmda institutionerna.

3. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 gäller också sådana fall då det för att uppfylla villkoren i den behöriga statens lagstiftning är nöd- vändigt att ta hänsyn till försäkrings- eller bosättningsperioder som tidigare har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning.

KAPITEL 6 ARBETSLÖSHEI'SFÖRMÅNER Tillämpning av förordningens artikel 67 Artikel 80

Intyg om försäkrings- eller anställningsperioder

1. För att göra sin rätt gällande enligt bestämmelserna i förord- ningens artikel 67.1, 67.2 eller 67.4 skall sökanden lämna ett intyg till den behöriga institutionen, vilket anger de försäkrings- eller anställ- ningsperioder som han har fullgjort som anställd enligt den lagstiftning som han senast har omfattats av, tillsammans med de ytterligare upplys- ningar som krävs i den lagstiftning som denna institution tillämpar.

2. Intyget skall på begäran av personen i fråga utfärdas antingen av en institution för frågor om arbetslöshet i den medlemsstat vars lagstift- ning han senast var omfattad av eller av en annan institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i denna medlemsstat. Om han inte lämnar in det nämnda intyget skall den behöriga institutionen skaffa det från någon av de ovannämnda institutionerna.

3. Bestämmelserna i punkt 1 och 2 gäller också fall då det för att uppfylla villkoren i den behöriga statens lagstiftning är nödvändigt att ta hänsyn till försäkrings- eller anställningsperioder som han tidigare har fullgjort som anställd enligt en annan medlemsstats lagstiftning.

Bilaga 4.1

Tillämpning av förordningens artikel 68 Artikel 81

Intyg för beräkning av förmåner

Om ansvaret för beräkningen av förmåner åvilar en institution som avses i förordningens artikel 68.1 och om en person inte har innehaft sin senaste anställning under minst fyra veckor inom den medlemsstats territorium där institutionen finns, skall han lämna in ett intyg till denna institution vilket anger arten av den senaste anställning som han har haft under minst fyra veckor inom en annan medlemsstats territorium och den bransch i vilken anstälhringen innehades. Om personen inte lämnar in detta intyg skall den berörda institutionen skaffa det antingen från den institution för frågor om arbetslöshet i den sistnämnda med- lemsstaten hos vilken han senast var försäkrad eller från en annan insti- tution som har utsetts av den behöriga myndigheten i denna med- lemsstat.

Artikel 82

Intyg om familjemedlemmar som skall beaktas vid beräkning av för— måner

1. För att göra sin rätt gällande enligt bestämmelserna i förord- ningens artikel 68.2, skall personen i fråga lämna in ett intyg till den behöriga institutionen om sina familjemedlemmar som är bosatta inom en annan medlemsstats territorium än det inom vilket institutionen finns. 2. Detta intyg skall utfärdas av den institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium familje- medlemnrama är bosatta. Intyget skall ange att familjemedlemmama inte beaktas vid beräkningen av arbetslöshetsförmåner till någon annan person enligt den medlemsstatens lagstiftning. Intyget skall gälla i tolv månader från den dag då det utfärdades. Det kan förnyas och skall då gälla från dagen för förnyelsen. Personen i fråga skall omedelbart underrätta den behöriga institutionen om varje händelse som kan föranleda en ändring av intyget. En sådan ändring gäller med verkan från dagen för händelsen.

3. Om den institution som utfärdar det intyg som avses i punkt 1 inte kan intyga att familjemedlemmama inte beaktas vid beräkningen av arbetslöshetsfönnåner som utges till en annan person enligt lagstift- ningen i den medlemsstat inom vars territorium de är bosatta, skall personen i fråga komplettera intyget med en förklaring om detta när han lämnar in intyget till den behöriga institutionen.

Bestämmelserna i punkt 2 andra stycket gäller också denna förklaring.

Bilaga 4.1

Tillämpning av förordningens artikel 69 Artikel 83

Villkor och begränsningar för bibehållande av rätt till förmåner då en arbetslös person beger sig till en annan medlemsstat

1. För att behålla sin rätt till förmåner skall en arbetslös person som avses i förordningens artikel 69.] till institutionen på den ort dit han har rest lämna in ett intyg i vilket den behöriga institutionen skall intyga att han fortfarande har rätt till förmåner enligt villkoren i punkt 1 b i den artikeln. I detta intyg skall den behöriga institutionen särskilt ange

a) det förmånsbelopp som skall utges till den arbetslösa personen enligt den behöriga statens lagstiftning,

b) den dag då den arbetslösa personen upphörde att vara tillgänglig för den behöriga statens arbetsförmedling,

c) tidsgränsen enligt förordningens artikel 69.1 b för registrering som arbetssökande i den medlemsstat till vilken den arbetslösa per- sonen har rest, (1) den längsta period enligt förordningens artikel 69.1 c under vilken rätten till fömråner kan bibehållas,

e) förhållanden som kan förändra rätten till förmåner. 2. En arbetslös person som har för avsikt att bege sig till en annan medlemsstat för att söka arbete där skall före avfärden begära det intyg som avses i punkt 1. Om den arbetslösa personen inte lämnar in detta intyg skall institutionen på den ort dit han har rest skaffa det från den behöriga institutionen. Arbetsförmedlingen i den behöriga staten skall se till att den arbetslösa personen har upplysts om sina skyldigheter enligt förordningens artikel 69 och enligt denna artikel.

3. Institutionen på den ort dit den arbetslösa personen har rest skall underrätta den behöriga institutionen om den dag då den arbetslösa personen har registrerat sig och den dag då fönnånema började betalas ut och skall utbetala den behöriga statens förmåner på det sätt som bestäms i lagstiftningen i den medlemsstat dit personen har rest. Institutionen på den ort dit den arbetslösa personen har rest skall företa eller låta företa en kontroll som om institutionen hade att göra med en arbetslös person med rätt till förmåner enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar. Institutionen skall underrätta den behöriga institutionen om varje förhållande enligt punkt 1 e ovan så snart som institutionen får kännedom om det och, i fall där förmånerna skall in- nehållas eller dras in. skall den omedelbart upphöra med utbetalningen av förmånerna. Den behöriga institutionen skall omgående underrätta den andra institutionen om i vilken omfattning och från vilken dag den arbetslösa personens rätt till förmåner förändras av detta förhållande. Utbetalningen av förmåner får endast återupptas, i förekommande fall, sedan en sådan underrättelse har mottagits. När förmånen skall minskas skall institutionen på den ort dit den arbetslösa personen har rest fort-

Bilaga 4.1

sätta att betala honom ett minskat förmånsbelopp som kan justeras sedan PTOP- 1991/923170 institutionen har fått svar från den behöriga institutionen.

4. Två eller flera medlemsstater eller dessa medlemsstaters behöriga myndigheter kan, sedan de inhämtat yttrande från Administrativa kom- missionen, komma överens om andra tillämpningsbestämmelser.

Tillämpning av förordningens artikel 71 Artikel 84

Arbetslösasomundersinsenasteanställningvarbosattaienannan medlemsstat än den behöriga staten

1. I de fall som avses i förordningens artikel 71.1 a ii och första meningen i artikel 71.1 b ii skall institutionen på bosättningsorten anses vara den behöriga institutionen vid tillämpningen av tillämpningsförord- ningens artikel 80.

2. För att göra sin rätt gällande enligt bestämmelserna i förord- ningens artikel 71.1 b ii skall en arbetslös som tidigare var anställd till institutionen på sin bosättningsort, förutom det intyg som avses i tillämpningsförordningens artikel 80, lämna ett intyg från institutionen i den medlemsstat, vars lagstiftning han senast har varit omfattad av, som anger att han inte har rätt till förmåner enligt förordningens artikel 69. 3. Vid tillämpningen av bestärrunelsema i förordningens artikel 71.2 skall institutionen på bosättningsorten från den behöriga institutionen begära all information om de rättigheter som den arbetslöse, tidigare anställda personen har hos den sistnämnda institutionen.

KAPITEL 7 FAMILJEFÖRMÅNER OCH FAMIIJEBIDRAG Tillämpning av förordningens artikel 72 Artikel 85

Intyg om perioder av anställning eller av verksamhet som egen- företagare

1. För att göra sin rätt gällande enligt förordningens artikel 72 skall en person till den behöriga institutionen lämna ett intyg som anger de perioder av anställning eller av verksamhet som egenföretagare vilka har fullgjorts enligt den lagstiftning som han senast har omfattats av.

2. Detta intyg skall utfärdas på den berörda personens begäran an- tingen av medlemsstatens behöriga institution för familjeförmåner hos vilken han senast var försäkrad eller av en annan institution som har utsetts av denna medlemsstats behöriga myndighet. Om han inte lämnar in detta intyg skall den behöriga institutionen skaffa det från en annan

Bilaga 4.1

av de ovannämnda institutionerna såvida sjukförsäkringsinstitutionen inte kan sända honom en kopia av det intyg som avses i tillämpningsförord- ningens artikel 16.1.

3. Bestämmelserna i punkt 1 och 2 gäller också i fall då det för att uppfylla villkoren i den behöriga statens lagstiftning är nödvändigt att beakta sådana perioder av anställning eller av verksamhet som egenföre- tagare vilka tidigare har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstift- ning.

Tillämpning av förordningens artikel 73.1 och 75.1 a och b Artikel 86

Anställda som omfattas av annan medlemsstats lagstiftning än Frankrike:

1. För att få familjeförmåner enligt förordningens artikel 73.1 skall en anställd lämna in en ansökan till den behöriga institutionen, vid behov genom arbetsgivaren.

2. Som underlag för sin ansökan skall den anställde lämna in ett intyg om sina familjemedlemmar som är bosatta inom en annan med- lemsstats territorium än det i vilket den behöriga institutionen finns. Detta intyg skall utfärdas antingen av folkbokföringsmyndighetemai det land där dessa familjemedlemmar är bosatta eller av institutionen för sjukförsäkringsfrågor på dessa familjemedlemmars bosättningsort eller av en annan institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium dessa farrriljemedlemmar är bosatta. Detta intyg skall förnyas varje år.

3. Om den behöriga statens lagstiftning föreskriver att familjeför- månema kan eller skall betalas ut till en annan person än den anställde skall denne som underlag för sin ansökan även lämna information som identifierar den person till vilken familjeförmånema skall betalas i

bosättningslandet (efternamn, förnamn, fullständig adress).

4. (Denna punkt har fått ny lydelse genom förordning EEG nr

3427/89.)

5. En anställd skall, vid behov genom sin arbetsgivare, underrätta den behöriga institutionen om — varje förändring i familjemedlemmamas situation som kan påverka rätten till familjeförmåner, —- varje förändring i antalet familjemedlemmar för vilka familjeför- måner skall utges, _ varje ändring i dessa familjemedlemmamas bosättning eller vistel- se, varje förvärVSverksamhet till följd av vilken familjeförmåner skall utbetalas också enligt lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium familjemedlemmarna är bosatta.

Tillämpning av förordningens artikel 73.2 Prop. 1991/922170 Bilaga 4.1

Artikel 87 (Denna artikel har upphävts genom förordning EEG nr 3427/89.)

Tillämpning av förordningens artikel 74.1

Artikel 88 (Denna artikel har fått ny lydelse genom förordning EEG nr 3427/89.)

Tillämpning av förordningens artikel 74.2

Artikel 89 (Denna artikel har upphävts genom förordning EEG nr 3427/89.)

Bilaga 4. 1

KAPITEL 8

FÖRMÅNER FÖR PENSIONÄRERS MinERÅRrGA BARN OCH FÖR BARN SOM HAR MIST Erg AV FORALDRARNA ELLER BÅDA FORALDRARNA

Tillämpning av förordningens artiklar 77, 78 och 79

Artikel 90

1. För att få förmåner enligt förordningens artikel 77 eller 78 skall en sökande till institutionen på bosättningsorten lämna en ansökan enligt det förfarande som har fastställts i den lagstiftning som institutionen tillämpar.

2. Om sökanden inte är bosatt inom den medlemsstats territorium inom vilket den behöriga institutionen finns, kan han dock lämna in sin ansökan antingen till den behöriga institutionen eller till institutionen på bosättningsorten som sedan skall översända ansökan till den behöriga institutionen med uppgift om vilken dag ansökan lämnades in. Denna dag skall anses som dagen för inlämnande av ansökan till den behöriga institutionen.

3. Om den behöriga institution som avses under punkt 2 finner att det inte föreligger någon rätt till förmåner enligt den lagstiftning som den tillämpar, skall institutionen omgående översända ansökan med alla nödvändiga handlingar och upplysningar till institutionen i den med- lemsstat av vars lagstiftning den anställde eller egenföretagaren längst har omfattats. Vid behov kan ärendet återföras enligt samma förutsättningar till institutionen i den medlemsstat enligt vars lagstiftning personen i fråga har fullgjort den kortaste av sina försäkrings- eller bosättningsperioder. 4. Administrativa kommissionen skall besluta de ytterligare före- skrifter som behövs om förfarandet vid ansökan om förmåner.

Artikel 91

1. Utbetalningen av förmåner enligt förordningens artikel 77 eller 78 skall göras enligt bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 53—58.

2. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna skall vid behov utse behörig institution för utbetalande av förmåner enligt förordningens artikel 77 eller 78.

Artikel 92

En person till vilken förmåner utges enligt förordningens artikel 77 eller 78 för en pensionärs barn eller för barn som mist en av föräldrarna eller båda föräldrarna skall underrätta den institution som svarar för förmånema om:

Bilaga 4.1

varje förändring i barnens situation som kan påverka rätten till förmåner, -— varje ändring i antalet barn för vilka fömråner skall utges, varje ändring av barnens bosättning, varje förvärvsverksamhct som ger rätt till familjeförmåner eller familjebidrag för barnen.

AVDELNING V FINANSIELLA BESTÄMMELSER Artikel 93

Återbetalning av andra fömråner vid sjukdom eller moderskap än som avses i tillämpningsförordningens artikel 94 och 95

1. Det faktiska beloppet av vårdförmåner enligt förordningens artikel 19.1 och 19.2, som utges till anställda, egenföretagare och medlemmar av deras familjer bosatta inom en och samma medlemsstats territorium, och vårdförmåner enligt förordningens artikel 21.2, 22, 25.1, 25.3 och 25 .4, 26, 29.1 eller 31 skall återbetalas av den behöriga institutionen till den institution som utgav dessa förmåner enligt den sistnämnda institu- tionens räkenskaper.

2. I de fall som avses i förordningens artikel 21.2 andra stycket, 22.3 andra stycket, 29.1 och 31 samt vid tillämpningen av punkt 1 ovan skall institutionen på familjemedlemmamas eller pensionärens bosättningsort allt efter omständigheterna anses som den behöriga institutionen.

3. Om det faktiska förmånsbelopp som avses under punkt 1 inte framgår av räkenskaperna hos den institution som har utgett dem och ingen överenskommelse har slutits enligt punkt 6, skall återbetalning ske med ett schablonbelopp som beräknas på grundval av alla relevanta uppgifter i det tillgängliga materialet. Administrativa kommissionen avgör vilket underlag som skall användas för att beräkna schablonbelopp och fastställer deras storlek.

4. Återbetalningen skall inte grundas på högre taxor än de som gäller vårdförmåner till sådana anställda eller egenföretagare vilka omfattas av den lagstiftning som tillämpas av institutioner, som har utgett de för- måner som avses under punkt 1.

5. Bestämmelserna i punkt 1 och 2 gäller också återbetalning av kontantförmåner som har betalats ut enligt bestämmelserna i tillämp- ningsförordningens artikel 18.8 andra meningen.

6. Två eller flera medlemsstater, eller dessa staters behöriga myndig- heter, kan, sedan de inhämtat yttrande från Administrativa kommis- sionen, komma överens om andra metoder för beräkning av de belopp som skall återbetalas, i synnerhet när det gäller återbetalning på grund— val av schablonbelopp.

Bilaga 4.1

Artikel 94

Återbetalning av vårdförmåner som har utgetts enligt sjuk- och moder— skapsförsäkring för sådana familjemedlemmar till en anställd eller egen- företagare sominteärbosattainomsammamedlemaatataomdame

1. Beloppet av de vårdförmåner som har utgetts enligt förordningens artikel 19.2 till en anställd eller en egenföretagares familjemedlemmar som inte är bosatta inom samma medlemsstats territorium som personen i fråga skall återbetalas av de behöriga institutionerna till de institutioner som har utgett förmånerna på grundval av ett schablonbelopp för varje kalenderår som så nära som möjligt överensstämmer med den faktiska utgiften.

2. Schablonbeloppet skall beräknas genom att den genomsnittliga årskostnaden per familj multipliceras med det årliga genomsnittliga antal familjer som skall beaktas, varefter resultatet av denna beräkning minskas med 20 %.

3. De faktorer som behövs för beräkningen av schablonbeloppet skall

bestämmas enligt följande regler:

a) Den genomsnittliga årskostnaden per familj skall för varje med— lemsstat erhållas genom att årsutgiften för alla vårdförmåner, som utges av denna medlemsstats institutioner till anställdas eller egen- företagares farrriljemedlemmar omfattade av medlemsstatens lag- stiftning enligt de system för social trygghet som skall beaktas, divideras med det årliga genomsnittliga antalet sådana anställda eller egenföretagare med familjemedlemmar. De system för social trygghet som skall beaktas, för detta ändamål anges i tillämpnings- förordningens bilaga 9.

b) I förhållandet mellan två medlemsstaters institutioner skall det årliga genomsnittliga antal familjer som skall beaktas vara lika med det årliga genomsnittliga antal anställda eller egenföretagare som omfattas av lagstiftningen i en av dessa medlemsstater och vilkas familjemedlemmar har rätt till vårdförmåner som skall utges av en institutioni den andra medlemsstaten.

4. Det antal familjer som skall beaktas enligt bestämmelserna under punkt 3 b skall bestämmas genom en lista som institutionen på bosätt- - ningsorten för detta ändamål för på grundval av det underlag om de berörda personernas rättigheter som tillhandahålls av den behöriga institutionen. Vid tvist skall de berörda institutionernas synpunkter över- sändas till den revisionskommitté som avses i tillämpningsförordningens artikel 101.3. 5 . Administrativa kommissionen skall fastställa de metoder och regler som skall användas för att bestämma de beräkningsfaktorer som avses i punkt 3 och 4.

6. Två eller flera medlemsstater eller dessa staters behöriga myndig- heter kan, sedan de har inhämtat yttrande från Administrativa kommis— sionen, komma överens om andra metoder för beräkning av de belopp som skall återbetalas.

Bilaga 4.1

Artikel 95

Återbetalning av vårdförmåner som utges artigt sjuk- och mderskaps- Ersäkringtillparsionärerochmedlemmaravdensfamiljeraominteär bosattainomdenmedlemsstatenligtvarslagstiftningdefärpunionoch harrätttill föruåner

l. Beloppet av de vårdförmåner som har utgetts enligt förordningens artikel 28.1 och 28a skall återbetalas av de behöriga institutionerna till de institutioner som har utgett dessa förmåner på grrmdval av ett schablonbelopp som så nära som möjligt överensstämmer med den faktiska utgiften.

2. Schablonbeloppet skall beräknas genom att den genomsnittliga årskostnaden per pensionär multipliceras med det genomsnittliga årliga antal pensionärer som skall beaktas, varefter resultatet av denna beräk- ning minskas med 20 %.

3. De faktorer som behövs för beräkningen av schablonbeloppet skall bestämmas enligt följande regler:

a) Den genomsnittliga årskostnaden per pensionär skall för varje medlemsth erhållas genom att årsutgiften för alla vårdfömråner som utges av denna medlemsstats institutioner till alla pensionärer, vars pensioner utges enligt denna medlemsstats lagstiftning enligt de system för social trygghet som skall beaktas, och till medlem- mar av deras familjer divideras med det genomsnittliga årliga antalet sådana pensionärer. De system för social trygghet som skall beaktas för detta ändamål anges i bilaga 9.

b) I förhållandet mellan två medlemsstaters institutioner skall det årliga genomsnittliga antal pensionärer som skall beaktas vara lika med det genomsnittliga årliga antal pensionärer som avses i för- ordningens artikel 28.2 vilka, medan de är bosatta inom en med- lemsstats territorium, har rätt till vårdförmåner som skall betalas av en annan medlemsstats institution.

4. Det antal pensionärer som skall beaktas enligt bestämmelserna under punkt 3 b skall bestämmas genom en lista som institutionen på bosättningsorten för detta ändamål för på grundval av det underlag om de berörda personernas rättigheter som tillhandahålls av den behöriga institutionen. Vid tvist skall de berörda institutionernas synpunkter över- sändas till den revisionskommitté som avses i tillämpningsförordningens artikel 1013. 5 . Administrativa kommissionen skall fastställa de metoder och regler som skall användas för att bestämma de beräkningsfaktorer som avses i punkt 3 och 4.

6. Två eller flera medlemsstater eller dessa staters behöriga myndig— heter kan, sedan de har inhämtat yttrande från Administrativa kommis- sionen, komma överens om andra metoder för beräkning av det belopp som skall återbetalas.

Bilaga 4.1

Tillämpning av förordning-s artikel 63.2 Artikel 96

Återbetalning av vårdförmåner som har utgetts enligt ett försäkringssys- tem för olycksfall i arbetet och arbetssjukdom av m medlemsstats institution för en annan medlemsstats institutions räkning

Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 93 skall gälla också vid tillämpning av bestämmelserna i förordningens artikel 63.2.

Tillämpning av förordningens aru'kel 70.2 Artikel 97

Återbetalning av arbetslöshetsförmåner som har utgetts nu arbetslösa personersombegersigtillenannanstatförattsökaarbetedär

1. Beloppet av de förmåner som har utgetts enligt förordningens artikel 69 skall återbetalas av den behöriga institutionen till den insti- tution som har utbetalat dessa förmåner enligt den sistnämnda institut- ionens räkenskaper.

2. Två eller flera medlemsstater, eller dessa staters behöriga myndig— heter, får — sedan de inhämtat yttrande från Administrativa kommissionen, komma överens om andra metoder för att beräkna de belopp som" skall återbetalas, i synnerhet schablonbelopp, eller om andra åter- betalningsmetoder, eller _ avstå ifrån alla återbetalningar mellan institutionerna.

Återbetalning av familjebidrag som har utgetts enligt förordningens artikel 73.2 och 74.2

Artikel 98 (Denna artikel har upphävts genom förordning EEG nr 3427/89.)

Gemensamma bestämmelser om återbetalning Artikel 99

Administrativa kostnader

Två eller flera medlemsstater, eller dessa staters behöriga myndigheter, får enligt bestämmelserna i förordningens artikel 84.2 tredje meningen komma överens om att öka de förmånsbelopp som avses i tillämp- ningsförordningens artikel 93—98 med en viss procentsats för att beakta administrativa kostnader. Denna procentsats kan variera efter de berör- da förmånerna.

Bilaga 4.1

Artikel 100

Smakrav

1. Vid avräkningar mellan medlemsstaternas institutioner har den behöriga statens betalningsansvariga institution rätt att avvisa ett åter— krav, om det gäller förmåner som har utgetts under ett kalenderår som ligger tre år eller mer än tre år före den dag då kravet framställdes, och detta oavsett om kravet framställdes hos den institutionen eller hos ett förbindelseorgan.

2. För återkrav baserade på schablonbelopp skall treårsperioden löpa från den dag då den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner beräknad enligt tillämpningsförordningens artikel 94 och 95, offent- liggörs i Europeiska gemenskapernas oficiella tidning.

Artikel 10]

Sammanställning av krav

1. (Denna punkt har fått ny lydelse genom förordning EEG nr 3427/89.)

2. Administrativa kommissionen får låta utföra varje kontroll som är lämplig för att ta fram den statistik och de redovisningsuppgifter som behövs vid utarbetandet av den sammanställning av krav som avses under punkt 1, i synnerhet för att se till att de regler följs som fastlagts i denna avdelning.

3. Administrativa kommissionen skall fatta beslut enligt denna artikel på grundval av en rapport från en revisionskommitté som skall avge ett motiverat yttrande till kommissionen. Administrativa kommissionen skall besluta om revisionskommitténs arbetsordning och sammansätt- ning.

Artikel 102

Revisionskommitténs uppgifter återbetalningsförfarande

a) samla in nödvändiga uppgifter och låta göra de beräkningar som behövs för tillämpningen av denna avdelning,

b) ge Administrativa kommissionen periodiska rapporter om resul- taten av förordningamas tillämpning, i synnerhet de finansiella aspekterna,

c) lägga fram lämpliga förslag för Administrativa kommissionen om det som föreskrivs i a och b,

d) lämna förslag till Administrativa kommissionen i anslutning till de synpunkter som översänds enligt tillämpningsförordningens artikel 94.4 och 95.4,

Bilaga 4.1

e) lägga fram förslag om tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel 101 för Administrativa kommissionen,

f) fullgöra alla uppgifter, utredningar eller uppdrag i frågor som hänskjuts till den av Administrativa kommissionen.

2. (Denna punkt har fått ny lydelse genom förordning EEG nr

3427/89.)

3. När återbetalningama bestäms på grundval av de faktiska för- månsbelopp som har betalats ut enligt institutionernas räkenskaper, skall de göras för varje kalenderhalvår under det följande kalenderhalvåret.

4. När återbetalningama beräknas på grundval av ett schablonbelopp, skall de göras för varje kalenderår. I dessa fall skall de behöriga institu- tionerna till de institutioner som är berättigade till återbetalning betala förskott första dagen i varje kalenderhalvår enligt de regler som Admi- nistrativa kommissionen fastställer.

5. De behöriga myndigheterna i två eller flera medlemsstater kan komma överens om andra tider för återbetalningar eller andra förfaran- den för betalningen av förskott.

Artikel 103

Sammanställning av statistik och uppgifterur räkenskaper

De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna skall vidta alla nödvän- diga åtgärder för tillämpningen av bestämmelserna i denna avdelning, i synnerhet sådana som kräver sammanställning av statistik eller av upp- gifter ur räkenskaper.

Artikel 104

Införande i bilaga 5 av överenskommelser om återbetalning mellan medlemsstater eller dessa staters behöriga myndigheter

]. Bestämmelser som motsvarar dem i förordningens artikel 36.3, 63.3 och 70.3 samt tillämpningsförordningens artikel 93.6, 94.6 och 95.6 och som är i kraft dagen innan förordningen träder i kraft skall fortsätta att gälla om de finns förtecknade i tillämpningsförordningens bilaga 5.

2. (Denna punkt har fått ny lydelse genom förordning EEG nr 3427/89.)

Kostnader för administrativa kontroller och läkarundersökningar

Artikel I 05

1. Kostnader för administrativa kontroller, läkarundersökningar, observationer, läkarbesök och alla slag av kontroller som behövs för beviljande, utgivande och omprövning av förmåner skall återbetalas av den institution för vars räkning de gjordes till den institution som har

Bilaga 4.1

svarat för dem enligt de taxor som den sistnämnda institutionen tilläm- par.

2. Två eller flera medlemsstater, eller dessa staters behöriga myndig- heter, kan dock komma överens om andra återbetalningsmetoder, i synnerhet på grundval av schablonbelopp, eller avstå från alla återbetal— ningar mellan institutioner. Sådana överenskommelser skall förtecknas 1 tillämpningsförordningens bilaga 5. Överenskommelser som var i kraft dagen innan förordningen trädde i kraft skall fortsätta att gälla om de är förtecknade i denna bilaga.

Gemensamma bestämmelser om utgivandet av kontantförmåner

Artikel 106

Inom de tidsfrister och enligt de regler som Administrativa kommis- sionen fastställer skall de behöriga myndigheterna i varje medlemsstat underrätta denna kommission om beloppet av de kontantförmåner som har betalats ut av institutioner under dem till förmånstagare som är bosatta eller som vistas inom varje annan medlemsstats territorium.

Artikel 107

Omräkning av valutor

1. Vid tillämpning av

a) förordningens artikel 12.2—4, 19.1 b sista meningen, 22.1 ii sista meningen, 25.1 b näst sista meningen, 41.1 c och d, 46.3, 46.4, 50, 52 b sista meningen, 55.1 ii sista meningen, 70.1 första styc- ket och 71.1 b ii näst sista meningen,

b) tillämpningsförordningens artikel 34.1 och 1202,

skall kursen för omräkning till en nationell valuta av belopp som redo- visas i en annan nationell valuta vara den kurs som beräknas av kom-

missionen och grundas på det månatliga genomsnittet för växelkursen

för dessa valutor under den referensperiod som definieras under punkt 2 och som anmäls till kommissionen för tillämpning av det europeiska valutasamarbetet.

2. Referensperioden skall vara: januari för växelkurser gällande från följande 1 april, april för väXelkurser gällande från följande 1 juli, juli för växelkurser gällande från följande 1 oktober, oktober för växelkurser gällande från följande 1 januari.

3. De växelkurser som skall användas vid tillämpningen av punkt 1 skall vara de kurser som samtidigt anmäls till kommissionen av central- bankema för beräkning av ecu inom ramen för det europeiska valuta- samarbetet.

Bilaga 4.1

4. Den dag som skall beaktas vid fastställande av de växelkurser som Pr0p- 1991/92:170 skall gälla i fall som avses under punkt 1 skall fastställas av Administ— rativa kommissionen efter förslag av revisionskommittén.

5. De växelkurser som skall gälla i fall som avses under punkt 1 offentliggörs i Europeiska gemenskapernas oficiella tidning under den näst sista månaden före den månad från vars första dag de skall gälla. 6. I andra fall än de som avses under punkt 1 skall omräkningen ske enligt den officiella växelkursen på utbetalningsdagen, såväl vad gäller betalning som återbetalning av förmåner.

AVDELNING VI

DIVERSE BESTÄMMELSER Am'kel 108

Styrkande av att en person är säsongsarbetare

För att styrka att han är en säsongsarbetare skall en anställd som avses i förordningens artikel 1 c visa sitt anställningskontrakt, försett med påteckning av arbetsförmedlingen inom den medlemsstats territorium dit han har rest för arbete eller där han har arbetat. Om något kontrakt för säsongsarbete inte har upprättats i denna medlemsstat, skall institutionen i anställningslandet, i förekommande fall, vid ansökan om förmåner utfärda ett intyg som anger att på grundval av information som personen i fråga har tillhandahållit det arbete han utför eller har utfört är av säsongsnatur.

Artikel 109

Överenskommelser om betalning av avgifter

En arbetsgivare som inte har något fast driftställe i den medlemsstat inom vars territorium den anställde arbetar kan komma överens med den sistnämnde att denne skall överta arbetsgivarens skyldighet att betala avgifter.

Arbetsgivaren skall underrätta den behöriga institutionen eller, vid behov, den institution som har utsetts av medlemsstatens behöriga myn- dighet, om varje sådan överenskommelse

Artikel 110

Ömsesidig administrativ hjälp för att återfå fömråner som en person inte hade rätt till Om institutionen i en medlemsstat som har utgett förmåner avser att vidta åtgärder mot en person som har fått förmåner som han inte hade rätt till, skall institutionen på denna persons bosättningsort, eller den

Bilaga 4.1

institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i den med— lemsstat inom vars territorium denna person är bosatt, bistå den först- nämnda institutionen.

Artikel 1 I I

Socialförsäknng' sinstitutioners rätt att få tillbaka belopp som mottagaren inte hade rätt till och socialtjänstorgans regresskrav

1. Om vid beviljande eller omprövning av förmåner vid invaliditet, ålderdom eller dödsfall (pensioner) enligt förordningens avdelning ”I kapitel 3 institutionen i en medlemsstat till en förmånstagare har utgett ett belopp som är större än det som han har rätt till, kan denna insti- tution begära att institutionen i varje annan medlemsstat som svarar för utgivandet av motsvarande förmåner till förmånstagaren drar av över- skottsbeloppet från de fordringar fömrånstagaren har på institutionen. Den sistnämnda institutionen skall överföra det avdragna beloppet till institutionen som är berättigad till återbetalningen. Om det överskju- tande beloppet inte kan dras av från fordringarna skall bestämmelserna under punkt 2 tillämpas. '

2. Om en institutioni en medlemsstat till en förmånstagare har utgett ett belopp som är större än det som han har rätt till, kan institutionen, inom ramen för de villkor och begränsningar som gäller enligt den lagstiftning som den tillämpar, begära att institutionen i varje annan medlemsstat som svarar för utgivande av förmåner till samma för- månstagare drar av det överskjutande beloppet från de belopp som den utger till förmånstagaren. Den sistnämnda institutionen skall göra avd- raget enligt de villkor och inom de fastställda gränserna för sådan av- räkning enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar som om den själv hade betalat ut för mycket och skall överföra det avdragna be- loppet till institutionen som är berättigad till återbetalningen. 3. Om en person för vilken förordningen gäller har fått socialbidrag inom en medlemsstats territorium under en period då han hade rätt till förmåner enligt en annan medlemsstats lagstiftning, kan det organ som har utgett socialbidraget och som har rätt att få tillbaka detta genom betalning ur förmånerna till denna person, begära att institutionen i varje annan medlemsstat som svarar för förmåner till denna person drar av det utgivna socialbidragsbeloppet från de belopp som den sistnämnda institutionen utger till personen i fråga. När en familjemedlem till en person för vilken förordningen gäller har fått socialbidrag inom en medlemsstats territorium under en period då personen i fråga hade rätt till förmåner enligt en annan medlemsstats lagstiftning för familjemedlemmen, kan det organ som har utgett social- bidraget och som har rätt att få tillbaka detta genom betalning ur för- månerna till denna person för familjemedlemmen, begära att institu- tionen i varje annan medlemsstat som svarar för förmåner till denna person drar av det utgivna socialbidragsbeloppet från de belopp som den sistnämnda institutionen utger till personen för familjemedlemmen i fråga.

Bilaga 4.1

Den institution som svarar för förmåner skall göra avdraget enligt de villkor och inom de fastställda gränserna för sådan avräkning enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar och skall överföra det avdragna beloppet till organet som är berättigat till återbetalningen.

Artikel 1 1 2

När en institution direkt eller genom en annan institution har gjort utbetalningar som en förmånstagare inte hade rätt till och när det har visat sig vara omöjligt att återfå dessa, skall beloppen i fråga slutgiltigt belasta den förstnämnda institutionen utom i fall då den felaktiga ut- betalningen var följden av ett bedrägligt handlande.

Artikel 1 13

Återbetalning av vårdförmåner som felaktigt har utgetts till personer som är anställda inom internationell transport

1. Om den behöriga institutionen finner att rätt till vårdförmåner inte föreligger, skall de vårdförmåner, som har utgetts till en person som är anställd inorn internationell transport av institutionen på vistelseorten på grund av ett sådant antagande som avses i tillämpningsförordningens artikel 20.1 eller 62.1, återbetalas av den behöriga institutionen.

2. Utgifter som institutionen på vistelseorten har haft för en person anställd inom internationell transport, som inte förut har gjort ansökan hos institutionen på vistelseorten och inte har rätt till vårdförmåner men ändå har fått sådana mot uppvisande av det intyg som avses i tillämp- ningsförordningens artikel 20.1 eller 62. 1, skall återbetalas av den institution som anges som behörig i detta intyg eller av en annan institu- tion som har utsetts för detta ändamål av den behöriga myndigheten i medlemsstaten i fråga.

3. Den behöriga institutionen eller, i det fall som avses under punkt 2, den institution som anges som behörig eller den institution som har utsetts för detta ändamål, skall debitera förmånstagaren för beloppet av de vårdförmåner som har utgetts till honom utan att han hade rätt till dem. Institutioneni fråga skall underrätta den revisionskommitté, som avses i tillämpningsförordningens artikel 101.3, om sådana debiteringar och kommittén skall upprätta en redovisning av dessa.

Artikel I I 4

Provisoriskt utgivande av förmåner vid tvister om vilken lagstiftning som är tillämplig eller om vilken institution som skall utge förmåner

Vid tvister mellan två eller flera medlemsstaters institutioner eller be- höriga myndigheter om vilken lagstiftning som skall tillämpas enligt förordningens avdelning II eller om vilken institution som skall utge förmånema skall den person, som hade kunnat göra anspråk på för-

Prop. 1991/921170

Bilaga 4.1

måner om det inte hade förelegat en tvist, provisoriskt få de förmåner som föreskrivs i den lagstiftning som institutionen på bosättningsorten tillämpar eller, om personen i fråga inte är bosatt inom någon av dessa medlemsstaters territorier, de förmåner som föreskrivs i den lagstiftning som tillämpas av den institution till vilken hans ansökan först lämnades ln.

Artikel 115

Hur det skall gå till vid läkarundersökningar som görs i en annan med- lemsstat än den behöriga staten

Institutionen på vistelse- eller bosättningsorten som enligt förordningens artikel 87 är skyldig att låta företa en läkarundersökning skall förfara på det sätt som föreskrivs i den lagstiftning som institutionen tillämpar. Om sådana regler inte finns, skall institutionen från den behöriga institutionen begära upplysningar om hur den skall förfara.

Artikel 116

Överenskommelser om upphörd av avgifter

1. Överenskommelser som har slutits enligt förordningens artikel 92. 2 skall förtecknas 1 tillämpningsförordningens bilaga 5.

2. Överenskommelser som har slutits för tillämpning av artikel 51 i förordning nr 3 skall fortsätta att galla, om de" ar förtecknade l tillämp- ningsförordningens bilaga 5.

Artikel 11 7

Automatisk databehandling

1. En eller flera medlemsstater eller dessas behöriga myndigheter kan, sedan de inhämtat yttrande från Administrativa kommissionen, för automatisk databehandling anpassa blanketterna för intyg, uttalanden, ansökningar och andra handlingar liksom de processer och metoder för överföring av de data som har fastställts för tillämpningen av förord— ningen och tillämpningsförordningen.

2. Administrativa kommissionen skall då utvecklingen av automatisk databehandling i medlemsstatema medger detta, göra de utredningar som behövs för att standardisera och införa i allmänt bruk de metoder för anpassning som utvecklats enligt punkt 1.

Bilaga 4.1

AVDELNING vu ÖVERGÅNGS— OCH SLUTBESTAMMELSER

Artikel 118 (Denna artikel har fått ny lydelse genom förordning EEG nr 1305/89.)

Artikel 119 (Denna artikel har fått ny lydelse genom förordning EEG nr 1305/89.)

Artikel 120 (Denna artikel har upphävts genom förordning EEG nr 3427/89.)

Artikel 12]

Tillkommande tillämpningsöverermkommelser

1. Två eller flera medlemsstater eller de behöriga myndigheterna i dessa medlemsstater kan, vid behov, sluta överenskommelser i syfte att komplettera de administrativa reglerna om genomförande av förord- ningen. Sådana överenskommelser förtecknas i tillämpningsförord- ningens bilaga 5.

2. Sådana överenskommelser som motsvarar de överenskommelser som avses i punkt 1 och som är i kraft dagen före den 1 oktober 1972 skall fortsätta att gälla om de är förtecknade i bilaga 5.

Artikel 122

Särskilda bestämmelser om ändring av vissa bilagor

På begäran av en eller flera berörda medlemsstater eller deras behöriga myndigheter kan tillämpningsförordningens bilagor l, 4, 5, 6, 7 och 8 ändras genom en kommissions förordning, sedan Administrativa kom- missionens yttrande har inhämtats.

BILAGA ] Prop. 1991/92:170 Bilaga 4.1

BEHÖRIGA MYNDIGHETER

(Denna bilaga har fått ny lydelse genom Anslutningsakten för Spanien och Portugal.)

Bilaga 4.1

BILAGA 2

BEHÖRIGA INSTITUTIONER

(Förordningens artikel 1 o och tillämpningsförordningens artikel 4.2)

A. BELGIEN

]. Sjukdom och moderskap: a) Vid tillämpning av tillämpningsförordning— ens artikel 16—29: i) Som allmän regel:

ii) För sjömän:

b) Vid tillämpningen av tillämpningsförordning- ens avdelning» V:

2. Invaliditet:

a) Allmän invaliditet (ar- betare, tjänstemän och gruvarbetare) och egen- företagares invaliditet:

Det försäkringsorgan hos vilket den anställde eller egen- företagaren är försäkrad

Caisse de secours et de pré- voyance en faveur des marins naviguant sous pavillon belge - Hulp- en voorzorgskas voor zeevarenden onder Belgische vlag (Hjälp- och välfärdskassan för sjömän som seglar under belgisk flagg), Antwerpen.

Institut national d'assurance mala- die-invalidité, Bruxelles - Rijks- instituut voor ziekte- en invalidi- teitsverzekering, Brussel (Central- institutet för sjuk- och invaliditets- försäkring, Bryssel), för försäk- ringsorganen eller Hjälp- och välfärdskassan för sjömän som seglar under belgisk flagg

Institut national d'assurance mala- die-invalidité, Bruxelles - Rijks- instituut voor ziekte- en invali- deitsverzekering, Brussel (Centralinstitutet för sjuk- och invaliditetsförsäkring, Bryssel), tillsammans med det försäk— ringsorgan hos vilken den an- ställde eller egenföretagaren är eller har varit försäkrad

Bilaga 4.1

4.

b) Särskilt invaliditetssys- tem för gruvarbetare:

c) Invaliditetssystem för sjömän:

Ålderdom, dödsfall (pen- sioner):

Olycksfalliarbetet:

a) Intill utgången av den översynsperiod, som föreskrivs i lagen av den 10 april 1971 (artikel 72):

i) Vårdförmåner: förnyelse och underhåll av proteser:

—— andra förmåner än de som avses ovan:

Fonds national de retraite des ouvriers-mineurs, Bruxelles - Nationaal pensioenfonds voor mijnwerkers, Brussel (Centrala pensionskassan för gruvarbetare, Bryssel)

Caisse de secours et de prévoy- ance en faveur des marins navi- guant sous pavillon belge - Hulp- en voorzorgskas voor zeevarenden onder Belgische vlag (Hjälp- och vålfärdskassan för sjömän som seglar under belgisk flagg), Ant- werpen

Office national des pensions pour travailleurs salariés, Bmxelles - Rijksdienst voor werknemerspen- sioenen, Brussel (Centralpensions- kontoret för anställda, Bryssel) Institut national d'assurances sociales pour travailleurs indepen- dants, Bruxelles - Rijksinstituut voor de sociale verzekeringen der zelfstandigen, Brussel (Centralin- stitutet för socialförsäkring för egenföretagare, Bryssel)

Fonds des accidents du travail, Bruxelles - Fonds voor arbeids- ongevallen, Brussel (Kassan för olycksfall i arbetet, Bryssel)

Den försäkringsgivare hos vilken arbetsgivaren är försäkrad

Bilaga 4.1

ii) Kontantförmåner: — bidrag:

— tilläggsbidrag enligt den kung- liga kungörelsen av den 21 de— cember 1971:

b) Efter utgången av de översynsperioder som föreskrivs i lagen av den 10 april 1971 (artikel 72):

i) Vårdförmåner:

ii) Kontantförmåner:

— pensioner: tilläggsbidrag:

c) System för sjömän och fiskare:

(1) I fall utan försäkring:

Arbetssiukdomar:

Dödsfallsersätming:

a) Sjuk- och invaliditetsför- säkring: i) Som allmän regel:

Den försäkringsgivare hos vilken arbetsgivaren är försäkrad

Fonds des accidents du travail, Bruxelles - Fonds voor arbeidson- gevallen, Brussel (Kassan för olycksfall i arbetet, Bryssel)

Fonds des accidents du travail, Bruxelles - Fonds voor arbeid- songevallen, Brussel (Kassan för olycksfall i arbetet, Bryssel)

Det organ som har utsetts som ansvarigt för pensioner

Fonds des accidents du travail, Bruxelles - Fonds voor arbeidson- gevallen, Brussel (Kassan för olycksfall i arbetet, Bryssel)

Fonds des accidents du travail, Bruxelles - Fonds voor arbeids- ongevallen, Brussel (Kassan för olycksfall i arbetet, Bryssel) Fonds des accidents du travail, Bruxelles - Fonds voor arbeids- ongevallen, Brussel (Kassan för olycksfall i arbetet, Bryssel) Fonds des maladies profession- nelles, Bruxelles - Fonds voor beroepszietken, Brussel (Kassan för arbetssjukdomar, Bryssel)

Institut national d'assurance mala- die-invalidité, Bruxelles - Rijks- instituut voor ziekte- en invalidi- teitsverzekering, Brussel (Central- institutet för sjuk- och invaliditets-

Bilaga 4.1

ii) För sjömän:

b) Olycksfall i arbetet:

i) Som allmän regel: ii) För sjömän:

c) Arbetssj ukdomar:

Arbetslömet: i) Som allmän regel:

ii) För sjömän:

Familjeförmåner: a) Anställda:

b) Egenföretagare:

försäkring, Bryssel) tillsammans med det försäkringsorgan hos vilket den anställde var föräkrad Caisse de secours et de pré- voyance en faveur des marins naviguant sous pavillon belge - Hulp- en voorzorgskas voor zee- varenden onder Belgische vlag (Hjälp- och välfärdskassan för sjömän som seglar under belgisk flagg), Antwerpen

Försäkringsgivaren

Fonds des accidents du travail, Bruxelles - Fonds voor arbeid- songevallen, Brussel (Kassan för olycksfall i arbetet, Bryssel) Fonds des maladies profession-. nelles, Bruxelles - Fonds voor beroepszietken, Brussel (Kassan för arbetssjukdomar, Bryssel)

Office national de l'emploi, Bruxelles - Rijksdienst vor ar- beidsvoorziening, Brussel (Cent- ralkontoret för arbetsmarknads- frågor, Bryssel) Pool des marins de la marine marchande - Pool van de zee- lieden ter koopvaardij (Handels- flottans pool), Antwerpen,

Caisse de compensation pour allocations familiales pour tra- vailleurs salariés - Compensatie- kas der gezinsvergoedingen voor werknemers (Kassan för familje- förmåner för anställda) hos vilken arbetsgivaren är försäkrad Institut national d*assurances sociales pour travailleurs indepen- dants, Bruxelles - Rijksinstituut voor de sociale verzerkeringen der zelfstandigen, Brussel (Cent- ralinstitutet för socialförsäkring för egenföretagare, Bryssel)

Bilaga 4.1

1.

a) Sjukdom och moderskap:

i)

ii)

B. DANMARK DANMARK UTOM GRÖNLAND

Sjukdom — vårdförmåner:

— kontantförmån- er:

Moderskap: — vårdförmåner:

—— kontantförmån- er:

b) Invaliditet:

i)

ii)

Förmåner som utges enligt lagen om invalidpensioner:

Rehabiliteringsför- måner:

Ålderdom och dödsfall

(pensioner):

i) Pensioner som utges enligt lagen om ålders- och änke- pensioner:

ii)

Pensioner som utges enligt lagen om till-

Den behöriga amtskommune (landstinget). I Köpenhamns kom- mun: Magistraten (kommun- förvaltningen). I Frederiksberg: kommunförvaltningen

Socialnämnden i den kommun i vilken fömrånstagaren är bosatt. I Köpenhamns, Odenses, Aalborgs och Århus kommuner: Magist- raten (kommunförvaltningen)

Den behöriga amtskommune (landstinget). I Köpenhamns kom— mun: Magistraten (kommun- förvaltningen). I Frederiksberg: kommunförvaltningen

Socialnämnden i den kommun i vilken förmånstagaren är bosatt. I Köpenhamns, Odenses, Aalborgs och Århus kommuner: Magist- raten (kommunalförvaltningen)

Sikringsstyrelsen (Försäkrings- styrelsen), Kobenhavn

Socialnämnden i den kommun i vilken förmånstagaren är bosatt. I Köpenhamns, Odenses, Aalborgs och Århus kommuner: Magist- raten (kommunalförvaltningen)

Sikringsstyrelsen (Försäkrings— styrelsen), Kobenhavn

Bilaga 4.1

läggspensioner för anställda (loven om

Arbejdsmarkedets Tillwgspension): d) Olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar: i) Vårdförmåner och pensioner:

ii) Dagpenning:

e) Dödsfallsersättning:

f) Arbetslöået:

g) Familjeförmåner (fa-

miljebidrag):

GRÖNLAND (Denna punkt har uppjhävts

genom förordning EEG nr 1661/85.)

Arbejdsmarkedets Tillagspension (Kontoret för tilläggspensioner till anställda), Hillered

Sikringsstyrelsen (Försäkrings- styrelsen), Kebenhavn Socialnämnden i den kommun i vilken förmånstagaren är bosatt. I Köpenhamns, Odenses, Aalborgs och Århus kommuner: Magist- raten (kommunalförvaltningen) Socialnämnden i den kommun i vilken fömrånstagaren är bosatt. I Köpenhamns, Odenses, Aalborgs och Århus kommuner: Magist-

raten (kommunalförvaltningen) Arbejdsdirektoratet (Arbetsmark-

nadsdirektoratet), Kebenhavn

Socialnämnden i den kommun i vilken förmånstagaren är bosatt. I Köpenhamns, Odenses, Aalborgs och Århus kommuner: Magist- raten (kommunalförvaltningen)

C. TYSKLAND

De tyska institutionernas behörighet bestäms av bestämmelser i tysk- lagstiftning om inte annat anges nedan

Sjukförsäkring:

Vid tillämpning av förord- ningens artikel 13.2 e:

a) Då personen ifråga är bosatt i Förbundsrepub- liken Tyskland: Den behöriga Allgemeine Orts- krankenkasse (den lokala allmänna sjukförsäkringskassan) på den ort där personen är bosatt

Bilaga 4.1

b) Då personen ifråga är bosatt inom en annan medlemsstats terri- torium:

c) Om familjemedlemmar till en person, innan han blev inkallad eller åter- inkallad för tjänstgöring inom de väpnade styr- korna eller för civil- tjänstgöring, var försäk- rade hos en tysk institu— tion enligt tillämpnings- förordningens artikel 17.1:

Vid tillämpning av förordningens artikel 25 .1:

För sjukförsäkring för sionssökande och pensionärer samt medlemmar av deras familjer enligt bestämmelserna i förordningens avdelning III kapi- tel 1 avsnitt 4 och 5:

i) Då personen ifråga är försäkrad hos en All- gemeine Ortskranken- kasse (lokal allmän sjukförsäkringskassa) eller då han inte är försäkrad hos någon sjukförsäkringsinstitu- tion:

pen-

ii) I alla andra fall:

Allgemeine Ortskrankenkasse Bonn (den lokala allmänna sjuk- försäkringskassan, Bonn)

Den sjukförsäkringsinstitution hos vilken dessa familjemedlemmar är försäkrade

Den sjukförsäkringsinstitution hos vilken den arbetslöse var försäk- rad då han lämnade Förbunds- republiken Tysklands territorium

Allgemeine Ortskrankenkasse Bonn (den lokala allmänna sjuk- försäkringskassan, Bonn) Den sjukförsäkringsinstitution hos vilken sökanden eller pensionären är försäkrad

Bilaga 4.1

Pensionsförsäkring för ar- betare, tjänstemän och gruv- arbetare: För tillträde till frivillig försäkring, prövning av an- sökan om förmåner och beviljande av förmåner enligt förordningens bestäm- melser:

a) För personer som har varit försäkrade eller som betraktas som försäkrade antingen uteslutande enligt tysk lagstiftning eller enligt tysk lagstiftning och lagstiftningen i en eller flera medlemsstater, samt för deras efter- levande, om personen i fråga:

är bosatt inom en annan medlemsstats territorium, eller är medborgare i en annan medlemsstat men är bosatt inom en icke-medlems- stats territorium:

i) Om den senaste avgiften har er— lagts till pen-

sionsförsäkrings— s y ste m et fö r arbetare:

—- om personen i fråga är bosatt i

Nederländerna eller är neder— ländsk med- borgare bosatt inom en icke- medlemsstats territorium: Iandesversicherungsanstalt West- (Westfalens försäkrings-

anstalt), Mönster falen

—— om personen i Prop. 1991/92:170 fråga är bosatt i Bilaga 4.1 Belgien eller är belgisk med- borgare bosatt inom en icke- medlemsstats territorium: Iandesversicherungsanstalt Rhein- provinz (Rhenprovinsens försäk-

ringsanstalt), Diisseldorf — om personen i fråga är bosatt i Italien eller är italiensk med- borgare bosatt inom en icke— medlemsstats territorium: Landesversicherungsanstalt Schwaben (Schwabens försäk- ringsanstalt), Augsburg —- om personen i fråga är bosatt i Frankrike eller L u x e m b u r g eller är fransk eller luxem- burgsk med- borgare bosatt inom en icke- medlemsstats territorium: Landesversicherungsanstalt Rhein— land-Pfalz (Rhenland-Pfalz' för- såkringsanstalt), Speyer — om personen i fråga är bosatt i Danmark eller är dansk med- borgare bosatt inom en icke- medlemsstats territorium: Landesversicherungsanstalt Schleswig-Holstein (Schleswig- Holsteins försäkringsanstalt), Läbeck

—- om personen i Prop. 1991/92:170

fråga är bosatt i Bilaga 4-1 Irland eller För- enade konunga- riket eller är irländsk med- borgare eller medborgare i Förenade ko- n n n g a r i k e t bosatt inom en icke-medlems- stats terriorium: Landesversicherungsanstalt Freie und Hansestadt Hamburg (Den fria hansastaden Hamburgs för- säkringsanstalt), Hamburg —— om personen i fråga är bosatt i Grekland eller 'ä r g r e k i s k m e (1 b 0 r g a r e bosatt inom en icke-medlems- stats territo- rium: Landesversicherungsanstalt Wiirttemberg (Wiirttembergs för- säkringsanstalt), Stuttgart Om den senaste avgiften har er- lagts till: Landesversiche- rungsanstalt fiir das Saarland (Saarlands för— säkringsanstalt), Saarbriicken, eller till Bun- d e 5 b a h n v e r - sicherungsan- stalt (Statens jämvägars för-

säkringsanstalt), Frankfurt am Main:

Den institution till vilken den senaste avgiften har erlagts

Bilaga 4.1

Seekasse (Sjö- männens försäk- ringskassa), Hamburg, eller om avgifter har betalats i minst 60 månader till Seekasse (Ren- tenversicherung der Arbeiter oder der Ange- stellten (Sjö- männens försäk- ringskassa (pen- sionsförsäkring— en för arbetare eller tjänste- män)), Ham- burg:

ii) Om den senaste avgiften har erlagts till pensionsförsäk- ringen för tjänste- män:

— om ingen avgift har erlagts till Seekasse (Sjö- männens försäk- rings kassa), Hamburg:

—- om en avgift har erlagts till Seekasse (Ren- tenversicherung der Arbeiter oder der Ange- stellten, (Sjö- männens försäk- ringskassa (pen- sionsförsäkring- en för arbetare eller tjänste- män)), Ham- burg:

Seekasse (Sjömännens försäk- ringskassa), Hamburg

Bundesversicherungsanstalt för Angestellte (Förbundsförsäkrings- anstalten för tjänstemän), Berlin

Seekasse (Sjömännens försäk- ringskassa), Hamburg

iii) Om den senaste Pr0p.1991/92:17O

avgiften har erlagts Bilaga 4.1 till pensionsförsäk- ringen för gruv— arbetare eller om den kvalifikationstid som krävs för rätt till en gruvarbetar— pension som utges på grund av nedsatt förmåga att utöva gruvarbetaryrket (Bergmannsrente) (gruvarbetarpension)

är eller anses som

fullgjord: Bundesknappschaft (Förbundsför- säkringskassan för gruvarbetare), Bochum

b) För personer som har varit försäkrade enligt tysk lagstiftning och lagstiftningen i en eller flera medlemsstater samt för deras efterlevande, om personen i fråga: är bosatt inom tyskt territorium, utom Saarland, eller

— är tysk medborgare och bosatt inom en icke-medlemsstats territorium:

i) Om den senaste avgiften enligt tysk lagstiftning har erlagts till

pensionsförsäk- ringen för ar- betare:

om den senaste avgiften enligt en annan med- lemsstats lag— stiftning har erlagts till en nederländsk Iandesversichenmgsanstalt Westfa- pensionsförsäk- len (Westfalens försäkringsanstalt), ringsinstitution: Mönster

Bilaga 4. 1

— om den senaste

avgiften enligt en annan med- lemsstats lag- stiftning har erlagts till en belgisk pen- sionsförsäk- ringsinstitution:

om den senaste avgiften enligt en annan med- lemsstats lag- stiftning har erlagts till en italiensk pen- sionsförsäk- ringsinstitution:

om den senaste avgiften enligt en annan med- lemsstats lag- stiftning har erlagts till en fransk eller en luxemburgsk pensionsförsäk- ringsinstitution:

om den senaste avgiften enligt en annan med- lemsstats lag- stiftning har erlagts till en dansk pensions- försäkrings- institution:

landesversicherungsanstalt Rhein- provinz (Rhenprovinsens försäk- ringsanstalt), Diisseldorf

Landesversicherungsanstalt Schwa- ben (Schwabens försäkringsanstalt), Augsburg

Iandesversicherungsanstalt Rhein— land-Pfalz (Rhenland-Pfalz' för- säkringsanstalt), Speyer

Landesversichemngsanstalt Schles- wig—Holstein (Schleswig-Holsteins försäkringsanstalt), Liibeck

Bilaga 4.1

om den senaste avgiften enligt en annan med- lemsstats lag- stiftning har erlagts till en irländsk eller en brittisk pen- sionsförsäk— ringsinstitution:

—- om den senaste avgiften enligt en annan med- lemsstats lag- stiftning harer— lagts till en grekisk pen- sionsförsäk- ringsinstitution:

Om personen är b 0 s a t t i n 0 m Tysklands terri- torium i Saarland eller om han är tysk medborgare och bosatt inom en icke-medlemsstats territorium och den senaste avgif— ten enligt tysk lagstiftninghar erlagts till en pensionsförsäk— ringsinstitution i Saarland:

Om den senaste avgiften enligt tysk lagstiftning har erlagts till:

Landesversicherungsanstalt Freie und Hansestadt Hamburg (Den fria hansestaden Hamburgs för- säkringsanstalt), Hamburg

Landesversicherungsanstalt Wiirttemberg (Wiirttembergs pensionsförsäkringsanstalt), Stuttgart

Landesversicherungsanstalt för das Saarland (Saarlands försäk- ringsanstalt), Saarbrucken

Prop. 1991/921170

Bilaga 4.1

— Seekasse (Sjö— männens för- säkringskassa), Hamburg, eller om avgifter på grund av an- ställning i den tyska handels- flottan eller i en annan stats- handelsflotta har erlagts under åtmin- stone 60 måna- der:

Bundesbahnver- s i c h e r u n g 5 - anstalt (Statens jämvägars för-

säkringsanstalt), Frankfurt am Main:

ii) Om den senaste avgiften enligt tysk lagstiftning har erlagts till pen— sionsförsäkringen för tjänstemän: om ingen avgift har erlagts till - Seekasse (Sjö- männens försäk— ringskassa), Hamburg:

om en avgift har erlagts till Seekasse (Ren- tenversicherung der Arbeiter oderder Ange- stellten) (Sjö- männens försäk- ringskassa (pen-

Seekasse (Sjömännens försäk— ringskassa), Hamburg

Bundesbahnversicherungsanstalt (Statens jämvägars försäkrings- anstalt), Frankfurt am Main

Bundesversicherungsanstalt fiir Angestellte (Förbundsförsåkrings- anstalten för tjänstemän), Berlin

Bilaga 4.1

3.

sionsförsäkring- en för arbetare eller tjänste- män)), Ham- burg:

iii) Om den senaste avgiften enligt tysk lagstiftning har erlagts till pen- sionsförsäkringen för gruvarbetare eller om den kvali- fikationstid som krävs för rätt till en gruvarbetarpension som utges på grund av nedsatt förmåga att utöva gruvar- betaryrket (Berg- mannsrente) (gruv- arbetarpension) är eller anses som full-

gjord: 0) Om byte av bosätt- ningsland sker sedan

förmåner har utgetts i de fall som avses under a i och b i, skall den behöriga institutionen ändras i enlighet därmed

Älderspensionsförsäkring för jordbmkare:

Kompletterande försäkring för jåm- och stålarbetare:

Olycksfallsförsäkring (olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar):

Seekasse (Sjömännens försäk- ringskassa), Hamburg

Bundesknappschaft (Förbundsför- såkringskassan för gruvarbetare), Bochum

Landwirtschaftliche Alterskasse Rheinhessen—Pfalz (Rheinhessen- Pfalz' ålderspensionsförsäk- ringskassa för jordbrukare) , Speyer

Landesversicherungsanstalt fiir das Saarland (Saarlands försäk- ringsanstalt), Saarbriicken

Den institution som ansvarar för olycksfallsförsåkring i fallet ifråga.

Arhetslöshets— och familje— Prop. 1991/92:170 förmåner: Bundesanstalt fiir Arbeit (För- Bilaga 4-1 bundsanstalten för arbete), Niirnberg

D. FRANKRIKE

Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 93.1, 94 och 95: A. System för anställda:

a) Allmänt system: Caisse nationale de l'assurance maladie (Centrala sjukförsäkrings- kassan), Paris

b) System för lant-

arbetare: Caisse centrale de secours mutu- els agricoles (Centralkassan för ömsesesidig hjälp inom jord- bruket), Paris

c) System för gruv—

arbetare: Caisse autonome nationale de Sécurité sociale dans les mines (Den självstyrande centralkassan för social trygghet för gruv- arbetare), Paris d) System för sjömän: Etablissement national des in- valides de la marine (Centralin- stitutionen för invalidiserade sjömän), Paris B. System för egenföre— tagare: a) System för egen— företagare som inte är verksamma inom jordbruket: Caisse nationale d'assurance maladie et matemité des travail- leurs non salariés des professions non agricoles (Centrala försäk- ringskassan för sjukdom och moderskap för egenföretagare som inte är verksamma inom jordbruket), Saint-Denis b) System för jord— brukare: Caisse centrale de secours mutu- els agricoles (Centralkassan för ömsesidig hjälp inom jordbruket), Paris Caisse centrale des mutuelles agricoles (Centralkassan för ömse-

Bilaga 4. 1

Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 96: 3) Allmänt system:

b) System för jordbrukare:

c) System för tare:

gruvarbe-

d) System för sjömän:

Vid tillämpning av tillämp— ningsförordningens artikel 98:

a) Allmänt system:

b) System för jordbrukare:

c) System för gruvarbetare:

d) System för sjömän:

sidig försäkring för jordbrukare), Paris

Fédération francaise des sociétés d'assurances (Ramex et Gamex) (Franska försäkringssällskaps- föreningen)

Fédération nationale de la mutu- alité francaise (Franska försäk- ringskasseförbundet)

Caisse nationale de l'assurance maladie (Centrala sjukförsäkrings- kassan), Paris Caisse de mutualité sociale agri- cole (Socialförsäkringskassan för jordbruket)

Caisse autonome nationale de Sécurité sociale dans les mines (Den självstyrande centralkassan för social trygghet för gruvar- betare), Paris Etablissement national des in- valides de la marine (Central- institutionen för invalidiserade sjömän), Paris

Caisse nationale d'allocations familiales (Centralkassan för familjebidrag), Paris Caisse centrale d'allocations familiales mutuelles agricoles (Centralkassan för familjebidrag inom jordbruket), Paris Caisse autonome nationale de Sécurité sociale dans les mines (Självstyrande centralkassan för social trygghet för gruvarbetare), Paris Caisse nationale d'allocations familiales des marins du com— merce (Centralkassan för familje- bidrag till sjömän i handelsflottan) eller i förekommande fall Caisse

Bilaga 4.1

Övriga behöriga institutioner är de som anges i fransk lagstiftning, nämligen:

M ODERLANDE T

A. System för an— ställda:

a) Allmänt system:

i) Sjukdom, mo-

derskap, döds- fallsersättning:

ii) lnvaliditet:

aa) Som allmän regel utom för Paris och Paris- regionen:

P a ris 0 0 h Parisregionen:

bb) Specialsys- tem som avses i lagen om social trygghet, ar- tiklarna L 365—L 382:

iii) Ålderdom:

aa) Som allmän regel utom för Paris och Paris- regionen:

nationale d'allocations familiales de la péche maritime (Central- kassan för familjebidrag till fis- kare)

Caisse primaire d'assurance mala- die (Lokala sjukförsäkringskassa)

Caisse primaire d*assurance mala- die (Lokala sjukförsäkringskassan)

Caisse régionale d'assurance maladie (Regionala sjukförsäk- ringskassan), Paris

Caisse régionale d'assurance maladie (Regionala sj ukförsäk- ringskassan), Strasbourg

Caisse régionale d'assurance maladie (branche vieillesse) (Regionala sjukförsäkringskassan (ålderspensionsavdelningen))

Paris och Prop. 1991/92:170 Parisregionen: Caisse nationale d'assurance Bilaga 4-1 vieillesse des travailleurs salariés (Centralkassan för ålderspen- sionsförsäkring för anställda,) Pan's bb) Specialsys- tem som av- ses i lagen om social trygghet, ar- t i k e 1 L 365—L 382: Caisse régionale d'assurance vieil- lesse (Regionala ålderspensions- försäkringskassan), Strasbourg eller Caisse régionale d'assurance maladie (Regionala sjukförsäk- ringskassan), Strasbourg iv) Olycksfall i arbetet: aa) Tillfällig ar- b e t 5 o fö r - måga: Caisse primaire d'assurance mala- die (Lokala sjukförsäkringskassan) bb) Permanent arbetsoför- måga: —— pensioner: — o ] y c k 5 fal 1 som har in- träffat efter den 31 de- cember 1946: Caisse primaire d'assurance mala- die (Lokala sjukförsäkringskassan) —- olycksfall som har in— träffat före den ] janu- ari 1947: Arbetsgivaren eller den försäk- ringsgivare som har trätt i hans ställe —— pensionshöj- ningar: olycksfall som har in— träffat efter

Bilaga 4.1

V)

vi)

för

den 31 de- c e m b e r 1946:

olycksfall som har inträffat före den 1 janu- ari 1947:

Familjeför- måner:

Arbetslöshet:

' registre- ri n g 5 o m arbetssökan- de:

— för utfärdande

b)

i)

ii)

iii)

av blanketter- na E 301,

E 302, E 303:

System för lant- arbetare: Sjukdom, mo- derskap, döds- fallsersättning, familjefömiåner:

lnvaliditets- och ålders- pensionsför- säkring och förmåner till efterlevande make:

Olycksfall i arbetet:

Caisse primaire d'assurance mala- die (Lokala sjukförsäkringskassan)

Caisse des dépöts et consignations (Depositionskassan)

Caisse d'allocations familiales (Kassan för familjebidrag)

Den lokala arbetsförmedlingen på den ort där personen är bosatt

Groupement des Assedic de la région parisienne (GARP), 90, rue Baudin, F-92537 Levallois- Perret

Caisse de mutualité sociale agri- cole (Socialförsäkringskassan för jordbruket)

Caisse centrale de secours mutu- els agricoles (Centralkassan för ömsesesidig hjälp inom jordbru- ket), Paris

Arbetsgivaren eller den försäk- ringsgivare som har trätt i hans ställe vad avser olycksfall som har inträffat före den 1 juli 1973

Bilaga 4.1

aa) Som allmän regel:

bb) För pensions- höjningar:

iv) Arbetslöshet: —— för registre- ring som ar- betssökande:

—— för utfärdande av blanketter- na E 301 , E 302, E 303:

c) System för gruv- arbetare: i) Sjukdom, mo- derskap, döds- fallsersättning:

ii) Invaliditet, ålderdom, dödsfallser- sättning:

iii) Olycksfall i arbetet: aa) Tillfällig arbetsoför- måga:

Caisse de mutualité sociale agricole (Socialförsäkringskas- san för jordbruket) för olycks- fall som har inträffat efter den 30 juni 1973

—— Caisse des dépöts et consigna- tions (Depositionskassan), Arceuil (94) för olycksfall som har inträffat före den 1 juli 1973

Caisse de mutualité sociale agricole (Socialförsäkringskas- san för jordbruket) för olycks- fall som har inträffat efter den 30 juni 1973

Den lokala arbetsförmedlingen på den ort där personen är bosatt

Groupement des Assedic de la région parisienne (GARP), 90, rue Baudin, F-92537 Levallois- Perret

Société de secours miniere (Före- ningen för hjälp till gruvarbetare)

Caisse autonome nationale de Sécurité sociale dans les mines (Självstyrande centralkassan för social trygghet för gruvarbetare), Paris

Société de secours miniere (Före- ningen för hjälp till gruvarbetare)

bb) Permanent PI'OP. 1991/92.170 arbetsoför- Bilaga 4-1 måga:

pensioner: —- olycksfall som har in- träffat efter den 31 de- c e rn b e r 1946: Union régionale des sociétés de secours minieres (Regionala för- bundet av föreningar för hjälp till

gruvarbetare) — olycksfall s 0 m h a r inträffat före den ] janu- ari 1947: Arbetsgivaren eller försäk- ringsgivaren som har trätt i hans ställe pensionshöj- ningar: —— olycksfall som har in- träffat efter den 31 de- c e m b e r 1946: Union régionale des sociétés de secours miniéres (Regionala för- bundet av föreningar för hjälp till gruvarbetare) olycksfall som har in- träffat före den 1 janu- ari 1947: Caisse des dépöts et consignations (Depositionskassan) iv) Familjeför- måner: Union régionale des sociétés de secours minieres (Regionala för- bundet av föreningar för hjälp till gruvarbetare) v) Arbetslöshet: för registre- r in g 5 o m arbetssökan- de: Den lokala arbetsförmedlingen på

den ort där personen är bosatt

för utfärdande Prop. 1991/92:170

av blanketter- Bilaga 4-1 na E 301, E 302, E 303: Agence nationale pour l'emploi (service spécialisé pour la Sécurité sociale des travailleurs migrants) (Centralkontoret för arbetsmark- nadsfrågor (särskilda avdelningen för social trygghet för migrerande arbetare», 9 rue Sextius Michel, F-75015 Paris

(1) System för sjö- män: i) Sjukdom, mo- derskap, invali- ditet, olycksfall i arbetet, döds- fallsersättning och pensioner till efterlevande till invalidpen- sionärer eller personer som har råkat ut för ett olycksfall i arbetet: Section Caisse générale de prévo- yance des marins du quartier des affaires maritimes (Allmänna väl- färdskassan för sjömän, sektion inom kontoret för sjöfartsfrågor) ii) Ålderdom,

dödsfall (pen-

sioner): Section Caisse de rerraite des ma- rins du quartier des affaires mari- times (Pensionskassan för sjömän, sektion inom kontoret för sjöfarts- frågor)

iii) Familjeför-

måner: Caisse nationale d'allocations familiales des marins du commer- ce (Centralkassan för familjebi- drag till sjömän i handelsflottan) eller i förekommande fall Caisse nationale d'allocations familiales de la peche maritime (Centralkas- san för familjebidrag till fiskare)

Bilaga 4.1

iv) Arbetslöshet: —— för registre- ring som ar- betssökande:

—— för utfärdande av blanketter E 301, E 302, E 303:

. System för egen—

företagare: a) System för egen- företagare som

inte är verksam- ma inom jord- bruket:

i) Sjukdom, derskap:

mo-

ii) Ålderdom: aa) System för hantverkare:

bb) System för industri och handel:

Den lokala arbetsförmedlingen på den ort där personen är bosatt eller på hans vanliga påmönstring- hamn eller Bureau central de la main d'oeuvre maritime (Centrala kontoret för sjömän)

Groupement des Assedic de la région parisienne (GARP), 90, rue Baudin, F-92537 Levallois- Perret

Caisse mutuelle régionale (Regio- nala ömsesidiga kassan)

Caisse nationale de l'organisation autonome d'assurance vieillesse des travailleurs non salariés des professions artisanales (Cancava) (Oberoende centrala ålderspen- sionskassan för hantverkare verk— samma som egenföretagare), Pan's

Caisses de base professionnelles ou interprofessionnelles (Grund- kassoma för ett eller flera yrken)

Caisse nationale de l'organisation autonome d'assurance vieillesse des travailleurs non salariés des professions industrielles et com- merciales (Organic) (Oberoende centrala ålderspensionskassan för egenföretagare inom industri- och handelsyrken)

Prop. 1991/921170

Bilaga 4.1

cc) System för fria yrken:

dd) System för advokater:

b) System för jord- brukare:

i) Sjukdom, mo- derskap, in- validitet:

ii) Ålderspen- sionsförsäk- ring och för- måner till den

efterlevande maken:

iii) Olycksfall ut- anför arbetet, olycksfall i arbetet och arbetssjukdo— mar:

a) System för an— ställda: (samtliga system utom sys— temet för sjömän, och samtliga risker, utom familjeför- måner):

Caisses de base professionnelles ou interprofessionnelles (Grund- kassoma för ett eller flera yrken)

Caisse nationale d'assurance vieillesse des professions libérales (CNAVPL), sections professio- nelles (Centrala ålderspension- skassan för fria yrken, yrkesav- delningama)

Caisse nationale des barreaux francais (CNBF) (Centralkassan för franska advokater)

Det auktoriserade försäkringsor- gan hos vilket egenföretagare inom jordbruket är försäkrade

Caisse de mutualité sociale ag- ricole (Socialförsäkringskassan för jordbruket)

-— Det erkända organ hos vilket egenföretagare inom jordbruket är försäkrade

För departementen Moselle, Bas-Rhin och Haut-Rhin: Caisse d*assurance accidents agricoles (Försäkringskassan för olycksfall inom jordbruket)

Bilaga 4.1

b)

i) Som allmän regel:

ii) För pensions- höjningar röran- de olycksfall i arbetet som har inträffat i utom- europeiska de- partement före den 1 januari 1952:

System för egen—

företagare:

i) Sjukdom, moder- skap:

ii) Ålderdom: —— System för hantverkare:

—— system för industri och handel :

—— system för fria yrken:

Caisse générale de Sécurité sociale (Allmänna kassan för social trygg- het)

Direction départementale de ['en- registrement (Registreringsdirek- toratet för departement)

Caisse mutuelle régionale (Regio- nala ömsesidiga kassan)

Caisse nationale de l'organisation autonome d'assurance vieillesse des travailleurs non salariés des professions artisanales (Cancava) (Oberoende centrala ålderspen- sionskassan för hantverkare verk— samma som egenföretagare)

Caisse interprofessionnelle d*assu- rance vieillesse des industriels et commercants d”Algérie et d'outre- mer (Cavicorg) (Ålderspensions- kassan för självständiga yrken inom industri och handel i Algeriet och utanför Europa)

Caisse nationale d'assurance vieillesse des professions libérales (CNAVPL), sections professio- nelles (Centrala ålderspen-

sionskassan för fria yrken, yrkes- avdelningarna)

Bilaga 4.1

— system för advokater:

c) Familjeförmåner:

d) System för sjömän: i) Samtliga risker utom ålders— och familjeförmåner:

ii) Ålderdom:

iii) Familj eförmån- er:

Caisse nationale des barreaux francais (CNBF) (Centralkassan för franska advokater) Caisse d”allocations familiales (Kassan för familjebidrag)

Section Caisse générales de pré- voyance des marins du quartier des affaires maritimes (Allmänna välfärdskassan för sjömän, sektion inom kontoret för sjöfartsfrågor) Section Caisse de retraile des marins du quartier des affaires maritimes (Pensionskassan för sjömän, sektion inom kontoret för sjöfartsfrågor)

Caisse d'allocations familiales (Kassan för familjeförmåner)

E. GREKLAND

Sjukdom och moderskap: i) Som allmän regel:

ii) För sjömän:

iii) System för jordbrukare:

Invaliditet, ålderdom, döds— fall: i) Som allmän regel:

ii) System för sjömän:

'Iöpvua Kowwmxa'w Aaöakiaewv (IKA), Aäijx (Socialförsäkrings- institutet, Aten) eller det försäk— ringsorgan hos vilket arbetaren är eller var försäkrad Oixoc NoniTou, Hetpatäg (Sjö- manshemmet, Pireus) Op'yavwaöc Febp'ytxa'w AagaaÄiaewv (OFA), A01'7va (Socialförsäkringsinstitutet för jordbruket, Aten)

'Iöpvua Kowfo uuco'w Aawakiacwv (IKA), Adiwa (Socialförsäkrings- institutet, Aten) eller det försäk- ringsorgan hos vilket arbetaren är eller var försäkrad. NavTucö Aroaaxtxå Taacio (NAT), Hetpouåc (Sjömännens pensionskassa, Pireus)

Bilaga 4.1

iii) System för jordbrukare:

Olycksfall i betssjukdounr: i) Som allmän regel:

arbetet, ar-

ii) System för sjömän:

iii) System för jordbrukare:

Dödfallsersättning _ (begrav— ningskostnader): i) Som allmän regel:

ii) System för sjömän:

iii) System för jordbrukare:

Familjebidrag: i) System för anställda, inkl. företagssystem:

ii) Allmänt system:

Op-yavwaåq Pcwp'ytxa'w AOQQÄLOGOJV (OFA), Aaijva (Socialförsäkringsinstitutet för jordbruket, Aten)

'Iöpvaa Kowwmxcöv Aaqpakiacwv (IKA), Afifjua (Socialförsäkringsinstitutet, Aten) eller det försäkringsorgan hos vilket arbetaren var eller är för- säkrad Nozvrucö Awoaaxtxö Taaeio (NAT), Hsipatäg (Sjömännens pensionskassa, Pireus)

Opyavwaögllkwpymbv AacpaMaswv, A0i7va (Socialförsäkringsinstitutet för jordbruket, Aten)

'Iöpvua Kowwvmu'w Aatpakiaawv (IKA), AGijuoz (Socialförsäkringsinstitutet, Aten) eller det försäkringsorgan hos vilket arbetaren var eller är för- säkrad Oixoq Nati'rou, Hetpatåg (Sjömänshemmet, Pireus) Op'yakuåg Femnxa'w AaqoaMacwv (OFA), A01'7va (Socialförsäkringsinstitutet för jordbruket, Aten)

Op'yawaaég Awaoxokilacwc Ep'yarucoå Avvajuxoå (OAEA), AG'rjva (Arbetskontoret, Aten)

Op'yamaaöq Febp'ytxtbv Aacpakiaswv (OFA), A61'1va (Socialförsäkringsinstitutet för jordbruket, Aten)

Bilaga 4.1

6. Arbetslöshet: i) Som allmän regel:

ii) System för sjömän:

iii) System för anställda inom tidningsindustrin som tillämpas av:

Op'yakuåc Araaxokijaswc Ep'yomxöö Aumuucoå (OAEA), Aär'wa (Arbetskontoret, Aten) Oixoc Nati'rov, Hapouåc (Sjömänshemmet, Pireus)

F. IRLAND

1. Vårdförmåner Eastern Health Board (Hälso- nämnden för östra regionen), Dublin 8 — Midland Health Board (Hälso— nämnden för mellersta regio- nen), Tullamore, Offaly Coun- ty

Mid-Westem Health Board (Hälsonämnden för mellan— västra regionen), Limerick North-Eastem Health Board (Hälsonämnden för nordöstra regionen), Ceannus Mor, Meath County North-Westem Health Board (Hälsonämnden för nordvästra regionen), Manorhamilton, Leitrim County South--Eastem Health Board (Hälsonämnden för sydöstra regionen), Kilkenny Southern Health Board (Hälso-

nämnden för södra regionen), Cork

Bilaga 4.1

Kontantförmåner a) Arbetslöshetsförmåner:

b) Andra

Sjukdom (inklusive tuberku—

Western Health Board (Hälso- nämnden för västra regionen), Galway

Department of Social Welfare (Socialministeriet), Dublin, inklu- sive de regionala kontor som ansvarar för arbetslöshetsför- måner. kontantförmåner: Department of Social Welfare (Socialministeriet), Dublin G. ITALIEN

los) och moderskap: A. Anställda:

a) Vå

i)

ii)

iii)

rdförmåner:

Som allmän

regel:

För vissa kate- gorier av stats- anställda och av personer som är anställda inom privatsektorn och personer som behandlas som sådana samt för pen- sionärer och medlemmar av deras familjer:

För sjömän och besättningsmän på civilflygplan:

b) Kontantförmåner: i) S 0 m a l l m ä n regel:

Unitä sanitaria locale (den lokala hälsovårdsenheten) hos vilken personen är registrerad

Ministero della sanitä (Hälso— vårdsministeriet), Roma

Ministero della sanitå (Hälso- vårdsministeriet), det lokala kon- toret för handelsflottan eller civil- flyget

Istituto nazionale della previdenza sociale (Centralinstitutet för social trygghet), de regionala kontoren

Bilaga 4.1

ii) För sjömän och besättningsmän på civilflygplan:

c) Intyg om försäk-

ringsperioder: i) S 0 m all rn ä n regel:

ii) För sjömän och besättningsmän på civilflygplan:

B. Egenföretagare: Vårdförmåner:

Olycksfall i arbetet och ar-

betssjukdormr: A. Anställda: a) Vårdförmåner: i) Som allmän regel:

ii) För sjömän och besättningsmän på civilflygplan:

b) Proteser och större hjälpmedel, medi- cinsk-juridiska för- måner och tillhöran- de undersökningar och intyg: i) Som

regel:

allmän

Cassa marittima (den försäk- ringskassa för sjömän) hos vilken personen är registrerad

Istituto nazionale della previdenza sociale (Centralinstitutet för social trygghet), de regionala kontoren

Cassa marittima (den försäk- ringskassa för sjömän) hos vilken personen är registrerad

Unitä sanitaria locale (den lokala häsovårdsenhet) hos vilken per- sonen är registrerad

Unitä sanitaria locale (den lokala hälsovårdsenhet) hos vilken per- sonen är registrerad

Ministero della sanitä (Hälso— vårdsministeriet), det lokala kon- toret för handelsflottan eller civil- flyget

Istituto nazionale per Passicura- zione contro gli infortuni sul lavoro (Centralinstitutet för för- säkring mot olycksfall i arbetet), de regionala kontoren

Bilaga 4.1

ii) För sjömän och besättningsmän på civilflygplan:

Kontantförmåner: i) S 0 m al l m ä n regel:

ii) För sjömän och besättningsmän på civilflygplan:

iii) För arbetare inom jord— och skogsbruk, i förekommande fall också:

B. Ege/företagare (endast

för röntgenläkare): a) Vårdförmåner:

b) Proteser och större

C)

hjälpmedel, medi- cinsk—juridiska för- måner och tillhöran- de undersökningar och intyg:

Kontantförmåner:

Cassa marittima (den försäk- ringskassa för sjömän) hos vilken personen är registrerad

Istituto nazionale per l'assicura- zione contro gli infortuni sul lavoro (Centralinstitutet för för- säkring mot olycksfall i arbetet), de regionala kontoren

Cassa marittima (den försäk- ringskassa för sjömän) hos vilken personen är registrerad

Ente nazionale di previdenza e assistenza per gli impiegati agri- coli (Centralorganet för social trygghet för lantarbetare)

Unitä sanitaria locale (den lokala hälsovårdsenhet) hos vilken per- sonen är registrerad

Istituto nazionale per l”assicura- zione contro gli infortuni sul lavoro (Centralinstitutet för för- säkring mot olycksfall i arbetet), de regionala kontoren Istituto nazionale per l'assicura- zione contro gli infortuni sul lavoro (Centralinstitutet för för— säkring mot olycksfall i arbetet), de regionala kontoren

Bilaga 4.1

3. Invaliditet, ålderdom och efterlevande (pensioner): A. Anställda a) Som allmän regel:

b) För scenarbetare:

c) För ledande per— sonal i industri- företag:

d) För journalister:

B. Ege/företagare:

3) För läkare:

b) För apotekare:

c) För veterinärer:

(1) För barnmorskor:

e) För ingenjörer och arkitekter:

f) För lantmätare:

Istituto nazionale della previdenza sociale (Centralinstitutet för social trygghet), de regionala kontoren Ente nationale di previdenza e assitenza per i lavoratori dello spettacolo, (Centralorganet för social trygghet för scenarbetare), Roma

Istituto nazionale di previdenza per i dirigenti di aziende indust- riali (Centralinstitutet för social trygghet för ledande personal inom industrin), Roma Istituto nazionale di previdenza per i giomalisti italiani 'G. Amen- dola' (Centralinstitutet G Amen- dola för social trygghet för ita- lienska journalister), Roma

Ente nazionale di previdenza ed assistenza medici (Centralorganet för social trygghet för läkare) Ente nazionale di previdenza ed assistenza farmacisti (Centralorga- net för social trygghet för apo— tekare) Ente nazionale di previdenza ed assistenza veterinari (Centralorga- net för social trygghet för veteri- närer) Ente nazionale di previdenza ed assistenza per le ostetriche (Cent- ralorganet för social trygghet för barnmorskor)

Cassa nazionale di previdenza per gli ingegneri ed architetti (Cent- ralkassan för social trygghet för ingenjörer och arkitekter) Cassa nazionale di previdenLa ed assistenza a favore dei geometri

Bilaga 4.1

4.

g) För advokater och andra jurister:

h) För ekonomer:

i) För revisorer:

j) För arbetskonsulen- ter:

k) För notarier:

1) För tullspeditörer:

Dödsfallsersättning:

Arbetslöshet (för anställda): a) Som allmän regel:

b) För journalister:

(Centralorganet för social trygghet för lantmätare)

Cassa nazionale di previdenza ed assistenza a favore degli advocati ei dei procuratori (Centralorganet för social trygghet för advokater och andra jurister) Cassa nazionale di previdenza ed assistenza a favore dei dottori commercialisti (Centralkassan för social trygghet för ekonomer) Cassa nazionale di previdenza ed assistenza a favore dei ragionieri e periti commerciali (Central- kassan för social trygghet för revisorer)

Ente nazionale di previdenza ed assistenza per i consulenti del lavoro (Centralorganet för social trygghet för arbetskonsulenter) Cassa nazionale notariato (Cent- ralkassan för notarier) Fondo di previdenza a favore degli spedizionieri doganali (Värl- färdskassan för tullspeditörer) Istituto nazionale della previdenza sociale (Centralorganet för social trygghet), de regionala kontoren Istituto nazionale per l'assicura- zione contro gli infortuni sul lavoro (Centralinstitutet för för- säkring mot olycksfall i arbetet), de regionala kontoren

Cassa marittima (den försäk— ringskassa för sjömän) hos vilken personen är registrerad

Istituto nazionale della previdenza sociale (Centralinstitutet för social trygghet), de regionala kontoren Istituto nazionale di previdenza per i giomalisti italiani G. Amen- dola, (Centralinstitutet G. Amen- dola för social trygghet för ita- lienska journalister), Roma

Bilaga 4.1

Familjebidrag (för anstän— da): a) Som allmän regel:

b) För journalister:

Istituto nazionale della previdenza sociale (Centralinstitutet för social trygghet), de regionala kontoren Istituto nazionale di previdenza per i giomalisti italiani G. Amen- dola (Centralinstitutet G. Amen- dola för social trygghet för ita- lienska journalister), Roma

H. LUXEM BURG

Sjukdom och moderskap:

a) Vid tillämpning av förordningens artikel 28.2:

b) Andra fall:

Invaliditet, ålderdom, döds— fall Quasioner): a) För arbetare:

b) För tjänstemän och fria yrkesutövare:

c) För egenföretagare inom hantverks-, handels- eller tillverkningsin- dustri:

(1) För egenföretagare inom jordbruket:

Caisse nationale d'assurance maladie des ouvriers, (Central- sjukförsäkringskassan för ar- betare), Luxembourg Den sjukkassa, hos vilken den anställde eller egenföretagaren är försäkrad på grund av sin för- värvsverksamhct eller hos vilken han senast var försäkrad.

Etablissement d'assurance contre la vieillesse et l*invalidité (Institu— tionen för ålders- och invalidpen- sioner), Luxembourg

Caisse de pension des employés privés (Pensionskassan för tjänste- män inom den privata sektorn), Luxembourg

Caisse de pension des artisans, des commercants et des industriels (Pensionskassan för egen- företagare inom hantverk, handel och industri), Luxembourg

Caisse de pension agricole (Pen- sionskassan för jordbruket), Luxembourg

Bilaga 4.1

Olycksfall i arbetet och ar-

betssjukdolmr.

a) För anställda och egen- företagare inom jord- eller skogsbruket:

b) För alla andra försäk- ringsfall på obligatorisk eller frivillig basis:

Arbetslöshet:

Familjeförmåner:

(Denna punkt har fått ny lydelse genom förordning EEG nr 2332/89.) Dödsfallsersätmingar: Vid tillämpning av förord- ningens artikel 66:

Association d*assurance contre les accidents, section agricole et forestiere (Föreningen för olycks- fallsförsäkring, sektionen för jord- och skogsbruket), Luxembourg

Association d”assurance contre les accidents, section industrielle (Föreningen för olycksfallsförsäk- ring, sektionen för industrin), Luxembourg

Administration de Pemploi (Ar- betskontoret), Luxembourg

Caisse nationale d'assurance maladie des ouvriers, (Centralsjuk- kassan för arbetare), Luxembourg

Sjukdom och moderskap:

a) Vårdförmåner:

b) Kontantförmåner:

Invaliditet:

a) När rätten till förmåner föreligger enligt Ned- erländernas lagstiftning även utan tillämpning av förordningen:

— för anställda:

för egenföretagare:

Den Ziekenfonds (sjukkassa), hos vilken personen är försäkrad. Den Bedrijfsvereniging (yrkes- förening), hos vilken personen är försäkrad

Den Bedrijfsvereniging (yrkes- förening), hos vilken personen är försäkrad Den Bedrijfsvereniging (yrkes- förening), hos vilken personen skulle vara försäkrad om han hade anställd personal

Bilaga 4.1

b) Iandra fall: —— för anställda och egenföretagare:

Ålderdom och dödsfall (pen- sioner): a) Som allmän regel:

b) För gruvarbetare:

Arbetslöshet:

(Denna punkt har fått ny lydelse genom förordning EEG nr 2332/89.) Familjeförmåner: a) Då personen med rätt

till förmåner är bosatt i Nederländerna:

b) Då personen med rätt till förmåner är bosatt utanför Nederländerna men hans arbetsgivare är bosatt eller etablerad i Nederländerna:

e) I andra fall:

Arbetssiukdomar på vilka

bestämmelserna i förord— ningens artikel 57.3 är

tillämpliga:

Vid tillämpning av förord- ningens artikel 57.3 c: då förmånen utges från ett datum före den 1 juli 1967:

då förmånen utges från ett datum efter den 30 juni 1967:

Nieuwe Algemene Bedrijfsvere— niging (Nya allmänna yrkesföre- ningen), Amsterdam

Sociale Verzekeringsbank (Social- försäkringsbanken), Amsterdam Algemeen Mijnwerkersfonds (Allmänna kassan för gruvar- betare), Heerlen

Det Raad van Arbeid (arbetsmark- nadsråd) inom vars distrikt han är bosatt

Det Raad van Arbeid (arbetsmark- nadsråd) inom vars distrikt arbets- givaren är bosatt eller är etablerad Sociale Verzekeringsbank (Social- försäkringsbanken), Amsterdam

Sociale Verzekeringsbank (Social- försäkringsbanken), Amsterdam

Bedrijfsvereniging voor de Mijn- industrie (Yrkesföreningen för gruvindustrin), Heerlen

Bilaga 4. 1

J . STORBRITANNIEN

Vårdförmåner. Storbritannien och Nord- irland:

Gibraltar:

Kontantförmåner: Storbritannien utom Nord- irland:

Nordirland:

Gibraltar:

Myndigheter som utger förmåner från National Health Service (Nationella hälsovårdstjänsten) Medical and Public Health De- partment (Hälso- och sjukvårds- departementet), Gibraltar

Department of Health and Social Security (Hälso- och socialminis- teriet), London Department of Health and Social Services for Northern Ireland (Ministeriet för hälsovård och sociala tjänster), Belfast Department of Labour and Social Security (Departementet för ar- betsmarknadsfrågor och social trygghet), Gibraltar

Bilaga 4.1

BILAGA 3

INSTITUTIONER PÅ BOSÄTI'NINGSORTEN OCH INSTITUTIONER PÅ VISTEISEORTEN

(Förordningens artikel 1 p och tillämpningsförordningens artikel 4.3)

A. BELGIEN [. INSHTUTYONER PÅ BOSÄTI'NINGSORYEN

l. Sjukdom och moderskap:

a) Vid tillämpning av tillämpningsförord- ningens artikel 17, 18, 22, 25, 28, 29, 30 och 32:

b) Vid tillämpning av tillämpningsförord- ningens artikel 31: i) Som allmän

regel: ii) För sjömän:

2. Invaliditet:

a) Allmän invaliditet (arbe- tare, tjänstemän, gruv- arbetare) och egen- företagares invaliditet:

Vid tillämpning av tillämpningsförordning- ens artikel 105:

Försäkringsorganen

Försäkringsorganen

Caisse de secours et de pré- voyance en faveur des marins naviguant sous pavillon belge - I-Iulp- en voorzorgskas voor zee- varenden onder Belgische vlag (Hjälp- och välfärdskassan för sjömän som seglar under belgisk flagg), Antwerpen

eller

Försäkringsorganen

Institut national maladie—invalidité, Bruxelles - Rijksinstituut voor ziekte- en invaliditeitsverzekering, Brussel (Centralinstitutet för sjuk- och invaliditetsförsäkring, Bryssel) tillsammans med försäkrings- organen

d'assurance

Institut national d'assurance mala— die-invalidité, Bruxelles - Rijks- instituut voor ziekte- en invalidi— teitsverzekering, Brussel (Central—

Bilaga 4.1

3.

b) Särskilt invaliditetssys- tem för gruvarbetare:

c) Invaliditetssystem för sjömän:

Ålderdom (pensioner):

Olycksfall i arbetet (vårdför- måner): Arbetssjukdomar:

institutet för sjuk- och invalidi- tetsförsäkring, Bryssel)

Fonds national de retraite des ouvriers-mineurs, Bruxelles - Nationaal Pensioenfonds voor mijnwerkers, Brussel (Centrala pensionskassan för gruvarbetare, Bryssel)

Caisse de secours et de prévo- yance en faveur des marins navi- guant sous pavillon belge - Hulp- en voorzorgskas voor zeevarenden onder Belgische vlag, Antwerpen (Hjälp- och välfärdskassan för sjömän som seglar under belgisk flagg), Antwerpen Office national des pensions pour travailleurs salariés, Bruxelles - Rijksdienst voor werknemerspen— sioenen, Brussel (Centralpensions- kontoret för anställda, Bryssel) Institut national d*assurance sociales pour travailleurs indepen- dants, Bruxelles - Rijksinstituut voor de sociale verzekeringen der zelfstandigen, Brussel (Centralins— titutet för socialförsäkring för egenföretagare, Bryssel) Försäkringsorganen

Fonds des maladies profession- nelles, Bruxelles - Fonds voor beroepsziekten, Brussel (Kassan för arbetssjukdomar, Bryssel) Försäkringsorganen tillsammans med Institut national d'assurance maladie-invalidité, Bruxelles Rijksinstituut voor ziekte- en invaliditeitsverzekering, Brussel (Centralinstitutet för sjuk- och invaliditetsförsäkring, Bryssel)

Bilaga 4.1

II.

Arbetslöshet: &) Som allmän regel:

b) För sjömän:

Familjeförmåner:

INS TITUTIONER PÅ VISTELSESORIEN

[. Sjukdom och moder— skap:

2. Olycksfall i arbetet:

3. Arbetssjukdomar:

Office national de l'emploi, Bruxelles - Rijksdienst voor ar- beidsvoorziening, Brussel (Cent- ralkontoret för arbetsmarknads- frågor, Bryssel) Pool des marins de la marine marchande - Pool van de zee- lieden ter koopvaardij, Antwerpen (Handelsflottans pool, Antwerpen) Office national des allocations familiales pour travailleurs sala- riés, Bruxelles - Rijksdienst voor kinderbijslag voor werknemers, Brussel (Centralkontoret för an— ställdas familjeförmåner, Bryssel) Institut national d'assurance sociales pour travailleurs indepen- dants, Bruxelles - Rijksinstituut voor de sociale verzekeringen der zelfstandigen, Brussel (Centralins- titutet för socialförsäkring för egenföretagare, Bryssel)

Institut national d'assurance ma- ladie—invalidité, Bruxelles - Rijks- instituut voor ziekte- en invalidi- teitsverzekering, Brussel (Central- institutet för sjuk- och invaliditets- försäkring, Bryssel) genom för- säkringsorganen Institut national d”assurance mala- die—invalidité, Bruxelles - Rijks- intituut voor ziekte- en invalidi- teitsverzekering, Brussel (Central- institutet för sjuk- och invaliditets- försäkring, Bryssel) genom för- säkringsorganen Fonds des maladies profession- nelles, Bruxelles - Fonds voor beroepsziekten, Brussel (Kassan för arbetssjukdomar, Bryssel)

B. DANMARK Prop. 1991/92:170 .. Bilaga 4.1 DANMARK UTOM GRÖNLAND

l. Institutioner på bosättningsorten a) Sjukdom och moderskap: i) Vid tillämpning av tillämpnings- förordningens artikel 17, 22, 28, 29 och 30: Den behöriga amtskommune (landstinget). I Köpenhamns kom- mun: Magistraten (kommun- förvaltningen). I Frederiksbergs kommun: kommunförvaltningen ii) Vid tillämpning av tillämpnings- förordningens artikel 18 och 25: Socialnämnden i den kommun i vilken fömianstagaren är bosatt. I Köpenhamns, Odenses, Aalborgs och Århus kommuner: Magistra- ten (kommunförvaltningen) b) Invaliditet (pen— Sikringsstyrelsen (Försäkrings- sioner): styrelsen), Kabenhavn c) Alderdom och döds— fall (pensioner): i) Pensioner som utges enligt lagstiftning om ålders- och änkepensioner: Sikringsstyrelsen (Försäkrings- styrelsen), Kobenhavn ii) Pensioner som utges enligt 1 a g e n o m tillåggspensio- ner för anställ- da (loven om Arbejdsmarke- dets tillagspen- sion): Arbejdsmarkedets tillazgspension (Kontoret för tilläggspensioner till anställda), Hillared

Bilaga 4.1

d) Olycksfall i arbetet och arbetssjuk— donmr.

i) Vid tillämpning av tillämpnings- förordningens avdelning IV, kapitel 4, utom artikel 61:

ii) Vid tillämpning av tillämpnings- förordningens artikel 61:

e) Dödsfallsersättning: Vid tillämpning av tillämpningsförord- ningens artikel 78:

Institutioner på vistelseorten

a) Sjukdom och moder— skap:

i) Vid tillämpning av tillämpningsförord- ningens artikel 20, 21 och 31:

ii) Vid tillämpning av tillämpningsförord- ningens artikel 24:

Sikringsstyrelsen (Försäkrings- styrelsen), Kebenhavn

Socialnämnden i den kommun i vilken förmånstagaren är bosatt. I Köpenhamns, Odenses, Aalborgs och Århus kommuner: Magist- raten (kommunförvaltningen)

Sikringsstyrelsen (Försäkrings- styrelsen), Kabenhavn

Den behöriga amtskommune (landstinget). I Köpenhamns kom- mun: Magistraten (kommunför- valtningen). I Frederiksbergs kommun: kommunförvaltningen

Socialnämnden i den kommun i vilken förmånstagaren är bosatt. I Köpenhamns, Odenses, Aalborgs och Århus kommuner: Magist- raten (kommunförvaltningen)

Bilaga 4.1

II.

b) Olycksfall i arbetet och

arbetssjukdom

i) Vid tillämpning av tillämpningsför- ordningens avdel-

ii)

ning IV kapitel 4, utom artikel 64:

Vid tillämpning av tillämpningsförord- ningens artikel 64:

Arbetslöshet: 1)

ii)

Vid tillämpning av tillämpningsförord- ningens avdelning IV kapitel 6, utom artikel 83:

Vid tillämpning av tillämpningsförord- ningens artikel 83:

GRÖNLAND

Sikringsstyrelsen (Försäkrings- styrelsen), Kebenhavn

Socialnämnden i den kommun i vilken förmänstagaren är bosatt. I Köpenhamns, Odenses, Aalborgs och Århus kommuner: Magist- raten (kommunförvaltningen)

Den behöriga arbetslöshetskassan

Den lokala arbetsförmedlingen

(Denna punkt har upphävts genom förordning EEG nr l661/85.)

C. TYSKLAND

Sjukförsäkring:

a) I samtliga fall utom vid tillämpning av förord- ningens artikel 19.2 och tillämpningsförord- ningens artikel 17:

För personer som är försäkrade enligt syste- met

för gruvarbetare

och deras familjemed- lemmar:

Den behöriga Allgemeine Orts- krankenkasse (den lokala allmänna sjukförsäkringskassan) på per- sonens bosättnings- eller vistelse- ort

Bundesknappschaft (Förbundsför- säkn'ngskassan för gruvarbetare), Bochum

Bilaga 4.1

b) Vid tillämpning av förordningens artikel 19.2 och tillämpnings- förordningens artikel 17:

c) För tuberkulosbehandling på ett vårdcenter:

2. Olycksfallsförsäkring:

a) Vårdförmåner (utom terapeutisk vård som utförs enligt olycks- fallsförsäkring samt proteser och hjälpmedel) och kontantförmåner (utom pensioner, höj- ningar för stadigvarande tillsyn (Pflegegeld) och dödsfallsersättning:

För personer som är försäkrade enligt sys- temet för gruvarbetare och deras familjemed- lemmar:

Den institution hos vilken per- sonen ifråga senast var Försäkrad. Om en sådan institution saknas eller när personen ifråga senast var försäkrad hos en Allgemeine Ortskrankenkasse (lokal allmän sjukförsäkringskassa), hos en lantwirtschaftliche Krankenkasse (sjukförsäkringskassa för jord- bruket) eller hos Bundesknapps- chaft: Den behöriga institution på personens bosättnings- eller vistel- seort som avses i a.

Den behöriga pensionsförsäk- ringsinstitutionen för arbetare på personens bosättnings- eller vistel- seort

Den behöriga Allgemeine Orts- krankenkasse (den lokala allmänna sjukförsäkringskassan) på per- sonens bosättnings- eller vistelse- ort

Bundesknappschaft (Förbunds- försäkringskassan för gruvarbe- tare), Bochum

Bilaga 4.1

b) Vård— och kontantför- måner, som är uteslutna under a, och vid tillämp— ning av tillämpningsför- ordningens artikel 76:

arbetare:

i) i förhållande till Belgien:

ii) i förhållande till

Frankrike:

iii) i förhållande till Italien:

iv) i förhållande till Luxemburg:

v) i förhållande till Nederländerna:

vi) i förhållande till Danmark:

vii) i förhållande till Irland och Storbritannien:

Hauptverband der gewerblichen Berufsgenossenschaften (Central- förbundet för yrkesföreningar inom industrin), Bonn

Landesversicherungsanstalt Rhein- provinz (Rhenprovinsens försäk- ringsanstalt), Diisseldorf

Landesversicherungsanstalt Rhein- land-Pfalz (Rhenland-Pfalz' för- säkringsanstalt), Speyer, eller som behörig institution enligt bilaga 2 Landesversicherungsanstalt Saar- land (Saarlands försäkrings- anstalt), Saarbrucken

Landesversicherungsanstalt Schwaben (Schwabens försäk- ringsanstalt), Diisseldorf

Landesversicherungsanstalt Rhein- land-Pfalz (Rhenland-Pfalz' för- säkringsanstalt), Speyer

Landesversicherungsanstalt West— falen (Westfalens försäkringsan- stalt), Mönster

Landesversicherungsanstalt Schleswig-Holstein (Schleswig- Holsteins försäkringsanstalt), Löbeck

Landesversicherungsanstalt Freie und Hansestadt Hamburg (Den fria hansestaden Hamburgs för- säkringsanstalt), Hamburg

Bilaga 4. 1

[.

viii) i förhållande till Grekland:

b) Pensionsförsäkring för tjänstemän:

c) Pensionsförsäkrin g för gruvarbetare:

Alderspensionsförsäkring för jordbrukare:

Arbetslöshets— och familje- fömråner:

Landesversicherungsanstalt Wörttemberg (W iirttembergs för- säkringsanstalt), Stuttgart

Bundesversicherungsanstalt för Angestellte (Förbundsförsäkrings- anstalten för tjänstemän), Berlin

Bundesknappschaft (Förbunds- försäkringskassan för gruvarbe- tare), Bochum

Landwirtschaftliche Alterskasse Rheinhessen—Pfalz (Rheinhessen- Pfalz' ålderspensionskassa för jordbrukare), Speyer

Den behöriga arbetsförmedlingen på personens bosättnings— eller vistelseort

D. FRANKRIKE

M ODERLANDE T:

A. System för anställda: 1. Andra risker än arbetslöshet och

familjeförmåner: a) Som allmän regel:

b) Vid samtidig tillämpning av förordningens artikel 19.1 och 19.2 och 35.1 i fall av vårdförmåner enligt systemet för sjuk-, mo- derskaps-, in- validitets- och

Caisse primaire d”assurance ma- ladie (Lokala sjukförsäkrings- kassan) på bosättnings- eller vistelseorten

mp. 1991/92:170

Bilaga 4.1

dödsfallsförsäk- ring för gruv- arbetare:

Vid tillämpning

av tillämpnings-

förordningens

artikel 35:

i) A l l m ä n t system:

aa) Som all- män regel utom för Paris och Parisre- gionen:

För Paris och

Pari sre- gionen:

bb) Det spe- cialsys- tem som avses i lagen om social trygghet, artiklarna L 365— L 382:

ii) System för- l a n t a r - betare:

iii) S y ste rn för gruv- arbetare:

Société de secours niiniere (Före- ningen för hjälp till gruvarbetare) på personens bosättningsort

Caisse primaire d'assurance mala- die (Lokala sjukförsäkringskassan)

Caisse régionale d'assurance maladie (Regionala sjukförsäk- ringskassan), Paris

Caisse régionale d'assurance maladie (Regionala sj ukförsäk- ringskassan), Strasbourg

Caisse de mutualité sociale agri- cole (Kassan för ömsesidig för- säkring för jordbruket)

Caisse autonome nationale de sécurité sociale dans les mines (Självstyrande centralkassan för social trygghet för gruvarbetare), Paris

Bilaga 4.1

d) Vid tillämpning

av tillämp—

ningsförord-

ningens artikel

36 vad avser

invalidpensio-

ner:

i) Som allmän regel utom för Paris och Paris- regionen:

För Paris och Paris— regionen:

ii) Det special- system som avses i lagen om social tr y g g h et , artikel L 365— L 382:

e) Vid tillämpning

av tillämpnings- förordningens artikel 36 vad avser ålders- pensioner: i) Allmänt sys- tem: aa) Som all- män regel utom för Paris och Parisre— gionen:

Caisse primaire d'assurance mala- die (Lokala sjukförsäkringskassan)

d'assurance sjukförsäk-

Caisse régionale maladie (Regionala ringskassan), Paris

Caisse régionale d'assurance maladie (Regionala sjukförsäk- ringskassan), Strasbourg

Caisse régionale d'assurance maladie, branche vieillesse (Regionala sjukförsäkringskassan, avdelningen för ålderspensionsför- säkring)

För Paris Prop. 1991/92:170 0 c h Bilaga 4.1 Parisre- gionen: Caisse nationale d'assurance vieillesse des travailleurs salariés (Centralkassan för ålderspen- sionsförsäkring för anställda), Paris bb) Det spe- cialsys- tem som avses i lagen om social trygghet, artikel L 365—L 382: Caisse régionale d'assurance vieillesse (Regionala ålderspen- sionskassan), Strasbourg ii) System för lantarbeta- re: Caisse centrale de secours mutu- els agricoles (Centralkassan för ömsesidig hjälp inom jordbruket), Paris iii) System för gruv-

Caisse autonome nationale de Sécurité sociale dans les mines (Oberoende centralkassan för gruvarbetares sociala trygghet), Paris 1) Vid tillämpning

av tillämpnings-

förordningens

artikel 75: Caisse primaire d'assurance mala- die (Lokala sjukförsäkringskassan)

av tillämpnings-

förordningens

artikel 80, 81 och 82.2: Direction départementale du travail et de la main-d'muvre '(Departementala arbetsmarknads- och arbetskraftsdirektoratet) på det arbetsställe där intyget begärs

Bilaga 4.1

b) Vid tillämpning av tillämpnings- förordningens artikel 83.1, 83.2 och 97:

0) Vid tillämpning av tillämpnings- förordningens artikel 84:

i) Total ar— betslöshet:

ii) Partiell ar- betslöshet:

(1) Vid tillämpning av tillämpnings- förordningens artikel 89:

B. System för egen—

företagare:

]. Sjukdom och moder— skap: Som allmän regel:

Vid tillämpning av tillämpningsförord- ningens artikel 35

Lokalkontoret av Agence natio- nale pour l'emploi (Centralorganet för arbetsmarknadsfrågor)

Stadshuset på familjemedlem- mamas bosättningsort

Association pour l'emploi dans l'industrie et le commerce (Assedic) (Föreningen för syssel- sättning inom industri och handel) på personens bosättningsort

Association pour l'emploi dans l'industrie et le commerce (Assedic) (Föreningen för syssel- sättning inom industri och handel) på personens bosättningsort

Direction départementale du travail et de la main-d'oeuvre (Departementala arbetsmarknads- och arbetskraftsdirektoratet) på den ort där personen är anställd

Direction départementale du travail et de la main-d'oeuvre (Departementala arbetsmarknads- och arbetskraftsdirektoratet)

Organismes conventionnés par les Caisses mutuelles régionales (Organ som agerar för de regio- nala ömsesidiga försäkringskas- somas räkning)

Bilaga 4.1

vad avser systemet för jordbrukare:

Vid tillämpning av tillämpningsförord- ningens artikel 36 vad avser ålderspen- sioner: 3) S y ste m fö r hantverkare:

b) S y ste m fö r industri och handel:

c) System för fria yrken:

d) System för

advokater:

Caisse de mutualité sociale agri- cole (Kassan för ömsesidig för- säkring för jordbruket) och alla andra erkända försäkringsorgan

Caisse nationale de l'organisation autonome d*assurance vieillesse des travailleurs non salariés des professions artisanales (Cancava) (Oberoende centrala ålderspen— sionskassan för hantverkare verk- samma som egenföretagare), Paris

Caisses de base professionelles (Grundkassoma för berörda yr— ken)

Caisse nationale de Forganisation autonome d'assurance vieillesse des travailleurs non salariés des professions industrielles et com- merciales (Organic) ( Oberoende centrala ålderspensionskassan för egenföretagare inom industri— eller handelsyrken)

Caisses de base professionnelles ou interprofessionnelles (Grund- kassoma för ett eller flera yrken)

Caisse nationale d'assurance vieillesse des professions libérales (CNAVPL), sections profession- nelles (Centrala ålderspen- sionskassan för fria yrken, yrkes- avdelningarna)

Caisse nationale des barreaux francais (CNBF) (Centralkassan för franska advokater)

Bilaga 4.1

e) System för jord- brukare:

C. Systemförsjömän:

a) Vid tillämpning av förordningens ar- tikel 27 vad avser systemet för sjö- män:

b) Vid tillämpning av tillämpningsförord- ningens artikel 35:

D. Familieförmåner:

II. UTOME UROPEISKA DEPARTEMENT

A. System för anställda: Andra risker än familje- förmåner: Som allmän regel:

B. System för egen- företagare:

a) Sjukdom och moder- skap:

b) Ålderspensioner: — system för hant— verkare:

Caisse nationale d”assurance vieil- lesse mutuelle agricole (Central- kassan för ömsesidig ålderspen- sionsförsäkring för jordbruket)

Section Caisse générale de pré- voyance des marins du quartier des affaires maritimes (Allmänna välfärdskassan för sjömän, sektion inom kontoret för sjöfartsfrågor)

Section Caisse générale de prévo- yance des marins du quartier des affaires maritimes (Allmänna välfärdskassan för sjömän, sektion inom kontoret för sjöfartsfrågor) Caisse d'allocations familiales (Kassan för familjebidrag) på personens bosättningsort

Caisse générale de Sécurité sociale (Allmänna kassan för social trygg- het)

Organismes conventionnés par les Caisses mutuelles régionales (Organ som agerar för de regio- nala ömsesidiga försäkringskas- somas räkning)

Caisse nationale de I'organisation autonome d'assurance- vieillesse des travailleurs non salariés des professions artisanales (Cancava)

Bilaga 4.1

system för in— dustri och handel:

—— system för fria yrken:

—- s y 5 te m fö r advokater: C. Sjömän: i) Invalidpensioner:

ii) Alderspensionser:

D. Familjeförmåner:

(Oberoende centrala ålderspen- sionskassan för hanterkare verk- samma som egenföretagare)

Caisse interprofessionnelle d'assu- rance-viellesse des industriels et commercants d'Algérie et d'outre- mer (Cavicorg) (Ålderspension- skassan för egenföretagare inom industri och handel i Algeriet och utanför Europa)

Sections professionnelles (yrkes- avdelningarna)

Caisse nationale des barreaux francais (CNBF) (Centralkassan för franska advokater)

Section Caisse générale de prévo- yance des marins du quartier des affaires maritimes (Allmänna välfärdskassan för sjömän, sektion inom kontoret för sjöfartsfrågor) Section Caisse de retraite des marins du quartier des affaires maritimes (Ålderspensionskassan för sjömän, sektion inom kontoret för sjöfartsfrågor) Caisse d'allocations familiales (Kassan för familjeförmåner) på personens bosättningsort

E. GREKLAND

Arbetslöshet, familjebidrag:

Andra förmåner:

Op'yawauåg Anaaxokijaewg Ep'yomxoå Avuautxoå (OAEA) A01'7voz

(Arbetskontoret, Aten) Iöpupa Kowwmxcby Aapakiacwv (IKA), AOijva (Socialförsäkringsinstitutet för jordbruket, Aten)

Bilaga 4.1

3.

1.

2.

Förmåner för sjömän: Navrucö Arouaxtxö Taucio (NAT) 'i) Ot'xog Nat'rrou, ica-rå nepirrwan, HCLpaLåC (Sjömännens ålderspensionskassa eller, i förekommande fall, Sjö- manshemmet, Pireus)

F. IRLAND

Vårdförmåner:

Kontantförmåner: a) Arbetslöshetsfönnaner:

b) Andra kontantförmåner:

Eastern Health Board (Hälso— nämnden för östra regionen), Dublin 8 Midland Health Board (Hälso— nämnden för mellersta regio— nen), Tullamore, Offaly County Mid-Westem Health Board (Hälsonämnden för mellan— västra regionen), Limerick North-Eastem Health Board (Hälsonämnden för nordöstra regionen), Ceanannus Mor, Meath County North-Western Health Board (Hälsonämnden för nordvästra regionen), Manorhamilton, Le- itrim County

South-Eastem Health Board (Hälsonämnden för sydöstra regionen), Kilkenny

Southern Health Board (Hälso- nämnden för södra regionen), Cork

—— Western Health Board (Hälso- nämnden för västra regionen), Galway

Department of Social Welfare (Socialministeriet), Dublin, inklu- sive de regionala kontor som ansvarar för arbetslöshetsförmåner Department of Social Welfare (Socialministeriet), Dublin

Bilaga 4.1

G. ITALIEN l. Sjukdom (inklusive tuberkulos) och moderskap:

A. Anställda: a) Vårdförmåner: i) Som allmän regel:

ii) För sjömän och besättningsmän på civilflyg- plan:

b) Kontantförmåner: i) Som allmän regel:

ii) För sjömän och besättningsmän på civilflyg- plan:

B. Egenföretagare: Vårdförmåner:

2. Olycksfall i arbetet, arbets- sjukdom: A. Anställda: a) Vårdförmåner: i) Som allmän regel:

ii) För sjömän och besättningsmän på civilflyg- plan:

b) Proteser och större hjälpmedel, medi- cinsk-juridiska för- måner och tillhöran- de undersökningar

Unita sanitaria locale (den lokala hälsovårdsenheten)

Ministero della sanitä (Hälso- vårdsministeriet) - det lokala kontoret för handelsflottan eller civilflyget

Istituto nazionale della previdenza sociale (Centralinstitutet för social trygghet), de regionala kontoren

Cassa marittima (den försäk- ringskassa för sjömän) som an- svarar för området

Unita sanitaria locale (den lokala hälsovårdsenheten)

Unitä sanitaria locale (den lokala hälsovårdsenheten)

Ministero della sanita (Hälso- vårdsministeriet) - det behöriga lokala kontoret för handelsflottan eller civilflyget

Bilaga 4.1

och intyg samt kon- tantförmåner:

B. Egenföretagare (endast för röntgenläkare): a) Vårdförmåner:

b) Proteser och större hjälpmedel, medi- cinsk-juridiska för- måner och tillhöran— de undersökningar och intyg:

c) Kontantförmåner:

3. Invaliditet, ålderdom, eller— levande (pensioner): A. Anställda: a) Som allmän regel:

b) För scenarbetare:

0) För ledande per— sonal i industri- företag:

(1) För journalister:

Istituto nazionale per Passicura— zione contro gli infortuni sul lavoro (Centralinstitutet för för- säkring mot olycksfall i arbetet), de regionala kontoren

Unita sanitaria locale (den lokala hälsovårdsenheten)

Istituto nazionale per l'assicura- zione contro gli infortuni sul lavoro (Centralinstitutet för för- säkring mot olycksfall i arbetet), de regionala kontoren Istituto nazionale per l'assicura- zione contro gli infortuni sul lavoro (Centralinstitutet för för- säkring mot olycksfall i arbetet), de regionala kontoren

Istituto nazionale della previdenm sociale (Centralinstitutet för social trygghet), de regionala kontoren Ente nazionale di previdenza e assistenza per i lavoratori dello spettacolo (Centralorganet för social trygghet för scenarbetare), Roma

Istituto nazionale di previdenza per i dirigenti di aziende indust— riale (Centralinstitutet för social trygghet för ledande personal inom industrin), Roma Istituto nazionale di previdenza per i giomalisti italiani G. Amen- dola (Centralinstitutet G Amen- dola för social trygghet för ita- lienska journalister), Roma

Bilaga 4.1

B. Egenföretagare:

a) För läkare:

b) För apotekare:

c) För veterinärer:

d) För barnmorskor:

e) För ingenjörer och arkitekter:

f) För lantmätare:

g) För advokater och andra jurister:

h) För ekonomer:

i) För revisorer:

j) För arbetskonsulen- ter:

k) För notarier:

Ente nazionale di previdenza ed assistenza medici (Centralorganet för social trygghet för läkare) Ente nazionale di previdenza ed assistenza farmacisti (Centralorga- net för social trygghet för apo- tekare) Ente nazionale di previdenza ed assistenza veterinari (Centralorga- net för social trygghet för veteri- närer) Ente nazionale di previdenza ed assistenza per le ostetriche (Cent- ralorganet för social trygghet för barnmorskor)

Cassa nazionale di previdenza per gli ingegneri ed architetti (Cent- ralkassan för social trygghet för ingenjörer och arkitekter) Cassa nazionale di previdenza ed assistenza a favore dei geometri (Centralkassan för social trygghet för lantmätare)

Cassa nazionale di previdenm ed assistenza a favore degli avvocati e dei procuratori (Centralkassan för social trygghet för advokater och andra jurister) Cassa nazionale di previdenza ed assistenza a favore dei dottori commercialisti (Centralkontoret för social trygghet för ekonomer) Cassa nationale di previdenza ed assistenLa a favore dei ragionieri e periti commerciali (Central- kassan för social trygghet för revisorer)

Ente nazionale di previdenza ed assistenza per i consulenti del lavoro (Centralorganet för social trygghet för arbetskonsulenter) Cassa nazionale notariato (Cent- ralkassan för notarier)

Bilaga 4.1

1) För tullspeditörer:

4. Dödsfallsersättningar:

5. Arbetslöshet för anställda: a) Som allmän regel:

b) För journalister:

6. Familjebidrag för anställda:

a) Som allmän regel:

b) För journalister:

Fondo di previdenu a favore degli spedizionieri doganali (Väl- färdskassan för tullspeditörer) Istituto nazionale della previdenza sociale (Centralinstitutet för social trygghet), de regionala kontoren

Istituto nazionale per l'assicura- zione contro gli infortuni sul lavoro (Centralinstitutet för för- säkring mot olycksfall i arbetet), de regionala kontoren

Cassa marittima (den försäk- ringskassa för sjömän) som an- svarar för området

Istituto nazionale della previdenza sociale (Centralinstitutet för social trygghet), de regionala kontoren Istituto nazionale di previdenza per i giomalisti italiani G. Amen- dola (Centralinstitutet G. Amen— dola för social trygghet för ita- lienska journalister), Roma

Istituto nazionale della previdenza sociale (Centralinstitutet för social trygghet), de regionala kontoren Istituto nazionale di previdenza per i giomalisti italiani G. Amen- dola (Centralinstitutet G Amen- dola för social trygghet för ita- lienska journalister), Roma

H. LUXEM BURG

]. Sjukdom, moderskap: a) Vid tillämpning av förordningens artikel 19, 22, 28.1, 29.] och 31 och av tillämpnings- förordningens artikel 17, 18, 20, 21, 22, 24, 29, 30 och 31: Caisse nationale d'assurance maladie des ouvriers, (Central- sjukkassan för arbetare), Luxembourg

Bilaga 4. 1

4.

b) Vid tillämpning av förordningens artikel 27:

Invaliditet, ålderdom, döds- fall (pensioner): a) För arbetare:

b) För tjänstemän och akademiker:

0) För egenföretagare inom hantverks-, handels eller tillverkningsindustri:

d) För egenföretagare inom jordbruket:

Olycksfall i arbetet och ar—

betssjukdomar:

a) För anställda och egen- företagare inom jord— eller skogsbruket:

b) För alla andra försäk- ringsfall på obligatorisk eller frivillig basis:

Arbetslöshet:

Den sjukkassa som enligt luxem- burgsk lagstiftning är behörig för luxemburgsk delpension

Etablissement d'assurance contre la vieillesse et l'invalidité, (Insti- tutionen för ålders- och invalid- pensioner), Luxembourg

Caisse de pension des employés privés (Pensionskassan för tjänste- män inom den privata sektorn), Luxembourg

Caisse de pensions des artisans, des commercants et industriels (Pensionskassan för egen- företagare inom hantverk, handel och industri), Luxembourg

Caisse de pension agricole (Pen— sionskassan för jordbruket), Luxembourg

Association d*assurance contre les accidents, section agricole et forestiere (Föreningen för olycks- fallsförsäkring, sektionen för jord- och skogsbruket), Luxembourg

Association d'assurance contre les accidents, section industrielle (Föreningen för olycksfallsförsäk- ring, sektionen för industrin), Luxembourg

Administration de Pemploi (Ar- betskontoret), Luxembourg

Bilaga 4.1

$. Familjeförmåner: (Denna punkt har fått ny lydelse genom förordning EEG nr 2332/89.)

1. Sjukdom, moderskap, olycks— fall i arbetet, arbetsjuk— dormr.

a) Vårdförmåner: i) Institutioner på bo- sättningsorten:

ii) Institutioner på vistelseorten:

b) Kontantförmåner:

2. Invaliditet:

a) När rätten till förmåner föreligger enligt Neder- ländernas lagstiftning även utan tillämpning av förordningen:

b) I alla andra fall:

sioner):

Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 36:

a) Som allmän regel:

b)I förhållande till Belgien:

0) I förhållande till Tysk- land:

En av de behöriga försäkrings- kassoma för bosättningsorten efter personens val

Algemeen Nederlands Onderling Ziekenfonds (Nederländernas all- männa sjukkassa), Utrecht Nieuwe Algemene Bedrijfsvereni- ging, (Nya allmänna yrkesföre- ningen), Amsterdam

Den behöriga Bedrijfsvereniging (Yrkesförening) Nieuwe Algemene Bedrijfsvereni— ging (Nya allmänna yrkesföre— ningen), Amsterdam

Sociale Verzekeringsbank (Social— försäkringsbanken), Amsterdam

Bureau voor Belgische Zaken de sociale verzekering betreffende (Byrå för belgiska socialtrygg-

hetsfragor), Breda

Bureau voor Duitse Zaken van de Vereniging van Raden van Arbeid (Arbetsrädens förbunds avdelning för tyska frågor), Nijmegen

Bilaga 4.1

Arbetslöshet: (Denna punkt har fått ny lydelse genom förordning EEG nr 2332/89.) Familjebidrag: Vid tillämpning av förord- ningens artikel 73.2 och 74.2:

Det Raad van Arbeid (arbetsmark- nadsråd) inom vars distrikt famil- jemedlemmarna är bosatta

] . STORBRITANNIEN

Vårdförmåner: Storbritannien och Nordirland:

Gibraltar:

Kontantförmåner familjebidrag): Storbritannien Nordirland:

(utom

utom

Nordirland:

Gibraltar:

Familjebidrag: Vid tillämpning av förord- ningens artiklar 73 och 74:

Storbritannien utom Nordirland:

Myndigheter som utger förmåner från National Health Service (Nationella hälsovårdstjänsten) Medical and Public Health De- partment, (Hälso- och sjukvårds- departementet), Gibraltar

Department of Health and Social Security (Overseas Branch), (Departementet för hälsovård och social trygghet (sektionen för utomeuropeiska ärenden», UK- Newcastle upon Tyne NE98 lYX Department of Health and Social Services (Overseas Branch), (Departementet för hälsovård och sociala tjänster (sektionen för utomeuropeiska ärenden», UK- Belfast BT4 3HH Departement of Labour and Social Security (Arbets- och socialför- säkringsdepanementet), Gibraltar

Department of Health and Social Security, Child Benefit Centre (Washington), (Departementet för hälsovård och social trygghet, enheten för förmåner till barn

Bilaga 4.1

Nordirland:

Gibraltar:

(Washington)), UK-Newcastle upon Tyne NE88 lAA Department of Health and Social Services, (Departementet för hälsovård och sociala tjänster), UK-Belfast BT4 3HH Department of Labour and Social Security (Arbets- och socialför- säkringsdepartementet), Gibraltar

Bilaga 4.1

BILAGA 4 FÖRBINDELSEORGAN

(Tillämpningsförordningens artikel 3.1 , 4.4 och 122)

A. BELGIEN

]. Sjukdom och moderskap: a) Som allmän regel:

b) För sjömän:

2. Invaliditet: a) Allmän invaliditet:

b) Särskilt invaliditetssys- tem för gruvarbetare:

c) Invaliditetssystem för sjömän:

Institut national d'assurance mala- die-invalidité, Bruxelles - Rijksin- stituut voor ziekte- en in- validiteitsverzekering, Brussel (Centralinstitutet för sjuk- och invaliditetsförsäkring), Bryssel Caisse de secours et de prévoy- ance en faveur des marins navigu- ant sous pavillon belge - Hulp- en voorzorgskas voor zeevarenden onder Belgische vlag (Hjälp- och välfärdskassan för sjömän som seglar under belgisk flagg), Ant- werpen

Institut national d'assurance mala- die-invalidité, Bruxelles - Rijks- instituut voor ziekte- en invalidi- tetsverzekering, Brussel (Central- institutet för sjuk- och invaliditets- försäkring), Bryssel

Fonds national de retraite des ouvriers—mineurs, Bruxelles - Nationaal pensioenfonds voor mijnwerkers, Brussel (Centrala pensionskassan för gruvarbetare), Bryssel

Caisse de secours et de prévoyan- ce en faveur des marins naviguant sous pavillon belge - Hulp- en voorzorgskas voor zeevarenden onder Belgische vlag (Hjälp- och välfärdskassan för sjömän som seglar under belgisk flagg), Ant- werpen

Bilaga 4.1

Alderdom, dödsfall (pensio- ner):

a) Vid tillämpning av till- lämpningsförordningens artikel 41—43 och 45——50: b) Vid tillämpning av

tillämpningsförordningens artikel 45 (utbetalande institution), 53.], 110, 111.1och111.2:

Olycksfall i arbetet och ar— betsjukdomar:

Dödsfallsersättning: a) Som allmän regel:

b) För sjömän:

Office national des pensions pour travailleurs salariés, Bruxelles Rijksdienst voor werknemerspen- sioenen, Brussel (Centralpensions- kontoret för anställda, Bryssel) Institut national d'assurances sociales pour travailleurs indépen- dants, Bruxelles - Rijksinstituut voor de sociale verzekeringen der zelfstandigen, Brussel (Centralins— titutet för socialförsäkring för egenföretagare, Bryssel)

Caisse nationale des pensions de retraite et de survie, Bruxelles - Rijkskas voor rust - en over— levingspensioenen, Brussel (Cent- ralkassan för ålders- och efter- levandepensioner, Bryssel)

Ministere de la prévoyance sociale, Bruxelles - Ministerie van sociale voorzorg, Brussel (Minis- teriet för social välfärd, Bryssel)

Institut national d'assurance mala- die-invalidité, Bruxelles - Rijks- instituut voor ziekte- en invalidi- teitsverzekering, Brussel (Centra- linstitutet för sjuk- och invalidi- tetsförsäkring, Bryssel) Caisse de secours et de prévoy— ance en faveur des marins navigu- ant sous pavillon belge — Hulp- en voorzorgskas voor zeevarenden onder Belgische vlag (Hjälp- och välfärdskassan för sjömän som seglar under belgisk flagg), Ant- werpen

Bilaga 4.1

6. Arbetslöshet: a) Som allmän regel:

b) För sjömän:

7. Familjeförmåner:

].

&”

>”?”

Office national de l'emploi, Bruxelles - Rijksdienst voor ar- beidsvoorziening, Brussel (Cent- ralkontoret för arbetsmarknads- frågor, Bryssel) Pool des marins de la marine marchande - Pool van de zee- lieden ter koopvaardij (Handels- flottans pool), Antwerpen Office national d'allocations familiales pour travailleurs sala- riés, Bruxelles - Rijksdienst voor kinderbijslag voor werknemers, Brussel (Centralkontoret för familjebidrag till anställda, Bryssel)

Institut national d”assurances sociales pour travailleurs indépen- dants, Bruxelles - Rijksinstituut voor de sociale verzekeringen der zelfstandigen, Brussel (Central- institutet för socialförsäkring för egenföretagare, Bryssel)

B. DANMARK I. DANMARK UTOM GRÖNLAND

Förmåner vid sjukdom, havandeskap och barns födelse: Pensioner enligt lagstift— ning om ålders- och änkepensioner samt förmåner enligt lagen invalidpensioner: Rdlabiliteringsfömläner: Förmåner vid olycksfall i arbetet och arbets- sjukdomar: Familjeförmåner (familje- bidrag): Dödsfallsersättningar: Pensioner enligt lawn om arbejdsmarkedets tillagspem'ion (lagen om tilläggspension för anställda):

Sikringsstyrelsen ringsstyrelsen), Kabenhavn

(Försäk-

Bilaga 4.1

II.

8. Arbetslöshetsförmåner:

GRÖNLAND

(Denna punkt har upphävts genom förordning EEG nr 1661/85.)

Arbejdsdirektoratet (Arbetsmark- nadsdirektoratet), Kabenhavn

C. TYSKLAND

Sjukförsäkring:

Olycksfallsförsäkring:

Pensionsförsäkring för ar- betare: a) Vid tillämpning av till-

b)

lämpningsförordnin gens artikel 3 .2:

Vid tillämpning av tillämpningsförordning- ens artikel 51 och 53.1 samt som utbetalande organ enligt tillämp— ningsförordningens artikel 55:

i) I förhållande till

Belgien:

ii) I förhållande till Danmark:

Bundesverband der Ortskranken- kassen (Förbundsföreningen för lokala sjukkassor), Bonn-Bad Godesberg Hauptverband der gewerblichen Berufsgenossenschaften (Central- förbundet för yrkesföreningar inom industrin), Bonn

Verband Deutscher Rentenver- sicherungsträger (Förenade tyska pensionsförsäkringsinstitutioner- na), Franfurt am Main

Landesversicherungsanstalt Rhein— provinz (Rhenprovinsens försäk- ringsanstalt), Dl'isseldorf

Landesversicherungsanstalt Schleswig-Holstein (Schleswig- Holsteins försäkringsanstalt), Läbeck

Bilaga 4.1

6.

iii) I förhållande till Frankrike:

iv) I förhållande till Grekland:

v) I förhållande till Italien:

vi) I förhållande till Luxemburg:

vii) I förhållande till Nederländerna:

viii) I förhållande till I r 1 a n d 0 c h Storbritannien:

Pensionsförsäkring för tjänstemän:

Pensionsförsäkring för gruv- arbetare:

Ålderspensionsförsäkring för jordbrukare:

Landesversicherungsanstalt Rheiland-Pfalz (Rhenland-Pfalz' försäkringsanstalt) , Speyer eller, som behörig institution enligt bilaga 2, Landesversicherungs- anstalt Saarland (Saarlands för- säkringsanstal t) , Saarbrlicken

Landesversicherungsanstalt Wlilttemberg (Wärttembergs för- säkringsanstalt), Stuttgart

Landesversicherungsanstalt Schwaben (Schwabens försäk- ringsanstalt), Augsburg

Landesversicherungsanstalt Rheinland-Pfalz (Rhenland-Pfalz' försäkringsanstalt), Speyer

Landesversicherungsanstalt Westfalen (Westfalens försäk- ringsanstalt), Miinster

Landesversicherungsanstalt Freie und Hansestadt Hamburg (Den fria och Hansastaden Hamburgs försäkringsanstalt), Hamburg

Bundesversicherungsanstalt fiir Angestellte (Förbunds- försäk- ringsanstalten för tjänstemän), Berlin

Bundesknappschaft (F örbunds- försäklingskassan för gruvar- betare), Bochum

Landwirtschaftlic-he Alterskasse Rheinhessen-Pfalz (Rhen—Hessen- Pfalz' ålderspensionskassa för jordbrukare), Speyer

Bilaga 4.1

Tilläggsförsäkring för ar- betare inom järn— och stål- industrin:

Arbetslöshets— och familje- fömråner:

Landesversicherungsanstalt Saar- land, Abteilung Hl'ittenknapps- chaftliche Pensionsversicherung (Saarlands försäkringsanstalt, avdelningen för pensionsförsäk- ring för arbetare inom järn- och stålindustrin), Saarbrl'icken

Hauptstelle der Bundesanstalt för Arbeit (Huvudkontoret för det federala arbetsmarknadsinstitutet), Niimberg

D. FRANKRIKE

Som allnu'in regel:

För gruvarbetarnas system (invaliditet, ålderdom och dödsfall (pensioner):

Centre de Sécurité sociale des travailleurs migrants (Centrum för migrerande arbetares sociala trygghet), Paris

Caisse autonome nationale de Sécurité sociale dans les mines (Oberoende centralkassan för gruvarbetares sociala trygghet), Paris

E. GREKLAND

Som allmän regel:

Arbetslöshet, familjebidrag:

För sjömän:

Iöpvaa Kowwvcxdw Aapaklaewv (IKA), Aöijva (Socialförsäkringsinstitutet, Aten) Op'yavwaög ArraaxoÅrjacwg Ep'yarlxoå Avvaumoå (OAEA), ABijva (Arbetskontoret, Aten) Navnxö Arouaxucö Taacio (NAT), Hetponåc (Sjömännens pensionskassa, Pireus)

F. IRLAND

Vårdförmåner:

Kontantfömlåner:

Department of Health (Hälso- vårdsministeriet), Dublin Department of Social Welfare (Socialministeriet), Dublin

Bilaga 4.1

moderskap: A. Anställda:

a) Vårdförmåner:

b) Kontantförmåner:

B. Egenföretagare: Vårdförmåner:

Olycksfall i arbetssjukdom: A. Anställda:

arbetetoch

a) Vårdförmåner:

b) Proteser och större medi- cinsk-juridiska för- undersök-

ningar och intyg om sådana samt kon-

hjälpmedel,

måner,

tantförmåner:

B. Egenföretagare (endast

för röntgenläkare): a) Vårdfömlåner:

b) Proteser och större

hjälpmedel, medi- cinsk-juridiska förmåner, under- sökningar och intyg

om sådana:

c) Kontantförmåner:

G. ITALIEN Sjukdom (inkl. tuberkulos),

Ministero della sanitå (Hälso- vårdsministeriet), Roma Istituto nazionale della previdenza sociale, direzione generale (Gene- raldirektoratet för centralinstitutet för social trygghet), Roma

Ministero della sanitä (Hälso- vårdsministeriet), Roma

Ministero della sanita (Hälso- vårdsministeriet), Roma Istituto nazionale per l'assicu- razione contro gli infortuni sul lavoro, direzione generale (Gene- raldirektoratet för centralinstitutet för försäkring mot olycksfall i arbetet), Roma

Ministero della sanitä (Hälso- vårdsministeriet), Roma

Istituto nazionale per l'assicura- zione contro gli infortuni sul lavoro, direzione generale (Gene- raldirektoratet för centralinstitutet för försäkring mot olycksfall i arbetet), Roma Istituto nazionale per l'assicu- razione contro gli infortuni sul lavoro, direzione generale (Gene- raldirektoratet för centralinstitutet för försäkring mot olycksfall i arbetet), Roma

Bilaga 4.1

Invaliditet, ålderdom, efter- levande, arbetslöshet,

familjebidrag:

Istituto nazionale della previdenza sociale, direzione generale, Roma (Generaldirektoratet för central- institutet för social välfärd), Roma

H. LUXEMBURG VID UTGIVANDE A v FÖRMÄNER:

Sjukdom, moderskap:

Invaliditet, ålderdom, döds— fall (pensioner):

a) För arbetare:

b) För tjänstemän och akademiker:

0) För egenföretagare inom

hantverks-, handels- eller tillverkningsin- dustri:

(1) För egenföretagare inom jordbruket:

Olycksfall i arbetet och

arbetssjukdomar:

a) För anställda och egen- företagare inom jord- eller skogsbruket:

Caisse nationale d'assurance maladie des ouvriers (Centralsjuk- kassan för arbetare), Luxembourg. De medel som behövs utöver dess andel skall tillhandahållas av övriga sjukkassor från ett arbets- kapital som skall bestå av erfor- derliga förskott som bestäms av Generalinspektoratet för social

trygghet

Etablissement d'assurance contre la vieillesse et l*invalidité (Institu- tionen för ålders- och invalidi- tetspensioner), Luxembourg

Caisse de pension des employés privés (Pensionskassan för tjänste- män inom den privata sektorn), Luxembourg

Caisse de pension des artisans, des commercants et industriels (Pensionskassan för självständiga företagare), Luxembourg

Caisse de pension agricole (Pen- sionskassan för jordbruket), Luxembourg

Association d'assurance contre les accidents, section agricole et

Bilaga 4.1

II.

b) För alla andra försäk- ringsfall på obligatorisk eller frivillig basis:

Arbetslöshet:

Familjeförmåner:

(Denna punkt har fått ny

lydelse genom förordning

EEG nr 2332/89.)

Dödsfallsersättningar:

a) Vid tillämpning av för- ordningens artikel 66:

b) I andra fall:

ANDRA FALL:

forestiere (Föreningen för olycks- fallsförsäkring, sektionen för jord- och skogsbruket), Luxembourg

Association d'assurance contre les accidents, section industrielle (Föreningen för olycksfallsförsäk- ring, sektionen för industrin), Luxembourg Administration de l'emploi (Ar- betskontoret), Luxembourg

Caisse nationale d'assurance maladie des ouvriers (Central- sjukkassan för arbetare), Luxembourg

De institutioner som avses i punk- '

tema 1, 2 eller 3, beroende på vilken försäkringsgren som an- svarar för förmånens utgivande. Inspection générale de la Sécurité sociale (Generalinspektoratet för social trygghet), Luxembourg

I. NEDERLÄNDERNA

Sjukdom, moderskap, in— validitet, olycksfall i arbetet, arbetssjukdomar och ar- betslöshet:

a) Vårdförmåner:

b) Kontantfönnåner:

Ålderdom, dödsfall (pen— sioner), familjeförmåner: a) Som allmän regel:

b)I förhållande till Belgien:

Ziekenfondsraad (Rådet för sjuk- kassor), Amstelveen Nieuwe Algemene Bedrijfsvereni- ging (Nya allmänna yrkesföre- ningen), Amsterdam

Sociale Verzekeringsbank (Social- försäkringsbanken), Amsterdam

Bureau voor Belgische Zaken de sociale verzekering betreffende

Bilaga 4.1

c) I förhållande till Tysk- land:

(Byrå för belgiska sociala trygg- hetsfrågor), Breda

Bureau voor Duitse Zaken van de Vereniging van Raden van Arbeid

(Arbetsrådens förbundsavdelning för tyska frågor), Nijmegen

I . STORBRITANNIEN

Storbritannien utom Nordirland:

Nordirland:

Gibraltar:

Department of Health and Social Security (Overseas Branch) (De- partementet för hälsovård och social trygghet (utanför Brittiska öama)), UK-Newcastle upon Tyne NE98 lYX Department of Health and Social Services for Northern Ireland (Overseas Branch) (Departementet för hälsovård och social trygghet för Nordirland (utanför Brittiska öama)), UK-Belfast BT4 3HH Department of Health and Social Security (Overseas Branch) (De- partementet för hälsovård och social trygghet (utanför Brittiska öama)), UK-Newcastle upon Tyne NE98 lYX

BILAGA 5 Prop. 1991/92:170

TILLÄMPNINGSBESTÄMMEISER 1 BILATERALA KONVEN— B'laga 4'1 TIONER SOM FORTFARANDE GÄLLER

(Tillämpningsförordningens artikel 4.5, 5, 53.3, 104, 105.2, 116, 121 och 122)

Allmänt

1. När beståmmelsema i denna bilaga avser konventionsbestämmelser eller bestämmelser i förordning nr 3, 4 eller 36/63 (EEG) skall dessa hänvisningar ersättas av hänvisningar till motsvarande be- stämmelser i förordningen eller tillämpningsförordningen, såvida bestämmelserna i dessa konventioner inte förblir gällande genom att förtecknas i förordningens bilaga 2.

2. Uppsägningsklausulen i en konvention av vilken vissa bestämmel- ser förtecknas i denna bilaga skall förbli giltig för dessa bestäm- melser.

1. BELGIEN DANMARK

Överenskommelsen den 23 november 1978 om ömsesidigt avstående från återbetalning enligt förordningens artikel 36.3 (vårdförmåner vid sjukdom och moderskap) och tillämpningsförordningens artikel 105.2 (kostnader för administrativa kontroller och läkarundersökningar).

2. BELGlEN TYSKLAND

a) Administrativa överenskommelsen nr 2 den 20 juli 1965 om tillämpningen av tilläggsavtal nr 3 till den allmänna konventionen den 7 december 1957 (betalning av pensioner för perioder innan konventionen trädde i kraft).

b) Artikel 9.1 i avtalet den 20 juli 1965 om tillämpningen av Euro- peiska ekonomiska gemenskapens råds förordningar nr 3 och 4 om social trygghet för migrerande arbetare.

c) Avtalet den 6 oktober 1964 om återbetalning av vårdförmåner som har utgetts till pensionärer som tidigare var gränsarbetare, med tillämpning av artikel 14.3 i förordning nr 36/63/EEG och artikel 73.4 i Europeiska ekonomiska gemenskapens råds förordning nr 4.

d) Avtalet den 29 januari 1969 om återbetalning av socialavgifter.

e) Avtalet den 4 december 1975 om avstående från återbetalning av de förmåner som har utgetts till arbetslösa personer.

3. BELGIEN FRANKRIKE

a) Överenskommelsen den 22 december 1951 om tillämpningen av artikel 23 i tilläggsavtalet den 17 januari 1948 (arbetare i gruvor och liknande företag).

Bilaga 4.1

b) Den administrativa överenskommelsen den 21 december 1959 som kompletterar den administrativa överenskommelsen den 22 december 1951 som har träffats enligt artikel 23 i tilläggsav- talet den 17 januari 1948 (arbetare i gruvor och liknande företag). 0) Överenskommelsen den 8 juli 1964 om återbetalningen av vårdför- måner som har utgetts till personer som tidigare var gränsarbetare, med tillämpning av artikel 14.3 i förordningen nr 36/63/EEG och artikel 73.4 i Europeiska ekonomiska gemenskapens råds förord- ning nr 4.

d) Del I, II och 111 i avtalet den 5 juli 1967 om läkarundersökningar och administrativa kontroller av gränsarbetare som är bosatta i Belgien och arbetar i Frankrike.

e) Avtalet den 14 maj 1976 om avstående från återbetalning av kost- naderna för administrativa kontroller och läkarundersökningar, som har träffats enligt tillämpningsförordningens artikel 105.2.

f) Avtalet den 3 oktober 1977 om tillämpningen av artikel 92 i för- ordning EEG nr 1408/71 (återbetalning av socialavgifter).

g) Avtalet den 29 juni 1979 om ömsesidigt avstående från den ersätt- ning som avses i förordningens artikel 70.3 (kostnaderna för arbetslöshetsförmåner).

h) Den administrativa överenskommelsen den 6 mars 1979 om för- farandet vid tillämpningen av tilläggskonventionen den 12 oktober 1978 om social trygghet mellan Belgien and Frankrike såvitt gäller dess bestämmelser om egenföretagare.

4. BELGIEN GREKLAND

Ingen konvention.

5. BELGIEN IRLAND

Skriftväxlingen den 19 maj och den 28 juli 1981 om förordningens artikel 36.3 och 70.3 (ömsesidigt avstående från återbetalning av kost- naderna för vårdförmåner och arbetslöshetsförmåner enligt bestämmel- serna i förordningens avdelning lll kapitel 1 och 6) och tillämpnings- förordningens artikel 105.2 (ömsesidigt avstående från återbetalning av kostnaderna för administrativa kontroller och läkarundersökningar).

6. BELGIEN ITALIEN

a) Artikel 7, 8, 9, 10, 12, 13, 14, 15, 17, 18, 19, artikel 24 andra och tredje styckena samt artikel 28.4 i den administrativa överens- kommelsen den 20 oktober 1950, enligt ändringen i korrigering ] den 10 april 1952, korrigering 2 den 9 december 1957 och korri- gering 3 den 21 februari 1963.

Bilaga 4.1

b)

b)

d)

Artikel 6, 7, 8 och 9 i avtalet den 21 februari 1963 i den utsträck- ning de gäller tillämpningen av Europeiska ekonomiska gemen- skapens råds förordningar 3 och 4 om social trygghet för migre- rande arbetare. Avtalet den 12 januari 1974 om tillämpningen av tillämpningsför- ordningens artikel 105.2.

Avtalet den 31 oktober 1979 om tillämpningsförordningens artikel 18.9.

7. BELGIEN LUXEMBURG

Den administrativa överenskommelsen den 16 november 1959 om tillämpningen av konventionen den 16 november 1959 enligt änd- ringarna den 12 februari 1964 och den 10 februari 1966 utom artikel 5—9. Avtalet den 24 juli 1964 om återbetalning av vårdförmåner som utges till pensionärer som tidigare var gränsarbetare, vid tillämp— ningen av artikel 14.3 i förordningen nr-36/63/EEG och artikel 73.4 i Europeiska ekonomiska gemenskapens förordning nr 4. Avtalet den 28 januari 1961 om återbetalning av socialavgifter. Avtalet den 1 augusti 1975 om avstående från den återbetalning som avses i artikel 36.3 i rådets förordning EEG nr 1408/71 den 14 juni 1971 av utgifter för sjuk- och moderskapsförsäkrings vårdförmåner till en arbetares familjemedlemmar som inte är bosatta i samma land som arbetaren. Avtalet den 16 april 1976 om avstående från återbetalning av kostnaderna för administrativa kontroller och läkarundersökningar enligt tillämpningsförordningens artikel 105.2. Skriftväxlingen den 10 och 12 juli 1968 om förfaranden för att bestämma den lagstiftning som gäller egenföretagare.

8. BELGlEN NEDERLÄNDERNA

Artikel 6, 9—15 och 17.4 i avtalet den 7 februari 1964 om familjebidrag och bidrag vid barns födelse. Avtalet den 21 mars 1968 om uppbörd och återbetalning av social- avgifter och den administrativa överenskommelsen den 25 november 1970 som träffats enligt det nämnda avtalet. Avtalet den 24 december 1980 om sjukförsäkring (hälsovård). Avtalet den 12 augusti 1982 om sjuk-, moderskaps- och invalidi- tetsförsäkring.

9. BELGIEN STORBRITANNIEN

Skriftväxlingen den 4 maj och 14 juni 1976 om tillämpningsföror- dningens artikel 105.2 (avstående från återbetalning av kostnader- na för administrativa kontroller och läkarundersökningar).

Bilaga 4.1

b) Skriftväxlingen den 18 januari och 14 mars 1977 om förord- ningens artikel 36.3 (uppgörelse om återbetalning av eller avstå- ende från återbetalning av kostnaderna för vårdförmåner som utges enligt villkoren i förordningens avdelning III kapitel 1, i dess lydelse efter skriftväxlingen den 4 maj och 23 juli 1982 (överenskommelse om återbetalning av utgifter enligt förord- ningens artikel 22.1 a.)

10. DANMARK TYSKLAND

a) Artiklarna 8—14 i överenskommelsen den 4 juni 1954 om tillämp- ningen av konventionen den 14 augusti 1953. b) Avtalet den 27 april 1979 om i) delvis ömsesidigt avstående från kostnaderna för den återbetal- ning som avses i förordningens artikel 36.3 och 63.3 och ömsesidigt avstående från den återbetalning som avses i för- ordningens artikel 70.3 och i tillämpningsförordningens artikel 105.2 (delvis avstående från kostnader för återbetalning av vårdförmåner för sjukdom, moderskap, olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar och avstående från kostnaderna för åter- betalning av arbetslöshetsförmån samt administrativa kont— roller och läkarundersökningar), ii) tillämpningsförordningens artikel 93.6 (metod för bestämning av det belopp som skall återbetalas för vårdförmåner för sjukdom och moderskap).

11. DANMARK —— FRANKRIKE

Överenskommelsen den 29 juni 1979 och tilläggsöverenskommelsen den 10 juli 1980 om ömsesidigt avstående från återbetalning enligt artikel 36.3 och 63.3 (vårdförmåner för sjukdom, moderskap, olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar) och överenskommelsen den 29 juni 1979 om ömsesidigt avstående från återbetalning enligt förordningens artikel 70.3 (arbetslöshetsförmåner) och tillämpningsförordningens artikel 105.2 (kostnader för administrativa kontroller och läkarundersökningar).

12. DANMARK —— GREKLAND .

Ingen konvention.

13. DANMARK IRLAND

Skriftväxlingen den 22 december 1980 och den 11 februari 1981 om ömsesidigt avstående från återbetalning av kostnaderna för vårdför- måner som har utgetts enligt försäkring för sjukdom, moderskap och olycksfall i arbetet samt arbetslöshetsförmåner och kostnaderna för administrativa kontroller och läkarundersökningar (förordningens artikel 36.3, 63.3 och 70.3 och tillämpningsförordningens artikel 105.2).

Bilaga 4.1

14. DANMARK ITALIEN

Skriftväxlingen den 12 november 1982 och 12 januari 1983 om förord- ningens artikel 36.3 (ömsesidigt avstående från återbetalning av kostna- derna för vårdförmåner för sjukdom och moderskap som utges enligt förordningens avdelning Ill kapitel 1 utom förordningens artikel 22.1 c.

15. DANMARK LUXEMBURG

Avtalet den 19 juni 1978 om ömsesidigt avstående från sådan återbetal- ning som avses i förordningens artikel 36.3, 63.3 och 70.3 och tillämp- ningsförordningens artikel 105.2 (kostnaderna för vårdförmåner vid sjukdom, moderskap, olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar, kostna- derna för arbetslöshetsförrnåner och kostnaderna för administrativa kontroller och läkarundersökningar).

16. DANMARK NEDERLÄNDERNA

Skriftväxlingen den 30 mars och 25 april 1979 om förordningens artikel 36.3 och 63.3 (delvis ömsesidigt avstående från återbetalning av kostna- derna för vårdförmåner vid sjukdom, moderskap, olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar).

17. DANMARK STORBRlTANNlEN

Skriftväxlingen den 30 mars och 19 april 1977 om förordningens artik- lar 36.3, 63.3 och 70.3 och tillämpningsförordningens artikel 105.2 om avstående från återbetalningen av kostnaderna för

a) vårdförmåner som utges enligt villkoren i förordningens avdelning III kapitel 1 eller 4,

b) förmåner som utges enligt förordningens artikel 69, och

c) administrativa kontroller och läkarundersökningar som avses i tillämpningsförordningens artikel 105.

18. TYSKLAND FRANKRIKE

a) Artikel 2—4 och 22—28 i den administrativa överenskommelsen nr 2 den 31 januari 1952 om tillämpningen av den allmänna kon- ventionen den 10juli 1950.

b) Artikel 1 i avtalet den 27 juni 1963 om tillämpningen av artikel 74.5 i förordning nr 4 (återbetalning av vårdförmåner som har utgetts till familjemedlemmar till försäkrade personer).

c) Avtalet den 14 oktober 1977 om avstående från den återbetalning som avses i förordningens artikel 70.3 (kostnaderna för ar- betslöshetsförrnåner). (i) Avtalet den 26 maj 1981 om förordningens artikel 36.3 (ömse- sidigt avstående från återbetalning av kostnaderna för vårdför- måner vid sjukdom som utges enligt förordningens artikel 32 till

Bilaga 4. 1

pensionärer som tidigare var gränsarbetare, till deras familjemed- lemmar eller till deras efterlevande). Avtalet den 26 maj 1981 om tillämpningen av förordningens ar- tikel 92 (uppbörd och återfående av socialavgifter). Avtalet den 26 maj 1981 om tillämpningen av tillämpningsförord- ningens artikel 105.2 (ömsesidigt avstående från återbetalning av kostnaderna för administrativa kontroller och läkarundersök- ningar).

19. TYSKLAND GREKLAND

Artikel 1 och 3—6 i den administrativa överenskormnelsen den 19 oktober 1962 och den andra administrativa överenskommelsen den 23 oktober 1972 om konventionen om arbetslöshetsförsäkring den 31 maj 1961. Avtalet den 11 maj 1981 om återbetalningen av familjebidrag. Avtalet den 11 mars 1982 om återbetalningen av kostnaderna för vårdförmåner vid sjukdom.

20. TYSKLAND IRLAND

Avtalet den 20 mars 1981 om förordningens artikel 36.3, 63.3 och 70.3 (ömsesidigt avstående från återbetalning av kostnaderna för förmåner vid sjukdom, moderskap, olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar och av arbetslöshetsförmåner) samt tillämpningsförordningens artikel 105.2 (ömsesidigt avstående från återbetalning av kostnaderna för administra- tiva kontroller och läkarundersökningar).

21. TYSKLAND ITALIEN

Artikel 14, 17.1, 18, 35, 38.1, 39, 42, 45.1 och 46 i den adminis- trativa överenskommelsen den 6 december 1953 om tillämpningen av konventionen den 5 maj 1953 (utbetalning av pensioner). Artikel 1 och 2 i avtalet den 27 juni 1963 om tillämpningen av artiklarna 73.4 och 74.5 i förordning nr 4 (återbetalning av vård- förrnåner som utges till familjemedlemmar till försäkrade per- soner). Avtalet den 5 november 1968 om de behöriga tyska institutioner- nas återbetalning av utgifter vid utgivandet av vårdförmåner i Italien genom italienska sjukförsäkringsinstitutioner till familje- medlemmar till italienska arbetare som är försäkrade i För- bundsrepubliken Tyskland.

22. TYSKLAND LUXEMBURG

Artikel 1 och 2 i avtalet den 27 juni 1963 om tillämpningen av artiklarna 73.4 och 74.5 i förordningen nr 4 (återbetalning av

Bilaga 4.1

b)

g)

h)

vårdförmåner som har utgetts till familjemedlemmar till försäkrade personer). Avtalet den 9 december 1969 om avstående från sådan återbetal— ning, som avses i artikel 14.2 i förordning nr 36/63/EEG, av utgifter som har uppkommit vid utgivande av vårdförmåner vid sjukdom till en pensionär, som antingen är en tidigare gräns- arbetare eller efterlevande till en gränsarbetare, samt till medlem- mar av hans familj. Avtalet den 14 oktober 1975 om avstående från återbetalning av kostnaderna för administrativa kontroller och läkarundersökningar som har träffats enligt tillämpningsförordningens artikel 105.2. Avtalet den 14 oktober 1975 om uppbörd och återfående av social- avgifter. Avtalet den 20 juli 1978 om ömsesidigt avstående från den åter- betalning som avses i förordningens artikel 63.3 (ömsesidigt avstå- ende från kostnaderna för vårdförmåner för olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar).

23. TYSKLAND —— NEDERLÄNDERNA

Artikel 9, 10.2—5, 17, 18, 19 och 21 i den administrativa öve- renskommelsen nr 1 den 18 juni 1954 om konventionen den 29 mars 1951 (sjukförsäkring och utgivande av pensioner). Avtalet den 27 maj 1964 om avstående från återbetalningen av utgifter som har uppkommit för läkarundersökningar och administ- rativa kontroller vid försäkring för invaliditet, ålderdom och efter- levande (pensionsförsäkring). Artikel 1—4 i avtalet den 27 juni 1963 om tillämpningen av artikel 73.4, 74.5 och 75.3 i förordning nr 4 (återbetalning av vårdför- måner som utges till familjemedlemmar till försäkrade personer). Avtalet den 21 januari 1969 om återbetalning av socialavgifter. Avtalet den 3 september 1969 om avstående från den återbetal— ning, som avses i artikel 14.2 i förordning nr 36/63/EEG, av utgifter som har uppkommit vid utgivandet av vårdförmåner vid sjukdom till en pensionär, som antingen är en tidigare gränsar- betare eller efterlevande till en gränsarbetare, samt till medlemmar av hans familj. Avtalet den 22 juli 1976 om avstående från återbetalning av ar- betslöshetsförmåner. Avtalet den 11 oktober 1979 om tillämpningen av förordningens artikel 92 (det minsta belopp som har fastställts för återbetalning av socialavgifter). Avtalet den 15 februari 1982 om tillämpningen av förordningens artikel 20 för familjemedlemmar till gränsarbetare.

Bilaga 4.1

b)

24. TYSKLAND STORBRITANNIEN

Artikel 8, 9, 25—27 och 29—32 i överenskommelsen den 10 december 1964 om tillämpningen av avtalet den 20 april 1960. Avtalet den 29 april 1977 om avstående från återbetalningen av kostnaderna för vårdförmåner vid sjukdom, moderskap, olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar, kostnader för arbetslöshetsförmåner och kostnader för administrativa kontroller och läkarundersök- ningar.

25. FRANKRIKE GREKLAND

Ingen konvention.

26. FRANKRIKE — IRLAND

Skriftväxlingen den 30 juli och 26 september 1980 om ömsesidigt avstå- ende från återbetalning av kostnaderna för vårdförmåner som har utgetts enligt försäkring för sjukdom, moderskap, olycksfall i arbetet och ar- betssjukdomar och arbetslöshetsförmåner och kostnaderna för administ- rativa kontroller och läkarundersökningar (förordningens artikel 36.3, 63.3 och 70.3 och tillämpningsförordningens artikel 105.2).

27. FRANKRIKE -— ITALIEN

Artikel 2—4 i den administrativa överenskommelsen den 12 april 1950 om tillämpningen av den allmänna konventionen den 31 mars 1948 (höjning av franska pensioner för olycksfall i arbetet).

d)

28. FRANKRIKE LUXEMBURG

Avtalet den 24 februari 1969 som har träffats enligt artikel 51 i förordning nr 3 och den administrativa överenskommelsen av samma datum som har träffats enligt nämnda avtal. Avtalet den 2 juli 1976 om avstående från den återbetalning, som avses i artikel 36.3 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971, av kostnaderna för vårdförmåner vid sjuk- eller moderskapsförsäkring som utges till en arbetares familjemedlem- mar som inte är bosatta inom samma land som arbetaren. Avtalet den 2 juli 1976 om avstående från den återbetalning, som avses i artikel 36.3 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971, av kostnaderna för vårdförmåner vid sjuk- eller moderskapsförsäkring som utges till tidigare gränsarbetare, med- lemmar av deras familjer eller deras efterlevande. Avtalet den 2 juli 1976 om avstående från återbetalning av kostna- derna för administrativa kontroller och Iäkarundersökningar som avses i artikel 105.2 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 av den 21 mars 1972.

Bilaga 4.1

b)

b)

29. FRANKRIKE _ NEDERLÄNDERNA

Skriftväxlingen den 5 maj och 21 juni 1960 om artikel 23.5 i förordning nr 3 (avstående från återbetalning av vårdförmåner som utges till familjemedlemmar till försäkrade personer och till pen- sionärer och deras familjemedlemmar). Avtalet den 28 april 1977 om avstående från återbetalning av utgifter för den läkarvård som ges till pensionssökande och deras familjemedlemmar och till familjemedlemmar till pensionärer inom förordningens ram. ' Avtalet den 28 april 1977 om avstående från återbetalning av kostnaderna för administrativa kontroller och läkarundersökningar som avses i tillämpningsförordningens artikel 105.

30. FRANKRIKE — STORBRITANNIEN

Skriftväxlingen den 25 mars och 28 april 1977 om förordningens artikel 36.3 och 63.3 (överenskommelse om återbetalning eller avstående från återbetalning av kostnaderna för vårdförmåner som utges enligt förordningens avdelning III kapitel 1 eller 4). Skriftväxlingen den 25 september 1980 och den 27 januari 1981 om förordningens artikel 36.3 (ömsesidigt avstående under en inte specificerad period från återbetalning av vårdförmåner som utges enligt förordningens artikel 28, 28 a och 29.1 a). Skriftväxlingen den 25 mars och 28 april 1977 om tillämpnings- förordningens artikel 105.2 (avstående från återbetalning av kost- naderna för administrativa kontroller och läkarundersökningar).

31. GREKLAND — IRLAND

Ingen konvention.

32. GREKLAND ITALIEN

Ingen konvention.

33. GREKLAND —— LUXEMBURG

Ingen konvention.

34. GREKLAND NEDERLÄNDERNA

Ingen konvention.

35. GREKLAND STORBRITANNIEN

Ingen konvention.

Bilaga 4.1

36. IRLAND ITALIEN

Ingen konvention.

37. IRLAND LUXEMBURG

Skriftväxlingen den 26 september 1975 och den 5 augusti 1976 om förordningens artiklar 36.3 och 63.3 och tillämpningsförordningens artikel 105.2 (avstående från återbetalning av kostnaderna för vårdför- måner som utges enligt förordningens avdelning III kapitel 1 eller 4, och de kostnader för administrativa kontroller och läkarundersökningar som avses i tillämpningsförordningens artikel 105).

38. IRLAND NEDERLÄNDERNA

Skriftväxlingen den 28 juli och den 10 oktober 1978 om förordningens artikel 36.3 och 63.3 (delvis ömsesidigt avstående från återbetalningen av kostnaderna för vårdförmåner vid sjukdom, moderskap, olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar).

39. IRLAND STORBRITANNIEN

Skriftväxlingen den 9 juli 1975 om förordningens artikel 36.3 och 63.3 (överenskommelse om återbetalning eller avstående från återbetalning av kostnaderna för vårdförmåner som utges enligt i förordningens avdel- ning III kapitel 1 eller 4) och tillämpningsförordningens artikel 105.2 (avstående från återbetalning av kostnaderna för administrativa kont- roller och läkarundersökningar).

40. ITALIEN LUXEMBURG

Artikel 4.5 och 6 i den administrativa överenskommelsen den 19 januari 1955 om tillämpningsbestämmelsema i den allmänna konventionen om social trygghet (sjukförsäkring för jordbruksarbetare).

41. ITALIEN NEDERLÄNDERNA

a) Artikel 9 tredje stycket och artikel 11 tredje stycket i den admi- nistrativa överenskommelsen den 11 februari 1955 om tillämp— ningen av den allmänna konventionen den 28 oktober 1952 (sjuk- försäkring).

b) Avtalet den 27 juni 1963 om tillämpningen av artikel 75.3 i för- ordning nr 4 (återbetalning av vårdförmåner som utges till pen- sionärer och deras familjemedlemmar).

42. ITALIEN STORBRITANNIEN

Ingen konvention.

Bilaga 4.1

b)

b)

43. LUXEMBURG — NEDERLÄNDERNA

Avtalet den 1 november 1976 om avstående från återbetalning av kostnaderna för administrativa kontroller och läkanmdersökningar som har träffats enligt tillämpningsförordningens artikel 105.2. Avtalet den 3 februari 1977 om avstående från återbetalning av kostnaderna för vårdförmåner vid sjuk- eller moderskapsförsäkring som utges enligt artikel 19.2, 26, 28 och 29.1 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14juni 1971.

44. LUXEMBURG STORBRITANNIEN

Skriftväxlingen den 28 november och 18 december 1975 om för- ordningens artikel 70.3 (avstående från återbetalning av förmåner som utges enligt förordningens artikel 69). Skriftväxlingen den 18 december 1975 och den 20 januari 1976 om förordningens artiklar 36.3 och 63.3 och tillämpningsförord- ningens artikel 105.2 (avstående från återbetalning av kostnaderna för vårdförmåner som utges enligt villkoren i förordningens avdel- ning III kapitel 1 eller 4, och även av kostnaderna för de administ- rativa kontroller och läkarundersökningar som avses i tillämp- ningsförordningens artikel 105).

45. NEDERLÄNDERNA STORBRITANNIEN

Artikel 3 andra meningen i den administrativa överenskommelsen den 12 juni 1956 om tillämpningen av konventionen den 11 augusti 1954. Skriftväxlingen den 8 och 28 januari 1976 om förordningens artikel 70.3 (avstående från återbetalning av vårdförmåner som utges enligt förordningen av artikel 69). Skriftväxlingen den 24 februari och den 5 mars 1976 om förord- ningens artiklar 36.3 och 63.3 (avstående från återbetalning av vårdförmåner som utges enligt förordningens avdelning III kapitel 1 eller 4).

BILAGA 6 Prop. 1991/92:170

_ _ B'l 4.1 FORFARANDE v1D BETALNING AV FORMÅNER 1 aga

(Denna bilaga har fått ny lydelse genom Anslutningsakten för Spanien och Portugal.)

BILAGA 7 Prop. 1991/92:170

Bilaga 4. 1 BANKER

(Denna bilaga har fått ny lydelse genom Anslutningsakten för Spanien och Portugal.)

BILAGA 8 Prop. 1991/92:170

_ B'l 4.1 UTGIVANDE AV FAMIJEFORMÅNER ' aga

(Denna bilaga har fått ny lydelse genom Anslutningsakten för Spanien och Portugal.)

BILAGA 9 Prop. 1991/92:170

_ Bilaga 4.1 BERAKNING AV DEN GENOMSNI'I'I'LIGA ÅRSKOSTNADEN

FÖR VÅRDFÖRMANER (Tillämpningsförordningens artikel 4.9, 94.3 a och 95.3 8)

A. BELGIEN

Det allmänna systemet för social trygghet skall beaktas när den genom- snittliga årskostnaden för vårdförmåner beräknas.

B. DANMARK

Den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner skall beräknas genom beaktande av de system som regleras i lagen om offentlig hälso- vård, sjukhuslagen och, vad gäller rehabiliteringskostnader, lagen om socialtjänst.

C. TYSKLAND

Följande institutioner skall beaktas vid beräkningen av den genomsnitt- liga årskostnaden av vårdförmåner: 1. Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 94.3 a: a) Ortskrankenkassen (de lokala sjukförsäkringskassoma)

b) Betriebskrankenkassen (före- tagens sjukförsäkringskassor)

c) Innungskrankenkassen (Y r- kesföreningarnas sjukförsäkringskassor)

d) Bundesknappschaft (För- bundförsäkiingsskassan för gruvarbetare)

e) Seekasse (Sjömännens för- säkringskassa)

f) Ersatzkassen för Arbeiter (Ersättningskassoma för arbetare)

g) Ersatzkassen fiir Angestellte (Ersättningskassoma för tjänstemän)

h) Iandwirtschaftliche Kran- kenkassen (Sjukförsäk-rings- kassoma för jordbrukare) beroende på vilken kassa som har utgett förmånema.

Bilaga 4. 1

b) Bundesknappschaft (För- bundsförsäkringskassan för gruvarbetare)

beroende på vilken kassa som har utgett förmånerna.

D.FRANKRIKE

Det allmänna systemet för social trygghet skall beaktas när den genom- snittliga årskostnaden för vårdförmåner beräknas.

E. GREKLAND

Det allmänna system för social trygghet som tillämpas av 'Iöpuua Kowwmöv AacpaMaewv (IKA) (Socialförsäkringsinstitutet) skall beaktas vid beräkningen av den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner.

F. IRLAND

Den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner skall beräknas genom beaktande av de vårdförmåner (hälsovårdstjänster) som utges av de hälsonämnder som avses i bilaga 2 enligt bestämmelserna i hälso- vårdslagama från 1947—1970.

G. ITALIEN

Den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner skall beräknas genom beaktande av de förmåner som utges av Italiens nationella hälso- vårdstjänst.

H. LUXEMBURG

Sjukförsäkringskassor som är underställda socialförsäkringslagen skall beaktas vid beräkningen av den genomsnittliga årskostnaden för vårdför- måner.

I. NEDERLÄNDERNA

Det allmänna systemet för social trygghet skall beaktas när den genom- snittliga årskostnaden för vårdförmåner beräknas.

En minskning skall dock göras för 1. Invalidförsäkring (arbeid- att beakta verkan av: songeschiktheidsverzekering, WAO)

J . STORBRITANNIEN

Den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner skall beräknas genom beaktande av de förmåner som utges av Storbritanniens natio- nella hälsovårdstjänst.

BILAGA IO Prop. 1991/92:170

B'la 3 4.1 INSTITUTIONER OCH ORGAN SOM HAR UTSEITS AV DE 1 g

BEHÖRIGA MYNDIGHETERNA (Tillämpningsförordningens artikel 4.10)

A. BELGIEN

Vid tillämpning av förord- ningens artikel 14 och till-

lämpningsförordningens

artikel 11.1 a, 11.2, 12a, 13 och 14: Office national de Sécurité sociale, Bruxelles - Rijksdienst voor maat- schappelijke zekerheid, Brussel (Centralkontoret för social trygg- het, Bryssel) Vid tillämpning av förord- ningens artikel 14b.1 och

tillämpningsförordningens

artikel 11: Caisse de secours et de prévoy- ance en faveur des marins navigu- ant sous pavillon belge - Hulp- en voorzorgskas voor zeevarenden onder Belgische vlag (Hjälp- och välfärdskassan för sjömän som seglar under belgisk flagg), Ant- werpen Vid tillämpning av förord- ningens artikel 14a och

tillämpningsförordningens

artikel 11a.1 a och 12a: Institut national d'assurances sociales pour travailleurs indepen- dants, Bruxelles - Rijksinstituut voor de sociale verzekeringen der zelfstandigen, Brussel (Centralins- titutet för social-försäkring för egenföretagare, Bryssel) Vid tillämpning av förord-

ningens artikel 17 och

tillämpningsförordningens

artikel 11.1 b: Ministere de la prévoyance

sociale, secretariat general, ser- vice des relations internationales, Bruxelles - Ministerie van Sociale Voorzorg, Secretariaat-Generaal, Dienst Internationale Betrekking- en, Brussel (Ministeriet för social

Bilaga 4. 1

— tillämpningsförordningens artikel lla.1 b:

Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 80.2, 81, 82.2, 85.2 och 88: a) Som allmän regel:

b) För sjömän:

Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 102.2:

a) Sjukdom, moderskap och olycksfall i arbetet:

b) Arbetssj ukdomar:

c) Arbetslöshet: i)Som allmän regel:

ii) För sjömän:

trygghet, Generalsekretariatet, avdelningen för internationella förbindelser, Bryssel)

Ministere des classes moyennes - Administration des affaires sociales, Bruxelles - Ministerie van Middenstand, Administratie Sociale Zaken, Brussel (Ministe- riet för småföretag och handel - sociala ärenden, Bryssel)

Office national de [”emploi, Bruxelles - Rijksdienst voor ar- beidsvoorziening, Brussel (Cent- ralkontoret för arbetsmarknads- frågor, Bryssel) Pools des marins de la marine marchande - Pool van de zeelie- den ter koopvaardij (Handels- flottans pool), Antwerpen

Institut national d'assurance mala- die-invalidité, Bruxelles Rijks- dienst voor ziekteen invaliditeits- verzekering, Brussel (Centralinsti- tutet för sjuk- och invalidförsäk- ring, Bryssel) Fonds des maladies professio- nelles, Bruxelles - Fonds voor beroepsziekten, Brussel (Kassan för arbetssjukdomar, Bryssel)

Office national de l'emploi, Bruxelles Rijksdienst voor ar- beidsvoorziening, Brussel (Centralkontoret för arbetsmark- nadsfrågor, Bryssel) Pools des marins de la marine marchande - Pool van de zee- lieden ter koopvaardij (Handels- flottans pool), Antwerpen

Bilaga 4. 1

(1) (Denna punkt har upp—

1.

hävts genom förordning EEG nr 3427/89.)

Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 11.1, 11a.1, 12a, 13.2—3, 14.1—3 och 113.2:

Vid tillämpning av för- ordningens artikel 14.1 b, 14a.1 b och 14b.1 och 14b.2:

. Vid tillämpning av för-

ordningens artikel 17:

Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 38.1, 70.1 och 82.2:

. Vid tillämpning av tillämp-

ningsförordningens artikel 80.2, 81 och 85.2:

. Vid tillämpning av tillämp-

ningsförordningens artikel 102.2:

a) Aterbetalningar enligt förordningens artikel 36, 63 och 75.2:

Institut national d'assurance mala- die-invalidité, Bruxelles - Rijks- dienst voor ziekte— en invaliditeits- verzekering, Brussel (Centralinsti- tutet för sjuk- och invalidförsäk- ring, Bryssel)

Sikringsstyrelsen (Försäkrings- styrelsen), Kabenhavn

Sikringsstyrelsen (Försäkrings- styrelsen), Knbenhavn

Sikringsstyrelsen (Försäkrings- styrelsen), Kabenhavn

Socialnämnden i den kommun i vilken förmånstagaren är bosatt. I Köpenhamns, Odenses, Aalborgs och Århus' kommuner: Magistra- ten (kommunförvaltningen)

Arbejdsdirektoratet (Arbetsmark- nadsdirektoratet), Kabenhavn

Sikringsstyrelsen (Försäkrings- styrelsen), Kabenhavn

Bilaga 4.1

II.

7.

b) Återbetalningar enligt förordningens artikel 70.2:

Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 110:

a) Förmåner enligt för- ordningens avdelning lII kapitel 1—5, 7 och 8:

b) Fömlårler enligt för— ordningens avdelning III kapitel 6:

GRÖNLAND

(Denna punkt har upphävts genom förordning EEG nr 1661/85.)

Arbejdsdirektoratet (Arbetsmark- nadsdirektoratet), Kobenhavn

Sikringsstyrelsen (Försäkrings- styrelsen), Köbenhavn

Arbejdsdirektoratet (Arbetsmark- nadsdirektoratet), Kobenhavn

C. TYSKLAND

Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 6.1:

a)

11)

Beroende på det slag av verksamhet som senast har utövats:

Då det är omöjligt att fastställa den senaste verksamhetens slag:

Personer som enligt nederländsk lagstiftning har varit försäkrade i systemet för allmän ålderspensionsförsäkring (Algemene Ouderdoms- wet) medan de bedrev en verksamhet som inte har omfattats av obligatorisk

De i förhållande till de olika medlemsstaterna i bilaga 2 för- tecknade pensionsförsäkrings- institutionema för arbetare och tjänstemän

De i förhållande till de olika medlemsstaterna i bilaga 2 för- tecknade pensionsförsäkringsinsti- tutionerna för arbetare

Bilaga 4. 1

försäkring enligt tysk lagstiftning:

Vid tillämpning av:

Förordningens artikel 14.1 a och 14b.1 och vid överenskommelser enligt förordningens artikel 17 i samband med tillämp- ningsförordningens artikel 11:

Förordningens artikel 14.1 a och 14b.2 och vid överenskommelser enligt förordningens artikel 17 i samband med tillämp- ningsförordningens artikel lla:

Förordningens artikel 14.2 b, 14.3, l4a.2—4 och 14c.l & och vid överenskommelser enligt förordningens artikel 17 i samband med tillämp— ningsförordningens artikel 12a:

a) En person som är försäkrad med sjuk- försäkring:

b) En person som inte är försäkrad med sjuk-

försäkring:

Vid tillämpning av förord— ningens artikel 14.1 b, 14a.1 b och 14b.1 (i samband med artikel 14.1 b) samt 14b.2 (i samband med artikel 14a.1 b och artikel 17):

Bundesversicherungsanstalt för Angestellte (Förbundsförsäkrings- anstalten för tjänstemän), Berlin

Den institution, hos vilken han är försäkrad

Bundesversicherungsanstalt för Angestellte (Förbundsförsäkrings— anstalten för tjänstemän), Berlin

Bundesverband der Ortskranken- kassen (Förbundsföreningen för lokala sjukkassor), Bonn 2

a) tillämpningsförordningens Bilaga 4.1 artikel 13.2—3 och 14.1—3: Allgemeine Ortskrankenkasse

Bonn (den lokala allmänna sjuk— försäkringskassan Bonn), Bonn b) tillämpningsförordningens artikel 13.4 och 14.4: Allgemeine Ortskrankenkasse Bonn (den lokala allmänna sjuk- försäkringskassan Bonn), Bonn, utom då han är försäkrad hos en ersättningskassa (Ersatzkasse) 5. Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 80.2, 81 och 82.2: Det Arbeitsamt (Arbetsmarknads- kontor) inom den tyska region i vilken arbetaren senast var bosatt eller vistades eller, om arbetaren varken var bosatt eller vistades i Tyskland under anställningen där, det Arbeitsamt i den tyska region inom vilken arbetaren senast var anställd 6. Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 85.2: Det Arbeitsamt (Arbetsmarknads- kontor) inom den tyska region i vilken arbetaren senast var an- ställd 7. Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 91.2: a) Familjebidrag som har utgetts till en person för ett barn som mist en eller båda föräldrarna: Arbeitsamt (Arbetsmarknads- kontoret), Niimberg b) Pensionstillägg för barn som har utgetts enligt ett obligatoriskt pensions- försäkringssystem: De pensionsförsäkringsinstitu- tioner för arbetare, tjänstemän och gruvarbetare som förtecknas som behöriga institutioneri bilaga 2 punkt CZ

Bilaga 4.1

8. Vid tillämpning av:

&) Tillämpningsförord- ningens artikel 36 och 63 och tillämpningsförord- ningens artikel 102.2:

b) Förordningens artikel 75 och tillämpningsförord— ningens artikel 102.2:

9. Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 113.2: &) Återbetalning av vårdför- måner som felaktigt har utgetts till arbetare mot uppvisande av de intyg som föreskrivs i tillämp- ningsförordningens artikel 20.2:

b) Återbetalning av vårdför- måner som felaktigt har utgetts mot uppvisande av de intyg som föreskrivs i tillämpningsförordningens artikel 62.2: i) I de fall då den be- höriga institutionen skulle ha varit en sjukförsäkringsinstitut ion om personen ifråga hade haft rätt till fömråner:

Bundesverband der Ortskranken- kassen (Förbundsföreningen för lokala sjukkassor), Bonn 2

I de fall som avses i tillämp- ningsförordningens bilaga 3 punkt C.2 b. Hauptverband der gewer- blichen Berufsgenossenschaften (Centralförbundet för yrkesföre- "ningar inom inudstrin), Bonn

Bundesanstalt för Arbeit (För- bundsanstalten för arbete), Näm- berg

Bundesverband der Ortskranken- kassen (Förbundsföreningen för lokala sjukkassor), Bonn 2 Genom den kompensationsfond som avses i förordningens bilaga 4 punkt C.5

Bundesverband der Ortskranken- kassen (Förbundsföreningen för lokala sjukkassor), Bonn 2

Bilaga 4.1

ii) I andra fall:

10. Vid tillämpning av förord- ningens artikel 14d.2:

Genom den kompensationsfond som avses i förordningens bilaga 4 punkt C.5 Hauptverband der gewerblichen Berufsgenossenschaften (Förenade

yrkes- och handelsföreningama), Bonn

Den institution till vilken pen- sionsavgifter betalas eller, om ansökan görs tillsammans med eller efter pensionsansökan, den institution som bereder ansökan

D. FRANKRIKE

1. Vid tillämpning av tillämp— ningsförordningens artikel 6.1:

2. Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 11.1 a och 12a:

a) Moderlandet: i) Som allmän regel:

ii) System för lantarbeta—

re:

iii) System för arbetare:

gruv-

iv) System för sjömän:

b) Uromeuropeiska departe-

ment: i) Som allmän regel:

ii) För sjömän:

Direction régionale de la Sécurité ' sociale (Regionala direktoratet för

social trygghet)

Caisse primaire d'assurance mala- die (Lokala sjukförsäkringskassan)

Caisse de mutualité sociale agri- cole (Socialförsäkringskassan för jordbruket)

Société de secours miniere (Före- ningen för hjälp till gruvarbetare) Section Caisse de retraite des marins du quartier des affaires maritimes (Pensionskassan för sjömän, sektion inom kontoret för sjöfartsfrågor)

Caisse générale de Sécurité sociale (Allmänna kassan för social trygg- het) Section Caisse de retraite des marins du quartier des affaires maritimes (Pensionskassan för sjömän, sektion inom kontoret för sjöfartsfrågor)

Bilaga 4. 1

Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 11a.1 och 12a:

Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 13.2 och 3 och 14.3:

Vid tillämpning av förord- ningens artikel 17 i samband med artikel 14.1 och 14a.1:

i) Andra system än system för jordbrukare:

ii) System för jordbrukare:

Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 80, 81, 82.2 och 85.2:

Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 84:

a) Total arbetslöshet:

b) Partiell arbetslöshet:

Caisses mutuelles régionales (Regionala ömsesidiga kassorna)

Caisse primaire d'assurance mala- die de la région parisienne (Lokala sjukförsäkringskassan för Paris-regionen)

Direction régionale des affaires sanitaires et sociales (Regionala direktoratet för hälsovård och social trygghet) Ministere de l'agriculture (Jord- bruksnrinisteriet), Paris

Direction départementale du travail et de la main-d'muvre (Departementala arbetsmarknads- och arbetskraftsdirektoratet) på den ort där den anställning för vilken intyget har begärts innehas. Lokala kontoret av Agence nationale pour l”emploi (Central- kontoret för arbetsmarknads- frågor) Stadshuset på familjemedlem- mamas bosättningsort

Association pour l'emploi dans l'industrie et le commerce (Assedic) (Föreningen för syssel- sättning inom industri och handel) på personens bosättningsort Direction départementale du travail et de la main-d'muvre (Departementala arbetsmarknads- och arbetskraftsdirektoratet) på den ort där personen är anställd

Bilaga 4.1

10.

(Denna punkt har ändrats

genom förordning EEG nr 3427/89.) Vid tillämpning av förord- ningens artikel 36, 63 och 75 och tillämpningsförord- ningens artikel 102.2:

Vid tillämpning av tillämp-

Centre de Sécurité sociale des travailleurs migrants (Centrum för social trygghet för migrerande arbetare), Paris

Association pour l'emploi dans l'industrie et le commerce (Assedic) (Föreningen för syssel- sättning inom industri och handel) Centre de Sécurité sociale des

ningsförordningens artikel travailleurs migrants (Centrum för 113.2: social trygghet för migrerande arbetare), Pan's E. GREKLAND

Vid tillämpning av förord- ningens artikel 14.1 och 14b.1 samtidigt med tillämp-

ningsförordningens artikel

11.1 a:

a) Som allmän regel:

b) För sjömän:

Vid tillämpning av förord- ningens artikel 14.2 b i och tillämpningsförordningens artikel 12a.1:

Vid tillämpning av förord- ningens artikel 14a.1 och 14b.2 i samband med tillämpningsförordningens artikel lla.l a:

a) Som allmän regel:

'Iöpuua Korvwmxa'w AawaÅZach (IKA), A01'Wa (Socialförsäkrings- institutet, Aten) Nav-rucö Arouaxtxå Taacio (NAT), Herparäc (Sjömännens pensionskassa, Pireus)

'löpvlia Kowwmxdw Aacpaxiaswv (IKA), A01'7va (Socialförsäkrings- institutet, Aten)

'Iöpvaa Kowwwxa'w Aacpakiaewv (IKA), Aåijua (Socialförsäkrings- institutet, Aten)

Bilaga 4.1

b) För sjömän:

Vid tillämpning av förord- ningens artikel 14d.2: a) Som allmän regel:

b) För sjömän:

Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 13.2—3 och 14.1—2:

Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 80.2 och 85.2:

Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 81:

Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 102.2 och 110:

a) Familjebidrag, arbets- löshet:

b) Förmåner för sjömän:

c) Andra förmåner:

Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 82.2:

Navrtxå Arouaxmö Taucio (NAT), Hsrparåc (Sjömännens pensionskassa, Pireus)

'löpvaa Kowwwxa'w Aawkirrcaw (IKA), AOi'jva (Socialförsäkrings- institutet, Aten) Nuvnxå Awopaxlxå Tapcio (NAT), Hcapouo'tc (Sjömännens pensionskassa, Pireus)

'Iöpvua Kowwwxdw Aacpakiacwv (IKA), A01'7va (Socialförsäkrings- institutet, Aten)

Op'yauranöc Anaaxokrjaswc Ep'yaTonå AUVa/LLKOÖ (OAEA), Adin/a (Arbetsförmedlingen, Aten)

'löpvua Kowwwxcöv Aacpakiacwv (IKA), AOr'p/a (Socialförsäkrings- institutet, Aten)

Op'yamauöc Awaaxokijacwg Ep'yon'roå Avvaurxori (OAEA), Aäijva (Arbetsförmedlingen, Aten) Nav-nxå Avrouaxrxå Taueio (NAT), Hcrparåc (Sjömännens pensionskassa, Pireus) 'löpvaa Kowwwxa'w AagpaÄZach (IKA), A0i7va (Socialförsäkrings- institutet, Aten)

Opyavwaög Arraoxoxr'jacwg Ep'yomxoå Avvaumori (OAEA), Aörjva (Arbetsförmedlingen, Aten)

Prop. 1991/921170

Bilaga 4. 1

10. Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 113.2:

a) För sjömän:

b) Andra förmåner:

Nav'rucö Arouaxrxö Taucio (NAT), Hetparåq (Sjömännens pensionskassa, Pireus) 'Iöpvuol Kowwmxa'w Ampakiaswv (IKA), ABi'yvor (Socialförsäkrings- institutet, Aten)

F. IRLAND

Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 6.1,11.1,11a.l,123, 13.2, 13.3, 14.1—3, 38.1, 70.1, 85.2, 86.2 och 91.2:

Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 80.2, 81 och 82.2:

a) Vid tillämpning av för- ordningens artikel 36 och 63 och tillämp- ningsförordningens artikel 102.2:

b) Vid tillämpning av för- ordningens artikel 70 och 75.2 och tillämp- ningsförordnin gens artikel 102.2:

a) Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 110 (för kontantfömlåner):

b) Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 110 (för vårdfömlåner) och 113.2:

Department of Social Welfare (Socialministeriet), Dublin

Department of Social Welfare (Socialnrinisteriet), Dublin, inklu- sive regionala kontor som an- svarar för arbetslöshetsfömråner.

Department of Health (Hälso- vårdsministeriet), Dublin

Department of Social Welfare (Socialministeriet), Dublin

Department of Social Welfare (Socialministeriet), Dublin

Eastern Health Board (Hälsonämnden för östra regionen), Dublin 8 Midland Health Board (Hälsonämnden för mellers-

Bilaga 4.1

Vid tillämpning av ningsförordningens 6.1:

Vid tillämpning av ningsförordningens

ta regionen), Tullamore, County Offaly

— Mid-Westem Health Board (Hälsonämnden för mellan- västra regionen), Limerick North-Eastern Health Board (Hälsonämnden för nord- östra regionen), Ceanannus Mor, County Meath —— North-Western Health Board (Hälsonämnden för nordvästra regionen), Manorhamilton, County Leitrim

South-Eastem Health Board (Hälsonämnden för syd- östra regionen), Kilkenny Southern Health Board (Hälsonämnden för södra regionen), Cork — Western Health Board (Hälsonämnden för västra regionen), Galway

G. ITALIEN

tillämp- artikel

tillämp— artikel

11.1, 13.2, 13.3 och 14.1—3:

Vid tillämpning av ningsförordningens lla och 12a:

—— För läkare:

—— För apotekare:

tillämp— artikel

Ministero del lavoro e della previ- denza sociale (Ministeriet för arbetsmarknadsfrågor och social trygghet), Roma

Istituto nazionale della previdenza sociale (Centralinstitutet för social trygghet), de regionala kontoren

Ente nazionale di previdenza ed assistenza medici (Centralkontoret för social trygghet för läkare) Ente nazionale di previdenza ed assistenza farmacisti (Centralorga- net för social trygghet för apo- tekare)

—. För veterinärer:

För barnmorskor:

— För ingenjörer och arki- tekter:

— För lantmätare:

För advokater och andra jurister:

— För ekonomer:

— För revisorer:

För arbetskonsulenter:

För notarier: — För tullspeditörer: Vid tillämpning av tillämp-

ningsförordningens artikel 38.1:

Ente nazionale di previdenza ed PI'OP- 1991/922170 assistenza veterinari (Centralorga- Bilaga 4-1 net för social trygghet för veteri- närer) Ente nazionale di previdenza ed assistenza per le ostetriche (Cent- ralorganet för social trygghet för barnmorskor)

Cassa nazionale di previdenza per gli ingegneri ed architetti (Cent- ralkassan för social trygghet för ingenjörer och arkitekter)

Cassa nazionale di previdenza ed assistenza a favore dei geometri (Centralkassan för social trygghet för lantmätare)

Cassa nazionale di previdenza ed assistenza a favore degli avvocati e dei procuratori (Centralkassan för social trygghet för advokater och andra jurister) Cassa nazionale di previdenza ed assistenza a favore dei dottori commercialisti (Centralkassan för social trygghet för ekonomer) Cassa nazionale di previdenra ed assistenza a favore dei ragionieri e periti commerciali (Central- kassan för social trygghet för revisorer) Ente nationale di previdenza ed assistenza per i consulenti del lavoro (Centralorganet för social trygghet för arbetskonsulenter) Cassa nazionale notariato (Cent- ralkassan för notarier) Fondo di previdenza a favore degli spedizionieri doganali (Väl- färdskassan för tullspeditörer)

Istituto nazionale della previdenza sociale (Centralinstitutet för social trygghet), de regionala kontoren

Bilaga 4.1

(Denna punkt har upphävts genom förordning EEG nr 3427/89.) Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 80.2, 81, 82.2, 85.2, 88 och 91.2:

Vid tillämpning av tillämp— ningsförordningens artikel 102.2:

a) Återbetalningar enligt förordningens artikel 36:

b) Återbetalningar enligt förordningens artikel 63: i) Vårdförmåner:

ii) Proteser och större hjälpmedel: c) Återbetalningar enligt

förordningens artiklar 70 och 75 :

Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 113.2:

a) Sjukdom (inkl. tuber- kulos):

b) Olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar:

i) Vårdförmåner:

ii) Proteser och större

hjälpmedel:

Istituto nazionale della previdenza sociale (Centralinstitutet för social trygghet), de regionala kontoren

Ministero della sanitä (Hälso- vårdsministeriet), Roma

Ministero della sanitå (Hälso- vårdsministeriet), Roma

Istituto nazionale per l'assicura- zione contro gli unfortuni sul lavoro (Centralinstitutet för för-

säkring mot olycksfall i arbetet), Roma

Istituto nazionale della previdenza sociale (Centralinstutet för social trygghet), Roma

Ministero della sanitä (Hälso- vårdsministeriet), Roma

Ministero della sanita (Hälso— vårdsministeriet), Roma

Istituto nazionale per l'assicura- zione contro gli unfortuni sul lavoro (Centralinstitutet för för- säkring mot olycksfall i arbetet), Roma

Bilaga 4. 1

H. LUXEMBURG

Vid tillämpning av förord- ningens artikel 14d.2:

Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 6.1:

Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 11.1, lla, 13.2, 13.3 och 14.1——3:

Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 12a:

Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 80.2, 81 och 82.2:

Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 85.2:

Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 91.2: 3) Invaliditet, ålderdom, dödsfall (pensioner): i) För arbetare:

Den behöriga myndigheten för det yrke som utövas

Det behöriga systemet för den typ av anställning eller egen verksam- het som senast innehades eller utövades i Storhertigdömet

Inspection générale de la Sécurité sociale (Allmänna inspektoratet för social trygghet), Luxembourg

Centre d'infomiatique, d'affilia- tion et de perception des cotisa- tions, commun aux institutions de Sécurité sociale (Gemensam cent- ral för databehandling, försäk- ringsregistrering och uppbörd av avgifter för institutionerna för social trygghet), Luxembourg

Administration de l”emploi (Ar- betskontoret), Luxembourg

Den sj ukförsäkringskassa hos

vilken personen senast var försäk- rad

Etablissement d'assurance contre la vieillesse et l'invalidité (Institu- tionen för ålders— och invalidpen- sioner), Luxembourg

Bilaga 4.1

ii) För tjänstemän och akademiker:

iii) För egenföretagare inom hantverks-, handels- 'eller till- verkningsindustri:

iv) För egenföretagare inom jordbruket:

b) (Denna punkt har ändrats genom förordning EEG nr 2332/89.) Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 102.2:

a) Sjukdom och moderskap:

b) Olycksfall i arbetet:

c) Arbetslöshet:

(1) (Denna punkt har upp- hävts genom förordning EEG nr 3427/89.)

Vid tillämpning av tillämp-

ningsförordningens artikel 113.2:

a) Sjukdom och moderskap:

b) Olycksfall i arbetet:

Caisse de pension des employés privés (Pensionskassan för tjänste- män inom den privata sektorn), Luxembourg

Caisse de pension des artisans, des commercants et industriels (Pensionskassan för egen- företagare inom hantverk, handel och industri), Luxembourg

Caisse de pension agricole (Pen— sionskassan för jordbruket), Luxembourg Caisse nationale d'assurance maladie des ouvriers (Centralsjuk- kassan för arbetare), Luxembourg Association d'assurance contre les accidents, section industrielle (Föreningen för olycksfallsförsäk- ring, sektionen för industrin), Luxembourg Administration de l'emploi (Ar- betskontoret), Luxembourg

Caisse nationale d'assurance maladie des ouvriers, (Central-

sjukkassan för arbetare), Luxembourg

Association d'assurance contre les accidents, section industrielle

(Föreningen för olycksfallsförsäk- ring, sektionen för industrin), Luxembourg

Bilaga 4.1

Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 6.1, 11.1, 11a.1, 12a, 13.2, 13.3, 14.1 och 14.2:

Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 14.3 såvitt avser Europeiska gemenskapernas hjälpper- sonal som inte är bosatt i Nederländerna (för vårdför- maner):

Vid tillämpning av tillämp— ningsförordningens artikel 82.2:

Vid tillämpningen av tillämp- ningsförordningens artikel 102.2:

a) Återbetalningar som avses i förordningens artikel 36 och 63:

b) Återbetalningar som avses i förordningens artikel 70:

c) (Denna punkt har upp- hävts genom förordning EEG nr 3427/89.)

Sociale Verzekeringsraad (Social- försäkringsrådet), Zoetermeer

Algemeen Nederlands Onderling Ziekenfonds (Nederländernas allmänna sjukkassa), Utrecht

Nieuwe Algemene Bedrijfsvereni- ging (Nya allmänna yrkesföre- ningen), Amsterdam

Ziekenfondsraad (Rådet för sjuk— kassor), Amstelveen

Algemeen Werkloosheidsfond (Allmänna arbetslöshets- kassan), Zoetemeer

J . STORBRITANNIEN

Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 11.1,lla.l,12a,13.2,13.3, 14.1—3, 38.1, 70.1, 80.2, 81, 82.2, 91.2, 102.2 och 1l0: Storbritannien utom Nord- irland: Department of Health and Social Security (Overseas Branch)

(Hälso- och socialministeriet) Pr0p- 1991/922170 (sektionen för utomeuropeiska Bilaga 4-1 ärenden)), UK-Newcastle upon Tyne NE98 lYX

Nordirland: Department of Health and Social Services (Overseas Branch) (De- partementet för hälsovård och sociala tjänster (sektionen för utomeuropeiska ärenden)), UK- Belfast BT4 3HH

2. Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 85.2 och 86.2:— Storbritannien utom Nord- irland: Department of Health and Social Security, Child Benefit Centre (Washington) (Hälso- och social— ministeriet, centralen för förmåner till barn (Washington)), UK-New- castle upon Tyne NE88 lAA Nordirland: Department of Health and Social Services (Overseas . Branch) (De- partementet för hälsovård och sociala tjänster (sektionen för utomeuropeiska ärenden)), UK- Belfast BY4 3HH

b)

Artiklarna 3 och 4 i slutprotokollet den 7 december 1957 till den allmänna konventionen av samma dag i den utformning de har enligt tilläggsprotokollet av den 10 november 1960. Tilläggsprotokoll 3 den 7 december 1957 till den allmänna konventionen av samma dag i den utformning den har enligt tilläggsprotokollet den 10 november 1960 (utbetalning av pensioner och livräntor för tiden före den allmänna konven- tionens ikraftträdande).

3. BELGIEN—SPANIEN Ingen.

4. BELGIEN—FRANKRIKE

&)

b)

c)

Artiklarna 13, 16 och 23 i tilläggskonventionen den 17 januari 1948 till den allmänna konventionen av samma dag (arbetare i gruv— och liknande företag). Skriftväxlingen den 27 februari 1957 (tillämpning av artikel 4.2 i den allmänna konventionen den 17 januari 1948). Skriftväxlingen den 29 juli 1953 om bidrag till äldre arbets- tagare.

5 . BELGIEN—GREKLAN D

Artiklarna 15.2, 35.2 och 37 i den allmänna konventionen den 1 april 1958.

6. BELGIEN—IRLAN D Ingen konvention.

7. BELGIEN—ITALIEN Artikel 29 i konventionen den 30 april 1948.

Bilaga 4.1

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

18.

19.

20.

21.

BELGIEN—LUXEMBURG

a) Artiklarna 3, 4, 5, 6 och 7 i konventionen den 16 november 1959 i den utformning de har enligt konventionen den 12 februari 1964 (gränsarbetare).

b) Skriftväxlingen den 10 och 12 juli 1968 om självständigt

förvärvsverksamma personer.

BELGIEN ——N EDERLÄNDERN A Ingen.

BELGIEN—PORTUGAL Ingen.

BELGlEN—STORBRITANNIEN Ingen.

DANMARK—TYSKLAND

a) Punkt 15 i slutprotokollet till konventionen om social trygghet den 14 augusti 1953.

b) Tilläggsavtalet den 14 augusti 1953 till ovannämnda konven- tron.

DAN MARK—SPANIEN Ingen konvention.

DAN M ARK—FRAN KRIKE Ingen.

DAN MARK—GREKLAND Ingen konvention.

DAN MARK—IRLAN D Ingen konvention.

DAN MARK—ITALIEN Ingen konvention.

DANMARK—LUXEMBURG Ingen konvention.

DANMARK—NEDERLÄNDERNA Ingen konvention.

DANMARK—PORTUGAL Ingen konvention.

DANMARK—STORBRITANNIEN Ingen.

Bilaga 4.1

22.

23.

24.

25.

26.

27.

28.

TYSKLAND—SPANIEN Ingen.

TYSKLAND—FRANKRIKE

a) Artiklarna 11.1, 16 andra stycket och 19 i den allmänna kon- ventionen den 10 juli 1950.

b) Artikel 9 i tilläggsavtal nr 1 den 10 juli 1950 till den allmänna konventionen av samma dag (arbetare i gruv- och liknande företag).

c) Tilläggsavtal nr 4 den 10 juli 1950 till den allmänna konven- tionen av samma dag, i den utformning den har enligt tilläggs- avtalet nr 2 den 18 juni 1955.

d) Avsnitt I och III i tilläggskonvention nr 2 den 18 juni 1955.

e) Punkterna 6, 7 och 8 i det allmänna protokollet den 10 juli 1950, till den allmänna konventionen av samma dag.

f) Avsnitt II, III och IV i avtalet den 20 december 1963 (social trygghet i Saar).

TYSKLAND—GREKLAND

a) Artikel 5.2 i den allmänna konventionen den 25 april 1961.

b) Artiklarna 8.1, 8.2 b, 8.3, 9-11 och kapitel I och IV, i den utsträckning de berör dessa artiklar, i konventionen om arbets- löshetsförsäkring den 31 maj 1961 liksom anteckningen i protokollet den 14 juni 1980.

TYSKLAND—IRLAND Ingen konvention.

TYSKLAND—ITALIEN

a) Artiklarna 3.2, 23.2, 26 och 36.3 i konventionen den 5 maj 1953 (social trygghet).

b) Tilläggsavtalet den 12 maj 1953 till konventionen den 5 maj

1953 (utbetalning av pensioner för tiden före konventionens ikraftträdande).

TYSKLAND—LUXEMBURG Artiklarna 4, 5, 6 och 7 i konventionen den 11 juli 1959 (Ausg- leichsvertrag) (lösning av tvisten mellan Tyskland och Luxemburg).

TYSKLAND—NEDEMÄNDERNA

a) Artikel 3.2 i konventionen den 29 mars 1951.

b) Artiklarna 2 och 3 i tilläggsavtalet nr 4 den 21 december 1956 till konventionen den 29 mars 1951 (avgörande av frågan om rättigheter enligt den tyska socialförsäkringen förvärvade av nederländska arbetstagare under tiden 13 maj 1940 — 1 sep- tember 1945).

Bilaga 4.1

29.

30.

31.

32.

33.

34.

35.

36.

37.

38.

39.

40.

TYSKLAND—PORTUGAL Artikel 5.2. i konventionen den 6 november 1964.

TYSKLAND—STORBRITANNIEN &) Artiklarna 3.1, 3.6 och 7.2—7.6 i konventionen om social

trygghet den 20 april 1960. b) Artiklarna 2—7 i slutprotokollet till konventionen om social

trygghet den 20 april 1960. c) Artiklarna 2.5 och 5.2—5.6 i konventionen om arbetslöshets- försäkring den 20 april 1960.

SPANIEN—FRANKRIKE Ingen.

SPANIEN—GREKLAND Ingen konvention.

SPAN IEN—IRLAN D Ingen konvention.

SPANIEN—ITALIEN Artiklarna 5, 18.1 c och 23 i konventionen om social trygghet den 30 oktober 1979.

SPANIEN—LUXEMBURG

a) Artikel 5.2 i konventionen den 8 maj 1969.

b) Artikel 1 i den administrativa överenskommelsen den 27 juni 1975 om tillämpningen på självständigt förvärvsverksamma personer av konventionen den 8 maj 1969.

SPANIEN—NEDERLÄNDERNA Artikel 23.2 i konventionen om social trygghet den 5 februari 1974.

SPANIEN—PORTUGAL Artiklarna 4.2, 16.2 och 22 i den allmänna konventionen den 11 juni 1969.

SPANIEN—STORBRITANNIEN Ingen.

FRANKRIKE—GREKLAND Artiklarna 16 fjärde stycket och 30 i den allmänna konventionen den 19 april 1958.

FRANKRIKE—IRLAND Ingen konvention.

Bilaga 4.1

41.

42.

43.

45 .

47.

48.

49.

50.

51.

52.

53.

FRANKRIKE—ITALIEN a) Artiklarna 20 och 24 i den allmänna konventionen den 31 mars 1948.

b) Skriftväxlingen den 3 mars 1956 (sjukförsäkringsförmåner till säsongsarbetare inom jordbruket).

FRANKRIKE—LUXEMBURG Artiklarna 11 och 14 i tilläggsavtalet den 12 november 1949 till den allmänna konventionen av samma dag (arbetare i gruv- och liknande företag).

FRANKRIKE—NEDERLÄNDERNA Artikel 11 i tilläggsavtalet den 1 juni 1954 till den allmänna kon- ventionen den 7 januari 1950 (arbetare i gruv- och liknande före- tag).

FRANKRIKE—PORTUGAL Ingen.

FRANKRIKE—STORBRITANNIEN Skriftväxlingen den 27 och 30 juli 1970 rörande social trygghet för lärare från Storbritannien som tillfälligt arbetar i Frankrike enligt kulturkonventionen den 2 mars 1948.

GREKLAN D—IRLAN D Ingen konvention.

GREKLAND—ITALIEN Ingen konvention.

GREKLAND—LUXEMBURG Ingen konvention.

GREKLAND—NEDERLÄNDERNA Artikel 4.2 i den allmänna konventionen den 13 september 1966.

GREKLAND—PORTUGAL Ingen konvention.

GREKLAND—STORBRITANNIEN Ingen konvention.

IRLAND—ITALIEN Ingen konvention.

IRLAND—LUXEM BURG Ingen konvention.

Bilaga 4.1

54.

55.

56.

57.

58.

59.

60.

61.

62.

63.

64.

65.

66.

IRLAND—NEDERLÄNDERNA Ingen konvention.

IRLAND—PORTUGAL Ingen konvention.

IRLAND—STORBRITANNIEN Artikel 8 i avtalet om social trygghet den 14 september 1971.

ITALIEN—LUXEMBURG Artiklarna 18.2 och 24 i den allmänna konventionen den 29 maj 1951.

ITALIEN—NEDERLÄNDERNA Artikel 21.2 i den allmänna konventionen den 28 oktober 1952.

ITALIEN—PORTUGAL Ingen konvention.

ITALIEN—STORBRITANNIEN Ingen.

LUXEMBURG—NEDERLÄNDERNA Ingen.

LUXEMBURG—PORTUGAL Artikel 3.2 i konventionen den 12 februari 1965.

LUXEMBURG—STORBRITANNIEN Ingen.

NEDERLÄNDERNA—PORTUGAL Artiklama 5.2 och 31 i konventionen den 19 juli 1979.

NEDERLÄNDERNA—STORBRITANNIEN Ingen.

PORTUGAL—STORBRITANNIEN Artikel 2.1 i protokollet om sjukvård den 15 november 1978.

B Prop. 1991/92:170 Bilaga 4.1

Kmvartimsbestämnrelaer som inte är tillämpliga på alla de personer

10.

som omfattas av förordnmgm

(Förordningens artikel 3.3)

BELGIEN—DAN MARK Ingen konvention.

BELGIEN—TYSKLAND

a) Artiklama 3 och 4 i slutprotokollet den 7 december 1957 till den allmänna konventionen av samma dag i den utformning de har enligt tilläggsprotokollet den 10 november 1960.

b) Tilläggsprotokoll 3 den 7 december 1957 till den allmänna konventionen av samma datum i den utformning den har enligt tilläggsprotokollet den 10 november 1960 (utbetalning av pensioner och livräntor för tiden före den allmänna konven- tionens ikraftträdande).

BELGIEN—SPANIEN Ingen.

BELGIEN—FRANKRIKE

a) Skriftväxlingen den 29 juli 1953 rörande bidrag till äldre arbetstagare.

b) Skriftväxlingen den 27 februari 1953 (tillämpning av artikel 4.2 av den allmänna konventionen den 17 januari 1948).

BELGIEN—GREKLAND Ingen.

BELGIEN—IRLAND Ingen.

BELGIEN—ITALIEN Ingen.

BELGIEN—LUXEMBURG Ingen.

BELGIEN—NEDERLÄNDERNA Ingen.

BELGIEN—PORTUGAL Ingen.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

18.

19.

20.

21.

22.

23.

BELGIEN—STORBRITANNIEN Pr0p. 1991/92:170 Ingen. Bilaga 4.1

DANMARK—TYSKLAND

a) Punkt 15 i slutprotokollet till konventionen om social trygghet den 14 augusti 1953.

b) Tilläggsavtalet den 14 augusti 1953 till ovannämnda konven- tion.

DANMARK—SPANIEN Ingen konvention.

DAN MARK—FRAN KRIKE Ingen.

DANMARK—GREKLAND Ingen konvention.

DAN MARK—IRLAN D Ingen konvention.

DAN MARK—ITALIEN Ingen konvention.

DAN MARK—LUXEMBURG Ingen konvention.

DANMARK—NEDERLÄNDERNA Ingen konvention.

DANMARK—PORTUGAL Ingen konvention.

DANMARK—STORBRITANNIEN Ingen.

TYSKLAND—SPANIEN Ingen.

TYSKLAND—FRANKRIKE a) Artiklama 16 andra stycket och 19 i den allmänna konven-

tionen den 10 juli 1950.

b) Tilläggsavtalet nr 4 den 10 juli 1950 till den allmänna konven- tionen samma dag i den utformning det har enligt tilläggskon- vention nr 2 den 18 juni 1955.

c) Avsnitt I och 111 i tilläggskonvention nr 2 den 18 juni 1955.

d) Punkterna 6, 7 och 8 i det allmänna protokollet den 10 juli 1950 till den allmänna konventionen samma dag.

24.

25 .

26.

27.

28.

29.

30.

31.

32.

33.

e) Avsnitt 11, 111 och IV i avtalet den 20 december 1963 (social Prov. 1991/92:170 trygghet i Saar). Bilaga 4.1

TYSKLAN D—GREKLAN D Ingen.

TYSKLAN D—IRLAN D Ingen konvention.

TYSKLAND—ITALIEN

a) Artildama 3.2 och artikel 26 i konventionen den 5 maj 1953 (social trygghet).

b) Tilläggsavtalet den 12 maj 1953 till konventionen den 5 maj

1953 (utbetalning av pensioner för tiden före konventionens ikraftträdande).

TYSKLAND—LUXEMBURG Artiklarna 4, 5, 6 och 7 i konventionen den 11 juli 1959 (lösning av tvisten mellan Tyskland och Luxemburg).

TYSKLAND—NEDERLÄNDERNA

a) Artikel 3.2 i konventionen den 29 mars 1951.

b) Artiklarna 2 och 3 av tilläggsavtalet nr 4 den 21 december 1956 till konventionen den 29 mars 1951 (avgörande av frågan om rättigheter enligt den tyska socialtörsäkringen förvärvade av nederländska arbetstagare under tiden 13 maj 1940 1 september 1945).

TYSKLAND—PORTUGAL Artikel 5.2. i konventionen den 6 november 1964.

TYSKLAND—STORBRITANNIEN

a) Artiklarna 3.1, 3.6 och 7.2 till 7.6 i konventionen om social trygghet den 20 april 1960.

b) Artiklama 2 till 7 i slutprotokollet till konventionen om social trygghet den 20 april 1960.

c) Artiklarna 2.5 och 5.2 till 5.6 i konventionen om arbetslös- hetsförsäkring den 20 april 1960.

SPANIEN —FRANKRIKE Ingen.

SPAN IEN—GREKLAN D Ingen konvention.

SPAN IEN—IRLAN D Ingen konvention.

Bilaga 4.1

34.

35.

36.

37.

38.

39.

40.

41.

42.

43.

45 .

SPANIEN—ITALIEN Artiklarna 5, 18.1 c och 23 i konventionen om social trygghet den 30 oktober 1979.

SPANIEN—LUXEMBURG

a) Artikel 5.2 i konventionen den 8 maj 1969.

b) Artikel 1 i den administrativa överenskormnelsen den 27 juni 1975 om tillämpningen på självständigt förvärvsverksamma personer av konventionen den 8 maj 1969.

SPANIEN—NEDERLÄNDERNA Artikel 23.2 i konventionen om social trygghet den 5 februari 1974.

SPANIEN—PORTUGAL Artiklarna 4.2, 16.2 och 22 i den allmänna konventionen den 11 juni 1969.

SPANIEN—STORBRITANNIEN Ingen.

FRAN KRIKE—GREKLAN D Ingen.

FRANKRIKE—IRLAN D Ingen konvention.

FRANKRIKE—ITALIEN Artiklarna 20 och 24 i den allmänna konventionen den 31 mars 1948.

FRANKRIKE—LUXEMBURG Ingen.

FRANKRIKE—NEDERLÄNDERNA Ingen.

FRANKRIKE—PORTUGAL Ingen.

FRANKRIKE—STORBRITANNIEN Skriftväxlingen den 27 och 30 juli 1970 rörande social trygghet för lärare från Storbritannien som tillfälligt arbetar i Frankrike enligt kulturkonventionen den 2 mars 1948.

GREKLAN D—IRLAN D Ingen konvention.

Prop. 1991/921170

Bilaga 4.1

47.

48.

49 .

50.

51.

52.

53.

54.

55.

56.

57.

58.

59.

60.

61.

62.

GREKLAND—ITALIEN Ingen konvention.

GREKLAND—LUXEMBURG Ingen konvention.

GREKLAND—NEDERLÄNDERNA Ingen.

GREKLAND—PORTUGAL Ingen konvention.

GREKLAND—STORBRITANNIEN Ingen konvention.

IRLAND—ITALIEN Ingen konvention.

IRLAND—LUXEMBURG Ingen konvention.

IRLAND—NEDERLÄNDERNA Ingen konvention.

IRLAND—PORTUGAL Ingen konvention.

IRLAND—STORBRITANNIEN Ingen.

ITALIEN—LUXEMBURG Ingen.

ITALIEN—NEDERLÄNDERNA Ingen.

ITALIEN—PORTUGAL Ingen konvention.

ITALIEN—STORBRITANNIEN Ingen.

LUXEMBURG—NEDERLÄNDERNA Ingen.

LUXEMBURG—PORTUGAL Artikel 3.2 i konventionen den 12 februari 1965.

Bilaga 4.1

63.

64.

65.

66.

LUXEMBURG—STORBRITANNIEN Ingen.

NEDERLÄNDERNA—PORTUGAL Artikel 5.2 i konventionen den 19 juli 1979.

NEDERLÄNDERNA—STORBRITANNIEN Ingen.

PORTUGAL—STORBRITANNIEN Artikel 2.1 i protokollet om sjukvård den 15 november 1978."

Bilaga 4 skall ersättas med följande:

”BHA GA 4

(Förordningens artikel 37.2)

Iagstiftningarsom behandlas i förordningens artikel 37.1, enligt vilka invaliditetsförmånernas storlek är oberoende av försäkringsperiodemas

A.

langd

BELGIEN Lagstiftningen rörande det allmänna invaliditetssysternet, det sär- skilda invaliditetssystemet för gruvarbetare, det särskilda systemet för sjömän i handelsflottan och lagstiftningen om försäkring av självständigt förvärvsverksamma personer mot arbetsoförmåga.

DANMARK Ingen.

TYSKLAND Ingen.

SPANIEN Lagstiftning rörande invaliditetsförsäkring enligt det allmänna systemet och under särskilda system.

FRANKRIKE

1. Arbetstagare All lagstiftning rörande invaliditetsförsäkring med undantag för lagstiftningen rörande invaliditetsförsäkring enligt systemet för social trygghet för gruvarbetare.

2. Självständigt förvärvsverksamma personer Lagstiftningen rörande invaliditetsförsäkring för självständigt förvärvsverksamma personer inom jordbruket.

F. GREKLAND Prop. 1991/92:170 Lagstiftningen rörande försäkringssystemet för jordbruket. Bilaga 4-1

G. IRLAND

Del II, kapitel 10 i 1981 års lag om social trygghet och social- bidrag (Social Welfare (Consolidation) Act 1981).

H. ITALIEN Ingen.

I. LUXEMBURG Ingen.

]. NEDERLÄNDERNA a) Lagen den 18 februari 1966 om försäkring mot arbetsoför- måga. b) Lagen den 11 december 1975 om allmän försäkring mot ar- betsoförrnäga.

K. PORTUGAL Ingen.

L. STORBRITANNIEN a) Storbritannien

Avdelning 15 i 1975 års lag om social trygghet (Social Security Act 1975). Avdelning 14-16 i 1975 års lag om sociala trygghetspensioner (Social Security Pensions Act 1975). b) Nordirland

Avdelning 15 i 1975 års lag om social trygghet (Nordirland) (Social Security (Northern Ireland) Act 1975). Artiklarna 16-18 i 1975 års lag om sociala trygghetspensioner (Nordirland) (Social Security Pensions (Northern Ireland) Order 1975).'

Bilaga 6 ändras och kompletteras med följande:

"A. BELGIEN ...(ingen ändring)

B. DANMARK ...(ingen ändring)

C. TYSKLAND ...(ingen ändring)

D. SPANIEN 1. Det villkor, att en person antingen utövar avlönad verksamhet eller verksamhet som självständigt förvärvsverksam person

Bilaga 4. 1

eller tidigare har varit obligatoriskt försäkrad mot samma risk enligt ett system för arbetstagare eller självständigt för- värvsverksamma personer i samma medlemsstat, som före- skrivs i förordningens artikel 1 a iv kan inte göras gällande mot personer, som enligt bestärrunelsema i det kungliga de- kretet 2805/1979 av den 7 december 1979, är frivilligt försäk- rade under det allmänna systemet för social trygghet i egen- skap av tjänstemän eller på annat sätt anställda i en inter-

nationell mellanstatlig organisation.

Bestämmelserna i det kungliga dekretet 2805/1979 av den 7

december 1979 är tillämpliga på medlemsstaternas medborgare samt på flyktingar och statslösa

a) när de är bosatta inom spanskt territorium, eller

b) när de är bosatta inom en annan medlemsstats territorium och vid någon tidigare tidpunkt har varit obligatoriskt försäkrade under det allmänna spanska systemet för social trygghet eller

c) när de är bosatta inom en tredje stats territorium och har betalt avgifter under minst 1 800 dagar till det spanska systemet för social trygghet samt inte är försäkrade under ett obligatoriskt eller frivilligt system enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat.

FRANKRIKE ...(ingen ändring)

GREKLAND ...(ingen ändring)

IRLAND ...(ingen ändring)

ITALIEN ...(ingen ändring)

LUXEMBURG ...(ingen ändring)

NEDERLÄNDERNA ...(ingen ändring)

PORTUGAL 1. De icke avgiftsfinansierade förmåner som har införts genom lag-dekret nr 160/80 den 27 maj 1980 och lag-dekret nr 464/80 den 13 oktober 1980 tillerkänns, enligt de villkor som anges i artikel 2 i förordningen (EEG) nr 1408/71, med- borgare frän de övriga medlemsstaterna, som är bosatta i Portugal, på de villkor som är fastlagda för portugisiska med- borgare.

Bilaga 4. 1

L.

2. Detsamma gäller för flyktingar och statslösa.

STORBRITANNIEN ...(ingen ändring). "

Bilaga 7 skall ersättas med följande text:

”BHA GA 7

(Tillämpningen av förordningens artikel l4c.1 b)

Tillfällen dä ur person samtidigt skall omfattas av två medlemsstaters

Inställning

Om en person är självständigt förvärvsverksam i Belgien och anställd som arbetstagare i en annan medlemsstat med undantag för Luxemburg. För Luxemburg gäller skriftväxlingen mellan Belgien och Luxemburg den 10 och 12 juli 1968. Om en person bosatt i Danmark är självständigt förvärvsverksam i Danmark och anställd som arbetstagare i en annan medlemsstat. För olycksfalls- och ålderspensionsförsäkringar inom jordbruket: Om en person är självständigt förvärvsverksam inom jordbruket i Tyskland och anställd som arbetstagare i en annan medlemsstat. Om en person bosatt i Spanien är självständigt förvärvsverksam i Spanien och anställd som arbetstagare i en annan medlemsstat. Om en person är självständigt förvärvsverksam i Frankrike och anställd som arbetstagare i en annan medlemsstat med undantag för Luxemburg. Om en person är självständigt förvärvsverksam inom jordbnlket i Frankrike och anställd som arbetstagare i Luxemburg. Om en person är självständigt förvärvsverksam i Grekland och anställd som arbetstagare i en annan medlemsstat. Om en person är självständigt förvärvsverksam i Italien och an- ställd som arbetstagare i en annan medlemsstat. Om en person är självständigt förvärvsverksam i Portugal och anställd som arbetstagare i en annan medlemsstat."

Rådets förordning (EEG) nr 574/72 av den 21 mars 1972, ändrad och uppdaterad genom rådets förordning (EEG) nr 2001/83 av den 2juni 1983 (EGT nr L 230, 22.8.1983, s. 6).

I artikel 15.3 skall följande läggas till: "c) Om personen i fråga är en arbetstagare som har omfattats av ett system som tillämpar sjudagarsvecka i) skall en dag motsvara sex timmar och omvänt, ii) skall sju dagar motsvara en vecka och omvänt, iii) skall 30 dagar motsvara en månad och omvänt,

Bilaga 4.1

iv) skall tre månader eller tretton veckor eller 90 dagar mot- svara ett kvartal och omvänt,

v) skall vid omräkning av veckor till månader och omvänt, veckorna och månaderna omräknas till dagar, vi) skall tillämpningen av föregående regler inte leda till att det totala antalet försäkringspcrioder under ett kalenderår sammanlagt överstiger 360 dagar, 52 veckor, tolv måna- der eller fyra kvartal. Om en medlemsstats lagstiftning uttrycker försäkringspe- rioder i månader anses de dagar, som enligt omräkningsreg- lerna i detta stycke motsvarar en bråkdel av en månad, som en hel månad.

Artikel 85.1 skall ersättas av följande:

"1. För att göra sin rätt gällande enligt beståmmelsema i förord- ningens artikel 72 skall en person till den behöriga institutionen lämna ett intyg som anger de försäkringspcrioder, anställningsperioder eller perioder som självständigt förvärvsverksam person, som har fullgjorts enligt den lagstiftning som han senast har omfattats av."

Artikel 85.3 skall ersättas av följande:

"3. Bestämmelserna under punkterna 1 och 2 skall gälla på motsvaran- de sätt om det för att uppfylla villkoren i den behöriga statens lagstift- ning är nödvändigt att beakta perioder av anställning eller självständig förvärvsverksamhct som tidigare har fullgjorts enligt en annan med- lemsstats lagstiftning. '

Artikel 1201 skall ersättas av följande:

"1. De i förordningens artikel 94.9 behandlade rättigheterna är de som arbetstagare hade för familjemedlemmar, som gnmdade rätt till familje- förmåner efter de taxor och inom de gränser som gällde dagen före den 1 oktober 1972 eller dagen före det att förordningen togs i bruk på den berörda statens territorium, antingen enligt artikel 41 eller bilaga D till förordning nr 3 eller enligt artikel 20 eller bilaga 1 till rådets förordning nr 36/63/EEG den 2 april 1963 om socialförsäkring för gränsarbetare' eller enligt konventioner som är i kraft mellan de aktuella med- lemsstaterna i fråga."

' EGT nr 62, 20.4.1963, s. 1314/63.

Bilaga 4.1

Bilaga 1 skall ersättas med följande:

"BIM GA I

BEHÖRIGA MYNDIGHETER

(Förordningens artiklar 1.1 och 4.1 samt tillämpningsförordningens artikel

122) A.

BELGIEN

DANMARK

TYSKLAND

SPANIEN

FRANKRIKE

GREKLAND

Ministre de la prévoyance sociale, Bruxelles — Minister van Sociale Voorzorg, Brussel (socialministern)

Ministre des classes moyennes, Bruxelles -— Minister van Middenstand, Brussel (ministern för självständigt för- värvsverksamma personer)

4. Ministeren for Grönland (ministern för Grönland), Köbenhavn

Bundesminister fiir Arbeit und Sozialordning (arbets- och socialministern), Bonn

Ministro de Trabajo y Seguridad Social (arbets- och socialministern), Madrid

1. Ministre des affaires sociales et de la solidarité nationale (ministern för sociala frågor och nationell solidaritet), Paris

Bilaga 4.1

IRLAND

ITALIEN

LUXEMBURG

NEDERLÄNDERNA

PORTUGAL

STORBRITANNIEN

1.

. Minister for Social Welfare (ministern för

social omsorg), Dublin

. Minster for Health (hälsovårdsministern), Dublin

Pensioner:

. i allmänhet: Ministro del lavoro e della

previdenza sociale (arbets- och social- ministern), Roma . för notarier: Ministro di grazia e giustizia

(justitieministern), Roma

. för tulltjänstemän: Ministro delle finanze

(finansministern), Roma Sjukvårdsförmåner: Ministro della sanitä (hälsovårdsminis- tern), Roma

. Ministre du travail et de la Sécurité

sociale (arbets- och socialministern), Luxemburg

. Ministre de la famille (familjeministern),

Luxemburg

.Minister van Sociale Zaken en

Werkgelegenheid (arbets- och social- ministern), Den Haag

. Minister van Welzijn, Volksgezondeheid en Cultuur (ministern för välfärd, folk- hälsa och kultur), Rijswijk

. Ministro do Travalho e Seguranca Social

(arbets- och socialministern), Lisboa . Ministro da Saude (hälsovårdsministern),

Lisboa

. Secretärio Regional dos Assuntos Sociais

da Regiäo Autönoma da Madeira (regio- nalsekreteraren för sociala angelägenheter i den autonoma regionen Madeira), Funchal

. Secretärio Regional dos Assuntos Sociais

da Regiäo Autönoma dos Acores (regio- nalsekreteraren för sociala angelägenheter i den autonoma regionen Azorerna), Angra do Heroismo

Secretary of State for Social Services (ministern för socialtjänst), London

Bilaga 4. 1

3. Secretary of State for Wales (ministern för Wales), Cardiff

5 . Director of the Department of Labour and Social Security (direktören för ministeriet för arbete och social trygghet), Gibraltar

6. Director of the Medical and Public Health Department (direktören för hälsoministeri- et), Gibraltar".

Bilaga 2 skall kompletteras med följande:

a) Under "C. TYSKLAND", stycke 2 a i, — skall den andra strecksatsen ersättas med

om personen i fråga är bosatt i Belgien eller Spanien eller är belgisk eller spansk medborgare bosatt inom en icke-med- lemsstats territorium: Landesversicherungsanstalt Rhein- provinz (Rhenprovinsens försäk- ringsanstalt), Diisseldorf" — skall följande läggas till:

om personen i fråga är bosatt i Portugal eller är portugisisk medborgare bosatt inom en icke-med-

lemsstats territorium: _ Landesversrcherungsanstalt Unter-

franken (Nedre Frankens försäk- ringsanstalt), Wiirzburg'.

b) Under "C. TYSKLAND", stycke 2 b i,

—— skall den andra strecksatsen ersättas med:

—om den senaste avgiften enligt en annan medlemsstats lagstiftning har er- lagts till en belgisk eller spansk pen-

Bilaga 4.1

d)

sionsförsäkringsin- stitution:

skall följande läggas till:

—om den senaste avgiften enligt en annan medlemsstats lagstiftning har er- lagts till en portugi- sisk pensionsförsäk- ringsinstitution:

Landesversicherungsanstalt Rhein- provinz (Rhenprovinsens försäk- ringsanstalt), Diisseldorf"

Landesversicherungsanstalt Unter- franken (Nedre Frankens försäk- ringsanstalt), Wiirzburg".

Efter "C. TYSKLAND", skall följande avsnitt läggas till:

"D. SPANIEN

1. Samtliga system med undantag för systemet för sjömän:

a) för samtliga riskfall med undantag för arbetslöshet:

b) vid arbetslöshet:

2. Systemet för sjömän:

Direcciones Provinciales del Institu- to Nacional de la Seguridad Social (provinsdirektoraten under det centrala institutet för social trygg- het)

Direcciones Provinciales del Institu- to Nacional de Empleo (provins- direktoraten under det centrala arbetsmarknadsinstitutet) Instituto Social de la Marina (sjö- fartens institut för sociala ange- lägenheter), Madrid".

Avsnitten "D. FRANKRIKE", "E. GREKLAND", "F. IRLAND", 'G. ITALIEN", "H. LUXEMBURG" och "I. NEDERLÄNDERNA" blir respektive "E. FRANKRIKE", "F. GREKLAND", "G. IRLAND", "H. ITALIEN", "I. LUXEMBURG" och "I. NEDERLÄNDERNA".

Efter avsnittet "J . NEDERLÄNDERNA" skall följande avsnitt läggas till:

Bilaga 4.1

"K. PORTUGAL

Fastlandet

1. Sjukdom, moderskap och familjeförmåner:

2. Invaliditet, ålderdom och dödsfall:

3. Arbetsskador och arbets- sjukdomar: Arbetslöshetsförmäner:

a) Mottagande av ansökan

1))

och bevis angående den sökandes anställnings- situation (t.ex. kontroll av anställningsperiodema, bekräftelse av arbets- lösheten, uppföljning av situationen):

Tillerkännande och ut— betalning av arbetslös— hetsersättning (t.ex. undersökning av om den sökande är berättigad till ersättning, fastställande av beloppet och den tid under vilken det skall be- talas ut, uppföljning av situationen för att fort- sätta, innehålla eller upphöra med betalningar- na):

Centro Regional de Seguranca Social (regionalcentret för social trygghet), till vilket personen är ansluten

Centro Nacional de Pensöes (det centrala pensionsorganet), Lisboa, och Centro Regional de Seguranca Social (regionalcentret för social trygghet) till vilket personen är an- sluten

Caixa Nacional de Seguros de Doencas Profissionais (den centrala försäkringskassan för arbetssjuk- domar), Lisboa

Centro de Emprego (arbetsmark- nadscentret) på den plats där per- sonen är bosatt.

Centro Regional de Seguranca Social (regionalcentret för social trygghet) till vilket personen är ansluten.

Bilaga 4.1

5) icke-avgiftsfinansierade

Förmåner enligt det

sys-

temet för social trygghet:

Den autonoma

Madeira

l.

Sjukdom, moderskap och familjeförmåner:

2.

a) Invaliditet, ålderdom och dödsfall:

b) Invaliditet, ålderdom och dödsfall enligt det särskilda social- försäkringssystemet för arbetstagare inom jordbruket:

3. Arbetsskador och arbets-

sjukdomar:

4. Förmåner vid arbets— löshet:

a) Mottagande av ansökan och bevis angående an- ställningssituationen (t.ex. kontroll av anställnings- periodema, bekräftelse av arbetslösheten, uppfölj- ning av situationen):

b) Tillerkännande och utbe-

talning av arbetslöshetser- sättning (t.ex. undersök- ning av om den sökande är berättigad till ersätt- ning, fastställande av beloppet och den tid

regionen

Centro Regional de Seguranca Social (regionalcentret för social trygghet) på den plats personen är bosatt.

Direccäo Regional de Seguranca Social (det regionala direktoratet för social trygghet), Funchal

Direccäo Regional de Seguranca Social (det regionala direktoratet för social trygghet), Funchal

Direccäo Regional de Seguranca Social (det regionala direktoratet för social trygghet), Funchal

Caixa Nacional de Seguros de Do- encas Profissionais (den centrala försäkringskassan för arbetssjuk- domar), Lisboa

Direccäo Regional de Emprego (det regionala arbetsmarknadsdirek- toratet), Funchal

Bilaga 4.1

under vilken det skall be- talas ut, uppföljning av situationen för att fort-

sätta, innehålla eller upphöra med betalningar- na):

5) Förmåner enligt det icke-avgiftsfinansierade sys- temet för social trygghet:

Den autonoma regionen Azorerna

1. Sjukdom, moderskap och familjeförmåner:

2. a) Invaliditet, ålderdom och dödsfall:

b) Invaliditet, ålderdom och dödsfall enligt särskilda systemet för social trygghet för arbetstagare inom jordbruket:

3. Arbetsskador och arbets- sjukdomar:

4. Förmåner löshet:

vid arbets-

Direccäo Regional de Seguranca Social (det regionala direktoratet för social trygghet), Funchal

Direccäo Regional de Seguranca Social (det regionala direktoratet för social trygghet), Funchal

Direccäo Regional de Seguranca

Social (det regionala direktoratet för '

social trygghet), Heroismo

Angra do

Direccäo Regional de Seguranca Social (det regionala direktoratet för social trygghet), Angra do Herofsmo

Direccäo Regional de Seguranca Social (det regionala direktoratet för social trygghet), Angra do Herofsmo

Caixa Nacional de Seguros de Doencas Profissionais (den natio- nella försäkringskassan för arbets- sjukdomar), Lisboa

Bilaga 4.1

f)

a)

b)

5.

Mottagande av ansökan och bevis angående an- ställningssituationen (t.ex. kontroll av anställnings- periodema, bekräftelse av arbetslösheten, uppfölj- ning av situationen):

Godkännande och utbetal- ning av arbetslöshetser- sättning (t.ex. undersök- ning av om den sökande är berättigad till ersätt- ning, fastställande av beloppet och den tid under vilken det skall be- talas ut, uppföljning av situationen för att fortsät— ta, innehålla eller upp- höra med betalningarna):

Ersättning enligt det

icke-avgiRsEnansierade sys- temet för social trygghet:

Centro de Emprego (arbetsmark- nadscentret) på den plats personen är bosatt

Centro de Prestacöes Pecuniårias da Seguranca Social (centret för kon- tantförmåner från systemet för social trygghet) till vilket personen är ansluten.

Direccäo Regional de Seguranga Social (det regionala direktoratet för socialförsäkring), Angra do Heroismo".

"J. STORBRITANNIEN" blir "L. STORBRITANNIEN".

Bilaga 3 skall kompletteras med följande:

3) Under avsnittet "C. TYSKLAND", stycke 3 a,

skall stycke (i) ersättas med:

"(i) förhållanden till Belgien och Spanien:

följande skall läggas till som stycke ix:

Landesversicherungsanstalt Rheinp- rovinz (Rhenprovinsens försäkrings- anstalt), Diisseldorf'

Bilaga 4.1

b)

d)

"(ix) förhållande till Portugal: Landesversicherungsanstalt Unter- franken (Nedre Frankens försäk- ringsanstalt), Wiirzburg' .

Efter avsnittet "C. TYSKLAND", skall följande läggas till som av-

"D. SPANIEN

snitt D.: 1 . Sjukvårdsförmåner: a) samtliga system med

b)

b)

undantag för systemet för sjömän:

systemet för sjömän:

Kontantförmåner: samtliga system med undantag för systemet för sjömän och samtliga riskfall med undantag för arbetslöshet:

systemet för sjömän för samtliga riskfall:

arbetslöshet, med undan- tag för sjömän:

Direcciones Provinciales del Institu- to Nacional de la Salud (provins- direktoraten under det centrala hälsovårdsinstitutet) Instituto Social de la Marina (sjö- fartens institut för sociala ange- lägenheter), Madrid" .

Direcciones Provinciales del Institu— to Nacional de la Seguridad Social (provinsdirektoraten under det centrala institutet för social trygg- het)

Instituto Social de la Marina (sjö- fartens institut för sociala ange- lägenheter), Madrid".

Direcciones Provinciales del Ins- tituto Nacional de Empleo (provins- direktoraten under det centrala arbetsmarknadsinstitutet)

Avsnitten "D. FRANKRIKE", "E. GREKLAND", "F. IRLAND", "G. ITALIEN", "H. LUXEMBURG" och "I. NEDERIÄN'DERNA" blir respektive "E. FRANKRIKE", "F. GREKLAND", "G. IRLAND", "H. ITALIEN", "I. LUXEMBURG" och "J. NEDERLÄNDERNA".

Efter avsnittet "J . NEDERLÄNDERNA" skall följande läggas till:

Bilaga 4.1

"K. PORTUGAL

FastIandet 1. Sjukdom, moderskap och familjeförmåner (vad gäller vårdförmåner vid sjukdom och moderskap, se också bilaga 10):

2. Invaliditet, ålderdom och dödsfall:

3. Arbetsskador och arbets- sjukdomar:

4. Förmåner löshet:

a) Mottagande av ansökan och bevis angående an- ställningssituationenen (t.ex. kontroll av anställ- ningsperiodema, bekräf- telse av arbetslösheten, uppföljning av situa— tionen):

vid arbets-

b) Tillerkännande och utbe- talning av arbetslöshetser- sättning (t.ex. undersök- ning av om den sökande är berättigad till ersätt- ning, fastställande av beloppet och den tid under vilken det skall be-

Centro Regional de Seguranca Social (det regionalcentret för social trygghet), där personen ifråga är bosatt

Centro Nacional de Pensées (det centrala pensionsorganet), Lisboa, och Centro Regional de Seguranqa Social (regionalcentret för social trygghet), där personen ifråga är bosatt eller vistas

Caixa Nacional de Seguros de Doencas Profissionais (den natio- nella försäkringskassan för arbets- sjukdomar), Lisboa

Centro de Emprego (arbetsmark- nadscentret) på den plats personen är bosatt

Bilaga 4.1

talas ut, uppföljning av situationen för att fort- sätta, innehålla eller upphöra med betalningar- na):

5) Förmåner enligt det icke-avgiftsfinansierade sys- temet för social trygghet:

Den autonoma Madeira

1. Sjukdom, moderskap och familjeförmåner (vad gäller vårdförmåner vid sjukdom och moderskap, se också bilaga 10):

regionen

2. a) Invaliditet, ålderdom

och dödsfall:

b) Invaliditet, ålderdom och dödsfall enligt det särskilda syste- met för social trygg- het för arbetstagare inom jordbruket:

3. Arbetsskador och arbets- sjukdomar:

4. Förmåner löshet:

a) Mottagande av ansökan och bevis angående an- ställningssituationen (t.ex. kontroll av anställnings-

vid arbets-

Centro Regional de Seguranca Social (regionalcentret för social trygghet) på den plats där personen är bosatt

Centro Regional de Seguranca Social (regionalcentret för social trygghet) på den plats där personen är bosatt

Direccäo Regional de Seguranca Social (det regionala direktoratet för social trygghet), Funchal

Direccäo Regional de Seguranca Social (det regionala direktoratet för social trygghet), Funchal

Direcgäo Regional de Seguranca Social (det regionala direktoratet för social trygghet), Funchal

Caixa Nacional de Seguros de Do- encas ProHssionais (den centrala försäkringskassan för arbetssjuk- domar), Lisboa

Bilaga 4.1

perioderna, bekräftelse av arbetslösheten, uppfölj- ning av situationen):

b) Tillerkännande och utbe- talning av arbetslöshets- ersättning (t.ex. under- sökning av om den sökande är berättigad till ersättning, fastställande av beloppet och den tid under vilken det skall be- talas ut, uppföljning av situationen för att fort- sätta, innehålla eller upphöra med betalningar- na):

S) Förmåner enligt det icke-avgihsfinansierade sys- temet för social trygghet:

III. Den autonoma Azorerna 1. Sjukdom, moderskap och familjeförmåner (vad gäller vårdförmåner vid sjukdom och moderskap, se också bilaga 10):

regionen

2. a) Invaliditet, ålderdom och dödsfall:

b) Invaliditet, ålderdom och dödsfall under det särskilda syste- met för social trygg

Direccäo Regional de Emprego (det regionala arbetsmarknadsdirek- toratet), Funchal

Direccäo Regional de Seguranqa Social (det regionala direktoratet för social trygghet), Funchal

Direcgäo Regional de Seguranga Social (det regionala direktoratet för social trygghet), Funchal

Direcgäo Regional de Seguranca Social (det regionala direktoratet för social trygghet), Angra do Heroismo

Direccäo Regional de Seguranca Social (det regionala direktoratet för social trygghet), Angra do Herofsmo

Bilaga 4.1

b)

5)

het för arbetstagare inom jordbruket:

Arbetsskador och arbets- sjukdomar:

Förmåner löshet: Mottagande av ansökan och bevis angående an- ställningssituationen (t.ex. kontroll av anställnings- periodema, bekräftelse av arbetslösheten, uppfölj- ning av situationen):

vid arbets-

Tillerkännande och ut- betalning av arbetslös- hetsersättning (t.ex. undersökning av om den sökande är berättigad till ersättning, fastställande av beloppet och den tid under vilken det skall be- talas ut, uppföljning av situationen för att fort- sätta, innehålla eller upphöra med betalningar- na):

Förmåner enligt det

icke-avgiftsfinansierade sys- temet för social trygghet:

Direccäo Regional de Seguranca Social (det regionala direktoratet för social trygghet), Angra do Heror'smo

Caixa Nacional de Seguros de Doencas Profissionais (den centrala försäkringskassan för arbetssjuk- domar), Lisboa

Centro de Emprego (arbetsmark- nadscentret) på den plats där per- sonen är bosatt

Centro de Prestacöes Pecuniärias da Seguranga Social (centret för kon- tantförmåner från systemet för social trygghet) på den plats där personen är bosatt.

Direcqäo Regional de Seguranqa Social (det regionala direktoratet för social trygghet), Angra do Herofsmo".

Bilaga 4.1

6)

"J. STORBRITANNIEN" blir "L. STORBRITANNIEN".

Bilaga 4 skall kompletteras med följande: Under avsnittet "C. TYSKLAND", stycke 3 h, a)

b)

(1)

skall stycke (i) ersättas med:

"(i) förhållanden till Belgien och Spanien:

— skall följande läggas till som stycke (ix): "(ix) förhållanden till Portugal:

Landesversicherungsanstalt Rhein- provinz (Rhenprovinsens försäk- ringsanstalt), Diisseldorf'

Landesversicherungsanstalt Unter- franken (Nedre Frankens försäk- ringsanstalt), Wiirzburg".

Efter avsnittet "C. TYSKLAND", skall följande avsnitt läggas till:

"D. SPANIEN

Instituto Nacional de la Seguridad Social (det centrala socialförsäk-

ringsinstitutet), Madrid" .

Avsnitten "D. FRANKRIKE", "E. GREKLAND", "F. IRLAND", "G. ITALIEN", "H. LUXEMBURG" och "I. NEDERLÄNDERNA" blir respektive "E. FRANKRIKE", "F. GREKLAND", "G. IRLAND", "H. ITALIEN", "I. LUXEMBURG" och "J . NEDERLÄNDERNA".

Efter avsnittet "J . NEDERLÄNDERNA" skall följande läggas till:

"K. PORTUGAL

I förhållande till alla de lag- stiftningar, system och grenar av social trygghet som be- handlas i förordningens artikel 4 Departemento de Relacöes Inter- nacionais e Convencöes de Seguranca Social (avdelningen för internationella förbindelser och kon- ventioner rörande social trygghet), Lisboa.

Bilaga 4.1

Q

"1 . STORBRITANNIEN" blir "L. STORBRITANNIEN".

Bilaga 5 skall ändras och komp- letteras på följande sätt:

1.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

18.

19.

20.

BELGIEN—DANMARK ...(ingen ändring) BELGIEN—TYSKLAND ...(ingen ändring) BELGIEN—SPANIEN Ingen. BELGIEN—FRANKRIKE ...(ingen ändring) BELGIEN—GREKLAND .. .(ingen ändring) BELGIEN—IRLAND ...(ingen ändring) BELGIEN—ITALIEN ...(ingen ändring) BELGIEN—LUXEMBURG ...(ingen ändring) BELGIEN— NEDERLÄNDERNA ...(ingen ändring) BELGIEN—PORTUGAL Ingen. BELGIEN— STORBRITANNIEN ...(ingen ändring) DANMARK—TYSKLAND ...(ingen ändring) DANMARK—SPANIEN Ingen konvention. DANMARK-FRANKRIKE ...(ingen ändring) DANMARK—GREKLAND ...(ingen ändring) DANMARK—IRLAND ...(ingen ändring) DANMARK—ITALIEN ...(ingen ändring) DANMARK—LUXEMBURG ...(ingen ändring) DANMARK—— NEDERLANDERNA ...(ingen ändring) DANMARK—PORTUGAL Ingen konvention.

21.

22.

23.

24.

25.

26.

27.

28.

29.

30.

31.

32.

33.

34.

35.

36.

37.

38.

39.

40.

41.

DANMARK— STORBRITANNIEN ...(ingen ändring) TYSKLAND—SPANIEN Ingen. TYSKLAND—FRANKRIKE ...(ingen ändring) TYSKLAND—GREKLAND ...(ingen ändring) TYSKLAND—IRLAND ...(ingen ändring) TYSKLAND—ITALIEN ...(ingen ändring) TYSKLAND—LUXEMBURG ...(ingen ändring) TYSKLAND— NEDERLÄNDERNA ...(ingen ändring) TYSKLAND—PORTUGAL Ingen. TYSKLAND— STORBRITANNIEN ...(ingen ändring) SPANIEN—FRANKRIKE Ingen. SPANIEN—GREKLAND Ingen konvention. SPANIEN—IRLAND Ingen konvention. SPANIEN—ITALIEN

Ingen. SPANIEN—LUXEMBURG Ingen. SPANIEN—NEDERLÄNDER- NA Ingen. SPANIEN—PORTUGAL Artiklarna 42, 43 och 44 i den administrativa överenskommel- sen den 22 maj 1970. SPANIEN—STORBRITAN- NIEN Ingen. FRANKRIKE—GREKLAND ...(ingen ändring) FRANKRIKE—IRLAND ...(ingen ändring) FRANKRIKE-ITALIEN ...(ingen ändring)

Bilaga 4.1

42.

43.

44.

45.

46. 47. 48.

49.

50.

51.

52. 53.

54.

55.

56.

Bilaga 6 skall ersättas med följande:

FRANKRIKE—LUXEMBURG ...(ingen ändring) FRANKRIKE—NEDERLÄN- DERNA

...(ingen ändring) FRANKRIKE—PORTUGAL Ingen. FRANKRIKE—STORBRI- TANNIEN ...(ingen ändring) GREKLAND—IRLAND ...(ingen ändring) GREKLAND—ITALIEN ...(ingen ändring) GREKLAND—LUXEMBURG ...(ingen ändring) GREKLAND—NEDERLÄN- DERNA ...(ingen ändring) GREKLAND—PORTUGAL Ingen konvention. GREKLAND— STORBRITANNIEN ...(ingen ändring) IRLAND—ITALIEN ...(ingen ändring) IRLAND—LUXEMBURG ...(ingen ändring)

IRLAND— NEDERLÄNDERNA

...(ingen ändring) IRLAND—PORTUGAL

Ingen konvention. IRLAND— STORBRITANNIEN

...(ingen ändring)

BILAGA 6

57.

58.

59.

60.

61.

62.

63.

64.

65.

66.

ITALIEN—LUXEMBURG ...(ingen ändring) ITALIEN—NEDERLÄN- DERNA ...(ingen ändring) ITALIEN—PORTUGAL Ingen konvention. ITALIEN—STORBRITAN- NIEN ...(ingen ändring) LUXEMBURG— NEDERLÄNDERNA ...(ingen ändring) LUXEMBURG—PORTUGAL Ingen. LUXEMBURG— STORBRITANNIEN

...(ingen ändring) NEDERLÄNDERNA— PORTUGAL

Artiklarna 33 och 34 i den administrativa överenskom- melsen den 9 maj 1980. NEDERLÄNDERNA— STORBRITANNIEN

...(ingen ändring) PORTUGAL— STORBRITANNIEN Artiklarna 3 och 4 i bilagan till den administrativa överenskom- melsen den 31 december 1981 om tillämpning av protokollet om sjukvård den 15 november 1978."

FÖRFARANDE VII) UTBEI'ALNING AV FÖRMANER

(Tillämpningsförordningens artiklarna 4.6, 53.1 och 122)

|" - .., . Efterskottsbetalningar och andra engångsbetalningar skall i princip ske

genom kontaktorganen. Löpande utbetalningar och andra utbetalningar enligt det förfarande som anges i denna bilaga.

Bilaga 4.1

A. BELGIEN Direkt utbetalning.

B. DANMARK

Direkt utbetalning.

C. TYSKLAND

1. Pensionsförsäkring för arbetare (invaliditet, ålderdom, döds- fall):

a) i förhållande till Belgien, Danmark, Spanien, Frank- rike, Grekland, Irland, Luxemburg, Portugal och Storbritannien:

b) i förhållande till Italien

e) i förhållande till Neder- länderna:

2. Pensionsföraäkring för tjänste- män och gruvarbetare ('mva— liditet, ålderdom, dödsfall):

a) i förhållande till Belgien, Danmark, Spanien, Frank- rike, Grekland, Irland, Italien, Luxemburg, Portu- gal och Storbritannien:

b) i förhållande till Nederländerna:

3. Aldersförsäkring för jord— brukare:

Direkt utbetalning. Utbetalning genom kontaktorganen (enligt tillämpningsförordningens artiklar 53-58 tillämpade tillsam- mans med de i bilaga 5 angivna bestämmelserna), om inte den bi- dragsberättigade ansöker om direkt utbetalning av förmånerna

Utbetalning genom kontaktorganen (enligt tillämpningsförordningens artiklar 53-58 tillämpade tillsam- mans med de i bilaga 5 angivna bestämmelserna)

Direkt utbetalning.

Utbetalning genom kontaktorganen (enligt tillämpningsförordningens artiklar 53-58 tillämpade tillsam— mans med de i bilaga 5 angivna bestämmelserna)

Direkt utbetalning.

Bilaga 4.1

4. Olycksfallsf'oraäkring: I förhållande till alla medlems- stater:

D. SPANIEN Direkt utbetalning.

E. FRANKRIKE

1. Samtliga system med undantag för systemet för sjömän:

2. Systemet för sjömän:

F. GREKLAND

Pensionsförsäkring för arbetstagare (invaliditet, ålderdom, dödsfall): &) i förhållande till Frankrike:

b) i förhållande till Belgien, Danmark, Tyskland, Spanien, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Portugal och Storbritannien:

G. IRLAND Direkt utbetalning.

H. ITALIEN a) ARBETSTAGARE

1. Invalid—, ålders— och efterlevandepensioner:

a) i förhållande till Belgien, Danmark, Spanien, Frankrike (med undantag för de franska försäk- ringskassorna för gruv- arbetare), Grekland, Irland, Luxemburg,

Utbetalning genom kontaktorganen (enligt tillämpningförordningens artiklar 53-58 tillämpade tillsam- mans med de i bilaga 5 angivna bestämmelserna)

Direkt utbetalning.

Utbetalning genom de härtill ut- pekade organen i den medlemsstat där mottagaren är bosatt.

Utbetalning genom kontaktorganen

Direkt utbetalning.

Bilaga 4.1

Nederländerna, Portugal och Storbritannien:

b) iförhållande till Tyskland och de franska försäk- ringskassorna för gruv- arbetare:

2. Pensioner i anledning av arbetsskador och arbeta- sjukdomar:

b) S/ÄLVSTÄNDIGT F ÖRVÄRVS— VERKSAMMA PERSONER:

I. LUXEMBURG Direkt utbetalning.

]. NEDERLÄNDERNA

1. I förhållande till Belgien, Danmark, Spanien, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Luxemburg, Portugal och Storbritannien:

2. I förhållande till Tyskland:

K. PORTUGAL Direkt utbetalning.

L. STORBRITANNIEN Direkt utbetalning. "

Bilaga 7 skall ersättas med följande:

Direkt utbetalning.

Betalning genom kontaktorganen

Direkt utbetalning

Direkt utbetalning

Direkt utbetalning

Betalning genom kontaktorganen (enligt bestämmelsernai bilaga 5).

"BILA GA 7

BANKER

(Tillämpningsförordningens artiklar 4.7, 55.3 och 122)

A. BELGIEN B. DANMARK

Ingen

Danmarks Nationalbank (Danmarks national-

bank), Köbenhavn

Bilaga 4.1

C . TYSKLAND

D. SPANIEN

E. FRANKRIKE F. GREKLAND

G. IRLAND

H. ITALIEN

LUXEMBURG NEDERLÄNDERNA PORTUGAL STORBRITANNIEN

FN:—'?

Deutsche Bundesbank (Tyska förbundsban- ken), Frankfurt am Main

Banco Exteriör de Espaäa (Spaniens utrikes- bank), Madrid

Banque de France (Frankrikes bank), Paris

Tpo't'refa mc EMååac, AOrjra (Greklands bank), Aten

Central Bank of Ireland (Irlands central— bank), Dublin

Banca Nazionale del Lavoro (Naionella arbetsbanken), Roma

Caisse d'epargne (Sparkassan), Luxemburg Ingen Banco de Portugal (Portugals bank), Lisboa

Storbritannien: Bank of England (Englands bank), London

Nordirland: Northern Bank Limited (Nordbanken Ltd.), Belfast

Gibraltar: Barclays Bank, Gibraltar".

Bilaga 8 skall ersättas med följande:

"BILAGA 8

TILLERKÄNNANDE AV FAMIIJEFÖRMANER

(T illärnpningsförordningens artiklar 4.8, 10a.1 d och 122).

Tillämpningsförordningens artikel 10a.1 d tillämpas på:

a) med en referensperiod på en kalendermånad i för-

hållandet: — mellan Tyskland och Spanien mellan Tyskland och Frankrike mellan Tyskland och Grekland mellan Tyskland och Irland —— mellan Tyskland och Luxemburg — mellan Tyskland och Portugal

Bilaga 4.1

b) med en referensperiod på tre kalendermånader i förhållandet:

mellan Tyskland och Storbri- tannien

mellan Frankrike och Luxemburg mellan Portugal och Belgien mellan Portugal och Frankrike mellan Portugal och Irland mellan Portugal och Luxemburg mellan Portugal och Storbritan- nien

mellan Danmark och Tyskland mellan Nederländerna och Danmark, Frankrike, Tyskland Luxemburg, Portugal

mellan Belgien och Nederländer-

na .

Bilaga 9 skall ändras och kompletteras med följande:

"A. BELGIEN ...(ingen ändring)

B. DANMARK .. .(ingen ändring)

C. TYSKLAND . . .(ingen ändring)

D. SPANIEN

Vid beräkningen av de genomsnittliga årliga kostnaderna för vårdför— måner, beaktas det allmänna systemet för social trygghet.

E. FRANKRIKE ...(ingen ändring)

F. GREKLAND ...(ingen ändring)

G. IRLAND ...(ingen ändring)

Bilaga 4.1

ITALIEN ...(ingen ändring)

LUXEMBURG ...(ingen ändring)

NEDERLÄNDERNA ...(ingen ändring)

PORTUGAL Vid beräkningen av de genomsnittliga årliga kostnaderna för vårdför- måner beaktas de förmåner som utges av den allmänna hälso- och sjuk— vårdstj änsten.

STORBRITANNIEN ...(ingen ändring)" .

Bilaga 10 skall ändras och kompletteras med följande: "A. BELGIEN

...(ingen ändring)

B. DANMARK

...(ingen ändring)

C. TYSKLAND

...(ingen ändring)

D. SPANIEN

1. Vid tillämpningen av tillämp— ningsförordningens artiklar 6.1, 13.2 och 13.3, 14.1, 14,2 och 14.3, 102.2, 110 och 113.2:

Vid tillämpningen av tillämp- ningsförordningens artiklar 11.1,11a och 123, 38.1, 70.1, 80.2, 81, 82.2, 85.2 och 86.2: 3) alla system med undantag för systemet för sjömän:

Instituto Nacional de la Seguridad Social (centrala institutet för social trygghet), Madrid

Direcciones Provinciales del Ins- tituto Nacional de la Seguridad (provinsdirektoraten under det centrala institutet för social trygg-

het)

Bilaga 4.1

b) systemet för sjömän:

E. FRANKRIKE ...(ingen ändring)

F. GREKLAND ...(ingen ändring)

G. IRLAND ...(ingen ändring)

H. ITALIEN ...(ingen ändring)

I. LUXEMBURG ...(ingen ändring)

J. NEDERLÄNDERNA ...(ingen ändring)

K. PORTUGAL

I. Fastlandet 1. Vid tillämpning av för- ordningens artikel 17:

2. Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artiklar 11.1 och lla:

3. Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel 12a:

Instituto Social de la Marina (sjö— fartens institut för sociala ange- lägenheter), Madrid

Departemento de Relacoes Inter— nacionais e Convencoes de Segu- ranca Social (avdelningen för inter- nationella förbindelser och kon- ventioner rörande social trygghet), Lisboa

Centro Regional de Seguranca Social (regionalcentret för social trygghet) till vilket den utsände arbetstagaren är ansluten

Centro Regional de Seguranca Social (regionalcentret för social trygghet) på den plats där arbets— tagaren är bosatt eller till vilket han är ansluten, allt efter omständig- heterna

Bilaga 4.1

Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel 13.2:

Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artiklar 14.1 och 14.2:

Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel 14.3:

Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artiklar 28.1, 29.2 och 29.5, 30.1 och 30.3 samt 31.1 andra meningen:

Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artiklar 25.2, 38.1, 70.1, 82.2 och 86.2:

Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artiklar 17.6 och 17.7, 18.3, 18.4 och 18.6, 20, 21.1, 22, 31.1 första meningen och 34.1 och 34.2, första stycket, (av- seende institutionen på bosättningsorten eller vistelseorten, beroende på omständigheterna):

Departemento de Relacoes Inter- nacionais e Convencoes de Seguranca Social (avdelningen för internationella förbindelser och kon- ventioner rörande social trygghet), Lisboa

Departemento de Relacoes Inter- nacionais e Convencoes de Seguranca Social (avdelningen för internationella förbindelser och kon- ventioner rörande social trygghet), Lisboa

Centro Regional de Seguranca Social (regionalcentret för social trygghet), Lisboa

Centro Nacional de Pensoes (det nationella pensionscentret), Lisboa

Den administrativa myndigheten på den plats där familjen är bosatt

Administracäo Regional de Saude (den regionala administrationen för hälsoväsendet) på den plats där personen ifråga är bosatt eller vistas.

Bilaga 4.1

10. Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artiklar 80.2, 81 och 85.2:

11. Vid tillämpningen av

tillämpningsförordningens artikel 102.2:

II. Den autonoma regionen Madeira

1. Vid tillämpningen av förordningens artikel 17:

2. Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artiklar 11.1 och 11a:

3. Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel 123:

4. Vid tillämpningen av

tillämpningsförordningens artiklar 13.2 och 13.3:

5. Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artiklar 14.1 och 14.2:

Centro Regional de Seguranca Social (regionalcentret för social trygghet), Lisboa

Departemento de Relacoes Inter- nacionais e Convencoes de Seguranca Social (avdelningen för internationella förbindelser och kon— ventioner rörande social trygghet), Lisboa

Secretärio Regional dos Assuntos Socais (regionalsekreteraren för sociala angelägenheter), Funchal

Direccäo Regional de Seguranca Social (det regionala direktoratet för social trygghet), Funchal

Direccäo Regional de Seguranca Social (det regionala direktoratet för social trygghet), Funchal

Departemento de Relacoes Interna— cionais e Convencoes de Seguranca Social (avdelningen för inter- nationella förbindelser och kon- ventioner rörande social trygghet), Lisboa

Departemento de Relacoes Inter- nacionais e Convencoes de Seguranca Social (avdelningen för internationella förbindelser och kon-

ventioner rörande social trygghet), Lisboa

Bilaga 4.1

10.

11.

Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel 14.3:

Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artiklar 28.1, 29.2, och 29.5, 30.1 och 30.3 och 31.1 andra meningen:

Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artiklar 25.2, 38.1, 70.1, 82.2 och 86.2:

Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artiklar 17.6 och 17.7, 18.3, 18.4 och 18.6, 20, 21.1, 22, 31.1 första meningen samt 34.1 och 34.2, första stycket, (avseende institutionen på bosättningsorten eller vistelseorten, beroende på omständigheterna):

Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artiklar 80.2, 81 och 85.2:

Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel 102.2:

Direccäo Regional de Seguranqa Social (det regionala direktoratet för social trygghet), Funchal

Direccäo Regional de Seguranca Social (det regionala direktoratet för social trygghet), Funchal

Den administrativa myndigheten där familjen är bosatt

Direccäo Regional de Saude Publica (det regionala direktoratet för hälso- väsendet), Funchal

Direcqäo Regional de Seguranca Social (det regionala direktoratet för social trygghet), Funchal

Departemento de Relacoes Intema- cionais e Convencoes de Seguranca Social (avdelningen för inter- nationella förbindelser och kon- ventioner rörande social trygghet), Lisboa

Bilaga 4.1

III. Den autonoma regionen Azorerna 1. Vid tillämpningen av

förordningens artikel 17:

2. Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artiklar 11.1 och lla:

3. Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel 12a:

4. Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artiklar 13.2 och 13.3:

5. Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artiklar 14.1 och 14.2:

6. Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel 14.3:

7. Vid tillämpningen av

tillämpningsförordningens artiklar 28.1, 29.2 och 29.5, 30.1 och 30.3 samt

31.1 andra meningen:

Direccåo Regional de Seguranca Social (det regionala direktoratet för social trygghet), Angra do Heroismo

Direccäo Regional de Seguranca Social (det regionala direktoratet för social trygghet), Angra do Heroismo

Departemento de Relacoes Inter- nacionais e Convencoes de Seguranca Social (avdelningen för internationella förbindelser och kon- ventioner rörande social trygghet), Lisboa

Departemento de Relacoes Inter- nacionais e Convencoes de Seguranca Social (avdelningen för internationella förbindelser och kon-

ventioner rörande social trygghet), Lisboa

Direccäo Regional de Seguranca Social (det regionala direktoratet för social trygghet), Angra do Heroismo

Direccäo Regional de Seguranca Social (det regionala direktoratet för social trygghet), Angra do Heroismo

Den administrativa myndigheten för den ort där familjen är bosatt

Bilaga 4.1

8. Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artiklar 25.2, 38.1, 70.1, 82.2 och 86.2:

9. Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artiklar 17.6 och 17.7, 18.3, 18.4 och 18.6, 20, 21.1, 22, 31.1 första meningen samt 34.1 och 34.2, första stycket, (rörande institutionen på bosättningsorten eller vistelseorten, beroende på omständigheterna):

10. Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artiklar 80.2, 81 och 85.2:

11. Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel 102.2:

L. STORBRITANNIEN

...(ingen ändring)."

Bilaga 11 skall ersättas med följande:

Direccäo Regional de Saude (det regionala direktoratet för hälsovå- sendet), Angra do Heroismo

Direccäo Regional de Seguranca Social (det regionala direktoratet för social trygghet), Angra do Herois- mo

Direccäo Regional de Seguranca Social (det regionala direktoratet för social trygghet), Angra do Herois- mo

Departemento de Relacoes Inter- nacionais e Convencoes de Seguranca Social (avdelningen för internationella förbindelser och kon- ventioner rörande social trygghet), Lisboa

"BILAGA ]] SYSTEM SOM AVSFS I FÖRORDNINGENS ARTIKEL 35 .2

(T illämpningsförordningens artikel 4.11)

A. BELGIEN System för utvidgning av sjukförsäkringen (vårdförmåner) till att omfatta självständigt förvärvsverksamma personer.

B. DANMARK Prop. 1991/92:170 Inget. . Bilaga 4.1

C .TYSKLAND Inget.

D. SPANIEN Inget.

E. FRANKRIKE Systemet för sjuk- och moderskapsförsäkring för självständigt förvärvs— verksamma personer som inte är verksamma inom jordbruket, upprättat genom lag av den 12 juli 1966, i sin ändrade lydelse.

F. GREKLAND 1. Försäkringskassan för hantverkare och handlande i mindre skala (T EBE) 2. Försäkringskassan för handlande 3. Sjukförsäkringskassan för advokater: a) Omsorgskassan, Athen b) Omsorgskassan, Pireus c) Omsorgskassan, Tessaloniki d) Sjukkassan för advokater på landsbygden (T YDE) 4. Läkarnas försäkrings- och pensionskassa.

G. IRLAND Inget.

H. ITALIEN Inget.

I. LUXEMBURG Inget.

I . NEDERLÄNDERNA Inget.

K. PORTUGAL Inget.

L. STORBRITANNIEN Inget. "

3. Rådets förordning (EEG) nr 337/75 av den 10 februari 1975 (EGT nr L 39, 13.2.1975, s. 1), i dess lydelse enligt 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291,19.11.1979, s. 17). I artikel 4.1 ersätts "33" med "39' och i 4.1 a, b och c ersätts "tio" med "tolv".

Bilaga 4.1

10.

Rådets förordning (EEG) nr 1365/75 av den 26 maj 1975 (EGT nr L Pr0p- 1991/92:17'0 139, 30.5.1975, s. 1), i dess lydelse enligt 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17). I artikel 6.1 ersätts "33" med "39' och i 6.1 a, b och c ersätts "tio" med "tolv'.

Rådets förordning (EEG) nr 2950/83 av den 17 oktober 1983 (EGT nr L 289, 22.10.1983, s. 1). I artikel 3.1 skall "Portugal'I läggas till efter 'Mezzogiorno'.

Rådets förordning (EEG) nr 815/84 av den 26 mars 1984 (EGT nr L 88, 31.3.84, s. 1). I artikel 11.2 ändras "45' till "54".

Rådets direktiv 68/360/EEG av den 15 oktober 1968 (EGT nr L 257, 19.10.1968, s. 13), i dess lydelse enligt 1972 års anslutningsakt (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14), 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17).

Fotnoten1 i bilagan skall ersättas med följande:

Belgiska, danska, tyska, grekiska, spanska, franska, irländska, italienska, luxemburgska, nederländska, portugisiska eller brittiska, beroende på utställande land."

Rådets beslut 74/325/EEG av den 27 juni 1974 (EGT nr L 185, 9.7.1974, s. 15) i dess lydelse enligt 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291,19.11.1979, s. 17).

Iartikel 4.1 skall "60" ändras till "72".

Rådets direktiv 77/576/EEG av den 25 juli 1977 (EGT nr L 229, 7.9.1977, s. 12), i dess lydelse enligt 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17). — Kommissionens direktiv 79/640/EEG av den 21 juni 1979 (EGT nr L 183, 19.7.1979, s. 11).

I artikel 6.2 ändras "45" till "54'.

I bilaga 2 skall motsvarande beteckningar på spanska och portugisiska läggas till, dvs.:

Bilaga 4. 1

"ANEXO II/ANEXO 11 SENALFS EspECIALEs DE SEGURIDAD _— SINALIZACÄO

ESPECIAL DE SEGURANCA

1. Seiialea de prohibiciön —— Sinaia de proibiääo a) Prohibido fumar Proibido fumar b) Prohibido fumar o encendrer fuegos libres Proibido fumar ou foguear c) Prohibido el paso a los peatones Passagem proibido a peöes d) Prohibido apagar con agua Proibido apagar com ägua e) Agua no potable Agua impröpria para beber

Seiiales de advertencia —— Sinaia de perigo a) Materias inflamables Substäncias inflamäveis b) Materias explosivas Substäncias explosivas c) Substäncias venenosas Substäncias töxicas d) Subståncias corrosivas Substäncias corrosivas e) Radiaciones peli grosas Subståncias radioactivas f) Atenciön a las cargas suspendidas Cargas suspensas g) Atenciön a los vehfculos de mantenimiento Carro transportador movimento h) Peligro eléctrico Perigo de electrocussäo i) Peligro general Perigos värios j) Peligro rayos läser Perigo, raios laser Seiiales de obligaciön Sinaia de obrigagäo a) 'Protecciön obligatoria de la vista Proteccäo obrigatöria dos olhos b) Protecciön obligatoria de la cabeza Proteccäo obrigatöria da cabeqa c) Protecciön obligatoria de los oidos Proteccäo obrigatöria dos ouvidos d) Protecciön obligatoria de las vias respiratorias Proteccäo obrigatöria dos örgäos respiratörios e) Protecciön obligatoria de los pies Proteccåo obrigatöria dos pés

Bilaga 4.1

11.

12.

13.

f) Protecciön obligatoria de las manos Proteccäo obrigatöria das mäos

Seiales de emergencia - Sinaia de emergéncia a) Puesto de socorro Posto de primeiros socorros d) Salida de emergencia a la izquierda Saida de socorro å espuerda e) Salida de emergencia (a colocar sobre la salida) Saida de socorro (a colocar por cima de sai'da)

Rådets direktiv 80/1107/EEG av den 27 november 1980 (EGT nr L 327, 3.12.1980, s. 8). I artikel 10.2 skall "fyrtioen' ersättas med "femtiofyra'.

Kommissionens beslut 82/43/EEG av den 9 december 1981 (EGT nr L 20, 28.1.1982, s. 35). I artikel 3.1 skall "tjugo" ersättas med "tjugofyra". I artikel 6, första stycket, och artikel 11 skall "tio' ersättas med "tolv".

Beslut av representanterna för medlemsstaternas regeringar, församlade i särskilda ministerrådet den 9 juli 1957 (EGT nr 28, 31.8.1957, s. 487/57), i dess lydelse enligt Beslut av representanterna för medlemsstaternas regeringar, församlade i särskilda ministerrådet den 11 mars 1965 (EGT nr 46, 22.3.1965, s. 698/65), 1972 års anslutningsakt (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14), 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17).

I bilagan skall följande ändras:

i artikel 3, första stycket, skall "fyrtio" ersättas med "fyrtioåtta', i artikel 9, andra stycket, skall "fem" ersättas med "sex", i artikel 13, tredje stycket, skall "sju" ersättas med "nio", i artikel 18, första stycket, skall "tjugosju" ersättas med "trettio- två", —— i artikel 18, andra stycket, skall "tjugoen" ersättas med "tjugo-

fem .

Bilaga 4.1

Bilaga 5 Prop. 1991/92:170

RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 3811/86 av den 11 december 1986

om ändring av dels förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemrmr flyttar inom gemenskapen, dels förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71

ELJROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FORORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 51 och 235 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag efter samråd med Administ- rativa kommissionen för social trygghet för migrerande arbetare',

med beaktande av Europaparlamentets yttrande:, med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrandeJ, och med beaktande av följande: Det är nödvändigt att göra vissa ändringar i förordning (EEG) nr 1408/714 och förordning (EEG) nr 574/725, senast ändrade genom Anslutningsakten för Spanien och Portugal och kommissionens förord- ning (EEG) nr 513/866.

I artikel 14c.1 a i förordning (EEG) nr 1408/71 är det föreskrivet att en person som samtidigt är anställd inom en medlemsstats territorium och verksam som egenföretagare inom en annan medlemsstats territo- rium skall omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där han är an- ställd. I artikel 14c.1 b är det dock föreskrivet att i de fall som avses i bilaga 7, en person skall omfattas av lagstiftningen i var och en av de berörda medlemsstaterna såvitt avser verksamhet som utövas inom respektive territorium.

I artikel 140 regleras inte de fallen som har inträffat i praktiken, att fler än två verksamheter i kombination med anställning och verksamhet som egenföretagare utövas inom två eller flera medlemsstaters territo- rier; åtgärder bör därför vidtas för att reglera denna situation genom ett tillägg i artikel 14c.

Det är nödvändigt att bestämma hur nuvarande artikel 14c.1 b skall tillämpas i överensstämmelse med punkt 2 i nämnda artikel och hur tillämpning skall ske för att reglera utövandet av fler än två verksam- heter i fall som avser både anställning och egenföretagare inom olika medlemsstaters territorier.

* EGT nr c 103, 30.4.l986, s. 5. 2 EGT nr c 227, 8.9.1986, s. 152. 3 EGT nr c 207, 18.8.1986, s. 27. 4 EGT nr L 230, 22.8.1983, s. a. 5 EGT nr 1. 230, 22.13.1933, s. 86. 6 EGT nr L 51, 28.2.1986, s. 44.

Bilaga 4.1

Det är nödvändigt att ändra förordning (EEG) nr 574/72 för att be- stämma hur den reviderade artikel 14c skall tillämpas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EEG) nr 1408/71 ändras härmed enligt följande:

1. Artikel 14c skall ersättas med följande:

"Artikel [46

Särskilda regler för personer som samtidigt är anställda inom en medlemsstats territorium och egenföretagare inom en annan med- lemsstats territorium

En person som samtidigt är anställd inom en medlemsstats terri- torium och egenföretagare inom en annan medlemsstats territorium skall omfattas av följande:

a) Om något annat inte följer av b, av lagstiftningen i den med- lemsstat inom vars territorium han är anställd eller, om han utövar sådan verksamhet inom två eller flera medlemsstaters territorier, av den lagstiftning som bestäms enligt artikel 14.2 eller 14.3.

b) I de fall som anges i bilaga 7 av lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium

han är anställd, sådan den har bestämts enligt bestämmel- serna i artikel 14.2 och 14.3, om han utövar sådan verk- samhet inom två eller flera medlemsstaters territorier, och —— av lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium

han är egenföretagare, sådan den har-bestämts enligt artikel l4a.2—4, om han utövar sådan verksamhet inom två eller flera medlemsstaters territorier."

Artikel 14d skall ändras på följande sätt: &) I punkt 1 skall hänvisningen till artikel 14c.1 a ändras till att

gälla artikel 14c a.

b) Följande punkt skall införas: "2. Den person som avses i artikel 14c b skall vid bestäm- mande av den avgiftssats som påförs egenföretagare enligt lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium han är egenföretagare, behandlas som om han vore anställd inom den statens territorium."

c) Nuvarande punkt 2 blir punkt 3.

l rubriken till bilaga 7 skall hänvisningen till artikel 14c.1 b änd- ras till att gälla artikel 14c b.

Bilaga 4.1

Artikel 2

Förordning (EEG) nr 574/72 ändras härmed enligt följande:

1. Följande punkt 3 skall läggas till i artikel 8: "3. I fall som avses i förordningens artikel 14c b skall följande regler tillämpas då personen i fråga eller en medlem av hans

familj har rätt till vårdförmåner vid sjukdom eller moderskap enligt de två berörda lagstiftningarna:

a) Om minst en av dessa lagstiftningar föreskriver att förmånerna skall utges i form av återbetalning till den person som har rätt till förmånen, skall ansvaret för utgivande av förmåner ute- slutande ligga på institutionen i den medlemsstat inom vars territorium sådana förmåner har utgetts.

b) Om förmåner har utgetts inom en annan medlemsstats terri- torium än de två berörda medlemsstaternas, skall ansvaret för utgivande av förmåner uteslutande ligga på institutioneni den medlemsstat vars lagstiftning personen i fråga omfattas av till följd av hans anställning."

I artikel 9 skall följande punkt 3 läggas till: "3. Oavsett bestämmelserna i punkt 1 och 2 skall den rätt till dödsfallsersättning som har förvärvats enligt de båda berörda medlemsstaternas lagstiftningar som avses i bilaga 7, behållas i de fall som avses i förordningens artikel 14c b."

Artikel 1211 skall ändras på följande sätt:

a) I rubriken och den inledande meningen skall hänvisningen till artikel 14c.1 a ändras till att gälla artikel 14c.

b) I punkt 7 a skall hänvisningen till artikel 14c.1 ändras till att gälla artikel 14c. 0) Följande punkt skall läggas till:

"8. Om en person, som samtidigt är anställd inom en med- lemsstats territorium och egenföretagare inom en annan medlemsstats territorium, enligt bestämmelserna i förord- ningens artikel 14c omfattas av två medlemsstaters lag- stiftning, gäller bestämmelserna i punkt 1—4 för anställ- ningen och bestämmelsema i punkt 1—3, 5 och 6 för verksamheten som egenföretagare.

De institutioner som har utsetts av de behöriga myndig- heterna i de två medlemsstater, vars lagstiftning skall gälla, underrättar varandra ömsesidigt om detta."

I slutet av artikel 15.1 3 skall följande mening läggas till: "I fall som avses i förordningens artikel 4c b, skall ovannämnda institutioner, vid utgivande av förmåner, dock beakta försäkrings- och bosättningsperioder som har fullgjorts enligt ett obligatoriskt försäkringssystem enligt de två berörda medlemsstaternas lagstift- ningar och som sammanfaller."

Bilaga 4.1

I artikel 46.1 första stycket skall hänvisningen till artikel 15.1 b—d ändras till att gälla artikel 15.1 & sista meningen och 15.1 b—d'.

Efter artikel 119 skall följande artikel införas:

"Artikel I I9a

Övergånngmelaer för pensioner vid tillämpningar av sista delen av tillämpningsförordningens artikel 15.] a

1. Om försäkringsfallet inträffar före den 1 januari 1987 och om ansökan om pension ännu inte har resulterat i beviljande av för— måner före den dagen, skall en sådan ansökan prövas dubbelt, om förmåner till följd av försäkringsfallet skall utgå för tid före denna dag,

a) för tid före den 1 januari 1987, enligt förordningens bestäm- melser eller enligt gällande konventioner mellan berörda med- lemsstater, eller

b) för tid från och med den 1 januari 1987, enligt förordningens bestämmelser. Om det belopp som har beräknats enligt bestämmelserna i a är högre än det som har beräknats enligt bestämmelserna i b, skall den berörda personen dock ha fortsatt rätt till det belopp som har beräknats enligt bestämmelserna i a. Om något annat inte följer av artikel 3, skall en ansökan om inva— liditets—, ålders- eller efterlevandeförmåner som lämnas in till en institutioni en medlemsstat den 1 januari 1987 eller senare auto- matiskt medföra omprövning enligt förordningens bestämmelser av de förmåner som har utgetts för samma försäkringsfall före den dagen av institutioner eller institutionerna i en eller flera av de andra medlemsstaterna. De rättigheter som tillkommer personer som har beviljats pension före den 1 januari 1987 i den berörda medlemsstaten kan om- prövas på deras begäran med hänsyn till bestämmelserna i rådets förordning (EEG) nr 3811/86'. Om den begäran som avses i punkt 3 lämnas in inom ett år efter den 1 januari 1987, skall rätt till fömråner enligt förordning (EEG) nr 3811/86 förvärvas från och med den 1 januari 1987 eller från och med den dag då rätt till pension föreligger, om rätt till sådan förmån har förvärvats senare än den 1 januari 1987; i sådant fall kan inte bestämmelser i en medlemsstats lagstiftning om indragning av eller begränsning i rätten till fömråner åberopas mot de berörda personerna.

' EGT nr L 355,16.121986 s. 5.

Bilaga 4.1

5. Om den begäran som avses i punkt 3 lämnas in efter utgången av en period om ett år efter den 1 januari 1987, skall rättigheter enligt förordning (EEG) nr 3811/86, som inte har indragits eller preskribe- rats, förvärvas från och med den dag då begäran lämnas in såvida inte gynnsammare bestämmelser gäller enligt lagstiftningen i en medlems- stat."

Artikel 3

Denna förordning berör inte rättigheter som före ikraftträdandet förvärvats enligt förordning (EEG) nr 1408/71 och nr 574/72.

Anikel 4

Denna förordning träder i kraft den dag då den offentliggörs i Europeiska gemenskapernas oficiella tidning. Den skall tillämpas från och med den 1 januari 1987. Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 11 december 1986.

På rådets vägnar K. CLARKE Ordförande

Bilaga 4. 1

Bilaga 6 Prop. 1991/92:170

RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 1305/89 av den 11 nmj 1989

om ändring av dels förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, dels förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 51 och 235 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag', med beaktande av Europaparlamentets yttrandez, med beaktande av den Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande3, och

med beaktande av följande: . I förordning (EEG) nr 1408/714 och förordning (EEG) nr 574/725, uppdaterade genom förordning (EEG) nr 2001/836 och senast ändrade genom förordning (EEG) nr 3811/867, har de tekniska anpassningar gjorts som anges i kapitel VlII.1 och VIII.2 i bilaga 1 till Anslutnings— akten för Spanien och Portugal.

Till följd av Spaniens och Portugals anslutning bör andra ändringar göras i nämnda förordningar, särskilt för att ta hänsyn till riktlinjemai bilaga 2 till anslutningsakten.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel ] Förordning (EEG) nr 1408/71 ändras härmed enligt följande: 1. Artikel 95 skall'ersättas med följande:

”Artikel 95

Övergångsbestämmelser för egenföretagare

]. Ingen rätt skall förvärvas enligt denna förordning för en period före den 1 juli 1982 eller före den dag då förordningen

' EGT nr c 71, 26.3.1986, s. a. 2 EGT nr c 148, 16.6.1986, s. 124. 3 EGT nr c 263, 20.10.1986,s. 37. ** EGT nr L 149, 5.7.1971, s. 2. 5 EGT nr 1. 74, 27.3.1972, s. 1. 6 EGT nr L 230, 22.8.1983, s. 6. 7 EGT nr L 355, 16.12.1986, s. 5.

Bilaga 4.1

började gälla inom den berörda medlemsstatens territorium.

2. Alla försäkringsperioder och i förekommande fall alla anställ- ningsperioder, perioder av verksamhet som egenföretagare eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt en medlemsstats lagstiftning före den 1 juli 1982 eller före den dag då förordningen började gälla inom denna medlemsstats territorium skall beaktas vid fastställande av förmåner enligt denna förordning.

3. Om något annat inte följer av bestämmelserna i punkt 1, skall rätt till förmåner enligt denna förordning förvärvas även om rätten hänför sig till ett försäkringsfall som inträffade före den 1 juli 1982 eller den dag då förordningen började gälla inom den be- rörda medlemsstatens territorium.

4. Varje förmån som inte har beviljats eller som har innehållits på grund av en persons medborgarskap eller bosättningsort skall efter ansökan av honom beviljas eller utges på nytt från och med den 1 juli 1982 eller den dag då denna förordning började gälla inom den berörda medlemsstatens territorium, under förutsättning att den rätt som tidigare har fastställts inte har medfört utbetalning av ett engångsbelopp.

5. Rättigheter för personer som har beviljats pension före den 1 juli 1982 eller den dag då denna förordning började gälla inom den berörda medlemsstatens territorium kan på begäran av per- sonen i fråga omprövas med beaktande av bestämmelserna i denna förordning. Denna bestämmelse skall även gälla andra förmåner som avses i artikel 78.

6. Om en ansökan som avses i punkt 4 eller 5 lämnas in inom två år från den 1 juli 1982 eller från den dag då förordningen började gälla inom den berörda medlemsstatens territorium, skall rättigheter som har förvärvats enligt denna förordning gälla från denna dag, och bestämmelserna i en annan medlemsstats lagstift- ning om förverkande av eller begränsning i rätten till förmåner kan inte åberopas mot personen i fråga.

7. Om en ansökan som avses i punkt 4 eller 5 lämnas in efter utgången av tvåårsperioden efter den 1 juli 1982 eller efter den dag då förordningen började gälla inom den berörda medlems- statens territorium, skall rättigheter som inte har förverkats eller inte har fallit bort genom en tidsspärr, gälla från den dag då an— sökan lämnades in såvida inte förmånligare bestämmelser gäller enligt en medlemsstats lagstiftning."

I bilaga 3 avsnitt A och B under 22. TYSKLAND — SPANIEN skall ordet "Inget" ersättas med följande:

"Artikel 4.1 och 45.2 i konventionen den 4 december 1973 om social trygghet." '

1 bilaga 7 skall punkt 7 ersättas med följande: "7. Beträffande pensionsförsäkringssystemet för egenföretagare;

om han är egenföretagare i Grekland och anställd i en annan medlemsstat."

Bilaga 4.1

Artikel 2

Förordning (EEG) nr 574/72 ändras härmed enligt följande:

1. Artikel 118 skall ersättas med följande:

"Artikel 1 18

Övergångsbestämmelser om pensioner för anställda

1. Om försäkringsfallet inträffar före den 1 oktober 1972 eller före den dag då tillämpningsförordningen började gälla inom den berörda medlemsstatens territorium och om ansökan om pension inte har beviljats före den dagen Skall en sådan ansökan prövas dubbelt, om förmåner till följd av försäkringsfallet skall utgå för tid före denna dag:

a) för tid före den 1 oktober 1972 eller den dag då tillämpnings- förordningen började gälla inom den berörda medlemsstatens tenitorium, enligt förordning nr 3 eller enligt gällande kon- ventioner mellan berörda medlemsstater, eller

b) för tid från och med den 1 oktober 1972 eller den dag då tillämpningsförordningen började gälla inom den berörda medlemsstatens territorium, enligt förordningen. Om det belopp som har beräknats enligt bestämmelserna i a är större än det belopp som har beräknats enligt bestämmelserna i b skall personen i fråga dock ha fortsatt rätt till det belopp som har beräknats enligt bestämmelsema i a. 2. En ansökan om invaliditets-, ålders- eller efterlevandeför- måner som lämnas in till en institutioni en medlemsstat från och med den 1 oktober 1972 eller den dag då tillämpningsförordningen började gälla inom den berörda medlemsstatens territorium skall automatiskt medföra omräkning av de förmåner som institutionen eller institutionemai en eller flera av medlemsstatema redan har beviljat för samma försäkringsfall för tid före denna dag, i enlig— het med förordningen; omräkningen får dock inte medföra någon minskning av en beviljad förmån."

Artikel 119 skall ersättas med följande:

”Artikel 119

Övergångsbestämmelser om pensioner för egaiföretagare

1. Om försäkringsfallet inträffar före den 1 juli 1982 eller före den dag då tillämpningsförordningen började gälla inom den be- rörda medlemsstatens territorium och om ansökan om pension inte har beviljats före den dagen, skall en sådan ansökan prövas dub- belt, om förmåner till följd av försäkringsfallet skall utgå för tid före denna dag,

Bilaga 4.1

a) för tid före den 1 juli 1982 eller den dag då tilllämpningsför- ordningen började gälla inom den berörda medlemsstatens territorium, enligt förordningen eller enligt konventioner som gäller mellan berörda medlemsstater före denna dag, eller

b) för tid från och med den 1 juli 1982 eller den dag då tillämp— ningsförordningen började gälla inom den berörda medlems- statens territorium, enligt förordningen. Om det belopp som har beräknats enligt bestämmelserna i a är större än det belopp som har beräknats enligt bestämmelserna i b skall personen ha fortsatt rätt till det belopp som har beräknats enligt bestämmelserna i a. '

2. En ansökan om invaliditets-, ålders- eller efterlevandeför- måner som lämnas in till en institutioni en medlemsstat från och med den 1 juli 1982 eller den dag då tillämpningsförordningen började gälla inom den berörda medlemsstatens territorium skall automatiskt medföra omräkning av de förmåner som institutionen eller institutionerna i en eller flera medlemsstater redan har be- viljat för samma försäkringsfall för tid före denna dag, i enlighet med förordningen; omräkningen får dock inte medföra någon minskning av en beviljad förmån."

Anik'el 3 Denna förordning träder i kraft tredje dagen efter det att den har offent- liggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med den 1 januari 1986. Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 11 maj 1989.

På rådets vägnar C. ARANZADI Ordförande

Bilaga 4.1

Bilaga 7 Prop. 1991/92:170

RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 2332/89 av den 18 juli 1989

om ändring av dels förordning (EEG) nr 1408f71 om tillimpningmav syste—förwcialuygghdnärmstäudmegmföretagueellerderas familjemedlem flyttar inom gemenskapen, dels förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71

EEJROPEISKA GEMENSKAPERNAS RAD HAR ANTAGIT DENNA FORORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 51 och 235 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag som utformats efter samråd med Administrativa kommissionen för social trygghet för migrerande arbetarel,

med beaktande av Europaparlamentets yttrandez, med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, och

med beaktande av följande: Det finns skäl att göra vissa ändringar i förordning (EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr 574/72, uppdaterade genom förordning (EEG) nr 2001/834 och senast ändrade genom förordning (EEG) nr 1305/895; en del av dessa ändringar har samband med ändringar som medlemsstat- erna gjort i sina lagstiftningar om social trygghet medan andra änd- ringar är av teknisk natur och avsedda att komplettera nämnda förord- ningar på grundval av erfarenheter vid tillämpningen av dessa.

Undertecknandet av överenskommelsen den 30 november 1979 om Rhenskeppamas sociala trygghet föranleder en ändring i artikel 7.2 8 i förordning (EEG) nr 1408/71.

En bestämmelse bör införas som tillåter en medlemsstat vars lagstift- ning föreskriver förlängning, om vissa fakta eller förhållanden före- ligger, av en referensperiod före försäkringsfallets inträffande under vilken en minimiförsäkringsperiod måste ha fullgjorts för erkännande av rätten till en förmän, att vid nämnda förlängning beakta liknande fakta och förhållanden som inträffar i en annan medlemsstat.

En bestämmelse bör införas i artikel 33 i förordning (EEG) nr 1408/71 i syfte att klargöra hur artikeln skall tillämpas i de fall som nämns i artikel 28a i förordningen.

Erfarenheter från tillämpningen av artikel 57 i förordning (EEG) nr 1408/71 har visat på en brist i fall då inte villkoren i någon av de natio- nella lagstiftningar har uppfyllts under vilka en verksamhet har utövats

' EGT nr c 292, 16.11.1988, s. 7. ? EGT nr c 12, 16.1.1989, s. 365. 3 EGT nr c 23, 30.1.1989, s. 49. " EGT nr 1. 230, 22.8.1983, s. 6. 5 EGT nr L 131, 13.5.1989, s. 1.

Bilaga 4.1

som varit ägnad att orsaka en annan arbetssjukdom än sklerogen pneu- mokonios; denna brist bör botas genom utvidgning av tillämpningsom- rådet för artikel 57.3 a och b till alla arbetssjukdomar; det är därför nödvändigt att ändra artikel 60.1 0 och 60.2 och 94.8 i nämnda förord- mng.

Det förefaller nödvändigt att med anledning av domstolens dom i fallet 377/85 (Burchell) göra vissa ändringar i artikel 76 och 79 i förordning (EEG) nr 1408/71 för att kunna tillämpa gemenskapens regler om för- hindrande av sammanträffande av förmåner även i sådana fall då en förmån som avses i kapitel 7 och 8 i nämnda förordning utgår på grund av tillämpning endast av nationell lagstiftning.

Nationella bestämmelser om skydd av personuppgifter får inte hindra tillämpningen av förordning (EEG) nr 1408/71 och förordning (EEG) nr 574/72; en bestämmelse bör därför införas i förordning (EEG) nr 1408/71 för att bestämma vilken lagstiftning som skall gälla vid över— förande av sådan information till myndigheter och institutioner i andra medlemsstater.

En bestämmelse om en konvention som har slutits mellan Portugal och Storbritannien bör införas i bilaga 3.

Det har framkommit att texten i punkt 6 under avsnittet "Belgien" i bilaga 6 är ofullständig såvitt avser eftersträvade mål; det är därför nödvändigt att göra redaktionella ändringar.

Det som har föreskrivits i punkt 1 under avsnittet "Grekland" i bilaga 6 bör utgå då denna bestämmelse inte längre tjänar något syfte efter utvidgningen av förordningen till att omfatta även egenföretagare.

Ändringarna i den nederländska lagstiftningen om sjukvårdskostnads- försäkring, invaliditets- och åldersförsäkring kräver ändringar i bilaga 6.

Irlands och Storbritanniens extensiva tillämpning av bestämmelserna i artikel 69 i förordning (EEG) nr 1408/71 kräver införande av en be- stämmelse i bilaga 6 till denna förordning.

Det är nödvändigt att införa en bestämmelse i artikel 3 i förordning (EEG) nr 574/72 som tillåter att underrättelser om beslut och andra dokument från en institutioni en medlemsstat lämnas direkt till personer som är bosatta inom en annan medlemsstats territorium.

Samma skäl som motiverar ändringar i artikel 76 och 79 i förordning (EEG) nr 1408/71 kräver också en ändring i artikel 10 i förordning (EEG) nr 574/72.

Det är nödvändigt att ändra vissa bestämmelser i förong (EEG) nr 574/72 för att beakta de ändringar som genom den här förordningen görs i artikel 57 i förordning (EEG) nr 1408/71.

Det är nödvändigt att göra vissa ändringar i bilaga 2 till förordning (EEG) nr 574/72 på grund av ändringar beträffande behörig institution för ålders- och efterlevandeförmåner i Belgien, för arbetslöshetsförsäk- ring i Danmark och för familjeförmåner i Grekland och Luxemburg och också beträffande behörig institution för arbetslöshetsförsäkring och arbetssjukdomar i Nederländerna.

Bilaga 4.1

Det är nödvändigt att göra vissa ändringar i bilaga 3 och 4 till förord- ning (EEG) nr 574/72 för att beakta ändringar beträffande behörig institution för bosättningsorten i Belgien, för bosättnings- och vistelse- orten i Grekland, Luxemburg och Nederländerna och beträffande för- bindelseorgan i Belgien, Danmark, Tyskland och Luxemburg.

Det är nödvändigt att ändra vissa bestämmelser i bilaga 5 till förord- ning (EEG) nr 574/72 för att beakta konventioner som har slutits mellan medlemsstater enligt artikel 36.3 i förordning (EEG) nr 1408/71.

Det är nödvändigt att ändra bilaga 6 till förordning (EEG) nr 574/72 till följd av ändrat förfarande i Tyskland beträffande utbetalning av förmåner.

Det är nödvändigt att ändra bilaga 10 till förordning (EEG) nr 574/72 för att beakta ändringar beträffande institutioner och organ som har utsetts av de behöriga myndigheterna i Danmark, Tyskland, Frankrike, Luxemburg och Nederländerna.

Det är nödvändigt att upphäva avsnittet "Frankrike" i bilaga 11 till förordning (EEG) nr 574/72 till följd av ändringar i denna medlemsstats lagstiftning beträffande systemet för egenföretagare.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖIJANDE.

Artikel 1 Förordning (EEG) nr 1408/71 ändras härmed enligt följande: 1. Artikel 7.2 a skall ersättas med följande:

"a. bestämmelserna i överenskommelsema den 27 juli 1950 och 30 november 1979 om Rhenskeppamas sociala trygghet."

2. Följande artikel skall införas:

”Artikel 9a

Förlängning av referensperioden

Om rätten till förmåner är beroende av att en minsta försäk- ringsperiod har fullgjorts under en viss period före det försäk- ringsfall för vilket försäkring gäller (referensperiod) enligt lagstift- ningen i en medlemsstat och om denna lagstiftning föreskriver att perioder under vilka förmåner har beviljats enligt lagstiftningen i den medlemsstaten eller perioder som har ägnats åt barnuppfostran inom denna medlemsstats territorium ger anledning till förlängning av referensperioden, skall perioder under vilka invalid- eller ålder— spensioner, sjukförsäkringsförmåner, arbetslöshetsförmåner eller förmåner vid olycksfall i arbetet (utom pensioner) har beviljats enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat och perioder som har ägnats åt barnuppfostran inom en annan medlemsstats territorium även ge anledning till förlängning av den nämnda referensperio- den."

I artikel 33 skall den text som nu finns där bli en punkt 1 och PfOP- 1991/921170 följande punkt läggas till: ' Bilaga 4.1

"2. Om i fall som avses i artikel 28a, förvärv av förmåner vid sjukdom och moderskap grundas på betalning av avgifter eller liknande enligt lagstiftningen i den medlemsstat inom vars terri- torium pensionären i fråga är bosatt, skall sådana avgifter inte beaktas på grundval av denna bosättning."

Artikel 57 skall ersättas med följande: ”Artikel 57

Förmånervidarbetssjukdomdåenperaonharvaritutsattför sammriskiflemmedlemsstater

1. Om en person, som har drabbats av arbetssjukdom, enligt lagstiftningeni en eller flera medlemsstater har utövat verksamhet av en art som kan förorsaka denna sjukdom, skall de förmåner som han eller hans efterlevande kan göra anspråk på beviljas uteslutande enligt lagstiftningen i den stat där villkoren senast har uppfyllts, om så behövs med beaktande av punkt 2—5.

2. Om beviljandet av förmåner vid arbetssjukdom enligt lagstift- ningen i en medlemsstat är beroende av ett villkor om att sjuk- domen i fråga först har diagnosticerats inom dess territorium, skall dessa villkor anses vara uppfyllt, om sjukdomen först har diagnosticerats inom en annan medlemsstats territorium.

3. Om beviljandet av förmåner vid arbetssjukdom enligt lagstift- ningen i en medlemsstat är beroende av ett villkor om att sjuk- domen i fråga har diagnosticerats inom en viss tid efter det att den senaste verksamhet har upphört som har kunnat förorsaka en så- dan sjukdom, skall den behöriga institutionen i den staten, vid undersökningen av när denna senaste verksamhet utövades, beak- ta, i nödvändig utsträckning, liknande verksamhet som har utövats enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat, som om verksam- heten hade utövats enligt lagstiftningen i den förstnämnda staten. 4. Om beviljandet av förmåner vid arbetssjukdom enligt lagstift- ningen i en medlemsstat är beroende av villkor om att en verk- samhet som har kunnat förorsaka sjukdomen i fråga har varat under en viss tid, skall den behöriga institutionen i den staten beakta, i nödvändig utsträckning, perioder under vilka sådan verksamhet har utövats enligt lagstiftningen i en annan med- lemsstat, som om den hade utövats enligt lagstiftningen i den förstnämnda staten.

5. I fall som rör sklerogen pneumokonios skall kostnaderna för kontantförmåner, inklusive pensioner, fördelas mellan de behöriga institutionerna i de medlemsstater inom vars territorier personen i fråga har utövat en verksamhet som har kunnat förorsaka sjuk- domen. Denna fördelning skall ske på basis av hur längden av de

Bilaga 4.1

10.

perioder av försäkring eller bosättning för ålderspension, som avses i artikel 45.1 och som har fullgjorts enligt lagstiftningeni var och en av staterna, förhåller sig till den totala längden av sådana perioder som har fullgjorts enligt lagstiftningen i alla stater vid de tidpunkter då förmånerna började utgå.

I artikel 60

i) skall hänvisningen i punkt 1 c till artikel 57.4 ändras till att gälla artikel 57.6, ii) skall hänvisningen i början av punkt 2 och i punkt 2 b till artikel 57.3 c ändras till att gälla artikel 57.5.

(Denna punkt gäller ändring i en artikel —— artikel 76 som senare har ändrats på nytt, se förordning EEG nr 3427/89.)

I artikel 79.3 skall orden "endast enligt nationell lagstiftning eller" sättas in efter "Rätten till förmåner" i första raden i texten.

Följande punkt skall läggas till i artikel 84: "5 . a) Då en medlemsstats myndigheter eller institutioner enligt denna förordning eller enligt den tillämpningsförordning som avses i artikel 98 överför personuppgifter till myn- digheter eller institutioneri en annan medlemsstat, skall sådant överförande omfattas av de lagbestämmelser om skydd av personuppgifter som gäller i den medlemsstat som lämnar uppgifterna.

Allt senare överförande av uppgifter såväl som lagring, ändring och förstörande av uppgifter skall omfattas av bestämmelserna i den mottagande medlemsstatens lagstift- ning om skydd för personuppgifter.

b) Användandet av personuppgifter för andra ändamål än social trygghet kan ske endast med den berörda personens samtycke eller i enlighet med de andra garantier som föreskrivs i nationell lagstiftning."

I artikel 94.8 skall hänvisningen till artikel 57.3 c ändras till att gälla artikel 57.5.

I del A i bilaga 3 skall texten under avsnittet "Portugal/Storbritan- nien" ändras enligt följande: i) Nuvarande text blir punkt a. ii) Följande läggs till: "b) Då det gäller portugisiska anställda och för perioden från den 22 oktober 1987 till utgången av den övergångsperiod som föreskrivs i artikel 220.1 i Anslutningsakten för

Bilaga 4.1

Spanien och Portugal: artikel 26 i konventionen om social trygghet den 15 november 1978, med ändringar enligt skriftväxling den 28 september 1987."

11. Bilaga 6 skall ändras enligt följande:

a) Under avsnittet "Belgien" skall punkt 6 ersättas med följande: ...6' För att fastställa om villkoren enligt belgisk lagstiftning för rätt till arbetslöshetsförmåner är uppfyllda, skall en- dast dagar med betald anställning beaktas, dock skall dagar som godkänns som likvärdiga enligt nämnda lag- stiftning beaktas i den mån dessa dagar har föregåtts av dagar med betald anställning."

b) Under avsnittet "Grekland":

i) skall punkt 1 utgå, ii) skall punkt 2 och 3 bli punkt 1 och 2.

c) Under avsnittet "Irland" skall följande punkt läggas till:

"9. En arbetslös person som återvänder till Irland efter ut- gången av den tremånadersperiod under vilken han har fortsatt att uppbära förmåner enligt lagstiftningen i Irland vid tillämpning av förordningens artikel 69.1 skall ha rätt till arbetslöshetsförmåner oavsett artikel 69.2, om han uppfyller de villkor som föreskrivs i nämnda lagstiftning. "

(1) Under avsnittet "Nederländerna": i) Punkt 1 skall ersättas med följande:

'1. a)

b)

.Sjukvdrdskonstnadrförsäkring

Då det gäller rätt till vårdförmåner enligt nederländsk lagstiftning avses med personer som har rätt till vårdförmåner personer som är försäkra- de eller medförsäkrade enligt det försäkringssystem som omfattas av den nederländska lagen om sjuk- försäkring för tilllämpning av kapitel 1 i avdelning III (Ziekenfondswet). En person som uppbär ålderspension enligt neder- ländsk lagstiftning och en ålderspension enligt lag- stiftningen i en annan medlemsstat anses vid tillämpningen av förordningens artikel 27 ha rätt till vårdförmåner om han vid den tidpunkt då nämnda artikel är tillämplig på honom uppfyller de villkor som krävs för inträde i den standardförsäkring som avses i artikel 2.1 i lagen om anslutning till sjuk- vårdskostnadsförsäkring (Wet op de toegang tot Ziektekostenverzekeringen).

c) Vid tillämpningen av förordningens artikel 27-34 Pr0p- 1991/92:170 behandlas följande pensioner som pensioner som Bilaga 4-1 utbetalas enligt de lagbestämmelser som nämns i b (invaliditet) och c (ålderdom) i Nederländernas för- klaring enligt artikel 5 i förordningen:

Pensioner enligt lagen den 6 juni 1966 (Staatsblad 6) om nya regler för tjänstemän och deras efterlevande (Algemene Burgerlijke Pen— sioenwet). —— Pensioner enligt lagen den 6 oktober 1966 (Staatsblad 445) om nya regler om pensioner för militär personal och deras efterlevande (Algemene militaire Pensioenwet). —— Pensioner enligt lagen den 15 februari 1967 (Staatsblad 138) om nya regler om pension för anställda vid de nederländska jämvägama och deras efterlevande (Spoorwegpensioenwet). Pensioner enligt förordningen om anställnings- villkoren vid de nederländska järnvägarna (Reg- lement Dienstvoorwaarden Nederlandse Spoor- wegen) (RDV 1964 NS). —— Förmåner till personer vid 65 års ålder enligt ett pensionssystem som syftar till att utge vård och hjälp till anställda och tidigare anställda på ålderdomen. "

ii) Punkt 2 skall ersättas med följande:

"2. Tillämpning av Nederländsk lagstiftning om allmän åldersförsäkring (AOW)

a) Den minskning som avses i artikel 13.1 i lagen om åldersförsäkring (AOW) skall inte tillämpas på ka- lenderår eller delar därav före den 1 januari 1957, under vilka en pensionsberättigad som inte uppfyller villkoren för att få sådana år betraktade som försäk- ringsperioder var bosatt inom Nederländernas terri- torium i åldern 15—65 år, eller under vilka han vid bosättning inom en annan medlemsstats territorium utövade verksamhet som anställd i Nederländerna för en arbetsgivare i det landet.

Personer som var bosatta eller arbetade enligt ovannämnda villkor endast före den 1 januari 1957 skall oavsett artikel 7 i AOW anses vara pensions- berättigade.

b) Den minskning som avses i artikel 13.1 i AOW skall inte heller tillämpas på kalenderår eller delar därav före den 2 augusti 1989 under vilka en gift

Bilaga 4.1

d)

eller tidigare gift kvinna vid bosättning i en annan medlemsstat än Nederländerna mellan 15-65 års ålder inte var försäkrad enligt nämnda lag, såvitt avser kalenderår eller delar därav som sammanfal-

ler med- försäkringspcrioder som har fullgjorts av hennes make enligt denna lagstiftning eller med kalenderår eller delar därav som avses i a.

Oavsett bestämmelserna i artikel 7 i AOW skall den nämnda kvinnan anses vara pensionsberättigad. Den minskning som avses i artikel 13.2 i AOW skall inte tillämpas på kalenderår eller delar därav före den 1 januari 1957 under vilka den pensions- berättigades make, som inte uppfyller de villkor som ger honom rätt att få dessa år behandlade som försäkringsperioder, var bosatt i Nederländerna mellan 15-65 års ålder eller under vilka hon var bosatt inom en annan medlemsstats territorium och utövade verksamhet som anställd i Nederländerna för en arbetsgivare där. Inte heller skall den minskning som avses i artikel 13.2 i AOW tillämpas på kalenderår eller delar därav före den 2 augusti 1989 under vilka den pensionsberättigades make var bosatt i en annan medlemsstat än Nederländerna mellan 15 och 65 års ålder och inte var försäkrad enligt nämnda lagstift- ning, såvitt avser kalenderår eller delar därav som sammanfaller med försäkringspcrioder som har full- gjorts av hennes make enligt denna lagstiftning eller med kalenderår eller delar därav som avses i a.

De bestämmelser som avses i a, b, c och d skall endast tillämpas om personen i fråga har varit bosatt i sex år inom en eller flera medlemsstaters territorier efter uppnåendet av 59 års ålder och så länge som denna person är bosatt inom en av dessa medlemsstaters territorier.

Oavsett bestämmelserna i artikel 45.1 i AOW och artikel 47.1 i AWW (lagen om allmän försäkring för änkor och föräldralösa barn), skall make till en anställd eller egenföretagare som omfattas av ett obligatoriskt försäkringssystem, under bosättning i en annan medlemsstat än Nederländerna, ha rätt att vara frivilligt försäkrad enligt denna lagstiftning men endast för perioder efter den 2 augusti 1989 under vilka den anställde eller egenföretagaren är

Bilaga 4.1

g)

11)

eller var obligatoriskt försäkrad enligt nämnda lagstiftning. Denna rätt upphör att gälla den dag då den anställdes eller egenföretagarens obligatoriska försäkring upphör.

Nämnda rätt upphör dock inte om den anställdes eller egenföretagarens obligatoriska försäkring upphör till följd av hans död och om hans änka endast uppbär pension enligt den allmänna försäk- ringen för änkor och föräldralösa bam (AWW).

Under alla omständigheter upphör rätten till fri- villig försäkring den dag då den frivilligt försäkrade uppnår 65 års ålder.

Den avgift som måste betalas för nämnda frivil- liga försäkring en anställds eller en egenföretagares make som är obligatoriskt försäkrad enligt den nederländska lagstiftningen om allmän åldersförsäk- ring (AOW) och allmän försäkring för änkor och föräldralösa barn (AWW) skall fastställas enligt be- stämmelserna om fastställande av avgift till den obligatoriska försäkringen, under förutsättning att makens inkomst i detta fall skall anses vara för- värvad i Nederländerna.

För make till en anställd eller egenföretagare som var obligatoriskt försäkrad den 2 augusti 1989 eller därefter skall avgiften fastställas enligt bestämmel— serna om fastställande av avgifter till frivillig för- säkring enligt den nederländska lagstiftningen om allmän åldersförsäkring och om allmän försäkring för änkor och föräldralösa barn. Den rätt som avses i f gäller endast om maken till en anställd eller egenföretagare, inom ett år efter det den obligatoriska försäkringen börjat gälla, har informerat Socialförsäkringsbanken (Sociale Verze- keringsbank) om avsikten att ansluta sig till den frivilliga försäkringen.

För make till en anställd eller egenföretagare som blev obligatoriskt försäkrad den 2 augusti l989 eller omedelbart dessförinnan börjar ettårsfristen att löpa den 2 augusti 1989. Bestämmelserna i a, b, c och d skall inte tillämpas på perioder som sammanfaller med perioder som får beaktas vid beräkningen av pension enligt lag- stiftningen om ålderspension i en annan medlems- stat än Nederländerna eller på perioder under vilka

Bilaga 4.1

personen i fråga uppbar en ålderspension enligt sådan lagstiftning. '

iii) Följande skall läggas till 1 punkt 4:

"c) Vid beräkningen av nederländsk invalidförmån enligt förordningens artikel 40.1 skall de neder- ländska institutionema inte beakta de tillägg som kan utges enligt bestämmelserna i lagen om tilläggs- förmåner (Toeslagenwet, TW). Rätten till tillägg och storleken därav beräknas uteslutande på grund- val av bestämmelserna i lagen om tilläggsförmå- ner."

e) Under avsnittet Storbritannien skall följande punkt införas: "16. En arbetslös person som återvänder till Förenade konungariket, efter utgången av den tremånadersperiod under vilken han har fortsatt att uppbära förmåner enligt lagstiftningen i Förenade konungariket enligt för- ordningens artikel 69.1 skall ha fortsatt rätt till arbets- löshetsförmåner oavsett bestämmelserna i artikel 69.2,

om han uppfyller de villkor som föreskrivs i nämnda lagstiftning. "

Artikel 2

Förordning (EEG) nr 574/72 ändras härmed enligt följande:

1.

Följande punkt skall läggas till i artikel 3:

"3. Beslut och andra dokument från en institution i en med— lemsstat och som avser personer som är bosatta eller som vistas inom en annan medlemsstats territorium kan sändas direkt till de berörda i rekommenderat brev med kvitto eller med mottagnings- bevis. "

Artikel 10.1 ändras på följande sätt:

i) I punkt 3 efter orden "förmåner utges" skall orden "endast enligt nationell lagstiftning eller" läggas till, ii) På två ställen i punkt b i och på två ställen i punkt b ii efter orden "som utges" skall orden "endast enligt nationell lag— stiftning eller" läggas till.

I artikel 67.3 skall hänvisningen till artikel 57.2 och 57.3 a och b ändras till att gälla artikel 57.2—4.

1 artikel 68.2 skall hänvisningen till artikel 57.2 och 57.3 a och b ändras till att gälla artikel 57.2—4.

Första meningen i artikel 69 skall ersättas med följande: "Följande regler skall gälla vid tillämpningen av förordningens artikel 57.5:"

Bilaga 4.1

Bilaga 2 ändras på följande sätt: a)

b)

d)

Under avsnittet "Belgien" högra kolumnen punkt 3 skall orden "Office national des pensions pour travailleurs salariés, Bruxelles — Rijksdienst voor werknemerspensioenen, Brussel (Centralpensionskontoret för anställda, Bryssel)" ersättas med "Office national des pensions, Bruxelles - Rijksdienst voor pensioenen, Brussel (Centrala pensionsanstalten, Bryssel)".

Under avsnittet "Danmark" skall den nuvarande adressen i högra kolumnen f ersättas med följande: "Direktoratet for Arbejdsllashedsforsikringen (Direktoratet för arbetslöshetsför- säkringen), Kebenhavn".

Under avsnittet "Grekland" skall följande text läggas till i punkt 5:

"iii) för sjömän Elmia Nav'rlxdw (Sjömanshem— met, Pireus)".

Under avsnittet "Luxemburg" skall punkt 5 ersättas med följande:

"5. Familjeförmåner Caisse nationale des prestations

familiales (Centralkassan för fa- miljeförmåner), Luxembourg."

Under avsnittet "Nederländerna":

i) Punkt 4 skall ersättas med följande: "4. Arbetslöshet Bedrijfsvereniging (yrkesförening) till vilken den försäkrades arbets- givare är ansluten." ii) Ipunkt 6

skall hänvisningarna till artikel 57.3 och 57.3 0 i båda fallen ändras till att gälla artikel 57.5, —— skall den nuvarande texten i högra kolumnen er- sättas med "Nieuwe Algemene Bedrijfsvereniging (Nya allmänna yrkesföreningen), Amsterdam".

Bilaga 3 ändras enligt följande: a)

b)

d)

Under avsnittet "Belgien" skall texten i de tre första raderna i högra kolumnen i punkt 1.3 ersättas med följande: "Office national des pensions, Bruxelles - Rijksdienst voor pensionen, Brussel (Centrala pensionsanstalten, Bryssel)".

Under avsnittet "Tyskland"

i) skall punkt 1 c utgå, ii) skall "Bonn" i högra kolumnen i punkt 2 b ersättas med "St Augustin".

Under avsnittet "Grekland" skall punkt 3 utgå. Under avsnittet "Luxemburg" skall punkt 5 ersättas med följande:

Bilaga 4.1

e)

"5. Familjeförnåner Caisse nationale des prestations familiales (Centralkassan för fa- miljeförmåner), Luxembourg."

Under avsnittet "Nederländerna" skall punkt 4 ersättas med följande:

"4. Arbetslöshet Nieuwe Algemene Bedrijfsvere- niging (Nya allmänna yrkesföre- ningen), Amsterdam."

8. Bilaga 4 ändras enligt följande:

&)

b)

d)

&)

b)

Under avsnittet "Belgien":

i) Texten i de tre första raderna i högra kolumnen till punkt 3 a skall ersättas med följande: "Office national des pen- sions, Bruxelles - Rijksdienst voor pensioenen, Brussel (Centrala pensionsanstalten, Bryssel)", ii) Texten i högra kolumnen till punkt 3 b skall ersättas med följande: "Office national des pensions, Bruxelles - Rijks- dienst voor pensioenen, Brussel (Centrala pensionsanstal- ten, Bryssel)". Under avsnittet "Danmark" skall texten i högra kolumnen till punkt 8 ersättas med följande: "Direktoratet for Arbejdslös—

hetsforsikringen (Direktoratet för Arbetslöshetsförsäkringen), Köbenhavn".

Under avsnittet "Tyskland" skall "Bonn" i högra kolumnen till punkt 2 ersättas med "St Augustin". Under avsnittet "Luxemburg" skall punkt 5 ersättas med följande:

"5. Familjeförna'mer Caisse nationale des prestations

familiales (Centralkassan för fa- miljeförmåner), Luxembourg. "

Bilaga 5 ändras enligt följande:

Följande punkt skall läggas till under avsnittet "Belgien- Italien":

"e) Skriftväxlingen den 13 november 1985 och 29 januari 1986 om förskottsbetalningar vid ömsesidiga krav enligt artikel 93 i tillämpningsförordningen."

Under avsnittet "Belgien-Nederländema", skall punkt 0 er- sättas med följande:

"c) Överenskommelsen den 24 december 1980 om sjukförsäk- ring (sjukvård), med ändringar."

Under avsnittet "Tyskland-Italien" skall punkt a ersättas med följande:

"a) Artikel 14, artikel 17.1, artikel 18 och 42, artikel 45.1 PrOP- 1991/92:170 och artikel 46 i den administrativa överenskommelsen den Bilaga 4-1 6 december 1953 om tillämpningen av konventionen den 5 maj 1953 (betalning av pensioner). "

d) Avsnittet "Frankrike-Italien" ändras enligt följande:

i) Den nuvarande texten blir punkt 3. ii) Följande punkt skall läggas till:

"b) Skriftväxlingen den 27 december 1988 och den 14 mars 1989 om villkoren för fastställande av ömsesi- diga krav enligt artikel 93 i tillämpningsförord- ningen."

e) Avsnittet "Irland-Nederländema" ändras enligt följande:

i) Den nuvarande texten blir punkt a. ii) Följande punkt skall läggas till: "b) Skriftväxlingen den 22 april och 27 juli 1987 om förordningens artikel 70.3 (avstående från kostnader för återbetalning beträffande förmåner som utgetts

enligt förordningens artikel 69) och tillämpningsför- ordningens artikel 105.2 (avstående från återbetal- ning av kostnader för administrativa kontroller och läkarundersökningar som avses i tillämpningsförord- ningens artikel 105)."

f) Avsnittet "Nederländerna-Portugal" ändras enligt följande:

i) Den nuvarande texten blir punkt a. ii) Följande punkt skall läggas till: "b) Överenskommelsen den 11 december 1987 om återbetalning av vårdförmåner vid sjukdom och moderskap".

g) Under avsnittet "Nederländema-Storbritannien i) skall punkt c utgå, ii) skall punkt (1 bli punkt c, iii) skall följande punkt läggas till: "d) Skriftväxlingen den 25 april och 26 maj 1986 om förordningens artikel 36.3 (återbetalning eller avstå- ende från återbetalning av vårdkostnader). '

10. Bilaga 6 ändras enligt följande under avsnittet "Tyskland" punkt 1:

i) Punkt a skall ersättas med följande: "a) I förhållande till Belgien, Danmark, Grekland, Spanien, Frankrike, Irland, Italien, Luxemburg, Portugal och Storbritannien: Direkt betalning".

Bilaga 4.1

ii) Punkt b utgår. iii) Punkt c blir punkt b.

11. Bilaga 10 ändras enligt följande: 9.) Under avsnittet "Danmark" skall texten i högra kolumnen till punkt 5, 6 b och 7 b ersättas med följande: "Direktoratet for Arbejdslashedsforsikringen (Direktoratet för arbetslöshetsför- säkringen), Kebenhavn".

b) Under avsnittet "Tyskland" skall "Bonn" i slutet av texten till punkt 8 a och 9 b ii ersättas med "St Augustin". 0) Under avsnittet "Frankrike" skall i punkt 5 ii "Ministere de l'Agriculture (Jordbruksministeriet), Paris" ersättas med följande: "Direction Régionale de l*Agriculture et de la Forét — Service regional de l*Inspection du Travail, de l*Emploi et de la Politique Sociale Agricole (Regionala direktoratet för lantbruk och skogsbruk - Regionala inspektoratet för arbete, sysselsättning och socialpolitik för lantbruket), Paris".

d) Under avsnittet "Luxemburg":

i) Punkt 7 b skall ersättas med följande: 'Familjeförrnåner Caisse nationale des prestations

familiales (Centralkassan för fa— miljeförmåner), Luxembourg".

ii) Punkt 8 d högra kolumnen skall ersättas med följande: "Caisse nationale des prestations familiales (Centralkassan för familjeförmåner), Luxembourg".

e) Under avsnittet "Nederländerna" punkt 1 skall hänvisningarna till artikel 11.1 och 11a.1 ändras till att gälla artikel 11.1, 11.2, 11a.1 och 11a.2".

12. I bilaga 11 skall texten under avsnittet "Frankrike" ersättas med ordet "Inget".

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft den dag då den offentliggörs i uropeiska gemenskapernas oficiella tidning.

Artikel 1.1 skall tillämpas från och med den 1 december 1987. Artikel 1.2 skall tillämpas från och med den 1 januari 1984. Artikel 1.10 skall tillämpas från och med den 22 oktober 1987. Artikel 1.11 b skall tillämpas från och med den 1 juli 1982. Artikel 1.11 d i skall tillämpas från och med den 1 april 1986. Artikel 1.11 d ii skall tillämpas från och med den 1 april 1985.

. Artikel 2.6 a, 2.7 a och 2.8 a skall tillämpas från och med den 1 april 1987.

9. Artikel 2.6 d, 2.7 d, 2.8 (1 och 2.11 d skall tillämpas från och med den 1 januari 1986.

WH?':"'PS”PME—

Bilaga 4.1

10. Artikel 2.6 e i, 2.6 e ii, andra strecksatsen och 2.7 e skall tillämp- as från och med den 1 januari 1987. 11. Artikel 2.9 a, b, d, e, f och g skall tillämpas från och med dagen för ikraftträdandet av de där angivna överenskommelsema.

12. Artikel 2.9 c och 2.10 skall tillämpas från och med den 1 septem- ber 1988. 13. Artikel 2.11 e skall tillämpas från och med den 1 januari 1988. Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 18 juli 1989.

På rådets vägnar R. DUMAS Ordförande

Bilaga 4.1

Bilaga 8 RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 3427/89 av dm 30 oktober 1989

omändringavdels förordning (EEG) m'rwsnromauimingmu systenienförsocialu'ygghetnärmstäuhegmlöreugareellerderu familjemedlemmar flyttar inom gemenskaper, dels förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 51 och 235 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag som utformats efter samråd med Administrativa kommissionen för social trygghet för migrerande arbetare',

med beaktande av Europaparlamentets yttrandez, med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande3, och med beaktande av följande: I enlighet med artikel 99 i förordning (EEG) nr 1408/71", senast änd- rad genom förordning (EEG) nr 232/89, måste hela frågan om ut- betalning av familjeförmåner till familjemedlemmar som inte är bosatta i den behöriga staten omprövas för att nå en för alla medlemsstater enhetlig lösning.

Genom dom den 15 januari 1986 i fallet 41/84 (Pinna) har domstolen förklarat artikel 73.2 i förordning (EEG) nr 1408/71 vara ogiltig, då det bosättningsvillkor för familjemedlemmar till en migrerande arbetare som används för att fastställa enligt vilken lagstiftning familjeförmåner skall utbetalas till arbetaren, inte är av sådan natur att det säkerställer den likabehandling som föreskrivs i artikel 48 i fördraget och att det därför inte får användas vid den samordning av nationell lagstiftning som föreskrivs i artikel 51 i fördraget i avsikt att främja fri rörlighet för arbetare inom gemenskapen enligt artikel 48. ._

Följaktligen bör man inte använda bosättningsvillkoret vid utgivande av familjeförmåner för familjemedlemmar till en arbetare.

Däremot tillförsäkrar det sysselsättningsvillkor som gäller enligt ar- tikel 73.1 och 74.1 i förordning (EEG) nr 1408/71 likabehandling mellan alla arbetare som omfattas av samma lagstiftning; detta val av anknytningsfaktor är nödvändigt då det medför förenkling, rättvisa och

' EGT nr c 292, 16.11:1988, s. 7. 2 EGT nr c 12, 16.1.1989, s. 365. 3 EGT nr c 23, 30.1.1989, s. 49. 4 EGT nr L 149, 5.7.1971, s. 2. 5 EGT nr L 224, 2.8.1989, s. 1.

Bilaga 4.1

sammanhang i den ordning som regleras av förordning (EEG) nr PIOP- 1991/922170 1408/71, som generellt ger företräde för principen att den lagstiftning som gäller på arbetsplatsen (lex loci laboris) gäller vid bestämmande av tillämplig lagstiftning.

Denna lösning bör därför även gälla för arbetare som omfattas av fransk lagstiftning; i enlighet härmed bör därför förordning (EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr 574/721, senast ändrade genom förordning (EEG) nr 2332/89, ändras; frånvaron av en enhetlig lösning enligt artikel 99 i förordning (EEG) nr 1408/71 vid tidpunkten för utvidg- ningen av förordning (EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr 574172 till att omfatta egenföretagare och deras familjemedlemmar, hindrade att ut- vidgningen fick gälla också artikel 73—76 i förordning (EEG) nr 1408- /71; det är nu lämpligt att utvidga bestämmelserna till att omfatta även egenföretagare och att i enlighet härmed anpassa bestämmelserna i förordning (EEG) nr 574/72.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖUANDE. Artikel 1 Förordning (EEG) nr 1408/71 ändras härmed enligt följande: 1. Avdelning III kapitel 7 skall ersättas av följande: "KAPITEL 7

FAMILIEFÖRMÅNER

Artikel 72

Sammanläggning av försäkringsperioder, anställningsperiodereller perioder av verksamhet som egenföretagare

Om lagstiftningen i en medlemsstat för rätt till förmåner ställer krav på fullgjorda försäkrings— eller anställningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare, skall den behöriga institutionen i den staten i nödvändig utsträckning beakta försäk- rings- och anställningsperioder samt perioder av verksamhet som egenföretagare som har fullgjorts i en annan medlemsstat som om dessa perioder hade fullgjorts enligt den egna lagstiftningen.

' EGT nr L 74, 27.3.1972, s. 1.

Bilaga 4.1

Artikel 73

Anställda eller ego-företagare vars familjemedlemmar är bosatta i en annan medlemsstat än den behöriga stater

En anställd eller egenföretagare, som omfattas av lagstiftningen i en medlemsstat, skall för sina familjemedlem som är bosatta i en annan medlemsstat ha rätt till de familjeförmåner som utges enligt lagstiftningen i den förra staten som om de vore bosatta i den staten, om något annat inte följer av bilaga 6.

Artikel 74

Arbetslösa vara familjemedlemmar är bosatta i ur annan med— lemsstat än den behöriga staten

En arbetslös person som tidigare var anställd eller egenföretagare och som uppbär arbetslöshetsförmåner enligt lagstiftningen i en medlemsstat skall för sina familjemedlemmar som är bosatta i en annan medlemsstat ha rätt till de familjefömiåner som utges enligt lagstiftningen i den förra staten, som om de vore bosatta i den staten, om något annat inte följer av bilaga 6.

Artikel 75

Utgivande av förmåner

1. Familjeförmåner skall i fall som avses i artikel 73 utges av den behöriga institutioneni den stat vars lagstiftning gäller för den anställde eller egenföretagaren och i fall som avses i artikel 74 av den behöriga institutionen i den stat enligt vars lagstiftning en arbetslös person som tidigare var anställd eller egenföretagare uppbär arbetslöshetsförmåner. Förmånema skall utges i enlighet med de bestämmelser som gäller för sådana institutioner oavsett om den fysiska eller juridiska person till vilken sådana förmåner skall utbetalas är bosatt eller vistas inom den behöriga statens territorium eller inom en annan medlemsstats territorium.

2. Om den person till vilken familjeförmånerna skall utbetalas inte använder dessa förmåner till familjemedlemmamas för- sörjning, skall den behöriga institutionen dock på begäran av och genom institutionen på familjemedlemmamas bostadsort eller den institution eller det organ som är utsett därtill av den behöriga myndigheten i det land där familjemedlemmama är bosatta ut- betala dessa förmåner med befriande verkan till den fysiska eller juridiska person som faktiskt försörjer familjemedlemmarna.

3. Två eller flera medlemsstater kan i enlighet med bestämmel— serna i artikel 8 komma överens om att den behöriga institutionen, antingen direkt eller genom institutionen på familjemedlemmamas

bostadsort, skall utbetala familjeförmånema till vilka ritt före- Prov- 1991/92:170 ligger enligt lagstiftningen i dessa stater eller i en av dessa stater, Bilaga 4-1 till den fysiska eller juridiska person som faktiskt försörjer familjemedlemmarna.

Artikel 76

Prioritetsregler då rätt till familjeförnåner samtidigt föreligger enligt lagstiftningen i den behöriga staten och turligt lagstiftningen iden medlemsstat där familjemedlemmma är bomtta

1. Om familjeförmåner utges enligt lagstiftningen i den med- lemsstat inom vars territorium familjemedlemmama är bosatta skall rätten till familjeförmåner som utges enligt lagstiftningeni en annan medlemsstat för samma tid och för samma familjemedlem på grund av förvärvsverksamhet innehållas, i förekommande fall med tillämpning av artikel 73 eller 74, till det belopp som ut- betalas enligt lagstiftningen i den förstnämnda medlemsstaten.

2. Om ansökan om förmåner inte görs i den medlemsstat inom vars territorium familjemedlemmama är bosatta kan den behöriga institutioneni den andra medlemsstaten tillämpa bestämmelsema i punkt 1 som om förmånema hade beviljats i den förstnämnda staten."

2. Artikel 90 skall utgå.

3. Artikel 94.9 skall ersättas med följande: 9. De familjebidrag som utbetalas till anställda i Frankrike för deras familjemedlemmar som är bosatta i en annan medlemsstat den 15 november 1989 skall fortsättningsvis utbetalas med de belopp, inom de gränser och enligt de regler som gäller den dagen så länge beloppen överstiger de förmånsbelopp som skulle ha utbetalats från och med den 16 november 1989 och så länge som berörda personer omfattas av fransk lagstiftning. Därvid skall det bortses från avbrott som varar kortare tid än en månad och från perioder för vilka arbetslöshets— eller sjukförsäkringsförmåner utbetalas. Regler för tillämpning av denna punkt och särskilt beträffande fördelningen av kostnaden för dessa förmåner skall fastställas genom överenskommelse mellan de berörda medlemsstatema efter yttrande från den administrativa kommissionen."

4. Artikel 99 skall utgå.

5. Bilaga 1 ändras enligt följande: 3) I del I skall punkt E. FRANKRIKE ersättas med följande:

399 27 Riksdagen It./QIEUZ. [ram/. Nr 170. Bil. 2—4

Bilaga 4.1

"E. FRANKRIKE

Om en fransk institution är behörig institution vid ut— givande av familjeförmåner enligt förordningens avdelning III kapitel 7 gäller följande: 1. Med anställd i den mening som avses i förord- ningens artikel 1 & ii, menas varje person som är obligatoriskt försäkrad enligt socialförsäkringssyste- met i enlighet med artikel I.. 311-2 i Code de la Sécurité Sociale (lagen om social trygghet) och som uppfyller de minimivillkor avseende arbete och lön som föreskrivs i artikel L 313-1 i Code de la Sécu- rité Sociale (lagen om social trygghet) för att få kon- tantförmåner från sjukförsäkringen, moderskaps- och invaliditetsförsäkringen eller den person som uppbär nämnda kontantförmåner. Med egenföretagare i den mening som avses i för- ordningens artikel 1 a ii menas varje person som är verksam som egenföretagare och som måste teckna försäkring och betala avgift till ålderspensioneringen till ett system för egenföretagare."

b) I del II skall punkt E. FRANKRIKE ersättas med följande:

"E. FRANKRIKE

Uttrycket familjemedlem avser varje person som nämns i artikel L 512—3 i Code de la Sécurité Sociale (lagen om social trygghet)".

Bilaga 2 del II ändras enligt följande: 3) Punkt E. FRANKRIKE skall ersättas med följande:

"E. FRANKRIKE

Förmåner för små barn som utbetalas till tre månaders ålder."

b) Punkt I. LUXEMBURG skall ersättas med följande: "I. LUXEMBURG

a) havandeskapsförmåner, b)

moderskapsförmåner. "

Bilaga 6 punkt E. FRANKRIKE ändras enligt följande: a) Punkt 4 skall ersättas med följande:

"4. En person som omfattas av fransk lagstiftning enligt förordningens artikel 14.1 eller artikel 14a.1 har för de familjemedlemmar som följer med honom till den med- lemsstat inom vars territorium han är förvärvsverksam rätt till följande familjeförmåner:

Bilaga 4.1

13)

a) förmåner för små barn som utbetalas till tre månaders

' ålder,

b) familjeförmåner som utbetalas enligt artikel 73 i förordningen."

Följande punkt skall läggas till:

"7. Oavsett förordningens artikel 73 och 74 skall bostadsför- måner (allocation de logement), förmåner för vård av barn i hemmet (allocation de garde d'enfant å domicile) och förmåner till föräldrar som själva undervisar barn (allocation parentale d'education) utges endast till sådana berörda personer och deras familjemedlemmar som är bosatta inom franskt territorium."

Anikel 2

Förordning (EEG) nr 574/72 ändras härmed enligt följande: 1. Artikel 10a skall ersättas med följande: ”Artikel 10a

Tillämpliga regler för anställda eller egarföretagare som i ur följd omfattas av lagstiftningen i flera medlemsstater under samm period eller del av period

Om en anställd eller egenföretagare i en följd omfattas av två medlemsstaters lagstiftningar under en period mellan två tid- punkter för utbetalning av familjeförmåner enligt den ena eller båda de berörda medlemsstaternas lagstiftningar, skall följande regler gälla:

8)

13)

De familjeförmåner som personen kan göra anspråk på till följd av att han omfattas av lagstiftningen i var och en av dessa stater skall motsvara antalet dagliga förmåner som utbetalas enligt den berörda lagstiftningen. Om lagstiftningen inte innehåller någon bestämmelse om utgivande av dagliga förmåner, skall familjeförmånerna utges i förhållande till den tid enligt vilken personen har varit omfattad av lagstiftningen i var och en av medlemsstaterna och i förhållande till den tidsperiod som bestämts i den berörda lagstiftningen.

Om familjeförmåner har utbetalats av en institution under en period då förmånerna skulle ha utbetalats av en annan institu- tion skall avräkning ske mellan dessa institutioner. Om anställningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare som har fullgjorts enligt lagstiftningen i en medlemsstat uttrycks i andra enheter än de som används vid beräkning av familjeförmåner enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat som personen också har omfattats av under sam— ma period, skall omräkning, vid tilllämpning av a och b ske enligt bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel

Bilaga 4.1

15.3.

d) Oavsett bestämmelserna i a skall i förhållande mellan de medlemsstater som anges i bilaga 8 till tillämpningsförord- ningen, den institution som svarar för kostnadema för familje— förnrånema på grundval av den första anställningen eller första perioden av verksamhet som egenföretagare under den berörda perioden bära dessa kostnader under hela utbetal- ningsperioden. "

Rubriken till kapitel 7 i avdelning IV skall ersättas med följande: 'FAMIIJEFÖRMÅNER'

I fråga om artikel 86

a) skall rubriken före artikeln ändras till

'Tillämpning av förordningens artikel 73, 75.1 och 75.2',

b) skall rubriken till artikeln utgå, 0) skall punkt 4 ersättas med följande: "4. De behöriga myndigheterna i två eller flera medlemsstater kan komma överens om särskilda regler för utbetalning av familjeförmåner särskilt i syfte att underlätta tillämpningen av förordningens artikel 75.1 och 75.2. Administrativa kommis- sionen skall underrättas om sådana överenskommelser."

Artikel 87 och rubriken före den artikeln skall utgå.

Artikel 88 och rubriken före den artikeln skall ersättas med följan- de:

'Tillämpning av i förordningens artikel 74 Artikel 88

Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 86 skall gälla också arbetslösa personer som tidigare har varit anställda eller egenföretagare och som omfattas av förordningens artikel 74."

Artikel 89 och rubriken före den artikeln skall utgå. Artikel 98 och rubriken före den artikeln skall utgå.

Artikel 101.1 skall ersättas med följande: "1. Administrativa kommissionen skall för varje kalenderår ut- arbeta en rapport över framställningar om återbetalning enligt förordningens artikel 36, 63 och 70."

Artikel 102.2 skall ersättas med följande: "2. De återbetalningar som föreskrivs i förordningens artikel 36, 63 och 70 skall, såvitt avser alla behöriga institutioneri en med- lemsstat, ske till återbetalningsberättigade institutioneri en annan medlemsstat genom de organ som har utsetts av de behöriga myn- digheterna i medlemsstaterna. De organ som har verkställt återbe—

Bilaga 4.1

10.

11. 12.

13.

talningama skall underrätta Administrativa kommissionen om återbetalade belopp inom den tid och enligt de regler som har fastställts av nämnda kommission."

Artikel 104.2 skall utgå. "2. Bestämmelser liknande dem som avses i punkt 1 och som tillämpas efter förordningens ikraftträdande i förhållande mellan två eller flera medlemsstater skall förtecknas i bilaga 5 till tillämp- ningsförordningen. Detsamma gäller bestämmelser som har öve— renskommits enligt tillämpningsförordningens artikel 97.2."

Artikel 120 skall utgå.

I bilaga 2 E. FRANKRIKE skall: a) punkt 3 utgå, b) punkt 4 bli punkt 3.

Bilaga 10 ändras enligt följande:

a) I punkt A. BELGIEN skall punkt 6 d utgå. b) I punkt B. DANMARK skall punkt 6 a ersättas med följande: "a) Återbetalningar enligt förordningens artikel 36 och 63: (ingen ändring)."

c) 1 punkt C. TYSKLAND skall punkt 8 ersättas med följande: "8. Vid tillämpning av förordningens artikel 36 och 63 och tillämpningsförordningens artikel 102.2 (ingen ändring)."

d) I punkt E. FRANKRIKE skall i) punkt 8 utgå, ii) punkt 9 och 10 bli punkt 8 och 9, iii) punkt 8 (ny) ersättas med följande: "8. Vid tillämpning av förordningens artikel 36 och 63 i förbindelse med tillämpningsförordningens artikel 102.2: (ingen ändring)."

e) I punkt G. IRLAND skall punkt 3 b ersättas med följande: "b) Vid tillämpning av förordningens artikel 70 och tillämp- ningsförordningens artikel 102.2: (ingen ändring)."

0 I punkt H. ITALIEN skall: i) punkt 5 utgå, ii) punkt 6, 7 och 8 bli punkt 5, 6 och 7, ' iii) punkt 6 c (ny) ersättas med följande: "c) Återbetalningar enligt förordningens artikel 70: (ing- en ändring)."

g) I punkt I. LUXEMBURG skall punkt 8 d utgå. h) 1 punkt ]. NEDERLÄNDERNA skall punkt 4 c utgå.

Artikel 3 Prop. 1991/922170

Bila a 4.1 Denna förordning träder i kraft den dag då den offentliggörs i Euro- g

peiska gemenskapernas officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med den 15 januari 1986. Artikel 76 i förordning (EEG) nr 1408/71, ändrad genom artikel 1.1 i denna förordning, skall dock tillämpas först från och med den 1 maj 1990.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 30 oktober 1989.

På rådets vägnar J.-P. SOISSON Ordförande

Bilaga 4.1

Bilaga 9 Prop. 1991/92:170

RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 2195/91 av den 25 jlmi 1991

om ändring av dels förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemforsocialtrygghetnäranställda,egmiöreugueellerdems familjemedlem flyttar inom gemenskapen, dels förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 51 och 235 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag som utformats efter samråd med Administrativa kommissionen för social trygghet för migrerande arbetare',

med beaktande av Europaparlamentets yttrandez, med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande3, och med beaktande av följande: Det är nödvändigt att ändra förordningarna (EEG) nr 1408/714 och nr 574/725, uppdaterade genom förordning (EEG) nr 2001/836 och senast ändrade genom förordning (EEG) nr 3427/897; vissa av dessa änd- ringar är knutna till ändringar i medlemsstaternas lagstiftning om social trygghet medan andra är av teknisk natur och avsedda att förbättra dessa förordningar i ljuset av erfarenheter från tillämpningen av dem,

De ändringar som gjorts i artikel 57 i förordning nr 1408/71 genom förordning (EEG) nr 2332/898 gör det nödvändigt att ändra artikel 12.4 i förordning (EEG) nr 1408/71.

Till följd av domstolens dom i målet 302/84 (Ten Holder) den 12 juni 1986 har det visat sig nödvändigt att införa en ny punkt f i artikel 13.2 i förordning (EEG) nr 1408/71 för att bestämma vilken lagstiftning som skall tillämpas på personer för vilka en medlemsstats lagstiftning upphör att gälla utan att en annan medlemsstats lagstiftning blir tillämplig på dem enligt någon av reglerna i de föregående punkterna i samma artikel 13.2 eller enligt något av de undantag som anges i artikel 14—17 i förordning (EEG) nr 1408/71; denna ändring gör det också nödvändigt att ändra artikel 17 i samma förordning.

' EGT nr c 221, 5.9.1990, s. 3. 2 EGT nr c 19, 28.1.1991, s. 579. 3 EGT nr c 41,18.2.1991,s.34. 4 EGT nr L 149, 5.7.1991, s. 2. 5 EGT nr L 74, 27.3.1972, s. 1. 6 EGT nr L 230. 22.8.1983, s. 6. 7 EGT nr L 331, 16.11.1989, s. 1. ” EGT nr L 224, 2.8.1989, s. 1.

Bilaga 4.1

En ny bestämmelse måste införas i förordning (EEG) nr 1408/71 för att undanta pensionärer från lagstiftningen i bosättningslandet när de redan har rätt till fömråner vid sjukdom och moderskap samt familjeför- måner enligt en annan medlemsstats lagstiftning.

Det har visat sig nödvändigt att göra ett tillägg i artikel 39 i förord- ning (EEG) 1408/71 för att specificera de löner som skall beaktas för gränsarbetare vid tillämpning av lagstiftningen i de medlemsstater i vilka beräkningen av invaliditetsförmåner baseras på lön.

Till följd av domstolens dom i målet 58/87 (Rebmann) den 29 juni 1988 har det visat sig nödvändigt att införa en ny punkt i artikel 45 till förordning (EEG) nr 1408/71 som föreskriver att den medlemsstat där en person är bosatt för pensionsändamål skall beakta perioder med hel arbetslöshet som har fullgjorts av denna person och för vilka förmåner har betalats ut av den staten enligt artikel 71.1 a ii och b ii i förordning (EEG) nr 1408/71. -

Det har också visat sig nödvändigt med hänsyn till medlemsstater vars lagstiftning föreskriver att beräkningen av åldersförmåner skall baseras på löner, att göra ett tillägg i artikel 47 i förordning (EEG) nr 1408/71 genom att närmare ange den lön som skall beaktas då en gränsarbetare inte har fullgjort någon sysselsättningsperiod i bosättningslandet.

En lucka har påträffats i förordning (EEG) nr 1408/71 beträffande sådana i artikel 71.1 a ii och b ii nämnda arbetslösa personer som tidigare har varit anställda och som är bosatta inom samma med- lemsstats territorium som sina familjemedlemmar; denna lucka bör täppas till genom införande av en bestämmelse som innebär att den medlemsstat där bosättning föreligger och som utger sjukförsäkrings- och moderskapsförmåner enligt artikel 25.2 och 39.5 i förordning (EEG) nr 1408/71 skall betala också familjeförmåner till personen i fråga.

Det förefaller nödvändigt till följd av tillägget genom denna förord- ning av en punkt 8 till artikel 45 i förordning (EEG) nr 1408/71 att ge personen i fråga rätt att få förmåner enligt det förra systemet ompröva- de till sin fördel.

Bilaga 1 till förordning (EEG) nr 1408/71 måste ändras till följd av överförande av ansvaret för sjukvårdstjänster i Gibraltar.

Bilaga 4 till förordning (EEG) nr 1408/71 måste ändras på grund av införandet i Storbritannien av en förmån vid svår invaliditet, vars stor- lek inte beror på försäkringsperiodemas längd.

Avsnitt A. Belgien i förordning (EEG) nr 1408/71 bör ändras för att lösa problemet med omräkning till belgiska francs av inkomster som egenföretagare haft i främmande valuta.

Vissa punkter i avsnitt C. Tyskland i bilaga 6 till förordning (EEG) nr 1408/71 måste ändras för att ta hänsyn till flera ändringar i form och innehåll som har gjorts i den tyska sjukförsäkrings- och pensionsförsäk- ringslagstiftningen; hänsyn bör särskilt tas till en särskild företeelse i

Bilaga 4.1

den tyska lagstiftningen varigenom erkännande av en pensionsförsäk- ringsperiod grundas endast på att personen i fråga är bosatt i Tyskland; för att skydda migrerande arbetare bör de tillfällen specificeras då detta villkor anses vara fullgjort av den som uppfostrar sina små barn i en annan medlemsstat.

Till följd av införandet genom denna förordning av en ny artikel 13.2 f i förordning (EEG) nr 1408/71 bör avsnitt G. Irland och avsnitt L. Storbritannien i bilaga 6 till förordning (EEG) nr 1408/71 ändras för att klargöra tillämpningen av denna nya bestämmelse i förhållande till dessa två stater.

Avsnitt 1. Luxemburg i bilaga 6 till förordning (EEG) nr 1408/71 måste ändras på grund av ändringar som skett i den luxemburgska lagstiftningen om ålders-, invaliditets- och efterlevandepensionsförsäk- rmg.

Avsnitt J. Nederländerna i bilaga 6 till förordning (EEG) nr 1408/71 måste ändras på grund av ändringar i förfarandet för uppbörd av av- gifter och upphävandet av åldersgränsen i fråga om skyldigheten att betala avgifter till socialförsäkringen; punkt 1 b i samma avsnitt bör också ändras i klarhetens intresse.

Avsnitt L. Storbritannien i bilaga 6 till förordning (EEG) nr 1408/71 bör ändras till följd av upphävandet av den brittiska moderskapsför- månen, införandet av en engångsförmån för änkor, ändringen i sättet att beräkna inkomster som föranleder inbetalning av grupp 1-avgifter till den nationella försäkringen och införandet av en förmån vid svår invali- ditet.

Artikel 4.10 11 och b i förordning (EEG) nr 574/72 bör ändras för att ta hänsyn till det faktum att den förra punkten 2 i artikel 14d i förord- ning (EEG) nr 1408/71 har blivit punkt 3 enligt artikel 1 i förordning (EEG) nr 3811/861 och för att inkludera en hänvisning till artikel 8 och till den nya artikeln lOb i förordning (EEG) nr 574/72 som införs genom denna förordning.

Till följd av införandet genom denna förordning av en ny artikel 13.2 f i förordning (EEG) nr 1408/71 som föreskriver att personer för vilka lagstiftningen i en medlemsstat upphör att gälla utan att en annan med- lemsstats lagstiftning blir tillämplig på dem skall omfattas av lagstift- ningen i den medlemsstat inom vars territorium de är bosatta, behövs det en bestämmelse som föreskriver när och på vilka villkor denna lagstiftning upphör att gälla.

En hänvisning till artikel 14d.1 i förordning (EEG) nr 1408/71 måste införas i artikel 107.l a i förordning (EEG) nr 574/72 i syfte att före- skriva den omräkningskurs som skall gälla vid uppbörd av avgifter enligt denna bestämmelse då det är nödvändigt att till nationell valuta omräkna inkomster som en anställd eller egenföretagare haft i en annan medlemsstats valuta.

' EGT nr L 355, 16.12.1986, s. 5.

Bilaga 4.1

Avsnitt L. Storbritannien i bilaga 1 till förordning (EEG) nr 574/72 bör ändras till följd av uppdelningen av Hälso- och socialministeriet i Storbritannien i två skilda ministerier.

Bilaga 2 till förordning (EEG) nr 574/72 bör ändras för att ta hänsyn till organisatoriska ändringar i Danmark som innefattar en uppdelning av den danska Försäkringsstyrelsen, till överförandet av ansvaret för Gibraltars sjukvårdstjänster samt till uppdelningen av Hälso- och so- cialministeriet i Storbritannien i två skilda ministerier.

Bilaga 3 till förordning (EEG) nr 574/72 bör ändras för att ta hänsyn till uppdelningen av den danska Försäkringsstyrelsen, till det faktum att de tyska olycksfallsf'orsäkringsorganen från och med den 1 januari 1991 svarar uteslutande för förmåner vid olycksfall i arbetet och för arbets- sjukdomar i Tyskland, till överförandet av ansvaret för Gibraltars sjuk- vårdstjänster och till uppdelningen av Hälso- och socialministeriet i Storbritannien i två skilda ministerier.

Bilaga 4 till förordning (EEG) nr 574/72 måste ändras för att ta hän- syn till den nya funktion som har getts den belgiska kassan för olycks- fall i arbetet, som skall fungera som förbindelseorgan vid olycksfall i arbetet, uppdelningen av den danska Försäkringsstyrelsen, namnänd- ringen för det tyska förbindelseorganet för sjukförsäkring och uppdel- ningen av Hälso- och socialministeriet i Storbritannien i två skilda ministerier.

Bilaga 5 till förordning (EEG) nr 574/72 måste ändras på grund av ändringeni överenskommelsen den 7 februari 1964 mellan Nederländer- na och Belgien om familjeförmåner och förmåner vid födsel och för att ta hänsyn till att överenskommelsen den 20 juli 1978 mellan Tyskland och Luxemburg har ändrats så att den inte längre omfattar vårdförmåner vid olycksfall i arbetet och vid arbetssjukdomar.

Avsnitten om Belgien, Frankrike, Grekland, Irland och Storbritannien i bilaga 10 till förordning (EEG) nr 574/72 bör ändras för att ange de institutioner som har utsetts av de behöriga myndigheterna för genom- förande av artikel 140 i förordning (EEG) nr 1408/71 och artikel 12a.7 och 12a.8 i förordning (EEG) nr 574/72 i dessa stater.

Avsnitten B. Danmark och C. Tyskland i bilaga 10 till förordning (EEG) nr 574/72 bör ändras för att beakta uppdelningen av Försäk- ringsstyrelsen i Danmark och på grund av nödvändigheten att i punkt 2 c i avsnitt C. Tyskland i bilaga 10 till förordning (EEG) nr 574/72 ta bort hänvisningen till artikel 14c.1 i förordning (EEG) nr 1408/71 till följd av de ändringar som har skett genom förordning (EEG) nr 3811/86.

Avsnitt C. Tyskland i bilaga 10 till förordning (EEG) nr 574/72 måste ändras för att beakta dels det faktum att från och med den 1 januari 1991 svarar de tyska olycksfallsförsäkringsorganen uteslutande för förmåner vid olycksfall i arbetet och vid arbetssjukdomar i Tyskland dels det faktum att den förra punkten 2 i artikel 14d i förordning (EEG) nr 1408/71 har blivit punkt 3 samt dels namnändringen för det tyska förbindelseorganet för sjukförsäkring.

Bilaga 4.1

Då den tidigare punkten 2 i mika 14d till förordning (EEG) nr Pr0p- 1991/92:170 1408/71 har blivit en ny punkt_3 bör hänvisningarna till denna bestäm- melse korrigeras i avsnitten F. Grekland och I. Luxemburg i bilaga 10 till förordning (EEG) nr 574/72.

Avsnitt F. Grekland i bilaga 10 till förordning (EEG) nr 574/72 måste ändras för att beakta den flyttning av beslutanderätt som skett mellan de grekiska institutionerna för social trygghet för sjömän.

Avsnitt J. Nederländerna och avsnitt L. Storbritannien i bilaga 10 till förordning (EEG) nr 574/72 måste ändras till följd av ändringarna i ansvarsområde för det nederländska socialförsäkringsrådet och uppdel- ningen av Hälso— och socialministeriet i Storbritannien i två skilda ministerier.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖIJANDE. Artikel 1 Förordning (EEG) nr 1408/71 ändras härmed på följande sätt:

1. I artikel 12.4 skall hänvisningen till artikel 57.3 0 ändras till att gälla artikel 57.5 , med verkan från och med den 2 augusti 1989.

2. I artikel 13.2 skall följande stycke läggas till: "Den för vilken lagstiftningen i en medlemsstat upphör att gälla utan att lagstiftningen i en annan medlemsstat blir tillämplig på honom enligt någon av reglerna i föregående punkter eller enligt något undantag eller någon särskild bestämmelse i artikel 14—17 skall omfattas av lagstiftningeni den medlemsstat inom vars terri- torium han är bosatt uteslutande enligt bestämmelserna i denna lagstiftning."

Två eller flera medlemsstater, dessa staters behöriga myndigheter eller de organ som utses av dessa myndigheter kan komma öve- rens om undantag från bestämmelserna i artikel 13—16 till förmån för vissa grupper av personer eller för vissa personer. "

Särskilda regler för personer som uppbär pension enligt lagstift— ning- i ur eller flera medlemsstater

Den som uppbär pension som utbetalas enligt lagstiftningen i en medlemsstat eller pensioner som utbetalas enligt lagstiftningen i flera medlemsstater och som är bosatt inom en annan medlems- stats territorium kan på begäran undantas från lagstiftningen i

Bilaga 4.1

sistnämnda stat under förutsättning att han inte omfattas av denna lagstiftning på grund av att han är förvärvsverksam.

Följande stycke skall läggas till i artikel 39.5: 'Om det i den lagstiftning som denna institution tilllämpar före- skrivs att beräkningen av förmåner skall grundas på lön skall institutionen beakta den lön som personen haft i det senaste syssel- sättningslandet och i bosättningslandet enligt den lagstiftning som den tilllämpar. Om han inte haft någon lön i bosättningslandet skall den behöriga institutionen, i den utsträckning som behövs och enligt de regler som föreskrivs i dess lagstiftning, grunda be- räkningen på den lön som han haft i det senaste sysselsättnings- landet."

Följande punkt skall läggas till i artikel 45: '8. En period med hel arbetslöshet skall för den som får förmåner enligt artikel 71.1 a ii eller b ii första meningen beaktas av den behöriga institutioneni den medlemsstat inom vars territorium han är bosatt enligt den lagstiftning som denna institution tillämpar som om denna lagstiftning skulle ha gällt för honom under den senaste anställningen.

Om perioden med hel arbetslöshet i det land där personen i fråga är bosatt kan beaktas endast om avgiftsperioder har fullgjorts i det landet, skall detta villkor anses vara uppfyllt om avgiftsperiodema har fullgjorts i en annan medlemsstat."

Följande punkt skall läggas till i artikel 47: "4. Om det i den lagstiftning som gäller för den behöriga institu- tionen i en medlemsstat krävs att en lön skall beaktas vid beräk- ningen av förmåner då artikel 45.8 första och andra styckena har tillämpats och om i denna medlemsstat endast perioder med hel arbetslöshet med förmåner enligt artikel 71.1 a ii eller 71.1 b ii första meningen skall beaktas vid betalning av pensionen, skall den behöriga institutionen i den medlemsstaten betala ut pensionen på grundval av den lön som den har använt som grundval vid utgivande av dessa arbetslöshetsförmåner och enligt den lagstift- ning som denna institution tillämpar. "

Följande artikel skall läggas till i kapitel 7 avsnitt 1: "Artikel 72a Anställda som har blivit helt arbetslösa

En anställd som har blivit helt arbetslös och för vilken artikel 71.1 a ii eller b ii första meningen gäller skall för sina familjemedlem- mar som är bosatta inom samma medlemsstats territorium som han själv få familjeförmåner enligt lagstiftningen i den staten som om han hade varit omfattad av denna lagstiftning under sin senaste anställning, med beaktande, om så behövs, av bestämmelserna i artikel 72. Dessa förmåner skall utges på bekostnad av institu- tionen på bosättningsorten. "

Bilaga 4.1

10.

11.

12.

Följande punkt skall läggas till i artikel 94: "10. Rättigheter för personer som har beviljats pension före den dag då artikel 45.8 började gälla kan omprövas på deras begäran enligt bestämmelserna i artikel 45.8."

I bilaga 1 del II avsnitt L. Storbritannien, skall under b orden "1973 års förordning om sjukvårdssystem med gruppraktik (Group Practice Medical Scheme Ordinance 1973)" ersättas med orden "1987 års sjukvårdsförordning (Gibraltars hälsovårdsmyndighet) [Medical (Gibraltar Health Authority) Ordinance 1987]" från och med den 1 april 1988.

Från och med den 29 november 1984 skall bilaga 4 avsnitt L. Storbritannien ändras på följande sätt: i) Punkt a skall ersättas med följande: "a) Storbritannien utom Nordirland Avsnitten 15 och 36 i 1975 års lag om social trygghet (Social Security Act 1975). Avsnitten 14, 15 och 16 i 1975 års lag om sociala trygg- hetspensioner (Social Security Pensions Act 1975)." ii) Punkt b skall ersättas med följande: "b) Nordirland Avsnitten 15 och 36 i 1975 års lag om social trygghet (Nordirland) [Social Security (Northern Ireland) Act 1975]. Artikel 16—18 i 1975 års förordning om sociala trygghets- pensioner (Nordirland) [Social Security Pensions (Northern Ireland) Order 1975]."

Bilaga 6 skall ändras på följande sätt: a) I avsnitt A. Belgien skall följande läggas till:

"8. Vid tillämpningen av artikel l4a.2—4, 14c a och 14d i förordning (EEG) nr 1408/71, skall förvärvsintäkten under det referensår som tjänar som underlag för fast- ställande av avgifter som skall betalas enligt den sociala ordningen för egenföretagare beräknas genom användande av den genomsnittliga avgiftssatsen för det år under vilket denna inkomst har uppburits.

Omräkningskursen är det årliga genomsnittet av de omräkningskurser som offentliggörs i Europeiska gemen- skapernas ojiciella ridning enligt artikel 1075 i förord- ning (EEG) nr 574/72."

b) I avsnitt C. Tyskland skall följande ändringar göras: i) Punkt 6 skall utgå med verkan från och med den 1 januari 1989. ii) Punkt 13 skall ersättas med följande med verkan från och med den 1januari 1989. "13. Vid tillämpningen av den tyska lagstiftningen om obligatorisk sjukförsäkring för pensionärer enligt artikel 5.1 ii i bok V i socialförsäkringsbalken

Bilaga 4.1

(Fi'inftes Buch Sozialgesetzbuch - SGB V) och artikel 56 i sjukförsäkringsreformlagen (Gesund- heitsreformgesetz), skall försäkrings- eller bosätt- ningsperioder som har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning under vilka perioder personen i fråga var berättigad till sjukvårdsför- måner beaktas, i den mån det är nödvändigt, som försäkringspcrioder som har fullgjorts enligt tysk lagstiftning under förutsättning att de inte samman- träffar med försäkringsperioder som har fullgjorts enligt denna lagstiftning."

iii) Punkt 14 skall ersättas med följande med verkan från och med den 1januari 1989: "14. För beviljande av kontantförmåner enligt artikel

47.1 i bok V i den tyska socialförsäkringsbalken (SGB V) och enligt artiklarna 200.2 och 561.l i den tyska lagen om social trygghet (Reichs- versicherungsordnung - RVO), skall de tyska insti- tutionerna fastställa den nettoinkomst som skall beaktas vid beräkningen av förmånerna som om de försäkrade personerna vore bosatta i Förbunds- republiken Tyskland. "

iv) Följande punkter skall läggas till med verkan från och med den 1januari 1989: "17. För beviljande av förmåner till personer som kräver

18.

ständig vård enligt artikel 53 och följande artiklar i bok V i den tyska socialförsäkringsbalken (SGB V), skall institutionen på bosättningsorten, vid utgivande av bistånd i form av vårdförmåner, beakta försäkrings-, anställnings- eller bosättnings- perioder som har fullgjorts enligt en annan med- lemsstats lagstiftning som om de var perioder som hade fullgjorts enligt den för denna institution tillämpliga lagstiftningen. En person som uppbär pension enligt tysk lagstift- ning och pension enligt en annan medlemsstats lagstiftning skall vid tillämpning av förordningens artikel 27 anses ha rätt till sjukvårds- och moder- skapsförmåner om han enligt artikel 8.1 punkt 4 i bok V av den tyska socialförsäkringsbalken (SGB V) är undantagen från den obligatoriska sjukför- säkringen (Krankenversicherung)."

(v) Följande skall läggas till med verkan från och med den 1 januari 1986: "19. Som en försäkringsperiod för barnuppfostran enligt

tysk lagstiftning gäller även en period under vilken den anställde i fråga har uppfostrat barn i en annan medlemsstat, om han inte kunde utöva för-

Bilaga 4.1

värvsverksamhet enligt artikel 6.1 i lagen om skydd för mödrar (Mutterschutzgesetz) eller åtnjöt föräld- raledighet enligt artikel 15 i den federala lagen om förmåner vid barnuppfostran (Bundeserzie- hungsgeld-gesetz) och inte utövade någon mindre (geringfiigig) anställning i den mening som avses i artikel 8 i SGB IV."

c) I avsnitt G. Irland skall följande läggas till: "10. En period som skall omfattas av irländsk lagstiftning enligt förordningens artikel 13.2 f får inte

1)

ii)

beaktas enligt den bestämmelsen som en period omfattad av irländsk lagstiftning vid tillämpningen av förordningens avdelning III,

eller göra Irland till behörig stat för utgivande av för- måner som avses i förordningens artikel 18, 38 eller 39.1."

((I) I avsnitt I. Luxemburg skall följande ändringar göras: i) Punkt 1 skall ersättas med följande med verkan från och med den 1januari 1988: "1. Oavsett förordningens artikel 94.2 skall försäk- ringsperioder eller perioder som behandlas som sådana och som har fullgjorts av anställda eller egenföretagare enligt luxemburgsk lagstiftning om pensionsförsäkring vid invaliditet, ålderdom och vid dödsfall, antingen före den 1 januari 1946 eller före den tidigare dag som föreskrivs i en bilateral kon- vention, beaktas vid tillämpning av denna lagstift- ning endast om personen i fråga kan bevisa att han har fullgjort sex försäkringsmånader enligt det luxemburgska systemet efter i frågavarande dag. Om flera bilaterala konventioner är tillämpliga skall försäkringspcrioder eller perioder som behandlas som sådana beaktas från och med den dag som ligger längst tillbaka i tiden."

ii) Följande skall läggas till med verkan från och med den 1 januari 1988:

"4. För att beakta den försäkringsperiod som föreskrivs i artikel 171.7 i socialförsäkringsbalken (Code des Assurances Sociales) skall den luxemburgska insti- tutionen erkänna försäkringspcrioder som har full- gjorts av personen i fråga enligt lagstiftningen i varje annan medlemsstat som om de var perioder som hade fullgjorts enligt den lagstiftning som den tillämpar. Denna bestämmelse skall tillämpas endast om personen i fråga senast har fullgjort försäk- ringspcrioder enligt luxemburgsk lagstiftning."

Bilaga 4.1

e) I avsnitt J. Nederländerna skall följande ändringar göras:

*)

(i) I punkt 1 b skall orden "vid den tidpunkt då tidigare nämnda artikel är tillämplig på honom" utgå med verkan från och med den 1 november 1989. (ii) I punkt 2 skall följande läggas till med verkan från och med den 1 januari 1990: "i) Vid tillämpningen av förordningens artikel 46.2 skall endast försäkringspcrioder som har fullgjorts efter 15 års ålder enligt den nederländska lagstift- ningen om allmän försäkring (AOW) beaktas som försäkringspcrioder. " iii) I punkt 3 skall a ersättas med följande med verkan från och med den 1 januari 1990: "a) i) Vid tillämpningen av förordningens artikel 46.2 skall endast försäkringspcrioder efter 15 års ålder enligt den nederländska lagstiftningen om allmän försäkring för änkor och föräldralösa barn (AWW) beaktas som försäkringsperioder. ii) Vid tillämpningen av bestämmelserna i förord- ningens artikel 46.2 skall perioder före den 1 oktober 1959 under vilka den anställde eller egenföretagaren var bosatt inom Nederländernas territorium efter 15 års ålder eller under vilka han vid bosättning inom en annan medlemsstats territorium var förvärvsverksam som anställd i Nederländerna för en arbetsgivare i detta land anses som försäkringspcrioder som har fullgjorts enligt den nederländska lagstiftningen om allmän försäkring för änkor och för barn som mist en av föräldrarna eller båda föräldrarna." i avsnitt L. Storbritannien skall följande ändringar göras:

i) I punkt 3 b skall efter orden "Om Förenade konungarikets lagstiftning enligt förordningens avdelning II" följande ord läggas till: "med undantag för artikel 13.2 f". ii) Punkt 4 skall ersättas med följande med verkan från och med den 1 april 1988: "4. De änkeförmåner' som utges enligt Förenade konungarikets lagstiftning skall vid tillämpningen av förordningens kapitel 3 betraktas som en efter- levandepension. " iii) I punkt 5 skall efter orden "enligt förordningens avdelning 11" följande ord läggas till: "med undantag för artikel 13.2 f". iv) Punkt 13.1 skall ersättas med följande:

"13.1 Vid beräkning av en inkomstfaktor för fast- ställande av rätten till förmåner enligt Förenade konungarikets lagstiftning skall, om inte annat följer av punkt 15, varje vecka under vilken en

anställd eller egenföretagare har varit omfattad PTOP- 1991/923170 av en annan medlemsstats lagstiftning och som Bilaga 4-1 började under det ifrågavarande inkomstskatte- året beaktas i förhållande till Förenade konunga- rikets lagstiftning på följande sätt.

a) Perioder mellan 6 april 1975 och 5 april 1987: i) för varje försäkrings—, verksamhets- eller

bosättningsvecka som anställd skall per- sonen i fråga anses ha betalat avgifter som anställd på grundval av inkomster som motsvarar två tredjedelar av den övre in- komstgränsen för detta år,

ii) för varje försäkrings-, verksamhets- eller bosättningsvecka som egenföretagare skall personen anses ha betalat klass 2-avgifter som egenföretagare.

b) Perioder från och med den 6 april 1987:

i) för varje försäkrings-, verksamhets- eller bosättningsvecka som anställd skall per- sonen i fråga anses ha uppburit en veckoin- komst och betalat avgifter som anställd motsvarande två tredjedelar av den övre inkomstgränsen för denna vecka, ii) för varje försäkrings-, verksamhets- eller bosättningsvecka som egenföretagare skall personen i fråga anses ha betalat klass 2-avgifter som egenföretagare. 0) För varje full vecka under vilken han har full- gjort en period som har ansetts som försäk- ringsperiod, anställningsperiod, period av verk- samhet som egenföretagare eller bosättningspe- riod, skall personen i fråga anses ha haft till- godoräknade avgifter eller inkomster, allt efter omständigheterna, i den utsträckning som krävs för att hans totala inkomstfaktor för detta skatte-

år skall nå den nivå som behövs för att detta skatteår skall tillgodoräknas enligt Förenade ko- nungarikets lagstiftning om tillgodoräknande av avgifter eller inkomster." v) Punkt 13.2 a skall ersättas med följande:

"a) om en anställd under något inkomstskatteår som börjar den 6 april 1975 eller senare har fullgjort försäkrings-, anställnings- eller bosättningsperioder uteslutande i en annan medlemsstat än Förenade konungariket och tillämpningen av punkt 1 a i eller 1 b i medför att detta år räknas som kvalifikationsår enligt Förenade konungarikets lagstiftning vid tillämpning av förordningens artikel 46.2 a, skall

415 28 Riksdagen 1991/"92. Isuml. Nr170. Bil. 2—

han anses ha varit försäkrad i 52 veckor under detta PTOP- 1991/921170 år i den andra medlemsstaten." Bilaga 4-1 vi) Följande skall läggas till:

"17. För rätt till förmåner vid svår invaliditet skall en anställd eller egenföretagare som är eller har varit omfattad av Förenade konungarikets lagstiftning i enlighet med förordningens avdelning II, med undantag för Artikel 13.2 f a) anses ha vistats eller ha varit bosatt i Förenade

konungariket under hela den period då han var anställd eller verksam som egenföretagare och var omfattad av Förenade konungarikets lagstift- ning även när han vistades eller var bosatt i en annan medlemsstat,

b) ha rätt att få försäkringspcrioder som anställd eller egenföretagare, som har fullgjorts inom en annan medlemsstats territorium och enligt denna medlemsstats lagstiftning, tillgodoräknade som vistelse- eller bosättningsperioder i Förenade konungariket.

18. En period som omfattas av Förenade konungarikets lagstiftning i enlighet med förordningens artikel 13.2 f får inte i) beaktas enligt denna bestämmelse som en period

omfattad av Förenade konungarikets lagstiftning vid tillämpningen av förordningens avdelning lll, - ' eller ii) medföra att Förenade konungariket blir behörig stat för utgivande av de förmåner som avses i förordningens artikel 18, 38 eller 39.1.

19. Om inte annat följer av de konventioner som slutits med individuella medlemsstater skall Förenade konungarikets lagstiftning, vid tillämpning av för- ordningens artikel 13.2 f och tillämpningsförord- ningens artikel lOb, upphöra att gälla för varje person som tidigare har varit omfattad av Förenade konungarikets lagstiftning som anställd eller egen- företagare, den sista av följande tre dagar:

a) Den dag då personen i fråga bosätter sig i den andra medlemsstat som anges i artikel 13.2 f.

b) Den dag då anställningen eller verksamheten som egenföretagare, under vilken personen ifråga var omfattad av Förenade konungarikets lagstiftning, upphör, antingen varaktigt eller tillfälligt.

Bilaga 4.1

c) Den sista dagen i varje period då personen i

fråga uppbär brittiska förmåner vid sjukdom eller moderskap (inklusive vårdförmåner för vilka Förenade konungariket är behörig stat) eller arbetslöshetsförmåner, om perioden

i) började före den dag då personen i fråga bosatte sig i en annan medlemsstat, eller, om perioden började senare, ii) följde omedelbart efter den period då per- sonen i fråga var anställd eller verksam som egenföretagare i en annan medlemsstat och då var omfattad av Förenade konungarikets lagstiftning.

20. Den omständigheten att en person har blivit om- fattad av en annan medlemsstats lagstiftning i en- lighet med förordningens artikel 13.2 f, tillämp- ningsförordningens artikel 10b och punkt 19 ovan, skall inte hindra att

8)

Förenade konungariket som behörig stat på denna person tillämpar de bestämmelser som avser anställda eller egenföretagare i förord- ningens avdelning III kapitel 1, kapitel 2 avsnitt 1 eller artikel 40.2, om han kvarstår som an- ställd eller egenföretagare i förhållande till dessa bestämmelser och i denna egenskap senast var försäkrad enligt Förenade konungarikets lagstift- ning, denna person behandlas som anställd eller egen- företagare vid tilllämpningen av förordningens avdelning lll kapitel 7 och 8 eller tillämpnings- förordningens artikel 10 eller 10a, förutsatt att den brittiska förmånen enligt avdelning lll kapi- tel 1 kan betalas till honom i enlighet med a."

Artikel 2

Förordning (EEG) nr 574/72 ändras härmed på följande sätt:

1. I artikel 4.10 skall följande ändringar göras: i) Under a skall med verkan från och med den 1 januari 1987 hänvisningen till artikel 142.2 ändras till att gälla artikel l4d.3 samt följande ord införas efter ordet "förordningen": "artikel 140". ii) Under b skall efter orden "artikel 6.1" följande hänvisning införas "8, 10b'.

Bilaga 4.1

Följande artikel skall införas i avdelning IlI:

"Artikel 1 Ob

Förfarande enligt förordningens artikel 13.2 f

Den dag och de villkor då lagstiftningen i en medlemsstat upphör att gälla för en person som avses i förordningens artikel 13.2 f skall fastställas enligt denna lagstiftning. Den institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i den medlemsstat vars lag- stiftning blir tillämplig på denna person, skall vända sig till den institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i den förra medlemsstaten, med en begäran om att specificera denna dag."

I artikel 107.1 a skall efter orden "artikel 12.2—4" tilläggas "14d.1".

I bilaga 1, avsnitt L. Storbritannien skall följande ändringar göras: i) Punkt 1 skall ersättas med följande med verkan från och med den 25 juli 1988: "1. Secretary of State for Social Security (Socialministem), London" ii) Följande punkt skall införas med verkan från och med den 25 juli 1988: " la. Secretary of State for Health (Hälsovårdsministem), London" iii) Punkt 6 skall ersättas med följande med verkan från och med den 1 april 1988: "6. Director of Gibraltar Health Authority (Direktören för Gibraltars hälsovårdsmyndighet)"

Bilaga 2 skall ändras på följande sätt: a) I avsnitt B. Danmark skall med verkan från och med den 1

juli 1989

i) i punkt 2 a orden "Sikringsstyrelsen (Försäkringsstyrel- sen)" ersättas med orden "Socialministeriet (Social- ministeriet)" , ii) i punkt 3 a orden "Sikringsstyrelsen (Försäkringsstyrel- sen)" ersättas med orden "Socialministeriet (Social- ministeriet)", iii) i punkt 4 a orden "Sikringsstyrelsen (Försäkringsstyrel- sen)" ersättas med orden "Arbejdsskadestyrelsen (Arbets- skadestyrelsen) " .

b) Iavsnitt L. Storbritannien:

i) skall i punkt I texten om Gibraltar ersättas med "Gibraltar Health Authority (Gibraltars hälsovårdsmyndighet)" med verkan från och med den 1 april 1988, ii) skall i punkt 2 texten om Storbritannien utom Nordirland orden "Health and (Hälso- och ...)" utgå med verkan från och med den 25 juli 1988.

Bilaga 4.1

6. Bilaga 3 skall ändras på följande sätt: 3) I avsnitt B. Danmark skall med verkan från och med den 1

juli 1989

i del 1 Institutioner på bosättningsonen

i) i punkterna b och c orden "Sikringsstyrelsen (Försäk- ringsstyrelsen)" ersättas med orden 'Socialministeriet (Socialministeriet)", ii) i punkt d i orden "Sikringsstyrelsen (Försäkringsstyrel- sen)" ersättas med orden "Arbejdsskadestyrelsen (Arbets- skadestyrel sen) " , . iii) i punkt e orden "Sikringsstyrelsen (Försäkringsstyrelsen)" ersättas med orden 'Socialministeriet (Socialministeriet)", i del 2 - Institutioner på vistelseorten, punkt b i orden "Sik- ringsstyrelsen (Försäkringsstyrelsen)" ersättas med orden

" Arbejdsskadestyrel sen (Arbetsskadestyrelsen) " .

b) I avsnitt C. Tyskland skall punkt 2 ersättas med följande med

verkan från och med den 1 januari 1991:

"2. Olycksfallsförsäkring:

I samtliga fall, Hauptverband der gewerblichen Berufsge- nossenschaften (Centralförbundet för yrkesföreningar inom industrin), St Augustin"

c) Iavsnitt L. Storbritannien

i) skall i punkt ] texten avseende Gibraltar ersättas med följande: "Gibraltar: Gibraltar Health Authority (Gibral- tars hälsovårdsmyndighet)" med verkan från och med den 1 april 1988, ii) skall i punkt 2 texten avseende Storbritannien orden "Health and (Hälso- och ...)" utgå från och med den 25 juli 1988, iii) skall i punkt 3 texten avseende Storbritannien utom Nord- irland orden "Health and (Hälso- och ...)" utgå med verkan från och med den 25 juli 1988.

Bilaga 4 skall ändras på följande sätt: a) I avsnitt A. Belgien skall punkt 4 ersättas med följande med verkan från och med den 1 januari 1988: "4. Olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar a) Olycksfall i arbetet: Fonds des accidents du travail (Kassan för olycks- fall i arbetet), Bruxelles b) Arbetssjukdomar: Ministere de la prévoyance sociale (Social- ministeriet), Bruxelles" b) I avsnitt B. Danmark skall med verkan från och med den 1 juli 1989 i) i punkterna ], 2, 3, 5, 6 och 7 orden "Sikringsstyrelsen (Försäkringsstyrelsen) ersättas med orden "Social- ministeriet (Socialministeriet)".

Bilaga 4.1

10.

ii) i punkt 4 orden "Sikringsstyrelsen (Försäkringsstyrelsen)" ersättas med orden "Arbejdsskadestyrelsen (Arbetsskade— styrelsen)".

c) I avsnitt C. Tyskland punkt 1 skall orden "Bundesverband der Ortskrankenkassen (Förbundsföreningen för lokala sjukkas- sor)" ersättas med orden "AOK-Bundesverband (AOK-för- bundsorganisation)" med verkan från och med den 1 januari 1991.

d) I avsnitt L. Storbritannien punkten om Storbritannien utom Nordirland skall orden "Health and (Hälso— och ...)" utgå med verkan från och med den 25 juli 1988.

Bilaga 5 skall ändras på följande sätt:

a) I avsnitt 9. Belgien - Nederländerna skall i första raden under a, hänvisningen till artikel 6 utgå med verkan från och med den 1 april 1985.

b) I avsnitt 27 . Tyskland - Luxemburg skall e utgå med verkan från och med den 1 januari 1989.

I bilaga 6 skall avsnitt F. Grekland ersättas med följande: "F. Grekland Pensionsförsäkring för anställda och egenföretagare (sjukdom, ålderdom och dödsfall): ' Direkt betalning"

Bilaga 10 skall ändras på följande sätt: a) I avsnitt A. Belgien skall följande införas: "3a. Vid tillämpning av förordningens artikel 14c och tillämpningsförordningens artikel 12a: Anställda: Office national de Sécurité sociale (Centralkontoret för social trygghet), Bruxelles Egenföretagare Institut national d”assurances sociales pour travailleurs in- dépendants (Centralinstitutet för socialförsäkring för egenföretagare), Bruxelles" b) I avsnitt B. Danmark skall med verkan från och med den 1 juli 1989 i) i punkterna 1, 2, 3, 6 och 7 orden "Sikringsstyrelsen (Försäkringsstyrelsen' ersättas med orden "Social- ministeriet (Socialministeriet)" , ii) punkt 7 ersättas med följande: "7. Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 110: a) förmåner enligt förordningens avdelning III kapitlen 1—3, 5, 7 och 8: Socialministeriet (Socialministeriet), Köbenhavn b) förmåner enligt förordningens avdelning III kapitel 4:

Arbejdsskadestyrelsen (Arbetsskadestyrelsen), PTOP- 1991/922170 Köbenhavn Bilaga 4.1

c) förmåner enligt förordningens avdelning III kapitel 6: Direktoratet for Arbejdslashedsfarsikringen (Direktoratet för arbetslöshetsförsäkringen), Köbenhavn"

0) I avsnitt C. Tyskland skall följande ändringar göras:

i) I punkt 2 c första meningen skall hänvisningen till artikel 14c.1 ändras till att gälla artikel 14c med verkan från och med den 1januari 1987. ii) Punkt 2 c ii skall ersättas med följande med verkan från och med den 1januari 1989: "H) En person som inte är sjukförsäkrad: tjänstemän: Bundesversicherungsanstalt fiir Angestellte (Förbundsförsäkrings-anstalten för tjänstemän), Berlin för arbetare: Den behöriga institutionen för pensionsför- säkring för arbetare" iii) I punkt 3 skall orden "Bundesverband der Ortskranken- kassen (Förbundsföreningen för lokala sjukkassor)" er- sättas med orden "AOK-Bundesverband (AOK—förbunds- organisation)" med verkan från och med den 1 januari 1991. iv) Punkt 8 skall ersättas med följande med verkan från och med den 1januari 1991: "8. Vid tillämpning av:

a) förordningens artikel 36 och tillämpningsförord- ningens artikel 102.2: AOK-Bundesverband (AOK—förbundsorganisa- tion), Bonn

b) förordningens artikel 63 och tillämpningsförord- ningens artikel 102.2: Hauptverband der gewerblichen Berufsgenossen- schaften (Centralförbundet för yrkesföreningar inom industrin), St Augustin

c) förordningens artikel 75 och tillämpningsförord- ningens artikel 102.2: Bundesanstalt fiir Arbeit (Förbundsanstalten för arbete), Niimberg"

v) I punkt 9 8 skall orden "Bundesverband der Ortskranken- kassen (Förbundsföreningen för lokala sjukkassor)" er- sättas med orden "AOK-Bundesverband (AOK-förbunds- organisation)" med verkan från och med den 1 januari 1991. vi) I punkt 9 b skall ersättas med följande med verkan från och med den 1januari 1991: "b) Återbetalning av vårdförmåner som felaktigt har utgetts till arbetare mot uppvisande av det intyg

som föreskrivs i tillämpningsförordningens artikel PFOP- 1991/921170 62.2: Bilaga 4.1 Hauptverband der gewerblichen Berufsgenossen- schaften (Centralför- bundet för yrkesföreningar inom industrin), St Augustin"

vii) I punkt 10 skall orden "Vid tillämpning av förord- ningens artikel 14d.2" ersättas med orden "Vid tillämpning av förordningens artikel 14d.3" med verkan från och med den 1 januari 1987.

d) I avsnitt E. Frankrike skall följande införas:

"4a. Vid tillämpning av förordningens artikel 140 och tillämpningsförordningens artikel 12a.7 och 123.8z

a) Tillämpningsförordningens artikel 12a.7:

i) anställning i Frankrike och verksamhet som egenföretagare utom jordbruket i en annan medlemsstat: Caisse mutuelle régionale (Regionala ömsesidiga kassan) ii) anställning i Frankrike och egenföretagare i jordbruket i en annan medlemsstat: Caisse de mutualité sociale agricole (Socialför- säkringskassan för jordbruket)

b) Tillämpningsförordningens artikel 12a.8:

i) egenföretagare utom jordbruket i Frankrike: Caisse mutuelle régionale (Regionala ömsesidiga kassan) ii) egenföretagare i jordbruket i Frankrike:

Caisse de mutualité sociale agricole (Socialför- säkringskassan för jordbruket)

c) I fall med verksamhet som egenföretagare utom jordbruket i Frankrike och anställning i Luxemburg, skall blankett E 101 utfärdas för personen i fråga som skall lämna den till den regionala ömsesidiga kassan"

e) I avsnitt F. Grekland skall följande ändringar göras:

i) Följande punkt skall införas:

"4a. Vid tillämpning av artikel 14c i förordning (EEG) nr 1408/71 och artikel 12a i förordning (EEG) nr 574/72:

a) Som allmän regel: löpvua Kowwvtxcbv Aacpakiaewv (IKA), A01'7vor (Socialförsäkringsinstitutet, Aten)

b) För sjömän:

Navnxö Awopag'mö Torpeio (NAT), Hetpatq (Sjömännens pensionskassa, Pireus)"

ii) I punkt 5 skall hänvisningen till tillämpningsförordningens

artikel 14d.2 ändras till att gälla tillämpningsförordningens artikel 14d.3 med verkan från och med den 1 januari 1987.

Bilaga 4.1

iii) Punkt 9 skall ändras på följande sätt: Första ledet skall ersättas med: "Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 102.2" — Stycket b skall ersättas med: "b) Förmåner för sjömän: OixoB Navrov, Herpatq (Sjömanshemmet, Pireus)" iv) Följande punkter skall läggas till: "9a Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 110: a) Familjebidrag, arbetslöshet: Op'yorwöc Araaxokijaewc pranxoö Avvamxoi: (OAEA) AOr'jva (Arbetsförmedlingen, Aten) b) Förmåner för sjömän:

Navrucö Arropaxixö Taueio (NAT), Hapouc (Sjömännens pensionskassa, Pireus)

c) Andra förmåner: Iöpvua Kowwvutdw Aagoakiaewv (IKA), Aörjva (Socialförsäkringsinstitutet, Athen)"

f) I avsnitt G. Irland skall orden "Vid tillämpning av förord- ningens artikel 14 c" införas i början av punkt 1.

g) I avsnitt I. Luxemburg skall i punkt 1 orden "Vid tillämpning av artikel 14d.2" ersättas med orden "Vid tillämpning av artikel 14d.3" med verkan från och med den 1 januari 1987.

h) I avsnitt J. Nederländerna i punkt 1 skall med verkan från och med den 1 april 1990 efter orden "Vid tillämpning av" orden "förordningens artikel 17 och" läggas till.

i) I avsnitt L. Storbritannien skall följande ändringar göras:

i) Punkt 1 skall ersättas med följande:

"1. Vid tillämpning av förordningens artikel 140, 14d.3, 17, 36 och 63 och tillämpningsförordningens artikel 6.1, 8, 11.1, 11a.1, 12a, 13.2, 13.3, 14.1—3, 38.1, 70.1, 80.2, 81, 82.2, 91.2, 102.2, 109, 110 och 113.2: Storbritannien utom Nordirland:

Department of Social Security (Overseas Branch), (Socialministeriet (sektionen för utomeuropeiska ärenden» Newcastle-upon-Tyne NE98 lYX Nordirland (utom förordningens artikel 36 och 63 och tillämpningsförordningens artikel 102.2 och 113.2, angående dessa se Storbritannien): Department of Health and Social Services (Overseas Branch) (Departementet för hälsovård och sociala tjänster (sektionen för utomeuropeiska ärenden)), Belfast BTl SDP"

Bilaga 4.1

ii) Punkt 2 skall ersättas med följande:

."2. Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 85.2, 86.2 och 89.1: Storbritannien utom Nordirland: Department of Social Security, Child Benefit Centre (Socialministeriet, centralen för förmåner till barn), Newcastle-upon-Tyne NE88 lAA Nordirland: Department of Health and Social Services (Overseas Branch) (Departementet för hälsovård och sociala tjänster (sektionen för utomeuropeiska ärenden)), Belfast BT1 SDP"

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft den dag då den offentliggörs i Euro- peiska gemenskapernas ojficiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Luxemburg den 25 juni 1991.

På rådets vägnar J .-C. JUNCKER Ordförande

Bilaga 4.1

Bilaga 10 BILAGA VI SOCIAL TRYGGHET Förteckning enligt artikel 29

Hänvisningar till US227

Inledning När de rättsakter som anges i denna bilaga innehåller begrepp eller

hänvisar till förfaranden som är utmärkande för gemenskapens rätts- ordning, som t.ex.

ingresser,

adressaterna för gemenskapens rättsakter, hänvisningar till territorier eller språk inom EG, hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG- medlemsstatema samt offentliga organ, företag och enskilda personer i dessa stater, hänvisningar till informations- och anmälningsförfaranden,

skall protokoll ] om övergripande anpassning tillämpas om inte annat föreskrivs i denna bilaga.

Anpassning för detta område

I

II

Trots vad som sägs i protokoll 1 skall termen "medlemsstat(er)" i de rättsakter som förtecknas i denna bilaga, förutom den innebörd den har i de relevanta EG-bilaga, även avse Finland, Island, Liechtenstein, Norge, Schweiz, Sverige och Österrike, Vid tillämpningen av bestämmelserna i de rättsakter som det hänvisas till i denna bilaga skall Gemensamma EES—kommittén enligt bestämmelserna i del VII i detta avtal utöva de rättigheter och fullgöra de skyldigheter som i rättsakterna föreskrivs för den till EG-kommissionen knutna Administrativa kommissionen för social trygghet för migrerande arbetare och de rättigheter och de skyldigheter som i rättsakterna föreskrivs för den revisionskom- mitté som är knuten till denna administrativa kommission.

Rättsaktermmdethänvisastill

1. Rådets förordning (EEG) 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare och deras familje-

medlemmar flyttar inom gemenskapen, uppdaterad genom

383 R 2001: Rådets förordning (EEG) 2001/83 av den 2 juni 1983 (EGT nr L 230, 22.8 1983, s. 6)

Bilaga 4.1

och senare ändrad genom

385 R 1660: Rådets förordning (EEG) 1660/85 av den 13 juni 1985 (EGT nr L 160, 20.6 1985, s. 1) 385 R 1661: Rådets förordning (EEG) 1661/85 av den 13 juni 1985 (EGT nr L 160, 20.6 1985, s. 7) 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11 1985, s. 170) 386 R 3811: Rådets förordning (EEG) 3811/86 av den 11 december 1986 (EGT nr L 355, 16.12 1986, s. 5) 389 R 1305: Rådets förordning (EEG) 1305/89 av den 11 maj 1989 (EGT nr L 131, 13.5 1989, s. 1) 389 R 2332: Rådets förordning (EEG) 2332/89 av den 18 juli 1989 (EGT nr L 224, 2.8 1989, s. 1) 389 R 3427: Rådets förordning (EEG) 3427/89 av den 30 oktober 1989 (EGT nr L 331, 16.11 1989, s. 1) 391 R 2195: Rådets förordning (EEG) 2195/91 av den 25 juni 1991 (EGT nr L 206, 29.7 1991, s. 2) Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta av- tal,tillämpas med följande anpassning:

8) b)

Tredje stycket i artikel 1 j skall inte gälla. Förordningens artikel 10.1 stycke 1 skall inte tillämpas på den schweiziska federala lagen om tilläggsförmåner till ålders-, efterlevande- och invaliditetsförsäkring före den 1 januari 1996. I artikel 88 skall orden "artikel 106 i fördraget" ersättas med orden "artikel 41 i EES-avtalet". Artikel 94.9 skall inte gälla. Artikel 96 skall inte gälla. Artikel 100 skall inte gälla. Följande tillägg skall göras i bilaga 1 avsnitt I:

"M. ÖSTERRIKE Ej tillämpligt.

N. FINLAND Varje person som är anställd eller egenföretagare i den me- ning som avses i lagstiftningen om arbetspension skall anses vara anställd respektive egenföretagare i den mening som avses i förordningens artikel 1 a ii.

O. ISLAND Varje person som är anställd eller egenföretagare i den mening som avses i bestämmelserna om arbetsskadeförsäkring i lagen om social trygghet skall anses vara anställd respektive egenföretagare i den mening som avses i förordningens artikel 1 a ii.

Bilaga 4.1

11)

P. LIECHTENSTEIN Ej tillämpligt.

Q. NORGE Varje person som är anställd eller egenföretagare i den mening som avses i lagen om social trygghet skall anses vara anställd eller egenföretagare i den mening som avses i för- ordningens artikel 1 a ii.

R. SVERIGE Varje person som är anställd eller egenföretagare i den mening som avses i lagen om arbetsskadeförsäkring skall anses vara anställd eller egenföretagare i den mening som avses i förordningens artikel 1 a ii.

S. SCHWEIZ Ej tillämpligt. "

Följande skall läggas till i bilaga 1 avsnitt II: "M. ÖSTERRIKE Ej tillämpligt.

N. FINLAND Vid fastställande av rätten till vårdförmåner enligt bestäm- melserna i avdelning III kapitel 1 i förordningen avses med "familjemedlem" make eller barn enligt definitioneni sjukför-

säkringslagen.

O. ISLAND Vid fastställande av rätten till vårdförmåner enligt bestäm- melserna i avdelning III kapitel 1 i förordningen avses med "familjemedlem" make eller barn under 25 års ålder.

P. LIECHTENSTEIN Vid fastställande av rätten till vårdförmåner enligt bestäm- melserna i avdelning III kapitel 1 i förordningen avses med "familjemedlem" make eller beroende barn under 25 års ålder.

Q. NORGE Vid fastställande av rätten till vårdförmåner enligt bestäm- melserna i avdelning III kapitel 1 i förordningen avses med "familjemedlem" make eller barn under 25 års ålder.

i)

R. SVERIGE - Prop. 1991/92:170 Vid- fastställande av rätten till vårdförmåner enligt bestäm- Bilaga 4-1 melserna i avdelning III kapitel 1 i förordningen avses med "familjemedlem" make eller barn under 18 års ålder.

S. SCHWEIZ Med "familjemedlem" avses en familjemedlem enligt definitio- nen i den behöriga statens lagstiftning. Vid fastställande av rätten till vårdförmåner enligt artikel 22.1 a och 31 i förord- ningen avses dock med "familjemedlem" make eller beroende barn under 25 års ålder. "

Följande skall läggas till i bilaga 2 avsnitt I: "M. ÖSTERRIKE Ej tillämpligt.

N. FINLAND Ej tillämpligt.

O. ISLAND Ej tillämpligt.

P. LIECHTENSTEIN Ej tillämpligt.

Q. NORGE Ej tillämpligt.

R. SVERIGE Ej tillämpligt.

S. SCHWEIZ Ej tillämpligt. "

Följande skall läggas till i bilaga 2 avsnitt II:

"M. ÖSTERRIKE Den allmänna delen av moderskapsförmånen.

N. FINLAND Moderskapspaketet eller moderskapsstödet enligt lagen om moderskapsstöd.

O. ISLAND Inget.

P. LIECHTENSTEIN Inget.

Bilaga 4.1

Q. NORGE Engångsbelopp som betalas vid barns födelse enligt lagen om social trygghet.

R. SVERIGE Inget. S. SCHWEIZ

Förmåner vid barns födelse enligt gällande kantonal lagstift- ning om familjeförmåner (Fribourg, Geneve, Jura, Luzem, Neuchätel, Schaffhausen, Schwyz, Solothurn, Uri, Valais, Vaud)."

Följande skall läggas till i bilaga 3 avsnitt A:

"67. ÖSTERRIKE _ BELGIEN

a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 4 april 1977 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

b) Punkt III i slutprotokollet till den konventionen avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

68. ÖSTERRIKE - DANMARK

a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 16 juni 1987 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

b) Punkt I i slutprotokollet till konventionen avseende perso- ner som är bosatta i en tredje stat.

69. ÖSTERRIKE - TYSKLAND a) Artikel 41 i konventionen om social trygghet den 22 december 1966 i dess lydelse enligt tilläggskon- vention nr 1 den 10 april 1969, tilläggskonvention nr 2 den 29 mars 1974 och tilläggskonvention nr 3 den 29 augusti 1980.

b) Punkterna 3 c, 3 d, 17, 20 a och 21 i slutprotokollet till den konventionen.

c) Artikel 3 i konventionen avseende personer som är bo- satta i en tredje stat.

d) Punkt 3 g i slutprotokollet till konventionen avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

e) Artikel 4.1 i konventionen avseende tysk lagstiftning, enligt vilken olycksfall (och arbetssjukdomar) som inträffar utanför Förbundsrepubliken Tysklands terri- torium och perioder som har fullgjorts utanför detta territorium, inte ger anledning till betalning av förmå- ner eller endast ger anledning till betalning av för- måner på vissa villkor när de förmånsberättigade är bosatta utanför Förbundsrepubliken Tysklands territo- rium, i de fall då

Bilaga 4.1

i) förmånen redan är beviljad eller kunde beviljas vid detta avtals ikraftträdande, ii) personen ifråga har stadigvarande bosatt sig i Österrike före detta avtals ikraftträdande och bevilj- ande av pensioner från pensions- och olycks- fallsförsäkring skedde inom ett år efter detta avtals ikraftträdande.

f) Punkt 19 b i slutprotokollet till konventionen. Vid tillämpningen av nummer 3 c i denna bestämmelse skall det belopp som har beaktats av den behöriga institutionen inte överstiga det belopp som skall betalas med hänsyn till motsvarande perioder som skall er- sättas av denna institution.

g) Artikel 2 i tilläggskonvention nr 1 den 10 april 1969 till konventionen.

h) Artiklarna 1.5 och 8 i konventionen om arbetslöshets- försäkring den 19 juli 1978.

i) Punkt 10 i slutprotokollet till den konventionen.

70. ÖSTERRIKE SPANIEN a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 6 november 1981 avseende personer som är bosatta i en tredje stat. b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

71. ÖSTERRIKE - FRANKRIKE Inga.

72. ÖSTERRIKE - GREKLAND a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 14 december 1979 i dess lydelse enligt tilläggskonven— tionen den 21 maj 1986 avseende personer som är bosatta i en tredje stat. b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

73. ÖSTERRIKE - IRLAND Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 30 september 1983 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

74. öSTERRIKE - ITALIEN a) Artiklarna 5.3 och 9.2 i konventionen om social trygg- het den 21 januari 198]. b) Artikel 4 i konventionen avseende personer som är bo- satta i en tredje stat. c) Punkt 2 i slutprotokollet till konventionen avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

75. ÖSTERRIKE - LUXEMBURG Prop. 1991/92:170 a) Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 21 Bilaga 4-1 december 1971 i dess lydelse enligt tillläggskonvention nr 1 den 16 maj 1973 och tillläggskonventionnr 2 den 9 oktober 1978.

b) Artikel 3.2 i konventionen avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

c) Punkt III i slutprotokollet till konventionen avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

76. ÖSTERRIKE - NEDERLÄNDERNA a) Artikel 3 i konventionen om social trygghet den 7 mars 1974 i dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 5 november 1980 avseende personer som är bosatta i en tredje stat. b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

77. ÖSTERRIKE - PORTUGAL Inga.

78. ÖSTERRIKE - STORBRITANNIEN

a) Artikel 3 i konventionen om social trygghet den 22 juli 1980 i dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 9 december 1985 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

b) Protokoll angående vårdförmåner till konventionen med undantag för artikel 2.3 avseende personer som inte kan göra anspråk på behandling enligt avdelning Ill kapitel 1 i förordningen.

79. ÖSTERRIKE - FINLAND a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 11 december 1985 avseende personer som är bosatta i en tredje stat. b) Punkt II i slutprotokollet till den konventionen avse- ende personer som är bosatta i en tredje stat.

so. ÖSTERRIKE - ISLAND Ingen konvention.

81. ÖSTERRIKE - LIECHTENSTEIN Artikel 4 i konventionen om social trygghet av den 26 septem- ber 1968 i dess lydelse enligt tilläggskonvention nr 1 den 16 maj 1977 och tilläggskonvention nr 2 den 22 oktober 1987 avseende betalning av kontantförmåner till personer som är bosatta i en tredje stat.

431 29 Riksdagen 199/HZ. I saml. Nr [70. Bil. 2—4

Bilaga 4.1

82. ÖSTERRIKE - NORGE a) Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 27 augusti 1985. b) Artikel 4 i konventionen avseende personer som är bo- satta i en tredje stat. c) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

83. ÖSTERRIKE - SVERIGE a) Artiklarna 4 och 24.1 i konventionen om social trygg- het den 11 november 1975 i dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 21 oktober 1982 avseende personer som är bosatta i en tredje stat. - b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

84. ÖSTERRIKE - SCHWEIZ Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 15 november 1967 i dess lydelse enligt tilläggskonvention nr 1 den 17 maj 1973, tilläggskonvention nr 2 den 30 november 1977 och tilläggskonvention nr 3 den 14 december 1987 avseende betal— ning av kontantförmåner till personer som är bosatta i en tredje stat.

85. FINLAND - BELGIEN Ingen konvention.

86. FINLAND - DANMARK Artikel 14.4 i den nordiska konventionen om social trygghet den 5 mars 1981.

87. FINLAND - TYSKLAND a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 23 april 1979. b) Punkt 9 a i slutprotokollet till konventionen.

88. FINLAND - SPANIEN Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 19 decem- ber 1985.

89. FINLAND - FRANKRIKE Ingen konvention.

90. FINLAND - GREKLAND Artiklarna 5.2 och 21 i konventionen om social trygghet den 11 mars 1988.

Bilaga 4.1

91. FINLAND - IRLAND Ingen konvention.

92. FINLAND - ITALIEN Ingen konvention.

93. FINLAND LUXEMBURG Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 15 septem- ber 1988.

94. FINLAND — NEDERLÄNDERNA Ingen konvention.

95. FINLAND PORTUGAL Ingen konvention.

96. FINLAND - STORBRITANNIEN Inga.

97. FINLAND - ISLAND Artikel 14.4 i den nordiska konventionen om social trygghet den 5 mars 1981.

98. FINLAND - LIECHTENSTEIN Ingen konvention.

99. FINLAND - NORGE Artikel 14.4 i den nordiska konventionen om social trygghet den 5 mars 1981.

100. FINLAND - SVERIGE Artikel 14.4 i den nordiska konventionen om social trygghet den 5 mars 1981.

101. FINLAND SCHWEIZ

Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 28 juni 1985.

102. ISLAND - BELGIEN Ingen konvention.

103. ISLAND - DANMARK Artikel 14.4 i den nordiska konventionen om social trygghet den 5 mars 1981.

104. ISLAND - TYSKLAND Ingen konvention.

105. ISLAND - SPANIEN Prop. 1991/92:170 Ingen konvention. Bilaga 4.1

106. ISLAND - FRANKRIKE Ingen konvention.

107. ISLAND - GREKLAND Ingen konvention.

108. ISLAND - IRLAND Ingen konvention.

109. ISLAND - ITALIEN Ingen konvention.

110. ISLAND - LUXEMBURG Ingen konvention.

111. ISLAND - NEDERLÄNDERNA Ingen konvention.

112. ISLAND - PORTUGAL Ingen konvention.

113. ISLAND - STORBRITANNIEN Inga.

114. ISLAND - LIECHTENSTEIN Ingen konvention.

115. ISLAND - NORGE Artikel 14.4 i den nordiska konventionen om social trygghet den 5 mars 1981.

116. ISLAND SVERIGE

Artikel 14.4 i den nordiska konventionen om social trygghet den 5 mars 1981.

117. ISLAND - SCHWEIZ Ingen konvention.

118. LIECHTENSTEIN - BELGIEN Ingen konvention.

119. LIECHTENSTEIN - DANMARK Ingen konvention.

120. LIECHTENSTEIN - TYSKLAND PrOP- 1991/921170 Artikel 4.2 i konventionen om social trygghet den 7 april 1977 Bilaga 4-1 i dess lydelse enligt tilläggskonvention nr 1 den 11 augusti 1989 avseende betalning av kontantförmåner till personer som är bosatta i en tredje stat.

121. LIECHTENSTEIN - SPANIEN Ingen konvention.

122. LIECHTENSTEIN - FRANKRIKE Ingen konvention.

123. LIECHTENSTEIN - GREKLAND Ingen konvention.

124. LIECHTENSTEIN - IRLAND Ingen konvention.

125. LIECHTENSTEIN - ITALIEN

Artikel 5 andra meningen i konventionen om social trygghet den 11 november 1976 avseende betalning av kontantförmåner till personer som är bosatta i en tredje stat.

126. LIECHTENSTEIN - LUXEMBURG Ingen konvention.

127. LIECHTENSTEIN - NEDERLÄNDERNA Ingen konvention.

128. LIECHTENSTEIN - PORTUGAL Ingen konvention.

129. LIECHTENSTEIN - STORBRITANNIEN Ingen konvention.

130. LIECHTENSTEIN — NORGE Ingen konvention.

131. LIECHTENSTEIN - SVERIGE Ingen konvention.

132. LIECHTENSTEIN - SCHWEIZ

Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 8 mars 1989 avseende betalning av kontantförmåner till personer som är bosatta i en tredje stat.

133. NORGE - BELGIEN Ingen konvention.

Bilaga 4.1

134. NORGE - DANMARK

Artikel 14.4 i den nordiska konventionen om social trygghet den 5 mars 1981.

135. NORGE TYSKLAND Ingen konvention.

136. NORGE SPANIEN Ingen konvention.

137. NORGE - FRANKRIKE Inga.

138. NORGE - GREKLAND

Artikel 16.5 i konventionen om social trygghet den 12 juni 1980.

139. NORGE - IRLAND Ingen konvention.

140. NORGE — ITALIEN Inga.

141. NORGE - LUXEMBURG Ingen konvention.

142. NORGE - NEDERLÄNDERNA

Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 13 april 1989.

143. NORGE - PORTUGAL Artikel 6 i konventionen om social trygghet den 5 juni 1980.

144. NORGE - STORBRITANNIEN Inga.

145. NORGE - SVERIGE Artikel 14.4 i den nordiska konventionen om social trygghet den 5 mars 1981.

146. NORGE - SCHWEIZ Artikel 6.2 i konventionen om social trygghet den 21 februari 1979.

147. SVERIGE - BELGIEN Ingen konvention.

Bilaga 4.1

148. SVERIGE - DANMARK Artikel 14.4 i den nordiska konventionen om social trygghet den 5 mars 1981.

149. SVERIGE - TYSKLAND a) Artikel 4.2 i konventionen om social trygghet den 27 februari 1976.

b) Punkt 8 a i slutprotokollet till konventionen.

150. SVERIGE - SPANIEN Artiklama 5.2 och 16 i konventionen om social trygghet den 29 juni 1987.

151. SVERIGE - FRANKRIKE Inga.

152. SVERIGE - GREKLAND Artiklarna 5.2 och 23 i konventionen om social trygghet den 5 maj 1978 i deras lydelse enligt tilläggskonventionen den 14 september 1984.

153. SVERIGE - IRLAND Ingen konvention.

154. SVERIGE - ITALIEN Artikel 20 i konventionen om social trygghet den 25 septem- ber 1979.

155. SVERIGE - LUXEMBURG a) Artiklarna 4 och 29.1 i konventionen om social trygghet den 21 februari 1985 avseende personer som är bosatta i en tredje stat. b) Artikel 30 i konventionen.

156. SVERIGE NEDERLÄNDERNA Artiklarna 4 och 24.3 i konventionen om social trygghet den 2 juli 1976 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

157. SVERIGE - PORTUGAL Artikel 6 i konventionen om social trygghet den 25 oktober 1978.

158. SVERIGE - STORBRITANNIEN Artikel 4.3 i konventionen om social trygghet den 29 juni 1987.

Bilaga 4.1

159. SVERIGE SCHWEIZ Artikel 5 .2 i konventionen om social trygghet den 20 oktober 197 8.

160. SCHWEIZ - BELGIEN

a) Artikel 3.1 i konventionen om social trygghet den 24 september 1975 avseende betalning av kontant- förmåner till personer som är bosatta i en tredje stat.

b) Punkt 4 i slutprotokollet till konventionen avseende betalning av kontantförmåner till personer som är bosatta i en tredje stat.

161. SCHWEIZ - DANMARK Inga.

162. SCHWEIZ - TYSKLAND

Artikel 4.2 i konventionen om social trygghet den 25 februari 1964 i dess lydelse enligt tilläggskonvention nr 1 den 9 september 1975 och tilläggskonvention nr 2 den 2 mars 1989 avseende betalning av kontantförmåner till personer som är bosatta i en tredje stat.

163. SCHWEIZ SPANIEN

Artikel 2 i konventionen om social trygghet den 13 oktober 1969 i dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 11 juni 1982 avseende betalning av kontantförmåner till personer som är bosatta i en tredje stat.

164. SCHWEIZ - FRANKRIKE Inga.

165. SCHWEIZ - GREKLAND

Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 1 juni 1973 avseende betalning av kontantförmåner till personer som är bosatta i en tredje Stat.

166. SCHWEIZ - IRLAND Ingen konvention.

167. SCHWEIZ - ITALIENI a) Artikel 3 andra meningen i konventionen om social trygghet den 14 december 1962 i dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 18 december 1963,

tilläggsöverenskommelse nr 1 den 4 juli 1969, tillägg- Prov- 1991/92:170 sprotokollet den 25 februari 1974 och tilläggsöveren- Bilaga 4-1 skommelse nr 2 den 2 april 1980 avseende betalning av kontantförmåner till personer som är bosatta i en tredje stat.

b) Artikel 9.1 i nämnda konvention.

168. SCHWEIZ - LUXEMBURG Artikel 4.2 i konventionen om social trygghet den 3 juni 1967 i dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 26 mars 1976.

169. SCHWEIZ - NEDERLÄNDERNA Artikel 4 andra meningeni konventionen om social trygghet den 27 maj 1970.

170. SCHWEIZ - PORTUGAL

Artikel 3 andra meningen i konventionen om social trygghet den 11 september 1975 avseende betalning av kontantförmåner till personer som är bosatta i en tredje stat.

171. SCHWEIZ - STORBRITANNIEN

Artikel 3.1 och 3.2 i konventionen om social trygghet den 21 februari 1968 avseende betalning av kontantförmåner till per- soner som är bosatta i en tredje stat."

1) Följande skall läggas till i bilaga 3 avsnitt B:

"67. ÖSTERRIKE - BELGIEN 3) Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 4 april 1977 avseende personer som är bosatta i en tredje stat. b) Punkt 3 i slutprotokollet till konventionen avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

68. ÖSTERRIKE - DANMARK a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 16 juni 1987 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

b) Punkt I i slutprotokollet till konventionen avseende perso- ner som är bosatta i en tredje stat.

69. ÖSTERRIKE - TYSKLAND 3) Artikel 41 i konventionen om social trygghet den 22 december 1966 i dess lydelse enligt tilläggskonvention nr 1 den 10 april 1969, tilläggskonvention nr 2 den 29 mars 1974 och tilläggskonvention nr 3 den 29 augusti 1980. b) Punkt 20 a i slutprotokollet till konventionen.

Bilaga 4.1

c) Artikel 3 i konventionen avseende personer som är bo- satta i en tredje stat.

d) Punkt 3 g i slutprotokollet till konventionen.

e) Artikel 4.1 i konventionen avseende tysk lagstiftning, enligt vilken olycksfall (och arbetssjukdomar) som in- träffar utanför Tysklands territorium och perioder som har fullgjorts utanför detta territorium, inte ger anledning till betalning av förmåner eller endast ger anledning till betalning av förmåner på vissa villkor, när de för- måns- berättigade är bosatta utanför Förbundsrepubliken Tysk- lands territorium, i de fall då

i) förmånen redan är beviljad eller kunde beviljas vid denna överenskommelses ikraftträdande, ii) personen ifråga har stadigvarande bosatt sig i Öster- rike före denna överenskommelses ikraftträdande och pension från pensions- och olycksfallsförsäkring be— viljades inom ett år efter denna överenskommelses ikraftträdande.

f) Punkt 19 b i slutprotokollet till konventionen. Vid tillämpning av nummer 3 c i denna bestämmelse skall det belopp som har beaktats av den behöriga institutionen inte överstiga det belopp som skall betalas med hänsyn till motsvarande perioder som skall ersättas av denna institu- tion.

70. ÖSTERRIKE - SPANIEN a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 6 november 1981 avseende personer som är bosatta i en tredje stat. b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende per- soner som är bosattai en tredje stat.

71. ÖSTERRIKE - FRANKRIKE Inga.

72. ÖSTERRIKE - GREKLAND 3.) Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 14 december 1979 i dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 21 maj 1986 avseende personer som är bosatta i en tredje stat. b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende per- soner som är bosatta i en tredje stat.

73. ÖSTERRIKE - IRLAND Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 30 september 1988 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

Bilaga 4.1

' 74.

75.

76.

77.

ÖSTERRIKE - ITALIEN

a) Artiklarna 5.3 och 9.2 i konventionen om social trygghet den 21 januari 1981.

b) Artikel 4 i konventionen avseende personer som är bo- satta i en tredje stat.

c) Punkt 2 i slutprotokollet till konventionen avseende perso- ner som är bosatta i en tredje stat.

ÖSTERRIKE - LUXEMBURG

a) Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 21 december 1971 i dess lydelse enligt tillläggskonvention nr 1 den 16 maj 1973 och tillläggskonvention nr 2 den 9 oktober 1978.

b) Artikel 3.2 i konventionen avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

c) Punkt III i slutprotokollet till konventionen avseende per- soner som är bosatta i en tredje stat.

ÖSTERRIKE - NEDERLÄNDERNA

a) Artikel 3 i konventionen om social trygghet den 7 mars 1974 i dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 5 november 1980 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende per- soner som är bosatta i en tredje stat.

ÖSTERRIKE - PORTUGAL

Inga.

78.

79.

80.

ÖSTERRIKE - STORBRITANNIEN

a) Artikel 3 i konventionen om social trygghet den 22 juli 1980 i dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 9 december 1985 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

b) Protokoll angående vårdförmåner till nämnda konvention med undantag för artikel 2.3 avseende personer som inte kan göra anspråk på behandling enligt avdelning III kapi- tel 1 i förordningen.

ÖSTERRIKE - FINLAND

a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 11 december 1985 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende per- soner som är besatta i en tredje stat.

ÖSTERRIKE - ISLAND

Ingen konvention.

Bilaga 4.1

81. ÖSTERRIKE - LIECHTENSTEIN Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 26 september 1968 i dess lydelse enligt tilläggskonvention nr 1 den 16 maj 1977 och tilläggskonvention nr 2 den 22 oktober 1987 avseende betalning av kontantförmåner till personer som är bosatta i en tredje stat.

82. ÖSTERRIKE - NORGE a) Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 27 augusti 1985. b) Artikel 4 i konventionen avseende personer som är bo- satta i en tredje stat. c) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende per- soner som är bosatta i en tredje stat.

83. ÖSTERRIKE - SVERIGE a) Artiklarna 4 och 24.1 i konventionen om social trygghet den 11 november 1975 i dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 21 oktober 1982 avseende per- soner som är bosatta i en tredje stat. b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

84. ÖSTERRIKE - SCHWEIZ Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 15 november 1967 i dess lydelse enligt tilläggskonvention nr 1 den 17 maj 1973, tilläggskonvention nr 2 den 30 november 1977 och tillägg- skonvention nr 3 den 14 december 1987 avseende betalning av kontantförmåner till personer som är bosatta i en tredje stat.

85. FINLAND - BELGIEN Ingen konvention.

86. FINLAND - DANMARK Inga.

87. FINLAND - TYSKLAND Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 23 april 1979.

88. FINLAND - SPANIEN Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 19 december

1985.

89. FINLAND - FRANKRIKE Ingen konvention.

90. FINLAND - GREKLAND Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 11 mars 1988.

91. FINLAND - IRLAND Prop. 1991/92:170 Ingen konvention. Bilaga 4. 1

92. FINLAND - ITALIEN Ingen konvention.

93. FINLAND - LUXEMBURG Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 15 september 1988.

94. FINLAND - NEDERLÄNDERNA Ingen konvention.

95. FINLAND - PORTUGAL Ingen konvention.

96. FINLAND - STORBRITANNIEN Inga.

97. FINLAND - ISLAND Inga.

98. FINLAND - LIECHTENSTEIN Ingen konvention.

99. FINLAND - NORGE Inga.

100. FINLAND - SVERIGE Inga.

101. FINLAND - SCHWEIZ Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 28 juni 1985.

102. ISLAND - BELGIEN Ingen konvention.

103. ISLAND - DANMARK Inga.

104. ISLAND - TYSKLAND Ingen konvention.

105. ISLAND - SPANIEN Ingen konvention.

106. ISLAND - FRANKRIKE Ingen konvention.

Bilaga 4.1

107. ISLAND - GREKLAND Ingen konvention.

108. ISLAND - IRLAND Ingen konvention.

109. ISLAND - ITALIEN Ingen konvention.

110. ISLAND - LUXEMBURG Ingen konvention.

111. ISLAND - NEDERLÄNDERNA Ingen konvention.

112. ISLAND - PORTUGAL Ingen konvention.

113. ISLAND - STORBRITANNIEN Inga.

114. ISLAND - LIECHTENSTEIN Ingen konvention.

115. ISLAND - NORGE Inga.

116. ISLAND - SVERIGE Inga.

117. ISLAND - SCHWEIZ Ingen konvention.

118. LIECHTENSTEIN - BELGIEN Ingen konvention.

119. LIECHTENSTEIN - DANMARK Ingen konvention.

120. LIECHTENSTEIN - TYSKLAND Artikel 4.2 i konventionen om social trygghet den 7 april 1977 i dess lydelse enligt tilläggskonvention nr 1 den 11 augusti 1989 avseende betalning av kontantförmåner till personer som är bo- satta i en tredje stat.

121. LIECHTENSTEIN - SPANIEN Ingen konvention.

122. LIECHTENSTEIN - FRANKRIKE Prop. 1991/922170 Ingen konvention. Bilaga 4.1

123. LIECHTENSTEIN - GREKLAND Ingen konvention.

124. LIECHTENSTEIN - IRLAND Ingen konvention.

125. LIECHTENSTEIN - ITALIEN Artikel 5 andra meningen i konventionen om social trygghet den 11 november 1976 avseende betalning av kontantförmåner till personer som är bosatta i en tredje stat.

126. LIECHTENSTEIN - LUXEMBURG Ingen konvention.

127. LIECHTENSTEIN - NEDERLÄNDERNA Ingen konvention.

128. LIECHTENSTEIN - PORTUGAL Ingen konvention.

129. LIECHTENSTEIN - STORBRITANNIEN Ingen konvention.

130. LIECHTENSTEIN NORGE Ingen konvention.

131. LIECHTENSTEIN - SVERIGE Ingen konvention.

132. LIECHTENSTEIN - SCHWEIZ

Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 8 mars 1989 avseende betalning av kontantförmåner till personer som är bo- satta i en tredje stat.

133. NORGE - BELGIEN Ingen konvention.

134. NORGE - DANMARK Inga.

135. NORGE - TYSKLAND Ingen konvention.

136. NORGE - SPANIEN Ingen konvention.

137. NORGE - FRANKRIKE Prop. 1991/92:170 Inga. . Bilaga 4.1

138. NORGE - GREKLAND Inga.

139. NORGE - IRLAND Ingen konvention.

140. NORGE ITALIEN Inga.

141. NORGE - LUXEMBURG Ingen konvention.

142. NORGE - NEDERLÄNDERNA Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 13 april 1989.

143. NORGE - PORTUGAL Inga.

144. NORGE - STORBRITANNIEN Inget.

145. NORGE - SVERIGE Inga.

146. NORGE - SCHWEIZ Artikel 6.2 i konventionen om social trygghet den 21 februari 1979.

147. SVERIGE - BELGIEN Ingen konvention.

148. SVERIGE - DANMARK Inga.

149. SVERIGE - TYSKLAND Artikel 4.2 i konventionen om social trygghet den 27 februari 1976.

150. SVERIGE - SPANIEN Artiklarna 5.2 och 16 i konventionen om social trygghet den 29 juni 1987.

151. SVERIGE - FRANKRIKE Inga.

Bilaga 4.1

152. SVERIGE — GREKLAND Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 5 maj 1978 i dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 14 september 1984.

153. SVERIGE IRLAND Ingen konvention.

154. SVERIGE - ITALIEN Artikel 20 i konventionen om social trygghet den 25 september

1979.

155. SVERIGE - LUXEMBURG Artiklarna 4 och 29.1 i konventionen om social trygghet den 21 februari 1985 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

156. SVERIGE - NEDERLÄNDERNA Artiklarna 4 och 24.3 i konventionen om social trygghet den 2 juli 1976 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

157. SVERIGE - PORTUGAL Artikel 6 i konventionen om social trygghet den 25 oktober 1978.

158. SVERIGE - STORBRITANNIEN Artikel 4.3 i konventionen om social trygghet den 29 juni 1987.

159. SVERIGE - SCHWEIZ Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 20 oktober 1978.

160. SCHWEIZ - BELGIEN a) Artikel 3.1 i konventionen om social trygghet den 24 september 1975 avseende betalning av kontantför- måner till personer som är bosatta i en tredje stat. b) Punkt 4 i slutprotokollet till nämnda konvention av- seende betalning av kontantförmåner till personer som är bosatta i en tredje stat.

161. SCHWEIZ - DANMARK Inga.

162. SCHWEIZ - TYSKLAND

Artikel 4.2 i konventionen om social trygghet den 25 februari 1964 i dess lydelse enligt tilläggskonventionen nr 1 den 9 september 1975 och tilläggskonvention nr 2 den 2 mars 1989 avseende betalning av kontantförmåner till personer som är bo- satta i en tredje stat.

Bilaga 4.1

' 163. SCHWEIZ — SPANIEN Artikel 2 i konventionen om social trygghet den 13 oktober 1969 i dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 11 juni 1982 avse- ende betalning av kontantförmåner till personer som är bosatta i en tredje stat.

164. SCHWEIZ - FRANKRIKE Inga.

165. SCHWEIZ - GREKLAND

Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 1 juni 1973 av- seende betalning av kontantförmåner till personer som är bosatta i en tredje stat.

166. SCHWEIZ - IRLAND Ingen konvention.

167. SCHWEIZ - ITALIEN

a) Artikel 3 andra meningen i konventionen om social trygghet den 14 december 1962 i dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 18 december 1963, tilläggs- överenskommelse nr 1 den 4 juli 1969, tilläggsproto- kollet den 25 februari 1974 och tilläggsöverenskom- melse nr 2 den 2 april 1980 avseende betalning av kontantförmåner till personer som är bosatta i en tredje stat.

b) Artikel 9.1 i konventionen.

168. SCHWEIZ - LUXEMBURG Artikel 4.2 i konventionen om social trygghet den 3 juni 1967 i dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 26 mars 1976.

169. SCHWEIZ - NEDERLÄNDERNA Artikel 4 andra meningen i konventionen om social trygghet den 27 maj 1970.

170. SCHWEIZ - PORTUGAL

Artikel 3 andra meningen i konventionen om social trygghet den 11 september 1975 avseende betalning av kontantförmåner till personer som är bosatta i en tredje stat.

171. SCHWEIZ - STORBRITANNIEN Artikel 3.1 och 3.2 i konventionen om social trygghet den 21 februari 1968 avseende betalning av kontantförmåner till personer som är bosatta i en tredje stat."

m) Följande skall läggas till i bilaga 4:

Bilaga 4.1

"M. ÖSTERRIKE Ingen.

N. FINLAND Ingen.

O. ISLAND Ingen.

P. LIECHTENSTEIN

Ingen.

Q. NORGE

Ingen.

R. SVERIGE

Ingen.

S. SCHWEIZ

Ingen."

Följande skall läggas till i bilaga 6:

"M. ÖSTERRIKE

1. Vid tillämpningen av kapitel 1 i förordningens avdelning III skall en person som uppbär offentlig tjänstepension anses vara pensionär.

2. Vid tillämpningen av förordningens artikel 46.2 Skall bortses från tillägg till avgitterna för tillläggsförsäkring och tilläggs- förmån för gruvarbetare enligt österrikisk lagstiftning. I dessa fall skall det belopp som har beräknats enligt förord- ningens artikel 46.2 ökas genom tillägg till avgifterna för tilläggsförsäkring och tilläggsförmån till gruvarbetare.

3. Vid tillämpningen av förordningens artikel 46.2 skall för österrikisk lagstiftning den dag som gäller för pension (Stichtag) anses som den dag då försäkringsfallet inträffar.

4. Tillämpningen av förordningens bestämmelser skall inte innebära någon reduktion i rätten till förmåner enligt öster- rikisk lagstiftning med avseende på personer vilkas social— försäkringssituation har påverkats av politiska eller religiösa skäl eller på grund av deras härkomst.

N. FINLAND

1. För att fastställa om perioden mellan försäkringsfallets in- träffande och pensionsåldern (antagandeperiod) skall beaktas vid beräkning av 'den finska arbetspensionen skall för- säkrings- eller bosättningsperioder enligt en annan stats

Bilaga 4.1

lagstiftning, för vilken denna förordning gäller, beaktas såvitt avser villkoret om bosättning i Finland.

2. Om anställning eller verksamhet som egenföretagare i Fin- land har upphört och försäkringsfallet inträffar under anställ- ning eller verksamhet som egenföretagarei en annan stat, för vilken denna förordning gäller, och om pensionen enligt den finska lagstiftningen om försäkringsarbetspension inte längre omfattar perioden mellan försäkringsfallet och pensionsåldern (antagandetid) skall försäkringspcrioder enligt lagstiftningen i en annan stat för vilken denna förordning gäller beaktas vad avser villkoren för antagandetid som om de vore försäkrings— perioder i Finland.

3. Om enligt finländsk lagstiftning tillägg skall betalas av en institution i Finland på grund av försening i handläggningen av en ansökan om förmån, skall en ansökan som har lämnats till en institution i en annan stat, för vilken denna förordning gäller, vid tillämpningen av bestämmelserna i den finska lagstiftningen avseende sådant tillägg anses ha lämnats den dag då ansökan tillsammans med alla nödvändiga bilagor når den behöriga institutionen i Finland.

0. ISLAND Om anställning eller verksamhet som egenföretagarei Island har upphört och försäkringsfallet inträffar under anställning eller verksamhet som egenföretagarei en annan stat, för vilken denna förordning gäller, och om invalidpension enligt både socialför- säkrings- och tilläggspensionssystemen (pensionskassor) i Island inte längre omfattar perioden mellan försäkringsfallet och pen- sionsåldern (antagandeperioder) skall försäkringsperioder enligt lagstiftningen i en annan stat, för vilken denna förordning gäller, beaktas vad avser villkoren för kravet på antagandeperioder som om de vore försäkringsperioderi Island.

P. LIECHTENSTEIN Varje anställd eller egenföretagare som inte längre omfattas av den liechtensteinska lagstiftningen om invaliditetsförsäkring skall vid tillämpningen av avdelning IH kapitel 3 i förordningen anses vara försäkrad enligt denna försäkring vid beviljande av normal invalidpension om at) han den dag då försäkringsfallet inträffar enligt bestämmel- serna i den liechtensteinska lagstiftningen om invalidförsäk- ring i) undergår rehabiliteringsåtgärder som utges enligt invali- ditetsförsäkringen i Liechtenstein, ii) är försäkrad enligt lagstiftningen om ålders-, efterlevande- eller invaliditetsförsäkring i en annan stat, för vilken denna förordning gäller,

Bilaga 4. 1

b)

iii) kan göra anspråk på pension enligt invaliditets- eller åldersförsäkring i en annan stat för vilken denna förordning gäller eller om han uppbär en sådan pen- sion, iv) är oförmögen till arbete enligt lagstiftningen i en annan stat för vilken denna förordning gäller och kan göra anspråk på förmåner från sjukförsäkrings- eller olycksfallsförsäkring i den staten eller om han uppbär en sådan förmån, eller

v) kan göra anspråk på kontantförmåner på grund av arbetslöshet från arbetslöshetsförsäkringen i en annan stat, för vilken denna förordning gäller, eller om han uppbär en sådan förmån,

eller om han arbetade i Liechtenstein som gränsarbetare och inom tre år omedelbart före försäkringsfallets inträffande

enligt den liechtensteinska lagstiftningen, betalat avgifter enligt denna lagstiftning för minst 12 månader, eller

om han måste sluta sin anställning eller verksamhet som egenföretagare i Liechtenstein på grund av olycksfall eller då han så länge han stannar i Liechtenstein skall vara skyldig att betala avgifter på samma grunder som en person utan för- värvsarbete.

NORGE Övergångsbestämmelsernai den norska lagstiftningen som medför en reduktion av den försäkringsperiod som krävs för full tilläggspension för personer födda före 1937 skall tilläm- pas på personer som är omfattade av förordningen under förutsättning att de har varit bosatta i Norge eller har varit sysselsatta i förvärvsarbete som anställda eller egen- företagare i Norge, för sådant antal år som krävs efter fyllda 16 år och före den 1 januari 1967. Detta krav skall vara ett år för varje år personens födelseår infaller före 1937. En person som är försäkrad enligt lagen om social trygghet och som vårdar försäkrade vårdbehövande äldre, arbetsoför- mögna eller sjuka personer skall enligt föreskrivna villkor tillgodoräknas pensionspoäng för sådana perioder. På samma sätt skall en person som vårdar små barn tillgodoräknas pensionspoäng under vistelse i en annan stat än Norge, för vilken förordningen gäller, under förutsättning att personen ifråga är föräldraledig enligt norsk arbetslagstiftning.

SVERIGE

Vid tillämpningen av artikel 18.1 skall för fastställande av en persons rätt till föräldrapenning försäkringspcrioder som har fullgjorts i en annan stat än Sverige, för vilken denna förord- ning gäller, anses baserade på samma genomsnittsinkomster

Bilaga 4.1

som de svenska försäkringspcrioder med vilka de samman- räknas. Förordningens bestämmelser om sammanläggning av försäk- ringspcrioder skall inte tillämpas på övergångsbestämmelser- na i den svenska lagstiftningen om rätt till förmånligare beräkning av folkpension för personer som är bosatta i Sverige under en fastställd period före pensionsansökan. Vid fastställandet av rätten till förtids- eller efterlevandepen- sion som delvis baseras på framtida antagna försäkringsperio- der skall en person anses uppfylla försäkrings- och inkomst- villkoren i den svenska lagstiftningen om han som anställd eller egenföretagare omfattas av ett försäkringssystem eller ett system som grundas på bosättning i en annan stat, för vilken denna förordning gäller. Är med vård av små barn skall enligt föreskrivna villkor i den svenska lagstiftningen anses som försäkringsperioder för tilläggspension även om barnet och personen ifråga är bosatta i en annan stat, för vilken denna förordning gäller, under förutsättning att den person som vårdar barnet är föräldra- ledig enligt bestämmelserna i lagen om ledighet för vård av barn.

SCHWEIZ Om enligt bestämmelserna i förordningen en person har rätt att ansöka om medlemskap i en schweizisk erkänd sjukkassa har hans familjemedlemmar som är bosatta inom en annan stats territorium, för vilken denna förordning gäller, också rätt att ansöka om medlemskap i samma sjukkassa. Vid tillämpningen av förordningens artiklar 9.2 och 18.1 skall försäkringsperioder som har fullgjorts enligt lagstift- ningen i en annan stat, för vilken denna förordning gäller, beaktas som om personen ifråga vore en "Ziiger - passant - passante" (överflyttande) enligt den schweiziska lagstift- ningen. Försäkring eller rätt i egenskap av familjemedlem likställs med personlig försäkring. Varje anställd eller egenföretagare som inte längre omfattas av schweizisk lagstiftning om invaliditetsförsäkring skall vid tillämpning av kapitel 3 i förordningens avdelning III anses vara försäkrad enligt denna försäkring vid beviljande av normal invalidpension om a) han den dag då försäkringsfallet inträffar enligt bestäm- melserna i den schweiziska lagstiftningen om invalidför- säkring i) undergår rehabiliteringsåtgärder som utges enligt in- validitetsförsäkringeni Schweiz, ii) är försäkrad enligt lagstiftningen om ålders-, efter- levande- eller invaliditetsförsäkring i en annan stat för vilken denna förordning gäller,

Bilaga 4.1

iii) kan göra anspråk på pension enligt invaliditets- eller åldersförsäkring i en annan stat för vilken denna förordning gäller eller om han uppbär en sådan pen- sion, iv) är oförmögen till arbete enligt lagstiftningen i en annan stat, för vilken denna förordning gäller, och kan göra anspråk på förmåner från sjukförsäkrings- eller olycksfallsförsäkring i den staten eller om han uppbär en sådan förmån, eller

v) kan göra anspråk på kontantförmåner på grund av ar- betslöshet från arbetslöshetsförsäkringen i en annan stat, för vilken denna förordning gäller, eller om han uppbär en sådan förmån,

b) eller om han har arbetade i Schweiz som gränsarbetare och inom tre år omedelbart före försäkringsfallets inträffande enligt den schweiziska lagstiftningen, betalat avgifter enligt denna lagstiftning för minst 12 månader, eller

c) om han måste sluta sin anställning eller självständiga för- värvsmässiga verksamhet i Schweiz på grund av olycksfall eller sjukdom då han skall, så länge han stannar i Schweiz, vara skyldig att betala avgifter på samma grunder som en person utan förvärvsarbete."

Följande skall läggas till i bilaga 7:

"10. Om en person är egenföretagarei Österrike och anställd som

11.

12.

13.

14.

15.

16.

arbetstagare i en annan stat för vilken denna förordning gäller. Om en person som är bosatt i Finland är egenföretagare i Finland och anställd som arbetstagarei en annan stat för vilken denna förordning gäller. Om en person som är bosatt i Island är egenföretagare i Island och anställd som arbetstagare i en annan stat för vilken denna förordning gäller. Om en person är egenföretagare i Liechtenstein och anställd som arbetstagare i en annan stat för vilken denna förordning gäller. Om en person som är bosatt i Norge är egenföretagarei Norge och anställd som arbetstagare i en annan stat för vilken denna förordning gäller. Om en person som är bosatt i Sverige är egenföretagare i Sverige och anställd som arbetstagare i en annan stat för vilken denna förordning gäller. Om en person är egenföretagare i Schweiz och anställd som arbetstagare i en annan stat för vilken denna förordning gäller."

Bilaga 4.1

Rådets förordning (EEG) 574/72 av den 21 mars 1972 om tillämpning PrOP- 1991/921170 av förordning (EEG) 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemed- lemmar flyttar inom gemenskapen uppdaterad genom 383 R 2001: Rådets förordning (EEG) 2001/83 av den 2 juni 1983 (EGT Nr L 230, 22.8.1983, s. 6) och senare ändrad genom 385 R 1660: Rådets förordning (EEG) 1660/85 av den 13 juni 1985 (EGT nr L 160, 20.6.1985, s. 1) -— 385 R 1661: Rådets förordning (EEG) 1661/85 av den 13 juni 1985 (EGT nr L 160, 20.6.1985, s. 7) 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 188) — 386 R 513: Kommissionens förordning (EEG) 513/86 av den 26 februari 1986 (EGT nr L 51, 28.2.1986, s. 44) 386 R 3811: Rådets förordning (EEG) 3811/86 av den 11 december 1986 (EGT nr L 355, 16.12.1986, s. 5) — 389 R 1305: Rådets förordning (EEG) 1305/89 av den 11 maj 1989 (EGT nr L 131, 13.5.1989, s. 1) —- 389 R 232: Rådets förordning (EEG) 2332/89 av den 18 juli 1989 (EGT nr L 224, 2.8.1989, s. 1) — 389 R 3427: Rådets förordning (EEG) 3427/89 av den 30 oktober 1989 (EGT nr L 331, 16.11.1989, s. 1) 391 R 2195: Rådets förordning (EEG) 2195/91 av den 25 juni 1991 (EGT nr L 206, 29.7 1991, s. 2) Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) Följande skall läggas till i bilaga 1:

"M. ÖSTERRIKE I. Bundesminister fiir Arbeit und Soziales (Förbundsministern för arbete och sociala frågor), Wien.

2. Bundesminister fiir Umwelt, Jugend und Familie (Förbunds- ministern för miljö-, ungdoms- och familjefrågor), Wien.

N. FINLAND Sosiaali- ja terveysministeriö (Social- och hälsovårdsministeriet), Helsingfors.

a) i förhållande till förordningens artikel 14a.1 och artikel 14b.2: Liechtensteinische Alters-, Hinterlassenen- und Invalidenver- sicherung (Liechtensteins ålders-, eRerlevande- och invalidi- tetsförsäkring).

b) i förhållande till förordningens artikel 17: Amt fiir Volkswirtschaft (Nationella ekonomiverket).

3. För tillämpningen av artikel 13.2 och 13.3 samt artikel 14.1 och 14.2 i tillämpningsförordningen: Amt fiir Volkswirtschaft und Liechtensteinische Alters-, Hinterlassenen- und Invalidenversicherung (Nationella ekono- miverket och Liechtensteins ålders-, efterlevande- och invali- ditetsförsäkring).

4. För tillämpningen av artiklarna 38.1, 70.1, 82.2 och 86.2:

Gemeindeverwaltung (Kommunförvaltningen) på bosättnings- orten.

5 . För tillämpningen av artikel 80.2 och artikel 81: Amt fiir Volkswirtschaft (Nationella ekonomiverket).

6. För tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel 102.2 i förhållande till artiklarna 36, 63 och 70: Amt fiir Volkswirtschaft (Nationella ekonomiverket).

7. För tillämpningen av artikel 113.2 i tillämp- ningsförordningen: Amt fiir Volkswirtschaft (Nationella ekonomiverket).

Bilaga 4.1

10.

NORGE För tillämpningen av förordningens artikel 14.1 & och b, till— ämpningsförordningens artikel 11.1 a'och 11.2 när arbetet utförs utanför Norge och förordningens artikel 14a.1 b: Folketrygdekontoret for utenlandssaker (Försäkringskassan för utlandsärenden), Oslo.

För tillämpningen av artikel 14a.1 a om arbetet utförs i Nor- ge: . Trygdekontoreti den kommun där personen ifråga är bosatt. För tillämpningen av artikel 14.1 a i förordningen om perso— nen ifråga är utsänd till Norge: Trygdekontoreti den kommun där arbetsgivarens företrädare är registrerad i Norge och om arbetsgivaren inte har någon företrädare i Norge, trygdekontoreti den kommun där arbe- tet utförs.

För tillämpningen av artikel 14.2 och artikel 14.3: Trygdekontoreti den kommun där personen ifråga är bosatt. För tillämpningen av artikel 14a.2: Trygdekontoreti den kommun där arbetet utförs. För tillämpningen av artikel 14b.1 och 14b.2:

Folketrygdekontoret for utenlandssaker (Försäkringskassan för utlandsärenden), Oslo. För tillämpningen av kapitlen 1, 2, 3, 4, 5 och 8 i del III av förordningen och de bestämmelser som är knutna till dessa bestämmelser i tillämpningsförordningen: Rikstrygdeverket (Riksförsäkringsverket), Oslo och dess utsedda organ (de regionala och lokala försäkringskontoren). För tillämpningen av del III kapitel 6 i förordningen och de

bestämmelser som är knutna till dessa bestämmelser i

tillämpningsförordningen:

Arbeidsdirektoratet (Arbetsdirektoratet), Oslo och dess ut- sedda organ. För pensionsförsäkringssystemet för sjömän: 3) Det lokala trygdekontoret på bosättningsorten när per— sonen ifråga är bosatt i Norge.

b) Folketrygdekontoret for utenlandssaker (Försäkringskas- san för utlandsärenden), Oslo vid betalning av förmåner enligt systemet till personer som är bosatta utomlands. För familjebidrag: Rikstrygdeverket (Riksförsäkringsverket), Oslo och dess utsedda organ (de lokala försäkringskontoren).

SVERIGE

För tillämpningen av förordningens artiklar 14.1, 14a.1 och 2 och tillämpningsförordningens artiklar 11.1 3 och 11a.1: Den försäkringskassa hos vilken personen är försäkrad.

Bilaga 4.1

b)

För tillämpningen av artiklarna 14.1 b och 14a.1 b i fall då en person är utsänd till Sverige: Försäkringskassan på den ort där arbetet utförs. För tillämpningen av artildarna 14b.1 och 14b.2 i fall när en person är utsänd till Sverige för en period som är längre än 12 månader:

Göteborgs allmänna försäkringskassa, Sjöfartskontoret.

För tillämpningen av artikel 14.2 och 14.3, 14a.2 och 14a.3

i förordningen: -

Försäkringskassan på bosättningsorten. För tillämpningen av förordningens artikel 14a.4 och tillämp-

ningsförordningens artiklar 11.1 b, 11a.1 b och 12a.5, 12a.6 och 12a.7 a: Försäkringskassan på den ort där arbetet utförs. För tillämpningen av artikel 17 i förordningen:

a) Försäkringskassan på den ort där arbetet utförs eller skall utföras, och

b) Riksförsäkringsverket angående vissa grupper av anställda eller egenföretagare. För tillämpningen av artikel 102.2:

a) Riksförsäkringsverket.

b) Arbetsmarknadsstyrelsen för arbetslöshetsförmåner.

SCHWEIZ För tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel 11.1 i förhållande till förordningens artikel 14.1 och 14b.1: Behörig Ausgleichskasse der Alters-, Hinderlassenen- und Invalidenversicherung - Caisse de compensation de l'assu- rance vieillesse, survivants et invalidité - Cassa di compen- sazione dell'asssicurazione vecchiaia, superstiti e invaliditå - (utjämningskassa för ålders-, efterlevande och invaliditets- försäkring) och den behöriga försäkringsgivaren. i förhållande till förordningens artikel 17:

Bundesamt fiir Sozialversicherung, Bern - Offlce fédéral des assurances sociales, Berne - Ufficio federale degli assicura- zioni sociali, Berna - Förbundsverket för socialförsäkring, Bern). För tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel 11a.1 i förhållande till förordningens artikel 14a.1 och artikel 14b.2:

Behörig Ausgleichskasse der Alters-, Hinterlassenen- und Invalidenversicherung - Caisse de compensation de l'assu- rance vieillesse, survivants et invalidité - Cassa di compen- sazione dell'asssicurazione vecchiaia, superstiti e invaliditä - (Utjärnningskassa för ålders-, efterlevande- och invalidi- tetsförsäkring).

Bilaga 4.1

b)

b)

b)

i förhållande till förordningens artikel 17: Bundesamt fiir Sozialversicherung, Bern - Office fédéral des assurances sociales, Berne - Ufficio federale degli assicura- zioni sociali, Berna (Förbundsverket för socialförsäkring, Bern). För tillämpningen av artikel 12a i tillämpningsförordningen på personer som är bosatta i Schweiz: Kantonale Ausgleichkasse - Caisse cantonale de compen- sation - Cassa cantonale di compensazione (kantonal utjäm- ningskassa) i den kanton där personen är bosatt. personer bosatta utanför Schweiz: Den Kantonale Ausgleichkasse - Caisse cantonale de compen- sation - Cassa cantonale di compensazione (Kantonala utjäm- ningskassa) som är behörig på den ort där arbetsgivaren har sin verksamhet.

För tillämpningen av artikel 13.2 och 13.3 och artikel 14.1 och 14.2 i tillämpningsförordningen: Eidgenössische Ausgleichkasse, Bern - Caisse federale de compensation, Berne - Cassa federale di compensazione, Berna (Federala utjämningskassan, Bern) och Schweizerische Unfallversicherungsanstalt, Kreisagentur Bern, Bern - Caisse nationale suisse d'assurance en cas d'accidents, agence d'arrondissement de Berne, Berne - Istituto nazionale sviz- zero di assicurazione contro gli infortuni, agenzia circon- dariale di Berna, Berna - (Schweiziska olycksfallsförsäkrings- anstalten, Regionkontor Bern, Bern). För tillämpningen av artikel 38.1, artikel 70.1, artikel 82.2 och artikel 86.2 i tillämpningsförordningen: Gemeindeverwaltung - Administration communale - Ammi- nistrazione communale - (Kommunförvaltningen) på bosätt- ningsorten. För tillämpningen av artikel 80.2 och 81 i tilllämpningsför- ordningen: Bundesamt fiir Industrie, Gewerbe und Arbeit, Bern - Office fédéral de l'industrie, des arts et métiers et du travail, Berne - Ufficio federale dell'industria, delle arti e mestieri e del lavoro, Berna - (Förbundsverket för industri och arbete, Bern). För tillämpningen av artikel 102.2 i tillämp- ningsförordningen: i förhållande till förordningens artikel 63: Schweizerische Unfallversicherungsanstalt, Luzern - Caisse nationale suisse d'assurance en cas d'accidents, Lucerne - Cassa nazionale svizzera di assicurazione contro gli incidenti, Lucerna - (Schweiziska olycksfallsförsäkringsanstalten, Luzern). i förhållande till förordningens artikel 70: Bundesamt liir Industrie, Gewerbe und Arbeit, Bern - Office fédéral de l'industrie, des arts et métiers et du travail, Berne - Ufficio federale dell'industria, delle arti e mestieri e del

Bilaga 4. 1

lavoro, Berna - (Förbundsverket för industri och arbete), Bern).

8. För tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel 113.2 i förhållande till tillämpningsförordningens artikel 62.1: Schweizerische Unfallversicherungsanstalt, Luzern - Caisse nationale suisse d”assurance en cas d'accidents, Lucerne - Cassa nazionale svizzera di assicurazione contro gli incidenti, Lucerna - (Schweiziska olycksfallsförsäkringsanstalten, Lu- zern).

k) Följande skall läggas till i bilaga 11: "M. ÖSTERRIKE Inget.

N. FINLAND Inget.

O. ISLAND Inget.

P. LIECHTENSTEIN Inget.

Q. NORGE Inget.

R. SVERIGE Inget.

S. SCHWEIZ Inget. "

Rättsakter som de avtalsslutandc parterna skall ta vederbörlig hänsyn till

3. 373 Y 0919 (02): Beslut nr 74 av den 22 februari 1973 om rätt till vårdförmåner vid tillfällig vistelse enligt artikel 22.1a i i rådets för- ordning (EEG) nr 1408/71 och artikel 21 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 (EGT nr C 75, 19.9 1973, s. 4). 373 Y 0919 (03): Beslut nr 75 av den 22 februari 1973 om behand- ling av ansökningar om omprövning enligt artikel 94.5 i rådets för- ordning (EEG) nr 1408/71 som har lämnats in av personer med in- validpension (EGT nr C 75, 19.9 1973, s. 5).

373 Y 0919 (06): Beslut nr 78 av den 22 februari 1973 om tolkningen av artikel 7.1 a i rådets förordning (EEG) nr 574/72 om förfarandet vid tillämpning av bestämmelserna om minskning eller innehållande av förmåner (EGT nr C 75, 19.9 1973, s. 8).

Bilaga 4.1

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

373 Y 0919 (07): Beslut nr 79 av den 22 februari 1973 om tolkningen av artikel 48.2 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om samman- läggning av försäkringspcrioder och perioder som behandlas som sådana vid sjukdom, ålderdom och dödsfall (EGT nr C 75, 19.9 1973, s. 9). - 373 Y 0919 (09): Beslut nr 81 av den 22 februari 1973 om samman- läggning av försäkringspcrioder som har fullgjorts inom ett visst yrke med tillämpning av artikel 45.2 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 (EGT nr C 75, 19.9 1973, s. 11). 373 Y 0919 (11): Beslut nr 83 av den 22 februari 1973 om tolkningen av artikel 68.2 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 och artikel 82 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 om ökning av förmåner vid ar- betslöshet för beroende familjemedlemmar (EGT nr C 75, 19.9 1973, s. 14). 373 Y 0919 (13): Beslut nr 85 av den 22 februari 1973 om tolkningen av artikel 57.1 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 och av artikel 67.3 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 om fastställande av tilläm- plig lagstihning och behörig institution för beviljande av förmåner vid arbetssjukdomar (EGT nr C 75, 19.9 1973, s. 17). 373 Y 1113 (02): Beslut nr 86 av den 24 september 1973 om arbets- sätt för och sammansättning av revisionskommittén inom Europeiska gemenskapernas administrativa kommission för social trygghet för migrerande arbetare (EGT nr C 96. 13.11 1973) i dess lydelse enligt 376 Y 0813 (02): Beslut nr 106 av den 8 juli 1976 (EGT nr C 190, 13.8 1976, s. 2). 374 Y 0720 (06): Beslut nr 89 av den 20 mars 1973 om tolkningen av artikel 16.1 och 2 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om personer som är anställda på ambassader och konsulat (EGT nr C 86, 20.7 1974, s. 7) 374 Y 0720 (07): Beslut nr 91 av den 12 juli 1973 om tolkningen av artikel 46.3 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om fastställande av förmåner som skall utges enligt punkt 1 i denna artikel (EGT nr C 86, 20.7 1974, s. 8) 374 Y 0823 (04): Beslut nr 95 av den 24 januari 1974 om tolkningen av artikel 46.2 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om proportionell beräkning av pensioner (EGT nr C 99, 23.8 1974, s. 5) 374 Y 1017 (03): Beslut nr 96 av den 15 mars 1974 om omprövning av rätt till förmåner enligt artikel 49.2 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 (EGT nr C 126, 17.10 1974, s. 23). 375 Y 0705 (02): Beslut nr 99 av den 13 mars 1975 om tolkningen av artikel 107.1 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 om skyldigheten att räkna om löpande förmåner (EGT nr C 150, 5.7 1975, s. 2). 375 Y 0705 (03): Beslut nr 100 av den 23 januari 1975 om återbetal- ning av kontantförmåner som har utgetts av institutionen på vistelse- eller bosättningsorten för den behöriga institutionens räkning och om hur denna återbetalning skall ske (EGT nr C 150, 5.7 1975 , s. 3).

Bilaga 4.1 ,

17.

18.

19.

20.

376 Y 0526 (03): Beslut nr 105 av den 19 december 1975 om genom- förandet av artikel 50 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 (EGT nr C 117, 26.5 1976, s. 3). 378 Y 0530 (02): Beslut nr 109 av den 18 november 1977 med änd- ring av beslut nr 92 av den 22 november 1973 om begreppet vårdför- måner vid sjukdom och moderskap som avses i artiklarna 19.1, 19.2, 22, 25.1, 25.3, 25.4, 26, 28,1 och 28a, 29 och 31 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 och bestämmande av de belopp som skall återbe- talas enligt artiklarna 93, 94 och 95 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 och av de förskott som skall betalas enligt artikel 102.4, i samma förordning (EGT nr C 125, 30.5 1978, s. 2). 383 Y 0115: Beslut nr 115 av den 15 december 1982 om beviljande av proteser, hjälpmedel och andra vårdförmåner av stor vikt enligt artikel 24.2 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 (EGT nr C 193, 20.71983, s. 7). 383 Y 0117: Beslut nr 117 av den 7 juli 1982 om villkoren för tillämpning av artikel 50.1 a i rådets förordning (EEG) nr 574/72 (EGT nr C 238, 7.9 1983, s. 3). Bestämmelsemai beslutet skall, inom ramen för detta avtal, tilläm- pas med följande anpassning:

3) Följande skall läggas till i artikel 2.2:

"FINLAND Eläketurvakeskus - Pensionsskyddscentralen, Helsingfors.

ISLAND Tryggingastofnun rikisins (Riksförsäkringsverket), Reykjavik.

LIECHTENSTEIN Liechtensteinische Alters-, Hinterlassenen- und Invalidenversiche- rung (Liechtensteins ålders—, efterlevande—och invaliditetsförsäk- ring), Vaduz.

NORGE _ Rikstrygdeverket (Rikförsäkringsverket), Oslo.

SCHWEIZ

Schweizerische Ausgleichskasse, Genf - Caisse suisse de compen— sation, Geneve - Cassa svizzera di compensazione, Ginevra - (Schweiziska utjämningskassan, Geneve).

SVERIGE Riksförsäkringsverket, Stockholm.

Bilaga 4.1

21.

22.

23.

ÖSTERRIKE . Hauptverband der österreichischen Sozialversicherungsträger (De

österrikiska socialförsäkringsorganens huvudorganisation), Wien."

383 Y 1112 (02): Beslut nr 118 av den 20 april 1983 om villkoren för tillämpning av artikel 50.1 b i rådets förordning (EEG) nr 574/72 (EGT nr C 306, 12.11 1983, s. 2). Bestämmelsemai beslutet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) Följande skall läggas till i artikel 2.4:

”FINLAND Eläketurvakeskus - Pensionsskyddscentralen, Helsingfors.

ISLAND Tryggingastofnun rikisins (Riksförsäkringsverket), Reykjavik.

LIECHTENSTEIN Liechtensteinische Altus—, Hinterlassenen- und Invalidenversiche- rung (Liechtensteins ålders-, eherlevande- och invaliditetsför- säkring), Vaduz.

NORGE Rikstrygdeverket (Riksförsäkringsverket), Oslo.

SCHWEIZ Schweizerische Ausgleichskasse, Genf - Caisse suisse de compen- sation, Geneve - Cassa svizzera di compensazione, Ginevra - (Schweiziska utjämningskassan, Geneve).

SVERIGE Riksförsäkringsverket, Stockholm.

ÖSTERRIKE Hauptverband der österreichischen Sozialversicherungsträger (De österrikiska socialförsäkringsorganens huvudorganisation), Wien."

383 Y 1102 (03): Beslut nr 119 av den 24 februari 1983 om tolk- ningen av artikel 76 och artikel 79.3 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 och artikel 10.1 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 om sammanträffande av familjeförmåner och familjebidrag (EGT nr C 295, 2.11 1983, s. 3). 383 Y 0121: Beslut nr 121 av den 21 april 1983 om tolkningen av artikel 17.7 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 om beviljande av

Bilaga 4.1

24.

25.

26.

27.

28.

29.

30.

31.

32.

33.

34.

proteser, hjälpmedel och andra vårdförmåner av stor vikt (EGT nr C 193, 20.7 1983, s. 10). 384 Y 0802 (32): Beslut nr 123 av den 24 februari 1984 om tolk- ningen av artikel 22.1 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 be- träffande personer som behandlas med njurdialys (EGT nr C 203, 2.8 1984, s. 13). 386 Y 0175: Beslut nr 125 av den 17 oktober 1985 om användningen av intyget om tillämplig lagstiftning (blankett E 101) då ut- sändningsperioden inte överstiger tre månader (EGT nr C 141, 7.6 1986, s. 3). ' 386 Y 0126: Beslut nr 126 av den 17 oktober 1985 om tillämpningen av artildarna 14.1 a, 14a.1 a, 14b.1 och 14b.2 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 (EGT nr C 141, 7.6 1986, s. 3). 386 Y 0128: Beslut nr 128 av den 17 oktober 1985 om tillämpningen av artikel 14.1 a och 14b.1 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämplig lagstiftning för utsända arbetstagare (EGT nr C 141, 7.6 1986, s. 6). 386 Y 0129: Beslut nr 129 av den 17 oktober 1985 om tillämpningen av artiklarna 77, 78 och 79.3 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 och artikel 10.1 b ii i rådets förordning (EEG) nr 574/72 (EGT nr C 141, 7.6 1986, s. 7). 386 Y 0130: Beslut nr 130 av den 17 oktober 1985 om de blanketter som behövs för tillämpningen av rådets förordningar (EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr 574/72 (E 001, E 101-027, E 201-215, E 301-303, E 401-411) (86/303/EEG) (EGT nr C 141, 7.6 1986, s. 1), i dess lydelse enligt 391 X 0140: Beslut nr 144 av den 9 april 1990 (E40l-E410F) (EGT nr L 71,18.3 1991, s. 1). 386 Y 0131: Beslut nr 131 av den 3 december 1985 om räckvidden av artikel 71.] b ii i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om rätt till förmåner vid arbetslöshet för andra arbetstagare än gränsarbetare som under sin senaste anställning var bosatta inom en annan medlemsstats territorium än den behöriga statens (EGT nr C 141, 7.6 1986, s. 10). C 271/87, s. 3: Beslut nr 132 av den 23 april 1987 om tolkningen av artikel 40.3 a ii i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 (EGT nr C 271, 9.10 1987, s. 3). C 284/87, :. 3: Beslut nr 133 av den 2 juli 1987 om tillämpningen av artiklarna 17.7 och 60.6 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 (EGT nr C 284, 22.10 1987, s. 3 och EGT nr C 64, 9.3 1988, s. 13). C 64/88, :. 4: Beslut nr 134 av den 1 juli 1987 om tolkningen av artikel 45.2 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om sammanlägg- ning av försäkringspcrioder som har fullgjorts inom ett yrke som omfattas av ett särskilt system i en eller flera medlemsstater (EGT nr C 64, 9.3 1988, s. 4). C 281/88, s. 7: Beslut nr 135 av den 1 juli 1987 om beviljande av vårdförmåner enligt artiklarna 17.7 och 60.6 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 och begreppen brådskande fall enligt artikel 20 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 och mycket brådskande fall

Bilaga 4. 1

35.

enligt artiklarna 17.7 och 60.6 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 (EGT nr C 281, 9.3 1988, s. 7). Bestämmelsemai beslutet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) Följande skall läggas till i artikel 2.2:

"m) ATS 7 000 för institutionen på bosättningsorten i Österrike. m) FIM 3 000 för institutionen på bosättningsorten i Finland. 0) ISK 35 000 för institutionen på bosättningsorten i Island.

p) CHF 800 för institutionen på bosättningsorten i Liechtens-

tein.

q) NOK 3 600 för institutionen på bosättningsorten i Norge.

r) SEK 3 600 för institutionen på bosättningsorteni Sverige,

s) CHF 800 för institutionen på bosättningsorten i Schweiz."

C 64188, |. 7: Beslut nr 136 av den 1 juli 1987 om tolkningen av artikel 45.1-3 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om beaktande av försäkringsperioder som har fullgjorts enligt andra medlemsstaters lagstiftning för att erhålla, bibehålla eller återfå rätt till förmåner (EGT nr C 64, 9.3 1988, s. 7).

Bestämmelsemai beslutet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning: a) Följande skall läggas till i bilagan:

'M. ÖSTERRIKE Inget.

N. FINLAND Inget.

O. ISLAND Inget.

P. LIECHTENSTEIN Inget.

Q. NORGE Inget.

R. SVERIGE Inget.

S. SCHWEIZ Inget."

Bilaga 4.1

36.

37.

38.

39.

40.

41.

42.

C 140/89, |. 3: Beslut nr 137 av den 15 december 1988 om tillämp- ningen av artikel 15.3 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 (EGT nr C 140, 6.6 1989, s. 3). C 287/89, :. 3: Beslut nr 138 av den 17 februari 1989 om tolkningen av artikel 22.1 c i i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om organ- transplantationer eller andra kirurgiska ingrepp, som kräver test av biologiska prover, medan den berörda personen inte befinner sig i den medlemsstat där testerna utförs (EGT nr C 287, 15.11 1989, s. 3). . C 94/90, i. 3: Beslut nr 139 av den 30 juni 1989 om vilket datum som skall beaktas vid fastställande av kursen för sådan omräkning som avses i artikel 107 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 och som skall tillämpas vid beräkning av vissa förmåner och avgifter (EGT nr C 94, 12.4 1990, s. 3). C 94/90, !. 4: Beslut nr 140 av den 17 oktober 1989 om vilken kurs för omräkning som skall tillämpas av institutionen på en heltidsar- betslös gränsarbetares bosättningsort för den senaste löneinkomst som har erhållitsi den behöriga staten (EGT nr C 94, 12.4 1990, s. 4). C 94/90, |. 5: Beslut nr 141 av den 17 oktober 1989 om ändring av beslut nr 127 av den 17 oktober 1985 om sammanställningen av de listor som föreskrivs i artiklarna 94.4 och 95.4 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 (EGT nr C 94, 12.4 1990, s. 5). C 80190, 5. 7: Beslut nr 142 av den 13 februari 1990 om tillämp- ningen av artiklarna 73, 74 och 75 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 (EGT nr C 80, 30.3 1990, s. 7). Bestämmelsemai beslutet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) Punkt 1 skall inte gälla.

b) Punkt 3 skall inte gälla.

391 D 0425: Beslut nr 147 av den 11 oktober 1990 om tillämpningen av artikel 76 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 (EGT nr L 235, 23.81991, s. 21).

Rättsakter som de avtalsslutandc parterna skall beakta

De avtalsslutandc parterna beaktar följande rättsakter:

43.

44.

Rekommendation nr 14 av den 23 januari 1975 om utfärdande av blankett E 111 till arbetstagare som har sänts ut för arbete utomlands, antagen av Administrativa kommissionen vid dess 139:e sammanträde den 23 januari 1975. Rekommendation nr 15 av den 19 december 1980 om bestämmande av det språk på vilket de blanketter som behövs för tillämpningen av rådets förordningar (EEG) nr 1408/71 och nr 574/72 skall utfärdas, antagen av Administrativa kommissionen vid dess l76:e sammanträde den 19 december 1980.

Bilaga 4.1

45.

47.

48.

49.

50.

51.

52.

53.

54.

385 Y 0016: Rekommendation nr 16 av den 12 december 1984 om slutande av överenskommelser enligt artikel 17 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 (EGT nr C 273, 24.10 1985, s. 3). 386 Y (1117: Rekommendation nr 17 av den 12 december 1984 om de statistiska uppgifter som årligen skall lämnas för upprättandet av Administrativa kommissionens rapporter (EGT nr C 273, 24. 10 1985 , s. 3). 386 Y (XI28: Rekommendation nr 18 av den 28 februari 1986 om vilken lagstiftning som skall tillämpas på arbetslösa personer som är sysselsatta i deltidsarbete i en annan medlemsstat än bosättningsstaten (EGT nr C 284, 11.11 1986, s. 4). 380 Y 0609 (03): Uppdatering av medlemsstaternas förklaringar som föreskrivs i artikel 5 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när an- ställda och deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT nr C 139, 9.6 1980, s. 1). 381 Y 0613 (01): Förklaringar av Grekland enligt artikel 5 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda och deras familjemed- lemmar flyttar inom gemenskapen (EGT nr C 143, 13.6 1981, s. 1). 383 Y 1224 (01): Tillägg till Tysklands förklaring enligt artikel 5 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda och deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT nr C 351, 24.12 1983, s. 1). C 338/86, :. 1: Uppdatering av medlemsstaternas förklaringar enligt artikel 5 i rådets förordning nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda och deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT nr C 338, 31.12 1986, s. 1). C 107/87, s. 1: Medlemsstaternas förklaringar enligt artikel 5 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare och deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT nr C 107, 24.4 1987, s. 1). C 323/80, :. 1: Anmälan till rådet från regeringarnai Tyskland och Luxemburg om slutandet av en konvention mellan dessa två regering- ar om skilda frågor om social trygghet, enligt artiklarna 8.2 och 96 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämp- ningen av systemen för social trygghet när anställda och deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT nr C 323, 11.12 1980, s. 1). L 90/87, 8. 39: Förklaring av Frankrike enligt artikel lj i rådets för— ordning (EEG) 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare och deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT nr L 90, 2.4 1987, s. 39).

Förfarande för EFTA-staternas deltagande i den administrativa kommis- Prop. 1991/92:170 sionen för social trygghet för migrerande arbetare och i den till denna Bilaga 4-1 kommission knutna revisionskommittén enligt artikel 112.1 I avtalet

Finland, Island, Liechtenstein, Norge, Schweiz, Sverige och Österrike, får var och en sända en representant att närvara som rådgivare (observatör) vid de möten som hålls i den till Administrativa kommissionen för social trygg- het för migrerande arbetare som är knuten till EG-kommissionen och vid de möten som hålls i den till Administrativa kommission knutna revisionskom- mittén.

8.883.

Innehållsförteckning Prop. 1991/92:170

Bilaga 4 1 Inledning ................................ 1 2 Social trygghet för personer som flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet .................... 1 2.1 Inledning ' ............................. 2 2.2 Bilaga VI till EES-avtalet ................... 2 2.2.1 Förordning nr 1408/71 ................ 2 2.2.2 Förordning nr 574/72 ................. 2 2.2.3 Beslut av Administrativa kommissionen för social trygghet för migrerande arbetare ...... 3 2.2.4 Administrativa kommissionens rekommendationer samt förklaringar från medlemsstaterna ...... 3 2.2.5 Övrigt .......................... 3 2.3 EG- och EES-rättens innhåll på området social trygghet .............................. 3 2.3.1 Allmänt ......................... 3 2.3.2 Omfattad personkrets ................. 5 2.3.3 Likabehandling ..................... 7 2.3.4 Omfattade förmånsslag ................ 8 2.3.5 Konventioner ...................... 9 2.3.6 Exporträtt ....................... 10 2.3.7 Sammanträffande av förmåner ........... 10 2.3.8 Tillämplig lagstiftning ............... 10 2.3.9 Regler för särskilda förmåner ........... 12 23.10 Övrigt ......................... 17 2.4 Vidtagna och planerade åtgärder på den sociala trygghetens område i anledning av EES-avtalet ..... 17 2.5 Föredragandens överväganden ............... 19 3 Läkemedelsområdet ......................... 20 4 Ömsesidigt erkännande av behörighetsbevis för yrkesutövning inom hälso— och sjukvården m.m. ................ 22 4.1 EES-avtalets artikel 30 .................... 22 4.2 Bilaga VII till EES-avtalet .................. 23 4.3 Vidtagna och planerade åtgärder .............. 23 5 Tobak ................................. 24 6 Medicintekniska produkter m.m. ................. 25 7 Kosmetika ............................... 26 8 Alkoholfrågor ............................. 27 8.1 Alkoholhaltiga drycker .................... 27 8.2 Alkoholmonopolen ...................... 27 8.3 Alkoholpolitiska kommissionen ............... 28 9 Hemställan .............................. 28 10 Beslut ........................ ' ......... 29

Bilaga 5

I fråga om public service-åligganden gäller i princip den tidigare nämnda rådsförordningen (EEG) nr 1191/69. När detta inte är fallet tillämpas i stället förevarande förordning. Detsamma gäller i fråga om stöd som kompensation för viss låg taxesättning.

Enligt EES-avtalet gäller artikel 62 i huvudavtalet, vilket innebär att granskningen av statsstödsfrågor såvitt gäller EFTA-staterna handhas av EFTAs övervakningsmyndighet.

Ett införlivande av rådets förordning 1107f70 med ändringar och tillägg torde inte kräva lagform utan kan ske genom förordning. Rådsförordningen berör visserligen förhållandet mellan enskilda och det allmänna men kan knappast sägas utgöra ingrepp i enskildas ekonomiska förhållanden. Någon allmän rätt till transportstöd från det allmännas sida finns ju inte.

Under-lånande av gränspassager

Enligt rådets förordning (EEG) nr 4060/89 avskaffas såvitt gäller vägtrans- porter och transporter på inre vattenvägar sådana gränskontroller, inspek- tioner m.m. som innebär ett stopp för eller inskränkning i den fria rörlighe- ten för ett fordon eller fartyg. De kontroller som fortfarande skall kunna förekomma skall inte utföras som gränskontroller utan som normala kon- troller var som helst inom den aktuella statens område. Sådana kontroller får inte utföras på ett diskriminerande sätt. I en bilaga till förordningen anges närmare vilka kontroller som avses.

Enligt EES-avtalet tillåts kontroller av lastbilskvoter till följd av särskilda bilaterala avtal mellan Österrike å ena sidan samt Finland, Norge, Schweiz och Sverige å den andra. Österrike får också utföra kontroller av att villko- ren i dess nyligen införda Ekopunkt-system är uppfyllda. Schweiz har också rätt att göra gränskontroller av EG-fordon i enlighet med ett särskilt avtal om rätt för ett begränsat antal sådana fordon till transittrafik med bruttovikt överstigande 28 ton.

Kombirransporter

Rådets direktiv 75/130/EEG innehåller vissa gemensamma regler i syfte att underlätta kombitransporter. Direktivet har ändrats flera gånger. En viktig bestämmelse som införts genom rådets direktiv 82/603/EEG är artikel 8 som innebär skyldighet för staterna att återbetala eller sätta ner fordonsskatten när last-, drag- eller släpfordon har transporterats på järnväg i kombitran- sport. Detta kan ske antingen med ett standardbelopp eller i proportion till järnvägssträckan.

Genom rådets direktiv 91/224/EEG har tillförts ytterligare bestämmelser i artikel 12 av betydelse för rätten att utföra godstransporter på väg. Trans- porter som sker för egen räkning (s.k. firmatransporter) i kombitrafik kan därmed utföras på inledande och avslutande vägavsnitt utan hinder av i tidi- gare direktiv fastlagd definition av vilka transporter som skall anses ske i yr- kesmässig trafik.

Prop. 1991/922170

Bilaga 4.1 Lagförslag ........................... 30 Prop. 1991/92:170

Bilaga 1 ............................. 32 Bilaga 4 Bilaga 2 ............................ 306 Bilaga 3 ............................ 314 Bilaga 4 ............................ 317 Bilaga 5 ............................ 372 Bilaga 6 ............................ 377 Bilaga 7 ............................ 381 Bilaga 8 ............................ 396 Bilaga 9 ........... ' ................. 405 Bilaga 10 ........................... 425

Kommunikationsdepartementet Prop- 1991/923170 . Bila a 5 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 maj 1992 g

Föredragande: statsrådet Svensson

Anmälan till proposition om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde omfattar väg-, järn- vägs-, sjö- och lufttransporter och de infrastrukturfrågor som samman- hänger därmed, post- och telekommunikationer, trafiksäkerhet samt miljö- och forskningsfrågor och utvecklingsverksamhet på transportområdet.

EES—avtalet berör i större eller mindre utsträckning hela departementets verksamhetsområde. Infrastrukturfrågorna berörs indirekt genom sitt sam- band med transportfrågorna. På transportområdet utgörs sekundärrätten i betydande utsträckning av förordningar. Dessa måste till följd av artikel 7 i avtalet införlivas enligt sin lydelse även om svensk rätt i och för sig redan överensstämmer med den aktuella rättsakten. Till följd av bemyndiganden från riksdagen kan detta i allmänhet ske genom regeringsförfattningar, se bl.a. lagen (1975z88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer.

Av de rättsakter som utgörs av direktiv förekommer de flesta inom områ- det trafiksäkerhet inklusive fordons beskaffenhet och utrustning. I huvudsak uppfylls redan kraven i dessa direktiv. Kvarstående anpassningar sker som regel genom myndighetsföreskrifter.

Vissa EES-bestämmelser av betydelse för kommunikationsdepartemen- tets ansvarsområde finns i avtalets huvuddel under kap. 6 Transporter. De övergripande bestämmelserna på transportområdet (artiklarna 47 52) före- slås bli införlivade med svensk rätt genom 2 & EES-lagen. Av vad som sagts i anslutning till kap. 6 framgår att de allmänna konkurrensreglerna och reg- lerna om statsstöd (artiklarna 53 — 64) i princip är tillämpliga på transportom- rådet. Även dessa införlivas genom 2 5 i den föreslagna lagen. Några rättsak- ter med konkurrensregler som är speciella för transportområdet införlivas också genom EES-lagen, se 9 5 första stycket 2 och 3.

I fråga om de rättsakter inom kommunikationsdepartementets ansvars- område som ännu inte har införlivats med svensk rätt avser jag att åter- komma under hösten 1992.

Bilaga 5

Bland de rättsakter som omnämns i bilaga 11 till avtalet ingår ett stort antal direktiv om fordons beskaffenhet och utrustning, lypgodkännande m.m.

En grundläggande rättsakt på området är rådets direktiv 70/156/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av mo- torfordon och släpvagnar till dessa fordon, med senare ändringar. Direktivet har karaktären av ramdirektiv. För ett EEG-typgodkännande, som kan ske som ett alternativ till nationella typgodkännanden, förutsätts att bestämmel- serna i 44 separata direktiv bcträffande fordonskomponcnter och egenska- per uppfyllts och egenskaper. Ett typgodkånnande av fordonet som sådant med verkan inom hela EG kunde då utfärdas.

Separata direktiv på hela området har ännu inte antagits utan några kvar- står (däck, säkerhetsglas och mått och vikter). Övergångsbestämmelserna till ramdirektivet medger dock att typgodkännande kan utfärdas beträffande fordonet om särskilt typgodkännande sker beträffande de komponenter där separata direktiv ännu inte föreligger.

Kraven i de separata direktiven uppfylls som regel redan nu. De flesta an- sluter nämligen till reglementen antagna av FN:s ekonomiska kommission för Europa. 1 den mån det finns awikelser sker anpassningen genom före- skrifter på myndighetsnivå, som regel av trafiksäkerhetsverket.

Kommissionen har lagt fram förslag om ändring av rådets direktiv 70/"156/EEG, COM (91) 279, i syfte bl.a. att göra EEG-typgodkännandet ob- ligatoriskt. De återstående separata direktiven torde komma att utfärdas inom en nära framtid.

I fråga om avgasrening och buller gäller enligt EES-avtalet att EFTA-sta- terna får tillämpa sina strängare bestämmelser fram till den 1 januari 1995, inklusive rätten att vägra godkännande av fordon som inte uppfyller de na- tionella kraven. Sådana bestämmelser får behållas även därefter men får då inte hindra det fria varuutbytet i enlighet med EG:s lagstiftning. Rättsakter om krav på fordons avgasrening behandlas i miljö-och naturresursdeparte- mentets bilaga.

De viktigaste rättsakterna på telekommunikationsområdet som ingår i EES- avtalct är de direktiv som antagits inom ramen för den liberaliseringsprocess som pågår inom EG. Dessa är kommissionens direktiv 90/388/EEG om kon- kurrens på marknaderna för teletjänster, det s.k. tjänstedirektivet, och rå- dets direktiv 90/387/EEG om upprättandet av den inre marknaden för tele- tjänster genom att tillhandahålla öppna nät, det s.k. ONP-direktivet. Det senare utgör ett ramdirektiv med riktlinjer och kommer att kompletteras med direktiv för speciella områden såsom för hyrda ledningar och telefoni- tjänsten samt med rekommendationer rörande publika datanät och tjäns- teintegrerade digitala datanät.

Bilaga 5

Vidare ingår i avtalet det för terminalområdet betydelsefulla rådsdirekti- vet 91/263/EEG om inbördes harmonisering av medlemsländernas lagstift- ning om teleterminalutrustning och om ömsesidigt godtagande av sådan ut- rustnings överensstämmelse, det s.k. terminaldirektivet, och kommissionens direktiv 88/301/EEG om konkurrens på marknaden för teleterminalutrust- ning. Avtalet omfattar också ett rådsbeslut, 87/95/EEG, beträffande stan- dardisering inom området för inforrnationsteknologi och telekommunika- tion.

Härutöver ingår tre rådsdirektiv angående reservering av frekvensband för vissa teletjänster. Direktiven behandlar den alleuropeiska, landbase- rade, allmänt tillgängliga radiobaserade personsökningstjänsten ERMES (90/544/EEG), det allmänt tillgängliga, alleuropeiska, cellulära, digitala mo- bilkommunikationssystemet GSM (87/372/EEG) och det digitala europeiska trådlösa telekommunikationssystemet DECI' (91/287/EEG).

Tjänstedirektivet medför att teletjänstmarknaden öppnas för konkurrens utom beträffande telefoni som får förbehållas en monopoloperatör. Vidare får exklusiva eller speciella rättigheter upprätthållas för tillhandahållande och drift av allmänt tillgängliga telenät. I sådant fall skall nödvändiga åtgär- der vidtas så att villkoren för att få tillgång till nätet är objektiva och icke diskriminerande.

I direktivet föreskrivs att medlemsstaterna skall säkerställa att beviljande av driftlicenser, kontroll av typgodkännanden och andra myndighetsuppgif— ter utförs av ett organ som är oberoende av teleorganisationema.

Syftet med ONP-direktivet är att främja ett fullständigt genomförande av en marknad för teletjänster genom harmoniserade principer och villkor för att tillhandahålla öppna nät. Tillgången till nåt får inte hindras annat än av hänsyn till allmänintressen vilka betecknas som ”väsentliga krav”. Sådana inskränkningar skall vara objektivt motiverade och får inte överdrivas i för- hållande till det mål som eftersträvas.

Villkor enligt direktivet skall underlätta tillhandahållandet av tjänster ge- nom allmänt tillgängliga telenät eller teletjänster inom och mellan medlems- tater och i synnerhet i fråga om tjänster som tillhandahålls av bolag, företag eller fysiska personer i någon annan medlemsstat än den där bolaget, företa- get eller den fysiska personen hör hemma.

Terminaldirektivet syftar till en fullständig liberalisering av teleteminal- marknaden. Medlemsstaternas grundläggande åtaganden enligt detta direk- tiv är att å ena sidan föräkra sig om att det marknadsförs och används endast sådan utrustning som uppfyller särskilt angivna allmänna krav och att å andra sidan inte hindra att sådan utrustning som uppfyller kraven kan omsät- tas och användas inom medlemsstatens område. En temiinal som godkänts för marknadsföring och anslutning till nätet i ett land skall således automa- tiskt vara godkänd för marknadsföring och användning jämväl i övriga län- der.

1 direktivet föreskrivs vidare ett visst system för framtagande av gemen- samma standarder för terminaler samt procedurer för kontroll och kvalitets- säkring. Systemet innebär bl.a. att en kontroll skall utföras av särskilda ”an- mälda organ”, vars kompetens garanteras av medlemsstaten. Organen kan vara myndigheter eller privaträttsliga subjekt och skall vara fristående och

Bilaga 5

självständiga i förhållande till marknaden. Direktivet innehåller också bc- stämmelser om ett gemensamt märkningssystem för terminaler.

Terminaldirektivet kan ses som ett fullföljande av det tidigare kommis- sionsdirektivet om konkurrens på marknaden för teleterminalutrustning, till vilket det svenska regelsystemet redan sedan år 1989 är anpassat.

Även i fråga om rådsbeslutet beträffande standardisering inom området för informationsteknologi och telekommunikation är det svenska regelsyste- met harmoniserat inom mitt ansvarsområde. Det svenska deltagandet i det europeiska standardiseringsarbetet avser jag att behandla i samband med frågan om en ny telemyndighets myndighetsfunktioner.

De tre direktiven angående reservering av radiofrekvenser för vissa tjäns- ter avser att garantera att det frekvensområde som behövs för de i direktiven angivna tjänsterna reserveras för detta behov.

När det gäller införlivandet av rättsakterna på telekommunikationsområ- det kan noteras att den svenska teletjänstmarknaden är mer liberal än den som föreskrivs i tjänstedirektivet. Den föreskrivna separeringen av myndig- hetsfunktioner och operatörsrollen beaktas av den pågående telelagsutred- ningen (K 1991:03). Den lagstiftning som behövs för att införliva detta direk- tiv kommer att föreläggas riksdagen under hösten 1992 i samband med en preposition om en telelag. Det samma gäller avseende föreskriven utform- ning av ett eventuellt tillståndsförfarande m.m.

Den svenska teletjänstmarknaden får anses i huvudsak motsvara vad som föreskrivs i ONP-direktivet. Direktivet i sig torde därför inte nödvändiggöra några åtgärder för införlivande. Telelagsutredningens kommande betän- kande kan emellertid föranleda förslag om bestämmelser i lag motsvarande de allmänna principer som kommer till uttryck i direktivet.

Såväl tjänstedirektivet som ONP-direktivet och terminaldirektivet medför behov av en myndighet på telekommunikationsområdet. Jag har tidigare i årets budgetproposition ( prop. 1991/92:100 Bilaga 7) anmält behovet av en myndighet på detta område. I proposition 1991/92:163 om anslag till en ny myndighet på telekommunikationsområdet för budgetåret 1992/93 har jag föreslagit att myndigheten inrättas från och med den 1 juli 1992.

Terminaldirektivet torde kräva föreskrifter i lag och förordning samt myn- dighetsföreskrifter. På grundval av telelagsutredningens väntade betän- kande kommer de föreskrifter som kräver lagform att tas upp i det förslag till telelag som kommer att föreläggas riksdagen under hösten 1992.

Beträffande direktiven om reservering av radiofrekvenser vill jag hänvisa till Frekvensrättsutredningens betänkande ( SOU 1991:107 ) Lag om radio- kommunikation, m.m., vilket för närvarande är under remissbehandling, och till mitt tidigare förslag om att inrätta en myndighet för telekommunika- tionsområdet från och med den 1 juli 1992. Myndigheten föreslås få till upp- gift att ansvara för radiofrekvensfrågor. Jag har för avsikt att under hösten 1992 i samband med förslag till en lag om radiokommunikation m.m. föreslå bestämmelser som är så utformade att EES-avtalets bestämmelser kan beak- tas vid tillståndsprövningen på radioområdet. Något behov av särskild lag- harmonisering därutöver torde för närvarande inte finnas.

Det kan i detta sammanhang nämnas att det i EES-avtalet inte ingår några rättsakter med direkt anknytning till postverksamhet. Några sådana finns

Bilaga 5

f.ö, inte heller inom EG. Sedan något år pågår emellertid arbete med att fastställa riktlinjer för fortsatta överväganden av postfrågorna. I slutet av år 1990 presenterade kommissionen ett förslag till grönbok för postområdet (Green Paper on Postal Services), vilket reviderats under november 1991, COM (91) 476.

Grönboken innehåller tankar om viss avreglering av postmarknaden. Samtidigt betonas vikten av att medborgarna har god tillgång till viss grund- läggande postservice. Sådan service skall därför kunna vara föremål för mo- nopol. Operatörsfrågorna skall skiljas från myndighetsfunktionerna. Vissa av förslagen i grönboken är kontroversiella. Några bindande rättsakter på postområdet kan knappast förväntas inom de närmaste åren.

Av flera avgöranden av EG-domstolen följer att Romfördragets allmänna regler gäller för alla slags transporter. Genom artikel6 i EES-avtalet får dessa avgöranden genomslagskraft också för tolkningen av EES-avtalet. På en punkt gäller dock ett undantag. Artikel 38 i EES-avtalet, som motsvaras av artikc161(1) i Romfördraget, föreskriver att fri rörlighet för tjänster på transportområdet skall regleras av bestämmelserna i kapitlet om transporter.

Bilaga Xlll till EES-avtalet upptar till en början vissa rättsakter med ge- mensamma regler för landtransporter. Dessa gäller bl.a. frågor om uppgifts- lämnande, infrastruktur, konkurrensfrågor, statsstöd, underlättande av gränspassager samt kombitransporter. Vidare behandlas vägtransporter, järnvägstransporter och transporter på inre vattenvägar. I samma bilaga be- handlas också sjöfart och luftfart.

Inom EG behandlas transporter på landsväg, järnväg och inre vattenvägar som landtransporter. Detta hänger samman med kanal- och flodsystemens stora betydelse i Mellaneuropa som komplement till landtransporterna. I Sverige betraktas godstransporter på inre vattenvägar som sjötransporter. Vid tillämpningen av EES-avtalet hör de emellertid till avsnittet landtran- sporter. Som nämns i det följande ( avsnitt 4.2.4 ) är det för närvarande inte aktuellt att införliva sekundärlagstiftningen på detta område med svensk rätt,

Enligt rådets förordning (EEG) nr 1108/70 skall det finnas ett redovis- ningssystem som visar de årliga utgifterna för investeringar i järnvägar, landsvägar och inre vattenvägar samt kostnaderna för drift, underhåll och administration av dessa. Även trafiken skall redovisas. Förordningen har ändrats flera gånger, bl.a. genom rådets förordning (EEG) nr 1384/79. Kom— missionen har meddelat tillämpningsföreskrifter genom förordning (EEG) nr 2598/70 med senare ändringar.

Bilaga 5

På järnvägssidan berör förordningen till följd av EES-avtalet det staten tillhöriga nätet samt Nordmark-Klarälvens Järnväg, Malmö-Limhamns Järnväg, Växjö-Hultfred-Västerviks Järnväg samt Johannesberg-Ljung- averks Järnväg. På vägsidan berörs det statliga och kommunala vägnätet samt sådana enskilda vägar som är öppna för allmän trafik. Såvitt gäller inre vattenvägar berörs Trollhätte kanal, Göta älv, Vänern, Södertälje kanal och Mälaren.

Förordningen (EEG) nr 1108f70 och kommissionens tillämpningsföre- skrifter måste införlivas genom lag eller annan författning med stöd av be— myndigande.

I rådets förordning (EEG) nr 1191/69, ändrad bl.a. genom förordning (EEG) nr 1893/91, behandlas frågor som hänger samman med olönsam tra- fik på järnvägar, landsvägar och inre vattenvägar. Förordningen skall ses i samband med Romfördragets artiklar 77 om stöd på transportsektorn och 92 om statsstöd i allmänhet. Dessa motsvaras av artildarna 49 och 61 i EES- avtalet. Enligt artikel 49 är stöd förenligt med EES-avtalet om det tillgodo- ser behovet av samordning av transporter eller om det innebär ersättning för vissa åligganden, vilka kan definieras som tjänster som tillhandahålls av det allmänna, ”allmän befordringsplikt”.

Enligt förordningen skall i princip alla åligganden för transportföretag i samband med transporttjänster som innefattar en allmän befordringsplikt upphöra, såvida inte tjänsterna behövs för att upprätthålla ett tillfredsstäl- lande transportutbud. Den som utför tjänsten har rätt till ersättning på ett eller annat sätt för den del av tjänsten som inte är lönsam. Det regleras när- mare hur denna ersättning skall bestämmas.

1 Sverige finns viss motsvarighet i bl.a. yrkestrafiklagen (1988:263) och i lagen ( 1978:438 ) om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik, men systemet här är annorlunda. De aktuella förordningarna bör införlivas ge- nom lag.

Infrastruktur

Rådets beslut nr 78/174 (EEG) ålägger staterna underrättelseskyldighet gentemot kommissionen i fråga om viktigare planer när det gäller infrastruk- turen på transportområdet. Enligt EES-avtalet skall underrättelseskyldighe- ten fullgöras mot EFTA:s övervakningsmyndighet och den ständiga kommit- tén. De planer som avses är i huvudsak sådana som avser utbyggnad av nya transportleder över landgränser och som har en beaktansvärd betydelse för trafiken mellan länderna, sådana som rör den gemensamma tranSportpoli- tiken och sådana där ny teknik kommer till användning. Vidare föreskrivs ett samrådsförfarande på begäran av kommissionen eller en medlemsstat. Dessutom inrättas en kommitté för infrastrukturfrågor inom transportområ- det med representanter för medlemsstaterna. Enligt EES-avtalet får en ex- pert från varje EFTA-stat delta i kommittén.

Beslutet riktar sig'enbart till staterna och behöver inte införlivas med svensk rätt.

Bilaga 5

Kon/at rrensregler

Som nämnts behandlas de allmänna konkurrensreglerna i propositionens huvuddel. Detsamma gäller vissa för transportsektorn speciella konkurrens- regler, bl.a. rådets förordning (EEG) nr 1017/68 om tillämpning av konkur- rensregler på transporter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar. Sist- nämnda förordning har kompletterats genom två förordningar av kommis- sionen, nämligen förordning (EEG) nr 1629/69 och (EEG) nr 1630/69. I dessa behandlas formerna för anmälningar och klagomål till kommissionen samt hur kommissionen formellt skall gå tillväga bl.a. vid förhör. Båda dessa kommissionsförordningar bör betraktas som verkställighetsföreskrifter och kan införlivas genom förordning med stöd av 8 kap. 13 5 första stycket 1 re- geringsformen.

1 rådets förordning (EEG) nr 2988/74 behandlas de tidsfrister inom vilka kommissionen kan ålägga böter för brott mot den nyssnämnda rådsförord- ningen (EEG) nr 1017/68.

Därutöver ingår i avtalets allmänna konkurrensavsnitt på landtranspor- tområdet rådets förordning (EEG) nr 11/60. Denna förordning innehåller bl.a. förbud för transportörer att använda diskriminerande fraktsatser bero- ende på den transporterade varans ursprung eller destination. Vidare regle- ras transportdokumentens innehåll när det gäller tyngre godstransporter på längre sträckor. Förordningen föreskriver bl.a. uppgiftsskyldighet gentemot kommissionen och bötesstraff vid överträdelser. Förordningen bör införlivas genom lag.

Bestämmelserna om kommissionens förvaltning av konkurrensrätten finns angivna i protokoll 21 till EES-avtalet. De har anpassats och .orts till- lämpliga på EFTAzs övervakningsmyndighets verksamhet genom protokoll 4 till övervakningsavtalet.

Statsstöd

De grundläggande bestämmelserna om statsstöd finns i EES-avtalets artikel 61, som motsvarar artikel 92 i Romfördraget. Bestämmelserna rör inte bara stöd från staten utan också från andra offentliga regionala eller lokala organ, t.ex. kommuner. Enligt artikel 49 i EES-avtalet, som motsvarar artikel 77 i Romfördraget, gäller som nyss nämnts att transportstöd är förenligt med av- talet om det tillgodoser behovet av samordning av transporter eller innebär ersättning för tjänster som innefattar en allmän befordringsplikt (public ser- vice).

] rådets förordning (EEG) nr 1107/70, ändrad bl.a. genom rådets förord- ningar (EEG) nr 1473/75 och 1100/89, regleras närmare ivilka fall samord- ning av transporter och public service-åligganden såvitt gäller transporter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar innebär undantag från statsstödsför- budet. När det gäller samordningen rör undantagen bl.a. forskning och ut- veckling av transportsystem samt tillfälliga insatser för att lösa allvarliga strukturproblem i samband med omorganisation. Genom rådets förordning (EEG) nr 1658/82 har stöd av tillfällig art för att underlätta utvecklingen av kombitransporter lagts till.

Prop. 1991/922170

Bilaga 5

Hänvisningar till S4-2-1

  • Prop. 1991/92:170: Avsnitt 4.2.4

Teknisk humanisering och säkerhet

Genom rådets direktiv 85/3/EEG med senare ändringar har mått och vikrer för lastbilar och bussar i internationell trafik inom EG harmoniserats. Sta- terna är skyldiga att inom sina territorier tillåta internationelltrafik med for- don som uppfyller kraven i direktivet oavsett om mått och vikter överskrider de värden som tillåts nationellt. Fordon som överensstämmer med direktivet skall ha skyltar eller en handling som visar denna överensstämmelse. Med- lemsstaterna skall godta skylten eller handlingen som bevis, se vidare rådets direktiv 86/364/EEG.

Det kan nämnas att maximilängden för lastbilar, släpvagnar och vanliga bussar är 12 meter och för ledbussar 18 meter, för dragbil med påhängsvagn 16,5 meter samt för fordonståg 18,35 meter (rådets direktiv nr 91/60 EEG). För motorfordon med två axlar gäller 18 tons bruttovikt och med tre axlar 25, i vissa fall 26 ton.

Treaxlade ledbussar får väga 28 ton. Fordonståg får väga 40 ton om det har fem eller fler axlar. Vissa containertransporter får väga 44 ton. — Storbri- tannien och Irland får behålla vissa lägre mått och vikter till utgången av år 1998.

De svenska bestämmelserna medger längre och totalt sett tyngre fordon än EGs bestämmelser. Vi tillåter sålunda fordonståg om 24 meters längd med en bruttovikt av 56 ton. I fråga om axel-, boggi- och trippelaxeltryck behövs emellertid en anpassning. Drivaxeltrycket är inom EG 11,5 ton me- dan Sverige har 10 ton för alla axlar. Boggitrycket är för en boggi med upp till 1,8 meters avstånd mellan axlarna 16 ton i Sverige och 18 ton i EG. Även bestämmelserna om trippelaxeltryck behöver justeras. Bestämmelserna om detta i 106 & vägtrafrkkungörelsen (1972:603) måste alltså ändras. I övrigt föranleder direktivet inte någon anpassning av svenska föreskrifter.

Schweiz och Österrike har fått behålla sina lägre fordonsvikter under den tid som särskilda transitavtal mellan dessa båda länder och EG är i kraft, se protokoll nr 43 och 44 till EES-avtalet.

Genom rådets direktiv 92/7/EEG, som beslutats den 10 februari 1992 och som förväntas komma att ingå i EES-avtalet, har viktbestämmelserna änd- rats i några hänseenden. Bl.a. införs en ny bilaga som definierar vilken typ av fjädring som skall anses motsvara luftfjädring. Nuvarande förutsättningar för vissa högre fordonsvikter - luftfjädring eller motsvarande utökas med alternativet att axeltrycket för varje axel inte överstiger 9,5 ton.

Periodisk fardonskonrroll är enligt rådets direktiv 77/143/EEG med senare ändringar obligatorisk för bussar, lätta och tunga lastbilar, släpvagnar samt taxibilar och ambulanser. Kontrollen skall ske ett år efter det att fordonet första gången togs i bruk och därefter årligen. För lätta lastbilar sker den första kontrollen dock fyra år efter det att fordonet först togs i bruk och där- efter vartannat år. I direktivet anges också vad kontrollen skall avse.

Kraven i direktivet såvitt gäller tunga lastbilar och släpvagnar har tillgodo- setts genom ändring i fordonskungörelsen ( 1972:595 ), se SFS 1991:1422 och 1423.

Genom rådets direktiv 92/7/EEG, som inte ingår i EES-avtalet men för-

Bilaga 5

väntas komma att inflyta i detta, har fordonskontrollen utvidgats till person- bilar. Första kontrollen skall äga rum fyra år efter det att fordonet första gången togs i bruk och därefter vartannat år.

Sociala bestämmelser

Rådets direktiv 77/796/EEG om ömsesidigt erkännande av examens-, utbild- nings- och andra behörighetsbevis för yrkestrajilwtövare, t.ex. om vandel och ekonomi, syftar till att underlätta för åkerier att etablera sig i andra med- lemsstater. Direktivet har ändrats genom rådets direktiv 89/438/EEG. Di- rektivet kräver ändringar av en del förordningar på yrkestrafikområdet.

Genom rådets förordning (EEG) nr 3820/85 har bestämmelserna om bl.a. kör- och vilotider vid vägtransporter med tunga lastfordon och bussar har- moniserats. Vidare har genom rådets förordning (EEG) nr 3821/85färdskri- vare gjorts obligatoriska i de flesta fordon som omfattas av förordningen 3820/85.

Bestämmelserna om kör- och vilotider gäller såväl vid nationella som in- ternationella transporter. För transporter till och från ett tredje land eller i transit genom ett tredje land gäller i stället den europeiska överenskommel- sen om arbetsförhållanden för fordonsbesättningar vid internationella väg- transporter (AETR). AETR har nyligen ändrats till överensstämmelse med EG-reglema. Ändringarna trädde i kraft den 24 april 1992.

I Sverige gäller för närvarande kungörelsen ( 1972:602 ) om arbetstid vid vägtransport, m.m. (ATK). Kungörelsen är tillämplig vid yrkesmässig trafik inom Sverige eller utomlands med fordon registrerade i Sverige. Vid inter- nationella transporter med i Sverige registrerade fordon i länder som är an- slutna till AETR gäller i stället förordningen ( 1975:883 ) om arbetsförhållan- den vid vissa internationella vägtransporter, dvs. i praktiken bestämmel- serna i AETR.

ATK utgår från förarens arbetstid och inte från körtiden. Arbetstiden får som regel inte överstiga 11 timmar men får tillfälligt ökas till 13 timmar om den under en 48-timmarsperiod sammanlagt inte överstiger 22 timmar. Föra- ren får arbeta sex timmar i följd men skall därefter ha rast minst 30 minuter. Kontrollen av att bestämmelserna iakttas sker genom de anteckningar i en arbetstidsbok som föraren och, såvitt gäller anställda chaufförer, arbetsgiva- ren är skyldig att föra.

Enligt EG-reglema får den dagliga körtiden inte överstiga nio timmar. Den får dock utsträckas till tio timmar två gånger per vecka. Den samman- lagda körtiden under en fjortondagarsperiod får inte överstiga 90 timmar. Efter fyra och en halv timmes körtid skall föraren ha rast minst 45 minuter. Rasten får bytas ut mot tätare men kortare raster om minst 15 minuter.

Artikel 5 i förordningen (EEG) nr 3820/85 innehåller bestämmelser om behörighetsvillkor, bl.a. lägsta ålder, och utbildning för förare av olika kate- gorier av fordon. Även åldersgränser för s.k. förarbiträden och konduktörer regleras. Enligt artikel 10 i förordningen får lön till förare som är löntagare inte beräknas på grundval av körsträckor eller transporterad godsmängd, så- vida inte dessa betalningsformer är av sådan art att de inte utgör någon fara för trafiksäkerheten.

Regeringen har i prop. 1991/92:13 ] om vissa normgivningsbemyndigan- Prop. 1991/92:170 den på vägtransportområdet, m.m. med tanke på de nyss nämnda bestäm- Bilaga 5 melserna om behörighetsvillkor m.m. och förbud mot vissa typer av lönebe- räkningar föreslagit en utvidgning av bemyndigandena i bemyndigandelagen (1975:88) och i yrkestraflklagen (1988z263). Godtas förslagen, kan förord- ningen 3820/85 införlivas med svensk rätt genom förordning. I fråga om färd- skrivare finns redan redan nu bemyndigande för regeringen eller den förvalt- ningsmyndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om for- dons beskaffenhet och utrustning.

I samband med att förordningen 3820/85 införlivas med svensk rätt bör föreskrivas vilka av de i förordningen tillåtna undantagen som bör gälla för svenskt vidkommande.

I fråga om kontrollen av kör- och vilotider m.m. gäller rådets direktiv 88/599/EEG, som ålägger staterna att ha ett system för regelbundna kontrol- ler såväl vid vägkanten som hos transportföretagen. Kontrollerna skall årli- gen omfatta minst 1 % av förarnas arbetsdagar. Härav skall minst 15 % vara kontroll vid vägkanten och 25 % hos företag. Två gånger om året skall det företas vägkontroller som samordnats mellan två eller flera stater. Kommis- sionen dvs. EFTAs övervakningsmyndighet - skall informeras i olika hän- seenden.

Föreskrifter bör meddelas om vilken myndighet som skall ha ansvar för kontrollerna och för att informationsskyldigheten fullgörs.

Beträffande utbildning av yrkesförare gäller rådets direktiv 76/914/EEG och 89/684/EEG (farligt gods). Sverige uppfyller redan nu i huvudsak dessa direktiv men vissa ytterligare föreskrifter behövs. Som nämnts tidigare har i prop. 1991/92:13 ] föreslagits en utvidgning av bl.a. nuvarande bemyndi- gande i yrkestrafiklagen .

Ministerrådet antog den 29juli 1991 ett direktiv om körkort, 91/439/EEG, som inte ingår i avtalet. Genom direktivet harmoniseras såväl själva kör- kortshandlingen som den utbildning och den medicinska prövning som krävs för att få körkort. Körkortshandlingen avviker helt från den svenska vilket för vår del skulle innebära ett steg tillbaka. Såvitt nu kan bedömas kommer emellertid Sverige när direktivet inflyter i avtalet att få undantag för körkor- tets utformning. I fråga om körkortsutbildningen och den medicinska pröv- ningen medför direktivet inte några svårigheter. De olika körkortsklasserna kan indelas i underavdelningar, vilket i så fall nödvändiggör ändringar i kör- kortslagen (1977z477).

Genom rådets direktiv 92/6/EEG, som beslutats den 10 februari 1992 och alltså inte ingår i EES—avtalet, har införts krav på att lastbilar och bussar med totalvikt överstigande, för lastbilar 12 ton och för bussar 10 ton, skall utrus- tas med en hastighetsregulator. Regulatorn skall medföra att lastbilar inte skall kunna gå fortare än 90 km/tim. och bussar 100 kmjtim. Kravet gäller fordon som registreras från och med den 1 januari 1994 men skall den 1 ja- nuari 1995 gälla också äldre fordon. För fordon som uteslutande används för nationella transporter får staterna bestämma att kravet skall gälla först från den 1 januari 1996. Direktivet torde komma att omfattas av avtalet.

Genom rådets direktiv 91/671/EEG, som beslutats den 19 december 1991, harmoniseras bestämmelserna om användning av säkerhetsbälten i personbi- 11

Bilaga 5

lar. Direktivet kräver inte några särskilda anpassningar för svensk de] när det införlivas med EES-avtalet.

Marknadstillträde m.m. vid godstransporter

Genom rådets första direktiv av den 23 juli 1962 om vissa gemensamma reg- ler för internationella godstransporter avskaffades systemet med tillstånd till trafik mellan medlemsländerrna och förekommande tillståndskvoter, allt dock endast för vissa begränsade typer av transporter. Direktivet har ändrats ett antal gånger, men någon fullständig liberalisering har ännu inte kommit till stånd.

Gemenskapstillstånd och kvoter för dessa regleras genom rådets förord- ning (EEG) nr 3164/76. Kvotema har successivt höjts. Enligt rådets förord- ning (EEG) nr 1841/88 om ändring av nyssnämnda förordning avskaffas alla gemenskapskvoter och bilaterala kvoter mellan medlemsländerna per den 1 januari 1993 för transportörer inom EG. Detsamma gäller kvoter för tran- sittraftk till eller från tredje land. I stället införs genom förordningen (EEG) nr 881/92 regler om gemensamma yrkestrafiktillstånd grundade på kvalitets- kriterier.

Genom EES-avtalet blir bestämmelserna om avskaffande av alla kvoter tillämpliga även i Sverige. Detsamma gäller reglerna om yrkestrafktillrtånd . Dessa återfinns i rådets direktiv 74/561/EEG med viktiga ändringar genom rådets direktiv 89/438/EEG. Direktivet innehåller åtskilliga detaljföreskrif- ter om vandel, ekonomiska förhållanden och yrkeskunnande. Såvitt gäller de ekonomiska förhållandena gäller bl.a. att företaget måste ha tillgångar som uppgår till minst 3 000 ECU per fordon eller 150 ECU per ton av fordo- nets bruttovikt.

Bestämmelserna om yrkestrafiktillstånd i nämnda direktiv är av samma karaktär som bestämmelserna i 6 & yrkestraflklagen. Föreskrifter som mer i detalj motsvarar direktivet kan meddelas i yrkestrafikförordningen (1988:1503) med stöd av 8 kap. 13 5 första stycket 1 regeringsformen .

Bestämmelser om godstrafiktaxor finns i rådets förordning (EEG) nr 4058/89. Enligt förordningen skall taxesättningen vid internationella trans- porter mellan medlemsländer vara fri. Transportföretag, mäklare och agen- ter är skyldiga att på begäran rapportera till vederbörande myndighet vilka taxor som debiteras vid internationella transporter. Förordningen kan med stöd av 24 & yrkestrafiklagen införlivas med svensk rätt genom förordning.

Hyra av godsfordon regleras i rådets direktiv 84/647/EEG med senare ändring. Direktivet avser hyra av fordon utan förare och innebär att det skall vara tillåtet för ett företag i ett medlemsland att hyra ett fordon från ett före- tag i ett annat medlemsland och använda det vid internationella transporter. Det skall också vara tillåtet att nationellt använda fordon som hyrts i samma land. Fordonen skall i båda fallen föras av hyresmannens egen personal. Några särskilda åtgärder för införlivande av direktivet behövs inte.

Det kan nämnas att frågan huruvida cabotage, dvs. rätt att utföra inrikes transport med ett utomlands registrerat fordon, skall tillåtas kommer att be- handlas inom EG under år 1992. Det är f.n. osäkert om, som tidigare förut- satts, cabotage kommer att släppas helt fritt från 1januari 1993. Mycket talar

för att det t.v. blir en fortsatt ordning med ett begränsat antal tillstånd till Prop. 1991/921170 cabotagetrafik. Bilaga 5

Marknadstillträde m.m. vid persontransporter

Internationella busstransporter regleras främst i rådets förordningar (EEG) nr 117/66 (tillfällig trafik), (EEG) nr 516/72 (skytteltrafik) och (EEG) nr 517/72 (linjetrafik regular services), de två sistnämnda med senare änd- ringar. Kommissionen har meddelat tillämpningsföreskrifter, se kommissio- nens förordningar (EEG) nr 1016/68 och (EEG) nr 1172/72 med senare änd- ringar.

Bestämmelserna innebär gemensamma regler för tillståndsgivning till in- ternationell trafik med buss. I bestämmelserna ingår definitioner av begrep- pen linjetrafik, skytteltrafik och tillfällig trafik. Här flnns också regler om befrielse från tillståndskrav förvissa transporter och utförliga regler om kon- trollförfaranden vid internationell trafik. Rådet antog i mars 1992 en förord- ning (EEG) nr 684/92 som skall ersätta förordningarna (EEG) nr 117/66, 516/72 och 517/72 från och med den ljuni 1992. Genom denna förordning införs väsentliga lättnader i tillståndskraven för internationell trafik och rätt att transportera passagerare till, från och genom alla medlemsstater obe- roende av var transportföretaget är etablerat.

Reglerna om yrkestraszr'llrtånd för persontransporter överensstämmer i huvudsak med bestämmelserna på godstransportsidan, se rådets direktiv 74/562/EEG med ändringar bl.a. genom rådets direktiv 89/438/EEG. Vad som tidigare sagts om införlivande av motsvarande rättsakter på godstran- sportsidan gäller även i detta sammanhang.

I rådets beslut 75/327/EEG med senare ändringar har föreskrivits olika åt- gärder som staterna skall vidta för att förbättrajärnvägsföretagens ekonomi. Företagen skall redovisa en långsiktig plan för verksamheten, omfattande bl.a. investeringar. De skall också lämna staten alla upplysningar som den kan behöva. Statliga järnvägsföretag skall ha en bokföring som är skild från statsbudgeten.

Ministerrådet har i direktiv 91/440/EEG den 29juli 1991, som inte ingår i avtalet, beslutat om nya riktlinjer för järnvägspolitiken inom EG. Därvid har beslutet 75/327/EEG återkallats. Det nya direktivet behandlar frågor om bokföringsmässig uppdelning mellan infrastruktur och trafikverksamhet, fi- nansiell rekonstruktion samt medlemstaternas rätt att bruka varandras infra- struktur.

Sverige uppfyller redan i dag direktivets krav i alla avseenden med undan- tag för vissa bestämmelser om utländsk transittrafik. Denna fråga kommer att behandlas i samband med den utredning om ökad konkurrens inom den svenska järnvägssektom som regeringen beslutade om den 26 mars 1992.

Bland de övriga rättsakterna på järnvägsområdet - för svensk del är det fråga enbart om Statens järnvägar kan nämnas rådets beslut 83/418/EEG som innebär att järnvägsföretagen självständigt skall få besluta om bl.a. 13

taxor i internationell trafik, rådets förordning (EEG) nr 1192/69 om gemen— Prop. 1991/92:170 samma regler för en standardiserad redovisning hos järnvägsföretag, rådets Bilaga 5 förordning (EEG) nr 2830/77 om åtgärder för att göra järnvägsföretagens redovisningssystem och årsbokslut jämförbara, rådets förordning (EEG) nr 2183/78 om enhetliga principer för järnvägsföretags kostnadskalkyler och rå- dets beslut 82/529/EEG om prisbildningen för internationell godsbefordran på järnväg. Dessa rättsakter kan införlivas genom förordning.

Som nämnts tidigare ( avsnitt 4.2.1 ) har Sverige inte någon kanal- och flodt- rafik av det slag som är vanlig på kontinenten. Vi berörs därföri mycket liten utsträckning av de olika rättsakter om inre vattenvägar som ingår i avtalet.

Den sekundärlagstiftning som ingår i avtalet gäller viss reglering av for- merna för tillgång till sjöfarten på Rhen, regler om erkännande av behörig- het samt regler om tekniska normer för fartyg i inlandssjöfart.

Vidare finns ett antal regler om strukturrationalisering av fartygsbestån- det. Dessa är dock så utformade att de gäller fartyg som färdas uteslutande på vattenvägssystemet på den europeiska kontinenten.

I anslutning till avtalet finns ett protokoll (protokollZO) om tillgång till inre vattenvägar. I protokollet tillförsäkrar parterna varandra ömsesidig till- gång till varandras inre vattenvägar. Parterna förklarar där också bl.a. att arrangemang för att bereda parterna ömsesidig likvärdig tillgång till varand- ras inre vattenvägar skall ha utarbetats inom berörda internationella organi- sationer den 1januari 1996, med beaktande av gällande förpliktelser enligt relevanta multilaterala avtal. Detta stadgande avser den s.k. Mannheimtrak- taten om sjöfarten på Rhen. Av EFTA-statema är det endast Schweiz som är anslutet till denna traktat.

Enligt punkt 3 i det nyssnämnda protokollet skall relevanta rättsakter rö- rande inre vattenvägar bli tillämpliga beträffande EFTA-stater som redan har tillgång till EG:s inre vattenvägar från den dag då avtalet träder i kraft, och beträffande övriga EFTA-stater från den tidpunkt då de får likvärdig tillgång till vattenvägarna. Inga EFTA-stater utom Schweiz har ännu sådan tillgång till EG:s inre vattenvägar.

Åtgärder för införlivande av avtalet på detta område bör anstå tills vidare. Rättsakter som inte ingår i EES-avtalet men som kan komma att omfattas av detta är rådets förordning (EEG) nr 3921/91 som öppnar möjlighet till cabotage på inre vattenvägar samt rådets direktiv 91/672/EEG om ömsesi- digt erkännande av ”boatmasters certificates” för transporter på inre vatten-

vägar.

Hänvisningar till S4-2-4

  • Prop. 1991/92:170: Avsnitt 4.2.1

Som nämnts inledningsvis gäller avtalets allmänna bestämmelser på hela transportområdet, således också på sjöfartsområdet i den mån inte annat särskilt bestämts. Av den sekundärlagstiftning i form av förordningar, direk- tiv m.m. som gäller inom EG har emellertid bara en del intagits i sjöfartsavs- nittet i transportbilagan till EES-avtalet. De rättsakter som inte tagits in där 14

är i huvudsak sådana rättsakter som i olika avseenden behandlar frågor om Prop. 1991/92:170 förhållandet till tredje land och formerna för ett samordnat uppträdande i Bilaga 5 internationella organisationer. De frågor som dessa rättsakter reglerar, be- handlas i det till avtalet fogade protokoll nr 19.

Protokollet förutser att underrättelser skall lämnas och samråd äga rum då någon part överväger eller beslutat vidta åtgärder av de slag som anges i protokollet. Avsikten är att möjliggöra samordnande åtgärder i de fall då det gäller att skydda den egna sjöfarten. Också då en fördragsslutande part avser att ingå ett avtal om lastuppdelning förutsätts att i förekommande fall ”god- tagbara lösningar” nås. Det forum där underrättelse skall lämnas och samråd ske är EES-kommittén. Varje avtalsslutande part fattar dock sina egna be- slut. Nås inte godtagbara lösningar, får lämpliga åtgärder vidtas för att lösa de problem som kan uppstå. Dessa kan bl.a. innebära att friheten att tillhan- dahålla tjänster inte längre skall gälla mellan de avtalsslutandc parterna och att parterna kan vidta lämpliga åtgärder för att t.ex. skydda sig mot verkan av en annan parts passivitet gentemot tredje land.

Av den sekundärlagstiftning som gäller sjötransporter ingår i EES-avtalet den rättsakt som gäller frihet att tillhandahålla tjänster på sjöfartsområdet rådets förordning (EEG) nr 4055/86, samt den rättsakt som gäller formerna för tillträde till konventionen om en uppförandekod för linjekonferenser, nämligen rådets förordning (EEG) nr 4056/86. Sverige har redan tillträtt lin- jekonferenskoden genom lagen ( 1983:1015 ) med anledning av Sveriges till- träde till konventionen den öapril 1974 om en uppförandekod för linjekon- ferenser ( prop. 1983/84:17 , TU7, rskr. 75). Formerna för tillträde överens- stämmer emellertid inte exakt. Båda de nu nämnda rättsakterna stämmer emellertid väl överens med den liberala grundsyn som präglar svensk sjö- fartspolitik. Ur sjöfartspolitisk synpunkt föreligger alltså inga svårigheter att införliva dem med svensk rätt.

Vidare ingår i avtalet tre rättsakter på sjösäkerhetsområdet. Dessa är — rådets direktiv 79/115/EEG om lotsning av fartyg i Nordsjön och i Eng-

elska kanalen — rådets direktiv 79/1034/EEG om minimikrav för tankfartyg — rådets förordning (EEG) nr 613/91 om överförande av fartyg från ett re- gister till ett annat inom EG.

Målsättningen för dessa rättsakter ligger väl i linje med svensk sjöfartspo- litik på sjösäkerhetsområdet.

Det bör nämnas i detta sammanhang att det finns ett antal konkurrens- rättsliga rättsakter som gäller sjötransporter. Dessa behandlas i konkurrens- avsnittet.

Av de rättsakter som inte ingår i avtalet kan nämnas rådets beslut 92/143/EEG av den 25 februari 1992 om ett europeiskt radionavigationsys- tem (Loran C). Beslutet innebär inte någon skyldighet för staterna att an- sluta till systemet, däremot att stödja ansträngningarna att sätta upp en världsomspännande kedja med boran C—systemet. Ett byte av navigations- system skulle innebära nackdelar från svensk synpunkt. Sverige bör tills vi- dare göra förbehåll mot beslutet.

Förslag till rådsförordning om ett särskilt EG-register för handelsfartyg ("Euros”) har lagts fram (EGT nr C 19, 25.1.1992). Registrering i Euros 15

skall vara frivillig och ske i tillägg till nationell registrering. På fartyg som är Prop. 1991/92:170 registerade i Euros skall en viss andel medborgare i tredje land kunna anstäl- Bilaga 5 las på lokala avtal. Det är för närvarande osäkert när förordningen kan komma att antas. Det samma gäller ett förslag om frihet att tillhandahålla tjänster i form av kustfart inom EG.

4.4. Luftfart

Sverige, Norge och EEG träffade i mars 1991 ett preliminärt avtal om civil luftfart. Avtalet består av en huvuddel, en bilaga samt tre protokoll. I bila- gan förtecknas de rättsakter som ingår i avtalet. Avtalet godkändes av riks- dagen i december 1991. Därefter har regeringen utfärdat lagen ( 1992:138 ) om tillämpning av avtal mellan Sverige, Norge och EEG om civil luftfart. De rättsakter som ingår i avtalet och vars införlivande kräver lagform har tagits in som bilaga till lagen. Lagen träder i kraft den dag regeringen be- stämmer. I samband med ikraftträdandet kommer en förordning att utfärdas där de övriga rättsakter som skall införlivas med svensk rätt tas in som bi- laga.

Avtalet har i mars 1992 godkänts av EG:s minsterråd. Efter regeringsbe- slut om svenskt undertecknande och ratifikation torde avtalet komma att träda i kraft under försommaren 1992.

Inom EG har arbetet med en liberalisering av luftfarten kommit igång först på senare år. Det första steget togs den 1 januari 1988, då det s.k. luft- fartspaket nr 1 trädde i kraft. Det andra steget togs den 1 november 1990 med luftfartspaket nr 2, som innebär betydande liberaliseringar i fråga om t.ex. marknadstillträde, kapacitetsdelning och möjligheter till priskonkur- rens. Meningen är att det tredje steget skall tas den 1 januari 1993 med luft- fartspaket nr 3. Det torde komma att innebära att marknadstillträde och prissättning släpps i det närmaste fria.

Att Sverige och Norge vid sidan av EES-processen har fått ett särskilt avtal med EG har sin grund i den gemensamma skandinaviska luftfartspolitiken, som kommer till uttryck främst genom samarbetet i Scandinavian Airlines System (SAS). Det har ansetts att det samarbetet i längden inte skulle kunna upprätthållas om det inte gällde samma regler för de tre skandinaviska län- derna. Från EG-sidan har det setts som en nackdel om de friheter som gäller inom EG skulle kunna utnyttjas fullt ut för transporter från Sverige och Norge via Danmark utan att Sverige och Norge skulle behöva ge någonting i gengäld.

En närmare redogörelse för avtalet finns i prop. 1991/92:29 om godkän- nande av ett avtal mellan Sverige, Norge och EEG om civil luftfart, m.m., till vilken jag hänvisar. Enligt avtalet skall det upphöra att gälla den dag då EES-avtalet träder i kraft.

De rättsakter som ingår i EES-avtalet ingår också i det separata avtalet med Sverige och Norge med undantag för rådets beslut 80/50/EEG om ett samrådsförfarande på luftfartsområdet när det gäller förbindelserna med tredje land och vid uppträdande i internationella organisationer. Motsva- rande bestämmelser har tagits upp i det separata avtalets huvuddel (artik- larna 15-18). Det separata avtalet innehåller vidare rättsakter som vid redo- 16

visningen av EES-avtalet faller under andra departements områden. Dit hör Prop. 1991/921170 två rättsakter om kontroll av företagskoncentrationer, rådets första förord- Bilaga 5 ning (EEG) nr 17/62 om tillämpning av Romfördragets artiklar 85 och 86 med ändringar och rådets direktiv 80/51/EEG om paketresor, semesterpaket och andra paketarrangemang. EG har den 16 december 1991 antagit dels en rådsförordning om harmoni- sering av tekniska föreskrifter m.m. på den civila luftfartens område, (EEG) nr 3922/91, dels ett rådsdirektiv om ömsesidigt godkännande av behörighe- ter att utföra uppgifter inom civil luftfart, 91/670/EEG. Det särskilda avtalet innehåller regler för hur nya rättsakter skall införli- vas. Vad som kan bli aktuellt är, förutom de nyssnämnda rättsakterna, bl.a. luftfartspaket nr 3 som ännu inte har slutligt antagits av EG. För närvarande går det inte att ange om de rättsakter som ingår i detta tredje steg av avregle- ringen bör införlivas enligt EES-avtalet eller det särskilda avtalet. När EES-avtalet träder i kraft skall som nämnts det särskilda avtalet och därmed även lagar och förordningar som grundas på avtalet upphöra att gälla och nya lagar och förordningar som grundas på EES-avtalet utfärdas. Förslag härom torde komma att föreläggas riksdagen under hösten 1992.

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag nu har anfört om EES-avtalets konsekvenser inom kommunikationsdeparte- mentets verksamhetsområde.

Bilaga 5

Innehållsförteckning

5

Inledning .

Tekniska föreskrifter på fordonsområdet, typgodkännande m.m. ......

Telekommunikationer .................................. Transporter ........................................... 4.1 Allmänt .......................................... 4.2 Landtransporter ...................................

4.2.1

4.2.2

4.2.3 4.2.4

Gemensamma regler ........................ Infrastruktur ............................... Konkurrensregler ........................... Statsstöd .................................. Underlättande av gränSpassager .............. Kombitransporter ........................... Landsvägstransporter ....................... Teknisk harmonisering och säkerhet. . .. ........ Sociala bestämmelser ........................ Marknadstillträde m.m. vid godstransporter. . . . Marknadstillträde m.m. vid persontransporter. . Järnvägstransporter ......................... Transporter på inre vattenvägar ...............

4.3 Sjöfart ........................................... 4.4 Luftfart ...........................................

Hemställan

SONOWWNIONQOKOXUQUJ

e—lb—lh—IH b)I—OO

14 14 15 15 17 18

Bilaga 6

Finansdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträdet den 27 maj 1992

Föredragande: statsrådet Lundgren

Anmälan till proposition om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Finansdepartementets ansvarsområde omfattar bl.a.

de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och den principiella inriktningen av finans- och kreditpolitiska åtgärder, -— budgetregleringen samt den allmänna förvaltningen och redovisningen av statsmedlen, —- övergripande frågor om rationalisering inom statsförvaltningen,

— statens upplåning,

— statliga och kommunala skatter, —— upphandlingsfrågor i allmänhet för statsförvaltningen,

statistik,

—— tullväsendet,

— kredit- och fondväsendet, —— det affärsmässiga försäkringsväsendet, värdepappersmarknaden.

EES-avtalet berör stora delar av den svenska ekonomin. Anpassning av svenska regler till de nya förhållandena måste inom finansdepartcmentets område ske i fråga om bl.a. offentlig upphandling, statistik och finansi- ella tjänster. Även skatteområdet berörs.

Fri handel med finansiella tjänster förutsätter fria kapitalrörelser. Anpassningen av regelsystemet på det finansiella området är en följd av krav som ställs av den internationella utvecklingen i sig och som tar sig uttryck även i EES-avtalet.

Jag vill redan nu nämna att det inom finansdepartcmentets område inte i detta sammanhang läggs fram något förslag till lagstiftning. Något kortfattat skall emellertid redogöras för redan vidtagna och planerade åtgärder. Det bör därvid särskilt framhållas att det inom området finansi- ella tjänster under senare år vidtagits en rad åtgärder i syfte att anpassa den svenska kapitalmarknaden till vad som gäller på de internationella marknaderna.

Finansdepartementet

Den offentliga upphandlingen har hanterats l förhandlingsgruppen för fri rörlighet av varor. Ämnesområdet är inom EG ofta sammankopplat med fragor kring konkurrens och statligt tstöd. Ansvaret för de sistnämnda ämnena är inte primärt finansdepartcmentets. Den offtmtliga upphand- lingen behandlas emellertid i denna bilaga till propositionen eftersom departementet har ansvaret för den svenska statliga upphandlingen. sådan den regleras i upphandlingsförordningen (19861366) och i förordningen (l980:849) om tillämpning av GATT-överenskommelsen om statlig upp— handling. Den kommunala upphandlingen sker efter i stort sett samma regler, eftersom de kommunala upphandlingsreglementena i stora drag ansluter till upphandlingsförordningen.

Den offentliga upphandlingen inom EG utgör ett beloppsmässigt mycket betydelsefullt område. En avsikt bakom EG:s regelverk för offentlig upphandling inom den inre marknaden är att åstadkomma en mellan— nationell upphandling med tillvaratagande av de möjligheter till rationali- seringar och kostnadsbesparingar som upphandling i fri konkurrens kan medföra. Inom EG har därför redan tidigare antagits direktiv avseende upphandling av varor, av bygg- och anläggningsarbeten och för upp- handling inom sektorerna vatten, energi. transport och telekommunika- tioner. Vidare beslutas i år ett direktiv om upphandling av tjänster. Därmed skulle hela upphandlingsmarknaden vara reglerad. Vilka direktiv m.m. som berörs framgår av bilaga XVI till EES-avtalet.

För att en mellan-nationell handel i full konkurrens skall åstadkommas förutsätts att vissa kontrollniekanismer finns inbyggda i systemet. Däri— genom kan en missnöjd anbudsgivare få till stånd en opartisk prövning av hur en viss upphandling har skötts av upphandlaren. Dessa kontroll— mekanismer anges i s.k. rättsmedelsdirektiv. För närvarande finns två rättsmedelsdirektiv antagna. De avser inte endast kontroll, utan behandlar även möjligheter till skadestånd m.m.

Genom EES-avtalet kommer svenska leverantörer att ha möjlighet att konkurrera inom hela EES-området på samma villkor som övriga aktörer på denna mycket stora marknad.

EES-avtalet ställer krav på att den ojfendiga upphandlingen, såväl den statliga som den kommunala, författningsregleras. Detta gör det nöd- vändigt att de nya reglerna erhåller lagform.

Direktiven utgår från att den bästa upphandlingen görs genom utnytt- jande av fri konkurrens. Ett sätt att uppnå en konkurrensutsatt upp- handling är att åstadkomma att upphandlingen blir så allmänt känd som möjligt. Därför kommer svenska upphandlare att behöva publicera sina

Prop. 1991/92:170 Bilaga 6 F inansdepartementet

Bilaga 6

upphandlingar inte bara' 1 Sverige, utan även intemationellt' 1 Europeiska gemenskapernas tidning (EGT). Även resultatet av upphandlingama skall publiceras på motsvarande sätt. Detta sistnämnda krav hänger samman med att det skall vara möjligt att följa upp annonserade upphandlingar och begära överprövning av upphandlingsbeslut.

Någon diskriminering eller särbehandling av leverantörer får inte förekomma. Direktiven avser att säkerställa att någon diskriminering inte förekommer inom EG. Genom EES-avtalet skall motsvarande gälla inom hela EES—området.

Jämfört med den ordning som råder i dag kommer den största skill- naden säkerligen att bli att en större marknad öppnar sig för både svenska leverantörer och svenska upphandlare. För leverantörema gäller det att dra nytta av att utländska upphandlare inom EES måste uppsöka internationell konkurrens och inte får diskriminera leverantörer från andra EESrländer. Detta bör innebära fördelar för den svenska marknaden. Svenska upphandlare å sin sida åläggs att gå ut på denna marknad med sina upphandlingar och söka upp konkurrensen. Därmed torde möjlig— heter för besparingar öppnas.

2.4 Införlivningsarbetet

Inom finansdepartcmentet arbetar en arbetsgrupp med en översyn av de regeländringar som behövs på grund av EES-avtalet. Arbetsgruppen har lämnat en promemoria, Ds (1992z4) Offentlig upphandling och EES — ett lagförslag. l promemorian föreslås för svensk del en mycket nära anpassning till EG:s procedurregler som nu skall tillämpas inom EES. Promemorian har remissbehandlats. Remissinstanserna godtar i stort arbetsgruppens metod för reglering, men har invändningar i detaljer beträffande procedurerna för hur en upphandling skall gå till. De procedurer kritiken riktar sig emot avviker ibland avsevärt från vad som hittills gällt i Sverige.

Arbetsgruppen fortsätter sitt arbete och skall i nästa etapp lägga fram ett förslag om hur hela upphandlingsområdet skall regleras. Även den promemorian kommer att remissbehandlas. Avsikten är att föreslå regeringen att förelägga riksdagen ett förslag till lag om offentlig upphandling under hösten, så att de nya bestämmelserna kan träda i kraft den 1januari 1993.

Enligt EES-avtalet skall parterna säkerställa framtagning och spridning av konsekventa och jämförbara uppgifter för att beskriva och kontrollera alla relevanta ekonomiska aspekter på EES-området.

Överföring av statistiska uppgifter skall ske till EG:s statistikkontor, Eurostat, genom EFTA:s rådgivningsfunktion som redan nu finns inrättad vid Eurostat. ] propositionen 1991/92: 1 18 om förenklad statistikreglering anges att ett syfte med den föreslagna lagen om den officiella statistiken

Prop. 1991/92:170 Finansdepartementet

Bilaga 6

skall vara att säkerställa en internationell rapportering, varmed bl.a. avses rapportering till Eurostat. Regeringen kommer att i en till den nämnda lagen anslutande förordning meddela närmare föreskrifter om överföringen av statistiska uppgifter.

Vilka statistiska uppgifter som det blir fråga om framgår av de rättsakter som tagits upp i bilaga XXI till EES-avtalet.

Genom EES-avtalet har EFTA-länderna åtagit sig att följa de relevanta EG-reglerna beträffande finansiella tjänster. Detta regelverk, som framgår av bilaga IX till EES-avtalet och som översiktligt redovisas i det följande, innebär att t.ex. banker och försäkringsbolag får samma möjligheter som motsvarande institut från EG-länderna att konkurrera om kunder över hela EES-området. Avtalet innebär vidare att konkurrensen kommer att ske på lika villkor.

EG:s regler för en inre finansiell marknad bygger på tre grund- principer: en enda auktorisation, hemlandstillsyn och minimiharmoni- sering för ömsesidigt godtagande av medlemsstaternas regelverk.

Principen om en enda auktorisation ( "one single licence ") innebär att en auktorisation, som ett finansiellt företag fått i det medlemsland där företaget hör hemma, skall gälla i hela EG-området. Företaget skall från hemlandet obehindrat, utan etablering, kunna sälja tjänster över gränserna ( ”cmss border-handel ") och även fritt kunna etablera filialer i andra medlemsstater. Verksamheten skall, var den än bedrivs inom gemenska- pen. i princip stå under hemlandstillsyn, dvs. hemlandets myndigheter skall ha huvudansvaret för övervakning även av filialer etablerade i andra medlemsstater.

En ordning med en enda auktorisation och hemlandstillsyn förutsätter att varje medlemsstat godtar övriga medlemsstaters regler för finansiell rörelse och offentlig tillsyn som tillräckliga för att tillgodose värdlandets anspråk på sundhet i rörelsen. Därför har i direktivform lagts fast miniminivåer för harmonisering av grundläggande regler för verksam— heten i banker och andra kreditinstitut, försäkringsbolag och värde- pappersfonder. För att de integrerade finansiella marknaderna skall kunna fungera stömingsfritt har också antagits regler om rutiner för administrativt samarbete mellan medlemsstaternas tillsynsmyndigheter.

Banker och andra kreditinstitut

För att bl.a. underlätta banketableringar i andra medlemsstater antog EG:s ministerråd år 1973 ett direktiv om avskafande av inskränkningar i etableringWiheten och i friheten att tillhandahålla tjänster (73/183/EEG). Direktivet, som antogs med hänvisning till artiklarna 54, 61 och 63 i Romfördraget och till 1961 års allmänna handlingsprogram

Finansdepartementet

Bilaga 6

för successiv liberalisering, kom inte att få någon större självständig betydelse.

Viktigare för den fortsatta integrationen på det finansiella området blev det s.k. första banksamordningsdirektivet (77/780/EEG) som antogs år 1977. I det direktivet föreskrivs att medlemsstaterna alltid skall kräva auktorisation för kreditinstitut. Med "kreditinstitut" menas inte bara banker utan en Vidare kategori av företag, vars verksamhet består i att ta emot inlåning, eller på annat sätt låna upp medel från allmänheten och att ge krediter för egen räkning. Enligt direktivet får det vid auktorisa- tionsprövningen inte tas någon hänsyn till marknadens behov av ytterli- gare institut. Beslut i auktorisationsärenden skall alltid kunna överprövas av domstol.

I det första banksamordningsdirektivet förutsattes att medlemsstatema tills vidare skulle få kräva särskild auktorisation för filialer till kredit— institut från andra medlemsstater. För att jämna vägen för den efter- strävade ordningen med en enda auktorisation antog ministerrådet under 1980-talet ett antal rättsakter om minimiharmonisering. Ett direktiv om årsbokslut och sammanställd redovisning ( koncemredovisning) för banker och andra finansiella institut (86/635/EEG) kom år 1986 och komplet- terades senare med ett direktiv angående frihet från särskild redovisning för filialer till kreditinstitut och finansiella institut med huvudkontor i en annan medlemsstat (89/ 117/EEG). EG:s kapitaltäckningsregler är uppdelade på två direktiv, direktivet attt kapitalbasen i kreditinstitut (89/299/EEG) och direktivet om kapitaltäckningsgrad för kreditinstitut (89/647/EEG). Reglerna överensstämmer i stort med de rekommen- dationer som antagits av den s.k. Baselkommittén. Harmoniseringsregler finns även i en icke bindande Rekommendation om övervakning och kontroll av kreditinstituts större engagemang (87/62/EEG). År 1991 lade kommissionen fram ett förslag till direktiv (KOM(91)68), avsett att ersätta rekommendationen. Detta förslag har ännu inte antagits och ingår inte i EES-avtalet.

I december 1989 antogs det s.k. andra banksatnordningsdirekti vet (89/646/EEG), som skall utgöra instrumentet för genomförande av en integrerad marknad med en enda auktorisation och hemlandstillsyn. Ett kreditinstitut skall alltså med stöd av sin hemlandsauktorisation kunna verka i alla övriga EG-stater, antingen genom cross border-handel eller från en filial som skall fritt få etableras. I en bilaga till direktivet räknas upp ett antal verksamheter, typiskt hänförliga till s.k. universal banking. Alla dessa verksamheter Skall få bedrivas med stöd av hemlandsauktori- sationen, och detta oavsett om värdlandet fullt ut tillåter sådana verksam- heter i de egna instituten. l listan över verksamheter som på så sätt skall erkännas ömsesidigt finns bl.a. betalningsförmedling, valutahandel, värdepappershandel- och förvaltning samt kreditupplysning.

Den verksamhet som med stöd av hemlandsauktorisation bedrivs inom ramen för single licence—systemet skall i första hand stå under tillsyn av myndigheterna i den stat där auktorisationen givits. Principen om hemlandstillsyn skall inte hindra värdlandsmyndigheter från att övervaka verksamhet i landet och gå till rätta med överträdelser mot nationella

Prop. 1991/92:170 Finansdepartementet

Bilaga 6

regler betingade av allmänna intressen. Direktivet innehåller också bestämmelser om obligatorisk lämplighetsprövning av större ägare i kreditinstitut.

Den hemlandstillsyn som följer av andra banksamordningsdirektivet sträcker sig över filialer inom EG-gemenskapen men inte till dotter- företag. Dessa är ju formellt självständiga företag, auktoriserade och övervakade enligt lagen i det land där de är bildade. I ett särskilt avseende ser man till hela koncernen. I 1983 års direktiv om grupp— baserad tillsyn (83/350/EEG) anges nämligen att myndigheterna i ett kreditinstituts hemland skall kräva finansiell konsolidering mellan institutet och sådana kreditinstitut och andra finansiella institut i vilka kreditinstitutet har ett större ågarinnehav. I slutet av år [990 lade EG- kommissionen ett förslag till direktiv (KOM(90)451), tänkt att ersätta 1983 års direktiv. Förslaget. som i stort innebär att finansiell konsoli- dering skall gälla inte bara för koncerner med ett kreditinstitut som moderföretag utan även beträffande andra typer av finansiella företags- grupperingar, antogs av ministerrådet den 6 april 1992. Det nya direktivet (92/30/EEG) har dock ännu inte fogats till det regelverk som omfattas av EES-avtalet.

Enligt det andra banksamordningsdirektivet skall särskilda bestämmel- ser gälla i fråga om auktorisation av dotterbolag till kreditinstitut hemmahörande i tredje land och om tillstånd för sådana företag att för- värva majoritetsandelar i EG-institut. Dessa regler, som innebär krav på medlemsstaterna att i viss utsträckning iaktta en gemensam, restriktiv hållning gentemot banker och intressenter från länder som inte erbjuder reciproka etableringsmöjligheter för EG-institut, har inte införlivats med EES-avtalet. Sverige och övriga EFTA-länder kommer därmed inte att vara bundna av några EG-beslut om gemensam hållning i förhållande till tredje land. Reciprocitetsbestämmelsema har i EES-avtalet ersatts med regler som ger EG-sidan resp. EFTA-länderna möjlighet att sätta single licence-systemet ur spel för dotterbolag till kreditinstitut hemmahörande i ett tredje land som diskriminerar andra EES-länder än det där dotter- bolaget fått auktorisation. Huvudregeln är ju annars den att en auktori- sation som beviljats ett institut vars moderföretag är hemmahörande i ett tredje land skall gälla inom hela EES-området.

Ännu finns inga bindande regler om inlåningsgaranti i EG. Kommissio- nen lade emellertid år 1986 fram en rekommendation om inlåningsskydd (87/63/EEG). Det har aviserats att denna rekommendation, som ingår i EES-avtalet, skall omformas till ett bindande direktiv.

I juni 1991 antogs ett direktiv om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar ("money launder- ing"; 91/308/EEG).

Försäkring

På försäkringsområdet gäller inom EG ännu inte principerna om en enda auktorisation och hemlandskontroll fullt ut. I likhet med vad som för närvarande gäller inom EG ger emellertid EES-avtalet försäkringsföretag

Prop. 1991/92:170 Finansdepartementet

Bilaga 6

från EFTA-länderna möjlighet att, på samma sätt som på kreditinstitut- området, tillhandahålla tjänster i andra EES-länder beträffande vissa typer av försäkring. Motsvarande gäller naturligtvis också försäkringsföretag från EG-länderna i förhållande till EFTA—ländema. Således gäller i dag principerna om en enda auktorisation och hemlandskontroll inom skade- försäkringsområdet beträffande s.k. stora risker (dvs. försäkringar till t.ex. större företag) och inom livförsäkringsområdet när försäkrings- tagaren själv tar initiativet till att teckna försäkring i ett utländskt bolag.

Romfördragets mål att uppnå etableringsfrihet och frihet att tillhanda- hålla tjänster över gränserna skall för försäkringssektom innebära att en konsument skall kunna välja den försäkring som passar honom bäst och därvid vända sig till vilket bolag som helst inom gemenskapen. Försäk- ringsbolagen skall således kunna erbjuda sina tjänster inom hela gemen- skapen utan att bli utsatta för konkurrensbegränsande åtgärder genom olika nationella regelsystem.

Redan år 1964 föreskrevs i ett direktiv rörande återförsäkring och tetmcession (64/225/EEG) att alla hinder avseende etablering och tjänstehandel skulle avskaffas på detta område. Bestämmelserna innebar emellertid i stort sett endast en bekräftelse av rådande förhållanden.

För direkt försäkringsverksamhet genomfördes etableringsfriheten på 1970-talet genom de s.k. etableringsdirektiven. I det s.k. första skade- försäkringsdirektivet (73/239/EEG) från år 1973 och det s.k. första IiVörsäkringsdirektivet (79/267/EEG) från år 1979 föreskrivs att med— lemsstaterna skall kräva auktorisation för att någon skall få driva försäkringsverksamhet. I direktiven föreskrivs vilka auktorisationsregler som skall gälla och vad som skall krävas för att en filial skall få etableras i en annan medlemsstat. Etableringsdirektiven innehåller även vissa rörel- seregler, främst bestämmelser som syftar till att finansiell stabilitet i försäkringsbolagen skall upprätthållas, t.ex. grundläggande bestämmelser avseende tekniska reserver och regler om hur den s.k. solvensmarginalen skall beräknas.

Det första skadeförsäkringsdirektivet har ändrats och kompletterats genom ett antal rättsakter, främst genom ett direktiv om koassurans- terksamhet inorn gemenskapen (78/473/ EEG), ett direktiv avseende rese- risker (84/641/ EEG) och ett direktiv om kredit- och borgensförsäkring (87/343/EEG).

Beträffande handel över gränser med försäkringar har de s.k. koassuransdomama varit av stor betydelse. Domarna meddelades av EG- domstolen i december 1986 (fall 220/83 kommissionen ./. Frankrike [1986], 252/83 kommissionen ./ . Danmark [1986], 205/84 kommissionen ./ . Tyskland [1986] och 206/84 kommissionen ./. Irland [1.986] ). Domstolen klargjorde att Romfördragets regler om fri tjänstehandel gäller även på försäkringsområdet, vilket innebär att ett medlemsland inte får kräva att ett bolag som redan är etablerat i ett annat medlemsland också skall vara etablerat i det land där tjänsten skall presteras. I avvaktan på att ytterligare harmonisering sker av reglerna på försäkringsområdet finns emellertid behov av att ge försäkringstagare ett skydd som kan motivera begränsningar i den fria tjänstehandeln. Domstolen ansåg därför att det

F inansdepartementet

Bilaga 6

under vissa omständigheter kan vara berättigat att kräva auktorisation även i det land där tjänsten skall presteras. Behovet av sådant särskilt skydd är emellertid inte lika stort för hela försäkringssektom och det kan, enligt domstolen, finnas fall där den försäkrade risken är av sådan art eller försäkringstagaren har en sådan ställning att det inte finns skäl att skydda försäkringstagaren genom att tillämpa nationella tillsynsregler.

I det andra skadeförsäkringsdirekvivet (88/357/EEG), som antogs år 1988, har försäkringsriskema med stöd av koassuransdomama delats upp i "stora risker" och andra risker (i bland kallade massrisker). Begreppet stora risker omfattar i huvudsak transport- och sjöförsäkring, kredit- försäkring som tecknas av näringsidkare samt egendoms- och ansvarsför- säkring som tecknas av större företag. För de stora riskerna innebär direktivet att den fria tjänstehandeln med en enda auktorisation och hemlandstillsyn genomförs. För massriskema har det ansetts föreligga behov av att ge försäkringstagama ett särskilt skydd. Medlemsländerna har därför getts möjlighet att kräva auktorisation för den gränsöver- skridande verksamheten och att tillämpa egna tillsynsregler.

I november 1990 antog EG:s ministerråd det andra litfömäkrings- direktivet (90/619/EEG). Direktivet omfattar såväl individuella försäk- ringsavtal som grupplivförsäkring. Principerna om en enda auktorisation och hemlandstillsyn införs för livförsäkringar som tecknas på försäkrings- tagarens initiativ i ett annat medlemsland än det där försäkringstagaren är bosatt. Försäkringstagaren skall anses ha tagit initiativet till kontakten med försäkringsbolaget dels i de fall avtalet har ingåtts av båda parter i det land där bolaget är etablerat eller av parterna i deras respektive hemland under förutsättning att bolaget inte dessförinnan kontaktat försäkringstagaren, dels i de fall försäkringstagaren i sitt hemland kontaktat en försäkringsmäklare för att teckna en försäkring i ett annat medlemsland. För andra försäkringar än sådana som tecknats efter initia- tiv av försäkringstagaren har denne ansetts vara i behov av särskilt skydd. I dessa fall har medlemsländerna getts valfrihet, så att de antingen kan tillämpa reglerna om hemlandstillsyn eller, i avvaktan på fortsatt harmonisering, kräva auktorisation vid gränsöverskridande handel.

På trafikförsäkringsområdet har antagits sex direktiv (72/166/EEG, 72/430/EEG, 81/76/EEG, 84/5/EEG, 90/232/EEG och 90/618/EEG). Ansvarsförsäkring för skada som tillfogas tredje man till följd av trafik med motorfordon skall vara obligatorisk och omfatta både sak- och personskador. Ett trafikförsäkringsavtal skall gälla inom hela gemen- skapen på grundval av en enda premie och ge ett skydd som motsvarar minst det skydd som föreskrivs i det land där fordonet är hemmahörande.

På försäkringsområdet finns, liksom på bankområdet, bestämmelser om att EG-medlemsstaterna skall vara skyldiga att iaktta en gemensam restriktiv hållning i fråga om auktorisation av dotterbolagsetableringar från sådana tredje länder som inte erbjuder samma möjligheter till etablering (reciprocitet). Reglerna är utformade i överensstämmelse med motsvarande bestämmelser i andra banksamordningsdirektivet. De har inte införlivats med EES-avtalet, som i stället innehåller regler om rätt

Bilaga 6

för EFTA—ländema resp. EG-sidan att i förekommande fall begränsa etableringsrätten för dotterbolag till tredjelandsföretag.

Kommissionens förslag till vad som brukar kallas den tredje genera- tionens försäkringsdirektiv är alltjämt under beredning inom EG och ingår inte i EES-avtalet. När dessa förslag till tredje skade- resp. livförsäkringsdirektiv (KOM(92)63 och KOM(91)57) antagits av 15st ministerråd och införlivats med EES-avtalet, kommer principen om en enda auktorisation att gälla fullt ut inom hela EES-området också för försäkring.

Värdepappershandel

Inte heller inom värdepappersmarknadsområdet är principerna om en enda auktorisation och hemlandskontroll ännu fullt utbyggda inom EG. För närvarande gäller dessa principer enbart värdepappersfondsverksam- het och annan liknande verksamhet. Förutom gemensamma regler för värdepappersfonder ingår i EES-avtalet bl.a. regler om förutsättningarna för börsregistrering av värdepapper, om innehåll i prospekt, om information från börsbolag och aktieägare samt regler om insiderhandel.

Ändamålet med regelhannoniseringen inom EG vad gäller handel med värdepapper är att åstadkomma en gemensam värdepappersmarknad där olika aktörer kan emittera och handla med värdepapper över gränserna samtidigt som placerarna i de olika medlemssländerna ges ett likvärdigt grundskydd.

Inom börsområdet har flera direktiv antagits. I dessa ställs det upp minimikrav i fråga om olika förhållanden som knyter an till börshandel. Kärnan utgörs av de tre börsdirektiven (79/279/EEG, 80/390/EEG och 82/121/EEG) som innehåller bestämmelser om villkor för officiell fondbörsnotering av värdepapper, offentliggörande av prospekt (börs- prospekt) vid sådan notering resp. halvårsrapporter från bolag vars aktier är börsnoterade. Direktivet om börsprospekt kompletteras med ett direk- tiv om ömsesidigt godtagande av sådana prospekt (87/345/ EEG). Direkti- vet innebär bl.a. att ett börsprospekt som godkänts av myndighet i ett EG-land skall godtas även i övriga medlemsländer. Ytterligare komple- ment till börsdirektiven utgör direktivet om godtagande av emissions- prospekt som börsprospekt vid ansökan om börsnotering (90/211/EEG), som också bygger på principen om ömsesidigt godtagande. Härtill kommer det s.k. flaggningsdirelaivet (88/627/EEG) med regler om infor- mationsskyldighet vid förvärv eller avyttring av större aktieposter i börsnoterade bolag.

Direktivet om prospekt vid erbjudande av icke-börsnoterade värde- papper till allmänheten (emissionsprospekt; 89/298/EEG) innehåller bestämmelser liknande dem som finns i det andra börsdirektivet.

Bestämmelser om värdepappengfomier ("UCITS") finns i direktiven 85/611/EEG och 88/220/EEG. Direktiven. som innehåller minimiregler om bl.a. fondföretagens placeringar, bygger på principerna om en enda auktorisation och om hemlandstillsyn.

Prop. 1991/92:170 Finansdepartementet

Gemensamma minimiregler för insiderhandel finns i ett direktiv (89/592/EEG).

EG-kommissionen har lämnat ett förslag till direktiv om investe- ringstjänster (KOM(89)629) och ett förslag till direktiv om kapital- täckningskrav för investeringstjänstföretag (värdepappersinstitut m.fl.; KOM(92)13). Förslagen, som bl.a. innebär att principen om enda auktorisation införs fullt ut också på värdepappersmarknadsområdet, har ännu inte antagits av ministerrådet och ingår inte i det regelverk som nu omfattas av EES—avtalet.

4.2 Genomförd internationell anpassning

Som ett led i den svenska kapitalmarknadens integration med de inter- nationella marknaderna har de senaste åren en rad åtgärder vidtagits i vårt land. Jag kommer i det följande att ge en kortfattad redogörelse för vad som gjorts och avslutningsvis för vad som återstår att göra för att vi skall kunna ingå i den gemensamma marknad för finansiella tjänster som skapas genom EES-avtalet.

En grundläggande förutsättning för fri handel över gränserna med finansiella tjänster är fria kapitalrörelser mellan länderna. Den svenska valutaregleringen är numera i stort sett avskaffad.

Den svenska lagstiftningen hindrade länge utländska banker att bedriva verksamhet i Sverige. En ändring i detta avseende kom emellertid till stånd den 1 juli 1985 då möjlighet öppnades för utländska banker att etablera helägda dotterbolag här i landet (prop. 1984/85:191, NU35, rskr. 402, SFS 1985z500). Ett förbud mot utländskt ägande inte bara i bankaktiebolag (svenskägda), utan även i finansbolag och fondkommis— sionsbolag fanns emellertid kvar till den 1 augusti 1990 (prop. 1989/90:116, NU38, rskr. 351, 19902822-830). I stället för det absoluta förbudet mot utländskt ägande i sådana finansiella institut skulle fr.o.m. sistnämnda tidpunkt de allmänna bestämmelserna i lagen ( l982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m. tillämpas. Sedan lagen upp- hävts vid utgången av år 1991 kan utländskt ägande i banker och andra finansiella institut liksom aktiebolag i allmänhet begränsas endast genom utlänningsförbehåll i företagens bolagsordningar. Som framgår på annat ställe i denna proposition har det emellertid lagts fram utredningsförslag om att denna möjlighet skall upphöra att gälla den 1 januari 1993.

Den 1. augusti 1990 öppnades också möjlighet för utländska banker att inrätta filial i Sverige. Samtidigt togs den s.k. behovsprövningen vid beviljande av oktroj för bankverksamhet bort.

Med verkan fr.o.m. den I augusti 1991 fick även andra utländska finansiella företag än banker möjlighet att driva verksamhet från filial i Sverige. Från samma tidpunkt vidgades också bankernas rätt att förvärva aktier (prop. 1990/91:154, NU41, rskr. 367, SFS 1991:1018-1025). I och med de nu nämnda liberaliseringama har de grundläggande reglerna om etableringsfrihet i EG:s primära och sekundära lagstiftning i allt väsentligt tillgodosetts. Den regelanpassning som återstår hänför sig till

Prop. 1991/922170 Bilaga 6 Finansdepartementet

andra banksamordningsdirektivets system med fri etableringsrätt på grundval av hemlandsauktorisation.

Ytterligare ett viktigt steg i anpassningen av den svenska lagstiftningen för kreditinstitut till internationella normer — bl.a. EG:s direktiv 89/299 och 89/647 — togs genom en lagändring som trädde i kraft den 1 februari 1990, då enhetliga kapitaltäckningsregler infördes för banker, finans- bolag. kreditaktiebolag, fondkommissionsbolag och hypoteksinstitut (prop. 1989/90:43, NU15, rskr. 103, SFS 1989:1086-1095).

Slutligen kan nämnas att finansinspektionen under år 1991 utfärdat nya allmänna'råd om begränsning av bankers enhandsengagemang. Dessa allmänna råd ankyter till innehållet i EG:s rekommendation 87/62.

På värdepappersmark/mattantrådet har följande åtgärder vidtagits.

Den 1 januari 1991 infördes en ny lagstiftning beträffande värdepap- persfonder (prop. l989/90:153. l990/9lzNU4, rskr. 47, SFS 199021114- 1123). Den nya lagstiftningen innebar, förutom en anpassning till en avreglerad kapitalmarknad och en i huvudsak avskaffad valutareglering, en anpassning till minimikraven i EG:s direktiv 85/611 och 88/220 om kollektiva investeringar i värdepapper. En ny insiderlagstiftning, som innebar en utvidgning av förbudet mot insiderhandel och en anpassning till bestämmelserna i direktivet 89/592, trädde i kraft den 1 februari 1991 (prop. 1990/91:42, NUl5, rskr. 84, SFS l990:1342-1355).

Lagen (1991z98l) om värdepappersrörelse, som trädde i kraft den 1 augusti 1991, innehåller också bestämmelser som är ägnade att under- lätta handeln med värdepapper över gränserna ( prop. 1990/91:142 , NU37, rskr. 349 och prop. 1990/91:154 . NU41, rskr. 367). Jag vill här särskilt fästa uppmärksamheten på möjligheten för utländska företag att bedriva värdepappersrörelse genom filial här i landet.

I slutet av mars detta år lade regeringen fram ett förslag om ny börs- lagstiftning m.m. ( prop. 1991/92:113 ). Propositionen innehåller förslag till anpassning till en rad i EES-avtalet intagna EG-rättsakter på värde- pappersmarknadsområdet. Den föreslagna lagstiftningen innebär således en anpassning av reglerna om inregistrering av fondpapper vid börs till minimireglema i EG:s första börsdirektiv. Vidare föreslås regler om skyldighet för en emittent att vid inregistrering av värdepapper upprätta och offentliggöra en särskild redogörelse för sina förhållanden, s.k. börsprospekt. Förslaget innebär en anpassning till reglerna i EG:s andra börsdirektiv. Aktiebolag vilkas aktier är inregistrerade vid en börs före- slås bli skyldiga att avge halvårsrapporter, vilket är en anpassning till EG:s tredje börsdirektiv.

I propositionen finns också förslag om anpassning till EG:s direktiv dels om upprättande, granskning och spridning av prospekt när värde- papper erbjuds till allmänheten, dels om sådana uppgifter som skall offentliggöras vid förvärv eller avyttring av ett större innehav i ett börsnoterat bolag, s.k. flaggning.

Slutligen villjag peka på att det i propositionen föreslås möjligheter för utländska företag att få börsmedlemskap i Sverige. Förslag om att ut- ländska företags filialer i Sverige skall kunna få auktorisation som börs eller marknadsplats finns också i propositionen, liksom förslag om att

Prop. 1991/92:170 Bilaga 6 Finansdepartementet

utländska företag skall kunna få tillstånd att driva clearingverksamhet via filial här i landet. Även nu nämnda förslag är ägnade att främja den internationella integrationen av värdepappersmarknadema.

De lagförslag som läggs fram i propositionen, och som föreslås träda i kraft senast den 1 januari 1993, innebär en nästan fullständig anpass- ning till börsdirektiven (79/279/EEG, 80/390/EEG och 82/121/EEG), prospektdirektivet (89/298/ EEG) samt flaggningsdirektivet (88/627/EEG).

Förutom genom de lagändringar jag nu nämnt har lagstiftningen beträffande finansiella företag också påverkats av mer övergripande ändringar som genomförts i andra sammanhang. Jag avser här främst det tidigare berörda avskaffandet av 1982 års lag om förvärv av svenska företag m.m. samt avskaffandet 1990 av medborgarskapskravet för styrelseledamöter m.fl.

4.3 Återstående arbete

Även om sålunda mycket redan gjorts för att anpassa den svenska finans- marknadslagstiftningen till den pågående intemationaliseringen och till EES-avtalets regler återstår ännu en hel del att göra. I det följande lämnar jag därför en kortfattad redogörelse för förslag som jag avser att föreslå regeringen att lägga fram senare under innevarande år. Avsikten är att de lagändringar som kommer att föreslås skall träda i kraft senast den 1januari 1993.

När det gäller återstående anpassning av reglerna rörande banker och andra kreditinstitut förbereds för närvarande en lagrådsremiss inom finansdepartementet i detta ämne. Denna kommer bland annat att inne- hålla förslag om erforderliga regler för tillämpning av det i andra banksamordningsdirektivet (89/646/ EEG) lanserade systemet med en enda auktorisation ("one single licence') samt en anpassning av auktorisa- tionsreglema i övrigt. Dessutom kommer reglerna i banksamordnings- direktiven (77/780/EEG och 89/646/EEG) om prövning av större ägares lämplighet samt utökade möjligheter till domstolsprövning av finans- inspektionens beslut att föreslås inarbetade i svensk lag. Slutligen kommer det att i lagrådsremissen tas in sådana lagförslag om koncem- baserad tillsyn som svarar mot innehållet i direktiv 83/350. Avsikten är att de regler som jag nu nämnt skall tas in i bankrörelselagen (19872617). Vidare skall bestämmelser med motsvarande innehåll ingå i en helt ny lag som skall ersätta lagen ( 1963:76 ) om kreditaktiebolag och lagen ( 1988:606 ) om finansbolag.

Inom finansdepartementet förbereds nu en promemoria med förslag till hur ett system med inlåningsgaranti skall kunna utformas. Promemorian skall anpassas till innehållet i EG-rekommendationen 87/63. Förhopp- ningen är också att EG-kommissionens sedan länge aviserade direktiv- förslag om inlåningsgaranti skall presenteras inom kort och i sådan tid att det kan beaktas i departementspromemorian.

lnom fömäkringsområdet krävs också ytterligare lagstiftning för att anpassa de svenska reglerna till EES-avtalets krav. Med utgångspunkt i bland annat försäkringsutredningens betänkande, ( SOU 1991:89 ) Försäk-

Prop. 1991/922170 Bilaga 6 Finansdepartementet

ringsrörelse i Sverige 1, är för närvarande en särskild lagrådsremiss med förslag till lagstiftning i linje med de rättsakter som omfattas av EES- avtalet under utarbetande inom finansdepartementet. Lagrådsremissen avses bland annat innehålla förslag om regler för tillämpning av systemet med en enda auktorisation samt anpassning av reglerna om auktorisation, soliditet och indelning i försäkringsklasser.

När det gäller motorfordonsförsäkring har en promemoria (Ds 19929) med förslag till anpassning av svensk rätt till tre av EG:s direktiv nyligen lagts fram i justitiedepartementet.

Som jag nämnt tidigare ( avsnitt 4.2 ) är det svenska regelverket på väidepappersmarknadsområdet väl i takt med EG:s lagstiftning. Vad som här återstår av anpassning till vad som föreskrivs i EES-avtalet hänför sig dels till reglerna i direktivet 85/611/EEG om hemlandskontroll beträf- fande värdepappersfonder, dels till reglerna i direktiven 87/345/EEG och 90/211/EEG om ömsesidigt godtagande av prospekt. Förslag härom kommer att läggas fram inom kort.

Bestämmelserna i lagen ( 1990:750 ) om betalningar till och från utlandet ("betalningslagen') är inte förenliga med EES-avtalets bestämmelser om fri rörlighet för tjänster och kapital. En departementspromemoria med förslag om anpassning av dessa regler har nyligen lagts fram (Ds l992:37) Uppgiftsskyldighet om betalningar till och från utlandet, m.m.

I EES-avtalet har Sverige fått utsträckt tid — fram till den 1 januari 1995 —— att anpassa sin lagstiftning till EG:s redovisningsregler. Det gäller dels de allmänt tillämpliga bestämmelserna i fjärde och sjunde bolagsdirektiven (78/660/EEG resp. 83/349/EEG), dels de komplette- rande redovisningsregler som enligt de tidigare nämnda direktiven 86/635/EEG. 89/117/EEG och 91/674/EEG särskilt gäller för banker och andra finansiella institut samt försäkringsbolag.

Lagstiftningen beträffande företagen inom den finansiella sektorn kommer också att beröras av andra lagändringar. Vad jag främst tänker på är de utredningsförslag som nyligen lämnats om avskaffande av systemet med bundna aktier (SOU 1992:l3) om avskaffande av bosätt- ningskravet för styrelseledamöter m.fl. (Justitiedepartementets prome- moria 1992-04-10) samt om EES-anpassning av kreditupplysningslagen (SOU 199222).

De genomgripande förändringar inom beskattningsområdet som genom- förts under senare år har i avgörande delar inneburit en anpassning av det svenska skattesystemet till förhållandena i omvärlden. Detta gäller för skattereformen som trädde i tillämpning fr.o.m. [ januari 1991. Det gäller också en rad av åtgärder som vidtagits sedan den nya regeringen tillträdde i höstas. För närvarande är förslag från regeringen om ändringar i energibeskattningen och sänkning av den generella mervärde— skattesatsen föremål för riksdagens prövning ( prop. 1991/92:150 bil. I:5). Motiven för dessa förslag är i första hand att åstadkomma förbättrad

Prop. 1991/92:170 Bilaga 6 Finansdepartementet

Bilaga 6

internationell konkurrenskraft för industrin och anpassning till för- hållandena inom EG. I själva verket är ett övergripande mål för rege— ringens skattepolitik att genomföra ändringar inom skattesystemet som gör oss väl rustade inför ett EG-medlemskap. Arbete bedrivs för när- varande i många olika sammanhang som syftar till att ge underlag för de beslut som bör tas.

Vad sedan beträffar EES-avtalet och beskattningen kan konstateras att avtalet endast i mycket begränsad omfattning berör skatteområdet. Som redan nämnts ( avsnitt 4.3 ) krävs att den s.k. betalningslagen (1990:750) omarbetas. Lagen syftar bl.a. till att ge underlag för kontroll av kapital- inkomster. Avsikten är att riksdagen skall föreläggas ett förslag om anpassning av betalningslagens regler efter sommaren på grundval av departementspromemorian Ds l992z37 som för närvarande remissbehand- las. En mindre justering av vägtrafikbeskattningen behöver också göras. Även i den delen är inriktningen att regeringen skall lägga fram förslag till hösten.

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag anfört om EES-avtalets konsekvenser inom finansdepartementets verk- samhetsområde.

Innehåll Prop. 1991/92:170 Bilaga 6

1 Inledning ............................ Finansdepartementet 2 Offentlig upphandling ..................... 2.1 Bakgrund ......................... 2.2 EG:s regelverk ...................... 2.3 EES-avtalets innebörd för svensk del ......... 2.4 lnförlivningsarbetet ................... Statistik ............................. 4 Finansiella tjänster ....................... 4.1 EES-avtalets innebörd .................. 4 4.2 Genomförd internationell anpassning ......... 10 4.3 Återstående arbete .................... 12 Skatteområdet .......................... 13

6 Hemställan ........................... 14

l..) AWWNNNNI—

U!

3 Riku/agan 1991/92. Ira/nl. Nr 170. Bil. 5—13 15

Utbildningsdepartementet Slop- 17991/921170 1 aga

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 maj 1992

Föredragande: Statsrådet Ask

Anmälan till proposition om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Åttonde huvudtiteln

Utbildningsdepartementet ansvarar för övergripande frågor som rör EG:s forskningsprogram, utbildningsprogram samt vissa frågor som rör ömsesidigt erkännande av examensbevis.

EG:s ramprogram för forskning och teknisk utveckling utgör en be- gränsad men utomordentligt betydelsefull del av den europeiska forsk- ningen och det europeiska forskningssamarbetet. EG diskuterar för när- varande en väsentlig utbyggnad av omfattning och inriktning inför år 2000. Detta kommer att ge 15st ramprogram en ännu mer central roll i den europeiska forskningspolitiken. Inriktningen på spjutspetsområden av stor betydelse för Europas teknologiska utveckling understryker yt- terligare betydelsen av Sveriges deltagande i detta europeiska FoU- samarbete.

Utbildningsdepartementet ansvarar för forskningssamordningen inom regeringskansliet. Inom departementets ansvarsområde som fackdepart- ment faller härutöver de delar av forskningssamarbetet med EG som av- ser grundforskning. Jag kommer i det följande att dels redovisa EES- avtalets konsekvenser på forskningsområdet, dels redovisa olika åtgärder regeringen vidtagit bl. a. för att förstärka Sveriges möjligheter att delta i det snabbt ökande och alltmer betydelsefulla forskningssamarbetet med EG. Specifika frågor rörande de industrirelaterade delarna av program- met kommer senare att redovisas av näringsministern i bilaga 11.

Bilaga 7

1.2. Bakgrund

Den forskning som finansieras från [5st egen budget utgör endast drygt tre procent av EG-ländcrnns samlade offentliga satsningar på forskning. Merparten av den europeiska forskningen och "det internationella forsk- ningssamarbetet bedrivs således i nationella program eller genom inter- nationellt samarbete vid sidan av EG. Gemensam forskning har heller inte ingått i det europeiska samarbetet före år 1957 då Euratom med kärnteknisk forskning bildades. År 1984 vidgades EG:s insatser genom att ett första flerårigt ramprogram antogs och i enhetsakten 1987 besk- revs målct för EG:s forskningsinsats som att "stärka den vetenskapliga och teknologiska basen för europeisk industri och söka göra den mer konkurrenskraftig på internationell nivå". Det andra ramprogrammet, som omfattade åren 1987 - 1991, innebar stora satsningar på informa- tionsteknologi, telekommunikation, produktionsteknik, bioteknik och materialforskning. I det tredje ramprogrammet (1990 - 1994) har pro— grammet vidgats till att också omfatta väsentliga insatser avseende forsk- ning kring naturresurser, stöd till forskarutbildning och forskarrörlig— het samt skapandet av vetenskapliga och tekniska nätverk i Europa. Det tredje ramprogrammcts budget är 5,7 miljarder ecu, cirka 42 miljarder kronor.

Volymen och bredden av EG:s forskningsinsatser har således succes- sivt ökat under åren. Överenskommelsen i Maastricht i december 1991 har ytterligare vidgat motiven för EG:s forskningsprogram till att, ut— över att stärka den europeiska industrins konkurrenskraft, också inne- fatta forskning som motiveras av andra områden av fördraget. Detta in- nebär t.ex. stöd till forskning som motiveras av allmänna samhälleliga behov, t.ex. att åstadkomma en bättre livskvalitet. Dessa nya förutsätt- ningar ingår i plancringen av det fjärde ramprogrammet, som just nu förbereds inom EG:s olika organ.

1.3. Sveriges deltagande i EG:s forskningsprogram

Länder som inte är medlemsländer kan idag delta i EG:s forskningspro- gram i två former: på programnivå eller på projektnivå. Sverige deltar i bägge slagen av samarbete.

Deltagande på programnivå innebär att Sverige är fullvärdig medlem i ett program efter att på regeringsnivå ha träffat avtal om samarbetet och betalat en BNP-relaterad avgift motsvarande vad EG-Iänderna bidrar med till programmet. Universitet och högskolor eller företag får då på i stort sett samma villkor som motsvarande institutioner inom EG kon- kurrera om plats i programmet och finansiellt stöd ur dess budget. Sve- rige får dessutom plats i Styrkommittén för programmet. På detta sätt har Sverige sedan år 1975 deltagit i fusionsforskningssamarbetet med EG (Euratom). Motsvarande avtal har också träffats bl.a. avseende pro- grammen för forskarrörlighet (Science, Spes), miljöforskning (Step,

Epoch), skogs- och träforskning, avfallsåtervinning samt beträffande Prop. 1991/925170 medicinprogrammen inom det andra ramprogrammet. Bilaga 7 Den kvantitativt största delen av deltagandet är dock medverkan på projektnivå. Sådan medverkan har exempelvis skett i de stora industri- relaterade programmen (Esprit, Brite/Euram m.fl.). Svenska företag och institutioner kan ansöka om att - tillsammans med EG—partners - delta i projekt inom programmet utan att erhålla finansiellt stöd från EG. Fi— nansiering av svensk projektmedverkan sker via de svenska FoU- stödjande organen. Sverige får inte plats i Styrkommittén och kan där— med inte heller öva inflytande på programmets genomförande. Det är EG som har avgjort vilken av de två formerna som stått öppen för Sverige för ett visst program. EG har valt programnivån för sådana program där forskningsinstitutioner utgör en tung del av projektparter- na medan man velat begränsa inflytandet från icke EG-länder i de in- dustristrategiska programmen.

1.4. EES-avtalet

EES-avtalet innebär för FoU-området att Sverige ansluts till EG:s tredje ramprogram för forskning och teknisk utveckling och alla dess delpro- gram, utom de två som styrs av Euratomfördraget, d v s fusionsenergi- forskning och kärnkraftsäkerhet. I de senare deltar dock Sverige redan i dag på programnivå genom separata avtal. Mot att Sverige erlägger en BNP-baserad andel av EG:s FoU-budget får svenska forskare, institutio- ner och företag samma rättigheter som sina motsvarigheter inom EG att ansöka om projektmedverkande ur EG:s FoU-budget. Svenska delta- gare får också samma rättigheter som deltagare i EG vad gäller sprid- ning, utvärdering och utnyttjande av forskningsresultat.

Vidare får Sverige delta i programmens styrkommittéer och andra kommittéer som har effekter på programmens genomförande, liksom i EG:s rådgivande kommitté för vetenskaplig och teknisk forskning (Crest). Svenska experter får inflytande i planeringen av nya program. Särskilt viktig är givetvis medverkan i planeringen inför EG:s fjärde ramprogram som skall avlösa det nuvarande programmet.

Beräkningen av Sveriges andel av kostnaderna för ramprogrammet görs enligt den i EESavtalet överenskomna proportionalitetsprincipen. Om kostnaderna för det pågående tredje ramprogrammet fördelas jämnt över programmets fyra år ger det för Sverige en ärlig andel på ca 330 milj kr för den del av ramprogrammet som omfattas av EES. EES- avtalet innebär dock att endast den del av programmen som startar efter avtalets ikraftträdande betalas enligt EES-avtalets regler. Projekt som startar före avtalets ikraftträdande finansieras enligt de tidigare reglerna för projektmedverkan genom hela sin livslängd. Vissa av programmen inom det tredje ramprogrammet har ännu inte slutligt beslutats av EG:s organ. Det är därför inte nu möjligt att ange kostnaderna för forsk- ningssamarbetet i EESavtalet med någon högre grad av exakthet. Den totala kostnaden (EES-avtalet jämte nationell finansiering) torde dock

U»)

Bilaga 7

motsvara det nyss angivna beloppet. Ett gynnsamt utfall för Sverige i form av många godkända projekt innan EES-avtalet träder i kraft kan dock innebära en högre total kostnad.

Statlig stöd till svenskt FoU-samarbete inom de program som motsva— ras av EES-avtalet uppgår för budgetåret 1991/92 till ca 200 miljoner kronor. För budgetåret 1992/93 har i årets budgetproposition beräknats en väsentlig förstärkning med hänsyn till EES-avtalet. Medlen har bud- geterats under berörda departements huvudtitlar. Huvuddelen av med- len återfinns under utbildnings- (115 milj kr) och näringsdepartemen- tets huvudtitlar (190 milj kr).

Kostnaderna för Sveriges medverkan i forskningssamarbete med EG under nästa budgetår skall täckas av medel som disponeras av berörda myndigheter. Finansieringen avseende treårsperioden 1993/94 - 1995/96 kommer att behandlas i 1993 års forskningsproposition.

1.5. Svensk organisation

EG:s ramprogram för forskning består av delprogram som till övervä- gande del överensstämmer med ansvarsområdena för olika myndigheter i den svenska forskningsorganisationen. Forskningsråd och sektorsforsk- ningsmyndigheter (NUTEK, naturvårdsverket m.fl.), som ansvarar för motsvarande nationella medelsfördelning får därför ett naturligt ansvar även för forskningssamarbetet med EG. Ansvarsfördelningen mellan be- rörda myndigheter är således i allmänhet enkel att åstadkomma. I de fall där Sverige redan deltar på programnivå har vidare regeringen i an- slutning till godkännandet av avtalen med EG också fastställt vilken myndighet som är ansvarig för programmet inklusive information och kontakter med EG.

EES-avtalet och den snabbt ökande omfattningen av samarbetet med- för dock krav på en mer formaliserad organisation. Regeringen kom- mer därför dels att fördela ansvaret för samtliga program mellan olika myndigheter, dels inrätta ett samarbetsråd för forskningssamarbetet mel- lan Sverige och den Europeiska gemenskapen, EG. Tyngdpunkten i rå- dets verksamhet kommer att ligga inom information och kontaktför- medling. Samarbetsrådet kommer att inrättas den 1 juli i år och bestå av företrädare för berörda myndigheter. Rådet får administrativt stöd genom ett kansli som knyts till närings- och teknikutvecklingsverket, NUTEK. Inrättandet av samarbetsrådet anmäls härmed för riksdagen. Samtliga kostnader kommer att bestridas inom ramen för medel som i dag disponeras av berörda myndigheter.

Den väsentligaste uppgiften för det nya samarbetsrådet blir, förutom att koordinera olika myndigheters insatser och kontakter med EG, att tillse att information om ramprogram när institutioner och företag och stimulera dem att delta i det europeiska samarbetet. Svensk forskning har redan ett omfattande och välfungerande internationellt samarbete. Samarbetet inom EG:s ramprogram ger ytterligare betydelsefulla möj- ligheter till ett närmande till Europa även inom nya områden. Närings-

Bilaga 7

ministern kommer senare att mer utförligt beskriva de fördelar som kan förväntas för svenskt näringsliv och för svensk industriell utveck- ling.

Regeringen har också beslutat att förstärka den svenska delegationen vid de Europeiska gemenskaperna i Bryssel med en ny tjänst som forsk- ningsråd från den 1 juli i år. Forskningsrådet kommer att ansvara för kontakterna med EG i övergripande forskningspolitiska frågor och i grundforskningsfrågor. Forskningsråden inom utbildningsdepartemen- tets område, det socialvetenskapliga forskningsrådet, det teknikveten- skapliga forskningsrådet och statens naturvårdsverk har vidare beslutat att gemensamt öppna ett kontor i Bryssel.

Ett industriråd med ansvar för kontakterna med EG vad gäller indust- rirelevant FoU finns redan i Bryssel.

Sammantaget kommer de åtgärder som vidtas att i väsentlig grad för- bättra Sveriges utbyte av det kraftigt ökade forskningssamarbete med EG som förestår till följd av EES-avtalet.

Under senare år har EG gett allt större prioritet åt utbildningsfrågorna, speciellt yrkesutbildning och högre utbildning. Utbildningen ses inom EG som det viktigaste instrumentet för att bidra till gemenskapens eko- nomiska och sociala utveckling. Genom protokoll 31, artikel 4, till EES—avtalet kommer Sverige och övriga EFTA-länder att från och med 1995 att deltaga i alla EG:s program för utbildning och ungdomsfrågor. Vidare kommer EFTA—länderna att få möjlighet att deltaga i planering- en och utvecklandet av programmen.

Sverige deltar tillsammans med övriga EFTA-länder i två av EG:s ut- bytesprogram inom den högre utbildning, nämligen Comett sedan 1990 och Erasmus från och med hösten 1992. Vidare har regeringen gett universitets- och högskoleämbetet i uppdrag att förbereda ett svenskt de- latagande i 12st universitctsutbytesprogram med central- och östeuropa Tempus fr.o.m. budgetåret 1992/93.

Comett (Community Action Programme in Education and Training for Technology) är ett program inom EG som har tillkommit för att genom utbildning underlätta kunskapsöverföring mellan universitet och hög- skolor och näringsliv.

Programmet skall bidra till att utveckla den europeiska industrins konkurrensförmåga och syftar till att utveckla hög kompetens hos när—

Bilaga 7

ingslivets anställda och att förstärka den tekniska utbildningen, främst inom ny teknik. Särskilt små och medelstora företags utbildningsbehov skall beaktas.

Verksamheten inom Comett bedrivs inom fyra huvudområden. Akti- viteten inom det första området innebär utveckling och- uppbyggnad av ett europeiskt nätverk. Inom särskilda organisationer, UETP (university-enterprise training partnership), bedrivs arbete för att ut- veckla och stödja samverkan mellan näringsliv och samhälle såväl re- gionalt som sektoriellt. Inom det andra området organiseras personal- och studerandeutbyte mellan länderna.- Det tredje området organiserar gemensamma projekt för fortbildning, särskilt i avancerad teknologi och för distansundervisning genom" olika media. Syftet är att snabbt sprida resultat från forskning och utveckling inom ny teknik och dess tillämpningsområden, liksom att främja överföring av teknologiska in- novationer till sektorer inom vilka-de tidigare inte tillämpats. Det fjärde området syftar till att genom kompletterande åtgärder främja och stödja utbytesverksamheten samt att utvidga existerande projekt till att omfatta andra partners.

Sverige ansvarar för närvarande för fyra regionala och två sektoriella nätverksorganisationer. Det vid Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) inrättade Comett-kontoret övergår 1 juli 1992 till det Verket för högskoleservice (VHS).

En diskussion pågår för närvarande inom gemenskapen om den fort- satta fmansieringen av nätverken. Dessa skulle enligt de ursprungliga intentionerna, efter ett uppbyggnadsskede, bli självfinansierande genom att erbjuda tjänster som efterfrågas av företag som är beredda att betala. Detta har hittills endast i undantagsfall visat sig möjligt att förverkliga. Ytterligare ett års delfinansiering, 1993/94, av nätverkens verksamhet övervägs därför nu inom kommisSionen och beslut kan förväntas vid '

halvårsskiftet. ,

Nu pågående Comett-program löper tiden 1990-1995. Diskussioner om programstruktur för hela utbildningsområdet fr.o.m. 1995. har nu intitierats och kommer att pågå under .1992/93'

Erasmus (the European Community action programme for the mobility of university students) är EG:s utbytesprogram för studenter, lärare och administratörer vid universitet och högskolor. Det skall främja kontakt, utbyten och rörlighet mellan EG:s 3 600 universitet och högskolor samt bidra till en europeisk dimension i den grundläggande högre utbild- ningen. Det unika med Erasmus är att I. '

-studenterna får helt och hållet tillgodögöra sig sina studier i utlandet i sin examen,

—programmet är öppet för alla ämnen och utbildningar, -programmet, som är EG:s största, är permanent,

Bilaga 7

programmets omfattning; målet är att 10 % av EG:s studenter skall genomföra en eller två terminer i ett annat EG-land, numera också EFTA—land.

Avtal om Erasmus mellan EG och vart och ett av EFTA-länderna un- dertecknades den 9 oktober 1991. Efter ratificering av berörda parter trädde avtalet i kraft den 1 november 1991 och öppnade därmed vägen för EFTA-ländernas medverkan fr. o. m. läsåret 1992/93. Avtalen ger universitet och högskolor i Sverige och i övriga EFTA-länder tillträde till Erasmusprogrammet på i princip samma villkor som motsvarande institutioner inom EG. Det finns dock vissa särregler för EFTA- länderna som innebär att nätverk för samarbete mellan universitet och högskolor alltid måste innehålla minst två EG-länder för att vara berät- tigade till bidrag. Vidare innebär särreglerna att Sverige och andra EFTA-länder inte kan utse representanter till den rådgivande Erasmus- kommittén. De får istället påverka programmet genom särskilda bilate- rala kommittéer mellan EG och resp. EFTA-land.

Sverige har uppnått ett mycket gott resultat inför den första terminen av Erasmus-programmet. Sverige sänder ut 1 445 studenter och tar emot 1 335 från EG-länderna och har fått 212 nätverk godkända.

Central instans med förmedlande och koordinerande uppgifter för de båda programmen kommer från den 1 juli att vara Verket för högskole— service. Enligt Erasmus-avtalet mellan EG och Sverige skall Sverige ut- se en tillståndsmyndighet (National Grant Awarding Aythority, NGAA) som har till uppgift att svara för fördelningen av bidragen. Även denna uppgift kommer att från den 1 juli 1992 tillfalla Verket för högskoleser- vice. I Erasmusprogrammet ingår bl. a. att de deltagande länderna skall utse ett speciellt organ för frågor som rör erkännande av utbildningar, Naric (National Academic Recognition and Information Centre). Även denna uppgift skall fullgöras av Verket för högskoleservice.

Tempus (Trans-European Mobility Scheme for University Studies) är ett universitetesutbytesprogram inom ramen för EG:s biståndsprogram (Phare) till stöd för utvecklingen i öst- och centraleuropa som tillkom- mit inom ramen för den s k GZ4-processen.

Tempus syftar till stöd åt utveckling och förnyelse av högskoleutbild— ningssystemen i östeuropa och till att uppmuntra samarbete mellan uni— versitet och högskolor i dessa länder och EGländerna samt övriga 624- länder som önskar delta. Icke EG-länder kan enligt stadgarna endast delta på projektnivå och får stå för sina egna kostnader i projekten.

Programmet startade den 1 juli 1990 och löper under fem år. Mottagarländer är vissa länder i öst- och centraleuropa. Tempus innehåller moment från både Erasmus och Comett, men skiljer sig från dessa i det att Tempus är ett biståndprogram där tyngd— punkten ligger på effekter i mottagarländerna.

Bilaga 7

Inom Tempus-programmet prioriteras nätverksprojekt sk Joint Euro- pean Project (JEP). Stöd kan även utgå till lärar- och Studentutbyte samt för övriga projekt t ex utgivning av skrifter och startande av inter- nationella organisationer. Mottagarländerna prioriterar var för sig de områden de anser viktigast just för dem.

Ett Tempus-nätverk skall vara uppbyggt av minst tre medverkande. En högskola i ett mottagarland och en i ett EG-land samt ytterligare en representant för ytterligare ett EG-land. Denna representant kan vara en högSkola, ett företag en myndighet eller någon form av organisation som kan bidra till utvecklingen av en högskola i öst. En G24-deltagare ersätter inte en EGdeltagare utan skall vid exempelvis svenskt deltagan- de fortfarande innehålla minst två EGpartners.

Universitets- och högskoleämbetet fick genom regeringsbeslut den 7 novemeber 1991 i uppdrag att förbereda svenskt deltagande i Tempus. Anvaret för Tempus övergår ] juli 1992 till Verket för högskoleservice (VHS).

Det svenska deltagandet, som måste finansieras nationellt, skall följa vad som gäller generellt för Tempus-programmet och regleras genom en instruktion (Vademecum 1992/93). Behandlingen av ansökningar från svenska universitetet och högskolor sker i samråd mellan EG:s organ och VI—IS.

EES-avtalet innebär att möjligheterna för Sverige att deltaga i ungdoms - och utbildningssamarbetet inom EG förbättras avsevärt. Det öppnar EG—program och institutioner för svenskat deltagande. Sverige och övri- ga EFTA—länder kan på så vis påverka den framtida utformningen av program och andra aktiviteter på utbildningsområdet.

EES-avtalet innebär också att ungdomsprogrammet Youth for Europe öppnas för Sverige redan den 1 januari 1993. En närmare beskrivning av detta program lämnas senare av civilministern. Då kommer också al- la särregler för EFTA-ländernas deltagande i Comett och Erasmus att försvinna. Vidare kommer EG:s institut för yrkesutbildning, Cedefop, och dess nätverk för informationsutbyte på utbildningsområdet, Eurydi- ce, att öppnas för EFTA-deltagande. Övriga utbildnings- och ungdoms- program öppnas den 1 januari 1995.

Utbildningsdepartementet ansvarar också - tillsammans med andra de- partement - för de direktiv som rör ömsesidigt erkännande av examens- bevis för behörighctsgivande utbildning enligt EES-avtalet artikel 30. Dessa direktiv av två slag. Den ena gruppen utgörs av direktiv om er- kännande av examensbevis som gäller vissa yrkesutbildningar, nämligen

Bilaga 7

för läkare, sjuksköterskor, tandläkare, barnmorskor, veterinärer, apote- kare och arkitekter. Dessa direktiv anger vilka minimikrav som man ställer på utbildningarna för att de skall erkännas i medlemsländerna. Direktiven har tidigare beskrivits i bilaga 4.

En jämförelse mellan de svenska utbildningarna och de krav på ut- bildningarnas längd som finns i EG:s direktiv visar att utbildningarna för apotekare och sjuksköterskor är för korta för att uppfylla direkti- vens krav. Därför föreslog utbildningsministern i årets budgetproposi- tion ( prop. 1991/92:100 , bil 9) att dessa utbildningar skall förlängas.

Inom flertalet EG-länder förekommer även en omfattande reglering av yrken även utanför hälso- och sjukvården och tandvården. För att så— kerställa en fri rörlighet för verksamma inom dessa yrken har EG anta- git ett direktiv om en generell ordning för erkännande av examensbevis över behörighetsgivande högre utbildning som omfattar minst tre år stu- dier ( 89/48/ EEG ). Ansvaret för den nationella samordningen av detta direktiv ligger på utbildningsdepartementet.

Huvudsyftet med direktivet är att ett examensbevis, som i hemlandet ger tillträde till ett reglerat yrke, också ger behörighet i andra länder att utöva yrket. Om yrket inte är reglerat i hemlandet, skall examen likväl godkännas som grund för att utöva ett reglerat yrke i ett annat land un- der förutsättning att personen i fråga har varit verksam i yrket under minst två år under den senaste tioårsperioden. För de fall då utbildning- arna skiljer sig åt väsentligt eller yrkesverksamheten inte omfattar sam- ma ansvarsområde, flnns i direktivet anvisningar om vilka kompensa- tionskrav som ländernas myndigheter får rätt att ställa upp.

De yrken som omfattas av direktivet i Sverige är revisorer, advokater, psykologer, kiropraktorer, logopeder, psykoterapeuter, sjökaptener, sjö— ingenjörer samt organister och kantorer i svenska kyrkan. Dessa yrken är reglerade antingen i lagar eller i förordningar, som måste anpassa till de krav som direktiven ställer. De ändringar som behöver göras med anledning av EES-avtalet förbereds för närvarande inom regeringskans- liet och avsikten är att återkomma under hösten till riksdagen med des— sa frågor.

Direktivet möjliggör också för personer med en högre utbildning att få tillträde till sådana yrken som inte är reglerade i Sverige, i EG- medlemsländerna eller en EFTA-stat som omfattas av en nationell re- glering.

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört i det föregående om EES- avtalets konsekvenser vad avser utbildnings- och forskningsfrågor.

J ordbruksdepartementet Prop. 1991/92:170 Bilaga 8

Jordbruks- Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 maj 1992 departementet

Föredragande: statsrådet Olsson

Anmälan till proposition om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Jordbruksdepartementets verksamhetsområde omfattar jordbruk, träd- gårdsnäring, utsädcskontroll, Växtskydd, husdjursavel, djurens hälso- och sjukvård, djurskydd, livsmedelskontroll, veterinärväsendet, skogsbruket, fisket, pris- och marknadsreglering på fiskets område, rennäringen, bio- bränslen, högskoleutbildning och forskning samt vetenskaplig verksamhet i övrigt på departementets område liksomjakt och viltvård.

EES-avtalet omfattar inte den gemensamma jordbruks- och fiskeripoliti- ken. Ändå berörs jordbruksdepartementcts verksamhetsområde i flera av- seenden. Dit hör veterinära bestämmelser, dvs. bestämmelser om bekämp- ning av smittsamma djursjukdomar och åtgärder som behövs för att hindra smittspridning, samt bestämmelser om livsmedel. Härutöver tillkommer be- stämmelser om fodermedel, Växtskydd, växtodling och gödselmedel. EES- avtalet omfattar också ett nytt gemensamt system för utjämning av indu- strins kostnader för jordbruksråvaror. Även fisket berörs på en rad väsent- liga områden. lnom ramen för EES-avtalct har EFTA—länderna också slutit bilaterala jordbruksövercnskommelser med EG.

På livsmedelsområdet har under lång tid pågått ett internationellt samar- bete som inneburit att regelverken i olika länder anpassats till varandra. I det här sammanhanget bör särskilt nämnas FAO:s och WHO:s gemen- samma program, Food Standards Programme, för standardisering av livsme- del. Codex Alimentarius är samlingsnamnet för de standarder, riktlinjer och råd som utarbetas under programmet. Sverige deltar sedan nära 30 år aktivt i detta arbete, både i en rad underkommittéer och i det beslutande organet, Codex Alimentarius Commission. Codexarbetet ligger till grund för många EG-dircktiv. Även inom ramen för det nordiska samarbetet sker en harmo- nisering av reglerna på livsmedelsområdet.

När det gäller den speciella del av livsmedelsområdet som rör vin och sprit saknas i Sverige motsvarighet till stora delar av den reglering som finns inom EG. Trots detta kan sägas att en långtgående anpassning har skett i prakti- ken genom att Sverige på frivillig grund följer EG:s bestämmelser på områ- det.

Som ytterligare exempel på att en anpassning i vissa avseenden redan har skett kan nämnas vår foderlagstiftning. Vid tillkomsten av lagen ( 1985:295 )

om foder konstaterades att det inom EG utarbetats bestämmelser med syfte att få en bättre överensstämmelse mellan medlemsländernas foderbestäm- melser. För att underlätta den internationella handeln med foder och anima- lieprodukter och förhindra att skadligt foder från andra länder avsätts i Sve- rige ansågs det angeläget att EG:s bestämmelser beaktades vid utform- ningen av de svenska bestämmelserna om fodcrkvalitet.

Slutligen kan nämnas när det gäller området högre utbildning att en an- passning redan skett i fråga om utbildningskraven för veterinärer.

EES-avtalet och den bilaterala jordbruksöverenskommelsen med EG kommer att ge svenskt jordbruk och livsmedelsindustri avsevärt ökade möj- ligheter att konkurrera på den stora EG-marknaden. Samtidigt kommer na- turligtvis konkurrensen att öka på hemmamarknaden med ett ökat och mer varierat utbud och relativt sett lägre priser för konsumenterna. EES-avtalet blir därigenom en viktig länk i anpassningsprocessen till ett medlemskap i EG. En utvecklingsklausul i jordbruksöverenskommelsen ger möjlighet att gradvis ytterligare utöka frihandeln med jordbruksvaror.

För handeln med bearbetade jordbruksprodukter innebär EES-avtalet dessutom rättvisare utjämningsmetoder och en kraftig minskning av utjäm- ningsbeloppen. Den fria rörlighet för varor, tjänster, kapital och arbetskraft som EES-avtalet innebär berör också jordbrukssektorn indirekt. Den ökade konkurrensen som blir följden kommer sannolikt att medföra lägre kostna- der för insatsvaror, tjänster och finansiering.

Min bedömning: För en anpassning till EG:s regler på området bör regeringen under hösten föreslå riksdagen att besluta en ändring i Ia- gen (I985:342) om kontroll av husdjur m.m.

De svenska bestämmelserna på området finns i epizootilagen (1980z369), epizootiförordningen (1980z371), lagen ( 1985:342 ) om kontroll av husdjur m.m., förordningen ( 1985:343 ) om kontroll av husdjur m.m., veterinära in- förselkungörelsen (l958:551) och i föreskrifter som med stöd av bemyndi- ganden i dessa lagar och förordningar har meddelats av statens jordbruks- verk.

I EES-avtalets bilaga 1 under rubriken veterinära frågor finns bestämmel- ser på detta område.

EES-avtalet omfattar en del av EG:s rättsregler inom den veterinära sek— torn. EG och Sverige har en likartad syn på bekämpning av smittsamma djursjukdomar, åtgärder som behövs för att hindra smittspridning och på livsmedelshygieniska frågor. Bestämmelser i EG:s rättsregler som rör gräns- kontroll, djurskydd och ftnansiella dispositioner omfattas inte av avtalet. Detta innebär att Sverige kan behålla sina gränskontroller. Avtalet omfattar

Prop. 1991/92:170 Bilaga 8 Jordbruks- departementet

inte heller EG:s rättsregler som rör varor vilka införs till något land inom EES-området från ett land utanför detta område, s.k. tredje landsfrågor.

I fråga om vissa bestämmelser som omfattas av avtalet har Sverige fått un- dantag. Det gäller EG:s regler om BSE (bovin spongiforrn encephalopati), även kallad ”Mad cow diseas”. Inom EG får kalvar under 6 månaders ålder som är avsedda för slakt införas från länder där BSE förekommer. Detta har, med hänsyn till nuvarande kunskap om sjukdomen, av samtliga EFTA-län- der bedömts innefatta en alltför stor risk.

Avtalet innebär att Sverige accepterar EG:s regionaliseringsmodell. Detta innebär bl.a. att vid utbrott av vissa allvarligare djursjukdomar får djur inte föras från den region där sjukdomen förekommer. Det avgränsade området kan utgöra en del av ett eller flera länder. Handeln kan således fortgå från ett land som har en smittsam sjukdom men endast från de regioner som inte ålagts restriktioner vid handel med djur.

EG:s inre marknad innebär att varor fritt skall kunna föras över grän- serna. De veterinära kontrollerna skall enligt EG:s regler utföras på den ort varifrån en vara sänds och stickprovskontroll kan utföras på bestämmelseor- ten. Sverige kommer dock, som tidigare har nämnts, att ha kvar sina kontrol- ler vid gränsen.

Avtalet gör det nödvändigt att ändra vissa av myndigheternas tillämp- ningsföreskrifter, t.ex. måste införselreglerna för sjukdomen BSE anges i föreskriftsform. Reglerna för införsel från länder som är anslutna till EES- avtalet måste ses över, eftersom det inte längre får finnas något krav på inför- seltillstånd. Härutöver behövs en ändring i 1 5 lagen (1985:342) om kontroll av husdjur m.m. som vidgar tillämpningsområdet till att gälla också annan avel än sådan som sker i näringsverksamhet.

Förekomst av kontrollprogram för en viss smittsam dj ursjukdom eller do- kumenterad frihet från en sådan sjukdom gör att Sverige kan kräva att djur som förs in från EES-området är fria från den aktuella sjukdomen. Systemet förutsätter att hälsokontroller kan göras även utan en djurägares samtycke, vilket i sin tur förutsätter lagstöd. Sådant lagstöd saknas för närvarande utom vid utbrott av sjukdom som bekämpas med stöd av epizootilagen (l980z369) eller lagen ( 1983:738 ) om bekämpande av salmonella hos djur. Lagstiftningen behöver därför kompletteras i det berörda avseendet.

2.2 Bestämmelser om foder

Min bedömning: För en anpassning till EG:s regler på området bör regeringen under hösten i en särskild proposition föreslå riksdagen att besluta ändringar i lagen ( 1985:295 ) om foder.

De svenska bestämmelserna på området finns i lagen ( 1985:295 ) om foder, förordningen ( 1985:879 ) om foder och i de föreskrifter som jordbruksverket meddelat med stöd av lagen och förordningen.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 8 Jordbruks- departementet

EES-avtalets bestämmelser om foder finns intagna i bilaga I, avsnitt ll, under rubriken fodermedel.

Redan genom tillkomsten av lagen ( 1985:295 ) om foder har en viss anpass- ning skett till EG:s bestämmelser.

För att en fullständig anpassning skall ske av de svenska reglerna måste vissa ändringar göras i såväl lagen som förordningen om foder och i myndig- heternas tillämpningsföreskrifter. När det gäller lagändringama till följd av EES-avtalet är det fråga om en anpassning till EG:s definitioner och begrepp på foderområdet. EG ställer också större krav när det gäller att förhindra olika skadliga effekter av foder.

I några avseenden har Sverige dock i avtalet erhållit undantag från EG:s regler. Som foder till andra djur än pälsdjur får i Sverige för närvarande inte användas fodermjöl eller annan vara som framställts av kött från självdöda djur eller från sjukligt förändrade delar av slaktade djur. Sådan användning är tillåten inom EG. Avtalet (bilaga I, avsnitt 11 ) medger att Sverige tills vi- dare kan behålla de nuvarande bestämmelserna.

Enligt nu gällande svensk lagstiftning får antibiotika och andra kemotera- peutiska medel endast tillsättas foder för att förebygga, lindra eller bota sjukdom eller sjukdomssymptom. Inom EG får vissa sådana preparat tillsät- tas generellt i foder i medicinskt syfte och en del andra får tillsättas i syfte att befrämja tillväxt hos djuren. Även i detta avseende medger avtalet (bilaga I, avsnitt II) att våra nuvarande bestämmelser behålls tills vidare. Inom EG finns förbud mot användning av hormoner i tillväxtbefrämjande syfte.

Avtalet medger även att Sverige övergångsvis kan behålla vissa gränsvär- den för fodertillsatser och att vissa fodertillsatser som godkänts i Sverige men inte i EG fortfarande är tillåtna. Detta gäller t.ex. fodertillsatser av- sedda för renar.

Sverige har lägre gränsvärde för det giftiga ämnet aflatoxin än vad EG har. Sverige får enligt avtalet behålla sitt lägre gränsvärde. I fråga om det likale- des giftiga ämnet ochratoxin saknas gränsvärde inom EG men det pågår en utveckling avseende analysmetoder och nya kunskaper om ämnets giftighet har tillkommit. Tills vidare kommer Sverige att behålla sitt nuvarande gräns- värde.

De ändringar som behöver göras i foderlagen är att i 3 & göra tillägg som innebär att foder inte får leda till ohälsa för djuret eller ha skadlig inverkan på miljön. Vidare bör i 45 jordbruksverket ges vidgade befogenheter att meddela föreskrifter om foder som innehåller läkemedel. Även svenska fo- dertillsatser skall godkännas av EG vilket fordrar en ändring av 5 &. Därut- över kan bl.a. vissa begrepp och definitioner behöva ändras.

Min bedömning: För en anpassning till EG:s regler på området bör regeringen under hösten i en särskild proposition föreslå riksdagen att besluta om ändringar i livsmedelslagen (1971:511) .

Prop. 1991/92:170 Bilaga 8 Jordbruks- departementet

De svenska bestämmelserna på området finns i livsmedelslagen (l971:511), livsmedelsförordningen (19711807), veterinära införselkungörel- sen (1958z551), kungörelsen ( 1974:270 ) om kontroll vid införsel av livsme- del, kungörelsen ( 1974:270 ) om kontroll vid utförsel av livsmedel och i före- skrifter meddelade av statens livsmedelsverk.

I EES-avtalets bilaga II, avsnitt XII, under rubriken Livsmedel, finns be- stämmelser på livsmedelsområdet.

Livsmedelsområdet utgör en viktig del av EES-avtalet. Avtalet omfattar cirka 130 rättsakter (direktiv och förordningar) som berör statens livsme- delsverk. Rättsakterna ger mestadels en uttömmande reglering inom resp. område. Detta innebär att de enskilda länderna inte får ha avvikande regler. Bestämmelserna måste därför införlivas i de nationella lagstiftningarna och eventuella motstridiga regler upphävas. Bestämmelser finns om livsmedels- kontroll, livsmedelstillsatser, märkning, gränsvärden för främmande ämnen, livsmedelsstandarder, specialdestinerade livsmedel, material som kommer i kontakt med livsmedel, pesticidrester, metoder för analys av livsmedel och om dricksvatten. Vidare finns bestämmelser om köttbesiktning och hygien- bestämmelser för mjölk, ägg och fisk. Till livsmedelsområdet hör också de rättsakter som rör vin och sprit.

Vissa av EG:s livsmedelsbestämmelser omfattas inte av avtalet. Hit hör t.ex. bestämmelser om fetthalt för mjölk och kvalitetskrav på ägg, frukt, skaldjur och sardiner. Sverige har vidare bestämmelser på livsmedelsområ- det som saknar motsvarighet i EG:s regelverk, t.ex. standarder för köttpro- dukter och regler för berikning av livsmedel. För bestämmelser av det slag som nu nämts tillämpas de principer som brukar sammanfattas under be- nämningen Cassis-doktrinen. I princip har Sverige rätt att behålla egna be- stämmelser på dessa områden. Men Sverige kan som huvudregel inte för- bjuda import av varor som uppfyller exportlandets regler genom att hävda nationellt uppställda krav. Från denna huvudregel kan dock avsteg göras. Nationella regler som innebär handelshinder kan behållas om de är nödvän- diga med hänsyn bl.a. till god handelssedvana, konsumentskydd och skydd för allmän hälsa. Åtgärden måste dock stå i proportion till det önskade resul- tatet och tillämpas utan att göra skillnad mellan importerade och inhemska varor. Mindre ingripande åtgärder som t.ex. märkning i stället för saluförbud bör många gånger vara ett tillräckligt skydd. Cassis-doktrinen har stor bety- delse för just livsmedelsområdet.

EG:s ramdirektiv om livsmedelskontroll (89/397/EEG) som omfattas av EES-avtalet är av central betydelse. Det är ett övergripande direktiv, vilket innebär att direktivet med några undantag spänner över hela livsmedelsom- rådet i stället för att begränsas till en varugrupp eller en enskild vara. För animaliska livsmedel, såsom kött och fisk, finns emellertid särskilda kon- trollbestämmelser. Direktivet lägger fast de allmänna principer som skall vara vägledande för all kontroll av livsmedel samt av material som kommer i kontakt med livsmedel. Enligt artikel 1 i direktivet är syftet med kontrollen att skydda folkhälsan, redlighet i handeln och information till konsumen- terna. I direktivet betonas att livsmedelskontrollen i första hand skall vara förebyggande. Inspektion och kontroll skall enligt direktivet ske i hela ked- jan från producent fram till konsument och skall genomföras utan före-

Prop. 1991/92:170 Bilaga 8 Jordbruks- departementet

gående varning. Undersökningarna skall omfatta provtagning och analys, personalhygien, kontroll av dokument, lokaler, utrustning, märkning och presentation av livsmedel. Enligt direktivet om livsmedelskontroll kan med- lemsstaterna själva bestämma hur de praktiskt vill utforma livsmedelskon- trollen och hur de vill utbilda sina livsmedelsinspektörer. Det kontrollsystem som infördes i Sverige med ikraftträdande den 1 juli 1990 överensstämmer i stort med EG:s regler. Några särskilda åtgärder för att införliva EES-avtalet i denna del är därför inte erforderliga.

Ett annat viktigt direktiv som omfattas av EES-avtalet är EG:s direktiv om livsmedelstillsatser (89/107/EEG). Direktivet är ett s.k. ramdirektiv som innehåller grundläggande bestämmelser för tillsatser. Inom detta område återstår dock ännu många viktiga delar i EG:s regelverk. Hittills har minis- terrådet bara beslutat om ett ramdirektiv och ett antal äldre direktiv med listor över hälsomässigt acceptabla tillsatser samt specifikationer av dessa. Ramdirektivet föreskriver att endast tillsatser som är upptagna på en sär- skild lista får användas i livsmedel. Detta innebär att ett land som är anslutet till EES-avtalet inte kan vägra import från ett annat land av ett livsmedel på grund av förekomst av en viss tillsats, om denna tillsats finns med på listan. Ett undantag är om importlandet av särskilda hälsoskäl inte tillåter tillsat- sen. Importlandet har i ett sådant fall bevisbördan för att det föreligger häl- sorisker. Fortfarande återstår emellertid de viktigaste reglerna, nämligen be- stämmelser om i vilka livsmedel de godkända tillsatserna skall få användas och i vilka halter. Tre förslag till direktiv om sötningsmedel, färgämnen och övriga tillsatser finns för närvarande, men dessa omfattas inte av EES-avta- let eftersom de inte var beslutade när avtalet träffades. Dessa direktiv kom- mer när de beslutats att bli föremål för förhandlingar inom ramen för EES- avtalet. Vid riskbedömningen av tillsatser förlitar sig Sverige — i likhet med de flesta länder på de toxikologiska bedömningar som utförs av Joint FAO/WHO Expert Committe on Food Additives (JECFA). Inom EG finns en motsvarande expertgrupp, Scientific Committee for Food eller Veten- skapliga kommittén för livsmedel. De tillsatser som godkänts för användning inom EG skall av denna kommitté ha bedömts vara acceptabla från hälso- synpunkt. I de allra fiesta fall gör J ECFA och Vetenskapliga kommittén för livsmedel likartade bedömningar. De listor över tillsatser som EG har upptar en del tillsatser som inte är godkända i Sverige. Författningsändringar kom- mer att krävas i den här delen.

EES-avtalet omfattar EG:s centrala bestämmelser om märkning som finns i ramdirektivet (79/112/EEG) om märkning av livsmedel. I många avseen- den råder det överenstämmelse mellan EG:s och Sveriges märkningsregler. Såväl Sveriges som EG:s regler för märkning av livsmedel bygger på den standard som har utarbetats inom Codex Alimentarius Commission. Som en följd av detta är likheterna stora. Enligt båda regelverken gäller huvudre- geln att samtliga använda ingredienser skall deklareras i fallande storleks- ordning cfter vikt i ingrediensförteckningen. Undantag från denna huvudre- gel görs i de fall livsmedel tillverkas av s.k. sammansatta ingredienser, dvs. ingredienser som består av flera komponenter. Exempel på sammansatta in- gredienser är sylt som ingår i fruktyoghurt eller korv som ingår i pyttipanna. I de fall halten av den sammansatta ingrediensen är lägre än 5 % av hela livs-

Prop. 1991/922170 Bilaga 8 Jordbruks- departementet

medlet behöver man enligt de svenska bestämmelserna i de flesta fall endast ange namnet på den sammansatta ingrediensen och inte vad den består av. Råvaruingredienser som är kända för att kunna ge problem för överkänsliga personer, t.ex. mjölk, ägg och fisk skall dock alltid deklareras oberoende av halten. Enligt märkningsdirektivet behöver sammansatta ingredienser inte specificeras om halten i livsmedlet understiger 25 %. I dessa fall är det till- räckligt att ange beteckningen på den sammansatta ingrediensen. Något krav att alltid deklarera allergena råvaruingredienser finns inte. En förut- sättning för att ange endast beteckningen på den sammansatta ingrediensen är att denna är allmänt vedertagen, dvs. välkänd för konsumenterna. Be- stämmelserna ger dock stort utrymme för tolkningar, eftersom varje land får avgöra vilka beteckningar som kan anses vara allmänt vedertagna.

En annan skillnad är att Sverige har krav på dubbel datummärkning på färdigförpackade kylvaror, dvs. både förpackningsdag och bästföre-dag skall anges. Vidare kräver Sverige att bakningsdagen skall anges för mjukt bröd. Däremot tillämpar vi inte sista förbrukningsdag. Enligt EG:s märk- ningsdirektiv krävs endast märkning med bästföre-dag eller med sista för- brukningsdag på särskilt ömtåliga varor som inte är definierade. Enligt 13 5 6 livsmedelslagen skall förpackarens eller tillverkarens namn eller firma an- ges på färdigförpackat livsmedel. Det är alltså inte tillåtet att bara ange sälja- ren. Enligt artikel 3.6 i märkningsdirektivet är det tillräckligt att ange nam- net på tillverkaren, förpackaren eller säljaren. Ytterligare en skillnad är att EG accepterar gruppbeteckningar på vissa ingredienser. Om t.ex. fisk eller fjäderfä ingår som ingredienser i blandade produkter, behöver de endast de- klareras med gruppnamn utan angivande av vilken sorts fisk eller fjäderfä som ingår. Enligt svenska bestämmelser räcker det inte att ange bara grupp- namnet fisk utan man måste tala om vilken sort som avses, t.ex. torsk. Det- samma gäller för fjäderfä.

När det gäller märkningsbestämmelserna kommer EES-avtalet att kräva ändringar i 13 & livsmedelslagen , i livsmedelsförordningen och i livsmedels- verkets föreskrifter. Behovet av att ändra i lagen är dock begränsat. De mest omfattande ändringarna behöver göras i livsmedelsverkets föreskrifter.

EG:s ramdirektiv om specialdestinerade livsmedel (89/398/EEG), som finns intaget i bilaga II, syftar till att skydda vissa konsumentgrupper, t.ex. barn och sjuka som är i behov av särskild kost. Ett införande av bestämmel- serna i direktivet innebär ett helt ändrat regelsystem för svensk del. I Sverige gäller att specialdestinerade livsmedel inte får saluhållas utan tillstånd, me- dan EG har ett system som innebär att produkter som motsvarar fastställda krav får säljas utan tillstånd. En helt ny ordning kommer att införas varige- nom särskilda krav skall fastställas för produkter som är särskilt lämpade för bl.a. diabetiker, överviktiga och idrottande personer. Överviktiga och idrot- tande anses i Sverige inte vara i behov av särskilda livsmedel. När det gäller diabetiker anses dessa kunna välja lämpliga livsmedel från det normala livs- medelssortimentet. Eventuellt kommer detta direktiv att leda till ändringar i 1 och 20 95 livsmedelslagen samt i 28 & livsmedelsförordningen.

EG:s direktiv om dricksvatten (80/778/EEG), som i stort överenstämmer med de svenska bestämmelserna, kommer att implementeras genom före- skrifter som meddelas av livsmedelsverket. Dricksvattendirektivet är ett s.k.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 8 Jordbruks- departementet

minimidirektiv, vilket innebär att medlemsstaterna har möjlighet att anta egna mera långtgående bestämmelser.

EES-avtalets veterinära livsmedelsbestämmelser (bilaga I, avsnitt 1 ) kan i huvudsak delas in i bestämmelser om hygienkrav för kött, inklusive fjäderfä, hygienkrav för mjölk, ägg och fisk samt bestämmelser om användning av hormoner och om kontroll av restsubstanser. EG:s rättsregler inom detta område som rör gränskontroll och tredjelandsfrågor omfattas inte av avtalet. Sverige kan därför behålla sina kontroller vid gränsen.

Rättsakterna om hygienkrav för kött innehåller t.ex. bestämmelser om de- finitioner, besiktning före och efter slakt, slakthygienkontroll av verktyg och utrustning, småskalig slakt, krav på förädlingsanläggningar, krav på offent- ligt anställda besiktningsveterinärer, utbildning av besiktningsassistenter samt godkännande av anläggningar. Fyra viktiga direktiv i detta samman- hang omfattas av EES-avtalet. Dessa är direktiv 72/461/EEG, direktiv 80/215/EEG, direktiv 64/433/EEG och direktivet 77/99/EEG. Det första rör färskt kött, det andra handeln med köttprodukter inom EG och import från tredje land, det tredje rör handeln med färskt kött och det fjärde köttpro- dukter. De svenska slakterier som redan nu exporterar till EG, de s.k. EG- godkända slakterierna, har en hantering som överensstämmer med EG:s regler. Sverige har ett jämförelsevis stort antal EG-godkända slakterier och exportanläggningar. Införandet av EG:s bestämmelser på detta område in- nebär att alla slakterier och förädlingsanläggningar efter en övergångstid skall ha anpassat sig till de nya, i många hänseenden högt ställda kraven. För småskaliga slakterier är de uppställda kraven betydligt lägre. De småskaliga anläggningarnas möjligheter att avsätta sina produkter kommer att begrän- sas genom att de endast får sälja på den lokala marknaden direkt till konsu- ment och genom att varorna inte får vara färdigförpackade. Ett krav på le- vandedjursbesiktning samma dag som djuret slaktas kommer att gälla även för den småskaliga slakten. Den alldeles övervägande delen av de svenska bestämmelserna på detta område finns i livsmedelsverkets föreskrifter. Be- stämmelserna om hygienkrav för mjölk rör endast värmebehandlad mjölk och koncentrerad värmebehandlad mjölk som är föremål för handel mellan medlemsstaterna. Sverige har ingen export av mjölk. EG:s regler om ägg- produkter, fisk och blötdjur innehåller i huvudsak bestämmelser om hy- gienkrav på lokaler och utrustning samt bestämmelser om godkännande av anläggningar, inspektioner på produktionsstället och om förpackningar. Det saknas speciella bestämmelser i Sverige av detta slag för fisk och det finns inga alls som reglerar hanteringen av blötdjur.

EES-avtalets bestämmelser om restsubstanskontroll är redan genomförda i det kontrollprogram som Sverige tillämpar vid export till EG. EG:s kon- trollregler rör bl.a. ackreditering av laboratorier och kvalitetssäkring. Svenska bestämmelser finns om karenstider. EG och Sverige har samma be- stämmelser om förbud mot användning av hormoner i tillväxtbefrämjande syfte.

Införlivandet av de veterinära bestämmelserna på livsmedelsområdet kommer såvitt nu kan bedömas inte att kräva några ändringari livsmedelsla- gen eller livsmedelsförordningen. Den erforderliga författningsregleringen

Prop. 1991/92:170 Bilaga 8 Jordbruks- departementet

kommer i stället att behöva göras i livsmedelsverkets föreskrifter. I denna del träder avtalet i kraft först den 1 september 1993.

EG:s regelverk för vin- och spritprodukter ingår i jordbruksregleringen. Inom ramen för EES-avtalet (bilaga II, avsnitt XXVII och protokoll 47) har Sverige antagit vissa regler för den tekniska hanteringen vid handel med vin- och spritprodukter. Det gäller bl.a. regler för definitioner, geografiska ur- sprungsbenämningar, tillverkningsmetoder, analysmetoder, tillsatser och gränsvärden för vissa föroreningar.

I Sverige finns det för närvarande endast ett fåtal bestämmelser som regle- rar detta område. Bestämmelserna finns i föreskrifter meddelade med stöd av livsmedelslagen. Av kommersiella skäl följer AB Vin & Sprit redan i dag i handeln med EG i huvudsak EG:s regler för definitioner avseende vin och sprit samt kvalitetskontroll. Bolagets praxis för t.ex. analytiska krav utfor- mas även i samråd med behöriga svenska myndigheter.

Genom EES-avtalet har Sverige fått särskilda lösningar när det gäller be- nämningar på vissa produkter (se bilaga II, avsnitt XXVII). Det gäller punsch, spritglögg, starkvinsglögg och vinglögg som därigenom, med stöd av EG:s definitioner, kan fortsätta att saluföras med dessa benämningar.

Sverige har även fått rätt att förbjuda försäljning av vodka som är gjord på andra råvaror än säd och potatis. Detta innebär en inskränkning i förhål- lande till EG:s definition av produkten.

Sverige kan också behålla förbudet för försäljning av spritdrycker som överstiger 60 volymprocent alkohol.

Anpassningen till de regler som finns intagna i EES-avtalet kan kräva att särskilda föreskrifter för vin och sprit meddelas med stöd av livsmedelslagen .

Min bedömning: En anpassning av de svenska växtskyddsbestämmel- serna bör anstå till dess det klarlagts vilka bestämmelser som kommer att gälla inom EG.

De svenska bestämmelserna på området finns i växtskyddslagen (1972:318) , växtskyddsförordningen (1972:319) , lagen ( 1970:299 ) om skydd mot flyghavre, förordningen ( 1970:300 ) om skydd mot flyghavre, berberisla- gen ( 1976:451 ), bcrberisförordningen (1976:452) och i föreskrifter medde- lade av jordbruksverket.

EES-avtalet på växtskyddsområdet omfattar de rådsdirektiv som styr växtskyddsfrågorna samt handel med utsäde, den gemensamma sortlistan, beskrivning av köksväxt- och lantbruksväxtsorter samt regler beträffande fö- rekomst av flyghavre.

Växtskyddsreglerna håller på att arbetas om inom EG. EG-kommissionen

Prop. 1991/921170 Bilaga 8 Jordbruks- departementet

har ställt i utsikt att ett färdigt förslag på detta område skall föreligga senast Prop. 1991/92:170 den 1 juli 1992. De nya reglerna kommer att behandlas i enlighet med artik- Bilaga 8 larna 99 och 102 i avtalet, vilket bl.a. innebär att kommissionen informellt Jordbruks- skall rådfråga experter i EF'I'A-staterna när kommissionen utarbetar sina departementet förslag. Den snäva tidsramen gör det angeläget att Sverige på ett särskilt ak- tivt sätt följer kommissionens arbete.

4.2 Växtodling — utsäde

Min bedömning: För en anpassning till EG:s regler på området bör regeringen under hösten i en särskild proposition föreslå riksdagen att besluta om ändringar i utsädeslagen (1976:298) .

De 'svenska bestämmelserna på området finns i utsädeslagen (1976:298), utsädesförordningen (1980:438) och i jordbruksverkets föreskrifter.

I EES-avtalet ingår på utsädesområdet (bilaga I, avsnitt III) de direktiv som styr handeln med utsäde, nämligen direktiven 66/400/EEG, 66/401/EEG, 66/402/EEG, 69/208/EEG och 70/458/EEG samt ett direktiv om en gemensam sortlista för lantbruksväxter (70/457/EEG). Vidare ingår ett direktiv om beskrivning av köksväxtsorter och ett om beskrivning av lant- bruksväxtsorter (72/168/EEG resp. 72/180/EEG) samt slutligen ett direktiv om bemyndigande för vissa länder att ha strängare regler med avseende på förekomst av fIyghavre (74/268/EEG).

EG:s direktiv på utsädesområdet anger de krav som gäller för att utsäde . skall få säljas inom EG. Dit hör krav på officiell certifiering, som motsvarar det svenska begreppet statsplombering, och krav på sortkvalitet och fröva— rukvalitet. Vidare krävs att sorten finns upptagen på en nationell sortlista eller på EG:s officiella sortlista. Beträffande fröburna växtslag är Sverige sedan slutet av 60-talet s.k. godkänt tredje land, vilket innebär att EG erkän- ner Sveriges produktionssystem av utsäde. Svenskt utsäde som är officiellt -- certifierat, dvs. är försett med OECD-plomb och som uppfyller EG:s mini-

mikrav, kan på så sätt fritt saluföras inom EG. Motsvarande gäller för EG- import till Sverige, om svenska minimikrav uppfylls.

Lantbrukarnas riksförbund har i sitt remissyttrande förutsatt att den nuva- rande möjligheten att lämna ut utsäde innan slutanalys föreligger kan behål- las.

Köksväxtutsäde har i Sverige inte varit underkastat officiell certifiering el- ler kontroll, vilket är fallet inom EG. Kontroll av köksväxtutsäde måste där- för införas på samma sätt som inom EG.

Utsädespotatis omfattas inte av EES-avtalet beroende på att även detta område är föremål för omarbetning inom EG. Senast under hösten 1992 kommer ett förslag på detta område att presenteras av EG—kommissionen. ' Avsikten är att även detta direktiv skall kunna införlivas i EES-avtalet.

EG:s regler om den gemensamma sortlistan innebär att svenska sorter skall godkännas enligt EG:s bestämmelser. EFTA-länderna och EG skall ut- arbeta en gemensam sortlista. Strävan skall vara att den gemensamma sort- 10

listan skall vara färdigställd vid utgången av år 1995. För Sveriges del medför Prop. 1991/92:170 detta bl.a. den förändringen att kravet på officiell värdeprovning av vallväx- Bilaga 8 ter för grönyteändamål liksom av köksväxtsorter kan slopas. Fram till ut- Jordbruks- gången av år 1995 skall EFTA-länderna fortsätta att tillämpa nationella sort- departementet listor. I utsädeslagen (1979z298) kommer terminologin till följd av EES-avtalet att behöva anpassas till den som gäller inom EG. En annan ändring som be- höver göras är att utmönstra bestämmelserna om växtförädlingsavgift, vilket redan anmälts i årets budgetproposition. Samtidigt slopas de krav som i dag kan ställas på utsäde avsett för export. Utsädeslagens krav på att ”överlämnande till annan” förutsätter stats- plombering har nödvändiggjort ett undantag i lagstiftningen för s.k. grann- handel, dvs. när en odlare vid enstaka överlåtelse utan offentligt utbud säljer utsäde till annan odlare på orten. Det inom EG använda begreppet ”utsläp- pande på marknaden” torde förutsätta offentligt utbud. En anpassning till EG:s regler bör därför enligt min mening inte innebära några problem när det gäller enstaka överlåtelser odlare emellan.

4.3 Växtodling genteknik

Min bedömning: För en anpassning till EG:s regler på området bör regeringen senare i en särskild proposition föreslå riksdagen att be- sluta om en ändring i växtskyddslagen (1972:318) .

Den berörda lagstiftningen inom jordbruksdepartementcts verksamhets- område utgörs av växtskyddslagen (1972:318) , skogsvårdslagen (1979:429) och djurskyddslagen (1988:534) samt av föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa lagar. I växtskyddslagen finns ett bemyndigande för regeringen eller för den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om förbud mot eller villkor för användning av genteknik på växter, gentek- niskt modifierade växter och gentekniskt modifierade organismer vid växt- odling. Enligt 30 å växtskyddsförordningen skall den som odlar gentekniskt förändrade växter i växthus eller utomhus ha tillstånd till verksamheten. Vid prövningen skall särskilt beaktas att odlingen inte får innebära risker för om- givningen eller för miljön eller risk för utarmning av den genetiska mångfal- den.

Den svenska lagstiftningen om odling av gentekniskt förändrade växter behöver i vissa delar ändras och kompletteras för att anpassas till EG:s direk- tiv om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön (90/220/EEG). Beträffande direktivets innehåll se bilaga 13. Direktivet finns intaget i bilaga XX, avsnitt IV, till EES-avtalet. De ändringar som behöver göras i växtskyddslagen har avseende både på lagens tillämpningsområde och vissa definitioner. Lagens tillämpningsområde bör vidgas så att även sa— luförande av genetiskt förändrade växter omfattas. Vidare bör de i lagen an- vända begreppen ändras så att de stämmer överens med dem som används i direktivet. 11

Enligt EES-avtalet skall direktivets bestämmelser ha implementerats i Prop. 1991/92:170 Sverige senast den 1 januari 1995. I avtalet har EFTA-staterna förbehållit sig Bilaga 8 rätten att tillämpa sådan nationell lagstiftning inom området som avser annat Jordbruks- än skyddet för hälsan och miljön, i den utsträckning detta är förenligt med departementet avtalet.

En parlamentarisk beredning, genteknikberedningen (Ju 1990:03), arbe- tar för närvarande med frågor om användning av genteknik. Beredningen skall redovisa sitt arbete senast vid utgången av september 1992. Först när beredningen är färdig med sitt arbete kan slutlig ställning tas till vilka lagänd- ringar som bör göras.

Min bedömning: Om det bedöms nödvändigt, bör regeringen under hösten i en särskild proposition föreslå riksdagen att bemyndiga rege- ringen eller myndighet som regeringen bestämmer att meddela före- skrifter om gödselmedel.

I EG:s direktiv om gödselmedel (bilaga 11, avsnitt XIV) finns bestämmel- ser om definitioner, sammansättning, benämning, förpackning, märkning, analysmetoder, provtagning samt officiell kontroll av handelsgödsel. Stall- gödsel berörs inte i direktiven. Gödselmedel som uppfyller bestämmelserna får säljas med märkningen ”EEG-gödselmedel”. Gödselmedel som inte upp- fyller bestämmelserna får också säljas, dock inte med den angivna märk- ningen. De viktigaste direktiven är direktiv 76/116/EEG om gödselmedel och direktiv 77/535/EEG om provtagnings- och analysmetoder samt direktiv 87/94/EEG om förfaranden för kontroll av egenskaper, gränsvärden och de- tonationssäkerhet för enkla ammoniumgödselmedel med hög kvävehalt. Di— rektiv 77/535/EEG innehåller även bestämmelser om officiell kontroll av s.k. EEG-gödselmedel. Syftet med kontrollen är att se till att gödselmedel som saluförs som EEG-gödselmedel uppfyller de krav som gäller enligt bestäm- melserna om gödselmedels kvalitet och sammansättning. I en bilaga till di- rektivet beskrivs hur provtagning och analys skall ske.

Sverige hari dag inte någon lagstiftning på området. Inom jordbruksde- partementcts ansvarsområde finns inte heller någon lagstiftning i vilken de nu aktuella direktiven lämpligen skulle kunna införlivas. Med hänsyn till att direktiven i huvudsak syftar till att främja redlighet i handeln förefaller inte heller lagen om kemiska produkter, som ju är en lagstiftning för skydd av miljön och hälsan, som lämplig. Eventuellt behövs därför en ny gödsellag- stiftning. I detta sammanhang kan nämnas att man i Danmark har en lag om handel med gödselmedel (loven om handel med gödning och grundforbed- ringsmidler m.m.). Lagen innehåller bestämmelser som är en anpassning till dansk rätt av innehållet i de nu aktuella direktiven men även ytterligare be- stämmelser.

Mm bedommng: Regeringen bor senare återkomma till riksdagen och departementet redovisa vilka förändringar som behöver göras i det nuvarande svenska systemet för utjämning av industrins kostnader för jordbruks- råvaror. Förordningen ( 1991:914 ) om avgifter på vissa jordbrukspro- dukter m.m.bör ändras i ett senare sammanhang.

De svenska bestämmelserna på området finns i lagen ( 1990:615 ) om avgif- ter på vissa jordbruksprodukter m. m., förordningen ( 1991:914 ) om avgifter på vissa jordbruksprodukter m.m. och i jordbruksverkets föreskrifter. Be- stämmelserna innebär bl.a. att Sverige genom införselavgifter upprätthåller ett gränsskydd.

Gränsskyddet innebär bl.a. att den svenska industrin, främst livsmedelsin- dustrin, som använder jordbruksråvaror i sin tillverkning måste köpa dessa råvaror till priser som i regel överstiger världsmarknadspriserna. För att den svenska industrin som är utsatt för internationell konkurrens inte skall komma i ett sämre konkurrensläge än sina konkurrenter i andra länder, som har tillgång till jordbruksråvaror till lägre priser, tillämpas i Sverige två pa- rallella system för utjämning av industrins kostnader för jordbruksråvaror, ett externt och ett internt system, tillsammans kallade RÅK-systemet.

Inom det externa systemet tas en avgift ut vid import och ett bidrag lämnas vid export. Såväl avgift som bidrag motsvarar högst skillnaden mellan svenskt pris och världsmarknadspris på de i produkterna ingående jord- bruksråvarorna. Det interna systemet innebär att tillverkarna för såväl hem- mamarknaden som exportmarknaden får ett bidrag som motsvarar skillna- den mellan det svenska priset och världsmarknadspriset för de i produkterna ingående jordbruksråvarorna. Bidragen inom det interna systemet finansie- ras med en utjämningsavgift vid import och vid produktion för hemmamark- naden av de produkter som omfattas av det interna systemet. På de varor som exporteras tas ingen avgift ut.

Flertalet västeuropeiska länder har liknande system för utjämning av in- dustrins kostnader för jordbruksråvaror. Handeln mellan EG och EFTA av- seende förädlade produkter regleras i dag genom protokoll 2 till frihandels- avtalet mellan EG och EFI'A från år 1973.

Inom ramen för EES-förhandlingama har de deltagande länderna utfor- mat ett nytt gemensamt system för utjämning av industrins kostnader för jordbruksråvaror. I ett särskilt protokoll till EES-avtalet, protokoll 3, läggs grunderna för ett sådant gemensamt system fast. I korthet innebär EES-av- talet på det här området att prisutjämning skall kunna grundas på faktisk råvaruförbrukning. Den faktiska råvaruförbrukningen skall baseras på en deklaration från exportören. Vidare innebär avtalet att avgifter och bidrag, i stället för att utjämna prisskillnaden på jordbruksråvaror mellan svenskt pris och världsmarknadspris vid handel inom EES, skall utjämna skillanden mellan svenskt pris och lägsta EES-pris. Detaljerna i detta system håller fort- farande på att utarbetas. EES-avtalet innebär också att antalet varor som är

13 föremål för prisutjämningsåtgärder i handeln mellan EES-länderna ökar.

Det nya systemet är tänkt att vara frivilligt i den betydelsen att ett företag skall kunna välja att få avgifter resp. bidrag prövade enligt protokoll 2 till frihandelsavtalet eller protokoll 3 till EES-avtalet, i de fall produkterna om- fattas av båda protokollen.

För att Sverige skall kunna tillämpa det nya systemet för råvarukostnads- utjämning krävs att ändringar görs i vårt nationella system. Bland annat måste produkter som i dag ligger i det interna systemet föras över till vårt externa system. Detta påverkar även våra åtaganden i GATT. Regeringen har för avsikt att återkomma till riksdagen och redovisa nödvändiga föränd- ringar i det nuvarande svenska systemet för utjämning av industrins råvaru- kostnader när diskussionerna med EG om utformningen av systemet har av- slutats och de GATT-relaterade frågorna har lösts. Det nya utj ämningssyste- met kan eventuellt också föranleda vissa ändringar i de svenska tullbestäm- melserna.

Ett genomförande av EES-avtalet i denna del kräver ändringar i 11, 14, 15 och 17—20 55 samt bilaga 2 och 4 till förordningen (1991:914) om avgifter på vissa jordbruksprodukter m.m.

Min bedömning: Regeringen bör under hösten i en särskild proposi- tion lägga fram de förslag om anpassning som behövs på fiskets om- råde.

Bestämmelser som reglerar med vilken rätt fiske får bedrivas finns i lagen ( 1950:596 ) om rätt till fiske medan bestämmelser om fiskets vård och bedri- vande i huvudsak finns i fiskeriförordningen (1982:126) . Med stöd av be- myndiganden meddelas föreskrifter om fiskets vård och bedrivande också av fiskeriverket och länsstyrelserna. Bestämmelserna på fiskets område ses för närvarande över inom jordbruksdepartementet i syfte att förenkla d_essa. Ekonomiskt stöd till fisket regleras i förordningen ( 1985:439 ) om statligt stöd till yrkesfisket m.m. Fiskprisregleringen regleras av lagen ( 1974:226 ) om prisreglering på fiskets område och förordningen ( 1986:428 ) om prisreg- lering på fiskets område.

Bestämmelser och arrangemang som avser fisk och andra produkter från havet finns i protokoll 9 (artikel 20i EES-avtalet). Protokollet, som innehål- ler 7 artiklar, behandlar en rad väsentliga områden inom fiskerisektorn även om EFTA-statema inte tar över EG:s ”acquis communautaire” på fiskets område och således inte heller ansluts till EG:s gemensamma fiskeripolitik (Common Fishery Policy, CFP). Bl.a. återfinns i protokollet tullättnader för fiskprodukter samt bestämmelser om statsstöd och om direktlandningar. I EES-avtalet finns dessutom en gemensam förklaring om den överenskomna tolkningen av artikel 4.1 och 4.2 i protokoll 9. Vidare finns en förklaring av den Europeiska gemenskapen rörande transitering inom fiskerisektorn. Det finns vidare en förklaring av EG och Finlands, Liechtensteins, Schweiz, Sve-

Prop. 1991/92:170 Bilaga 8 Jordbruks- departementet

riges och Österrikes regeringar om produkter av val. Två protokollsanteck- Prop. 1991/92:170 ningar behandlar dels antidumpningsåtgärder inom fiskerisektorn, dels tran- Bilaga 8 sitering inom fiskerisektorn. Protokoll 46 behandlar utvecklingen av samar- Jordbruks- betet inom fiskerisektorn. Bilaga XII innehåller bl.a. bestämmelser om en departementet övergångsperiod till den 1 januari 1995 för utländska direktinvesteringar i Sverige. Vi kommer under övergångstiden att behålla tillståndsplikten när det gäller utländska företags rätt att bedriva fiske på svenskt vatten. Detta har skett genom en ändring (SFS 1991:1862) i fiskeriförordningen (1982:126), vilken trädde i kraft den 1januari 1992.

Enligt artikel 1 i fiskeprotokollet skall EFTA-staterna avskaffa importtul- lar och avgifter med motsvarande verkan för vissa fiskslag och fiskprodukter. Vid import till Sverige är de aktuella varorna inte belagda med tull men för vissa produkter uttas en införselavgift. Vid import från EG uttas för närva- rande en avgift om 45 kr per 100 kg för färska eller kylda filéer av torsk, gråsej, kolja, vitling och kungsfisk. Avgifterna inbringar årligen endast 100 000—200 000 kr. En aweckling av införselavgifterna torde få marginella konsekvenser för den svenska fiskerinäringen. Prisregleringen på fisk finan- sieras genom en prisregleringsavgift på högst 6 % som tas ut på i stort sett all svenslcfångad saltvattensfisk och importerad fisk. I prop. 1991/92: 120 om reglering av priserna på fisk m.m. har jag redovisat att prisregleringsavgif- ten, som i dag helt finansierar prisregleringen, awecklas i och med utgången av regleringsåret 1992/93.

I artikel 1 sägs att EFTA-statema inte får tillämpa kvantitativa importre- striktioner eller åtgärder med motsvarande verkan. I Sverige tillämpas ett system med importlicenser. Systemet har i praktiken störst betydelse för im- port av sill/strömming. Fiskeriverket är mycket restriktivt när det gäller att bevilja sådana licenser. En fri import av sill/strömming innebär sannolikt större konkurrens för det svenska yrkesfisket samtidigt som beredningsindu- strin får bättre tillgång till råvara. Enligt fiskeprotokollet kan Sverige för färsk eller kyld sill/strömming och torsk, med undantag av fiskfiléer och an- nat tiskkött enligt tulltaxenr. 03.04, till den 31 december 1993 tillämpa kvan- titativa importrestriktioner i den utsträckning detta är nödvändigt för att undvika allvarliga störningar på den svenska marknaden. Vidare kan Sverige så länge Finland tillfälligt upprätthåller sin nuvarande ordning för strömming tillämpa kvantitativa importrestriktioner för denna vara vid import från Fin- land.

Enligt artikel 2 skall EG avskaffa importtullar och avgifter med motsva- rande verkan på bl.a. torsk, kolja, gråsej, liten helgeflundra, helgeflundra, torskfiléer och kaviar, annan än störrom, från det datum som EES-avtalet träder i kraft. För svensk del är tullfriheten viktig för exporten av bl.a. torsk, torskfiléer och kaviar.

Enligt artikel 2 skall EG vidare till den 1 januari 1997 stegvis sänka import- tullarna till 30 % av nuvarande tullsats för vissa specificerade fiskslag och fiskprodukter. För svensk del är tullsänkningen viktig för bl.a. export av od- lad regnbåge. Från tullsänkningen undantas lax, sill, makrill, räkor, kam- musslor och havskräftor.

I artikel 3 i fiskeprotokollet sägs att bestämmelserna i artiklarna 1 och 2

skall tillämpas på varor med ursprung i de avtalsslutande staterna. Ur- Prop. 1991/92:170 sprungsreglerna finns i protokoll 4 till avtalet. Bilaga 8 Enligt artikel 4 skall stöd med statliga medel till fiskerisektorn som sned- Jordbruks- vrider konkurrensen avskaffas. Vidare sägs att lagstiftning rörande mark- departementet nadsordning inom fiskerisektorn skall ändras så att den inte snedvrider kon- kurrensen. Som nämnts i det föregående finns en gemensam förklaring om den överenskomna tolkningen av artikel 4.1 och 4.2. Statligt stöd till fiskeri- sektorn lämnas huvudsakligen genom prisregleringen på fisk samt genom bi- drag och lån som finansieras över statsbudgeten. Stödet inom prisregle- ringen lämnas till övervägande del i form av generella pristillägg till fisket efter sill/strömming. Generella pristillägg anses snedvrida konkurrensen, varför de inte anses vara förenliga med artikel 4 i protokollet. Fiskeriverket har regeringens uppdrag att senast den 1 juni 1992 lämna förslag till anpass- ningar på fiskets område som behövs med anledning av EES-avtalet. Fiskeri- verkets redovisning får visa vad som skall harmoniseras när det gäller bl.a. statligt stöd till fiskerisektorn. Enligt artikel 5 skall de fördragsslutande parterna vidta nödvändiga åtgär- der för att säkerställa att alla fiskefartyg som seglar under annan fördragsslu- tande parts flagg medges tillträde till hamnar och installationer för första- handsmarknaden med därtill hörande utrustning och tekniska installationer på samma villkor som deras egna fartyg. Svenska fiskare har redan möjlighet att direktlanda fisk i intressanta hamnar i bl.a. Danmark. Vidare ger 1989 års EFTA-avtal om frihandel med fisk och fiskprodukter rätt till direktland- ning från den 1 juli 1992. För direktlandning i svenska hamnar fordras im- portlicens av fiskeriverket. Systemet med importlicenser kan behållas till ut- gången av år 1993. Ett ökat antal direktlandningar i Sverige kommer troligt- vis att öka konkurrensen på den svenska marknaden vilket i sin tur kan ge beredningsindustrin tillgång till billigare råvara. Artikel 6 anger att om nödvändiga ändringar av lagstiftningen inte gjorts till de avtalsslutande parternas belåtenhet vid tidpunkten för avtalets ikraft- trädande, kan frågorna underställas den gemensamma EES-kommittén. Artikel 7 säger att bestämmelserna i de i bihang 5 uppräknade avtalen (för Sveriges del frihandelsavtalet med EG från år 1972) skall ha företräde fram- för bestämmelserna i detta protokoll i den utsträckning de ger de berörda EFTA-staterna en mer fördelaktig handelsregim än detta protokoll. Enligt EES-avtalet (artikel 31—35 och bilaga VIII) skall det inte finnas några inskränkningar i rätten att fritt etablera sig inom EG/EFTA-området. Detta gäller även när agenturer, filialer eller dotterbolag upprättas. Etable- ringsfriheten omfattar rätten att uppta och utöva självständig förvärvsverk- samhct på de villkor som etableringslandets lagstiftning föreskriver för det egna landets rättssubjekt. Danska fiskare har tidigare visat ett relativt stort intresse att etablera sig inom det svenska fisket. Fiskeriverket har som tidi- gare nämnts regeringens uppdrag att senast den 1 juni 1992 lämna förslag till anpassningar på fiskets område som behövs med anledning av EES-avtalet. Bl.a. denna redovisning får utvisa vad som skall harmoniseras i denna del. EFTA-länderna träffade våren 1989 en överenskommelse om att fisk och andra marina produkter skulle omfattas av bestämmelserna i EFTA-konven- tionen fr.o.m. den 1 juli 1990. Varje form av statligt stöd till fiskerisektorn 16

som snedvrider konkurrensvillkoren skulle vara avskaffat senast den 31 de- Prop. 1991/92:170 cember 1993. I prop. 1989/90:123 om fisket redovisades EFTA-överenskom- Bilaga 8 melsen och dess konsekvenser för svensk fiskeripolitik. Riksdagen beslöt i Jordbruks-

enlighet med regeringens förslag att godkänna överenskommelsen (JOU22, departementet

rskr. 341). I prop. 1990/91:87 (s. 252 ff.) om näringspolitik för tillväxt har redogjorts för anpassningarna av prisregleringen på fisk till följd av överens- kommelsen. Riksdagen har lämnat regeringens redovisning utan erinran och samtidigt uttalat att den svenska avregleringen på fiskets område bör ske i takt med motsvarande process i övriga EFTA-länder (JoU25, rskr. 283). EFTA-överenskommelsen från år 1989 och fiskeprotokollet i EES-avtalet reglerar delvis samma områden inom fiskerisektorn varför en viss anpass- ning redan har inletts av den svenska fiskeripolitiken. Anpassningen påskyn- das nu något i vissa delar genom EES-avtalet.

Mitt förslag: Riksdagen bör godkänna den bilaterala jordbruksöver- enskommelsen mellan Sverige och EG.

Skälen för mitt förslag:Sverige har länge strävat efter att öka handeln med EG inom jordbruksområdet. Bl.a. har det förts omfattande diskussioner om arrangemang för ömsesidig handel med ost och svensk export av vodka till EG. Dessa diskussioner har dock inte resulterat i några avtal.

Inom ramen för EES-förhandlingama har EFTA-länderna slutit bilaterala jordbruksöverenskommelser med EG. Överenskommelsen mellan Sverige och EG innebär ömsesidiga åtaganden i form av tull- eller avgiftsfria kvoter för en rad jordbruksvaror. Även ett arrangemang utan kvantitetsbegräns- ningar som avser handel med alkohol ingår. Vidare innebär överenskommel- sen ensidiga svenska tullåttnader för vissa produkter inom frukt- och grön- saksområdet med särskild hänvisning till de mindre gynnade länderna inom EG, de s.k. cohesions-länderna.

För nötkött och nötköttsprodukter inrättas ömsesidiga tull- och avgiftsfria kvoter.

EG öppnar tull- och avgiftsfria kvoter för svensk export av bl.a. ost, ren- kött, spenat, margarin, vissa slag av barnmat, potatischips och färdiga grön- saksrätter. Frysta bär, sylter och safter av svenska bär, bl.a. lingon och blå- bär, får inom ramen för tullkvoter exporteras tullfritt till EG.

Sverige fick med anledning av Spaniens medlemskap i EG en kvot för frysta ärtor om 6 000 ton för vilken tullen reducerades till 4,5 % för 4 500 ton till Spanien och till 6 % för 1 500 ton till övriga EG. Denna kvot har i jordbruksöverenskommelsen fördubblats till 12 000 ton med 6 % tull.

Sverige och EG öppnar ömsesidiga tull- och avgiftsfria kvoter för handel med hund- och kattmat. 17

Sverige kommer i och med avtalet att etablera kvoter för tullfri import från EG av margarin, vissa frysta grönsaker, sylter och safter och konserve- rad svamp. Sverige inrättar även en avgiftsfri kvot för EG-import av ost, t.ex. ost av camembert-typ, grönmögelost samt fetaost.

För att ge särskilt stöd till de mindre gynnade länderna inom EG har det, inom ramen för EES-avtalet, inrättats en s.k. cohesionsfond. Därutöver har i de bilaterala jordbruksöverenskommelserna mellan resp. EFTA—land och EG gjorts ensidiga koncessioner för en rad produkter inom frukt- och grön- saksområdet. För svensk del innebär dessa koncessioner reduktioner eller borttagande av tullar vid import från EG för t.ex. kronärtskockor, äggplan- tor, squash, vissa meloner, frysta jordgubbar samt vissa snittblommor.

Jordbruksöverenskormnelsen kan resultera i ändringar i de svenska tullbe- stärnmelserna. Regeringen återkommer i såfall med en proposition om änd- ring i tulltaxelagen (1987:1068) m.m.

Flera remissinstanser har haft synpunkter på frågan vid vilken tidpunkt avtalen skall träda i kraft. Av praktiska skäl är någon tidigare tidpunkt för ikraftträdande än den 1 januari 1993 inte möjlig.

Avtalet på jordbruksområdet återfinns i underbilaga 8.1.

Mitt förslag: Riksdagen bör godkänna den bilaterala fiskeriöverens- kommelsen mellan Sverige och EG.

Skälen för mitt förslag: Sverige, Norge och Island har inom ramen för EES-avtalet slutit bilaterala överenskommelser om fiske. För Sveriges del innebär överenskommelsen endast en konsolidering av anpassningsavtalet på fiskets område från år 1986 mellan Sverige och EG ( prop. 1985/86:153 ). Överenskommelsen om fiske återfinns i underbilaga 8.2.

Jag hemställer att regeringen

dels föreslår riksdagen att ,

1. godkänna den bilaterala jordbruksöverenskommelsen mellan Sverige och den Europeiska ekonomiska gemenskapen,

2. godkänna den bilaterala fiskeriöverenskommelsen mellan Sve- rige och den Europeiska ekonomiska gemenskapen, dels bereder riksdagen tillfälle att

ta del av vad jag har anfört om EES-avtalets konsekvenser såvitt avser jordbruksdepartementcts verksamhetsområde.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 8 Jordbruks- departementet

Underbilaga 8.1 Prop. 1991/92:170 Bilaga 8 Jordbruks- AVTAL departementet

i form av en skriftväxling mellan den Europeiska gemenskapen och Sverige rörande vissa överenskommelser på jordbruksområdet

BREV NR 1 Bryssel

Herr Ambassadör,

Jag har äran att hänvisa till de diskussioner rörande handelsöverenskommel- ser för vissa jordbruksprodukter mellan gemenskapen och Sverige vilka ägt rum inom ramen för förhandlingarna om ett EES-avtal och till protokoll 42 som bilagts det avtalet.

Jag bekräftar härmed att resultaten av dessa diskussioner var som följer:

1. En överenskommelse mellan gemenskapen och Sverige rörande handeln med nötkött, inklusive beredda produkter. Texten till denna överenskommelse anges i bilaga 1 till detta brev.

II. Tullkvoter vilka gemenskapen beviljar Sverige. Dessa koncessioner anges i bilaga 11 till detta brev.

III. Tullfria kvoter vilka Sverige beviljar gemenskapen. Dessa konces- sioner anges i bilaga 111 till detta brev.

IV. Tullkoncessioner vilka Sverige beviljar gemenskapen. Dessa kon- cessioner anges i bilaga IV till detta brev.

V. En överenskommelse mellan gemenskapen och Sverige rörande handeln med spritdrycker. Texten till denna överenskommelse an- ges i bilaga V till detta brev.

VI. Ursprungsregler med syftet att genomföra ovannämnda överens- kommelser och koncessioner. Dessa regler anges i bilaga VI till detta brev.

Denna skriftväxling skall godkännas av de avtalsslutande parterna i enlighet med deras egna förfaranderegler.

Jag skulle uppskatta om Ni ville bekräfta att Sveriges regering samtycker till innehållet i detta brev.

Mottag, Herr Ambassadör, försäkran om min utmärkta högaktning.

För Rådet till de Europeiska gemenskaperna

BREV NR 2

Bryssel,

Herr Ambassadör,

Jag har äran erkänna mottagandet av Ert brev daterat i dag och med följande

lydelse:

”J ag har äran att hänvisa till de diskussioner rörande handelsöverenskom- melser för vissa jordbruksprodukter mellan gemenskapen och Sverige vilka ägt rum inom ramen för förhandlingarna om ett EES-avtal och till protokoll 42 som bilagts det avtalet.

Jag bekräftar härmed att resultaten av dessa diskussioner var som följer:

I.

II.

III.

IV.

VI.

En överenskommelse mellan gemenskapen och Sverige rörande handeln med nötkött, inklusive beredda produkter. Texten till denna överenskommelse anges i bilaga 1 till detta brev.

Tullkvoter vilka gemenskapen beviljar Sverige. Dessa koncessioner anges i bilaga 11 till detta brev.

Tullfria kvoter vilka Sverige beviljar gemenskapen. Dessa konces- sioner anges i bilaga III till detta brev.

Tullkoncessioner vilka Sverige beviljar gemenskapen. Dessa kon- cessioner anges i bilaga IV till detta brev.

En överenskommelse mellan gemenskapen och Sverige rörande handeln med spritdrycker. Texten till denna överenskommelse an- ges i bilaga V till detta brev.

Ursprungsregler med syftet att genomföra ovannämnda överens- kommelser och koncessioner. Dessa regler anges i bilaga VI till detta brev.

Denna skriftväxling skall godkännas av de avtalsslutandc parterna i enlig- het med deras egna förfaranderegler.

Jag skulle uppskatta om Ni ville bekräfta att Sveriges regering samtycker till innehållet i detta brev.”

Jag har äran bekräfta att min regering samtycker till innehållet i detta brev.

Mottag, Herr Ambassadör, försäkran om min utmärkta högaktning.

För Sverige

Prop. 1991/92:170 Bilaga 8 Jordbruks- departementet

BILAGA I Prop. 1991/92:170 .. Bilaga 8 OVERENSKOMMELSE Jordbruks- mellan den Europeiska ekonomiska gemenskapen och Sverige rörande öm- departementet sesidig handel med nötkött inklusive beredda produkter

I syfte att främja en harmonisk utveckling av handeln med jordbrukspro- dukter och med hänsyn tagen till de diskussioner som ägt rum inom ramen för förhandlingarna om ett EES-avtal har den Europeiska ekonomiska ge- menskapen och Sverige kommit överens om att ingå följande överenskom- melse som reglerar den ömsesidiga handeln med nötkött inklusive beredda produkter:

1. Sverige och gemenskapen skall tillåta årliga tull- och avgiftsfria kvoter enligt nedan:

a) Vid import till Sverige

Nötkött och beredda produkter med ursprung i gemenskapen och som åtföljs av ett godkänt intyg:

Kvantitet (ton, uttryckt som slaktad vikt)

— Nötkött, färskt eller kylt enligt HS 0201 4 000 — Beredda produkter enligt HS ur 1602 50 1 500

b) Vid import till gemenskapen Nötkött och beredda produkter med ursprung i Sverige och som åt- följs av ett godkänt intyg:

Kvantitet (ton, uttryckt som slaktad vikt)

— Nötkött, färskt eller kylt enligt CN kod 4 000 0201

— Beredda produkter enligt CN kod 1602 50 2 500 90

2. Sverige och gemenskapen skall tillse att de ömsesidigt beviljade förde- larna inte åsidosätts av andra åtgärder rörande importen.

3. Båda parter kan när som helst konsultera varandra om överenskommel- sens sätt att fungera och, om så är nödvändigt, ändra den i ömsesidigt sam- förstånd, med hänsyn tagen till i synnerhet utvecklingen av priser, produk- tion, försäljning och produktion av berörda produkter på sina respektiva marknader. 21

I synnerhet, om under loppet av ett kvotår de kvantiteter som fastställts för import till Sverige och/eller till gemenskapen uppnås, skall parterna uppta konsultationer på begäran av endera parten i syfte att undersöka möj— ligheter att ändra de ursprungligen överenskomna kvantiteterna.

4. Denna överenskommelse skall vara tillämplig, å ena sidan på de territo- rier där Fördraget om upprättandet av den Europeiska ekonomiska gemen- skapen tillämpas, och å andra sidan på Sveriges territorium

5. Denna överenskommelse skall träda i kraft på samma dag som EES-avta- let träder i kraft. Om denna dag inte skulle inträffa i början av kalenderåret skall betämmelserna i punkt ett under det första året tillämpas proportionellt för den återstående delen av året.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 8 Jordbruks- departementet

BILAGA II Prop. 1991/92:170 . . .. . Bilaga 8

Tullkvoter som den Europeiska ekonomiska gemenskapen bevrljar Sverige Jördbruks-

1. Från och med det datum då EES-avtalet träder i kraft kommer Gemen- departementet skapen att tillåta följande årliga tullkvoter för produkter med ursprung i Sve- rige:

CN kod Varubeskrivning Tullsats Kvantitet (ton) ur 02089090 Renkött, färskt, kylt, fryst, torkat eller rökt Fri 200 ur 0210 90 20

0406 Ost och ostmassa Fri 2 000 071021 Frysta ärtor 6 % 12 0001 ur 071030 Fryst spenat Fri 500 ur 071080 90 Fryst dill och persilja Fri 200 ur 08119010 Frysta bär 30 (hjortron, v. myrtillus, v. myrtilloides och v. 50 angustifolium)3

70 90 15171010 Margarin2 Fri 1000 90 ur 2004 90 99 Grönsaksgratänger och dietberedningar Fri 500 ur 2005 10 00 Homogeniserade köksväxter: bammatsbered- Fri 200 ningar ur 2005 20 90 Potatischips Fri 200 ur 2071099 Sylter, geléer, marmelad, (vaccinium myrtil- Fri 500 lus, v. myrtilloides och v. angustfolium, hjortron)3 ur 2009 80 Fruktsaft och blandsaft Fri 250

90 (yhallon, v myrtillus, v. myrtilloides och v. an- gusfolium, hjortron, röda vindbär, svarta vinbär)3 230910 Hund- och kattmat Fri 5 000

2. Om det faktiska ikraftträdandet inte sammanfaller med början av kalen- deråret, skall ovannämnda kvantiteter reduceras proportionellt under första året.

1 Kvantiteten inkluderar 6 000 ton som beviljades Sverige i 1986 års avtal mellan Sve- rige och EG till följd av Spaniens och Portugals anslutning till EG 3 Tillkommande sockeravgift gäller fortfarande 2 Koncessionema omfattar inte rörliga avgifter 23

BILAGA III Prop. 1991/921170 . . .. . . Bilaga 8

Tullkvoter vrlka Sverlge bevrljar den Europeiska ekonomiska gemenskapen Jordbruks-

1. Från och med det datum när EES-avtalet träder i kraft, kommer Sverige departementet att tillåta följande årliga tullfria kvoter för produkter med ursprungi gemen-

skapen:

Svensk Varubeskrivning Kvantitet tullposition (ton)

406400 Grönmögelost och annan mögelost, fermenterad färs- 1 300 901 kost och fetaost ur 0406 909 0601 10) Lökar, stamknölar etc 750

201) 209) 060411 Färsk adiantum och aspargus 100 071020 Frysta bönar 700 07100 Fryst spenat 500 0710 01 Frysta morötter, vanlig lök och schalottenlök 1 000

ur 071009 Andra frysta köksväxter (svampar, tomater, kronärt- 2 000 skockor, auberginer och brysselkål) 151701 Margarin1 1 000 109 200301 Svampar (Psalliota, Agaricus), beredda eller konserve- 2 500 rade på annat sätt än med ättika eller ättiksyra

2007 910 Citrusmarmelader2 700 2007 991 Sylter av jordgubbar, svarta vinbär, äpplenz 300 2007 999 Andra sylter, geléer, marmelader2 1 000 2009 902 Annan blandsaft2 200 2309 102 Hund- OCh kattmat3 5 000

2. Om det faktiska ikraftträdandet inte sammanfaller med början av kalen- deråret, skall ovannämnda kvantiteter reduceras proportionellt under första året.

1 Tillkommande fettvaruavgift gäller fortfarande

2Tillkommande sockeravgift gäller fortfarande

3 Koncessionema omfattar inte produkter innehållande mer än 5 viktprocent mjölk- pulver av torrsubstansen 24

BILAGA IV Prop. 1991/92:170

Bila a 8 Tullkoncessioner som Sverige beviljar den Europeiska ekonomiska gemen- Jordiruks-

skapen

Från och med det datum när EES-avtalet träder i kraft, kommer Sverige att bevija den Europeiska ekonomiska gemenskapen följande tullkoncessio- ner för produkter med ursprung i gemenskapen:

departementet

Svensk Varubeskrivning Beviljad tullposition tullsats ur 0603 101 Strelitzia Fri 0603 103 Friska nejlikor Fri dec—feb ur 0603108 Andra snittblommor; Fri Anthurium, ornitogallum, protea - mar—nov ur 0603 109 Andra snittblommor; Fri Anthurium, ornitogallum, dec—feb ur 0703 101 Lök Fri (vanlig lök) sep—nov 0703 102 Lök Fri (vanlig lök) dec—maj 0703104 Vanlig lök och schalottenlök, Fri annan än nyskördad 1 mar—15 jul 0703 105 Schalottenlök Fri maj—nov 0703 106 Schalottenlök Fri dec—apr ur 0705 111 Isbergssallat Fri 1—30 nov ur 0705 112 Isbergssallat Fri ] dec—30 apr 0705 119 Annan huvudsallat än isbergssallat Fri 16 dec—29 feb 0707 009 Andra än slanggurkor Fri 1 okt—15 jun 0709 201 Sparris 10 % maj—juni 0709 301 Auberginer 7 % maj—nov ur 0709 908 Aggplantor Fri 0710 290 Baljfrukter andra än ärtor och bönor, frysta Fri ur 0710802 Paprikor, frysta Fri 0712 909 Torkade köksväxter andra än vitlök, sparris, sockerrnajs Fri

och blandningar andra än blandningar innehållande po- tatis, vitlök, sparris, sockerrnajs, tryffel och svampar etc

0807 101 Vattenmeloner Fri 16 juni—30 sep 0807102 Andra meloner än vattenmeloner 12 % 16 jun-30 sep 0809 201 Körsbär Fri 16juni—31 jul 0809 401 Plommon 10 % 16 jul—30 sep 0810102 Jordgubbar, färska Fri 1 sep-7 jun ur 0811 100 Frysta jordgubbar Fril ur 0812 909 Aprikoser, tillfälligt konserverade Fri Olivolja:

' Koncessionen omfattar inte sockeravgift 25

Svensk tullposition

1509 100 901 902 909 1804 000 ur 2004 905 ur 2005 903 2204 101

2204 109

2204 212 2204 219

2204 292 2204 293

2204 294 2204 299 2204 300 ur 2209

Varubeskrivning

Jungfruolja

Uteslutande för tekniskt bruk Andra: fasta fraktioner Andra: andra produkter Kakaosmör (fett eller olja)

Beredda kronärtskockor, frysta

Konserverade kronärtskockor Mousserande vin, med en alkoholhalt överstigande 0,5 volymprocent men inte 1,8 viktprocent Mousserande vin med en alkoholhalt överstigande 1,8 viktprocent Annat vin; druvmust vars jäsning har förhindrats eller avbrutits genom tillsats av alkohol: — på kärl rymmande högst 2 liter, med en alkoholhalt: Overstigande 1,8 viktprocent men inte 15 volympro- cent — Överstigande 15 volymprocent — på kärl rymmande mer än 2 liter, med en alkoholhalt överstigande 1,8 viktprocent men inte 15 volymprocent; på kärl rymmande högst 10 liter på andra kärl — på kärl rymmande mer än 2 liter, med en alkoholhalt ' överstigande 15 volymprocent: på kärl rymmande högst 10 liter — på andra kärl Annan druvmust Vinättika

2 Fettvaruavgift ingår inte i koncessionen

Beviljad tullsats

FriZ Fri2 Fri2 Fri2 Fri Fri Fri Fri

Fri

Fri Fri

Fri Fri

Fri Fri Fri

Prop. 1991/92:170 Bilaga 8 J ordbruks- departementet

BILAGA V Prop. 1991/92:170 .. Bilaga 8 OVERENSKOMMELSE Jordbmks_

mellan den Europeiska ekonomiska gemenskapen och Sverige rörande han— departementet deln med spritdrycker

I syfte att främja en harmonisk utveckling av handeln med jordbruksproduk- ter och med hänsyn tagen till de diskussioner som ägt rum inom ramen för förhandlingarna om ett EES-avtal har den Europeiska ekonomiska gemen- skapen och Sverige enats om att ingå en bilateral överenskommelse rörande handeln med spritdrycker. Bestämmelserna i denna överenskommelse har följande lydelse: 1. För de produkter som anges nedan kommer importtullarna att minskas till noll: a) vid import till Sverige: — spritdrycker enligt HS 2208 med ursprung i gemenskapen; b) vid import till gemenskapen: — Vodka i flaskor', enligt HS ur 2208 90, med ursprung i Sverige och som åtföljs av ett godkänt intyg om äkthet.

Denna koncession kommer att tillämpas fullt ut av Spanien och Portugal när den i 1985 års anslutningsakt stadgade övergångsperio- den passerat. Under övergångsperioden skall de av Spanien och Portugal tillämpade tulldeklarationerna inte leda till gynnsammare behandling av Sverige än av andra medlemsstater i gemenskapen.

2. Sveriges regering kommer att tillse att de för allmänheten offentliggjorda priserna riktigt återspeglar förekommande sänkningar av importkostna- derna som följer av den ovannämnda koncessionen.

3. Vin och Sprit AB skall'i sitt produktsortiment och i sin butiksprislista ta med vissa märken av ”Weinbrand” med ursprung i Gemenskapen.

4. Konsultationer skall hållas på begäran av endera parten i frågor som rör tillämpningen av denna överenskommelse. Genom ömsesidigt samtycke kan båda parter ändra tillämpningen särskilt med hänvisning till handelsutvecklingen för berörda produkter.

5. De avtalsslutandc parterna skall tillse att överenskomna ömsesidiga för- måner inte äventyras av andra åtgärder.

6. Denna överenskommelse skall gälla, å ena sidan, de territorier i vilka Fördraget om upprättandet av den Europeiska ekonomiska gemenskapen tillämpas och under de villkor som fastslås i det fördraget och, å andra sidan Sveriges territorium.

7. Denna överenskommelse skall träda i kraft samma dag som EES-avtalet.

' Inom ramen för denna överenskommelse definieras vodka på följande sätt: vodka med ursprung i Sverige, med en alkoholhalt av högst 60 volymprocent, framställd helt genom destillering av en jäst märsk av spannmål, som motsvarar de regler som tilläm— pas i gemenskapen eller dess medlemsstater. 27

BILAGA VI Prop. 1991/92:170 Bilaga 8 URSPRUNGSREGLER J 0 r db ruk 5_ 1.1 Vid tillämpning av avtalet skall en produkt anses som ursprungsvara departementet antingen i gemenskapen eller i Sverige om den är helt framställd där. 1.2 Följande produkter skall anses vara helt framställda i gemenskapen eller i Sverige: a) vegetabiliska produkter som skördats där; b) levande djur som fötts och uppfötts där; e) produkter från levande djur som uppfötts där; d) varor framställda där uteslutande från produkter som anges a) till e). 1.3 Förpackningsmaterial och emballage i vilka en produkt förpackats skall inte innefattas i denna produkt vid fastställande av huruvida den är helt framställd, och det behöver inte fastställas huruvida så- dana förpackningsmaterial eller förpackningar är ursprungsvaror el- ler ej. 2. Utan hinder av punkt 1 skall produkter som anges i kolumnerna 1 och 2 till listan i bilagan, vilka framställts antingen i gemenskapen eller i Sverige och som innehåller material som inte är helt framställt där, också anses som ursprungsvaror under förutsättning att de vill- kor som anges i kolumn 3 beträffande bearbetning eller behandling som utförts på sådant material är uppfyllda. 3.1 Den förmånsbehandling som tillåts i avtalet gäller endast produkter som försänds direkt från gemenskapen till Sverige eller från Sverige till gemenskapen utan att passera genom ett annat lands område. Dock får produkter som bildar en enda försändelse transporteras ge- nom annat område än dem som tillhör gemenskapen och Sverige, i förekommande fall med omlastning eller tillfällig lagring inom så- dant område, förutsatt att produkterna stått under uppsikt av tull- myndigheterna i transit- eller lagringslandet och inte undergått an-

nan behandling än lossning och lastning eller åtgärd avsedd att be- vara dem i gott skick.

3.2 Bevis om att villkoren som avses i punkt 3.1 är uppfyllda skall före- tcs för tullmyndigheten i importlandet enligt artikel 13 punkt 2 i pro- tokoll 4 till EES-avtalet.

4.1 Ursprungsvaror i den mening som avses i denna bilaga skall vid im- port till gemenskapen eller Sverige åtnjuta förmånerna enligt avtalet genom företeende av antingen ett varucertifikat EUR.] eller en fak- turadeklaration utfärdat eller upprättad enligt avdelning V i proto- koll 4 till EES-avtalet.

4.2 De dokument som avses i punkt 4.1 skall tydligt ange de berörda produkternas ursprung genom användning av orden ”gemenska- pen” eller ”Sverige” med användning av ett av de språk på vilket avtalet är upprättat åtföljt av bokstäverna ”AGRI” inom parentes. I fråga om fakturadeklaration skall denna upplysning ersätta hänvis- ningen till ”förmånsberättigande EES-ursprung” i texten till dekla- 28

4.3

rationen upptagen i bilaga IV till protokoll 4 till EES-avtalet. Utan hinder av punkterna 4.1 och 4.2 skall det certifikat som anges i bilaga V för vodka godtas som giltigt ursprungsintyg i den mening som avses i detta avtal utan att varucertifikat EUR.1 eller faktura- deklaration behöver företes. Föreskrifterna i avdelning IV (tullrestitution eller tullbefrielse), V (ursprungsintyg) och VI (arrangemang för administrativt samar- bete) i protokoll 4 till EES-avtalet skall även tillämpas i tillämpliga delar. I fråga om avdelning IV underförstås att förbudet mot tullres- titution eller tullbefrielse som ingår i dessa bestämmelser skall till- lämpas endast i fråga om material av det slag som omfattas av EES- avtalet.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 8 Jordbruks- departementet

TILLÄGG

Lista över produkter som avses i punkt 2 vilka omfattas av andra villkor än kriteriet ”helt framställda”

Tulltaxe- nummer

1) ur 0210

ur 0406

ur 0811

ur 1517

ur 1602

ur 1804

ur 2003

ur 2004

ur 2004

ur 2005

ur 2005

ur 2005

ur 2007

Produktbeskrivning

2) Kött av ren

Ost

Frysta svenska bär (hjortron, Vaccinium, myrtilloi- des och Vaecinium angustifo- lium)

Margarin med undantag av fly- tande margarin

Kött och andra djurdelar av nöt- kreatur eller andra oxdjur, be- redda eller konserverade

Kakaosmör (fett eller olja)

Svampar (Psalliota, Agaricus), beredda eller konserverade på annat sätt än med ättika eller ät- tiksyra

Kronärtskockor, beredda eller konserverade på annat sätt än med ättika eller ättiksyra, frysta Gratänger och dietiska bered- ningar av köksväxter

Kronärtskockor, beredda eller konserverade på annat sätt än med ättika eller ättiksyra, inte frysta

Homogeniserade köksväxter, bammatsberedningar

Potatischips

Syler, frukt- och bärgeléer, mar- melad, mos och pastor av frukt och bär, beredda genom kokning eller annan vännebhandling, med eller utan tillsats av socker eller

Bearbetning eller behandling av icke-ursprungsmaterial som ger ursprungsstatus

3)

Tillverkning varvid allt använt material enligt nr 0208 och 0210 skall vara helt framställt

Tillverkning varvid allt använt material enligt 4 kap. skall vara helt framställt

Tillverkning varvid alla använda bär enligt 8 kap. skall vara helt framställda

Tillverkning varvid:

allt använt material klassificeras enligt annat tulltaxenummer än produkter, och — allt använt material enligt 4 kap. skall vara helt framställt

Tillverkning varvid allt använt material enligt 1 och 2 kap. skall vara helt framställt

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt annat tulltaxenummer än produkter

Tillverkning varvid alla använda svampar skall vara helt fram- ställda

Tillverkning varvid alla använda kronärtskockor skall vara helt framställda

Tillverkning varvid alla köksväx- ter enligt 7 eller 20 kap. skall vara helt framställda. Köksväxter med ursprung hos den andra avtalsslu- tandc parten får dock användas

Tillverkning varvid alla använda kronärtskockor skall vara helt framställda

Tillverkning varvid alla köksväx- ter enligt 7 eller 20 kap. skall vara helt framställda. Kökwäxter med ursprung hos den andra avtalsslu- tandc parten får dock användas

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enigt annat tulltaxenummer än produkten

Tillverkning varvid:

— allt använt material klassificeras enligt annat tulltaxenummer än produkten, och — värdet av använt material enligt

Prop. 1991/92:170 Bilaga 8 Jordbruks- departementet

Tulltaxe- nummer

1)

ur 2009

ur 2004

ur 2208

ur 2209

ur 2309

Produktbeskrivning

2)

annat sötningsmedel

Saft av hallon, hjortron, röda vin- bär, svarta vinbär och bär av ar- terna Vaccinium myrtillus och Vaccinium myrtilloides samt Vac- cinium angustufolium eller bland- ningar av ovannämnda slag av saft; blandsaft innehållande saft av äggula, päron, körsbär eller plommon men inte innehållande saft av svarta vinbär, jordgubbar eller smultron

Mousserande vin; annat vin av färska druvor samt druvmust vars jäsning har förhindrats eller av- brutits genom tillsats av alkohol, med undantag av produkter med en alkoholhalt överstigande 0,5 volymprocent, men inte 1,8 vikt- procent; annars druvmust

Sprit, drycker — ouzo

likör och andra sprit-

andra slag

Vinättika (vinäger

Hund- eller kattfoder, i detalj- handelsförpackningar

Bearbetning eller behandling av icke-ursprungsmaterial som ger ursprungsstatus

3)

17 kap. inte överstiger 30% av produktens pris "fritt fabrik” Tillverkning varvid alla använda frukter och bär skall vara helt framställda

Tillverkning varvid alla använda druvor eller allt använt material erhållet ur druvor skall vara helt framställda

Tillverkning:

— utgående från material som inte klassifficiseras enligt nr 2207 eller 2208, varvid alla använt material er- håller ur druvor skall vara helt framställda

Tillverkning

utgående från material som inte klassificeras enligt nr 2207 eller 2208, —varvid alla använda druvor eller allt använt material erhållet ur druvor skall vara helt framställda

ELLER

om allt övrigt använt material ut- gör ursprungsvaror, får högst 4 volymprocent arrak användas

Tillverkning varvid:

— allt använt material klassificeras enligt annat tulltaxenummer än produkten, och alla använda druvor eller allt använt material erhållet ur dru- vor skall vara helt framställda

Tillveming varvid allt använt ma- terial enligt 2 kap. skall vara helt framställt

Prop. 1991/92:170 Bilaga 8 J ordbruks- departementet

Underbilaga 8.2 Prop. 1991/92:170 Bilaga 8 Jordbruks- departementet

OVERENSKOMMELSE OM FISKE I FORM AV SKRIFTVÄXLINGAR MELLAN EUROPEISKA EKONOMISKA GEMENSKAPEN OCH SVERIGE

Brev från Sverige Herr delegationschef,

Undertecknandet av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet har givit gemenskapen och Sverige tillfälle att pröva lämpliga vägar att stärka samarbetet på fiskeområdet.

Åberopande skriftväxlingarna av den 14 juli 1986 i samband med under- tecknandet av anpassningsprotokollet till avtalet mellan Sverige och gemen- skapen som beaktade gemenskapens utvidgning, bekräftar jag att Sverige även fortsättningsvis kommer att bereda fartyg från gemenskapens med- lemsstater möjlighet att fiska vissa kvantiteter torsk och sill i den svenska fiskezonen i Östersjön utöver de som årligen överenskoms inom ramen för fiskeavtalet mellan Sverige och gemenskapen. Dessa tilläggskvantiteter skall fastställas enligt följande:

Östersjötorsk 2 500 ton Om den högsta tillåtna fångstmängden (TAC) för torsk i den svenska fiskezonen i Östersjön skulle överstiga 50 000 ton kan parterna komma överens om en kvot utöver 2 500 ton. En sådan ökning skall dock inte överstiga 10% av den mängd med vilken den högsta tillåtna fångstmängden över- stiger 50 000 ton.

Om en sådan ökning beslutas skall kompensation ges i form av en ökad tullfri kvot för sill och/eller torsk med ur- sprung i Sverige och som exporteras till gemenskapen.

Om den högsta tillåtna fångstmängden för torsk i den svenska fiskezonen fastställs på en nivå under 40 000 ton, skall kvoten på 2500 ton minskas med samma procentsats.

Östersjösill 1 500 ton

Fiske som bedrivs av fartyg från gemenskapen inom ramen för de kvoter som anges ovan skall vara underställt samma bestämmelser och villkor som dem som tillämpas för gemenskapens fiske i samma område inom ramen för kvo- ter som överenskommits enligt fiskeavtalet mellan Sverige och gemenska- pen.

Jag skulle vara tacksam om Ni ville bekräfta att Europeiska ekonomiska gemenskapen samtycker till de ovan angivna åtagandena. Jag ber Er mottaga försäkran om min utmärkta högaktning. På Sveriges regerings vägnar 32

Brev från gemenskaperna Prop. 1991/922170 Herr delegationschef, Bilaga 8 Jordbruks- Jag har äran att erkänna mottagandet av Ert brev av denna dag med följande departementet lydelse:

”Undertecknandet av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområ- det har givit gemenskapen och Sverige tillfälle att pröva lämpliga vägar att stärka samarbetet på fiskeområdet.

Åberopande skriftväxlingarna av den 14 juli 1986 i samband med under- tecknandet av anpassningsprotokollet till avtalet mellan Sverige och gemen- skapen som beaktade gemenskapens utvidgning, bekräftar jag att Sverige även fortsättningsvis kommer att bereda fartyg från gemenskapens med- lemsstater möjlighet att fiska vissa kvantiteter torsk och sill i den svenska fiskezonen i Östersjön utöver de som årligen överenskoms inom ramen för fiskeavtalet mellan Sverige och gemenskapen. Dessa tilläggskvantiteter Skall fastställas enligt följande:

Östersjötorsk 2 500 ton Om den högsta tillåtna fångstmängden (TAC) för torski den svenska fiskezonen i Östersjön skulle överstiga 50 000 ton kan parterna komma överens om en kvot utöver 2 500 ton. En sådan ökning skall dock inte överstiga 10% av den mängd med vilken den högsta tillåtna fångstmängden över- stiger 50 000 ton.

Om en sådan ökning beslutas skall kompensation ges i form av en ökad tullfri kvot för sill och/eller torsk med ur- sprung i Sverige och som exporteras till gemenskapen.

Om den högsta tillåtna fångstmängden för torsk i den svenska fiskezonen fastställs på en nivå under 40 000 ton, skall kvoten på 2500 ton minskas med samma procentsats.

— Östersjösill 1 500 ton

Fiske som bedrivs av fartyg från gemenskapen inom ramen för de kvoter som anges ovan skall vara underställt samma bestämmelser och villkor som dem som tillämpas för gemenskapens fiske i samma område inom ramen för kvo— ter som överenskommits enligt fiskeavtalet mellan Sverige och gemenska- pen.

Jag skulle vara tacksam om Ni ville bekräfta att Europeiska ekonomiska gemenskapen samtycker till de ovan angivna åtagandena.

Jag ber Er mottaga försäkran om min utmärkta högaktning. På Sveriges regerings vägnar” Jag har äran bekräfta att Europeiska ekonomiska gemenskapens sam- tycker till innehållet i Ert brev.

Jag ber Er mottaga försäkran om min utmärkta högaktning.

På Europeiska gemenskapernas råds vägnar

Arbetsmarknadsdepartementet Prop. 1991/92:170

_ _ _ Bilaga 9 Utdrag ur protokoll vrd regeringssammanträde den 27 maj 1992

Föredragande: statsrådet Hörnlund

Anmälan till proposition om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).

Arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde omfattar frågor som rör arbetsmarknaden, arbetslivet samt regionalpolitiken.

1.1. EES-avtalet

Genom EES-avtalet skapas ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde där varor, personer, tjänster och kapital fritt kan röra sig över gränserna.

Sveriges delaktighet i EES kommer naturligtvis att påverka den svenska arbetsmarknaden och den ekonomiska politiken ur en stor mängd aspekter. Den svenska ekonomin är redan starkt knuten till utvecklingen i andra län- der. Sveriges möjligheter att föra en nationell ekonomisk politik är därmed också begränsade. Såväl EES-avtalet som anknytningen av den svenska va- lutan till EMS ökar förutsättningarna för en framgångsrik svensk ekonomisk politik. Principen om arbetskraftens fria rörlighet innebär i korthet en ge- mensam arbetsmarknad för EFTA- och EG-länderna, vilket öppnar dör- rarna för ökad migration mellan avtalsländerna.

Någon anpassning av arbetsmarknadspolitiken i Sverige är emellertid inte nödvändig. Avtalet innebär ingen inskränkning av den nationella bestäm- manderätten över arbetsmarknadspolitiken och flertalet arbetsmarknadspo- litiska åtgärder som utnyttjas i Sverige används också i dag i många EG-län- der.

Sveriges åtaganden enligt EES-avtalet innebär en skyldighet att se till att svenska regler inom arbetsmiljö- och arbetsrättsområdet överensstämmer med de EG-rättsakter som avtalet hänvisar till. Ett 40-tal direktiv rör förhål- landen på arbetsmiljöområdet. En del av dessa direktiv föranleder ändringar i arbetsmiljölagen . Det egentliga anpassningsarbetet på arbetsmiljöområdet sker emellertid genom arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter. Beträffande de rättsakter (direktiv) som berör arbetsrättsområdet uppfyller gällande svensk lagstiftning dessa utan några särskilda lagstiftningsåtgärdcr.

Den svenska regionalpolitiken berörs av avtalet i den mån åtgärderna kan anses snedvrida konkurrensen och därmed handeln mellan avtalsländerna på ett sätt som strider mot det gemensamma intresset. EES-avtalet berör i första hand den del av regionalpolitiken som omfattar direkta stöd till före- tag. Regionalpolitiska åtgärder i form av infrastrukturinsatser och samord- ning av verksamheter inom olika politikområden berörs inte av avtalet så- 1

Bilaga 9

vida de inte snedvrider konkurrensen och handeln mellan länderna på ett sätt som strider mot det gemensamma intresset. En anpassning av regional- politiken till EES har till stora delar redan skett. Riksdagens beslut är 1990 om rcgionalpolitikens inriktning för 90-talet innebar bl.a. att de regionalpo- litiska stödens utformning delvis anpassades till utvecklingen inom EFTA och EG.

Aktiv arbetsmarknadspolitik, arbetslivspolitik och regionalpolitik är viktiga beståndsdelar i den ekonomiska politiken. Arbetsmarknadspolitikens hu- vuduppgift är att inom ramen för den ekonomiska politiken skapa förutsätt- ningar för full sysselsättning och stabila priser. Det sker dels genom att un- derlätta anpassningen mellan den enskildes utbud av arbete och samhällets efterfrågan på arbetskraft, dels genom att arbetsmarknads- och arbetslivspo- litiken påverkar arbetskraftutbudet och utnyttjandet av arbetskraften. Det övergripande målet för regionalpolitiken är att ge människor tillgång till ar- bete, service och god miljö oavsett var i landet de bor. Det uppnås främst genom att åtgärder inom olika samhällsområden utformas utifrån regional- politiska krav, mcn även genom direkt regionalpolitik i form av t.ex. stöd till företag.

Inom arbetsmarknadspolitiken betonas den s.k. arbetslinjen kraftigt. Den innebär att aktiva åtgärder för att ge den arbetslöse ett arbete, en utbildning eller tillgång till andra arbetsförberedandc åtgärder prioriteras framför pas- siva utbetalningar av arbetslöshetsunderstöd. Sverige intar här en särställ- ning jämfört med flertalet EG-länder, där passiva åtgärder som utbetal- ningar av arbetslöshetsunderstöd och förtidspensionering tar en betydligt större del av de totala utgifterna för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Andra viktiga inslag i den svenska arbetsmarknadspolitiken är priorite- ringen av utsatta grupper som ungdomar, arbetshandikappade och flykting- ar/invandrare, att motverka långtidsarbetslöshet samt strävan mot ökad jämställdhet på arbetsmarknaden.

Arbetslivspolitikens mål är att stödja en utveckling inom arbetslivet som leder till en förbättring av arbetsförhållandena och minskad utslagning från arbetslivet. För dem som ändå drabbas av ohälsa och olycksfall måste det finnas en väl fungerande arbetsplatsanknuten rehabilitering och arbetsan- passningsverksamhct.

Arbetsmarknads- och arbetslivspolitiken innebär tillsammans att det kvantitativa målet arbete åt alla ges en mer kvalitativ innebörd. Det handlar om att skapa det goda arbetet åt alla på 1990-talet. Politiken har i ökad ut- sträckning inriktats på matchnings- och utbudsstimulerande åtgärder för att långsiktigt främja arbetskraftutbudet, höja arbetskraftens kompetens, öka den yrkesmässiga rörligheten på arbetsmarknaden samt förebygga utslag- ning och arbetsskador. Det innebär en prioritering av utbildning och yrkesin- riktade rehabiliteringsinsatser samt en förstärkning av platsförmedlingens och yrkesinspektionens verksamhet.

En aktiv regionalpolitik är en förutsättning för att hela Sverige skall leva. Politiken är inriktad på att främja en rättvis fördelning av välfärden mellan

Bilaga 9

olika delar av landet, en balanserad befolkningsutveckling samt en god eko— nomisk tillväxt genom att produktionen kan ske rationellt.

Den regionala balansen påverkas i hög grad av utvecklingen inom en rad andra politikområden. Regionalpolitiken handlar därför i stor utsträckning om att påverka utformningen av verksamheten inom andra samhällsområ- den som t.ex. utbildning, forskning, kultur, jordbruk och kommunikationer så att de bidrar till en balanserad regional utveckling. Regionalpolitiken in- nehåller också direkta företagsinriktade insatser för att främja näringslivet i stödområdena och i vissa fall i orter som är stödjcpunktcr i anslutning till stödområdena samt i orter där näringslivet genomgår omfattande struktur- förändringar och i den utpräglade glesbygden.

Situationen på den svenska arbetsmarknaden skiljer sig i flera avseenden från den inom EG. Arbetskraftdeltagandet och sysselsättningsgradcn i Sve- rige hör till de högsta i världen för såväl män som kvinnor. Inget annat land har i lika stor utsträckning lyckats kombinera högt arbetskraftsdeltagande med låg arbetslöshet, dvs. andelen av befolkningen som är sysselsatt är större i Sverige än i något annat land.

Den Största skillnaden mellan Sverige och EG utgör kvinnornas delta- gande i arbetslivet. Inte i något annat land har kvinnornas arbetskraftdelta- gande och sysselsättningsgrad ökat så kraftigt som i Sverige under 1970- och 1980-talen. Andelen av den kvinnliga befolkningen som var sysselsatt ökade från drygt 50 procent år 1970 till ca 80 procent år 1991. Skillnaden mellan män och kvinnor i Sverige är i dag knappt 4 procentenheter (1991) vad be- träffar sysselsättningsgrad. I EG-området har kvinnornas sysselsättnings- grad ökat betydligt långsammare och skillnaden mellan män och kvinnor är fortfarande mycket stor. Inom EG varierar sysselsättningsgraden bland kvin- nor från 30 procent i Spanien till 70 procent i Danmark.

Allt sedan mitten av 1970-talet har arbetslösheten i Sverige legat under nivåerna i flertalet EG-ländcr. År 1991 uppgick arbetslösheten i Sverige till 2,7 procent, vilket kan jämföras med en genomsnittlig arbetslöshet på 8,5 till 9 procent för hela EG-området. Arbetslösheten steg kraftigt i Europa under slutet av 1970-talet och början av 1980-talet. Trots den långa och starka inter- nationella högkonjunkturcn under 1980-talet har arbetslösheten i Europa inte minskat i motsvarande omfattning. Det stora antalet arbetslösa och den mycket höga andelen långtidsarbetslösa har medfört att delar av arbetskraf- ten i EG-områdct har slagits ut med stora sociala och ekonomiska kostnader som följd.

Arbetsmarknadsläget i Sverige har under de senaste åren kraftigt försäm- rats. Orsaken till detta är den ekonomiska krissituation som bl.a. präglas av brist på ekonomisk tillväxt och strukturell förnyelse.

Den svenska regionalpolitiken bedrivs delvis utifrån helt andra förutsätt- ningar än inom EG. Inom EG är skillnaderna i ekonomisk utveckling och arbetslöshet stora mellan olika länder och regioner. Regionalpolitiken i EG tar därför sin utgångspunkt främst i strävanden att utjämna dessa skillnader.

I Sverige är det däremot främst långsiktiga nackdelar för näringslivet i

vissa delar av landet som regionalpolitiken strävar att eliminera. Långa av- Prop. 1991/922170 stånd till marknader, låg befolkningstäthet, gles infrastruktur och ett kallt Bilaga 9 klimat är exempel på sådana faktorer. I det följande ges en närmare beskrivning av EES-avtalets konsekvenser inom de politikområden som hör till arbetsmarknadsdepartcmcntet.

Inom EG är arbetsmarknadspolitikcn en del av socialpolitikcn och ses i första hand som en rent nationell angelägenhet. De direkta effekterna av EES-avtalet för arbetsmarknadspolitiken är begränsade. Ett underteck- nande av avtalet medför således ingen inskränkning av den nationella be- stämmanderättcn över arbetsmarknadspolitiken.

Det faktum att EG betraktar arbetsmarknadspolitiken som en nationell angelägenhet innebär inte att man saknar ambitioner inom det området. I anslutning till ”EG:s sociala stadga” har EG-komissionen tagit fram ett handlingsprogram som syftar till att arbeta fram förslag på åtgärder inom områden som t.ex. arbetsmarknad, anställning och lön, lcvnads- och arbets- villkor samt yrkesutbildning. Vidare finns i EG strukturfonderna för regio- nalpolitiskt stöd. Målsättningen för dessa fonder är delvis direkt relaterad till arbetsmarknaden. Inom EG drivs'även ett antal program med anknyt- ning till det arbetsmarknadspolitiska området. De syftar bl.a. till att mot- verka arbetslösheten för vissa grupper, såsom ungdomar, arbetshandikap- pade, kvinnor och långtidsarbetslösa. Det finns program för informations- och erfarenhetsutbyte kring arbetsmarknadfrågor och arbetsmarknadspoli- tik samt för att stödja lokala sysselsättningsinitiativ.

Den uppsättning arbetsmarknadspolitiska instrument som används i Sve- rige skiljcr sig inte på något avgörande sätt från de som utnyttjas i EG-län- derna. Vad som skiljer Sverige från flertalet EG-länder är den sammantagna omfattningen på aktiva åtgärder för att främja en så väl fungerande arbets- marknad som möjligt.

Inriktningen och omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna påverkas, som framgått tidigare, inte i någon större utsträckning av ett EES- avtal.

Någon egentlig invandring av arbetskraft till Sverige förekommer inte. En- dast ett par hundra tillstånd att arbeta i Sverige bevilj as varje år för utomnor- diska medborgare som önskar arbeta här. Härtill kommer en viss rörlighet av arbetskraft mellan de nordiska länderna och en säsongmässig invandring av tillfällig arbetskraft från främst östra Europa för arbete företrädesvis inom jordbruks- och trädgårdsnäringarna. Det stora tillskottet av utländsk arbetskraft till den svenska arbetsmarknaden utgörs av flyktingar och an- knytningsfall som beviljas tillstånd att stanna här. 4

Bilaga 9

Ett av de viktigaste inslagen i EES-avtalet är den fria rörligheten för perso- ner. Härigenom skall skapas en gemensam arbetsmarknad till vilken alla per- soner som omfattas av avtalet skall äga tillträde. Det gäller både arbetsta- gare och självständigt förvärvsverksamma personer och deras familjemed- lemmar samt juridiska personer. Med vissa förbehåll för allmän ordning, sä- kerhet och hälsa medger den fria rörligheten rätt att förfiytta sig fritt inom de avtalsslutande ländernas territorier för att söka anställningar som erbjuds där. Den ger också möjlighet att uppehålla sig i ett EG- eller EFTA-land för att inneha en anställning där i överensstämmelse med de lagar och andra författningar som gäller för arbetstagare i värdlandet. Undantagna är dock vissa offentliga tjänster. Någon diskriminering på grund av nationalitet vad gäller sysselsättning, lön och andra arbetsvillkor får inte förekomma när det gäller den som söker arbete eller arbetar i ett avtalsslutandc land. Den som har haft anställning inom ett avtalsslutandc land har även rätt att stanna kvar där när anställningen har upphört. I EES-avtalet finns bestämmelserna om den fria rörligheten för personer i artiklarna 28—35.

Den som har sökt arbete i sitt hemland under fyra veckor och därefter sö- ker arbete i ett annat avtalsslutande land har möjlighet att under tre månader ta med sig arbetslöshetsersättning från hemlandet (förordning (EEG) nr 1408/71). Även om man inte har rätt till arbetslöshetsersättning får man söka arbete i andra avtalsslutandc länder under åtminstone tre månader under förutsättning att man har möjlighet att försörja sig och inte belastar social- försäkringssystemet i inflyttningslandet.

För att åstadkomma den fria rörligheten för personer måste en anpassning ske av de nationella reglerna på fiera områden. Det gäller frågor om uppe- hållstillstånd, socialförsäkringsskydd, etableringsrätt för självständiga nä- ringsidkare, ömsesidigt erkännande av examina och förenklad gränskon- troll. Hinder inom dessa områden som begränsar möjligheten för de med- borgare som omfattas av EES-avtalet att ta arbete i annat land än hemlandet måste undanröj as. Chefen för utbildningsdepartementet och statsrådet Kön- berg har tidigare i dag redovisat de förslag till lagändringar på deras områden som bedöms nödvändiga för att uppnå den fria rörligheten för personer. Yt- terligare förslag kommer senare i dag att redovisas av cheferna för närings— och kulturdepartementen.

Jag vill här särskilt peka på förslag som gäller utlänningslagstiftningen. Ändringar i denna lagstiftning är av grundläggande betydelse för att för- verkliga den fria rörligheten. För de avtalsslutandc ländernas medborgare måste kravet på arbetstillstånd i 1 kap. 5 & utlänningslagen (1989z529) tas bort. I stället måste ett förenklat förfarande med ett uppehållstillstånd in- föras. Uppehållstillståndct skall kunna sökas direkt i det land där anställ- ningen erbjuds. För att beviljas uppehållstillstånd skall i princip endast krä- vas att sökanden visar upp inresedokument och en bekräftelse om anställ- ning från arbetsgivaren eller ett anställningsintyg. Sökanden skall inte be- höva lämna landet och invänta tillståndet utomlands. Uppehållstillståndet skall normalt gälla fem år och kunna förnyas automatiskt (direktiv 68/360/EEG).

I Sverige är för närvarande endast medborgare i de nordiska länderna Danmark, Finland, Island och Norge undantagna från kravet på såväl uppe-

Bilaga 9

hållstillstånd som arbetstillstånd. Detta skall gälla även efter EES-avtalets ikraftträdande.

Den fria rörligheten för personer inom EG har hittills gällt yrkesverk- samma personer, men frän den 30 juni 1992 utsträcks den till att gälla också studerande, pensionärer och andra icke ekonomiskt aktiva personer (direk- tiven 90/364/EEG, 90/365/EEG och 90/366/EEG). Dessa personer skall ha rätt att under vissa villkor bosätta sig i andra medlemsländer oavsett om de för tillfället utövar någon ekonomisk aktivitet eller inte. Även rörligheten för dessa personer omfattas av EES-avtalet.

Chefen för kulturdepartementet kommer senare att närmare redovisa de förslag som gäller utlänningslagstiftningen grundade bl.a. på en promemoria som har utarbetats av en arbetsgrupp inom arbetsmarknadsdepartemcntct ( Ds 1991:82 ) EES-anpassning av utlänningslagen och utlänningsförord- ningen.

Vilken effekt den fria rörligheten för personer kommer att få på svensk arbetsmarknad kan inte med säkerhet förutsägas. Om rörligheten följer samma mönster som den har gjort mellan de tio EG-länder som redan i dag i princip har en gemensam och fri arbetsmarknad, kan vi inte vänta oss någon särskilt omfattande in- och utflyttning av arbetskraft. I mitten av 1980-talet flyttade under ett år endast ca 0,1 % av befolkningen från ett EG-land till ett annat. Denna andel har sjunkit sedan 1960-talet då den var ca 0,5 %.

Det finns en mängd olika faktorer som påverkar arbetskraftens vilja att flytta. Avståndet mellan länderna inverkar sannolikt negativt på flyttnings- benägenheten, bl.a. till följd av att flyttkostnaderna normalt sett ökar med avståndet. En annan viktig faktor är skillnader i förväntad realinkomst mel- lan hcmlandet och inflyttningslandet. Ju större skillnaden är desto mer om- fattande torde arbetskraftens rörlighet bli. Även sådana faktorer som sociala förmåner och liknande kan påverka rörligheten.

De faktorer som främst torde bestämma invandringen av arbetskraft till Sverige är reallöneskillnader och/eller högre arbetslöshet i utflyttningslandet samt efterfrågan på arbetskraft här. Reallöneskillnaderna (efter skatt) mel- lan Sverige och EG:s nuvarande medlemsländer är förhållandevis små. De EG-länder som har lägre reallöner än de svenska ligger på ett relativt stort avstånd från Sverige. Mot denna bakgrund finns det inte några starka skäl att förvänta sig någon kraftig rörlighet av arbetskraft till och från Sverige med anledning av EES-avtalet.

Som ett led i förverkligandet av den fria rörligheten för personer inom EG finns ett samarbete mellan medlemsstaterna och EG—kommissionen i fråga om arbetsförmedling. Bestämmelserna om detta s.k. SEDOC-system finns i förordning (EEG) nr 1612/68 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemen- skapen och omfattas av EES-avtalet. Avsikten är att medlemsstaternas cen- trala arbetsmarknadsmyndigheter intimt skall samarbeta med varandra och kommissionen i syfte att gemensamt verka för förmedling av lediga platser samt ansökningar om anställning och därav följ ande anställning av arbetsta- gare. För detta ändamål skall medlemsstaterna utse särskilda förmedlingar som skall anförtros organisationen av detta arbete i samarbete med varandra och med kommissionen. SEDOC—systemet har inte fungerat tillfredsstäl-

Bilaga 9

lande och är för närvarande föremål för översyn. Genom EES-avtalet kom- mer detta samarbete att utvidgas till EFTA-länderna.

Mellan de nordiska länderna finns ett antal överenskommelser på arbets- marknadsområdet i syfte att främja en fri nordisk arbetsmarknad. Det är bl.a. överenskommelsen den 6 mars 1982 om gemensam nordisk arbets- marknad.

I EES—avtalcts artikel 121 finns bestämmelser om det nordiska samarbe- tet. Där Sägs att bestämmelserna i avtalet inte skall hindra samarbete ”inom ramen för det nordiska samarbetet, i den utsträckning som ett sådant samar- bete inte hindrar detta avtals goda funktion”.

I protokoll till den nyss nämnda nordiska överenskommelsen finns i punkt 7) a) en bestämmelse om att arbetsmarknadspolitiska åtgärder kan förbehål- las egna medborgare samt medborgare i de övriga fördragsslutande länder som sedan viss tid är bosatta i eller har blivit arbetslösa i landet. Någon sådan begränsning i fråga om de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna finns emel- lertid inte i Sverige varför bestämmelsen i protokollet torde sakna betydelse. Avsikten är också att den nordiska överenskommelsen skall ses över. I det sammanhanget bör en anpassning av överenskommelsen till EES-avtalet gö- ras.

Enligt Romfördraget skall företag inom EG vid offentlig upphandlig av va- ror' och arbeten behandlas lika oavsett nationalitet. Vidare detaljregleras proceduren, t.ex. anbudsförfarandet, för offentlig upphandling över ett visst värde. Statsstöd som förvanskar eller hotar att förvanska konkurrensen inom EG får inte ges enligt Romfördraget. EES-avtalet gör inga avsteg från dessa principer. Vissa former av stöd är emellertid förenliga med EES-avta- let. Här kan nämnas stödåtgärder av social natur som beviljas enskilda kon- sumenter utan att diskriminera varuutbudet samt stöd vid naturkatastrofer. Dessutom finns vissa former av statsstöd som under vissa förutsättningar kan vara förenliga med EES-avtalet. Hit hör bl.a. vissa former av regionalt stöd. För att ett visst stöd skall godkännas krävs att det utformas enligt riktlinjerna i EES-avtalet.

Ett antal åtgärder inom den svenska arbetsmarknadspolitiken omfattas i princip av EESavtalets regler om statsstöd. Detta gäller dels olika former av lönesubvcntioner såsom rekryteringsstöd, lönebidrag och merkostnadser- sättning till Samhall, dels bidrag till utbildning i företag. Allmänt kan sägas att lönesubvcntioner inte snedvrider konkurrensen om de utgår för personer som av någon anledning har nedsatt produktionsförmåga och därigenom har svårt att få arbete. I dessa fall utgör subventionen en ersättning till arbetsgi- varen för skillnaden mellan den faktiska lönekostnaden och det värde perso- nen producerar. Rekryteringsstöd utgår för anställning av ungdomar, in- vandrare och personer med längre arbetslöshetstid bakom sig. Samtliga dessa grupper kan sägas omfatta personer med nedsatt produktionsförmåga

på grund av bristande arbetslivserfarenhet eller lång tids frånvaro från ar- Prop. 1991/92:170 betslivet. Lönebidrag och merkostnadsersättning till Samhall syftar till att Bilaga 9 underlätta för personer med dokumenterat arbetshandikapp att få arbete. Likartade bidrag finns i dag i flera EG-länder. Företagsutbildning som sub- ventioneras syftar främst till att öka kompetensen för enskilda individer. Subventionerad utbildning förekommer även i ett flertal EG-länder.

Med anledning av propositionen 1990/91:140 Arbetsmiljö och rehabilitering beslutade riksdagen våren 1991 om vissa ändringar i arbetsmiljölagen (AU22, rskr. 302, SFS 1991:677). Därvid fick bemyndigandena om produkt- kontroll (4 kap. 1 och 2 55) ny lydelse. Syftet var bl.a. (prop. s. 82 f) att till dess en EG-anpassning skcr åstadkomma ett effektivare och mer flexibelt system för produktkontroll som ger bättre möjligheter att anpassa kontrol- lcn efter behovet på Olika produktområden med bibehållande av höga krav på produktsäkerhet.

I propositionen anförde den dåvarande arbetsmarknadsministern i anslut- ning till förslagen om produktsäkerhct och produktkontroll att ett framtida EES-avtal eller EG—medlemskap troligen kommer att medföra att det svenska systemet med krav på myndighetsgodkännandcn ersätts av ett an- nat. Hon ansåg det dock inte då när innebörden av Sveriges åtaganden i det europeiska samarbetet ännu inte stod klar — lämpligt att föreslå ytterligare ändringar när det gällde systemet för produktkontroll.

Regeringen bemyndigade den 18 april 1991 chefen för arbetsmarknadsde- partemcntct att tillsätta en arbetsgrupp med uppdrag att föreslå de ändringar i arbetsmiljölagen som föranleds av ett EES-avtal. Uppdraget har inneburit att arbetsgruppen granskat de av EG utfärdade direktiven med anknytning till arbetsmiljöområdet och jämfört dem med motsvarande svenska regler. Arbetsgruppen överlämnade i oktober 1991 promemorian EES-anpassning av arbetsmiljölagen ( Ds 1991:72 ). En sammanfattning av promemorian bör fogas till protokollet i detta rcgeringsärcndc som bilaga 9.1.

Promemorian har remissbehandlats. En sammanställning över remissytt- randena har upprättats och bör fogas till protokollet som bilaga 9.2.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 5 mars 1992 att inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160) . Förslaget hade upprättats i arbetsmarknadsdepartementet på grundval av promemorian EES-anpassning av arbetsmiljölagen ( Ds 1991:72 ). Det förslag som remitte- rades till lagrådet bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 9.3.

Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran. Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet som bilaga 9. 4. Lagrådets granskning har lett till vissa redak- tionella ändringar av lagförslaget.

Bilaga 9

3.2. Allmän motivering 3.2.1 Arbetsmiljöavsnitten i EES-avtalet

Arbetsmiljöfrågorna faller i huvudsak in under två delari EES-avtalet, näm- ligen del II om fri rörlighet av varor samt del V Generella bestämmelser av- seende de fyra friheterna (kap. 1 sociala frågor).

När det gäller fri rörlighet av varor är utgångspunkten att EES—avtalet Skall omfatta de grundprinciper för varucirkulation som slås fast i Romför- draget och nu gällande frihandelsavtal mellan EFTA och EG (artiklarna 8— 16). I detta sammanhang skall hänsyn även tas till EFTA-ländernas olika kravnivåer rörande miljö, säkerhet och hälsa. Av artikel 23 framgår att sär- skilda bestämmelser och arrangemang vad gäller tekniska föreskrifter, stan- darder, provning och certifiering återfinns i protokoll 12 och bilaga II till av- talet.

Den gemensamma politiken på varuområdet skall uppnås genom att de avtalsslutandc parterna samordnar sina regelverk. Den sekundära EG-rät- ten på området, dvs. främst direktiv och förordningar, skall därvid integreras i EFTA-ländernas rättsordningar (artikel 7).

EG arbetar huvudsakligen med två typer av direktiv med betydelse ur ar- betsmiljösynpunkt. Den ena gruppen av direktiv brukar benämnas produkt- direktiv, som utfärdas med stöd av artikel 100 A i Romfördraget. Den andra gruppen kallas minimidirektiv, som utfärdas med stöd av fördragets artikel 118 A.

Den första gruppen av direktiv omfattar regler som rör produkter, varor och tjänster, som är föremål för handel. Direktiven inom denna kategori re- glerar främst produkters beskaffenhet, provning och kontroll. Produktdirek- tiven kan gälla en rad skilda områden, där regleringen i vissa fall kan få kon- sekvenser för arbetsmiljön. För dessa direktiv gäller krav på en harmonise- ring av medlemsstaternas lagstiftning.

Hittills har endast tre produktdirektiv med stor betydelse ur arbetsmiljö— synpunkt utfärdats i enlighet med artikeln 100 A. Det gäller maskindirekti- vet samt direktiven om personlig skyddsutrustning och enkla tryckkärl, varav det senare även underkastats en ändring. Ytterligare direktivförslag är under utarbetande, bl.a. för komplettering av maskindirektivet. Övriga produktdirektiv, antagna före ljuli 1987, har antagits med stöd av artikel 100.

För produkter som omfattas av gemensamma EG-regler i normalfallet direktiv — tillämpas dessa. I många fall saknas dock gemensamma EG-regler. Då blir de grundläggande reglerna om fri rörlighet tillämpliga. Det innebär att en produkt eller en tjänst som framställts i ett land, som omfattas av EES— avtalet och i enlighet med de regler som där gäller, också skall godtas i andra EES-länder, om inte särskilda skäl talar däremot. Om en produkt lagligen får marknadsföras i ett land skall den också i princip fritt få säljas inom hela samarbetsområdet. Detta kallas Cassis de Dijon-principen efter ett avgö— rande i EG-domstolen.

För att åstadkomma ett fritt varuutbyte måste även orsakerna till de kon— troller som nu finns undanröj as. Sådana orsaker kan utgöras av t.ex. skillna— der i olika länders kravnivåer vad gäller miljö- och säkerhetsföreskrifter.

Detta kan leda till s.k. tekniska handelshinder. Dessa uppstår då länder stäl- Prop. 1991/92:170 ler olika krav i sina tekniska föreskrifter på hur produkter skall vara beskaf— Bilaga 9 fade (sammansättning, storlek, form, paketering, etc.).

Möjlighet till nationella undantag kan dock medges i enlighet med artikel 13 i EES-avtalet. Denna rätt är dock begränsad till områden däringa gemen- samma regler finns.

För flera av de i bilagorna till avtalet angivna rättsakterna har det dess- utom angivits särskilda övergångsbestämmelser eller undantag för EFTA- länder ivissa fall. För Sveriges del gäller att svenska regler skall ha anpassats till det s.k. maskindirektivet (89/392/EEG) först den 1 januari 1994. För vissa s.k. farliga ämnen bl.a. asbest, gäller för samtliga EFTA-länder att de får begränsa marknadstillträde för ämnet i fråga i enlighet med den lagstift- ning som gäller när avtalet träder i kraft. Avtalsparterna skall se över situa- tionen undcr år 1995.

Uppgiften att begränsa antalet tekniska handelshinder har hög prioritet inom såväl EG som EFTA. Inom EG sker detta, som ovan redovisats, ge- nom utarbetande av gemensamma regler i form av direktiv. Dessutom finns inom EG ett system för utbyte av information om förslag till nya tekniska regler, vilket syftar till att förhindra uppkomsten av sådana regler som kan ha handelshindrande verkan.

Detta informationsutbyte regleras genom ett särskilt EG-direktiv (83/189/EEG). EFTA har redan tidigare samordnat sina motsvarande regler med detta direktiv. De olika informationsprocedurerna har länkats samman genom ett avtal mellan EFTA-länderna och EG, som trädde i kraft den 1 november 1990 (1990z966). Åtagandena enligt avtalet har införlivats med svensk rätt genom förordningen (1990:986) om tekniska regler.

Enligt Romfördraget gäller att harmoniseringen av tekniska regler rö- rande hälsa och säkerhet samt miljöskydd och konsumentskydd skall baseras på en hög skyddsnivå. En motsvarande princip ingår i EES-avtalets ingress.

När det gäller arbetsmiljöfrågor inom ramen för de sociala frågorna inne- håller EES-avtalet i likhet med Romfördraget i denna del en bestämmelse med den innebörden att de avtalsslutandc parterna skall verka för att för- bättra arbetstagarnas arbetsvillkor och levnadsstandard (artikel 66). I artikel 67 anges att detta skall ske genom antagande av minimikrav på arbetsmiljön och att det i bilaga XVIII anges närmare vilka bestämmelser som skall ge- nomföras som minimikrav.

De i bilaga XVIII uppräknade direktiven innehåller regler för förhållan- den/verksamheter på arbetsplatsen.

Dessa direktiv är till karaktären minimidirektiv. Innebörden av begreppet minimidirektiv är att det står en medlemsstat fritt att införa strängare krav än vad som fastställs i direktiven. Sedan enhetsakten trädde i kraft har 15 minimidirektiv på arbetsmiljöområdet antagits. För närvarande gäller åtta stycken äldre arbetsmiljödirektiv som har utfärdats med stöd av artikel 100.

Minimidirektiven utgör ”sociala komplement” till produktdirektiven och syftar till att säkerställa en viss lägsta skyddsnivå och att skapa likvärdiga konkurrensvillkor inom den gemensamma marknaden. Som exempel på denna typ av direktiv kan nämnas allmänna krav för att förbättra arbetsta- garnas säkerhet och hälsa i arbetet (det s.k. ramdirektivet), regler för arbets- 10

platsens utformning, arbete vid bildskärm, användning av personlig skydds- Prop. 1991/922170 utrustning, samt skydd mot risker i samband med hantering av cancerogena Bilaga 9 amncn. Kommissionens huvudsakliga insatser på arbetsmiljöområdet under se- nare år kan ur strikt sektorssynpunkt hänföras till det samarbetsområde, som inom EG benämns ”social policy”. Detta begrepp är mycket vittomfat- tande och täcker arbetsmiljö, arbetsrätt, sysselsättning, jämställdhet, åtgär- der som avser ungdomar, äldre och handikappade, m.m. Bl.a. mot bakgrund av ändringarna i Romfördraget har regleringen av arbetsmiljöfrågorna allt- mer kommit att dominera ”social-policy”-området.

Anpassning av svenska regler på arbetsmiljöområdet

Idet följande avserjag att behandla vissa förslag till ändringar i arbetsmiljö- lagen. Framför allt avser de lagens bestämmelser med bemyndiganden att meddela föreskrifter. Ändringarna syftar till att ge de nödvändiga förutsätt- ningarna för att anpassa svenska föreskrifter på arbetsmiljöområdet till de för EES-avtalet relevanta EG-direktiven på sätt som krävs i avtalet. Den egentliga anpassningen sker först genom arbetarskyddsstyrelsens föreskrif- ter.

Regeringen uppdrog den 18 april 1991 åt arbetarskyddsstyrelsen att utföra det förberedelsearbete som behövs för att anpassa styrelsens föreskrifter på arbetsmiljöområdet till åtagandena enligt det kommande EES-avtalet. Inom arbetarskyddsstyrelsen pågår nu det författningsarbetc som behövs för att åstadkomma den angivna anpassningen. Arbetarskyddsstyrelsen har redovi- sat att det rör sig om ca. 60 författningar som skall ändras, ca. 70 författ- ningar som skall upphävas och ett tiotal helt nya författningar.

Jag vill i det här sammanhanget ta upp en fråga som rör föreskrifter om maskiner.

Jag har tidigare redovisat den övergångsbestämmelse som finns i EES-av- talet om att anpassning av svenska regler till det s.k. maskindirektivet skall ske först den 1 januari 1994. Statens maskinprovningar har i sitt remissvar över departementspromemorian (Ds l992:14) om EES-avtalets införlivande m.m. motsatt sig att övergångstiden för anpassning till maskindirektivet ut- nyttjas. Maskinprovningarna anser att det från konkurrenssynpunkt blir nödvändigt att tillämpa maskindirektivet fr.o.m. den 1januari 1993.

Enligt min uppfattning bör de synpunkter som Statens maskinprovningar har lämnat kunna beaktas av arbetarskyddsstyrelsen i sitt författningsarbete. Övergångsbestämmelsen innebär i princip inga hinder mot att anpassningen till maskindirektivet sker före den 1 januari 1994. Det ankommer emellertid på arbetarskyddsstyrelsen att inom ramen för författningsarbetct ta ställning till när de föreskrifter som behövs med anledning av maskindirektivet kan utfärdas inom den angivna övergångsperioden.

Slutligen bör också nämnas ett relativt nytt direktiv som antogs den 25 juni 1991 (91/383/EEG), och som rör säkerhet och hälsa för arbetstagare med tidsbegränsade anställningsförhållanden m.m. Detta direktiv, som i och för sig faller in under EES-avtalet, behandlas i särskild ordning inom ramen för den pågående översynen av arbetsmiljölagen (dir. 1991:75). 11

3.2.2 Exposition för kemiska ämnen m.m. Prop. 1991/92:170 Bilaga 9 Mitt förslag: I 4 kap. 3 & arbetsmiljölagen förs in ett nytt bemyndi- gande att meddela föreskrifter om skyldighet för arbetsgivare att föra register över arbetstagare som är utsatta för hälsofarlig exposition av något slag (expositionsregister) samt skyldighet att till läkare över- lämna uppgifter ur sådant regiSter. Vidare ges arbetstagare genom en uttrycklig bestämmelse i arbetsmiljölagen tillfälle att på begäran ta del av de uppgifter i register som berör honom eller henne.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i sak med mitt förslag. Remissinstanserna: Övervägande flertalet av remissinstanserna har till- styrkt eller inte haft någon erinran mot förslaget. Endast Företagarnas Riks- organisation har direkt motsatt sig förslaget och anser att en sådan rapporte- ringsskyldighet medför ett inte oväsentligt merarbete i synnerhet för små- företagen. Vidare anser man att registren kan uppfattas som integritetskrän- kande och att oklarhet råder om vilken kompetens den läkare skall ha som avses ta del av uppgifterna. LO har framhållit att integritetsfrågorna måste beaktas och att såväl arbetarskyddsmyndigheter som anställdas företrädare i form av skyddsombud och fackliga företrädare skall ha möjlighet att ta del av registren. Vidare anser LO att en regel bör tillföras om hur registren skall bevaras vid företags definitiva upphörande. SAF har ansett att arbetstagare ”på begäran” skall ges tillfälle att ta del av registren. Arbetsgivarföreningen SF 0 har påpekat att kravet på minst 40-årig förvaring av uppgifterna förtjä- nar att övervägas med hänsyn till de praktiska förutsättningarna och konse- kvenserna vid bl.a. företagsnedläggningar.

Skälen för mitt förslag: Flera av de minimidirektiv som omfattas av EES- avtalet avser användning av olika kemiska ämnen, t.ex. vinylkloridmono- mer, bly och asbest. Några avser arbetshygieniska frågor t.ex. buller. Ett di- rektiv om skydd av arbetstagare mot risker i samband med exposition för kemiska, fysikaliska och biologiska agens finns också.

Genomgående gäller att det i dessa direktiv finns krav på att arbetsgivaren för register över exponerade arbetstagare med uppgift om arbetet och expo- sitionen. Därutöver krävs vanligen att sådana register överlämnas till ”an- svarig läkare” samt att arbetstagare — på begäran i vissa direktiv — ges tillfälle att ta del av de uppgifter i registret som berör honom eller henne.

14 kap. 7 & arbetsmiljölagen finns ett bemyndigande att föreskriva att re- gister skall föras vid föreskrivna s.k. obligatoriska läkarundersökningar. Nå- got motsvarande bemyndigande att meddela föreskrifter om skyldighet för arbetsgivare att upprätta expositionsregister m.m. finns inte.

Det kan inte uteslutas att en skyldighet för arbetsgivare att föra och till läkare överlämna uppgifter ur expositionsregister skulle medföra visst mer- arbete för företagen. Emellertid innebär EES-avtalet, som jag tidigare sagt, ett åtagande från svensk sida att anpassa svenska regler till EG:s regler. Ef- tersom regler om expositionsregister saknas i arbetsmiljölagstiftningen måste Sådana regler tillskapas. Mitt förslag innebär att föreskrifter skall kunna meddelas om skyldighet att föra expositionsregister när sådana krav 12 ställs i EG-direktiv till vilka EES-avtalet hänvisar.

Enligt min mening bör den läkare som utför föreskrivna läkarundersök- Prop. 1991/92:170 ningar (ofta läkare i företagshälsovården) kunna ta hand om lämnade upp- Bilaga 9 gifter ur registret.

Med hänsyn till att kravet på expositionsregister innebär ett åliggande för arbetsgivaren och att registren kan innehålla mer eller mindre känsliga per- sonuppgifter som skall kunna lämnas ut, bör ett uttryckligt bemyndigande att meddela föreskrifter av detta slag ges i arbetsmiljölagen. Bemyndigandet placeras lämpligen i 4 kap. 3 &, som bl.a. innehåller ett bemyndigande om vissa förteckningar.

En arbetstagare bör, bl.a. med stöd av stadgandet i 2 kap. 1 & arbetsmiljö- lagen, kunna få tillgång till uppgifter som rör det egna arbetet. För anställda inom den offentliga sektorn finns bestämmelser i sekretesslagen(1980:100) som ger den enskilde rätt att ta del av uppgifter som rör honom eller henne även om uppgifterna är sekretessbelagda. För att undanröja eventuella tvek- samheter om med vilken rätten arbetstagare inom den enskilda sektorn kan ta del av uppgifterna i ett expositionsregister som berör honom eller henne bör en uttrycklig bestämmelse om detta införas.

Arbetstagarens rätt innebär en motsvarande skyldighet för arbetsgivaren att tillhandahålla uppgifterna i registret. Detta bör ske på arbetstagarens bc- gäran.

Jag anser det lämpligt att en bestämmelse med den angivna innebörden tas in i direkt anslutning till bemyndigandet om expositionsregister. Bestäm- melsen bör förtydligas något i förhållande till arbetsgruppens förslag.

När det gäller skyddsombuds rätt att ta del av expositionsregister finns en bestämmelse i 6 kap. 6 & arbetsmiljölagen som innebär att skyddsombud har rätt att ta del av de handlingar och erhålla de upplysningar i övrigt som be- hövs för ombudets verksamhet. Denna Skyddsombudets rätt till information gäller gentemot arbetsgivaren. Bestämmelsen är tillämplig på uppgifter i ex- positionsregister som finns hos denne. Det kan erinras om att skyddsombud enligt 7 kap. 13 & arbetsmiljölagen har tystnadsplikt beträffande uppgifter om personliga förhållanden som förekommer i registret. I fråga om arbets- ställen i det allmännas verksamhet tillämpas istället bestämmelserna i 14 kap. 7, 9 och 10 55 sekretesslagen.

Det ankommer på arbetarskyddsstyrelsen att i sina föreskrifter ange vilka uppgifter registret skall innehålla.

I direktiven om användning av kemiska ämnen ställs också krav på att re- gister och medicinska journaler bevaras i viss minsta tid.

I 3 & arbetsmiljöförordningen (1977:1166) finns bestämmelser om bl.a. förvaringstid för vissa handlingar och register. Det ankommer på regeringen att införa bestämmelser också om förvaringstid för uppgifter i expositionsre- gister i arbetsmiljöförordningen. Det kan anmärkas att arbetarskyddsstyrel- sen enligt 18 5 första stycket 3 arbetsmiljöförordningen har möjlighet att föreskriva om annan förvaringstid än som anges i 3 5 första stycket samt om förvaringsplats.

Min bedömning: Bestämmelserna i arbetsmiljölagen om personlig skyddsutrustning bör inte ändras.

Arbetsgruppens bedömning: Överensstämmer med min bedömning. Remissinstanserna: Remissinstanserna har delat bedömningen eller inte haft någon erinran.

Skälen för min bedömning: I direktivet om minimikrav för säkerhet och hälsa vid arbetstagarnas användning av personlig skyddsutrustning på ar- betsplatsen (89/656/EEG) finns vissa krav på användningen av och beskaf- fenheten hos personlig skyddsutrustning. Vid granskningen av detta direktiv har det visat sig finnas vissa skillnader när det gäller avgränsningen av be- greppet pcrsonlig skyddsutrustning i förhållande till vad som gäller enligt ar- betsmiljölagen.

Med personlig skyddsutrustning enligt direktivet förstås utrustning ”som är avsedd att bäras eller hållas av arbetstagaren till skydd mot en eller flera risker som skulle kunna hota hans säkerhet eller hälsa under arbetet samt varje tillbehör, som är avsett att uppfylla detta mål.” Genom bl.a. vägle- dande förteckningar över personlig skyddsutrustning respektive arbetsupp- gifter som kan kräva sådan utrustning (bilaga I och 111 till direktivet) framgår det att även kläder till skydd mot regn och kyla vid utomhusarbete omfattas av direktivets krav.

Enligt 2 kap. 7 & arbetsmiljölagen skall personlig skyddsutrustning tillhan- dahållas genom arbetsgivarens försorg och användas om inte betryggande skydd mot ohälsa eller olycksfall kan nås på annat sätt. I arbetsmiljölagens förarbeten har det angivits att uttrycket personlig skyddsutrustning avser ett vidsträckt område och att all utrustning som fordras för att ett arbete skall kunna utföras utan att risk för ohälsa eller olycksfall uppkommer bör hän- föras till sådan utrustning. Som exempel nämns kläder till skydd mot hetta och klädsel som skall hindra direkt kontakt med bl.a. farliga ämnen (prop. 1976/77:149 s. 238).

Bestämmelsen om personlig skyddsutrustning i arbetsmiljölagen har sitt ursprung i en bestämmelse i 1949 års arbetarskyddslag. I förarbetena till den bestämmelsen angavs att stadgandet endast omfattar sådan utrustning som är speciellt avsedd till skydd mot ohälsa eller olycksfall i arbete och att dit inte hörde sådana ”persedlar som sedvanliga regnplagg, pälsar, pjäxor, stöv- lar eller vanliga handskar” (prop.1948 nr. 298 s. 288). Arbetarskyddsstyrel- sen har i sin tillämpning av bestämmelserna om personlig skyddsutrustning också upprätthållit en mer restriktiv syn på sådan utrustning. Sådana kläder m.m. som behövs för att skydda sig mot naturligt klimat har inte betraktats som personlig skyddsutrustning i arbetsmiljölagens mening.

Begreppet personlig skyddsutrustning har således möjligen en något vi- dare omfattning i direktivet än enligt gällande svensk rätt. Med hänsyn till att direktivet gör ett undantag för vanliga arbetskläder och uniformer, som inte är särskilt utformade för att skydda arbetstagarnas säkerhet och hälsa, är skillnaden emellertid av relativt begränsad praktisk betydelse. Jag anser 14

att det för närvarande inte finns anledning att ändra arbetsmiljölagen av det Prop. 1991/92:170 här skälet. En generös tillämpning av 2 kap. 7 & arbetsmiljölagen är, enligt Bilaga 9 min uppfattning, tillräcklig för att följa direktivets krav. Förarbetena till den nuvarande bestämmelsen om personlig skyddsutrustning kan inte anses ut- göra något hinder mot en sådan tillämpning.

Mitt förslag: I bestämmelsen om tillverkares, importörers och leve- rantörers skyddsansvar i 3 kap. 8 & arbetsmiljölagen kompletteras bc- stämningen av när en teknisk anordning skall erbjuda betryggande sä- kerhet med uttrycket ”släpps ut på marknaden”. Vidare införs en re- gel om när en teknisk anordning som inte uppfyller kraven på betryg- gande säkerhet får visas på mässor, utställningar och liknande. Därvid anges också vad som skall gälla när en teknisk anordning sätts i funk- tion t.ex. i samband med en demonstration.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmeri huvudsak med mitt förslag. Remissinstanserna: Nästan samtliga remissinstanser har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran. Arbetsgivarföreningen SFO har ifrågasatt om maskintillvcrkare både skall kunna få ställa ut och demonstrera sina maski- ner utan att de försetts med nödvändiga skyddsanordningar. Kommerskolle- gimn har ställt sig frågande till om demonstrationer av maskiner omfattas av undantaget för marknadsföring vid mässor, utställningar och liknande.

Skälen för mitt förslag: I direktivet om inbördes anpassning av medlems- staternas lagstiftning om maskiner, det s.k. maskindirektivet (89/392/EEG), finns en grundläggande bestämmelse i artikel 2 p. 1 om att medlemsstaterna skall se till att alla lämpliga åtgärder vidtas för att de maskiner som omfattas av direktivet får släppas ut på marknaden eller tas i drift endast om detta inte medför risk för bl.a. personers hälsa och säkerhet. I samma artikel finns det vidare en bestämmelse (p. 3) som innebär att medlemsstaterna inte får hindra att maskiner som inte uppfyller bestämmelserna i direktivet visas på mässor, utställningar, demonstrationer m.m., om det genom tydlig märkning klart anges att maskinerna inte uppfyller kraven och att de inte får säljas förrän kraven uppfylls. En liknande bestämmelse finns i direktivet om till- närmning av medlemsstaternas lagar om personlig skyddsutrustning (89/686/EEG). I maskindirektivet anges dessutom att vid demonstrationer skall tillräckliga säkerhetsåtgärder vidtas för att se till att personer skyddas.

I 3 kap. 8 & arbetsmiljölagen finns den grundläggande bestämmelsen om tillverkares, importörers och leverantörers skyddsansvar när det gäller ma- skiner, redskap, skyddsutrustning och andra tekniska anordningar. Kravet är att anordningen erbjuder betryggande säkerhet mot ohälsa eller olycksfall när den avlämnas för att tas i bruk eller när den ställs ut till försäljning eller i reklamsyfte.

I EG:s maskindirektiv och även i andra produktdirektiv är den avgörande tidpunkten för när produkten i fråga skall uppfylla direktivets säkerhetskrav 15

Bilaga 9

när den ”släpps ut på marknaden”. Härmed avses som huvudregel den tid- punkt när en produkt för första gången avlämnas i bruksfärdigt skick, t.ex. från en tillverkare till en grossist. Uttrycket korresponderar dock inte med uttrycket i 3 kap. 8 5 ”avlämnas för att tas i bruk”, utan innefattar vissa förfa- randen som inte täcks av det senare uttrycket, t.ex. marknadsföringsåtgär- der då en produkt säljs direkt från en tillverkare till en konsument. Uttrycket ”avlämnas för att tas i bruk” avser även överlåtelser och upplåtelser i varje led efter det att produkten släppts ut på marknaden. För att göra det möjligt att få fullständig överensstämmelse mellan kraven i relevanta direktiv och svenska föreskrifter bör uttrycket ”släpps ut på marknaden” föras in i 3 kap. 8 5.

För att inte hindra en sådan marknadsföring vid mässor och liknande som anges i bl.a. maskindirektivet måste det emellertid föras in en specialrcgel om detta i 3 kap. 8 5. Det bör föreskrivas att en förutsättning för att visa tekniska anordningar som inte uppfyller de grundläggande säkerhetskraven på mässor, utställningar och liknande är att sådan information som anges i de aktuella direktiven lämnas i samband med att anordningen ställs ut. Mot denna bakgrund bör det nuvarande kravet i 3 kap. 8 & på betryggande säker- het när en anordning ställs ut i reklamsyfte utgå. Om den tekniska anord- ningen på något sätt sätts i funktion vid visningen skall givetvis, så som också sägs i EG-direktivet, tillräckliga säkerhetsåtgärder vidtas så att ingen kom- mer till skada. I motsats till vad arbetsgruppen föreslagit bör detta uttryckli- gen framgå av lagtexten.

Mitt förslag: Bestämmelserna i 4 kap. 1 och 2 55 arbetsmiljölagen änd- ras för att ge de nödvändiga bemyndigandena för att kunna anpassa svensk provning och kontroll på arbetsmiljöområdet till EES-avtalets krav. Bl.a. införs begreppet bevis om överensstämmelse med gällande krav i lagtexten. Bemyndigandena förenklas och det inbördes sam- manhanget klargörs. Bemyndigandet om produktinformation förs till grundbemyndigandet i 4 kap. 1 &.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i sak med mitt förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har ställt sig positiva till eller inte haft något att invända mot förslaget. LO har tillstyrkt förslaget under förutsättning att de fackliga organisationerna och ansvariga myndigheter kan delta i arbetet med utformningen av standarder så att principen om tre- partssamvcrkan kan bibehållas. TCO har ställt sig bakom förslaget under förutsättning att näringslivets standardiseringsorgan (SIS) förändras till en demokratisk och öppen organisation med insyn för arbetsmarknadens par- ter.

Skälen för mitt förslag: Krav på produkters såväl tekniska anordningar som kemiska ämnen — säkerhet kan gälla dels de egenskaper som krävs för att produkten inte skall vålla skador, dels hur det skall styrkas att produkten

verkligen har dessa egenskaper (produktkontroll). Kraven på egenskaper Prop. 1991/921170 och kontroll kan rikta sig mot de olika skeden som är avgörande för en pro- Bilaga 9 dukts utformning, dvs. konstruktion, tillverkning, marknadsföring och an- vändning.

Produktkontroll har i Sverige i regel utförts som myndighetskontroll som utmynnar i beslut om godkännande. Inom EG sker kontrollen genom ett för- farande för vilket används termen ”bedömning av överensstämmelse”, vilket är av en helt annan karaktär.

Att en produkt överensstämmer med ställda krav kan inom EG visas med någon form av bevis om överensstämmelse. Det kan vara en försäkran om överensstämmelse från tillverkaren eller intyg eller godkännande från någon utomstående. Vanligt är att en produkt skall märkas på visst sätt för att visa att den uppfyller kraven. Dessa frågor aktualiseras nu på produktområdet av EES-avtalet.

De grundläggande egenskapskraven på produkter innebär att de inte skall ha säkerhetsbrister. Man brukar i samband med produktsäkerhet tala om tre slags säkerhetsbrister, nämligen konstruktionsfel, fabrikationsfel eller in- struktionsfel. En produkt som släpps ut på marknaden får inte ha något av dessa fel om skador skall undvikas. Förfarandet för bedömning av överens- stämmelse i EG-direktiven tar sikte på detta. När väl en produkt har kommit ut på marknaden eller avlämnats för att tas i bruk inträder ett nytt skede. EG-direktiven förutsätter visserligen att medlemsländerna har ett yttersta ansvar för att endast säkra produkter finns på marknaden och att det därför finns någon form av marknadskontroll. Några EG-bestämmelser om hur denna skall utformas finns emellertid inte. Användningen av produkter efter det att de har släppts ut på marknaden eller avlämnats för att tas i bruk regle- ras inte heller av produktdirektiven.

Provning och kontroll

EG:s produktdirektiv utgår således från att en bedömning av överensstäm- melse skall göras innan en produkt släpps ut på marknaden eller avlämnas för att tas i bruk. Det är framför allt i denna del som arbetsmiljölagens regler om provning och kontroll behöver ändras och göras så enkla och klara som möjligt.

För en närmare analys är det ändamålsenligt att som EG gör skilja mellan produktens konstruktionsfas, där målet är att förebygga konstruktionsfel, och dess tillverkningsfas, där fabrikationsfcl skall förebyggas.

I konstruktionsfasen gäller det vid massproducerade produkter att för- vissa sig om att prototypen fyller ställda säkerhetskrav. Man brukar då tala om typkontroll. Svenska myndighetsgodkännandcn sker ofta i denna form. Typkontroll av utomstående organ förekommer också inom ramen för EG:s produktdirektiv. Jag återkommer till detta i det följande.

I tillverkningsfasen gäller det att förvissa sig om att de tillverkade produk- terna överensstämmer med prototypen så att även de enskilda produktexem- plaren uppfyller säkerhetskraven. Detta kan ske genom olika slags övervak- ning av tillverkningen. Utvecklingen går mot att standardiserade kvalitets- system införs i tillverkningsprocessen. Övervakning av utomstående organ 17 kan då ske genom certifiering av kvalitetssystemet.

Instruktionsfel förebyggs bl.a. med lämpliga bruksanvisningar eller annan Prop. 1991/92:170 produktinformation. Bilaga 9

Den nya hannomlveringsmetoden

Det är först under senare år som EG har fått en klar policy för utformningen av produktdirektiv. Det skedde genom principbeslutet i maj 1985 om den nya metoden — ”the New Approach”. Ett syfte med den nya metoden var bl.a. att effektivisera och öka takten i direktivarbetet. Den traditionella har— moniseringsmetoden innebar att direktiven innehöll en mångfald av tek- niska detaljer, vilket bl.a. medförde tidskrävande översyn av reglerna.

EG-direktiv, som utformats enligt den nya metoden, innehåller bindande, relativt allmänt hållna, ”väsentliga säkerhetskrav” på produkten i fråga. Ut- formningen av de tekniska specifikationerna, vilka skall säkerställa att pro- dukterna uppfyller direktivens säkerhetskrav, överlämnas åt de europeiska standardiseringsorganen (CEN och Cenelec). Standarderna behåller sin ka- raktär av frivilliga överenskommelser men får enligt direktivet den rättsver- kan att produkter, som utformats enligt standard, förutsätts uppfylla de vä- sentliga säkerhetskraven. Alla produkter som uppfyller dessa krav har rätt till marknadstillträde. Andra utföranden kan godtas, under förutsättning att produkterna uppfyller de väsentliga säkerhetskraven.

Varje direktiv innehåller dessutom bestämmelser för hur en tillverka- re/importör skall visa att produkten uppfyller kraven. Inom EG används en särskild term för kontroll av att produkter uppfyller ställda krav, nämligen bedömning av överensstämmelse (”conformity assessment”).

Huvudregeln i den nya metoden är att om en tillverkare utformat en pro- dukt i enlighet med standard kan denne i vissa fall intyga detta genom s.k. tillverkardeklaration, dvs. ett bevis om överensstämmelse, som verifierar att aktuella krav är uppfyllda. Om produkten inte tillverkats i enlighet med standard skall den kontrolleras av ett certifieringsorgan, dvs. ett fristående organ som bekräftar att en produkt, process eller tjänst uppfyller de väsent- liga kraven. Ett intyg från ett sådant organ utgör även det ett bevis om över- ensstämmelse.

Produkter som överensstämmer med gällande krav skall innan de släpps ut på marknaden märkas med ett EG-märke (”CE-mark”). Betydelsen av EG-märkningen redovisas i det följande.

Som ett komplement till den nya harmoniseringsmetoden antog EG i de- cember 1989 en resolution om en samlad policy för bedömning av överens- stämmelse (”the Global Approach to Conformity Assessment”). Därigenom fastställdes principer för hur de som släpper ut produkter på marknaden skall visa att produkten verkligen uppfyller direktivets säkerhetskrav. En strävan är att godtaganden av bevis om överensstämmelse skall vara grun— dade på förtroende för provningsresultat och certifieringar. Det innebär bl.a. att standarder har utarbetats av de europeiska standardiseringsorganen för provnings- och certifieringsorganens kompetens, den s.k. EN-45000 se- rien. Sådana organ skall dessutom visa att de uppfyller kraven. Ett annat viktigt inslag i programmet är att system för ömsesidiga godtaganden bör vara öppna för alla kompetenta organ, både offentliga och privata. 18

Enligt resolutionen skall vid utformning av direktiven valet av kontrollme- Prop. 1991/92:170 tod för produkter göras med hänsyn till bl.a. produktens farlighet. Hur di- Bilaga 9 rektiven skall utformas har ytterligare preciserats genom ett beslut i decem— ber 1990 om ”moduler för olika stadier i förfaranden vid bedömning av över- ensstämmelse, avsedda att användas i tekniska harmoniseringsdirektiv”. Härigenom fastställdes ett begränsat antal moduler som i fortsättningen skall användas i sådana direktiv samt principer för när varje modul skall använ- das.

En nyckelroll i sammanhanget har det s.k. EG-märket (”CE-mark”). Pro- dukter som uppfyller direktivets krav skall förses med ett EG-märke av till- verkare eller importör. En förutsättning är då att vederbörande följt det för- _ farande som direktivet anger för att visa överensstämmelse. En strävan är härvid att olika alternativ skall stå till buds.

I vissa fall kan ingå krav på medverkan av s.k. anmälda organ (”notified bodies”), som utför certifiering, övervakning av kvalitetssystem m.m. De anmälda organen utses av medlemsstaterna och anmäls till EG-kommissio- nen. Medlemsstaterna svarar för att de anmälda organen uppfyller vissa krav på kompetens m.m. De anmälda organen utför dock inte sina uppgifter på medlemsstaternas vägnar, utan företagen har rätt att vända sig till vilket or- gan som helst. Där medverkan av ett anmält organ krävs, skall av EG-märk- ningen framgå vilket organ som har medverkat.

Även tillverkare utanför EG kan förse sina produkter med EG-märke un- der förutsättning att de uppfyller respektive direktivs krav. Genom EES-av- talet kommer anmälda organ inom EFTA-länderna att jämställas fned EG:s anmälda organ vid tillämpning av respektive direktiv. Även i övrigt innehål- ler EES-avtalet bestämmelser om övergipande anpassningar i syfte att klar- göra vilka bestämmelser som skall tillämpas inom EES i stället för de interna EG—förhållandena som berörs i de refererade rättsakterna. (se protokoll 1 till EES-avtalet, protokoll 1 till ständig kommittéavtalet samt protokoll 1 till avtalet om en oberoende övervakningsmyndighet, ESA-avtalet).

Olika former av ”godkännanden"

EG:s system för bedömning av överensstämmelse karaktäriseras av en med- veten strävan att föra bort förfaranden för att visa att gällande säkerhetskrav är uppfyllda från den offentligrättsliga till den privaträttsliga sfären. Med- lemsstaterna är förbjudna att kräva nationella förhandsgodkännanden av det slag som förekommer i Sverige, bl.a. på arbetsmiljöområdet. Eftersom även de beskrivna förfarandena i EG-systemet förutsätter att produkterna provas och kontrolleras, ibland med medverkan av fristående organ, innan de får åsättas EG-märket, blir det även inom EG-systemet fråga om en viss förhandskontroll. Om typkontroll därvid krävs av ett anmält organ, blir pro- dukten tekniskt granskad på motsvarande sätt som krävs för ett svenskt myn- dighetsgodkännande. Från legal synpunkt blir det dock betydelsefulla olik- heter. Inom EG-systemet sker det hela inom ramen för ett uppdrag från till- verkaren. Typintyget utfärdas av det anmälda organet på egna vägnar, inte på medlemsstatens eller EG:s. Beslutet att släppa ut produkten på markna- den fattas av tillverkaren eller importören på eget ansvar. 19

Ett myndighetsgodkännande som förutsättning för marknadstillträde ut- Prop. 1991/92:170 färdas däremot på statens vägnar av en myndighet (eller annat bemyndigat Bilaga 9 organ). Att utfärda ett sådant godkännande innebär myndighetsutövning, för vilken gäller särskilda bestämmelser i olika avseenden. Av intresse i detta sammanhang är bestämmelserna i 10 kap. 5 & regeringsformen om överlå- telse av myndighetsutövning till utländskt organ. Om vi i Sverige skulle över- låta uppgiften att utfärda myndighetsgodkännandcn till utländska organ blir dessa bestämmelser tillämpliga. Av den tidigare redogörelsen framgår emel- lertid att en tillämpning i Sverige av EG:s förfarande för bedömning av över- ensstämmelse enligt nya produktdirektiv med EG-märket, anmälda organ etc. inte innebär några problem i detta avseende. Någon överlåtelse av myn- dighetsutövning är det således här inte fråga om.

Närmare om förslaget:

Grundläggande för den nya harmoniseringsmetoden och EG:s policy för be- dömning av överensstämmelse är således att en produkt som provats och godkänts i ett EG-land automatiskt skall ha tillträde till hela EG—markna- den. En EG-märkt produkt skall kunna cirkulera fritt mellan medlemslän- derna.

Inom arbetsmiljöområdet omfattas direktiven om maskiner, personlig skyddsutrustning och enkla tryckkärl av den nya harmoniseringsmetoden och EG:s program för provning och kontroll.

Genom de ändringar som hariinförts i bemyndigandena om provning och kontroll m.m. i 4 kap. arbetsmiljölagen med anledning av förslagen i propo- sitionen 1990/91:140 har det givits möjlighet till ett mer flexibelt kontrollsys- tem. Bl.a. ges möjlighet att i föreskrifter ställa krav på provning eller kon- troll utan samband med krav på godkännande.

EES-avtalet gör det nu nödvändigt att på ett mer definitivt sätt anpassa bemyndigandena till de principer för provning och kontroll som gäller inom EG och som närmare anges i produktdirektiven. Genom att begreppet bevis om överensstämmelse med gällande krav förs in i lagtexten sker en anslutning till den terminologi som används i EG:s direktiv. Bevis om överensstäm- melse kan anges som förutsättning för att en produkt får släppas ut på mark- naden, användas eller avlämnas för att tas i bruk. Begreppet täcker in de olika intyg och försäkringar som avses i produktdirektiven; tillverkardekla- rationer liksom s.k. tredjepartsccrtifieringar. Även beslut om godkännan- den och tillstånd kommer då att utgöra bevis om överensstämmelse.

Bestämmelserna i 4 kap. 1 och 2 åå arbetsmiljölagen bör också redigeras om språkligt, bl.a. i det syftet att det inbördes förhållandet mellan 1 och 2 & skall framgå tydligare. Enligt mitt förslag blir 4 kap. 1 5 ett grundbemyndi- gande med stöd av vilket föreskrifter kan meddelas om villkor om tillverk- ning, användning samt märkning eller annan produktinformation. Sådana föreskrifter skall kunna meddelas både i samband med och utan samband med krav på bevis om överensstämmelse. Krav på bevis om överensstäm- melse föreskrivs enligt förslaget med stöd av 4 kap. 2 &.

Dessutom skall det med stöd av 4 kap. 1 55 kunna i föreskrifter anges villkor som måste vara uppfyllda för att godkännande eller annat bevis om överens- 20

Bilaga 9

stämmelse Skall kunna ges i ett enskilt fall samt att sådana bevis får i ett en— skilt fall förenas med villkor. Genom denna uppläggning kan andra stycket i nuvarande 4 kap. 2 & utgå samtidigt som bestämmelserna blir betydligt mer lättillgängliga.

Mer generella frågor om produktsäkerhetsregleringen i arbetsmiljölagen och möjligheterna att ingripa mot bristfälliga produkter i samband med eller efter att de har släppts ut på marknaden behandlas inte i detta sammanhang. Regeringen har i stället i direktiv för en översyn av arbetsmiljölagen (dir. 1991:75) uppdragit åt en särskild utredare att utreda bl.a. vilka ändringar eller kompletteringar som bör göras i arbetsmiljölagens produktsäkerhets- regler. Översynen i denna del syftar till att öka möjligheterna att ingripa mot att från arbetsmiljösynpunkt bristfälliga produkter släpps ut på marknaden eller medför risk för ohälsa eller olycksfall sedan de har överlåtits eller upp- låtits för användning i arbetslivet. Den minskade förhandsprövning av pro- dukter iform av myndighetsgodkännandcn som förändringarna av produkt- kontrollen innebär bör enligt direktiven vara av avgörande betydelse för reg— lernas utformning. Vidare bör hänsyn tas till det arbete som bedrivs inom EG med ett direktiv om produktsäkerhet samt de åtaganden som Sverige gör i ett EES-avtal.

Den angivna översynen motiveras således bl.a. av den nya situation som inträder i och med en anpassning till EG:s produktdirektiv som i princip in- nebär ett förbud mot krav på nationella förhandsgodkännanden av myndig- het av det slag som vi traditionellt har använt i Sverige.

Av intresse i samband med produktsäkerhet är också vissa sanktioner som kan bli aktuella om en produkt, när den har släppts ut på marknaden eller när den används, inte uppfyller säkerhetskraven.

När det gäller produkter som konsumenter i inte obetydlig omfattning ut- nyttjar eller kan komma att utnyttja för enskilt bruk finns särskilda föreskrif- ter i produktsäkerhetslagen (1988:1604, ändrad senast 1991:358). Enligt dessa föreskrifter kan marknadsdomstolen ålägga en näringsidkare att lämna säkerhets- och varningsinformation eller att återkalla produkten ifråga. Domstolen kan vidare förbjuda näringsidkaren att exportera produk- ten.

Riksdagen har vidare beslutat en produktansvarslag (prop. 1990/91:197, 1991/92:LU14, r5kr. 78) som skall träda i kraft den 1 januari 1993. Lagen föreskriver ett strikt ansvar för skador som orsakats av att en produkt inte har varit så säker som skäligen kunnat förväntas. Lagen bygger på ett EG- direktiv om produktansvar som antogs år 1985.

Frågor om provning och kontroll m.m. behandlas även i bilaga 11.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1993.

3.3. Kostnader

De föreslagna ändringarna bedöms inte föranleda några ökade kostnader utom såvitt avser expositionsregister. Arbetsgivarna har dock redan idag en

allmän skyldighet att fortlöpande undersöka riskerna i verksamheten och Prop. 1991/92:170 företa nödvändiga åtgärder. Denna skyldighet innebär att arbetsgivare i Bilaga 9 förekommande fall måste övervaka expositionsförhållandena. De ökade

kostnader som förslaget om expositionsregister kan komma att medföra är

därför marginella.

3.4. Upprättat lagförslag

I enlighet med det anförda har det inom arbetsmarknadsdepartementet upp- rättats förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160) . Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 9.5.

3.5. Specialmotivering 3 kap. Allmänna skyldigheter

8 & Den som tillverkar, importerar, överlåter eller upplåter en maskin, ett redskap, skyddsutrustning eller annan teknisk anordning skall se till att an- ordningen erbjuder betryggande säkerhet mot ohälsa och olycksfall, när den släpps utpå marknaden, avlämnas för att tas i bruk eller ställs ut till försälj- ning.

En teknisk anordning som inte uppfyller kraven i första stycket får visas på mässor, utställningar eller liknande om det tydligt anges att kraven inte är uppfyllda och att anordningen inte får släppas ut på marknaden eller avläm- nas för att tas i bmk förrän den uppbller kraven. Sätts anordningen i funktion skall tillräckliga säkerhetsåtgärder vidtas mot olycksfall.

Uppgifter om anordningen som är av betydelse för att förebygga ohälsa och olycksfall (produktinformation) skall lämnas vid avlämnandet genom tydlig märkning eller på annat sätt. Information av särskild betydelse för ar— betsmiljön skall lämnas vid marknadsföring av anordningen.

I paragrafen finns den grundläggande bestämmelsen om tillverkares, impor- törers och leverantörers skyddsansvar för tekniska anordningar. Paragrafen ändras i följande avseenden.

I första stycket införs uttrycket ”släpps ut på marknaden” i bestämningen av när en teknisk anordning skall uppfylla de grundläggande kraven. Därige- nom fås en överensstämmelse med kraven i EG:s produktdirektiv. Tekniska anordningar skall således erbjuda betryggande säkerhet mot ohälsa eller olycksfall när de i bruksfärdigt skick släpps ut på marknaden, avlämnas för att tas i bruk eller ställs ut till försäljning. Uttrycket ”i reklamsyfte” utgår ur nuvarande lydelse av första stycket. Kraven på en teknisk anordning när den ställs ut i reklamsyfte anges istället genom vad som föreskrivs i andra stycket.

Ett nytt andra stycke införs. Det innehåller en regel om när en teknisk an- ordning som inte uppfyller kraven i första stycket får visas på mässor, utställ- ningar eller liknande. I bestämmelsen föreskrivs att om en anordning i dessa fall inte uppfyller kraven skall det tydligt anges att kraven inte är uppfyllda och att den inte får släppas ut på marknaden eller avlämnas för att tas i bruk förrän så är fallet. Den angivna informationen kan lämnas genom ett anslag eller på något annat tydligt sätt. Skall anordningen sättas i funktion, t.ex. 22

vid en demonstration, måste tillräckliga säkerhetsåtgärder vidtas så att ingen Prop. 1991/921170 kommer till skada. Ändringen föranleds av det förbud som bl.a. finns i EG:s Bilaga 9 s.k. maskindirektiv mot att hindra marknadsföring under de angivna förut- sättningarna.

4 kap. Bemyndiganden

1 & Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, arbetarskyddsstyrel- sen får, i fråga om tekniska anordningar eller ämnen som kan föranleda ohälsa eller olycksfall, föreskriva om

]. villkor om tillverkning, ant-tändning samt märkning eller annan produkt- information

2. provning eller kontroll av att föreskrivna krav eller villkor är uppfyllda.

I paragrafen görs vissa redaktionella ändringar för att tydligare göra den till ett grundbemyndigande för föreskrifter om krav på produktkontroll, pro- duktinformation och användning av tekniska anordningar och farliga äm- nen. Bl.a. har en tydligare uppdelning gjorts mellan föreskrifter om villkor för hanteringen av produkter i de olika skeden som är avgörande för en pro- dukts utformning och säkerhet (punkt 1) och föreskrifter om kontrollproce- durer m.m. (punkt 2). Bemyndigandet i gällande punkt 3, som inte handlar om produkter, har flyttats till 4 kap. 3 &.

Ipunkt I finns bemyndigandet att meddela föreskrifter om de villkor som skall gälla för hanteringen av en produkt i de olika skeden som bestämmer produktens säkerhet och utformning, från tillverkning till marknadsföring och användning. Tillverkning avses därvid inbegripa konstruktionsarbetet och tillverkningsprocessen. Med stöd av bemyndigandet kan bl.a. föreskri- vas om sådana kvalitetssystem som behövs för att tillförsäkra beskaffenheten hos de tillverkade enskilda produktexemplaren. Bemyndigandet ansluter till kraven i EG:s produktdirektiv och gör det möjligt att anpassa svenska före- skrifter till dessa krav. Föreskrifter med krav på hur tekniska anordningar och farliga ämnen skall vara beskaffade för att erbjuda betryggande säkerhet mot ohälsa och olycks- fall meddelas emellertid inte med stöd av denna bestämmelse utan med stöd av bemyndigandet i 4 kap. 10 &.

Bemyndigandet att meddela föreskrifter om produktinformation har flyt- tats från 4 kap. 3 5 till den aktuella paragrafen med tillägget märkning eller annan produktinformation. Krav på märkning och annan produktinforma- tion avser villkor för marknadsföringen och har med den systematik som valts placerats in i punkten 1 i den nu aktuella bestämmelsen.

Med stöd avpunkt 2 kan meddelas alla de föreskrifter om provning och kontroll som behövs för att ansluta till de former för provning och kontroll av produkter som gäller inom EG. I 4 kap. 2 5 finns däremot bemyndigandet att meddela föreskrifter om de bevis om överensstämmelse som erfordras i anslutning till sådana föreskrifter.

Vad gäller provning och kontroll inom EG, dvs. EG:s system för bedöm- ning av överensstämmelse hänvisas till den allmänna motiveringen under av- snittet 3.2.5. 23

Bilaga 9

2 5 Om det behövs för att förebygga ohälsa eller olycksfall i arbetet får rege- ringen eller, efter regeringens bestämmande, arbetarskyddsstyrelsen före- skriva

1. att arbetsprocesser, arbetsmetoder eller anläggningar, som är avsedda för verksamhet av ett visst slag får användas endast efter tillstånd,

2. att tekniska anordningar eller ämnen som kan föranleda ohälsa eller olycksfall, endast efter tillstånd, godkännande eller annat bevis om överens- stämmelse med gällande krav får släppas ut på marknaden, användas eller avlämnas för att tas i bruk.

I paragrafen har begreppet ”bevis om överensstämmelse med gällande krav” införts i lagtexten liksom uttrycket ”släpps ut på marknaden”. Med stöd av bemyndigandet kan föreskrivas inte bara tillstånds- eller godkännandekrav, utan också krav på annat bevis om överensstämmelse. Det kan gälla t.ex. sådana tillverkardeklarationer eller intyg och liknande från s.k. anmälda or- gan, vilka krävs enligt EG:s produktdirektiv. Vilka krav i dessa avseenden som kan föreskrivas för olika produkter bestäms av EES-avtalet och an- knutna EG-direktiv.

Det andra stycket i gällande lydelse av paragrafen föreslås upphävas. Som har angivits i den allmänna motiveringen kan föreskrifter om sådana villkor m.m. som avhandlas i detta stycke meddelas med stöd av 4 kap. 1 &. Förhål- landet mellan 1 och 2 5 blir härigenom tydligare.

3 & Regeringen eller, efter regeringens bestämmande arbetarskyddsstyrel- sen, får föreskriva

]. att på arbetsställen skall föras en förteckning över där befintliga tek- niska anordningar av vissa slag eller vissa ämnen som kan föranleda ohälsa eller olycksfall,

2. att arbetsgivare skall föra register över arbetstagare som utsätts för expo- sition som kan medföra ohälsa med uppgift om arbetet och expositionen samt att arbetsgivare skall till läkare överlämna uppgifter ur registret.

Föreskrifter om undersökning av skyddsförhällandena i ett visst slag av verksamhet och om installation av tekniska anordningar får meddelas i samma ordning.

Arbetstagare skall ges tillfälle att på begäran ta del av de uppgifter i register enligt första stycket 2. som berör honom eller henne.

Bemyndigandet att meddela föreskrifter om produktinformation, under punkt 1 i gällande lydelse, flyttas över till 4 kap. 1 &. Punkt 2 har istället blivit punkt 1. Som en ny punkt 2 har tagits in ett bemyndigande att föreskriva om skyldighet för arbetsgivare att föra expositionsregister och till läkare över- lämna uppgifter ur sådant register. Skälet till detta bemyndigande behandlas under den allmänna motiveringen.

Till det andra stycket har bemyndigandet om undersökning av skyddsför- hållanden i visst slag av verksamhet förts över från 4 kap. 1 5 (punkt 3).

I ett nytt tredje stycke har föreskrivits en rätt för arbetstagare att på begä- ran ta del av expositionsregister enligt första stycket punkt 2.

4 Arbetsrätt Prop. 1991/92:170 4.1 Inledning Bllaga 9 Del V i EES-avtalet upptar vissa generella bestämmelser med anknytning till de fyra friheterna. Under kapitel ] Sociala frågor, artiklarna 66-71 behandlas arbetsrätten ivid mening.

Enligt artikel 66 i avtalet är de avtalsslutandc parterna ense om nödvän- digheten att främja en förbättring av arbetstagarnas arbetsvillkor och lev- nadsstandard. Artikeln har delvis sin motsvarighet i artikel 117 i Romfördra- get.

Av artikel 68 framgår att inom området arbetsrätt skall de avtalsslutandc parterna införa de åtgärder som krävs för att säkerställa att avtalet fungerar väl. Åtgärderna anges närmare i bilaga XVIII till avtalet.

Av artikel 71 framgår att de avtalsslutande parterna skall sträva efter att främja dialogen mellan arbetsgivare och arbetstagare på europeisk nivå. Ar- tikeln har delvis sin motsvarighet i artikel 118 b i Romfördraget.

Av bilaga XVIII till avtalet framgår att det inom området arbetsrätt finns tre rättsakter (direktiv) som skall vara bindande för de avtalsslutande par- terna samt utgöra del av, eller införlivas med, deras interna rättsordning (jfr.avtalets artikel 7). För Sveriges del innebär detta ett åtagande att bringa svenska regler i överensstämmelse med nämnda rättsakter. Enligt avtalet skall en EG-förordning som sådan införlivas med Sveriges interna rättsord- ning, medan de avtalsslutandc parterna har rätt att välja form och metod för genomförandet av ett EG-direktiv.

När det gäller de tre aktuella direktiven uppfyller gällande svensk lagstift- ning dessa utan några särskilda lagstiftningsåtgärdcr. Eftersom en anpass- ning redan har skett ålägger inte EES-avtalet Sverige någon förpliktelse att införliva bestämmelserna ifråga. Den 14 oktober 1991 antog ministerrådet ett direktiv om arbetsgivarens skyldighet att informera arbetstagare om an- ställningsvillkoren i deras anställningsavtal eller anställningsförhållande (91/533/EEG). Direktivet, som inte ingår i EES-avtalet, behandlas inom ra- men för översynen av den arbetsrättsliga lagstiftningen (dir. 1991:118).

En fråga som i och för sig inte aktualiseras i detta sammanhang men är av stort principiellt intresse när det gäller den framtida anpassningen till EG- direktiv, gäller möjligheten att använda sig av kollektivavtal som metod för genomförandet av EG-direktiv. Såväl LO som TCO har i sina remissvar över departementspromemorian om EES-avtalets införlivande m.m. pekat på denna möjlighet. Frågan är kontroversiell inom EG bl.a. beroende på att EG:s direktiv syftar till att tillförsäkra alla medborgare eller arbetstagare de rättigheter som framgår av direktiven. I vissa fall har EG godtagit institutet allmängiltigförklaring av kollektivavtal (s.k.erga-omnesavtal) som metod för uppfyllelse av direktiv. Detta institut förekommer emellertid inte i Sve- rige.

EG och den svenska arbetsrättsliga modellen

Rent allmänt pågår en diskussion inom EG om en ökad användning av kol- lektivavtal som ett sätt att genomföra ett EG-direktiv. Med tanke på använd- 25

ningen av kollektivavtal i Sverige är denna utveckling betydelsefull. Det kan Prop. 1991/92:170 därför i detta sammanhang vara värt att något närmare beskriva den svenska Bilaga 9 arbetsmarknaden och den s.k. svenska eller nordiska arbetsrättsliga model- len i ett EG-perspektiv.

Den svenska arbetsmarknaden kännetecknas av starka organisationer som organiserar en mycket stor del av arbetsmarknaden på såväl arbetsgi- var- som arbetstagarsidan. Den svenska arbetsrättslagstiftningen bygger där- för sedan lång tid på förutsättningen att arbetsmarknadens parter har möjlig- het att genom kollektivavtal ersätta, komplettera eller fylla ut lagstiftningen och att det är de fackliga organisationerna som i första hand har att tillvarata arbetstagarnas intressen. Lagstiftningen syftar till att skapa goda förutsätt- ningar för detta. Det som brukar kallas den svenska arbetsrättsliga modellen kännetecknas framförallt av den starka ställning som parterna på arbets- marknaden har och dessas principiella frihet att träffa avtal om löner och allmänna anställningsvillkor. En förutsättning för denna frihet är också att parterna tar ett stort ansvar för att upprätthålla arbetsfreden.

Kollektivavtalen täcker en helt dominerande del av arbetsmarknaden. Gentemot den fackliga organisationen anses arbetsgivaren ha en skyldighet att tillämpa kollektivavtalets bestämmelser även på oorganiserade arbetsta- gare. Även på den del av arbetsmarknaden där kollektivavtal saknas utgör kollektivavtalen en norm för vad som skall gälla mellan arbetsgivaren och dennes anställda. På så sätt täcker de svenska kollektivavtalen i praktiken hela arbetsmarknaden. Det skydd som de enskilda arbetstagarna i många andra länder tillförsäkras genom lagstiftning upprätthålles i Sverige vanligt- vis genom dispositiv arbetsrättslig lagstiftning vilket möjliggör för parterna att sluta kollektivavtal kring dessa frågor. Minimibestämmelser avseende lön och andra anställningsvillkor återfinns i princip endast i kollektivavtal. Avta- len kompletterar ofta regler i lagar och ersätter inte sällan lagregler. Olika regleringar förekommer i olika branscher beroende på skilda traditioner och förutsättningar. Parterna på den svenska arbetsmarknaden är också överens om det önskvärda att reglera olika anställningsvillkor och inflytandefrågor i avtal även i framtiden.

I många länder inom EG har man haft en annan utveckling än här när det gäller regleringen av arbetslivet. I dessa länder är den fackliga organisations- graden normalt avsevärt lägre än i Sverige och kollektivavtalen är långt ifrån heltäckande. För att skydda samtliga arbetstagare har man där i många fall valt att införa olika minimibestämmelser i lag vad avser lön och andra an- ställningsvillkor.

Den svenska arbetsrättsliga modellen har möjliggjort för parterna på ar- betsmarknaden att inom ramen för den arbetsrättsliga lagstiftningen kunna göra överenskommelser om avsteg från normalreglerna. Rätt utnyttjat har detta bidragit till flexibilitet och effektivt skydd för arbetstagare-.

Sverige kommer inom kort att utgöra en del av en gemensam europeisk arbetsmarknad. Det är då viktigt att kunna värna om de värdefulla inslagen i svensk arbetsmarknadslagstiftning. Därför är det väsentligt att skapa möj- ligheter för att kunna nyttja kollektivavtal för att implementera EG-direktiv.

Rådets direktiv 75/129/EEG av den 17 februari 1975 om tillnämzning av Bilaga 9 medlemsstatemas lagstiftning rörande kollektiva uppsägningar

Direktivet innehåller regler om anställdas rätt till förhandling och informa- tion i samband med uppsägningar på grund av arbetsbrist. Dessutom inne- håller direktivet regler om arbetsgivarens skyldigheter i förhållande till ar- betsmarknadsmyndighcter.

Artikel ] definierar kollektiva uppsägningar som uppsägningar från ar- betsgivarens sida av skäl som inte är hänförliga till berörda arbetstagare per- sonligen och som berör antingen under en period av 30 dagar

1) minst 10 på arbetsplatser med normalt fler än 20 och färre än 100 arbets- tagare,

2) minst 10 procent av antalet arbetstagare på arbetsplatser med normalt minst 100 men färre än 300 arbetstagare,

3) minst 30 på arbetsplatser med normalt minst 300 arbetstagare,

eller, under en period av 90 dagar minst 20, oberoende av det normala antalet arbetstagare på arbetsplatsen ifråga.

Från direktivets tillämplighet är undantagna

a) tidsbegränsat anställda eller objektsanställda

b) offentligt anställda,

c) besättningar på sjögående fartyg, samt

d) arbetstagare som drabbas på grund av nedläggning av ett företags verk— samhet till följd av ett rättsligt beslut.

Enligt artikel 2 skall arbetsgivaren överlägga med arbetstagarrepresentan- terna före kollektiva uppsägningar i syfte att nå en överenskommelse om be- gränsningar av uppsägningarna m.m. Med arbetstagarrepresentanterna i detta sammanhang förstås arbetstagarnas representanter enligt nationell lag- stiftning eller praxis. Inför förhandlingarna skall arbetsgivaren lämna all in- formation som behövs och skriftligen uppge skälen till uppsägningarna, an- talet arbetstagare som skall bli uppsagda m.m.

Artikel3 innehåller regler om arbetsgivarens skyldigheter i förhållande till arbetsmarknadsmyndigheterna. Arbetsgivaren skall skriftligen anmäla och lämna information om planerade uppsägningar till den behöriga myndighe- ten med angivande av skälen till uppsägningarna, antalet arbetstagare som berörs m.m.

Artikel 4 föreskriver att planerade uppsägningar som har anmälts enligt artikel 3 får verkställas tidigast 30 dagar efter anmälan. Medlemsstaterna får dock ge den behöriga myndigheten rätt till att förkorta eller förlänga denna tidsperiod.

Av artikel 5 framgår att direktivet är ett s.k. minimidirektiv. Det innebär att medlemsstaterna äger rätt att utfärda lagar eller andra författningar som är gynnsammare för arbetstagarna.

Regler i Sverige

De lagar som reglerar innehållet i direktivet är dels lagen (1976:580) om

. 27 medbestämmande i arbetslivet (MBL) dels lagen (1974:13) om vissa anställ—

ningsfrämjande åtgärder (främjandelagen). Vissa bestämmelser om turord- Prop. 1991/921170 ning vid uppsägning på grund av arbetsbrist finns i lagen (1982:80) om an- Bilaga 9 ställningsskydd (LAS).

Arbetsgivarens skyldighet att förhandla före beslut om uppsägning på grund av arbetsbrist regleras i 11—14 55 MBL. Det är här fråga om uppsäg- ningar som inte är hänförliga till berörda arbetstagare personligen. Någon direkt motsvarighet till begreppet kollektiva uppsägningar finns inte i lagen men lagens förhandlingsregler är tillämpliga oberoende av antalet arbetsta- gare som sägs Upp eller under vilka perioder uppsägningarna äger rum. I ar- betsgivarens förhandlingsskyldighet ligger även en skyldighet att förse ar- betstagarsidan med bl.a. sådan information som föreskrivs i direktivets arti- kel 2.

MBLs regler i dessa avseenden uppfyller således de krav som ställs upp i artikel 1 och 2 i direktivet. Den omständigheten att reglerna om arbetsgiva- rens förhandlingsskyldighet är dispositiva föranleder inte någon annan be- dömning. Att lagreglerna är dispositiva innebär i detta sammanhang en rätt för arbetsmarknadens parter att helt eller delvis frångå lagreglerna och er- sätta dem med kollektivavtal. Härigenom kan reglerna anpassas till de skilda förhållanden som råder på arbetsmarknaden utan att det grundläggande in- flytande som reglerna avser tillförsäkra arbetstagarna träds för når.

När det gäller föreskrifterna i artikel 3 och 4 regleras dessa i främjandela- gens 1—6 55.

Av denna lag framgår att en arbetsgivare som avser att genomföra en driftsinskränkning skall skriftligen varsla eller underrätta länsarbetsnämn- den i det län där driftsinskränkningen genomförs. Varsel om sådan driftsin- skränkning som kan medföra uppsägning skall lämnas

1. minst två månader i förväg om högst 25 arbetstagare berörs av uppsäg- ning,

2. minst fyra månader i förväg om fler än 25 men högst 100 arbetstagare berörs av uppsägning,

3. minst sex månader i förväg om fler än 100 arbetstagare berörs. Vidare framgår att ett lämnat varsel skall innehålla uppgift om orsaken till och arten av driftsinskränkningen, den tidpunkt då denna är avsedd att genomföras samt antalet berörda arbetstagare fördelade på yrkesgrupper.

Rådets direktiv 77/187/EE G av den 14 febmari 1977 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning rörande skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av verksamheter

Direktivet innehåller regler om överlåtares och förvärvares skyldigheter i förhållande till anställda när det gäller rättigheter, information och förhand- lingar vid företagsöverlåtelser. Av artikel 1 framgår att direktivet gäller vid överlåtelse av ett företag, en verksamhet eller del av en verksamhet till en annan arbetsgivare genom överlåtelse eller fusion. Av artikel 3.1 framgår att som huvudregel gäller att överlåtarens rättighe- ter och skyldigheter på grund av ett anställningsavtal vid tidpunkten för överlåtelsen skall övergå på förvärvaren. Av artikeln framgår vidare att det 28

får ankomma på varje enskild medlemsstat att avgöra om även överlåtaren Prop. 1991/92:170 ska kvarstå som ansvarig för förpliktelser som uppkommit på grund av an— Bilaga 9 ställningsavtalet.

Enligt artikel 3.2 skall förvärvaren efter överlåtelsen vara bunden av vill- koren i löpande kollektivavtal på samma sätt som överlåtaren var bunden av dessa villkor till dess att avtalets giltighetstid har löpt ut eller ett nytt kollek- tivavtal har börjat att gälla. Medlemsstaterna kan begränsa denna period, dock inte till mindre än ett år.

Av artikel 4 framgår att en överlåtelse inte i sig utgör skäl för uppsägning från överlåtarens eller förvärvarens sida. Uppsägning får dock ske av ekono— miska, tekniska eller organisatoriska skäl. Om anställningsförhållandet upp- hör därför att överlåtelsen medför en genomgripande försämring av arbets- villkoren för arbetstagaren skall arbetsgivaren anses vara ansvarig för att an- ställningsförhållandet upphört.

Artikel 6 innehåller regler om skyldigheter för överlåtaren och förvärva- ren att informera och överlägga med arbetstagarnas representanter om skä- len till och följderna av överlåtelsen samt planerade åtgärder med hänsyn till arbetstagarna.

Enligt artikel 7 innebär direktivet inte något hinder för medlemsstaterna att tillämpa eller utfärda författningar som är gynnsammare för arbetsta- garna.

Regler i Sverige

Innehållet i direktivet regleras delsi 10—22 åå samt 28 & MBL, dels i 4, 7, 25— 27 55 LAS, dels i 31 & semesterlagen (1977z480).

I fråga om enskilda anställningsavtal gäller som allmän regel, att nytt så- dant avtal anses ha träffats om arbetstagaren fortsätter att arbeta i en rörelse som överlåtits. I och med överlåtelsen upphör i princip den den tidigare äga- rens förpliktelser mot arbetstagaren så till vida att han inte behöver betala lön för det arbete som utförs åt den nye ägaren. På liknande sätt är den nye arbetsgivaren i princip endast ansvarig för förpliktelse enligt anställningsav— talet räknat från övergången.

Denna senare princip har för vissa fall genombrutits i svensk lagstiftning. Av semesterlagens 31 & framgår att de anställdas rätt enligt lagen inte påver- kas av att ett företag eller del av företag övergår till ny arbetsgivare. I t.ex. 3 & LAS föreskrivs att en arbetstagare som byter anställning i samband med att ett företag eller del av ett företag övergår från en arbetsgivare till en an- nan, får tillgodoräkna sig tiden hos den förre arbetsgivaren när anställnings- tid skall beräknas hos den senare. Detta får betydelse exempelvis vid beräk- ning av anställningstid vid uppsägningar och i turordningssammanhang.

I 28 & MBL finns en regel som direkt inriktar sig på företagsöverlåtelses verkan på kollektivavtal. Regeln innebär att en övertagande arbetsgivare, om han inte redan är bunden av annat kollektivavtal eller om uppsägning inte sker, blir automatiskt bunden av överlåtarens kollektivavtal. Regeln gäl- ler när företaget överlåtes helt eller delvis. Den är dispositiv enligt 4 & andra stycket MBL.

Reglerna om den primära förhandlingsskyldigheten och den därtill knutna 29

Bilaga 9

informationsplikten enligt MBL gör det möjligt för de fackliga organisatio nerna att hålla bevakning över anställningsförhållandena och träffade kol- lektivavtal i samband med tilltänkta företagsöverlåtelscr. I arbetsgivarens primära förhandlingsskyldighet ligger bl.a. att förhandla och informera om skälen till överlåtelsen och om planerade åtgärder för arbetstagarna.

Rådets direktiv 80/987/EEG av den 20 oktober 1980 om tillnärmning av medlemsstatemas lagstiftning rörande skydd för arbetstagama vid arbetsgivarens insolvens

Direktivet innehåller regler till skydd för arbetstagares lönekrav när arbets- givaren är på obestånd.

Det skydd direktivet föreskriver är knutet till begreppet insolvens. Enligt artikel 2 skall en arbetsgivare anses som insolvent, dels när det i enlighet med respektive medlemsstats författningar lämnats in en ansökan om att inleda ett förfarande som syftar till ett kollektivt tillgodoseende av fordringsägarna (jfr. konkursansökan), dels när behörig myndighet antingen beslutat inleda ett sådant förfarande eller fastställt att arbetsgivarens verksamhet har upp- hört och att tillgångarna inte räcker för att inleda förfarandet (jfr. konkurs- förfarande).

Medlemsstaterna skall i enlighet med artikel 3 och 4 säkerställa betalning genom lönegarantin för lönefordringar för tiden före ett visst datum, som efter medlemsstaternas val kan vara — dagen för insolvens; i detta fall skall garantin omfatta lönefordringar för

de tre sista anställningsmånaderna om anställningsförhållandet har på- gått i sex månader förc den dag då arbetsgivarens insolvens inträdde, dagen då uppsägning skedde på grund av insolvens; i detta fall skall ga- rantin omfatta lönefordringar för de tre sista anställningsmånaderna före uppsägningsbeskedet, — dagen för insolvens eller dagen då anställningen upphörde på grund av insolvens; i detta fall skall garantin omfatta lönefordringar för de sista 18 månaderna före insolvens eller anställningens upphörande. När detta alternativ har valts får medlemsstaterna begränsa betalningsansvaret till lön motsvarande en tidsperiod om åtta veckor eller flera kortare perioder om sammanlagt åtta veckor. Medlemsstaterna får också sätta en övre gräns för bctalningsansvaret på grund av arbetstagarnas utestående fordringar.

Slutligen innehåller direktivet regler om hur lönegarantiinstitutionerna skall organiseras, finansieras och arbeta.

Regler i Sverige

I Sverige regleras innehållet i direktivet av lagen ( 1970:741 ) om statlig löne- garanti vid konkurs samt förrnånsrättslagen (1970:979) .

Dessa två lagar täcker väl innehållet i direktivet. Lönegarantireglerna innebär en statlig garanti för att en arbetstagare som har en löne- eller pensionsfordran mot en insolvcnt arbetsgivare får betalt

för sin fordran vid arbetsgivarens konkurs. Att arbetsgivaren är försatt i kon- Prop. 1991/92:170 kurs är således en första förutsättning för att garantin skall träda i tillämp- Bilaga 9 ning. Betalning enligt garantin utgår endast för fordran som har förmånsrätt en- ligt 12 5 eller 13 5 förmånsrättslagen. Förmånsrätten och därmed den ersätt- ning som kan utgå från lönegarantin är tidsbegränsad. När det gäller lön eller annan ersättning på grund av anställningen omfattas endast fordringar som inte har förfallit till betalning tidigare än ett år före konkursansökan samt under skälig uppsägningstid, dock för högst sex månader. Ersättning för fordringar som omfattas av 12 & förmånsrättslagen kan utgå från lönegarantin med ett maximalt belopp per anställd motsvarande tolv gånger det basbelopp som gäller vid konkursbeslutet. Maximibeloppet för år 1992 utgör 404 400 kr. Regeringen har nyligen i prop. 1991/92:139 föreslagit en ny lönegarantilag som skall ersätta den nuvarande lönegarantilagen. Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1992. I lagen föreslås bl.a att maximiersättning för fordringar med förmånsrätt enligt 12 & förmånsrättslagen bestäms till 100 000 kr. Den föreslagna nya lönegarantilagen är även den anpassad till det nu ak- tuella direktivet.

Den svenska regionalpolitikens mål är att ge människor arbete, service och god miljö oavsett var de bor i landet. Politiken skall inriktas på att främja en rättvis fördelning av välfärden mellan människor i olika delar av landet, en balanserad befolkningsutveckling så att en betydande valfrihet i boendet kan åstadkommas samt att produktionen kan ske rationellt och därmed bidra till en god ekonomisk tillväxt.

En aktiv regionalpolitik är en förutsättning för att ”Hela Sverige skall leva”. Den regionala balansen påverkas dock i högre grad av utvecklingen inom en rad andra politikområden än av den direkta regionalpolitiken. Re- gionalpolitiken i Sverige handlar därför i stor utsträckning om att verksam- heter inom andra samhällsområden såsom t.ex. högre utbildning, forskning, kultur, kommunikationer och jordbruk skall utformas så att de ger förutsätt- ningar för en god utveckling i landets alla delar. För att ytterligare fördjupa sektorssamordningen och betona statliga utredningars ansvar att belysa re- gionalpolitiska konsekvenser av sina förslag har regeringen nyligen beslutat om ett generellt direktiv som föreskriver att sådana analyser alltid skall redo- visas.

Den direkta regionalpolitiken innehåller, förutom åtgärder av allmänt nä— ringslivsfrämjande karaktär m.m., också företagsinriktade insatser i främst de s.k. stödområdena. De regionalpolitiska stödformer som riktas till före- tag är lokaliserings-, utvecklings— och sysselsättningsbidrag, samt glesbygds- stöd, nedsatta socialavgifter och transportstöd. De två sistnämnda stödfor- merna kan karaktäriseras som driftstöd, som har till syfte att kompensera för 31

permanenta konkurrensnackdelar i vissa delar av landet, medan de övriga Prop. 1991/92:170 syftar till stöd i samband med expansion av verksamheten. Riksdagen har Bilaga 9 dessutom nyligen beslutat att återinföra lokaliseringslånen. Dessa upphörde som stödform 1990 men återinförs nu eftersom den reguljära kreditmarkna- den inte klarar av kreditförsörjningen på ett tillfredsställande sätt i stödom- rådena. Det svenska regionalpolitiska stödet till företag regleras i lagen (1990:912) och förordningen (1990:983) om nedsättning av socialavgifter samt förord- ningen (l990:642) om regionalpolitiskt företagsstöd, förordningen (1990:643) om glesbygdsstöd och förordningen (1980:803) om regionalpoli- tiskt transportstöd. _ EES-avtalet berör i första hand den de] av regionalpolitiken som omfattar stöd till företag. Åtgärder i form av allmänna infrastrukturinsatser och regio- nalpolitiska anpassningar inom olika politikområden berörs inte av avtalet i den mån de inte snedvrider konkurrens och handel på ett sätt som strider mot det gemensamma intresset.

5 .2 EES-avtalets bestämmelser om statsstöd

Artikel 61 i EES-avtalet, vilken motsvarar artikel 92 i Romfördraget, inne- håller de grundläggande bestämmelserna om statsstöd inom EES. Bestäm- melserna omfattar stöd som lämnas både på nationell, regional och lokal nivå. Dessa statsstödregler kommer, om avtalet godkänns av riksdagen, att införlivas i svensk lagstiftning.

Avtalets huvudregel är att stöd som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen och därmed handeln mellan avtalsparterna inte är förenligt med avtalet.

Stöd av social karaktär till enskilda konsumenter och stöd i samband med naturkatastrofer är dock undantagna från det generella stödförbudet.

Dessutom anges i artikel 61(3) fyra olika ändamål till vilka stöd kan tillåtas inom EES. Som förenliga med avtalet kan sålunda följande anses

a) stöd för att främja den ekonomiska utvecklingen i regioner där levnads- standarden är onormalt låg eller där det råder allvarlig brist på sysselsätt- ning,

b) stöd för att främja genomförandet av viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse eller för att avhjälpa en allvarlig störning i en EG-med- lemsstats eller EFTA-stats ekonomi,

c) stöd för att underlätta utveckling av viss näringsverksamhet eller vissa regioner, i den mån det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfatt- ning som strider mot det gemensamma intresset,

d) stöd av annat slag i enlighet med vad Gemensamma EES-kommittén kan närmare ange.

Främst ändamålen under punkterna a och c möjliggör att regionalpolitiskt företagsstöd kan lämnas i EG respektive EFTA-staterna.

All stödgivning inom EES skall, enligt artikel 62, anmälas, granskas, god- kännas och övervakas. Stöd som lämnas i EG-statcrna skall behandlas av KommissiOnen.

Stöd som lämnas i EFTA—länderna skall övervakas av EFTAs övervak- 32

ningsmyndighet, ESA, som skall upprättas samtidigt som EES-avtalet träder Prop. 1991/92:170 i kraft. Denna myndighet skall på statsstödssidan ha uppgifter motsvarande Bilaga 9 EG-kommissionens. Stödåtgärder får inte vidtas innan ESA har fastställt att de är förenliga med EES-avtalet. Alla planer på att införa nya stöd liksom ändringar av reg- ler i befintliga stödprogram skall anmälas till ESA innan de verkställs. ESA kan besluta att stödåtgärder som strider mot EES-avtalet skall ändras eller upphävas. ESA har också rätt att begära att ett land kräver att mottagaren av ett stöd återbetalar stödet om det anses strida mot EES-avtalet.

5.3. Icke-bindande rättsakter

Som nyss nämnts innehåller artikel 61 i EES-avtalet bestämmelser om till vilka ändamål statsstöd får lämnas. I avtalets bilagedel finns, i anknytning till denna artikel, ett antal icke-bindande rättsakter som närmare anger för- utsättningarna för att regionalpolitiskt stöd skall få lämnas. Rättsakterna omfattar en resolution och sju kommissionsmeddelandcn. Dessa innehåller bl.a. allmänna principer för regionalpolitiskt företagsstöd samt bestämmel- ser om i vilka områden och i vilken omfattning stödet får lämnas, dvs. de utgör föreskrifter för hur statsstödsbestämmelserna skall tillämpas på regio- nalpolitikens område.

Rättsakterna är utfärdade av Kommissionen som på EG-sidan även över- vakar att de följs. Inom EES skall ESA utfärda motsvarande icke-bindande rättsakter samt övervaka att stöd som lämnas inom EFTA-länderna, över- ensstämmer med vad rättsakterna föreskriver.

Varken de icke-bindande rättsakter som ingår i EES-avtalet eller de som kommer att utfärdas av ESA behöver införlivas i svensk lagstiftning. De skall dock vara vägledande för tillämpningen av artiklarna 61 och 62 i avta- let. Därför måste det svenska regionalpolitiska stödet till företag i princip utformas så att det inte står i strid med dessa rättsakter.

De tidigaste rättsakterna om regionalpolitiskt stöd, som är från 1970-talet, innehåller huvudsakligen allmänna principer för det regionalpolitiska före- tagsstödet. Bl.a. fastslås att stödområden skall vara väl definierade och av- gränsade samt att bidragsnivåerna skall relateras till de regionala proble- mens art och svårighetsgrad. Maximal stödnivå kan anges i procent av inve- steringskostnaderna eller i ett belopp per nyskapat arbetstillfälle som till- kommer i samband med investeringen. Vidare bör stödsystemen utformas på sådant sätt att de är transparenta, vilket bl.a innebär att det bör finnas väl dokumenterade bestämmelser om under vilka förutsättningar och med vil- ket belopp stöd kan lämnas.

Under senare delen av 1980-talet utfärdade Kommissionen bestämmelser för hur de stödområden som avses i artikel 92.3 a och c skall utses. Idet högst prioriterade stödområdet (artikel 92.3 a) får sådana regioner ingå som under en treårsperiod uppvisar en BNP/capita som är minst 25 % lägre än EG.-s genomsnitt. Bidragsnivån i detta det högst prioriterade stödområdet får maximalt uppgå till 75 % av investeringskostnaderna och under vissa förut- sättningar kan även driftstöd tillåtas.

I det mindre prioriterade stödområdet (artikel 92.3 c) får sådana regioner 33

ingå som awiker väsentligt från det egna landets genomsnitt. EG:s bestäm- Prop. 1991/92:170 melser möjliggör härmed att varje medlemsland kan bedriva en regionalpoli- Bilaga 9 tik i syfte att motverka de inomnationella obalansema under förutsättning att de är tillräckligt stora. För att utse dessa områden görs en analys i två steg. I första steget analyseras awikelserna vad gäller BNP/capita och ar- betslöshet. I det andra steget kompletteras analysen med ytterligare infor- mation om förutsättningarna och utvecklingen i regionen. Hänsyn tas då till variabler såsom t.ex geografiskt läge, topografi, näringslivsstruktur, syssel- sättningsutveckling, befolkningstäthet. Båda stegen i analysen måste utföras innan slutligt beslut kan tas huruvida en region är berättigad att ingå i stöd- område.

5.4 Den gemensamma deklarationen.

Under förhandlingarna om EES-avtalet uppmärksammades att de regional- politiska problemen i stora delar av de nordiska länderna har en annan ka- raktär än de i EG. EFTA och EG har därför kommit överens om en gemen- sam deklaration i anslutning till EES-avtalet. Deklarationen betonar att hän- syn skall kunna tas till bl.a. befolkningstätheten, ett kriterium som är av vä- sentlig vikt för regionalpolitiken i de nordiska länderna, då t.ex. den natio- nella stödområdesindelningen fastställs.

Deklarationen innebär, enligt min uppfattning, ett erkännande av att den regionalpolitiska problembilden är annorlunda i Sverige än inom EG. De- klarationen kan därigenom komma att få betydelse vid framtida bedöm— ningar av det svenska företagsstödets utformning.

5.5. Svensk regionalpolitik i ett EES-perspektiv

Regionalpolitik i EG och i Sverige bedrivs utifrån delvis olika utgångspunk- ter. I EG är välstånd mätt i BNP/capita och arbetslöshet av avgörande bety- delse för var regionalpolitiskt stöd får lämnas. I Sverige och i våra nordiska grannländer definieras de regionala problemen i högre grad av andra krite- rier som bl.a. långa avstånd till marknader och låg befolkningstäthet.

I Sverige finns ännu inte någon statistik som visar BNP/capita på regional nivå. Några direkta jämförelser med EG är därför inte möjliga att göra. Sta- tistiska centralbyrån utreder för närvarande förutsättningarna för att ta fram denna typ av statistik.

Norden och Sverige tillhör dock de ekonomiskt mer välutvecklade län- derna i Europa. Den svenska bruttonationalprodukten per capita uppgick 1989 till ca 144 000 kr. medan motsvarande siffra i EG samma år uppgick till ca 95 000 kr. Arbetslösheten i Sverige har under lång tid understigit EG:s genomsnitt.

Stora delar av Sverige befinner sig dock på långt avstånd från de stora marknaderna inom EG.

Sverige och Norden har också en befolkningstäthet som jämfört med EG är mycket låg. I Sverige är antalet invånare per kvadratkilometer ca 20. Be- folkningstätheten i Finland är ca 16 invånare per kvadratkilometer, i Norge

14 och Island 2. EG har i genomsnitt en betydligt högre befolkningstäthet, Prop. 1991/92:170 ca 144 invånare per kvadratkilometer. Bilaga 9

En gles befolkning innebär att även avstånden till de inhemska markna- derna blir längre och att kostnaderna för infrastrukturen högre. En viktig utgångspunkt för svensk regionalpolitik är att näringslivet i våra glesbefol- kade regioner behöver kompenseras för konkurrensnackdelar i dessa områ- den. Ett av syftena med regionalpolitiskt stöd är därför att ge dessa företag likvärdiga förutsättningar jämfört med företag i andra delar av landet.

1990 beslutade riksdagen om regionalpolitikens inriktning för 90-talet (prop. 1989/90:76, AU13, rskr. 346). Beslutet innebar bl.a. att de regional- politiska stödens utformning delvis anpassades till utvecklingen i t.ex. EFTA och EG.

Beslutet innebar en viss förskjutning från direkta företagsinriktade stöd till åtgärder för en förbättrad näringslivsmiljö i stödområdena.

De permanenta stödområdenas omfattning minskades från att tidigare omfattat ca 14 % av befolkningen till att endast omfatta ca 8 %.

De maximala bidragsnivåerna för lokaliseringsbidrag sänktes från 50 till 35 % i det högst prioriterade stödområde 1 och från 35 till 20 % i stödområde 2.

Systemet med nedsatta socialavgifter utökades till att gälla vissa näringar i hela stödområde 1. Riksdagen har under våren 1992 beslutat att ytterligare utöka den geografiska omfattningen och även stödberättigade verksamheter vad avser denna stödform (prop. 1991/92:100 bil. 11, AU13, rskr. 175 och 176). Nedsättningen gäller dock inte för verksamheter såsom malmgruvor, massa- och pappersindustri samt järn-_, stål- och ferrolegeringsverk. Stöd till dessa verksamheter kan betraktas som konkurrenssnedvridande på den in- ternationella marknaden.

Närings- och teknikutvecklingsverket, NUTEK, är central myndighet för det regionalpolitiska företagsstödet. NUTEK ansluter sig i sitt remissvar på departementspromemorian om EES-avtalets införlivande m.m. i huvudsak till de bedömningar jag nyss redogjort för.

Verket ser dock ett problem i att utgivet statsstöd som strider mot EG:s konkurrensregler kan komma att återkrävas från stödmottagaren. Bl.a. kan detta, enligt verket, komma att leda till minskad efterfrågan på regionalpoli- tiskt stöd och därigenom dämpa effektiviteten i stödet.

Jag bedömer det som ytterst osannolikt att sådana krav kommer att stå]- las, främst med hänsyn till att de svenska stödens utformning skall anmälas till och godkännas av övervakningsorganet ESA innan de får tas i bruk.

För att ändå göra det möjligt för regeringen att på anmodan av ESA kräva att företag återbetalar stöd som lämnats i strid med EES-avtalets regler, av- ser jag att återkomma till regeringen med förslag om tillägg i berörda förord- ningar. Innebörden i tilläggen är att som generellt villkor för sådant stöd skall gälla att utbetalt stöd får återkrävas om det befunnits strida mot EES- avtalets regler.

Eftersom bestämmelserna i artikel 61 i EES-avtalet är så allmänt hållna är det omöjligt att alltid på förhand exakt bedöma om en viss typ av stöd kan betraktas som förenligt med EES-avtalet eller inte. De icke bindande rätts— akterna ger visserligen ytterligare vägledning, men de är inte heltäckande. 35

Bilaga 9

Den annorlunda regionala problembilden i Sverige jämfört med EG-län- derna är också en viktig faktor vid tolkningen av EES-avtalet. Det kan med hänsyn till dessa förhållanden inte uteslutas att det i vissa avseenden i framti- den kan bli nödvändigt med modifieringar av det svenska regionalpolitiska företagsstödet.

Mot den beskrivna bakgrunden är min samlade bedömning dock att de nuvarande svenska regionalpolitiska stöden till företag överensstämmer med EES—avtalets grundtanke att stöd inte får snedvrida konkurrensen och han- deln mellan avtalsparterna på ett sätt som strider mot det gemensamma in- tresset. Den inriktning som nu gäller för den svenska regionalpolitiken och den utformning som den gemensamma deklarationen har, innebär således att Sverige även i framtiden bör kunna bedriva en regionalpolitik med i stort samma inriktning och av minst samma omfattning som i dag. Det föreligger för närvarande därför inte några behov av ändringar av gällande regionalpo- litik med anledning av EES-avtalet.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställerjag att regeringen

dels föreslår riksdagen att anta förslaget till lag om ändring i arbetsmiljöla- gen ( 1977:1160 ),

dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om EES- avtalets konsekvenser såvitt avser arbetsmarknadsfrågor, arbetsmiljö, ar- betsrätt och regionalpolitik.

Sammanfattning av Ds 1991:72 Prop. 1991/92:170

. _ Bilaga 9.1 Förhandlingarna om ett EES-avtal har nu slutförts. Avtalet kommer att ni-

ncbära en skyldighet för Sverige att bl.a. anpassa svenska regler till de EG- regler som avtalet hänvisar till. De EG-rcgler som är relevanta på arbetsmil— jöområdet utgörs dels av direktiv som avser förhållanden på arbetsplatser, dels av direktiv som gäller produktområdet (produktdirektiv).

Arbetsgruppen har gått igenom relevanta direktiv på arbetsmiljöområdet och har på grundval av resultatet av denna genomgång föreslagit vissa änd- ringar i arbetsmiljölagen . Förslagen har delats upp med hänsyn till om de avser arbetsplatsens förhållanden ellcr produktområdet.

Förslagen avser framför allt lagens bemyndiganden att meddela föreskrif- ter. Om förslagen genomförs ges de nödvändiga förutsättningarna för att an- passa svenska föreskriftcr på arbetsmiljöområdet till relevanta direktiv och därmed EES-avtalets krav. Den huvudsakliga anpassningen skcr därmed först genom arbetarskyddsstyrelsens föreskriftsverksamhet.

Direktiven som avser arbetsplatsens förhållanden är i stort av karaktären minimidirektiv, dvs. de hindrar inte en medlemsstat att införa eller upprätt- hålla strängare krav på arbetsmiljön än vad direktivet innehåller. Behovet av ändringar av arbetsmiljölagen på det här området är därför begränsat.

Med anledning av EES-avtalet i denna del föreslår arbetsgruppen endast att det förs in ett nytt föreskriftsbcmyndigande i 4 kap. 3 & arbetsmiljölagen som innebär att föreskrifter kan meddelas om skyldighet för arbetsgivare att föra och till läkare överlämna register över arbetstagare som är utsatta för hälsofarlig exposition av något slag (expositionsregister). Vidare föreslås det att en uttrycklig bestämmelse införs som ger en registrerad arbetstagare rätt att få ta del av de uppgifter i ett expositionsregister som berör honom eller henne. Förslagen i denna del föranleds av krav i olika minimidirektiv om användning av kemiska ämnen, om buller och om kemiska, fysikaliska och biologiska faktorer i arbetet.

Arbetsgruppen föreslår också ett tillägg i arbetsmiljöförordningen om för- varingstid för uppgifter i expositionsregister.

I anslutning till dessa förslag behandlar arbetsgruppen också en fråga om innebörden av begreppet personlig skyddsutrustning i EG:s direktiv och i arbetsmiljölagen .

När det gäller produktområdet konstaterar arbetsgruppen att EG:s pro- duktdirektiv bygger på ett system för bedömning av överensstämmelse samt provning och kontroll som i stora delar skiljer sig från det hittillsvarande svenska systemet med förhandsgodkännanden och myndighetskontroll. EG:s system utgår från tillverkardeklarationer och i vissa fall kontroll av utomstående organ, som utför kontrollen på privaträttslig grund.

Enligt EG:s maskindirektiv och andra produktdirektiv skall en produkt uppfylla ställda krav när den ”släpps ut på marknaden”. Samtidigt görs det undantag från säkerhetskraven för produkter som visas på mässor, utställ- ningar och liknande.

Produktdirektiven och därmed EES-avtalet ställer krav på en harmonise- ring av de olika ländernas lagstiftning på området. Harmoniseringskravet in- nebär krav på en anpassning till EG:s system för provning och kontroll samt 37 till de angivna EG-reglerna om produkters säkerhet.

Bilaga 9.1

Med anledning av produktdirektiven och anslutande skyldigheter enligt EES-avtalet lämnar arbetsgruppen därför följande förslag.

I bestämmelsen om tillverkares, importörers och leverantörers skyddsan- svar för maskiner och andra tekniska anordningar i 3 kap. 8 & arbetsmiljöla- gen kompletteras bestämningen av när en sådan anordning skall erbjuda be- tryggande säkerhet med det i EG:s produktdirektiv använda uttrycket ”släpps ut på marknaden”.

I samma bestämmelse föreslås ett undantag från kravet på betryggande säkerhet för tekniska anordningar vid marknadsföring på mässor, utställ- ningar och liknande. Det föreslås emellertid att vissa krav på information skall vara uppfyllda för att undantaget skall gälla.

Arbetsgruppen föreslår vidare att bemyndigandena om produktkontroll (4 kap. 1 och 2 55) i arbetsmiljölagen ändras så att föreskrifterna om prov- ning och kontroll kan anpassas till de principer som gäller inom EG och som närmare anges i produktdirektiven. Vissa ändringar föreslås samtidigt för att göra bestämmelserna tydligare och mer lättillgängliga.

Sammanställning av remissyttranden över Prop. 1991/92:170 rapporten (Ds 1991:72) EES-anpassning av Bllaga 9'2 arbetsmiljölagen

Inkomna yttranden

Efter remiss har yttranden över rapporten avgetts av Göta Hovrätt, Kom- merskollegium, Arbetarskyddsstyrelsen (ASS), Arbetsmiljöinstitutet (AI), Styrelsen för teknisk ackreditering (SWEDAC), Statskontoret, Statens Ar- betsgivarverk (SAV), Kemikalieinspektionen, Landstingsförbundet, Svenska Kommunförbundet, Sveriges Industriförbund, Företagarnas Riks- organisation, Sverigcs Kemiska Industrikontor (Kemikontoret), Grossist- förbundet Svensk Handel, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänste- männens centralorganisation (TCO), Sveriges Akademikers Centralorgani- sation (SACO), Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) och Arbetsgivaror- ganisationen SFO.

Arbetslivscentrum, Riksrevisionsverket och Kooperationens förhand- lingsorganisation har uttryckligen avstått från att avge yttrande.

Arbetsgruppens uppdrag och förslag

Arbetsgruppens uppdrag har varit att föreslå de ändringar som föranleds av ett EES-avtal.

Arbetsgruppen föreslår när det gäller "arbetsplatsens förhållanden att det i 4 kap. 3 å” arbetsmiljölagen förs in ett nytt föreskriftsbcmyndigande som inne- bär att föreskrifter kan meddelas om skyldighet att föra och till läkare över- lämna register över arbetstagare som är utsatta för hälsofarlig exposition av något slag (expositionsregister). Vidare föreslås det att en uttrycklig bestäm- melse införs som ger en registrerad arbetstagare rätt att få ta del av de upp- gifter i ctt expositionsregister som berör honom eller henne.

Arbetsgruppen gör också en bedömning av behovet av ändring av bestäm- melserna om personlig skyddsutrustning i arbetsmiljölagen mot bakgrund av en analys av begreppets innebörd i EG:s direktiv och i arbetsmiljölagen . Be- dömningen är att bestämmelserna inte bör ändras.

När det gäller produktområdet föreslår arbetsgruppen ändringar i 3 kap. 8 å första och andra stycket samt 4 kap. 1 och 2 åå arbetsmiljölagen.

I 3 kap. 8 å första stycket införs kravet att tekniska anordningar skall er- bjuda betryggande säkerhet när de ”släpps ut på marknaden”. Uttrycket ”i reklamsyfte” föreslås däremot utgå. Vad som skall gälla när en teknisk an- ordning ställs ut i reklamsyfte skall i stället regleras av det föreslagna nya andra stycket.

13 kap. 8 å föreslås ett nytt andra stycke som innehåller ett undantag från kravet på betryggande säkerhet när tekniska anordningar visas på mässor utställningar och liknande. Vissa krav på information skall vara uppfyllda för att undantaget skall gälla.

Arbetsgruppen föreslår att bemyndigandena om produktkontroll i 4 kap. 1 och 2 åå ändras så att föreskrifterna om provning och kontroll kan anpassas till de principer som gäller inom EG och som närmare anges i EG:s produkt- 9 3

direktiv. Vissa ändringar föreglås också för att göra bestämmelserna tydli- Prop. 1991/92:170 gare och mera lättillgängliga. Bilaga 9.2

Rcmissinstansernas synpunkter

A llrnänl

SWEDAC och Grossistförbundet Svensk Handel tillstyrker förslagen. LO och TCO tillstyrker förslagen under vissa förutsättningar.

Arbetarskyddsstyrelsen, Arbetsmiljöinstitutet, Statskontoret och SAV har inget att erinra mot förslagen i rapporten. SAV anser sig emellertid inte kunna ta ställning till om de föreslagna författningsändringarna tillgodoser de krav som EES-avtalet ställer.

Göta Hovrätt finner att arbetsgruppens uppläggning av anpassningen är ändamålsenlig. Beträffande bemyndigandebestämmelsernas överensstäm- melse med 10 kap. 5 å regeringsformen saknar dock hovrätten en närmare analys. I övrigt ingen erinran.

Kernikontoret, SACO och Landstingsförbundet har inga särskilda syn- punkter att framföra.

Svenska kommunförbundet anger att ändringarna i arbetsmiljölagen inte bedöms medföra några direkta effekter av negativ karaktär för landets kom- muner i deras roll som arbetsgivare. Nya eller ökade kostnader för kommu- nerna till följd av EES- och EG-anpassning inom arbetsmiljöområdet måste dock uppmärksammas av statsmakterna och i görligaste mån begränsas.

SAF föreslår en ändrad formulering av 4 kap. 3 å tredje stycket men har i övrigt inget att erinra mot de föreslagna lagändringama.

Förslag rörande arbetsplatsens förhållanden; ändring av 4 kap. 3 5

Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av de flesta remissinstan- serna.

Företagarnas Riksorganisation har motsatt sig förslaget och anser att en sådan rapporteringsskyldighet medför ett inte oväsentligt merarbete i syn- nerhet för småföretagen. Vidare anser man att registren kommer att inne- hålla uppgifter som kan uppfattas som integritetskränkande samt att oklar- het råder om vilken kompetens den läkare skall ha som avses ta del av upp- gifterna.

LO framhåller att integritetsfrågorna vid hantering av expositionsregister måste beaktas, att såväl arbetarskyddsmyndigheterna som de anställdas fö- reträdare iform av skyddsombud och fackliga organisationer skall ha möjlig- het att ta del av dessa register. Vidare anser LO att en regel bör tillföras om hur registren skall bevaras Vid företagens definitiva upphörande.

SAF föreslår att 4 kap. 3 å tredje stycket förtydligas på följande sätt ”Ar- betstagare skall på begäran ges tillfälle att...”. SAF har i övrigt inget att erinra mot förslagen.

Arbetsgivarföreningen SFO anser att det föreslagna kravet på minst 40- årig förvaring av uppgifterna om exposition av arbetstagare förtjänat en när- mare analys beträffande de praktiska förutsättningarna och konsekvenserna bl.a. med hänsyn till företagsnedläggningar. 40

Bedömningen när det gäller personlig skyddsutrustning Prop. 1991/923170 SAV uppger att man delar arbetsgruppens synpunkter på tolkningen och till- Bilaga 9-2 lämpningen av begreppet personlig skyddsutrustning. Övriga remissinstan- ser har inte haft någon erinran mot bedömningen.

Förslaget rörande tekniska anordningar; ändring av 3 kap. 8 5

Kommerskollegium har ställt sig frågan om förslaget om undantagsbestäm- melse i andra stycket även avser demonstrationer och användning i demon- strationssyfte.

Arbetsgivarföreningen SFO anser att utredningen borde ha närmare dis- kuterat huruvida maskintillverkare i framtiden både kan få ställa ut och de- monstrera sina produkter utan att de försetts med nödvändiga skydd. För- eningen anser också att praxis i Sverige bör förbli vid att maskiner ställs ut och demonstreras i sådant utförande som säkerheten i praktiken kräver och att Sverige bör arbeta för att EG:s maskindirektiv ändras i denna riktning.

Förslagen rörande produktkontroll; ändring av 4 kap. ] och 2 55

Göta Hovrätt saknar en närmare analys av bemyndigandebestämmelsernas överensstämmelse med 10 kap 5 & regeringsformen.

Kommerskollegium noterar att arbetsgruppens slutsats när det gäller vissa äldre direktiv och överlåtelse av myndighetsutövning är giltig endast för det fall att inga äldre direktiv behöver implementeras.

LO har tillstyrkt förslagen under förutsättning att de fackliga organisatio- nerna och ansvariga myndighetcr kan delta i arbetet med utformningen av standarder av betydelse för arbetsmiljön så att principen om trepartssamver- kan kan bibehållas.

TCO har ställt sig bakom förslagen under förutsättning att standardise- ringsorganisationen SIS roll beaktas. SIS bör förändras till en demokratisk öppen organisation med insyn för arbetsmarknadens parter.

Bilaga 9.3

Lagrådsremissens lagförslag

3 kap. Allmänna skyldigheter

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

851

Den som tillverkar, importerar, överlåter eller upplåter en maskin, ett redskap, skyddsutrustning eller annan teknisk anordning skall se till att anordningen erbjuder betryg- gande säkerhet mot ohälsa och olycksfall, när den avlämnas för att tas i bruk eller när den ställs ut till försäljning eller i reklamsyfte.

Den som tillverkar, importerar, överlåter eller upplåter en maskin, ett redskap, skyddsutrustning eller annan teknisk anordning skall se till att anordningen erbjuder betryg- gande säkerhet mot ohälsa och olycksfall, när den släpps ut på marknaden, avlämnas för att tas i bruk eller när den ställs ut till för- säljning eller i reklamsyfte.

En teknisk anordning får dock vi- sas på mässor; utställningar eller lik- nande även om den inte uppfyller kraven i första stycket om det tydligt anges att så är fallet och att anord- ningen inte får släppas ut på markna- den eller avlämnas för att tas i bruk förrän den uppfyller kraven. Sätts anordningen i funktion skall tillräck- liga säkerhetsåtgärder vidtas mot olycksfall.

Uppgifter om anordningen som är av betydelse för att förebygga ohälsa och olycksfall (produktinformation) skall lämnas vid avlämnandet genom tydlig märkning eller på annat sätt. Information av särskild betydelse för ar- betsmiljön skall lämnas vid marknadsföring av anordningen.

4 kap. Bemyndiganden

152

Regeringen eller, efter regering- ens bestämmande, arbetarskydds- styrelsen får föreskriva om

I . provning eller annan kontroll av tekniska anordningar eller av ämnen som kan föranleda ohälsa eller olycksfall,

2. villkor och kontroll vid tillverk- ning och användning av sådana an- ordningar eller ämnen,

3. undersökning av skyddsförhål— Iandena i ett visst slag av verksamhet.

lSenaste lydelse 1991:677. 2Senaste lydelse 1991:677.

Regeringen eller, efter regering- ens bestämmande, arbetarskydds- styrelsen får, ifråga om tekniska an- ordningar eller ämnen som kan för- anleda ohälsa eller olycksfall, före- skriva om

]. villkor om tillverkning, använd- ning samt märkning eller annan pro- duktinformation

2. provning eller kontroll av att fö- reskrivna krav eller villkor är upp—

billda.

Bilaga 9.3

Propositionens lagförslag 1 Förslag till

lag om ändring i arbetsmiljölagen(1977:1160)

3 kap. Allmänna skyldigheter

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bål

Den som tillverkar, importerar, överlåter eller upplåter en maskin, ett redskap, skyddsutrustning eller annan teknisk anordning skall se till att anordningen erbjuder betryg- gande säkerhet mot ohälsa och olycksfall, när den avlämnas för att tas i bruk eller när den ställs ut till försäljning elleri reklamsyfte.

Den som tillverkar, importerar, överlåter eller upplåter en maskin, ett redskap, skyddsutrustning eller annan teknisk anordning skall se till att anordningen erbjuder betryg- gande säkerhet mot ohälsa och olycksfall, när den släpps ut på marknaden, avlämnas för att tas i bruk eller ställs ut till försäljning.

En teknisk anordning som inte uppfyller kraven i första stycket får visas på mässor; utställningar eller liknande om det tydligt anges att kra- ven inte är uppfyllda och att anord- ningen inte får släppas ut på markna- den eller avlämnas för att tas i bmk fön'än den uppfyller kraven. Sätls anordningen i funktion skall tillräck- liga säkerhetsåtgärder vidtas mot olycksfall.

Uppgifter om anordningen som är av betydelse för att förebygga ohälsa och olycksfall (produktinformation) skall lämnas vid avlämnandet genom tydlig märkning eller på annat sätt. Information av särskild betydelse för ar- betsmiljön skall lämnas vid marknadsföring av anordningen.

4 kap. Bemyndiganden

152

Regeringen eller, efter regering- ens bestämmande, arbetarskydds- styrelsen får föreskriva om

I . provning eller annan kontroll av tekniska anordningar eller av ämnen som kan föranleda ohälsa eller olycksfall,

2. villkor och kontroll vid tillverk- ning och användning av sådana an- ordningar eller ämnen,

3. undersökning av skyddsförhål— landena i ett visst slag av verksamhet.

lSenaste lydelse 1991:677. 2Senaste lydelse 1991:677.

Regeringen eller, efter regering- ens bestämmande, arbetarskydds- styrelsen får, ifråga om tekniska an- ordningar eller ämnen som kan för- anleda ohäLsa eller olycksfall, före- skriva om

]. villkor om tillverkning, använd- ning samt märkning eller annan pro- duktinfomzation

2. provning eller kontroll av att fö- reskrivna krav eller villkor är upp-

fyllda.

Bilaga 9.5

1. att arbetsprocesser, arbetsmetoder eller anläggningar, som är avsedda för verksamhet av ett visst slag får användas endast efter tillstånd,

2. att tekniska anordningar eller ämnen som kan föranleda ohälsa el- ler olycksfall, endast efter tillstånd eller godkännande får användas eller avlämnas för att tas i bruk.

I föreskrift som avses i första stycket får anges att det i anslutning till ett tillstånd eller ett godkännande kan fastställas krav på produktinfor- mation och på villkor som skall gälla vid tillverkning samt på kontroll efter tillverkning. I sådan föreskrift kan även anges att ett tillstånd eller god- kännande kan förenas med villkor för användningen. Föreskrift som avses i första stycket 2 kan vidare ange villkor vars uppbllande skall utgöra förutsättning för tillstånd eller godkännande.

2. att tekniska anordningar eller ämnen som kan föranleda ohälsa el- ler olycksfall, endast efter tillstånd, godkännande eller annat bevis om överensstämmelse med gällande krav får släppas ut på marknaden, använ- das eller avlämnas för att tas i bruk.

3554

Regeringen eller, efter regering- ens bestämmande, arbetarskydds- styrelsen kan föreskriva

]. att produktinformation skall lämnas i #åga om tekniska anord- ningar eller ämnen som kan föran- . leda ohälsa eller olycksfall,

2. att på arbetsställen skall föras en förteckning över där befintliga tekniska anordningar av vissa slag eller vissa ämnen som kan föranleda ohälsa eller olycksfall.

Föreskrifterijt'åga om installation av tekniska anordningar kan medde- las i samma ordning.

3Senaste lydelse 1991:677. 4 Senaste lydelse 1991:677.

Regeringen eller, efter regering- ens bestämmande arbetarskyddssty- relsen, får föreskriva

1. att på arbetsställen skall föras en förteckning över där befintliga tekniska anordningar av vissa slag eller vissa ämnen som kan föranleda ohälsa eller olycksfall,

2. att arbetsgivare skall föra regis- ter över arbetstagare som utsätts för exposition som kan medföra ohälsa med uppgift om arbetet och exposi- tionen samt att arbetsgivare skall till läkare överlämna uppgifter ur regist- ret.

Föreskrifter om undersölating av skyddsförhållandena i ett visst slag av verksamhet och om installation av tekniska anordningar får meddelas i samma ordning.

Arbetstagare skall ges tillfälle att på begäran ta del av de uppgifter i re- gister enligt första stycket 2. som be- rör honom eller henne.

Prop. 1991/921170

Prop. 1991/922170 Bilaga 9.5 Denna lag träder i kraft den 1januari 1993.

Innehåll

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 maj 1992. . 1 Inledning ............................................. 1.1 EES-avtalet .......................................

1.2 Ekonomisk politik i Sverige ......................... 1.3 Svensk ekonomisk politik i ett EG-perspektiv ......... 2 Arbetsmarknadsfrågor .................................. 2.1 Inledning ......................................... 2.2 Arbetskraftens rörlighet ............................ 2.3 Den nordiska arbetsmarknaden ...................... 2.4 Arbetsmarknadspolitiska bidrag ..................... 3 Arbetsmiljö ........................................... 3.1 Bakgrund ......................................... 3.2 Allmän motivering ................................. 3.2.1 Arbetsmiljöavsnitten i EES-avtalet ............ 3.2.2 Exposition för kemiska ämnen m.m ........... 3.2.3 Personlig skyddsutrustning ................... 3.2.4 Tekniska anordningar .......................

3.2.5 Produktkontroll ............................ 3.2.6 Övergångsbestämmelser ..................... 3.3 Kostnader ........................................

3.4 Upprättat lagförslag ................................ 3.5 Specialmotivering .................................. 4 Arbetsrätt ............................................. 4.1 Inledning ......................................... 4.2 Närmare om de arbetsrättsliga direktiven ............. 5 Regionalpolitik ........................................ 5.1 Inledning ......................................... 5.2 EES-avtalets bestämmelser om statsstöd ..............

5.3 Icke-bindande rättsakter ............................

5.4 Den gemensamma deklarationen ..................... 5.5 Svensk regionalpolitik i ett EES-perspektiv ............ 6 Hemställan ............................................

Bilagor

9.1 Sammanfattning av Ds 1991:72 ........................... 9.2 Sammanställning av remissyttranden ...................... 9.3 Lagrådsremissens lagförslag .............................. 9.4 Lagrådet .............................................. 9.5 Propositionens lagförslag ................................

SONOOOOONINJ-lä-P-åwNi—IHF—l

NNNt—lt—lt—ln—l Nta—Osman)

Söiällå

wwwmwww ON-ÖÄDJNHH

38 39 42 45 46

Kulturdepartementet Prop. 1991/92:170 Bilaga 10

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 maj 1992. Föredragande: statsrådet Friggebo

Anmälan till proposition om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Kulturdepartementet inrättades den 1 december 1991. Till departementet hör frågor om kultur, massmedier. jämställdhet och invandringTill departementet hör lagstiftning inom bl.a. områdena för arkiv. kulturmiljövård, förhands- granskning av filmer och videogram. radio och television. Vidare handläggs lagstiftningsfrågor rörande utlänningars rätt att vistats i Sverige, etnisk dis- kriminering, medborgarskap samt jämställdhet mellan kvinnor och män. Bland förvaltningsärenden som handläggs inom departementet kan nämnas frågor om ersättningar och bidrag inom kulturområdet. hiblioteksfrågor, kulturmiljövårdsfrågor, hantverk, museer, arkiv, film, press, radio och tele- vision. Vidare hör till departementet ärenden om flyktingar och invandrare, frågor om etnisk diskriminering samt frågor om jämställdhet mellan kvinnor och män.

En stor mängd myndigheter och andra organ sorterar under departementet. Bland dessa kan nämnas teatrar, museer, akademier och arkiv. Vidare kan nämnas Statens biografbyrå, stiftelsen Svenska filminstitutet. radionämnden och närradionämnden. Slutligen kan nämnas Statens invandrarverk. om- budsmannen mot etnisk diskriminering och jämställdhetsombudsmannen.

Inom kulturdepartementets samtliga ansvarsområden förekommer om- fattande internationella kontakter och alla områden berörs i större eller mindre män av EES-avtalet. Inom vissa lagstiftningsomräden har en anpassning till EES-avtalet redan skett medan det inom andra fortfarande pågår ett utredningsarbete. Störst betydelse har kanske avtalet vad gäller personers rörlighet. Inom det området har jag för avsikt att i detta ärende för regeringen lägga fram förslag om de ändringar i regelsystemet som behövs. Betydelsen av avtalet och graden av redan genomförd integrering kommer jag att redovisa områdesvis.

EES-avtalet tar upp kulturpolitiken i form av två deklarationer. I den ena fästs uppmärksamheten på att de fyra friheterna inom EES-området också kommer

Bilaga 10

att få kulturpolitiska konsekvenser. Detta framhålls som ett motiv att stärka och bredda det kulturpolitiska samarbetet i syfte att skapa bättre förståelse mellan folken i det mångkulturella Europa och för att skydda och utveckla det nationella och regionala kulturarv som berikar den europeiska kulturen genom sin mångfald. Samtidigt hänvisas till det kulturpolitiska samarbetet inom ra- men för Europarådet vilket innebär en markering av att Europarådet bör bibe- hålla sin ställning som ett huvudforum för det allmänna kulturpolitiska sam- arbetet i Europa.

Den andra deklarationen innehäller en avsiktsförklaring om etablerandet av ett samarbete kring handeln med kulturföremål. I fråga om den illegala han- deln har EG-kommissionen lagt fram ett förslag till reglering av skyddet för nationella kulturskatter på den inre marknaden. Dessutom föreslås ett direktiv om återlämnande av olagligt exporterade kulturföremål. Bakgrunden är att EG.s medlemsländer från och med 1993 inte längre kan förlita sig på tull- kontrollema för att uppehålla respekten för de utförselregler som flertalet sta- ter har. EG-kommissionen föreslår att ambitionerna att hålla kvar kulturföre- mål inom en stat begränsas till vad man kallar en "hård kärna". För denna vill man uppehålla en effektiv kontroll. Förslaget, som förväntas bli antaget av gemenskapen. avviker från de utförselbestärnmelser som finns i den svenska lagen (l988:950) om kulturminnen m.m. EES-avtalet förutsätter ingen ome- delbar anpassning till det nya system som utarbetas inom EG. Detta kommer kommer dock att prövas inom ramen för de fortsatta diskussionerna mellan EG och EFTA.

Sverige har genom två europeiska överenskommelser gjort vissa åtaganden när det gäller mottagning av utländska ”PV-sändningar i Sverige och sänd- ningar av TV-program från Sverige till andra länder. Det är dels, genom EES- avtalet, EG-direktivet 89/552/EEG om samordning av vissa bestämmelser om televisionssändningar som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar och dels Europarådets konvention om gränsöverskridande tele- vision.

Direktivet antogs av EG.s ministerråd den 3 oktober 1989. Medlemsländerna fick enligt beslutet två år på sig, dvs. till den 3 oktober 1991. att vidta de åtgärder som krävs för att leva upp till direktivets krav och rapportera till EG-kommissionen. I oktober 1994 skall EG-kommissionen rapportera medlemsländernas åtgärder till EG-parlamentet, ministerrådet och till det ekonomiska och sociala utskottet. Genom EES—avtalet har Sverige för—

Bilaga 10

bundit sig att anpassa sin nationella lagstiftning till direktivet och att den 1 ja- nuari 1993 till kommissionen redovisa de åtgärder som vidtagits.

Samtidigt som arbetet med direktivet pågått har Europarådets medlems- stater utarbetat en konvention på samma område. Europarådets ministerråd antog i mars 1989 konventionen om gränsöverskridande television. Sverige har undertecknat konventionen som beräknas träda i kraft under innevarande år.

Direktivet gäller före konventionen i hela EES-området. Direktivet reglerar således Sveriges förhållande till såväl EG- som EFTA-stater. När konven- tionen trätt i kraft kommer den för Sveriges del endast att gälla i förhållande till de länder utanför EG-EFTA-kretsen som tillträtt konventionen. Skillnaden mellan överenskommelsema är i sakligt hänseende liten.

Sverige har enligt överenskommelsema två huvudsakliga förpliktelser. För det första åtar sig Sverige som mottagande land att inte hindra mottagning av gränsöverskridande televisionsändningar eller vidaresändningar av sådana sändningar om de uppfyller direktivets och konventionens regler. För det andra åtar sig Sverige att som sändande land se till att sändningar, som Sverige ansvarar för enligt direktivet och konventionen, uppfyller de krav som uppställts i de båda överenskommelsema.

Bestämmelsema i de båda överenskommelsema kan när det gäller sänd- ningens innehåll indelas i tre grupper. Den första gruppen avspeglar ett av direktivets och konventionens huvudsyften, nämligen att främja distribution och produktion av europeiska program. Direktivet har också, till skillnad från konventionen, regler om att en viss andel av programutbudet skall vara fram— ställt av fristående producenter. Den andra gruppen är regleringen av rekla- mens utformning, omfattning och placering. Den tredje gruppen är förbud mot vissa typer av program. Det gäller pornografi, våld och sändningar som kan framkalla hat på gnrnd av ras, kön. religion eller nationalitet

Vidare finns vissa ordningsregler och bestämmelser om rapportering och uppföljning. För att göra det möjligt för individer och juridiska personer att få rättelse om deras namn och goda rykte skadats genom felaktiga påståen- den. finns också regler om berikn'gande.

Radiolagsutredningen (U l985zO5) har i ett nyligen avlämnat delbetän- kande (SOU l992:3l), Lagstiftning för sändningar av televisionsprogram till satellit, lämnat förslag till lagstiftning med anledning av direktivet och kön- ventionen. Betänkandet kommer att remissbehandlas. Avsikten är att en pro- position i ämnet skall beslutas under hösten 1992.

Utredningen om tekniska fömtsättningar för utökade sändningar av radio och television till allmänheten (U 1991:10) har i en första etapp behandlat ljudradion i delbetänkandet (1991:108) Tekniskt utrymme för reklamfrnan- sierad radio. Under en andra etapp kommer utredningen att behandla tele-

Bilaga 10

visionen, bl.a. vad gäller HDTV-möjlighetema, med anledning av Rådets beslut 89/337 EEG den 27 april 1989.

lämställdhetsfrågoma återfinns under EES-avtalets avsnitt om sociala frågor, artiklarna 69 och 70. Där slås bl.a. principen om att kvinnor och män skall ha lika lön för lika arbete fast. Likalöneprincipen motsvaras här av Romfördragets artikel 119, genom vilken en relativt omfattande rättspraxis vuxit fram inom EG. Med lön avses, förutom grund— eller minimilön, alla övriga förmåner som arbetstagaren, direkt eller indirekt, erhåller av sin arbetsgivare på grund av sin anställning.

Genom EG-domstolens avgöranden (bl.a. i tvisten mellan SABENA och Mme Defrenne. mål 43/75) har likalöneprincipen givits direkt effekt i med- lemsländerna under förutsättning att diskrimineringen är direkt och öppen. Artikel 119 i Romfördraget, med sin motsvarigheti avtalets artikel 69, grun- dar således rättigheter och skyldigheter inte bara för medlemsländerna utan också för enskilda individer. Denna rättspraxis kommer också att gälla inom EES.

Sekundärlagstiftningen på jämställdhetsområdet finns redovisad i bilaga XVIII till avtalet och omfattar fem direktiv. En särställning bland dessa intar det s.k. likalönedirektivet(75/117/EEG). Avsikten med detta direktiv är att ge ytterligare riktlinjer för hur medlemsländerna skall närma sin nationella lag- stiftning till principen om lika lön såsom den definierats i Rom-fördragets ar- tikel 119.

Övriga direktiv behandlar frågor om likabehandling mellan kvinnor och män när det gäller anställning och yrkesutbildning m.m. (76/207/EEG), lika- behandling i fråga om lagstadgad social trygghet (79/7/EEG) samt i fråga om företags- eller yrkesbaserade system för social trygghet (86/378/EEG) och slutligen, likabehandling mellan kvinnor och män som är driver egen rörelse, inklusive jordbnrk samt om skydd för dessa vid havandeskap och moderskap (86/613/EEG).

Det bör också nämnas att samtliga direktiv utom likalönedirektivet inne- håller ett förbud även mot indirekt diskriminering. Att likalönedirektivet skall ges samma innebörd framgår dock av domstolens praxis.

En översyn av E05 lagstiftning på jämställdhetsområdet i förhållande till svenska regler har utfördes av jämställdhetsutredningen och finns redovisad i betänkandet (SOU l990:4l) Tio år med jämställdhetslagen.

[juni 1991 antog riksdagen en ny järnställdhetslag (prop. 1990/91:113, AU 17, rskr. 288, SFS l99l:433). Den nya lagen, som trädde i kraft den 1 januari 1992. är anpassad till de regler som gäller inom EG. Det innebär att

Bilaga 10

möjlighetema att kunna pröva ärenden om lönediskriminering i domstol har utvidgats i förhållande till vad som gällde tidigare. I den nya lagen är också indirekt diskriminering uttryckligen förbjuden. Avtal som föreskriver eller medger sådan könsdiskriminering som är otillåten enligt lagen är också ogil- tiga. Det finns inte några övergångsbestämmelser i den nya lagen.

Jämställdhetsombudsmannen (JämO) har i-ett remissvar över departe- mentspromemorian om EES-avtalets införlivande tagit upp ett avgörande i EG-domstolen (mål C-l77/88) från november 1990. JämO menar att EG- domstolen i denna dom tolkar det ovan nämnda likabehandlingsdirektivet (76/ 207/EEG) på ett sätt som går utöver de regler som finns i jämställdhetslagen. Målet gällde en arbetsgivares vägran att anställa en gravid kvinna därför att arbetsgivaren skulle behöva betala lön motsvarande sjuklön under bamledig- heten. Enligt domen spelade det faktum att det inte fanns någon manlig med- sökande inte någon roll för utgången.

Frågan om jämställdhetslagens förenlighet med denna dom behöver analy- seras ytterligare. För det fall analysen ger vid handen att svenska regler skulle vara otillräckliga återkommer jag till regeringen i denna fråga.

Den oro som en del svenska kvinnor känner inför ett närmare samarbete med EG anser jag måste tas på allvar. Den oron, som den hittills kommit till uttryck i debatten, bottnar i farhågor för att förhållanden och villkor som gäl- ler för kvinnor i vissa EG-länder skulle bli verklighet även för svenska kvin- nor och därmed innebära minskade ambitioner i Sverige när det gäller jäm- ställdhet och social välfärd.

I det sammanhanget bör påpekas att den lagstiftning som finns inom EG på det sociala området utgörs av minimikrav. Det är således, och kommer även i fortsättningen att vara. fullt möjligt för de enskilda länderna att föra en politik med längre gående ambitioner.

EES—avtalet innebär för Sveriges del att betingelserna för en stabil eko- nomisk tillväxt förbättras. Detta leder i sin tur till en vidgad och förstärkt arbetsmarknad för såväl kvinnor som män samt till förbättrade förutsättningar för att vidareutveckla den svenska välfärden. Det faktum att över 80 procent av de svenska kvinnorna förvärvsarbetar och att vi i Sverige, genom bl.a. föräldraförsäkringen och en väl utbyggd barnomsorg, har goda möjligheter att kombinera förvärvsarbete med föräldraskap. är en styrka både för de en- skilda människorna och för svensk ekonomi. Många EG-länder visar också stort intresse för svenska erfarenheter och lösningar på jämställdhetsområdet. Samtidigt finns en hel del erfarenheter i andra länder som vi i Sverige kan lära av. Ett ökat samarbete på detta område gagnar således enligt min mening både svenska kvinnor och kvinnor i EG-länderna.

Det finns emellertid ett stort behov av saklig och tydlig information om dessa frågor. En hel del har redan gjorts på området både från regerings-

Bilaga 10

kansliet och från organisationer m.fl. Statistiska centralbyrån har med reger- ingens stöd nyligen publicerat en s.k. lathund, med jämförande EG-statistik på jämställdhetsområdet. I långtidsutredningens huvudbetänkande (SOU 1992119) behandlas den internationella integrationens inverkan på svensk ekonomi, liksom följderna för jämställdhet mellan kvinnor och män. I en särskild bilaga till långtidsutredningen, Svenska kvinnor möter Europa. görs en fördjupad analys av konsekvenserna för svenska kvinnor av ett närmare samarbete med EG. Bilagan kommer att publiceras inom kort.

Ytterligare informationsinsatser bör dock övervägas. Regeringen har i årets kompletteringsproposition föreslagit att särskilda medel avsätts för en bred och allsidig EG-infonnation. Med hänsyn till jämställdhetsfrågomas betydelse, både inom ramen för EES-avtalet och när det gäller Sveriges an- sökan om medlemsskap i EG ter det sig naturligt att en del av dessa medel används för mer information om dessa frågor.

Målsättningen inom området för personers rörlighet inom EES är i första hand att uppnå arbetskraftens fria rörlighet. dvs. en gemensam arbetsmark- nad. Till de grundläggande principerna för den gemensamma arbetsmarkna- den hör bl.a. rätten att fritt söka arbete och ta anställning över gränserna samt likabehandling av arbetstagare oavsett nationalitet.

Den fria rörligheten för personer behandlas i artiklarna 28-35 i EES-av- talet. Dessa motsvarar huvudsakligen Rom-fördragets artiklar på området.

I artikel 28, som nästan ordagrant återger artikel 48 i Rom-fördraget, säkerställs arbetskraftens fria rörlighet inom och mellan EG- och EFTA-län- derna. Den fria rörligheten innebär att all diskriminering på grund av natio- nalitet skall avskaffas vad gäller sysselsättning, lön och andra anställnings- och arbetsvillkor. Med förbehåll för de begränsningar som grundas på hän- syn till allmän ordning, säkerhet och hälsa medger den fria rörligheten rätt att anta faktiska erbjudanden om anställning och att förflytta sig fritt inom de av- talsslutandc ländernas ten'itorier för detta ändamål. Den ger också möjlighet att uppehålla sig i ett EG- eller EFTA-land i syfte att inneha anställning däri överensstämmelse med de lagar och andra författningar som gäller i vård- landet. Den som har haft anställning inom ett annat avtalsslutandc land får även rätt att stanna kvar efter det att han varit anställd där. Bestämmelserna tillämpas inte på anställningar i offentlig tjänst som innefattar myndighets- utövning (jfr EG-domstolens mål 4/91). Likabehandlingsprincipen gäller

Bilaga 10

även sociala och skattemässiga förmåner liksom utbildningsverksamhet och fackliga rättigheter.

Den fria rörligheten innebär också att arbetstagarens familjemedlemmar, oavsett nationalitet. (maka/make. barn som är under 21 år eller beroende av föräldrarna) har rätt att arbeta i avtalsslutandc land. Vidare har släktingar i närmast föregående led rätt att vistas i landet om de är beroende av arbetstaga- ren eller dennes maka/make (artiklarna 10 - 11 i rådets förordning (EEG) nr 1612/68).

Principema om personers rörlighet innebär också att egna företagare till- försäkras etableringsfrihet i varje avtalsslutandc land och att deras närstående får samma rätt till uppehållstillstånd, arbete och sociala förmåner som gäller för arbetstagare och deras familjer (direktiv 73/148/EEG).

De rättsakter som berör personers rörlighet är följande: — Rådets förordning (EEG) nr1612/68 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen

Rådets förordning (EEG) nr 312/76 om ändring av bestämmelserna om arbetskraftens fackföreningsrättigheter i förordning (EEG) nr 1612/68

— Kommissionens förordning (EEG) nr 1251/70 om arbetstagares rätt att stanna kvar inom en medlemsstats territorium efter att ha varit anställda där

Rådets direktiv 64/221/EEG om samordningen av särskilda åtgärder som gäller utländska medborgares rörlighet och bosättning och som är be- rättigade med hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa

— Rådets direktiv 68/360/EEG om avskaffande av restriktioner för rörlig- het och bosätming inom gemenskapen för medlemsstaternas arbetstagare och deras familjer

— Rådets direktiv 72/194/EEG om utvidgande av tillämpningsområdet för direktiv 64/221/EEG till att även omfatta arbetstagare som begagnar sig av rätten att stanna kvar inom en medlemsstats territorium efter att ha varit an- ställda i den staten

Rådets direktiv 73/ 148/EEG om avskaffde av restriktioner För rörlig- het och bosättning inom gemenskapen för medborgare i medlemsstaterna i fråga om etablering och tillhandahållande av tjänster

— Rådets direktiv 75/34/EEG om rätten för medborgare i en medlemsstat att stanna kvar inom en annan medlemsstats territorium efter att där ha drivit egen rörelse

- Rådets direktiv 75/35/EEG om utvidgande av tillämpningsområdet för direktiv 64/221/EEG till att även omfatta medborgare i en medlemsstat som begagnar sig av rätten att stanna kvar inom en annan medlemsstats territorium efter att ha verkat där som egna företagare

— Rådets direktiv 77/486/EEG om undervisning av barn till migrerande arbetstagare

Bilaga 10

Rådets direktiv 90/364/EEG om rätt till bosätming

Rådets direktiv 90/365/EEG om rätt till bosättning för anställda och egna företagare som inte längre är yrkesverksamma

Rådets direktiv 90/366/EEG om rätt till bosätming för studerande.

Utlänningslagen (l989z529) innehåller för närvarande krav på uppehålls- tillstånd och arbetstillstånd i Svcrige för utomnordiska medborgare. Sveriges deltagande i EES-samarbetet innebär bl. a. att kravet på arbetstillstånd inte längre kan upprätthållas beträffande medborgare från länder anslutna till EES- avtach Detsamma kommer att gälla en sådan utlännings närmaste familj. oav- sett familjemedlemmamas medborgarskap. Dessa personer, liksom vissa nära släktingar till dem, skall få uppehållstillstånd och kan även få rätt att stanna kvar i Sverige sedan de upphört att vara ekonomiskt aktiva.

Inom arbetsmarknadsdepartementet tillsattes i maj 1991 en arbetsgrupp med uppgift att göra en översyn av och föreslå de ändringar i utlännings- lagstiftningen som föranleds av EES-avtalet. Arbetsgruppen presenterade sitt förslag i december 1991 idepartementspromemorian (Ds l99lz82) EES-an- passning av utlänningslagen och utlänningsförordningen. En sammanfatt- ning av promemorian och arbetsgruppens förslag till ändringar i utlännings- lagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilagorna 10:] och 102.

Departementspromemorian har remissbehandlats. Till protokollet bör som bilaga [03 fogas en förteckning över remissinstanserna. En sammanställ- ning har gjorts av remissyttrandena och finns tillgängligt i lagstiftnings- ärendet (dnr Ku 91/896/R).

5.2. Lagrådet

Regeringen beslutade den 29 april 1992 att inhämta lagrådets yttrande över ett förslag om anpassning av utlänningslagstiftningen till EES-avtalet. De lag- förslag som remitterades till lagrådet bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 10:4.

Lagrådet har den 8 maj 1992 yttrat sig över förslaget. Yttrandet bör fogas till protokollet som bilaga IO.'5. Lagrådet har i allt väsentligt godtagit förslaget. Lagrådet har dock föreslagit att ytterligare en artikel i Rådets förordning (EEG) nr 1612/68 skall inkorporeras genom lag. Lagrådet har vidare haft vissa närmast redaktionella synpunkter på utformningen av lagen om arbetskraftens fria rörlighet samt föreslagit en precisering av ett bemyndigande i utlänninglagen. Jag-ansluter mig till lagrådets förslag till ändringar. Jag återkommer till lagrådets yttrande i avsnitt 5:3. 5.5 och 5:10.

Bilaga 10

Hänvisningar till S5-2

Mitt förslag: Införlivandet i svensk rätt av relevanta EG-förordningar på området för personers rörlighet sker genom inkorporering. De ar- tiklar i förordningen (EEG) nr 1612/68 som på grund av sitt innehåll kräver lagform inkorporeras genom en särskild lag. I övrigt sker in- korporeringen genom förordningar med stöd av utlänningslagens be- myndiganden för regeringen att meddela föreskrifter om pass- och viseringskrav, uppehållstillstånd och arbetstillstånd.

Arbetsgruppens förslag överensstämmer med mitt frånsett att den föreslår att inkorporeringen i sin helhet skall ske genom förordning.

Remissinstanserna: De remissinstanser som har berört frågan om me— toden för införlivandet av EG-rätten äri huvudsak positiva till promemorians förslag. Juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet anser emellertid att det finns skäl att låta riksdagen ta ställning till ett så pass ingripande för- ändringsarbete i svensk rätt som nu påbörjas. även om man har förståelse för att förordningsforrnen har praktiska fördelar.

Skälen för mitt förslag: EES-avtalet innebär bl.a. att EG-rätten. an- passad till EES-förhållanden. inom området för personers rörlighet skall tillämpas i Sverige vid avtalets ikraftträdande. De EG-förordningar och EG- direktiv som jag tidigare redovisat, och som ingår som bilagor till avtalet, ut- gör sådana rättsakter som enligt EES-avtalet skall vara bindande för Sverige. De skall utgöra del av eller införlivas med den interna rättsordningen. Avtalet innebär ett åtagande att bringa svenska rättsregler i överensstämmelse med nämnda rättsakter. Enligt avtalets artikel 7 skall en EG-förordning som sådan införlivas med Sveriges interna rättsordning, dvs. inkorporeras, medan de avtalsslutande parterna har rätt att välja form och metod för genomförandet av EG-direktiv.

De tre EG-förordningama skall således inkorporeras med svensk rätt, dvs. rådets förordning (EEG) nr 1612/68 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen, rådets förordning (EEG) nr 31?J76 om ändring av bestämmel- serna om arbetskraftens fackföreningsrättigheter i förordningen (EEG) nr 1612/68 och kommissionens förordning (EEG) nr 1251/70 om arbetstagares rätt att stanna kvar inom en medlemsstats territorium efter att ha varit anställda där.

Skilda metoder för inkorporering av EG-förordningama kan väljas. En lösning vore att stifta en särskild lag om personers rörlighet inom EG- och EFTA-området med EG—förordningama i sin helhet som bilagor. I lagen skulle då föreskrivas att de bilagda förordningarna skulle gälla som lag. Det

kan emellertid inte uteslutas att ändringar och tillägg kan komma att behöva PTOP- 1991/923170 göras i förordningarna eftersom den Europeiska gemenskapen är stadd i Bilaga 10 ständig utveckling. Om varje ändring i en EG-förordning skulle kräva lag- ändring och därrned riksdagsbeslut skulle denna ordning bli tungarbetad. Eftersom de frågor som behandlas i förordningarna i dag till en del återfinns i utlänningsförordningen skulle det också komma att innebära en reglering på två olika konstitutionella nivåer samtidigt. Jag kan därför inte dela de syn- punkter som framförts av juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet. särskilt mot bakgrund av att de flesta artiklarna i EG-förordningama inte krä- ver lagforrn för att införlivas med svensk rätt. Det är inte heller så att frågan undandras riksdagens ställningstagande eftersom den övergripande reglering- en återfrnns i själva EES-avtalet vilket kommer att underställas riksdagen.

Arbetsgruppen har föreslagit att regeringen - efter bemyndigande av riks- dagen - skall meddela föreskrifter som innebär att EG-förordningama skall tillämpas som svensk rätt.

Flera artiklari förordning (EEG) nr 1612/68 är emellertid till sitt innehåll sådana att en inkorporering av dem oundgängligen torde kräva lagform enligt regeringsformen. Jag tänker på artiklarna 1—9. Artiklama 1—2 föreskriver rätt till likabehandling i fråga om anställning och arbetsförhållanden oavsett medborgarskap i enlighet med lagar och andra författningar i medlems- staterna. Artiklama 3—4 ogiltigförklarar nationella lagar och andra författ- ningar som diskriminerar eller utesluter utländska medborgare från den egna arbetsmarknaden. oavsett vad syftet med den nationella regleringen är. Denna typ av bestämmelser som till sin innebörd är sådana att de vidgar eller in- skränker andra lagars giltighetsområde — bör ges i lag (jfr 8 kap. 2 och 17 55 regeringsformen). Artikel 5 innehåller regler om arbetsförmedling. I lagråds- remissen föreslogs inte att inkorporering av denna artikel skulle ske genom lag. Lagrådet har dock påpekat. att då bestämmelsen avser även privata arbetsfönnedlingar, inkorporering även av artikel 5 bör ske genom lag (jfr 8 kap. 2 och 3 55 regeringsformen). Jag instämmer i detta. Artikel 6 innehåller ytterligare förbud mot diskriminering samt en rätt för arbetsgivare att kräva en "anlagsundersökning". Även en sådan bestämmelse bör ha lagform. Artikel 7 föreskriver likabehandling av arbetstagare. oavsett nationalitet, i fråga om bl.a. lön. sociala och skattemässiga förmåner. yrkesutbildning och om- skolning. Detta måste betraktas som en föreskrift om bl.a. skatt. Den bör där- för ges i lag (jfr 8 kap. 7 & regeringforrnen). Vidare föreskrivs att klausuleri individuella eller kollektiva avtal i fråga om lön, arbetsvillkor och avskedande / skall vara ogiltiga om de föreskriver eller bemyndigar diskriminering av arbetstagare från andra medlemsländer. En sådan föreskrift - som ingriper i enskildas rättsförhållanden - kräver lagform (jfr. 8 kap. 2 & regerings- formen). Artikel 8 behandlar rätten för utländska arbetstagare till lika behand- . 10

' ling i fråga om deltagande i fackföreningsverksamhet. Denna artikel har ut- PIOP- 1991/925170 vidgats genom förordning (EEG) nr 312/76 till att omfatta även rätten för ut- Bilaga 10 ländska arbetstagare att vara valbara till fackföreningars ledning. Denna be- stämmelse som tangerar föreningsfriheten bör av samma skäl som den föregående artikeln regleras genom lag. Artikel 9 föreskriver lika rätt i bostadsfrågor. inklusive rätten för utländska arbetstagare att äga sin bostad. En bestämmelse som kräver att svensk fastighetslagstifming inte diskrimine- rar en EES-medborgares rätt att äga sin bostad bör också ha lagform. Vidare föreskrivs rätten att stå i bostadskö på lika villkor som värdlandets med- borgare.

Jag föreslår därför att en särskild lag stiftas om arbetskraftens fria rörlighet inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) vilken genom hän- viSningar omfattar de artiklar i förordningen (EEG) nr 1612/68 som jag nu redogjort för jämte tillägget i förordning (EEG) nr 312/76.

Som arbetsgruppen har anfört torde det inte finnas några lagar i Sverige som står i motsättning till de artiklari EG-förordningen som jag redogjort för. möjligen med undantag för rätten att äga bostaden. Inom Justitiedepartementet övervägs för närvarande ett förslag vilket kommer att undanröja en sådan sär- behandling av utländska arbetstagare.

Beträffande återstående delar av EG-förordningama delar jag arbets-_ gruppens uppfattning att de bör inkorporeras genom regeringsförordning. Med stöd av 8 kap. 7 5 första stycket 2 p. regeringsformen kan regeringen, efter bemyndigande i lag. meddela föreskrifter om utlänningars vistelse i riket. Ett flertal sådana bemyndiganden finns i dag i utlänningslagen. Jag förordar därför att regeringen. med utnyttjande av bemyndigandena, genom inkorporering införlivar återstående delar av de aktuella EG-förordningama genom svenska förordningar. Jag återkommer till frågan om de bemyndigan- den som finns är tillräckliga eller om de behöver utvidgas i något avseende.

5.4. Arbetstillstånd och uppehållstillstånd m. m. PrOp. 1991/92:170 Bilaga 10

Mitt förslag: Några särskilda bestämmelser om undantag från kravet på arbetstillstånd eller om rätt till uppehållstillstånd i Sverige för den personkrets som avses med EES-avtalet införs inte i utlänningslagen . I 1 kap l & införs dock en upplysning om att särskilda regler finns i den lag genom vilken EES-avtalet inkorporeras med svensk rätt och i lagen om arbetskraftens fria rörlighet inom Europeiska ekonomiska sam- arbetsområdet (EES).

I 2 kap. 11 & utlänningslagen införs ett bemyndigande för regering- en att föreskriva grunder för återkallelse av uppehållstillstånd som meddelats på grund av åtaganden i EES-avtalet.

Arbetsgruppens förslag innebär att det i 1 kap. 5 5 respektive 2 kap. 4 & utlänningslagen införs bestämmelser om undantag från krav på arbets- tillstånd samt rätt till uppehållstillstånd för den nu aktuella personkretsen. Arbetsgruppen har vidare föreslagit att i 1 kap. utlänningslagen införs ett nytt generellt bemyndigande för regeringen eller myndighet som regeringen be- stämmer att meddela närmare föreskrifter om de regler som skall gälla för vistelse och arbete i Sverige för de utlänningar som omfattas av EES-avtalet. Beträffande frågan om ytterligare grunder att återkalla uppehållstillstånd för personer som avses med EES-avtalet har arbetsgruppen inte lämnat något förslag.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har i huvudsak berört frågan om rätt till uppehållstillstånd, förutsättningarna för sådant och i någon ut- sträckning i vad mån befrntliga regler är tillräckliga då det gäller återkallelse av uppehållstillstånd. Några remissinstanser har bl.a. berört frågan om skill- naden mellan maka/make och sambo. Ett par remissinstanser har haft syn- punkter på utformningen av promemorians lagförslag.

En remissinstans. juridiska fakultetsstyrelsens forskningsnämnd vid Universitetet i Lund, har ifrågasatt om inte det generella bemyndigandet. som föreslås som en ny paragraf i utlänningslagens första kapitel, borde vara tillräckligt och att övrig reglering skulle kunna ske enbart i förordningsform.

Skälen för mitt förslag: I dag är endast medborgare i Danmark, Finland. Island och Norge undantagna från kraven på arbetstillstånd och uppehållstillstånd. Detta förhållande skall bestå även sedan EES-avtalet trätt ikraft.

För Sveriges del innebär avtalets ikraftträdande emellertid att medborgare i samtliga EG—stater och EFTA-stater skall kunna ta anställning i Sverige utan särskilt arbetstillstånd. Medborgare från dessa länder som etablerar sig som egna företagare. och alltså inte är anställda. behöver inte heller idag arbets- 12

tillstånd. Undantag från kravet på arbetstillstånd kommer också att gälla vissa PIOP- 1991/923170 familjemedlemmar, oberoende av medborgarskap, nämligen arbetstagares Bilaga 10 eller företagares maka/make och deras barn som är under 21 år eller beroende av föräldrarna för sin försörjning.

Den grundläggande regleringen av arbetskraftens fria rörlighet fmns i för- ordningen (EEG) nr 1612/68.

Direktiv 68/360/EEG innehåller regler om undanröjande av restriktioner för rörlighet och bosättning inom gemenskapen för medlemsländernas arbets- tagare och deras familjemedlemmar. Direktivet innehåller också detaljerade föreskrifter om uppehållstillstånds giltighet. innehåll m.m. Direktiv 73/148/EEG ålägger länderna att avskaffa motsvarande restriktioner för med- borgare i medlemsländerna och deras familjer i fråga om etablering och till- handahållande av tjänster.

Innebörden av de nämnda rättsakterna är. sedan de anpassats till EES- sammanhang. att rätt till vistelse och bosättning i inflyttningslandet till- kommer medborgare i EG -och EFTA-stater som tar anställning eller bedriver egen rörelse eller tillhandahåller eller mottar tjänster i landet samt deras familjemedlemmar oavsett nationalitet. Med familjemedlemmar avses maka/make och barn som är under 21 år samt barn över 21 år som är be- roende av föräldrarna. Då det gäller rätt till vistelse och bosättning avses även släktingar i närmast föregående led till arbetstagaren eller företagaren eller dennes maka/make om släktingen är beroende av dem för sin försörjning.

Rättsakterna innehåller bl. a. detaljerade bestämmelser om minsta tid för uppehållstillstånd, förutsättningar för förlängning av tillstånd och om skydd mot återkallelse av uppehållstillstånd vid ofrivillig arbetslöshet, sjukdom eller olyckshändelse. Vidare finns bestämmelser om undantag från kravet på uppehållstillstånd då det gäller korttidsanställda. säsongarbetare och personer som pendlar mellan länder, vilka i stället kan åläggas anmälningsplikt.

Av betydelse i sammanhanget är också förordningen (EEG) nr 1251/70 om arbetstagares rätt att stanna kvar inom ett medlemslands territorium efter att ha varit anställda där och direktiv 75/34/EEG om rätten för medborgare i en medlemsstat att stanna kvar i en annan medlemsstat efter att där ha bedrivit egen rörelse. I båda fallen omfattas även familjemedlemmar. Enligt direktiven 90/364/EEG, 90/365/EEG och 90/366/EEG har denna rätt utvidgats till att gälla vissa icke ekonomiskt aktiva personer som studerande och pensionärer och deras familjer. Samtliga rättsakter anger närmare förutsättningarna för rätten att stanna kvar. Vidare bör här erinras om direktiven 64/221/EEG. 72/194/EEG och 75/35/EEG vilka rör åtgärder beträffande utlänningars rör- lighet och bosättning betingade av hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa.

Arbetsgruppen har föreslagit att ändringar skall göras i utlänningslagen PTOP- 1991/921170 beträffande arbetstillstånd och uppehållstillstånd. dels för att nordiska med- Bilaga 10 borgare alltjämt skall särbehandlas, dels för att utlänningslagen inte skall framstå som missvisande. Flertalet remissinstanser har anslutit sig till detta. Juridiska fakultetsstyrelsens forskningsnämnd i Lund har dock ifrågasatt förslaget och ansett att regleringen bör ske i förordningsform.

Jag instämmer i arbetsgruppens uppfattning att utlänningslagen inte bör vara missvisande. De principer som gäller bör framgå av lagen. Olägenheter finns dock med en sådan lösning.

Som jag tidigare anfört (avsnitt 3) bör en reglering inte ske samtidigt på två konstitutionella nivåer. De tre EG-förordningama skall, med undantag för de delar av förordning (EEG) nr 1612/68 som enligt regeringsformen fordrar lagform. enligt mitt förslag inkorporeras med svensk rätt genom förordning. Det innebär att reglerna om t.ex. rätt till uppehållstillstånd kommer att åter- finnas i en svensk förordning. Frågan bör inte samtidigt vara reglerad i lag. Till detta kommer att det är en praktisk fördel om de regler som föranleds av Sveriges anslutning till EES-avtalet hålls samman eftersom de avviker från de principer som i övrigt gäller enligt utlänningslagen.

Vad jag har anfört har lett mig till slutsatsen att regleringen så långt det är möjligt bör genomföras på så sätt att regeringen med stöd av bemyndiganden beslutar om de nya föreskrifter som behövs genom förordning. Någon regle- ring i lag bör inte ske samtidigt. Jag återkommer i annat sammanhang till regeringen med frågan om dels införlivande av EG-förordningama i de delar som inte fordrar lagform. dels de ändringar i utlänningsförordningen som föranleds av de olika direktiven.

För att undvika att utlänningslagen blir missvisande kan i 1 kap. 1 & tas in en upplysning om att särskilda regler gäller för "EES-medborgare".

Den fråga som då återstår att diskutera är om de i dag befintliga bemyndi- gandena i utlänningslagen är tillräckliga eller om — som arbetsgruppen före— slagit — ytterligare bemyndiganden bör införas i utlänningslagen .

Utlänningslagen är uppbyggd så att i första kapitlet slås de grundläggande kraven på pass, visering. uppehållstillstånd och arbetstillstånd fast i fyra olika bestämmelser (1 kap. 2-5 55). Varje paragraf innehåller ett bemyndigande för regeringen att föreskriva undantag från respektive krav.

Undantag för nordbor gäller för samtliga fyra krav. Såvitt gäller pass- kravet har regeringen med utnyttjande av bemyndigandet meddelat föreskrif- ter om detta i utlänningsförordningen (1 kap. 1 5) men i fråga om övriga krav framgår undantagen redan av lagen.

Bemyndigandena har i övrigt utnyttjats i olika grad. Såvitt gäller viseringar är de medgivna undantagen mycket omfattande. Möjligheten att medge

undantag från kravet på arbetstillstånd har utnyttjats för ett begränsat antal PIOP- 1991/921170 situationer av i huvudsak kortvarig natur. Bilaga 10

Bemyndigandena har utnyttjats i olika hög grad, vilket givetvis är betingat av praktiska behov. Utnyttjandet sker i enlighet med de intentioner som ligger bakom riksdagens ställningstaganden.

I 2 kap. 4 5 finns föreskrifter om i vilka fall uppehållstillstånd får ges. Även i denna bestämmelse finns ett bemyndigande. Regeringen får föreskriva att uppehållstillstånd får ges även i andra fall än de i lagen angivna.

Arbetsgruppen har föreslagit att ytterligare ett bemyndigande införs i ut- länningslagen av innebörd att regeringen eller myndighet som regeringen be- stämmer får meddela närmare föreskrifter om de regler som skall gälla för in- resa. utresa, bosätming och arbete för de utlänningar som omfattas av EES- avtalet.

Arbetsgruppen har motiverat sitt förslag med att förordningen (EEG) nr 1251/70 om arbetstagares och dennes familjs rätt att stanna kvar inom en stats tenitorium även efter det att anställningen upphört innehåller detaljerade före- skrifter om förutsättningarna för denna rätt vilket kräver ett utvidgat bemyn- digande. Detsamma anses gälla för det motsvarande direktivet 75/34/EEG såvitt rör egna företagare.

Frågan är då om detta bemyndigande - bortsett från att det tillåter s.k. sub- delegation. vilket nu befintliga bemyndiganden inte gör - medför någon ytter- ligare möjlighet för regeringen att meddela föreskrifter i aktuella ämnen utöver vad redan befintliga bemyndiganden medger.

Jag kan inte finna att så är fallet. Bemyndigandet i 2 kap. 4 5 ger regering- en rätt att föreskriva att uppehållstillstånd kan ges även i andra fall, dvs. ut- över de i utlänningslagen angivna, Regeringen kan då givetvis också ange förutsättningar för när ytterligare uppehållstillstånd skall få ges. Jag kan heller inte se att det är nödvändigt att införa en s.k. subdelegationsregel i före- varande fall. Enligt 8 kap. 13 & regeringsformen får regeringen genom för- ordning besluta om bl.a. föreskrifter om verkställighet av lag. Enligt samma paragraf får regeringen överlåta till en myndighet under regeringen att med— dela bestämmelser i ämnet. Detta torde vara tillfyllest.

Jag föreslår sammanfattningsvis atti 1 kap. 1 & utlänningslagen införs en upplysning om EES-förhållandena men att i övrigt inte någon ändring görs i dessa delar.

Reglerna i direktiv 75/34JEEG måste införlivas med svensk rätt. Detta bör ske genom ändringar i utlänningsförordningen. Jag återkommer till regering- en i den frågan i samband med att övriga EG-förordningar skall inkorporeras.

Två remissinstanser. Arbetsmarknadsstyrelsen och Invandrarverket. har. utifrån promemorians förslag till ändringar i utlänningslagen . framfört syn- punkter på frågan om regeln bör vara formulerad så att uppehållstillstånd får 15

eller skall ges i nu aktuella fall. Med den lagtekniska lösning jag föreslår PTOP- 1991/923170 aktualiseras inte frågan i detta sammanhang men jag vill ändå kommentera Bilaga 10 den. Arbetsmarknadsstyrelsen har anfört att en utlänning från ett EG- eller EFTA-land. som på allvar söker eller har fått ett arbete här har fått en på EG- rätten grundad rättighet att resa in i det land han skall arbeta i. Denna rättighet kan endast inskränkas i inreselandet om det är fråga om att skydda allmän ordning. säkerhet eller hälsa. Det skulle därför vara obligatoriskt att utfärda uppehållstillstånd och det måste komma till uttryck genom en formulering om att uppehållstillstånd skall ges till dessa utlänningar och inte får ges, som arbetsgruppen föreslagit.

Jag delar uppfattningen att en "EES- utlänning" som har fått arbete i Sverige har rätt att få uppehållstillstånd såvida inte undantagen om skydd för allmän ordning. säkerhet eller hälsa föranleder annat. De närmare förutsätt- ningarna kommer som jag redovisat att framgå av den inkorporerade för- ordningen. Jag vill emellertid framhålla att en utlänning från ett avtalslutande land som uppfyller kraven enligt förordningen har en rätt att få uppehålls- tillstånd. Huruvida han eller hon uppfyller kriterierna eller ej får avgöras i det särskilda fallet.

Ett par remissinstanser, Rikspolisstyrelsen och Invandrarverket, har diskuterat frågan om en medborgare i en EG- eller EFTA-stat har en ovill- korlig rätt att komma hit och söka arbete. Man gör jämförelsen med en turist, som kommer hit utan medel för sitt uppehälle och som av den orsaken kan avvisas. En "EES-medborgare" skulle då endast behöva uppge att han avser att söka arbete för att undgå avvisning.

Även i denna situation måste göras en prövning av om vederbörande om- fattas av förordningen eller ej, dvs. om han är arbetssökande eller inte. Ett grundlöst påstående i detta avseende kan inte leda till någon rätt att vistas här om förutsättningar i övrigt inte föreligger.

Jag vill i detta sammanhang framhålla att syftet med EES-avtalet är att in- vånarna i större delen av Europa. utan större ingrepp från nationella myndig- heter än absolut nödvändigt, fritt skall kunna söka arbete i andra länder. Detta måste leda till generösa bedömningar, inte minst när det gäller frågan om en arbetssökandes möjligheter att få ett arbete. En sådan person bör t.ex. inte kunna avvisas bara för att den tid, under vilken uppehållstillstånd inte krävs, har gått ut. om han är aktivt arbetssökande. Denna princip har också slagits fast av EG-domstolen (mål C—292/89).

Invandrarverket har påpekat att det kan bli en skillnad vid prövningen av ansökan om uppehållstillsrånd från å ena sidan en utlänning från ett land utan- för EES-området som är gift med en svensk och å andra sidan en tredje- landsmedborgare som är gift med en "EES-medborgare". I det första fallet kan s.k. uppskjuten invandringsprövning tillämpas vilket i det andra fallet 16

inte blir tillåtet. Verket har bl.a. ifrågasatt möjligheten att framgent komma åt P(OP- 1991/921170 skenäktenskap. Bilaga 10

Jag anser att vi i vart fall tillsvidare får leva med denna skillnad i in- vandringsprövningen. Jag tror inte att någon oönskad invandring genom skenäktenskap på grund av bestämmelserna i EES-avtalet kommer att äga rum i någon nämnvärd omfattning. Det ter sig tämligen onaturligt, att någon med- borgare i "tredje land", som av något skäl önskar komma till Sverige. skulle ingå ett skenäktenskap med en medborgare i något annat EES-land som vistas här. Vidare kommer jag senare att föreslå att regeringen ges ett bemyndigande att uppställa ytterligare grunder för återkallelse av beviljade uppehållstillstånd för utlänningar som omfattas av EES—avtalet. Till de situationer som då kan bli aktuella bör räknas den, att en tredjelandsmedborgare, vars enda anknyt- ning till Sverige är bandet till en EES-medborgare. förlorar sin anknytning exempelvis genom att ett kortvarigt äktenskap upplöses strax efter ankomsten till Sverige.

Arbetsmarknadsstyrelsen har framhållit att EG—rätten innebär att en EG- medborgare som förvärvat rätten - t. ex. genom en anställning - att resa in och vistas i ett annat EG-land inte kan avvisas bara på den grunden att forrnalia- krav inte uppfyllts. Arbetsmarknadsstyrelsen förordar därför en översyn av reglerna om utvisning och avvisning liksom av reglerna om tagande i förvar enligt 6 kap. 2 & utlänningslagen. Jag instämmer i att en "EES-medborgare" som har arbete här knappast torde kunna avvisas eller utvisas enbart därför att han underlåtit att ansöka om uppehållstillstånd. Jag anser dock att detta inte behöver regleras särskilt.

Enligt 2 kap. 11 & utlänningslagen får ett uppehållstillstånd återkallas, sedan utlänningen rest in i Sverige, endast under vissa förutsättningar. Tillståndet får bl.a. återkallas om han inte försörjer sig på ett ärligt sätt. Med detta avses tämligen allvarliga omständigheter som prostitution och missbruk. Vidare kan uppehållstillstånd återkallas vid befarad kriminalitet. Frågan om återkallelse skall ha väckts innan utlänningen varit bosatt i Sverige i två år med uppehållstillstånd.

Invandrarverket har ifrågasatt om nuvarande regler för återkallelse av be- viljat uppehållstillstånd i 2 kap. 11 & utlänningslagen är tillräckliga med tanke på exempelvis utlänningar som frivilligt lämnar sina anställningar och inte heller aktivt söker nytt arbete.

EG-direktivet 68/360/EEG, som skall införlivas med svensk rätt genom EES-avtalet, innebär att uppehållstillstånd i de flesta fall skall beviljas för fem år för " EES-medborgare" och deras familjemedlemmar. Maka/make och barn som är under 21 år eller som är beroende av föräldrarna skall också ha rätt att ta arbete oavsett om de är medborgare i någon EES-stat eller ej. Vidare skall

föräldrarna till den hitkomne arbetstagaren eller hans/hennes maka/make ha PIOP- 1991/92170 rätt att komma hit om de är ekonomiskt beroende av sina barn. Bilaga 10

Den omständigheten att en arbetstagare blir ofrivilligt arbetslös eller oför- mögen att arbeta på grund av sjukdom eller olycksfall får enligt direktivets artikel 7 inte leda till att Uppehållstillståndct återkallas. EG—domstolen har också fastslagit att en person som blir arbetslös inte förlorar den fria rörlig- hetens förmåner (mål 39/86). Förnyat uppehållstillstånd kan dock begränsas i tiden om arbetslösheten varat mer än ett år.

Det kan emellertid tänkas uppstå situationer då en utlänning som kommit hit på grund av EES-avtalet inte längre är önskvärd i landet och då nuvarande grunder för återkallelse av uppehållstillstånd inte är tillräckliga. Som exempel kan nämnas situationen att en utländsk arbetstagare kommit hit och påbörjat ett arbete och erhållit uppehållstillstånd för fem år men sedan strax därpå fri- villigt lämnat sitt arbete utan att söka något nytt. Vidare kan nämnas situatio- nen att en medborgare från tredje land. vars vistelse här grundar sig på an- knytningen till en arbetstagare som är "EES-medborgare" förlorar denna an- knytning genom att arbetstagaren efter kort tid lämnar Sverige. I dessa fall kan det vara befogat med en möjlighet att kunna återkalla beviljade uppe- hållstillstånd. Det bör lämpligen vara regeringens sak att närmare ange för- utsättningarna för detta. I 2 kap. 11 & bör därför införas ett nytt bemyndigan- de som ger en sådan befogenhet.

Hänvisningar till S5-4

Mitt förslag: Ett nytt bemyndigande införs i 2 kap. 5 & utlännings- lagen enligt vilket regeringen får föreskriva ytterligare undantag från huvudregeln om att en ansökan om uppehållstillstånd inte får bifallas om utlänningen befinner sig i Sverige när ansökan görs eller prövas, om det följer av en överenskommelse med främmande stat.

Arbetsgruppens förslag innebär att paragrafen tillförs en bestämmelse om att personer, som enligt EES-avtalet inte behöver arbetstillstånd här, har rätt att få sin ansökan om uppehållstillstånd prövad sedan de anlänt till Sverige. Remissinstanserna: Ett par remissinstanser har påpekat att rätten för släktingar i närmast föregående led att i Sverige ansöka om uppehållstillstånd inte är inskriven i utlänningslagen. Skälen för mitt förslag: Om en utlänning befinner sig i Sverige när en ansökan om uppehållstillstånd görs eller prövas. får ansökan inte bifallas utom i vissa undantagsfall som finns angivna i 2 kap. 5 & utlänningslagen. 13

Dessa undantag rör asyl. vissa återföreningsfall eller om det annars finns sär- PFOP- 1991/921170 skilda skäl. Jag vill i sammanhanget nämna att jag nyligen erhållit regeringens Bilaga 10 bemyndigande att tillkalla en särskild utredare för att göra en översyn av vissa delar av utlänningslagen. l uppdraget ingår en översyn av dessa regler. EES- samarbetet innebär bl.a. att en utländsk arbetstagare skall kunna påbörja ett arbete i Sverige innan uppehållstillstånd beviljats och att formalitetema kring tillståndet inte får fördröja arbetets påbörjande (se artikel 5 i direktiv 68/360/EEG). Detsamma gäller egna företagare som etablerar sig här (jfr arti- kel 6 i direktiv 73/148/EEG). Detta innebär att uppehållstillstånd för den personkrets av ekonomiskt aktiva och deras anhöriga som avses med EES- avtalet måste kunna sökas och beviljas efter inresa i Sverige. Av samma skäl som jag anfört tidigare (avsnitt 4) bör emellertid de närmare förutsättningama regleras i förordning. Detta kräver emellertid ett bemyndigande för regering- en, vilket bör tillföras paragrafen. Det förslag som remitterades till lagrådet innehöll ingen begränsning i regeringens bemyndigande. Lagrådet har dock. för att inte bemyndigandet skall framstå som vidare än avsett, föreslagit att bemyndigandet begränsas till situationer som följer av överenskommelser med främmande stat. Jag ansluter mig till lagrådets synpunkter.

5.6. Utlänningars tidigare brottslighet

Min bedömning: Någon ändring i utlänningslagens bestämmelser om utvisning på grund av brott är inte motiverad med hänsyn till anikel 3 i direktiv 64/221/EEG om att utvisning skall grundas enbart på den berörda personens eget uppförande.

Arbetsgruppens bedömning överensstämmer med min. Remissinstanserna: Hovrätten för Västra Sverige har anfört att tidigare utdömt frihetsstraff kan utgöra skäl att anta att utlänningen kan komma att begå brott här och att detta kan vara tillräckligt för avvisning eller utvisning. Hovrätten anför att detta får anses stå i strid med artikel 3 i direktiv 64/221/EEG.

Skälen för mitt förslag: Enligt 2 kap. 11 5 första stycket p. 2 ut- länningslagen får ett uppehållstillstånd återkallas, sedan utlänningen rest in i landet, om han på grund av ett tidigare utdömt frihetsstraff eller någon annan särskild omständighet kan antas komma att begå brott i Sverige eller i något annat nordiskt land. Av samma skäl kan han enligt 4 kap. 2 5 första stycket p. 3 avvisas. Detta innebär att ett tidigare ådömt frihetsstraff ensamt kan be- rättiga till ett antagande att utlänningen kan komma att göra sig skyldig till brott i Sverige eller övriga Norden. Uttrycket eller någon annan särskild om 19

ständighet tar sikte på situationer där utlänningen visserligen inte är dömd för PTOP— 1991/921170 brott men av annat skäl kan tänkas komma att begå brott har. Det kan t. ex. Bilaga 10 framgå att han kommit hit i avsikt att föra bort ett barn som han inte har vård- naden om (jfr. SOU l979:64 sid 134 f).

EES-avtalet omfattar bl. a. direktiv 64/221/EEG om samordning av sär- skilda ätgärder som gäller utländska medborgares rörlighet och bosätming och som är berättigade med hänsyn till allmän ordning. säkerhet och hälsa. Direktivet har utvidgats genom direktiven 72/194/EEG och 75/35/EEG till att gälla även de arbetstagare och egna företagare som begagnar sig av rätten att stanna kvar inom en annan medlemsstats tenitorium sedan de upphört att vara ekonomiskt aktiva. Genom hänvisningar framgår att=de personer som om- fattas av bestämmelserna är "EES-medborgaren". maka/make, barn som är under 21 år eller beroende av föräldrarna samt släktingar i närmast fönegåen- de led som är beroende av "EES-medborgaren" eller hans/hennes maka/make.

De avtalslutande parterna får avvika från bestämmelsema om fri rörlighet endast av hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa. I vilka fall staterna kan göra ingrepp i rätten till inresa och vistelse preciseras i direktivet 64/221/EEG. Det gäller alla åtgärder som beslutas av medlemsstaterna, av hänsyn till nyss nämnda intressen, rörande inresa. utfärdande eller fömyande av uppehållstillstånd eller utvisning ur staten. Enligt direktivets artikel 3 skall åtgärder vidtagna med hänsyn till allmän ordning eller säkerhet grunda sig uteslutande på den berörda personens eget uppförande. Tidigare domar för brott skall inte i sig vara tillräcklig anledning att vidta sådana åtgärder.

Den nuvarande svenska regleringen innebär att av— eller utvisning kan komma att ske om man kan anta att utlänningen kan komma att begå brott i Sverige eller i övriga Norden. En grund för ett sådant antagande kan vara att utlänningen tidigare har dömts för brott. Det skall således göras en prognos utifrån tidigare brottslighet. Om en person nyligen upprepade gånger är dömd för brott utomlands torde det finnas fog för ett antagande att denna brottslig— het kan komma att fortsätta även i Sverige. En enstaka straffdom, som inte kombineras med en negativ prognos för personen i fråga, torde inte med nu- varande tillämpning av bestämmelsen leda till att av- eller utvisning blir aktuell. Jag anser därför inte att någon ändring av utlänningslagen i dessa delar nu behöver göras.

5.7. Motivering av vissa beslut Prop. 1991/92:170 Bilaga 10

Mitt förslag: 1 11 kap_ 3 & utlänningslagen införs en bestämmelse som anger att de utlänningar som genom den nya regleringen på grund av EES-avtalet får vistas här har rätt till motivering av negativa beslut i fråga om tidsbegränsat uppehållstillstånd och, i förekommande fall,

visering.

Arbetsgruppens förslag överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala universi— tet har anfört att motiveringsskyldigheten borde utsträckas till att omfatta även andra utlänningar för att undvika olikheter. Sveriges Advokatsamfund och Svenska flyktingrådet har framfört liknande synpunkter. Någon remiss- instans har anfört synpunkter på förslagets utformning.

Skälen för mitt förslag: Som tidigare redovisats får de avtalsslutandc parterna bara avvika från bestämmelserna om fri rörlighet på grund av hänsyn till allmän ordning, säkerhet och hälsa. Reglerna härom finns i direktiv 64/221/EEG. Enligt direktivets artikel 6 skall en person underrättas om de hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa som ligger till grund för det beslut som fattats i hans fall. om detta inte strider mot ifrågavarande stats säkerhetsintresse. Emellertid föreskrivsi 11 kap. 3 & utlänningslagen att 20 å förvaltningslagen. som innehåller krav på motivering av beslut. inte skall tillämpas när det gäller beslut om bl.a. tidsbegränsat uppehållstillstånd och visering. För att direktivet skall kunna uppfyllas krävs att personer vilka genom EES-avtalet har rätt att vistas här undantas i lagrummet. Jag föreslår dock en något annorlunda redaktionell lösning än vad som görs i prome- morian.

Jag har i och för sig förståelse för remissinstansemas åsikt om en utvidgad motiveringsskyldighet i alla ärenden av detta slag. Den frågan bör dock inte behandlas i detta sammanhang.

5.8. Frågan om en regel mot diskriminering

Min bedömning: Någon särskild regel om icke-diskriminering bör inte införas i utlänningslagen .

Arbetsgruppens bedömning överensstämmer med min. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte kommenterat

frågan. Arbetsmarknadsstyrelsen har framhållit att innehållet i förordning 21

(EEG) nr 1612/68, främst dess artiklar 1 - 7, innebär ett förbud mot direkt PTOP- 1991/921170 eller indirekt diskriminering vid anställning på grund av nationalitet. I svensk Bilaga 10 rätt finns inte någon sanktionsmöjlighet mot arbetsgivare som bryter mot EG- förordningcns diskrimineringsförbud. Frågan bör därför enligt Arbets- marknadsstyrelsen lösas genom lagstiftning i detta sammanhang. Ombuds- mannen mot etnisk diskriminering har framfört liknande synpunkter.

Skälen för mitt förslag: De regler som remissinstanserna har pekat på innebär bl.a. ett förbud för medlemstatema att upprätthålla lagstiftning som är negativt särbehandlande i fråga om tillgång till arbete, arbetsvillkor, sociala eller skattemässiga villkor.

Några svenska regler eller kollektivavtal av sådan diskriminerande art torde inte finnas. Men om så vore, kommer den lag, genom vilken EES-av- talets regler om icke-diskriminering blir svensk rätt, att gälla framför sådana diskriminerande regler. Jag finner det därför inte för närvarande vara nöd- vändigt att införa någon särskild sanktionsregel.

Jag vill i sammanhanget nämna att frågan om etnisk diskriminering i arbetslivet är föremål för behandling av utredningen för åtgärder mot etnisk diskriminering (A 199l:()4) varför det blir anledning att återkomma till frå- gan.

5.9. Kostnader och resursbehov

I vad mån den föreslagna nya lagstiftningen kommer att medföra några ytter- ligare kostnader för det allmänna är svårbedömt. Dessa torde dock rymmas inom ramen för berörda myndigheters resurser.

5.10. Upprättade lagförslag

Ienlighet med vad jag nu har anfört har inom Kulturdepartementet upprättats förslag till

1. lag om arbetskraftens fria rörlighet inom Europeiska ekonomiska sam- arbetsområdet (EES) och

2. lag om ändring i utlänningslagen (l989z529). Lagförslagen har granskats av lagrådet. De bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 10.6 och 107.

5.ll Specialmotivering Prop. 1991/92:170 Bilaga 10 5.11.1 Förslag till lag om arbetskraftens fria rörlighet inom

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

I 5 Följande regler i rättsakter inom Europeiska gemenskaperna ( EG), som det hänvisas till i bilaga V till avtalet om Europeiska ekonomiska samarbets- området ( EES—avtalet), skall gälla som svensk lag:

]. Artiklama 1—9 i rådetsjörordning (EEG) nr [612/68 av den 15 oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen.

2. Rådetsjörordning (EEG) nr 312/76 av den 9februari 1976 om ändring av bestämmelsema om arbetstagarnas rättigheter inom arbetstagarorganisa- tioner i förordning ( EEG) nr [612/68 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen.

Förslaget har behandlats under avsnitt 5.3.

Genom paragrafen införlivas artiklarna 1—9 i förordningen (EEG) nr l612/68 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen samt förordning (EEG) nr 312/76 av den 9 februari 1976 om ändring av den förstnämnda förordningen med svensk rätt.

2 9" Reglerna skall gälla med den anpassning som. framgår av bilaga V till EES-avtalet.

Till EES-avtalet hör ett antal bilagor som anger vilka EG-rättsakter som ingår in avtalet. Bilaga V anger vilka EG-förordningar och EG-direktiv som rör området för personers rörlighet. Rättsakterna har tillkommit inom EG. Det finns därför behov av att i EES-avtalet delvis anpassa innehållet i rättsakterna så att bestämmelserna även omfattar EFTA-länderna. [ paragrafen har gjorts en smärre redaktionell förändring i förhållande till lagrådsremissens förslag.

3 9" Av lagen (1992.'O()0) om ett Europeiskt samarbetsområde (EES) framgår att vid tillämpningen av reglerna bestämmelserna i följande protokoll skall gälla:

1. Protokoll I till avtalet om en ständig kommitté mellan länderna inom Europeiska frihandelssammanslutningen ( EFT A ).

2. Protokoll I till avtalet om inrättandet av en övervakningsmyndighet och en domstol mellan EFTA-länderna.

Paragrafen innebär att bestämmelser i EG-förordningen som berör rent in- terna EG-rättsliga förhållanden inte skall tillämpas. I stället skall bestämmel- serna i de protokoll som anges i paragrafen tillämpas. Dessa protokoll utgör svensk lag genom att de inkorporeras med EES-lagen. Paragrafen har därför inte-någon konstitutionell innebörd utan dess funktion är närmast att hänvisa till de olika protokoll som har betydelse i sammanhanget. Lagrådet har anfört att hänvisningen till EES—avtalets protokoll 1 inte utsäger något utöver före- 23

skriften i 2 & om att EEG—reglerna skall gälla med den anpassning som fram- PFOP- 1991/923170 går av EES—avtalets bilaga V. Lagrådet anser därför att denna hänvisning bör Bilaga 10 utgå. Hänvisningen till övriga i 3 & nämnda protokoll bör enligt lagrådet in- ledas med en erinran om att skyldigheten att vid tillämpningen iaktta bestäm- melserna i protokollen framgår av lagen om ett Europeiskt ekonomiskt sam- arbetsområde (EES). Jag ansluter mig till lagrådets synpunkter.

4 5 Som bilaga 1—3 till denna lag finns den svenska texten till I. de förordningar som anges i I 5,

2. bilaga Vtill EES—avtalet. Protokoll I till EES-avtalet och de protokoll som anges i 3 5 finns intagna i lagen ( 1992:000 ) om ett Europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES).

l paragrafen anges vilka texter som bifogas lagen. Beträffande förordning (EEG) nr 1612/68 är det endast de i l & uppräknade artiklarna som inkorpore- ras. Hela förordningen har dock tagits med i bilagan. De återstående ar- tiklarna avses bli inkorporerade genom förordning. Det kan då vara lämpligt att i den endast hänvisa till lagen. Härigenom blir hela EG-förordningen till- gänglig på ett ställe men riksdagsbunden endast i de delar som formellt kräver lagform. Paragrafen har bl.a. till följd av lagrådets förslag avseende 3 & genomgått en smärre redaktionell förändring i förhållande till lagråds- remissens förslag.

5 _6 De danska, engelska, finska. franska. grekiska, isländska, italienska, nederländska, norska, portugisiska, spanska, svenska och tyska texterna skall ha samma giltighet.

l paragrafen anges att texterna har samma giltighet på språken i de övriga för- dragsslutande staterna.

5.1 1.2 Förslag till lag om ändring [ utlänningslagen ( I 989:52 9) 1 kap. Kraven för Utlänningars vistelse i Sverige m.m.

Inledande bestämmelser

I _6 I denna lag ges reglerfär utlänningars inresa. utresa, vistelse i Sverige och arbete i Sverige som anställd samt för rätten till asyl här. I lagen anges också under vilka förutsättningar en utlänning kan avvisas eller utvisas ur landet.

lagen skall tillämpas så. att utlänningars frihet inte begränsas mer än vad som är nödvändigti varje enskilt fall.

Av lagen ( 1992:00 ) om ett Europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) och lagen (I992:00) om arbetskraftens fria rörlighet inom Europeiska

ekonomiska samarbetsområdet (EES) följer att särskilda regler gäller för de Prop. 1991/92:170 utlänningar som omfattas av EES-avtalet. Bilaga 10

Ändringen har kommenterats under avsnitt 4.

Paragrafen. som inleder utlänningslagen , angeri första stycket vilka frågor som lagen reglerar. Andra stycket innehåller en generell bestämmelse om att Utlänningars frihet inte får begränsas mer än nödvändigti varje enskilt fall. Bortsett från de artiklar i förordningen (EEG) nr 1612/68 samt förordningen (EEG) nr 312/76 som inkorporeras genom en särskild lag kommer de allra flesta materiella bestämmelser om "EES-medborgares" och deras anhörigas rätt till vistelse i Sverige att återfinnas i förordningar som regeringen utfärdar med stöd av bemyndiganden i utlänningslagen . Av själva utlänningslagen kan således inte utläsas viktiga frågor om t.ex. rätt till uppehållstillstånd för dessa utlänningar. För att inte lagen skall framstå som missvisande har därför som ett nytt tredje stycke införts en upplysning om att särskilda regler gäller för de utlänningar som omfattas av EES-avtalet. '

2 kap. Närmare om visering, uppehållstillstånd och arbetstillstånd

Uppehållstillstånd

5 5 Om utlänningen befinner sig i Sverige när ansökan om uppehållstillstånd görs eller prövas. får ansökan inte bifallas.

Detta gäller dock inte om I. utlänningen har rätt till asyl här,

2. utlänningen skall återförena sig med en nära familjemedlem .som är stadigvarande bosatt i Sverige och som han tidigare har sammanlevt med utomlands, eller

3. det annars finns särskilda skäl. Om utlänningen skall avvisas eller utvisas enligt ett beslut som har vunnit laga kraft, får dock en ansökwt om uppehållstillståan från honom bifallas bara om ansökan grundar sig på omständigheter som inte har prövats förut i ärendet om hans avvisning eller utvisning och om

1. utlänningen har rätt till asyl här, eller

2. det annars finns synnerliga skäl av humanitär art.

Regeringen får föreskriva att en ansökan om uppehållstillstånd får bifallas även i andra fall än som anges i andra stycket, om det följer av en överenskommelse med främmande stat.

Ändringen har behandlats i avsnitt 5.

l förevarande paragraf föreskrivs i vilka undantagsfall uppehållstillstånd får bifallas om utlänningen befinner sig i Sverige när ansökan görs eller prö- vas. En konsekvens av EES-avtalet är att de personer. som till följd av avtalet inte längre behöver arbetstillstånd här. skall ha rätt att erhålla uppehållstill- stånd även om ansökan görs här i landet. Motsvarande skall gälla för egna företagare som etablerar sig här. Eftersom det för dessa personer inte krävs 25

Bilaga 10

att forrnaliteten för att få uppehållstillstånd är avklarad innan arbetet i värd- landet påbörjas. torde det ofta bli så att ansökan görs eller prövas när per- sonen i fråga redan befinner sig här. lett nyttfjärde stycke bemyndigas reger- ingen att föreskriva även andra undantag än de i lagen angivna från huvud- regeln om att uppehållstillstånd i Sverige skall sökas av utlänningen i hans hemland. För att bemyndigandet inte skall framstå som vidare än avsett anges i lagtexten att de nya undantag som regeringen får föreskriva skall följa av överenskommelse med främmande stat. en precisering som tillkommit efter

lagrådets påpekande.

Återkallelse av tillstånd

I I 5 Om utlänningen har rest in i landet, får ett uppehållstillstånd återkallas

I . om han inte försörjer sig på ett ärligt sätt eller bedriver sådan verk- samhet som kräver arbetstillstånd utan att ha sådant tillstånd,

2. om han på grund av ett tidigare ådömtfrihetsstrajff eller någon annan särskild omständighet kan antas komma att begå brott i Sverige eller i något annat nordiskt land, eller

3. om det med hänsyn till hans tidigare verksamhet eller i övrigt kan antas att han kommer att bedriva sabotage, spioneri eller olovlig underrättelse- verksamhet i Sverige eller i något annat nordiskt land

Återkallelse enligt första stycket får endast ske om frågan har väckts innan utlännin gen har varit bosatt häri två år med uppehållstillstånd

Regeringen får föreskriva att uppehållstillstånd får återkallas för de utlänningar som avses i 1 kap. 1 5 tredje stycket även i andra fall än de som anges i första stycket.

Ändringen har behandlats i avsnitt 4.

Bestämmelsen anger de förutsättningar under vilka ett beviljat uppehålls- tillstånd får återkallas sedan en utlänning rest in i Sverige. Förutom det fallet att arbetstillstånd kan saknas rör det sig om asocialitet och befarad kriminali- tet. Genom ett nytt tredje-stycke bemyndigas regeringen att meddela före- skrifter i ytterligare fall då det gäller personer som omfattas av EES-avtalet. Uppehållstillstånd skall beviljas för fem år vid arbetskraftsinvandring på grund av EES-avtalet. Det kan uppstå behov av att återkalla ett sådant uppe- hållstillstånd även efter två år. Regeringen är därför vid den närmare regle- ringen i dessa fall inte bunden av tvåårsgränsen som anges i andra stycket.

11 kap. Vissa bestämmelser om handläggningen Motivering av beslut

3 5 Bestämmelserna i 20 5 förvaltningslagen om motivering av beslut tillämpas inte beträffande beslut om visering. tidsbegränsat uppehållstillstånd och arbetstillstånd.

En utlänning som avses i I kap. I 5 tredje stycket har dock alltid rätt till motivering av ett sådant beslut om det går honom emot.

Ändringen har behandlats i avsnitt 7. Den innebär att i ett nytt andra stycke PFOP- 1991/921170 förskrivs att personer som omfattas av EES-avtalet har rätt till motivering av Bllaga 10 ett negativt beslut i fråga om visen'ng eller tillfälligt uppehållstillstånd.

Hänvisningar till S5-10

5.12. Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. anta förslaget till lag om arbetskraftens fria rörlighet inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).

2. anta förslaget till lag om ändring i utlänningslagen . Vidare hemställerjag att regeringen bereder riksdagen tillfälle att

3. ta del av vad jag anfört i övrigt om anpassning till EES-avtalet av lagstiftning på Kulturdepanementets ansvarsområde.

Sammanfattning av arbetsgruppens promemoria Prop. 1991/923170 Bilaga 1011

Arbetsgruppen föreslår i promemorian ändringar i utlänningslagen och ut- länningsförordningen som är nödvändiga för att den fria rörligheten för per—

soner inom EG- och EFFA-ländema som EES-avtalet syftar till skall kunna uppnås. Främst berörs reglerna om uppehållstillstånd och arbetstillstånd. Arbetsgruppen föreslår således att utlänningslagens krav på arbetstillstånd

slopas för medborgare i EES-länder och deras närmaste familjemedlemmar. Vidare föreslår arbetsgruppen att regeringen skall bemyndigas att meddela närmare föreskrifter om de regler som skall gälla för inresa, utresa, bosätt- ning och arbete för dessa personer, liksom att Statens invandrarverk skall be—

myndigas att meddela föreskrifter om uppehållstillstånd för dem. Arbets-

gruppen föreslår att regeringen. med stöd av bemyndiganden i utlännings- lagen, genom förordning skall inkorporera de tre EG-förordningama (EEG) nr 1612/68. (EEG) nr 312/76 och (EEG) nr 1251/70.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1januari 1993.

Bilaga 10:2

Promemori ans författningsförslag

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap. Kraven för utlänningars vistelse i Sverige m.m.

Inledande bestämmelser

laå

Krav på arbetstillstånd

En utlänning skall ha tillstånd för att arbeta i Sverige på grund av an— ställning här eller utomlands (arbets- tillstånd), om inte utlänningen har permanent uppehållstillstånd eller är medborgare i Danmark, Finland, ls- land eller Norge.

Regeringen, eller myndighet som regeringen bestämmer, får meddela närmare föreskriher om de regler som skall gälla för inresa, utresa, bosätt- ning och arbete för de utlänningar som omfattas av avtalet om ett euro- peiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES).

55

En utlänning skall ha tillstånd för att arbeta i Sverige på grund av an- ställning här eller utomlands (arbets- tillstånd). om inte utlänningen har permanent uppehållstillstånd eller är medborgare i ett land som är anslutet till Europeiska gemenskaperna ( EG) eller Europeiska frihandelsområdet ( EF TA ).

Undantagna från kravet på arbets- tillstånd är, oavsett sin nationalitet, make eller maka till arbetstagare eller egen företagare från land som sägs i första stycket samt deras barn som är under 21 år eller är beroende av dem för sin försörjning.

Regeringen får föreskriva andra undantag från kravet på arbetstillstånd.

Bilaga 10:2

Nuvarande lydelse

2 kap. Närmare om visering, stånd

Uppehållstillstånd

Uppehållstillstånd får ges till

I. en utlänning som är nära an— hörig till en i Sverige bosatt person eller som annars har särskild an- knytning till Sverige,

2. en utlänning som av humani- tära skäl bör få bosätta sig i Sverige, eller

3. en utlänning som har fått ar- betstillstånd eller som har sin för- sörjning ordnad på något annat sätt.

Föreslagen lydelse

uppehållstillstånd och arbetstill-

45

Uppehållstillstånd får ges till I. en utlänning som enligt I kap. 5 5 inte behöver arbetstill- stånd,

2. en utlänning som är nära an- hörig till en i Sverige bosatt person eller som annars har särskild an- knytning till Sverige,

3. en utlänning som av humani- tära skäl bör få bosätta sig i Sverige, eller

4. en utlänning som har fått ar- betstillstånd eller som har sin för- sörjning ordnad på något annat sätt.

Regeringen får föreskriva att uppehållstillstånd kan ges även i andra fall.

Om utlänningen befinner sig i Sverige när ansökan om uppehålls- tillstånd görs eller prövas, får an- sökan inte bifallas. Detta gäller dock inte om

]. utlänningen har rätt till asyl här,

2. utlänningen skall återförena sig med en nära familjemedlem som är stadigvarande bosatt i Sverige och som han tidigare har sammanlevt med utomlands. eller

3. det annars finns särskilda skäl.

55

Om utlänningen befinner sig i Sverige när ansökan om uppehålls- tillstånd görs eller prövas, får an- sökan inte bifallas. Detta gäller dock inte om

1. utlänningen har rätt till asyl här,

2. utlänningen enligt 1 kap. 5 5 första eller andra stycket är undan- tagen från krav på arbetstillstånd,

3. utlänningen skall återförena sig med en nära familjemedlem som är stadigvarande bosatt i Sverige och som han tidigare har sammanlevt med utomlands, eller 4. det annars finns särskilda skäl.

Om utlänningen skall avvisas eller utvisas enligt ett beslut som har vunnit laga kraft. får dock en ansökan om uppehållstillstånd från honom bifallas bara om ansökan grundar sig på omständigheter som inte har prövats förut i åren- det om hans avvisning eller utvisning och om

1. utlänningen har rätt till asyl här, eller

2. det annars finns synnerliga skäl av humanitär art.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap. Vissa bestämmelser om handläggningen

Motivering av beslut

3 &

BeStämmelsema i 20 & förvalt- Bestämmelserna i 20 & förvalt- ningslagen om motivering av beslut ningslagen om motivering av beslut tillämpas inte beträffande beslut om tillämpas inte beträffande beslut om visering. tidsbegränsat uppehålls- visering. tidsbegränsat uppehålls- tillstånd och arbetstillstånd. tillstånd och arbetstillstånd, utam så-

vitt gäller utlänningar som omfattas av avtalet om ett Europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES).

Förteckning över de remissinstanser som avgett yttrande Pr_0p. 1991/92:170 över departementspromemorian (Ds 1991:82) EES- B'laga 1013 anpassning av utlänningslagen och utlänningsförordningen

Yttrande över promemorian har avgetts av Justitiekanslern. Riksåklagaren, Domstolsverket. Rikspolisstyrelsen, hovrätten för Västra Sverige. kammar— rätten i Jönköping. Kommerskollegiet, Riksskatteverket, juridiska fakultets— styrelsen vid Uppsala universitet, juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, juridiska fakultetsstyrelsens forskningsnämnd vid universitetet i Lund. Socialstyrelsen, Skolverket. Socialvetenskapliga forskningsrådet, Arbetsdomstolen, Arbetsmarknadsstyrelsen, Statens invandrarverk, Statens arbetsgivarverk, jämställdhetsombudsmannen, ombudsmannen mot etnisk diskriminering, riksdagens ombudsmän, svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen, Centralorganisationen SACO. Sveriges Advokatsamfund, Företagarnas Riksorganisation. Gay- moderatema samt Svenska flyktingrådet. Landsorganisationen i Sverige liksom Tjänstemännens centralorganisation har förklarat sig avstå från att yttra sig. Universitets- och högskoleämbetet. som avstår från att själv avge yttrande, hänvisar till de ovan nämnda yttrandena från universiteten i Uppsala, Lund och Stockholm.

Lagrådsremissens lagförslag Prop. 1991/92:170 . Bilaga 10:4 1 Förslag till Lag om arbetskraftens fria rörlighet inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)1

Härigenom föreskrivs följande.

Regler i IEC-rättsakter som skall gälla som svensk lag

1 5 Följande regler i rättsakter. som det hänvisas till i bilaga V till avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet), skall gälla som svensk lag:

1. Artiklarna l—4 och 6—9 i rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen.

2. Rådets förordning (EEG) nr 312/76 av den 9 februari 1976 om ändring av bestämmelserna om arbetstagarnas rättigheter inom arbetstagarorganisa- tioner i förordning (EEG) nr 1612/68 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen.

EES-anpassning av reglerna

2 & Reglerna skall gälla med den anpassning som framgår av EES-avtalets bilaga V.

3 5 När reglerna innehåller begrepp eller hänvisar till förfaranden som är utmärkande för gemenskapens rättsordning, exempelvis

- ingresser, — adressaterna för gemenskapens rättsakter.

— hänvisningar till territorier eller språk inom Europeiska gemenskaperna (EG).

hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG:s med- lemsstater, deras offentliga organ, företag och enskilda personer i dessa sta- ter.

hänvisningar till informations- och anmälningsförfaranden, skall bestämmelserna i följande protokoll tillämpas: l. EES—avtalets protokoll [ om övergripande anpassning.

2. Protokoll 1 till avtalet om en ständig kommitté mellan länderna inom Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA).

3. Protokoll ! till avtalet om inrättande av en övervakningsmyndighet och en domstol mellan EFTA-länderna.

ll)e i 4 & angivna bilagorna har uteslutits här. De är desamma som återges i propositioncns lagtextförslag. 33

Bilaga lO:4

Reglernas svenska text

4 & Som bilaga l—3 till denna lag finns den svenska texten till

l. de häda ECE—förordningarna.

2. EES—avtalets bilaga V. De protokoll som anges i 3 9" finns intagna i lagen (l992:()()()) om ett Europeiskt ekonomiskt samarbetsområde.

Den svenska texten skall ha samma giltighet som övriga texter

Sä De danska. engelska. finska. franska. grekiska, isländska. italienska. nederländska. norska. portugisiska. spanska. svenska och tyska texterna skall ha samma giltighet.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Härigenom föreskrivs att 1 kap. l 5. 2 kap. 5 och 11 && samt 11 kap. 3 & utlänningslagen (l989z529) skall ha följande lydelse.

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. Kraven för utlänningars vistelse i Sverige m.m. Inledande bestämmelser

15

I denna lag ges regler för utlänningars inresa. utresa. vistelse i Sverige och arbete i Sverige som anställd samt för rätten till asyl här. I lagen anges också under vilka förutsättningar en utlänning kan avvisas eller utvisas ur landet.

Lagen skall tillämpas så. att utlänningars frihet inte begränsas mer än vad som är nödvändigt i varje enskilt fall.

Av lagen (1992:00) om ett Europeiskt ekonomiskt samarbets- område (EES) och lagen (1992-00) om arbetskraftens fria rörlighet inom Europeiska ekonomiska samarbets- området (EES) följer att särskilda regler gäller för de utlänningar som omfattas av EES -avtalet.

2 kap. Närmare om visering, uppehållstillstånd och arbetstillstånd

Uppehållstillstånd 5 5

Om utlänningen befinner sig i Sverige när ansökan om uppehållstillstånd görs eller prövas, får ansökan inte bifallas.

Detta gäller dock inte om

1. utlänningen har rätt till asyl här.

2. utlänningen skall återförena sig med en nära familjemedlem som är stadigvarande bosatt i Sverige och som han tidigare har sammanlevt med utomlands. eller

3. det annars finns särskilda skäl. Om utlänningen skall avvisas eller utvisas enligt ett beslut som har vunnit laga kraft, får dock en ansökan om uppehållstillstånd från honom bifallas bara om ansökan grundar sig på omständigheter som inte har prövats förut i ärendet om hans avvisning eller utvisning och om

1. utlänningen har rätt till asyl här. eller

2. det annars finns synnerliga skäl av humanitär art.

Regeringen får föreskriva att en ansökan om uppehållstillstånd får bi- fallas även i andra fall än som anges i andra stycket..

Återkallelse av tillstånd Prop. 1991/92:170 11 5 Bilaga 1024

(')m utlänningen har rest in i landet. får ett uppehållstillstånd återkallas

1. om han inte försörjer sig pä ett ärligt sätt eller bedriver sådan verksamhet som kräver arbetstillstånd utan att ha sådant tillstånd.

2. om han pä grund av ett tidigare ädömt frihetsstraff eller någon annan särskild omständighet kan antas komma att begå brott i Sverige eller i något annat nordiskt land, eller

3. om det med hänsyn till hans tidigare verksamhet eller i övrigt kan antas att han kommer att bedriva sabotage, spionen' eller olovlig underrättelse- verksamhct i Sverige eller i något annat nordiskt land.

Återkallelse enligt första stycket får endast ske om frågan har väckts innan utlänningen har varit bosatt häri två är med uppehållstillstånd.

Regeringen får föreskriva att uppehållstillstånd får återkallas för de utlänningar som avses i 1 kap. 1 5 tredje stycket även i andrafall än de som anges i första stycket.

11 kap. Vissa bestämmelser om handläggningen Motivering av beslut

3 ä'

Bestämmelserna i 20 & förvaltningslagen om motivering av beslut tillämpas inte. beträffande beslut om visering. tidsbegränsat uppehållstillstånd och arbetstillstånd.

En utlänning som avses i 1 kap. I 5 tredje stycket har dock alltid rätt till motivering av ett sådant beslut om det går honom emot.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Bilaga 1015

303. Zl Rr'erlugun Wills-"UZ. / mm!. Nr 170. lif/. 3-——l

BILAGA 11 Prop. 1991/92:170

_ Bilaga 4.1 SYSTEM SOM AVSES I FORORDNINGENS ARTIKEL 35.2 (T illämpningsförordningens artikel 4. 1 1)

A. BELGIEN

System som utvidgar sjukförsäkringen (vårdförmåner) till egenföre- tagare

B. DANMARK Inget

C. TYSKLAND Inget

D. FRANKRIKE

System för egenföretagare som inte är verksamma inom jordbruket Enligt förordningens artikel 35 .2 —— det sjuk- och moderskapssystem för icke-jordbruksyrken som har inrättats enligt lagen av den 12 juli 1966 i dess ändrade lydelse.

E. GREKLAND

1. Försäkringskassan för hantverkare och småföretagare (TEBE). Försäkringskassan för köpmän. Sjukförsäkringskassan för advokater:

a) Hjälpkassan i Aten.

b) Hjälpkassan i Pireus

c) Hjälpkassan i Thessaloniki,

d) Sjukkassan för landsortsadvokater (T YDE)

4. Försäkrings- och pensionskassan för sjukvårdens personal.

pro

F. IRLAND Inget

G. ITALIEN Inget

H. LUXEMBURG Inget

r. NEDERLÄNDERNA Prop. 1991/92:170

Bilaga 4. 1 Inget

J . STORBRITANNIEN Inget

Bilaga 4.1

Bilaga 2 Prop. 1991/92:170

RADET S FÖRORDNING (EEG) nr 1660/85 av den 13 juni 1985

om ändring av dels förordning (EEG) nr 140817] om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inorn gemenskapen, dels förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 51 och 235 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag som utformats efter samråd med Administrativa kommissionen för social trygghet för migrerande arbetare',

med beaktande av Europaparlamentets yttrandez, med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande3, och med beaktande av följande: Vissa ändringar bör göras i förordning (EEG) nr 1408/714 och i förordning (EEG) nr 574/725, båda senast ändrade genom förordning (EEG) nr 2001/836. Vissa av dessa ändringar beror på ändringar i medlemsstaternas lagstiftning om social trygghet, andra är av teknisk natur och tar sikte på att ändra förordningarna mot bakgrund av erfarenheter från tillämpningen av dessa.

Ändringar i den danska lagstiftningen om social pension gör det nödvändigt att ändra bilaga 6 till förordning (EEG) nr 1408/71.

I nämnda bilaga 6 är det nödvändigt att införa en bestämmelse om bortseende från kravet på bosättning i Danmark för förvärv av rätten till pension för anställda eller egenföretagare eller deras efterlevande, som är bosatta i en annan medlemsstat än Danmark och för att säkerställa att anställningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare som har fullgjorts i Danmark av en anställd eller egenföretagare under vissa förutsättningar, beaktas vid beräkningen av pension till efterlevande make.

I nämnda bilaga 6 är det nödvändigt att införa en bestämmelse som gör det möjligt för tyska institutioner att återbetala avgifter för pensionsför- säkring som har betalats av grekiska lärare som samtidigt har varit försäkrade i Tyskland och i Grekland.

* EGT nr C 47, 19.22.1985, s. 8. 2 EGT nr C 141, 10.6.1985.

Yttrande av den 27 maj 1985 (ännu ej offentliggjort i EGT).

4 EGT an l49,5.7.l97l,s. 2. 5 EGT nr L 74, 27.3.1972, s. 1. & EGT nr L 230, 22.8.1983, s. 6.

Bilaga 4.1

Ny lagstiftning i Grekland om frivilliga försäkringssystem gör det nödvändigt att i nämnda bilaga 6 införa en bestämmelse som införlivar det speciella förfarande som krävs för tilllämpning av denna lagstiftning och dess villkor för förvärv av rättigheter för medborgare i en annan medlemsstat än Grekland.

Bestämmelsema i nämnda bilaga 6 om lagstiftningi Storbritannien som tillåter hustrur och tidigare hustrur att medräkna försäkringsperioder som har fullgjorts av deras äkta män eller tidigare äkta män i två eller flera medlemsstater i stället för deras egna försäkringsperioder om det är till fördel för dem, bör ändras för att tidigare äkta män i vissa fall skall få möjlighet att medräkna sina tidigare hustrurs försäkringspcrioder och för att rätta till vissa felaktigheter i den nuvarande texten.

Växelspelet mellan lagstiftningen i Storbritannien om beräkningen av ålderspension och bestämmelserna i förordning (EEG) nr 1408/71 om sammanläggning av försäkrings-, anställnings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts i andra medlemsstater, om dessa perioder efter den 6 april 1975 har fullgjortsi en annan medlemsstat än Storbritannien, leder sammantaget med det speciella förfarande som anges i nämnda bilaga 6 till onormala och orättvisa resultat.

Det är därför nödvändigt att komplettera de särskilda reglerna i bilaga 6 om tillämpningen av den nämnda lagstiftningen med en ny bestämmelse som korrigerar de angivna verkningarna.

De tillfällen då en person som ett undantag från den allmänna regeln samtidigt omfattas av lagstiftningen i två medlemsstater bör så långt som möjligt begränsas i antal och omfattning.

Punkt 6 i bilaga 7, som anger de tillfällen då dessa undantag bör tillåtas, är beträffande verksamhet som egenföretagare i Grekland onödigt vitt avfattad och bör vara mer precis för att avspegla det faktum att det enda system som egenföretagare obligatoriskt kan anslutas till i Grekland, när de samtidigt är omfattade av ett system för anställda i en annan med- lemsstat, är pensionsförsäkringssystemet

Punkt 6 i bilaga 7 bör ] överensstämmelse härmed ändras. Erfarenheterna från tillämpningen av förordning (EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr 574/72 har visat på behovet av att förbättra bestämmelserna om sammanträffande av familjeförmåner eller familjebidrag i förordning (EEG) nr 574/72.

Regeln i artikel 10 i förordning (EEG) nr 574/72 som föreskriver att rätten till familjeförmåner förvärvas enligt lagstiftningen i den med- lemsstat inom vars territorium barnen är bosatta, tillämpas endast om den person, som utövar en förvärvsverksamhct i bosättningslandet, som ger anledning till överförande av förtursrätten, är make till en anställd eller till en tidigare anställd person, oavsett om maken själv har rätt till förmånen.

Dessa bestämmelser har visat sig leda till olikheter i fall då den person som är berättigad till förmånen och som är förvärvsverksam inte var eller inte längre är make till den anställde eller tidigare anställde. Dessa bestämmelser bör därför ändras för att korrigera denna olikhet.

Det är nödvändigt att göra några redaktionella ändringar i bilagorna 2, PTOP- 1991/921170 3 och 4 till förordning (EEG) nr 574/72 till följd av de nämnda Bilaga 4.1 ' ändringarna i den danska lagstiftningen. Det är nödvändigt att ändra bilaga 9 till förordning (EEG) nr 574/72 för att ta hänsyn till utvidgningen av förordning (EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr 574172 till att omfatta även egenföretagare vid beräkningen av den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner. Det är nödvändigt att korrigera bilaga 10 till förordning (EEG) nr 574/72 till följd av ändringar av behörigheten vid utbetalning av pensionstillägg för barn som försörjs av pensionärer i Tyskland. Det är nödvändigt att i nämnda bilaga 10 införa en bestämmelse om det relevanta frivilliga fortsättningsförsäkringssystemet i Grekland, om villkoren för anslutning till mer än ett sådant system är uppfyllda.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Am'kel 1 Förordning (EEG) nr 1408/71 ändras härmed enligt följande: 1. Bilaga 6:

a) I avsnitt B. DANMARK: i) Punkt 3 skall ersättas med följande:

"3 a) Bestämmelserna i den danska lagstiftningen om social pension som föreskriver att rätten till pension är beroende av att sökanden är bosatt i Danmark gäller inte för anställda, egenföretagare eller deras efterlevande som är bosatta inom en annan med- lemsstats territorium än Danmark.

b) Vid beräkningen av pension skall sådana anställ- ningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare, som har fullgjorts i Danmark av en gränsarbetare eller säsongsarbetare, anses som bosättningsperioder som har fullgjorts i Danmark av efterlevande make, om den efterlevande maken under dessa perioder var gift med gränsarbetaren eller säsongsarbetaren och de inte var separerade eller levde faktiskt åtskilda på grund av osämja och den efterlevande maken under dessa perioder var bosatt inom en annan medlemsstats territorium.

c) Vid beräkningen av pension skall sådana anställ- ningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare, som har fullgjorts i Danmark före den 1 januari 1984 av en anställd eller egen- företagare som inte är gränsarbetare eller säsongs— arbetare, anses som bosättningsperioder som har fullgjorts i Danmark av den efterlevande maken om den efterlevande maken, under dessa perioder var

Bilaga 4.1

gift med den anställde eller egenföretagaren och de inte var separerade eller levde faktiskt åtskilda på grund av osämja och den efterlevande maken under dessa perioder var bosatt i en annan medlemsstat. d) Perioder som medräknas enligt b och c skall dock inte beaktas om de sammanfaller med perioder som medräknas vid beräkningen av pension som tillkom- mer personen i fråga enligt lagstiftningen om obligatorisk försäkring i en annan medlemsstat eller med de perioder för vilka personen uppbar pension enligt sådan lagstiftning. Dessa perioder skall dock beaktas om det årliga pensionsbeloppet är mindre än hälften av den sociala pensionens grundbelopp."

ii) Punkt 4 skall utgå. iii) I punkt 8 skall uttrycket "invalid-, ålders- och änkepensioner'

ersättas med "invalid-, förtids-, ålders- och änkepensioner".

iv) Punkterna 5-10 omnumreras i överensstämmelse härmed.

b) I avsnitt C. TYSKLAND skall följande punkt läggas till:

"16 Grekiska lärare med ställning av statligt anställda som på grund av sin anställning vid tyska skolor har betalat obliga- toriska avgifter till den tyska lagstadgade pensionsförsäk- ringen utöver avgifter till det grekiska särskilda systemet för statligt anställda och som efter den 31 december 1978 har upphört att omfattas av det obligatoriska tyska systemet kan efter ansökan återfå dessa obligatoriska avgifter enligt artikel 1303 i lagen om social trygghet (RVO) eller artikel 82 i lagen om socialförsäkring för tjänstemän (AVG). Ansökan om återbetalning av avgifter skall göras inom ett år efter det denna bestämmelse har trätt i kraft. Den berörda personen kan också utöva sin rätt inom två år efter det han har upphört att vara omfattad av den obligatoriska försäkringen.

Artikel 1303.7 i lagen om social trygghet (RVO) och artikel 82.7 i lagen om socialförsäkring för tjänstemän (AVG) gäller endast perioder för vilka obligatoriska avgifter har betalats till den tyska pensionsförsäkringen utöver de avgifter till det särskilda grekiska systemet för statligt anställda och på motsvarande försäkringsperioder som följer omedelbart efter sådana perioder för vilka obligatoriska avgifter har betalats."

0) I avsnitt E. GREKLAND skall följande punkt 3 läggas till:

"3. Lagen nr 1469/84 om frivillig anslutning till pensionsförsäk-

ringssystemet för grekiska medborgare och för utländska medborgare med grekisk härkomst gäller enligt nedanstående bestämmelser för medborgare i andra medlemsstater, statslösa och flyktingar som är bosatta inom en medlemsstats territorium.

Bilaga 4.1

Under förutsättning att övriga villkor i nämnda lag är uppfyllda får avgifter betalas a)

b)

om personen i fråga har sitt hemvist eller är bosatt inom en medlemsstats territorium och någon gång tidigare har varit obligatoriskt ansluten till det grekiska pensionssystemet, eller om personen, oavsett vistelse- eller bostadsort, antingen tidigare har varit bosatt i Grekland under 10 år oavsett om det har varit i följd eller inte, eller tidigare har varit om- fattad av den grekiska lagstiftningen, obligatoriskt eller frivilligt, under en period om 1 500 dagar."

d) 1 avsnitt J. STORBRITANNIEN: i) Punkt 2 skall ersättas med följande: "2. En person har rätt till ålderspension enligt Förenade

konungarikets lagstiftning, om

a) tidigare makes avgifter beaktas som om de vore per- sonens egna avgifter, eller

b) de gällande avgiftsvillkoren uppfylls av personens make eller tidigare make. Dessutom gäller, i båda fallen att om maken eller tidigare maken är eller har varit omfattad av lagstiftningeni två eller flera medlemsstater som anställd eller egenföretagare, bestämmelserna i förordningens avdelning Ill kapitel 3 skall tillämpas vid fastställandet av rätten till förmån enligt Förenade konungarikets lagstiftning. I sådant fall skall varje hänvisning i nämnda kapitel 3 till försäkringsperioder anses som en hänvisning till försäkringsperioder som har fullgjorts av i) make eller tidigare make, om ansökan görs av en gift kvinna. av en änkling eller av en person vars äktenskap har upphört av annan orsak än genom makens död, eller ii) tidigare make, om ansökan görs av en änka, som inte uppbar efterlevandepension omedelbart före uppnåendet av pensionsåldern eller som endast uppbar en ålders- bestämd änkepension beräknad enligt förordningens artikel 46.2."

ii) l punkt 13 skall följande punkt införas efter punkt l: "2. Vid tillämpning av förordningens artikel 46.2 b gäller

följande:

3) Om en anställd, under något inkomstskatteår som börjar den 6 april 1975 eller senare, har fullgjort Försäkrings-, anstållnings- eller bosättningsperioder uteslutande i en annan medlemsstat än Förenade konungariket och tillämpningen av punkt 1 a i medför att detta år räknas som kvalifikationsår enligt Förenade konungarikets lagstiftning vid tillämpning av förordningens artikel 46.2 a, skall han anses ha varit försäkrad i 52 veckor under det året i den andra medlemsstaten.

Bilaga 4.1

b) Då varje inkomstskatteår som börjar den 6 april 1975 eller senare inte skall räknas som kvalifikationsår enligt Förenade konungarikets lagstiftning vid tillämpning av förordningens artikel 46.2 a skall varje försäkrings-, an- ställnings- eller bosättningsperiod som har fullgjorts under sådant är inte beaktas.”

Punkt 2 blir punkt 3.

2. Bilaga 7: Punkt 6 skall ersättas med följande: "6. Beträffande pensionsförsäkringen för egenföretagare: när han är egenföretagare i Grekland och anställd i en annan medlemsstat."

Artikel 2 Förordning (EEG) nr 574/72 ändras härmed enligt följande:

1. Artikel 10 punkt 1 skall ersättas med följande: "1 a) Rätten till familjeförmåner eller familjebidrag som utges enligt en medlemsstats lagstiftning, enligt vilken förvärv av rätten till sådana förmåner eller bidrag inte grundas på villkor om försäkring, anställning eller verksamhet som egenföretagare, skall innehållas om för samma period och för samma familjemedlem förmåner utges enligt förord- ningens artikel 73, 74, 77 och 78.

b) Om emellertid förvärvsverksamhct utövas inom den nämnda medlemsstatens territorium,

i) då det gäller rätten till förmåner som utges enligt förordningens artikel 73 eller 74, av den person som har rätt till familjeförmåner eller familjebidrag eller av den person till vilken sådana förmåner utbetalas, skall dock rätten till familjeförmåner eller familjebidrag som utges enligt nämnda artiklar innehållas och endast familjeför- måner eller familjebidrag skall utbetalas av den med- lemsstat inom vars territorium familjemedlemmen är bosatt och på denna medlemsstats bekostnad. ii) Om, då det gäller rätten till fömråner som utges enligt förordningens artikel 77 eller 78, förvärvsverksamhet utövas inom den nämnda statens territorium av den person som har rätt till sådana förmåner eller av den person till vilken sådana fömiåner utbetalas, skall dock rätten till familjefömiåner eller familjebidrag som utges enligt dessa artiklar innehållas. I sådant fall har per- sonen i fråga rätt till familjeförmåner eller familjebidrag i den medlemsstat inom vars territorium barnen är bosatta på denna medlemsstats bekostnad och i förekom- mande fall rätt till andra familjefömianer som anges i förordningens artikel 77 eller 78 på den stats bekostnad som är behörig i enlighet med dessa artiklar.''

2. Bilaga 2 avsnitt B. DANMARK ändras härmed enligt följande: Pr0p- 1991/92:170 a) Texten i vänstra kolumnen under punkt 1 b i skall ersättas med Bilaga 4-1 följande: "i) Förmåner enligt lagstiftningen om social pension.' b) Texten i vänstra kolumnen under punkt 1 c i skall ersättas med följande: "i) Pensioner enligt lagstiftningen om social pension. '

3. Bilaga 3 avsnitt B. DANMARK ändras härmed enligt följande: Texten i vänstra kolumnen under punkt 1 c i skall ersättas med följande: "i) Pensioner enligt lagstiftningen om social pension. '

4. Bilaga 4 avsnitt B. DANMARK ändras härmed enligt följande: I del I skall texten till punkt 2 i vänstra kolumnen ersättas med följande: "2. Pensioner och förmåner enligt lagstiftningen om social pension. "

5. Bilaga 9 ändras härmed enligt följande: a) I aVSnitt A. BELGIEN skall följande text läggas till: "Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 94 och 95 i de fall då förordningens artikel 35.2 är tillämplig skall det obligatoriska sjukförsäkringssystemet för egenföretagare dock beaktas vid beräkning av den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner."

b) I avsnitt D. FRANKRIKE skall följande text läggas till: "Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 94 och 95 i de fall då förordningens artikel 35.2 är tillämplig skall sjuk- och moderskapsförsäkringssystemet för egenföretagare som inte är sysselsatta inom jordbruket dock beaktas vid beräkningen av den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner. "

6. Bilaga 10 ändras härmed enligt följande:

a) I avsnitt C. TYSKLAND skall texten till punkt 7 a i vänstra kolumnen ersättas med följande: "a) Familjebidrag som utbetalas enligt förordningens artikel 77 och 7 8."

b) I avsnitt E. GREKLAND skall följande punkt 1 införas:

"1. Vid tillämpningen av till- 'Iöpvua xowwwxdw Aatpakiaswv lämpningsförordningens (IKA), Aå'iyva (Socialförsäkrings- artikel 6.1: institutet, Aten)"

Punkterna 1-10 omnumreras i enlighet härmed.

Artikel 3

1. Denna förordning träder i kraft den dag den offentliggörs i Euro- peiska gemenskapernas oficiella tidning.

2. Artikel 1, med undantag för punkt 1 c och d, och artikel 2.2—4 skall tillämpas från och med den 1 januari 1984.

3. Artikel 1.1 c skall tillämpas från och med den 1 januari 1935. Pwp- 1991/92:170 4. Artikel 2.5 skall tillämpas från och med den 1 juli 1982. Bilaga 4.1 Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Luxemburg den 13 juni 1985.

På rådets vägnar G. DE MICHELIS Ordförande

Bilaga 3 Prop. 1991/92:170 RÅDETS FÖRORDNING (EEG) .., 1651 185 Bilaga 4.1 av den 13 juni 1985

om

teknisk anpassning av gemenskapens regler om social trygghet för migrerande arbetare avseende Grönland

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 51 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag som utformats efter samråd med Administrativa kommissionen för social trygghet för migrerande arbetare, och

med beaktande av följande: Fördraget om ändring i fördragen om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen avseende Grönlandl trädde i kraft den 1 februari 1985.

Bilagorna till förordning (EEG) nr 574/722, senast ändrade genom förordning (EEG) nr 1660/853, bör ändras för att ta hänsyn till det nya tillämpningsområdet för förordning (EEG) nr 1408/714, senast ändrad genom förordning (EEG) nr 1660/85, som motsvarar fördragens tillämpningsområde.

Det är viktigt att skydda de rättigheter som har förvärvats eller var under intjänande av medborgare i medlemsstaterna som arbetade på Grönland under den period som Grönland tillhörde Europeiska gemen- skaperna, samt de rättigheter som har förvärvats under denna period av sådana medborgare som har arbetat inom en medlemsstats territorium och som är bosatta på Grönland.

Det är önskvärt att behålla rätten till förmåner vid sjukdom eller moderskap under bosättning utanför den behöriga staten för anställda och egenföretagare och deras familjemedlemmar, vars tillstånd kräver omedelbart utgivande av sådana förmåner.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖIJANDE.

Artikel 1 Följande avsnitt i bilagorna till förordning (EEG) nr 574/72 upphävs härigenom: Ibilaga 1 avsnitt B: punkt 4.

EGT nr L 29, 1.2.1985, s. ]. EGT nr L 74, 27.3.1972, s. ]. EGT nr L 160, 20.6.1985, s. 1. EGT nr L 149, 5.7.1971, s. 2.

& uu—

Bilaga 4.1

I bilaga 2 avsnitt B:

rubriken "1. Danmark utom Grönland" och punkt 2. I bilaga 3 avsnitt B:

rubriken "1. Danmark utom Grönland" och punkt Il. — I bilaga 4 avsnitt B:

rubriken "1. Danmark utom Grönland" och punkt II. — I bilaga 10 avsnitt B:

rubriken "1. Danmark utom Grönland" och punkt ll.

Artikel 2

Denna förordning skall inte inverka på

rättigheter som har intjänats eller var under intjänande under den period som Grönland tillhörde Europeiska gemenskaperna av de medborgare i en annan medlemsstat än Danmark som arbetade på Grönland under denna period, rättigheter som har intjänats eller var under intjänande under den period som Grönland tillhörde Europeiska gemenskaperna av de medborgare i en medlemsstat som har arbetat inom en annan medlemsstats territorium än Danmark och som är bosatta på Grönland.

Artikel 3

Bestämmelserna i artikel 22.] a och 22.3 i förordning (EEG) nr 1408/71 och i artikel 21 och 23 i förordning (EEG) nr 574/72 skall fortsätta att gälla för medborgare i en medlemsstat som vistas på Grönland och som uppfyller villkoren enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat än Dan- mark.

Fördraget om ändring i fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna hindrar inte, såvitt avser Grönland, tillämpning av de bestämmelser som anges i första stycket på danska medborgare, bosatta på Grönland, under deras vistelse inom en annan medlemsstats territo- rium än Danmark.

Artikel 4

Denna förordning träder i kraft den dag då den offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Den skall tillämpas från och med den I februari 1985. Artikel 3 skall dock tillämpas först från och med den dag då denna förordning träder i kraft.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla Prop- 1991/92:170 medlemsstater. Bilaga 4.1

Utfärdad i Luxemburg den 13 juni 1985. På rådets vägnar G. DE MICHELIS Ordförande

Bilaga 4 Prop. 1991/92:170

B'l 4.1 VIII. SOCIALA FRÅGOR [ aga

Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971, ändrad och uppdaterad genom rådets förordning (EEG) nr 2001/ 83 av den 2juni 1983 (EGT nr L 230, 22.8.1983, s. 6)

Artikel 23.1 skall ersättas med följande:

"1. Den behöriga institutioneni en medlemsstat, vars lagstiftning föreskriver att kontantförmåner skall beräknas med utgångspunkt från genomsnittliga inkomster eller genomsnittliga avgifter, Skall fastställa sådana genomsnittliga inkomster eller genomsnittliga avgifter enbart på gnmdval av inkomster eller avgifter som hänför sig till de perioder som har fullgjorts enligt denna lagstiftning. '

I artikel 45 skall följande läggas till: "7. Om en medlemsstats lagstiftning, som för beviljande av för- måner kräver att en arbetstagare eller en självständigt för- värvsverksam person omfattas av dess lagstiftning vid den tidpunkt då försäkringsfallet inträder, ställer krav beträffande försäk- ringsperiodens längd för rätten till förmåner, skall varje ar- betstagare eller självständigt förvärvsverksam person som inte längre omfattas av den lagstiftningen för tillämpningen av detta kapitel dock fortfarande anses vara omfattad av den vid den tid- punkt då försäkringsfallet inträffar, om han vid den tidpunkten omfattas av en annan medlemsstats lagstiftning eller, om detta inte är fallet, han kan framställa krav på förmåner enligt en annan medlemsstats lagstiftning. Denna sista förutsättning skall anses uppfylldi det fall som avses i artikel 48.1."

I artikel 47.1 skall följande läggas till: "e) om förmåner enligt en medlemsstats lagstiftning beräknas på grundval av genomsnittliga avgifter, skall detta genomsnitt fastställas av denna stats behöriga institution uteslutande på grundval av försäkringspcrioder som har fullgjorts enligt denna stats lagstiftning."

I artikel 82.1 Skall ”60" ersättas med "72". Bilaga 1 skall ersättas med följande:

"BIlA GA I

PERSONER SOM OMFA'I'I'AS AV FÖRORDNINGEN

Arbetstagare och/eller självständigt förvärvsverksamnn personer (Förordningens artiklar 1 a ii och 1 a iii)

A. BELGIEN Ingenting.

B. DANMARK Prop. 1991/92:170 1. Som arbetstagare enligt förordningens artikel 1 a ii be- Bilaga 4-1 traktas var och en som under verksamhet i en arbets— givares tjänst, a) före den 1 september 1977 omfattades av lagstift- ningen om olycksfall i arbete eller arbetssjukdomar, b) den I september 1977 eller därefter omfattades av lagstiftningen om allmän tilläggspension (arbejds- markedets tillaegspension ATP). 2. Som självständigt förvästerksam person enligt förord- ningens artikel 1 a ii betraktas var och en som enligt lagstiftningen om sjukpenning eller moderskapspenning har rätt till dessa förmåner på grundval av annan inkomst än lön.

C. TYSKLAND

Såvida en tysk institution är behörig att bevilja familjeförmå- ner enligt avdelning III, kapitel 7. i förordningen avses enligt förordningens artikel 1 a ii a) med arbetstagare var och en som är obligatoriskt försäk- rad mot arbetslöshet eller som till följd av denna försäk- ring får kontantförmåner från sjukförsäkring eller mot— svarande förmåner, b) självständigt förvärvsverksam person var och en som utövar själVStändig förvärvsverksamhet och som är skyldig att försäkra sig eller betala avgifter till en ålderspen- sionsförsäkring inom ett system för självständigt förvärvsverksamma personer, eller

—— försäkra sig under den obligatoriska, allmänna pen- sionsförsäkringen.

D. SPANIEN Ingenting.

E. FRANKRIKE Ingenting.

- F. GREKLAND 1. Som arbetstagare enligt förordningens artikel 1 a iii be- traktas var och en som är försäkrad under OGA-systemet,

och som uteslutande utför arbete som arbetstagare eller som omfattas eller har omfattats av en annan med- lemsstats lagstiftning, och som därför är eller har varit arbetstagare enligt förordningens artikel 1 a.

2. Vid beviljande av nationella barnbidrag betraktas som arbetstagare enligt förordningens artikel 1 a ii de personer som nämns i förordningens artiklar 1 a i och iii.

G. IRLAND Prop. 1991/92:170 Bilaga 4.1

1. Som arbetstagare enligt förordningens artikel 1 a ii be- traktas var och en som är försäkrad enligt ett frivilligt eller obligatoriskt system enligt bestämmelserna i avsnitt 5 och 37 i 1981 års lag om social trygghet och socialbidrag (Social Welfare (Consolidation) Act 1981).

2. Som självständigt förvärvsverksam person enligt förord- ningens artikel 1 a ii betraktas var och en som utövar förvärvsverksamhet utan att vara underkastad någon form av anställningskontrakt eller som är pensionerad efter en sådan verksamhet. Vad gäller sjukvårdsförmåner skall personen i fråga dessutom ha rätt till sådana förmåner enligt avsnitt 45 eller 46 i 1970 års sjukvårdslag (Health Act 1970).

H. ITALIEN Ingenting.

I. LUXEMBURG Ingenting.

J. NEDERLÄNDERNA Som självständigt förvärvsverksam person enligt förordningens artikel 1 a ii betraktas var och en som utövar en verksamhet eller ett yrke utan anställningskontrakt.

K. PORTUGAL Ingenting.

L. STORBRITANNIEN

Som arbetstagare eller själVStändigt förvärvsverksam person enligt förordningens artikel 1 a ii betraktas var och en som anses som arbetstagare (employed earner) eller självständigt förvärvsverksam person (self-employed earner) enligt lagstift- ningen i Storbritannien eller i Nordirland, samt var och en för vilken avgifter skulle betalas i dennes egenskap av arbets- tagare (employed earner) eller egen företagare (self-employed earner) enligt lagstiftningen i Gibraltar.

II. Familjemedlemmar (Förordningens artikel 1 f, andra meningen)

A. BELGIEN Ingenting.

319 22 Riksdagen 1991/92. [ saml. Nr [70. Bil. 2—4

. DANMARK Prop. 1991/92:170 Vid beslut om rätt till sjukvårdsförmåner enligt förordningens Bilaga 4-1 artiklar 22.1 a och 31 betyder uttrycket "familjemedlem" var och en som betraktas som familjemedlem enligt lagen om offentlig sjukförsäkring.

. TYSKLAND

Ingenting.

. SPANIEN

Hänvisningar till US201

Ingenting.

. FRANKRIKE

Ingenting.

. GREKLAND

Ingenting.

. IRLAND

Vid beslut om rätt till sjukvårdsförmåner enligt förordningens artiklar 22.1 a och 31 betyder uttrycket "familjemedlem" var och en för vilken arbetstagaren eller den självständigt för- värvsverksamme personen anses ha försörjningsplikt enligt sjukvårdslagama av 1947-1970 (Health Acts 1947 till 1970).

. ITALIEN Ingenting.

LUXEMBURG Ingenting.

NEDERLÄNDERNA Ingenting.

. PORTUGAL

Ingenting.

. STORBRITANNIEN

Vid beslut om rätt till sjukvårdsförmåner enligt förordningens artiklar 22.1 a och 31 betyder uttrycket "familjemedlem"

a) enligt lagstiftningeni Storbritannien och i Nordirland, var och en gentemot vilken det föreligger försörjningsplikt enligt 1975 års lag om social trygghet (Social Security Act 1975) eller, i förekommande fall, enligt 1975 års lag om social trygghet (Nordirland) (Social Security (Northern Ireland) Act 1975),

b) enligt lagstiftningen i Gibraltar, var och en gentemot vilken det föreligger försörjningsplikt enligt 1973 års

förordning om sjukvårdssystem med gruppraktik (Group PFOP- 1991/923170 Practice Medical Scheme Ordinance)." Bilaga 4.1

Bilaga 2 skall ersättas av följande:

"BILAGA 2 (Förordningens artiklar 1 j och 1 u)

Specialsystem för sjäIVStändigt förvärvsverksamma personer som enligt artikel 1 j, fjärde stycket inte omfattas av förordningen:

A. BELGIEN Ingenting.

B. DANMARK Ingenting.

C. TYSKLAND

Försäkrings- och pensionsinstitutionema (Versicherungs- und Versorgungswerke) för läkare, tandläkare, veterinärer, apo- tekare, advokater, patentregistrerare (Patentanwälte), notarier, revisorer (Wirtschaftspriifer), skattekonsulter och -rådgivare (Steuerbevollmächtige), lotsar (Seelotsen) och arkitekter som har upprättats enligt delstatlig lagstiftning samt andra för- säkrings- och pensionsinstitutioner, särskilt socialhjälpsfonder (Färsorgeeinrichtimgen) och systemet för breddad honorarför- delning (erweiterte Honorarverteilung).

D. SPANIEN 1. Frivilliga sociala system som kompletterar eller är knutna till de sociala trygghetssystemen som administreras av institutioner under den allmänna lagen om social trygghet av den 6 december 1941 och förordningen av den 26 maj 1943 a) vad gäller förmåner som kompletterar eller förhöjer förmåner från den sociala tryggheten

b) vad gäller ömsesidiga försäkringsbolag, vilka inte enligt punkt 7 i den sjätte övergångsbestämmelsen till den allmänna lagen om social trygghet av den 30 maj 1974 är integrerade i det sociala trygghetssystemet och som därför inte ersätter institutionerna under det obligatoriska systemet för social trygghet.

2. Sociala system och/eller system av karaktären socialhjälp eller välgörenhet, som administreras av institutioner som inte omfattas av den allmänna lagen om social trygghet eller lagen av den 6 december 1941.

Bilaga 4.1

E. FRANKRIKE

1. Självständigt förvärvsverksamma personer, som inte är verksamma inom jordbruket:

a) De kompletterande pensionsförsäkringssystemen och systemen för försäkring vid invaliditet och dödsfall för självständigt förvärvsverksamma personer, som behandlas i artikel L 658, L 659, L663-11, L 663-12, L 682 och L 683-1 i lagen om social trygghet (Code de la Sécurité Sociale).

b) De tilläggsförmåner, som behandlas i artikel 9 i lagen nr 66.509 av den 12 juli 1966.

2. Självständigt förvärvsverksamma personer, som är verk- samma inom jordbruket: De försäkringar som avses i artikel 1049 och 1234.l9 i landsbygdslagen (Code rural), vad gäller sjukdom, moder- skap och ålderdom samt vid olycksfall i arbete och ar- betssjukdomar för självständigt förvärvsverksamma per- soner som är verksamma inom jordbruket.

F . GREKLAND Ingenting.

G. IRLAND Ingenting.

I-I. ITALIEN Ingenting.

I. LUXEMBURG Ingenting.

J. NEDERLÄNDERNA Ingenting.

K. PORTUGAL Ingenting.

L. STORBRITANNIEN Ingenting.

Särskildaförmåner vidbamsfödelsesom enligtartikel 1 uinte omfattas av förordningar

A. BELGIEN Födelsebidrag.

B. DANMARK Inga.

Bilaga 4.1

C. TYSKLAND Inga.

D. SPANIEN Inga.

E. FRANKRIKE a) Havandeskapsbidrag. b) Bidrag efter födelsen.

F. GREKLAND Inga.

G. IRLAND Inga.

H. ITALIEN Inga.

I. LUXEMBURG FödeISebidrag.

J. NEDERLÄNDERNA Inga.

K. PORTUGAL Inga.

L. STORBRITANNIEN Inga. "

Bilaga 3 skall ersättas med följande:

"BILAGA 3 (Förordningens artiklar 7.2 c och 3.3)

Bestämmelser i konventioner om social trygghet som förblir i kraft utan hinder av förordningens artikel 6 Bestämmelser i konventioner omsocialtrygghetsomintegällerallapersonersomomfattasav förordningen

ALLMÄNNA ANMÄRKNINGAR

1. I den utsträckning bestämmelserna i denna bilaga innehåller hän- visningar till andra konventionsbestämmelser, ersätts dessa hänvis- ningar med hänvisningar till motsvarande bestämmelser i förord- ningen, såvida inte bestämmelserna i konventionema i fråga för- tecknas i denna bilaga.

Bilaga 4.1

2. Uppsägningsbestämmelsen i en konvention om social trygghet, ur vilken vissa bestämmelser förtecknas i denna bilaga, gäller även i fortsättningen vad angår de förtecknade bestämmelserna.

A

Bestämmelser i konventioner om social trygghet som förblir i kraft

oaktat förordningarna artikel 6

(Förordningens artikel 7.2 c)

1. BELGlEN—DANMARK Ingen konvention.

0. ISLAND

1. Heilbrigdis- og tryggingamålarädherra (Hälso- och socialför- säkringsministern), Reykjavik.

2. Félag-smälarädherra (Socialministem), Reykjavik.

3. Ej ärmälarädherra (Finansministern), Reykjavik.

p_ LIECHTENSTEIN Prop. 1991/92:170 Die Regierung des Förstentums Liechtenstein (regeringeni furs- Bilaga 4—1 tendömet Liechtenstein), Vaduz.

Q. NORGE

1. Sosialdepartementet (Socialdepartementet), Oslo.

2. Arbeids- og administrasjonsdepartementet (Arbets- och ad- ministrationsdepartementet), Oslo.

3. Barne- og familiedepartementet (Barn- och farniljedeparte- mentet), Oslo.

R. SVERIGE Regeringen (Socialdepartementet), Stockholm.

SCHWEIZ

1. Bundesamt fiir Sozialversicherung, Bern - Office fédéral des assurances sociales, Berne - Ufficio federale delle assicura- zioni sociali, Berna (Förbundsverket för socialförsäkring, Bern).

2. Bundesamt fiir Industrie, Gewerbe und Arbeit, Bern - Office fédéral de l'industrie, des arts et métiers et du travail, Berne - Ufficio federale dell'industria, delle arti e mestieri e del lavoro, Berna - (Förbundsverket för industri och arbete,

Bern)."

Följande Skall läggas till i bilaga 2:

"M. ÖSTERRIKE De österrikiska institutionernas behörighet bestäms av regler i österrikisk lagstiftning, om inte annat anges nedan: ]. Sjukförsäkring a) Om personen ifråga är bosatt inom en annan stats territo- rium, för vilken denna förordning gäller, och en Gebiets- krankenkasse (distriktssjukkassa) är behörig för en försäkring och enligt österrikisk lagstiftning den lokala behörigheten inte kan avgöras skall den lokala behörigheten fastställas enligt följande: Den Gebietskrankenkasse (distriktssjukkassa) som är behörig för den senaste anställningeni Österrike, eller — den Gebietskrankenkasse (distriktssjukkassa) som är behörig för den senaste bosättningen i Österrike, eller om det aldrig har förelegat en anställning för vilken en distriktssjukkassa var behörig eller ingen bosättning i Österrike förelegat Wiener Gebietskrankenkasse (dist- riktssjukkassan i Wien). b) När avsnitten 4 och 5 i del III kapitel 1 i förordningen tillämpas i förening med artikel 95 i tillämpningsförord- ningen med avseende på återbetalning av kostnader för för-

Bilaga 4.1

b)

b)

måner till personer som har rätt till pension enligt ASVG (lagen om allmän socialförsäkring):

Hauptverband der österreichischen Sozialversicherungs- träger (De österrikiska socialförsäkringsorganens huvudorga- nisation), Wien, varvid återbetalning av kostnaderna skall göras från de avgifter för pensionärernas sjukförsäkring som uppburits av huvudorganisationen.

Pensionsförsäkring

Vid bestämmande av den institution som är ansvarig för be- talning av en förmån skall endast försäkringsperioder enligt österrikisk lagstiftning beaktas.

Arbetslöshetsförsäkring

För anmälan av arbetslöshet: Det Arbeitsamt (arbetskontor) som är behörigt på den berör- da personens bosättnings- eller vistelseort. För utfärdande av blanketterna E 301 , E 302 och E 303: Det Arbeitsamt (arbetskontor) som är behörigt på den berör- da personens arbetsort.

Farniljeförmåner Familjeförmåner med undantag för Karenzurlaubsgeld (sär- skild moderskapsförmån):

Finanzamt (Finanskontoret). Karenzurlaubsgeld (särskild moderskapsförmån): Det Arbeitsamt (arbetskontor) som är behörigt på den berör- da personens bosättnings- eller vistelseort.

FINLAND Sjukdom och moderskap Kontantförmåner: —- Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten med dess lokal- byråer, eller Sjukkassorna. Vårdförmåner: i) Återbetalningar enligt sjukförsäkringen: Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten med dess lokalbyråer, eller Sjukkassorna. ii) Allmän hälso- och sjukhusvård: De lokala inrättningar som lämnar vård enligt systemet. Alderdom, invaliditet, dödsfall (pensioner) Folkpension:

Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten.

Arbetspension:

Den arbetspensionsinrättning som utger och utbetalar pen- sionen.

Bilaga 4.1

b)

Olycksfall i arbetet, arbetssjukdomar:

TapaturmavakuutuslaitostenLiitto - Olycksfallsförsäkringsan- stalternas förbund vid läkarvård och i andra fall den institu- tion som utger och utbetalat förmånerna.

Dödsfallsersättningar

— Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, eller

— den institution som utger och utbetalar förmåner vid olycksfallsförsäkring.

Arbetslöshet

Grundsystem:

Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten med dess lokal-

byråer. Tilläggssystem: Behörig arbetslöshetskassa. Familjeförmåner Barnbidrag:

Socialnämnden i den kommun där förmånstagaren är bosatt. Vårdbidrag för barn: Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten med dess lokal-

byråer.

ISLAND

Alla fall utom arbetslöshets- och familjeförmåner Tryggingastofnun rl'kisins (Riksförsäkringsverket), Reykjavik. Arbetslöshetsförmåner

Tryggingastofnun rikisins, Atvinnuleysistryggingasjödur (Riksförsäkringsverket, Arbetslöshetsförsäkringskassan) Reykjavik. Familjeförmåner Familjeförmåner med undantag för barnbidrag och tillägg till barnbidrag: Tryggingastofnun rl'kisins (Riksförsäkringsverket), Reykjavik. Barnbidrag och tillägg till barnbidrag: Rikisskattstjöri (Riksskattedirektoratet), Reykjavik.

LIECHTENSTEIN

Sjukdom och moderskap

— Den erkända sjukförsäkringskassa hos vilken personen är försäkrad eller

Amt fiir Volkswirtschaft (Nationella ekonomiverket). Invaliditet

Invaliditetsförsäkring: Liechtensteinische Invalidenversicherung (Liechtensteins invaliditetsförsäkring).

Bilaga 4.1

b)

Försäkringssystem för förvärvsarbetande: Den pensionskassa till vilken den sista arbetsgivaren är an- sluten. Ålderdom och dödsfall (pensioner) Ålders- och efterlevandeförsäkring: Liechtensteinische Alters- und Hinterlassenenversicherung (Liechtensteins ålders- och efterlevandeförsäkring). Försäkringssystem för förvärvsarbetande: Den pensionskassa till vilken den sista arbetsgivaren är an— Sluten. Olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar

— Den olycksfallsförsäkringskassa hos vilken personen är försäkrad eller

— Amt fiir Volkswirtschaft (Nationella ekonomiverket).

Arbetslöshet Amt fiir Volkswirtschaft (Nationella ekonomikontoret).

Familjeförmåner Liechtensteinische Familienausgleichskasse (Liechtensteins familjeutjämningskassa).

NORGE Arbetslöshetsförmåner Arbeidsdirektoratet, Oslo, fylkesarbeidskontorene og de lokale arbeidskontor på bostedet eller oppholdsstedet (Arbets- direktoratet, Oslo, länsarbetskontoren och de lokala arbets- kontoren på bosättnings- eller vistelseorten). Alla andra förmåner enligt den norska lagen om social trygg- het Rikstrygdeverket, Oslo, fylkestrygdekontorene og de lokale trygdekontor på bostedet eller oppholdsstedet (Riksförsäk- ringsverket, Oslo, länsförsäkringskontoren och de lokala försäkringskontoren på bosättnings- eller vistelseorten). Familjebidrag Rikstrygdeverket, Oslo, og de lokale trygdekontor på bo- stedet eller oppholdsstedet (Riksförsäkringsverket, Oslo, och de lokala försäkringskontoren på bosättnings- eller vistelse- orten. Pensionsförsäkring för sjömän Pensjonstrygden for sjömenn (Pensionsförsäkringen för sjö- män), Oslo.

SVERIGE Alla fall utom arbetslöshet Som allmän regel: Den försäkringskassa hos vilken personen är försäkrad. För sjömän som inte är bosatta i Sverige: Göteborgs allmänna försäkringskassa, Sjöfartskontoret.

Bilaga 4.1

d)

b)

b)

För tillämpningen av tillämpningsförordningens artiklar 35 till 59 på personer som inte är bosatta i Sverige: Stockholms läns allmänna försäkringskassa, utlandsavdel-

ningen.

För tillämpningen av tillämpningsförordningens artiklar 60 till 77 på personer, med undantag för sjömän, som inte är bosatta i Sverige: Försäkringskassan på den ort där olycksfallet i arbete inträffade eller där arbetssjukdomen visade sig eller Stockholms läns allmänna försäkringskassa, utlandsavdel- ningen. Arbetslöshetsförmåner

Arbetsmarknadsstyrelsen.

SCHWEIZ Sjukdom och moderskap

Anerkannte Krankenkasse - Caisse-maladie reconnue - Cassa

malati riconosciuta - (Den erkända sjukkassa hos vilken personen är försäkrad). Invaliditet

Invaliditetsförsäkring:

i) Personer bosatta i Schweiz: Invalidenversicherungskommission - Commission de l'assurance invalidité - Commissione dell'assicurazione in- validitå - (Invalidförsäkringskommission)i den kanton där personen är bosatt. ii) Personer bosatta utanför Schweiz:

Schweizerische Ausgleichskasse, Genf - Caisse suisse de compensation, Geneve - Cassa svizzera di compensazione, Ginevra - (Schweiziska utjämningskassan), Geneve.

Försäkringssystem för förvärvsarbetande: Den pensionskassa till vilken den sista arbetsgivaren är an- sluten. Ålderdom och dödsfall Alders- och efterlevandeförsäkring:

i) Personer bosatta i Schweiz: Den Ausgleichskasse - Caisse de compensation - Cassa di compensazione - (Utjämningskassa) till vilken avgifter sist har erlagts. ii) Personer bosatta utanför Schweiz: Schweizerische Ausgleichskasse, Genf - Caisse suisse de compensation, Geneve - Cassa svizzera di compensazione, Ginevra - (Schweiziska utjämningskassan, Geneve). Försäkringssystem för förvärvsarbetande: Den pensionskassa till vilken den senaste arbetsgivaren är ansluten.

Bilaga 4.1

b)

Olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar Anställda:

Den olycksfallsförsäkringsgivare hos vilken arbetsgivaren är försäkrad.

Egenföretagare:

Den olycksfallsförsäkringsgivare hos vilken personen är

frivilligt försäkrad.

Arbetslöshet Vid hel arbetslöshet:

Den arbetslöshetskassa som arbetstagaren valt. Vid partiell arbetslöshet: Den arbetslöshetskassa som arbetsgivaren valt.

Familjeförmåner

Federalt system:

i) Anställda: Den kantonale Ausgleichskasse - Caisse cantonale de compensation - Cassa cantonale di compensazione (kanto- nala utjämningskassa) till vilken arbetsgivaren är ansluten. ii) Egenföretagare: Den kantonale Ausgleichskasse - Caisse cantonale de compensation - Cassa cantonale di compensazione (kanto- nala utjämningskassan) i den kanton där personen är bo- satt.

Kantonala system:

i) Anställda: Den Familienausgleichskasse - Caisse de compensation familiale - Cassa di compensazione familiale - (familjeu- tjämningskassa) till vilken arbetsgivaren är ansluten eller arbetsgivaren själv. ii) Egenföretagare: Den Kantonale Ausgleichskasse - Caisse cantonale de compensation - Cassa cantonale di compensazione (kanto- nala utjämningskassa) till vilken personen är ansluten."

0) Följande skall läggas till i slutet av bilaga 3:

"M. ÖSTERRIKE

1. a)

b)

Sjukförsäkring

I alla fall, utom för tillämpningen av förordningens artiklar 27 och 29 och tillämpningsförordningens artiklar 30 och 31 i förhållande till den institution på en pensionärs bosättningsort som nämns i förordningens artikel 27: Den Gebietskrankenkasse (distriktssjukkassa) som är behörig på personens bosättnings- eller vistelseort. För tillämpningen av förordningens artiklar 27 och 29 och tillämpningsförordningens artiklar 30 och 31 i förhållande till den institution på en pensionärs bosättningsort som nämns i förordningens artikel 27:

Bilaga 4.1

b)

b)

b)

Den behöriga institutionen.

Pensionsförsäkring

Om personen har varit omfattad av österrikisk lagstiftning med undantag för tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel 53: Den behöriga institutionen. I alla andra fall med undantag för tillämpningen av tillämp- ningsförordningens artikel 53: Pensionsversicherungsanstaltder Angestellten (Pensionsför-

säkringsanstalten för anställda), Wien. För tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel 53: Hauptverband der österreichischen Sozialver-sicherungsträger (De österrikiska socialförsäkringsorganens huvudorga- nisation), Wien. Olycksfallsförsäkring Vårdförmåner: - Den Gebietskrankenkasse (distriktssjukkassa) som är

behörig på personens bosättnings- eller vistelseort,

— eller Allgemeine Unfallversicherungsanstalt (Allmänna olycksfallsförsäkringsanstalten), Wien, kan utge för- måner. Kontantförmåner:

i) I alla fall med undantag för tillämpningen av tillämpnings- förordningens artikel 53 i förening med artikel 77: Allgemeine Unfallversicherungsanstalt (Allmänna olycks- fallsförsäkringsanstalten), Wien. ii) För tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel 53 i förening med artikel 77: Hauptverband der österreichischen Sozialversicherungs- träger (De österrikiska socialförsäkringsorganens huvud- organisation), Wien.

Arbetslöshetsförsäkring

Det Arbeitsamt (arbetskontor) som är behörigt på personens bosättnings- eller vistelseort.

Familjeförmåner

Familjeförmåner med undantag för Karenzurlaubsgeld (sär- skild moderskapsförmån): Det Finanzamt (finanskontor) som är behörigt på för- månstagarens bosättnings- eller vistelseort. Karenzurlaubsgeld (särskild moderskapsförmån): Det Arbeitsamt (arbetskontor) som är behörigt på personens bosättnings- eller vistelseort.

FINLAND Sjukdom och moderskap

Bilaga 4.1

b)

b)

Kontantförmåner: — Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten med dess lokal- byråer eller —— Sjukkassorna. Vårdförmåner: i) Återbetalningar enligt sjukförsäkringen: Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten med dess lokalbyråer eller — Sjukkassorna. ii) Allmän hälso- och sjukhusvård: De lokala inrättningar som lämnar vård enligt systemet. Ålderdom, invaliditet, dödsfall (pensioner) Folkpension: Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten med dess lokal- byråer. Dödsfallsersättningar Allmän dödsfallsersättning: Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten med dess lokal- byråer. Arbetslöshet Grundsystem: Kansaneläkela'itos - Folkpensionsanstalten med dess lokal- byråer. Familjeförmåner Barnbidrag: Den lokala socialnämnden i den kommun där förmånstagaren är bosatt. Vårdbidrag för barn: Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten med dess lokal- byråer.

ISLAND Sjukdom, moderskap, invaliditet, ålderdom, dödsfall, olycks- fall i arbetet och arbetssjukdomar

Tryggingastofnun rl'kisins (Riksförsäkringsverket), Reykjavik.

Arbetslöshet

Tryggingastofnun rikisins, Atvinnuleysistryggingasjödur (Riksförsäkringsverket, Arbetslöshetsförsäkringskassan), Reykjavik. Familjeförmåner

Familjeförmåner med undantag av barnbidrag och tillägg till barnbidrag: Tryggingastofnun rikisins (Riksförsäkringsverket), Reykjavik. Barnbidrag och tillägg till barnbidrag: Rikisskattstjöri (Riksskattedirektoratet), Reykjavik.

Bilaga 4.1

P. LIECHTENSTEIN

1. Sjukdom, moderskap, olycksfall i arbetet, arbetssjukdomar, arbetslöshet Amt fiir Volkswirtschaft (Nationella ekonomiverket).

2. Alderdom och dödsfall

a) Alders- och efterlevandeförsäkring: Liechtensteinische Alters- und Hinterlassenenversicherung (Liechtensteins ålders- och efterlevandeförsäkring).

b) Försäkringssystem för förvärvsarbetande: Amt fiir Volkswirtschaft (Nationella ekonomiverket).

3. Invaliditet

a) Invaliditetsförsäkring: Liechtensteinische Invalidenversicherung (Liechtensteins invaliditetsförsäkring).

b) Försäkringssystem för förvärvsarbetande: Amt fiir Volkswirtschaft (Nationella ekonomiverket).

4. Familjeförmåner Liechtensteinische Familienausgleichskasse (Liechtensteins familjeutjämningskassa).

Q. NORGE De lokale arbeidskontor og trygdekontor på bostedet eller opp- holdsstedet (de lokala arbetskontoren och försäkringskontoren på bosättnings- eller vistelseorten).

R. SVERIGE 1. Alla fall utom arbetslöshet

Försäkringskassan på bosättnings- eller vistelseorten. 2. Arbetslöshet

Arbetslöshetskassan på bosättnings- eller vistelseorten.

S. SCHWEIZ

1. Invaliditet

a) Invaliditetsförsäkring: Schweizerische Ausgleichskasse, Genf - Caisse suisse de compensation, Geneve - Cassa svizzera di compensazione, Ginevra - (Schweiziska utjämningskassan, Geneve).

2. Ålderdom och dödsfall Alders- och efterlevandeförsäkring: Schweizerische Ausgleichskasse, Genf - Caisse suisse de compensation, Geneve - Cassa svizzera di compensazione, Ginevra - (Schweiziska utjämningskassan, Geneve).

3. Olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar Schweizerische Unfallversicherungsanstalt, Luzern - Caisse nationale suisse d'assurance en cas d'accidents, Lucerne - Cassa nazionale svizzera di assicurazione contro gli incidenti, Lucerna - (Schweiziska olycksfallsförsäkringsanstalten, Lu- zern).

Bilaga 4.1

d)

19)

Arbetslöshet

Vid hel arbetslöshet:

Den arbetslöshetskassa som arbetstagaren valt. Vid partiell arbetslöshet: Den arbetslöshetskassa som arbetsgivaren valt."

Följande skall läggas till i bilaga 4: "M. ÖSTERRIKE 1.

b)

Sjuk-, olycksfalls- och pensionsförsäkring Hauptverband der österreichischen Sozialversicherungsträger (De österrikiska socialförsäkringsorganens huvudorganisa- tion), Wien. Arbetslöshetsförsäkring Ärenden med Liechtenstein och Schweiz: Landesarbeitsamt Vorarlberg (provinsarbetskontoret Vorarl- berg), Bregenz. Ärenden med Tyskland: Landesarbeitsamt Salzburg (provinsarbetskontoret Salzburg), Salzburg. I alla andra fall:

landesarbeitsamt Wien (provinsarbetskontoret, Wien), Wien. Familjeförmåner Familjeförmåner med undantag för Karenzurlaubsgeld (sär- skild moderskapsförmån): Bundesministerium fur Umwelt, Jugend und Familie (För- bundsministeriet för miljö-, ungdoms- och familjefrågor), Wien. Karenzurlaubsgeld (särskild moderskapsförmån): Landesarbeitsamt Wien (Provinsarbetskontoret Wien), Wien.

FINLAND Sjuk- och moderskapsförsäkring, folkpensioner Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors. Arbetspensioner

Eläketurvakeskus - Pensionsskyddscentralen, Helsingfors. Olycksfall i arbetet, arbetssjukdomar Tapaturmavakuutuslaitosten Liitto - Olycksfallsförsäkrings- anstalternas Förbund, Helsingfors. Andra fall

Sosiaali- ja terveysministeriö - Social- och hälsovårdsministe- riet, Helsingfors.

ISLAND

Sjukdom, moderskap, invaliditet, ålderdom, dödsfall, olycks- fall i arbetet och arbetssjukdomar

Bilaga 4.1

Tryggingastofnun rikisins (Riksförsäkringsverket), Reykjavik.

Arbetslöshet

Tryggingastofnun rikisins, Atvinrluleysistryggingasjöbur (Riksförsäkringsverket, Arbetslöshetsförsäkringskassan), Reykjavik. Familjeförmåner Familjeförmåner med undantag för barnbidrag och tillägg till barnbidrag: Tryggingastofnun rikisins (Riksförsäkringsverket), Reykjavik. Barnbidrag och tillägg till barnbidrag: Rikisskattstjöri (Riksskattedirektoratet), Reykjavik.

LIECHTENSTEIN Sjukdom, moderskap, olycksfall i arbetet och arbetssjukdom- ar, arbetslöshet Amt ftir Volkswirtschah (Nationella ekonomiverket). Alderdom och dödsfall Ålders- och efterlevandeförsäkring: Liechtensteinische Alters- und Hinterlassenenversicherung (Liechtensteins ålders- och efterlevandeförsäkring). Försäkringssystem för förvärvsarbetande: Amt fiir Volkswirtschaft (Nationella ekonomiverket). Invaliditet Invaliditetsförsäkring: Liechtensteinische Invalidenversicherung (Liechtensteins invaliditetsförsäkring). Försäkringssystem för förvärvsarbetande: Amt liir Volkswirtschaft (Nationella ekonomiverket). Familjeförmåner Liechtensteinische Familienausgleichskasse (Liechtensteins utjämningskassa).

NORGE

Arbetslöshetsförmåner Arbeidsdirektoratet (Arbetsdirektoratet), Oslo. I alla andra fall Rikstrygdeverket (Riksförsäkringsverket), Oslo.

SVERIGE

Alla fall utom arbetslöshet Riksförsäkringsverket. Arbetslöshet Arbetsmarknadsstyrelsen

Bilaga 4. 1

e)

SCHWEIZ Sjukdom och moderskap Bundesamt fur Sozialversicherung, Bern - Office fédéral des assurances sociales, Berne - Ufficio federale degli assicura- zioni sociali, Berna - (Förbundsverket för socialförsäkring, Bern). Invaliditet

Invaliditetsförsäkring:

Schweizerische Ausgleichskasse, Genf - Caisse suisse de compensation, Geneve - Cassa svizzera di compensazione, Ginevra - (Schweiziska utjämningskassan, Geneve). Ålderdom och dödsfall

Ålders- och eherlevandeförsäkring:

Schweizerische Ausgleichskasse, Genf - Caisse suisse de compensation, Geneve - Cassa svizzera di compensazione, Ginevra - (Schweiziska utjämningskassan, Geneve). Olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar Schweizerische Unfallversicherungsanstalt, Luzern - Caisse nationale suisse d'assurance en cas d'accidents, Lucerne - Cassa nazionale svizzera di assicurazione contro gli incidenti, Lucerna —(Schweiziska olycksfallsförsäkringsanstalten, Lu- zern). Arbetslöshet Bundesamt fiir Industrie, Gewerbe und Arbeit, Bern - Office fédéral de l'industrie, des arts et métiers et du travail, Berne - Ufficio federale dell'industria, delle arti e mestieri e del lavoro, Berna - (Förbundsverket för industri och arbete, Bern).

Familjeförmåner

Bundesamt liir Sozialversicherung, Bern - Office fédéral des assurances sociales, Berne - Ufficio federale degli assicura- zioni sociali, Berna - (Förbundsverket för socialförsäkring, Bern)."

Följande skall läggas till i bilaga 6:

"M. ÖSTERRIKE Direkt betalning.

N. FINLAND

Direkt betalning.

O. ISLAND Direkt betalning.

P. LIECHTENSTEIN Direkt betalning.

Bilaga 4.1

g)

Q. NORGE Direkt betalning.

R. SVERIGE Direkt betalning.

S. SCHWEIZ Direkt betalning."

Följande skall läggas till i bilaga 7:

"M. ÖSTERRIKE Österreichische Nationalbank (Österrikes Nationalbank), Wien.

N. FINLAND Postipankki Ltd, Helsinki - Postbanken Ab, Helsingfors.

0. ISLAND Seölabanki Islands (Islands centralbank), Reykjavik.

P. LIECHTENSTEIN Liechtensteinische Landesbank (Liechtensteins Nationalbank), Vaduz.

Q. NORGE Sparebanken Nor (Sparbanken), Oslo.

R. SVERIGE Inget. S. SCHWEIZ

Schweizerische Nationalbank, Ziirich - Banque nationale suisse, Zurich - Banca nazionale svizzera, Zurigo - (Schweiziska Natio- nalbanken, Ziirich)."

Följande skall läggas till i bilaga 9:

"M. ÖSTERRIKE

Följande institutioner skall inbegripas vid beräkning av den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner:

a) Gebietskrankenkassen (Distriktssjukkassorna).

b) Betriebskrankenkassen (Företagssjukkassorna).

N. FINLAND Den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner skall beräknas genom beaktande av de allmänna hälso- och sjukhusvårdssyste- men och återbetalningarna enligt sjukförsäkringen.

o_ ISLAND ' Prop. 1991/92:170 Den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner skall beräknas Bilaga 4-1 genom beaktande av de förmåner som utgetts enligt de sociala

trygghetssystemen i Island.

P. LIECHTENSTEIN Den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner skall beräknas genom beaktande av de förmåner som utgetts av de erkända sjuk- kassorna enligt bestämmelsernai den nationella lagstiftningen om sjukförsäkring.

Q. NORGE Den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner skall beräknas genom beaktande av de förmåner som utgetts enligt kapitel 2 i lagen om social trygghet (lag den 17 juni 1966), enligt lagen den 19 november 1987 om kommunal sjukvård, enligt lagen den 19 juni 1969 om sjukhus och enligt lagen den 28 april 1961 om mental sjukvård.

R. SVERIGE Den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner beräknas genom beaktande av förmåner som utgetts enligt lagen om allmän försäkring.

S. SCHWEIZ Den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner skall beräknas genom beaktande av de förmåner som beviljats av de erkända sjukkassorna enligt bestämmelserna i den federala lagstiftningen om sjukförsäkring."

h) Följande skall läggas till i bilaga 10:

M. ÖSTERRIKE

1. För tillämpningen av artikel 6.1 i tillämpningsförordningen vid egenförsäkring enligt paragraf 16 i ASVG (den allmänna socialförsäkringslagen ) för personer som är bosatta utanför Österrikes territorium: Wiener Gebietskrankenkasse (Wiens distriktssjukkassa), Wien.

2. För tillämpningen av artikel 14.1 b och 17 i tillämp- ningsförordningen: Bundesminister fiir Arbeit und Soziales (Federala ministern för arbete och sociala frågor), Wien, i samförstånd med Bundesminister fiir Umwelt, Jugend und Familie (Federala ministern för miljö—, ungdoms— och familjefrågor), Wien.

3. För tillämpningen av artikel 11, lla, 12a, 13 och 14 i tillärnpningsRSrordningen:

Bilaga 4.1

b)

Om personen omfattas av österrikisk lagstiftning och är PTOP- 1991/923170 omfattad av sjukförsäkring: Den behöriga sjukförsäkringsinstitutionen. Om personen omfattas av österrikisk lagstiftning och inte är omfattad av sjukförsäkring: Den behöriga olycksfallsförsäkringsinstitutionen. I alla andra fall:

Hauptverband der österreichischen Sozialversicherungsträger (De österrikiska socialförsäkringsorganens huvudorganisa- tion), Wien.

För tillämpningen av artikel 38.1 och 70.1 i tillämpnings-

förordningen: Den Gebietskrankenkasse (distriktssjukkassa) som är behörig på familjemedlemmamas bosättningsort.

För tillämpningen av artiklarna 80.2, 81 och 82.2 i tillämp-

ningsförordningen:

Det Arbeitsamt (arbetskontor) som är behörigt på arbetstaga- rens senaste bosättningsort eller senaste anställningsort. För tillämpningen av artiklarna 85 .2 och 86.2 i tillämp- ningsförordningen avseende Karenzurlaubsgeld (särskild

moderskapsförmån):

Det Arbeitsamt (arbetskontor) som är behörigt på arbetstaga- rens senaste bosättnings- eller vistelseort eller på den senaste

anställningsorten.

För tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel 102.2 i förhållande till förordningens artiklar 36 och 63: Hauptverband der österreichischen Sozialversicherungsträger

(De österrikiska socialförsäkringsorganens huvudorganisa- tion), Wien.

artikel 102.2 i förhållande till förordningens artikel 70: Landesarbeitsamt Wien (Provinsarbetskontoret, Wien), Wien. För tillämpning av artikel 110 i tillämpningsförordningen: —— Den behöriga institutionen, eller —- om det inte finns någon österrikisk behörig institution, institutionen på bosättningsorten. För tillämpning av artikel 1132 i tillämpningsförordningen: Hauptverband der österreichischen Sozialversicherungsträger

(De österrikiska socialförsäkringsorganens huvudorganisa-

tion), Wien, underförstått att återbetalning av kostnaderna för vårdförmåner skall göras från de sjukförsäkringsavgifter som denna institution erhållit från pensionärerna.

FINLAND

För tillämpningen av artikel 11.1, 11a.1, 12a, 13 och 14 i tillämpningsförordningen: Eläketurvakeskus - Pensionsskyddscentralen, Helsingfors.

2. För tillämpningen av PTOP- 1991/922170 a) artikel 36.1, 36.3 och 90.1 i tillämpningsförordningen: Bilaga 4.1 Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors med dess lokalbyråer, och Työeläkelaitokset - Arbetspensionsanstalterna och Eläke- turvakeskus - Pensionsskyddscentralen. b) artikel 36.1 andra meningen, 36.2 och 90.2 i tillämp- ningsförordningen: Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors. — Eläketurvakeskus - Pensionsskyddscentralen, Helsingfors som institution för bosättningsorten. 3. För tillämpningen av artikel 37b, 38.1, 70.1, 82.2 och 86.2 i tillämpningsförordningen: — Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors med dess lokalbyråer. 4. För tillämpningen av artikel 41 och 59 i tillämpningsförord- ningen: a) Folkpension: Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors. b) Arbetspension: — Eläketurvakeskus - Pensionsskyddscentralen, Helsingfors. 5. För tillämpningen av artikel 60-67 och 71-75 i tillämp- ningsförordningen: Tapaturmavakuutuslaitosten liitto - Olycksfallsförsäkrings- anstalternas Förbund, Helsingfors, som institution på bosätt- ningsorten. 6. För tillämpningen av artikel 68 och 69 i tillämpningsförord- ningen: Den institution som är ansvarig för olycksfallsförsäkringi det berörda fallet. 7. För tillämpningen av artikel 76 och 78 i tillämpningsförord- ningen: Tapaturmavakuutuslaitosten liitto - Olycksfallsförsäkrings- anstalternas Förbund, Helsingfors, ifråga om olycksfalls- försäkring. 8. För tillämpningen av artikel 80, 81 och 85.2 i tillämp- ningsförordningen: Eläketurvakeskus - Pensionsskyddscentralen, Helsingfors. 9. För tillämpningen av artikel 96 och 113 i tilllämpningsför- ordningen: Tapaturmavakuutuslaitosten liitto - Olycksfallsförsäkrings- anstalternas Förbund, Helsingfors, ifråga om olycksfalls- försäkring. 10. För tillämpningen av artikel 110 i tillämpningsförordningen: a) Sjuk- och moderskapsförsäkring, folkpension: Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors. b) Arbetspension: Eläketurvakeskus - Pensionsskyddscentralen, Helsingfors.

Bilaga 4.1

c) Olycksfall i arbetet, arbetssjukdomar: Tapaturmavakuutuslaitosten liitto - Olycksfallsförsäkrings- anstalternas Förbund, Helsingfors. (1) Övriga fall:

Sosiaali- ja terveysministeriö - Social- och hälsovårdsministe- riet, Helsingfors.

0. ISLAND För alla fall utom förordningens artikel 17 och tillämpningsförordningens artikel 102.2: Tryggingastofnun rikisins (Riksförsäkringsverket), Reykjavik.

P. LIECHTENSTEIN

1. För tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel 11.1

a) i förhållande till förordningens artikel 4.1 och artikel 14b.1: — Liechtensteinische Alters-, Hinterlassenen- und Invaliden-

versicherung (Liechtensteins ålders-, efterlevande— och in- validitetsförsäkring).

b) i förhållande till förordningens artikel 17: Amt fiir Volkswirtschaft (Nationella ekonomiverket).

253. Om det behövs för att förebygga ohälsa eller olycksfall i arbetet får rege- ringen eller, efter regeringens bestämmande, arbetarskyddsstyrelsen före- skriva

1. att arbetsprocesser, arbetsmetoder eller anläggningar, som är avsedda för verksamhet av ett visst slag får användas endast efter tillstånd,

2. att tekniska anordningar eller ämnen som kan föranleda ohälsa el- ler olycksfall, endast efter tillstånd eller godkännande får användas eller avlämnas för att tas'i bruk.

I föreskrift som avses i första stycket får anges att det i anslutning till ett tillstånd eller ett godkännande kan fastställas krav på produktinfor- mation och på villkor som skall gälla vid tillverkning samt på kontroll efter tillverkning. I sådan föreskrift kan även anges att ett tillstånd eller god- kännande kan förenas med villkor för användningen. Föreskrift som avses i första stycket 2 kan vidare ange villkor vars uppb'llande skall utgöra förutsättning för tillstånd eller godkännande.

2. att tekniska anordningar eller ämnen som kan föranleda ohälsa el- ler olycksfall, endast efter tillstånd, godkännande eller annat bevis om överensstämmelse med gällande krav får släppas ut på marknaden, använ- das eller avlämnas för att tas i bruk.

3å4

Regeringen eller, efter regering- ens bestämmande, arbetarskydds- styrelsen kan föreskriva

]. att produktinfonnation skall lämnas i fråga om tekniska anord- ningar eller ämnen som kan föran- leda ohälsa eller olycksfall,

2. att på arbetsställen skall föras en förteckning över där befintliga tekniska anordningar av vissa slag eller vissa ämnen som kan föranleda ohälsa eller olycksfall.

Föreskrifter ifråga om installation av tekniska anordningar kan medde- las i samma ordning.

3Senaste. lydelse 1991:677. 4Senaste lydelse 1991:677.

Regeringen eller, efter regering- ens bestämmande arbetarskyddssty- relsen, får föreskriva

]. att på arbetsställen skall föras en förteckning över där befintliga tekniska anordningar av vissa slag eller vissa ämnen som kan föranleda ohälsa eller olycksfall,

2. att arbetsgivare skall föra regis- ter över arbetstagare som utsätts för exposition som kan medföra ohälsa med uppgift om arbetet och exposi- tionen samt att arbetsgivare skall till läkare överlämna uppgifter ur regist- ret.

Föreskrifter om undersökning av skyddsförhållandena i ett visst slag av verksamhet och om installation av tekniska anordningar får meddelas i samma ordning.

Arbetstagare skall ges tillfälle att på begäran ta del av de uppgifter i re- gister enligt första stycket 2. som be- rör honom eller henne.

Bilaga 9.3

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

Prop. 1991/922170

Lagrådet Prop. 1991/92:170

Bilaga 9.4 Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1992-03-19

Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl,justitierådct Hans—Gunnar Solerud, regeringsrådet Anders Swartling.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 1992 har rege- ringen på hemställan av statsrådet Hörnlund beslutat inhämta lagrådets ytt- rande över förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160).

Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Hans Blyme. Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

Bilaga 9.5

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1992—()5—08

Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Ilamdahl. justitierådet Hans—Gunnar Solel—ud. regeringsrådet Anders Swanling.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 29 april 1992 har regering- en på hemställan av statsrådet Friggebo beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om arbetskraftens fria rörlighet inom Europeiska ekono- miska samarbetsområdet (EES), m.m.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Bertil Ahnborg.

Förslagen fi'iranleder följande yttrande av lagrådet:

Fr'irslrlger till lag om arbetskraftens fria rörlighet inom Europeiska ekono- miska .ru:nur/Jemnnzråzlet ( EES )

Enligt artikel 7 i EES-avtalet skall en EG—förordning som sådan införlivas med svensk rått. dvs. inkorporeras. l lagrådsremissen föreslås att artiklarna 14 och 6—9 i rådets förordning (EEG) nr 16l2/68 skall inkorporeras enligt lag. Enligt vad som framkommit vid föredragningen av remissen skall den hjälp som avses i artikel 5 i förordningen lämnas även av privata arbets- förmedlingar. Med hänsyn härtill bör även artikel 5 inkorporeras genom lag (8 kap. 2 och 3 55 regeringsformen).

',») =O:

Hänvisningen till EES-avtalets protokoll i om övergripande anpassning ut— säger ingenting utöver föreskriften i 2 5 om att EEG-reglema skall gälla med den anpassning som framgår av EES—avtalets bilaga V. Denna hänvisning bör därför utgå. Hänvisningen till övriga i 3 & nämnda protokoll hör inledas med en erinran om att skyldigheten att vid tillämpningen iaktta bestämmel- serna i pretokollen framgår av lagen om ett Europeiskt ekonomiskt sam- arbetsområde (EES).

Som en följd av den föreslagna ändringen i 3 & bör ordalagen i denna para- graf jämkas. Även i övrigt bör lagförslaget underkastas viss redaktionell omarbetning. Enligt lagrådets förslag får lagtexten den lydelse som framgår av bilaga till detta protokoll.

Bilaga 1015

Förslaget till lag om ändring iutlänningslagen (I989:529)

54?"

I det nya fjärde stycket bemyndigas regeringen att föreskriva även andra undantag än de i lagen angivna från huvudregeln om att uppehållstillstånd i Sverige skall sökas av utlänningen i hans hemland. För att bemyndigandet inte skall framstå som vidare än avsett föreslår lagrådet att till stycket görs ett tillägg så att det får följande lydelse: "Regeringen får föreskriva att en an- sökan om uppehållstillstånd får bifallas även i andra fall än som anges i andra

stycket. om det följer av en överenskommelse med främmande stat."

Bilaga till lagrådets protokoll 1992-()5—(18 Prop. 1991/92:170 Bilaga 10:5

Förslag till Lag om arbetskraftens fria rörlighet inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Härigenom föreskrivs följande.

1 & Följande regler i rättsakter inom Europeiska gemenskaperna (EG). som det hänvisas till i bilaga V till avtalet om Europeiska ekonomiska samarbets- området (EES—avtalet). skall gälla som svensk lag:

[. At'tiklama 1—9 i rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen.

2. Rådets förordning (EEG) nr 312/76 av den 9 februari 1976 om ändring av bestämmelserna om arbetstagarnas rättigheter inom arbetstagarorganisa- tioner i förordning (EEG) nr 1612/68 om arbetskraftens fria rörlighet inom

gemenskapen.

2 & Reglerna skall gälla med den anpassning som framgår av EES-avtalets bilaga V.

3 & Av lagen (1992:(Ä)()0) om ett Europeiskt samarbetsområde (EES) framgår att vid tillämpningen av reglerna bestämmelserna i följande protokoll skall gälla.

1. Protokoll 1 till avtalet om en ständig kommitté mellan länderna inom Europeiska frihandelssammanslumingen (EFTA).

2. Protokoll 1 till avtalet om inrättandet av en övervakningstnyndighet och en domstol mellan EFTA-länderna.

4 9" Som bilaga 1—3 till denna lag finns den svenska texten till

I. de förordningar som anges i l ä.

2. EES.—avtalets bilaga V. Protokoll 1 till EES-avtalet och de protokoll som anges i 3 5 finns intagna i lagen (l992:()00) om ett Europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES).

5 & De danska. engelska. finska. franska. grekiska. isländska. italienska. nederländska. norska. portugisiska. spanska, svenska och tyska texterna skall ha samma giltighet

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 39

Propositionens lagförslag Prop. 1991/92:170 Förslag till Bilaga 1016

] Lag om arbetskraftens fria rörlighet inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Härigenom föreskrivs följande.

1 5 Följande regleri rättsakter inom Europeiska gemenskaperna (EG), som det hänvisas till i bilaga V till avtalet om Europeiska ekonomiska samarbets- området (EES—avtalct). skall gälla som svensk lag:

1. Artiklarna 1—9 i rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen.

2. Rådets förordning (EEG) nr 312/76 av den 9 februari 1976 om ändring av bestämmelserna om arbetstagarnas rättigheter inom arbetstagarorganisa- tioner i förordning (EEG) nr 1612/68 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen.

2 & Reglerna skall gälla med den anpassning som framgår av bilaga V till EES-avtalet.

3 5 Av lagen (l992'.(')(')('l) om ett Europeiskt samarbetsområde (EES) framgår att vid tillämpningen av reglerna bestämmelserna i följande protokoll skall gälla:

1. Protokoll 1 till avtalet om en ständig kommitté mellan länderna inom Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA).

2. Protokoll ] till avtalet om inrättandet av en övervakningsmyndighet och en domstol mellan EFT A-ländema.

4 5 Som bilaga 1—3 till denna lag finns den svenska texten till

1. de förordningar som angesi 1 5,

2. bilaga V till EES—avtalet Protokoll [ till EES-avtalet och de protokoll som anges i 3 & finns intagna i lagen (19921000) om ett Europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES).

5 & De danska, engelska. finska. franska. grekiska. isländska. italienska. nederländska, norska, portugisiska. spanska. svenska och tyska texterna skall ha samma giltighet.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 40

Bilaga 1 Prop. 1991/92:170 Rådets förordning (EEG) nr 1612/68 Bilaga 106

av den 15 oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING '

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 49 i detta, med beaktande av kommissionens förslag. med beaktande av Europaparlamentets yttrandez, med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande3, och

med beaktande av följande:

Arbetskraftens fria rörlighet skall vara genomförd inom gemenskapen senast vid utgången av övergångsperioden. För att nå detta mål krävs att man av- skaffar all diskriminering på grund av nationalitet mellan arbetstagare i med- lemsstaterna vad avser anställning. avlöning och andra arbets- och anställ- ningsvillkor och att arbetstagarna får rätt att röra sig fritt inom gemenskapen för att ta anställning. med förbehåll för de begränsningar som är berättigade med hänsyn till allmän ordning, säkerhet och hälsa.

Speciellt på grund av att tullunionen genomfördes så tidigt. och för att man skall kunna säkerställa att gemenskapens två viktigaste grundpelare står fär- diga samtidigt. bör bestämmelser antas som gör det möjligt att uppnå det mål för den fria rörligheten som uppställts i artiklarna 48 och 49 i fördraget och för att förbättra de regler som successivt antagits enligt förordning nr 154 om de första åtgärderna för att uppnå fri rörlighet samt enligt rådets förordning nr 38/6-4/EEG5 av den 25 mars 1964 om fri rörlighet för arbetskraften inom gemenskapen.

Fri rörlighet utgör en grundläggande rättighet för arbetstagare och deras familjer. Arbetskraftens ftia rörlighet inom gemenskapen måste vara ett av de medel som garanterar att en arbetstagare får förbättrade levnads- och arbets- villkor och förbättrad social ställning, samtidigt som den bidrar till att till- godose medlemsstaternas ekonomiska behov. Alla arbetstagare i medlems- statema skall ha erkänd rätt att själva välja sitt verksamhetsområde.

Denna rättighet måste utan diskriminering få åtnjutas av fast anställda. säsongarbetare och gränsarbetare och av dem som är verksamma i service- yrkena.

ZEGT nr 268. 6.11.1967. s. 9. 31561" nr 298, 7.12.1967. s. 10. 4EGT nr 56. 26.8.1961. s. 1073/61. 5EGT nr 62. 17.4.1964. s. 965/64. 41

Rätten till fri rörlighet kräver. för att den objektivt sett skall kunna utövas i PTOP- 1991/923170 frihet och värdighet, att man säkerställer lika behandling. både praktiskt och Bilaga 1016 juridiskt. i allt som rör den faktiska verksamheten som anställd och rätten till bostad. och likaså att hinder för arbetstagarens rörlighet avlägsnas. särskilt när det gäller arbetstagarens rätt att få ha sin familj hos sig och förutsättning- - ama för att familjen skall kunna inlemmas i värdlandet.

Principen om icke—diskriminering av arbetskraft inom gemenskapen inne- bär att alla medborgare har samma förtur vid anställning som den inhemska arbetskraften.

Det är nödvändigt att förbättra tillvägagångssättet för platsförmedling. i synnerhet genom att skapa ett direkt samarbete mellan de centrala arbets- marknadsmyndighetema och även mellan de regionala kontoren och dess- utom genom att öka och koordinera utbytet av information för att säkerställa en allmänt klarare bild av arbetsmarknaden. Arbetstagare som vill flytta bör också få regelbunden information om levnads- och arbetsförhållandena. Dessutom bör det finnas åtgärder att ta till för det fall att en medlemsstat har störningar eller förutser sådana på sin arbetsmarknad. vilka kan allvarligt hota levnadsstandarden och sysselsättningsnivån i en region eller en industri. För detta ändamål är information i syfte att avhålla arbetskraft från att flytta till en sådan region eller industri den metod som man skall begagna sig av i första hand, men vid behov bör det vara möjligt att förbättra resultatet av infoma- tionen genom att tillfälligt upphäva ovannämnda tillvägagångssätt. Alla så- dana beslut skall tas på gemenskapsnivå.

Det råder ett nära samband mellan arbetskraftens fria rörlighet. anställning och yrkesutbildning. speciellt när utbildningen syftar till att göra det möjligt för arbetstagare att acceptera erbjudanden om anställning från andra områden av gemenskapen. Sådana samband gör det nödvändigt att inte fortsättningsvis isolerat granska de problem som uppstår i detta sammanhang. utan betrakta dem såsom beroende av varandra, och också ta hänsyn till arbetsmarknads- problcmen på regional nivå. Man bör därför styra medlemsstaternas strävan- den mot en samordning av sin sysselsätmingspolitik på gemenskapsnivå.

Rådet har i sitt beslut av den 15 oktober 19686 bestämt att artiklarna 48 och 49 i fördraget och likaså de åtgärder som vidtagits för att genomföra dessa även skall gälla Frankrikes utomeuropeiska departement.

ÖEGT nr 1. 257. 19.10.1968. s. 1. - 42

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Prop. 1991/921170 Bilaga 1026

DEL I

Anställning och arbetstagarnas familjer AVDELNING 1

Rätt till anställning

Artikel 1

1. Varje medborgare i en medlemsstat skall. oavsett var han eller hon har sitt hemvist. ha rätt att ta anställning och att arbeta inom en annan medlems- stats territorium i enlighet med de villkor som. enligt lagar och andra författ- ningar. gäller för anställning av medborgare i denna stat.

2. Han eller hon skall i synnerhet ha samma förtur till en ledig befattning i

en medlemsstat som medborgarna i denna stat. Artikel 2

Varje medborgare i en medlemsstat och varje arbetsgivare som utövar någon verksamhet inom en medlemsstats territorium får utbyta anställnings- ansökningar respektive erbjudanden om anställning och får ingå och fullfölja anställningsavtal i enlighet med de villkor som gäller enligt lagar och andra författningar. utan att någon diskriminering blir följden därav. Artikel 3

när de inskränker rätten för utländska medborgare att ansöka om och erbjuda anställning. eller rätten för utländska medborgare att påbörja och full- följa anställning. eller gör dessa till föremål för villkor som inte gäller för de- ras egna medborgare. eller

när reglernas uteslutande eller huvudsakliga syfte eller effekt. även om de gäller oavsett nationalitet. är att utestänga medborgare i andra medlems- stater från den erbjudna anställningen.

Denna bestämmelse gäller inte i fråga om särskilda språkkunskaper som krävs på grund av den lediga tjänstens natur.

Bilaga 10:6

2. I synnerhet skall bland de bestämmelser och rutiner i en medlemsstat som åsyftas i punkt 1 första stycket inkluderas bestämmelser som

a) föreskriver en speciell rekryteringsprocedur för utländska medborgare.

b) begränsar eller inskränker utannonsering av lediga platser i pressen eller genom något annat medium eller ställer andra villkor än dem som gäller för arbetsgivare som utövar sin verksamhet inom denna medlemsstats territo- rium.

c) förknippar rättighet till anställning med krav på registrering vid arbets- förmedling eller förhindrar individuell rekrytering av arbetstagare. när det gäller personer som inte är bosatta inom denna stats territorium.

A rti kel 4

]. Villkor som gäller enligt lagar och andra författningar och som inskrän- ker antalet eller andelen utländska medborgare som får vara anställda i före- tag. verksamhetsgrenar eller regioner eller på nationell nivå, skall inte gälla medborgare i de andra medlemsstaterna.

' 2. Då i en medlemsstat beviljande av en förmån för företag är förknippat med villkoret att en viss minimiprocent av landets arbetstagare anställs. skall medborgare i de andra medlemsstaterna räknas som medborgare i denna stat om inte annat följer av bestämmelserna i rådets direktiv av 15 oktober 1963.7

Artikel 5

En medborgare i en medlemsstat som söker anställning inom en annan medlemsstats tenitorium Skall få samma hjälp där som den som ges av arbets-

förmedlingarna i denna stat till dess egna medborgare som söker anställning. Artikel 6

[. Anställning och rekrytering av en medborgare i en medlemsstat till en tjänst i en annan medlemsstat skall inte vara beroende av medicinska, yrkes- mässiga eller andra kriterier som är diskriminerande på grund av nationalitet i jämförelse med de kriterier som gäller för de medborgare i den andra med- lemsstaten som önskar bedriva samma verksamhet

2. En medborgare som får ett personligt erbjudande från en arbetsgivare i en annan medlemsstat än den där han eller hon är medborgare kan dock bli tvungen att genomgå en anlagsundcrsökning. om arbetsgivaren uttryckligen begär detta då arbetsgivaren erbjuder anställningen.

7EGT nr 159, 12.11.1963, s. 2661/63.

AVDELNING II Prop. 1991/921170 Bilaga 1026

Anställning och likabehandling

Artikel 7

I. En arbetstagare som är medborgare i en medlemsstat får inom en annan medlemsstats territorium inte på grund av sin nationalitet behandlas annor- lunda än landets egna arbetstagare i fråga om anställnings- och arbetsvillkor, specith vad avser lön. avskedande och, om han eller hon skulle bli arbetslös. återinsättande i arbete eller återanställning.

2. Arbetstagaren skall åtnjuta samma sociala och skattemässiga förmåner som landets medborgare.

3. Arbetstagaren skall även. med stöd av samma rättighet och på samma villkor som landets medborgare. ha tillgång till utbildning i yrkesskolor och omskolningscentra.

4. Alla klausuler i ett kollektivt eller individuellt avtal eller någon annan kollektiv bestämmelse om rätt att söka anställning. anställning. lön och andra villkor för arbete eller avskedande skall vara ogiltiga. såvitt de föreskriver eller bemyndigar diskriminerande villkor för arbetstagare som är medborgare

i de andra medlemsstaterna. Artikel 8

I. En arbetstagare som är medborgare i en medlemsstat och som är an- ställd inom en annan medlemsstats tenitorium skall få lika behandling vad av- .ser medlemskap i fackföreningar och utövande av därmed sammanhängande rättigheter inklusive rätten att rösta. Arbetstagaren får uteslutas från del- tagande i ledningen av organisationer som regleras av offentlig rätt och från att inneha en tjänst som regleras av offentlig rätt. Dessutom skall arbets- tagaren ha rätt att vara valbar till de organ som representerar arbetstagaren i företaget.

Bestämmelserna i denna artikel skall inte påverka lagar eller förordningar i vissa medlemsstater som beviljar mer omfattande rättigheter till arbetstagare som kommer från de. andra medlemsstaterna

2. Denna artikel skall granskas av rådet efter ett förslag från kommissio— nen. vilket skall läggas fram inom högst två år.

Artikel 9 Prop. 1991/92:170 Bilaga 1016

1. En arbetstagare som är medborgare i en medlemsstat och som är an- ställd inom en annan medlemsstats tenitorium skall åtnjuta alla rättigheter och förmåner som beviljas landets medborgare i bostadsfrågor, även omfattande rätten att äga den bostad han eller hon behöver.

2. Denne arbetstagare får. med samma rätt som landets medborgare. sätta sitt namn på listorna för bostadssökande i den region där han eller hon är an- ställd. om sådana listor finns. Arbetstagaren skall åtnjuta förmåner och för- turer som är förknippade därmed.

Arbetstagarens familj som har stannat kvar i hemlandet skall i detta hän— seende antas bo i regionen där arbetstagaren bor, om landets medborgare också gynnas av liknande antagande.

AVDELNING [H Arbetstagarnas familjer Artikel 10

1. Följande personer skall. oavsett sin nationalitet. ha rätt att bosätta sig tillsammans med en arbetstagare som är medborgare i en medlemsstat och som är anställd i en annan medlemsstats tenitorium:

a) Arbetstagarens make och deras avkomlingar som är under 21 års ålder eller är beroende av dem för sin försörjning,

b) släktingar i närmast föregående led till arbetstagaren och hans eller hen- nes make. som är beroende av dem.

2. Medlemsstatema skall underlätta mottagandet av alla familjemedlemmar som inte anges i punkt 1, om de är beroende av arbetstagaren eller ingår i hans eller hennes hushåll "i det land arbetstagaren kommer ifrån.

3. Vad beträffar punkterna i och 2 måste arbetstagaren för sin familj ha tillgång till en bostad som anses normal för landets arbetstagare i den region där han eller hon är anställd. Denna bestämmelse får emellertid inte ge upp- hov till diskriminering mellan landets arbetstagare och arbetstagare från andra medlemsstater.

Artikel 11

När en medborgare i en medlemsstat har anställning eller driver en rörelse inom en annan medlemsstats territorium skall hans eller hennes make och de barn som är under 21 års ålder eller beroende av honom ha rätt att ta anställ- 46

ning inom hela denna stats territorium. även om de inte är medborgare i PTOP- 1991/923170

någon medlemsstat. Bilaga 10:6

Artikel 12

Barnen till en medborgare i en medlemsstat som är eller har varit anställd i en annan medlemsstat skall ha tillträde till denna stats allmänna skolor. lär- lingsutbildning och yrkesskolekurser på samma villkor som medborgarna i denna stat, om barnen bor där.

Medlemsstaterna skall främja alla bemödanden att göra det möjligt för dessa barn att delta i utbildningen under bästa möjliga förhållanden.

DEL II

FÖRMEDLING AV LEDIGA PLATSER OCH PLATS- ANSÖKNINGAR

AVDELNING l Samarbete mellan medlemsstaterna och med kommissionen Artikel 13

l. Medlemsstatema eller kommissionen skall ta initiativet till eller till- sarnmans utföra den analys av sysselsättning och arbetslöshet som de anser nödvändig för att åstadkomma arbetstagarnas fria rörlighet inom gemen- skapen.

Medlemsstaternas eentrala arbetsmarknadsmyndigheter skall intimt sam— arbeta med varandra och med kommissionen i syfte att gemensamt verka för förmedling av lediga platser och ansökningar om anställning inom gemen- skapen och därav följande anställning av arbetstagare.

2. För detta ändamål skall medlemsstaterna utse särskilda förmedlingar som skall anförtros organisationen av arbetet på de ovannämnda områdena i samarbete med varandra och med kommissionens olika avdelningar. Medlemsstatema skall underrätta kommissionen om varje förändring i dessa förmedlingar. Kommissionen skall offentliggöra detaljer därom i in- formationssyfte i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 14 Prop. 1991/922170 Bilaga 10:6

1. Medlemsstaterna skall sända kommissionen information om problem som uppstår i samband med den fria rörligheten och anställandet av arbets- tagare samt detaljer om sysselsättningssituationen och dess utveckling för varje region och verksamhetsgren. 2, I samarbete med den tekniska kommittén skall kommissionen besluta om hur informationen enligt punkt I skall avfattas och hur ofta den skall spridas. För att värdera situationen på sina arbetsmarknader skall medlems- staterna, scdan man införskaffat rådgivande kommitténs yttrande. använda enhetliga kriterier fastställda av kommissionen i enlighet med resultatet av det arbete som den tekniska kommitten utfört enligt artikel 33 d.

3. Enligt det tillvägagångssätt som fastställts av kommissionen enligt överenskommelse med den tekniska kommittén skall den särskilda för- medlingen i varje medlemsstat sända till de andra medlemsstaternas särskilda förmedlingar samt till den europeiska samordningsbyrån den information om bostads- och arbetsförhållandena på arbetsmarknaden som kan tänkas vara till vägledning för arbetstagare från de andra medlemsstaterna. Informationen skall hållas aktuell. '

De andra medlemsstaternas särskilda förmedlingar skall se till att informa- tionen får omfattande spridning, i synnerhet genom att sprida den bland be- rörda arbetsmarknadsmyndigheter med alla lämpliga inforrnationsmedel för att hälla arbetstagarna underrättade.

AVDELNING II Arbetsförmedling Artikel 15

l. Minst en gång i månaden skall den särskilda förmedlingen i varje med- lemsstat sända en rapport till de särskilda förmedlingama i de andra med- lemsstaterna och till den europeiska samordningsbyrån som för varje yrke och region visar:

a) icke tillsatta lediga platser eller platser som troligen ej blir tillsatta med arbetskraft från landets egen arbetsmarknad,

b) platssökande som har förklarat sig verkligen redo och i stånd att ta an- ställning i ett annat land.

Varje medlemsstats särskilda förmedling skall vidarebefordra informa— tionen till vederbörande arbetstörmedlingar.

2. I samarbete med den tekniska kommittén skall inom anon månader efter PIOP- 1991/921170 det denna förordning trätt i kraft de rapporter som avses i punkt 1 spridas i Bilaga 10'6 enlighet med ett enhetligt system som skall fastställas av den europeiska sam—

ordningsbyrån. Artikel 16

I. Alla lediga platser som arbetsförrnedlingama i en medlemsstat blivit underrättade om och som inte kan tillsättas på landets egen arbetsmarknad och som på grundval av de rapporter som nämns i artikel 15 kan tillsättas inom gemenskapen. skall anmälas till de behöriga arbetsförmedlingama i den med- lemsstat som har angivit att den har ledig arbetskraft i denna yrkesgren.

2. Dessa förmedlingar skall till den första medlemsstatens förmedlingar översända detaljerade uppgifter om lämpliga ansökningar. Under en tid av 18 dagar efter det den andra medlemsstatens förmedlingar mottagit meddelandet om den lediga platsen skall ansökningar tillställas arbetsgivarna och få samma prioritet som det egna landets arbetstagare har gentemot medborgare i icke— medlemsstater. Under denna period skall lediga platser anmälas till icke— medlemsstater. endast om den medlemsstat som har sådana lediga platser an— ser att det för att tillsätta dessa inte finns tillräckligt många arbetstagare som är medborgare i medlemsstaterna.

3. Bestämmelserna i punkt 1 skall inte gälla lediga platser som erbjuds arbetstagare som är medborgare i icke—medlemsstater, när:

a) en arbetstagare får ett personligt erbjudande som är av speciell natur på grund av:

i) krav på specialistkvalifrkationer eller att den erbjudna tjänsten är av konfidentiell natur eller på grund av tidigare yrkesmässiga relationer.

ii) förekomst av familjcband. antingen mellan arbetsgivaren och den arbetstagare som blivit efterfrågad, eller mellan den senare och en arbetstagare som har varit fast anställd i företaget under minst ett år.

Punkterna i) och ii) skall tillämpas i enlighet med bilagans bestämmelser.

b) sådana lediga platser är för rekrytering av homogena grupper och säsongarbetstagare, av vilka åtminstone en medlem har fått ett personligt er- bjudande om en anställning.

c) sådana lediga platser erbjuds av arbetsgivare åt arbetstagare som är bo— satta i regioner närbelägna endera sidan av gränsen mellan en medlemsstat och en icke—medlemsstat,

d) lediga platser uttryckligen erbjuds arbetstagare från icke—medlemsstater av arbetsgivarna för att deras företag skall kunna fungera friktionsfritt, och arbetsförmedlingama anser att skälen är berättigade. efter det de ingripit för

att tillförsäkra anställning åt det egna landets arbetstagare eller arbetstagare Prop. 1991/923170 Bilaga 1016 från de andra medlemsstaterna i gemenskapen. Artikel [7

]. Bestämmelserna i artikel 16 skall genomföras av de särskilda för- medlingama. [ den mån den centrala myndigheten gett sitt godkännande, och i den mån organisationen av arbetsförmedlingama i en medlemsstat och de placeringsmetoder man använder gör det möjligt, skall emellertid följande gälla:

a) Medlemsstaternas regionala arbetsförrnedlingar skall

i) på grundval av de rapporter som omnämns i artikel 15 och som skall leda till lämpliga åtgärder direkt sammanföra och redogöra för lediga platser samt platsansökningar,

ii) upprätta direktförbindelse för att förmedla

lediga platser som erbjuds en namngiven arbetstagare.

— enskilda platsansökningar som sänts antingen till en särskild arbets- förmedling eller till en arbetsgivare som är verksam inom förmedlingens verksamhetsområde.

— när förmedlingsverksamheten berör säsongarbetstagare som måste rekryteras så snabbt som möjligt.

b) De förmedlingar som har ansvaret för gränstrakterna mellan två eller flera medlemsstater skall regelbundet utbyta uppgifter om ej tillsatta lediga platser och platsansökningar inom sitt område och enligt sina avtal med de andra arbetsfönnedlingama direkt sammanföra och förmedla lediga platser och platsansökningar.

c) Offentliga arbetsförmedlingar som specialiserar sig på vissa yrkes— områden eller speciella personkategorier skall samarbeta direkt med varandra.

2. Medlemsstatema i fråga skall till kommissionen översända den för- teckning som enligt gemensam överenskommelse sammanställts för de för- medlingar som nämns i punkt 1. Kommissionen skall offentliggöra denna lista och eventuella tillägg till den i Europeiska gemenskapernas officiella tid—

ning. Artikel 18 Det skall inte vara obligatoriskt att anta rekryteringsmetoder som används

av de verkställande organen som har tillkommit enligt avtal mellan två eller flera medlemsstater.

AVDELNING HI Prop. 1991/92:170 Bilaga 1026

Åtgärder För bevarandet av jämvikten på arbetsmarknaden

Artikel 19

1. Efter en rapport från kommissionen som avfattats efter informationer från medlemsstaterna skall dessa två gånger om året tillsammans med kom- missionen analysera resultaten av gemenskapens åtgärder för platsförmedling,

— antalet placeringar av medborgare i icke—medlemsstater. — den utveckling som kan förutses för arbetsmarknadssituationen och. såvitt möjligt. arbetskraftens rörelser inom gemenskapen.

2. Medlemsstaterna och kommissionen skall undersöka alla möjligheter att ge medborgare i medlemsstater prioritet vid tillsättandet av lediga platser för att åstadkomma balans mellan lediga platser och platsansökningar inom gemenskapen. De skall vidta alla åtgärder som krävs för detta ändamål.

Artikel 20

1. När en medlemsstat har eller förutser störningar på sin arbetsmarknad som allvarligt skulle kunna hota levnadsstandarden eller sysselsätmingsnivån i en viss region eller ett visst yrke. skall den underrätta kommissionen och de andra statema om detta och förse dem med alla relevanta detaljer.

2. Medlemsstaterna och kommissionen skall vidta alla lämpliga åtgärder för att underrätta gemenskapens arbetstagare. så att dessa inte söker anställ- ning i denna region eller detta yrke.

3. Utan inverkan på tillämpningen av fördraget och de bilagda protokollen får den medlemsstat som avses i punkt 1 begära att kommissionen förklarar den förrnedlingsapparat SOm föreskrivs i artiklarna 15, 16 och 17 helt eller delvis tillfälligt upphävd för att situationen i denna region eller detta yrke skall kunna återställas till normala förhållanden.

Kommissionen skall besluta om det tillfälliga upphävandet som sådant och om dess varaktighet senast två veckor efter mottagandet av medlemsstatens begäran. Varje medlemsstat får inom högst två veckor begära att rådet skall upphäva eller ändra ett sådant beslut. Rådet skall agera på en sådan begäran inom två veckor.

4. När ett sådant tillfälligt upphävande sker skall arbetsförmedlingarna i de andra medlemsstaterna som har angivit att de har ledig arbetskraft inte vidta någon åtgärd för att tillsätta lediga platser som de fått direkt meddelande om från arbetsgivare i de medlemsstater som nämns i punkt 1. 51

AVDELNING lV Prop. 1991/921170 Bilaga 1016

Europeiska samordningsbyrån Artikel 21

Den europeiska byrån för förmedling av lediga platser och plats- ansökningar som inrättats inom kommissionen (i denna förordning kallad "den europeiska samordningsbyrån") skall ha som allmän uppgift att främja platsförmedlingcn på gemenskapsnivå. Den skall särskilt ansvara för alla tekniska uppgifter på detta område som enligt vad denna förordning före- skriver har ålagts kommissionen. och då speciellt för bistånd till ländernas arbetsförmedlingar.

Den skall sammanfatta den information som nämns i artiklarna 14 och 15 samt de data som framkommer av den analys och den forskning som utförts enligt artikel 13 för att klargöra allt som kan bidra till att förutse utvecklingen på gemenskapens arbetsmarknad. Dessa fakta skall delges medlemsstaternas

särskilda förmedlingar samt de rådgivande och tekniska kommittéerna. Artikel 22

a) att samordna de praktiska åtgärder som behövs för att tillsätta lediga platser på gemenskapsnivå och för att analysera de förflyttningar av arbets- tagare som uppstår därav.

b) att bidra till att nå dessa mål genom att i samarbete med den tekniska kommitten införa gemensamma arbetsmetoder på administrativ och teknisk nivå.

e) att i samförstånd med de särskilda förmedlingama sammanföra lediga platser och platsansökningar. när ett speciellt behov uppstår. för förmedling hos de särskilda förmedlingama.

"2. Den europeiska samordningsbyrån skall underrätta de särskilda för- medlingama om lediga platser och platsansökningar som sänts direkt till

kommissionen och bli informerad om de åtgärder som vidtagits därefter. Artikel 23

Med godkännande från vederbörande myndighet i varje medlemsstat och enligt de villkor och förfaringssätt som kommissionen beslutar efter den tek- niska kommittens yttrande får den organisera besök och uppdrag för tjänste-

män från andra medlemsstater liksom fortbildning för de särskilda för- Prop. 1991/921170

" 1016 medlingamas personal. Bilaga

DEL III

koanurTTEER FÖR ATT SÄKERSTÄLLA ETT NÄRA SAML ARBETE MELLAN MEDLENBSTATERNA IFRÅGOR som BERÖR ARBETSTAGARNASIHUA RÖRLJGHET'OCH DERAS

ANSTÄLLNING AVDELNINGI Rådgivande kommittén Artikel 24

Den rådgivande kommittén skall ha till uppgift att bistå kommissionen vid granskning av alla frågor som uppstår om tillämpningen av fördraget och de åtgärder som vidtagits i enlighet därmed i angelägenheter som berör arbets- tagarnas fria rörlighet och deras anställning.

Artikel 25

Den rådgivande kommitten skall särskilt ha till uppgift:

a) att följa upp problem avseende fn" rörlighet och anställning inom ramen för nationell arbetsmarknadspolitik för att kunna samordna medlemsstatemas arbetsmarknadspolitik på gemenskapsnivå och på så sätt medverka till att deras ekonomi utvecklas och arbetsmarknaden får en förbättrad balans.

b) att göra en allmän uppföljning av effekterna av genomförandet av denna förordning och eventuella kompletterande åtgärder.

c) att eventuellt förelägga kommissionen väl övervägda förslag till om- arbetning av denna förordning,

(1) att framlägga, antingen på kommissionens begäran eller på eget initia- tiv. väl övervägda åsikter i allmänna frågor eller i principfrågor. speciellt rörande utbyte av information om utvecklingen på arbetsmarknaden. om arbetstagarnas förflyttning mellan medlemsstaterna. om program eller åt- gärder för att utveckla yrkesvägledning och yrkesutbildning som kan för- modas ge ökad möjlighet till fri rörlighet och anställning. samt om alla former av bistånd till arbetstagare och deras familjer, bland annat socialhjälp och bo- städer åt arbetstagarna. 53

Artikel 26 Prop. 1991/92:170 Bilaga 10:6 1. Den rådgivande kommittén skall bestå av sex medlemmar från varje medlemsstat, av vilka två skall representera regeringen. två arbetstagarorgani- sationema och två arbetsgivarorganisationema. 2. För varje kategori som nämns i första stycket skall en ersättare utses av varje medlemsstat. 3. Medlemmarnas och deras ersättares mandattid skall vara två år. Deras utnämning skall kunna förnyas. Vid mandattidens utgång skall medlemmarna och deras ersättare vara kvar i tjänst till dess de ersatts eller till dess deras utnämningar förnyats.

Artikel 27

Medlemmarna i rådgivande kommittén och deras ersättare skall utnämnas av rådet. som skall sträva efter att i kommittén samla företrädare för arbets- tagarorganisationer och arbetsgivarorganisationer så att de olika ekonomiska sektorer som berörs får en lämplig representation.

Förteckningen över medlemmarna och deras ersättare skall i informations- syfte offentliggöras av rådet i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 28

Ordförande i den rådgivande kommittén skall vara en medlem av kom- missionen eller hans ersättare. Ordföranden får inte rösta. Kommittén skall sammanträda åtminstone två gånger om året. Den skall sammankallas av ord- föranden, antingen på eget initiativ eller på begäran av minst en tredjedel av medlemmarna. Sekreterartjänsten skall ställas till förfogande av kommis— sionen.

Artikel 29

Ordföranden får inbjuda personer eller företrädare för organ med vid- sträckt erfarenhet av arbetstagarnas sysselsättning eller rörlighet att delta i

möten som observatörer eller som sakkunniga. Ordföranden får ta hjälp av sakkunniga rådgivare.

Artikel 30

1. Ett av kommittén lämnat yttrande skall vara giltigt, om två tredjedelar av medlemmarna är närvarande. 54

2. Yttrandena skall ange på vilka grunder de vilar. De skall avlämnas med Pf-OP- 1951/923170 en absolut majoritet av röster som regelrätt avgivits. Yttrandena skall åtföljas Bilaga 1 "6 av en skriftlig redogörelse för de åsikter som uttryckts av minoriteten. om

denna önskar det. Artikel 31

Den rådgivande kommittén skall fastställa sina arbetsmetoder genom pro- cedurregler. som skall träda i kraft sedan rådet givit sitt samtycke efter att ha mottagit ett yttrande från kommissionen. Eventuella ändringar som kommittén beslutar att vidta skall företas på samma sätt.

AVDELNING II Den tekniska kommittén Artikel 32

Den tekniska kommittén skall ha till uppgift att bistå kommissionen att för- bereda. stödja och följa upp allt tekniskt arbete och alla tekniska åtgärder. så

att denna förordning och alla kompletterande åtgärder kan verkställas. Artikel 33

Den tekniska kommittén skall särskilt ha till uppgift:

a) att stödja och främja samarbetet mellan berörda statliga myndigheter i medlemsstaterna i alla tekniska frågor som angår arbetstagamas fn'a rörlighet och deras anställning,

b) att formulera tillvägagångssätten för organiserandet av berörda statliga myndigheters gemensamma aktiviteter.

e) att underlätta inhämtandet av information som förväntas bli användbar för kommissionen och för den granskning och forskning som föreskrivs i denna förordning. och att främja utbyte av infortnation och erfarenheter mel- lan de berörda administrativa organen.

d) att på teknisk nivå utreda harmoniseringen av de kriterier efter vilka medlemsstaterna bedömer situationen på sina arbetsmarknader.

Artikel 34

1. Den tekniska kommittén skall bestå av representanter för medlems- staternas regeringar. Varje regering skall till medlem av den tekniska kom- 55

mittén utnämna en av de medlemmar som representerar regeringen i den råd- Prop. 1991/921170 . . Bilaga 1016 givande kommittén.

2. Varje regering skall utnämna en ersättare bland dess andra representan-

ter — medlemmar eller ersättare i den rådgivande kommittén. Artikel 35

Ordförande för den tekniska kommittén skall vara en medlem av kommis- sionen eller hans representanL Ordföranden och medlemmarna av kommittén får ta hjälp av sakkunniga rådgivare.

Sekreterarservice skall tillhandahållas kommitten av kommissionen.

Artikel 36

De förslag och yttranden som utarbetats av den tekniska kommittén skall överlämnas till kommissionen, och den rådgivande kommittén skall infortnas därom. Alla sådana förslag och yttranden skall åtföljas av en skriftlig redo- görelse för de åsikter som uttryckts av de olika medlemmarna i den tekniska kommittén. om dessa begär det.

Artikel 37

Den tekniska kommittén skall fastställa sina arbetsmetoder genom pro- cedurregler som skall träda i kraft när rådet har lämnat sitt samtycke efter att ha mottagit ett yttrande från kommissionen. Eventuella ändringar som kom- mitten beslutar göra häri skall träda i kraft enligt samma förfaringssätt.

DEL [V Prop. 1991/92:170 Bilaga 1016

ÖVERGÄNGS- OCH SLUTBESTAMMELSER AVDELNINGI

Övergångsbestämmelser

Artikel 38

Till dess att kommissionen antar det enhetliga system som omnämns i arti- kel 15.2 skall den europeiska samordningsbyrån föreslå åtgärder som för— väntas bli till nytta vid avfattandet och spridningen av de rapporter som

nämns i artikel 15. 1. Artikel 39

Rådgivande kommitténs och tekniska kommitténs procedurregler som gäller då denna förordning träder i kraft skall fortsätta att gälla

Artikel 40

Till dess att de åtgärder som skall vidtas av medlemsstaterna enligt rådets direktiv av den 15 oktober 19688 träder i kraft och när enligt de åtgärder som vidtagits av medlemsstaterna i enlighet med rådets direktiv av den 25 mars 19649 det arbetstillstånd som föreskrivs i artikel 22 i förordning nr 38/64/EEG är nödvändig för att avgöra uppehållstillståndets giltighets- och förlängningstid. skall skriftlig bekräftelse av anställningen från arbetsgivaren eller ett anställningsintyg som anger anställningstiden ersätta ett sådant arbetstillstånd. Varje skriftlig bekräftelse från arbetsgivaren eller anställnings- intyg som visar att arbetstagaren varit tillsvidareanställd skall ha samma ver- kan som ett permanent uppehållstillstånd.

Artikel 41

Om en medlemsstat på grund av avskaffande av arbetstillstånd inte längre kan sammanställa viss statistik om anställning av utländska medborgare, får medlemsstaten för statistiska ändamål behålla arbetstillståndet för medborgare i de andra medlemsstaterna till dess att nya statistikmetoder införts. dock

tlEGT nr L 257. 19.10.1968. s. 13. OEGT nr 62. 17.4.1964. s. 981/64. 57

senast till den 31 december 1969. Arbetstillståndet måste utfärdas automatiskt PFOP- 1991/923170 och måste vara giltigt 1111 det faktiska avskaffandet av arbetstillstånd i med- B'laga 10'6

lemsstaten. AVDELNING II Slutbestämmelser Artikel 42

1. Denna förordning skall inte påverka bestämmelserna i fördraget om upprättande av den Europeiska kol- och stålgemenskapen och som gäller arbetstagare med erkända kvalifikationer i kolbrytning eller ståltillverkning. inte heller på de bestämmelser i fördraget om upprättande av den Europeiska atomenergigemenskapen och som behandlar rätten att söka kvalificerat arbete på atomenergiområdet. inte heller på några som helst åtgärder som vidtagits i enlighet med dessa fördrag. Denna förordning skall dock gälla för de kategorier av arbetstagare som nämnts i första stycket och för deras familjemedlemmar, i den mån deras rättsliga ställning inte styrs av ovannämnda fördrag eller åtgärder.

2. Denna förordning skall inte påverka åtgärder som vidtagits i enlighet med artikel 51 i fördraget.

3. Denna förordning skall inte påverka medlemsstaternas skyldigheter på grund av speciella relationer eller framtida avtal med vissa icke-europeiska länder eller territorier baserade på hävdvunna band som finns vid den tidpunkt då denna förordning träder i kraft. eller

avtal som grundar sig på hävdvunna band mellan dem och som finns vid den tidpunkt då denna förordning träder i kraft med vissa icke-europeiska länder eller tenitorier som grundar sig på hävdvunna band mellan dem.

Arbetstagare från sådana länder eller tenitoriet som i enlighet med denna bestämmelse har avlönad anställning inom en av dessa medlemsstaters terti- torium får inte åberopa bestammelsema i denna förordning i de andra med- lemsstaterna.

Artikel 43

Mellan dagen för undertecknandet och dagen för ikraftträdandet skall medlemsstaterna i informationssyfte till kommissionen översända texterna till de avtal. konventioner och överenskommelser som ingåtts dem emellan på arbetsmarknadsområdet. 58

Bilaga 10:6

Artikel 44

Kommissionen skall vidta åtgärder i överensstämmelse med denna för- ordning för dess tillämpning. För detta ändamål skall den nära samarbeta med medlemsstaternas centrala statliga myndigheter.

Artikel 45

Kommissionen skall till rådet överlämna förslag som enligt fördragets villkor skall upphäva restriktioner i rätten att söka arbete för arbetstagare som är medborgare i medlemsstater där frånvaron av ömsesidigt erkännande av utbildnings—. examens- eller andra behörighetsbevis skulle kunna förhindra arbetstagarnas fria rörlighet

Artikel 46

Administrativa utgifter för de kommittéer som nämns i del III skall inne- fattas i budgeten för den Europeiska gemenskapen i den sektion som gäller kommissionen. Artikel 47

Denna förordning skall gälla medlemsstaternas tenitorier och deras med- borgare utan inverkan på artiklarna 2. 3. 10 och 11.

Artikel 48

Förordning nr 38/64/EEG skall upphöra att gälla, när denna förordning träder i kraft

Denna förordning skall vara till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Luxemburg den 15 oktober 1968.

På rådets vägnar G. SEDATI Ordförande

Bilaga 1026

Bilaga

Vad avses i artikel 16.3 a med följande uttryck:

1)

2)

4)

Uttrycket "specialist" anger hög eller ovanlig kvalifikation för en typ av arbete eller ett yrke som kräver speciellt tekniskt kunnande. Det skall särskilt gälla förmän. då säsongarbetstagare rekryteras i grupp.

Uttrycket "tjänstens konfidentiella natur" hänför sig till anställning som i värdlandet vanligtvis innebär särskilt förtroendefulla relationer mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Utrycket "föregående yrkesmässiga relationer" gäller då en arbetsgivare ansöker om att inom en medlemsstats tenitorium få

anställa en arbetstagare som arbetsgivaren redan haft anställd i samma område under minst tolv månader under de senaste fyra åren.

Uttrycket "familjeband" betyder band i form av äktenskap eller släktskap i andra ledet mellan en arbetsgivare och en arbetstagare samt släktskapsband i första ledet mellan två arbetstagare.

Bilaga 10:6

Bilaga 2 Rådets förordning (EEG) nr 312/76

av den 9 februari 1976 Om ändring av bestämmelserna om arbetstagarnas rättigheter

inom arbetstagarorganisationer i förordning (EEG) nr 1612/68 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen. särskilt artikel 49 i detta, med beaktande av kommissionens förslag, med beaktande av Europaparlamentets yttrandel. med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrandez. och

med beaktande av följande:

Det bör uttryckligen anges i artikel 8 i rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 om fn" rörlighet för arbetstagare inom gemenskapen3 att arbetstagare som är medborgare i en medlemsstat och anställda inom en annan medlemsstats territorium även skall åtnjuta likabehandling i fråga om ut- övande av rättigheter inom arbetstagarorganisationer vad gäller valbarhet till poster inom administrationen eller ledningen av en arbetstagarorganisation. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1

Artikel 8 i förordning (EEG) nr 1612/68 skall ändras enligt följande:

1. Följande skall läggas till i den första meningen i första stycket efter "inklusive rätten att rösta":

"och skall vara valbar till poster inom administrationen eller ledningen av en arbetstagarorganisation".

2. Punkt 2 skall utgå.

Artikel 2

Denna förordning skall träda i kraft på tredje dagen efter dess offentlig- görande i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

1 EGT nr C 280. 13.12.1975, 5. 43. 2EGT nr C12.17.1.1976.s.2. 3 EGT nr L 257. 19.10.1968. s. 2.

Prop. 1991/92:170 Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla med- B'laga 10:6

lemsstater. Utfärdad i Bryssel den 9 februari 1976. På rådets vägnar

G. THORN Ordförande

Bilaga 10:6

Bilaga __3 __ BILAGA V FRI RORLIGHET FOR ARBETSTAGARE Förteckning enligt artikel 28

INLEDNING

När de rättsakter som anges i denna bilaga innehåller begrepp eller hänvisar till förfaranden som är utmärkande för gemenskapens rättsordning, som t.ex. - ingresser, — adressatema för gemenskapens rättsakter, hänvisningar till territorier eller språk inom EG, _ hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG-medlems- staterna samt offentliga organ. företag och enskilda personer i dessa stater, — hänvisningar till informations- och anmälningsförfaranden. skall protokoll 1 om övergripande anpassning tillämpas om inte annat föreskrivs i denna bilaga.

ANPASSNING FÖR DETTA OMRÅDE

Trots vad som sägs i protokoll 1 skall termen "medlemsstat(er)" i de rättsakter som förtecknas i denna bilaga, förutom den innebörd den har i de relevanta EG-aktema,__även avse Finland, Island, Liechtenstein, Norge. Schweiz, Sverige och Ostem'ke.

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

1. 364 L 0221: Rådets direktiv 64/221/EEG av den 25 februari 1964 om samordning av särskilda åtgärder som gäller utländska medborgares rörlighet och bosättning och som är berättigade med hänsyn till allmän ordning, säker- het eller hälsa (EGT nr 56. 4.4.1964. s. 850/64). Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning: Artikel 4.3 skall inte tillämpas.

2. 368 R 1612: Rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen (EGT nr L 257, 19.10.1968. s. 2). i dess lydelse enligt — 376 R 0312: Rådets förordning (EEG) nr 312/76 av den 9 februari 1976 (ECT nr L 39, 14.2.1976. s. 2). Bestämmelsema i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) I artikel 15.2 skall tidsangivelsen "inom arton månader efter det att denna förordning har trätt i kraft" inte tillämpas.

b) Artikel 40 skall inte tillämpas.

c) Artikel 41 skall inte tillämpas.

d) Artikel 42.1 skall inte tillämpas.

e) I artikel 42.2 skall hänvisningen till artikel 51 i Romfördraget ersättas av en hänvisning till artikel 29 i det nu träffade avtalet 0 Artikel 48 skall inte tillämpas.

3. 368 L 0360: Rådets direktiv 68/360/EEG av den 15 oktober 1968 om av- skaffande av restriktioner för rörlighet och bosättning inom gemenskapen för medlemsstaternas arbetstagare och deras familjer (EGT nr L 257. 19.10.1968, s. 13). Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) I artikel 4.2 skall uttrycket "uppehållstillstånd för en medborgare i en medlemsstat i EEG” ersättas av "uppehållstillstånd".

Bilaga 10:6

b) I artikel 4.3 skall uttrycket "uppehållstillstånd för en medborgare i en av EEG:s medlemsstater" ersättas av "uppehållstillstånd".

c) Artikel 11 skall inte tillämpas.

d) Artikel 13 skall inte tillämpas.

e) 1 bilagan skall

i) första stycket av förklaringen ersättas av följande: "Detta tillstånd utfärdas enligt förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 och i enlighet med de beslut som har fattats som ett led i genomförandet av direktiv 68/360/EEG med de anpassningar som har gjorts vid införandet i EES—avtalet" ii) fotnoten ersätts enligt följande: "Belgisktj-a, brittiskLI-a, dansktl-a, finsktl-a, franskt/—a, grekisktl-a, irländsktl-a, isländsktl-a, italienskt/-a. liechtensteinsktl-a. luxemburgsktI-a, nederländsktl-a. norsktl-a, portugisisktl-a, schweizisktl-a, spansktl-a, svenskt!-a, tysktl-a eller österrikisktl-a beroende på vilket land som utfärdar tillståndet."

4. 370 R 1251: Kommissionens förordning (EEG) nr 1251/70 av den 29 juni 1970 om arbetstagares rätt att stanna kvar inom en medlemsstats territorium efter att ha varit anställda där (EGT nr L 142, 30.6.1970, s. 24). Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning: Artikel 9 skall inte tillämpas.

5. 372 L 0194: Rådets direktiv 72/194/EEG av den 18 maj 1972 om utvidg- ning av tillämpningsområdet för direktiv 64/221/EEG om samordning av de särskilda åtgärder som gäller utländska medborgares rörlighet och bosättning och som är berättigade med hänsyn till allmän ordning, säkerhet och hälsa, till att även omfatta arbetstagare som begagnar sig av rätten att stanna kvar inom en medlemsstats territorium efter att ha varit anställda i den staten (EGT nr L 121, 26.5.1972, s. 32).

6. 377 L 0486: Rådets direktiv 77/486/EEG av den 25 juli 1977 om under- visningen av barn till migrerande arbetstagare (EGT nr L 199. 6.6.1977, s. 32).

Prop. 1991/922170

Härigenom föreskrivs att 1 kap. l ä, 2 kap. 5 och 11 åå samt 11 kap. 3 & utlänningslagen (1989z529) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. Kraven för utlänningars vistelse i Sverige m.m. Inledande bestämmelser

[ denna lag ges regler för utlänningars inresa. utresa, vistelse i Sverige och arbete i Sverige som anställd samt för rätten till asyl här. I lagen anges också under vilka förutsättningar en utlänning kan avvisas eller utvisas ur landet.

Lagen skall tillämpas så, att utlänningars frihet inte begränsas mer än vad som är nödvändigt i varje enskilt fall.

Av lagen (1992:00) om ett Europeiskt ekonomiskt samarbets— område (EES) och lagen (1992:00) om arbetskraftens fria rörlighet inom Europeiska ekonomiska samarbets- området (EES) följer att särskilda regler gäller för de utlänningar som omfattas av EES—avtalet.

2 kap. Närmare om visering, uppehållstillstånd och arbetstillstånd Uppehållstillstånd

Om utlänningen befinner sig i Sverige när ansökan om uppehållstillstånd görs eller prövas. får ansökan inte bifallas.

Detta gäller dock inte om ]. utlänningen har rätt till asyl här,

2. utlänningen skall återförena sig med en nära familjemedlem som är stadigvarande bosatt i Sverige och som han tidigare har sammanlevt med utomlands, eller

'3. det annars finns särskilda skäl. Om utlänningen skall avvisas eller utvisas enligt ett beslut som har vunnit laga kraft, får dock en ansökan om uppehållstillstånd från honom bifallas bara om ansökan grundar sig på omständigheter som inte har prövats förut i ärendet om hans avvisning eller utvisning och om

1. utlänningen har rätt till asyl här, eller

2. det annars finns synnerliga skäl av humanitär art.

Regeringen får föreskriva att en ansökan om uppehållstillstånd får bifallas även i andra fall än som anges i andra stycket, om detföljer av en överenskommelse med främmande stat.

Återkallelse av tillstånd Prop. 1991/922170 11 5 Bilaga 1027

Om utlänningen har rest in i landet. får ett uppehållstillstånd återkallas [. om han inte försörjer sig på ett ärligt sätt eller bedriver sådan verk- samhet som kräver arbetstillstånd utan att ha sådant tillstånd.

2. om han på grund av ett tidigare ådömt frihetsstraff eller någon annan särskild omständighet kan antas komma att begå brott i Sverige eller i något annat nordiskt land. eller

3. om det med hänsyn till hans tidigare verksamhet eller i övrigt kan antas att han kommer att bedriva sabotage, spioneri eller olovlig underrättelse- verksamhet i Sverige eller i något annat nordiskt land.

Återkallelse enligt första stycket får endast ske om frågan har väckts innan utlänningen har varit bosatt häri två år med uppehållstillstånd.

Regeringen får föreskriva att uppe- hållstillståndfår återkallas för de ut- länningar som avses i 1 kap. I & tredje stycket även i andra fall än de som anges i första stycket.

11 kap. Vissa bestämmelser om handläggningen

Motivering av beslut

3 &

Bestämmelserna i 20 & förvaltningslagen om motivering av beslut till- lämpas inte beträffande beslut om visering. tidsbegränsat uppehållstillstånd och arbetstillstånd.

En utlänning som avsesi ] kap. 1 5 tredje stycket har dock alltid rätt till motivering av ett sådant beslut om det gör honom emot.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Innehåll Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 maj 1992 ........ l 1 Inledning .......................................... 1 2 Kulturområdet ....................................... 1 3 Medieområdet ....................................... 2 4 Jämställdhetsfrågor ................................... 4 5 Personers rörlighet .................................... 6 5.1 Bakgrund ..................................................................... 6 5.2 Lagrådet ....................................................................... 8 5.3 Metoden för införlivande av EG-rätten med svensk rätt inom området för personers rörlighet ................................................. 9 5.4 Arbetstillstånd och uppehållstillstånd m.m ............................... 12 5.5 Ansökan om uppehå115tillstånd ............................................ 18 5.6 Utlänningars tidigare brottslighet ......................................... 19 5.7 Motivering av vissa beslut ................................................. 21 5.8 Frågan om en regel mot diskriminering .................................. 21 5.9 Kostnader och resursbehov ................................................ 22 5.10 Upprättade lagförslag ..................................................... 22 5.11 Specialmotivering ......................................................... 23 5.12 Hemställan ................................................................. 27

Bilaga 10:1 Sammanfattning av arbetsgruppens promemoria Bilaga 10:2 Promemorians författningsförslag Bilaga 1023 Förteckning över de remissinstanser som avgett yttrande över departementspromemorian (Ds 1991:82) EES-anpassning av utlänningslagen och utlänningsförordningen Bilaga 1():4 Lagrådsremissens lagförslag Bilaga 1():5 Lagrådets yttrande Bilaga 10:6 1. Förslag till Lag om arbetskraftens fria rörlighet inom

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Näringsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 maj 1992

Föredragande: statsrådet P. Westerberg

Anmälan till proposition om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Näringsdepartementets verksamhetsområde omfattar i huvudsak följande:

- de allmänna riktlinjerna för näringspolitiken. - företagens allmänna utvecklingsbetingelser, service, utbildning, särskilt i de små och medelstora företagen, - industrins finansiering, bl.a. vissa exportkreditfrägor, - förvaltning och avyttring av aktier eller andra tillgångar i vissa helt eller delvis statligt ägda företag, - näringsfrihet och inrikeshandel, pris— och konkurrensförhållanden, prisreglering m.m., - byggnadsväsendet och viss byggnadsforskning,

- mineralfrågor,

- teknisk forskning och utveckling, - patent— och registreringsverksamhet, - teknisk kontroll, provning och mätning, vissa säkerhetsfrågor,

— turism,

- energiförsörjning, energiforskning, kommunal energiplanering, beredskap inom energiområdet.

De flesta av dessa områden berörs direkt eller indirekt av EES-avtalet.

Av de EG-rättsakter som ingår i EES-avtalet kan ett hundratal hänföras till näringsdepartementets verksamhetsområde.

Det svenska näringslivets höga intemationaliseringsgrad har sedan länge nödvändiggjort en successiv anpassning av det svenska regelverket på bl.a. varuområdet till förhållandena i omvärlden och i synnerhet till dem som gäller i Norden och i övriga Västeuropa. Den ytterligare anpassning som föranleds av EES-avtalets implementering är därför av begränsad omfattning.

lnom näringsdepartementets områden gäller anpassningen bl.a. konkurrensområdet och de olika ämnesområden som brukar sammanföras

Prop. 1991/92:170 Bil. 11 N äringsdepartementet

under benämningen teknologisk infrastruktur. Även inom energisektorn förutses viss anpassning.

I några fall kräver EES-avtalets införlivande i svensk rätt ändringar i lagstiftning inom näringsdepartementets ansvarsområde. På konkurrens— området föreslås inkorporering av merparten av reglerna ske genom EES- lagen medan jag beträffande övriga regler som kräver lagform bedömer att införlivandet lämpligast sker genom ny lagstiftning eller genom ändring av existerande lagar. Jag lägger nu (i avsnitt 7) fram ett förslag till en ny lag om teknisk kontroll samt föreslår i samband därmed att riksdagen godkänner riktlinjer för aweckling av det s.k. riksprovplatssystemet. I fråga om lagstiftning om mätinstrument m.m. samt om elektromagnetisk kompatibilitet avser jag att återkomma med förslag att föreläggas riksdagen under innevarande år. I de övriga fall som kräver lagstiftning kommer jag att ta erforderliga intitiativ så snart beredningen i departementet hunnit slutföras. Det gäller bl.a. lagstiftning på byggområdet. Inte i något fall bedömer jag att införlivandet av EES- avtalet skall bereda några större svårigheter.

Som utgångspunkt för en mer detaljerad redogörelse för EES-avtalets implementering lämnar jag nedan en kort beskrivning av den svenska näringspolitiken ur ett EES/EG-perspektiv. Därefter följer en systematisk genomgång av relevanta delar av EES-avtalet, med redogörelser för det materiella innehållet och med uppgift om vilka anpassnings- och implementeringsåtgärder som nyligen vidtagits resp. återstår att vidta inom näringsdepartementets verksamhetsområde. Redogörelsen följer EES- avtalets uppbyggnad.

Min bedömning: EES-avtalet föranleder ingen ändring av den nuvarande näringspolitiken.

Den svenska ndringspolt'tiken

Politiken anger de ramar inom vilka företagen fritt bör få bedriva sin verksamhet. Fri företagsamhet, sund konkurrens och privat ägande ger de bästa förutsättningarna för fortsatta ekonomiska framsteg. Fasta spelregler ger näringslivet långsiktigt stabila planeringsförutsättningar.

Sverige är en öppen och starkt exportberoende ekonomi för vilken de västeuropeiska marknaderna har mycket stor betydelse. Mer än hälften av den svenska utrikeshandeln sker med EG och sammanlagt svarar EES för nära tre fjärdedelar av svensk utrikeshandel. Samtidigt befinner vi oss geografiskt förhållandevis långt borta från Europas stora befolknings- koncentrationer - svenska företag har ett avståndshandikapp. För att neutralisera denna konkurrensnackdel ställs höga krav på svenska företags konkurrensförmåga. Att företagen förmår konkurrera framgångsrikt är en

Prop. 1991/92:170 Bil. 11 N äringsdepartementet

förutsättning för att det svenska välståndet skall kunna utvecklas. Regeringens politik syftar till att skapa goda konkurrensförutsättningar i Sverige. EES—avtalet och senare ett medlemskap i EG är centrala inslag i en politik som ger svenskt näringsliv växtkraft.

För att lösa problemen med stagnationen i den svenska ekonomin krävs bl.a. en ökad produktivitet i näringslivet och den offentliga sektorn. Insatser krävs såväl från statsmakternas sida som från företagens och organisationernas för att öka produktiviteten. Statsmaktemas uppgift är att skapa de allmänna betingelserna för en långsiktig ekonomisk tillväxt. Näringspolitikens viktigaste uppgift är därvid att skapa ett gott klimat för företagsamheten i Sverige så att utvecklings- och tillväxtkraften i svensk ekonomi kan återvinnas.

Regeringens näringspolitik koncentreras till dessa huvudområden: — småföretagspolitiken med syfte att medverka till en gynnsam utveckling av småföretagen, särskilt nyföretagande och tillväxtföretag. Medlen härför är att stärka de privata incitamenten till sparande och riskfyllda investeringar bl.a. genom sänkningar av tillväxthämmande skatter, att etablera en fungerande privat riskkapitalmarknad och att genomföra en regelreformering med utgångspunkt i de mindre företagens särskilda förhållanden. - privatisering som syftar till att bl.a. stärka de dynamiska krafterna i ekonomin och att förhindra att staten har dubbla roller. Medlet härför är försäljning av aktier i statligt ägda bolag.

- främjande av utländska investeringar genom borttagande av olika restriktioner.

- konkurrenspolitiken som syftar till effektiva marknader till gagn för konsumenterna. Detta sker genom skärpt lagstiftning, avreglering och förenklad normgivning. - industrirelevant forskning och utveckling som syftar till att bidra till utvecklingen av kunskap på nya forskningsområden och till att utveckla nya metoder och processer. Instrumenten är det stöd till nationell forskning som ges samt deltagandet i EG:s forskningsprogram. - energipolitiken som syftar till en tryggad energiförsörjning till inter- nationellt konkurrenskraftiga priser genom bl.a. effektivare energimarknader.

Den förändrade näringspolitiken, regeringens omläggning av kursen i den ekonomiska politiken, utbyggnaden av den eftersatta infrastrukturen och de ökade satsningarna på utbildning och forskning skapar förutsättningar för nya investeringar och en utveckling som bryter nedgången i näringslivet. Bransch— och företagsstödspolitik ryms inte inom ramen för den nya näringspolitiken och avvecklas därför successivr.

EES-avtalet föranleder ingen ändring av den nuvarande näringspolitiken. Den ligger också väl i linje med den utveckling av gemenskapspolitiken som nu kan skönjas inom EG.

Prop. 1991/92:170 Bil. 11 Näringsdepartementet

Näringspolitiken inom EG

Romfördraget innehåller inga bestämmelser om en för EG gemensam övergripande industripolitik och någon sammanhållen sådan bedrivs heller inte. Strävanden och målsättningar finns däremot inom ett antal områden, t.ex. den inre marknaden, forskning och utveckling, småföretagssektom, regionalpolitik och konkurrenspolitik. Politiken för de olika sektorerna har hittills tillsammans format vad som kan betecknas som EG:s industriella strategi på gemenskapsnivå. Det kan noteras att man bland EG:s medlemsstater inte alltid haft en likartad syn på olika industripolitiska åtgärder och inte heller när det gällt exempelvis statsmaktens roll i sammanhanget. De gemensamma åtgärderna har i många fall haft som övergripande målsättning att stärka EG-företagens konkurrenskraft inom vissa s.k. framtidsbranscher, framförallt i förhållande till USA och Japan.

De senaste åren har emellertid konturerna av en gemenskapspolitik på industriområdet börjat framtona. I slutet av år 1990 godkände EG:s råd ett förslag från kommissionen avseende generella principer för den framtida politiken på detta område (den s.k. Bangemannplanen). I riktlinjerna slås fast att politiken bör syfta till att främja en ständig anpassning till industriella förändringar på en öppen och konkurrensutsatt marknad. Den bör grundas på principen om fri handel och konkurrens. Statligt industristöd bör kontrolleras bättre. EG-industrins teknologiska kapacitet skall stärkas, bl.a. på områden som bioteknik och informationsteknologi. En gemensam dynamisk politik för små och medelstora företag bör bedrivas och de mänskliga resurserna utnyttjas bättre, t.ex. genom ökade utbildningsinsatscr. I Maastrichtöverenskommelsen från december 1991, som ännu inte godkänts av de nationella parlamenten, utpekas industripolitik som ett av de nya samarbetsområdena för gemenskapen.

På energiområdet har, med undantag för vissa delar av kämenergi- området, formandet av en gemensam EG-politik nått mindre långt. Först i samband med genomförandet av den inre marknaden har en övergripande energipolitik börjat diskuteras.

Prop. 1991/92:170 Bil. 11 N äringsdepartementet

3.1. Tekniska föreskrifter m.m.

Min bedömning: EES-avtalet medför att Sverige måste anpassa sin ordning för obligatorisk provning och kontroll. Ett öppet system med konkurrens i stället för det nuvarande riksprovplatssystemet med statligt monopol bör införas.

Beträffande mätinstrument överensstämmer gällande svenska regler i stort med EES-rätten. På sikt kommer Sverige sannolikt att tvingas till en ökad reglering.

Sverige följer i dag med några få undantag europeiska normer för säkerhetskrav på" elmateriel. Nuvarande registreringsplikt måste avskaffas före den 1 januari 1994.

EG:s krav på produkter i fråga om elektromagnetisk kompatibi- litet går längre än den nuvarande svenska regleringen som endast tar sikte på skydd mot radiostömingar. Anpassningen kräver därför ny lagstiftning.

En lag om bl.a. certifiering, märkning, marknadsföring och användning av byggprodukter behövs.

Ett i övrigt fritt varuutbyte mellan länder kan i praktiken hindras på olika sätt. s.k. tekniska handelshinder kan uppkomma genom att enskilda länder i sina tekniska föreskrifter ställer olika krav på varors beskaffenhet eller i fråga om provning och kontroll. Vid export till olika länder kan tillverkarna tvingas göra olika versioner av samma produkt.

EES-avtalet innehåller bestämmelser söm syftar till att eliminera sådana hinder (bl.a. artikel 11). Vad gäller tekniska föreskrifter, standarder, provning och certifiering återfinns särskilda bestämmelser och arrangemang i det till avtalet fogade protokoll 12 och i bilaga II.

Standardisering

Standarder erhöll en ny roll när EG började tilllämpa den s.k. nya metoden i direktiv avsedda att reglera varumarknader. Den nya metoden innebär att direktiven endast fastställer övergripande s.k. väsentliga krav. Tekniska utformningar som uppfyller dessa väsentliga krav avses bli presenterade som europeiska harmoniserade standarder. EG och EFI” A har parallellt givit mandat åt de europeiska standardiseringsorganen att utarbeta erforderliga standarder.

Standardiseringen har genom EG:s program för den inre marknaden fått en ny och avsevärt mer omfattande roll än tidigare. Den blir ett verktyg för att minska de tekniska handelshindren och därmed för att underlätta fri handel. Standarder kommer delvis att ersätta reglering genom t.ex. myndighetsföreskrifter. De måste därför utformas med beaktande av de

Prop. 1991/92:170 Bil. 11 Näringsdepartementet

krav på skydd'av liv, hälsa och miljö som bl.a. förs fram av företrädare för konsumenter och arbetstagare.

För europeisk standard gäller i teorin frivillig tillämpning men standarderna får i praktiken en mycket stark ställning genom att den produkt, som uppfyller kraven i mandaterad europeisk standard, förutses uppfylla kraven i EG-direktiven.

Sverige deltar i det europeiska standardiseringsarbetet som fullvärdig medlem, genom de nationella standardiseringsorganen. Den informations- tekniska standardiseringen är organiserad så att även andra intressenter, t.ex. industriföretag, deltar i arbetet på central europeisk nivå.

En viktig och stor arbetsbörda har alltså genom mandaten från EG och EFTA lagts på de europeiska standardiseringsorganen för genomförandet av den inre marknaden. Standardiseringsorganen har, trots att arbetet bedrivs med stor skyndsamhet, problem att ta fram erforderliga standarder till den 1januari 1993.

Hösten 1990 presenterade EG-kommissionen den s.k. grönboken om utformningen av standardiseringen i Europa. I grönboken föreslogs åtgärder som skulle leda till en snabbare teknologisk integration i Europa. Syftet med dokumentet var att stimulera till debatt för att ge ledning inför kommande beslut om den europeiska standardiseringens vidare utveckling. Svenska intressenter har genom sina olika europeiska nätverk lämnat synpunkter till kommissionen på grönboken. Under 1991 har man inom kommissionen arbetat vidare på ett uppföljningsdokument till grönboken, innehållande ett antal rekommendationer om bl.a. ökad användning av europeisk standardisering i gemenskapspolitiken.

Provning och kontroll

EES-avtalet medför att Sverige måste anpassa sin ordning för obligatorisk provning och kontroll till den ordning som tillämpas inom EG. Förändrin- gen innebär i enlighet med det förslag om ändrad lagstiftning som jag återkommer till nedan i avsnitt 7 att i stället för det nuvarande riksprovplatssystemet med statligt monopol införs ett öppet system med konkurrens mellan kompetensprövade aktörer, s.k. anmälda organ. Den bärande huvudprincipen i EG-ordningen, som kommer att utsträckas till EES, är att samma krav skall gälla på produkter i alla länder och det skall vara tillräckligt att få en produkt prövad i ett land för att sedan ha tillgång till hela den västeuropeiska marknaden. Genom EES-avtalet kommer Sverige med i detta system och provningar och certifieringar (intyg om utförda provningar) från våra organ skall godtas i hela Västeuropa. .! Förändringarna medför betydande förenklingar för vår exporterande industri.

Prop. 1991/92:170 Bil. ll Näri ngsdepartementet

3.1.2 Mätinstrument m.m.

EES-avtalet innefattar ett 25-tal direktiv, i avtalet (bilaga II:IX) sammanförda under rubriken mätinstrument, som rör mätinstrument, måttenheter samt vikt- och volymangivelser på färdigförpackade varor.

Av direktiven som rör mätinstrument är ett rörande ickeautomatiska vågar (90/384/EEG) utformat enligt den nya metoden medan övriga är av äldre datum. Enligt det nya direktivet får fr.o.m. år 2002 endast vågar som uppfyller direktivets krav användas inom bl.a. handel, rättsväsende, post, sjukvård m.m.

I ett ramdirektiv från år 1971 (71/316/EEG) anges kontrollförfaranden för mätinstrument och i ett 20-ta1 underdirektiv till detta anges krav på olika typer av mätinstrument, såsom bandvågar, handelsvikter, febertermometrar och ringtryckmätare. Dessa äldre mätinstrumentdirektiv är optionella, vilket innebär att varje medlemsstat kan välja om man nationellt vill reglera ifrågavarande instrument så länge man inte inför bestämmelser som hindrar marknadstillträde för instrument som uppfyller direktivens krav.

Genom ett direktiv (80/181/EEG) om måttenheter åläggs medlemsländerna att införa bestämmelser som, med vissa i direktivet angivna undantag, säkerställer att endast måttenheter som ingår i det s.k. SI-systemet används i medlemsstaterna.

Genom direktiven om volym- och viktangivelser på färdigförpackade varor fastställs vissa standardiserade förpackningsstorlekar samt kontrollförfaranden för volym- och viktangivelser.

Den gällande svenska regleringen inom detta område är av betydligt mindre omfattning än i flertalet europeiska länder. Obligatoriska krav på kontrollerade mätinstrument finns endast på områden där det finns angelägna konsumentintressen att skydda. Enligt lagen (1971:1081) om bestämning av volym och vikt skall i detaljhandel till konsumenter kontrollerade mått användas. Sin viktigaste tillämpning har detta inom livsmedelshandel, försäljning av drivmedel för fordon samt leveranser av olja till småhus för uppvärmningsändamäl. Lagen innehåller också bestämmelser om att stickprov skall göras av volym- och viktangivelser på färdigförpackade varor.

Med stöd av lagen (l978:277) med bemyndigande att meddela föreskrifter i fråga om anordning för förbrukningsmätning av elektrisk energi, vatten eller värmeenergi m.m. har vidare föreskrifter utfärdats beträffande mätare för el-, vatten- och värmeleveranser.

Mot bakgrund av att den gällande svenska lagstiftningen på området har ett betydligt snävare tillämpningsområde än EG:s motsvarande bestämmelser, uppdrogs i juni 1991 åt statens provningsanstalt att utarbeta förslag till hur EG:s bestämmelser på detta område bör införas i svensk lagstiftning. Provningsanstalten föreslår bl.a. att den nuvarande svenska lagstiftningen ersätts med en ny ramlag för måttenheter, mätdon och mätningar. Provningsanstaltens rapport har remissbehandlats och ärendet bereds för närvarande inom näringsdepartementet. Jag förutser att kunna presentera ett lagförslag inom kort.

Prop. 1991/92:170 Bil. 11 Näringsdepartementet

3.1.3 Elektrotekniska varor Prop. 1991/922170 Bil. 11 Den svenska kontrollordningen för elmateriel ändrades den 1 januari 1990. Näringsdepartementet Förändringarna innebar en viss EG—anpassning men inte fullständig. För elmateriel utförd enligt svensk standard slopades det tidigare absoluta kravet på godkännande från SEMKO (S-märket), utom för en liten grupp högriskprodukter. Certifieringar från utländska med SEMKO samarbetande certifieringsorgan godtas numera parallellt med SEMKO:s certifieringar. Kravet på S-märkning ersattes med krav på registrering av produkter före marknadsföring. Genom att registreringen är avgiftsbelagd erhålles finansiering av en relativt omfattande marknadskontroll, vilken innebär att säkerhetsmyndigheten låter ta ut produkter från marknaden och kontrollera att de uppfyller de svenska säkerhetskraven och att föreskrivna kontrollförfaranden har iakttagits.

Ldgspänningsdirektivet

Inom EG regleras elmaterielsäkerheten i det s.k. lågspänningsdirektivet (LVD) från 1973 (73/23/EEG). Detta direktiv har stått modell för den s.k. nya metoden för harmoniseringsdirektiv på varuområdet. lien av de inledande artiklarna anges att medlemsstaterna skall vidta alla erforderliga åtgärder för att säkerställa att elektrisk materiel får saluföras endast om den efter att ha tillverkats i enlighet med vad som anses vara god säkerhetsteknisk praxis inte riskerar säkerheten för människor, djur eller egendom.

I en bilaga till direktivet anges huvudpunktema i säkerhetsmålen för elektrisk utrustning. Produkter som uppfyller europeisk harmoniserad standard eller, i avsaknaden av sådan, internationell standard, skall anses uppfylla dessa mål och skall vara garanterade fritt marknadstillträde inom alla EG-länder.

Lågspänningsdirektivet uppställer inte något krav på förhandskontroll av tredjepartsorgan utan tillverkarens egen kontroll och tillkännagivande av att produkten utformats enligt standard (tillverkardeklaration) skall accepteras. Trots möjligheten till deklaration om överensstämmelse har omkring hälften av all elmateriel som marknadsförs inom EG genomgått tredjepartscertifiering.

I direktivet regleras också hur ett medlemsland skall förfara om man på grund av säkerhetsrisker stoppar marknadsföringen av en produkt. Kommissionen och övriga berörda länder skall informeras genom ett motiverat beslut. Efter vissa konsultationer ankommer det slutligen på kommissionen att formulera lämpliga rekommendationer.

Sverige följer i dag med några få undantag internationella och europeiska normer i fråga om krav på produkter. Detta innebär att när det gäller kravnivåer medför en EES-anpassning mycket små förändringar för svenskt vidkommande.

När det gäller förhandskontrollen medför en EES-anpassning att Sverige helt måste frångå kravet på obligatorisk förhandskontroll av 8

tredjepartsorgan. Dock kan det konstateras, som nämnts ovan, att europeiska tillverkare i stor utsträckning ändock valt att låta certifiera sina produkter.

Det är heller inte möjligt för Sverige att behålla ett registreringssystem. Det är då viktigt att bl.a. finna andra former för finansiering av marknadskontrollen. Frågan har uppmärksammats av elsäkerhets- utredningen som lade fram sitt betänkande i november 1991 (SOU 1991:94, ELSU 91). Utredningen föreslår införandet av en särskild elsäkerhetsavgift som skall erläggas av elleverantörema för bl.a. finansieringen av fortsatt marknadskontroll av elprodukter i nuvarande omfattning. Finner man i samband med marknadskontrollen eller t.ex. genom anmälningar från konsumenter farliga produkter är Sverige skyldigt i enlighet med lågspänningsdirektivet att stoppa vidare marknadsföring av sådana produkter och informera EG om ingripandet.

I EES-avtalet har Sverige fått rätt att avvakta med anpassningen till lågspänningsdirektivet till den 1 januari 1994. Förslagen i betänkandet från elsäkerhetsutredningen bereds för närvarande vidare inom näringsdepartementet. Jag avser att under året återkomma med förslag om hur det svenska elsäkerhetsarbetet skall utformas, organiseras och finansieras för att upprätthålla en hög och med övriga EES-länder samordnad säkerhetsnivå. I samband därmed bör den exakta tidpunkten för svensk anpassning till lågspännningsdirektivet avgöras.

Elekrromagnelisk kompatibilitet

Med elektromagnetisk kompatibilitet (EMC) avses en komponents eller apparats förmåga att fungera tillfredsställande i den avsedda elektromagnetiska miljön utan att själv förorsaka elektromagnetiska störningar.

EG:s direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagar om elektromagnetisk kompatibilitet (89/336/EEG), som skall tillämpas inom EES, ålägger medlemsländerna att införa lagstiftning om krav på att elektriska och elektroniska apparater skall vara konstruerade så att de inte alstrar elektriska störningar som överstiger en nivå som tillåter radio— och teleutrustning och andra apparater att fungera som avsett. De skall samtidigt ha en inbyggd tålighet mot sådana störningar.

Direktivet är utformat enligt den s.k. nya metoden och anger således endast de väsentliga krav som produkter skall uppfylla från EMC- synpunkt. Genom harmoniserade standarder anges de tekniska specifikationer som skall anses tillfredsställa kraven. Europeiska standarder föreligger ännu endast i viss utsträckning och standardiseringsarbete pågår.

Enligt EMC-direktivet skall medlemsstaterna senast den 1 januari 1992 ha implementerat EMC-direktivets bestämmelser. EFTA-länderna förutsätts enligt EES-avtalet ha infört motsvarande bestämmelser vid EES- avtalets ikraftträdande.

Prop. 1991/92:170 Bil. l 1 Näringsdepartementet

EG-kommissionen har emellertid i maj 1991 lagt fram förslag till ändring. av EMC-direktivet. Förslaget innebär att under en övergångsperiod fram till utgången av 1995 tillåts även gällande nationella EMC-krav parallellt med EMC-direktivets krav. EG—rådet har inte ännu fattat slutligt beslut angående ändringsdirektivet.

Den nuvarande svenska regleringen på området, radiostömings- förordningen (l985:625), tillgodoser endast vissa delar av EMC-direktivet enär de svenska reglerna endast innehåller föreskrifter om apparaters utstrålning av elektromagnetiska störningar men ej om tålighet mot sådana störningar. Mot denna bakgrund har under hösten 1991 inom närings- departementet utarbetats en promemoria med förslag till en ny lag om skydd mot elektromagnetiska störningar. Promemorian har remitterats och lagstiftningsärendet bereds för närvarande inom departementet. Jag avser återkomma inom kort med lagförslag i frågan.

3.1.4 Byggvaror

Byggnader består av en mängd komponenter av mycket skiftande slag. Många av dem är inte enbart avsedda för användning i byggnader. En del är viktiga också vid anläggningsarbeten. Andra används också vid tillverkningen av andra produkter såsom möbler och olika sorters apparater.

En del byggvaror är eller har behandlats med kemiska produkter och berörs av EG:s direktiv på det kemiska området. Andra byggvaror, t.ex. hissar, berörs av direktiv på maskinområdet. EG har emellertid också ett särskilt byggdirektiv, vilket omfattar produkter som är avsedda att infogas i byggnader eller anläggningar. Dess syfte är främst att underlätta handeln med sådana produkter genom att undanröja tekniska handelshinder. Men direktivet syftar även till att höja hälso- och säkerhetskraven beträffande produkterna till en enhetlig nivå inom EG.

Begreppet byggprodukt är inte klart definierat i direktivet. Det är emellertid inte synonymt med begreppet byggvaror enligt vedertaget svenskt språkbruk. Som byggprodukter kommer sannolikt inte att räknas t.ex. prefabricerade skåp och köksinredningar men t.ex järnvägsräls och delar i brokonstruktioner.

Byggproduktdirektivet ingår i EES—avtalet. Jag vill här ge en kort sammanfattning av direktivets innehåll. Därefter kommer jag att redovisa de speciella regler i EES—avtalet som har betydelse för vår tillämpning av direktivet samt huvuddragen av de förslag som jag senare avser att lämna för genomförandet av direktivet i Sverige.

Byggprodukrdirekrivet

EG:s direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar rörande byggprodukter (89/106/EEG) - byggproduktdirektivet - trädde i kraft den 21 juni 1991. Dess praktiska tillämpning förutsätter

Prop. 1991/92:170 Bil. 11 Näringsdepartementet

emellertid ett antal s.k. tillämpningsdokument, vilka ännu inte antagits av EG. På grundval av dessa tillämpningsdokument kommer ytterligare riktlinjer för tillämpningen att tas fram. Direktivet kan därför tills vidare praktiskt tillämpas bara i vissa mindre delar, som inte är beroende av tillämpningsdokumenten och övriga riktlinjer. Endast ett par EG-länder har hittills anpassat sin lagstiftning till direktivet.

Byggproduktdirektivet omfattar produkter som tillverkats för att infogas varaktigt i byggnader och andra anläggningar och som har betydelse för någon av sex angivna egenskaper - de väsentliga kraven - hos den färdiga byggnaden eller anläggningen. Dessa egenskaper gäller 1. mekanisk motståndsförmåga och stabilitet, 2. brandskydd, 3. hygien, hälsa och miljö, 4. säkerhet vid användning, 5. bullerskydd samt 6. energi och värme.

Medlemsländema skall vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att se till att byggprodukter får släppas ut på marknaden endast om de är lämpliga för avsedd användning mot bakgrund av de väsentliga kraven. Vidare skall länderna inte hindra produkter, som uppfyller direktivets bestämmelser, att fritt distribueras, saluhållas eller användas inom sina territorier.

En byggprodukt skall förutsättas vara lämplig för avsedd användning, om den är försedd med ett s.k. EG-märke. Vissa produkter, som är av mindre betydelse med hänsyn till hälsa och säkerhet, skall dock få släppas ut på marknaden efter blott en försäkran från tillverkaren om att produkterna överensstämmer med allmänt erkänd och tillämpad teknik. Sådana produkter får inte förses med EG-märket. Den planerade förteckningen över sistnämnda slag av produkter föreligger ännu inte.

De produkter som får förses med EG-märket skall överensstämma med en teknisk specifikation i form av antingen - en nationell standard, som utgör en till nationell nivå överförd s.k. harmoniserad standard, - eller en nationell standard, som befunnits uppfylla de sex nämnda egenskapskraven, - eller ett europeiskt tekniskt godkännande eller oclcå att produkten genom ett särskilt förfarande konstaterats överensstämma med de sex väsentliga kraven. Dessutom skall EG-märket visa att produkten uppfyller de krav som kan finnas i andra direktiv än byggproduktdirektivet. '

Harmoniserade standarder utarbetas på byggområdet av den europeiska standardiseringsorganisationen (Comité Européen de Normalisation, CEN) på uppdrag från kommissionen, som också slutligen skall godkänna standarderna mot bakgrund av de sex väsentliga kraven.

Proceduren för att få en nationell standard befunnen överensstämma med de väsentliga kraven är att en stat anmäler standarden till kommissionen, som, efter att ha inhämtat yttrande från de andra medlemsstaterna, tar upp standarden på en särskild förteckning.

Europeiska tekniska godkännanden meddelas av härför utsedda godkännandeorgan i medlemsländerna i enlighet med riktlinjer som tagits fram av deras samarbetsorganisation. European Organization for Technical

Prop. 1991/92:170 Bil. 11 N äringsdepartementet

Approvals (EOTA), på uppdrag av kommissionen, som också skall godkänna riktlinjerna. Om riktlinjer saknas, kan godkännanden meddelas av EOTA självt. Enligt huvudregeln får europeiska tekniska godkännanden meddelas bara om en harmoniserad standard saknas för produkten eller om produkten inte är lämplig för standardisering.

Tillverkarna eller deras ombud inom EG är ansvariga för att bestyrka att produkterna överensstämmer med kraven i en av de nämnda tekniska specifikationema. Regler för detta kommer att fastställas av kommissionen med hänsyn till varje produktslags betydelse och karaktär. Kommissionen har därvid att välja mellan ett antal alternativ.

Det ena huvudaltemativet är certifiering av ett fristående certifierings- organ på grundval av typprovning, stickprov och tillverkningskontroll samt besiktning och övervakning av fabriken.

Det andra huvudaltemativet - tillverkarförsäkran - är delat i tre underaltemativ. Ett av dessa bygger på fabrikens egen kontroll under övervakning av ett certifieringsorgan. Ett annat på en fristående laboratoriekontroll i kombination med fabrikens egen kontroll. Det tredje underaltemativet bygger helt på fabrikens egen kontroll.

Medlemsländerna har rätt att utse godkännandeorgan, certifieringsorgan, kontrollorgan och provningslaboratorier som behövs för bestyrkande- proceduren. Vissa krav på opartiskhet, kompetens m.m. skall uppfyllas. Beträffande samtliga organ gäller att verksamheten skall avgiftsfinansieras och att producenterna skall ha frihet att välja vilket godkänt organ som de vill anlita inom EES-området.

Byggproduktdirektivet innehåller också ett antal bestämmelser som syftar till att underlätta en fri varucirkulation under tiden intill dess att harmoniserade standarder m.m. föreligger.

Slutligen innehåller byggproduktdirektivet regler om ingripanden då det visar sig att en teknisk specifikation eller en produkt inte uppfyller direktivets krav.

EES-a Viale!

Genom EES—avtalet utsträcks byggproduktdirektivets principer att omfatta hela EES-området. De administrativa uppgifter och de beslutsfunktioner som enligt direktivet ankommer på kommissionen resp. den ständiga byggkommittén åvilar inom EFTA dess övervakningsmyndighet resp. ständiga kommitté. I beredningsarbetet inför beslut skall dock EFTA- ländema i allmänhet medverka i EG:s kommittéer på samma sätt som EG:s medlemsländer.

EES-avtalet klargör inte hur de tillämpningsdokument och andra riktlinjer för tillämpningen av byggproduktdirektivet, som är under beredning men ännu inte är beslutade inom EG, skall betraktas av EFTA- ländema. Denna fråga kommer att tas upp i de fortsatta förhandlingarna.

Av det nu sagda framgår att uppdrag till CEN och EOTA att utarbeta harmoniserade standarder resp. riktlinjer för tekniska godkännanden skall

Prop. 1991/92:170 Bil. 11 Näringsdepartementet

lämnas av EFTA. och EG var för sig efter ett gemensamt berednings- arbete.

Svensk medverkan i CEN är garanterad genom att Standardiserings- kommissionen i Sverige (SIS) sedan länge är fullvärdig medlem av organisationen. Däremot har EG inte velat gå med på att några organ i EFTA-länder blir medlemmar av EOTA. På inbjudan av EOTA medverkar boverket visserligen redan i arbetet på teknisk nivå inom organisationen. EFT A har också två observatörsplatser i EOT A:s tekniska nämnd. Men inget organ inom EFI'A har rätt att delta i själva besluten om tekniska godkännanden eller riktlinjer för sådana. När det gäller riktlinjerna kan detta sägas vara ett mindre problem, eftersom dessa slutligt skall fastställas av EG-kommissionen resp. EFTA:s ständiga kommitté. Däremot är det från principiell synpunkt otillfredsställande att EOTA i vissa fall har rätt att utfärda tekniska godkännanden, som blir giltiga i Sverige, utan att något svenskt organ fått delta i det formella beslutet. Det är min förhoppning att detta förhållande på sikt kan undanröjas.

Genomförandet av byggproduktdirektivet i Sverige

Som framgått av det nu anförda råder ännu många oklarheter angående byggproduktdirektivets tillämpning. Såvitt jag bedömer kommer det knappast att ha hunnit träda i praktisk funktion vid årsskiftet 1992/1993. Det mycket omfattande standardiseringsarbete som direktivet förutsätter kommer dessutom att pågå under många år, innan en någorlunda fullständig uppsättning harmoniserade standarder föreligger. Därefter blir det fråga om en kontinuerlig översyn och revidering av dem. Harmoniserade standarder kommer därför att antas successivt under de kommande åren. Som jag nyss nämnt har också endast ett fåtal EG—länder hittills anpassat sin lagstiftning till direktivet.

Jag hyser förhoppningen att ytterligare klarhet om direktivets innebörd skall ha vunnits till hösten. Ett beredningsarbete med inriktning på en proposition till höstriksdagen pågår inom näringsdepartementet. I höst har jag också hunnit ta ställning till de förslag till förenklingar av reglerna kring bygglov m.m. som har föreslagits av utredningen (Fi 1991:08) om statens stöd för bostadsfinansiering m.m. Det är därför min avsikt att då ta initiativ till en proposition till riksdagen med de samlade lagändringar på byggområdet som jag bedömer möjliga och lämpliga. Det synes bli fråga om dels en ny lagstiftning om byggprodukter, dels ändringar av plan- och bygglagen (1987:10) - PBL.

Den nya lagstiftningen kan förutses innehålla bemyndiganden för regeringen att meddela föreskrifter om provning, kontroll, certifiering, märkning och marknadsföring av byggprodukter enligt de regler som följer av byggproduktdirektivet.

Vissa grundläggande bestämmelser om tillsyn och om ingripanden och påföljder vid en felaktig användning av EG-märket torde också böra införas.

Prop. 1991/92:170 Bil. ll Näringsdepartementet

Vidare måste det stadgas en skyldighet för den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom byggnadsväsendet att för avsedd användning godta sådana produkter som skall åtnjuta fri cirkulation enligt byggproduktdirektivet.

Det krävs också en ändring av bestämmelsen i 8 kap. 29 a & PBL om försöksverksamheten med likställighet mellan byggprodukter m.m., som godkänts i annat nordiskt land, och i Sverige typgodkända produkter m.m. Denna försöksverksamhet bör upphöra. I stället bör införas den möjlighet, som byggproduktdirektivet och EES-avtalet kräver i avvaktan på hannoni- serade tekniska specifikationer, att en producent av en byggprodukt, som godkänts i ett annat EES-land, skall kunna få godkännandet accepterat också i Sverige.

Slutligen behöver verksamheten med europeiska tekniska godkännanden lagregleras till sina grunddrag. Den frågan måste övervägas mot bakgrund av de typgodkännanderegler som nu finns i PBL.

Min strävan kommer att vara att i möjligaste mån undvika att den nya lagstiftningen om byggprodukter medför en ökad reglering på bygg- området.

3.2 Produktansvar

Min bedömning: Om lagändringar föreslagna i prop. 1991/92:135 antas, uppfyller Sverige EG:s bestämmelser om produktansvar för skador orsakade av elektrisk ström som produkt.

I bilaga 111 till EES-avtalet är upptaget EG-direktivet om produktansvar från den 25 juli 1985 (85/374/EEG). I huvudsak har direktivet implemen- terats genom den produktansvarslag (1992:18) som enligt beslut av riksdagen (prop. 1990/91:197, LU 14, rskr. 78) träder i kraft den 1 januari 1993.

Enligt EG-direktivet skall produktansvaret även omfatta skador orsakade av elektrisk ström som produkt. [ den svenska produktansvarslagen har produkt definierats som "lös sak", vilket innebär att elektrisk ström faller utanför. I stället har förutsatts att bestämmelser om produktansvar för skador orsakade av elektrisk ström tas in i lagen (1902171 5.1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (ellagen).

Förslag med denna innebörd har nyligen förelagts riksdagen genom prop. 1991/92:135. Förslaget har förutsatts bli behandlat av riksdagen före sommaren. De nya bestämmelserna har föreslagits träda i kraft samtidigt med produktansvarslagen den 1 januari 1993.

Prop. 1991/92:170 Bil. 11 Näringsdepartementet

3 .3 Energi

Min bedömning: De EG-rättsakter avseende energiområdet som tagits in i EES-avtalet kan relativt enkelt införlivas i det svenska regelverket. Detta kan ske utan lagändringar.

De relativt nyligen antagna EG-direktiven avseende möjligheter att transitera el och naturgas över nationsgränser, liksom direktivet om ökad öppenhet beträffande el- och gaspriser till industrin, ligger helt i linje med strävandena att öka konkurrensen och effektiviteten inom energisektorn i Sverige. Även de förslag till ytterligare förändringar inom energiområdet som f.n. diskuteras inom EG och som senare kan bli aktuella att införliva i EES-avtalet, avser att öka konkurrensen och effektiviteten inom energisektorn.

3.3.1 EG:s energipolitik

Energifrågor anges inte i Romfördraget som ett område för särskild gemensam politik. Genom upprättandet av den Europeiska kol- och stålgemenskapen tillgodosågs vissa gemensamma intressen när det gällde bränsleförsörjningen och genom den Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom) skapades ett system för bl.a. säkrare försörjning med uran. Generellt ansågs utnyttjandet av bl.a. olje- och naturgastillgångar som nationella angelägenheter. Någon gemensam politik för elkraft var inte aktuell. Efter oljekrisen i början av 1970-talet vidtogs dock en rad gemensamma åtgärder för att minska riskerna och effekterna av avbrott i oljeförsörjningen bland medlemsländerna.

När arbetet med att skapa EG:s inre marknad tog fart i mitten av 1980- talet började energisektoms betydelse bl.a. för industrins konkurrens- villkor att uppmärksammas allt mer. Även medvetenheten om energi- systemens betydande miljöeffekter har ökat.

Den inom EG dominerande aspekten på energisektorn är i dag dess inverkan på genomförandet av den inre marknaden. De under åren 1990 och 1991 antagna direktiven om ökad öppenhet i fråga om industrins el- och gaspriser samt om transitering av el och naturgas över nationsgränser bör ses som viktiga led i skapandet av den inre marknaden.

Den nu mest aktuella frågan på energiområdet rör kommissionens förslag om en fortsatt stegvis utveckling av de inre el- och gasmark- nadema. Enligt förslaget skall ett brett tillträde för tredje part (s.k. Third Party Access, TPA) till alla el- och gasnät införas som ett sista steg från år 1996.

Något beslut om genomförande av detta förslag föreligger inte. Även om det i dag finns starkt avvikande uppfattningar inom EG i fråga om hur en gemensam inre marknad för energi bör utformas kan det antas att de väsentligaste delarna av kommissionens senaste förslag får genomslag i kommande direktiv, som senare kan bli aktuella för införlivande i EES- avtalet.

Prop. 1991/92:170 Bil. ll Näringsdeparte mentet

Det kan tilläggas att regeringen i propositionen (1991/92:133) om en elmarknad med konkurrens har föreslagit en fortsatt reformering av den svenska elmarknaden, i syfte att öka konkurrensen och effektiviteten. Målet är att nå ett än mer rationellt utnyttjande av resurserna och att tillförsäkra kunderna flexibla leveransvillkor till lägsta möjliga priser. En särskild utredare får i uppdrag att se över ellagstiftningen och föreslå sådana lagändringar som krävs för att elnäten skall kunna bli tillgängliga för fler aktörer. Regeringens förslag ligger helt i linje med de nyss nämnda förändringar på elmarknadsområdet som föreslagits av EG- kommissionen.

Här kan även nämnas den Europeiska Energistadga (European Energy Charter) som framtagits på EG:s initiativ. Stadgan undertecknades vid ett ministermöte i Haag i december 1991, av ett stort antal västliga och östliga industriländer, bl.a. EG:s medlemsstater och Sverige. Stadgan avser att ge en politisk och legal ram för ett starkt utvidgat kommersiellt energisamarbete mellan västliga industrinationer och de tidigare planekonomiema i Centraleuropa och f.d. Sovjetunionen. För närvarande pågår fortsatta förhandlingar om ett basavtal och ett antal sektorprotokoll som avser stadgans praktiska tillämpning.

3.3.2 EES—avtalet

EES-avtalets artikel 24 hänvisar till att avtalets bilaga IV innehåller särskilda bestämmelser och arrangemang som avser energi. Bilagan upptar ett tiotal EG-rättsakter.

I förhandlingarna om EES berördes energi främst som en fråga om den fria rörligheten för varor. Det kan noteras att frågor om hanteringen av oljeberedskapslager m.m. av flera skäl fördes bort från dessa förhandlingar.

Det finns inte några speciella faktorer när det gäller Sveriges energipolitik eller förhållanden på energiområdet som kan inverka negativt på våra möjligheter att delta i EES-sarnarbetet, eller våra möjligheter att senare inträda som medlem i EG. Den utveckling på energiområdet som nu sker inom EG har i stort samma inriktning som vårt eget reformarbete, främst när det gäller elmarknaden.

EES-avtalet omfattar som jag nyss nämnt endast ett fåtal rättsakter som direkt avser energiområdet. Dessa rättsakter, vilka samtliga omnämns i avtalets bilaga IV, behandlas i det följande.

3.3.3 Transitering Elkraft

1 direktiv 90/547/EEG behandlas uansitering av elektricitet genom kraftledningsnät.

Prop. 1991/92:170 Bil. ll Näringsdepartementet

Direktivet anger att vissa uppgörelser om elöverföring skall anses vara transitering av el mellan nät. De uppgörelser som avses är de som - utförs av enheter som i varje medlemsland är ansvariga för elektriska högspänningsnät, utom distributionsnät, - där överföringen börjar eller slutar inom gemenskapen, - och transporten innebär överskridande av minst en nationsgräns inom gemenskapen.

De elektriska högspänningsnäten och de enheter som är ansvariga för dem är förtecknade i en särskild bilaga till direktivet.

Medlemsstaterna skall tillse att berörda enheter underrättar kommissionen och berörda nationella myndigheter om varje begäran om transitering avseende leveranser överstigande ett år, inleder förhandlingar om villkoren för transiteringen, anmäler ingångna transiteringskontrakt samt eventuella förhandlingar som inte resulterat i kontrakt.

Var och en av de berörda enheterna får begära medling avseende villkoren för transiteringen hos ett organ som upprättats av kommissionen och där berörda enheter är representerade. Om skäliga uppgörelser ej kan nås tillämpar kommissionen de förfaranden som fastställts i gemenskaps- rätten.

Genom EES-avtalet tillkommer villkor som bl.a. innebär att berörda enheter inom EFTA i vissa fall får begära medlingsförfarande genom ett EFTA-organ eller den gemensamma EES-kommittén.

Direktivet syftar till att underlätta handel med el över nationsgränserna genom att transitering av el inte får vägras utan vägande skäl eller endast erbjudas på oskäliga villkor. Villkoren för transitering skall dock inte heller äventyra försörjningstryggheten eller servicekvalitet och skall särskilt ta full hänsyn till användningen av reservproduktionskapacitet och den mest effektiva driften av befintliga system.

För Sveriges del är Affärsverket svenska kraftnät sedan den 1 januari 1992 ansvarigt för det rikstäckande s.k. storkraftnätet för högspänd elektrisk ström och de statligt ägda utlandsförbindclsema. Ett fåtal förbindelser med utlandet ägs av privata kraftföretag, främst Sydkraft AB. Baltic Cable AB avser att bygga en kabel till Tyskland. Baltic Cable AB ägs av Vattenfall AB, Sydkraft AB och ett tyskt kraftföretag, Preussen Elektra AG.

Affärsverket svenska kraftnät är i Sverige sådan nätansvarig enhet som avses i EG-direktivet. Eftersom Svenska kraftnät är ansvarigt för det storkrafmät som måste utnyttjas även när de fåtaliga icke-statliga utlandsförbindclsema utnyttjas för en transitering bör Svenska kraftnät ensamt kunna anges som berörd nätansvarig enhet. I en underbilaga, där de nätansvariga enheterna i EFFA-ländema förtecknas, har för Sverige angetts statens vattenfallsverk, som var ansvarig enhet då EES-avtalet förhandlades. Ändringen till Affärsverket svenska kraftnät kommer att meddelas berörda EES-organ.

Enligt EG-direktivet skall berörda enheter åläggas att undenätta kommissionen om begäran om transitering m.m. Genom EES-avtalet åläggs svensk enhet motsvarande skyldighet i förhållande till ESA och ständiga kommittén. Affärsverket svenska kraftnät bör kunna åläggas att

Prop. 1991/92:170 Bil. 1 ] Näringsdepartementet

fullgöra dessa skyldigheter. Frågan om vilken nationell myndighet som dessutom skall underrättas enligt direktivet övervägs för närvarande.

Som nyss nämnts pågår en utredning om erforderliga ändringar av ellagen m.m. (dir 1992139) inför en fortsatt omstrukturering av den svenska elmarknaden. Denna utredning kommer att beakta de laav som bl.a. EES-avtalet ställer på den svenska ellagstiftningen.

Naturgas

Direktiv 91/296/EEG behandlar transitering av naturgas genom gas- ledningsnåt.

Direktivet avser transitering av naturgas men har i allt väsentligt samma innehåll som det nyss beskrivna eltransiteringsdirektivet 90/547/EEG.

Med hänsyn till förhållandena på den svenska gasmarknaden kan såväl Sydgas AB som det tidigare företaget Swedegas AB anses vara enheter som ansvarar för högtrycksnät för naturgas. Därför angavs båda företagen som sådana enheter under EES-förhandlingama. Sedan dess har vissa förändringar skett, bl.a. har det tidigare företaget Swedegas AB namnändrats till Vattenfall Naturgas AB. Denna ändring kommer att meddelas berörda EES-organ.

För samtliga rörledningar som berörs av EG-direktivet krävs koncession enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar. I lagens 8 och 9 55 finns föreskrifter om skyldighet att mot ersättning ombesörja transport genom ledningen åt annan, om det kan ske utan väsentligt förfång för koncessionshavaren, samt om skyldighet att tillhandahålla uppgifter vid prövning i fråga om sådan transport. Frågor om skyldighet att transportera åt annan prövas av närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK).

En skyldighet att upplåta ledningar för transitering av naturgas finns således redan intagen i rörledningslagen.

Alla nya koncessioner för rörledningar som berörs av EG-direktivet bör innehålla koncessionsvillkor som ålägger koncessionshavaren att fullgöra de skyldigheter som anges i direktivet. Befintliga koncessioner bör kompletteras med sådant åläggande.

Frågan om vilken nationell myndighet som skall underrättas enligt EG- direktivet övervägs för närvarande.

3.3.4 Informationsutbyte m.m. Pristransparens beträffande el och gas

l direktiv 90/377/EEG fastläggs en gemenskapsprocedur för att främja öppenheten beträffande prissättningen på gas och el levererad till industriella slutanvändare. Direktivet anger viss skyldighet att rapportera om de el- och gaspriser som industrin betalar.

Prop. 1991/921170 Bil. 11 N äringsdepartementet

Direktivets syfte är att genom öppnare prisinformation ge användarna Prop. 1991/921170 ökade möjligheter att välja mellan energikällor och mellan leverantörer. Bl_l._ll Härigenom uppnås en ökad konkurrens mellan leverantörerna. Nanngsdepartementet Detta direktiv tas i EES-avtalets bilaga IV (energi) endast upp för kännedom, eftersom det hänförts till avtalets bilaga XXI (statistik). Statistikfrågoma har tidigare i dag behandlats av chefen för finans- departementet.

Anmälan av investeringsproje/a

l förordning (EEG) nr 1056/72 (ändrad genom förordning nr 1215/76) anges att EG:s medlemsstater årligen skall överlämna till kommissionen den information som erhållits om vissa större investeringsprojekt avseende produktion, transport, lagring eller distribution av petroleum, naturgas eller elkraft inom den närmaste treårsperioden. Enligt förordningen åligger det berörda personer och företag att anmäla sådana projekt till den medlemsstat där investeringen skall ske.

Förordningens syfte är att skapa en överblick av investeringsutveck— lingen inom gemenskapen och möjliggöra jämförelser av medlemsländer— nas planer på energiområdet.

De investeringar som avses är i flera fall sådana som i Sverige kräver särskilda tillstånd. Bl.a. krävs prövning enligt naturresurslagen (1987:12) för raffinaderibyggen och vidare koncession enligt ellagen (1902:7l 5.1) för kraftledningar och enligt rörledningslagen (l978zl60) för rörledningar. I dessa fall deltar vanligen närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) i prövningsprocessen. NUTEK ansvarar redan för viss svensk rapportering om utvecklingen på energiområdet till internationella organ och bör kunna ansvara även för den rapporteringsskyldighet beträffande investerings- projekt som följer av EES-avtalet.

Information och samråd om råoljepriser m.m.

I direktiv 76/491/EEG anges ett gemenskapsförfarande för information och samråd om priser på råolja och petroleumprodukter i gemenskapen.

Direktivet föreskriver att medlemsstaterna kvartalsvis till kommissionen skall överlämna erhållen information om priser på råolja och petroleum- produkter.

Den svenska myndighet som i dag svarar för såväl insamling som rapportering av prisuppgifter av det aktuella slaget är statens pris- och konkurrensverk, SPK. Nu pågår dock bildandet en ny konkurrensmyndig- het som skall ersätta såväl SPK som nuvarande näringsfrihets- ombudsmannen, NO. Den nya myndigheten får en annan inriktning av sin verksamhet. Vilken myndighet som skall svara för rapporteringen om råoljepriser m.m. enligt EES-avtalet övervägs för närvarande.

Registrering av råoUeimpon m.m.

I förordning (EEG) nr 1893/79 (med ändring genom förordning nr 4152/88) behandlas regler om registrering av vissa uppgifter om råolja och/eller petroleumprodukter som importeras till gemenskapen. Medlems- staterna skall till kommissionen överlämna sådan information som gör det möjligt att få en rättvisande bild av utvecklingen av de villkor som gäller för importen.

Vilken svensk myndighet som skall svara för motsvarande rapportering övervägs för närvarande.

3.3.5 övrigt Användning av olja i kraftverk

I direktiv 75/405/EEG anges begränsningar av användningen av petroleumprodukter i kraftverk.

Direktivet föreskriver att en nationell myndighet i förväg måste ge tillstånd till att nya eller ombyggda kraftverk får använda oljebränslen. Sådant tillstånd får endast ges i ett antal angivna fall och skall, med motiveringar, meddelas till kommissionen. Möjligheten att utrusta anläggningen med panna som även kan använda kol skall övervägas.

Som fall där oljebränslen får användas anges bl.a. kraftverk avsedda endast för toppbelastnings- eller reservändamål. Sådana ändamål är de mest sannolika om nybyggnad eller konvertering till oljebränslen i kraftverk skulle aktualiseras i Sverige.

Den svenska fastbränslelagen (l981:599) infördes år 1982 med syftet att reducera oljeberoendet och kräver att eldningsanläggningar, således även värmepannor, skall utföras så att de kan eldas med fast bränsle. Vid en nyligen gjord utvärdering av lagen har förändringar föreslagits. Frågan togs upp i den senaste försvarspolitiska propositionen (prop. 1991/92:102), där regeringen aviserade en översyn av lagen efter det att ytterligare underlag inhämtats. Därvid kommer föreskrifterna i EG— direktivet 75/405/EEG att beaktas.

Vissa vänneanordningar

I direktiv 78/170/EEG (med ändring genom direktiv 82/885/EEG) anges vissa krav på funktionen hos värmeanordningar för rumsuppvärmning och varmvattenförsörjning i nya eller befintliga icke-industriella byggnader samt värmeisolering och varmvattenförsörjning i hushåll i nya, icke- industriella byggnader.

De tekniska krav som enligt direktiven skall ställas på värmeanordningar bör kunna tas in i boverkets s.k. Nybyggnadsregler (BoFS l988zl8) vid revidering av dessa.

Prop. 1991/92:170 Bil. 1 1 Näringsdepartementet

Ersättningsbränslekomponenrer i bensin

Direktivet 85/536/EEG (med ändring genom direktiv 87/441/EEG) behandlar frågan om råoljebesparing genom användning av ersättnings- bränslekomponenter i bensin.

I direktivet anges att handel, import av bensin m.m. med viss inblandning av ersättningskomponenter, bl.a. etanol, inte får hindras eller förbjudas av medlemsstaterna. Sverige har inte några sådana hinder eller förbud som avses i direktivet.

Min bedömning: Inom EES kommer det att råda fri etableringsrätt och i princip kommer ingen särbehandling, som grundar sig på nationalitet, att tillåtas. Genom de lagändringar som nyligen beslutats eller initierats för att främja direktinvesteringar från utlandet kommer Sverige inte att ha några svårigheter med implementeringen av EES— avtalet på detta område.

I EES-avtalets artikel 31 föreskrivs att det för rättssubjekt från EES- statema inte skall finnas några inskränkningar i rätten att etablera sig inom dessa länder. Detta gäller även när agenturer, filialer eller dotterbolag upprättas. En grundprincip i EES-avtalet är att det inte får ske någon särbehandling på grund av nationalitet.

Den svenska regleringen av utländska förvärv av företag och fastigheter är numera i väsentliga delar upphävd. Riksdagen beslöt under hösten 1991 att upphäva lagen (l982:617) om utländska förvärv av svenska företag, m.m. samt att, i fråga om fastigheter avsedda för näringsverksamhet, göra ändringar i lagen (19821618) om utländska förvärv av fast egendom, m.m. Dessa lagändringar, som trädde i kraft den 1 januari 1992, gäller också beträffande bankaktiebolag, andra kreditinstitut och värdepappersbolag. Försäkringsbolagen har aldrig omfattats av företagsförvärvslagen. Upphävandet av företagsförvärvslagen innebär också att det inte längre behövs något tillstånd för att ändra ett s.k. utlänningsförbehåll enligt 17 kap. aktiebolagslagen. För bankaktiebolag, värdepappersbolag och finansbolag gäller, liksom för försäkringsaldiebolagen, att borttagande av ett utlänningsförbehåll, i likhet med varje annan bolagsordningsändring, skall godkännas av regeringen eller finansinspektionen. Den bolagsrättsliga lagstiftningen avseende möjligheten att genom förbehåll i en bolagsordning begränsa utländskt ägande har tidigare i dag berörts ytterligare av statsrådet Laurén (bil. 2).

Syftet med dessa liberaliseringsåtgärder var att främja direktinveste- ringar från utlandet för att förbättra effektiviteten och öka tillväxten i näringslivet, bl.a. genom en ökad konkurrens i Sverige. Detta är också

Prop. 1991/921170 Bil. ll Näringsdepartementet

förklaringen till varför Sverige, med undantag för ett område, inte velat utnyttja den möjlighet till övergångst på två år, som finns i EFS-avtalet, för en anpassning av lagstiftningen rörande utländska förvärv till avtalets regler. Sverige kommer emellertid under övergångstiden att behålla tillståndsplikten när det gäller utländska företags rätt att bedriva fiske på svenskt vatten. Detta har skett genom en förändring (SFS 1991:1862) av fiskeriförordningen (1982:126), vilken trädde i kraft den 1 januari 1992.

Det bör även nämnas att det i samband med avskaffandet av företagsförvärvslagen infördes regler i lagen (1983: 1034) om kontroll över tillverkning av krigsmateriel, m.m., som bl.a. innebär att utlännings- förbehåll för ett svenskt aktiebolag, som har tillstånd att tillverka krigsmateriel här i riket, inte får upphävas eller ändras utan tillstånd av regeringen. Detta är förenligt med Romfördraget och EES-avtalet, där undantag görs från etableringsfriheten när det gäller begränsningar som gjorts med hänsyn till väsentliga säkerhetsintressen.

Enligt EES-avtalet har Sverige möjligheter att upprätthålla företagsförvärvslagens regler gentemot andra länder än EG- och EFTA- ländema. Eftersom ett väsentligt motiv för att upphäva företags- förvärvslagen var ett önskemål om ökade utländska investeringar i Sverige fanns det inte heller skäl att ha kvar ett tillståndsförfarande för investeringar från länder utanför EES.

Utöver redan genomförda och ovan beskrivna förändringar krävs enligt EES—avtalet en viss ytterligare anpassning av nu gällande ordning inom det etableringsrättsliga området. Riksdagen har nyligen antagit lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. (prop. 1991/92:88, NU 27, rskr 185). Genom den nya lagen, som träder i kraft den 1 juli 1992, upphävs lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket. Det betyder att det krav på näringstillstånd, som sedan länge har gällt för att en utländsk medborgare eller ett utländskt företag skall få bedriva näringsverksamhet i Sverige, försvinner. Den särskilda prövningen för rätten att bedriva verksamhet i Sverige genom filial upphävs också. Enligt den nya lagen får utländska företag möjlighet att välja etablering genom svenskt dotterföretag eller genom filial.

Slutligen kan nämnas att det också skett förändringar i liberaliserande riktning med avseende på medborgarskaps- och bosättningskraven för styrelseledamöter, verkställande direktör och andra funktionärer i aktiebolag m.m. och att det inom justitiedepartementet övervägs ytterligare förändringar gällande bosättningskravet, vilket framgått av statsrådet Laurens föredragning tidigare i dag (bil. 2). Sådana förändringar kan också påverka motsvarande bestämmelser i den nya lagen om utländska filialer m.m.

Prop. 1991/92:170 Bil. 11 Näringsdepartementet

4.2 Självständigt förvärvsverksamma

Min bedömning: EES-avtalets etableringsfrihet gäller även själv- ständiga näringsidkare. Regeringen beslutar senare om vilken eller vilka myndigheter som skall uppdras ansvara för utfärdandet av de intyg som kan krävas av svenska medborgare och i Sverige bosatta personer för verksamhet som självständiga näringsidkare i annat land inom EES.

Artikel 31 i EES-avtalet anger särskilt att etableringsfriheten för medborgare i en EG-medlemsstat eller EFTA-stat även skall omfatta rätt att uppta och utöva självständig förvärvsverksamhct på vilken som helst av dessa staters territorium.

Artikel 30 stadgar att de avtalsslutande parterna, för att underlätta för personer att utöva självständig förvärvsverksamhet, skall vidta de nödvändiga åtgärderna för ett ömsesidigt erkännande av examens-, utbildnings- och behörighetsbevis.

lnom EG liksom inom EES kommer även framgent i många fall nationella regler att gälla för att få vara verksam som självständig näringsidkare. Kravet på rörlighet i EES-avtalet innebär emellertid att medborgare i ett land inom EES skall ha rätt att utöva sin yrkesverksam- het som anställda eller självständiga näringsidkare i varje annat land inom området om de uppfyller samma eller motsvarande krav som gäller för resp. värdlands egna medborgare. De avtalsslutande ländernas regler får således inte diskriminera medborgare från ett annat land inom EES i detta sammanhang.

Detta innebär att en medborgare i ett land inom EES som avser att starta verksamhet som självständig näringsidkare i ett annat land inom området måste kunna verifiera att kraven som uppställs för ifrågavarande verksamhet i det sistnämnda landet är uppfyllda. För vissa verksamheter kan det föreligga krav på eftergymnasiala utbildningar med en längd av minst tre år. Frågan rörande det ömsesidiga erkännandet av dessa utbildningar har tidigare i dag anmälts av chefen för utbildnings- departementet (bil. 7).

I andra fall kan rätten att få utöva en viss verksamhet som självständig näringsidkare i ett EES-land vara förbunden med krav på utbildning som inte är eftergymnasial eller eftergymnasial utbildning med en kortare längd än tre år. Vidare kan praktisk yrkeserfarenhet av viss längd och visst slag krävas för att få uppta och utöva självständig förvärvsverksamhet inom ett visst yrke.

I Sverige är rätten att vara verksam som självständig näringsidkare med några få undantag inte villkorad med krav på någon form av auktorisation eller legitimering. Där så är fallet avser kraven normalt formell utbildning och/eller vandel. I dessa fall har åt myndigheter uppdragits att ansvara för kontroll av att kraven uppfylls samt att nödvändiga legitimationer utfärdas.

Prop. 1991/92:170 Bil. 11 N äringsdepartementet

EG:s råd har för ett antal näringar antagit direktiv innehållande bestämmelser om hur situationen, då något medlemsland har särskilda krav för att få bedriva verksamhet som självständig näringsidkare, skall hanteras. För vissa näringar har EG:s råd beslutat att verksamhet som självständig näringsidkare inom aktuellt yrke under en viss tidsperiod och med viss aktualitet i hemlandet skall jämställas med de särskilda nationella kompetenskraven i värdlandet. För andra yrken har andra lösningar beslutats av rådet.

Ett 30-tal av dessa direktiv har intagits i EES-avtalet. Vart och ett av dessa direktiv avser viss verksamhet och/eller viss näringsgren definierad enligt lSIC (International Standards of Industrial Classification). Således finns direktiv rörande rätten att etablera sig som fri näringsutövare inom jordbruk, inom partihandel samt agenturverlsamhet inom handel, industri och hantverk, inom gruv- och mineralnäringen, inom tillverknings- och processindustrin (ISIC huvudgruppema 23-30), inom el-, gas och VVS— tjänster (ISIC huvudgrupp 5), inom handel med och förvaltning av fast egendom osv.

Utfärdande av behörighetsbevis etc.

För att den yrkesmässiga rörligheten skall kunna förverkligas krävs att de medborgare och andra personer bosatta i de avtalsslutande länderna, som avser att uppta verksamhet som fri näringsutövare i annat land inom EES, kan förses med de intyg som förutses enligt EES-avtalet. För att dessa intyg skall vara auktoritativa, dvs. skall godtas av värdlandet, krävs att intyget utfärdats av en myndighet som av hemlandets regering anmälts som ansvarig för utfärdande av dessa intyg.

Med tanke på att intygen skall anpassas till aktuell bransch och aktuellt land kan det sannolikt vara lämpligt att uppgiften att ansvara för utfärdandet av intyg för svenska medborgare och andra i Sverige fast boende samlas hos en myndighet. Denna fråga, liksom vilken myndighet eller vilka myndigheter som skall ges uppdraget, måste enligt min mening övervägas ytterligare.

Enligt artikel 30 i EES-avtalet och de direktiv som artikeln hänvisar till skall de avtalsslutande parterna anmäla huruvida det ställs särskilda krav på dess egna medborgare för att de skall få etablera sig som fria näringsutövare i vissa yrken. Således skall regeringarna i de avtalsslutandc länderna före avtalets ikraftträdande lämna information om för vilka yrken sådana krav föreligger samt om kravens an.

Prop. 1991/92:170 Bil. ] l Näringsdepartementet

Min bedömning: EES—avtalets konkurrensregler skall vara tillämpliga i Sverige. De regler som kräver lagform vid införlivandet inkorporeras i svensk rätt genom EES-lagen. De som inte kräver lagform bör inkorporeras genom en förordning beslutad av regeringen.

För att den fria rörligheten av varor och tjänster mellan länderna inte skall hindras genom att företagen skapar privata konkurrenshinder måste det finnas enhetliga konkurrensregler inom hela EES. Konkurrensreglerna i EES-avtalet är därför en viktig del i avtalet.

Genom EES-avtalet blir det i materiellt hänseende regler motsvarande EG:s konkurrensregler som i framtiden skall tillämpas med avseende på EFT A—ländema och där verksamma företag. Konkurrensreglerna finns intagna dels i EES-avtalet och dess protokoll 21—25 samt bilaga XIV, dels i övervakningsavtalet och dess protokoll 4 samt bilaga [I.

I artikel 53 i EES-avtalet har tagits in det s.k. kartellförbudet riktat mot konkurrensbegränsande avtal mellan företag, beslut av företagssamman- slutningar och samordnade förfaranden. Artikeln motsvarar artikel 85 i Romfördraget.

I artikel 54 i EES-avtalet finns intaget ett förbud för företag mot missbruk av dominerande ställning på marknaden. Artikeln motsvarar artikel 86 i Romfördraget.

I artikel 57.1 i EES-avtalet har tagits in regler om kontroll av företagskoncentrationer. Artikeln har sin motsvarighet i artikel 2 i EG:s fusionskontrollförordning.

Konkurrensreglerna i EES-avtalet är tillämpliga endast om handeln mellan länder berörs. Reglerna skall övervakas och tillämpas av två övemationella organ, EG-kommissionen och ESA.

Merparten av konkurrensreglerna är av den arten att de måste inkorpo— reras i svensk rätt. De regler som därvid kräver lagform vid införlivandet föreslås inkorporerade genom EES-lagen. En utförlig beskrivning härav har tidigare i dag lämnats av statsrådet Dinkelspiel i samband med redogörelsen för EES-lagen (bil. 2). De i bilaga XIV intagna rättsakterna nr 2-9 och 15 - de s.k. gruppundantagsförordningarna - kräver som tidigare nämnts inte lagform vid inkorporeringen. Avsikten är att dessa rättsakter skall inkorporeras genom en förordning beslutad av regeringen.

I bilaga XIV finns också ett antal icke bindande rättsakter - nr 16-25 - som EG-kommissionen och ESA skall ta vederbörlig hänsyn till vid tillämpningen av konkurrensreglerna i EES-avtalet. Det är fråga om av EG-kommissionen redan utfärdade s.k. tillkännagivanden genom vilka kommissionen har gett tillkänna hur den anser att EG:s konkurrensregler skall tillämpas i vissa avseenden. Här kan nämnas rättsakt nr 24 i vilken kommissionen ger sin syn på när ett avtal inte skall omfattas av

Prop. 1991/92:170 Bil. 11 N äringsdepartementet

Romfördragets artikel 85.1 därför att det är av mindre betydelse. Enligt artikel 25 i ESA-avtalet skall ESA utfärda motsvarande rättsakter.

Inom näringsdepartementet har utarbetats en promemoria (Ds 1992:18) med förslag till en ny svensk konkurrenslag. Bestämmelserna i förslaget, som för närvarande bereds inom regeringskansliet, överensstämmer i materiellt hänseende i princip med EG:s konkurrensregler. Jag ämnar föreslå regeringen att senare under detta år förelägga riksdagen förslag till ny konkurrenslag.

5 .2 Offentligt stöd till näringslivet

Min bedömning: Det näringspolitiska stödet i Sverige är väl anpassat till EES-avtalets regler. Därför krävs inte några förändringar när det gäller tillämpningen av enskilda stödprogram inför implementeringen av avtalet. Däremot bör föreskrifter utfärdas för att säkerställa den insyn som krävs i de finansiella förbindelserna mellan staten och statliga bolag och affärsverk liksom i olika stödprogram. Vidare bör föreskrivas, lämpligen genom ett tillägg till förordningen (19881764) om statligt stöd till näringslivet, att som generellt villkor för sådant stöd skall gälla att stöd som lämnats i strid med EES-avtalet skall kunna återkrävas.

5.2.1 EES—avtalet Huvudregel

I artikel 61 fastställs den grundläggande principen. att alla former av statligt stöd, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller produktionen av vissa varor, är förbjudet i den mån det påverkar handelsutbytet mellan länderna i EES. Med statligt stöd avses inte bara ekonomiskt stöd från staten, utan även stöd från regionala och lokala myndigheter, liksom stöd med offentliga medel från andra slag av institutioner.

Undantag

Bestämmelsen gäller dock inte socialt motiverat stöd till enskilda individer, under förutsättning att åtgärderna inte innebär diskriminering av produkter från något land inom EES, samt stöd i samband med natur- katastrofer eller andra exceptionella händelser.

Vidare kan följande åtgärder anses förenliga med EES-avtalet: (a) stöd för att främja utvecklingen i regioner där levnadsstandarden är onormalt låg eller där det råder svår sysselsättningsbrist, (b) stöd till projekt av gemensamt europeiskt intresse eller stöd för att rätta till en allvarlig

Prop. 1991/92:170 Bil. 11 Näringsdepartementet

störning i ett lands ekonomi, (c) stöd för att främja utvecklingen av viss näringsverksamhet eller vissa regioner, om sådana åtgärder inte påverkar handeln på ett sätt som strider mot de avtalsslutandc parternas gemensamma intresse samt (d) stöd av annat slag som den gemensamma EES-kommitten kan besluta om.

Övervakning

Formerna för övervakning av offentligt stöd fastställs i artikel 62. Där sägs att befintligt offentligt stöd samt alla planer på att införa eller ändra sådant stöd skall granskas fortlöpande med avseende på om åtgärderna är förenliga med EES—avtalets regler. Granskningen skall utföras av EG- kommissionen när det gäller EG-ländema och av ESA när det gäller EFTA-länderna. ESA får motsvarande befogenheter och likartade upp- gifter som EG-kommissionen när det gäller övervakning av offentligt stöd. Dessa uppgifter har ESA även i fråga om stöd till kol- och stålindustrin. ESA:s uppgifter anges närmare i övervakningsavtalet.

Stödåtgärder får inte vidtas innan ESA har fastställt att de är förenliga med EES-avtalet. Därför skall alla planer på att införa nya stöd liksom ändringar av regler i befintliga stödprogram anmälas till ESA innan de verkställs. ESA kan besluta att stödåtgärder som strider mot EES-avtalet skall ändras eller upphävas. ESA kan också begära att ett land kräver återbetalning från mottagaren av redan utbetalt stöd som befunnits strida mot EES-avtalet.

För att säkerställa att EES—avtalets bestämmelser om offentligt stöd tillämpas på ett enhetligt sätt inom EES, skall kommissionen och ESA samarbeta i enlighet med särskilda bestämmelser som anges i protokoll 27 till avtalet. Detta samarbete omfattar bl.a. utbyte av information samt samråd i fråga om bedömningen av enskilda fall.

Vidare fastställs i artikel 64 i EES-avtalet en särskild procedur för införande av skyddsåtgärder.

Ti [lämpningrjörerknjier

Vid sidan av artiklarna 61-62 är vissa EG-rättsakter knutna till avtalet som närmare anger hur artikel 61 skall tillämpas, t.ex. när det gäller stöd till vissa branscher, stöd till FoU, stöd till miljö och regionalpolitiskt stöd samt hur insyn i stödsystemen skall säkerställas (bilaga XV). Av dessa rättsakter är endast en formellt bindande för de avtalsslutandc panema. Det gäller föreskrifter för att säkerställa insyn i de finansiella förbindelserna mellan medlemsstatema och offentliga företag. Övriga rättsakter i bilaga XV är sådana som EG-kommissionen och ESA skall ta hänsyn till vid tillämpningen av artiklarna 61-62. Innan EES-avtalet träder i kraft kommer dock ytterligare en bindande EG-rättsakt att ingå i avtalet, innehållande regler för stöd till stålindustrin.

Prop. 1991/92:170 Bil. 11 Näringsdepartementet

5.2.2 Behovet av anpassning

Allmänt

I Sverige har det statliga finansiella stödet till företag skurits ned kraftigt sedan mitten av 1980—talet. Sålunda har det tidigare omfattande stödet till krisföretag och krisbranscher awecklats. Utgångspunkten är att företagen skall klara sig på egen hand utan statligt stöd. Näringspolitiken inriktas på att skapa gynnsamma allmänna förutsättningar för näringslivets utveckling, såsom stabila makroekonomiska betingelser, effektiva marknader och tillgång till kvalificerad arbetskraft och väl utbyggd infrastruktur.

I undantagsfall kan det dock vara motiverat att lämna visst stöd, t.ex. för att stimulera industriell forskning och utveckling eller för att främja regional utveckling. Det är också denna typ av stöd som undantags- bestämmelselsema i artikel 61 i EES-avtalet i första hand syftar på.

Det svenska offentliga stödet till näringslivet, vad gäller stöd till branscher, FoU, mindre och medelstora företag, utbildning och export, bedöms i huvudsak vara anpassat eller vara på väg att anpassas till reglerna i EES—avtalet. Några genomgripande förändringar efter det att avtalet trätt i kraft torde därför inte behöva göras.

I och med att bestämmelserna i artikel 61 är så pass allmänna, kan man emellertid inte alltid på förhand exakt bedöma om en viss typ av stöd kan betraktas som förenligt med EES-avtalet eller inte. Tillämpnings- föreskriftema i bilaga XV ger visserligen en ytterligare vägledning, men de är inte heltäckande. Därför kan man inte utesluta att det kan bli nödvändigt att göra modifieringar på vissa punkter. Det blir i förekommande fall ESA:s uppgift att precisera på vilka punkter.

Slutligen är det viktigt att komma ihåg att tillämpningen av artikel 61 inte är statisk. Liksom inom EG när det gäller kommissionens bedömning av stöd enligt artikel 92 i Romfördraget, måste man räkna med att övervakningsorganens tolkning av EES-avtalets regler om offentligt stöd kommer att förändras över tiden i takt med att de grundläggande ekonomiska och politiska förhållandena skiftar.

Selektivt företagsstöd och branschstöd

Som nämnts har det selektiva stödet till enskilda företag avskaffats. När det gäller branschprogram upphör teko—programmet och programmet för den träbearbetande industrin fr.o.m. den 1 juli 1992.

Stöd lill forskning och utveckling

Det svenska stödet till forskning och utveckling riktas främst till universitet, högskolor och kollektivforskningsinstitut. Det stöd som går till företag avser projekt i ett tidigt skede i utvecklingsprocessen och som är förknippade med hög risk. I överensstämmelse med de principer som

Prop. 1991/922170 Bil. 1 [ Näringsdepartementet

fastställs i den rättsakt som avser stöd till FoU i bilaga XV gäller i Sverige en maximal stödnivå på 50 procent i fråga om industriell grundforskning. De stödnivåer som tillämpas i Sverige bedöms vara acceptabla i ett EES-perspektiv, i synnerhet med tanke på att stödet främst riktas till mindre företag.

Stöd till små och medelstora företag

Den finansiering och serviceverksamhet som bedrivs vid de regionala utvecklingsfondema leder inte till någon nämnvärd snedvridning av den internationella konkurrensen och bör därför uppfylla villkoret i artikel 61 att inte påverka handeln på ett sätt som strider mot de avtalsslutande parternas gemensamma intresse. I dessa fall skall finansieringen ske på företagsekonomiska grunder, vilket föreskrivs i förordningen (1990:982) om finansiering genom regional utvecklingsfond. Samma bedömning gäller de regionala riskkapitalbolagens verksamhet. I den mån privat kapital medverkar eller placeringarna görs på villkor som kan bedömas som marknadsmässiga är det överhuvudtaget inte fråga om stöd i EES-avtalets mening. Detta gäller även de fall projekten kan förväntas ge en rimlig avkastning först på lång sikt.

Stöd till utbildning

Stöd till arbetsmarknadsutbildning riktas främst till enskilda individer, men lämnas även i viss mån till företag. I det senare fallet är det främst fråga om insatser i samband med anställning av särskilt svårplacerad arbetskraft, t.ex. långtidsarbetslösa, ungdomar och handikappade. Sådana åtgärder stämmer överens med de principer som fastställs angående arbets- marknadsstöd i avtalets bilaga XV.

Exportstod

Stöd till export riskerar att direkt komma i konflikt med artikel 61, eftersom syftet är att påverka handelsutbytet. Det finns följaktligen inga undantag för exportfrämjande, vare sig i artikel 61 eller i bilaga XV. Emellertid förekommer i dag stöd till exportfinansiering i Sverige och andra europeiska länder enligt internationella avtal. t.ex. inom OECD. Sådant stöd är förenligt med GATT och får även betraktas som förenligt med EES-avtalet. Statligt stöd till exportfrämjande via Exportrådet avser främst allmän information om utrikeshandel och utlandsmarknader samt bidrag till exportfrämjande verksamhet, t.ex. mässor, marknadsunder- sökningar och säljresor för grupper av företag. Denna typ av statligt exportfrämjande torde i allmänhet inte kunna betraktas som nämnvärt handelssnedvridande.

Prop. 1991/92:170 Bil. 1 1 Näringsdepartementet

Regionalpolitiskt stöd

En bedömning av behovet av anpassning av det regionalpolitiska stödet till företag har tidigare i dag lämnats av chefen för arbetsmarknads- departementet (bil. 9).

Insyn i ajentligt stöd

För att kunna sköta uppgiften att fortlöpande bevaka att offentliga stödåtgärder inte strider mot EES-avtalets regler måste ESA få insyn i de stödprogram som förekommer och hur de tillämpas. I bilaga XV till EES- avtalet ingår rättsakter som närmare anger hur denna insyn skall skapas. En av dessa rättsakter är, som redan nämnts, ett bindande direktiv från kommissionen (80/723/EEG) om insyn i de finansiella förbindelserna mellan medlemsstaterna och offentliga företag. Detta direktiv berör såväl statliga som kommunala företag.

För att implementera direktivet bör en förordning utfärdas som ålägger statliga myndigheter att, när de vidtar transaktioner som omfattas av direktivet, iaktta vad som sägs där I denna förordning åläggs också statliga myndigheter att på begäran av regeringen eller en myndighet som regeringen bestämmer, lämna de uppgifter som ESA behöver för att effektivt kunna sköta övervakningen av offentligt stöd till näringslivet i enlighet med vad som krävs av EES—avtalet. Samordningen av rapporteringen till ESA om offentligt stöd till näringslivet bör skötas av regeringskansliet, liksom notifieringen i förväg av planerade nya stödåtgärder och ändringar i befintliga stödprogram. Regeringen bör dock att uppdra åt NUTEK att svara för den löpande rapportering i efterhand till ESA av offentligt stöd till näringslivet som krävs till följd av EES- avtalet.

Beträffande kommunalt stöd åläggs kommunema i 7 5 i EES-lagen att upplysa regeringen om stöd som skall prövas av ESA. Denna paragraf säkerställer även att kommunerna lämnar de uppgifter som krävs om finansiella förbindelser med kommunala företag i enlighet med ovan nämnda direktiv.

Återbetalning av stöd som strider emot EES-avtalet

För att skapa ett instrument som gör det möjligt för regeringen att på anmodan av ESA kräva att företag återbetalar stöd, som lämnats i strid med EES—avtalets regler, bör en författningsreglering ske, lämpligen genom ett tillägg i förordningen (1988:764) om statligt stöd till näringslivet. Innebörden av tillägget bör vara att som generellt villkor för sådant stöd skall gälla att utbetalt stöd får återkrävas om det befunnits strida emot EES-avtalets regler. Har stödet givits som lån med fördelaktiga villkor, skall det återbetalas eller konverteras till marknadsmässiga villkor. Jag bedömer det emellertid som osannolikt att

Prop. 1991/92:170 Bil. 11 Näringsdepartementet

regeringen någonsin kommer att anmoda ett företag att återbetala stöd, eftersom Sverige avser att följa reglerna i EES-avtalet om anmälan i förväg och granskning av stödåtgärder. Stöd kommer sålunda inte att betalas ut förrän det står klart att dess villkor är förenliga med EES- avtalet.

5 .3 Industriellt rättsskydd

Min bedömning: På området industriellt rättsskydd begränsar sig EES-avtalets konsekvenser till vissa åtaganden beträffande patent och varumärken.

På det industriella rättsskyddets område innebär EES—avtalet vissa åtaganden bl.a. på patentområdet. Avtalet innehåller en ny regel för konsumtion av patent, vilken innebär att en licenstagare i ett EES-land har rätt att exportera en vara grundad på patentet till alla delar av EES- området. Vidare åtar sig Sverige liksom övriga EFTA-länder att förhandla om deltagande i en konvention om gemenskapspatent, då en sådan trätt i kraft. Dessutom förbinder sig Sverige att ansluta sig till 1989 års Madrid— protokoll om internationell registrering av varumärken.

De svenska åtagandena på detta område kräver vissa författnings— ändringar. För den frågan får jag hänvisa till vad statsrådet Laurén anfört tidigare denna dag (bil. 2).

5.4 Revisorer

Min bedömning: EES-avtalet kräver viss anpassning på revisions— området. En särskild utredare har tillkallats för att göra en översyn av regelverket för auktoriserade och godkända revisorer inför en EG- harmonisering.

Genom EES-avtalet förbinder sig Sverige att senast två år efter avtalets ikraftträdande ha anpassat sin lagstiftning på bolagsrättens område. Detta berör bl.a. revisorer och deras verksamhet.

Det pågår ett översynsarbete som syftar till en anpassning till 15st bolagsrätt genom aktiebolagskommitten (JU 1990:08) och genom kommittén för översyn av redovisningslagstiftningen (JU l991:07). De rättsakter som utgör EG:s bolagsrätt består av en förordning och elva direktiv. En av dessa rättsakter, det åttonde bolagsrättsdirektivet' (84/253/EEG), som för frågan om vilka personer och revisionsbolag som får godkännas för att utföra lagstadgad revision, behandlas inte av de ovan nämnda kommittéerna.

Prop. 1991/92:170 Bil. 11 Näringsdepartementet

Regeringen har därför tillkallat en särskild utredare (dir. 1992:42) med uppgift att Överväga vilken författningsreglering som i fortsättningen behövs för sådana revisorer som har särskild behörighet att utföra lagstadgad revision.

De auktoriserade revisorerna uppfyller EG:s utbildnings- och praktikkrav med god marginal förutom att det i Sverige saknas en särskild revisorsexamen. De godkända revisorernas utbildning är däremot otillräcklig för att nå upp till direktivets nivå. I övrigt ställs krav på att medlemsstaterna säkerställer att personer som utför lagstadgad revision är oberoende. De minimikrav som ställs i EG vad gäller ägande och ledning av revisionsbolag är något mindre stränga än de svenska bestämmelserna.

Det finns inga direkta krav på statlig auktorisation och tillsyn i EG- reglema. Under vissa villkor får tillämpningen av bestämmelserna överlåtas på vissa yrkesföreningar. Medlemsland skall dock säkerställa att godkända personer blir föremål för lämpliga påföljder om de inte utför lagstadgad revision med yrkesmässig omsorg och oberoende.

Utredaren skall föreslå vilket organ som bör handlägga frågor om auktorisation och tillsyn av revisorer. Utredaren skall då särskilt beakta att någon lämplig påföljd bör kunna åläggas den som inte utför lagstadgad revision med yrkesmässig omsorg och oberoende. I sammanhanget skall även sekretessfrågor kring tillsyn och annan lämplighetsprövning övervägas.

Utredaren skall presentera sina slutsatser och förslag senast den 1 juli 1993.

Min bedömning: EES—avtalet öppnar värdefulla möjligheter för svenska företag, institutioner och myndigheter att deltaga i ett utökat europeiskt samarbete på ett antal områden, bl.a. forskning och ut- veckling. Någon ändring av regelverket inom näringsdepartementets verksamhetsområde förutses inte.

6.1. Allmänt

Förutom frågorna om de fyra friheterna reglerar EES-avtalet även andra former av samarbete mellan parterna. i första hand EFTA-ländemas deltagande i EG-program.

I artikel 78 uppräknas ett antal sakområden där parterna skall stärka och bredda samarbetet. Av de tio områden som omnämns är det framförallt tre som faller inom näringsdepartementets ansvarsområde, nämligen forskning och teknisk utveckling, frågor om små och medelstora företag samt turism. EES—avtalet föranleder beträffande nämnda områden inga ändringar i det svenska regelverket.

Prop. 1991/92:170 Bil. ll Näringsdepartementet

Samarbetet skall ske i någon av följande former: deltagande i EG:s ramprogram, gemensam samverkan, samordning av åtgärder samt formellt eller informellt utbyte av information. Villkoren för EFTA-statemas deltagande i EG:s programverksamhet regleras i avtalet. Det innebär att EFTA-statema skall ha tillträde till alla delar av ett program samt att EFTA-statema skall delta på samma villkor med samma rättigheter och skyldigheter som EG-medlemsstaterna.

6.2 Forskning och utveckling

Forsknings- och utvecklingssamarbete i EG

EG har haft gemensam forskning på programmet sedan bildandet av Euratom år 1957. Det handlade då om kämenergins fredliga användning. Under 1970—talet expanderade EG:s gemensamma forskning till andra områden såsom icke-nukleär energi och miljöskydd.

Insikten om att Europas konkurrenskraft är beroende av gemensamma insatser för att utveckla ny kunskap och nya teknologier, samt insikten om att en enhetlig marknad inte kan skapas utan en gemensam teknologisk bas, resulterade i att EG under 1980-talet tog kraftfulla initiativ för att stärka FoU-samarbetet mellan EG-länderna. EG organiserar samarbetet i fleråriga ramprogram som omfattar alla gemenskapsaktiviteter på FoU— området. Det första ramprogrammet för FoU lades fram år 1984. En tydlig industriell orientering kom till uttryck i EG:s andra ramprogram för FoU (1987-1991) med stora satsningar på informationsteknologi, telekommunikation, produktionsteknik, bioteknik och materialforskning.

Målen för EG:s FoU-program är: - att stärka den europeiska industrins vetenskapliga och teknologiska bas och göra den mera konkurrenskraftig på den internationella marknaden, - att särskilt ta till vara de små och medelstora företagens möjligheter att delta i den innovativa processen och därmed bidra till att öka konkurrenskraften, - att bidra till ekonomisk och social samhörighet mellan EG:s regioner.

Forskningsprojekten skall vara konkurrensneutrala samt bygga på principen om subsidiaritet, dvs. ett mervärde skall tillföras i förhållande till den FoU som bedrivs nationellt eller på andra nivåer.

Projektens betydelse i standardiseringsarbetet betonas starkt. Forsk- ningsprojekten skall lägga den vetenskapliga och tekniska grund som krävs för att fastställa föreskrifter och standarder, vilka i sin tur är en förutsättning för att den gemensamma marknaden skall kunna uppnås.

EG-programmen stimulerar till samarbete mellan EG-ländema. Samarbetet skall bidra till ökad effektivitet i användningen av knappa FoU-resurser.

I april 1990 tog EG:s forskningsministrar beslut om det tredje ramprogrammet för forskning och utveckling som skall gälla under perioden 1990-94, med en budget på 5,7 miljarder ECU (ca 42 miljarder kronor).

Prop. 1991/92:170 Bil. ll Näri ngsdepartementet

Det nya ramprogrammet syftar i högre grad än de tidigare till att förstärka den vetenskapliga basen och öka den europeiska industrins internationella konkurrenskraft. Områdena miljö, bioteknologi, agroindustri och forskarrörlighet har fått betydande resurstillskott även om tyngdpunkterna i absoluta tal fortfarande ligger kvar på informations-, kommunikations-, produktions— och materialteknologi samt energi.

Det tredje ramprogrammet omfattar följande 15 delprogram: - Informationsteknologi (ca 10 mrd kr) med huvudområdena mikro— elektronik och informationsbehandlingssystem. - Kommunikationsteknologi (ca 3,7 mrd kr) som avser integrerad bred-

bandskommunikation. .

- Telematiksystem (ca 2,6 mrd kr) som syftar till gradvis utveckling av transeuropeisk telematik inom ett antal sektorer. - Produktions— och materialteknologi (ca 5,6 mrd kr) som avser.

modernisering av den europeiska tillverkningsindustrin. - Mät- och provteknologi (ca 1 mrd kr). — Miljöteknologi (ca 3 mrd kr) som syftar till förbättrad kunskap om människans inverkan på miljön. - Marin vetenskap och teknologi (ca 0,8 mrd kr). - Bioteknologi (ca 1,2 mrd kr) med koncentration till gen- och cellforskning samt bioteknologins inverkan på miljön. - Jordbruk och agroindustri (ca 2,5 mrd kr) som syftar till att förbättra jordbruksproduktemas kvalitet och mångfald. - Biomedicin och hälsa (ca 1 mrd kr). - Teknik och forskning för u-länder (ca 0,8 mrd kr) som syftar till överföring av know-how på framför alltjordbruks-, medicin-, hälso- och nutritionsområdena.

- Icke nukleär energi (ca 1,2 mrd kr). - Mänskligt kapital och rörlighet (ca 3,9 mrd kr) som syftar till att skapa en genuin europeisk forskningsgemenskap genom forskarutbyte, nätverk m.m. - Nukleär fissionssäkerhet (ca 1,5 mrd kr) som syftar till att ge ökad kunskap bl.a. om effekterna av radioaktiv strålning samt reaktor— säkerhet. - Termonukleär fusionsforskning (ca 3,4 mrd kr) som syftar till att etablera den vetenskapliga och tekniska basen för säkra och icke miljöskadliga prototypreaktorer.

Viktigt för svensk industri och forskning att delta i EG:s FoU-program

Svensk FoU måste ta hänsyn till den internationella teknisk-vetenskapliga utvecklingen. De möjligheter till samarbete som erbjuds inom EG— programmen bör utnyttjas för att ge bättre utdelning på svenska FoU- insatser, samt för att ge möjligheter till påverkan på teknikutvecklingen. Svensk industri är i ökad utsträckning beroende av kunskap och teknik för sin förnyelse och konkurrensförmåga. Det gäller inte bara de högteknologiska företagen. Svensk industris framtida konkurrenskraft

Prop. 1991/92:170 Bil. 11 N äringsdepartementet

ligger inom produkt- och produktionsområden med kvalificerat ingenjörskunnande, som kräver ett ständigt tillskott av FoU-resultat. Samtidigt har det nödvändiga FoU-arbetet blivit allt dyrare och mer systeminriktat än tidigare. Kraven på grundläggande kompetens inom allt fler teknikområden ökar.

Sveriges industriella bas är utvinning och bearbetning av råvaror samt tillverkning av investeringsvaror och tyngre konsumtionsprodukter, vilka alla till stor del exporteras till Europa. Vid sidan av Nordamerika kommer Europa att vara den utan jämförelse största homogena marknaden i världen. På denna marknad kommer svensk industri att möta hård konkurrens. Svenskt näringsliv kommer i ökad utsträckning att tvingas försvara sin marknadsbas i Europa. Ökat FoU-samarbete med Västeuropa blir en viktig komponent i detta försvar.

EG-programmen har resulterat i nya och varaktiga informationskanaler mellan företag och forskningsinstitutioner i medlemsländerna. De kunskaper om varandra som deltagarna i EG-programmen skaffar sig utgör en grund för en rationell strukturomvandling av såväl industri som forskningssystem inom EG. En sådan strukturomvandling ligger i linje med strävandena att realisera en inre marknad 1993.

Gemensamma standarder är inom många områden en förutsättning för att en gemensam marknad skall kunna uppnås. Standardiseringsfrågor är därför en viktig del av EG:s FoU-program. Det är av största vikt att svensk industri kan delta i och påverka den gemensamma teknikutveckling som EG organiserar i sitt ramprogram för FoU.

EES -avtalet

EES-avtalet innebär för FoU—området att Sverige ansluts till EG:s tredje ramprogram för forskning och teknisk utveckling och alla dess delprogram, utom de två program som styrs av Euratomfördraget, dvs. fusionsenergiforskning och kärnkraftsäkerhet.

Inom näringsdepartementets ansvarsområde faller de forsknings- och utvecklingsprogram som har speciell industriell anknytning. Dessa program utgör ca 60 % av innehållet i hela ramprogrammet. De program som är aktuella är informationsteknologi, kommunikationsteknologi, telematik, mätning och provning, produktions- och materialteknik, marinteknik samt icke nukleär energi.

Svenska forskare inom företags- och universitetsvärlden har sedan länge deltagit i projektsamarbete inom de nämnda områdena. NUTEK, tidigare STU, har svarat för den statliga andelen av finansieringen av de svenska projekten. EES—avtalet innebär således inte att nya områden öppnas för samarbete. Det är formerna för finansiering och de därtill knutna villkoren för inflytande i planerings-, beslutsskapande- och genomförande- processema som förändras.

Mot att Sverige erlägger en BNP-baserad andel av EG:s FoU-budget får svenska forskare samma rättigheter som forskare inom EG att föreslå projekt och få godkända projekt finansierade ur EG:s FoU-budget.

Prop. 1991/922170 Bil. ] l Näringsdepartementet

Svenska forskare får också samma rättigheter som deltagare i EG vad gäller spridning, utvärdering och utnyttjande av forskningsresultat. Vidare får Sverige delta i programmens styrkommittéer och andra kommittéer som har effekter på programmens genomförande, liksom i EG:s rådgivande kommitté för vetenskaplig och teknisk forskning (CREST). Näringsdepartementets ansvar innebär dels att delfinansiera den BNP- baserade avgiften för de industrirelaterade programmen, dels att via departementets myndigheter och forskningsråd svara för att möjligheterna till samarbete och inflytande inom programmen på bästa sätt utnyttjas. Forskningssamarbetet med EG berör en rad myndigheter under flera departement. Chefen för utbildningsdepartementet har tidigare i dag redovisat hur samordningen inom Sverige är organiserad, liksom de finansiella konsekvenserna av EES-avtalet på forskningsområdet (bil. 7).

6.3 Små och medelstora företag

Mot bakgrund av de ökade kraven, som skapandet av den inre marknaden skulle komma att medföra, beslutades år 1986 att ett särskilt småföretagsprogram skulle utarbetas inom EG. Främst eftersträvas att stärka de små och medelstora företagen genom att skapa goda allmänna förutsättningar för företagen. Själva programmet innehåller åtgärder inom följande områden: åtgärder för att förebygga och ta bort administrativa, legala och finansiella hinder för företagen,

- åtgärder för att förbättra informationsflödet om EG och EG-marknaden, främst genom s.k. Euro-Info Centres (EIC), - åtgärder för att främja samarbetet mellan företag, bl.a. genom Business

Cooperation Network (BC-NET), — åtgärder för att främja tillgången till finansiering, bl.a. riskkapital till nyföretagare.

EES—avtalet innebär att Sverige i princip kan delta i EG:s småföretagsprogram. Villkoren för Sveriges och övriga EFTA-länders deltagande måste dock läggas fast genom beslut av den gemensamma EES-kommittén. Vidare öppnar det möjlighet för Sverige att delta i andra av EG:s ramprogram, bl.a. för forskning och utveckling, utbildning samt teknikspridning, där småföretagen ofta utgör prioriterad målgrupp.

BC-NET, som startades 1988, är ett databaserat system som gör det möjligt för företag att snabbt hitta affärskontakter inom medlemsstater för olika typer av samarbete - tekniskt, finansiellt eller kommersiellt.

BC-NET är ett led i strävan att föra ut småföretagen på den europeiska marknaden, att öka konkurrenskraften genom samarbete med europeiska företag samt att stärka samverkan mellan företagskonsulter i olika europeiska länder.

I mars 1991 träffades en överenskommelse som innebar att BC-NET systemet utvidgades till att omfatta Sverige och de övriga EFTA-ländema. Även länder som exempelvis Brasilien, Mexico, Polen och Tunisien är anslutna. Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) är enligt avtal nationell kontaktpunkt i Sverige för systemet och därmed ansvarigt för det

Prop. 1991/92:170 Bil. ll Näringsdepartementet

nätverk av företagskonsulter, som på så gott som samtliga regionala utvecklingsfonder och handelskamrar samt på Exportrådet och Grossistförbundet Svensk Handel sammanställer de s.k. matchnings- profilema. Hittills har ett 50-tal svenska företag fått kontakt med eventuella samarbetspartners på detta sätt.

Ett nordiskt samarbete har även etablerats inom BC—NET, bl.a. i syfte att stärka nätverket av företagskonsulter.

Euro—Info Centre network (EIC) etablerades år 1987 för att ge främst små och medelstora företag tillgång till information om EG. Nätverket omfattar i dag drygt 200 centra. Syftet är att företagen snabbt skall kunna få aktuell information om bl.a. lagstiftning, finansieringsmöjligheter, program riktade till småföretag och produktstandarder. EIC fungerar som ett nätverk med dels ett centralt informationskontor i Bryssel och dels regionala EIC med speciella kunskaper om sin region. EIC är integrerade i befintliga lokala eller regionala organ som har sin verksamhet inriktad på att främja småföretag, exempelvis handelskamrar.

EIC:s uppgifter har på senare år utvidgats och de spelar i dag en aktiv roll för att motivera företagen till att orientera sig i Europafrågor. EFTA- ländemas diskussioner med EG om ett deltagande i EIC har resulterat i att Sverige med all sannolikhet kommer att inom kort få tillstånd till att öppna ett s.k. Corresponding Centre. Detta är förenat med särskilda villkor som innebär vissa begränsningar.

SPRINT (Strategic Programme for Innovation and Technology Transfer), är ett EG-program som syftar till att främja innovationer och teknikspridning, främst inriktat på små och medelstora företag. Det nuvarande programmet omfattar perioden 1989-l993. Ett nytt SPRINT- program är att vänta efter 1993. Sverige deltar redan på projektnivå genom att svenska teknopolorganisationer och kontaktsekretariat ingår i olika SPRINT-initierade aktiviteter. NUTEK kommer att tillsammans med berörda organ fortsätta att utveckla detta projektsamarbete.

6.4 Turism

År 1990 genomförde EG och EFTA gemensamt kampanjen Europeiska turiståret 1990. Inom turismområdet ger EES-avtalet grund för en förbättrad dialog som skall syfta till att identifiera områden och verksamheter där ett närmare samarbete skulle kunna bidra till främjandet av turism och förbättring av de allmänna villkoren för turistindustrin inom . de avtalsslutandc parternas territorier.

Inom EG har nyligen utarbetats en aktionsplan för turism med riktlinjer för en gemenskapspolitik på turismområdet. I denna föreslås ett antal gränsöverskridande åtgärder som bl.a. gynnandet av utvecklingen av landsbygdsturismen och främjandet av den europeiska turismen i länder som USA och Japan. I aktionsplanen föreslås även upprättandet av ett statistikorgan med uppgift att fortlöpande kartlägga utvecklingen av turismen i Europa samt försök till uppskattning av det miljömässiga slitaget förorsakat av periodvisa större turistkoncentrationer.

Prop. 1991/92:170 Bil. ll Näringsdepartementet

För området provning och kontroll innebär EES-avtalet att EFTA-län- derna måste anpassa sina författningar och nationella infrastrukturer på området till den ordning som tillämpas inom EG. Samtidigt medför avtalet att svenska provningar och certifieringar av produkter skall godtas inom hela EES.

EG:s ordning för provning och kontroll framgår dels av de många olika produktorienterade direktiv som ingår i EES-avtalet och som innehåller regler om förfaranden vid provning och kontroll av produkter, dels av två i avtalet förtecknade beslut av EG-rådet av riktlinje- eller policykaraktär. Genom de två senare besluten läggs den grundläggande policyn för be- dömning av överensstämmelse fast som utarbetats inom EG under slutet av 1980-talet och början av 1990-talet.

EG presenterade i den s.k. vitboken år 1985 ett program för förverkli- gande av den inre marknaden, innefattande bl.a. fri rörlighet för varor. En ny metod (the new approach) för harmonisering av medlemsländernas lagstiftning rörande produkter anvisades. Enligt denna metod skall i direk- tiven endast fastställas de väsentliga krav som produkterna skall uppfylla med hänsyn till skydd för liv, hälsa eller miljö m.m. medan det överlåts åt de europeiska standardiseringsorganen att utarbeta harmoniserade frivil- liga standarder med tekniska specifikationer för produkterna. En produkt som tillverkats i enlighet med dessa standarder skall förutsättas uppfylla de väsentliga kraven i direktivet. Tillverkarens egenkontroll i kombina- tion med en försäkran från tillverkaren om att aktuella standarder har följts skall normalt vara tillräcklig kontrollåtgärd. Om en tillverkare i stället väljer icke standardiserade tekniska lösningar skall ett oberoende tredjepartsorgan bedöma om produkten uppfyller de väsentliga kraven. Det skall räcka att kontrollera produkten i ett land för att få tillträde till hela den inre marknaden.

I vitboken angavs också att betydelsefulla initiativ skulle tas för att få till stånd ömsesidiga erkännanden av utförda provningar och certifieringar för att undvika kostnadskrävande dubbelkontroller. Gemensamma villkor och förfaranderegler för laboratorier och kontrollorgan skulle utarbetas. Reglerna skulle bygga på existerande regler för god sedvana inom labora— torier och tillverkningsindustri.

Inom EG bedrevs sedan under senare delen av 1980-talet ett intensivt arbete för att utveckla en ordning för provning och certifiering som skulle kunna utgöra grund för ömsesidiga godtaganden. Även de europeiska standardiseringsorganisationema och andra europeiska samarbetsorgan inom området provning och certifiering engagerades i detta arbete. Inom ramen för det fördjupade EG/EF'I'A-samarbetet hade också EFT A- ländema möjlighet att aktivt påverka utformningen av EG:s nya system för provning och kontroll.

I propositionen 1990/91:87 om Näringspolitik för tillväxt våren 1991 (s. 64 f) föreslog regeringen mot bakgrund av det då förestående EES-av-

Prop. 1991/92:170 Bilaga 11 Näringsdepartementet

talet vissa riktlinjer för en framtida svensk anpassning till EG:s ordning för provning och kontroll. Dessa godkändes av riksdagen (NU35, rskr. 317). I propositionen förutskickades att ett lagförslag skulle utarbetas inom dåvarande industridepartementet.

Inom näringsdepartementet har i december 1991 upprättats en prome- moria (Ds 1991:86) Införande av EES-rätt inom området provning och kontroll. I promemorian presenteras förslag till ändrad lagstiftning för en anpassning till EG:s ordning. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remiss- yttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga II.].

Regeringen beslöt den 23 april 1992 att inhämta lagrådets yttrande över ett inom näringsdepartementet upprättat förslag till lag om kontroll genom teknisk provning och om mätning. Det till lagrådet överlämnade förslaget överensstämde i huvudsak med departementspromemorians förslag. Det till lagrådet remitterade lagförslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 11.2 och lagrådets yttrande över förslaget som bilaga 11.3.

Lagrådet har i sitt yttrande föreslagit att lagens rubrik skall ändras till lag om organ för teknisk kontroll, m.m. lagrådet har därjämte föreslagit vissa redaktionella ändringar.

Jag har inte haft något att erinra mot lagrådets förslag till redaktionella ändringar och därför vidtagit de ändringar som lagrådet föreslagit. I fråga om lagens rubrik föreslår jag dock en ytterligare förenkling genom att benämna lagen lag om teknisk kontroll. Det är en klar fördel att ha en enkel rubrik på en lag som ofta kommer att hänvisas till.

7.2 Bedömning av överensstämmelse inom EG och EES EG:s policy för bedömning av överensstämmelse

Inom EG används numera termen "bedömning av överensstämmelse" (conformity assessment) för att beteckna vad som tidigare kallades "certifiering och provning". Termen anger mer precist det förfarande som avses, nämligen hur man skall styrka att en produkt uppfyller ställda krav.

Huvudprincipema i EG:s system för bedömning av överensstämmelse har lagts fast i två beslut av EG-rådet. Dessa är resolutionen den 21 december 1989 om en helhetssyn på bedömning av överensstämmelse (EGT nr C 10, 16.1.90, s. 1) och beslutet av den 13 december 1990 om moduler för olika stadier i förfaranden vid bedömning av överensstämmelse, avsedda att användas i tekniska harmoniseringsdirektiv (EGT nr L 380, 31.12.1990, s. 13). I EES—avtalet är besluten förtecknade i bilaga II, XIX Allmänna bestämmelser inom tekniska handelshinder- området, nr 3 och 8.

I mer utvecklad form har policyn presenterats i kommissionens med- delande den 24 juni 1989 En helhetssyn på certifiering och provning (A Global Approach to Certification and Testing).

Det bör påpekas att EG:s helhetssyn på bedömning av överensstämmel- se, som kan ses som en precisering i vissa delar av den nya metoden för

Prop. 1991/922170 Bilaga 11 Näringsdeparte mentet

harmonisering av produktlagstiftning inom EG, inte ännu i alla detaljer fått en slutlig form. Hittills har tio sådana direktiv beslutats, varav alla inte ännu har börjat tillämpas. Flera av dessa beslutades innan EG slutligt antagit sin policy på området och de uppvisar därför i vissa fall avvikelser från huvudprinciperna.

Ytterligare preciseringar är således att vänta när större erfarenheter har vunnits. Ett viktigt dokument i detta sammanhang är den handbok för direktiv enligt nya metoden, som är under utarbetande av EG-kommis- sionen och som skall publiceras under andra halvåret 1992. Även om denna handbok inte är rättsligt bindande för medlemsstaterna, kan den förutses få stor betydelse för genomförandet av EG:s policy på detta område. Handbokens kapitel om anmälda organ föreligger redan i en genomarbetad version.

EG:s system syftar till att uppnå ömsesidiga godtaganden av provningar och certifieringar inom såväl det obligatoriska som det frivilliga området. En förutsättning för detta är att man inom systemet förmår skapa förtroen- de för provningar och bevis om överensstämmelse oberoende av i vilket land och av vilket organ de är utförda. Klara och enhetliga kriterier för kvalitet och kompetens hos de organ som skall medverka inom systemet måste därför ställas upp. Vidare måste bedömningen av om organen uppfyller kriterierna ske objektivt efter likformiga principer.

Genom de harmoniserade europeiska normerna i EN 45 OOO—serien, som utarbetats av de europeiska standardiseringsorganen på EG-kommissionens initiativ, har numera sådana kriterier ställts upp för kalibrerings- och provningslaboratorier samt för certifieringsorgan. Serien innehåller också normer för förfaranden vid bedömningen av organen liksom krav på de ackrediteringsorgan som skall svara för bedömningen. Standarder med kriterier för besiktningsorgan är under utarbetande.

Europeiska normer för kvalitetssystem finns genom EN 29 OOO-serien. Dessa är i första hand avsedda för tillverkande industri men kan även tillämpas på andra områden beroende på att standarderna innehåller vissa övergripande krav med generell giltighet på kvalitetssystem.

EG förordar en allmän tillämpning av normerna i EN 45 000— och 29 OOO-seriema samt att medlemsländerna inrättar nationella ack- rediteringsorgan med uppgift att svara för bedömningarna.

Även jämförande provningar och certifieringar mellan organ inom ett medlemsland och mellan organ inom EG framhålls som ett viktigt medel för att uppnå förtroende och större enhetlighet i organens bedömningar.

I detta sammanhang kan även nämnas att EG har ett särskilt forsknings- program med inriktning på att utveckla mät- och provningsmetoder. Sverige deltar sedan år 1991 på programnivå i detta forskningsprogram.

I EG:s policy förordas vidare att de nationella systemen skall vara öppna för alla kompetenta organ, både offentliga och enskilda. Härigenom uppnår man en konkurrens såväl inom ett land som internationellt vilket förutses kunna leda till ökad effektivitet. En övergång till ett system där även enskilda organ kan medverka underlättas av att bedömning av över- ensstämmelse inom det obligatoriska området betraktas som ett rent tek- niskt förfarande utan inslag av myndighetsutövning. "Godkännanden" på

Prop. 1991/92:170 Bilaga 11 Näringsdepartementet

statens vägnar eller för statens räkning skall undvikas. Genom ett öppet system uppnår man också bl.a. en bättre samverkan mellan de frivilliga och obligatoriska områdena genom att provnings- eller certifieringsorganen kan verka inom båda områdena.

För att säkerställa en större enhetlighet i EG-lagstiftningen har genom det ovan nämnda rådsbeslutet rörande moduler fastställts ett antal grund- former för förfaranden som skall tillämpas vid bedömning av överenstäm- melse. Beslutet riktar sig till dem som utformar nya direktiv och innebär att, om det inte finns särskilda skäl, endast de grundformer för bedömning av överensstämmelse som är angivna i det nämnda beslutet får föreskri- vas.

Samtliga förfaranden är utformade så att de innebär en kontroll såväl under utvecklingsfasen för en produkt, som av själva tillverkningen av produkten. Grundformema innefattar olika grader av kontroll, alltifrån den enklaste, tillverkardeklaration, som innebär att tillverkaren själv, på grundval av tekniskt underlag, försäkrar att produkten uppfyller direktivets krav, till krav på tredjepartsbedömning av varje tillverkad produktenhet. Ett av syftena bakom EG:s helhetssyn är skapa ett höjt kvalitetsmed- vetande i europeisk industri. Det finns därför också moduler, där bedöm- ningen av överensstämmelse är baserad på att tillverkaren har kontrol- lerade system för kvalitetssäkring enligt standard 1 EN 29 OOO-serien.

Enligt EG-rådets beslut skall vid val av grundformer i ett direktiv hän- syn tas till lämpligheten av olika kontrollformer, de risker som är för- enade med produkten och produktionsförhållanden (t.ex. korta eller långa serier). Vidare bör direktiven vara utformade så att en tillverkare har möjlighet att välja mellan olika former för bedömning av överensstäm- melse.

All tredjepartsbedömning utförs i EG-systemet av s.k. anmälda organ (notitied bodies). Huvudsakligen avses certifieringsorgan, men i vissa direktiv förutsätts också att provningslaboratorier skall anmälas för obliga- torisk provning. Medlemsländema skall till EG-kommissionen för resp. direktiv anmäla de tekniskt kompetenta organ inom landet som skall utföra bedömningar av överensstämmelse enligt direktivet. Landet svarar gent- emot övriga medlemsländer och EG-kommissionen för att de anmälda organen fortlöpande uppfyller de krav som ställs i direktiven och att or- ganen håller ansvariga nationella myndigheter informerade om sin verk- samhet.

I resp. direktiv är angivet de minimikriterier som organen skall uppfyl- la. Dessa kriterier varierar något mellan olika direktiv och är särskilt i de direktiv som beslutats före EG-rådets beslut om moduler för bedömning av överensstämmelse, mindre detaljerade och omfattande än de som anges i den tillämpliga standarden i den ovan nämnda EN 45 OOO-serien. Krite- rierna skall dock enligt EG-kommissionen tolkas mot bakgrund dessa standarder.

De anmälda organen utför sina uppgifter enligt direktivet på egna väg- nar och på uppdragsbasis. Som nämnts ovan betraktas bedömning av överensstämmelse som en rent teknisk verksamhet utan inslag av myn- dighetsutövning. Tillverkaren/importören har rätt att vända sig till vilket

Prop. 1991/92:170 Bilaga 11 Näri ngsdepartementet

anmält organ, i det egna landet eller i ett annat land, han önskar. De anmälda organen sätter själva pris på sina tjänster. Den kvalitetskontroll som de anmälda organen utsätts för skall säkerställa att priskonkurrens inte leder till kvalitetssänkning.

För att bli accepterat som anmält organ måste organet kunna svara för samtliga kontrollåtgärder inom en modul. Däremot krävs inte att organet täcker samtliga produkttyper som faller under ett direktiv. Det är vidare möjligt för certifieringsorgan att grunda sin bedömning av överensstäm- melse på provningsresultat från andra än egna laboratorier. Såväl laborato- rier inom som utanför EG som uppfyller tillämplig standard ur EN 45 OOO-serien kan underkontrakteras av ett anmält organ. Detta sker dock helt på det anmälda organets ansvar.

De organ som kan visa - antingen genom ackrediteringsbeslut eller med annan dokumentation - att de uppfyller tillämplig standard ur EN 45 000— serien och har teknisk kompetens inom direktivets produktområde skall alltid förutsättas uppfylla direktivens krav. För andra organ kan kommis- sionen innan man beslutar att föra upp organen på listan över anmälda organ, begära att medlemsstaten tillhandahåller den utredning som utgjort grund för medlemsstatens anmälan av organet. - ,

En lista över anmälda organ publiceras av kommissionen i europeiska gemenskapernas tidning (EGT).

Genom EG:s helhetssyn för bedömning av överensstämmelse införs också generella regler för märkning av produkter, som omfattas av ett direktiv enligt den nya metoden. Sådana produkter skall av tillverkare/im- portör åsättas ett EG-märke (CE—symbolen), varmed denne försäkrar att produkten uppfyller alla tvingande EG-krav avseende produktens egenska- per och säkerhet samt genomgått föreskrivna förfaranden för bedömning av överensstämmelse.

Regler om EG-märket finns i resp. direktiv. Reglerna skiljer sig något åt mellan de olika direktiven. I syfte att skapa enhetliga regler har kom- missionen den 17 maj 1991 lagt fram ett slutligt förslag till EG-märkes- förordning (Com(9l) 145 slutlig - SYN 336). EG-rådet förutses fatta beslut om EG-märkesförordningen under år 1992.

EG—märket är inte ett märke riktat till konsumenter, för att utmärka viss kvalitet eller säkerhet hos produkten, utan det är i första hand avsett för dem som i medlemsstaterna skall kontrollera att produkter på marknaden uppfyller EG-lagstiftningens krav.

Om ett anmält organ varit involverat i kontrollen av produktionen skall EG-märket åtföljas av ett identifikationsnummer för det anmälda organet. Sådana identifikationsnummer tilldelas alla anmälda organ av kommis- sionen.

Andra märken som anger överensstämmelse med t.ex. icke totalhar- moniserande EG-lagstiftning, standard eller nationell lagstiftning liksom varumärken är tillåtna så länge de inte försämrar läsbarheten av EG-mär- ket eller kan sammanblandas med EG-märket.

EG-märket skall sättas på produkten av tillverkaren eller hans bemyn- digade ombud inom gemenskapen eller av någon annan person som är ansvarig för att produkten släpps ut på marknaden inom EG.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 1 1 Näringsdepartementet

Medlemsländerna åläggs att förbjuda eller stoppa marknadsföringen av produkter som felaktigt försetts med EG-märke. Man skall vidare genom lagstiftning skydda märket mot missbruk samt införa lämpliga straff mot den som bryter mot bestämmelserna.

EG:s helhetssyn förutsätter också att medlemsländerna aktivt övervakar att de produkter som förekommer på marknaden verkligen uppfyller de krav som är angivna i direktiven och att föreskrivna förfaranden för bedömning av överensstämmelse har följts. En sådan marknadsövervak- ning kräver att nationella resurser avsätts för detta ändamål. Inom EG förekommer betydande variationer mellan medlemsländerna i hur mark- nadsövervakningen faktiskt utövas. Med hänsyn till den vikt man fäster vid denna kontroll har kommissionen aviserat att man kommer att lägga förslag till ett rådsbeslut om hur den nationella marknadsövervakningen bör bedrivas och om samordningen mellan länderna inom detta område.

Om en otillåten produkt påträffas skall fortsatt marknadsföring förbjudas av de nationella myndigheterna. Kommissionen och övriga medlemsländer skall genast meddelas om ingripandet. Ett informationssystem för sådana meddelanden är under utarbetande.

I EG:s policy för bedömning av överensstämmelse anges också det utökade produktansvaret som en av de faktorer som skall bidraga till att endast säkra produkter skall förekomma på marknaden. [ EG antogs år 1985 ett direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om produktansvar. I direktivet föreskrivs strikt skadeståndsansvar för tillver- kare eller importör för skador som orsakas av produkter som inte varit så säkra som skäligen kunnat förväntas. Ansvaret omfattar person- och sak- skador men ej rena förmögenhetsskador. En svensk anpassning till EG:s direktiv sker genom den produktansvarslag (1992:18), som riksdagen antog i december 1991 och som träder i kraft den i januari 1993.

EG-kommissionen har också ijuni 1990 lagt fram ett förslag till rådsdi- rektiv om allmän produktsäkerhet (COM(90) 259 slutlig - SYN 192). Vad som föreskrivs där är till stor del tillgodosett i svensk rätt genom produkt- säkerhetslagen (1988: 1604).

Det bör Slutligen påpekas att den redovisning som här givits av EG:s system för bedömning av överensstämmelse avser huvudprinciperna och att olika direktiv kan innehålla avvikelser på olika punkter. Inom vissa produktområden såsom läkemedel eller kemikalier kan det förutses att andra ordningar kommer att tillämpas.

Äldre produktdirektiv

Direktiv utformade enligt den nya metoden kommer successivt att införas på samtliga produktområden som regleras genom EG-gemensamma be- stämmelser. Detta innebär att kontrollordningarna kommer att utformas enligt de principer som beskrivits ovan. Alltjämt gäller dock ett stort antal produktdirektiv som antagits innan den nya metoden lagts fast. EES-av- talet omfattar omkring 700 äldre produktdirektiv. Som exempel på pro- duktområden som täcks av sådana direktiv kan nämnas motorfordon,

Prop. 1991/92:170 Bilaga 11 N äringsdepartementet

Bilaga 11

traktorer, entreprenadmaskiner, mätinstrument, livsmedel och tryckkärl (med undantag för enkla tryckkärl). I allmänhet reglerar varje direktiv ett betydligt mer begränsat område än direktiv enligt den nya metoden, ofta endast en enstaka produkttyp. Som exempel kan nämnas att inom området motorfordon finns särskilda direktiv om backspeglar och om fästanord- ningar för säkerhetsbälten. För att täcka ett helt produktområde krävs därför flera direktiv. För motorfordon finns ett 50-tal direktiv och inom området mätinstrument omkring 20 direktiv.

Äldre direktiv är normalt detaljutforrnade och anger fullständiga speci- fikationer som produkterna skall uppfylla. Specifikationema är i stor utsträckning baserade på internationella normer. Direktiven är vidare i allmänhet utformade på ett sådant sätt att de medger medlemsländerna rätt att nationellt inte reglera produkttypen i fråga eller ha avvikande nationella bestämmelser, så länge man inte hindrar produkter som uppfyller direk- tivets krav att fritt få marknadsföras och användas i landet.

I fråga om provning och kontroll följer dessa äldre direktiv inte någon enhetlig ordning utan i varje direktiv, och i några fall för grupper av direktiv, föreskrivs vilka förfaranden som en tillverkare/importör skall iaktta för att visa att produkterna uppfyller de tekniska specifikationema. I flertalet fall stadgas om obligatorisk typkontroll i kombination med icke övervakad produktionskontroll. För utförande av typkontrollen skall med- lemsländerna för resp. direktiv till EG—kommissionen anmäla de nationella organ som regeringen utsett. I direktiven saknas regler om vilka krav i fråga om kvalitet och kompetens som skall ställas på kontrollorganen utan varje land svarar gentemot gemenskapen för sina anmälda organ.

Vissa äldre direktiv innehåller också bestämmelser om att produkterna skall åsättas märken som bevis på överensstämmelse. Något enhetligt märke eller generella märkesbestämmelser förekommer dock inte.

Gemensamt för de äldre direktiven är dock principen om ömsesidiga godtaganden av provningar och kontroller i det att direktiven ålägger medlemsstaterna att inte förhindra marknadsföring eller motsvarande av produkter som blivit godkända i enlighet med direktivets förfaranden av ett anmält organ i ett annat medlemsland.

Som nämnts ovan kommer dessa äldre direktiv på sikt att ersättas av direktiv utformade enligt den nya metoden. Hur snabbt detta kommer att genomföras är närmast en fråga om arbetskapacitet inom EG-kommissio- nen. Arbetsförslag till sådana direktiv finns redan t.ex. för mätinstrument och tryckkärl. Samtliga äldre produktdirektiv kommer dock sannolikt att hinna ersättas tidigast under senare delen av 90-talet.

I detta sammanhang bör även nämnas att EES-avtalet innefattar två EG- direktiv (87/18/EEG och 88/320/EEG) om harmonisering av medlemssta- ternas lagstiftning om principer om god laboratoriesed (Good Laboratory Practice, GLP). GLP är ett internationellt system för ömsesidiga god- taganden av provningsresultat som utarbetats inom Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD). Sverige är anslutet till detta system.

CLP-systemet har stora likheter med ackreditering och syftar till att skapa förtroende för provningsresultat från erkända laboratorier genom att

Prop. 1991/92:170 Näringsdepartementet

ställa upp klara och enhetliga regler för laboratoriers organisation, utrust- ning, personal och arbetssätt. Det har sin främsta tillämpning inom läke- medels- och kemikalieområdena. Inom EG skall GLP tillämpas vid tester av nya kemiska substanser.

Prövning och kontroll inom icke-harmoniserade områden

Inom EG gäller en princip om varors fria rörlighet som grundar sig på artikel 30 i Romfördraget. Principen innebär att en vara som lagligen får marknadsföras i ett EG-land även fritt skall få säljas och användas i öv- riga medlemsländer, om inte särskilda skäl kan åberopas för motsatsen. Den gäller generellt för alla produkter som inte omfattas av särskilda gemensamma EG-bestämmelser. Genom artikel 36 i fördraget medges dock undantag från principen för åtgärder som är motiverade av hänsyn till bl.a. skydd för allmän hälsa, djur eller växter eller allmän ordning och säkerhet.

Tillämpningen av bestämmelsen i artikel 30 och undantagsregeln i ar- tikel 36 har gett upphov till en omfattande domstolspraxis inom EG, som sammanfattande efter ett av rättsfallen brukar benämnas Cassis de Dijon- doktrinen. Mycket kortfattat kan denna doktrin sammanfattas med att en medlemsstat har rätt att upprätthålla en nationell reglering inom icke-har- moniserade områden om denna avser att skydda ett i artikel 36 erkänt intresse eller motsvarande, regleringen är nödvändig för att uppnå det avsedda skyddet och om det föreligger en proportionalitet mellan det skydd som uppnås genom regleringen och det hinder för den fria varurör— ligheten som denna medför. '

Nationella krav på provning och kontroll av produkter som en förutsätt- ning för marknadsföring eller användning kan utgöra ett hinder mot fri rörlighet för varor. Enligt EG-rätten kan sådana bestämmelser endast accepteras om de kan motiveras av erkända skyddsintressen.

De områden där nationella krav på obligatorisk provning och kontroll aktualiseras inom icke-harmoniserade områden är framför allt dels prov- ning och kontroll av produkter i drift, s.k. återkommande kontroll, dels prövning och kontroll som ett krav för marknadstillträde för produkter, vilka kan medföra fara för liv, hälsa, miljö osv. och för vilka EG inte ännu antagit harmoniserade regler. Exempel på det senare är explosiva och brandfarliga varor.

Även om krav på återkommande provning och kontroll inte formellt utgör en förutsättning för att en produkt skall få marknadsföras eller tas i bruk, kan sådana krav faktiskt innebära handelshinder. Sådana krav får t.ex. inte utformas på ett sätt så att därigenom uppställes högre eller an- norlunda krav än vad som gäller för att produkten skall få marknadsföras. Annars kan hinder uppkomma för den fria varurörligheten.

Cassis de Dijon-doktrinen har också kommit att direkt beröra frågor om provning och kontroll. Ett rättsfall som avgjordes år 1981 av EG-domsto- len (272/80 Openbaar Ministerie/Frans—Nederlandse Maatschappij voor Biologische Produkten B.V.) gällde rätten för ett medlemsland att upp-

Prop. 1991/92:170 Bilaga 11 Näringsdepartementet

rätthålla nationella bestämmelser om växtskyddsmedel inom ett icke har- moniserat område. Domstolen konstaterade i sitt avgörande att en med- lemsstat inte är förhindrad att kräva ett nationellt godkännande av en växtskyddsprodukt även om denna redan har godkänts i ett annat EG-land. Domstolen konstaterade dock att de nationella myndigheterna inte onödigt- vis fick kräva tekniska eller kemiska analyser eller laboratorieprovningar när motsvarande analyser eller prover redan hade utförts i ett annat med- lemsland och det var möjligt att .få tillgång till resultaten.

Genom detta avgörande har EG-domstolen slagit fast en princip om ömsesidigt godtagande av provningsresultat mellan medlemsländerna även inom icke harmoniserade produktområden. Domstolen berör i sitt utslag däremot inte frågan om det medlemsland, som måste acceptera ett prov- ningsresultat från ett annat land, kan ställa krav på viss kompetens och kvalitet på provningsorganet. I ljuset av den utveckling som skett inom detta område efter det att rättsfallet avgjordes år 1981 kan det antas att en medlemsstat endast är skyldig att godta provningsresultat från organ i andra medlemsländer om det kan visas att organen uppfyller de grundläg- gande kompetenskraven enligt EN 45 OOO-serien.

En beskrivning av Cassis de Dijon-principen finns i depar- tementspromemorian (Ds 1990:76) Om Romfördragets artikel 30.

Frivillig provning och certifiering

I 13st system för bedömning av överensstämmelse har man tagit fasta på att tekniken att bedöma om en produkt överensstämmer med vissa uppställda krav är densamma oavsett om bedömningen sker utifrån tvingande regler eller frivilliga normer. Genom att man i EG öppnar den reglerade provningen och certifieringen för alla kompetenta organ, kan man uppnå ett system där en tillverkare hos ett och samma organ sam- tidigt kan få båda typer av tjänster utförda. Eftersom bedömningarna i många fall grundas på samma tekniska underlag befrämjar en sådan ord- ning effektiviteten.

Med beteckningen en helhetssyn ville EG-kommissionen också bl.a. sär- skilt markera att ömsesidiga erkännanden inte bara är av intresse för den reglerade sektorn utan i lika hög grad har betydelse inom det frivilliga området. En övervägande andel av all provning och certifiering utförs inte på grund av att den är föreskriven genom myndighetsregler utan därför att köpare av produkter kräver opartiska bevis på att produkterna uppfyller vissa krav eller normer. Även frivillig provning och certifiering kan med- föra betydande handelshinder. Problematiken med att skapa ömsesidiga godtaganden är densamma inom de reglerade och frivilliga områdena. nämligen att skapa förtroende för att de berörda organen är kompetenta och oberoende.

Mot denna bakgrund tog EG-kommissionen tillsammans med EFTA och de europeiska standardiseringsorganisationema. CEN och CENELEC, initiativ till bildandet av the European Organization for Testing and Cer- tification (EOTC). Organisationen skall verka för att det upprättas över-

Prop. [991/92:170 Bilaga 11 Näri ngsdepartementet

enskommelser om ömsesidiga godtaganden av provningar och certifikat inom det frivilliga området, baserade på likformiga principer och förfaran- den, som skapar förtroende hos alla berörda parter. EOTC är i första hand ett forum för frågor som rör frivillig provning och certifiering men skall även kunna lämna tekniskt stöd i dessa frågor vid lagstiftning inom EG och EFTA-länderna.

7.3 Gällande svensk ordning för rättsligt reglerad kontroll genom teknisk provning

Innan jag övergår till att redovisa mina förslag till hur EG:s ordning för bedömning av överensstämmelse skall införas i Sverige vill jag som bak— grund ge en kort beskrivning av den gällande svenska ordningen för rätts- ligt reglerad kontroll genom teknisk provning. En fylligare beskrivning återfinns i SOU 1988:6 Provning och kontroll i internationell samverkan, s. 57 - 84.

Som generell ordning för s.k. obligatorisk teknisk provning och kon- troll finns i Sverige sedan år 1975 det s.k. riksprovplatssystemet. Fr.o.m. den 1 juli 1989 regleras detta genom lagen (1989:164) om kontroll genom teknisk provning och om mätning. Med obligatorisk kontroll avses i lagen kontroll genom teknisk provning, analys eller annan liknande un- dersökning som är föreskriven i författning, åläggs genom beslut av myn— dighet eller har vissa rättsverkningar (l 5).

Riksprovplatssystemet innebär i sin grundform att obligatorisk provning skall utföras vid en riksprovplats, varefter den säkerhetsansvariga myn- digheten på underlag av provningsresultaten genom ett myndighetsbeslut prövar frågan om godkännande, som är en förutsättning för marknadsfö- ring eller användning.

Det är också möjligt att inom ramen för riksprovplatssystemet över- lämna godkännandet till provningsorganet. I de fall riksprovplatsen inte är en myndighet sker det genom delegation av myndighetsutövning (10 5). Detta har skett på en rad områden och är t.ex. vanligt förekommande vid kontroll av objekt i drift (s.k. återkommande kontroll).

Det ankommer på regeringen att utse riksprovplatser (2 5). Detta sker efter förslag från styrelsen för teknisk ackreditering. Om inte särskilda skäl föreligger skall endast en rikspr0vplats utses för varje kontrollområde (2 5). Har regeringen utsett en rikspr0vplats för ett kontrollområde skall obligatorisk kontroll inom området utföras vid riksprovplatsen om inte annat följer av föreskrifter eller av beslut i det särskilda fallet (3 5). Detta innebär således att riksprovplatsema normalt har en monopolställning.

För närvarande finns det sju stycken riksprovplatser utsedda, varav tre är myndigheter och fyra aktiebolag. Dessa svarar sammanlagt för ett 35- tal olika kontrollområden. Exempel på kontrollområden är motorfordon, tryckkärl och elektrisk materiel.

Riksprovplatsemas avgifter för provning fastställs i de fall riksprovplat- sen är en myndighet av riksprovplatsen själv efter samråd med riksrevi- sionsverket. För de riksprovplatser som bedrivs i bolagsform fastställs

Näringsdeparteme- '

avgifterna av styrelsen för teknisk ackreditering efter samråd med riksrevi- sionverket och riksprovplatsen i fråga.

Staten skall ha ett sådant inflytande över verksamheten och denna skall ha en sådan inriktning att riksprovplatsens oberoende ställning inte kan ifrågasättas (8 5). I praktiken har kravet på inflytande tillämpats på så sätt att, i de fall riksprovplatsen bedrivs i bolagsform, så innehar staten ett dominerande ägande i bolaget.

Sedan år 1982 har riksprovplatsema stått under tillsyn av styrelsen för teknisk ackreditering (tidigare statens mät- och provråd). Någon egentlig bedömning av riksprovplatsema tekniska kompetens och kvalitet har dock inte förekommit före år 1990, utan det har ankommit på riksprovplatsema själva att se till att personalen haft tillräckliga kunskaper och att provut- rustningen varit lämplig. Genom ändring av föreskrifterna krävs numera att riksprovplatsema skall uppfylla de allmänna kvalitetskraven i Europa- standarden EN 45001, Provningslaboratorier.

Även om riksprovplatssystemet är tänkt som en generell ordning för obligatorisk provning och kontroll har man inom vissa sektorer valt sek- torspccifika lösningar. Så är t.ex. fallet delvis ifråga om byggmateriel, där ett system nred övervakad egenkontroll tillämpats för vissa typer av pro- dukter, såsom betong och stål. Ett annat större område som ligger utanför riksprovplatssystemet är livsmedelskontrollen.

Under intryck av den utveckling som skedde i Europa och främst inom EG infördes genom ändringar i lagen (1989:164) om kontroll genom teknisk provning och om mätning åren 1989 och 1990 en möjlighet för styrelsen för teknisk ackreditering att ackreditera laboratorier resp. cer- tifrerings— och besiktningsorgan. Ackreditering innebär en formell pröv- ning och erkännande av ett organs kompetens att utföra viss provning, certifiering eller besiktning. Ackrediteringsorgan finns eller är under uppbyggnad i samtliga västeuropeiska länder. Hittills har ackreditering haft sin största tillämpning inom den frivilliga sektorn som ett sätt för ett enskilt organ att få en formell bekräftelse på sin kompetens. Det kan emellertid förutses att krav på ackreditering kommer bli mer frekvent även inom författningsreglerad kontroll i Europa i takt med att en övergång sker mot öppna system.

År 1989 infördes i lagen som alternativ till riksprovplatser en be— stämmelse som medgav föreskrivande myndigheter att i kontrollordningar föreskriva att viss provning skulle utföras vid ackrediterade laboratorier. Under de senaste åren har öppna system med ackrediterade laboratorier inom vissa sektorer börjat utnyttjas i kontrollordningar för obligatorisk provning. Exempel på sådana områden är vattenkontroll och oförstörande provning av tryckkärl.

Behovet av kontrollordningar som medger godtagande av provningar och certifieringar utförda av organ i andra länder ökar naturligtvis med tillta- gande internationell handel. Sådana ordningar frnns t.ex. för elektrisk materiel sedan många år tillbaka och har tillkommit på initiativ av in- dustrin och efter överenskommelser mellan provningsorganen. Exempel på motsvarande ordningar finns inom många andra provområden.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 11 Näri ngsdepartementet

Som ett instrument i det fördjupade EFT A/EG-samarbetet grundat på den då aktuella s.k. Luxemburgdeklarationen och som en generell ordning för att få till stånd ömsesidiga godtaganden av provningsresultat inom det obligatoriska området ingick EFTA-ländema i juni 1988 den s.k. Tam- merforskonventionen. För en utförlig redovisning av konventionen hän- visas till prop. 1988/89:60. Konventionens bestämmelser har införlivats i svensk rätt genom ett antal bestämmelser i lagen (1989:164) om kontroll genom teknisk provning och om mätning.

Enligt konventionen skall myndigheter i EFTA-länderna vid godkännan- den som är grundade på provningsresultat utan förnyad undersökning godta provningsresultat från ackrediterade provningslaboratorier i andra EFTA-länder som upptagits i en bilaga fogad till konventionen (27 5). Vidare är det enligt konventionen möjligt att sluta särskilda avtal för olika produktsektorer. Om sådana avtal finns skall medlemsländerna utan för- nyad prövning även godta bevis om överensstämmelse (godkännanden) från övriga EFTA-länder (28 5).

Genom att EES-förhandlingama startade har Tammerforskonventionen endast fått en marginell tillämpning inom EFTA. Det är ännu oklart huru- vida en fortsatt tillämpning av konventionen är förenlig med EES-avtalet.

Slutligen skall även nämnas att lagen (1989:164) om kontroll genom tek- nisk provning och om mätning innehåller bestämmelser om det s.k. riks- mätplatssystemet. Eftersom detta inte är direkt berört av EES-avtalet, lämnas här ingen redogörelse för detta.

7.4 Allmän motivering 7.4.1 Lagstiftningens utformning inför EFS-samarbetet

Att EES-samarbetet föranleder ändringar i den svenska ordningen för provning och kontroll som också måste föranleda ändringar i lagstift- ningen på området är tydligt. En beskrivning av bakgrunden till den nuvarande lagen om kontroll genom teknisk provning och om mätning finns i promemorian (5.39). Iagen har följande uppbyggnad: organisationen för obligatorisk kontroll (1-4 55) organisationen för mätning (5-7 55) riksprovplatsemas uppgifter (8-11 åå) ackreditering av laboratorier (12-14 55) ackreditering av certifieringsorgan (15-17 åå)

tillsyn (18-19 55)

avgifter m.m. (20—21 55) sekretess (22 5) överklagande m.m. (24—25 55) godtagande av vissa utländska provningsresultat m.m. (26-31 55) Bestämmelserna om organisationen för mätning berörs som tidigare nämnts inte alls av de nu aktuella förändringarna. Riksmätplatssystemet är ett system för mätteknisk normalhållning och kalibrering. En mindre

Prop. 1991/922170 Bilaga 11 Näri ngsdepartementet

ändring, som gör det möjligt att utse även andra organ än myndigheter till riksmätplats har nyligen föreslagits riksdagen i prop. 1991/92:125 bil. 10, s. 23.

Däremot påverkas bestämmelserna om riksprovplatser starkt av den an- passning till EG:s system för provning och kontroll som nu måste ske. Jag återkommer till frågan om riksprovplatssystemets framtid i avsnitt 7.5.

I promemorian föreslås att 1989 års lag om kontroll genom teknisk provning och om mätning kompletteras med bestämmelser om anmälda organ samtidigt som lagens inledning omstruktureras och terminologin anpassas till den som används inom EG. Syftet är att tydliggöra att lagen för bedömning av överensstämmelse och annan teknisk kontroll anvisar tre särskilda former, nämligen anmälda organ, riksprovplatser och ackredi- terade organ. Även om de sakliga ändringarna är relativt begränsade, föreslås att en ny lag utfärdas, eftersom det annars skulle bli nödvändigt med ett stort antal ändringar av paragrafnummer m.m.

Remissinstanserna har i allt väsentligt tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran. Förslaget bör också genomföras på i huvudsak det sätt som angivits. Jag återkommer till vissa huvudfrågor i avsnitt 7.4.2 och 7.5.

Lagregleringen innebär att tvingande regler nu införs beträffande de organ som skall anmälas för uppgifter i samband med bedömning av överensstämmelse enligt EES-bestämmelsema. Som nämnts väntas EG under år 1992 att anta en EG-märkesförordning med generella bestäm- melser om den EG-märkning som skall ske av produkter som omfattas av direktiv enligt den nya modellen. Denna förordning kan förutses komma att införlivas med EES-avtalet. När så skett kommer ett förslag till lag om EG—märke att föreslås efter beredning i näringsdepartementet. I avvaktan på att generella lagbestämmelser om EG-märkning införs måste resp. direktivs bestämmelser om EG—märke införas i samband med att direk- tivets övriga regler införs i svensk rätt.

Lagens bestämmelser om riksprovplatser och ackreditering är däremot inte tvingande på motsvarande sätt. Bestämmelserna om riksprovplatser anger den organisatoriska ramen för riksprovplatssystemet, men det är inte obligatoriskt att använda systemet inom en viss sektor. På motsvarande sätt anger bestämmelserna om ackreditering den organisatoriska ramen för ett statligt sektorövergripande frivilligt ackrediteringssystem, som handhas av styrelsen för teknisk ackreditering. Att systemet är frivilligt hindrar inte att man inom en viss sektor kan föreskriva att vissa uppgifter skall utföras av ett ackrediterat organ.

En annan sak är att styrelsen för teknisk ackreditering nu föreslås få till ytterligare uppgift att i samråd med berörda sektorsmyndigheter bedöma huruvida de som vill bli anmälda organ uppfyller direktivets krav och att ackreditering därvid skall anses medföra att det skall förutsättas att tillämpliga europeiska standarder är uppfyllda.

Som nämnts tidigare innhåller EES-avtalet två rättsakter rörande har- monisering av medlemsstaternas lagstiftning om principer om god labora- toriesed. En svensk ordning för GLP har införts genom förordningen (1991:93) om införande av OECD:s principer om god laboratoriesed. Jag bedömer att ytterligare införandeåtgärder inte erfordras.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 11 Näringsdepartementet

7.4.2 Mina förslag

7. 4. 2. 1 En Öppet system

Mitt förslag: Vid anpassningen av svenska kontrollordningar till EES-rätten skall när det är möjligt ett öppet system med anmälda organ tillämpas inom både produktområden som regleras av direktiv enligt den nya modellen och av äldre direktiv. Både offentliga och enskilda organ som uppfyller kraven på kompetens skall kunna med- verka inom systemet och konkurrera om uppdragen.

Promemorians förslag överensstämmer med mitt. Remissinstanserna har i allt väsentligt tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran. Några myndigheter påpekar att inom områden som reg- leras genom äldre direktiv tillämpas inom EG avvikande kontrollordningar utan anmälda organ.

Skälen för mitt förslag: Avtalet om ett europeiskt ekonomiskt samar— betsområde syftar bl.a. till att uppnå fri rörlighet för de flesta typer av varor inom hela EG och EFT A. En verkligt fri rörlighet för sådana varor som omfattas av statliga krav för att skydda t.ex. liv, hälsa eller miljö förutsätter att kraven harmoniseras mellan länderna så att samma produkt kan säljas i samtliga länder utan modifiering för att tillgodose nationella särkrav. En ytterligare förutsättning är att principer om ömsesidiga god- taganden av provningar och certifieringar tillämpas, för att undvika onö- diga och kostnadskrävande dubbelkontroller. EG:s system för bedömning av överensstämmelse syftar just till att etablera en sådan ordning.

Den dåvarande regeringen konstaterade i propositionen 1990/91:87 Nä- ringspolitik för tillväxt (s. 64 f) att det var uppenbart att det nuvarande svenska riksprovplatssystemet på väsentliga punkter inte stod i över- ensstämmelse med EG:s system för provning och kontroll. Ett närmare svenskt samarbete med EG skulle kräva att det svenska systemet anpas- sades. Regeringen lade också som nämndes inledningsvis fram vissa rikt- linjer för utseende av svenska anmälda organ, vilka riksdagen godkände.

Såvitt gäller förhandskontrollen av produkter som omfattas av direktiv medför EES-avtalet att riksprovplatssystemet behöver ersättas med ett system med anmälda organ. Enligt EG:s nya ordning ersätter privaträtts- liga certifieringar tidigare myndighetsbeslut om godkännanden. Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna skall det nya svenska systemet vara öppet för offentliga och enskilda organ, som visat att de uppfyller kompetenskra- ven. Mot denna bakgrund föreslår jag att den svenska lagstiftningen på om- rådet ändras så att det vid anpassningen av svenska kontrollordningar till EES-rätten som huvudregel bör gälla att öppna system skall tillämpas. Enskilda och offentliga organ, som uppfyller de uppställda kraven för sådana organ, skall normalt kunna räkna med att bli anmälda.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 1 l Näringsdepartementet

Bilaga 1 1

Införande av ett öppet system med nationell och internationell konkur- rens mellan kompetenta organ innebär att goda förutsättningar skapas för att uppnå ökad effektivitet inom systemet. Effektivitetsvinster kan förutses inom de medverkande organen. Sådana vinster kan också uppkomma genom omstruktureringar, som syftar till att hos de olika organen bättre tillgodose industrins behov av provningsservice inom olika kompe- tensområden. En annan vinst är att man med ett sådant system bör kunna uppnå en betydligt bättre samordning mellan frivillig och obligatorisk bedömning av överensstämmelse. Detta samt principen om att en certifie- ring skall accepteras i hela Europa kommer för företagen att innebära färre provningar och certifieringar och totalt sett lägre kostnader. I slut- ändan kommer detta konsumenterna till godo.

Jag vill i detta sammanhang framhålla vikten av att konkurrensen sker på lika villkor oberoende av om organen är offentliga eller enskilda. Någon remissinstans har t.ex. påpekat att för statliga organ svarar staten för eventuella kostnader för skadestånd medan ett enskilt organ själv måste stå för sina försäkringskostnader. Det kan därför finnas anledning att se över vilka kostnader som skall bäras av verksamheten i de fall den bedrivs av en myndighet, så att dessa inte kommer i en mer gynnad konkur— renssituation.

De anmälda organen utför sina uppgifter på uppdragsbasis och bör nor- malt få fastställa priserna på sina tjänster själva. Endast undantagsvis, om det bedöms att konkurrenssituationen är otillfredsställande, kan det finnas skäl att från statens sida gå in och styra prissättningen för vissa tjänster. Lagen innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela närmare föreskrifter om anmälda organ.

Genom att kontrollen i EG:s system ses som privaträttslig teknisk verk— samhet faller det sig naturligt att även överväga i vilken utsträckning som staten såsom ägare skall engagera sig i teknisk provningsverksamhet eller certifieringsorgan. Jag vill i detta sammanhang påminna om att regeringen i proposition om privatisering av statligt ägda företag m.m. (prop. 1991/92:69, NUIO, rskr. 92) bemyndigats att avveckla det statliga ägandet i bl.a. ett antal provningsorgan.

Inom EG har det nya enhetliga systemet introducerats på sådana pro— duktområden som täcks av direktiv enligt den nya metoden, även om dessa sinsemellan uppvisar olika avvikelser från huvudprinciperna. I detta sammanhang kan det finnas anledning att särskilt nämna EG:s byggproduktdirektiv som, vilket jag nyss redovisat (avsnitt 3.1.4), tillhan— dahåller en särskild ordning för godkännanden i de fall då europeisk har— moniserad standard saknas, nämligen Europeiska tekniska godkännanden.

Äldre produktdirektiv, varav EES-avtalet omfattar omkring 700 stycken, är mindre enhetliga när det gäller principerna för bedömning av överens— stämmelse. Även inom sådana direktivomräden skall medlemsländerna till kommissionen anmäla de nationella organ som skall svara för kontrollen inom resp. land. Direktiven saknar dock bestämmelser om kompetenskrav på anmälda organ. Även av dessa direktiv följer att ett medlemsland måste godta provningar och certifieringar från andra länders anmälda organ.

Prop. 1991/92:170 Näringsdepartementet

Det kan förutses att de nya principerna kommer att vinna terräng även inom dessa direktivområden genom att de äldre direktiven successivt kommer att ersättas av direktiv utformade enligt den nya metoden men också genom att de nya principerna kommer vara riktgivande t.ex. om ett nationellt organs kompetens sätts i fråga. Enligt vad jag erfarit överväger man inom EG att utfärda anvisningar för tillämpningen av den nya ord- ningen också för bedömning av överensstämmelse inom äldre direk— tivområden.

När en anpassning av den svenska ordningen nu skall genomföras bör därför principerna om öppenhet också gälla så långt det är möjligt även inom de produktområden som täcks av äldre direktiv. Härigenom uppnås ett öppet och enhetligt system för alla produktområden, vilket torde kunna bidraga till en ökad transparens och effektivitet inom systemet. En sådan förändring ligger också i linje med regeringens strävan att utnyttja kon— kurrens som ett medel för att effektivisera samhället.

Jag är dock medveten om att kontrollordningarna i enstaka direktiv kan vara utformade på ett sådant sätt att de förutsätter t.ex. myndighetsbeslut om godkännande eller motsvarande och således inte medger en öppen ordning.

7.4.2.2 Krav på anmälda organ

Mitt förslag: Som huvudregel skall gälla att de organ som önskar bli anmälda för medverkan i kontrollförfaranden under EG-direktiv skall kunna uppvisa att de uppfyller kraven i tillämplig standard i EN 45 OOO-serien. Därjämte skall de uppfylla de särskilda krav som följer av resp. direktiv.

Ackrediterade organ skall förutsättas uppfylla kraven i EN 45 OOO-serien. Generellt krav på ackreditering skall inte tilläm- pas.

Promemoriam förslag är att krav på uppfyllande av tillämplig standard i EN 45 OOO-serien skall gälla generellt.

Remissinstanserna har huvudsakligen tillstyrkt eller inte haft något att erinra mot promemorians förslag att anmälda organ skall uppfylla krav i enlighet med EN 45 OOO-serien. Vissa remissinstanser framhåller vikten av att kraven 1 EN 45 OOO—serien tillämpas enhetligt i Europa. Ett antal remissinstanser påpekar att de EG-direktiv som hittills beslutats inte uppställer något absolut krav på att anmälda organ skall uppfylla EN 45 OOO-serien och att en ensidig svensk tillämpning av detta krav kan medföra att svenska organ belastas med högre kostnader än motsvarande europeiska organ.

Skälen för mitt förslag: Enligt vad jag nyss föreslagit skall kompetenta organ, såväl enskilda som offentliga, kunna påräkna att bli anmälda och

Prop. 1991/92:170 Bilaga 1 l Näringsdepartementet

därmed kunna konkurrera om uppdragen. En förutsättning för en sådan ordning är dock att organens kompetens och trovärdighet har blivit objek- tivt prövad och fastställd. Detta är viktigt för att skapa förtroende hos allmänheten för systemet. Det är vidare väsentligt av konkurrensskäl att kraven tillämpas lika för alla organ oberoende av om de är statliga eller enskilda. Det är därför nödvändigt att lägga fast tydliga och klara kriterier som organen skall uppfylla.

Direktiv enligt den nya modellen anger de minimikriterier som anmälda organ skall uppfylla. I direktiv som utfärdats innan EG-rådet fattat sitt beslut angående en helhetssyn för bedömning av överensstämmelse varie- rar kraven på anmälda organ något mellan de olika direktiven. Kraven är dock baserade på de europeiska standarderna (EN 45 OOO-serien) för kvalitetskrav på provnings- och certifieringsorgan.

En kompletterande regel i det tidigare nämnda rådsbeslutet om moduler säger att organ som kan visa genom ackrediteringsbeslut eller på annat sätt att de uppfyller tillämplig standard ur EN 45 OOO—serien skall anses uppfylla direktivens allmänna kompetenskrav på anmälda organ.

Det bör dock påpekas att utöver kravet på att uppfylla tillämplig EN 45 OOO—standard tillkommer enligt resp. direktiv krav på att organen skall ha teknisk kompetens inom det produktområde som direktivet avser. Vissa andra krav såsom att ett anmält organ skall ha ansvarsförsäkring, om inte staten bär ansvaret, och en oberoende ställning tillkommer också. I sakens natur ligger också ett krav på allmän lämplighet som jag skall återkomma till.

I äldre direktiv anges normalt inga kriterier för anmälda organ. Som vissa remissinstanser påpekat är det inte ännu helt klart hur direk- tivens kompetenskrav på anmälda organ kommer att tillämpas av olika stater i Europa. En allmän bedömning är dock att standarderna i EN 45 OOO-serien kommer att bli normerande även för de direktiv som inte uppställer något absolut krav på att de anmälda organen skall uppfylla denna standard. Eftersom Sverige genom EES-avtalet förbinder sig att acceptera bevis om överensstämmelse från anmälda organ i hela övriga Europa är det viktigt att från svenskt håll noga följa utvecklingen och i europeiska sammanhang aktivt verka för en kvalitetshöjning och har- monisering i detta avseende. Härigenom uppnår vi också att de svenska organen, som normalt har en hög standard och uppfyller kraven i EN 45 OOO—serien, inte i detta avseende belastas med högre kostnader än sina konkurrenter i Europa.

Mot denna bakgrund vill jag förorda att som huvudregel bör för svenska anmälda organ som generellt kvalitetskrav tillämpas att de skall uppfylla tillämplig standard i EN 45 OOO—serien. Därutöver skall sådana organ även kunna visa att de uppfyller de sektorsspecifika krav som framgår av resp. direktiv. Genom en tillämpning av EN 45 OOO-serien uppnås en enhetlig kravnivå för samtliga direktiv, vilket har betydelse särskilt för det cer- tifieringsorgan som önskar bli anmält organ under flera olika direktiv. Vidare ansluter denna nivå till den som kommer att föreskrivas i kom- mande direktiv och som tillämpas vid ackreditering enligt europeiska normer.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 11 Näringsdepartementet

Jag vill dock inte utesluta att det vid genomförandet av enstaka direktiv kan visa sig att det finns skäl att följa någon annan norm som krav för svenska anmälda organ. I enlighet med det lagförslag som har upprättats bör det ankomma på regeringen eller myndighet som regeringen be- stämmer att närmare ange de generella krav som anmälda organ skall uppfylla. Det bör ankomma på de sektorsansvariga organen att i författ- ning ange de sektorsspecifika krav som kan tillkomma i enlighet med olika direktiv.

Det bör också påpekas att det är en statlig uppgift att se till att endast organ som i alla avseenden uppfyller kraven blir anmälda. I praktiken kan endast sådana organ komma ifråga som klart är lämpliga för uppgiften. I detta ligger också att organet har sådan stabilitet att verksamheten kan förväntas bestå med bibehållen kvalitet under en tid som är rimlig med hänsyn till uppdraget.

Det bör understrykas att med uppgiften att vara anmält organ följer skyldigheter av olika slag. Enligt EG:s ordning förutsätts de anmälda organen delta i olika former av samarbete i syfte att få till stånd en enhet- lig tillämpning. Det rör sig exempelvis om möten mellan samtliga an- mälda organ inom ett direktivområde för diskussioner om tillämpningen av direktivets kontrollförfaranden. Vidare kan jämförande provningar ar- rangeras. De anmälda organen skall också hålla varandra underrättade om utfärdade certifikat.

De anmälda organen skall vidare fortlöpande hålla nationella myn- digheter informerade om sin verksamhet. Det senare är viktigt bl.a. för erfarenhetsåterföring och för kartläggning och uppföljning av olika skade- typer. Föreskrifter av nu nämnt slag bör kunna meddelas på annat sätt än i lagen. Som nämnts innehåller lagen ett bemyndigande för regeringen att meddela närmare föreskrifter om anmälda organ.

Genom att ackreditering efterfrågas som kompetensbevis för frivillig provning och certifiering kan det förutses att de provnings- eller cer- tifieringsorgan, som önskar bli anmälda organ, i stor utsträckning kommer att begära att bli ackrediterade av styrelsen för teknisk ackreditering. Enligt EG:s regler utgör som nämnts tidigare beviset om ackreditering till— räcklig dokumentation i fråga om organets allmänna kompetens. För organ som redan är ackrediterade torde endast krävas bedömning av att även de sektorsspecifika tilläggskraven är uppfyllda. Något generellt krav på ack- reditering för att komma i fråga som anmält organ bör dock inte ställas upp även om bedömningen skall ske på motsvarande grunder som vid ackreditering och dokumenteras på motsvarande sätt.

EG:s ordning förutsätter även att medlemsstaterna har en fortlöpande tillsyn av att de anmälda organen upprätthåller kompetens och kvalitet i sin verksamhet. Om man därvid skulle finna att ett anmält organ inte längre uppfyller kompetenskraven är staten skyldig att omgående återkalla anmälan av organet. Sådana beslut bör i Sverige förbehållas regeringen.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 1 l Näringsdepartementet

7. 4. 2. 3 Myndighetsfimktioner

Mitt förslag: Styrelsen för teknisk ackreditering får till uppgift att i samråd med berörda sektorsmyndigheter bedöma om organ som önskar bli anmälda uppfyller kraven för anmälda organ. Styrelsen skall utföra denna uppgift i form av uppdragsverksarnhet.

Promemorians förslag överensstämmer med mitt. Remissinstanserna instämmer eller har ingen erinran mot promemorians förslag. Ett antal remissinstanser påpekar dock att styrelsen för teknisk ackreditering i praktiken har monopolställning som svenskt ack— rediteringsorgan och att det vore önskvärt med konkurrens även inom detta område. Några remissinstanser menar att ackreditering från andra europeiska ackrediteringsorgan bör ges samma status som en svensk ack- reditering. Flera myndigheter betonar vikten av att styrelsen för teknisk ackreditering bedriver sitt arbete avseende bedömning av organ i nära samarbete med sektorsmyndighetema.

Skälen för mitt förslag: Ett öppet system där såväl enskilda som of- fentliga organ skall kunna medverka kräver någon form av offentlig till- syn. Av EG:s ordning följer dessutom att det land som anmäler ett organ på begäran skall kunna uppvisa den dokumentation, som utvisar att or- ganet i fråga uppfyller kompetenskraven, och som utgjort grund för anmä- lan.

Styrelsen för teknisk ackreditering är enligt sin instruktion central för— valtningsmyndighet för frågor om obligatorisk provning och kontroll. Styrelsen har såsom nationellt ackrediteringsorgan byggt upp kompetens när det gäller insyning och tillsyn av organ utifrån de kriterier som anges i EN 45 OOO-seriens standarder. Uppgiften att bedöma de organ som önskar bli anmälda bör därför och i enlighet med vad som föreslogs i de av riksdagen godkända riktlinjerna anförtros åt styrelsen för teknisk ack- reditering.

Sektorsmyndighetema har såsom ansvariga för implementeringen, uppföljningen av EG-direktivens funktion och bevakningen av säkerhets- frågor inom sitt ansvarsområde ett betydande intresse av vilka organ som utses som anmälda organ och hur dessa utför sina uppgifter. De besitter vidare i allmänhet en betydande teknisk kompetens inom sitt område och har behov av erfarenhetsåterföring från de organ som utför provningar och certifieringar inom myndighetens ansvarsområde. Styrelsen för teknisk ackreditering måste därför bedriva sitt arbete avseende insyning och där- efter fortlöpande tillsyn i mycket nära samråd med de sektorsansvariga myndigheterna. Jag delar den uppfattning som framförts av vissa re— missinstanser att detta bör framgå av lagtexten.

Beträffande frågan om ackrediteringsstyrelsens monopolställning vill jag först framhålla att styrelsen för teknisk ackreditering inte har formell ensamrätt att utföra tekniska ackrediteringar i Sverige (se prop. 1989/90:88, s. 125). Det är således möjligt för även andra att etablera sig

Prop. 1991/92:170 Bilaga 11 Näri ngsdepartementet

SOm ackrediteringsorgan. Det kan dock finnas fördelar, särskilt med av- seende på internationella kontakter och erkännanden, med att ack- rediteringsverksamheten nationellt koncentreras till ett organ. En sådan ordning tillämpas i de flesta andra europeiska länder.

När det gäller frågan om godtagande av utländska ackrediteringar som bevis på att ett svenskt organ uppfyller kraven för anmälan ser jag inte några hinder mot detta om ackrediteringen utförts av ett ackrediteringsor- gan med vilket styrelsen för teknisk ackreditering har avtal om att sys- temen bedöms vara likvärdiga. Enligt vad jag har fått veta vill dock EG- kommissionen närmast se ackreditering som en nationell angelägenhet där vaije land bör svara för riktigheten av sina ackrediteringar.

Med hänsyn till att styrelsen för teknisk ackreditering således har en faktisk monopolställning är det viktigt för svenska provnings- och cer- tifieringsorgan och för svensk industri att ackrediteringsstyrelsens verk- samhet avseende bedömning och tillsyn av anmälda organ bedrivs i sådana former att svenska anmälda organ inte belastas med högre kostnader än motsvarande organ i andra länder.

Ackrediteringsstyrelsens arbete avseende bedömning och tillsyn av an- mälda organ skall bedrivas på uppdragsbasis. Om ett organ begär bedöm- ning i form av formell ackreditering sker den redan i dag enligt viss taxa som styrelsen för teknisk ackreditering fastställer efter samråd med riks- revisionsverket. För ett organ, som önskar bedömning (utan ackreditering) för att visa att man har kompetens för att bli anmält, skall ersättning till ackrediteringsstyrelsen ske på liknande grunder. Även i det senare fallet förutser jag att taxan skall fastställas efter samråd med riksrevisionsverket.

Jag vill i detta sammanhang även beröra frågan om s.k. marknadsöver- vakning. Som framgått av den tidigare lämnade beskrivningen av EG:s ordning för bedömning av överensstämmelse och som framhålles av flera remissinstanser utgör en aktiv kontroll av de produkter som finns på marknaden en viktig beståndsdel i systemet. Övervakningen syftar till att kontrollera att tillverkare/importörer följer direktivens bestämmelser med avseende på produkter, kontrollförfaranden och märkning. Den skall även utgöra en kontroll av hur de anmälda organen fullgör de uppgifter som anförtrotts dem. I dokument från EG framhålls att det är en uppgift för de säkerhetsansvariga myndigheterna i medlemsstaterna att svara för mark- nadsövervakningen och att den inte får förväxlas med den kontroll av produkter som utförs av anmälda organ på begäran av en tillverkare innan produkterna släpps ut på marknaden.

I Sverige förekommer i dag en motsvarande marknadsövervakning en- dast inom ett fåtal produktsektorer. Nämnas kan den kontroll som sker av elmateriel. Övervakningen, som bl.a. innefattar provning av ett betydande antal produkter, finansieras med hjälp av den avgift som erläggs i sam- band med den registrering som är ett krav för marknadstillträde. Ett annat exempel är den kontroll som görs av livsmedel och som finansieras med hjälp av en särskild kontrollavgift. Inom vissa andra sektorer förekommer mindre omfattande marknadsövervakning finansierad över myndig- hetsanslag.

Prop. 1991/922170 Bilaga 11 Näringsdepartementet

Mot denna bakgrund bedömer jag att det föreligger ett behov av att när- mare få belyst vilka krav EES-samarbetet ställer på oss i detta avseende, hur marknadsövervakningen bör organiseras bl.a. med avseende på samar- bete mellan sektorsmyndigheter samt finansieringsbehov och finansierings- altemativ. Jag avser därför inom en snar framtid att ta initiativ till att låta utreda dessa frågor närmare.

7.5 Avveckling av riksprovplatssystemet

Mitt förslag: Riksdagen bör godkänna riktlinjer om att det nuvaran- de riksprovplatssystemet avvecklas till förmån för öppna system. För avvecklingen, svarar i första hand sektorsansvariga organ. Inrikt- ningen bör vara att den genomförs till den 1 januari 1994.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med min bedömning men i promemorian förordas en gradvis avveckling utan fast tidpunkt för genomförandet.

Remissinstanserna har huvudsakligen tillstyrkt eller lämnat utan erinran promemorians förslag att riksprovplatssystemet skall avvecklas. Flera instanser finner dock att avvecklingen bör ske snabbare än vad som före- slås i promemorian och att klara direktiv bör ges för när och hur byte av system bör ske. Ett mindre antal remissinstanser ser dock en fortsatt funktion för riksprovplatssystemet.

Skälen för mitt förslag: Den i dag föreskrivna svenska obligatoriska provningen och kontrollen avser både sådana områden för vilka EG utfär- dat harmoniserande direktiv och som ingår i EES—avtalet och sådana områ- den som inte är direkt berörda av Europasamarbetet. Volymmässigt hos riksprovplatsema avser de senare framför allt den kontroll som avser objekt i drift, s.k. återkommande provning, såsom t.ex. av fordon eller hissar. Som framgått ovan finns det några mindre områden, inom vilka obligatoriska kontrollförfaranden av nya produkter är föreskrivna i Sverige och som inte är harmoniserade inom EG. Som exempel kan nämnas ex- plosiva och brandfarliga varor.

När det gäller återkommande provning och kontroll medför EES—avtalet inga förpliktelser för Sverige som tvingar oss att överge riksprovplatssys- temet. I den mån direktiven ålägger medlemsländerna att utföra åter- kommande kontroll, saknas ännu detaljerade regler inom EG-rätten för hur denna skall organiseras.

Det finns dock enligt min uppfattning, vilken delas av flertalet re- missinstanser, starka skäl som talar för att tillämpa en öppen ordning även för den återkommande kontrollen och inom de produktområden som inte är direkt berörda av EES-avtalet. Ett avskaffande av riksprovplatsemas monopolställning och övergång till system med konkurrens mellan flera aktörer kan förutses vara effektivitetsbefrämjande. Jag vill i detta samman- hang erinra om att regeringen tillkallat en särskild utredare för att lägga

Prop. 1991/92:170 Bilaga 11 Näringsdepartementet

fram förslag till hur AB Svensk Bilprovnings monopol på fordonsbesikt- ning kan avskaffas (Dir. l992:2). Vidare har en särskild utredare tillkal- lats för att göra en bedömning av möjligheterna att begränsa statens enga- gemang i statens provningsanstalt och statens maskinprovningar (Dir. 199227). Till bilden hör också att riksdagen hösten 1991 har bemyn- digat regeringen att sälja 34 namngivna statligt helt eller delvis ägda fö- retag (prop. 1991/92:69, NUIO, rskr. 92), däribland tre företag som bedriver provning och kontroll såsom riksprovplatser.

Med olika ordningar för kontroll av nya produkter resp. den åter- kommande kontrollen kan den situationen uppkomma att flera konkur- rerande anmälda organ får utföra certifieringar av nya produkter men endast ett av organen svarar för den återkommande kontrollen av samma produkt. Ur effektivitets- och konkurrenssynpunkt synes detta inte önsk- värt. I samband med att kontrollordningar ses över bör det också övervä- gas huruvida kontrollen med bibehållna krav på säkerhet, kan ske i enk- lare former som bättre ansluter till de kontrollförfaranden som tillämpas inom EG, såsom t.ex. tillverkardeklaration eller övervakad egenkontroll.

I de fall då kontrollordningar bedöms kräva medverkan av tredjepartsor- gan torde det ligga närmast till hands att utnyttja systemet med ack- rediterade organ. Som framgått tidigare utnyttjas detta system redan i viss utsträckning för obligatorisk kontroll. Styrelsen för teknisk ackreditering påpekar i detta sammanhang att såsom promemorians lagförslag är utfor- mat är det endast möjligt att ackreditera på grundval av tillämpliga euro- peiska eller internationella standarder. När det gäller rent nationella kont- rollordningar utan krav på internationell acceptans kan dessa krav under- stundom vara onödigt stränga och därmed kostnadskrävande. Som exempel nämns att den nya europeiska standarden för besiktningsorgan kräver att organet har oberoende ställning medan vi i Sverige i dag tillämpar kont- rollordningar med gott resultat där ackrediterade serviceföretag har givits rätt att besiktiga eget utfört arbete. Jag delar därför ackrediteringsstyrel- sens uppfattning att ackreditering mot nationellt uppställda krav också bör vara möjlig.

Jag delar den uppfattning som framförts av flera remissinstanser att klara direktiv bör ges för när avvecklingen av riksprovplatssystemet bör vara genomförd. En omställning bör såvitt jag nu kan bedöma kunna vara genomförd senast till den 1 januari 1994. Riksdagen bör därför nu fatta ett beslut om riktlinjer för aweckling av riksprovplatssystemet, av innebörd att åtgärder bör vidtas med inriktning på att avvecklingen skall vara genomförd vid den nämnda tidpunkten. Det ankommer på sektorsansvariga organ att initiera och genomföra avvecklingen. Det är emellertid min avsikt att ta upp överläggningar med berörda sektorer om genomförandet, som bl.a. kräver författningsändringar.

Detta innebär således att riksprovplatser kommer att finnas kvar under en övergångsperiod. Mot denna bakgrund har i det upprättade lagförslaget bestämmelserna om riksprovplatser behållits i stort sett i oförändrat skick. Jag ser detta endast som ett övergångsarrangemang och förutser inte att regeringen kommer att utse nya riksprovplatser eller kontrollområden.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 11 N äringsdepartementet

Bilaga ll

En övergång från riksprovplatssystemet till en öppen ordning i enlighet med EG:s system får konsekvenser på flera sätt. En viktig följd är att den rättsliga karaktären på de berörda organens verksamhet förändras. Som tidigare påpekades innefattar anmälda organs verksamhet inte något mo- ment av myndighetsutövning. De utför sina uppgifter på uppdragsbasis och helt på egna vägnar. De fattar inga beslut på statens eller EG:s väg- nar. Den svenska kontrollordningen med riksprovplatser har rättsligt sett en helt annan karaktär. Normalt ser en sådan kontrollordning ut på följande sätt. En föreskrivande myndighet uppställer krav på godkännande av en produkt. Detta innefattar

l. Produkten skall uppfylla krav i vissa hänseenden.

2. Produkten skall provas.

3. Produkten skall på grundval av provningsresultatet godkännas eller underkännas. En godkänd produkt förses ofta med godkännandeorganets märke. Bedömningen görs på statens vägnar och innefattar myndig- hetsutövning. Om en rikspr0vplats är utsedd för kontrollområdet, skall moment 2 utföras där. Kravformulering enligt moment 1 och kontroll enligt moment 3 vilar däremot på den föreskrivande myndigheten. En rekommendation finns att överlåta även moment 3 till riksprovplatsen. För att kunna göra detta till en rikspr0vplats som inte är myndighet krävs lagstöd, vilket är bakgrunden till bestämmelserna i 10 5 i 1989 års lag. Att godkännandeverksamhet innefattar myndighetsutövning innebär bl.a. att bestämmelserna i 3 kap. skadeståndslagen (l972:207) om statens an- svar för skada orsakad av fel eller försummelse vid myndighetsutövning blir tillämpliga. Om en rikspr0vplats som inte är myndighet orsakar en ' skada i samband med obligatorisk kontroll, kan således även staten bli skadeståndsskyldig enligt 3 kap. 2 5 skadeståndslagen. Det förekommer att staten betalar ersättning i sådana fall. Frågan om den slutliga fördelningen av det ekonomiska ansvaret mellan staten och riksprovplatsen har be- handlats i departementspromemorian (Ds I l982z7) Officiell provning och mätteknik (s.43-55) men vad som där föreslås har ännu inte föranlett någon åtgärd. Om motsvarande kontroll sker i privaträttslig form inom ett öppet system utan inslag av myndighetsutövning, löses problemet genom att statens särskilda ansvar upphör. Eftersom verksamheten vid riksprovplatser har inslag av myndig- hetsutövning har huvuddelen av de riksprovplatser som inte är myn- digheter upptagits i den bilaga till sekretesslagen (l980:100) som det hänvisas till i 1 kap. 8 5 den lagen. Innebörden av detta är att handlingar som gäller obligatorisk kontroll hos dessa riksprovplatser skall anses som allmänna handlingar enligt tryckfrihetsförordningen och därmed omfattas av offentlighetsprincipen. Om riksprovplatsema övergår till att vara privat- rättsliga provnings- och certifieringsorgan, finns naturligtvis inte längre något skäl att jämställa dem med myndigheter i detta avseende. Bilagan till sekretesslagen behöver därför ses över. Jag har vid samråd med stats- rådet Laurén erfarit att ändringar i sekretesslagen i anledning av EES-

Prop. 1991/92:170 Näringsdepartementet

avtalet är under beredning i justitiedepartementet och att hon avser att i ett Prop. 1991/92:170 annat sammanhang återkomma med förslag till nödvändiga lagändringar. Bilaga Näringsdepartementet

7.6 Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag nu anfört har det inom näringsdepartementet upprättats förslag till

lag om teknisk kontroll, som bör fogas till protokollet 'i detta ärende som bilaga ll.4.

Som nämndes i inledningen överensstämmer lagförslaget - med undantag för rubriken - helt med vad lagrådet föreslagit i bilagan till sitt yttrande.

7.7 Specialmotivering

15

Den nya lagen inleds med en bestämmelse om lagens tillämpningsområde. Den föregås av rubriken "Inledande bestämmelser".

I 1 5 i 1989 års lag definieras "obligatorisk kontroll" på visst sätt. Termen motsvarar vad som i 1974 års lag kallades "officiell provning". Syftet har varit att definiera sådan tvingande provning som skall vara förbehållen riksprovplats, om sådan har utsetts. Den nuvarande definitio- nen, som tillkom genom 1985 års lag, innebar en viss utvidgning i förhål- lande till 1974 års lydelse. I det system som vi nu ser framför oss med anmälda organ på direktivområdena passar termen mindre väl in och kan också undvaras.

25

I 2 & anges de olika former för bedömning av överensstämmelse och annan teknisk kontroll som regleras genom lagen (anmälda organ, riks- provplatser och ackrediterade organ). Vidare anges att kontroll enligt lagen kan ske om den är I. föreskriven i lag eller annan författning,

2. har ålagts någon genom beslut av en myndighet, eller

3. annars har särskilda rättsverkningar enligt föreskrift i lag eller annan författning.

Bestämmelsen ersätter l, 3 och 4 55 i 1989 års lag. Den form för "be- dömning av överenstämmelse och annan teknisk kontroll" som anges mot- svarar i huvudsak definitionen på obligatorisk kontroll i 1989 års lag. Bestämmelsen är formulerad så att den föreskrivande myndigheten får möjlighet att anpassa kontrollordningen och de uppgifter som skall vila på medverkande organ till det aktuella fallet.

3-5 55

Under den nya rubriken "Anmälda organ" har i 3-5 && förts in nya be— stämmelser om anmälan av anmälda organ och återkallande av sådan anmälan. Som har framgått av det tidigare är det dessa bestämmelser som innebär de viktigaste sakliga nyheterna i förhållande till 1989 års lag. Innehållet har behandlats i den allmänna motiveringen.

6—1055

Under rubriken 'Riksprovplatser" upptas i 6-10 55 de särskilda be— stämmelserna om dessa. Nya 6 & motsvarar i huvudsak 2 5 i 1989 års lag. Nya 7—lO 55 motsvarar i huvudsak 8-11 55 i 1989 års lag. En viktig skillnad i förhållande till l989 års lag är att det principiella monopolet för riksprovplatsen inom dess kontrollområde har upphävts. Som framgår av avsnitt 7.5 avses riksprovplatssystemet bli avvecklat till den I januari 1994.

11-13 55

Under rubriken "Riksmätplatser och laboratorier för mätning" har upp- tagits bcstämmelserna motsvarande 5-7 ää i l989 års lag. Därvid har beaktats det förslag till lag om ändring av 1989 års lag som förelagts riksdagen genom prop. 1991/92:125 bil. 10, s. 23f, och som innebär att inte endast statliga myndigheter utan även enskilda organ skall kunna utses till riksmätplats.

14-16 åå

Under rubriken "Ackreditering genom styrelsen för teknisk ackreditering" har upptagits bestämmelser motsvarande 12-17 55 i 1989 års lag. Termen "kontrollorgan" har i den nya lagen bytts ut mot "besiktningsorgan" som beteckning för engelskans "inspection body'.' Genom ett tillägg i 14 & sista stycket har i enlighet med vad som anförts i den allmänna motive- ringen införts en möjlighet för styrelsen för teknisk ackreditering att för viss författningsreglerad teknisk kontroll eller liknande verksamhet ack- reditera enligt föreskrifter som fastställs av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

17—30 55

I övrigt har 18-31 55 i 1989 års lag upptagits som l7-30 55 i den nya lagen med oförändrade rubriker.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 11 Näringsdepartementet

Ikraftträdandebestänunelser Prop. 1991/92:170 Bilaga 11 Den nya lagen bör träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Bakgrun- Näringsdepartementet

den är den osäkerhet som ännu finns om EES-avtalet kommer träda i kraft den 1 januari 1993. För att förberedande åtgärder skall kunna vidtas före ikraftträdandet behövs inga särskilda bestämmelser. Däremot behövs över- gångsbestämmelser motsvarande punkterna 2 och 3 i övergångsbestäm- melserna i 1989 års lag.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

dels föreslår riksdagen att anta förslaget till lag om teknisk kontroll,

dels föreslår riksdagen att godkänna riktlinjer för avveckling av riksprovplatssystemet (avsnitt 7.5),

dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om EES—avtalets konsekvenser såvitt avser näringsdepartementets verk- samhetsområde.

Bilaga 11.1

Remissammanställning Remissförfarandet

Departementspromemorian (Ds l99l:86) EES-anpassning inom området provning och kontroll har remissbehandlats.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av kommerskol— legium, statens räddningsverk, socialstyrelsen, handikappinstitutet, statens telenämnd, vägverket, statens väg- och trafikinstitut, trafiksäkerhetsverket, statens maskinprovningar, jordbruksverket, statens livsmedelsverk, ar- betarskyddsstyrelsen (ASS), boverket, sprängämnesinspektionen, närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), statens provningsanstalt, styrelsen för teknisk ackreditering (SWEDAC), statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), näringsfrihetsombudsmannen, statens pris- och konkurrensverk (SPK), konsumentverket, statens naturvårdsverk, statens strålskyddsins- titut, frekVensförvaltningen, AB Svensk Anläggningsprovning, AB Svensk Bilprovning, AB Svensk Laboratorietjänst, Företagarnas Riksorganisation, Grossistförbundet Svensk Handel, Landsorganisationen i Sverige (LO). SEMKO AB, SIS-Standardiseringskommissionen i Sverige (SIS), Svensk Industriförening, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska Brandförsvars- föreningen, Sveriges Elektroindustriförening (ELIF), Sveriges In- dustriförbund, Tjänstemännens centralorganisation (TCO). Yttrande har även avgivits av Rolf Ohlon.

Synpunkter Allmänt om ett öppet system för provning och kontroll

Samtliga remissinstanser tillstyrker eller har inga invändningar mot att det svenska systemet för provning och kontroll som ett led i EES-anpass- ningen förändras mot ett öppet system med anmälda organ inom både de produktområden som regleras av direktiv enligt den nya metoden och inom områden för vilka äldre direktiv gäller.

NUTEK anser t.ex. det mycket viktigt att regelverket för provning och kontroll i Sverige harmoniseras helt till vad som gäller inom EG. Detta gäller för i dag föreliggande direktiv men även för förväntade EG-regel- verk.

SPK menar att införande av ett sådant system bör gälla så långt det är möjligt även för sådana områden där en EG-anpassning inte nödvändigtvis kräver detta. Införandet av ett enhetligt och öppet provnings- och kontroll- system för alla produktområden främjar en ökad transparens och effek- tivitet samt skapar förutsättningar för konkurrens.

RRV har inget att erinra mot förslaget till ny lag men saknar dock en analys av de administrativa och kosmadsmässiga konsekvenserna av försla- get. Genom att föra över ansvaret för att en produkt överensstämmer med gällande regler till tillverkaren kommer detta att återverka på den nuvaran—

Prop. 1991/921170 Remissammanställning

de provnings- och kontrollorganisationens struktur, omfattning, as- sociationsform och finansiering.

Sveriges Industn'jö'rbund framför att avmonopolisering, ökad konkur- rens kombinerat med ökat samarbete och ett rationellare utnyttjande av samlade provnings- och certifieringsresurser, kommer att innebära att Sverige och svenskt näringsliv inte kan ta för givet att svensk provnings- och certifieringskapacitet i framtiden kan finnas tillgänglig inom alla områden. Å andra sida kommer goda förutsättningar skapas för att ge kompetenta och konkurrenskraftiga provnings- och certifieringsorgan möjligheter att vidga sin kundkrets och sitt verksamhetsområde till att omfatta hela den europeiska marknaden. För företagen kommer föränd- ringarna att innebära färre och förhoppningsvis totalt sett lägre kostnader för provning och certifiering av produkter.

Trajiksäkerhersverkel påpekar dock att enligt de regelbundna kontakter som verket har med EG så kommer en övergång till direktiv enligt den nya metoden på fordonsområdet inte att ske inom överskådlig tid. För att en övergång till EG:s system för godkännande av fordon skall kunna ske skyndsamt och komplikationsfritt bör TSV även fortsättningsvis anses vara "the competent authority" och ansvara för typgodkännanden av fordon och fordonskomponcnter enligt EG-direktiv. TSV anser vidare att det endast skall finnas en "competent authority" inom sektorsområdet fordon, bl.a. med hänsyn till arbetet inom EG:s rådgivande organ för typgodkännanden etc.

Livsmedelsverket påpekar att allmänt sett förefaller den nuvarande livs- medelsregleringen inom EG inte följa den modell som avses med "the new approach" och "the global approach". Om i kommande livsmedelsdirektiv uppställes krav på bedömningar av anmälda organ, blir dock den före- slagna lagen tillämplig.

Kommerskollegium påpekar att på flera regulativa områden som täcks av EES-avtalet tillämpas andra kontrollsystem än de som behandlas i depar- tementspromemorian. Detta gäller inte bara äldre direktiv som utformats innan den s.k. nya metoden lagts fast utan även t.ex. områden som livs— medel, läkemedel och kemikalier.

Rilsprovplatssystemets framtid

Flertalet remissinstanser tillstyrker promemorians förslag att riksprovplats- systemet skall avvecklas och att även den återkommande kontrollen bör ske genom öppna system. Flera instanser finner dock att avvecklingen bör ske snabbare än vad som föreslås i promemorian.

T.ex. socialstyrelsen ställer sig tveksam till promemorians förslag om successiv avveckling av riksprovplatssystemet eftersom detta kan medföra risk för kompetenstvister med två parallella system och för tekniska han- delshinder. Styrelsen finner att en lämplig tidpunkt för avveckling av riks- provplatssystemet skulle kunna vara ikraftträdandet av EES-avtalet.

Många instanser (t.ex. räddningsverket, sprängämnesinspekzionen, SWEDAC, frekvensföntaltningen, SIS, Sveriges Indusmjörbund) påpekar

Prop. 1991/92:170 Bilaga 11.1 Remissammanställning

Bilaga 1 l .l

att promemorians förslag är vaga i fråga om riksprovplatssystemets av- veckling och anser att regeringen bör ge klara direktiv för när och hur ett byte av system skall ske. Sprängämnesirtspektionen menar att en valfrihet för myndigheterna under en lång tid mellan ett riksprovplatssystem och europabaserade öppna system för återkommande besiktning kan medföra en betydande osäkerhet från många synpunkter.

ASS, som pekar på att det i promemorian som skäl för en successiv av- veckling av riksprovplatssystemet anförs att en övergång till öppet system för återkommande kontroll innebär en betydande omställning för riksprov- platserna, menar att det ligger utanför styrelsens kompetens att i sitt före- skriftsarbete göra sådana avvägningar.

Ett antal instanser påpekar också att nya riksprovplatser inte bör utses av regeringen och att lagförslaget bör ändras i enlighet därmed. Statskon- toret anser att möjligheten att utse riksprovplatser och riksmätplatser bör upphöra samt att existerande riksprovplatser och riksmätplatser bör ack- rediteras av SWEDAC som laboratorier ackrediterade för provning resp. mätning. En sådan ordning skulle sannolikt bidra till att skapa en neutra- lare konkurrensordning mellan de organ som önskar bli anmälda i sam- band med bedömning av överensstämmelse. Att utse/ackreditera laborato- rier är enligt statskontoret mening en väl definierad uppgift som inte behöver utföras på regeringsnivå utan med fördel kan utföras av en myn— dighet.

SEMKO anser att systemet med riksprovplatser sannolikt helt kan slo- pas för produktkontroll. Om det emellertid behålls i lagstiftningen, bör det "läggas i malpåse' och endast tillämpas i undantagsfall.

Några remissinstanser ser dock en fortsatt funktion för riksprovplatssys- temet.

Räddningsverket påpekar att ansvaret för provning och kontroll inom verkets ansvarsområde hittills legat på riksprovplatsema. Både från ad- ministrativa och säkerhetsmässiga utgångspunkter har det funnits fördelar med detta system. Att ett fåtal organ varit inblandade har medfört raka kontaktvägar samtidigt som provningsvolymen, och därmed indirekt kom- petensen, hållits uppe. Samma instans har utfört besiktning innan ibruksta- gande såväl som återkommande besiktning. Mot bakgrund av de erfaren- heter som verket har av riksprovplatssystemet anser verket att det finns goda skäl att skynda långsamt med att överge riksprovplatssystemet inom de områden som berör säkerhetsteknisk provning och kontroll. Över- gången bör ske på ett planmässigt och enhetligt sätt, vilket fordras mer - strikt samordning från centralt håll än vad som framgår av promemorian.

Statens maskinprovningar menar att en väsentlig fördel med riksprov- platssystemet är att samma tjänst kostar lika mycket oavsett var och åt vem i vårt land ett återkommande kontrolluppdrag utförs. Riksprovplats— systemet säkerställer dessutom kravet på opartiskhet.

LO ser det som en fördel att det i enlighet med promemorians förslag ges utrymme för fortsatt verksamhet för riksprovplatsema. Att ett avskaf- fande av riksprovplatssystemet skulle vara effektivitetsbefrämjande behö- ver inte vara sant. Med tanke på den lilla volym som på vissa områden kan förekomma, skulle det tvärtom kunna vara ett slöseii med både utrust-

Prop. 1991/92:170 Remissammanställning

ning och personal att övergå till ett öppet system. En annan fördel med riksprovplatssystemet har varit att man haft en sådan volym på sin verk- samhet att man kunnat bedriva utveckling av såväl metodik som prov- ningsutrustningar och att allvarliga konstruktionsfel har upptäckts till gagn för såväl utrustningamas ägare som för en minskad olycksfallsrisk.

Krav på anmälda organ

Flertalet remissinstanser har inte uttryckt någon erinran mot promemorians förslag om att svenska organ bör kunna visa att de uppfyller tillämplig standard ur EN 45 OOO-serien för att bedömas vara kompetenta som an- mälda organ.

Naturvårdsverket menar att med utgångspunkt från EN 45 OOO—serien kan klara och entydiga kriterier ställas avseende kvalitet och kompetens hos de organ som medverkar inom systemet. LO understryker starkt det nödvändiga i att de organ som ska bedriva provnings-, certifierings- och besiktningsverksamhet uppfyller krav i enlighet med EN 45 OOOserien. NUTEK framhåller att det vid tillämpningen av EN 45 OOO-serien är vik- tigt med enhetliga tolkningar av kraven inom EG och EFTA. AB Svensk Bilprovning uttrycker liknande synpunkter och framhåller att kraven för ackreditering inte får sättas högre i Sverige än i andra länder. Det är också viktigt att ackrediteringsorgan i andra länder tillämpar standarderna enhetligt och stringent i ackrediteringsarbetct, så att förtroendet för ack- rediteringssystemet inte rubbas. Statens maskinprovningar tillstyrker för- slaget att organ som möter. kraven i EN 45 OOO-serien skall anses vara kompetenta som anmälda organ.

Andra remissinstanser (kommerskollegium, boverket, statens prov- ningsanstalt, SEMKO, ELIF och Sveriges Industnjörbund) framhåller att EG-direlniv som beslutats före "the global approach" inte uppställer något krav på att anmälda organ skall uppfylla EN 45 OOO-serien. En ensidig svensk tillämpning av detta krav kan medföra att svenska organ belastas med högre kostnader än motsvarande europeiska organ.

Boverket anför att enligt EG:s byggvarudirektiv är kraven på anmälda organ inte desamma som i EN 45 OOO-serien även om skillnaderna är små. Det synes därför enligt boverket rimligast att följa kraven i byggvarudirektivet.

SEMKO framhåller att även om kriterierna för anmälda organ i EG- direktiv skall tolkas mot bakgrund av EN 45 OOO—serien, kan det ifråga- sättas om så skett/sker inom EG-ländema. Den svenska regeringen och myndigheter bör verka för en europeisk kvalitetshöjning och harmonise- ring i detta avseende. Tills rätt och lika nivå på kraven nåtts bör svenska organ av konkurrensskäl inte underkastas högre krav än sina utländska konkurrenter. Svenska provnings- och certifieringsorgan har dock normalt en så hög standard att en skärpning av reglerna upp till EN 45 OOO—seriens krav är att välkomna.

Handikappinstituzet och SPK betonar att samma krav måste gälla för riksprovplatser eller myndigheter med provnings— och certifieringsverk-

Prop. 1991/922170 Bilaga 1 1.1 Remissammanställning

samhet som för övriga anmälda organ. SPK menar i detta sammanhang att promemorians förslag att några generella krav på ackreditering inte bör gälla för statliga myndigheter, skulle innebära en särbehandling.

Statens maskinprovningar menar att konkurrensen mellan kompetenta organ måste ske på lika villkor. Kvaliteten på certifiering, provning och kontroll säkerställs i hög grad med krav på ackreditering. Av såväl kon— kurrens- som kvalitetsskäl anser maskinprovningama det viktigt att kom- petenskiaven möts genom krav på en opartisk ackreditering av både pri- vata och officiella organ.

Beträffande äldre direktiv så påpekar SEMKO att det saknas precise- ringar av krav på anmälda organ. Sverige bör här verka för att EN 45 OOO—serien införs och efterlevs. De anmälda organ som finns från EG-ländema bör, sannolikt ofta motiverat, ifrågasättas. Vi bör från svensk sida inte godta provningsresultat från organ i andra länder, om dessa inte uppfyller kompetenskraven enligt EN 45 OOO-serien. Man är enligt SEMKO inom EG medveten om problematiken och kommer eventuellt att räta upp kraven i ett överordnat dokument.

Myndighetsfunktioner

Ingen remissinstans har framfört erinringar mot att uppgiften att bedöma de anmälda organens kompetens samt att utöva tillsyn över dessa anförtros till styrelsen för teknisk ackreditering. I ett antal yttranden (statens livs- medelsverk, Svensk Industri/örening, SEMKO, SIS, ELIF och Sveriges In- dustriförbund) påpekas dock att SWEDAC i praktiken har en monopol- ställning som svenskt ackrediteringsorgan och att det vore önskvärt med en konkurrens även inom detta område.

Enligt Sveriges Industriförbunds uppfattning bör också lagen kunna medge annan än SWEDAC som ackrediteringsorgan i Sverige. SWEDAC bör vidare kunna delegera rätten att ackreditera till lämpliga andra of- fentligrättsliga eller privaträttsliga organ på t.ex. branschnivå. SEMKO och SIS menar att ackrediteringar från andra europeiska organ, likvärdiga med SWEDAC, bör ges samma status som ackreditering från SWEDAC.

Flera remissinstanser (t.ex. kommerskollegium, handikappinstitutet, sta- tens telendmnd, boverket, NUTEK, statens naturvårdsverk) betonar vikten av att SWEDAC:s bedömning av om de anmälda organen uppfyller kom- petenskraven sker i nära samarbete med de berörda sektorsmyndigheter- na. Boverket och NUTEK anser att detta bör framgå av lagtexten.

Statens telenämnd konstaterar att det bör vara en uppgift för den sek- torsansvariga myndigheten att föreskriva vilken teknisk kompetens som anmälda organ inom sektorn skall uppfylla medan det bör ankomma på SWEDAC att meddela föreskrifter av mer generell räckvidd för anmälda organ. Enligt nämndens uppfattning bör därav även följa att det skall ankomma på sektorsmyndigheten att svara för bedömningen av organens tekniska kompetens samt även stå för den fortlöpande tillsynen av denna. Liknande uppfattningar framförs i kommerskollegiurns och fre/n'ensfön'altningens yttranden.

Prop. 1991/92:170 Bilaga ll.l Remissammanställning

Boverket menar mot bakgrund av att byggvarudirektivet inte innehåller Prop. 1991/921170 krav om att anmälda organ måste uppfylla krav enligt EN 45 OOO-serien Bilaga 11.1 _ att det inom denna sektor skall vara möjligt bedöma svenska organ enbart Remissammanställning mot sektorsspecifika krav och att lagen bör utformas så att det är möjligt att lägga denna bedömning på sektorsmyndigheten.

Marknattövervakning

Flera remissinstanser uppmärksammar i sina yttranden att EG:s produktdi- rektiv ålägger medlemsländerna en aktiv nationell marknadsövervakning. Kommerskollegium påpekar att en klar ansvarsfördelning måste göras mellan de anmälda organen som utför kontrollfunktioner innan en produkt får marknadstillträde och marknadsövervakningsorgan som ansvarar för den föreskrivna kontrollen av produkter på marknaden. Den senare funk- tionen är en myndighetsutövande funktion för vilken en nationell myn- dighet skall ha ansvar.

Konsumentverket framhåller att i många EG-länder så är marknadsöver- vakningen organiserad så att statliga organ regelbundet på eget initiativ kontrollerar att inga otillåtna produkter finns på marknaden. En förutsätt- ning för en effektiv marknadskontroll i Sverige är att särskilda ekonomis- ka resurser avsätts, eventuellt finansierade genom avgifter från företagen, i likhet med vad som gäller för kontrollen av livsmedel.

SEMKO menar att det finns skäl att anta att marknadskontrollfunktionen brister inom nuvarande EG—länder för flera produktdirektiv, t.ex. lågspän- ningsdirektivet. Sverige bör därför verka för en skärpt tillämpning.

Statskontoret anser att den framtida organisationen och omfattningen av marknadsövervakningen inte är tillräckligt belyst i promemorian, utan behöver utredas vidare.

Övriga synpunkter

Statens telenämnd påpekar att frågan om vilka åtgärder som skall vidtas mot ett anmält organ som inte längre uppfyller kraven inte är berörd i promemorian. Om möjligheten att återkalla en anmälan skall finnas bör det enligt nämnden övervägas om inte i vart fall bestämmelser om detta och om besvärsrätt skall ges i lag.

Svensk Bilprovning framhåller att EG-reglerna ställer krav på att kon- fidentiell information som en tillverkare lämnar till ett anmält organ skall vara rättsligt skyddad. En tillverkares begäran om konfidentiell behandling av lämnade uppgifter kan enkelt tillgodoses av organ som inte berörs av offentlighetsprincipen. Samma skydd kan inte alltid uppnås vid tillämpning av sekretesslagen. En översyn av sekretesslagens bestämmelser i detta avseende bör göras.

SEMKO stöder förslaget att anmälda organ skall ha ansvarsförsäkring men anser ur rättvisesynpunkt att organet själv skall bära kostnaden för denna försäkring och staten ej ta över ansvaret för vissa organ. Reglerna 69

för anmälda organ bör utesluta organisationer som ej helt finansierar sin Pr0p. 1991/921170 verksamhet med avgifter för levererade tjänster för provning och certifie- Bilaga 11-1 ring, Remissammanställning

Till lagrådet remitterat lagförslag Prop. 1991/92:170 Bilaga 11.2

Förslag till Till lagrådet remitterat lagförslag Lag om kontroll genom teknisk provning och om mätning

Härigenom föreskrivs följande.

Tillämpningsområde

1 5 Denna lag innehåller bestämmelser inom området kontroll genom teknisk provning och mätning.

Lagen tillämpas i fråga om

1. utseende av organ som anmäls för uppgifter i samband med bedöm- ning av överensstämmelse enligt bestämmelser som gäller inom det euro- peiska ekonomiska samarbetsområdet,

2. systemet med riksprovplatser m.m. för vissa kontrollområden,

3. systemet med riksmätplatser m.m för mätning,

4. ackreditering genom styrelsen för teknisk ackreditering,

5. skyldighet att godta vissa utländska provningsresultat m.m.

Organisationen för viss form av bedömning av överensstämmelse

2 & Bedömning av överensstämmelse kan enligt denna lag ske genom eller under medverkan av anmälda organ, riksprovplatser eller ack- rediterade organ om det är

1. föreskrivet i lag eller annan författning,

2. ålagts någon genom beslut av en myndighet, eller

3. bedömningen annars har särskilda rättsverkningar enligt föreskrift i en författning,

Anmälda organ

3 5 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer utser de organ (anmälda organ) som skall anmälas för uppgifter i samband med bedömning av överensstämmelse enligt bestämmelser som gäller inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

4 5 De organ skall anmälas som begär det och som bedöms uppfylla de krav som ställs på de organ som skall utföra den uppgift anmälan avser. Innan organet anmäls skall styrelsen för teknisk ackreditering i samråd med berörda sektorsmyndigheter bedöma om organet uppfyller dessa krav. Organ som genom ackreditering eller likvärdigt förfarande visas uppfylla kraven i europeiska standarder, som är tillämpliga i det aktuella fallet, 71

skall anses uppfylla kraven i motsvarande avseende för den uppgift anmä— lan avser. Om ett anmält organ bedöms inte längre uppfylla de krav som gäller för uppgiften, skall anmälan återkallas. Beslut om återkallande fattas av rege-

ringen.

5 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela närmare föreskrifter om anmälda organ.

Riksprovplatser

6 5 En rikspr0vplats kan utses för ett kontrollområde.

Om det finns särskilda skäl, kan två eller flera riksprovplatser utses för samma kontrollområde.

Riksprovplatser utses av regeringen.

7 & Staten skall ha ett sådant inflytande över verksamheten och denna skall ha en sådan inriktning att riksprovplatsens oberoende ställning inte kan ifrågasättas.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om utförandet av den obligatoriska kontrollen och or- ganisationen av verksamheten.

8 5 En rikspr0vplats som skall utföra kontroll som avses i 2 5 får vid kontrollen utnyttja provningsresultat från tillverkare eller andra med mot- svarande ansvar för produkten. om detta medges i föreskrifter eller i beslut i det särskilda fallet.

9 5 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får över- lämna till en rikspr0vplats som är bolag eller annan juridisk person att besluta i ärenden som rör myndighetsutövning och som gäller godkännan- de av personal, utrustning, förfarande, organisation, produkt eller anlägg- ning eller fastställande av avgift för utförd kontroll.

10 5 En rikspr0vplats kan anlitas för kontroll som det åligger en myn- dighet att själv utföra eller låta utföra eller som enligt internationell över- enskommelse skall utföras i viss ordning.

Rileätplatser och laboratorier för mätning

11 5 Med riksmätplats avses ett organ som enligt denna lag har utsetts att för viss storhet officiellt svara för sådan mätning som i förhållande till nationella mätnormaler eller vetenskapligt definierade måttenheter säkerställer riktigheten av mätningar som utförs inom landet, att se till att dessa mätnormaler och måttenheter är anknutna till inter- nationellt antagna enheter.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 11.2 Till lagrådet remitterat lagförslag

12 & En riksmätplats utses av regeringen för en eller flera storheter. Prop. 1991/92:170 Bilaga 11.2

13 5 Laboratorier som bedriver mätteknisk verksamhet kan ackrediteras irillfulagrådet remitterat inom det system som avses i 14 å andra stycket att utföra mätning som ag orslag inte skall utföras vid en riksmätplats.

Ackreditering genom styrelsen för teknisk ackreditering

14 5 Med ackreditering avses i denna lag ett formellt erkännande att ett organ är kompetent att utföra den verksamhet som ackrediteringen avser.

Styrelsen för teknisk ackreditering handhar ett system för ackreditering av

1. laboratorier för provning eller mätning,

2. certifieringsorgan för certifiering av produkter, kvalitetssystem eller personal,

3. besiktningsorgan för besiktning eller liknande kontroll. Ackreditering enligt systemet skall ske på grundval av tillämpliga euro— peiska eller internationella standarder.

För kompetensprövning av organ, som skall medverka i viss författ— ningsreglerad teknisk kontroll eller liknande verksamhet, får ackreditering även ske enligt föreskrifter som meddelas särskilt för detta ändamål av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

15 5 Beslut om ackreditering meddelas av styrelsen för teknisk ackredite— ring på angivna villkor för viss tid eller tills vidare.

Styrelsen för teknisk ackreditering får återkalla en ackreditering, om det ackrediterade organet inte längre uppfyller fordringarna för ackreditering eller i något väsentligt hänseende bryter mot de villkor som gäller för verksamheten.

16 å Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med— dela närmare föreskrifter om ackreditering.

Tillsyn

17 5 Styrelsen för teknisk ackreditering utövar tillsyn över verksamhet enligt denna lag eller de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

18 5 Styrelsen för teknisk ackreditering har rätt att hos de organ som omfattas av tillsynen på begäran få tillträde till lokaler samt upplysningar och handlingar i den utsträckning som behövs för tillsynen.

Avgifter m. m. Prop. 1991/92:170 Bilaga 11.2 19 & Riksprovplatser och riksmätplatser får ta ut avgift för att täcka Till _lagrådet remitterat kostnaderna för kontroll som avses i 2 5 och för utförda mätningar enligt lagförslag vad regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer närmare före- skriver.

20 & Ackrediterade organ skall betala avgift till styrelsen för teknisk ack- reditering för att täcka kostnaderna för ackrediteringen.

Organ som bedöms enligt 4 5 andra stycket skall betala avgift till styrel- sen för att täcka kostnaderna för bedömningen.

21 5 En rikspr0vplats skall lämna bidrag till styrelsens för teknisk ack- reditering kostnader för dess verksamhet enligt denna lag. Bidragets storlek fastställs av regeringen.

Sekretess

22 5 Den som har tagit befattning med ett ärende enligt denna lag får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han därvid fått veta om någons affärs— eller driftsförhållanden.

1 det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelsema i sek- retesslagen (l980:100).

Överklagande m. m.

23 & Beslut av styrelsen för teknisk ackreditering om ackreditering enligt 15 å och åtgärd enligt 18 5 får överklagas hos kammarrätten.

Bestämmelserna i 23--25 55 förvaltningslagen(1986:223) om hur beslut överklagas skall tillämpas också i fråga om beslut enligt 9 5 av bolag eller annan juridisk person.

24 5 Om styrelsen för teknisk ackreditering återkallar en ackreditering enligt 15 5 andra stycket får styrelsen besluta att återkallelsen skall gälla med omedelbar verkan.

Godtagande av v'Lssa utländska provningsresultat m. m.

25 5 Bestämmelserna i 25 - 29 55 gäller provningsresultat och bevis om överensstämmelse som omfattas av den inom den Europeiska frihan- delssammanslutningen gällande konventionen om ömsesidigt godtagande av provningsresultat och bevis om överensstämmelse, vilken undertecknades i Tammerfors den 15 juni 1988.

26 & Myndigheter och andra organ, vilka, genom godkännanden eller Pr0p. 1991/92:170 liknande beslut för vilka provningsresultat ligger till grund, medger att en Bilaga 11-2 _ produkt får föras ut på marknaden eller användas, skall därvid utan för- Trllulagrådet remitterat nyad undersökning godta provningsresultat från de ackrediterade prov- lagforslag ningslaboratorier som anges av regeringen eller den myndighet som rege- ringen bestämmer.

27 5 Om det för en viss sektor finns ett avtal, som har tagits upp i bilaga 111 till konventionen, skall myndigheter och andra organ, vilka genom godkännande eller liknande beslut medger att en produkt får föras ut på marknaden eller användas, utan förnyad undersökning godta prov- ningsresultat och bevis om överensstämmelse från de organ som anges av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

28 & Skyldighet enligt 25 eller 26 5 att godta ett visst provningsresultat eller bevis om överensstämmelse skall inte hindra myndigheter och andra organ, vilka genom godkännande eller liknande beslut medger att en pro- dukt får föras ut på marknaden eller användas, från att i rimlig omfattning göra stickprov.

Skyldighet enligt 25 eller 26 5 att godta ett visst provningsresultat eller bevis om överensstämmelse skall inte gälla, om det finns skälig anledning att anta att provningsresultatet eller beviset är ofullständigt eller felaktigt.

29 5 Om det är nödvändigt för att skydda människors, djurs eller växters liv eller hälsa, egendom eller miljö, får utan hinder av 25 eller 26 & tillämpas bestämmelser i författning om återkallelse av en vara eller om förbud mot marknadsföring av en vara.

30 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela föreskrifter om underrättelseskyldighet i den utsträckning som följer av konventionen.

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer, då lagen (1989:164) om kontroll genom teknisk provning och om mäming skall upphöra att gälla.

2. Om det i en lag eller annan en författning hänvisas till en föreskrift som ersatts genom en föreskrift i denna lag tillämpas i stället den nya föreskriften.

3. Bestämmelser om riksprovplatser, riksmätplatser och ackrediterade organ tillämpas även på organ som vid ikraftträdandet är riksprovplats, riksmätplats eller ackrediterat organ enligt motsvarande äldre be- stämmelser.

Lagrådets yttrande

Lagrådet Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1992-05-08

Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Hans-Gunnar Solerud, regeringsrådet Anders Swartling.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 23 april 1992 har rege- ringen på hemställan av statsrådet Lundgren beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om kontroll genom teknisk provning och om mäming.

Förslaget har inför lagrådet föredragits av kammarrättsassessom Sven Nyström.

Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet: Innehållet i lagen torde sammanfattas bättre i lagens rubrik om denna får lyda Lag om organ för teknisk kontroll, m.m. För uppnående av ökad tydlighet och större överensstämmelse mellan motiven och lagtexten bör denna också underkastas en redaktionell överarbetning i vissa delar på sätt som framgår av bilaga1 till detta protokoll.

1Utesluten här eftersom samtliga av lagrådet föreslagna ändringar införts i propositionens lagförslag.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 11.3 Lagrådets yttrande

Propositionens lagförslag Prop. 1991/92:170 Bilaga ll.4

Förslag till Propositionens lagförSIag

Lag om teknisk kontroll

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1. organ som anmäls för uppgifter i samband med bedömning av över- ensstämmelse enligt bestämmelser som gäller inom Europeiska ekono— miska samarbetsområdet,

2. riksprovplatser m.m. för vissa kontrollområden,

3. riksmätplatser m.m för mätning,

4. ackreditering genom styrelsen för teknisk ackreditering,

5. skyldighet att godta vissa utländska provningsresultat m.m.

2 & Bedömning av överensstämmelse och annan teknisk kontroll utförs enligt denna lag av eller under medverkan av anmälda organ, riksprovplat- ser eller ackrediterade organ om kontrollen är

1. föreskriven i lag eller annan förfatming,

2. har ålagts någon genom beslut av en myndighet, eller

3. annars har särskilda rättsverkningar enligt föreskrift i lag eller annan författning.

Anmälda organ

3 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer utser de organ (anmälda organ) som skall anmälas för uppgifter i samband med bedömning av överensstämmelse enligt bestämmelser som gäller inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

4 5 De organ skall anmälas som begär det och som uppfyller de krav som ställs på de organ som skall utföra den uppgift anmälan avser.

Innan organet anmäls skall styrelsen för teknisk ackreditering i samråd med berörda myndigheter ha gjort en bedömning om organet uppfyller dessa krav. Organ som genom ackreditering eller likvärdigt förfarande visas uppfylla kraven i tillämpliga europeiska standarder, skall anses uppfylla kraven i motsvarande avseende för den uppgift anmälan avser.

Om ett anmält organ inte längre uppfyller de krav som gäller för upp— giften, skall anmälan återkallas. Beslut om återkallande fattas av rege- ringen.

5 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela närmare föreskrifter i fråga om anmälda organ.

Rilsprovplzrtser

6 5 En rikspr0vplats kan utses för varje område för obligatorisk kontroll (kontrollområde).

Om det finns särskilda skäl, kan två eller flera riksprovplatser utses för samma kontrollområde.

Riksprovplatser utses av regeringen.

7 & Staten skall ha ett sådant inflytande över verksamheten och denna skall ha en sådan inriktning att riksprovplatsens oberoende ställning inte kan ifrågasättas.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om utförandet av den obligatoriska kontrollen och or- ganisationen av verksamheten.

8 & En rikspr0vplats får vid kontrollen utnyttja provningsresultat från tillverkare eller andra med motsvarande ansvar för produkten, om detta medges i föreskrifter eller i beslut i det särskilda fallet.

9 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får över— lämna till en rikspr0vplats som är bolag eller annan juridisk person att besluta i ärenden som rör myndighetsutövning och som gäller godkännan— de av personal, utrustning, förfarande, organisation, produkt eller anlägg- ning eller fastställande av avgift för utförd kontroll.

10 & En rikspr0vplats kan anlitas för kontroll som det åligger en myn- dighet att själv utföra eller låta utföra eller som enligt internationell över- enskommelse skall utföras i viss ordning.

Rilsmätplatser och laboratorier för mätning

11 5 Med riksmätplats "avses ett organ som enligt denna lag har utsetts att för viss storhet officiellt svara för sådan mätning som i förhållande till nationella mätnormaler eller vetenskapligt definierade måttenheter säkerställer riktigheten av mätningar som utförs inom landet, att se till att dessa mätnormaler och måttenheter är anknutna till inter- nationellt antagna enheter.

12 5 En riksmätplats utses av regeringen för en eller flera storheter.

13 & Laboratorier som bedriver mätteknisk verksamhet kan ackrediteras enligt denna lag att utföra mätning som inte skall utföras vid en riksmät— plats.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 1 1.4 Propositionens lagförslag

Ackreditering genom styrelsen för teknisk ackreditering

14 & Med ackreditering avses i denna lag en förklaring att ett organ är kompetent att utföra den verksamhet som ackrediteringen avser.

Styrelsen för teknisk ackreditering handhar ackreditering av

1. laboratorier för provning eller mäming,

2. certifieringsorgan för certifrering av produkter, kvalitetssystem eller personal,

3. besiktningsorgan för besiktning eller liknande kontroll. Vid ackreditering skall tillämpliga europeiska eller internationella stan- darder iakttas.

Organ, som skall medverka i viss författningsreglerad teknisk kontroll eller liknande verksamhet, får ackrediteras även enligt föreskrifter som meddelas särskilt för detta ändamål av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

15 5 Beslut om ackreditering meddelas av styrelsen för teknisk ackredite- ring för viss tid eller tills vidare. Beslutet skall ange de villkor som skall gälla för verksamheten.

Styrelsen för teknisk ackreditering får återkalla en ackreditering, om det ackrediterade organet inte längre uppfyller fordringarna för ackreditering eller i något väsentligt hänseende bryter mot de villkor som gäller för verksamheten.

16 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela närmare föreskrifter om ackreditering.

Tillsyn

17 5 Styrelsen för teknisk ackreditering utövar tillsyn över verksamhet som avses i denna lag eller i de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

18 5 Styrelsen för teknisk ackreditering har rätt att hos de organ som omfattas av tillsynen på begäran få tillträde till lokaler samt upplysningar och handlingar i den utsträckning som behövs för tillsynen.

Avgifter m. m.

19 & Riksprovplatser och riksmätplatser får ta ut avgift för att täcka kostnaderna för kontroll och för utförda mätningar enligt vad regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer närmare föreskriver.

20 5 Ackrediterade organ skall betala avgift till styrelsen för teknisk ack- reditering för att täcka kostnaderna för ackrediteringen och tillsynen.

Prop. 1991/921170 Bilaga ll.4 Propositionens lagförslag

Organ som bedöms enligt 4 5 andra stycket skall betala avgift till styrel- sen för att täcka kostnaderna för bedömningen. Anmälda organ skall betala sådan avgift även för tillsynen.

21 & En rikspr0vplats skall lämna bidrag till styrelsens för teknisk ack- reditering kostnader för dess verksamhet enligt denna lag. Bidragets storlek fastställs av regeringen.

Sekretess

22 5 Den som har tagit befattning med ett ärende enligt denna lag får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han därvid fått veta om någons af lärs— eller driftsförhållanden.

[ det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sek- retesslagen (l980:100).

Överklagande m. m.

23 5 Beslut av styrelsen för teknisk ackreditering enligt 15 5 och om åtgärd enligt 18 5 får överklagas hos kammarrätten.

Bestämmelserna i 23 - 25 55 förvaltningslagen(1986z223) om hur beslut överklagas skall tillämpas också i fråga om beslut enligt 9 5 av bolag eller annan juridisk person.

24 5 Om styrelsen för teknisk ackreditering återkallar en ackreditering enligt 15 5 andra stycket får styrelsen besluta att återkallelsen skall gälla med omedelbar verkan.

Godtagande av v'Lssa utländska provningsresultat m. m.

25 & Bestämmelserna i 26 - 30 55 gäller provningsresultat och bevis om överensstämmelse som omfattas av den inom den Europeiska frihan- delssammanslutningen gällande konventionen om ömsesidigt godtagande av provningsresultat och bevis om överensstämmelse, vilken undertecknades i Tammerfors den 15 juni 1988.

26 & Myndigheter och andra organ, vilka, genom godkännande eller liknande beslut för vilka provningsresultat ligger till grund, medger att en produkt får föras ut på marknaden eller användas, skall därvid utan för- nyad undersökning godta provningsresultat från de ackrediterade prov- ningslaboratorier som anges av regeringen eller den myndighet som rege- ringen bestämmer.

27 5 Om det för en viss sektor finns ett avtal. som har tagits upp i bilaga 111 till konventionen, skall myndigheter och andra organ, vilka genom

Prop. 1991/92:170 Bilaga ll.4 Propositionens lagförslag

godkännande eller liknande beslut medger att en produkt får föras ut på marknaden eller användas, utan förnyad undersökning godta prov- ningsresultat och bevis om överensstämmelse från de organ som anges av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

28 & Skyldighet enligt 26 eller 27 5 att godta ett visst provningsresultat eller bevis om överensstämmelse skall inte hindra myndigheter och andra organ, vilka genom godkännande eller liknande beslut medger att en pro- dukt får föras ut på marknaden eller användas, från att i rimlig omfattning göra stickprov.

Skyldighet enligt 26 eller 27 5 att godta ett visst provningsresultat eller bevis om överensstämmelse skall inte gälla, om det finns skälig anledning att anta att provningsresultatet eller beviset är ofullständigt eller felaktigt.

29 5 Om det är nödvändigt för att skydda människors, djurs eller växters liv eller hälsa, egendom eller miljö, får utan hinder av 26 eller 27 & tillämpas bestämmelser i lag eller annan författning om återkallelse av en vara eller om förbud mot marknadsföring av en vara.

30 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med— dela föreskrifter om underrättelseskyldighet i den utsträckning som följer av konventionen.

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Vid ikraftträdandet skall lagen (1989:164) om kontroll genom teknisk prov- ning och om mätning upphöra att gälla.

2. Om det i en lag eller annan en förfatming hänvisas till en föreskrift som ersatts genom en föreskrift i denna lag tillämpas i stället den nya föreskriften.

3. Bestämmelser om riksprovplatser, riksmätplatser och ackrediterade organ tillämpas även på organ som vid ikraftträdandet är riksprovplats, riksmätplats eller ackrediterat organ enligt motsvarande äldre be— stämmelser.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 11.4 Propositionens lagförslz-

Innehållsförteckning

1 Inledning . 2 Näringspolitiken ............................ 3 Varors fria rörlighet ......................... 3.1 Tekniska föreskrifter m.m. ..................

3.1.1 3.1.2 3.1.3 3.1.4

Allmänt ......................... Mätinstrument m.m. .................. Elektrotekniska varor .................

Byggvaror ........................

3.2 Produktansvar ..........................

3.3 Energi 3.3.1 3.3.2 3.3.3 3.3.4 3.3.5

13st energipolitik ................... EES-avtalet ....................... Transitering ....................... Informationsutbyte m.m. ............... Övrigt ..........................

4 Fri rörlighet för personer, tjänster och kapital .......... 4.1 Etableringsrätt .......................... 4.2 Självständigt förvärvsverksamma ............... 5 Konkurrensregler m.m. ....................... 5.1 Konkurrensreglerna ....................... 5.2 Offentligt stöd till näringslivet ................. 5.2.1 5.2.2

EES-avtalet ....................... Behovet av anpassning .................

5.3 Industriellt rättsskydd ...................... 5.4 Revisorer ............................. 6 Samarbete vid sidan av de fyra friheterna ............. 6.1 Allmänt .............................. 6.2 Forskning och teknisk utveckling ............... 6.3 Små och medelstora företag ..................

6.4 Turism

7 Lag om teknisk kontroll ....................... 7.1 Inledning ............................. 7.2 Bedömning av överensstämmelse inom EG och EES 7.3 Gällande svensk ordning för rättsligt reglerad kontroll

genom

teknisk provning ....................

7.4 Allmän motivering ....................... 7.4.1 7.4.2

Lagstiftningens utformning inför EES-sarnarbetet . Mina förslag ....................... 7.4.2.1 Ett öppet system ............... 7.4.2.2 Krav på anmälda organ ........... 7.4.2.3 Myndighetsfunktioner ............

7.5 Avveckling av riksprovplatssystemet ............. 7.6 Upprättat lagförslag ....................... 7.7 Specialmotivering ........................ 8 Hemställan

47 49 49 51 51 53 56 58 61 61 63

Prop. 1991/92:170 Bil. ll Näringsdepartementet

Bilaga 11.1 Remissammanställning (Ds l99l:86) ......... 64 Prop. 1991/922170 Bilaga 11.2 Till lagrådet remitterat lagförslag ........... 71 Bli-_ ” Bilaga 11.3 Lagrådets yttrande .................... 76 Näringsdepartementet Bilaga ll.4 Propositionens lagförslag ................ 77

Civildepartementet Prop. 1991/92:170

_ _ _ Bilaga 12 Utdrag ur protokoll vrd regeringssammanträde den 27 maj 1992

Föredragande: statsrådet Davidson

Anmälan till proposition om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Civildepartementets ansvarsområde omfattar länsstyrelserna, kammarkolle- giet, hov- och slottsstaterna, kommunerna och landstingen, Svenska kyrkan och andra trossamfund, folkrörelser och kooperation, konsumentskydd, ungdomsfrågor, allmänna samlingslokaler samt revisionen i regeringskans- liet.

Bland dessa sakområden är det, såvitt jag kan bedöma, uteslutande en del frågor om konsumentskydd och en de] allmänna ungdomsfrågor som det finns anledning att ta upp i detta sammanhang.

När det gäller konsumentfrågoma innebär EES-avtalet att ytterligare an- passning till EG:s regelverk behövs. Jag räknar sålunda med att till hösten 1992 kunna återkomma till regeringen med förslag till dels ändringar i mark- nadsföringslagen (1975:]418, ändrad senast 1988:1605), dels nya lagar om leksakers säkerhet, om farliga imitationer av livsmedel, om märkning av hushållsapparater med uppgift om buller och energiförbrukning, om person- lig skyddsutrustning i fråga om konsumentvaror och om märkning av textil- varor.

När det gäller ungdomsfrågoma innebär avtalet i huvudsak att Sverige får delta i viss programverksamhet. Någon författningsreglering kommer där inte att behövas.

I Romfördraget fanns det ursprungligen ingen uttrycklig bestämmelse om att konsumenterna skall skyddas eller deras intressen tas till vara. Till en början handlade samarbetet främst om att uppnå de ekonomiska målen och att för- bättra medborgarnas levnadsvillkor. Men i detta låg givetvis att konsumen- terna skulle gynnas genom den ökade konkurrens mellan företagen som blev möjlig på den gemensamma marknaden. Sedan år 1975 har EG haft konsumentpolitiska program, där mål anges för konsumentinflytandet, produktsäkerhetcn, det ekonomiska och rättsliga skyddet, konsumentutbildning och information (se även avsnitt 2.2). Genom ett tillägg år 1985 till Romfördraget, den s.k. enhetsakten, kom 1

Bilaga 12

konsumentskyddet också formellt med i samarbetet. Konsumentskyddet fal- ler här in under artikel 100 a, som främst rör beslutsordningen för den ge- mensamma marknaden. Där slås uttryckligen fast att EG-kommissionen i sina förslag till gemensamma regler för att uppnå den interna marknaden skall gå ut från en hög konsumentskyddsnivå.

I december 1991 beslutade rådet vid det s.k. Maastrichtmötet att konsu- mentfrågorna skulle stadfästas i Romfördraget. Konsumenternas behov av hälsa och säkerhet, deras ekonomiska intressen och deras behov av ända- målsenlig information slås alltså numera fast i fördraget. Medlemsländernas möjligheter att ha strängare nationell lagstiftning framhålls också.

Konsumentpolitiken rör många områden på en framtida integrerad mark- nad. Detta kommer på olika sätt till uttryck i EES-avtalet.

I avtalets ingress anger parterna sin avsikt att främja konsumenternas in- tressen och stärka deras ställning på marknaden med syftet att uppnå en hög konsumentskyddsnivå. Vidare anges att utvecklingen av nya regler skall utgå från en hög konsumentskyddsnivå.

EES-avtalet omfattar omkring 20 rättsakter, som ingår i EG:s sekundär- lagstiftning på konsumentområdet. De återfinns dels i bilaga 11 (Tekniska föreskrifter, standarder, provning och certifiering), dels i bilaga XIX (Konsu- mentskydd).

Huvuddelen av denna sekundärlagstiftning utgörs av direktiv. Därutöver finns några rekommendationer. EG-förordningar saknas helt.

En del av den konsumenträttsliga sekundärlagstiftningen hör till andra de- partements ansvarsområden.

Den sekundärlagstiftning som ingår i EES-avtalet när det gäller konsument- skydd motsvaras i stor utsträckning redan av svensk lagstiftning. I vissa fall är det svenska konsumentskyddet starkare än det som följer av avtalet. Det gäller särskilt på det ekonomisk-rättsliga området. På detta område har EG oftast s.k. minimiregler, vilket gör att Sverige kan behålla en högre konsu- mentskyddsnivå.

Det finns också exempel på att Sverige saknar författningsreglcr på områ- den som omfattas av de rättsakter som ingår i avtalet.

Sveriges åtaganden enligt avtalet kräver därför i viss utsträckning kom- plettering av gällande författningar, i en del fall ny författningsreglering.

Inom civildepartemcntets ansvarsområde omfattar EES-avtalet direktiv om produktsäkerhet, marknadsföring och produktinformation i fråga om konsumentvaror. De skall redovisas här.

Bilaga 12

Produktsäkerhet På produktsäkerhetsområdct finns följande direktiv:

Rådets direktiv 88/378/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lag- stiftning om leksakers säkerhet. Rådets direktiv 87/357/EEG om anpassningen av medlemsstaternas lag- stiftning om produkter som, på grund av sina yttre egenskaper, kan för- växlas med andra produkter och härigenom utgöra en risk för konsumen- ters hälsa och säkerhet.

— Rådets direktiv 89/686/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lag- stiftning om personlig skyddsutrustning.

Införlivandet av dessa direktiv i svensk rätt kräver ny lagstiftning.

Promemorior med förslag till den lagstiftning som behövs utarbetas för närvarande inom civildepartementet och kommer att remitteras under våren 1992. En proposition med förslag till ny lagstiftning på de aktuella områdena beräknas kunna presenteras under hösten 1992.

Marknadsföring När det gäller marknadsföring omfattar EES-avtalet följande direktiv:

— Rådets direktiv 84/450/EEG rörande anpassningen av medlemsstaternas lagar, förordningar och administrativa bestämmelser om vilseledande re- klam. . Rådets direktiv 79/581/EEG om konsumentskydd i samband med pris- märkning av livsmedel. — Rådets direktiv 88/314/EEG om konsumentskydd i samband med pris- märkning av andra varor än livsmedel.

Behov av lagändringar med anledning av direktivet om vilseledande reklam övervägs av marknadsföringsutredningen (C 1991:10). Utredningen väntas inom kort lägga fram förslag till de anpassningar av lagstiftningen som be- hövs. Efter remissbehandling beräknas en lagrådsremiss och proposition un— der hösten 1992.

Direktiven om prismärkning motsvarar reglerna i prisinformationslagen (1991:601, ändrad senast 1991:1938). Ytterligare anpassning av den svenska lagstiftningen behövs därför inte.

Produktinformation Aktuella rättsakter om produktinformation är följande:

Rådets direktiv 86/594/EEG rörande luftburet buller från hushållsappa- rater. — Rådets direktiv 79/530/EEG om märkning som anger hushållsapparaters energiförbrukning. — Rådets direktiv 79/531/EEG om tillämpning på elektriska ugnar av direk- tivet 79/530/EEG om märkning som anger hushållsapparaters energiför- brukning.

Bilaga 12

» Rådets direktiv 71/307/EEG rörande tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om benämningar på textilier (kompletterat genom direktivet 75/36/EEG). -— Rådets direktiv 72/276/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lag— stiftning om vissa metoder för kvantitativ analys av binära fiberbland- ningar. —- Rådets direktiv 73/44/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstift- ning om kvantitativ analys av ternära fiberblandningar.

Behovet av författningsreglering med anledning av de nyss redovisade direk- tiv som omfattas av EES-avtalet övervägs för närvarande inom civildeparte- mentet.

Promemorior med lagförslag skall remitteras under våren 1992. En propo- sition beräknas kunna föreläggas riksdagen under hösten 1992.

Inom EG pågår för närvarande arbete med några direktiv som rör konsu- mentfrågor inom civildepartementets verksamhetsområde. Sålunda finns ett förslag till direktiv om allmän produktsäkerhet. Direktivförslaget väntas bli antaget under år 1992. En anpassning av svensk lagstiftning till förslaget kommer sannolikt att kräva ändringar i produktsäkerhetslagen (1988:1604, ändrad senast 19911358).

Vidare finns ett förslag till direktiv om jämförande reklam. Även detta direktivförslag väntas bli antaget under år 1992. Reglerna i direktivförslaget överensstämmer med reglerna i marknadsföringslagen.

EG-kommissionen har också under våren 1992 lagt fram ett förslag till di- rektiv om märkning av material i skor vid försäljning till konsumenter. Mot- svarande svenska regler saknas.

Inom EG pågår vidare arbete bland annat med förslag till direktiv som rör

utrustning på nöjesfält och lekplatser, — hushållsapparaters energiförbrukning, brandsäkerhet för stoppade Sittmöbler, annonsering av tobaksprodukter i tidningar och på affischer och anslag.

Ett förslag till förordning om ett miljömärkningssystcm har också utarbetats.

Parterna åtar sig i EES-avtalet att verka för ett fördjupat samarbete på kon- sumentområdet. Parterna skall sålunda sträva efter att stärka samarbetet särskilt genom att ge konsumenterna inflytande och deltagande inom ramen för gemenskapens aktiviteter (protokoll 31, artikel 6, punkterna 1 och 2).

Avtalet hänvisar här till tre dokument, som alla har detta syfte (protokoll 31, artikel 6, punkt 2).

Det första dokumentet är rådets resolution av den 9 november 1989 om framtida prioriteringar på konsumentskyddsområdet (Europeiska gemen- skapernas tidning nr C 294, 22.11.1989, punkt 1). Enligt resolutionen bör

Bilaga 12

EG-kommissionen prioritera vissa frågor som anses vara särskilt viktiga för konsumenterna, såsom bättre representation för konsumenterna, integre- ring av konsumentpolitiken i andra politikområden, säkrare produkter, bättre information och utbildning samt större möjligheter att få tvister lösta.

Det andra dokumentet är en treårig handlingsplan för konsumentpoliti- ken inom EG för åren 1990—1992. Planen tar sikte på frågor som är väsent- liga för att den inre marknaden skall bli verklighet år 1993. Kommissionen kommer att öka ansträngningarna för att se till att redan beslutade regler införs i medlemsländerna.

Det tredje dokumentet är rådets resolution av den 4 november 1988 om ökat konsumentdeltagande i standardiseringsarbetet (Europeiska gemen- skapernas tidning nr C 293, 17.11.1988, punkt 1).

EG:s löpande aktiviteter på konsumentområdet inskränker sig för närva- rande till utbyte av information om hem- och fritidsolyckor (EHLASS) samt ett anmälningssystcm för snabbt utbyte av information om varor som befaras utgöra risk för konsumentens hälsa och säkerhet.

Beslut om drift av EI—ILASS sträcker sig för närvarande fram till slutet av år 1992, dvs. bara för tiden innan EES-avtalet träder i kraft. Principbeslut har tagits om att anmälningssystemet när det gäller farliga konsumentvaror på sikt skall integreras med det kommande direktivet om allmän produktsä- kerhet.

I praktiken innebär samarbetsåtagandet i avtalet således att EFTA-län- derna skall ges möjlighet att delta i framtida gemenskapsaktiviteter på kon- sumentområdet. Samarbetsåtagandet omfattar också anmälningssystemet i fråga om farliga konsumentvaror.

I övrigt kan nämnas att konsumentintIytandet inom EG har institutionali- serats i Rådgivande konsumentkommittén. I kommittén, som är knuten till EG-kommissionen, deltar representanter för fristående konsumentorgani- sationer.

EG:s mål på ungdomsområdet är att stödja erfarenhetsutbyte och underlätta gemensamma initiativ. Gemenskapernas huvudsakliga roll är att komplet- tera existerande nationella åtgärder, bl.a. genom programverksamhet och viss resursöverföring från Strukturfonderna med syfte att underlätta arbets- lösa ungdomars inträde på arbetsmarknaden.

För närvarande finns det inte någon ambition att harmonisera ungdoms- politiken genom gemensam lagstiftning.

Verksamheten på ungdomsområdet har hittills koncentrerats på olika ut- bytesprogram. Syftet har främst varit att förbättra ungdomars kompetens. PETRA är t.ex. ett program för att underlätta övergången mellan skola och arbetsliv. Det sedan länge fungerande programmet för unga arbetstagare, Young Workers Exchange Programme, drivs numera inom ramen för PET- RA-programmet. Som ett komplement till utbytesprogrammen med inrikt-

Bilaga 12

ning på utbildning och arbete startades år 1989 ett rent ungdomsutbytespro- gram, Ungdom för Europa (Youth for Europe).

EG arbetar nu för att ge sitt ungdomsarbete en fastare struktur, bl.a. ge- nom att ordna återkommande möten mellan ungdomsministrarna. Planer finns på att utarbeta ett samlat handlingsprogram för ungdomar.

När det gäller allmänna ungdomsfrågor inom civildepartementets ansvars- område, innebär EES-avtalet att Sverige efter avtalets ikraftträdande kom- mer att kunna delta i programmet Ungdom för Europa (protokoll 31, artikel 4, punkt 1).

Sverige kommer också från samma tidpunkt att, när det är lämpligt, kunna delta i informationsutbyte, seminarier och andra kontakter. Avtalsparterna skall enligt avtalet också främja lämpligt samarbete mellan berörda myndig- heter, institutioner och andra relevanta organ när detta kan bidra till att stärka och bredda samarbetet (protokoll 31, artikel 4, punkterna 5 och 6).

Vidare innebär avtalet att Sverige från den 1 januari 1995 kommer att få delta i alla program som då är i gång eller beslutade (protokoll 31, artikel 4, punkt 2).

Ungdom för Europa är ett utbytesprogram för ungdomar mellan 15 och 25 år. Den bakomliggande idén är att ungdomar skall få en europeisk identitet genom att ungdomsgrupper får stöd till egna projekt i samarbete med ett eller flera EG-länder.

Det finns fyra delsyften med programmet:

Ungdomar skall få förstahandsinforrnation om den ekonomiska, sociala och kulturella situationen i ett annat EG-land.

— Ett samarbete skall grundläggas mellan ungdomsgrupper i olika EG-län- der. — Ungdomar i EG-länderna skall utbyta ideer med varandra och finna ge- mensamma intressen.

— Ungdomars känsla av att tillhöra Europa skall stärkas.

Huvuddelen av programmets medel går till direkt stöd till ungdomsutbyte. Det finns också möjlighet att stödja studiebesök och utbildning för ung- domsledare, initiativ som främjar ungdomsutbyte, allmänna kontakter mel- lan medlemsländerna inom ungdomsområdet samt informationsinsatser om programmet.

De projekt som kan få stöd skall pågå i minst sex dagar. Minst ett annat land förutom hemlandet skall delta. Det är viktigt att ungdomar själva är aktiva i såväl planering som genomförande och utvärdering. Syftet med ut- bytet skall vara bestämt i förväg.

För Sveriges medlemsavgift och handläggning av programmet samt för na- tionella informationsinsatser har under anslaget E3, Stöd till internationellt ungdomssamarbete avsatts särskilda medel (prop. 1991/92:100 bil.14, KrUl4, rskr. 149).

För handläggningen av programmet Ungdom för Europa skall de delta- gande länderna anvisa ett nationellt organ. Riksdagen har godtagit att i Sve-

Bilaga 12

rige Stiftelsen för internationellt ungdomsutbyte skall få detta uppdrag (prop. 1991/92:100 bil.14, KrU14, rskr. 149).

Som tidigare har sagts ger EES-avtalet EFTA-länderna möjlighet att delta i olika aktiviteter på ungdomsområdet.

EG har här sedan ett par år intensifierat sitt arbete. År 1990 lade kommis- sionen fram ett dokument om EG:s roll i främjandet av en generell ung- domspolitik i medlemsländerna.

En grupp bestående av högre tjänstemän från de olika medlemsländerna tillsattes i januari 1991 för att ta fram en samlad ungdomspolitik och för att utveckla ungdomsutbytesprogrammen. Denna grupp har fortsatt sin verk- samhet. Vid sidan av kommissionen och ministerrådet är det i denna grupp som ungdomsfrågorna i princip diskuteras.

EG:s ungdomsministrar höll sitt första ministerrådsmöte ijuni 1991. De beslöt då att fortsätta programmet Ungdom för Europa till och med år 1994, med en ökad satsning på utsatta ungdomsgrupper, dvs. ungdomar som av sociala, ekonomiska eller geografiska skäl har små möjligheter att delta i andra utbytesprogram för ungdomar.

Vidare antogs en resolution om

—- att intensifiera samarbetet mellan ansvariga organ till förmån för ung- domsaktiviteter, —- att satsa på ungdomsinformation, —- att uppmuntra ungdomar till initiativ och kreativitet, — att samarbeta beträffande utbildning av ungdomsledare, särskilt i de de- lar som innehåller en europeisk dimension.

Ungdomsministrarna beslutade också att man skall utveckla kontakterna med EG:s ungdomsforum och ge det fortsatt stöd.

Härefter har ytterligare ett rådsmöte hållits under år 1992. Genom överenskommelsen i december 1991 i Maastricht har ungdomsfrå- gorna traktatfästs. Detta kommer förmodligen att innebära fler initiativ på detta område.

EG-kommissionen arbetar med ett förslag om ett samlat handlingspro- gram för ungdomar. En komparativ studie av ungdomars situation i EG:s medlemsländer har publicerats våren 1992.

Vidare pågår en utvärdering av ungdomsprogrammen inom EG. Flera ini- tiativ har tagits när det gäller informationsinsatser.

Sverige har organisatoriskt en beredskap på området genom att det inom regeringen finns ett särskilt statsråd — civilministern — med ansvar för ung- domsfrågor.

De nya inititativ som EG:s ungdomsministrar har tagit när det gäller att främja ungdomsutbyte och informationsinsatser stämmer överens med de riktlinjer som riksdagen har antagit i fråga om internationellt ungdomsut- byte (prop. 1990/91:78, KrU18, rskr. 213).

. . _ Bilaga 12 Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle

att ta del av vad jag har anfört om EES-avtalets konsekvenser såvitt avser konsumentskydd och ungdomsfrågor.

Innehåll Prop. 1991/92:170

Bilaga 12 1 Bakgrund ............................................ 1 Konsumentskydd ...................................... 1 2.1 Konsumentskyddet i Romfördraget .................. 1 2.2 EES-avtalet ...................................... 2 2.3 Hittillsvarande sekundärlagstiftning .................. 2 2.4 Kommande sekundärlagstiftning ..................... 4 2.5 Former för samarbete om program och andra aktiviteter 4 3 Ungdomsfrågor ....................................... 5 3.1 EG och EES ...................................... 5 3.2 Programmet Ungdom för Europa .................... 6 3.3 Aktuella initiativ i EG ............................. 7 4 Hemställan ........................................... 8

Bilaga 13

Miljö— och naturresursdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 maj 1992.

Föredragande: statsrådet Johansson

Anmälan till propositionen om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Till miljö- och naturresursdepartementet hör frågor som gäller

miljöskydd, naturvård,

— vatten- och luftvård,

— avfallshantering, — kemikaliekontroll,

- miljöforskning, miljöfrågor som kräver särskild samordning, bilavgaser,

— vattenlagen (1983:291) och lagen (1976:997) om vattenförbund,

— strålskydd,

kärnsäkerhet,

ekonomiska styrmedel inom miljöpolitiken i den mån sådana ärenden inte ankommer på något annat departement, hushållning med naturresurser m.m., planläggning, markanvändning och bebyggelse, tillstånd till expropriation, förköp av fast egendom,

— utländska förvärv av fast egendom, — allmänna vatten- och avloppsanläggningar, lantmäteri och landskapsinformation och — fastighetsdataverksamhet.

På miljöområdet syftar EES-avtalet till ett närmare samarbete mellan avtals- parterna. Detta kommer, som jag utvecklar nedan, att komplettera det euro- peiska miljösamarbete som sker i andra former.

Sverige är en del av Europa. Många miljöproblem i Europa är gemen- samma för flera länder. Gränsöverskridande miljöfarliga utsläpp och inter- nationell handel medför att flera miljöpolitiska åtgärder kräver internatio- nell samverkan för att bli effektiva. Ett omfattande fortsatt europeiskt sam- arbete är därför en naturlig och viktig del av vår nationella miljöpolitik.

Det europeiska miljösamarbetet sker i olika former och i en rad institutio- ner, t.ex. inom ramen för k0nventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar, inom en grupp av länder såsom inom ramen för Helsing- forskonventionen om Östersjöns miljö, bilateralt eller inom EG.

Genom EES-avtalet åtar sig Sverige att tillämpa EG:s miljöbestämmelser Prop. 1991/92:170 på de områden som omfattas av avtalet. På de delar av varuområdet där den Bilaga 13 svenska miljölagstiftningen innehåller strängare miljö- och hälsokrav än motsvarande ISG-bestämmelser innehåller avtalet övergångsarrangemang som medför att Sverige får behålla de strängare kraven även efter avtalets ikrafttrz'idande. Vissa av EG:s miljö- och hälsobestämmelser på varuområ- det har delvis utarbetats i internationellt samarbete där även Sverige deltagit vilket i vissa fall medför att EG och Sverige redan har likvärdig reglering. De av EG:s miljöbestämmelser som inte är varurclaterade innehåller huvud- sakligen minimiregler som inte hindrar att Sverige på dessa områden bibe- håller eller inför strängare miljöskyddsåtgärder än EG.

Beträffande flertalet av de EG-miljöregler som ingår i EES-avtalet inne- bär en svensk tillämpning inte något krav på ändring av svensk lag. Främst på grund av vissa lagtekniska skillnader mellan några av direktiven i miljöbi- lagan och särskilt miljöskyddslagen (l969z387) bör dock en del lagändringar övervägas för att Sverige skall fullgöra sina åtaganden enligt EES-avtalet. Förslag till sådana lagändringar finns i departementspromemorian (Ds 1992z43) EES-avtalet och den svenska miljöskyddslagstiftningen. Promerno- rian, som behandlar i EES-avtalet ingående EG-direktiv om miljökonse- kvensbeskrivningar, om skydd för luft, om vattenföroreningar och om av- fallshantering m.m. har nyligen sänts på remiss. Jag avser att under hösten 1992 föreslå regeringen att återkomma till riksdagen med de förslag till änd- ringar i dcn svenska miljöskyddslagstiftningen som kan behövas med anled- ning av EES-avtalets ikraftträdande. Jag kommer därför att nu endast an- mäla sådana författningsändringar som kan ske utan beslut av riksdagen.

Ett antal remissinstanser har i sina remissvar över departementspromcmo- rian (Ds 1992:l4) EES-avtalets införlivande m.m. kommenterat miljöaspek- terna på avtalet. I min framställning anknyterjag till dessa remissyttranden såvitt gäller sådana frågor som är specifika för miljöområdet.

EG:s miljöpolitik

Det utmärkande för miljösamarbetet i EG är att nästan alla miljöregler är bindande, dvs. de utfärdas i form av förordningar eller direktiv, och att de förutsätter uppföljning i form av nationella bestämmelser. EG är därmed på- drivande i förhållande till medlemsländerna när det gäller att utveckla mil- jöarbetet.

EG:s råd och medlemsstaterna samlade i rådet har sedan år 1973 antagit femåriga miljöhandlingsprogram. Det var dock först genom enhetsakten som miljöfrågorna år 1987 kom in i EG:s stadgar. Sedan dess har det skett en snabb och dynamisk utveckling som bidragit till att hänsyn till miljön tas i ökad utsträckning. Trots olikheter mellan medlemsländerna har betydande framsteg gjorts. De normer som har utarbetats och som kommer att utarbe- tas innebär att ambitionsnivån gradvis höjs.

Ett omfattande regelverk har utvecklats på områdena luftföroreningar, vattenföroreningar, buller, kemiska produkter och bioteknik, avfallshante- ring och naturvård.

De nationella miljöskyddsreglerna får inte vara svagare än de minimireg—

IJ

Bilaga 13

ler som EG antagit. Däremot får medlemsländerna i flertalet fall ha och in- föra strängare regler än vad som föreskrivs av Gemenskapen. Såvitt gäller miljökrav mot varor eller produkter som är föremål för handel inom Gemen- skapen är EG:s regler normalt harmoniserade, dvs. de tekniska och säker- hetsmässiga kraven skall vara desamma i alla länder.

Vid EG:s toppmöte i Maastricht den 9-10 december 1991 enades mcd- lemsstaterna bl.a. om vissa ändringar i Romfördraget som kommer att stärka EG:s miljöarbete. Ett av målen för den gemensamma marknaden skall vara tillväxt som tar hänsyn till miljön. Miljöpolitik blir också ett av EG:s politikområden. Beslut om miljöregler kommer, med vissa undantag t.ex. rörande stadsplanering, att kunna fattas med kvalificerad majoritet. För närvarande krävs enhällighet beträffande alla rniljöregelbeslut som inte avser regler om varors fria rörlighet. En miljöfond inrättas för att möjliggöra för alla medlemsländer att acceptera striktare miljöregler. Om en miljöåt- gärd medför oproportionella kostnader för någon medlemsstat kan denna medlemsstat få finansiellt stöd från miljöfondcn för åtgärdens genomfö- rande. Fördragsändringsfördraget, det s.k. Unionsfördraget, underteckna- des i februari 1992 och träder i kraft när det ratificerats av samtliga EG-med- lemsstater i överensstämmelse med deras konstitutiOnella bestämmelser.

EG-kommissionen presenterade i mars 1992 sitt förslag till ett nytt band- lingsprogram för EG:s miljöarbete. Programmet avser tidsperioden 1993- 2000. Det skall ses över i slutet av år 1995. Programmet innehåller en strategi för en hållbar utveckling. Större vikt läggs nu jämfört med tidigare vid det förebyggande miljöarbetet och vid ett delat ansvar mellan olika aktörer. Vi- dare skall stor vikt läggas vid ekonomiska styrmedel, utbildning och infor- mation. De miljömål som sätts upp i programmet är inte legalt bindande men utgör ambitionsnivåer för det framtida miljöarbetet.

Handlingsprogrammet innehåller bl.a. förslag till: — Ett system för samlad miljöprövning vid tillståndsgivning för industrian- läggningar. — En strategi för varaktigt hållbara transporter där hänsyn till miljökostna- der vid beskattning och investeringar är en viktig del.

Större miljöhänsyn vid användning av EG:s strukturfonder. Tre nya samrådsgrupper inom miljöområdet skall sammankallas: En råd- givande grupp bestående av företrädare för företag, fackföreningar, yr- kesorganisationcr samt lokala och regionala myndigheter skall behandla allmänna miljöfrågor. En grupp bestående av nationella miljömyndighe- ter och företrädare för kommissionen skall bildas för att underlätta utby- tet av informationer om och erfarenheter av miljöarbete samt för att un- derlätta utvecklandet av gemensamma metoder på miljöområdet. Slutli- gen skall en grupp bildas för översyn av miljöpolitiken.

EES på miljöområdet

Genom EES-avtalet ges Sverige och de övriga EFTA-staterna möjligheter att delta i det miljöarbete som pågår inom EG. En gemensam västeuropeisk miljöpolitik kommer att växa fram inom avtalets ram. Härmed skapas förut-

Prop. 1991/92.170

Bilaga 13

sättningar för att på ett mer effektivt sätt kunna svara upp mot de miljöpoli- tiska utmaningar som Europa står inför.

Samarbetet i EES kommer att utgå från EG:s miljöpolitik. Under för- handlingarna om EES-avtalet framkom emellertid att Sverige på vissa områ- den hade mer långtgående miljö- och hälsoskyddskrav. När dessa motsvara- des av minimiregler i EG utgjorde de inget problem. Där EG:s regler som på varuområdet utgjordes av harmoniserad lagstiftning var emellertid si- tuationen en annan. Från svensk sida hävdades under förhandlingarna att det inte var rimligt att vi skulle tvingas att sänka etablerade miljö- och hälso- skyddskrav. Resultatet blev att acceptabla övergångslösningar har utarbe- tats.

Huvudområden för samarbetet med EG blir milj öreglcr som berör varor, såsom kemikaliereglering och avgaskrav, samt krav på föroreningsutsläpp från industri och avfallshantering.

Avsikten är att Sverige och de övriga EFTA-staterna skall samarbeta med EG också på en rad andra miljöområden såsom t.ex. beträffande miljöavgif— ter och vid framtagande av aktionsprogram på miljöområdet samt genom samråd inför internationella förhandlingar.

Den svenska regeringen har, tillsammans med de övriga EFTA-staterna, begärt förhandlingar om omedelbart deltagande på lika villkor i den euro- peiska miljöbyrån (European Environment Agency). EG:s beslut att upp- rätta miljöbyrån väntar bara på att enighet skall uppnås om lokaliseringen av miljöbyrån.

Den europeiska miljöbyrån skall förse EG och deltagande länder med objektiva, tillförlitliga och jämförbara uppgifter om europeiska miljöförhål- landen som underlag för nödvändiga åtgärder för att skydda miljön, liksom för att utvärdera effekter av sådana åtgärder samt för information till allmän- heten om miljötillståndet.

I EES-avtalet anges att nödvändiga beslut för att tillförsäkra EFTA-sta- terna deltagandet i den europeiska miljöbyrån skall fattas så snart som möj- ligt efter det att EES-avtalet har trätt i kraft om inte denna fråga har klarats ut tidigare. .

Enligt EES-avtalet kommer Sverige och de övriga EFTA-staterna att delta i EG:s hela ramforskningsprogram, vari miljöforskningen är en del.

EES och den svenska miljöpolitiken

Beroende på många miljöfrågors gränsöverskridande karaktär har miljöom- rådet alltmer blivit föremål för internationella överenskommelser och avtal. Handeln med miljö- och hälsofarliga kemikalier är gränsöverskridande. Det är mot den bakgrunden miljöaspekterna på EES-avtalet skall ses. Förutom samordning av bestämmelser ges också vissa möjligheter för EFTA-staterna att få insyn i och genom expertsamarbete påverka kommissionens förslag till nya gemensamma miljöregler. Därigenom får Sverige således möjlighet att påverka utformningen av bl.a. sådana EG—regler som reglerar förorenings- utsläpp av betydelse för Sverige i andra europeiska länder.

Genom EES-avtalet kommer Sverige, särskilt på det harmoniserade om- rådet, att ha gemensamma regler med de andra EFTA-staterna och med EG.

Detta kommer också att innebära att förändringar av EES-reglerna fordrar Prop. 1991/92:170 gemensamma beslut. Oro har därför ibland uttryckts för att EES-avtalet Bilaga 13 kommer att medföra begränsningar i Sveriges möjligheter att i framtiden föra en fortsatt ambitiös miljöpolitik. Enligt min uppfattning innebärjust det ovannämnda expertsamarbetet och kravet på gemensamma EES-beslut att Sverige får direkta och ökade möjligheter att påverka de andra länderna och därmed miljösituationen i Sverige. Flera länder i EES-området har för övrigt motsvarande miljöambitioner. Tillsammans med dessa stater kan Sverige inom EES—avtalets ram driva på det miljöpolitiska arbetet i Europa.

EES-avtalet skapar således, enligt min mening, nya möjligheter för ett in- tensifierat miljösamarbete och ger oss en plattform för att påverka den fram- tida gemensamma miljöpolitiken i Västeuropa. En allmän bedömning är att det har gått att kombinera vårt avtal med den inre marknaden med att vi kan behålla de svenska miljökraven i de fall de är mer långtgående än EG:s motsvarande regler. Transformeringen av EG:s miljöregler leder därutöver i vissa fall till en skärpning av svenska miljöregler.

Regeringen är mitt inne i ett arbete för att höja ambitionsnivåerna i mil- jöarbetet både i Sverige och utomlands. l förhandlingarna om medlemskap i EG skall högsta tillämpade ambitionsnivå gälla på miljöområdet. Avsikten är att vidmakthålla och utveckla ett effektivt miljöskydd.

Det är oklart om närmandet till EG kommer att ge Sverige draghjälp till att i fortsättningen skärpa de svenska miljökraven. Våra egna ambitioner kommer därför att även fortsättningsvis bli avgörande. Detta gäller även åt- gärder som kan vidtas före ett EES-avtals ikraftträdande och före ett even- tuellt EG-medlemsskap. När det däremot gäller de gränsöverskridande mil- jöhoten, vilka kräver internationella lösningar, kommer Sverige att ha nytta av EG som en murbräcka i det globala miljöarbetet. I denna process kom- mer den svenska regeringen att spela en pådrivande roll tillsammans med likasinnade länder inom och utom EG.

Remissinstanserna Greenpeace, Naturskyddsförcningen, Jordens Vän- ner, Miljöpartiet de Gröna och Grön Ungdom anser att EES—avtalets konse- kvenser från miljösynpunkt borde analyseras och redovisas. Greenpeace an- ser att en sådan bedömning vore förenlig med Esbo-konventionen om miljö- konsekvensbeskrivningar i ett gränsöverskridande sammanhang. Natur- skyddsförcningcn anser att i awaktan på att ett sådant material tas fram bör regeringen och riksdagen avstå från att ta slutlig ställning till EES-avtalet.

I flera fall har remissinstanserna förutsatt att effekterna på den svenska miljön av EES-avtalet skulle bli desamma som de som beskrivs i en expert- rapport, "Task force report on the environment and the internal market”, som EG-kommissionen låtit utarbeta. Rapporten, som avser miljöeffekter av EG:s inre marknad, drar slutsatsen att miljöbelastningen kommer att öka, särskilt genom användningen av energi och transporter, om inte effek- tiva miljöåtgärder vidtas.

Utmaningen blir därför, enligt rapporten, att genomföra policyåtgärder som tillförsäkrar att den tillväxt som den inre marknaden genererar blir mil- jömässigt hållbar. Följande principer föreslås bli vägledande — förebyggande åtgärder skall vidtas,

förorenaren skall betala,

'Jt

Bilaga 13

ansvar och beslut skall ligga på lägsta politiska nivå, dvs. inom de delar av miljöområdet, där Gemenskapen inte har exklusiv kompetens, skall åtgärder vidtas i de enskilda medlemsstaterna på lokal, regional eller cen- tral nivå om en sådan nationell reglering är tillräckligt effektiv för att uppnå åtgärdens syfte (subsidiaritetsprincipen), ekonomisk effektivitet och kostnadseffektivitet samt användning av eko- nomiska styrmedel skall tillförsäkra att befintliga miljömål uppnås med minsta möjliga ekonomiska kostnader och erbjuda incitament för ytterli- gare miljöförbättringar,

effektiva lagregler.

De principer för miljöpolitiken som föreslås stämmer väl överens med flera av de grundläggande principerna för det svenska miljöarbetet.

Inom ramen för EES-samarbetet kommer den svenska regeringen att verka för att sådana miljöskyddsåtgärder vidtas att den tillväxt som EES- avtalet leder till blir miljömässigt hållbar.

För att närmare bedöma behovet av framtida miljöåtgärder på grund av EES-avtalet och ett eventuellt medlemskap i EG kommer, som statsrådet Dinkelspiel tidigare har angett, en miljökonsekvensbcdömning av de beräk- nade effekterna på svensk miljö att göras. Eftersom situationen ter sig snar- lik för de nordiska länderna är det angeläget att Sverige samarbetar med Norge och Finland i syfte att få fram ett brett underlagsmaterial. Det gäller särskilt den motsättning som på kort sikt kan finnas mellan fri handel och konkurrenskraft å ena sidan samt miljöambitionerna å den andra.

Greenpeace menar att EES-avtalet ger mindre långtgående möjligheter för EFTA-länderna att skydda miljön än de som EG:s medlemsländer har enligt Romfördraget såsom det förändrats genom enhetsakten och genom Maastrichtöverenskommelsen om den europeiska unionen. Greenpeace me- har vidare att enligt denna överenskommelse förbinder sig EG-länderna att utveckla en gemensam miljöpolitik medan EES—avtalet endast förutser åt- gärder på miljöområdet.

Jag har ovan beskrivit grunderna för det miljöpolitiska samarbetet i EES. De förändringar i Romfördraget som föranleddes av enhetsaktens ikraftträ- dande har beaktats i EES-avtalet. Samarbetet kommer således att utgå från EG:s nuvarande miljöpolitik. Maastrichtöverenskommelsen om den euro- peiska unionen har inte trätt ikraft. Det har därför inte varit möjligt att i EES-avtalet redan från början beakta de ändringar på miljöområdet som överenskommelsen innebär. Enligt min uppfattning blir det emellertid en viktig uppgift för den svenska regeringen att i de fall Maastrichtöverenskom- melsen medför mer långtgående möjligheter att skydda miljön, verka för motsvarande ändringar i EES-avtalet.

Greenpeace uttrycker oro över att Sverige, på grund av EES-avtalet, inte längre kan vidta ensidiga åtgärder mot nya miljöbelastningar. Grön Ungdom konstaterar att EFTA-länderna inte har en given rätt att ensidigt höja sina miljökrav på produkter. Enligt Miljöpartiet de Gröna får därmed inte det goda miljöexemplet chansen och önskemålet om Sverige som miljömodell- land omintetgörs. Jordens Vänner drar slutsatsen att EES-avtalet gör det svårare att skärpa miljöreglerna i Sverige.

Såsom jag angett tidigare får EG:s medlemsländer ha längre gående miljö—

Bilaga 13

krav än de gemensamma minimikraven inom områden där sådana tillämpas. Inget hindrar Sverige att agera på samma sätt.

I de fall EG:s regler syftar till en harmonisering, vilket framförallt är fallet inom varuområdet, är situationen en annan. Detta kommer att innebära att förändringar av EES-reglerna fordrar gemensamma ställningstaganden. Vår möjlighet att skärpa lagstiftningen blir här beroende av att vi kan övertyga de andra länderna om behovet av sådan skärpning. Detta ger i sin tur en direkt möjlighet att påverka andra länders miljöpolitik.

Ung Vänster anser att principen om fri konkurrens kan komma i motsätt- ning till andra intressen, såsom t.ex. miljöfrågor. Jordens Vänner anser att undermåliga krav på miljöskydd bör likställas med subventioner.

Det är just i syfte att undvika konkurrenssnedvridande låga miljöskydds- krav som EG tillämpar s.k. minimikrav som medlemsländerna måste leva upp till. Motsvarande kommer att gälla inom EES—avtalet.

Statens naturvårdsverk framhåller betydelsen av ett vidgat samarbete på expertnivå mellan EG och EFTA och mellan enskilda länder. Verket anser att detta är önskvärt med hänsyn till miljöproblemens gränsöverskridande karaktär.

Statsrådet Dinkelspiel har tidigare redogjort för EES-avtalets samarbets- former med särskild betoning på expertsamarbetet. Jag bedömer att också samarbetet med andra länders miljömyndigheter kommer att intensifieras med anledning av EES-avtalet. Samarbetet på expertnivå kommer iviss mån att ersätta nationellt arbete.

Innehållet i EES-avtalet

Enligt artikel 73 i avtalet skall de avtalsslutandc parternas åtgärder i fråga om miljön ha följande syften;

a) att bevara, skydda och förbättra miljön,

b) att bidra till skyddet av människornas hälsa och

e) att säkerställa ett varsamt och rationellt utnyttjande av naturresurserna.

De avtalsslutandc parternas åtgärder i fråga om miljön skall grundas på principerna att förebyggande åtgärder bör vidtas, att miljöförstöring företrä- desvis bör hejdas vid källan och att den som förorenar miljön skall betala. Miljöskyddskraven skall ingå som en del av de avtalsslutandc parternas öv- riga politik.

Bilaga XX till EES-avtalet (miljöbilagan) innehåller de särskilda bestäm- melser om skyddsåtgärder som skall tillämpas enligt artikel 73.

Dessa skyddsåtgärder skall enligt artikel 75 inte hindra någon avtalsslu- tandc part från att bibehålla eller införa strängare skyddsåtgärder som är förenliga med EES-avtalet.

Enligt artikel 8 i EES-avtalet skall det mellan de avtalsslutandc parterna råda fri rörlighet för varor i enlighet med bestämmelserna i avtalet. Förbu- den mot kvantitativa import- och exportrestriktioner samt åtgärder med motsvarande verkan enligt artikel 11 och 12 skall dock enligt artikel 13 inte hindra sådana förbud eller restriktioner för import, export eller transitering som grundas på hänsyn till allmän moral, allmän ordning eller allmän säker- het eller intresset att skydda människors och djurs hälsa och liv, att bevara

Bilaga 13

växter, att skydda nationella skatter av konstnärligt, historiskt eller arkeolo- giskt värde eller att skydda immateriell äganderätt. Detta innebär att undan- tag kan göras för väsentliga miljöpolitiska intressen. Sådana förbud eller re- striktioner får dock inte utgöra ett medel för godtycklig diskriminering eller innefatta en förtäckt begränsning av handeln mellan de avtalsslutande par- terna. Möjligheten att göra undantag blir beroende av EG-domstolens praxis.

I avtalets varuavsnitt hänvisas i artikel 23 till bilaga II som bl.a. omfattar rättsakter som motsvarar bestämmelser i den svenska miljölagstiftningen. Dessa rättsakter anges i bilaga 11 under rubrikerna motorfordon, traktorer, farliga ämnen och miljöskydd.

Jag skall strax redogöra för den del av EG:s miljöregler som omfattas av EES-avtalet.

Greenpeace påpekar att medan Romfördraget i artikel 100 a.3 kräver att nya miljöåtgärder skall baseras på en hög skyddsnivå, EES-avtalet endast nämner kravet på hög skyddsnivå i inledningen. Greenpeace framhåller vi- dare att EES-avtalet också saknar en motsvarande bestämmelse till artikel 100 a.4 i Romfördraget, vilken innehåller undantag för strängare miljökrav. Denna omständighet anses av Greenpeace vara en av de mest iögonfallande och betydelsefulla bristerna i avtalet.

Artikel 100 a i Romfördraget tillämpas när EG beslutar att anta vissa rätts- akter som syftar till att upprätta den inre marknaden och att få den att fun- gera. När sådana rättsakter har beslutats av EG kommer frågan om EG- rättsaktens tillämpning inom EES-avtalet att avgöras av avtalsparterna. För att den nya EG-rättsakten skall ingå i EES-avtalet krävs enhälligt beslut. Med stöd av bl.a. artikel 13 i EES-avtalet har EFTA-staterna då möjlighet att hävda från EG-regcln avvikande nationella miljö- och hälsokrav. Vidare har Sverige möjlighet att enligt artiklarna 112 oc11113 i EES-avtalet ensidigt vidta lämpliga skyddsåtgärder om det uppstår allvarliga ekonomiska, sam- hälleliga eller miljömässiga svårigheter på ett visst område eller i en viss re- gion.

Den svenska regeringen kommer att verka för att införandet av nya EG- miljöregler i EES-avtalet medför en hög miljöskyddsnivå inom EES. Av in- ledningen till EES-avtalet framgår också att avtalsparterna är fast beslutna att vid den vidare utvecklingen av regler bygga på en hög skyddsnivå vad gäller hälsa, säkerhet och miljö.

I fråga om reglerna om varors fria rörlighet gäller att Sverige, och i vissa fall övriga EFTA-stater, i flera avseenden har en från miljöskyddssynpunkt längre gående lagstiftning än vad som gäller inom EG. EES-avtalet innehål- ler, såsom utvecklas nedan, vissa övergångslösningar som innebär att EFTA- länderna kan bibehålla strängare nationella miljökrav antingen till dess att ny gemensam lagstiftning trätt i kraft (bilavgaser, bekämpningsmedel) eller under en viss tid eller en öppen tidsperiod varunder en översyn av EG-rätts- aktens tillämpning inom EES-avtalet skall ske (farliga kemikalier, ozonned- brytande ämnen, batterier).

Greenpeace anser att det inte skall föreligga någon möjlighet till harmoni- sering nedåt även om den fria marknaden påverkas av de längre gående åt- gärderna. Fältbiologerna är av uppfattningen att vi får mycket svårt att

Bilaga 13

skärpa dessa miljökrav innan EG hunnit ikapp. Ung Vänster drar slutsatsen att övergångsreglerna gäller fram till år 1995 och att regelverket därefter skall övergå till EG:s regler. Miljöpartiet de Gröna hävdar att Sverige inte i längden kommer att kunna behålla strängare krav än EG på varor. Statens naturvårdsverk förutsätter att när det gäller särlösningen för bilavgaser EES- avtalet gör det möjligt att även efter år 1994 tillämpa de svenska avgasregler- nas bestämmelser för tillverkaransvar, produktionskontroll och kontroll av hällbarhctskrav.

Jag kommer, i samband med genomgången nedan av de olika EG-miljö- rättsakterna, att redogöra för de särskilda övergångsarrangemang som gäller för Sveriges EES-tillämpning av dessa rättsakter.

I miljö- och naturrcsursdepartementcts ansvarsområde ingår bl.a. plan- och bygglagen (1987:10) och plan- och byggförordningen (l987z383) där bl.a. krav på byggnader regleras. I EES-avtalet ingår bl.a. rådets direktiv 89/106/EEG om tillnärmning av lagar och andra författningar rörande bygg- varor. Genomförandet av EES-avtalet i denna del handläggs av näringsde- partementet och behandlas i det departementets bilaga (bilaga 11) till denna proposition.

Inledningsvis vill jag också nämna att viktiga delar av EG:s miljöregler inte omfattas av EES-avtalet. Det gäller EG-regler som i svensk rätt motsva- ras av bl.a. naturvårdslagen (1964z822), lagen (1984:3) om kärnteknisk verk- samhet och strålskyddslagen (1988z220).

Jag redogör i min framställning för de av EG:s miljöregler som ingår i EES-avtalet och följer då avtalets disposition. Redogörelsen utgår från reg- lernas tillämpning inom EG och därför omnämns bl.a. vissa skyldigheter för medlemsstaterna gentemot kommissionen t.ex. att hålla kommissionen in— formerad om medlemsstatens tillämpning av rättsakten. Inom EES-avtalets ram har EFTA-staterna motsvarande skyldigheter gentemot olika EFTA-in- stitutioner.

Min bedömning: Ändringar i den svenska bilavgaslagstiftningen be- hövs inte med anledning av att EES—avtalet träder i kraft.

I EES-avtalet ingår EG:s regler om begränsningar av avgasutsläpp från motordrivna fordon. Sådana bestämmelser finns dels i direktiven om person- bilar, lastbilar och bussar (70/220/EEG, 72/306/EEG och 88/77/EEG med ändringar), dels i direktivet om utsläpp från traktorer(77/537/EEG med änd- ring). Bcträffande direktiven om personbilar, lastbilar och bussar gäller en- ligt avtalet en särskild övergångsbestämmelse, enligt vilken EEG-godkän- nande skall gälla i EFTA-staterna fr.o.m. år 1995. Direktivet om utsläpp från traktorer skall tillämpas fr.o.m. den tidpunkt då EES-avtalet träder ikraft.

Inom EG pågår för närvarande en snabb utveckling på detta område. Prop. 1991/921170 Sannolikt kommer direktiven i den lydelse som anges i EES-avtalet delvis Bilaga 13 att vara inaktuella den 1januari 1995. I det följande redovisas innehållet i de tre direktiven 70/220/EEG, 72/306/EEG och 88/77/EEG, följt av en be- dömning av vilka författningsändringar som kommer att krävas inför den 1 januari 1995. Därefter behandlas direktiv 77/537/EEG om utsläpp från trak- torer.

I detta sammanhang berörs inte frågor som rör de svenska reglerna om registrering och typgodkännande av fordon. Inte heller behandlas direktivet om bullerkrav för fordon (70/157/EEG). Dessa frågor tillhör kommunika- tionsdepartementets ansvarsområde.

Rådets direktiv 70/220/EE G om tillnämzning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot Iupföroreningar genom avgaser från motorfordon innehål- ler regler om utsläpp av avgaser och andra ämnen från lätta bilar (personbi- lar och lastfordon med en totalvikt på högst 3 500 kg).

Direktiv 70/220/EEG anknyter liksom övriga direktiv om avgasutsläpp från motorfordon till EG:s regler om typgodkännande i direktiv 70/156/EEG. Det finns ett stort antal andra direktiv som innehåller krav på motorfordon i olika avseenden. Avsikten är att fr.o.m. den 1 januari 1993 ett gemensamt typgodkännande för hela fordonet skall kunna utfärdas i en medlemsstat. Godkännandet skall gälla i alla de övriga medlemsstaterna och skall visa att alla EG:s fordonskrav enligt de olika direktiven är uppfyllda.

Genom direktiv 91/441/EEG gjordes i juni 1991 omfattande ändringar i direktiv 70/220/EEG. Helt nya regler har införts för fordon i kategori Ml (personbilar med högst åtta passagerare). De nya reglerna, medför att skill- naderna mellan EG:s avgaskrav och de strängare svenska avgaskraven har blivit mindre än förut. Kvarstående skillnader gäller främst det tillverkaran- svar som tillämpas i Sverige och som inte har någon motsvarighet inom EG. EG tillämpar vidare ett kombinerat gränsvärde för kväveoxider och kolvä- ten, medan Sverige har separata gränsvärden. EG och Sverige tillämpar även olika körcykler vid prov.

De skärpta kraven för personbilar införs i tre steg. Enligt artikel 2 i direkti- vet får en medlemsstat från den I januari 1992 inte på grunder som hänför sig till avgasutsläpp vägra EEG-typgodkännandc eller nationellt godkän- nande för en fordonstyp eller förbjuda att fordon tas i bruk, om direktivets krav är uppfyllda. Från den 1 juli 1992 skall EEG-typgodkännande och na— tionellt typgodkännandc vägras för fordon som inte uppfyller kraven. Efter den 31 december 1992 skall förbud gälla mot att fordon tas i bruk om de inte uppfyller kraven.

För lätta lastfordon gäller enligt direktiv 91/441/EEG lindrigare avgas- krav. Dessutom finns ett flertal övergångsregler, som innebär att ikraftträ- dandet skjuts upp för vissa fordonskategoricr, bl.a. för personbilar med mo- torer med en cylindervolym mindre än 1,4 liter. Nya avgaskrav utarbetats för denna fordonskategori. Under år 1992 skall kommissionen föreslå rådet nya utsläppsgränser. Rådet skall före den 31 december 1993 besluta om strängare 10 avgaskrav, som skall träda i kraft år 1996.

Slutligen innehåller direktiv 91/441/EEG bestämmelser om utformningen Prop. 1991/92:170 av skattelättnader i medlemsstaterna för att stimulera introduktionen av mer Bilaga 13 miljövänliga fordon. Sådana lättnader måste anknyta till beslutade framtida EG-krav och betydligt understiga den faktiska kostnaden för den tillkom- mande reningsutrustningen.

Rådets direktiv 88/77/EEG om tillnännning av medlemsstatemas lagstift- ning orn åtgärder mot utsläpp av gasformiga föroreningar från dieselmotorer som används i fordon innehåller regler om utsläpp av gasformiga förore- ningar från motorer i dieseldrivna fordon med en totalvikt över 3 500 kg. Beträffande provmetoder m.m. anknyter direktivet till en standard som be- slutats av FN:s ekonomiska kommission för Europa (Regulation no. 49, 1982). Direktivet innebär mycket måttliga avgasreningskrav, särskilt beträf- fande utsläpp av koloxid och kolväten.

Direktivet har dock redan ändrats genom ett nytt direktiv (91/542/EEG), som träder i kraft med början år 1993. Det nya direktivet har antagits så sent som den 1 oktober 1991 och omfattas därför inte av EES-avtalet. Det inne- håller bestämmelser som i fråga om provmetoder och gränsvärden i stort överensstämmer med de nya svenska reglerna, som träder i kraft fr.o.m. 1993 års modeller, och har kompletterats med krav avseende partikelut- släpp. Det finns dock skillnaderjämfört med de svenska reglerna. Direktivet innehåller inte någon motsvarighet till tillverkaransvaret enligt bilavgaslagen (1986: 1386). Vidare gäller lindrigare gränsvärden för bilar med en motoref- fekt på högst 85 kW.

Direktiv 91/542/EEG innehåller dessutom en andra uppsättning gränsvär- den, som skall börja tillämpas år 1995. Främst innebär dessa värden en avse- värd skärpning när det gäller tillåtna partikelutsläpp. Direktivet innehåller samma regler om skattelättnader som direktiv 91/441/EEG.

Av ingressen till direktivet framgår att ett arbete pågår för att inom de närmaste åren komplettera reglerna för tunga fordon i flera avseenden. Detta arbete innefattar bl.a. förslag till förbättring av den körcykel som an- vänds vid proven och förslag till införandet av årlig fordonskontroll.

Senast år 1996 skall kommissionen föreslå rådet nya utsläppsgränsvärden, som skall träda i kraft tidigast år 1999.

Rådets direktiv 72/306/EE G (ändrat genom 89/491 /EE G ) om tillnännning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot utsläpp av föroreningar från diese/bränsle som används i fordon innehåller s.k. röktäthetskrav för dicselmotorförsedda fordon som är avsedda för vägtrafik och konstruerade för en hastighet över 25 km/tim.

EEG-typgodkännande cllcr nationellt typgodkännande får inte vägras av skäl som hänför sig till utsläpp av föroreningar från dieselmotorn i fordonet, om kraven i direktivet är uppfyllda.

Direktivet innebär inte någon begränsning för konstruktionen av diesel- motorer. Det finns ett samband mellan röktätheten och partikelutsläppen från en motor. Det är de begränsningar i fråga om utsläppen av partiklar som föreskrivs i övriga direktiv som är de viktiga. Röktäthetskravet har dock betydelse för kontrollen av att fordon i bruk är funktionsdugliga, eftersom kontrollen av bilar i samband med kontrollbesiktningar o.d. i praktiken sker genom röktäthetskontroller som är enkla att utföra. ll

Förhållandet till svensk lagstiftning Prop. 1991 /92;170 Avgasreningskrav för fordon finns i bilavgaslagen och bilavgasförordningen Bilaga 13 (1991:1481). I bilavgasförordningen finns föreskrifter om avgasreningskrav och krav på avgasgodkännande för de fordon som avses i de tre EG-direkti- vcn. Avgasgodkännandet är en förutsättning för godkännande vid typ- och registreringsbesiktning enligt fordonskungörelsen (19722595).

Avgasreningskraven innefattar såväl i Sverige som enligt EG-direktiven bl.a. gränsvärden för utsläpp av olika föroreningar samt föreskrifter om den provmetod som skall användas. Dessutom gäller i Sverige för de aktuella for- donskategorierna att tillverkaren skall visa att kraven uppfylls sedan fordo— net har körts en bestämd sträcka. Hållbarhetskrav i viss omfattning har i EG införts först genom direktivet 91/441/EEG och gäller bara för personbilar. EG:s krav i den delen innebär att s.k. försämringsfaktorer används för att bestämma de gränsvärden som skall tillämpas vid typgodkännandet.

Allmänt är de svenska kraven annorlunda och något strängare än EG-kra- ven men genom ändringarna i direktiv 91/441/EEG och 91/542/EEG har EG:s gränsvärden för vissa personbilar och tunga fordon skärpts så att de med vissa undantag ligger i nivå med de svenska. Som jag tidigare nämnt pågår en utveckling inom EG i riktning mot skärpta krav för övriga fordons- kategorier.

Enligt en särskild övergångsrcgel i bilaga II till EES-avtalet gäller att EFTA-staterna till den 1 januari 1995 får tillämpa sin nationella lagstiftning som avser sådana utsläpp av gasformiga föroreningar och partiklar från mo- torfordon som behandlas i direktiven. Från den 1 januari 1995 får EFTA- staterna alltjämt tillämpa sin nationella lagstiftning, men de får inte hindra försäljning av fordon som är godkända enligt EG:s regler.

Övergångsregeln medför att ett certifikat som visar att en fordonstyp upp- fyller EG:s regler efter den 1 januari 1995 skall godtas som ett avgasgodkän- nande för fordonstypen i Sverige. Bestämmelser om detta bör då införas i bilavgasförordningen. Avtalet hindrar inte att de gällande svenska avgaskra- ven, till dess att EG:s strängare avgaskrav trätt i kraft, tillämpas på fordon som inte härrör från EG. Från och med att EG:s strängare avgasregler utar- betats kommer de svenska reglerna att samordnas med EG:s (jfr. prop 1990/91:90 s. 359 ff).

Frågan om avtalets konsekvenser för det svenska tillverkaransvaret är mer komplicerad. Sverige tillämpar ett särskilt tillverkaransvar som inte har nå- gon motsvarighet i EG-reglerna. Ansvaret innebär att tillverkaren skall er- sätta bilägarens kostnader om ett fel på avgasreningsutrustningen i ett for- don upptäcks vid en fordonskontroll. Dessutom kan tillverkaren föreläggas att åtgärda alla fordon av en viss typ, om fel upptäcks vid särskilda nybils- kontroller eller kontroller av hållbarhetskraven. Vidare kan avgasgodkän- nandet återkallas eller avgasgodkännande vägras för en kommande årsmo- dell av samma fordonstyp. Ansvaret är begränsat till en särskilt angiven pe- riod. De grundläggande reglerna om tillverkaransvaret finns i 6-8 55 bilav- gaslagen.

Avtalet synes inte hindra att de svenska reglerna om tillverkaransvar med vissa begränsningar tillämpas även på fordon som har godkänts enligt EG:s

regler. Krav på tillverkaren som inte avser dessa rättigheter omfattas inte av Prop. 1991/922170 avtalet. Inte heller kan det strida mot avtalet att det vid kontrollbesiktning Bilaga 13 Och liknande kontroller ställs krav på att de utsläppsbegränsande anordning- arna skall vara i funktionsdugligt skick. I avtalet sägs närmare bestämt att EFTA-staterna till den 1januari 1995 får tillämpa sin nationella lagstiftning, inklusive regler om att vägra registrering, försäljning, ibruktagande och an- vändning. Efter detta datum får EFTA-staterna alltjämt tillämpa sin natio- nella lagstiftning, men de skall tillåta fri rörlighet i enlighet med EG:s regel- verk.

EES-avtalet kan från år 1995 dock i praktiken medföra en förändring av tillverkarens ansvar. Enligt EG:s regler kan ett godkännande enligt direkti- ven endast återkallas av den stat som beviljat godkännandet. Om det vid kontroller skulle visa sig att en fordonstyp som godkänts enligt ett direktiv och som därför får säljas i Sverige inte uppfyller de uppställda kraven, kan de svenska myndigheterna få vända sig till den myndighet som utfärdat EEG- godkännandet. Möjligheten att kräva rättelse genom ett föreläggande enligt 7 & bilavgaslagen kvarstår dock enligt vad som nyss anförts. Inte heller. behö- ver reglerna om tillverkarens åtagande gentemot bilägaren enligt 6 och 6 a åå bilavgaslagen ändras.

Det modifierade tillverkaransvaret kräver att vissa ändringar görs i bilav- gasförordningen och i naturvårdsverkets föreskrifter. Någon lagändring krävs inte. Jag avser att återkomma till regeringen i dessa frågor.

I Sverige tillämpas fr.o.m. 1993 års modeller ett system med miljöklassin- delning av personbilar, lastbilar och bussar. Fordonen indelas i tre miljöklas- ser. Klass 3 motsvarar de grundläggande kraven i bilavgasförordningen, me- dan klass 1 och 2 motsvarar högre ställda krav. Försäljningsskatten har diffe- rentierats för de olika miljöklasserna. Bestämmelserna finns i 2 a & bilavgas- lagen, i bilavgasförordningen och i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon. Bestämmelserna, som inte gör åtskillnad vad gäller bilarnas ursprung, awiker delvis från direktivens krav avseende utformningen av ekonomiska styrmedel på området. På grund av den särskilda övergångsbe- stämmelsen kan Sverige i awaktan på EG:s strängare avgasregler tillämpa avvikande nationella regler så länge dessa inte motverkar den fria cirkulatio- nen från och med år 1995. Avsikten är att en anpassning av kravnivåerna i de olika miljöklasserna skall ske till kommande EG-regler där så är möjligt med bibehållen miljöambition (jfr. prop. 1990/91:156, SkU25). Skatteskill- naderna mellan de olika miljöklasserna är högst ca 5 % av försäljningspriset.

Rådets direktiv 77/53 7/EE G om tillnämzning av medlemsstatemas lagstiftning om åtgärder mot utsläpp av föroreningar från motorer som används i jord- bmks- eller skogsbrukstraktorer med hjul innehåller röktäthetskrav för die- selmotor- och hjulförsedda jordbruks- och skogstraktorer konstruerade för en hastighet mellan 6 km/tim och 30 km/tim. EEG-typgodkännande eller nationellt typgodkännande av en traktor får inte vägras av skäl som hänför sig till utsläpp av föroreningar från dieselmo- torn i traktorn, om kraven i direktivet är uppfyllda. Inte heller får registre- 13

ring, försäljning, ibruktagande eller användning av en traktor vägras på den Prop. 1991/92:170 grunden. Bilaga 13

Fordonet provas med två testmetoder. Den första metoden innebär prov med konstanta varvtal och fullt belastad motor. Enligt den andra metoden utförs provet genom s.k. friaceelerationsmätning med obelastad motor. Det senare provet används också vid kontroll av produktionsöverensstämmelse. Röktätheten mäts med en s.k. opacimeter. De gränsvärden som tillämpas är anpassade till motorns storlek.

Direktivet är gammalt och innebär inte några långtgående krav på tillver- karna. Inga begränsningar finns i fråga om utsläpp av gasformiga förore- ningar.

Avgasreningskraven i bilavgasförordningen omfattar personbilar, lastbilar och bussar. Några särskilda avgasreningskrav och krav på avgasgodkän- nande för traktorer gäller inte enligt förordningen.

Artikel 2 och 3 i direktiv 77/537/EEG innebär endast att godkännande, försäljning eller ibruktagande inte får hindras i fråga om traktorer som upp- fyller direktivets utsläppskrav. Några sådana hinder finns inte i Sverige. För- fattningsändringar inför avtalets ikraftträdande krävs därför inte. I prop. 1990/91:90 En god livsmiljö anges (s. 360 ff.) att avgaskrav för traktorer och arbetsredskap bör införas samordnat med EFTA och EG fr.o.m. år 1995. Arbetet med att utarbeta sådana avgaskrav pågår.

Min bedömning: På grund av övergångsbestämmelser i EES-avtalet krävs inga författningsändringar med anledning av att EES-avtalet träder i kraft.

Rådets direktiv 67/548/EEG om tillnärmning av lagar och andra författ— ningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen, som har ändrats vid flera tillfällen, har antagits med stöd av artikel 100 i Romför- draget. Syftet är att tillnärma medlemsstaternas lagar och andra författ- ningar angående anmälningar av ämnen och angående klassificering, för- packning och märkning av ämnen som är farliga för människan och miljön.

Från direktivets tillämpningsområde undantas läkemedel, narkotiska pre- parat och radioaktiva ämnen, transport av farliga ämnen på järnväg, på väg, till sjöss eller med flyg, livsmedel och fodermedel, avfall samt ämnen under transitering. Undantag gäller också för bl.a. vissa gaser, explosiva varor samt bekämpnings- och gödselmedel.

De farliga ämnena och beredningarna indelas i kategorierna explosiva, ox- iderande, synnerligen brandfarliga, mycket brandfarliga, brandfarliga, mycket giftiga, giftiga, hälsoskadliga, frätande, irriterande, miljöfarliga, cancerogena, fosterskadande eller mutagena.

I direktivet finns regler för bestämmande av de fysikalisk-kemiska egen- 14

skaperna, toxiciteten, ekotoxiciteten och den verkliga eller potentiella mil- Prop. 1991/921170 jöfarlighcten. Vidare finns regler för klassificering, förpackning och märk- Bilaga 13 ning av farliga ämnen.

Tillverkare och importörer till EG skall senast 45 dagar innan ett nytt ämne släpps ut på marknaden anmäla ämnet till ansvarig myndighet i den medlemsstat där ämnet tillverkas eller där import sker. Anmälan skall bl.a. innehålla de tekniska uppgifter som är nödvändiga för att bedöma de risker, omedelbara eller fördröjda, som ämnet kan utgöra för människan och mil- jön samt förslag till klassificering och märkning av ämnet och förslag till re- kommendationer beträffande de försiktighetsåtgärdcr som krävs för en sä- ker hantering.

Tillverkare eller importör som anmält ett ämne är också skyldig att infor- mera den ansvariga myndigheten om det blir ändring i den årliga eller totala mängd av ämnet som han släpper ut på marknaden, om nya kunskaper om ämnets påverkan på människan eller miljön framkommit, om ämnet släpps ut på marknaden för nya användningsområden samt om ämnet modifierats så att dess egenskaper ändrats.

För vissa ämnen och vissa mindre kvantiteter av ämnen gäller inte anmäl— ningsplikten. Kommissionen har upprättat en lista över alla ämnen som fanns inom den gemensamma marknaden den 18 september 1981 och listar även fortlöpande alla ämnen som anmäls enligt direktivet. Medlemsstaterna och kommissionen skall säkerställa att information som rör marknadsföring eller tillverkning hålls hemlig. ] direktivet finns speciella regler om industri— ell och kommersiell sekretess beträffande anmälningsuppgifter.

Medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att nya ämnen eller beredningar innehållande nya ämnen inte kan släppas ut på marknaden om inte ämnet har anmälts till ansvarig myndighet samt äm— net eller beredningen förpackats och märkts på sätt som anges i direktivet och i enlighet med vad som framgår av anmälan.

Medlemsstaterna får inte förbjuda, begränsa eller hindra att ämnen som uppfyller kraven i direktivet släpps ut på marknaden. Om en medlemsstat har tillgång till detaljerade uppgifter som visar att ett ämne, trots att det upp— fyller kraven i direktivet, utgör en fara för människan eller miljön på grund av ämnets klassificering, förpackning eller märkning, får denna stat inom sitt territorium tillfälligt förbjuda försäljning av ämnet eller föreskriva särskilda villkor beträffande ämnet. Kommissionen och övriga medlemsstater skall då omedelbart underrättas om åtgärden och anledningen till den. Det åligger därefter kommissionen eller rådet att vid behov tekniskt anpassa direktivet eller, om behov av teknisk anpassning inte bedöms föreligga, ålägga den ak— tuella medlemsstaten att upphäva förbudet eller de särskilda villkoren.

Rådets direktiv 88/379/EEG om tillnärmning av lagar och andra författ- ningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga preparat (be- redningar) (ändrat senast 91/155/EEG) har antagits med stöd av artikel 100 a i Romfördraget. Syftet är att undanröja handelshinder och skydda människa och miljö genom att tillnärma medlemsstaternas lagar och andra författ- ningar angående klassificering, förpackning och märkning av beredningar som är farliga för människan och miljön. Direktivet skall tillämpas på bered— ningar som släpps utpå marknaden i medlemsstaterna och som innehåller 15

minst ett ämne som klassificeras som farligt enligt artikel 2 i ämnesdircktiv Prop. 1991/92:170 67/548/EEG och på övriga beredningar som bedöms som farliga. Bilaga 13

Från direktivet undantas läkemedel och veterinärmedicinska produkter, kosmetiska beredningar, avfall, bekämpningsmedel, ammunition och explo- siva varor, livsmedel och fodermedel, transport av farliga beredningar på järnväg, på väg, till sjöss eller med flyg samt beredningar under transitering.

Principerna i ämnesdircktivct skall tillämpas för klassificering och märk— ning av farliga beredningar.

De farliga beredningarna indelas i 17 hälsofarlighetsgrupper. Dessa grup— per innefattar beredningar som skall anses som mycket giftiga, som giftiga, som hälsoskadliga, som starkt frätande, som frätande, som riskabla för all— varlig ögonskada, som riskabla för hudirritation, som riskabla för ögonirrita— tion, som riskabla för irritation i andningsvägarna, som cancerframkallande, som riskabla för människor på grund av att de kan vara cancerframkallande, som mutagena, behöva behandlas som mutagena, som riskabla för männi— skor pä grund att de kan ha mutagena effekter, som fosterskadande, behöva behandlas som fosterskadande respektive beredningar som skall anses ha specifika inte närmare definierade hälsoeffekter.

Förutom klassificeringsrcglcr innehåller direktivet också regler om för— packning och märkning av farliga beredningar samt regler om ett system med särskild information i form av säkerhetsdatablad angående farliga bered— ningar avsedda att användas inom industrin.

' Medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de beredningar som omfattas av direktivet inte kan släppas ut på markna— den om de inte uppfyller direktivets krav på klassificering, förpackning och märkning.

Direktivet begränsar inte medlemsstaternas rätt att i enlighet med Rom- fördraget meddela föreskrifter om de krav de bedömer som nödvändiga för att säkerställa ett skydd för dem som arbetar med farliga beredningar, om inte föreskrifterna innebär att klassificering, förpackning och märkning av farliga beredningar skall ske på ett sätt som skiljer sig från vad som följer av direktivet.

Medlemsstaterna får inte förbjuda, begränsa eller hindra att farliga bered- ningar som uppfyller kraven i direktivet släpps ut på marknaden. Om en medlemsstat har tillgång till detaljerade uppgifter som visar att en bered- ning, trots att den uppfyller kraven i direktivet, utgör en fara för människan eller miljön på grund av beredningens klassification, förpackning eller märk- ning, får denna stat inom sitt territorium tillfälligt förbjuda försäljning av beredningen eller föreskriva särskilda villkor beträffande beredningen.

Förhållandet till svensk lagstiftning

Den svenska lagstiftningen på området utgörs av lagen (1985:426) om ke- miska produkter, förordningen (l985:835) om kemiska produkter samt ke- mikalieinspektionens föreskrifter (KIFS 198623) och allmänna råd (1986:2) om klassificering och om märkning vid överlåtelse av hälsofarliga kemiska produkter och kcmikalieinspektionens föreskrifter (KIFS 1987:4) och all- männa råd (1987:3) om förpackningar och om förvaring av hälso- eller miljö- 16 farliga kemiska produkter.

Det svenska regelsystemet är till stora delar likvärdigt med EG-reglerna. Prop. 1991/92:170 Begreppet kemiska produkter i den svenska lagstiftningen omfattar både Bilaga 13 ämnen och beredningar. I några avseenden finns skillnader som t.ex. i fråga om kriterier för cancerframkallande egenskaper och klassificering av vissa ämnen där den svenska regleringen är strängare. Vidare går Sverige längre på farlighetsskalan i kraven på klassificering och märkning med en fjärde farlighetskategori ”måttligt farliga produkter” utöver EG:s tre kategorier ”mycket giftiga, giftiga resp. farliga kemiska produkter”. En kategori mot- svarande den nuvarande svenska fjärde farlighetskategorien behövs för att ta hand om alla kemiska produkter som är uppenbart hälsofarliga men som ändå inte täcks in av kriterierna för de tre första kategorierna. EG:s kriterier för bedömning av farliga egenskaper är delvis mindre utvecklade och ger otillräcklig vägledning. Klassificeringen av ämnen är också i vissa fall olika inom de kategorier som finns både i EG och i Sverige. Det beror sannolikt på olika tillämpning av i sig likartade kriterier och klassificeringsregler.

Av EG-kommissionens övervakningsrapport från oktober 1991 framgår att åtskilliga medlemsstater uppvisar svårigheter att följa tidsplanen för de omställningar som krävs när direktiven ändras med anledning av teknikut- vecklingen. Dessa medlemsstater uppvisar en särskild försening i fråga om omställningar i anledning av ändringar i direktivet om farliga ämnen.

Enligt EES-avtalet är målsättningen att direktivens bestämmelser skall tillämpas av EFTA-staterna fr.o.m. den 1 januari 1995. Parterna skall efter undertecknandet av avtalet inleda ett samarbete för att lösa återstående pro- blem samt under år 1994 se över situationen inklusive sådana frågor som inte omfattas av EG:s nuvarande reglering, t.ex. Sveriges fjärde farlighetskate- gori. Dessutom ger avtalet vissa möjligheter för en EFTA-stat att även efter den 1 januari 1995 tillämpa nationella regler beträffande klassificering och märkning av farliga kemiska produkter om EFTA-staten inte anser sig kunna godta den EG—reglering på området som då gäller.

Beträffande utväxling av information skall följande gälla enligt EES-avta- let:

1. De EFTA-stater som tillämpar EG:s regelverk om farliga ämnen och pre- parat skall ge garantier motsvarande de som finns inom gemenskapen så att i de fall informationen behandlas som konfidentiell på grund av industri- ell eller kommersiell sekretess inom gemenskapen, enligt bestämmel- serna i direktiven, endast de EFTA-stater som infört relevanta EG-regel- verk i sin lagstiftning skall delta i utväxlingen av information konfidentiell information ges samma grad av skydd i EFTA-staterna som den erhåller inom gemenskapen.

2. Samtliga EFTA-stater skall delta i utväxlingen av information i alla de andra i direktiven föreskrivna sammanhangen. Mot bakgrund av EES—avtalets övergångsbestämmelser behöver den svenska lagstiftningen inte ändras när avtalet träder i kraft. Harmonise- ringcn av den svenska lagstiftningen med EG:s regelverk kommer dock att fortgå även under tiden fram till år 1995. Som ett exempel på detta kan näm- nas att Sverige i februari 1992 beslutat införa sådana kriterier för miljöfarlig- hetsmärkning som överensstämmer med de kriterier EG tidigare infört.

Detta har skett genom kemikalieinspcktionens föreskrifter (KIFS 1992:2) Prop. 1991/92:17O och allmänna råd (1992:1) om klassificering och om märkning vid överlåtelse Bilaga 13 av miljöfarliga kemiska ämnen. Sverige tillhör inte de länder som omfattas av EG-dircktivens sekretess- regler under den tid som övergångsarrangemanget gäller. Det skall utredas vilka ändringar i de svenska sekretessreglerna som krävs för att Sverige skall uppfylla direktivens krav på industriell och kommersiell sekretess.

Min bedömning: Med stöd av gällande bemyndiganden i lagen om ke- miska produkter bör föreskrifter meddelas om restriktioner mot han- tering av sådana farliga produkter vars saluförande och användning begränsats i EG men inte i Sverige.

Rådets direktiv 76/769/EEG om tillnännning av medlemsstatenms lagar och andra Författningar om begränsning av användning och utsläppande på marknaden av vissa farliga ämnen och preparat (ändrat senast 91/339/EEG) syftar till att undanröja handelshinder genom att tillnärma medlemsstaternas lagar och andra författningar på området.

Från direktivets tillämpningsområde undantas transport av farliga ämnen och beredningar på järnväg, på väg, till sjöss eller med flyg, farliga ämnen och beredningar som exporteras till icke-medlemsstater samt ämnen och be- redningar som transiteras och som är föremål för tullkontroller, förutsatt att de inte bearbetas.

När grunddirektivet antogs år 1976 omfattade det endast saluförande och användning av polyklorerade bifenyler (PCB) och polyklorerade trifenyler (PCT) samt kloreten (vinylklorid). Genom tilläggen har direktivets tillämp- ningsområde successivt utökats och ändrats och omfattar för närvarande (ef- ter tillägget i direktiv 91/339/EEG) 27 ämnesgrupper.

Medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de farliga ämnen och preparat som anges i en bilaga till direktivet endast släpps ut på marknaden och används enligt de villkor som anges i bilagan. Detta gäller dock inte saluförande eller användning för forskning och ut- veckling eller för analysändamål.

Förhållandet till svensk lagstiftning

Den svenska lagstiftningen på området utgörs av lagen om kemiska produk- ter, förordningen om kemiska produkter samt förordningar och myndighets- föreskrifter som är meddelade med stöd av denna lagstiftning. EG:s regler om begränsningar av användning och utsläppande på markna- den av farliga ämnen och preparat har delvis motsvarigheter i Sverige men betydande awikelser finns. Sverige har t.ex. längre gående begränsningar av kadmium, pentaklorfenol, kvicksilver, klorerade organiska lösningsmedel, arsenik för träskyddsanvändning samt asbest vad gäller yrkesmässig använd- [8

ning. EG har å andra sidan strängare begränsningsregler beträffande vissa Prop. 1991/92:170 andra ämnen och ämnesgrupper. Bilaga 13

Enligt EES-avtalet har EFTA-staterna rätt att i enlighet med den egna sta- tens lagstiftning gällande den dag avtalet träder i kraft begränsa tillträdet till sina marknader rörande klorerade organiska lösningsmedel, asbestfibrer, kvicksilverföreningar, arsenikföreningar, organiska tennl'öreningar, pentak- lorfenol, kadmium och batterier. Parterna skall under år 1995 ånyo se över situationen.

Genom EES-avtalet har Sverige således tillåtits behålla sin nationella reg- lering beträffande ett antal ämnen och ämnesgrupper där den svenska reg- leringen är strängare än EG:s. ] den mån de ämnen och ämnesgrupper som direktivet omfattar även omfattas av dessa svenska undantagsbestämmelser behöver naturligtvis inte någon ändring av den svenska regleringen ske på grund av avtalet. I övrigt måste den svenska regleringen av ämnen och äm- nesgrupper som omfattas av direktivet anpassas till direktivets bestämmel- ser. Hantering, import och export av PCT och PCT-produkter kan regleras genom att erforderliga regler därom inarbetas i förordningen (1985:837) om PCB m.m. Beträffande regleringen av övriga berörda kemiska produkter bör kemikalieinspektioncn bemyndigas att meddela erforderliga föreskrif- ter, i den mån inspektionen inte redan har sådant bemyndigande, för att an- passa den svenska regleringen till en direktivsbestämmelse som ingåri EES- avtalet. Även andra myndigheter kan få uppgifter på området.

Som exempel på sådana kemiska produkter som bör regleras i enlighet med EG:s begränsningsdirektiv kan nämnas bl.a. vinylklorid som drivgas i aerosoler, trisfosfatcr, trisfosfinoxid och polybromerade bifenyler (PBB) i kläder, bensen, vissa växtdelar samt blykarbonater och blysulfater som be- ståndsdelar i färger. Jag avser att återkomma till regeringen i frågan.

l begränsningsdirektivct och i andra direktiv förekommer att reglering skall göras när en produkt " släpps ut på marknaden”. Detta uttryck täcks av hanteringsbegreppet enligt 2 & lagen om kemiska produkter och föranleder därför inte lagstiftning.

Min bedömning: Försäljningsförbuden i förordningen om miljöfarliga batterier bör ändras fr.o.m. den 1januari 1993 till att omfatta alla slags alkaliska brunstensbalterier och senast fr.o.m. den 1 januari 1994 till att omfatta fast monterade batterier som en konsument inte

kan ta ur den vara som innesluter batteriet. Tillämpningsområdet för förordningen om miljöfarliga batterier bör fr.o.m. den 1januari 1993 utvidgas till att omfatta alla batterier som innehåller mer än 0,4 vikt- procent bly.

Rådets direktiv 91/157/EEG om batterier och ackumulatorer som innehål- ler vissa farliga ämnen har antagits med stöd av artikel 100 a i Romfördraget.

I inledningen hänvisas till principen "förorenaren betalar”. Syftet är att har- 1 9

monisera medlemsstaternas lagreglering angående återvinning och kontroll- Prop, 1991/92:170 erat slutligt omhändertagande av använda batterier och ackumulatorer som Bilaga 13 innehåller viss koncentration eller viss mängd av farliga ämnen.

Direktivet omfattar batterier och ackumulatorer som släpps ut på markna- den fr.o.m. den 18 september 1992 och som innehåller mer än 25 mg kvicksil- ver per cell — i fråga om alkaliska brunstensbatterier mer än 0,025 viktpro- cent kvicksilver —, mer än 0,025 viktprocent kadmium eller mer än 0,4 vikt- procent bly.

Medlemsstaterna skall från och med den 1 januari 1993 förbjuda saluför- ande av sådana alkaliska brunstensbatterier, för långvarig användning under extrema förhållanden, som innehåller mer än 0,05 viktproeent kvicksilver samt alla andra alkaliska brunstensbatterier som innehåller mer än 0,025 viktprocent kvicksilver. Från förbudet undantas dock alkaliska knappceller av brunstenstyp och batterier som består av knappceller.

Medlemsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder för att försäkra sig om att använda batterier insamlas separat för återvinning eller slutligt omhänderta- gande. I detta syfte skall medlemsstaterna säkerställa att batterier och, när så är lämpligt, apparater ivilka batterier är inbyggda, märks på lämpligt sätt. I märkningen skall ingå upplysningar om separat insamling, om återvinning (i tillämpliga fall) och om tungmetallinnehållet. Detaljerade anvisningar för märkningssystemet skall upprättas och offentliggöras av kommissionen.

Fr.o.m. den 1 januari 1994 skall medlemsstaterna ha vidtagit åtgärder för att säkerställa att batterier inte byggs in i apparater om inte batteriet kan av konsumenten lätt avlägsnas ur apparaten när den är förbrukad. Denna förpliktelse skall dock inte gälla sådana apparater som det är tekniskt nöd- vändigt eller mycket angeläget att förse med kontinuerlig strömförsörjning samt sådana apparater vari ett byte av batterier, utfört av okvalificerad per- sonal, kan innebära säkerhetsrisk.

Direktivet ålägger medlemsstaterna att upprätta program för att begränsa halten av tungmetaller i batterier, främja saluförandet av batterier som inne- håller mindre kvantitet av farliga ämnen eller ämnen som förorenar mindre, gradvis minska mängden miljöfarliga batterier i hushållsavfall, främja forsk- ning om mindre miljöfarliga batterier och om återvinningsmetoder. Pro- grammet skall också omfatta införande av separat slutligt omhändertagande av miljöfarliga batterier. Konsumenterna skall få fullständig information om riskerna med ett okontrollerat slutligt omhändertagande av använda batte- rier, om märkningen av batterier, om apparater med fast inbyggda batterier samt om metoder för att avlägsna batterier som är fast inbyggda i apparater. Det första programmet skall omfatta en fyraårsperiod med början den 18 mars 1993.

Medlemsstaterna åläggs också att svara för en effektiv organisation för se- parat insamling och, när så är lämpligt, att upprätta ett pantsystem. Dess- utom får medlemsstaterna införa åtgärder, exempelvis av ekonomisk natur, för att uppmuntra återvinning. Åtgärderna skall införas efter samråd med berörda parter, bygga på välgrundade ekologiska och ekonomiska kriterier och inte medföra snedvridning av konkurrensförhållandena.

Medlemsstaterna får inte hindra, förbjuda eller begränsa saluförandet av batterier som omfattas av direktivet och som uppfyller bestämmelserna i det. 20

Förhållandet till svensk lags-trjining Prop. 1991/923170 Bilaga 13 Den svenska lagstiftningen utgörs av lagen om kemiska produkter, lagen (1990zl332) om avgifter för miljöfarliga batterier, förordningen om kemiska produkter och förordningen (]989:974) om miljöfarliga batterier.

Syftet med den särskilda förordningen om miljöfarliga batterier är att för- hindra utsläpp i miljön av kadmium, kvicksilver och bly från batterier. Med miljöfarliga batterier avses i förordningen slutna torrbatterier med mer än sammanlagt 0,025 viktprocent kvicksilver och kadmium samt blybatterier (startbattcrier) med en vikt av mer än tre kilo per styck. 1 förordningen finns bestämmelser bl.a. om förbud mot yrkesmässig överlåtelse av vissa uppräk- nade typer av alkaliska batterier, om märkning och insamling av miljöfarliga batterier, om uppgiftsskyldighet för tillverkare och importörer beträffande överlåten mängd miljöfarliga batterier samt om skyldighet för tillverkare och importörer att betala en avgift som motsvarar kostnaden för slutligt omhän- dertagande av och informationsspridning om miljöfarliga batterier samt kostnaden för insamling av miljöfarliga blybatterier. Bestämmelserna om förbud och märkning har tillkommit efter överläggningar med företrädare för EG.

Direktivet och förordningen skiljer sig bl.a. vad gäller urvalskriterierna för vilka batterier som omfattas av författningarna och vilka batterier som är förbjudna att överlåta samt beträffande reglerna för märkning av batterier.

Enligt EES-avtalet får EFTA-staterna avseende batterier begränsa tillträ- det till sina marknader i enlighet med bestämmelserna i den nationella lag- stiftning som finns när avtalet träder i kraft. Avtalsparterna skall under år 1995 gemensamt se över direktivets tillämpning inom avtalet.

I de fall EG:s direktiv innehåller längre gående restriktioner än de svenska reglerna bör dessa regler skärpas. Detta innebär att gällande förbud mot för- säljning av alkaliska miljöfarliga batterier bör utvidgas till att fr.o.m. den ] januari 1993 gälla samtliga batterityper som omfattas av EG:s direktiv. Till- lämpningsområdet för förordningen om miljöfarliga batterier bör också från samma tidpunkt utvidgas till att omfatta alla batterier som innehåller mer än 0,4 viktprocent bly. Vidare skall senast fr.o.m. den ). januari 1994 gälla att fastmonterade batterier av konsumenten lätt skall kunna tas ur varan när denna är förbrukad. Jag avser att återkomma till regeringen med förslag till ändringar i förordningen om miljöfarliga batterier.

Min bedömning: Svensk lagstiftning behöver inte ändras.

Rådets direktiv 78/631 /EEG om till/rämrning av medlemsstaternas lagstift- ning om klassificering, förpackning och märkning av farliga preparat (be- kämpningsmedel) syftar till att avlägsna handelshinder samt att förbättra skyddet för allmänheten, för personer som hanterar bekämpningsmedel och för konsumenter. Direktivet gäller inte för läkemedel, narkotiska preparat, radioaktiva be- "Zl

redningar, bekämpningsmedel för export till tredje land eller bekämpnings- medel under tranSitering. Direktivet gäller inte heller för transport av be- kämpningsmedel påjärnväg, på väg eller inre vattenväg, till havs eller med flyg.

I direktivet finns regler om klassificiering, förpackning och märkning av bekämpningsmedel.

Medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att bekämpningsmedel inte kan släppas ut på marknaden om de inte över- ensstämmer med bestämmelserna i direktivet.

Medlemsstaterna får inte under åberopande av sådan klassificering, för- packning eller märkning som omfattas av direktivet förbjuda, begränsa eller hindra att bekämpningsmedel som uppfyller kraven i direktivet släpps ut på marknaden.

Om en medlemsstat har tillgång till detaljerade uppgifter som visar att be- kämpningsmedlet, trots att det uppfyller kraven i direktivet, utgör en fara för hälsa eller säkerhet får denna stat inom sitt territorium tillfälligt förbjuda att bekämpningsmedlet släpps ut på marknaden. Kommissionen och övriga medlemsstater skall då omedelbart underrättas om åtgärden och anled- ningen till den. Det åligger därefter kommissionen eller rådet att vid behov tekniskt anpassa direktivet eller, om behov av teknisk anpassning inte be- döms föreligga, ålägga den aktuella medlemsstaten att upphäva förbudet.

Till direktivet finns fogade fem bilagor. Bilagorna 1 och 2 innehåller regler för klassificering genom beräkning för bekämpningsmedel som innehåller ett aktivt resp. flera aktiva ämnen. I bilaga 3 finns en förteckning över aktiva ämnen med uppgift om vedertagna LDSO- och LCSO-värden. Bilaga 4 inne- håller standardfraser som anger de särskilda risker som är förbundna med bekämpningsmedel. I bilaga 5 finns standardfraser för skyddsanvisningar.

Förhållandet till svensk lagstiftning

Den berörda svenska lagstiftningen utgörs av lagen om kemiska produkter, förordningen om kemiska produkter och förordningen (1985:836) om be- kämpningsmedel samt kemikalieinspektionens föreskrifter (KIFS 19873) och allmänna råd (1987:1) om märkning vid överlåtelse av bekämpningsme- del.

Den svenska regleringen tar hänsyn till alla former av toxicitet och eko- toxicitet. De svenska risk- och skyddsanvisningarna ger en utförlig bild av farlighet och behov av skyddsåtgärder. Direktivet tar hänsyn endast till akut toxicitet vilket inte är tillräckligt. Märkningsreglerna i direktivet ger en par- tiell och mindre korrekt bild av farlighet och behov av skyddsåtgärder. En svensk anpassning till direktivets reglering skulle innebära en olämplig sänk— ning av skyddsnivån. Enskilda EG-ländcr t.ex. Danmark har regler som motsvarar de svenska. EG har ijuli 1991 antagit ett nytt direktiv om be- kämpningsmedel (91/414/EEG). På grund av att direktivet publicerades först efter den 31 juli 1991 omfattas det inte av EES-avtalet.

Enligt EES-avtalet får EFTA-staterna begränsa tillträdet till sina markna- der i enlighet med bestämmelserna i den nationella lagstiftning som finns när avtalet träder i kraft. Nya EG-regler på området kommer att behandlas i enlighet med de förfaranden som fastställts i artiklarna 97-104 i avtalet.

[”J [Q

Mot bakgrund av EES-avtalets utformning behövs nu ingen ändring av de Prop. 1991/92:170 svenska bestämmelserna. Bilaga 13

Rådets direktiv 79/117/EEG om förbud mot att växtskyddsprodukter som in- nehåller vissa verksamma änrnen släpps ut på marknaden och används (änd- rat senast 91/188/EEG) skall samordna medlemsstaternas bestämmelser an- gående utsläppande på marknaden och användning av växtskyddsmedel. Regleringen i direktivet bygger på den grundläggande principen att förbud skall införas mot användning av alla växtskyddsprodukter som innehåller så- dana verksamma ämnen som ger uppphov till eller kan ge upphov till hälso- skador på människor eller djur eller oacceptabla effekter på miljön, även om växtskyddsprodukterna används på ett riktigt sätt för det avsedda ändamå- let. Direktivet gäller inte växtskyddsprodukter avsedda för forsknings- eller analysändamål eller export till tredje land.

Medlemsstaterna skall tillse att växtskyddsprodukter inte släpps ut på marknaden eller används, om de innehåller ett eller flera av de verksamma ämnen som anges i direktivets bilaga.

Om växtproduktionen hotas av en fara som inte har kunnat förutses Och inte kan bekämpas med andra medel och det därför framstår som nödvändigt att inom en medlemsstat använda en växtskyddsprodukt som innehåller ett eller flera verksamma ämnen som anges i bilagan, får medlemsstaten tillåta att produkten släpps ut på marknaden och används i högst 120 dagar.

Med de bestämmelser om harmonisering som gäller enligt direktivet får medlemsstaterna besluta om förbud mot att växtskyddsmedel innehållande verksamma ämnen som inte är upptagna i bilagan till direktivet eller innehål- lande verksamma ämnen med högre renhetsgrad än den som anges i bilagan släpps ut på marknaden och används, förutsatt att Romfördragets bestäm- melser liksom allmänna rättsliga principer efterlevs, främst principerna om icke-diskriminering och proportionalitet.

Förhållandet till svensk lagstiftning

Den svenska lagstiftningen på området utgörs av lagen om kemiska produk- ter, förordningen om kemiska produkter och förordningen om bekämp- ningsmedel.

I Sverige finns inte förbud mot verksamma ämnen. Prövning görs istället av formulerade medel. Skillnaden är principiellt viktig. Som ett resultat av indragningar av gamla medel och avslag efter prövning av nya medel har ef- terhand uppkommit en uppfattning om vilka verksamma ämnen som inte kan accepteras. Antalet verksamma ämnen som inte accepteras i Sverige är betydligt större än det antal sådana ämnen som direktivet är tillämpligt på.

Enligt EES-avtalet får EFTA-staterna begränsa tillträdet till sina markna- der i enlighet med bestämmelserna i den nationella lagstiftning som finns när avtalet träder i kraft. Nya EG—regler på området kommer att behandlas i enlighet med de förfaranden som fastställts i artiklarna 97-104 i avtalet.

Mot bakgrund av EES-avtalets utformning behövs ingen ändring av de svenska bestämmelserna.

2.2.5 'Iyättmedel Prop. 1991/92:170 Bilaga 13

Min bedömning: Med stöd av gällande bemyndiganden i lagen om ke- miska produkter bör sådana föreskrifter meddelas som behövs för att införa en reglering som till fullo motsvarar EG:s direktiv.

På det här området finns tre EG-direktiv:

Rådets direktiv 73/404/EE G om tillnärmning av medlenrsstatenzas lagar om tvätt- och rengöringsmedel

Rådets direktiv 73/405/EEG om tillnännning av medlemsstatentas lagar om testmetoder för anjoniska ytaktiva ämnens biologiska nedbrytbarhet

Rådets direktiv 82/242/EEG om tillnännning av medlemsstatemas lagar om testmetoder för icke-joniska ytaktiva ämnens biologiska nedbrytbarhet och om ändring i direktiv 73/404/EEG

Den ökade användningen av tvätt- och rengöringsmedel är enligt direktiv- texten en av orsakerna till föroreningen av miljön i allmänhet och vattenför- oreningcn, framför allt i form av miljöstörande skumbildning, i synnerhet.

Syftet med direktivet 73/404/EEG, som är det grundläggande på området, är att reglera användningen av biologiskt ej nedbrytbara ytaktiva ämnen i tvätt- och rengöringsmedel samt att undanröja handelshinder genom att till- närma medlemsstaternas lagstiftning på området.

I direktivet avses med tvätt- eller rengöringsmedel ett medel vars samman- sättning särskilt har utvecklats i syfte att uppnå rengörande egenskaper och som består av nödvändiga beståndsdelar (ytaktiva ämnen) och i allmänhet ytterligare beståndsdelar (hjälpmedel, förstärkningsmedel, fyllnadsmedel och andra tillsatsmedel).

Medlemsstaterna skall förbjuda att tvätt- och rengöringsmedel släpps ut på marknaden eller används, om medlens ytaktiva ämnen har en genom- snittlig biologisk nedbrytbarhet som understiger 90 % för var och en av kate- gorierna anjoniska, katjoniska, icke-joniska och amfotera ämnen. Även om de ytaktiva ämnena uppfyller ovannämnda krav på genomsnittlig biologisk nedbrytbarhet får de inte användas om en (normal användning medför hälso- fara för människor eller djur.

En medlemsstat får inte med åberopande av de ytaktiva ämnenas biolo- giska nedbrytbarhet eller toxicitet förbjuda, begränsa eller hindra att tvätt- eller rengöringsmedel som uppfyller kraven i direktivet släpps ut på markna- den eller används.

Det skall vara förbjudet att tvätt- och rengöringsmedel släpps ut på mark- naden eller används inom staternas territorier om medlens biologiska ned- brytbarhet, bestämd genom analys enligt vissa i direktiven föreskrivna test- metoder, är mindre än 80 %.

Det finns särskilda bestämmelser om förfarandet inom gemenskapen när oenighet uppstår om införandet av en reglering.

I direktiv 73/404/EEG finns också föreskrifter om märkning av de förpack- ningar i vilka tvätt- eller rengöringsmedel saluförs till konsumenter.

Förhållandet till svensk lagstiftning Prop, 1991/922170

Den svenska lagstiftning som närmast motsvarar nu ifrågavarande direktiv Bilaga 13 utgörs av lagen om kemiska produkter och förordningen om kemiska pro- dukter.

Liksom för alla andra kemiska produkter gäller lagen om kemiska produk- ter också för tvätt- och rengöringsmedel. Enligt 5 5 lagen gäller att försiktig- hetsmått skall iakttagas vid all hantering av kemiska produkter så att skador på hälsan eller miljön undviks. Därvid skall sådana kemiska produkter und- vikas som kan bytas ut mot produkter som är mindre farliga för hälsan och miljön. Därutöver finns frivilliga överenskommelser mellan statens natur- vårdsverk och branschen Kemikontoret — om vissa innehållsämnen. Så- lunda skall anjoniska och nonjonaktiva tensider (avtal 1967 resp. 1973) vara ” lättnedbrytbara”. För katjoniska tensider saknas motsvarande överens- kommelse.

Det finns i praktiken inga större skillnader mellan de svenska frivilliga överenskommelsema och EG-rcglerna om tensiderna. Någon definition på nedbrytbarhet eller kontrollmetoder har dock inte angetts i dessa överens- kommelser. I Sverige har också fosfatinnehållet i tvätt- och rengöringsmedel begränsats genom överenskommelser. Någon reglering av fosfater i tvätt- och rengöringsmedel finns ännu inte inom EG men denna regleringsfråga ingår i EG-kommissionens arbetsprogram.

EEG-regleringen av tvätt- och rengöringsmedel är föråldrad. Den väsent- liga miljöeffekten av tensider är av ekotoxisk karaktär. Nedbrytning till icke skumbildande produkter är inte nödvändigtvis korrelerad med lägre eko- toxicitet.

EES-avtalet innehåller inga övergångsregler beträffande de nu aktuella direktiven. Med hänsyn till detta åligger det Sverige att nu transformera di- rektivets bestämmelser till den svenska lagstiftningen. Kemikalieinspektio- nen bör bemyndigas att meddela erforderliga föreskrifter. Bemyndigandet bör innefatta rätt att enligt 12 5 lagen om kemiska produkter förbjuda hante- ring, import eller export av en kemisk produkt, då så erfordras för att ut- forma den svenska regleringen i enlighet med en direktivsbestämmelse som ingår i EES-avtalet. Jag avser att återkomma till regeringen med förslag till förordningsändring.

Min bedömning: Svensk lagstiftning behöver inte ändras med anled- ning av EES-avtalet.

Rådets förordning (EEG) nr 594/91 om ämnen som bryter ned ozonskiktet har följande bakgrund. Genom Wienkonventionen för skydd av ozonskiktet (SÖ 1986:69) och det till konventionen hörande Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet (SÖ 1988z35) har ett stort antal stater, däribland Sverige och EG:s medlemsstater, kommit överens om awecklings- planer för flertalet ozonnedbrytande ämnen. Protokollet undertecknades år 25 1987 men har år 1990 ändrats och kompletterats.

EG:s förordning anknyter nära till bestämmelserna i Montrealprotokollet Prop. 1991/921170 och har utformats med beaktande av de tillägg till protokollet som beslula- Bilaga 13 des år 1990. På vissa punkter är förordningen mera långtgående än protokol- let. Förordningen grundas på artikel 130 s i Romfördraget.

Förordningen omfattar CFC-föreningar (fullständigt halogenerade klor- fluorkarboncr), haloner, koltctraklorid och 1,1,1-trikloretan och inriktas på produktionen av dessa ämnen. Bestämmelserna är olika beroende på om det är fråga om kontrollerade ämnen i ren form, produkter som innehåller kon— trollerade ämnen eller produkter som har tillverkats med kontrollerade äm- nen. Dessutom finns bestämmelser om uppgiftslämnande i fråga om ofull- ständigt halogcnerade klorlluorkarboner (HCFC-förcningar). Dessa s.k. övergångsämnen används som ersättningsämnen för främst CFC men har även de en viss ozonnedbrytande verkan.

Del I i förordningen innehåller bestämmelser om begränsningar i handeln med tredje land. För handeln med stater som inte är parter i protokollet gäl- ler för kontrolleradc ämnen import- och exportförbud fr.o.m. år 1993. För produkter som innehåller kontrollerade ämnen gäller ett importförbud fr.o.m. år 1996.

För import från stater utanför EG som är parter i protokollet tillämpas ett förfarande med importlicenser, som utfärdas av kommissionen. Den totala importen från tredje land skall därigenom reduceras jämfört med nuvarande nivå och på sikt upphöra i enlighet med vad som föreskrivs i bilaga 2 till för- ordningen.

Del II i förordningen innehåller bestämmelser om begränsning av produk- tion och saluförande av kontrollerade ämnen inom gemenskapen. Huvudre- geln är att varje enskild producent ansvarar för att hans produktion och för- säljning av de kontrollerade ämnena begränsas i enlighet med den särskilda awecklingsplan som gäller för ämnet. Planerna är uppdelade i flera steg med procentuella begränsningar som skall uppnås vissa angivna år. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna skall kontrollera att planerna följs.

Reglerna innebär att produktion och försäljning av CFC skall ha upphört den 30juni 1997. Motsvarande tidpunkter avseende övriga ämnen är för ha- lon den 31 december 1999, för koltctraklorid den 31 december 1997 och för 1,1,l-triklorctan den 31 december 2004. I vissa fall kan kommissionen tillåta ytterligare produktion och försäljning för viktiga användningsområden.

Från dessa regler finns undantag, som är olika utformade beroende på om det rör sig om produktion eller saluförande av ämnena. Producenten kan få ett särskilt tillstånd till större produktion än vad som följer av huvudregeln, bl.a. för industriella rationaliseringsändamål. Rätten enligt förordningen att sälja kontrollerade ämnen eller använda dem för egen räkning kan fritt över- låtas till en annan producent inom gemenskapen.

Del III i förordningen innehåller administrativa bestämmelser. lnom EG pågår arbete för att ytterligare påskynda awecklingen av de ozonnedbrytande ämnena. En viktig del av detta arbete utgörs av det förslag till ny förordning om aweckling av ozonnedbrytande ämnen som kommis— sionen för närvarande utarbetar.

EG:s miljöministrar gav vid rådsmöte den 23 mars 1992 kommissionen förhandlingsmandat att vid den kommande revisionen av Montrealproto— 26

kollet verka för att protokollsbestämmelserna om minskning av produktion Prop. 1991/92:170 och konsumtion av CFC-föreningar, haloner, koltctraklorid och 1,1,1- Bilaga 13 trikloretan skärps med verkan fr.o.m. år 1994 samt att de ovannämnda ozon- nedbrytande ämnena hclt awecklas till år 1996. Mandatet omfattar även en reglering av HCFC—föreningar (ofullständigt halogenerade klorfluorkarbo-

ner).

Förhållandet till svensk lagstiftning

De svenska reglerna om awecklingen av ozonnedbrytande ämnen finns sam- lade i förordningen (1988:716) om CFC och halon m.m. (omtryckt i SFS 1991 : 1534). Genom förordningsändring i februari 1992 (SFS 1992z41) har de tidigare föreskrivna begränsningarna avseende HCFC-föreningen HCFC 22 utvidgats till att omfatta samtliga HCFC—föreningar. Med undantag för HCFC-föreningarna anges i de svenska reglerna tidpunkter då all använd- ning av re5pektive ozonnedbrytande ämne skall ha upphört. Dessutom finns regler om förbud mot import av vissa produkter som har tillverkats med eller innehåller bl.a. CFC. De svenska reglerna är strängare än EG-reglerna på alla punkter utom i fråga om koltetraklorid, där tidpunkten för aweckling är densamma som inom EG.

Enligt EES-avtalet gäller att EFTA-staterna får tillämpa den nationella lagstiftning som gäller när avtalet träder i kraft. Parterna skall organisera ett samarbete på området och tillsammans se över situationen under år 1995. För närvarande behövs således inte någon ändring av de svenska bestämmel- serna.

Min bedömning: Gränsen för svavel i tunn eldningsolja och diesel- brännolja skall fastställas till 0,2 viktprocent. Övergångsbestämmel- serna till förordningen (1985:838) om motorbensin börjusteras.

Rådets direktiv 75/716/EEG om tillnännning av medlemstatemas lagstift- ning am svavel/talten i vissa flytande bränslen syftar till att undanröja han- delshinder genom att tillnärma medlemsstaternas lagar och andra författ- ningar på området samt till att bidra till uppfyllelse av gemenskapens åtagan- den i konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar, vil- ken innehåller bestämmelser om strategier och principer för att begränsa luftföroreningar.

I direktivet avses med ”gas oil” en petroleumprodukt som omfattas av un- derrubrik 27.10 Cl i den gemensamma tulltaxan eller en petroleumprodukt som på grund av sin destillationsgräns tillhör kategorin mellandestillat av- sedda för användning som bränsle och som till minst 85 volymprocent, inkl. destillationsförluster, destillerar vid 3500C. Direktivet gäller inte för olja som används inom sjöfarten eller som är avsedd för vidare förädling i raffina- 27

Bilaga 13

derier. Direktivet gäller inte heller olja som finns i bränsletankarna i fartyg och motorfordon som passerar gränsen mellan en icke-medlemsstat och en medlemsstat.

Sådan olja som avses i direktivet får endast släppas ut på marknaden inom EG om halten av svavelföreningar, uttryckt som svavel, är högst 0,3 viktpro- cent. Undantag gäller bl.a. för perioder av försörjningssvårigheter.

Medlemsstaterna får föreskriva en svavelhalt som motsvarar 0,2 viktpro- cent för sådan olj a som avses i direktivet och som används inom vissa områ- den inom EG som omfattas av eller fastställts enligt direktivet 80/779/EEG om gränsvärden och vägledande värden för luftkvalitet med avseende på svaveldioxid och svävande partiklar samt för sådan olja som avses i direkti- vet och som används där skador på miljön eller det nationella kulturarvet som orsakas av de sammantagna svaveldioxidutsläppen gör det nödvändigt att fastställa ett lägre gränsvärde för svavelhalten i sådan olja. Medlemssta- terna skall underrätta de övriga medlemsstaterna och kommissionen om varje sådan åtgärd som de överväger att vidta och om skälen för denna. För- bud mot att på marknaden släppa ut sådan olja som avses i direktivet med en svavelhalt som är lägre än 0,2 viktprocent får inte meddelas.

I övrigt får medlemsstaterna inte förbjuda, begränsa eller hindra att olja som uppfyller kraven i direktivet släpps ut på marknaden. Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som krävs för att genom provtagning kontrollera sva- velhalten i den olja som släpps ut på marknaden. Vid provtagningen skall viss angiven referensmctod användas samt skall tolkningen av resultatet ske i enlighet med viss angiven standard.

Förhållandet till svensk lagstiftning

Den svenska lagstiftningen på området utgörs av lagen (1976:1054) om sva- velhaltigt bränsle och förordningen (1976:1055) om svavelhaltigt bränsle samt statens naturvårdsverks kungörelse (SNFS 1990:]3) med föreskrifter om taxa rn m enligt förordningen (1976:1055) om svavelhaltigt bränsle.

I lagen bemyndigas regeringen att i avsikt att motverka utsläpp i luften av svavelföreningar meddela de föreskrifter om förbränning, handel, överlå- telse eller import av svavelhaltiga bränslen som är påkallade från miljö- skyddssynpunkt eller annan allmän synpunkt. Med stöd av detta bemyndi— gande har regeringen i 5 5 1 st. förordningen föreskrivit att import av tunn eldningsolja eller dieselbrännolja som har en viskositet av högst 10 centis- toke vid 20" C får ske endast om svavelhalten i oljan ej överstiger 0,3 viktpro- cent. I paragrafens andra stycke har föreskrivits att den som här i landet till- verkat tunn eldningsolja eller dieselbrännolja som inte får importeras, inte får överlåta oljan för inhemskt bruk. I samma paragrafs tredje stycke har slutligen föreskrivits att den årliga genomsnittliga svavelhalten i leveranser till den som i Sverige för inhemskt bruk yrkesmässigt överlåter eller för eget bruk importerar tunn eldningsolja eller dieselbrännolja inte får överstiga 0,2 viktprocent. Förordningen gäller inte bränslen som används för fartygs drift.

Lagen stadgar vidare att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att den som driver handel med eller importerar bränsle skall lämna uppgift om svavelhalten i bränslet. Efter bemyndigande i

Prop. 1991/922170

förordningen har naturvårdsverket i kungörelsens 3 & föreskrivit att när tunn Prop. 1991/92:170 eldningsolja eller dieselbrännolja anmäls till förtullning enligt tullagen Bilaga 13 (1987:1065) skall den tullskyldige eller, om varan importeras för annans räk- ning, denne lämna skriftlig uppgift till tullmyndigheten om oljepartiets stor- lek och svavelhalt.

I stort sett samma oljeprodukter, tunn eldningsolja och dieselbrännolja, regleras i direktivet och i 5 5 förordningen om svavelhaltigt bränsle. Direkti- vet reglerar utsläppandet på marknaden av nu aktuella oljekvaliteter medan förordningen reglerar import till Sverige och överlåtelse för inhemskt bruk av sådan olja. Varken direktivet eller förordningen omfattar bränslen som används inom sjöfarten för fartygs drift. Den svenska regleringen som inne- fattar fastställande av både högsta tillåtna svavelhalt (0,3 viktprocent) och högsta tillåtna årliga genomsnittliga svavelhalt (0,2 viktprocent) överens- stämmer inte med direktivet. Den svenska bestämmelsen om högsta tillåtna årliga genomsnittliga svavelhalt på 0,2 viktprocent kan medföra hinder för import och överlåtelse av partier av sådan olja som avses i direktivet även om svavelhalten i partiet inte överstiger 0,2 viktprocent.

För att uppnå överensstämmelse med direktivets reglering av svavelhalten i sådana oljor som avses i direktivet bör förordningens bestämmelse om högsta tillåtna årliga genomsnittliga svavelhalt upphävas. För att detta inte skall leda till en försämring av miljön i Sverige måste samtidigt högsta tillåtna svavelhalt sänkas till 0,2 viktprocent. Med hänsyn till försurningsläget i Sve- rige måste en sådan sänkning vara tillåten även med beaktande av de förut- sättningar härför som uppställs i direktivet.

Föreskrifterna i 5 5 förordningen om högsta tillåtna svavelhalt och högsta tillåtna årliga genomsnittliga svavelhalt infördes under sommaren 1987 och föregicks av notifiering med bl.a. EG som då inte framförde några invänd- ningar mot föreskrifterna. I praktiken understiger svavelhalten i huvuddelen av den tunna eldningsolja och den dieselbrännolja som nu används i Sverige 0,2 viktprocent. Detta beror bl.a. på att svavelskatt enligt lagen (1990:587) om svavelskatt tas ut om oljans svavelhalt överstiger 0,1 viktprocent.

I lagen (1957:262) om allmän energiskatt har också införts bestämmelser syftande till att bl.a. stimulera användningen av lågsvavlig dieselolja som drivmedel. Bestämmelserna innebär att svavelhalten i olja som kan hänföras till miljöklass 1 får vara högst 0,001 viktprocent. Motsvarande värde beträf- fande miljöklass 2 är högst 0,005 viktprocent.

För att uppnå bättre överensstämmelse mellan direktivets och förordning- ens bestämmelser beträffande högsta tillåten svavelhalt i aktuella oljekvali- teter bör förordningen ändras så att import till Sverige och överlåtelse för inhemskt bruk av sådan olja får ske endast om svavelhalten i oljan ej översti- ger 0,2 viktprocent. Ändringen kommer att notificras enligt gällande be- stämmelser om tekniska handelshinder.

EG-kommissionen lade i slutet av maj 1991 fram ett förslag om att be- gränsa svavelhalten i nu aktuella oljekvaliteter, COM (91) 154. Förslaget in- nebär bl.a. att medlemsländerna skall se till att dieselolja med en svavelhalt på högst 0,05 viktprocent finns tillgänglig senast den 1 oktober 1995. Vidare innebär förslaget bl.a. att kraven på svavelhalt i oljor som avses i direktiv 75/716/EEG inom EG skärps till högst 0,2 viktprocent den 1 oktober 1994 29

och att kraven på svavelhalt i dieselolja skärps till högst 0,05 viktprocent den Prop. 1991/92:170 1 oktober 1996. Vid EG:s ministermöte den 23 mars 1992 var ministrarna Bilaga 13 principiellt eniga om bl.a. de ovan refererade delarna av kommissionens för- slag. Innan ministrarna fattar beslut i frågan skall förslaget behandlas av Europaparlamentet. Riksdagen har ijuni 1991 beslutat att kravet på högsta tillåtna svavelhalt i dieselbränsle skall, samordnat med EG- och EFTA-staterna, snarast skär- pas till 0,05 viktprocent. För uppfyllandet av detta riksdagens beslut kom- mer jag att inom EES-avtalets ram verka för att kraven på svavelhalt i diesel- olja i Sverige skärps till högst 0,05 viktprocent redan den 1januari 1995. Det ankommer på naturvårdsverket att överväga behovet av ändring av de svenska reglerna om kontroll av svavelhalt.

Rådets direktiv 85/210/EEG om tillnännning av medlemsstatemas lagstiftning om blyhalten i bensin (ändrat 87/416/EEG) har antagits med stöd av artikel 100 (och 130 s) i Romfördraget. I direktivets inledning påpekas att existe- rande och framtida olikheter i medlemsstaternas lagstiftning om samman- sättning av bensin, särskilt regler om begränsning av blyhalten och bensen- halten i bensin för motordrivna fordon, kan direkt påverka den gemen- samma marknadens funktion varför en tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning på området krävs för att undanröja handelshinder.

Med blyfri bensin avses bensin vars innehåll av blyföreningar, beräknat som bly, inte överstiger 0,013 g Pb/l. Uttrycket blyhaltig bensin avser annan bensin än blyfri. Blyhaltig bensin skall ha en maximal tillåten halt av blyföre- ningar, beräknad som bly, av högst 0,4 g Pb/l och lägst 0,15 g Pb/l.

Medlemsstaterna skall så snart de anser det lämpligt sänka den högsta till- låtna halten blyföreningar, beräknat som bly, i blyhaltig bensin som släpps ut på deras marknader till 0,15 g Pb/l. Om sådan sänkning sker skall den högsta tillåtna blyhalten i blyhaltig bensin fastställas till 0,15 g Pb/l.

Medlemsstaterna skall säkerställa en fortsatt tillgång till och en balanserad distribution av blyhaltig bensin. De får inom sina territorier förbjuda att bly- haltig bensin med ett MON-oktantal (motor octane number) som understi- ger 85 vid pumpen och ett RON-oktantal (research octane number) som un- derstiger 95 vid pumpen släpps ut på marknaden, om en sådan åtgärd är be- fogad med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön och om åtgär- den gynnar tillgången på en balanserad distribution av blyfri bensin inom staternas territorier.

Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säker- ställa tillgången till och en balanserad distribution inom sina territorier av blyfri bensin med ett lägsta MON-oktantal av 85 och ett lägsta RON-oktan- tal av 95 vid pumpen (”premium”). Även annan blyfri bensinkvalitet med lägre oktantal (”regular”) får släppas ut på marknaden i en medlemsstat. Om det på grund av en plötslig förändring i tillgången till råolja eller petroleum- produkter blir omöjligt att tillgodose efterfrågan på blyfri bensin får med- lemsstaterna, med kommissionens samtycke, tillfälligt underlåta att uppfylla ovannämnda förpliktelse. Emellertid måste alla ansträngningar göras för att bibehålla ett begränsat distributionsnät för blyfri bensin. Tillstånd att under längre tid än fyra månader underlåta att uppfylla ovannämnda förpliktelse

( kan beslutas av rådet. 3)

Bensenhalten i blyhaltig och blyfri bensin får inte överstiga 5,0 volympro- Prop. 1991/92:170 cent. ' Bilaga 13 Med undantag för de fall då medlemsstaterna i enlighet med direktivets föreskrifter därom sänkt den tillåtna mängden bly i blyhaltig bensin till 0,15 g Pb/l får medlemsstaterna inte med åberopande av innehållet av bly eller bensen vidta åtgärder som innebär hinder eller begränsningar i den fria han- deln med sådan bensin som uppfyller kraven i direktivet, eller i rätten att släppa ut bensinen på marknaden. Medlemsstaterna skall också vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att bestämmelserna om bensinens maximala bly- och bensenhalt och kvalitets- kravet beträffande oktantal följs av återförsäljarna. Om en medlemsstat fin- ner att bensin inte uppfyller kraven i direktivet skall den utan oskäligt dröjs- mål vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att bestämmel- serna följs. Medlemsstaterna skall vidare vidta lämpliga åtgärder för att så långt möj- ligt säkerställa att blyhaltig bensin inte används i fordon som konstruerats för blyfri bensin. I en bilaga anges de referensmctoder för mätning av bly- och bensenhalten i bensin samt för bestämning av oktantal som skall användas vid fastställande av bly— och bensenhalt resp. oktantal.

Förhållandet till svensk lagstiftning

Den svenska lagstiftningen på området utgörs av lagen om kemiska produk- ter, förordningen om kemiska produkter, förordningen om motorbensin samt statens naturvårdsverks kungörelse (SNFS 1989:1) med föreskrifter om motorbensin. '

Liksom direktivet reglerar förordningen om motorbensin bensin som an- vänds för drift av förbränningsmotorer för framdrivning av fordon. Förord-' ningen omfattar därutöver bensin som är avsedd för annan motordrift. Gränserna för bly i motorbensin har successivt sänkts i Sverige sedan början av 1970-talet. I princip skall bensinen nu vara blyfri. Med blyfri bensin menas bensin med en maximal blyhalt på 0,013 g Pb/l. Genom en övergångsbestäm- melse i förordningen tillåts tills vidare max 0,15 g Pb/l vid 150 C under förut- sättning att de s.k. researchoktantalen respektive motoroktantalen uppgår till minst 98 resp. minst 87. För att övergångsbestämmelsen skall kunna rym- mas inom de ramar direktivet föreskriver bör dessa oktantal sänkas till minst 95 resp. minst 85.

Enligt direktivet skall fortsatt tillgång till och en balanserad distribution av blyhaltig bensin säkerställas. I Sverige finns för närvarande ett så stort antal bilar som drivs med blyhaltig bensin att tillgången på sådan bensin är säkerställd på grund av kommersiella-åkäl. År 1991 var 45 volymprocent av den försålda bensinen blyhaltig.

Utrustningen för katalytisk avgasrening förstörs om en bil med sådan ut- rustning körs på blyad bensin. Detta förhållande liksom allmänna hälso- och miljöskyddsskäl har gjort att tillgång till blyfri bensin skall säkerställas såväl inom Sverige som i EG-länderna. Övergångsbestämmelserna till förord- ningen om motorbensin stadgar därför att yrkesmässig överlåtelse av motor- 31

bensin som inte är blyfri till förbrukare får ske dels vid tankställe med endast Prop. 1991/92:170 en pump och dels vid tankställe med flera pumpar om det vid samma tank- Bilaga 13 ställe tillhandahålls blyfri motorbensin med researchoktantal och motorok- tantal om minst 95 resp. 85.

Högsta tillåtna blymängd i s.k. blyfri bensin och bensenmängd i bensin är i Sverige liksom enligt direktivet 0,013 g Pb/l respektive 5 volymprocent. l naturvårdsverkets kungörelse finns ytterligare föreskrifter om motorbensi- nens innehåll, bl.a. förbjuds tillverkning, import och yrkesmässig överlåtelse för bruk inom Sverige av blyfri motorbensin som innehåller mer fosfor än 0,002 g P/l eller mer svavel än 0,1 massproccnt. Dessa senare föreskrifter som har tillkommit som skydd av katalysatorer och som inte har någon mot- svarighet i direktivet ärinte stridande mot direktivet.

l direktivet föreskrivs bl.a. att staterna skall stödja bredast tänkbara an- vändning av blyfri bensin. Föreskriften innebär inte att detta skall ske genom någon lagstiftningsåtgärd. Stödet för användning av blyfri bensin kan t.ex. utgöras av att allmänheten informeras om blycts negativa verkan på hälsa och miljö samt om möjligheten att använda blyfri bensin. Sverige har dock även lagstiftningsmässigt stött användningen av blyfri bensin genom att i la- gen (l961:372) om bensinskatt införa en lägre skattesats på blyfri bensin än på blyhaltig sådan.

[ direktivet finns även en föreskrift att staterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att en minskad blyhalt i bensin inte orsakar någon ökning av mängden eller skadlighcten av föroreningar i avgaserna från mo- tordrivna fordon.

Den svenska kemikaliekontrollen regleras genom lagen om kemiska pro- dukter. Där regleras bl.a. skyldigheter vid hantering, import och export av kemiska produkter (S.-9 åå). Denna reglering innebär bl.a. en skyldighet för den som hanterar eller importerar en kemisk produkt att vidta de åtgärder och iaktaga de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att hindra eller mot- verka skador på människor eller i miljön och därvid undvika sådana kemiska produkter som kan ersättas med mindre farliga produkter (den s.k. substitu- tionsprincipen). Vidare innebär regleringen en skyldighet för den som till- verkar eller importerar en kemisk produkt att se till att det finns tillfredsstäl- lande utredning för bedömning av vilka hälso- och miljöskador som produk- ten kan orsaka. I lagen regleras också tillstånd m.m. (11 och 12 59"). Rege- ringen eller dcn myndighet som regeringen bestämmer får således om det behövs från hälso- eller miljöskyddssynpunkt tillståndsbelägga eller villkora hantering, import eller export av en kemisk produkt. Om det är av särskild betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt får även förbud för hante- ring, import och export av kemisk produkt meddelas. Lagen innehåller också regler om tillsyn (14-17 5.8) och om ansvar (20 och 21 55). Genom denna lagreglering som preciseras i förordningamas och kungörelsens före- skrifter kan den aktuella tillsynsmyndighetcn bevaka att miljö- eller hälso- farliga ämnen intc tillsätts bensinen som ersättning för blyet.

Direktivets föreskrift om att staterna skall vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att bestämmelserna om bensinens maximala bly- och bensenhalt och kvalitetskravet beträffande oktantal följs av återförsäljarna torde väl överensstämma med föreskrifterna i 3, 4 och 5 åå förordningen om motor- 32

bensin och punkterna 1 och 2 i förordningens övergångsbestämmelser. Även Prop. 1991/92:170 punkt 3 i förordningens övergångsbestämmelser angående utformning av Bilaga 13 tankställe samt kungörelsens föreskrifter om utformning av teknisk utrust- ning m.m. (8-12 55), om tillsyn och kontroll (13-19 åå) och om försäljnings- stopp (20 å) torde väl överensstämma med direktivsföreskriften.

I övergångsbestämmelserna till förordningen om motorbensin stadgas bl.a att överlåtelse av motorbensin som inte är blyfri får ske tills vidare vid tank- ställen som enbart är avsedda för fordon som brukas av försvarsmakten. Nå- got kvalitetskrav på bensinen uppställs således inte i bestämmelsen. Bestäm- melsen måste anses som icke stridande mot direktivets reglering bl.a. på den grunden att bensinen inte släpps ut på marknaden.

1 kungörelsen finns bl.a. angivet vilka standardiserade analysmetoder som skall tillämpas vid tillämpningen av förordningen om motorbensin och kun- görelsen. Dessa i kungörelsen påbjudna analysmetoder är delvis andra än de som påbjuds i direktivet.

För att förordningens bestämmelser skall kunna rymmas inom de ramar direktivet föreskriver bör sammanfattningsvis första punkten i förordning- ens övergångsbestämmelser ändras så att import och tillverkning av motor- bensin som inte är blyfri får ske under förutsättning bl.a. av att bensinens researchoktantal och motoroktantal uppgår till minst 95 (för närvarande 98) resp. 85 (för närvarande 87). Innan en sådan förordningsändring vidtas be- höver dock ytterligare överväganden göras bl.a. med hänsyn till den existe- rande svenska bilparkens behov av bensin med de högre oktantalen. Jag av- ser att återkomma till regeringen i denna fråga.

Det ankommer på naturvårdsverket att överväga behovet av ändringar i verkets kungörelse som behövs med anledning av EES-avtalet.

Min bedömning: Svensk lagstiftning behöver inte ändras i samband

med att EES-avtalet träder i kraft.

Rådets direktiv 85/339/EE G om förpackning för drycker och flytande livs- medel har antagits med stöd av artikel 235 i Romfördraget. Direktivets syfte är att minska miljöpåverkan och reducera energi- och råvaruförbrukningen beträffande förpackningar för drycker och flytande livsmedel.

Direktivet omfattar förpackningar för bl.a. drycker såsom mjölk, juice, alkoholfria läskedrycker, öl, vin, och sprit samt flytande livsmedel såsom matoljor, vinäger och ättika.

I syfte att minska förpackningarnas påverkan på miljön och bidra till en minskning av energi- och råvaruförbrukningen skall medlemsstaterna utar- beta program som syftar till att minska vikt- eller volymandelen förpack- ningar för drycker och flytande livsmedel i hushållsavfall som lämnas till slut- ligt omhändertagande. Programmen skall ses över och förnyas regelbundet, minst en gång vart fjärde år, varvid tekniska framsteg och ändrade ekono- miska förhållanden särskilt skall beaktas. I programmen skall hänsyn tas till 33

vilka följder de tänkta åtgärderna får för energiförbrukningen, med målsättl Prop. 1991/92:170 ningen att så långt som möjligt åstadkomma en minskning av den samman- Bilaga 13 lagda energiförbrukningen. Åtgärder skall vidtas för att främja konsument- upplysning om fördelarna med att använda returförpackningar, återvinna förpackningar och få bort använda förpackningar från hushållsavfallet. Vi- dare skall medlemsstaterna underlätta återfyllning eller återvinning av för- packningar och så långt som detta är ekonomiskt försvarbart främja insam- ling av sorterade engångsförpackningar, utveckla effektiva processer för ut- sortering av engångsförpackningar ur hushållsavfallet och öka avsättnings- möjligheterna för sådana material som utvinns ur förpackningar. Slutligen åläggs medlemsstaterna att uppmuntra att nya förpackningstyper, som mins- kar förbrukningen av råvaror, underlättar återvinning och slutligt omhänder- tagande av förpackningsavfall och leder till samlade energibesparingar, ut- vecklas och släpps ut på marknaden.

Särskild hänsyn skall tas till hälsofaktorer, nödvändiga skyddsbestämmel- ser samt industriell och kommersiell äganderätt. Medlemsstaterna får i av- vaktan på gemenskapsbestämmelser på området, av hälsoskäl vidta egna åt- gärder som medför att vissa material och ämnen som återvunnits från an- vända förpackningar inte används vid tillverkningen av nya förpackningar.

På nya returförpackningar som saluförs skall finnas en tydlig märkning som anger att produkten kan återfyllas. Dessa märkningskrav skall fram till den 3 juli 1995 inte gälla i fråga om existerande system som omfattar använd- ning av returglasflaskor på vilka viss information är märkt på ett outplånligt sätt. Om, i vissa områden, drycker och flytande livsmedel, exempelvis mjölk och grädde, under lång tid saluförts i glasflaskor i väletablerade retursystem skall märkningskraven inte gälla dessa förpackningar.

Om ett pantsystem tillämpas, skall medlemsstaterna vidta lämpliga åtgär- der för att se till att konsumenten får tydlig information om pantbeloppet.

Förhållandet till svensk lagstiftning .

Föreskrifter om hantering av förpackningar och annat avfall finns i renhåll- ningslagen (19792596) och renhållningsförordningen (1990:984). I renhåll— ningslagen föreskrivs att avfallshanteringen skall ske på ett sådant sätt att åtgärder som underlättar återanvändning och återvinning av avfallet främ- jas, om det behövs för att spara råvaror eller energi eller med hänsyn till miljövärden. I varje kommun skall finnas en renhållningsordning med före- skrifter om avfallshantering och en avfallsplan. Avfallsplanen skall innehålla uppgifter om avfall inom kommunen och om kommunens åtgärder för att minska avfallets mängd och farlighet. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om avfallsplanens innehåll. I renhållningsförordningen och i statens naturvårdsverks kungö- relse (SNFS 1991:3) om innehållet i kommunal avfallsplan finns sådana före- skrifter meddelade.

Genom lagen (1982:349) om återvinning av dryckesförpackningar av alu-. minium regleras verksamhet som avser att främja återvinning av aluminium- burkar genom ett pantsystem för sådana burkar. Genom förordningen (1983:847) om avgift vid införsel av aluminiumburkar har regeringen, med 34

stöd av bemyndigande i lagen, meddelat föreskrifter om avgift vid import av Prop. 1991/92:170 aluminiumburkar och andra föreskrifter som behövs för att säkerställa att Bilaga 13 inhemska och importerade burkar med eller utan dryck kan konkurrera på - lika villkor med det upprättade pantsystemet.

I lagen (1991:336) och förordningen (1991:338) om vissa dryckesförpack- ningar regleras användningen av PET-flaskan som dryckesförpackning. För yrkesmässig överlåtelse av en konsumtionsfärdig dryck på PET-flaska krävs ett särskilt hanteringstillstånd för den som tappar drycken på flaska. För hanteringstillstånd krävs att PET-flaskan ingår i ett retursystem. Ett tillstånd kan — om bara kravet på retursystem är tillgodosett lämnas såväl till in- hemska som utländska distributörer. Ett beslut om hanteringstillstånd skall förenas med de villkor som behövs med hänsyn till miljön och resurshushåll- ningen. En PET-flaska som ingår i ett godkänt retursystem skall vara försedd med uppgift om detta. Statens pris- och konkurrensverk (SPK) har fått rege- ringens uppdrag att analysera eventuella konkurrenssnedvridande effekter av lagen om vissa dryckesförpackningar (PET-lagen). Först när detta upp- drag har redovisats kan det bedömas om en översyn av lagens tillämpning är behövlig.

Enligt lagen (1984:355) om skatt på vissa dryckesförpackningar erläggs skatt (förpackningsskatt) vid omsättning inom landet av vissa förpackningar avsedda för konsumtionsfärdig dryck och vid införsel av sådana förpack- ningar med eller utan dryck, om förpackningens fyllnadsvolym överstiger 0,2 men ej 3 liter. Varje enskild förpackning beskattas antingen vid införseln el- ler vid omsättning inom landet. En positiv särbehandling sker av förpack- ningar som är tillverkade huvudsakligen av papp eller papper (inte skatte- pliktiga) och av pantförpackningar (lägre skattesats än för andra förpack- ningar). Med en pantförpackning avses i lagen en förpackning som ingår i ett riksomfattande system som innebär att en konsument vid inköp av en dryck får betala ett pantbelopp för förpackningen vilket återbetalas till ho- nom när förpackningen efter användningen återlämnas.

Utöver de i lagstiftningen föreskrivna retursystemen beträffande alumi- niumburkar och PET—flaskor finns bl.a. väl fungerande sådana system be- träffande returflaskor för öl, läskedrycker, vin och sprit samt fungerande sy- stern för glasåtervinning.

I budgetpropositionen 1990 (prop. 1989/90:100 bil. 16) redovisades de ut- gångspunkter regeringen ansåg borde gälla för arbetet med avfallsfrågor. Riksdagen delade denna regeringens uppfattning (1989/90:JOU16, rskr. 241). I betänkandet uttalade jordbruksutskottet bl.a. följande om förpack- ningsavfall: ”En betydande del av hushållens avfall utgörs av förpackningar av olika slag. Ökad återanvändning av förpackningar där så är möjligt och utökad sortering för återvinning av material kan bidra till en minskning av avfallsvolymerna. För vissa dryckesförpackningar finns retursystem och återvinningssystem redan utvecklade. Även inom vissa andra förpacknings- områden har det etablerats mer eller mindre effektiva återanvändnings- eller återvinningssystem. Detta gäller bl.a. transportförpackningar av wellpapp och papp, lastbärare av trä och tomfat av plast och metall. En viktig uppgift inom förpackningsområdet måste vara att säkra och effektivisera sådana sy- stem genom en utveckling dels på styrmedelssidan och dels på marknaden 35

Bilaga 13

för återvunna material och produkter. Det stora flertalet förpackningar sak- nar dock ett system för återanvändning eller återvinning. Detta är enligt ut- skottets mening inte tillfredsställande, och i framtiden måste det krävas att återanvändning och återvinning inom förpackningsområdet utökas samtidigt som mängden förpackningar minskas”. Utskottet uttalade samtidigt att re- tursystem bör främjas och engångsförpackningar missgynnas samtidigt som en styrning bör ske mot energihushållning och miljövänliga materialslag.

Genom beslut den 31 maj 1990 bemyndigade regeringen chefen för miljö- departementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda och lämna förslag till sådana åtgärder inom förpackningsområdet som syftar till att främja retursystem. Den därefter tillsatta utredningen (förpackningsut- redningen) har avgivit delbetänkandet (SOU 1990:85) Översyn av skatten på dryckesförpackningar och slutbetänkandet (SOU 1991:76) Miljön och förpackningarna. Utredningen har sotn en allmän utgångspunkt haft att dess förslag skall överensstämma med de mål och krav angående förpackningar- nas miljöbelastning som formulerats av EG. Utredningen har därvid särskilt beaktat det förslag till EG-direktiv om förpackningar och förpackningsavfall som kommissionen nu arbetar med och som om det antas kommer att ersätta det nu aktuella direktivet. Utredningens slutbetänkande som bl.a. innehål- ler förslag till en lag om återtagning av förpackningar har remissbehandlats och bereds för närvarande inom regeringskansliet.

Den nuvarande ovan redovisade svenska lagstiftningen strider inte mot di- rektivets föreskrifter. Området regleras till stor del med hjälp av administra- tiva åtgärder och frivilliga överenskommelser. Den svenska politiken uppfyl- ler till flera delar direktivets krav genom de retursystem som finns för dryck- esförpackningar av glas och aluminium. Något samlat program för dryckes- förpackningar och förpackningar för flytande livsmedel finns emellertid inte. Den svenska politiken syftar dock, liksom EG:s pågående arbete inom om- rådet, till att ta fram ett övergripande program för samtliga förpackningar och allt förpackningsavfall. Något särskilt program för dryckesförpackningar och för förpackningar för flytande livsmedel kan därför inte anses behövas tas fram under den korta övergångsperiod som kan komma att infalla mellan den tidpunkt då EES-avtalet träder i kraft och den tidpunkt då det nu på- gående lagstiftningsarbetct, som innefattar en EG-harmonisering av den svenska regleringen på området, blir slutfört.

Min bedömning: De lagstiftningsfrågor som har samband med den del av miljöbilagan till EES-avtalet som tillhör miljö- och naturresursde- partementets ansvarsområde bör behandlas i en proposition hösten 1992 efter remissbehandlingen av departementspromemorian (Ds 1992:43) EES-avtalet och den svenska miljöskyddslagstiftningen.

De EG-regler som omfattas av miljöbilagan utgörs uteslutande av direk-

tiv. Direktiven upptas i bilagan under rubrikerna Allmänt, Vatten, Luft, Ke- Prop. 1991/92:170 mikalier m.m. samt Avfall. Bilaga 13 Några av dessa direktiv berör sådana frågor som tillhör andra departe- ments ansvarsområden. Det gäller dels direktiven (75/440/EEG, 79/869/EEG och 80/778/EEG) som innehåller bestämmelser om dricksvatt- nets kvalitet, dels det s.k. Seveso-direktivet (82/501/EEG) om betydande ris- ker för allvarliga olyckshändelser vid vissa industriella aktiviteter. Dessa di- rektiv anknyter till dricksvattenkontrollen resp. räddningstjänstverksamhe- ten. Jag kommer nu att i anslutning till de nyss angivna rubrikerna lämna en redogörelse för de delar av miljöbilagan som tillhör miljö- och naturresurs- departementets ansvarsområde. Åtskilliga av direktiven innehåller dock regler, vars transformering till svensk rätt bör övervägas särskilt. Som jag har nämnt tidigare är en departementSpromemoria för närvarande föremål för remissbehandling. Dessa direktiv kan därför enligt min mening behand- las kortfattat i förevarande proposition.

Miliökonsekvensbedömningar

Rådets direktiv 85/337/EEG om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt har nästan helt transformerats till svensk lag- stiftning, bl.a. genom regler om miljökonsekvensbeskrivningar i 5 kap. lagen (_ 1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. Det har dock visat sig att vissa ytterligare lagändringar kan motiveras. Dessa frågor behandlas i depar- tementspromemorian.

Tillgång till miljöinformation

Rådets direktiv 90/313/EEG om rätt att ta del av miljöinformation har antagits med stöd av artikel 130 s i Romfördraget. Syftet är att förbättra miljöskyddet genom att säkerställa rätten att ta del av och sprida de uppgifter om miljön som finns hos myndigheter eller hos organ som har ett offentligt ansvar för miljön och som kontrolleras av myndigheter samt att bestämma de grundläg- gande förutsättningar och villkor som skall vara uppfyllda för att sådana upp- gifter skall lämnas ut. Med myndighet avses i direktivet varje offentlig för- valtning på nationell, regional eller lokal nivå som ansvarar för och innehar uppgifter om miljön, med undantag för organ med dömande eller lagstif- tande befogenheter. Huvudregeln skall vara att varje fysisk eller juridisk person har rätt att ta del av de uppgifter om miljön som finns hos dessa myn- digheter och organ, i skriftlig form, i bild- eller ljudform eller i databaser och som rör tillståndet i miljön samt sådana verksamheter eller åtgärder som skadar eller kan skada miljön och sådana verksamheter eller åtgärder som vidtas för att skydda miljön.

Artikel 3, som är den materiellt viktiga regeln i direktivet, har följande lydelse:

1. Med undantag för de fall som avses i denna artikel skall medlemsstaterna 37

säkerställa att offentliga myndigheter åläggs att lämna ut uppgifter om mil- Prop. 1991/922170 jön till varje fysisk ellerjuridisk person på dennes begäran och utan att kräva Bilaga 13 att skälen till begäran anges. Medlemsstaterna skall utforma de förfaranden som i praktiken skall tillämpas när uppgifterna lämnas ut.

2. Medlemsstaterna får föreskriva att en begäran om sådana uppgifter skall avslås, om uppgifterna avser: sekretess i fråga om offentliga myndigheters verksamhet. förhållandet till andra stater och det nationella försvaret,

den allmänna säkerheten,

ärenden som prövas eller har prövats i domstol eller är under utredning (inkl. disciplinära förfaranden), eller som är föremål för förundersök- ning, kommersiell och industriell sekretess, inkl. immateriella tillgångar, — sekretess beträffande data och dokument om enskildas personliga förhål- landen, material som erhållits från en tredje part och som denne inte varit skyldig att tillhandahålla, material vars offentliggörande kan medföra risk för skador på den miljö som materialet berör. Uppgifter hos offentliga myndigheter skall lämnas ut till viss del, om det är möjligt att skilja ut de uppgifter som angår de intressen som angetts ovan.

3. En begäran om uppgifter får avslås i fråga om utlämnande av handlingar, data eller interna meddelanden som fortfarande är under arbete, eller om begäran uppenbarligen är orimlig eller formulerad på ett alltför allmänt sätt.

4. En offentlig myndighet skall utan dröjsmål och senast inom två månader besvara en begäran om uppgifter. Skälet till att en begäran om uppgifter av- slås skall anges. Ett avslag skall kunna överklagas. För tillhandahållandet av uppgifterna får avgifter tas ut. Dessa avgifter får dock inte överstiga en skälig kostnad. Medlemsstaterna skall till allmänheten aktivt sprida allmän information om miljöns tillstånd.

Förhållandet till svensk lagstiftning

Sverige saknar särskild reglering av tillgång till myndigheters miljöinforma- tion. I tryckfrihetsförordningen (TF) finns dock grundlagsfäst att varje svensk medborgare skall ha rätt att ta del av allmänna handlingar (2 kap. 1 å). Utlänning är, såvitt annat inte följer av lag, likställd med svensk medbor- gare i detta avseende (14 kap. 5 å).

Rätten att ta del av allmänna handlingar får begränsas endast om det är påkallat av hänsyn till vissa särskilt angivna vitala intressen. Begränsning av rätten att ta del av allmänna handlingar skall anges noga i bestämmelse i en särskild lag eller. om så ivisst fall anses lämpligare, i annan lag vartill den särskilda lagen hänvisar. Efter bemyndigande i sådan bestämmelse får rege- ringen genom förordning meddela närmare föreskrifter om bestämmelsens

tillämplighet. Sekretesslagen (l980:100) är den lag som innehåller bestäm- ? . 8

melser om begränsning i den i TF stadgade rätten att ta del av allmänna Prop. 1991/92:170 handlingar. Bestämmelserna avser förbud att röja uppgift bl.a. genom att Bilaga 13 allmän handling lämnas ut (sekretess). Efter bemyndigande i sekretesslagen har regeringen i sekretessförordningen (1980:657) meddelat närmare före- skrifter angående vissa sekretessbestämmelsers tillämplighet. Avslag på en begäran om att få ta del av en allmän handling kan överklagas om inte avsla- get beslutats av regeringen, riksdagen, JO, högsta domstolen eller regerings- rätten. Expeditionskungörelsen (1964:618), som skall tillämpas på expedi- tioner som utfärdas av flertalet statliga myndigheter, upptar i en bilaga de expeditionsavgifter som skall betalas för expeditioner av bl.a. avskrifter, ko- pior och utskrifter. I stället för expeditionskungörelsen gäller fr.o.m. den 1 juli 1992 avgiftsförordningen (1992:191). Kommunala myndigheter är inte skyldiga att utta expeditionsavgifter. Om avgift uttas får den, på grund av den kommunala självkostnadsprincipcn, inte överstiga den kostnad som åsamkas kommunen på grund av expeditionen.

Rätten att ta del av uppgifter enligt direktivet måste anses avse endast uppgifter i sådana handlingar som enligt TF är att anse som allmänna. Ge- nom reglerna i 2 kap. 1 å och i 14 kap. 5 å 2 st. TF (se ovan) samt stadgandet i 2 kap. 14 å 3 p. TF om förbud för myndighet att ”på grund av att någon begär att få taga del av allmän handling efterforska vem han är eller vilket syfte han har med sin begäran i större utsträckning än som behövs för att myndigheten skall kunna pröva om hinder föreligger mot att handlingen lämnas ut” är artikelns punkt 1 uppfylld. Vid en jämförelse mellan uppräk- ningen i artikelns punkt 2 och sekretesslagen torde de undantag från princi- pen om allmänna handlingars offentlighet som följer av sekretesslagen anses uppfyllda i förhållande till direktivet. Artikelns punkt 2 sista stycket och punkt 3 motsvaras av regleringen i 2 kap. 3 å 1 st., 6-9 och 12 åå TF. Även denna svenska reglering uppfyller direktivet. Artikelns punkt fyra stadgar att en begäran om uppgifter skall besvaras utan dröjsmål och senast inom två månader. Motsvarande svenska reglering finns i 2 kap. 12 få 1 st. och 13 å 2 st. TF som stadgar att allmän handling som får lämnas ut skall på begä- ran genast eller så snart som det är möjligt på stället utan avgift tillhandahål- las den, som önskar taga del därav” resp. att ”begäran att få avskrift eller kopia av allmän handling skall behandlas skyndsamt”. Att ta ställning till en begäran om att få ta del av eller erhålla kopia eller avskrift av allmän hand- ling är således enligt svensk rätt en högt prioriterad uppgift. Trots att TF sak- nar uppgift om när en sådan begäran senast skall besvaras av myndigheten är TF:s reglering av frågan minst lika förmånlig för den som begär en uppgift från en myndighet som direktivets reglering.

Sammanfattningsvis bedöms Sveriges lagstiftning på området inte behöva ändras på grund av att detta direktiv ingår i EES-avtalet.

3.2 Vatten

I miljöbilagans vattenavsnitt finns det ett antal direktiv som gäller skyddet av vattenmiljön mot föroreningar genom farliga ämnen. De grundläggande reglerna finns i ett ramdirektiv (76/464/EEG). För särskilt angivna farliga ämnen skall gränsvärden för utsläpp bestämmas inom EG. Dessa gränsvär- 39

Bilaga 13

den skall säkras genom utsläppsvillkor för enskilda utsläppskällor. I stället för gränsvärden kan medlemsstaterna införa utsläppsstandarder baserade på av EG antagna kvalitetsnormer. I enlighet med ramdirektivet har direktiv antagits om gränsvärden och kvalitetsmål för kvicksilverutsläpp från kloral- kaliindustrin (82/176/EEG), kadmiumutsläpp (83/513/EEG), kvicksilverut- släpp från andra källor än kloralkaliindustrin (84/156/EEG), utsläpp av hexaklorcyklohexan (HCH) (84/491/EEG) samt om utsläpp av vissa farliga ämnen som är förtecknade i en bilaga till ramdirektivet (86/280/EEG, 88/347/EEG och 90/415/EEG).

I samma avsnitt av miljöbilagan finns det även ett särskilt direktiv om skydd för grundvatten mot förorening genom vissa farliga ämnen (80/68/EEG). Direktivet syftar till att hindra förorening av grundvatten ge- nom särskilt angivna ämnen och så långt som möjligt hejda eller undanröja konsekvenserna av förorening som redan skett.

Miljöbilagans vattenavsnitt avslutas med direktiv 91/271/EEG om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse. Direktivet, som gäller hopsamling, transport, rening och utsläpp av avloppsvatten från tätbebyggelse samt re- ning och utsläpp av avloppsvatten från vissa industrisektorer syftar bl.a. till att det skall finnas avloppsledningsnät och reningsanläggningar i alla tätor- ter.

I departementspromemorian beskrivs de ovannämnda vattendirektiven samt görs en bedömning av hur direktiven förhåller sig till svensk lagstift- ning. Där finns också närmare överväganden i fråga om behovet av änd- ringar i den svenska lagstiftningen i anledning av att dessa direktiv ingår i EES-avtalet.

3 .3 Luft

I miljöbilagans luftavsnitt finns några luftvårdsdirektiv som anger högsta värden för vissa föroreningshalter i luften av skadliga ämnen. Det är direktiv 80/779/EEG om gränsvärden och vägledande värden för luftkvalitet med av- seende på svaveldioxid och svävande partiklar, direktiv 82/884/EEG om gränsvärde för bly i luften samt direktiv 85/203/EEG om luftkvalitctsnormer för kvävedioxid. I samma avsnitt av miljöbilagan finns det också några direk- tiv med bestämmelser om utsläppsvärden från vissa angivna anläggningar. Grundläggande betydelse har här direktiv 84/360/EEG om bekämpning av luftförorening från industrianläggningar. De allmänna bestämmelserna i det direktivet har hittills preciserats genom direktiv 88/609/EEG om begräns- ningar av utsläpp till luften av vissa föroreningar från stora förbränningsan- läggningar, direktiv 89/369/EEG om förhindrande av luftförorening från nya kommunala avfallsförbränningsanläggningar samt direktiv 89/429/EEG om minskning av luftförorening från befintliga kommunala avfallsförbrännings- anläggningar.

I miljöbilagans luftavsnitt finns också direktiv 87/217/EEG om att hindra och minska asbestförorening i miljön, som bl.a. innehåller gränsvärden för utsläpp av asbest till luft och i vatten.

I departementspromemorian beskrivs de ovannämnda luftdirektiven samt görs en bedömning av hur direktiven förhåller sig till svensk lagstiftning. Där

finns också överväganden i fråga om behovet av ändringar i den svenska lag- Prop. "1991/921170 stiftningen. Bilaga 13

3.4 Kemikalier och bioteknik

Kemikalier

Rådets direktiv 76/403/EEG om slutligt omhändertagande av polyklorerade bifenyler och polyklorerade terfenyler har antagits med stöd av artiklarna 100 och 235 i Romfördraget.

Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som krävs dels för att förbjuda okontrollerade utsläpp samt dumpning eller tippning av PCB och föremål eller utrustning som innehåller PCB, dels för att säkerställa att PCB-avfall eller PCB i föremål och utrustning som inte längre kan användas bortskaffas och att bortskaffandet sker utan fara för människors hälsa och utan att mil- jön skadas och dels för att främja att PCB-avfall eller PCB i föremål och utrustning som inte längre kan användas återvinns i största möjliga utsträck- ning. Med bortskaffande. avses i direktivet såväl insamling som slutligt om- händertagandc.

Behöriga myndigheter i medlemsstaterna skall upprätta eller utse de an- läggningar, andra inrättningar eller företag som skall vara behöriga att bort- skaffa PCB. Den som innehar PCB utan att vara behörig att bortskaffa det skall göra PCB tillgänglig för bortskaffande genom en behörig anläggning, inrättning eller företag.

I överensstämmelse med principen ”förorenaren betalar" skall kostna- derna för bortskaffande av PCB, efter avdrag för eventuella intäkter vid be- handlingen av ämnet, betalas av den innehavare som lämnar PCB till en för bortskaffande av PCB behörig anläggning, inrättning eller företag samt av tidigare innehavare eller av den som framställt PCB eller utrustning som in- nehåller PCB.

Förhållandet till svensk lagstiftning

Den svenska lagstiftningen på området utgörs av lagen om kemiska produk- ter, förordningen om kemiska produkter, förordningen om PCB m.m. och förordningen (1985:841) om miljöfarligt avfall. Till ledning för tillämp- ningen av förordningen om miljöfarligt avfall finns statens naturvårdsverks allmänna råd (AR 1985z7) med en vägledande förteckning över miljöfarligt avfall. '

Lagen om kemiska produkter är en ramlag som bemyndigar regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att beträffande flertalet av lagens bestämmelser precisera dessa genom att meddela föreskrifter. Beträffande miljöfarligt avfall, vari ingår bl.a. avfall som innehåller PCB, har regeringen med stöd av bemyndigandet meddelat allmänna och särskilda föreskrifteri ovannämnda förordningar. l statens naturvårdsverks allmänna råd (AR 1985z7) finns en uppräkning av avfallsslag som utgör exempel på avfall som omfattas av förordningen om miljöfarligt avfall. De avfallsslag som uppräk- nas i gruppen ”Avfall som innehåller PCB” är 1) Transformator-, kondensa- 41

tor-, och hydrauloljor samt andra oljeprodukter och värmeöverföringsme- Prop. 1991/92:170 dicr innehållande PCB, 2) Ej rengjorda transformatorer och kondensatorer Bilaga 13 innehållande PCB, 3) Ej rengjorda apparater innehållande PCB såsom bry- tare, omkopplare och hydraulsystem, 4) Ej rengjorda förpackningar för PCB och PCB-haltiga produkter, 5) PCB-förorenade jordmassor, absorp- tionsmaterial och liknande.

Direktivet omfattar även PCT något som inte förordningen gör. Något akut behov av att i Sverige reglera avfallshanteringen av ämnet PCT finns inte eftersom ämnet inte används i landet.

Direktivets bestämmelser motsvaras i huvudsak av den ovannämnda svenska författningsregleringen av hanteringen av PCB och PCB-produkter. Av denna reglering framgår dock inte någon direkt skyldighet för innehavare av PCB-avfall att hålla avfallet tillgängligt för den som är behörig att slutligt omhänderta detta. Direktivets krav på att medlemsstaterna skall vidta åtgär- der för återvinning av PCB från PCB-avfall saknar motsvarighet i den svenska lagstiftningen eftersom återvinning av PCB inte anses önskvärt i Sverige.

Enligt EES-avtalet skall EFTA-staterna sätta i kraft de åtgärder som krävs för att följa bestämmelserna i direktivet fr.o.m. den 1januari 1995, om inte en översyn görs före den dagen.

Mot bakgrund av EES-avtalets övergångsbestämmelser behövs nu ingen ändring av de svenska bestämmelserna.

Bioteknik

Rådets direktiv 90/219/EEG om innesluten användning av genetiskt modifie- rade mikroorganismer har antagits med stöd av artikel 130 s i Romfördraget vilket innebär att medlemsstaterna har möjlighet att anta egna längre gående regler. Direktivet är tillämpligt för s.k. innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer. Mikroorganism definieras som varje mikro- biologisk enhet, cellulär eller icke-cellulär, som kan föröka sig eller överföra genetiskt material. Genetiskt modifierad är den mikroorganism vars gene- tiska material har ändrats på ett sätt som inte förekommer naturligt genom parning eller naturlig rekombination. Innesluten är sådan användning där fysiska hinder, eller en kombination av fysiska och kemiska och/eller biolo- giska hinder, används för att begränsa dessa mikroorganismers kontakt med allmänheten och miljön.

Verksamheterna är indelade i två farlighetsgrader där verksamhet för un- dervisning, forskning och utveckling eller icke-industriell eller icke-kommer— siell verksamhet av liten omfattning (t.ex. 10 liter kulturvolym eller mindre) anses mindre farlig. De genetiskt modifierade mikroorganismerna delas också upp i två grupper. Som exempel på mikroorganismer som hänförs till den mindre farliga gruppen kan nämnas sådana som inte anses vara sjuk- domsframkallande och sådana med visad säker användning under lång tid eller med inbyggda biologiska barriärer som medför begränsad överlevnads- och reproduktionsförmåga.

Medlemsstaterna skall enligt artikel 6 i direktivet se till att alla lämpliga åtgärder vidtas för att undvika negativa effekter på människors hälsa och 42

miljön som kan uppstå vid innesluten användning av genetiskt modifierade Prop. 1991/921170 mikroorganismer. För att uppnå detta skall användaren göra en förhandsbe- Bilaga 13 dömning av de risker för människors hälsa och miljön som användningen kan ge upphov till. Användaren skall särskilt ta hänsyn till de föreskrifter för säkerhetsbedömning som anges i en bilaga till direktivet. För genetiskt modifierade mikroorganismer som tillhör den mindre farliga gruppen skall principer för god mikrobiologisk praxis och vissa angivna principer för gott arbetarskydd och god hygien gälla. För innesluten användning av övriga ge- netiskt modiferade mikroorganismer skall härutöver vidtas angivna inneslut- ningsåtgärder för att trygga en hög säkerhetsnivå. När en anläggning för första gången skall tas i bruk för verksamheten skall användaren alltid lämna en anmälan till behörig myndighet. När man i verk- samhet som anses mindre farlig använder mikroorganismer som anses mindre farliga föreligger skyldighet att föra protokoll över det utförda arbe- tet. Protokollet skall på anmodan företes för behörig myndighet. All annan användning av genetiskt modifierade mikroorganismer skall förhandsanmä- las till den behöriga myndigheten. Anmälan skall innehålla bl.a. tekniska uppgifter, riskbedömning samt beskrivning av skydds- och kontrollåtgärder. Tillstånd krävs för att i verksamhet som inte anses mindre farlig få använda mikroorganismer som inte tillhör den mindre farliga gruppen.

Förhållandet till svensk lagstiftning

Den berörda svenska lagstiftningen utgörs av miljöskyddslagen, arbetsmiljö- lagen (1977:1160) och föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa la- gar.

Arbetarskyddsstyrelsen har meddelat föreskrifter (AFS 1988:12) om an- vändning av mikroorganismer ] yrkesmässig verksamhet. Enligt dessa be- stämmelser, som också gäller genmodifierade mikroorganismer, krävs bl.a. tillstånd från arbetarskyddsstyrelsen för samtidig användning av mer än 500 liter kulturmedium med mikroorganismer i skyddsklass 2 och för all använd- ning av mikroorgansimer i skyddsklasserna 3 och 4. Skyddsklass 2 innebär måttlig risk, medan klasserna 3 och 4 innebär hög resp. mycket hög risk.

Enligt EES-avtalet skall direktivets bestämmelser ha genomförts i Sverige senast den 1 januari 1995. I Sverige pågår för närvarande en översyn av lag- stiftningsbehovet på bioteknikområdet. Denna översyn kommenteras nedan i samband med direktivet (90/220/EEG) om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön.

Rådets direktiv 90/220/EE G om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismeri miljön som har antagits med stöd av artikel 100 a i Romfördra— get syftar till att närma medlemsstaternas lagar och andra författningar till varandra och att Skydda människors hälsa och miljön när genetiskt modifie- rade organismer avsiktligt sätts ut i miljön och när produkter släpps ut på marknaden som innehåller eller består av genetiskt modifierade organismer avsedda att senare avsiktligt utsättas i miljön. Medlemsstaterna skall säker- ställa att alla lämpliga åtgärder vidtas för att undvika sådana negativa effek- ter på människors hälsa och på miljön som kan uppkomma när genetiskt mo- difierade organismer avsiktligt sätts ut eller släpps ut på marknaden. 43

Direktivet är tillämpligt på genetiskt modifierade organismer, dvs. varje Prop. 1991/92:170 biologisk enhet som kan föröka sig eller överföra genetiskt material och i Bilaga 13 vilken det genetiska materialet har ändrats på ett sådant sätt som inte före- kommer naturligt genom parning eller naturlig rekombination. Avsiktlig är varje form av utsättning i miljön utan särskild inneslutning, varmed avses fysiska hinder eller en kombination av fysiska hinder och kemiska eller bio- logiska hinder vilka syftar till att begränsa kontakten med människor i all- mänhet och med miljön. En produkt är en beredning som släpps ut på mark- naden och som består av eller innehåller genetiskt modifierade organismer eller en kombination av sådana.

Avsiktlig utsättning av en genetiskt modifierad organism i miljön för forsknings- och utvecklingsändamål och för varje annat ändamål än att släppa ut den på marknaden skall föregås av en anmälan till den behöriga myndigheten. Anmälan skall bl.a. innehålla tekniska uppgifter, miljöriskbe- dömning, kontroll- och övervakningsåtgärder, avfallsbehandling och åt- gärdsplan för nödsituationer. Myndigheten skall inom 90 dagar från motta- gandet ta ställning till om utsättningen uppfyller kraven i direktivet. Anmä— lan skall i så fall godtas. Anmälaren får utföra utsättningen först sedan han fått myndighetens skriftliga medgivande och har då att följa de villkor som myndigheten kan föreskriva. Sedan en utsättning slutförts skall anmälaren underrätta den nationella myndigheten om resultatet med avseende på ris- ker för människors hälsa eller för miljön. Kommissionen skall etablera ett system för utbyte av de uppgifter som lämnas i anmälningarna och vidarebe- fordra dessa sammanfattningar till de övriga medlemsstaterna.

Innan en produkt som innehåller eller består av genetiskt modifierade or— ganismer släpps ut på marknaden skall tillverkaren eller den som importerar produkten till gemenskapen lämna en anmälan därom till den behöriga myn- digheten och inhämta myndighetens medgivande till utsläppandet. Medgi- vande får endast lämnas om ett skriftligt medgivande har lämnats enligt före- gående avsnitt eller om annan motsvarande riskanalys skett. Vidare krävs att produkterna uppfyller kraven i EG:s tillämpliga produktlagstiftning och uppfyller kraven i direktivet i fråga om miljöriskbedömningen. Myndigheten skall underrätta kommissionen om anmälan och kommissionen underrättar i sin tur övriga medlemsländer. Dessa lämnas tillfälle att inom 60 dagar an- mäla invändningar. Om sådana invändningar uteblir och myndigheten själv inte har några invändningar mot produktanmälan skall myndigheten lämna Skriftligt medgivande så att produkten kan släppas ut på marknaden. Om invändningar har framställts tillämpas ett förfarande enligt vilket beslut i sista hand fattas med kvalificerad majoritet.

Medlemsstaterna får inte på grunder som sammanhänger med anmälan och det skriftliga medgivandet enligt direktivet förbjuda, begränsa eller hindra att produkter som innehåller eller består av genetiskt modifierade or- ganismer och som uppfyller kraven i direktivet introduceras på marknaden. Om en medlemsstat har grundad anledning att anta att en produkt som om- fattas av skriftligt medgivande utgör risk för människors hälsa eller för mil- jön, får medlemsstaten besluta att tillfälligt begränsa eller förbjuda använd- ning eller försäljning av produkten. Kommissionen skall underrättas om be-

slutet. Kommissionen skall därefter inom viss tid fatta beslut enligt samma Prop. 1991/92:170 förfarande som används vid godkännandet av produkten. Bilaga 13

Förhållandet till svensk lagsajt/ting

Den berörda svenska lagstiftningen utgörs främst av miljöskyddslagen, växt- skyddslagen (1972:318), djurskyddslagen (1988z534), lagen (1991:639) om förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel, produktsäkerhetsla- gen (198811604) samt av föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa lagar. Enligt 30 & växtskyddsförordningen (1972:319) skall den som odlar gentekniskt förändrade växter i växthus eller utomhus ha tillstånd till verk- samheten. Vid prövningen skall särskilt beaktas att odlingen inte får inne- bära risker för omgivningen eller för miljön eller risk för utarmning av den genetiska mångfalden.

Enligt EES-avtalet skall direktivets bestämmelser ha genomförts i Sverige senast den 1januari 1995. Om en avtalsslutandc part har grundad anledning att anta att en produkt som blivit anmäld och som omfattas av ett skriftligt medgivande enligt direktiv 90/220/EEG utgör en risk för människors hälsa eller för miljön, får den avtalsslutandc parten begränsa eller förbjuda an- vändning eller försäljning av produkten inom sitt territorium. Av avtalet framgår också att de avtalsslutandc parterna är ense om att direktiv 90/220/EEG endast omfattar förhållanden som rör potentiella risker för människor, växter, djur och miljön och att EFTA-staterna förbehåller sig rät- ten att tillämpa sådan nationell lagstiftning inom detta område som avser an- nat än skyddet för hälsan och miljön, i den utsträckning det är förenligt med avtalet.

En parlamentarisk beredning, genteknikberedningen (Ju 1990:03), arbe- tar sedan år 1990 med en översyn rörande behovet av åtgärder i fråga om genteknikens användning och frisläppandet av gentekniskt förändrade orga- nismer. Översynen bör enligt direktiven (dir. 1990116) omfatta bl.a. kun- skapsläget beträffande de ekologiska risker som är förbundna med ett fri— släppande av genetiskt förändrade organismer och principer för anmälnings- plikt och prövning av genteknisk verksamhet samt organisationen av denna kontroll. Beredningen skall redovisa sitt arbete senast vid utgången av sep- tember 1992. En ny lagstiftning kommer att aktualiseras efter detta. Genom- förandet i Sverige av bestämmelserna i EG:s båda direktiv kommer att bli ett av resultaten av detta arbete.

3.5 Avfall Inledning

När det gäller avfallsdirektiven bör tre av dessa bli föremål för närmare över- väganden i fråga om behovet av ändringar i den svenska lagstiftningen. Detta gäller för direktiv 75/439/EEG om omhändertagande av spilloljor, för det allmänna avfallsdirektivet 75/442/EEG och för direktiv 86/278/EEG om skyddet för miljön, särskilt marken, när avloppsslam används ijordbruket.

Bilaga 13

Farligt avfall

Rådets direktiv 78/319/EEG om giftigt och annat farligt avfall innebär att av- fall bara skall hanteras eller deponeras av godkända verksamheter. Tillstånd till hantering och deponering skall omfatta typ och mängd av avfall, tekniska föreskrifter, skyddsåtgärder, metoder och plats för hantering och destruk- tion. Farligt avfall skall vid behov hållas skilt från annat avfall eller material. Emballaget skall märkas och avfallet skall registreras och vara identifierbart. Direktivet är numera ersatt av direktiv 91/689/EEG om farligt avfall som inte ingår i EES-avtalet. Dessutom gäller enligt bilaga XX till EES-avtalet att EFTA-länderna skall sätta i kraft de åtgärder som är nödvändiga för att följa bestämmelserna i direktivet från och med den 1 januari 1995 såvida inte en översyn görs före detta datum.

Rådets direktiv 84/631/EEG om övervakning och kontroll inom Euro- peiska gemenskapen av gränsöverskridande transporter av farligt avfall syftar till kontroll över gränsöverskridande transporter av miljöfarligt avfall. Av- sikten är vidare att få enhetliga regler för att undvika handelshinder och snedvridning av konkurrensförhållanden.

När det gäller definitionen av farligt avfall i direktivet hänvisas till den de- finition av sådant avfall som finns i direktiv 78/319/EEG om giftigt och annat farligt avfall. Det direktivet upphör emellertid att gälla från och med den 12 december 1993 och ersätts då av direktiv 91/689/EEG om farligt avfall. Med miljöfarligt avfall avses enligt detta nya direktiv det avfall som omfattas av en lista som skall upprättas på basis av bilaga 1 och 2 till direktivet senast sex månader innan direktivets bestämmelser skall vara genomförda i medlems- staterna.

Bcstämmelserna i direktiv 84/631/EEG innebär i korthet följande. Av- fallsinnehavaren skall göra en anmälan om transporten med en enhetlig fraktsedel till mottagarlandets och transitländernas behöriga myndigheter samt i vissa fall till det egna landets myndigheter. Av anmälan skall framgå bl.a. avfallets ursprung och sammansättning samt transportvägar. En gräns- överskridande transport får inte påbörjas förrän nämnda myndigheter bc- kräftat mottagandet av anmälan. Myndigheterna skall inom en månad efter mottagandet lämna bekräftelsen samt eventuella invändningar mot trans- porten. lnvändningar måste grundas på lagar och andra föreskrifter av- seende bl.a. miljöskydd och dessa skall överensstämma med detta direktiv samt med andra gemenskapsinstrument eller internationella konventioner som slutits av medlemsstaten innan direktivet anmäldes. Regler finns även om hur en invändning skall hanteras. Myndigheterna i den medlemsstat från vilken avfallet sänds och i transitländer får inom 15 dagar från det att anmä- lan mottagits bcsluta om villkor som behövs för transporten. Den behöriga myndigheten i den stat från vilken avfallet sänds får inom 20 dagar från mot- tagandet av en anmälan göra invändningar mot transporten om den försvå- rar genomförandet av en avfallsplan eller strider mot internationella över- enskommelser på detta område som ingåtts innan direktivet anmäldes. I vissa fall får avfallsinnehavaren tillämpa ett gemensamt anmälningsförfa- rande vid regelbundna transporter via samma tullkontor.

Sedan avfallsinnehavaren tagit emot bekräftelsen skall han före transpor-

ten fylla i fraktsedeln och sända kopior till berörda länder. En kopia skall Prop. 1991/92:170 följa transporten och alla företag som genomför transporten skall fylla i den. Bilaga 13 Avfallsmottagaren skall senast 15 dagar efter att avfallet mottagits sända en kopia av den fullständigt ifyllda fraktsedeln till avsändaren av avfallet samt till berörda länders myndigheter. När avfall skall bortskaffas utanför gemenskapen skall tullmyndigheten i den sista medlemsstat som avfallet passerar lämna en kopia av fraktsedeln till detta lands behöriga myndigheter som vidarebefordrar en kopia till myn- digheten i den medlemsstat från vilket avfallet sänds. Avfallsinnehavaren skall vidare senast sex månader efter att avfallet lämnat gemenskapen intyga för de behöriga myndigheterna att avfallet nått sin rätta destination. Direktivet innehåller också bl.a. bestämmelser om hur avfallet skall vara förpackat och märkt. Beträffande icke järnhaltigt metallavfall som är avsett för återanvändning, regenerering eller återvinning får tillämpas ett enklare förfarande under vissa förutsättningar.

Förhållandet till svensk lagstiftning

Den svenska lagstiftningen på området utgörs av lagen om kemiska produk— ter, förordningen om miljöfarligt avfall samt myndigheternas tillämpnings- föreskrifter.

Enligt 19-21 åå förordningen om miljöfarligt avfall får miljöfarligt avfall utföras ur riket endast efter särskilt tillstånd eller införas till riket endast av den som har särskilt tillstånd. Miljöfarligt avfall får utföras ut riket endast om det kan visas att avfallet slutligt kommer att omhändertas på ett sätt som från hälso- och miljöskyddssynpunkt hade varit godtagbart om avfallet slut- ligt hade omhändertagits i Sverige. Tillståndsmyndighet är statens natur- vårdsverk.

I EES-avtalet anges beträffande detta direktiv att EFTA-staterna skall sätta i kraft de åtgärder som är nödvändiga för att följa bestämmelserna i direktivet fr.o.m. den 1 januari 1995, såvida inte en översyn görs före detta datum.

Som angetts tidigare har det inom gemenskapen antagits ett nytt direktiv om farligt avfall som innehåller en ny definition av miljöfarligt avfall. Det nya direktivet ingår emellertid inte i EES-avtalet.

Dessutom pågår det ett internationellt arbete som kommer att påverka både Sverige och EG. Inom ramen för FN:s miljöorgan UNEP har utarbe- tats en konvention om kontroll av gränsöverskridande transporter och slut- ligt omhändertagande av farligt avfall, den s.k. Baselkonventionen från år 1989, som har undertecknats av 53 stater. Huvudsyftet med konventionen är att komma till rätta med den omfattande exporten av miljöfarligt avfall från industriländerna till utvecklingsländerna. Konventionen är i kraft sedan den 5 maj 1992 eftersom 20 stater, däribland Sverige, har ratificerat konventio- nen. Även inom den europeiska organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) arbetas med frågor om hantering av miljöfarligt av- fall.

Sverige bör vidta vissa förordningsändringar för att implementera Basel- 47

konventionens bestämmelser. Jag avser att återkomma med förslag till rege- Prop. 1991/92:170 ringen i den frågan. Det kan förutsättas att EG till viss del omarbetar direk- Bilaga 13 tiv 84/631/EEG i samband med att man ratificerar Baselkonventionen. Eftersom Sverige inte behöver genomföra bestämmelserna i detta direktiv förrän den 1januari 1995 samt med hänsyn till att resultatet från det arbete som pågår på området bör awaktas finns det nu inte skäl att vidta någon lagstiftningsåtgärd i anledning av detta direktiv.

Titandioxidindustriavfall

Rådets direktiv 78/1 76/EE G om avfall från titandioxidindustrin har antagits med stöd av artiklarna 100 och 235 i Romfördraget. I direktivets inledning påpekas att förorening som orsakas av avfall från titandioxidindustrin utgör en risk för människors hälsa och miljön och att det därför är nödvändigt att motverka och gradvis minska sådan förorening i syfte att slutligen eliminera den. För avfall från titandioxidindustrin skall ett särskilt system tillämpas, för att säkerställa att människors hälsa och miljön skyddas mot de skadliga effekter som kan uppstå när utsläpp, dumpning eller tippning av sådant av- fall sker utan kontroll. För att uppnå detta skall medlemsstaterna inrätta och tillämpa ett system med förhandstillstånd för utsläpp, dumpning, lagring, de- ponering eller injicering av sådant avfall. Förhandstillståndet får endast meddelas om vissa i direktivet angivna villkor är uppfyllda. Om t.ex. villko- ren i förhandstillståndet ej uppfylls eller resultaten av övervakningen av den berörda miljön visar en försämring i det aktuella området kan den myndig- het som meddelat förhandstillståndet kräva att den tillståndspliktiga hante- ringen upphör.

För befintliga industrianläggningar skulle medlemsstaterna senast den 1 juli 1980 ha utarbetat program för gradvis minskning av föroreningen genom denna typ av avfall, i syfte att slutligen eliminera den. Genom programmen skulle fastställas allmänna reduktionsmål samt de åtgärder som skulle vidtas vid varje anläggning. Reduktionsmålen skulle ha uppnåtts senast den 1 juli 1987. För nya industrianläggningar skall medlemsstaterna utfärda förhands- tillstånd. Sådana tillstånd måste föregås av en undersökning av miljöpåver- kan och får bara ges till företag som förbinder sig att endast använda de ma- terial, processer och tekniker som är minst miljöskadliga av dem som finns på marknaden.

Rådets direktiv 82/883/EEG om kontroll och övervakning av miljöer som påverkas av avfall från titandioxidindustrin innehåller bestämmelser om me- toder för kontroll och övervakning av inverkan på miljön av utsläpp, dum- ping, lagring, deponering på marken eller markinjicering av avfall från titan- dioxidindustrin, med beaktande av fysikaliska, kemiska, biologiska och eko- logiska miljöaspekter.

Syftet med direktiv 78/176/EEG är enligt direktivets artikel 1 att motverka förorening genom avfall från titandioxidindustrin, för att slutligen eliminera föroreningen. Ur artikel 2 som innehåller definitioner av vissa ord och ut- tryck som används i direktivet kan utläsas bl.a. att med ”förorening” avses utsläpp till miljön av restprodukter från framställning av titandioxid och att med ”avfall” avses varje restprodukt från framställning av titandioxid. Såle- 48

des omfattar regleringen i direktiv 78/176/EEG endast avfall från sådan in- Prop. 1991/92:170 dustri som framställer titandioxid. Någon sådan industri finns inte i Sverige. Bilaga 13

Förhållandet till svensk lagstifining

Den mineralpolitiska utredningen behandlade i sitt delbetänkande (SOU 1977:75) ”Industrimineral” bl.a. frågan om möjlighet och lämplighet av in- hemsk försörjning av titanråvara. Av betänkandet framgår bl.a. att grund- ämnet titan är ett vanligt förekommande element ijordskorpan (medelhalt 0,5 procent). Metallen används bl.a. i överljudsflygplan och flygplansmoto- rer. Den metalliska användningen svarar emellertid för endast några få pro- cent av världens titanförbrukning. Titan används huvudsakligen i form av av titandioxid. Titandioxid används i Sverige mest vid tillverkning av pigment och svetselektroder. Ett stort antal oxidiska titanmineral är kända men som råvara för industriellt bruk kommer huvudsakligen ilmenit och rutil i fråga. Sverige är helt beroende av import för sin tillförsel av titanråvara inkl. titan- dioxid. Sverige har flera betydande ilmenithaltiga järnmalmsförekomster och ilmenit förekommer också i tungsand i norra Sverige. Titanhalten i dessa förekomster är dock förhållandevis låg. Någon ekonomiskt intressant fyn- dighct av rutil är inte känd i Sverige.

Med hänsyn till dessa uppgifter är det inte troligt att frågan om att inleda framställning i Sverige av titandioxid uppkommer inom överskådlig framtid. Det kan antas att framställning av titandioxid i Sverige skulle komma att kräva en anläggning av betydande omfattning eller åtgärd av ingripande be- skaffenhet. Regeringen kan enligt 4 kap. 2 5 lagen om hushållning med na- turresurser m.m. besluta att en sådan anläggning eller åtgärd inte får utföras utan tillstånd av regeringen.

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vadjag har anfört om EES-avtalet och den svenska miljölagstiftningen.

Anmälan till propositionen om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Innehållsförteckning

1 2

Inledning ............................................. Tekniska föreskrifter på miljöområdet .................... 2.1 Utsläpp från motordrivna fordon ..................... 2.1.1 Personbilar, lastbilar och bussar ............. 2.1.2 Traktorer ................................. 2.2 Farliga kemikalier .................................. 2.2.1 Klassificering, förpackning och märkning av far-

liga ämnen och beredningar ................. 2.2.2 Allmänna regler om begränsningar av använd- ning och utsläppande på marknaden av farliga ämnen och preparat (beredningar) ........... 2.2.3 Batterier och ackumulatorer ................ 2.2.4 Bekämpningsmedel ........................ 2.2.5 Tvättmedel ............................... 2.2.6 Ämnen som bryter ned ozonskiktet ..........

2.3 Miljöskydd ........................................ 2.3.1 Bränslen ................................. 2.3.2 Dryckesförpackningar ..................... Miljöbilagan till EES-avtalet ............................. 3.1 Allmänt .......................................... 3.2 Vatten ............................... ' ............. 3.3 Luft .............................................. 3.4 Kemikalier och bioteknik ........................... 3.5 Avfall ............................................ Hemställan ............................................

10 10 11 14 15

15

19 20 22 25 26 28 28 34 37 38 40 41 42 46 50

AVTAL OM EUROPEISKA EKONOMISKA

SAMARBETSOMRÅDET

INNEHÅLLSFÖRTECKNING mp. 1991/92470

Bilaga 14 Huvudavtal

INGRESS

DEL I MÅL OCH PRINCIPER

DEL 11 FRI RÖRLIGHET FÖR VAROR

Kapitel 1 Grundläggande principer Kapitel 2 Jordbruks- och fiskeprodukter

Kapitel 3 Samarbete i tullfrågor och om handelslättnader Kapitel 4 Andra regler som avser fri rörlighet för varor Kapitel 5 Kol- och stålprodukter

DEL III FRI RÖRLIGHET FÖR PERSONER, TJÄNSTER OCH KAPITAL

Kapitel 1 Arbetstagare och egenföretagare Kapitel 2 Etableringsrätt Kapitel 3 Tjänster Kapitel 4 Kapital Kapitel 5 Ekonomiskt och monetärt samarbete Kapitel 6 Transporter

DEL IV KONKURRENSREGLER OCH ANDRA GEMEN- SAMMA REGLER

Kapitel 1 Regler tillämpliga på företag Kapitel 2 Statligt stöd Kapitel 3 Andra gemensamma regler

DEL V ÖVERGRIPANDE BESTÄMMELSER AVSEENDE DE FYRA FRIHETERNA

Kapitel 1 Socialpolitik Kapitel 2 Konsumentskydd Kapitel 3 Miljö Kapitel 4 Statistik Kapitel 5 Bolagsrätt

DEL VI SAMARBETE VID SIDAN OM DE FYRA FRIHE- TERNA

DEL VII INSTITUTIONELLA BESTÄMMELSER

Kapitel 1 Sammanslutningens struktur

Kapitel 2 Förfarande vid beslutsfattande

Kapitel 3 Homogenitet, övervakningsförfarande och tvistlösning Kapitel 4 Skyddsåtgärder

DEL VIII FINANSIELL MEKANISM Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 DEL IX ALLMÄNNA BESTÄMMELSER ocu SLUTBESTÄM- Huvudavtal MELSER

AVTAL OM EUROPEISKA EKONOMISKA Prop. 1991/92:170 SAMARBETSOMRADET Bilaga 14

EUROPEISKA EKONOMISKA OEMENSKAPEN, Huvwavml EUROPEISKA KOL- OCI—I STÅLOEMENSKAPEN, KONUNGARIKET BELGIEN, KONUNGARIKET DANMARK, FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLAND, HELLENSKA REPUBLIKEN, KONUNGARIKET SPANIEN, FRANSKA REPUBLIKEN, IRLAND, ITALIENSKA REPUBLIKEN, STORHERTIGDÖMET LUXEMBURG, KONUNGARIKET NEDERLÄNDERNA, PORTUGISISKA REPUBLIKEN, FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN OCH NORDIR- LAND

SA MT

REPUBLIKEN FINLAND, REPUBLIKEN ISLAND, FURSTENDÖMET LIECHTENSTEIN, KONUNGARIKET NORGE, SCHWEIZISKA EDSFÖRBUNDET, KONUNGARIKET SVERIGE, REPUBLIKEN ÖSTERRIKE,

härefter kallade de AVTALSSLUTANDE PARTERNA,

SOM ÄR ÖVERTYGADE OM att ett europeiskt ekonomiskt samarbets- område kommcr att bidra till uppbyggnaden av ett Europa grundat på fred, demokrati och mänskliga rättigheter,

SOM PÅ NYTI' BEKRÄFTAR den höga prioritet som givits åt det privili- gierade förhållandet mellan Europeiska gemenskapen, dess medlemsstater och EFTA-staterna och som är grundat på närhet, långvariga gemensamma värderingar och europeisk identitet,

SOM ÄR FAST BESLUTNA att på grundval av marknadsekonomi mcd- verka till världsomfattande liberalisering av handeln och till samarbete, sär- skilt enligt Allmänna tull- och handelsavtalet och Fördraget om upprättande av Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling,

SOM BEAKTAR målet att upprätta ett dynamiskt och homogent euro- peiskt ekonomiskt samarbetsområde, som är grundat på gemensamma reg- ler och lika konkurrensvillkor och som tillhandahåller lämpliga medel för verkställighet, också på den rättsliga nivån, och som kan uppnås på grundval avjämlikhet och ömsesidighet samt allmänjämvikt i fråga om fördelar, rät- tigheter och skyldigheter för de avtalsslutandc parterna,

SOM ÄR FAST BESLUTNA att vidta åtgärder för att så långt det är möjligt

Bilaga 14

förverkliga fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital inom hela Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, liksom ett ökat och breddat samarbete i fråga om de angränsande och övergripande politikområdena,

SOM AVSER att främja en harmonisk utveckling av Europeiska ekono- miska samarbetsområdet och som är övertygade om behovet att genom till- lämpning av avtalet bidra till en minskning av de ekonomiska och sociala regionala olikheterna,

SOM ÖNSKAR bidra till att stärka samarbetet mellan ledamöterna av Europaparlamentet och av EFTA-staternas parlament samt mellan arbets- marknadens parter inom Europeiska gemenskapen och i EFTA-staterna,

SOM ÄR ÖVERTYGADE OM den betydelsefulla roll som enskilda kom- mer att spela inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet genom att ut- öva de rättigheter som de tillerkänns i avtalet och genom att rättsligt försvara dessa rättigheter,

SOM ÄR FAST BESLUTNA att bevara, skydda och förbättra miljön samt att Säkerställa ett varsamt och förnuftigt utnyttjande av naturresurserna, på grundval av särskilt principen om en varaktig utveckling samt av principen att försiktighetsåtgärder och förebyggande åtgärder bör vidtas,

SOM ÄR FAST BESLUTNA att vid den vidare utvecklingen av regler bygga på en hög skyddsnivå vad gäller hälsa, säkerhet och miljö,

SOM ÄR MEDVETNA OM vikten av att utveckla den sociala dimensio- nen, däri inbegripet lika behandling av kvinnor och män, inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och som önskar säkerställa ekonomiskt och socialt framåtskridande och främja förutsättningarna för full sysselsättning, en högre levnadsstandard och förbättrade arbetsvillkor inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

SOM ÄR FAST BESLUTNA att främja konsumenternas intressen och stärka deras ställning på marknaden genom att sträva efter en hög grad av konsumentskydd,

SOM HAR DE GEMENSAMMA MÅLEN att stärka den vetenskapliga och teknologiska grunden för europeisk industri och att stimulera den, så att den blir mer konkurrenskraftig på det internationella planet,

SOM ANSER att ingåendet av detta avtal inte på något sätt skall begränsa möjligheten för någon EFTA-stat att ansluta sig till Europeiska gemenska- perna,

SOM BEAKTAR ATT de avtalsslutandc parternas mål, med full hänsyn till domstolarnas oberoende ställning, är att nå och upprätthålla en enhetlig tolkning och tillämpning av detta avtal och de bestämmelser i gemenskaps- lagstiftningen som i sak återges i detta avtal samt att nå lika behandling av enskilda och företag vad avser de fyra friheterna och konkurrensvillkoren,

SOM BEAKTAR ATT detta avtal inte inskränker de avtalsslutandc parter- nas självständiga beslutanderätt eller befogenhet att ingå avtal, om inte an-

Prop. 1991/92:170 Huvudavtal

nat följer av bestämmelserna i detta avtal och med de begränsningar som Prop. 1991/921170 följer av folkrätten, Bilaga 14 HAR BESLUTAT att träffa följande avtal: Huvmavml

Bilaga 14

DEL I MÅL OCH PRINCIPER Am'kel]

1. Detta associationsavtals syfte är att främja ett fortgående och balanserat stärkande av handeln och de ekonomiska förbindelserna mellan de avtalsslu- tande parterna på lika konkurrensvillkor och med respekt för samma regler, i avsikt att skapa ett homogent Europeiskt ekonomiskt samarbetsområde, härefter kallat EES.

2. För att nå de mål som anges i punkt 1 skall associeringen i enlighet med bestämmelserna i detta avtal leda till

a) fri rörlighet för varor,

b) fri rörlighet för personer,

c) fri rörlighet för tjänster,

d) fri rörlighet för kapital,

e) upprättande av ett system som säkerställer att konkurrensen inte snedvrids och att reglerna därom respekteras lika, samt till

f) ett närmare samarbete på andra områden, såsom forskning och ut- veckling, miljö, utbildning och socialpolitik.

Anikel 2 I detta avtal avses med

a) avtal: huvudavtalet, dess protokoll och bilagor samt de rättsakter som det hänvisas till i dessa,

b) EFI4-statenza: de avtalsslutandc parter som är medlemmar av Europeiska frihandelssammanslutningen,

c) avtalsslutandepaner, vad beträffar gemenskapen och EG-medlems- staterna: gemenskapen och EG-Inedlemsslaterna, eller gemenska- pen, eller EG-medlemsstaterna. Den innebörd som detta uttryck skall ges ivarje enskilt fall skall härledas från de relevanta bestäm- melserna i detta avtal och från gemenskapens och EG-medlemssta- ternas respektive behörighet som den är bestämd i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och Fördra- get om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen.

Artikel 3

De avtalsslutandc parterna skall vidta alla lämpliga åtgärder, både allmänna och särskilda, för att säkerställa att de Skyldigheter som följer av detta avtal fullgörs.

De skall avstå från varje åtgärd som kan äventyra att avtalets mål uppnås. De skall dessutom underlätta samarbetet inom ramen för detta avtal.

Artikel 4

Inom detta avtals tillämpningsområde och utan att det påverkar tillämp- ningen av någon särskild bestämmmelse i avtalet, skall all diskriminering på grund av nationalitet vara förbjuden.

Prop. 1991/92:170 Huvudavtal

Bilaga 14

Artikel 5

En avtalsslutandc part får när som helst ta upp ett problem i Gemensamma EES-kommittén eller i EES-rådet i enlighet med de bestämmelser som anges i artiklarna 92.2 och 89.2.

A rtikel 6

Utan att föregripa en framtida utveckling av rättspraxis skall bestämmel- serna i detta avtal, i den mån de i sak är identiska med motsvarande bestäm- melser i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenska- pen och i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenska- pen samt med rättsakter som antagits med tillämpning av dessa två fördrag, vid genomförande och tillämpning tolkas i enlighet med relevanta avgöran- den av Europeiska gemenskapernas domstol som meddelats före dagen för undertecknandet av detta avtal.

Artikel 7

Rättsakter som det hänvisas till eller som ingår i bilagorna till detta avtal eller i beslut av Gemensamma EES-kommittén skall vara bindande för de avtalsslutandc parterna samt utgöra en del av, eller införlivas med deras in- terna rättsordning enligt följande:

a) En rättsakt som motsvarar en EEG-förordning skall som sådan in- förlivas med de avtalsslutandc parternas interna rättsordning.

b) En rättsakt som motsvarar ett EEG-direktiv skall ge de avtalsslu- tandc parternas myndigheter rätt att välja form och metod för ge- nomförandet.

Prop. 1991/92:170 Huvudavtal

DEL II FRI RÖRLIGHET FOR VAROR

KAPITEL 1 GRUNDLAGGANDE PRINCIPER Artikel 8

1. Fri rörlighet för varor mellan de avtalsslutandc parterna skall åstadkom- mas i enlighet med bestämmelserna i detta avtal.

2. Om inte annat anges, skall artiklarna 10 15, 19, 20 och 25 27 tillämpas endast på varor med urSprung i en Stat som är avtalsslutande part.

3. Om inte annat anges, skall bestämmelserna i detta avtal tillämpas endast på

a) varor som faller under kapitlen 25 97 i systemet för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering, med undantag för de varor som räknas upp i protokoll 2,

b) varor som anges i protokoll 3 i enlighet med de speciella arrange- mang som anges i protokollet.

Artikel 9

1. Ursprungsreglerna finns i protokoll 4. De skall inte inverka på något inter- nationellt åtagande som har gjorts eller kan komma att göras av de avtalsslu- tande parterna i enlighet med Allmänna tull- och handelsavtalet,

2. I syfte att utveckla de resultat som nåtts i detta avtal kommer de avtalsslu- tande parterna att fortsätta sina ansträngningar att ytterligare förbättra och förenkla ursprungsreglerna i alla avseenden och öka samarbetet om tullfrå- gor.

3. En första översyn kommer att äga rum före utgången av år 1993. Ytterli- gare översyner kommer att ske med tvåårsintervaller. På grundval av dessa översyner åtar sig de avtalsslutandc parterna att besluta om lämpliga åtgär- der att regleras i avtalet.

Artikel 10

Tullar på import och export samt alla avgifter med motsvarande verkan skall vara förbjudna mellan de avtalsslutande parterna. Utan att det påverkar till— lämpingcn av arrangemangen i protokoll 5 skall detta också gälla tullar av fiskal karaktär.

Artikel 1 ]

Kvantitativa importrestriktioner samt åtgärder med motsvarande verkan Skall vara förbjudna mellan de avtalsslutandc parterna.

Artikel 12

Kvantitativa exportrestriktioner samt åtgärder med motsvarande verkan Skall vara förbjudna mellan de avtalsslutandc parterna.

Prop. 1991/921170 Bilaga 14 Huvudavtal

Artikel 13 Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Huvudavtal Bestämmelserna i artiklarna 11 och 12 skall inte hindra sådana förbud mot eller restriktioner för import, export eller transitering som grundas på hän- syn till allmän moral, allmän ordning eller allmän säkerhet eller intresset att skydda människors och djurs hälsa och liv, att bevara växter, att skydda na- tionella skatter av konstnärligt, historiskt eller arkeologiskt värde eller att skydda industriell och kommersiell äganderätt. Sådana förbud eller restrik- tioner får dock inte utgöra ett medel för godtycklig diskriminering eller inne- fatta en förtäckt begränsning av handeln mellan de avtalsslutande parterna.

Artikel 14

Ingen avtalsslutandc part skall, direkt eller indirekt, på varor från andra av- talsslutandc parter lägga interna skatter eller avgifter, av vilket slag de än är, som är högre än de avgifter som direkt eller indirekt läggs på liknande in- hemska varor.

Vidare skall ingen avtalsslutandc part på varor från andra avtalsslutandc parter lägga sådana interna skatter eller avgifter som är av sådan art att de indirekt Skyddar andra varor.

Artikel I 5

För varor som exporteras till någon annan avtalsslutandc parts territorium får återbetalning av interna skatter eller avgifter inte ske med belopp som överstiger de skatter eller avgifter som direkt eller indirekt lagts på varorna.

A rtikel 16

1. De avtalsslutandc parterna skall säkerställa att statliga handelsmonopol anpassas på Sådant sätt att ingen diskriminering med avseende på anskaff- nings- och marknadsförings-villkor föreligger mellan medborgare i EG-med- lemsstaterna och medborgare i EFTA-staterna.

2. Bestämmelserna i denna artikel Skall tillämpas på varje organ genom vil- ket de avtalsslutandc parternas behöriga myndigheter, rättsligt eller i prakti- ken, direkt eller indirekt kontrollerar, styr eller märkbart påverkar import eller export mellan de avtalsslutandc parterna. Dessa bestämmelser skall även tillämpas på monopol som staten överlåtit på andra.

KAPITEL 2 JORDBRUKS- OCH FISKEPRODUKTER

Artikel 17

Bilaga I innehåller Särskilda bestämmelser och arrangemang som avser vete- rinära frågor och växtskyddsfrågor.

Artikel 18

Utan att det påverkar tillämpningen av de särskilda bestämmelserna om handeln med jordbruksprodukter skall de avtalsslutandc parterna säker- ställa att arrangemangen som avses i artikel 17 samt artikel 23 första stycket a och b, så som de tillämpas på andra produkter än de som omfattas av arti- kel 8.3, inte äventyras genom andra tekniska handelshinder. Artikel 13 är tillämplig.

Artikel 19

1. De avtalsslutandc parterna skall undersöka varje svårighet som kan upp- stå i deras handel med jordbruksprodukter samt sträva efter att finna lämp- liga lösningar.

2. De avtalsslutandc parterna åtar" sig att fortsätta sina att-Strängningar för att nå en gradvis liberalisering av handeln med jordbruksprodukter.

3. I detta syfte Skall de avtalsslutandc parterna före utgången av år 1993 och därefter med tvåårsintervaller se över villkoren för handeln med jordbruks- produkter.

4. I ljuset av resultaten av dessa översyner, inom ramen för respektive parts jordbrukspolitik och med hänsyn till resultaten av Uruguay-rundan, skall de avtalsslutandc parterna, inom ramen för detta avtal, besluta om ytterligare nedskär-ningar av alla slag av handelshinder inom jordbrukssektorn, bilate- ralt eller multilateralt, på grundval av preferenser, reciprocitet och ömsesi- diga fördelar Å inklusive sådana nedskärningar som följer av statliga han- delsmonopol på jordbruksområdet.

A rtikel 20

Bestämmelser och arrangemang som avser fisk och andra marina produkter finns i protokoll 9.

KAPITEL 3 SAMARBETE I TULLFRÅGOR OCH OM HANDELSLATTNADER

A rtikel 21

1. För att underlätta handeln sinsemellan skall de avtalsslutandc. parterna förenkla kontroller och formaliteter vid sina gränser. Bestämmelser som syf- tar till detta finns i protokoll 10.2. De avtalsslutandc parterna Skall lämna varandra bistånd i tullfrågor för att säkerställa en korrekt tillämpning av tull- lagstiftningen. Bestämmelser som syftar till detta finns i protokoll 11.

3. De avtalsslutandc parterna skall stärka och bredda samarbetet i avsikt att förenkla de procedurer som rör handel med varor, särskilt i samband med de av gemenskapens program, projekt och verksamheter som syftar till att uppnå handelslättnader, i enlighet med reglerna i del VI.

4. Utan hinder av artikel 8.3 skall artikel 21 tillämpas på alla varor.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Huvudavtal

Artikel 22 Prop. 1991/92:170

En avtalsslutandc part, som avser antingen att sänka den faktiskt tillämpade Bilaga 14 nivån på de tullar eller avgifter med motsvarande verkan som tillämpas gent- Huvudavtal emot tredje land som åtnjuter behandling som mest gynnad nation eller att inte tillämpa dessa, skall såvitt möjligt anmäla åtgärden till Gemensamma EES—kommittén senast trettio dagar innan den träder i kraft. Den avtalsslu- tande parten i fråga skall ta del av varje invändning från andra avtalsslutandc parter om de snedvridningar som kan bli följden av åtgärden.

KAPITEL 4 ANDRA REGLER SOM AVSER FRI RORLIGHET FOR VAROR

Artikel 23 Särskilda bestämmelser och arrangemang finns i

a) protokoll 12 och bilaga II vad gäller tekniska föreskrifter, standar- der, provning och certifiering,

b) protokoll 47 vad gäller aweckling av tekniska handelshinder vid handel med vin,

c) bilaga 111 vad gäller produktansvar.

De skall tillämpas på alla varor, om inte annat anges.

A rtikel 24

Bilaga IV innehåller särskilda bestämmelser och arrangemang som avser energi.

Artikel 25 Om uppfyllandet av bestämmelserna i artiklarna 10 och 12 leder till

a) återutförsel till ett tredje land gentemot vilket den exporterande av- talsslutande parten, vad gäller varan i fråga, tillämpar kvantitativa exportrestriktioner,exporttullar eller åtgärder eller avgifter med motsvarande verkan, eller

b) en allvarlig brist, eller hot om en sådan, vad avser en vara som är nödvändig för den exporterande avtalsslutandc parten,

och om de situationer som avses ovan ger upphov till eller kan tänkas ge upphov till avsevärda svårigheter för den exporterande avtalsslutandc par- ten, får denna avtalsslutandc part vidta lämpliga åtgärder i enlighet med för- farandena i artikel 113.

Artikel 26

Anti-dumpningsåtgärder, utjämningstullar och åtgärder för att motverka otillåtet handelsbruk från tredje lands sida skall inte tillämpas på förbindel- ser mellan de avtalsslutandc parterna, om inte annat anges i detta avtal. 13

KAPITEL 5 KOL- OCH STÅLPRODUKTER Artikel 27

Bestämmelser och arrangemang som avser kol- och stålprodukter finns i pro- tokollen 14 och 25.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Huvudavtal

DEL III FRI RÖRLIGHET FÖR PERSONER, PrOp. 1991/92:170 TJÄNSTER OCH KAPITAL Bilaga 14 Huvudavtal KAPITEL 1 ARBETSTAGARE OCH

EGENFORETAGARE

Artikel 28

1. Fri rörlighet för arbetstagare skall säkerställas mellan EG-medlemssta- terna och EFTA-staterna.

2. Denna fria rörlighet Skall innebära att all diskriminering av arbetstagare från EG-medlemsstaterna och EFTA-staterna på grund av nationalitet skall avskaffas vad gäller anställning, ersättning och övriga arbets- och anställ— ningsvillkor.

a) anta faktiska erbjudanden om anställning,

b) förfIytta sig fritt inom EG-medlemsstaternas och EFTA-staternas territorium för detta ändamål,

c) uppehålla sig inom en EG-medlemsstats eller en EFTA-stats territo- rium i syfte att inneha anställning där i överensstämmelse med de lagar och andra författningar som gäller för anställning av medbor- gare i den staten,

d) Stanna kvar inom en EG-medlemsstats eller EFTA-stats territorium efter att ha varit anställd där.

4. Bestämmelserna i denna artikel skall inte tillämpas på anställning i offent- lig tjänst.

5. Bilaga V innehåller särskilda bestämmelser om fri rörlighet för arbetsta- gare.

Artikel 29

1. För att genomföra fri rörlighet för arbetstagare och egenföretagare skall de avtalsslutandc parterna inom den sociala trygghetens område i enlighet med bestämmelserna i bilaga VI särskilt se till, vad avser arbetstagare och egenföretagare samt deras familjemedlemmar, att

a) alla perioder som beaktas enligt lagstiftningen i de olika länderna läggs samman för förvärvande och bibehållande av rätten till förmå- ner och för beräkning av förmånernas storlek,

b) förmåner betalas ut till personer bosatta inom de avtalsslutandc par- ternas territorier.

Artikel 30

För att underlätta för personer att uppta och utöva förvärvsverksamhct som arbetstagare eller som egenföretagare skall de avtalsslutandc parterna vidta 15

de nödvändiga åtgärderna enligt bilaga VII, för ett ömsesidigt erkännande av examens-, utbildnings- och andra behörighetsbevis samt samordning av de avtalsslutande parternas bestämmelser i lagar och andra författningar som rör arbetstagares och egenföretagares upptagande och utövande av för- värvsverksamhet.

KAPITEL 2 ETABLERINGSRÄTT Artikel 3]

1. Inom ramen för bestämmelserna i detta avtal får det inte förekomma några inskränkningar för medborgare i en EG-medlemsstat eller en EFTA- stat att fritt etablera sig på vilken som helst av dessa staters territorium. Detta skall även gälla rätten för medborgare i varje EG-medlemsstat eller EFTA-stat som är etablerad i någon av dessa stater att upprätta kontor, filia- ler eller dotterbolag. Etablcringsfriheten skall innefatta rätt att uppta och utöva verksamhet som egen företagare samt rätt att bilda och driva företag, särskilt bolag som de definieras i artikel 34 andra stycket, på de villkor som etableringslandets lagstiftning föreskriver för egna medborgare, om inte annat följer av bestäm— melserna i kapitel 4.

2. Bilagorna VIII XI innehåller särskilda bestämmelser om etableringsrät- ten.

Artikel 32

Bestämmelserna i detta kapitel skall för den avtalsslutandc part som är be- rörd inte omfatta verksamhet som hos den avtalsslutande parten, om än en- dast tillfälligt, är förenad med myndighetsutövning.

A rtikel 33

Bestämmelserna i detta kapitel och åtgärder som vidtagits med stöd av dessa skall inte hindra tillämpning av bestämmelser i lagar, andra författningar och myndighetsåtgärder som föreskriver särskild behandling av utländska med- borgare och som grundas på hänsyn till allmän ordning, allmän säkerhet eller allmän hälsa.

Artikel 34

Bolag som bildats i överensstämmelse med en EG-medlemsstats eller EFTA-stats lagstiftning och som har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin hu- vudsakliga verksamhet inom de avtalsslutandc parternas territorium skall vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel likställas med fysiska personer som är medborgare i EG-medlemsstaterna eller EFTA-staterna. Med ”bolag” förstås bolag enligt civil- eller handelslagstiftning, inbegripet kooperativa sammanslutningar samt andra offentligrättsliga eller privaträtts- liga juridiska personer, med undantag av sådana som inte drivs i vinstsyfte.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Huvudavtal

Artikel 35 Prop. 1991/92:170 Bestämmelserna i artikel 30 skall tillämpas på de frågor som regleras i detta Bilaga 14 kapitel. Huvudavtal

KAPITEL 3 TJÄNSTER Artikel 36

1. Inom ramen för bestämmelserna i detta avtal får det inte finnas några in- skränkningar i friheten att tillhandahålla tjänster inom de avtalsslutandc par- ternas territorier för medborgare i EG-medlemsstater och EFTA-stater som har etablerat sig i en annan EG-medlemsstat eller EFTA-stat än mottagaren av tjänsten.

2. Bilagorna IX XI innehåller särskilda bestämmelser om friheten att till- handahålla tjänster.

Artikel 3 7

Som ”tjänster” i detta avtals mening skall anses prestationer som normalt utförs mot ersättning, i den utsträckning de inte faller under bestämmelserna om fri rörlighet för varor, kapital och personer.

Med tjänster skall särskilt avses verksamhet

a) av industriell natur, b) av kommersiell natur, c) inom hantverk,

d) inom fria yrken.

Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i kapitel 2 får den som tillhandahåller en tjänst i detta syfte tillfälligt utöva sin verksamhet i det land där tjänsten tillhandahålls på samma villkor som landet uppställer för sina egna medborgare.

A rtikel 38

Fri rörlighet för tjänster på transportområdet regleras av bestämmelserna i kapitel 6.

A rtikel 39

Bestämmelserna i artiklarna 30 och 32 —- 34 skall tillämpas på de frågor som regleras i detta kapitel.

KAPITEL 4 KAPITAL Artikel 40

Inom ramen för bestämmelserna i detta avtal får det inte finnas några restrik- tioner mellan de avtalsslutandc parterna avseende rörligheten för kapital som tillhör personer bosatta i EG-medlemsstater eller EFTA-stater och inte 17

heller någon diskriminering som grundas på parternas nationalitet eller bo- Prop. 1991/922170 stadsort eller på den ort där sådant kapital är placerat. Bilaga XII innehåller Bilaga 14 de bestämmelser som behövs för att genomföra och tillämpa denna artikel. Huvudavtal

Artikel 41

Löpande betalningar som har samband med rörlighet för varor, personer, tjänster eller kapital mellan avtalsslutandc parter inom ramen för bestäm- melserna i detta avtal, Skall vara befriade från alla restriktioner.

Artikel 42

1. När nationella regler för kapitalmarknad och kreditväsende tillämpas på kapitalrörelser som liberaliserats i enlighet med bestämmelserna i detta av- tal, skall detta ske på ett icke-diskriminerande sätt.

2. Lån för direkt eller indirekt finansiering av en EG-medlemsstat eller en EFTA-stat eller dess regionala eller lokala myndigheter får inte emitteras eller placeras i andra EG-medlemsstater eller EFTA-stater utan att de stater som saken gäller har enats om detta.

Artikel 43

1. Om skillnader i EG-medlcmsstaternas och EFTA-staternas valutabestäm- melser skulle kunna leda till att personer som är bosatta i en av dessa stater använder de mer liberala regler inom de avtalsslutandc parternas territorium som avses i artikel 40 för att kringgå någon av staternas regler för kapitalrö- rclser till och från tredje land, får den avtalsslutande parten i fråga vidta lämpliga åtgärder för att övervinna dessa svårigheterl. Om kapitalrörelser medför störningar på kapitalmarknaden i en EG-medlemsstat eller en EFTA-stat, får den avtalsslutandc part som saken gäller vidta lämpliga åtgär— der på kapital-rörelseområdet.

3. Om en avtalsslutande parts behöriga myndigheter genomför en ändring i växelkursen som allvarligt snedvrider konkurrensvillkoren, får de andra av- talsslutande parterna för en strikt begränsad tid vidta nödvändiga åtgärder för att motverka följderna av en sådan ändring. '

4. Om en EG-medlemsstat eller en EFTA-Stat har svårigheter eller allvarligt hotas av svårigheter beträffande sin betalningsbalans, antingen som följd av en omfattande obalans i betalningsbalansen eller som följd av sammansätt- ningen av dess valutatillgångar, och om sådana svårigheter är ägnade att äventyra Särskilt detta avtals funktion, får de avtalsslutandc parterna vidta lämpliga åtgärder.

Artikel 44

Gemenskapen, å ena sidan, och EFTA-staterna, å den andra, skall tillämpa sina interna förfaranden i enlighet med protokoll 18 för att genomföra be- stämmelserna i artikel 43. 18

Artikel 45 Prop. 1991/92:170

1. Beslut, yttranden och rekommendationer i samband med de åtgärder som Bilaga 14 anges i artikel 43 skall anmälas till Gemensamma EES-kommittén. Huvudavtal

2. Alla åtgärder skall bli föremål för förhandskonsultationer och informa- tionsutbyte inom Gemensamma EES-kommittén.

3. I den situation som avses i artikel 43.2 får den berörda avtalsslutandc par- ten dock, av sekretesskäl eller på grund av frågans brådskande karaktär, vidta åtgärder utan förhandskonsultationer och informationsutbyte, när detta visar sig vara nödvändigt.

4. I den situation som avses i artikel 43.4, när en plötslig kris inträffar i fråga om betalningsbalansen och de förfaranden som anges i punkt 2 inte kan föl- j as, får den berörda avtalsslutandc parten i förebyggande syfte vidta nödvän- diga säkerhetsåtgärder. Sådana åtgärder skall medföra minsta möjliga stör- ningar i detta avtals funktion och får inte gå utöver vad som är helt nödvän- digt för att avhjälpa de plötsligt uppkomna svårigheterna.

5. När åtgärder vidtas i enlighet med punkterna 3 och 4, skall detta anmälas senast den dag då de träder i kraft, och informationsutbytet och konsultatio- nerna samt de anmälningar som avses i punkt 1 skall därefter ske så snart som möjligt.

KAPITEL 5 EKONOMISKT OCH MONETÄRT SAMARBETE

Artikel 46

De avtalsslutandc parterna skall utbyta åsikter och information rörande ge- nomförandet av detta avtal och integrationens inverkan på ekonomisk verk- samhet samt utformningen av den ekonomiska och monetära politiken. Dessutom kan de diskutera det makroekonomiska läget samt politiken och framtidsutsikterna på detta område. Äsikts- och informationsutbytet skall inte vara förpliktande.

KAPITEL 6 TRANSPORTER Artikel 47

1. Artiklarna 48 — 52 skall gälla transporter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar.

2. Bilaga XIII innehåller särskilda bestämmelser om alla transportgrenar.

Artikel 48

1. En EG-medlemsstats eller en EFTA—stats bestämmelser om transporter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar, och vilka inte täcks av bilaga XIII, får inte vare sig direkt eller indirekt ge mindre gynnsamma effekter för andra staters transportföretag än för inhemska transportföretag. 19

2. Varje avtalsslutandc part, som awiker från principen i punkt 1, skall an- Prop. 1991/921170 mäla detta till Gemensamma EES-kommittén. Övriga avtalsslutandc parter, Bilaga 14 som inte godkänner avvikelsen, får vidta motsvarande motåtgärder. Huvudavtal

Artikel 49

Stöd är förenligt med detta avtal, om det tillgodoser behovet av samordning av transporter eller om det innebär ersättning för allmän trafikplikt.

A rtikel 50

1. Vid transporter inom de avtalsslutandc parternas territorium får det inte förekomma någon diskriminering, som består i att transportföretag tilläm- par olika fraktsatser och befordringsvillkor för att frakta samma slag av gods samma väg på grund av godsets ursprungs- eller bestämmelseland.

2. Den behöriga myndigheten enligt del VII skall på eget initiativ eller på begäran av en EG-medlemsstat eller en EFTA-stat undersöka de fall av dis- kriminering som avses i denna artikel och fatta nödvändiga beslut inom ra- men för sina egna regler.

Artikel 5 I

1. Det är förbjudet att på transporter inom de avtalsslutandc parternas terri- torium tillämpa fraktsatser och villkor som i något avseende innefattar stöd eller skydd till förmån för ett eller flera särskilda företag eller näringsgrenar, om inte tillstånd har getts av den behöriga myndighet som avses i artikel 50.2.

2. Den behöriga myndigheten skall på eget initiativ eller på begäran av en IBG-medlemsstat eller en EFTA-stat granska de fraktsatser och villkor som avses i punkt 1 och Särskilt beakta, å ena sidan, krav på en ändamålsenlig regional-ekonomisk politik, de underutvecklade regionernas behov och pro- blemen i regioner som allvarligt påverkas av politiska förhållanden samt, å andra sidan, sådana fraktsatsers och villkors inverkan på konkurrensen mel- lan olika transport-grenar. Den behöriga myndigheten skall inom ramen för sina egna regler fatta nödvändiga beslut.

3. Det förbud som anges i punkt 1 gäller inte tariffer som fastställts för att bemöta konkurrens.

Artikel 52

Pålagor eller avgifter vid gränspassagc som tranportföretag tar ut utöver fraktsatserna får inte överstiga vad som är skäligt, sedan de kostnader som gränspassagen faktiskt föranlett beaktats. De avtalsslutandc parterna skall sträva efter att gradvis sänka dessa kostnader.

DEL IV KONKURRENSREGLER OCH Prep. 1991/92:170 ANDRA GEMENSAMMA REGLER Bilaga 14

.. o .. Huvudavtal KAPITEL 1 REGLER TILLAMPLIGA PA FORETAG Artikel 53

1. Följande skall vara förbjudet Såsom oförenligt med avtalets funktion: alla avtal mellan företag, beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden som kan påverka handeln mellan avtalsslutandc parter och som har till syfte eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen inom det territorium som omfattas av detta avtal, särskilt sådana som inne- bär att

a) inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller indirekt fastställs,

b) produktion, marknader, teknisk utveckling eller investeringar be- gränsas eller kontrolleras,

e) marknader eller inköpskällor delas upp,

d) olika villkor tillämpas för likvärdiga transaktioner med vissa han- delspartners, varigenom dessa får en konkurrensnackdel,

e) det ställs som villkor för att ingå ett avtal att den andra parten åtar sig ytterligare förpliktelser, som varken till sin natur eller enligt han- delsbruk har något samband med föremålet för avtalet.

2. Avtal eller beslut som är förbjudna enligt denna artikel är ogiltiga. 3. Bestämmelserna i punkt 1 får dock förklaras icke tilllämpliga på

— avtal eller kategorier av avtal mellan företag, beslut eller kategorier av beslut av företagssammanslutningar, samordnade förfaranden eller grupper av samordnade förfaranden,

som bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen av varor eller till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande, samtidigt som kon- sumenterna tillförsäkras en skälig andel av den vinst som därigenom uppnås och som inte

3) ålägger de berörda företagen begränsningar som inte är nödvändiga för att uppnå dessa mål,

b) ger dessa företag möjlighet att sätta konkurrensen ur spel för en vä- sentlig del av varorna i fråga.

A rtikel 54

Ett eller flera företags missbruk av en dominerande ställning inom det terri- torium som täcks av detta avtal eller inom en väsentlig del av detta skall, i den mån det kan påverka handeln mellan avtalsslutandc parter, vara förbju- det såsom oförenligt med detta avtals funktion.

Sådant missbruk kan Särskilt bestå i att

a) direkt eller indirekt påtvinga någon oskäliga inköps- eller försälj- ningspriser eller andra oskäliga affärsvillkor, 21

b) begränsa produktion, marknader eller teknisk utveckling till nack- Prop. 1991/92:170 del för konsumenterna, Bilaga 14

c) tillämpa olika villkor för likvärdiga transaktioner med vissa handels- Huvudavtal partners, varigenom dessa får en konkurrensnackdel,

d) ställa som villkor för att ingå avtal att den andra parten åtar sig ytter- ligare förpliktelser, som varken till sin natur eller enligt handelsbruk har något samband med föremålet för avtalet.

Artikel 55

1. Utan att det påverkar de bestämmelser om tillämpningen av artiklarna 53 och 54 i detta avtal som finns i protokoll 21 och bilaga XIV till avtalet, skall EG—kommissionen och EFTA:s övervakningsmyndighet, som avses i artikel 108.1, säkerställa tillämpningen av de principer som anges i artiklarna 53 och 54.

Den behöriga övervakningsmyndighet som avses i artikel 56 skall, på eget initiativ eller på begäran av en stat inom respektive territorium eller av den andra övervakningsmyndigheten, undersöka fall av förmodade överträdel- ser av dessa principer. Den behöriga övervakningsmyndigheten skall genom- föra dessa undersökningar i samarbete med de behöriga nationella myndig- heterna inom respektive territorium samt i samarbete med den andra över- vakningsmyndigheten, vilken skall ge den sitt bistånd i enlighet med sina egna regler.

Om den finner att en överträdelse ägt rum, skall den föreslå lämpliga åt- gärder för att få denna att upphöra.

2. Om överträdelsen inte upphör, skall den behöriga övervakningsmyndig- hetcn genom ett motiverat beslut fastslå att en överträdelse av principerna föreligger. Den behöriga övervakningsmyndigheten får offentliggöra sitt beslut och bemyndiga staterna inom respektive territorium att, på de villkor och enligt de regler som den fastställer, vidta de åtgärder som krävs för att avhjälpa situationen. Den kan även anmoda den andra övervakningsmyndigheten att bemyndiga stater inom respektive territorium att vidta Sådana åtgärder.

A rtikel 56

1. Enskilda ärenden enligt artikel 53 skall avgöras av övervakningsmyndig- heterna enligt följande:

a) EFTA:s övervakningsmyndighet skall besluta i enskilda ärenden, där endast handeln mellan EFTA-staterna berörs, b) utan att det påverkar tillämpningen av c skall EFTA:s övervaknings- myndighet besluta, i enlighet med bestämmelserna i artikel 58, pro— tokoll 21 och de regler som antagits för deras genomförande, proto- koll 23 och bilaga XIV, i ärenden där omsättningen i de berörda företagen inom EFTA-staternas territorium uppgår till 33 procent eller mer av deras omsättning inom det territorium som täcks av detta avtal, 22

Bilaga 14

c) EG-kommissionen beslutar i övriga ärenden samt i ärenden som av- ses i b när handeln mellan EG:s medlemsstatater berörs, med beak- tande av bestämmelserna i artikel 58, protokoll 21, protokoll 23 och bilaga XIV.

2. Enskilda ärenden enligt artikel 54 skall avgöras av övervakningsmyndig- heten för det territorium där det konstateras att en dominerande ställning förekommer. Bestämmelserna i punkt 1 b och c skall tillämpas endast om dominans förekommer inom båda övervakningsmyndigheternas territorier.

3. Enskilda ärenden enligt punkt 1 c vilkas följder för handeln mellan EG:s medlemsstater eller för konkurrensen inom gemenskapen inte är märkbara, skall avgöras av EFTA:s övervakningsmyndighet.

4. Vad som avses med ”företag” och ”omsättning” i denna artikel anges i protokoll 22.

Artikel 57

]. Företagskoncentrationer som skall kontrolleras enligt punkt 2 och som skapar eller stärker en dominerande ställning, till följd av vilken effektiv konkurrens skulle hindras i betydande omfattning inom det territorium som täcks av detta avtal eller en avsevärd del av detta, skall förklarats vara ofören- liga med detta avtal.

2. Kontroll av företagskoncentrationer enligt punkt 1 skall verkställas av

a) EG-kommissioncn i de ärenden som avses i förordning (EEG) 4064/89 i enlighet med den förordningen och i enlighet med proto- kollen 21 och 24 samt bilaga XIV i detta avtal. EG-kommissionen skall med förbehåll för EG-domstolens prövning ensam vara behö- rig att fatta beslut i dessa ärenden.

b) EFTA:s övervakningsmyndighet i de ärenden som inte omfattas av a, när de relevanta tröskelvärden som anges i bilaga XIV uppnås inom EFTA-staternas territorium i enlighet med protokollen 21 och 24 samt bilaga XIV. Detta begränsar inte EG-medlemsstaternas be- hörighet.

Artikel 58

För att utveckla och bevara en enhetlig övervakning på konkurrensområdet inom hela Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och för att främja att detta avtals bestämmelser därom genomförs, tillämpas och tolkas på ett ho- mogent sätt, skall de behöriga myndigheterna samarbeta i enlighet med be- stämmelserna i protokollen 23 och 24.

Artikel 59

1. Beträffande offentliga företag och företag som EG-medlcmsstaler och EFTA-stater beviljar särskilda eller exklusiva rättigheter, skall de avtalsslu- tandc parterna säkerställa att någon åtgärd inte vidtas och inte heller bibe-

Huvudavtal

hålls som strider mot reglerna i detta avtal, i synnerhet reglerna i artiklarna Prop. 1991/92:170 4 och 53 -— 63. Bilaga 14

2. Företag som anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt Huvudavtal intresse eller som har karaktären av fiskala monopol skall vara underkastade reglerna i detta avtal, särskilt konkurrensreglerna, i den mån tillämpningen av dessa regler inte rättsligt eller i praktiken hindrar att de särskilda uppgif- ter som tilldelats dem fullgörs. Utvecklingen av handeln får inte påverkas i en omfattning som strider mot de avtalsslutandc parternas intresse.

3. EG-kommissionen och EFTA:s övervakningsorgan skall inom respektive behörighetsområde säkerställa att bestämmelserna i denna artikel tillämpas och, när det är nödvändigt, vidta lämpliga åtgärder vad avser stater inom respektive behörighetsområde.

Artikel 60

Bilaga XIV innehåller särskilda bestämmelser för tillämpning av de princi- per som anges i artiklarna 53, 54, 57 och 59.

KAPITEL 2 STATLIGT STÖD Artikel 61

1. Om inte annat föreskrivs i detta avtal, är stöd som ges av EG-medlemssta- ter, EFTA-stater eller med hjälp av statliga medel, av vilket Slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med detta avtal i den utsträckning det påverkar handeln mellan de avtalsslutandc parterna.

2. Förenligt med detta avtal är

a) stöd av social karaktär som ges till enskilda konsumenter, under för- utsättning att stödet ges utan diskriminering med avseende på varor- nas ursprung,

b) Stöd för att avhjälpa skador som orsakats av naturkatastrofer eller andra exceptionella händelser.

c) stöd som ges till näringslivet i vissa områden av Förbundsrepubliken Tyskland och som påverkats genom Tysklands delning, i den ut- sträckning stödet är nödvändigt för att uppväga de ekonomiska nackdelar som uppkommit genom denna delning.

3. Som förenligt med detta avtal kan anses

a) stöd för att främja den ekonomiska utvecklingen i regioner där lev- nadsstandarden är onormalt låg eller där det råder allvarlig brist på sysselsättning, b) stöd för att främja genomförandet av viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse eller för att avhjälpa en allvarlig störning i en EG-medlemsstats eller en EFTA-stats ekonomi, c) stöd för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner, när det inte påverkar handeln i negativ riktning i en 24

omfattning som strider mot det gemensamma intresset, Prop. 1991/92:170 d) stöd av annat slag i enlighet med vad Gemensamma EES-kommittén Bilaga 14 kan komma att ange i enlighet med del VII. Huvudavtal

Anikel 62

1. Alla befintliga former av statligt stöd inom de avtalsslutandc parternas territorium samt alla planer på att ge eller ändra sådant stöd skall vara före- mål för fortlöpande granskning med avseende på stödets förenlighet med ar- tikel 6]. Denna granskning skall genomföras

a) vad avser EG-medlemsstaterna: av EG-kommissionen i enlighet med bestämmelserna i artikel 93 i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen,

b) vad avser EFTA-staterna: av EFTA:s övervakningsmyndighet i en- lighet med bestämmelserna i ett avtal mellan EFTA—staterna om upprättande av EFTA:s övervakningsmyndighet, som har de befo- genheter och uppgifter som anges i protokoll 26.

2. I syfte att säkerställa en enhetlig övervakning av statsstödet inom hela det territorium som omfattas av detta avtal skall EG—kommissionen och EFTA:s övervakningsmyndighet samarbeta i enlighet med bestämmelserna i proto- koll 27.

Anikel 63

Bilaga XV innehåller särskilda bestämmelser om statligt stöd.

Artikel 64

1. Om någon av övervakningsmyndigheterna anser att den andra övervak- ningsmyndighetens tillämpning av artiklarna 61 och 62i detta avtal samt arti- kel 5 i protokoll 14 inte är förenlig med upprätthållandet av lika konkurrens- villkor inom det territorium som täcks av detta avtal, skall utbyte av syn- punkter ske inom två veckor i enlighet med förfarandet i protokoll 27 punkt f.

Om en gemensamt överenskommen lösning inte nåtts i slutet av denna tvåveckorspcriod, får den drabbade avtalsslutandc partens behöriga myn- dighet omedelbart vidta lämpliga interimistiska åtgärder för att avhjälpa den snedvridning av konkurrensen som uppkommit.

Samråd skall då äga rum i Gemensamma EES-kommittén i syfte att finna en gemensamt godtagbar lösning.

Om Gemensamma EES-kommittén inte inom tre månader har lyckats nå en lösning och om förfarandet i fråga orsakar eller hotar att orsaka en sned- vridning av konkurrensen som påverkar handeln mellan de avtalsslutandc parterna, får de interimistiska åtgärderna ersättas av slutliga åtgärder som är helt nödvändiga för att neutralisera följderna av snedvridningen. I första hand skall sådana åtgärder väljas som medför den minsta störningen av EES funktion. 25

Huvudavtal

KAPITEL 3 ANDRA GEMENSAMMA REGLER Artikel 65

1. Bilaga XVI innehåller särskilda bestämmelser och arrangemang om of- fentlig upphandling som, om inte annat anges, skall tillämpas på alla där an- givna varor och tjänster.

2. Protokoll 28 och bilaga XVII innehåller särskilda bestämmelser om imma- teriell äganderätt inbegripet industriell och kommersiell äganderätt; bestäm- melser som, om inte annat anges, skall tillämpas på alla varor och tjänster.

DEL V ÖVERGRIPANDE BESTÄMMELSER OM DE FYRA FRIHETERNA KAPITEL 1 SOCIALPOLITIK Artikel 66

De avtalsslutandc parterna är ense om behovet att främja en förbättring av arbetstagarnas arbetsvillkor och levnadsstandard.

Ar1ikel 67

1. De avtalsslutande parterna skall särskilt sträva efter att, främst i fråga om arbetsmiljön, främja förbättringar av arbetstagares hälsa och säkerhet. För att medverka till att detta mål uppnås, skall minimikrav tillämpas, som skall genomföras stegvis, varvid hänsyn skall tas till rådande förhållanden och tek- niska bcstämmelser hos var och en av de avtalsslutandc parterna. Sådana minimikrav skall inte hindra någon avtalsslutandc part från att bibehålla el- ler införa sådana mera långtgående bestämmelser för att värna om arbetsvill- kor som är förenliga med detta avtal.

2. Bilaga XVIII anger närmare vilka bestämmelser de avtalsslutandc par- terna skall genomföra som minimikrav enligt punkt 1.

A nike! 68

Inom området arbetsrätt skall de avtalsslutandc parterna genomföra de åt- gärder som krävs för att säkerställa att detta avtal fungerar väl. Åtgärderna anges närmare i bilaga XVIII.

Artikel 69

1. Varje avtalsslutande part skall säkerställa och upprätthålla principen om lika lön för kvinnor och män för lika arbete. I denna artikel skall med ”lön” förstås den gängse grund- eller minimilö- ncn samt alla övriga förmåner i form av kontanter eller naturaförmåner som arbetstagaren, direkt eller indirekt, får av arbetsgivaren på grund av anställ- ningen. _ Lika lön utan könsdiskriminering innebär att

a) ackordslön för lika arbete skall fastställas enligt samma beräknings- grunder, b) tidlön skall vara lika för lika arbete.

2. Bilaga XVIII innehåller särskilda bestämmelser för genomförande av punkt 1.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Huvudavtal

Bilaga 14

Artikel 70

De avtalsslutandc parterna skall främja principen om lika behandling av kvinnor och män genom att genomföra och tillämpa de bestämmelser som anges närmare i bilaga XVlll.

Artikel 71

De avtalsslutandc parterna skall sträva efter att främja dialogen på euro- peisk nivå mellan arbetsgivare och arbetstagare.

KAPITEL 2 KONSUMENTSKYDD Artikel 72

Bilaga XIX innehåller bestämmelser om konsumentskydd.

KAPITEL 3 MILJÖ Artikel 73 1. De avtalsslutande parternas åtgärder i fråga om miljön skall ha till syfte

a) att bevara, skydda och förbättra miljön,

b) att bidra till skyddet av människornas hälsa,

e) att säkerställa ett varsamt och förnuftigt utnyttjande av naturresur- serna.

2. De avtalsslutande parternas åtgärder i fråga om miljön skall grundas på principerna att förebyggande åtgärder bör vidtas, att miljöförstöring företrä- desvis bör hejdas vid källan och att den som skadat miljön skall betala. Mil- jöskyddskraven skall vara en del av de avtalsslutande parternas politik i öv- rigt.

Artikel 74

Bilaga XX innehåller de särskilda bestämmelser om skyddsåtgärder som skall tillämpas enligt artikel 73.

Artikel 75

De skyddsåtgärder som avses i artikel 74 skall inte hindra någon avtalsslu— tande part från att bibehålla eller införa strängare skyddsåtgärder som är förenliga med detta avtal.

KAPITEL 4 STATISTIK Artikel 76

1. De avtalsslutandc parterna skall säkerställa framtagning och spridning av sammanhållna och jämförbara statistiska uppgifter för att beskriva och följa alla relevanta ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekter på EES.

Huvudavtal

2. I detta syfte skall de avtalsslutandc parterna utveckla och använda harmo- Prop. 1991/92:170 niserade metoder, definitioner och klassificeringar samt gemensamma pro- Bilaga 14 gram och förfaranden och därvid organisera det statistiska arbetet på lämp- Huvudavtal liga administrativa nivåer och med tillräcklig hänsyn till behovet av skydd mot obehörig insyn i fråga om statistik.

3. Bilaga XXI innehåller särskilda bestämmelser om statistik.

4. Protokoll 30 innehåller särskilda bestämmelser om hur samarbetet på sta- tistikområdet skall organiseras.

KAPITEL 5 BOLAGSRÄTT Artikel 77

Bilaga XXII innehåller särskilda bestämmelser om bolagsrätt.

DEL VI SAMARBETE VID SIDAN OM DE PrOp. 1991/92:170 FYRA FRIHETERNA Bilaga 14 . Huvudavtal Artikel 78

De avtalsslutande parterna skall stärka och bredda samarbetet inom ramen för gemenskapens verksamhet inom följande områden: forskning och teknisk utveckling,

informationstjänster, — miljö,

utbildning, yrkespraktik och ungdomsfrågor,

socialpolitik,

konsumentskydd,

små och medelstora företag,

— turism,

— den audiovisuella sektorn och

— räddningstjänst,

i den utsträckning som dessa frågor inte regleras genom bestämmelser i andra delar av detta avtal.

Artikel 79

i. De avtalsslutande parterna skall med alla lämpliga medel förstärka den ömsesidiga dialogen, särskilt genom de förfaranden som anges i del VII, i syfte att visa på områden och verksamheter där ett närmare samarbete skulle kunna bidra till att deras gemensamma syften uppnås inom de områden som avses i artikel 78.

2. De skall särskilt utbyta information och, på begäran av en avtalsslutandc part, samråda inom Gemensamma EES-kommittén vad gäller planer och förslag om upprättande eller ändring av ramprogram, särskilda program, verksamheter och projekt inom de områden som avses i artikel 78.

3. Bestämmelserna i del VII skall med nödvändiga ändringar tillämpas på del VI, när detta särskilt anges i del VI eller i protokoll 31.

Artikel 80

Det samarbete som avses i artikel 78 skall normalt ske i någon av följande former:

EFTA-staternas deltagande i EG:s ramprogram, särskilda program, pro- jekt eller andra verksamheter. — Upprättande av gemensam verksamhet inom särskilda områden, som kan innefatta planering eller samordning av verksamheter, sammanslag- ning av pågående verksamheter och genomförande av tillfälliga gemen- samma verksamheter.

Formellt och informellt utbyte eller tillhandahållande av information. — Gemensamma ansträngningar för att främja viss verksamhet inom de av-

talsslutandc parternas hela territorium. 30

Parallell lagstiftning, när så är lämpligt, med identiskt eller likartat inne- Prop. 1991/92:170 håll. Bilaga 14 Samordning, när detta är av gemensamt intresse, av ansträngningar och Huvudavtal verksamheter genom eller inom ramen för internationella organisationer samt av samarbete med tredje land.

Artikel 81

När samarbetet sker i form av EFTA-staternas deltagande i EG:s rampro- gram, särskilda program, projekt eller andra verksamheter, skall följande principer tillämpas:

a) EFTA-staterna skall ha tillgång till alla delar av ett program.

b) EFTA-staternas ställning i de kommittéer som bistår EG-kommis- sionen med genomförande och utveckling av en EG-verksamhet som EFTA-staterna eventuellt bidrar till finansiellt genom sitt delta- gande, skall i full utsträckning återspegla detta bidrag.

c) Bestämmelserna i artikel 79.3 skall tillämpas på sådana beslut av ge- menskapen som inte avser den allmänna budgeten, om dessa direkt eller indirekt berör ramprogram, särskilda program, projekt eller andra verksamheter som EFTA-staterna deltar i genom ett beslut enligt detta avtal. Villkor och betingelser för ett fortsatt deltagande iverksamheten i fråga får granskas av Gemensamma EES-kommit- tén i enlighet med artikel 86.

d) På projektnivå skall institutioner, företag, organisationer och med- borgare i EFTA-stater ha samma rättigheter och skyldigheter vad avser ett EG-program eller annan verksamhet som de som är till- lämpliga på institutioner, företag, organisationer och medborgare i EG-medlemsstaterna som deltar i samma verksamhet. Detta skall med nödvändiga ändringar tillämpas på deltagare i utbyten mellan EG-medlemsstater och EFTA-stater inom ramen för verksamheten i fråga.

c) EFTA-staterna, deras institutioner, företag, organisationer och medborgare, skall ha samma rättigheter och skyldigheter vad gäller spridning, utvärdering och utnyttjande av resultaten som de som till- kommer EG:s medlemsstater, deras institutioner, företag, organisa- tioner och medborgare.

f) De avtalsslutandc parterna åtar sig att, i enlighet med sina respek- tive regler och förordningar och i den utsträckning det är nödvän- digt, underlätta rörligheten för deltagare i ett program eller annan verksamhet.

A rtikel 82

1. När samarbetet enligt denna del innefattar finansiell medverkan från EFTA-staterna, skall denna medverkan ske i någon av följande former:

a) EFTA-staternas bidrag, som följer av deras deltagande i gemenska- pens verksamheter, skall fördelas i proportion till 31

— anslagen för ekonomiska åtaganden och anslagen för betalningar Prop. 1991/92:170 vilka varje år fastställs i gemenskapens allmänna budget för de bud- Bilaga 14 getposter som motsvarar verksamheterna i fråga. Huvudavtal Den ”proportionalitetsfaktor” som skall bestämma EFTA-stater- nas medverkan skall utgöra summan av förhållandet mellan å ena sidan var och en av EFTA-staternas bruttonationalprodukter, till marknadspriser, och å andra sidan summan av gemenskapens och respektive EFTA-stats bruttonationalproduktcr, till marknadspri- ser. Denna faktor skall för varje budgetår beräknas på grundval av de senaste tillgängliga statistiska uppgifterna. EFTA-staternas bidragsbelopp skall, både för anslagen för eko- nomiska åtaganden och anslagen för betalningar, utgöra tillägg till de belopp som fastställts för gemenskapen i den allmänna budgeten för varje budgetpost som motsvarar verksamheterna i fråga. De bidrag som varje år skall betalas ut av EFTA-staterna skall fastställas på grundval av anslagen för betalningar. Åtaganden som gemenskapen gjort innan EFTA-staterna börjat medverka i dessa verksamheter på grundval av detta avtal samt de betalningar som följer härav - skall inte föranleda några bidrag från EFTA-staternas sida. b) EFTA-staternas finansiella bidrag till följd av deras medverkan i vissa projekt eller andra verksamheter skall grundas på principen att varje avtalsslutandc part skall stå för sina egna kostnader och därut- över bctala ett skäligt bidrag, som skall fastställas av Gemensamma EES-kommittén till gemenskapens fasta kostnader. 0) Gemensamma EES-kommittén skall fatta de nödvändiga besluten om de avtalsslutandc parternas bidrag till kostnaderna för verksam- heten i fråga.

2. De närmare bestämmelserna för tillämpning av denna artikel finns i proto- koll 32.

Artikel 83

När samarbetet sker i form av informationsutbyte mellan offentliga myndig- heter, skall EFTA-staterna ha samma rättigheter att ta emot och samma skyl- digheter att ge information som EG- medlemsstaterna samt vara underkas- tade de sekretesskrav som skall fastställas av Gemensamma EES-kommit- tén.

Artikel 84

Bestämmelser om samarbetet inom särskilda områden finns i protokoll 31.

Artikel 85

Om inte annat följer av protokoll 31, skall samarbete som redan upprättats mellan EG och enskilda EFTA-stater inom de områden som anges i artikel 78 vid tiden för detta avtals ikraftträdande framdeles ske enligt de tillämpliga 32 bestämmelserna i denna del och i protokoll 31.

Artikel 86 Prop. 1991/92:170 Gemensamma EES-kommittén skall, i enlighet med del vn, fatta alla nöd- Bilaga 14 vändiga beslut om tillämpning av artiklarna 78 85 samt om de åtgärder som HUVUdthal grundar sig på dessa artiklar, vilket bland annat kan inbegripa tillägg till och ändringar i bestämmelserna i protokoll 31 samt antagande av sådana över- gångsbestämmelser SOm behövs för genomförandet av artikel 85.

A rtikel 8 7

De avtalsslutandc parterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att utveckla, stärka eller bredda samarbetet inom ramen för gemenskapens verksamhet inom områden som inte finns uppräknade i artikel 78, när sådant samarbete anses kunna bidra till förverkligandet av detta avtals mål eller av de avtals- slutandc parterna anses vara av gemensamt intresse. Sådana åtgärder kan innefatta ändring av artikel 78 genom att nya områden läggs till dem som finns uppräknade där.

Artikel 88

Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i andra delar av detta avtal skall bestämmelserna i denna del inte utesluta möjligheten för en avtalsslutandc part att självständigt förbereda, vidta och genomföra åtgär- der.

DEL VII INSTITUTIONELLA Prop. 1991/92:170 BESTAMMELSER Bllaga 14

Huvudavtal KAPITEL 1 SAMMANSLUTNINGENS STRUKT UR AVSNITT 1 EES-RÅDET Artikel 89

1. Ett EES-råd upprättas härmed. Det skall särskilt svara för att ge politiska impulser vid genomförandet av detta avtal och för att fastställa de allmänna riktlinjerna för Gemensamma EES-kommittén. I detta syfte skall EES-rådet bedöma hur avtalet i dess helhet fungerar och utvecklas. Det skall fatta de politiska beslut som leder till ändringar i avtalet.

2. De avtalsslutandc parterna, vad avser gemenskapen och EG-medlcmssta- terna inom sina respektive behörighetsområden, får, efter att ha diskuterat frågan i Gemensamma EES-kommittén eller direkt i synnerligen bråds- kande fall, i EES-rådet ta upp varje fråga som ger upphov till svårigheter.

3. EES-rådet skall genom beslut anta sin arbetsordning.

Artikel 90

1. EES-rådet skall bestå av medlemmarna av Europeiska gemenskapernas råd och ledamöter av EG-kommissionen samt av en regeringsmedlem från var och en av EFTA-staterna.

EES-rådets medlemmar får låta sig representeras i enlighet med de villkor som skall fastställas i rådets arbetsordning.

2. EES-rådets beslut skall fattas genom överenskommelse mellan å ena sidan gemenskapen och å andra sidan EFTA-staterna.

Artikel 91

1. Ordförandeskapet i EES-rådet skall innehas omväxlande, under en sex- månadersperiod, av en medlem av Europeiska gemenskapernas råd och en medlem av regeringen i en EFTA-stat.

2. EES-rådet skall sammankallas två gånger om året av dess ordförande. EES-rådet skall också sammanträda i enlighet med sin arbetsordning, när- hclst omständigheterna kräver det.

AVSNI'I'I' 2 GEMENSAMMA EES-KOMMI'ITEN Artikel 92

1. En gemensam EES-kommitté upprättas härmed. Den skall säkerställa att avtalet genomförs på ett effektivt sätt. I detta syfte skall den se till att ett utbyte sker av åsikter och information samt fatta beslut i de fall som anges i detta avtal.

2. De avtalsslutandc parterna, vad avser gemenskapen och EG-medlcmssta- 34

terna inom sina respektive behörighetsområden, skall i Gemensamma EES- Prop. 1991/922170 kommittén samråda på varje punkt av betydelse för avtalet som ger upphov Bilaga 14 till svårigheter och som tagits upp av en av parterna. Huvudavtal

3. Gemensamma EES-kommittén skall genom beslut anta sin arbetsordning.

Artikel 93

1. Gemensamma EES-kommittén skall bestå av företrädare för de avtalsslu- tande parterna.

2. Gemensamma EES-kommittén skall fatta beslut genom överenskom- melse mellan å ena sidan gemenskapen och å andra sidan EFTA-staterna, som talar med en röst.

Artikel 94

1. Ordförandeskapet i Gemensamma EES-kommittén skall innehas omväx— lande, under en sexmånadersperiod, av företrädaren för gemenskapen, det vill säga EG-kommissionen, och företrädaren för en av EFTA-staterna.

2. I syfte att fullgöra sina uppgifter skall Gemensamma EES-kommittén i allmänhet sammanträda minst en gång i månaden. Den skall även samman- träda på initiativ av sin ordförande eller på begäran av någon av de avtalsslu- tande parterna i enlighet med sin arbetsordning.

3. Gemensamma EES-kommittén kan besluta att inrätta underkommittéer eller arbetsgrupper för att bistå den vid fullgörandet av dess uppgifter. Ge- mensamma EES-kommittén skall i sin arbetsordning bestämma sådana un- derkommittéers och arbetsgruppers sammansättning och verksamhetsfor- mer. Deras uppdrag skall i varje enskilt fall fastställas av Gemensamma EES-kommittén.

4. Gemensamma EES-kommittén skall i en årlig rapport redogöra för avta- lets funktion och utveckling.

AVSNI'IT 3 PARLAMEN'IARISKT SAMARBETE Artikel 95

1. En gemensam parlamentarikerkommitté för EES (EES gemensamma parlamentarikerkommitté) upprättas härmed. Den skall bestå av ett lika an- tal ledamöter av, å ena sidan, Europaparlamentet och, å andra sidan, EFTA- staternas parlament. Det sammanlagda antalet ledamöter i kommittén anges i stadgan i protokoll 36.

2. EES gemensamma parlamentarikerkommitté skall ha möten växelvis inom gemenskapen och i en EFTA-stat i enlighet med bestämmelserna i pro- tokoll 36.

3. EES gemensamma parlamentarikerkommitté skall genom dialog och de- batt bidra till en bättre förståelse mellan gemenskapen och EFTA-staterna inom de områden som täcks av detta avtal. 35

4. EES gemensamma parlamcntarikerkommitté kan framlägga sina syn- punkter i form av rapporter eller resolutioner, så som den finner lämpligt. Den skall särskilt granska Gemensamma EES-kommitténs årsrapport, upp- rättad i enlighet med artikel 94.4.

5. EES-rådets ordförande får inställa sig inför EES gemensamma parlamen- tarikerkommitté för att höras av denna.

6. EES gemensamma parlamentarikerkommitté skall anta sin arbetsord- ning.

AVSNITT 4 SAMARBETE MELLAN SAMHÄLLSLIVETS PARTER Anikel 96

1. Medlemmar av Ekonomiska och sociala kommittén och andra organ, där arbetsmarknadens parter inom gemenskapen är representerade och av mot- svarande organ inom EFTA-staterna, skall sträva efter att stärka kontak- tcrna sinsemellan och att samarbeta organiserat och regelbundet för att öka medvetenheten om de ekonomiska och sociala aspekterna av det ökande ömsesidiga beroendet mellan de avtalsslutandc parternas ekonomier och de- ras intressen i EES—sammanhang.

2. I detta syfte upprättas härmed en rådgivande EES—kommitté. Den skall bestå av ett lika antal medlemmar av, å ena sidan, Europeiska gemenskaper— nas ekonomiska och sociala kommitté och, å andra sidan, EFTA:s rådgi- vande kommitté. Kommittén kan lägga fram sina åsikter i form av rapporter eller resolutioner, så som den finner lämpligt.

3. Rådgivande EES-kommittén skall anta sin arbetsordning.

KAPITEL 2 FÖRFARANDET VID BESLUTSFATTANDE

Artikel 97

Detta avtal inskränker inte någon avtalsslutandc parts rätt att utan att det

påverkar icke-diskrimineringsprincipen ändra sin interna lagstiftning inom de områden som täcks av avtalet under förutsättning att parten först har in— formerat övriga avtalsslutandc parter,

om Gemensamma EES—kommittén finner att lagstiftningen i dess änd- rade lydelse inte negativt påverkar avtalets tillfredsställande funktion, eller

— om förfarandet enligt artikel 98 har fullföljts.

A nike! 98

Bilagorna till detta avtal och protokollen 1-7, 9-11, 19-27, 30-32, 37, 39, 41 och 47, kan vid behov ändras genom beslut av Gemensamma EES-kommit- tén i enlighet med artiklarna 93.2, 99, 100, 102 och 103.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Huvudavtal

Artikel 99 Prop. 1991/92:17O

1. Så snart ny lagstiftning är under utarbetande av EG-kommissionen på ett Bilaga 14 område som omfattas av detta avtal, skall kommissionen underhand råd- Huvudavtal fråga experter i EFTA—staterna på samma sätt som den rådfrågar experter i EG:s medlemsstater vid utarbetandet av sina förslag.

2. När IBG-kommissionen överlämnar sitt förslag till Europeiska gemenska- pernas råd, Skall den överlämna kopior av detta till EFTA-staterna. På begäran av någon av de avtalsslutamle parterna skall ett preliminärt utbyte av åsikter äga rum inom Gemensamma EES-kommittén.

3. Under den fas som föregår ett beslut inom Europeiska gemenskapernas råd skall de avtalsslutandc parterna i en fortgående informations— och sam— rådsprocess, vid viktiga tillfällen, åter samråda med varandra i Gemen- samma EES-kommittén, då detta begärs av någon av parterna.

4. De avtalsslutandc parterna skall med gott uppsåt samarbeta under infor- mations- och samrådsfasen i syfte att underlätta beslutsfattandet i Gemen- samma EES-kommittön i slutet av denna process.

A nike] 100

EG-kommmissionen skall tillförsäkra experter från EFTA-staterna ett så omfattande deltagande som möjligt, med hänsyn till de områden som be- rörs, under beredningen av förslag till åtgärder, vilka därefter skall föreläg- gas de kommittéer som bistår kommissionen vid utövandet av dess verkstäl- lande befogenheter. När EG-kommissionen utarbetar förslag till åtgärder, skall den anlita experter i EFTA-staterna på samma sätt som den anlitar ex- perter i EG:s medlemsstater.

I de fall då hänvändelse sker till Europeiska gemenskapernas råd i enlighet med det förfarande som är tillämpligt på det slags kommitté som berörs, skall kommissionen för rådet redovisa de synpunkter som lagts fram av EFTA-staternas experter.

A rtikel I 01

1. Vad gäller kommittéer som varken omfattas av artikel 81 eller artikel 100 skall experter från EFTA-staterna knytas till arbetet, när så behövs för att detta avtal skall fungera på ett tillfredsställande sätt. Dessa kommittéer är uppräknade i protokoll 37. Villkoren för en sådan medverkan anges i de tillämpliga protokollen och bilagorna för respektive område, där de aktuella frågorna behandlas.

2. Om de avtalsslutandc parterna finner att en sådan medverkan skall ut- sträckas till andra kommittéer av liknande slag, kan Gemensamma EES- kommittén ändra protokoll 37.

Anikel 102

1. För att säkerställa rättssäkerheten och enhetligheten inom EES skall Gc- 37 mensamma EES-kommittén fatta beslut om ändring av en bilaga till detta

avtal så snart som möjligt efter det att gemenskapen har antagit den motsva- rande nya EG-lagstiftningen i syfte att möjliggöra en samtidig tillämpning av denna samt av ändringarna i bilagorna till avtalet. Gemenskapen skall där- för, varje gång den antar lagstiftning i en fråga som regleras i detta avtal, snarast underrätta övriga avtalsslutandc parter i Gemensamma EES-kom- mittén.

2. Gemensamma EES-kommittén bedömer vilken del av en bilaga till detta avtal som är direkt berörd av den nya lagstiftningen.

3. De avtalsslutandc parterna skall på allt sätt sträva efter att nå en överens- kommelse i frågor som är relevanta för detta avtal. Gemensamma EES-kommittén skall särskilt sträva efter att söka nå en ömsesidigt godtagbar lösning när en allvarlig svårighet uppstår på ett område som i EFTA-staterna omfattas av lagstiftarens behörighet.

4. Om, trots tillämpning av föregående punkt, en överenskommelse om en ändring av en bilaga till detta avtal inte kan nås, skall Gemensamma EES- kommittén undersöka alla ytterligare möjligheter att säkerställa att avtalet även fortsättningsvis fungerar tillfredsställande samt fatta varje beslut som kan vara nödvändigt i detta hänseende, däri inbegripet möjligheten att er— känna att lagstiftningen är likvärdig. Ett sådant beslut skall fattas senast vid utgången av sex månader från den dag då ärendet hänskjutits till Gemen- samma EES-kommittén eller, om denna dag infaller senare, den dag då mot- svarande EG-lag-stiftning träder i kraft.

5. Om Gemensamma EES-kommittén vid utgången av den tidsfrist som an- ges i punkt 4 inte har fattat beslut om en ändring av en bilaga till detta avtal, skall den del som berörs härav, fastställd i enlighet med punkt 2, betraktas som provisoriskt suspenderad, om inte Gemensamma EES-kommittén be- slutar om motsatsen. En sådan suspension skall börja gälla sex månader efter utgången av den tid som avses i punkt 4, men i inget fall tidigare än den dag då motsvarande EG-rättsakt genomförs i gemenskapen. Gemensamma EES-kommittén skall fullfölja sina strävanden att enas om en ömsesidigt godtagbar lösning, så att suspensionen kan återkallas så snart som möjligt.

6. De praktiska konsekvenserna av den suspension som avses i punkt 5 skall diskuteras i Gemensamma EES-kommittén. De rättigheter och skyldigheter som redan förvärvats av enskilda och företag enligt detta avtal skall kvarstå. De avtalsslutandc parterna skall, när så är lämpligt, besluta om de ändringar som blir nödvändiga på grund av suspensionen.

Artikel 103

1. Om ett av Gemensamma EES-kommittén fattat beslut kan bli bindande för en avtalsslutandc part först efter det att konstitutionella krav uppfyllts, skall beslutet, om det anger en viss dag, träda i kraft den dagen under förut- sättning att den avtalsslutande parten före den dagen har anmält till övriga avtalsslutandc parter att de konstitutionella kraven uppfyllts. Om en sådan anmälan inte har gjorts före den dagen träder beslutet i kraft den första dagen i den andra månaden efter den sista anmälan.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Huvudavtal

2. Om en sådan anmälan inte har gjorts inom sex månader efter Gemen- Prop. 1991/92:17() samma EES-kommitténs beslut, skall beslutet tillämpas provisoriskt i awak- Bilaga 14 tan på att de konstitutionella kraven skall uppfyllas, om inte en avtalsslu- Huvudavtal tande part anmäler att en sådan provisorisk tillämpning inte kan äga rum. I detta fall, eller om en avtalsslutande part anmäler icke-rati-fikation av ett beslut av Gemensamma EES-kommittén, skall det upphävande som anges i artikel 102.5 träda i kraft en månad efter en sådan anmälan, men inte i något fall tidigare än den dag då motsvarande EG-rättsakt genomförs i gemenska—

pen.

Am'kel 104

Beslut som fattas av Gemensamma EES-kommittén i de fall som anges i detta avtal skall, om inte annat anges däri, vara bindande för de avtalsslu- tande parterna sedan de trätt i kraft. De avtalsslutandc parterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa beslutens genomförande och till- lämpning.

ISAPITEL 3 HOMOGENITET, OVERVAKN IN GSF ORFARANDE OCH TVISTLOSNING

AVSNI'IT l HOMOGENITET Anikel 105

1. I syfte att uppnå de avtalsslutandc parternas mål att nå fram till en så en- hetlig tolkning som möjligt av bestämmelserna i detta avtal och av de be- stämmelser i EG-lagstiftningen som i sak återges i avtalet skall Gemen- samma EES-kommittén vidta åtgärder i enlighet med denna artikel.

2. Gemensamma EES-kommittén skall fortlöpande granska utvecklingen av rättspraxis inom Europeiska gemenskapernas domstol och den EFTA-dom— stol som avses i artikel 108.2. I detta syfte skall dessa domstolars domar över- lämnas till Gemensamma EES-kommittén, som skall vidta åtgärder för att upprätthålla den homogena tolkningen av avtalet.

3. Om Gemensamma EES-kommittén inom två månader efter det att frågan om en skiljaktighet i rättspraxis mellan de båda domstolarna har väckts hos den inte har lyckats bevara en homogen tolkning av avtalet, får förfarandena enligt artikel 111 tillämpas.

Artikel I 06

I syfte att främja en så enhetlig tolkning av detta avtal som möjligt, varvid full hänsyn skall tas till domstolars oberoende ställning, skall ett system för utbyte av information rörande domar av EFTA—domstolen, Europeiska ge- menskapernas domstol och Europeiska gemenskapernas första instansrätt samt EFTA-staternas domstolar som utgör sista instans upprättas av Gemen- samma EES-kommittén. Detta system skall omfatta 39

a) överlämnande till registratorn vid Europeiska gemenskapernas domstol av dessa domstolars domar när de avser tolkning och till- lämpning av, å ena sidan, detta avtal och, å andra sidan, Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och För- draget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen med ändringar och tillägg, samt de rättsakter som antagits i överens- stämmelse med dessa fördrag, i den mån de rör bestämmelser som i sak är identiska med bestämmelser i detta avtal,

b) klassificering av dessa domar verkställd av registratorn vid Euro- peiska gemenskapernas domstol, vilket i den utsträckning det be- hövs inncfattar utarbetande och publicering av översättningar och sammanfattningar,

e) överlämnande från registratorn vid Europeiska gemenskapernas domstol av relevanta handlingar till de behöriga nationella myndig- heter som skall utses av varje avtalsslutande part.

Artikel 107

Bestämmelser om möjligheten för en EFTA-stat att bemyndiga en domstol eller annan dömande myndighet att begära att Europeiska gemenskapernas domstol fattar beslut om tolkningen av en EES-regel finns i protokoll 34.

AVSNI'IT2 ÖVERVAKNINGSFORFARANDE Artikel 108

1. EFTA-staterna skall upprätta en oberoende övervakningmyndighct (EFTA:s övervakningsmyndighet) samt skapa förfaranden liknande dem som finns inom gemenskapen, däri inbegripet förfaranden för att säkerställa att skyldigheterna enligt detta avtal uppfylls och för att kontrollera lagenlig- heten av åtgärder av EFTA:s övervakningsmyndighet gällande konkurrens.

2. EFTA-staterna skall upprätta en domstol (EFTA-domstolen). EFTA-domstolen skall, i enlighet med ett särskilt avtal mellan EFTA-sta- terna, vad gäller tillämpningen av detta avtal, vara behörig särskilt för

a) mål eller ärenden som rör övervakningsförfarandet avseende EFTA-staterna,

b) överklaganden av beslut på konkurrensområdet i ärenden som fat- tats av EFTA:s övervakningsmyndighet,

c) lösning av tvister mellan två eller flera EFTA-stater.

A nike] I 09

1. Fullgörandet av skyldigheterna enligt detta avtal skall övervakas av, å ena sidan, EFTA:s övervakningsmyndighet och, å andra sidan, EG-kommissio- nen, som skall handla i enlighet med Fördraget om upprättandet av Euro- peiska ekonomiska gemenskapen, Fördraget om upprättandet av Euro- peiska kol- och stålgemenskapen och detta avtal.

2. För att säkerställa en enhetlig övervakning inom hela EES skall EFTA:s

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Huvudavtal

övervakningsmyndighet och EG-kommissionen samarbeta, utbyta informa- Prop. 1991/922170 tion och samråda i frågor som rör övervakningspolitiken och enskilda ären- Bilaga 14

den. _ Huvudavtal

3. Alla klagomål som rör tillämpningen av detta avtal skall lämnas till EG- kommissionen och EFTA:s övervakningsmyndighet. Dessa skall underrätta varandra om de klagomål som de tagit emot.

4. Vart och ett av dessa organ skall pröva de klagomål som faller inom dess behörighet och till det andra organet överlämna de klagomål som faller inom det organets behörighet.

5. Om dessa två organ är oeniga om vilken åtgärd som bör vidtas med anled— ning av ett klagomål, eller om de är oeniga vad avser resultatet av pröv- ningen, har vart och ett av organen rätt att hänskjuta frågan till Gemen- samma EES-kommittén, som skall handlägga ärendet i enlighet med artikel 111.

Artikel I 10

Beslut enligt detta avtal av EFTA:s övervakningsmyndighet och EG-kom- missionen, som medför betalningsskyldighet för andra än stater, skall vara verkställbara. Detsamma skall gälla domar som enligt detta avtal har medde- lats av Europeiska gemenskapernas domstol, Europeiska gemenskapernas första instansrätt och EFTA-domstolen.

Verkställigheten skall följa de civilprocessrättsliga regler som gäller i den stat inom vars territorium den sker. Beslut om att verkställighet skall ske skall bifogas avgörandet utan andra formaliteter än kontroll av avgörandets äkthet genom den myndighet som varje avtalsslutandc part skall utse för detta ändamål och meddela de övriga avtalsslutandc parterna, EFT A:s över- vakningsmyndighet, EG-kommissionen, Europeiska gemenskapernas dom- stol, Europeiska gemenskapernas första instansrätt och EFTA-domstolen.

När dessa formaliteter har uppfyllts på begäran av den berörda parten, får denna part fullfölja verkställigheten i enlighet med lagen i den stat inom vars territorium verkställigheten skall äga rum genom att direkt hänskjuta ären- det till den behöriga myndigheten.

Verkställigheten får skjutas upp endast genom beslut av Europeiska ge- menskapernas domstol, vad gäller beslut av EG-kommissioncn, Europeiska gemenskapernas första instansrätt eller Europeiska gemenskapernas dom- stol, eller genom beslut av EFTA-domstolen vad gäller beslut av EFTA:s övervakningsmyndighet eller EFTA-domstolen. Domstolarna i de berörda staterna skall dock vara behöriga beträffande klagomål om att verkställighe- ten inte genomförs på regelrätt sätt.

AVSNI'IT 3 TVISTLÖSNING Anikel 111

1. Gemenskapen eller en EFTA-stat får till Gemensamma EES-kommittén överlämna en tvist som rör tolkningen eller tilllämpningen av detta avtal i enlighet med följande bestämmelser. 41

2. Gemensamma EES-kommittén får lösa tvisten. Kommittén skall förses med all den information som kan vara av betydelse för att möjliggöra en in- gående undersökning av situationen för att finna en godtagbar lösning. I detta syfte skall kommittén undersöka alla möjligheter att säkerställa att av- talet fortsätter att fungera tillfredsställande.

3. Om en tvist gäller tolkningen av bestämmelser i detta avtal som i sak är identiska med motsvarande bestämmelser i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och Fördraget om upprättandet av Europeiska stål- och kolgemenskapen samt rättsakter som antagits med till- lämpning av dessa två fördrag, och om tvisten inte har lösts inom tre måna- der efter det att den överlämnats till Gemensamma EES-kommittén, får de avtalsslutandc parterna i tvisten komma överens om att begära att Euro- peiska gemenskapernas domstol meddelar ett avgörande om tolkningen av de relevanta bestämmelserna.

Om Gemensamma EES-kommittén i en sådan tvist inte har nått en över- enskommelse om en lösning inom sex månader från den dag då förfarandet inleddes, eller om de avtalsslutandc parterna i tvisten då inte har beslutat att begära ett avgörande om tolkningen från Europeiska gemenskapernas domstol, får en avtalsslutandc part, i syfte att avhjälpa eventuell obalans, antingen vidta en skyddsåtgärd i enlighet med artikel 112.2 och i enlighet

med förfarandet i artikel 113, eller tillämpa artikel 102 med nödvändiga ändringar.

4. Om en tvist avser omfattningen eller varaktigheten av skyddsåtgärder som vidtagits i enlighet med artikel 111.3 eller artikel 112 eller frågan om de mot- åtgärder som i enlighet med artikel 114 vidtagits för att återställa balansen står i ett rimligt förhållande till skyddsåtgärderna, och om Gemensamma EES-kommittén efter tre månader från den dag då ärendet överlämnades till den inte har lyckats lösa tvisten, får en avtalsslutandc part hänskjuta tvisten till skiljedom enligt de förfaranden som anges i protokoll 33. Ingen fråga om tolkning av de bestämmelser i detta avtal som avses i punkt 3 får behandlas vid ett sådant förfarande. Skiljedomen skall vara bindande för parterna i tvisten.

KAPITEL 4 SKYDDSÅTGÄRDER Anikel 112

1. Om det uppstår allvarliga ekonomiska, samhälleliga eller miljömässiga svårigheter på ett visst samhällsområde eller i en viss region och dessa kan tänkas bli bestående, får en avtalsslutandc part ensidigt vidta lämpliga åtgär- der i enlighet med de villkor och förfaranden som anges i artikel 113.

2. Sådana skyddsåtgärder skall, med avseende på omfattning och varaktig- het, begränsas till vad som är helt nödvändigt för att avhjälpa situationen. I första hand skall sådana åtgärder väljas som medför den minsta störningen av detta avtals funktion.

3. Skyddsåtgärderna skall vara tillämpliga gentemot alla avtalsslutandc par- ter.

Prop. 1991/921170 Bilaga 14 Huvudavtal

Am'kel 113 Prop. 1991/92:170

1. En avtalsslutandc part som överväger att vidta skyddsåtgärder enligt arti- Bilaga 14 kel 112 skall utan dröjsmål anmäla detta till övriga avtalsslutandc parter ge- Huvudavtal nom Gemensamma EES-kommittén och tillhandahålla all relevant informa- tion.

2. De avtalsslutande parterna skall omedelbart inleda samråd i Gemen- samma EES-kommittén i syfte att finna en för alla parter godtagbar lösning.

3. Den berörda avtalsslutandc parten får inte vidta skyddsåtgärder förrän en månad efter dagen för anmälan enligt punkt 1, för så vitt inte samrådsförfa- randet enligt punkt 2 har avslutats före utgången av den angivna fristen. När särskilda omständigheter som kräver omedelbara åtgärder utesluter för- handsgranskning, får den berörda avtalsslutandc parten genast vidta de skyddande åtgärder som är helt nödvändiga för att avhjälpa situationen. Vad avser gemenskapen, skall skyddsåtgärderna vidtas av EG-kommissio- nen.

5. De vidtagna skyddsåtgärderna skall var tredje månad efter den dag då beslut om dem fattades bli föremål för samråd i Gemensamma EES-kommit- tén syftande till att avskaffa dem före den dag då de avsetts upphöra eller att begränsa deras tilllämpningsområde. Varje avtalsslutandc part får när som helst anmoda Gemensamma EES- kommittén att granska åtgärderna.

Artikel 114

1. Om en skyddsåtgärd som vidtagits av en avtalsslutande part skapar oba- lans mellan rättigheter och skyldigheter enligt detta avtal, får varje annan avtalsslutande part gentemot den avtalsslutandc parten i fråga vidta sådana proportionella motåtgärder som är helt nödvändiga för att återställa balan- sen. 1 första hand skall sådana åtgärder väljas som medför den minsta stör- ningen av EES funktion.

2. Förfarandet enligt artikel 113 skall vara tillämpligt.

DEL VIII. FINANSIELL MEKANISM Ani/(01115

I syfte att främja ett fortgående och balanserat stärkande av handeln och de ekonomiska förbindelserna mellan de avtalsslutandc parterna i enlighet med artikel 1 är de avtalsslutandc parterna överens om behovet att minska de ekonomiska och sociala skillnaderna mellan sina regioner. De uppmärksam- mar i detta hänseende bestämmelserna på andra ställen i detta avtal och i protokollen till detta, inbegripet vissa av de arrangemang som avser jord- bruk och fiske.

Anikel 116

En finansiell mekanism skall upprättas av EFTA-staterna för att inom ramen för EES och utöver de ansträngningar som EG redan gör i detta hänseende bidra till de syften som anges i artikel 115.

Artikel 117

Bestämmelser om den finansiella mekanismen finns i protokoll 38.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Huvudavtal

DEL IX ALLMÄNNA BESTÄMMELSER Prop. 1991/92:170 OCH SLUTBESTAMMELSER Bilaga 14 Huvudavtal Am”/ce! ] 18

1. När en avtalsslutande part anser att det skulle ligga i alla avtalsslutandc parters intresse att utveckla de förbindelser som knutits genom detta avtal genom att utvidga dem till områden som inte omfattas av avtalet, skall den för övriga avtalsslutande parter i EES-rådet lägga fram en motiverad begä- ran. Rådet kan uppdra åt Gemensamma EES-kommittén att granska begä- ran i alla avseenden och att avge en rapport. EES-rådet kan, när detta är lämpligt, fatta politiska beslut i syfte att inleda förhandlingar mellan de avtalsslutandc parterna.

2. De avtal som blir ett resultat av förhandlingarna enligt punkt 1 skall bli föremål för ratifikation eller godkännande av de avtalsslutandc parterna i enlighet med deras egna förfaranden.

Artikel 1 19

Bilagorna och de rättsakter som det hänvisas till där med anpassning för de- ras tillämpning inom ramen för detta avtal, liksom protokollen, skall utgöra en integrerad del av detta avtal.

A nike! ] 20

Om inte annat föreskrivs i detta avtal och särskilt i protokollen 41, 43 och 44, skall bestämmelserna i detta avtal ha företräde framför bestämmelserna i nu gällande bilaterala eller multilaterala avtal som binder Europeiska eko- nomiska gemenskapen, å ena sidan, och en eller flera EFTA-stater, å andra sidan, i den utsträckning samma fråga regleras i detta avtal.

Artikel 12] Bestämmelserna i detta avtal skall inte hindra samarbete

a) inom ramen för det nordiska samarbetet, i den utsträckning som ett sådant samarbete inte hindrar att avtalet fungerar tillfredsställande,

b) inom ramen för den regionala unionen mellan Schweiz och Liechtenstein, i den utsträckning som denna unions syften inte upp- nås genom tillämpning av detta avtal och detta avtals tillfredsstäl- lande funktion inte hindras,

c) inom ramen för samarbete mellan Österrike och Italien rörande Ty- rolen, Vorarlberg och Trentino Sydtyrolen/Alto Adige, i den ut- sträckning som ett sådant samarbete inte hindrar att avtalet fungerar tillfreds-ställande.

Artikel 122

De avtalsslutandc parternas ombud, delegater och experter, samt tjänste-

.. . .. .. . .. 45 män och ovriga anstallda som ar verksamma enligt detta avtal, skall aven

efter det att deras uppdrag upphört vara förpliktade att inte lämna ut upplys- Prop. 1991/92:170 ningar som omfattas av sekretess, särskilt uppgifter om företag, deras aft'ärs- Bilaga 14 förbindelser eller deras kostnadsförhållanden. Huvudavtal

Artikel 123

Ingentingi detta avtal skall hindra en avtalsslutandc part från att vidta åtgär- der

a) som den anser vara nödvändiga för att hindra att sådan information avslöjas som strider mot dess väsentliga säkerhetsintressen,

b) som avser tillverkning av eller handel med vapen, ammunition, krigsmateriel eller andra varor som oundgängligen behövs för för- svarsändamål eller till forskning, utveckling eller produktion som är oumbärlig för försvarsändamål, under förutsättning att sådana åt- gärder inte försämrar konkurrensvillkoren vad gäller varor som inte är avsedda speciellt för militärändamål,

c) som den anser väsentliga för sin egen säkerhet i händelse av allvar- liga interna störningar, som påverkar upprätthållandet av lag och ordning, i krigstid eller vid en allvarlig internationell spänning som innebär krigsfara, eller för att fullgöra de skyldigheter den har iklätt sig i syfte att bevara fred och internationell säkerhet.

Artikel 124

De avtalsslutandc parterna skall, utan att det påverkar tilllämpningen av öv- riga bestämmelser i detta avtal, ge medborgare i EG-medlemsstaterna och EFTA-staterna samma behandling som sina egna medborgare med avseende på kapitalplacering i bolag som avses i artikel 34.

Artikel I 25

Detta avtal skall inte i något hänseende ingripa i de avtalsslutande parternas egendomsordning.

A rtikel I 26

1. Detta avtal skall vara tillämpligt på de territorier på vilka Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen är tillämpliga och på de villkor som anges i dessa fördrag, samt på Republiken Finlands, Republi- ken Islands, Furstendömet Liechtensteins, Konungariket Norges, Konunga- riket Svcriges, Schweiziska Edsförbundets samt Republiken Österrikes ter- ritorier.

/

2. Trots bestämmelserna i punkt 1 skall detta avtal inte tillämpas beträffande Åland. Finlands regering får dock genom en förklaring, vilken vid ratifika- tion av detta avtal deponeras hos depositarien som skall överlämna en be- styrkt kOpia av denna till var och en av de avtalsslutandc parterna, anmäla att avtalet skall tillämpas beträffande Åland på samma villkor som gäller för 46

dess tillämpning beträffande andra delar av Finland, med förbehåll för föl- Prop. 1991/922170 jande bestämmelser: - Bilaga 14

a) Bestämmelserna i avtalet skall inte hindra tillämpning av de bcstäm- Huvudavtal

melser som gäller vid varje given tidpunkt på Åland om

i) inskränkningar i rätten för fysiska personer som inte har hem- bygdsrätt på Åland samt förjuridiska personer att förvärva och inneha fast egendom på Åland utan tillstånd av Ålands behöriga myndigheter, ii) inskränkningar i etableringsrätten och i rätten att tillhandahålla tjänster för fysiska personer som inte har hembygdsrätt på Åland eller juridiska personer utan tillstånd av de behöriga myndighe- terna på Åland.

b) De rättigheter som ålänningar har i Finland skall inte beröras av detta avtal.

e) Myndigheterna på Åland skall behandla de avtalsslutandc parternas alla fysiska och juridiska personer på samma sätt.

Artikel 127

Varje avtalsslutandc part kan säga upp detta avtal under förutsättning att den minst tolv månader dessförinnan skriftligen anmäler uppsägningen till de övriga avtalsslutandc parterna.

Omedelbart efter anmälan av den avsedda uppsägningen skall de övriga avtalsslutande parterna sammankalla en diplomatkonferens i syfte att be- handla de ändringar som behöver göras i avtalet.

Artikel 128

1. Varje europeisk stat som blir medlem av gemenskapen skall, eller varje europeisk stat som blir medlem av EFTA kan, ansöka om att ansluta sig till detta avtal. Den skall ställa sin ansökan till EES-rådet.

2. Betingelserna och villkoren för en sådan anslutning skall bli föremål för ett avtal mellan de avtalsslutande parterna och den ansökande staten. Detta avtal skall föreläggas samtliga avtalsslutandc parter för ratifikation eller god- kännande i enlighet med deras egna förfaranden.

A nike! 129

1. Detta avtal är upprättat i ett enda original på danska, engelska, finska, franska, grekiska, isländska, italienska, norska, nederländska, portugisiska, spanska, svenska och tyska, vilka samtliga texter är lika giltiga. Texterna till de rättsakter som det hänvisas till i bilagorna är lika giltiga på danska, engelska, franska, grekiska, italienska, nederländska, portugisiska, spanska, och tyska, så som dessa publicerats i Europeiska gemenskapernas officiella tidning, och de skall för autentifiering upprättas på finska, is- ländska, norska och svenska.

2. Detta avtal skall ratificeras eller godkännas av de avtalsslutandc parterna 47 i enlighet med deras respektive konstitutionella bestämmelser.

Det skall deponeras hos Europeiska gemenskapernas råds generalsekreta- Prop. 1991/92:170 riat, som skall överlämna bestyrkta kopior till alla övriga avtalsslutandc par- Bilaga 14 ter. Huvudavtal Ratifikations- eller godkännandeinstrumenten skall deponeras hos Euro- peiska gemenskapernas råds generalsekretariat, som skall anmäla detta till alla övriga avtalsslutande parter.

3. Detta avtal träder i kraft den 1januari 1993, under förutsättning att alla avtalsslutandc parter har deponerat sina ratifikations- eller godkännan- deinstrument före den dagen. Efter nämnda dag träder detta avtal i kraft den första dagen i den andra månaden som följer efter den sista anmälan. Den slutliga tidpunkten för en sådan anmälan skall vara den 30juni 1993. Efter den dagen skall de avtalsslutande parterna sammankalla en diplomatkonfe- rens för att bedöma läget.

Till bevis härpå har undertecknade befullmäktigade undertecknat detta av- tal.

Som skedde i Oporto, Portugal den andra maj nittonhundranittiotvå.

PROTOKOLL 1 Prop. 1991/92:170 Bilaga 14

OM OVERGRIPAN DE ANPASSNING Protokoll 1 Bestämmelserna i de rättsakter som det hänvisas till i bilagorna till detta av- tal skall, om inte annat sägs i respektive bilaga, tillämpas i enlighet med avta- let och detta protokoll. Den särskilda anpassning som är nödvändig i fråga om enskilda rättsakter anges i den bilaga där den berörda rättsakten är upp- tagen.

]. Inledningama till rättsakterna

Ingresserna till de rättsakter som det hänvisas till har inte anpassats inom ramen för detta avtal. De är av betydelse i den utsträckning som är nödvän- dig för den rätta tolkningen och tillämpningen, inom ramen för avtalet, av bestämmelserna i dessa rättsakter.

2. Bestämmelser om E G-kommitte'er

Procedurer, institutionella arrangemang eller andra bestämmelser avseende EG-kommittéer i de rättsakter som det hänvisas till behandlas i artiklarna 81, 100 och 101 i avtalet samt i protokoll 31.

3. Bestämmelser om förfaranden för anpassning/ändring av gemenskapsrättsakter

Om en rättsakt som det hänvisas till innehåller bestämmelser om EG-förfa- randen för dess anpassning, utvidgning eller ändring eller för utvecklingen av en ny gemenskapspolitik, nya gemenskapsinitiativ eller gemenskapsrätts- akter, gäller de tillämpliga förfaranden för beslutsfattande som anges i avta- let.

a)' I de fall där en EG-medlemsstat har att lämna uppgifter till EG- kommissionen skall en EFTA-stat lämna motsvarande uppgifter till EFTA:s övervakningsmyndighet och till en ständig kommitté för EFTA-staterna. Samma gäller när information skall vidarebefordras av behöriga myndigheter. EG-kommissionen och EFTA:s övervak- ningsmyndighet skall utbyta information som de har fått från EG- medlemsstaterna, från EFTA-stater eller från behöriga myndighe- ter.

b) I sådana fall där en EG-medlemsstat har att lämna uppgifter till en eller flera andra medlemsstater skall den också lämna uppgifterna till EG-kommissionen, som skall vidarebefordra dem till den stän- diga kommittén för distribution till EFTA-staterna.

En EFTA-stat skall lämna motsvarande uppgifter till en eller flera andra EFTA-stater och till den ständiga kommittén, som skall vidare- befordra dem till EG-kommissionen för distribution till EG-med- 49

lemsstaterna. Detsamma gäller när uppgifterna skall lämnas av be- Prop. 1991/922170 höriga myndigheter. Bilaga 14 c) På områden där det i brådskande fall krävs en snabb överföring av Protokoll 1 information skall områdesvis tillämpas lämpliga lösningar som med- ger direkt informationsutbyte. d) EG-kommissionens funktioner i samband med förfaranden för veri- fikation, godkännande, information, anmälningar, samråd eller lik- nande skall, för EFTA-staternas vidkommande fullgöras i enlighet med de förfaranden som fastställs mellan dessa. Detta gäller utan att det påverkar punkterna 2, 3 eller 7. EG-kommissionen och EFTA:s övervakningsmyndighet eller i förekommande fall den ständiga kommittén skall utbyta all tillgänglig information om dessa frågor. Frågor som uppståri samband med detta kan hänskjutas till Gemen- samma EES-kommittén.

Om EG-kommissionen eller något annat EG-organ enligt en rättsakt som det hänvisas till skall sammanställa en rapport eller utvärdering eller lik- nande, skall, såvida inte annat bestäms, EFTA:s övervakningsmyndighet el- ler i förekommande fall den ständiga kommittén samtidigt sammanställa en motsvarande rapport eller utvärdering eller liknande avseende EFTA-sta- terna. EG-kommissionen och EFfAzs övervakningsmyndighet eller i före- kommande fall den ständiga kommittén skall samråda med varandra och ut- byta information under sammanställandet av sina respektive rapporter. Ko- pior av dessa skall skickas till Gemensamma EES-kommittén.

6. Offentliggörande av information

a) Om en EG-medlemsstat enligt en rättsakt som det hänvisas till skall offentliggöra vissa uppgifter om sakförhållanden, förfaranden eller liknande, skall också EFTA-staterna inom ramen för avtalet offent- liggöra denna information på motsvarande sätt.

b) Om det i en rättsakt som det hänvisas till föreskrivs att sakförhållan- den, förfaranden, rapporter eller liknande skall offentliggöras i Europeiska gemenskap- ernas officiella tidning, skall motsva- rande uppgiftcr avseende EFTA-staterna offentliggöras i en särskild EES-dell i tidningen.

Rättigheter som har tillerkänts och skyldigheter som har ålagts EG-med- lemsstater eller deras offentliga organ, företag eller enskilda i förhållande till varandra skall anses ha tillerkänts eller ålagts de avtalsslutandc parterna, med vilka också förstås i förekommande fall deras behöriga myndigheter, offentliga organ, företag eller enskilda.

1Innehållsförteckningen för EES-delen skall också innehålla hänvisningar till var mot- svarande uppgifter avseende EG och dess medlemsstater står att läsa 50

8. Hänvisningar till territorier Prop, 1991/92:170 När rättsakter som det hänvisas till innehåller hänvisningar till ”gemenska- Bilaga 14 pens” eller ”den gemensamma marknadens” territorium skall dessa inom ra- Protokoll 1 men för avtalet förstås som hänvisningar till de avtalsslutande parternas ter- ritorier enligt definitionen i artikel 126i avtalet.

9. Hänvisningar till medborgare i EG:s medlemsstater

När rättsakter som det hänvisas till innehåller hänvisningar till medborgare i EG:s medlemsstater skall dessa inom ramen för avtalet förstås som hänvis- ningar även till medborgare i EFTA-stater.

Om EG-medlemsstaterna eller deras offentliga organ, företag eller enskilda genom en rättsakt som det hänvisas till tillerkänns rättigheter eller åläggs skyldigheter beträffande användningen av något av Europeiska gemenska- pernas officiella språk, skall motsvarande rättigheter oeh skyldigheter be- träffande användningen av något av samtliga avtalsslutandc parters officiella språk anses ha tillerkänts eller ålagts de avtalsslutande parterna, deras behö- riga myndigheter, offentliga organ, företag eller enskilda.

] I . Rättsaktemas ikraftträdande och genomförande

Bestämmelser om ikraftträdande och genomförande av de rättsakter som det hänvisas till i bilagorna till avtalet är inte tillämpliga inom ramen för avta- let. De tidsfrister och tidpunkter som för EFTA-staternas del gäller för ikraftträdande och genomförande av rättsakter som det hänvisas till framgår av artikel 129.3 i avtalet samt av övergångsbestämmelser.

]2. Adressaterna för gemenskapens rättsakter

Bestämmelser som anger att en gemenskapsrättsakt riktar sig till gemenska- pens medlemsstater är inte relevanta inom ramen för avtalet.

PROTOKOLL 2

OM VAROR SOM UNDANTAGITS FRÅN AVTALETS TI LLAMPNINGSOMRÅDE I ENLIGHET MED ARTIKEL 8.3 a

Följande varor som faller under kapitel 25 —97 i HS-systemet är undantagna från avtalets tillämpningsområde.

Tulltaxenummer Produktbeskrivning 350l Kasein, kaseinater och andra kaseinderivat; kaseinlim 3502 Albuminer, albuminater och andra albuminderivat: 10 — Aggalbumin: ur 10 — — Annat än otjänligt eller avsett att göras otjänligt till människoföda 90 — Andra slag: ur 90 — Mjölkalbumin (laktalbumin), annat än otjänligt eller avsett att gö- ras otjänligt till människoföda 3505 Dextrin OCh annan modifierad stärkelse (t.ex. förklistrad eller för- estrad stärkelse); lim och klister på basis av stärkelse, dextrin eller an- nan modifierad stärkelse: 10 — Dextrin och annan modifierad stärkelse: ur 10 — — Förestrad eller företrad stärkelse

Prop. 1991/921170 Bilaga 14 Protokoll 2

PROTOKOLL 3 Prop. 1991/921170

_ , Bilaga 14 OM PRODUKTER SOM AVSES I ART IKEL 8.3 b I Protokoll 3

AVTALET KAPITEL I

ALLMÄN BESTÄMMELSE Artikel ] Tillämpning av EES-bestämmelserna

Om inte annat följer av bestämmelserna i detta protokoll eller anges i avta- let, skall bestämmelserna i avtalet tillämpas på de produkter som upptagits i tabellerna I och II.

KAPITEL 11

SYSTEM FÖR PRISUTJÄMNING Anikel 2 Allmän princip för prisutjämning

]. För att ta hänsyn till prisskillnaderna på jordbruksråvaror som används vid tillverkningen av de produkter som anges i tabell I till detta protokoll, utgör avtalet inget hinder för tillämpningen av prisutjämningsåtgärder på dessa prOdUkter, dvs att en rörlig avgift tas ut vid import och att exportbi- drag beviljas vid export.

2. Om en avtalsslutandc part vidtar interna åtgärder som reducerar priset på råvaror till bearbetningsindustrin, skall hänsyn tas till dessa åtgärder vid beräkning av prisutjämningsbelopp.

Am'kel 3 Ny beräkningsgrund

]. Med förbehåll för de villkor och särskilda bestämmelser som anges i artik- larna 4—9, skall prisutjämningen beräknas på grundval av den kvantitet rå- varor som faktiskt använts vid tillverkningen av en produkt och på grundval av gemensamt godkända referenspriser.

2. Om inte annat anges i artikel 1 i tillägg l., skall de avtalsslutandc parterna inte ta ut tullar eller andra fasta avgifter på importerade varor för vilka det system som avses i punkt 1 tillämpas.

3. Listan över råvaror för vilka de avtalsslutandc parterna får tillämpa prisut- jämning är fastställd i tillägg 2. Förfarandet för ändring av listan är fastställd i tillägg 3.

A rtikel 4

Deklaration av råvaror

1. Närhelst en deklaration av råvaror som använts i produktionsprocessen avlämnas till myndigheterna i den importerande staten i samband med inför- seln skall dessa, om de inte har skälig anledning att betvivla riktigheten av uppgifterna i deklarationen, beräkna den rörliga avgiften i förhållande till nettovikten av den vara som anmäls till klarering och de kvantiteter råvaror som anges i deklarationen.

2. Regler beträffande de deklarationer som skall användas och förfarandet för deras avlämnande är fastställda i tillägg 4.

A rtikel 5

Kontroll av deklarationer

1. De avtalsslutande parterna skall bistå varandra vid kontroll av riktigheten av deklarationerna.

2. Närmare anvisningar om kontrollförfarandet är fastställda i tillägg 5.

Artikel 6 Referenspriscr

1. De avtalsslutandc parterna skall till Gemensamma EES-kommittén an- mäla priserna på råvaror för vilka prisutjämningsåtgärder tillämpas. De an- mälda priserna skall avspegla den aktuella prissituationen inom den avtals- slutandc partens territorium. De skall utgöra de priser som normalt betalas i grossist- eller tillverkningsledet av beredningsindustrierna. Om en jord- bruksråvara är tillgänglig för beredningsindustrin eller en del av denna till ett lägre pris än det som annars råder på den inhemska marknaden, skall anmälan anpassas i enlighet härmed.

2. Gemensamma EES-kommittén skall på grundval av anmälningarna regel- bundet godkänna de referenspriser som skall användas vid beräkning av prisutjämningsbelopp.

3. Närmare anvisningar om de referenspriser som skall användas, anmäl- ningssystemct och förfarandena för godkännande av referenspriserna är fastställda i tillägg 6.

Artikel 7

Koefficienter

1. När kvantiteter av råvaror skall omvandlas till kvantiteter av råvaror för vilka ett referenspris godkänts, skall de avtalsslutandc parterna använda överenskomna koefficienter.

2. En lista över de koefficienter som skall användas finns i tillägg 7.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 3

Artikel 8 Prop. 1991/92:170 Skillnad mellan referenspriserna Bilaga 14

.. . . , _ Protokoll 3 För var och en av de berorda ravarorna skall prisutjämningsbeloppet inte

överstiga skillnaden mellan det inhemska referenspriset och det lägsta refe- renspriset i någon av de avtalsslutandc parterna.

Artikel 9 Begränsning av prisutjämningsbclopp

En avtalsslutandc part skall inte på en produkt som kommer från en annan avtalsslutandc part ta ut en rörlig prisutjämningsavgift som är högre än den tull eller fasta avgift som den tillämpade den 1januari 1992 på den berörda produkten från samma avtalsslutandc part. Denna begränsning gäller också när tullen eller den fasta avgiften hanterades genom en tullkontingent, men gäller inte när produkten ifråga förutom tullen eller den fasta avgiften var föremål för prisutjz'imningsåtgärd den 1januari 1992.

KAPITEL III

ANDRA BESTÄMMELSER Artikel 10 Icke-tillämpning av kapitel 11 på varor i tabell II

1. Bestämmelserna i kapitel II skall inte tillämpas på produkter upptagna i tabell II. Särskilt gäller i fråga om dessa produkter att de avtalsslutandc par- terna inte får ta ut importtullar eller avgifter med motsvarande verkan, inbe- gripet rörliga avgifter, eller bevilja exportbidrag.

2. För dc produkter som avses i punkt 1 är särskilda arrangemang beträf- fande importtullar och andra fasta avgifter angivna i artikel 2 i tillägg 1.

Artikel ] ] Tillämpning av protokoll 2

Beträffande handeln mellan en EFTA-stat och Gemenskapen med en pro- dukt som omfattas av respektive tabell i protokoll 2 till frihandelsavtalet i fråga skall, utan inskränkning av bestämmelserna i artikel 6 i tillägg 1 till detta protokoll, bestämmelserna i protokoll 2 och protokoll 3 till respektive frihandelsavtal liksom alla andra relevanta bestämmelser i frihandelsavtalet tillämpas:

om varan är upptagen i tabell I men villkoren för tillämpning av det i artikel 3—9 angivna systemet inte är uppfyllda, eller om varan faller inom kapitel 1-24 i HS-nomenklaluren men inte är upptagen i tabell I eller II, eller om varan är upptagen i protokoll 2 till detta avtal.

Artikel I 2

Insyn

1. De avtalsslutandc parterna skall förse Gemensamma EES-kommittén med en detaljerad redogörelse för alla prisutjämningsåtgärder som tillämpas på grundval av det system som anges i artikel 3 —9, så snart som möjligt och senast två veckor efter dessas ikraftträdande. Varje avtalsslutandc part får begära en granskning i Gemensamma EES-kommittén av sådana åtgärder i ljuset av ovanstående bestämmelser.

2. Om en avtalsslutandc part, autonomt eller avtalsmässigt, tillämpar ett sy- stem liknande det som anges i artiklarna 3 —9 på produkter som inte är upp- tagna i tabell I eller på varor som är upptagna där men kommer från tredje land, skall den avtalsslutandc parten underrätta Gemensamma EES-kom- mittén.

3. De avtalsslutandc parterna skall också underrätta Gemensamma EES- kommittén om interna åtgärder som sänker priset på råvaror till berednings- industrier.

4. Varje avtalsslutande part får begära en diskussion i Gemensamma EES- kommittén av de system och åtgärder som avses i punkterna 2 och 3.

A rtikel 13

Länderspccifika arrangemang

Artiklarna 4—6 i tillägg 1 till detta protokoll innehåller särskilda arrange- mang beträffande Finland, Island, Norge och Österrike.

Artikel 14 Översyn

De avtalsslutande parterna skall vartannat år se över utvecklingen av sin handel med bearbetade jordbruksprodukter. En första översyn skall göras före utgången av 1993. I ljuset av dessa översyner skall de avtalsslutandc par- terna besluta om en eventuell utvidgning av protokollet till andra produkter liksom Om ett eventuellt avskaffande av de tullar och andra avgifter som av- ses i artiklarna 1 och 2 i tillägg 1.

Bilaga 14 Protokoll 3

TILLÄGG 1 Prop. 1991/92:170

Bilaga 14 Art'k [ I ' 6 Protokoll 3 1. De avtalsslutandc parterna får, utöver rörliga prisutjämningsavgifter, till- lämpa tullar eller andra fasta avgifter som inte överstiger 10% på följande produkter:

2007 Sylter, frukt- och bärgcléer, marmelader, mos och pastor av frukt, bär eller nötter, beredda genom kokning eller annan värmebehand— ling, med eller utan tillsats av socker eller annat sötningsmedel

2. De avtalsslutandc parterna skall stegvis avskaffa tullar och andra fasta av- gifter på nedanstående produkter enligt följande tidtabell:

a) Den 1 januari 1993 skall alla tullar sänkas till fem sjättedelar av bas- tullen.

b) Fem ytterligare sänkningar om en sjättedel vardera skall göras den 1januari 1994, den 1januari 1995, den 1januari 1996, den 1januari 1997 och den 1januari 1998.

1302 Växtsafter och växtextrakter; pektinämncn, pektinater och pekta- tcr; agar-agar samt annat växtslem och andra förtjockningsmedel, även modifierade, erhållna ur vegetabiliska produkter:

20 — Pektinämnen, pektinater och pcktater: ur 20 — Innehållande minst 5 viktprocent tillsatt socker

1517 Margarin; ätbara blandningar och beredningar av animaliska eller vegetabiliska fetter eller oljor eller av fraktioner av olika fetter eller oljor enligt detta kapitel, andra än ätbara fetter och oljor samt frak- tioner av sådana fetter eller oljor enligt nr 15.16:

10 Margarin med undantag av flytande margarin: ur 10 Innehållande mer än 10 men inte mer än 15 viktprocent mjölkfett 90 Andra slag: ur 90 Innehållande mer än 10 men inte mer än 15 viktprocent mjölkfett

2106 Livsmedelsberedningar, inte nämnda eller inbegripna någon annan- stans: ur 2106 — Andra än sirap och andra sockerlösningar, aromatise- rade eller färgade: innehållande mer än 15% mjölkfett

3. De avtalsslutande parterna skall stegvis sänka tullar och andra fasta avgif- ter på nedanstående produkt enligt följande tidtabell:

a) Den 1 januari 1993 skall alla tullar minskas till 90% av bastullen.

b) Fyra ytterligare sänkningar om 10% vardera skall göras den 1 ja- nuari 1994, den 1januari 1995, den 1januari 1996 och den 1januari 1997.

fruktos, i fast form; sirap och andra sockerlösningar utan tillsats av Prop. 1991/922170 aromänmen eller färgämnen; konstgjord honung, även blandad Bilaga 14 med naturlig honung; sockerkulör: Protokoll 3

50 Kemiskt ren fruktos.

Artikel 2

1. De avtalsslutandc parterna skall stegvis enligt följande tidtabell avskaffa importtullar och avgifter med motsvarande verkan på nedanstående produk- ter:

a) Den 1januari 1993 skall alla tullar sänkas till fem sjättedelar av bas- tullen.

b) Fem ytterligare sänkningar om en sjättedel vardera skall göras den 1januari1994, den 1januari 1995, den 1januari 1996, den 1januari 1997 och den 1januari 1998.

1302 Växtsafter och växtextrakter; pektinämncn, pektinater och pekta- ter; agar-agar samt annat växtslem och andra förtjockningsmedel, även modifierade, erhållna ur vegetabiliska produkter:

20 — Pektinämnen, pektinater och pektater: ur 20 Innehållande mindre än 5 viktprocent tillsatt socker

2. De avtalsslutandc parterna skall stegvis enligt följande tidtabell sänka im- porttullar och avgifter med motsvarande verkan på nedanstående produkt:

a) Den 1januari 1993 skall alla tullar minskas till 90% av bastullen. b) Fyra ytterligare sänkningar om 10% vardera skall göras den 1 ja-

nuari 1994, den 1januari 1995, den 1januari 1996 och den 1januari 1997.

1702 Annat socker, inbegripet kemiskt ren laktos, maltos, glukos och fruktos, i fast form; sirap och andra sockerlösningar utan tillsats av aromämnen eller färgämnen; konstgjord honung, även blandad med naturlig honung; sockerkulör:

90 Andra slag, inbegripet invertsocker: - Kemiskt ren maltos

Artikel 3

1. För varje produkt är den bastull från vilken de i artiklarna 1 och 2 angivna successiva sänkningarna skall företas den tull som faktiskt tillämpades av en avtalsslutandc part på produkter från de andra avtalsslutandc parterna den 1januari 1992. Om tullsänkningar genomförs efter den 1januari 1992 som ett resultat av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, skall de sålunda sänkta tullarna användas som bastullar.

2. De sänkta tullarna skall tillämpas med avrundning till en decimal genom att den andra decimalen stryks.

Am'kel 4 Prop. 1991/92:170

1. Beträffande Finland skall bestämmelserna i artikel 9 i protokollet inte till- Bilaga 14 lämpas på produkter hänförliga till nr 1517 och 2007. Protokoll 3

2. Beträffande Norge Skall bestämmelserna i artikel 9 i protokollet inte till- lämpas på produkter hänförliga till nr 2007, 2008 och 2104.

Artikel 5

1. Beträffande Island skall bestämmelserna i protokollet inte tillämpas på följande produkter:

2105 Glassvaror, även innehållande kakao

2106 Livsmedelsberedningar, inte nämnda eller inbegripna någon annan- stans: 90 — Andra slag ur 90 Beredningar huvudsakligen bestående av fett och vatten, innehållande mer än 15 viktprocent smör eller annat mjölkfett

Detta tillfälliga arrangemang skall ses över av de avtalsslutandc parterna före utgången av 1998.

2. Beträffande Island skall begränsningen i artikel 9 i protokollet av den pri- sutjämningsavgift som kan tas ut på importprodukter inte tillämpas på Island för produkter hänförliga till I—IS nr 04.03, 15.17, 18.06, 19.01, 19.02, 19.05, 20.07, 21.03 och 21.04 De importavgifter som tas ut vid gränsen skall dock i inget fall överstiga den nivå som tillämpades av ISIand under 1991 på import från någon avtals- slutandc part.

Artikel 6

1. Besträffande Österrike skall artikel 16 i avtalet tilllämpas på produkter hänförliga till nr 2208 senast från den 1januari 1996. Det av Österrike tilläm- pade licenssystemet för dessa produkter skall dock liberaliseras och licenser utfärdas automatiskt från och med den 1 januari 1993. Österrike skall stegvis enligt följande tidtabell under perioden den 1januari 1993 till den 1januari 1996 avskaffa de tullar som tas ut vid gränsen på spritdrycker och odenaturerad etylalkohol med en alkoholhalt av mindre än 80 volymprocent, hänförliga till nr 2208:

a) Den 1 januari 1993 skall den tull som faktiskt utgick den 1 januari 1991 sänkas med 15%.

b) En ytterligare sänkning om 15% skall göras den 1 januari 1994.

c) En ytterligare sänkning om 30% skall göras den 1 januari 1995. (1) En slutlig sänkning om 40% skall göras den 1 januari 1996.

De sänkta tullarna skall tillämpas med avrundning till en decimal genom att den andra decimalen stryks. 59

Trots vad som sagts ovan skall Österrike, med beaktande av de tullkonces— Prop. 1991/92:170 sioner som givits Europeiska ekonomiska gemenskapen i handelsarrange- Bilaga 14 mangen för vissa jordbruksprodukter med ursprung i Gemenskapen, av- Protokoll 3 skaffa importtullarna för följande varor från den 1 januari 1993:

2208 ur 30 Irländsk whisky 40 Rom och taffia ur 90 Irish cream-likör och Ouzo

2. Beträffande andra tullar och skatter som tas ut på spritdrycker hänförliga till nr 2208 skall Österrike uppfylla bestämmelserna i artikel 14 i avtalet.

3 a) Österrrike skall tillämpa bestämmelserna i avtalet för följande pro- dukter senast den 1 januari 1997:

3505 Dextrin och annan modifierad stärkelse (t ex förklistrad eller för- estrad stärkelse); lim och klister på basis av stärkelse, dextrin eller annan modifierad stärkelse:

10 Dextrin och annan modifierad stärkelse ur 10— Annan än förestrad eller företrad stärkelse 20 — Lim och klister

3809 Appreturmedel, preparat för påskyndande av färgning eller för fixe- ring av färgämnen samt andra produkter och preparat (t ex glättme- del och betmedel), av sådana slag som används inom textil-, pap- pers- eller läderindustrin eller inom liknande industrier, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans:

10 — På basis av stärkelse eller stärkelseprodukter

Andra slag:

ur 91 Av sådana slag som används inom textilindustrin: — Innehållande stärkelse eller stärkelseprodukter ur 92 — Av sådana slag som används inom pappersindustrin: — Innehållande stärkelse eller stärkelseprodukter ur 99 Andra slag: — Innehållande stärkelse eller stärkelseprodukter

3823 Beredda bindemedel för gjutformar eller giutkärnor', kemiska pro- dukter samt preparat från kemiska eller närstående industrier (inbe- gripet sådana som består av blandningar av naturprodukter), inte nämnda eller inbegripna någon annanstans; restprodukter från ke- miska eller närstående industrier, inte nämnda eller inbegripna nå— gon annanstans:

10 Beredda bindemedel för gjutformar eller gjutkärnor: ur 10 Innehållande stärkelse eller stärkelseprodukter 90 Andra slag: ur 90 Med ett totalt innehåll av socker, stärkelse, stärkelsepro- dukter eller varor hänförliga till nr 0401 0404 om minst 30% viktprocent

b) Så länge Österrike inte tillämpar bestämmelserna i avtalet på ovan

angivna produkter skall bestämmelserna i frihandelsavtalet mellan 60

EEG och Österrike avseende den bilaterala handeln inom dennna Prop. 1991/92:170 sektor, inbegripet ursprungsreglerna i protokoll 3 och alla andra re- Bilagå 14 levanta bestämmelser, fortsätta att tillämpas. Under samma förut- Protokoll 3 sättning skall, i handeln med dessa produkter mellan Österrike och de andra EFTA-staterna, artikel 21 och bilaga B till EFTA-konven- tionen och alla andra relevanta bestämmelser fortsätta att tillämpas.

TILLÄGG 2

Lista över råvaror som får bli föremål för prisutjämning enligt artikel 3.3 i detta protokoll.

TILLÄGG 3

Förfarande för ändring av den i artikel 3.3 och tillägg 2 i detta protokoll avsedda listan över råvaror som får bli föremål för prisutjämning.

. TILLÄGG 4

Regler betrajfande de deklarationer som skall användas och förfaranden för deras avlämnande enligt artikel 4.2 i detta protokoll.

TILLÄGG 5

Närmare anvisningar om förfarandet för kontroll av deklarationer enligt artikel 5.2 i detta protokoll.

TILLÄGG 6

Nämtare anvisningar om artrnälrtingssystemet och förfaranden för godkännande av referenspriserna enligt artikel 6.3 i detta protokoll.

TILLÄGG 7

Lista över koeficienter som skall användas enligt artikel 7. 2 i detta protokoll.

Prop. 1991/921170 Bilaga 14 Protokoll 3

TABELL I

HS-nr 0403

10 ur 10 90 ur 90

0710 40

0711' 90 ur 90 1302 20 ur 20 1517

10 ur 10

90 ur 90

1702

50 1704 1806 1901

1902

11 19 20 ur 20

30 40

Varuslag

Kämmjölk, filmjölk, gräddfil, yoghurt, kefrr och annan fermenterad eller syrad mjölk och grädde, även koncentrerade, med socker eller an- nat sötningsmedel tillsatt, smaksatta eller innehållande frukt, bär, nöt- ter eller kakao:

— Yoghurt: — — Smaksatt eller innehållande frukt, bär, nötter eller kakao — Andra slag: — Smaksatta eller innehållande frukt, bär, nötter eller kakao

Köksväxter (även ångkokta eller kokta ivatten), frysta: -— Sockermajs (Zea mays var. saccharata)

Köksväxter tillfälligt konserverade (t.ex. med svaveldioxidgas eller i saltvatten, svavelsyrlighetsvatten eller andra konserverade lösningar) men olämpliga för direkt konsumtion i detta tillstånd:

Andra köksväxter; blandningar av köksväxter: — — Sockermajs (Zea mays var. saccharata)

Växtsafter och växtextrakter; pektinämnen, pektinater och pektater; agar-agar samt annat växtslem och andra förtjockningsmedel, även modifierade, erhållna ur vegetabiliska produkter: Pektinämnen, pektinater och pektater:

— - Innehållande minst 5 viktprocent tillsatt socker Margarin; ätbara blandningar och beredningar av animaliska eller ve- getabiliska fetter eller oljor eller av fraktioner av olika fetter eller oljor enligt detta kapitel, andra än ätbara fetter och oljor samt fraktioner av sådana fetter eller oljor enligt nr 15.16: Margarin med undantag av flytande margarin: — — Innehållande mer än 10 men inte mer än 15 .

viktprocent mjölkfett

Andra slag: — Innehållande mer än 10 men inte mer än 15 viktprocent mjölkfett

Annat socker, inbegripet kemiskt ren laktos, maltos, glukos och fruk- tos, i fast form; sirap och andra sockerlösningar utan tillsats av aro- mämnen eller färgämnen; konstgjord honung, även blandad med na- turlig honung; sockerkulör:

Kemiskt ren fruktos

Sockerkonfektyrer (inbegripet vit choklad), inte innehållande kakao Choklad och andra livsmedelsberedningar innehållande kakao

Maltextrakt; livsmedelsberedningar av mjöl, stärkelse eller matext- rakt, som inte innehåller kakaopulver eller innehåller mindre än 50 viktprocent kakaopulver, inte nämnda eller inbegripna någon annan- stans; Iivsmedelsberedningar av varor enligt nr 04.01-04.04, som inte innehåller kakaopulver eller innehåller mindre än 10 viktprocent ka- kaopulver, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans

Pastaprodukter, såsom spagetti, makaroner, nudlar, lasagne, gnocchi,

ravioli och cannelloni, även kokta, fyllda (med kött eller andra födo- ämnen) eller på annat sätt beredda; couscous, även beredd: — Okokta pastaprodukter, inte fyllda eller på annat sätt beredda:

— — Innehållande ägg

Andra

Fyllda pastaprodukter, även kokta eller på annat sätt beredda: - Andra än varor innehållande mer än 20 viktprocent korv, kött, andra djurdelar eller blod eller en kombination av dessa — Andra pastaprodukter Couscous

' Anmärkning: HS-nr 0711, 2001, 2004: Sockermajs enligt dessa nummer inbegriper inte blandningar av sockermajs och andra varor under dessa nummer.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 3

HS-nr 1903

1904

1905

2001

90 ur 90

2004 10 ur 10 90 ur 90 2005 20 ur 20 80

2007

2008

11 ur 11

92 ur 92 99 ur 99

2101

10

ur 10 20

ur 20 30 ur 30

Varuslag Flingor, gryn, o.d., framställda av stärkelse

Livsmedelsberedningar erhållna genom svällning eller rostning av spannmål eller spannmålsprodukter (t.ex. majsflingor); spannmål, an- nan än majs, i form av korn, förkokt eller på annat sätt beredd

Bakverk, även innehållande kakao; nattvardsbröd, tomma oblatkaps- lar av sådana slag som är lämpliga för farmaceutiskt bruk, sigilloblater och liknande produkter

Köksväxter, frukt, bär, nötter och andra ätbara växtdelar, beredda eller konserverade med ättika eller ättiksyra:

Andra slag: - — Sockermajs (Zea mays var. saccharata); jams, batater (sötpotatis) och liknande ätbara växtdelar innehållande minst 5 viktprocent stärkelse

Andra köksväxter, beredda eller konserverade på annat sätt än med ättika eller ättiksyra, frysta:

Potatis:

— I form av mjöl, gryn eller flingor Andra köksväxter samt blandningar av köksväxter: — — Sockermajs (Zea mays var. saccharata)

Andra köksväxter, beredda eller konserverade på annat sätt än med ättika eller ättiksyra, inte frysta:

- Potatis:

— I form av mjöl, gryn eller flingor — Sockermajs (Zea mays var. saccharata)

Sylter, frukt- och bärgeléer, mos och pastor av frukt, bär eller nötter, beredda genom kokning eller annan värmebehandling, med eller utan tillsats av socker eller annat sötningsmedel

Frukt, bär, nötter och andra ätbara växtdelar, på annat sätt beredda eller konserverade, med eller utan tillsats av socker, annat sötningsme- del eller alkohol, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans: Nötter, jordnötter och andra frön, även blandade med varandra:

- — Jordnötter:

— Jordnötssmör

Andra slag, inbegripet blandningar, andra än blandningar enligt nr 2008.19:

Blandningar:

— — — Baserade på spannmål

— —- Andra:

— — Majs, annan än sockermajs (Zea mays var. saccharata)

Extrakter, essenser och koncentrat av kaffe, te eller matte samt bered- ningar på basis av dessa produkter eller på basis av kaffe, te eller matte; rostad cikoriarot och andra rostade kaffesurrogat samt extrakter, es- senser och koncentrat av dessa produkter: - Extrakter, essenser och koncentrat av kaffe samt beredningar på ba- sis av sådana extrakter, essenser eller koncentrat eller på basis av kaffe: — — Innehållande minst 1,5 viktprocent mjölkfett, 2,5 viktprocent mjölkprotein, S viktprocent socker eller 5 viktprocent stärkelse extrakter, essenser och koncentrat av te eller matte samt bered- ningar på basis av sådana extrakter, essenser eller koncentrat eller på basis av te eller matte: — — Innehållande minst 1,5 viktprocent mjölkfett, 2,5 viktprocent

mjölkprotein, 5 viktprocent socker eller 5 viktprocent stärkelse

- Rostad cikoriarot och andra rostade kaffesurrogat samt extrakter, essenser och koncentrat av dessa produkter: — — Rostade kaffesurrogat andra än rostad cikoriarot; extrakter, essen-

ser och koncentrat av kaffesurrogat, andra än rostad cikoriarot

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 3

I—IS-nr Varuslag _ ___—___"— Bilaga 14 2102 Jast (aktiv eller inaktiv), andra encelliga mikroorganismer, doda (med undantag av vacciner enligt nr 30.02); beredda bakpulver: Protokoll 3 10 — Aktiv jäst: ur 10 — — Annan än bagerijäst och jäst till djurfoder 20 Inaktiv jäst; andra encelliga mikroorganismer, döda: ur 20 -— Annan än till djurfoder 30 — Beredda bakpulver 2103 Såser samt beredningar för tillredning av såser; blandningar för smak- sättningsändamål; senapspulver och beredd senap: 20 Tomatketchup och annan tomatsås 30 Senapspulver och beredd senap: ur 30 - — Beredd senap innehållande minst 5 viktprocent tillsatt socker 90 — Andra slag: ur 90 — Andra än flytande mango-chutney 2104 Soppor och buljonger samt beredningar för tillredning av soppor eller buljonger; homogeniserade sammansatta livsmedelsberedningar 2105 Glassvaror, även innehållande kakao 2106 Livsmedelsberedningar, inte nämnda eller inbegripna någon annan- stans: ur 21.06 — Andra än sirap och andra sockerlösningar med tillsats av aromäm-

nen eller färgämnen 2203 Maltdrycker

2205 Vermut och annat vin av färska druvor, smaksatt med växter eller aro- matiska ämnen

2208 Odenaturerad etylalkohol med en alkoholhalt av mindre än 80 volym- procent; sprit, likör och andra spritdrycker; sammansatta alkoholhal- tiga beredningar av sådana slag som används för framställning av drycker: 50 Gin och genever 90 — Andra slag: ur 90 - Likörer innehållande mer än 5 viktprocent tillsatt socker; vodka och akvavit

2905 Acykliska alkoholer samt halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosderivat av sådana alkoholer: — Andra polyoler:

43 — Mannitol 44 — — D-glucitol (sorbitol) 3505 Dextrin och annan modifierad stärkelse (t.ex. förklistrad eller för-

estrad stärkelse); lim och klister på basis av stärkelse, dextrin eller an- nan modifierad stärkelse: ur 35.05 — Annan än förestrad eller företrad stärkelse (ur 10)

3809 Appreturmedel, preparat för påskyndande av färgning eller för fixe- ring av färgämnen samt andra produkter och preparat (t.ex. glättmedel och betmedel), av sådana slag som används inom textil-, pappers- eller läderindustrin eller inom liknande industrier, inte nämnda eller inbe- gripna någon annanstans:

10 - På basis av stärkelse eller stärkelseprodukter

3823 Beredda bindemedel för gjutformar eller gjutkärnor; kemiska produk- ter samt preparat från kemiska eller närstående industrier (inbegripet sådana som består av blandningar av naturprodukter), inte nämnda el- ler inbegripna någon annanstans; restprodukter från kemiska eller när- stående industrier, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans:

60 - Sorbitol, annan än sorbitol enligt nr 2905.44

TABELL II Prop. 1991/921170 Bilaga 14

: P.s....”

0901 Kaffe, även rostat eller befriat från koffein; skal och hinner av kaffe; kaffesurrogat innehållande kaffe, oavsett mängden

0902 Te

1302 Växtsafter och växtextrakter; pektinämncn, pektinater och pektater; agar-agar samt annat växtslem och andra förtjockningsmedel, även modifierade, erhållna ur vegetabiliska produkter:

Växtsafter och växtextrakter;

12 — — Laktritsextrakt 13 — — Humleextrakt 20 Pektinämnen, pektinater och pektater: ur 20 — Innehållande mindre än 5 viktprocent tillsatt socker

-— Växtslem och andra förtjockningsmedel, även modifierade, erhållna ur vegetabiliska produkter:

31 — — Agar-agar 32 — — Växtslem och andra förtjockningsmedel, även modifierade, er- hållna ur frukter eller frön från johannesbröd eller ur guarfrön 39 — Andra slag 1404 Vegetabiliska produkter, inte nämnda eller inbegripna någon annan- stans: 20 — Bomullslinters 1516 Animaliska och vegetabiliska fetter och oljor samt fraktioner av sådana

fetter eller oljor, som helt eller delvis hydrerats, omförestrats (även in- ternt) eller elaidiniserats, även raffinerade men inte vidare bearbetade:

20 Vegetabiliska fetter och oljor samt fraktioner av sådana fetter eller oljor: ur 20 — — Hydrerad ricinolja, s.k. opalvax 1518 Animaliska och vegetabiliska fetter och oljor samt fraktioner av sådana

fetter eller oljor, kokta, oxiderade, dehydratiserade, faktiserade, blåsta, polymeriserade genom upphettning i vakuum eller i inert gas eller på annat sätt kemiskt modifierade, med undantag av produkter enligt nr 15.16; oätliga blandningar eller beredningar av animaliska el- ler vegetabiliska fetter eller oljor eller av fraktioner av olika fetter eller oljor enligt detta kapitel. inte nämnda eller inbegripna någon annan-

stans: ur 1518 — Linoxyn 1519 Tekniska enbasiska fettsyror; sura oljor från raffinering; tekniska fet- talkoholer: ur 15.19 - Andra än till djurfoder 1520 Glycerol (glycerin), även ren; glycerolvatten och glycerollut 1521 Vegetabiliska vaxet (andra än triglycerider), bivax, andra insektsvaxer

samt spermaceti (valrav), även raffinerade eller färgade

1522 Degras; återstoder från bearbetning av fetter, feta oljor eller andra fet- tartade ämnen eller av animaliska eller vegetabiliska vaxer

1702 Annat socker, inbegripet kemiskt ren laktos, maltos, glukos och fruk- tos, i fast form; sirap och andra sockerlösningar utan tillsats av aro- mämnen eller färgämnen; konstgjord honung, även blandad med na- turlig honung; sockerkulör: 90 — Andra slag, inbegripet invertsocker: ur 90 — Kemiskt ren maltos 1803 Kakaomassa, även avfettad 1804 Kakaosmör (fett och olja)

HS nr Varuslag Prop. 1991/922170 1805 Kakaopulver utan tillsats av socker eller annat sötningsmedel Bllaga 14 Protokoll 3 2002 Tomater, beredda eller konserverade på annat sätt än med ättika eller ättiksyra: 90 Andra än hela eller i bitar 2008 Frukt, bär, nötter och andra ätbara växtdelar, på annat sätt beredda

eller konserverade, med eller utan tillsats av socker, annat sötningsme- del eller alkohol, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans: Andra slag, inbegripet blandningar, andra än blandningar enligt nr

2008.19: 91 - Palmhjärtan

2101 Extrakter, essenser och koncentrat av kaffe, te eller matte samt bered- ningar på basis av dessa produkter eller på basis av kaffe, te eller matte-; rostad cikoriarot och andra rostade kaffesurrogat samt extrakter, es- senser och koncentrat av dessa produkter: 10 — Extrakter, essenser och koncentrat av kaffe samt beredningar på ba- sis av sådana extrakter, essenser eller koncentrat eller på basis av kaffe: ur 10 — — Inte innehållande mjölkfett, mjölkproteiner, socker eller stärkelse

eller innehållande mindre än 1,5 viktprocent mjölkfett, 2,5 vikt- procent mjölkproteiner, 5 viktprocent socker eller 5 viktprocent stärkelse

20 Extrakter, essenser och koncentrat av te eller matte samt bered- ningar på basis av sådana extrakter, essenser eller koncentrat eller på basis av te eller matte: ur 20 — — Inte innehållande mjölkfett, mjölkproteiner, socker eller stärkelse eller innehållande mindre än 1,5 viktprocent mjölkfett, 2,5 vikt- procent mjölkproteiner, 5 viktprocent socker eller 5 viktprocent stärkelse 30 Rostad cikoriarot och andra rostade kaffesurrogat samt extrakter, essenser och koncentrat av dessa produkter: ur 30 — Rostad cikoriarot; extrakter, essenser och koncentrat av rostad ci- koriarot 2103 Såser samt beredningar för tillredning av såser; blandningar för smaks- ättningsändamål; senapspulver och beredd senap: 10 — Sojasås 30 — Senapspulver och beredd senap: ur 30 — — Senapspulver; beredd senap innehållande mindre än 5 viktprocent tillsatt socker 90 — Andra slag: ur 90 — Flytande mango-chutney 2201 Vatten, inbegripet naturligt eller konstgjort mineralvatten samt kolsy-

rat vatten, utan tillsats av socker eller annat sötningsmedel eller av aro- mämne; is och snö

2208 Odenaturerad etylalkohol med en alkoholhalt av mindre än 80 volym- procent; sprit, likör och andra spritdrycker; sammansatta alkoholhal- tiga beredningar av sådana slag som används för framställning av

drycker: 20 - Sprit erhållen genom destillering av druwin eller pressåterstoder av druvor 30 — Whisky 40 Rom och taffia 90 Andra slag: ur 90 — — Andra än likörer innehållande mer än 5 viktprocent tillsatt socker;

vodka och akvavit

PROTOKOLL 4 Prop. 1991/92:170

Bilaga 14 OM URSPRUNGSREGLER Protokoll 4

INNEHÅLLSFÖRTECKNING AVDELNING I — ALLMÄNNA BESTÄMMELSER Art. 1 Definitioner .................................... 70

AVDELNING II DEFINITION AV BEGREPPET ”UR-

SPRUNGSVAROR” Art. 2 Ursprungskriterier .............................. 71 Art. 3 Helt framställda produkter ....................... 71 Art. 4 Tillräckligt bearbetade eller behandlade produkter. . 72 Art. 5 Otillräckliga bearbetnings- eller behandlingsåtgärder 72 Art. 6 Bedömningsenhet ............................... 73 Art. 7 Tillbehör, reservdelar och verktyg ................. 74 Art. 8 Satser ......................................... 74 Art. 9 Neutrala element ............................... 74

AVDELNING III TERRITORIELLA KRAV

Art. 10 Territorialprincip ................................ 74 Art. 11 Bearbetning eller behandling utanför EES ......... 74 Art. 12 Återinförsel av varor ............................ 75 Art. 13 Direkttransport ................................. 75 Art. 14 Utställningar ................................... 75

AVDELNING IV — TULLRESTITUTION ELLER TULLBE- FRIELSE

Art. 15 Förbud mot restitution av eller befrielse från tullar. . 77

AVDELNING V — URSPRUNGSINTYG

Art. 16 Allmänna krav ................................. 77 Art. 17 Förfarande för utfärdande av varucertifikat EUR.1. . 78 Art. 18 Varucertifikat EUR.1 utfärdade i efterhand ........ 79 Att. ]9 Utfärdande av duplikat av varucertifikat EUR.1 . . . . 79 Art. 20 Utfärdande av varucertifikat EUR.1 med stöd av tidi- . gare utfärdade ursprungsintyg .................... 80 Art. 21 Villkor för utfärdande av fakturadeklaration ....... 80 Att. 22 Godkänd exportör .............................. 81 Art. 23 Ursprungsintygens giltighet ....................... 81 Art. 24 Företeende av ursprungsintyg ..................... 82 Art. 25 Införsel i delposter .............................. 82 68

Art. 26 Undantag från formellt ursprungsintyg ............. 82 Prop. 1991/921170 Art. 27 Leverantörsdeklaration .......................... 82 Bilaga 14 Art. 28 Styrkande dokument ............................ 83 Protokoll 4 Art. 29 Bevarande av ursprungsintyg, leverantörsdeklaration

och styrkande dokument ......................... 84 Art. 30 Awikelser och formella fel ....................... 85 Art. 31 Belopp i ecu .................................... 85

AVDELNING VI - ARRANGEMANG FÖR ADMINISTRA-

TIVT SAMARBETE Art. 32 Ömsesidigt bistånd .............................. 86 Art. 33 Kontroll av ursprungsintyg ....................... 86 Art. 34 Kontroll av leverantörsdeklarationer ............... 87 Art. 35 Tvistlösning .................................... 87 Art. 36 Påföljder ...................................... 87

AVDELNING VII CEUTA OCH MELILLA

Art. 37 Bestämmelser rörande Ceuta och Melilla. .......... 88 Art. 38 Särskilda villkor ................................ 88

FÖRTECKNING ÖVER TILLÄGG Tillägg I Inledande anmärkningar till listan i tillägg II ....... 89

Tillägg II Lista över bearbetning eller behandling som måste ut- föras på icke-ursprungsmaterial för att den framställda produkten skall erhålla karaktär av ursprungsvara. . . 94 Tillägg III Varucertifikat EUR.1 och ansökan om varucertifikat

EUR.1 ........................................ 176 Tillägg IV Fakturadcklaration .............................. 181 Tillägg V Leverantörsdeklaration .......................... 184 Tillägg VI Långtids-leverantörsdeklaration ................... 187

Tillägg VII Lista över produkter som avses i artikel 2.3 vilka tills

vidare är uteslutna från tillämpningen av detta proto- koll med undantag av bestämmelserna i avdelning IV-

VI ............................................ 190 Tillägg VIII Lista över produkter som avses i artikel 2.2 i fråga om

vilka Österrikes territorium är uteslutet från EES-om-

rådet vad gäller fastställande av ursprung .......... 191

AVDELNING I Prop. 1991/92:170 ALLMÄNNA BESTÄMMELSER Bilaga 14 _ Protokoll 4 Artikel ]

Definitioner

I detta protokoll används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

a) ”Tillverkning”: vilken sorts bearbetning eller behandling som helst, inbegripet sammansättning eller särskilda åtgärder.

b) ”Material”: alla ingredienser, råmaterial, komponenter eller delar etc som används vid tillverkningen av produkten.

c) ”Produkt”: den vara som framställs, även om den är avsedd för se- nare användning i en annan tillverkningsprocess.

d) ”Vara”: både material och produkter.

e) ”Tullvärde”: värde enligt överenskommelsen i Gcnéve den 12 april 1979 om tillämpning av artikel VII i det allmänna tull- och handels- avtalet.

f) ”Pris fritt fabrik”: det pris fritt fabrik som betalas till den tillverkare inom EES ivars företag den sista bearbetningen eller behandlingen ägt rum eller till den person inom EES som ombesörjt att den sista bearbetningen eller behandlingen utförts utanför EES, förutsatt att priset innefattar värdet av allt använt material, med avdrag för even- tuella skattcr som återbetalas, eller kan återbetalas, när produkten exporteras.

g) ”Värdet av material” avses de använda icke-ursprungsmaterialens tullvärde vid importtillfället, eller om detta inte är känt och inte kan fastställas, det tidigaste fastställbara pris som betalats för materialen inom EES.

h) ”Värdet av ursprungsmatcrial” avses värdet av sådant material mot- svarande dcfinitionen i g tillämpad med nödvändiga ändringar.

i) ”Kapitel" och ”tulltaxenummer”: de kapitel och tulltaxenummer (med fyrställig sifferkod), som används i den nomenklatur som ”sy- stem för harmoniserad produktbeskrivning och kodifiering” utgör, (i detta protokoll benämnt det harmoniserade systemet eller ”HS”).

j) ”Klassificcras”: klassificeringen av en produkt eller ett material en- ligt ett visst tulltaxenummer.

k) ”Försändelse”: produkter som antingen sänts samtidigt från en ex- portör till en mottagare eller som täcks av ett enda transportdoku- ment, vilket omfattar transporten från exportören till mottagaren el- ler, i avsaknad av ett sådant dokument, täcks av en enda faktura.

AVDELNING II Prop. 1991/92:170

DEFINITION AV BEGREPPET ”URSPRUNGSVAROR” Bilaga 14 Protokoll 4 Anikel Z

Ursprungskriterier

1. En produkt skall anses ha ursprung inom EES i den mening som avses i detta avtal om den har antingen hclt framställts eller undergått tillräcklig bearbetning eller behandling inom EES. För detta ändamål skall avtalspar- ternas territorier, inbegripna de territorialvatten på vilka detta avtal är till- lämpligt, anses som ett territorium.

2. Utan hinder av punkt 1 skall till den 1 januari 1997 Österrikes territorium vara uteslutct från EES-området vad gäller fastställandet av ursprunget på de produkter som avses i tillägg Vlll. Sådana produkter skall endast anses ha ursprung inom EES om de antingen har helt framställts eller undergått tillräcklig bearbetning eller behandling inom de övriga avtalsslutandc parter- nas områden.

3. De produkter som omfattas av tillägg VII skall tills vidare vara uteslutna från tillämpningen av detta protokoll. Bestämmelserna i avdelningarna IV till VI skall dock tillämpas även för dessa varor.

Ani/(el 3 Helt framställda produkter

1. Följande produkter skall anses som helt framställda inom EES:

a) Mineraliska produkter som utvunnits ur dess jord eller havsbotten.

b) Vegetabiliska produkter som skördats där.

e) Levande djur, som fötts och uppfötts där. (1) Produkter som erhållits från levande djur, som uppfötts där.

e) Produkter från jakt och fiske som utövats där.

f) Produkter från havsfiske och andra produkter som hämtats från ha- vet utanför de avtalsslutandc parternas territorialvatten av deras far- tyg.

g) Produkter som framställts ombord på de avtalsslutandc parternas flytande fabriker uteslutande av produkter som avses under 1).

h) Begagnade föremål som tillvaratagits där och som endast kan använ- das för återvinning av råvaror, inbegripet begagnade däck som en- dast kan användas för regummering eller som skrot.

i) Avfall som uppkommit vid tillverkningsprocesser som ägt rum där.

j) Varor som framställts där uteslutande av produkter som avses under punkterna a —- i.

2. Uttrycken "deras fartyg” och ”de avtalsslutandc parternas ”flytande fabri- ker” i punkt lf och g skall endast avse fartyg

a) som är registrerade i en EG-medlcmsstat eller en EFTA-stat,

b) som för flagga från någon stat som antingen är EG-medlcm eller 71

EFTA-medlem,

c) som till minst hälften tillhör medborgare i EG-medlemsstater eller EFTA-stater eller ett bolag vars huvudsäte är beläget i ett av dessa länder och i vilket verkställande direktören eller direktörerna, ord- föranden i styrelsen eller i tillsynsorganet samt majoriteten av med- lemmarna i dessa organ är medborgare i EG-medlemsstater eller EFTA-stater och vidare, i fråga om handelsbolag eller bolag med begränsad ansvarighet, vars kapital till minst hälften tillhör dessa länder, offentliga organ eller medborgare i dessa länder,

d) vars befäl helt består av medborgare i EG-medlemsstater eller EFTA-stater, och

e) vars besättning till minst 75 procent består av medborgare i EG:s medlemsstater eller EFTA-stater.

Artikel 4

Tillräckligt bearbetade eller behandlade produkter

1. Vid tillämpning av artikel 2 skall varor som inte är helt framställda inom EES anses vara tillräckligt bearbetade eller behandlade där när villkoren i listan i bilaga II är uppfyllda. Dessa villkor anger för alla produkter som täcks av avtalet den bearbet- ning eller behandling som måste utföras på icke-ursprungsmaterial som an- vänds i tillverkningen av dessa produkter, och gäller endast för sådant mate- rial. Om en produkt som har erhållit ursprungsstatus genom att de villkor som anges i listan för den produkten har uppfyllts, används vid tillverkning av en annan produkt, är följaktligen de villkor som gäller för den produkt i vilken den ingår inte tillämpliga på densamma, och hänsyn skall inte tas till det icke-ursprungsmaterial som kan ha använts vid dess tillverkning.

2. Utan hinder av punkt 1 och med undantag av föreskrifterna i artikel 11.4 får icke-ursprungsmaterial, som enligt de villkor som anges i listan för en viss produkt inte får användas, ändå användas under förutsättning att

a) deras sammanlagda värde inte överstiger 10 procent av produktens pris fritt fabrik,

b) om en eller flera procentsatser anges i listan för det högsta värdet av icke-ursprungsmaterial, dessa procentsatser inte överskrids genom tillämpning av denna punkt.Denna punkt skall inte tillämpas på pro- dukter enligt kapitlen 50-63 i det harmoniserade systemet.

3. Punkterna 1 och 2 skall tillämpas med undantag av vad som föreskrivs i artikel 5.

Artikel 5

Otillräckliga bearbetnings- eller behandlingsåtgärder

1. Följande åtgärder skall anses som otillräcklig bearbetning eller behand- ling för att ge ursprungsstatus, oavsett om kraven i artikel 4 är uppfyllda eller ej:

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 4

a) Behandling med syfte att säkerställa att produkterna bevaras i gott Prop. 1991/92:170 skick under transport eller lagring (luftning, utspridning, torkning, Bilaga 14 kylning, inläggning i saltvatten, i svavelsyrlighetsvatten eller i andra Protokoll 4 konserverande vattenlösningar, avlägsnande av skadade delar och liknande åtgärder).

b) Enkel behandling bestående i avlägsnande av damm, siktning eller sållning, sortering, klassificering, hoppassning (inklusive samman- föring av artiklar till satser), tvättning, målning eller delning.

e) i) Ompackning, uppdelning eller sammanföring av kollin.

ii) Förpackning på flaskor, i säckar, fodral eller askar, uppsättning på kartor m.m. samt alla andra enkla förpackningsåtgärder.

d) Anbringande av märken, etiketter eller liknande utmärkande be- teckningar på produkter eller förpackningar.

e) Enkel blandning av produkter, även av skilda slag, om en eller flera i blandningen ingående beståndsdelar inte uppfyller villkoren enligt detta protokoll för att kunna anses ha ursprung i EES.

f) Enkel sammansättning av delar av artiklar i avsikt att framställa en komplett artikel.

g) En kombination av två eller flera av de åtgärder som anges under a)-f).

h) Slakt av djur.

2. Alla åtgärder som vidtas inom EES beträffande en viss produkt skall beak- tas tillsammans vid bedömningen huruvida den bearbetning eller behandling som denna produkt underkastats skall bedömas som otillräcklig i den me- ning som avses i punkt 1.

Am'kel 6

Bedömningsenhet

1. Den bedömningsenhet som gäller vid tillämpning av föreskrifterna i detta protokoll är den särskilda produkt som anses som grundenhet vid klassifice- ringen enligt nomenklaturen i det harmoniserade systemet.

Av detta följer att

a) när en produkt som består av en grupp eller samling av artiklar klas- sificeras under ett enda tulltaxenummer enligt reglerna i det harmo- niserade systemet, utgör det hela bedömningsenhcten,

b) när en sändning består av flera identiskt lika produkter som klassifi- ceras under samma tulltaxenummer i det harmoniserade systemet, skall varje produkt behandlas för sig vid tillämpning av föreskrif- terna i detta protokoll.

2. Om emballage skall tulltaxeras tillsammans med produkten i enlighet med tolkningsregel 5 i det harmoniserade systemet, skall det inbegripas även vid ursprungsbcstämningen.

Anikel 7 Prop. 1991/92:170 Tillbehör, reservdelar och verktyg Bilaga 14

. .. , Protokoll 4 Tillbehör, reservdelar och verktyg som levereras tillsammans med en utrust-

ning, en maskin, en apparat eller ett fordon skall tillsammans med dessa an- ses som en enhet när de utgör standardutrustning och ingår i priset för ifråga- varande utrustning, maskin, apparat eller fordon eller inte har fakturerats särskilt.

Anikel 8

Satser

Varor i satser, i den mening som avses i allmänna tolkningsregeln 3 i det har- moniserade systemet, anses som ursprungsvaror under förutsättning att alla i satsen ingående komponenter utgör ursprungsvaror. Varor i satser som be- står av såväl ursprungsvaror som icke-ursprungsvaror skall dock i sin helhet anses som ursprungsvaror, förutsatt att värdet av icke-ursprungsvarorna uppgår till högst 15 procent av satsens pris fritt fabrik.

Am'kel 9 Neutrala element

Vid bestämmande av om en produkt har ursprung i EES skall bortses från om energi, anläggningar och utrustningar liksom maskiner och verktyg som använts för framställning av denna produkt, eller om någon vara som an- vänts under produktionen och som inte ingått och som inte var avsedd att ingå i den slutliga sammansättningen av produkten, är ursprungsvaror eller ej.

AVDELNING III TERRITORIELLA KRAV Anikel 10

Territorialprincip

De villkor som anges i avdelning II i fråga om erhållande av ursprungsstatus måste uppfyllas inom EES utan avbrott. För detta ändamål skall erhållandet av ursprungsstatus anses ha avbrutits när varor som undergått bearbetning eller behandling inom EES har lämnat EES oavsett om åtgärder vidtagits utanför detta område, om inte annat föreskrivs i artiklarna 11 och 12.

Artikel 11 Bearbetning eller behandling utanför EES

]. Förvärvandet av ursprungsstatus enligt villkoren i avdelning II skall inte påverkas av bearbetning eller behandling som skett utanför EES av material som förs ut från EES och senare återinförs dit, förutsatt att 74

a) nämnda material är helt framställda inom EES eller har undergått Prop. 1991/921170 bearbetning eller behandling där som går utöver de otillräckliga åt- Bilaga 14 gärder som förtecknats i artikel 5 före utförsel utanför EES, och Protokoll 4 b) det kan nöjaktigt visas för tullmyndigheterna att: i) de återinförda varorna är resultatet av bearbetningen eller be- handlingen av de utförda materialen, och ii) det totala mervärde som uppstått utanför EES genom tillämp- ningen av denna artikel inte överstiger 10 procent av priset fritt fabrik för den slutliga produkt för vilken ursprungsstatus påyrkas.

2. Vid tillämpningen av punkt 1 skall villkoren enligt avdelning 11 för förvär- vandet av ursprungsstatus inte gälla i förhållande till bearbetning eller be- handling som utförs utanför EES. Dock får, i det fall en regel i listan i bilaga II föreskriver ett högsta värde av alla använda icke-ursprungsmaterial vid bestämningen av den berörda slutliga produktens ursprungsstatus, det sam- manlagda värdet av icke-ursprungsmaterial som använts inom EES och det sammanlagda mervärde som förvärvats utanför EES genom tillämpning av denna artikel tillsammans inte överstiga den föreskrivna procentsatsen.

3. Vid tillämpning av punkterna 1 och 2 skall med ”det sammanlagda mer- värdet” avses alla kostnader som ackumulerats utanför EES, inbegripet vär- det av alla material som tillförts där.

4. Punkterna 1 och 2 skall inte tillämpas på produkter som inte uppfyller vill- koren i listan i bilaga II och som endast kan anses som tillräckligt bearbetade eller behandlade genom tillämpning av den allmänna toleransregeln i artikel 4.2.

5. Punkterna 1 och 2 gäller inte för produkter enligt kapitlen 50-63 i det har- moniserade systemet.

Anikel 12

Återinförsel av varor

Varor, som utförts från en av de avtalsslutandc parterna till ett tredje land och senare återinförs, skall anses aldrig ha lämnat EES, om det kan tillfreds- ställande visas för tullmyndigheterna att:

a) de återinförda varorna är desamma som de utförda, och

b) de inte har underkastats någon åtgärd utöver sådan som behövts för att bevara dem i gott skick under tiden de befunnit sig i det landet eller under utförsel.

Artikel 13

Direkttransport

1. Den förmånsbehandling som avses i avtalet gäller endast för produkter under transport inom EES som uppfyller kraven i detta protokoll. Dock får produkter som bildar en enda försändelse transporteras genom andra områ- den än EES i förekommande fall med omlastning eller tillfällig lagring inom 75

sådana andra områden, förutsatt att varorna stått under uppsikt av tullmyn- Prop. 1991/92:170 digheterna i transit- eller lagringslandet och inte undergått annan behandling Bilaga 14 än lossning och lastning eller någon åtgärd för att bevara dem i gott skick. Protokoll 4

2. För att styrka att villkoren i punkt 1 uppfyllts skall för tullmyndigheten i importlandet företes

a) en genomgående transporthandling som utfärdats i exportlandet och som täcker transporten genom transitlandct, eller b) ett intyg utfärdat av tullmyndigheterna i transitlandet innehållande i) en noggrann produktbeskrivning, ii) datum för produkternas lossning och lastning samt, i förekom- mande fall, de använda fartygens namn, och iii) uppgift om de villkor under vilka produkterna befunnit sig i tran- sitlandet, eller e) i avsaknad härav, andra bevishandlingar.

Anikel 14 Utställningar

1. Produkt som sänts från en avtalsslutandc part till en utställning i ett tredje land och som efter utställningen sålts för att införas till en annan avtalsslu- tande part, skall vid införseln åtnjuta förmånerna i avtalet, om varorna upp- fyller villkoren i detta protokoll för att anses ha ursprung i EES och om det styrks för tullmyndigheterna på ett tillfredsställande sätt

a) att en exportör har sänt produkterna från en av de avtalsslutandc parterna till utställningslandet och ställt ut dem där,

b) att denne exportör har sålt produkterna eller överlåtit dem till någon hos en annan avtalsslutandc part,

e) att produkterna under utställningen eller omedelbart därefter har sänts till den senare avtalsslutandc parten i samma skick som de sänts till utställningen, och

d) att produkterna, sedan de sänts till utställningen, inte har använts för annat ändamål än demonstration på utställningen.

2. Ursprungsintyg skall utfärdas enligt föreskrifterna i avdelning V och i van- lig ordning inges till tullmyndigheterna i importlandet. Utställningens namn och adress skall anges i intyget. Vid behov kan ytterligare handlingar begäras för att Styrka produkternas egenskaper och de omständigheter under vilka de ställts ut.

3. Bestämmelserna i punkt 1 är tillämpliga på alla handels—, industri-, jord- bruks- 0ch hantverksutställningar samt på mässor eller offentliga visningar av liknande karaktär under vilka produkterna förblir under tullkontroll, dock med undantag av sådana som i privat syfte anordnas i butiker eller af- färslokaler för försäljning av utländska varor.

AVDELNING IV Prop. 1991/92:170 TULLRESTITUTION ELLER TULLBEFRIELSE Bilaga 14 Protokoll 4 Artikel 15

Förbud mot restitution av eller befrielse från tullar

1. Icke-ursprungsmaterial som används vid tillverkning av produkter som har ursprung i EES i den mening som avses i detta protokoll och för vilka ursprungsintyg utfärdas eller upprättas enligt bestämmelserna i avdelning V får inte bli föremål hos någon avtalsslutande part för restitution av eller be- frielse från tull av något slag.

2. Förbudet i punkt 1 skall gälla i fråga om varje föranstaltande om återbetal- ning eller efterskänkande, helt eller delvis, av tullar eller avgifter med mot- svarande verkan som tillämpas av någon av avtalsparterna för material som används i tillverkningen, såvida sådan återbetalning eller sådant efterskän- kande uttryckligen eller faktiskt tilllämpas, i de fall de med detta material framställda produkterna exporteras men inte om de behålls för inhemsk för- brukning i denna avtalspart.

3. Exportören av produkter som täcks av ursprungsintyg skall vara beredd att vid varje tillfälle, på begäran av tullmyndigheterna, förete alla dokument som visar att ingen tullrestitution har erhållits i fråga om de icke-ursprungs- material som använts vid tillverkningen av ifrågavarande produkter och att tullar och avgifter med motsvarande verkan vilka är tillämpliga i fråga om sådant material faktiskt har erlagts.

4. Föreskrifterna i punkterna 1-3 skall också tillämpas i fråga om emballage i den mening som avses i artikel 6.2, tillbehör, reservdelar och verktyg i den mening som avses i artikel 7 och produkter i en sats i den mening som avses i artikel 8, när sådana artiklar inte är ursprungsvaror.

5. Föreskrifterna i punkterna 1-4 skall endast tillämpas i fråga om material som är av sådant slag som omfattas av avtalet. De skall dessutom inte ute- sluta att prisutjämningsåtgärder vidtas av någon avtalsslutandc part i fråga om jordbruksprodukter och tillämpas vid export enligt bestämmelserna i av- talet.

AVDELNING V URSPRUNGSINTYG Artikel 16

Allmänna krav

a) ett varucertifikat EUR.1 vars formulär framgår av bilaga 3, eller b) i de fall som anges i artikel 21 punkt 1, en deklaration, vars text framgår av bilaga 4, avgiven av exportören på en faktura, packsedel 77

eller någon annan kommersiell handling med tillräckligt detaljerad Prop. 1991/92:170 beskrivning av produkterna för att göra det möjligt att identifiera Bilaga 14 dem (i det följande benämnd ”fakturadeklaration”). Protokoll 4

2. Trots vad som sägs i punkt 1 skall ursprungsvaror i den mening som avses i detta protokoll i de fall som anges i artikel 26 åtnjuta förmånerna enligt avtalet utan att någon av de handlingar som anges ovan behöver företes.

Anikel 1 7

Förfarande för utfärdande av varucertifikat EUR.1

1. Ett varucertifikat EUR.1 skall utfärdas av tullmyndigheten i exportlandet på skriftlig ansökan av exportören eller, på exportörens ansvar, av dennes befullmäktigade ombud.

2. För detta ändamål skall exportören eller hans befullmäktigade ombud fylla i både varucertifikatet EUR.1 och ansökningsblanketten vars formulär framgår av bilaga 3. Dessa blanketter skall upprättas på ett av de språk som avtalet är avfattat på och i överensstämmelse med bestämmelserna i exportlandets interna lag. Om de skrivs ut för hand, skall de fyllas i med bläck och med tryckbokstäver. Produktbeskrivningen skall fyllas i i det fält som är avsett för denna utan att någon blank rad lämnas. I de falldå fältet inte är helt ifyllt skall ett vågrätt streck dras under sista linjen i produktbeskrivningen och det tomma utrym- met överkorsas.

3. Den exportör som ansöker om utfärdande av ett varucertifikat EUR.1 skall vara beredd att när som helst, på begäran av tullmyndigheten i det ex- portland därvarucertifikatet EUR.1 utfärdas, förete all nödvändig bevisning som styrker de berörda produkternas ursprungsstatus liksom att de övriga kraven i detta protokoll är uppfyllda.

4. Varucertifikat EUR.1 skall utfärdas av tullmyndigheten i en EG-med- lemsstat eller en EFTA-stat om de berörda produkterna kan anses utgöra produkter med ursprung i EES och uppfylla de övriga kraven i detta proto- koll.

5. De utfärdande tullmyndigheterna skall vidta varje nödvändig åtgärd för att verifiera att produkterna har ursprungsstatus och att övriga krav i detta protokoll är uppfyllda. För detta ändamål skall de ha rätt att begära all bevis- ning och utföra all granskning av exportörens bokföring eller all annan kon- troll som de anser lämplig. De utfärdande tullmyndigheterna skall också se till att de blanketter som avses i punkt 2 är vederbörligen ifyllda. De skall särskilt kontrollera om ut- rymmet för produktbeskrivningen har fyllts i på sådant sätt att det utesluter varje möjlighet till bedrägliga tillägg.

6. Datum för utfärdande av varucertifikat EUR.1 skall anges i den del av certifikatet som är reserverad för tullmyndigheten.

7. Varucertifikat EUR.1 skall utfärdas av tullmyndigheten i exportlandet när 78

produkterna som det gäller exporteras. Det skall ställas till exportörens för- fogande så snart utförseln ägt rum eller säkerställts.

Artikel 18 Varucertifikat EUR.1 utfärdade i efterhand

1. Utan hinder av artikel 17.7 kan varucertifikat EUR.1 undantagsvis utfär- das efter utförseln av de produkter som certifikatet avser, om:

a) det inte utfärdats vid exporttillfället på grund av misstag, förbi- seende eller särskilda omständigheter, eller

b) det nöjaktigt visas för tullmyndigheten att varucertifikat EUR.1 ut- färdats men inte godtagits vid införseln av tekniska skäl.

2. För tillämpning av punkt 1 måste exportören i sin ansökan ange plats och datum för exporten av de produkter som varucertifikatet EUR.1 avser och ange skälen för sin ansökan.

3. Tullmyndigheten får utfärda varucertifikat EUR.1 i efterhand endast efter att ha kontrollerat att uppgifterna som lämnas i exportörens ansökan över- ensstämmer med dem i motsvarande akt.

4. Varucertifikat EUR.1 utfärdat i efterhand skall förses med en av följande påteckningar: ”EXPEDIDO A POSTERIORI', ,UDSTEDT EFTERFOLGENDE', 'NACHTRÄGLICH AUSGESTELLT', 'EKAOHENEK TcpN YN- TEPtpN', ,ISSUED RETROSPECTIVELY', 'DELIVRE A POSTE- RIORI', 'RILASCIATO A POSTERIORI', 'AFGEGEVEN A POSTE- RIORI', ,EMITIDO A POSTERIORI', 'UTGEFI EFTIR Ä', 'UT- STEDT SENERE', 'ANNETTU JÄLKIKÄTEEN', 'UTFÄRDAT 1 EF- TERHANDZ

5. Den påteckning som avses i punkt 4 skall införas i fältet för ”Anmärk- ningar” på varucertifikatet EUR.1.

Anikel 19 Utfärdande av duplikat av varucertifikat EUR.1

1. Om ett certifikat EUR.1 stulits, förlorats eller förstörts, kan exportören hos den tullmyndighet som utfärdat det begära ett duplikat upprättat på grundval av de utförselhandlingar som denna förfogar över.

2. Duplikat som utfärdats på detta sätt skall förses med en av följande på- teckningar: DUPLICADO', 'DUPLIKAT', ,DUPLIKAT', 'ANTIFPAdJO', 'DUP- LlCATE', *DUPLICATA', *DUPLICATOZ 'DUPLICAAT', 'SEGUNDA VIA', "EFTIRRIT', 7DUPL1KAT', 'KAKSOISKAPPALE', 'DUPLIKAT'.

3. Den påteckning som avses i punkt 2 skall införas i fältet för ”Anmärk— ningar” i duplikatet av varucertifikat EUR.1.

Prop. 1991/922170 Bilaga 14 Protokoll 4

Anikel 20

Utfärdande av varucertifikat EUR.1 med stöd av tidigare utfärdade

ursprungsintyg

Om produkter som bildar en enda försändelse vilken täcks av ett varucertifi- kat EUR.1 eller en fakturadeklaration befinner sig under kontroll av en tull- myndighet i en EG-medlemsstat eller en EFTA-stat skall det vara möjligt att ersätta det ursprungliga ursprungsintyget med ett eller flera varucertifikat EUR.1 utfärdade av denna tullmyndighet i avsikt att sända alla eller några av produkterna till andra tullmyndigheter vare sig de är belägna i samma en EG-medlemsstat eller en EFTA-stat eller ej.

Artikel 21

Villkor för utfärdande av fakturadeklaration 1. Fakturadeklaration som avses i artikel 16 punkt 1 b får utfärdas:

a) av en godkänd exportör enligt i den mening som avses i enligt artikel 22,

b) av vilken exportör som helst för vilken försändelse som helst som består av ett eller flera kollin innehållande ursprungsvaror vars to- tala värde inte överstiger 6000 ecu.

2. Fakturadeklaration får utfärdas om ifrågavarande produkter kan anses som produkter med ursprung i EES och uppfyller övriga krav i detta proto— koll.

3. Den exportör som upprättar en fakturadeklaration skall vara beredd att när som helst, på begäran av tullmyndigheten i hemlandet, förete all tillämp- lig dokumentation som visar de berörda produkternas ursprungsstatus lik- som att de uppfyller övriga krav i detta protokoll.

4. Fakturadeklaration skall upprättas av exportören genom maskinskriv- ning, stämpling eller tryckning på fakturan, packsedeln eller annan kommer- siell handling, enligt formuläret i bilaga 4 med användning av en av de språk- liga versioner som anges i denna bilaga enligt bestämmelserna i exportlan- dets interna lag. Deklarationen får också skrivas för hand; i sådant fall skall den skrivas med bläck med tryckbokstäver.

5. Exportörsdcklarationer skall undertecknas för hand av exportören. En godkänd exportör i den mening som avses i artikel 22 behöver dock inte underteckna sådan deklarationer, förutsatt att han lämnar en skriftlig förbindelse till tullmyndigheten i exportlandet att han ikläder sig fullt ansvar för varje fakturadeklaration som identifierar honom som om den underteck- nats av honom för hand.

6. En fakturadeklaration får utfärdas av exportören när de produkter som den avser exporteras, eller i efterhand. Om fakturadeklarationen utfärdas 80

efter det att de produkter till vilken den hänför sig har anmälts hos tullmyn- Prop. 1991/921170 digheten i importlandet, måste den innehålla en hänvisning till de dokument Bilaga 14 som redan avlämnats till denna myndighet. Protokoll 4

Artikel 22

Godkänd exportör

1. Tullmyndigheten i exportlandet kan ge tillstånd till en exportör, i det föl- jande kallad ”godkänd exportör”, som ofta exporterar produkter enligt avta- let och som lämnar de garantier som tullmyndigheterna anser nödvändiga för att styrka produkternas ursprungsstatus liksom att övriga krav i detta protokoll är uppfyllda att upprätta exportörsdeklarationer oavsett de be- rörda produkternas värde.

2. Tullmyndigheten får medge tillstånd som godkänd exportör på de villkor som den anser lämpliga.

3. Tullmyndigheten skall tilldela den godkände exportören ett tillståndsnum- mer som skall anges i fakturadeklarationen.

4. Tullmyndigheten skall ha tillsyn över användningen av den godkände ex- portörens tillstånd.

5. Tullmyndigheten kan återkalla tillståndet när som helst. Den skall göra det när den godkände exportören inte längre lämnar de garantier som avses i punkt 1, inte uppfyller villkoren som avses i punkt 2 eller eljest använder tillståndet oriktigt.

Anikel 23 Ursprungsintygens giltighet

1. Varucertifikat EUR.1 gäller i fyra månader från dagen för utfärdandet i exportlandet och måste företes inom denna tid för tullmyndigheten i import- landet. Fakturadeklaration gäller i fyra månader från den dag då den upprättas av exportören och måste företes inom denna tid för tullmyndigheten i import- landet.

2. Varucertifikat EUR.1 och fakturadeklarationer som företes för tullmyn- digheten i importlandet efter sista dagen för dessas företeende enligt punkt 1 får godtas för förmånsbehandling om underlåtenheten att förete dessa handlingar senast den föreskrivna dagen beror på force majeure eller excep— tionella omständigheter.

3. I övriga fall av för sent företeende kan tullmyndigheten i importlandet godta varucertifikat EUR.1 eller fakturadeklarationer om produkterna har anmälts för den före ovannämnda sista dag.

Anike124 Prop. 1991/92:170 Företeende av ursprungsintyg Bilaga 14

. . . .. .. . Protokoll 4 Varucerttflkat EUR.1 och fakturadeklaratloner skall företes for tullmyndig-

heten i importlandet enligt de bestämmelser som gäller i detta land. Denna tullmyndighet kan begära en översättning av ett varucertifikat eller en faktu- radeklaration. Den kan också kräva att importanmälan kompletteras med en försäkran av importören att produkterna uppfyller de villkor som gäller för tillämpning av avtalet.

A nike! 25

Införsel i delposter

Om införsel sker i delposter, på importörens begäran och enligt de villkor som föreskrivits av tullmyndigheten i importlandet, av isiirtagna eller icke hopsatta produkter i den mening som avses i det harmoniserade systemets allmänna regel 2 a hänförliga till avdelningarna XVI och XVII eller tulltaxe- nummer 73.08 och 94.06 i det harmoniserade systemet skall ett enda urs- prungsintyg för sådana produkter företes för tullmyndigheten vid importen av den första delposten.

Artikel 26

Undantag från formellt ursprungsintyg

1. Produkter som sänds som småförsändelser från privatpersoner till privat- personer eller som ingår i resandes personliga bagage skall godtas som urs- prungsvaror utan att ett formellt ursprungsintyg krävs, förutsatt att importen av sådana produkter inte har kommersiell karaktär och produkterna dekla- reras uppfylla kraven i detta protokoll samt att det inte råder något tvivel om riktigheten av sådan deklaration. I fråga om produkter som sänts med post kan denna deklaration avges på den postala tulldeklarationen C2/CP3 eller på ett papper som biläggs detta dokument.

2. Införsel som har tillfällig karaktär och som uteslutande avser produkter för mottagarens eller den resandes eller hans familjs personliga bruk, som införsel utan kommersiell karaktär skall anses förutsatt att det av produkter- nas natur och mängd framgår att något kommersiellt syfte inte föreligger.

3. Dessutom skall det sammanlagda värdet av dessa produkter inte överstiga 500 ecu i fråga om småförsändelser och 1200 ecu i fråga om produkter som ingår i resandes personliga bagage.

Artikel 27

Leverantörsdeklaration

]. Om varucertifikat EUR.1 utfärdas eller fakturadeklaration upprättas hos någon av de avtalsslutandc parterna för ursprungsvaror i vars tillverkning använts varor som härrör från andra avtalsslutandc parter och som har un- dergått bearbetning eller behandling inom EES utan att ha erhållit ur- 82

sprungsstatus, skall hänsyn tas till leverantörsdeklarationer som avlämnas Prop. 1991/92:170 för dessa varor enligt denna artikel. Bilaga 14

2. Den leverantörsdeklaration som avses i punkt 1 skall tjäna som bevis för Protokoll 4 den bearbetning eller behandling som de berörda varorna undergått inom EES vid bedömningen av huruvida de produkter i vars tillverkning dessa va- ror används kan anses ha ursprung inom EES och uppfylla övriga krav enligt detta protokoll.

3. En särskild leverantörsdeklaration skall, utom i de fall som avses i punkt 4, utfärdas av leverantören för varje varuförsändelse, i den form som före- skrivs i tillägg V på ett papper som biläggs fakturan, följesedeln eller någon annan kommersiell handling som beskriver varorna tillräckligt detaljerat för att de skall kunna identifieras.

4. Om en leverantör till en särskild kund regelbundet levererar varor för vilka den bearbetning eller behandling som dessa undergår inom EES för- väntas bli oförändrad under en avsevärd tid, kan han tillhandahålla en enda leverantörsdeklaration som täcker kommande leveranser av dessa varor, i det följande kallad ”långtids-leverantörsdeklaration”. En långtids-leveran- törsdeklaration skall normalt gälla för en tid av högst ett år från den dag då den upprättas. Tullmyndigheten i det land där deklarationen upprättas före- skriver de villkor under vilka längre tidsperioder kan användas. Långtids-leverantörsdeklaration skall utfärdas av leverantören i den form som anges i tillägg VI och skall beskriva de berörda varorna tillräckligt detal- jerat för att de skall kunna identifieras. Den skall ställas till kundens förfo- gande innan han erhåller den första leveransen av de varor som täcks av denna deklaration eller tillsammans med hans första leverans. Leverantören skall omedelbart underrätta sin kund om långtidsleveran- törsdeklarationen inte längre gäller för de levererade varorna.

5. Leverantörsdeklarationen som avses i punkterna 3 och 4 skall maskinskri- vas eller tryckas med användning av ett av de språk på vilka avtalet är upp- rättat, i överensstämmelse med föreskrifterna i lagen i det land där den upp- rättas, och skall innehålla leverantörens originalunderskrift för hand. Dekla- rationen får även skrivas för hand. I sådant fall skall den skrivas med bläck och med tryckbokstäver.

6. Den leverantör som upprättar en deklaration måste vara beredd att när som helst, på begäran av tullmyndigheten i det land där deklarationen upp- rättas, förete all tillämplig dokumentation som visar att uppgifterna som lämnas i deklarationen är riktiga.

Artikel 28 Styrkande dokument

De dokument som avses i artiklarna 17.3, 21.3 och 27.6 och som används för att styrka att produkter som täcks av ett varucertifikat EUR.1 eller en fakturadeklaration kan anses som produkter med ursprung i EES och upp- fylla de övriga kraven i detta protokoll och att uppgifterna som lämnas i en

. . 83 leverantörsdeklaration är riktiga, kan bestå bland annat av följande:

a) Direkt bevis på de bearbetningar som utförts av exportören eller le- verantören vid framställningen av de berörda varorna, ingående t ex i hans räkenskaper eller interna bokföring.

b) Dokument som bevisar rrrsprungsstatusen på de material som an- vänts vid tillverkningen av de berörda varorna, vilka utfärdats eller upprättats hos den avtalsslutandc part, där dessa dokument an- vänds, i enlighet med den avtalsslutandc partens inhemska lagstift- ning.

c) Dokument utvisande den bearbetning eller behandling som skett inom EES av material som använts vid tillverkningen av de berörda varorna, vilka utfärdats eller upprättats hos den avtalsslutandc part, där dessa dokument används, i enlighet med den avtalsslutandc par- tens inhemska lagstiftning.

d) Varucertifikat EUR.1 eller fakturadeklarationer som bevisar ur- sprungsstatusen på det material som använts vid tillverkningen av de berörda varorna, och som utfärdats eller upprättats hos andra av- talsslutandc parter i enlighet med detta protokoll.

e) Leverantörsdeklarationer som utvisar den bearbetning eller be- handling som skett inom EES av material som använts vid tillverk- ningen av de berörda varorna, vilka upprättats hos andra avtalsslu- tandc parter i enlighet med detta protokoll.

f) Vederbörligt bevis beträffande bearbetning eller behandling som ut- förts utanför EES med tillämpning av artikel 11, vilket styrker att kraven i nämnda artikel är uppfyllda.

Artikel 29

Bevarande av ursprungsintyg, leverantörsdeklarationer och styrkande dokument

1. Den exportör som ansöker om utfärdande av varucertifikat EUR.1 skall under minst två år bevara de dokument som avses i artikel 17.3.

2. Den exportör som upprättar en fakturadeklaration skall under minst två år bevara en kopia av sin fakturadeklaration liksom de dokument som avses i artikel 21.3.

3. Den leverantör som upprättar en leverantörsdeklaration skall under minst två år bevara kopior av deklarationen och av fakturan, följesedeln eller andra kommersiella dokument till vilka denna deklaration är bilagd liksom de dokument som avses i artikel 27.6.

Den leverantör som upprättar en långtids-leverantörsdeklaration skall un- der minst två år bevara kopior av deklarationen och av alla fakturor, pack- sedlar eller andra kommersiella dokument beträffande varor som täcks av denna deklaration somsänts till den berörda kunden liksom dokument som avses i artikel 27.6. Denna period skall börja den dag då giltighetstiden för långtids-leverantörsdeklarationerna upphör.

4. Den tullmyndighet i exportlandet som utfärdar varucertifikat EUR.1 skall under minst två år behålla den ansökningsblankett som avses i artikel 17.2.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 4

Protokoll 4 Artikel 30

Awikelser och formella fel

]. Mindre awikelser mellan uppgifterna i certifikat EUR.1 eller en faktura- deklaration och uppgifterna i de dokument som ingivits till tullanstalten i syfte att uppfylla formalitetema för import av produkterna medför ej i och för sig att certifikatet EUR.]. eller fakturadeklarationen blir ogiltig, förutsatt att det vederbörligen fastställs att detta dokument svarar mot de företedda produkterna.

2. Uppenbara formella fel såsom skrivfel i ett varucertifikat EUR.1, en fak- turadeklaration eller en leverantörsdeklaration skall inte medföra att detta dokument aWisas, såvida dessa fel inte är sådana att de skapar tvivel om riktigheten av uppgifterna i dokumentet.

Artikel 31 Belopp i ecu

1. Belopp angivna i exportlandets valuta, motsvarande de belopp som angi- vits i eeu,skall fastställas av exportlandet och meddelas övriga avtalsslutandc parter. Om beloppen överstiger de motsvarande belopp som fastställts av import- landet skall importlandet godta dem om produkterna är fakturerade i ex- portlandets valuta. Om produkterna är fakturerade i valuta tillhörande en annan [EG-medlemsstat eller EFTA-stat, skall importlandet godta det be- lopp som meddelats av det berörda landet.

2. För tiden fram till och med den 30 april 1998 skall de belopp som skall användas i varje angiven nationell valuta utgöra motsvarigheten i denna na- tionella valuta till beloppen uttryckta i ecu den 1 oktober 1992. För varje följande femårsperiod, skall beloppen uttryckta i ecu och deras motsvarigheter i valutor tillhörande EG-medlemsstaterna och EFTA—sta- terna revideras av Gemensamma EES-kommittén på basis av växelkursen för ecu den första arbetsdagen i oktober det år som omedelbart föregår denna femårsperiod.Vid denna revidering skall Gemensamma EES-kom- mitte'n se till att det inte blir någon sänkning i någon nationell valuta av de belopp som skall användas och skall dessutom beakta önskemål om att be- vara effekten av berörda gränser i reella termer. För detta ändamål får den besluta om att jämka beloppen uttryckta i ecu.

AVDELNING VI Prop. 1991/92:170ARRANGEMANG FÖR ADMINISTRATIVT SAMARBETE Bilaga 14 Protokoll 4 Artikel 32

Ömsesidigt bistånd

För att säkerställa en riktig tillämpning av detta protokoll skall de avtalsslu- tande parterna lämna varandra ömsesidigt bistånd genom sina behöriga tull- myndigheter för kontroll av äktheten av varucertifikaten EUR.1, faktura- deklarationerna och leverantörsdeklarationerna och riktigheten av de upp- gifter som lämnas i dessa dokument.

A rtikel 33

Kontroll av ursprungsintyg

1. Kontroll i efterhand av varucertifikat EUR.1 och av fakturadeklarationer skall utföras Stickprovsvis eller närhelst tullmyndigheten i importlandet har grundad anledning att betvivla äktheten av sådana dokument, produkternas ursprungsstatus eller att övriga krav i detta protokoll är uppfyllda.

2. Vid tillämpning av bestämmelserna i punkt 1 skall tullmyndigheten i im- portlandet återsända varucertifikatet EUR.1 och fakturan, om sådan avläm— nats, eller fakturadeklarationen eller kopia av dessa dokument, till tullmyn- digheten i exportlandet och, när det är lämpligt, ange skälen i sak och form för en undersökning. Den skall, till stöd för begäran om kontroll i efterhand, lämna alla hand- lingar och upplysningar som erhållits och som ger anledning att anta att upp- gifterna i varucertifikatet EUR.1 eller fakturadeklarationen är oriktiga.

3. Kontrollen skall utföras av tullmyndigheten i exportlandet. För detta än- damål skall den ha rätt att begära den bevisning och utföra den kontroll av exportörens räkenskaper eller den ytterligare kontroll som den anser lämp-

lig. 4. Om tullmyndigheten i importlandet beslutar att uppskjuta medgivandet av förmånsbehandling av produkterna i awaktan på resultatet av kontrollen

skall den erbjuda importören att produkterna utlämnas, med förbehåll för de säkerhetsåtgärder som bedöms nödvändiga.

5. Den tullmyndighet som begärt kontrollen skall underrättas om resultatet av denna kontroll så snart som möjligt. Detta resultat måste klart utvisa om dokumenten är äkta och om de berörda produkterna kan anses som produk- ter med ursprung i EES och uppfylla de övriga kraven i detta protokoll.

] ._ l , Bilaga 14 Kontroll av everantorsdek aratroner Protokoll 4

Artikel 34

1. Kontroll i efterhand av leverantörsdeklarationer eller långtids-leveran- törsdeklarationcr får utföras Stickprovsvis, eller närhelst tullmyndigheten i det land där sådana deklarationer har beaktats vid utfärdandet av varucerti- fikat EURJ eller upprättandet av fakturadeklaration har grundad anledning att betvivla äktheten av dokumentet eller riktigheten av de uppgifter som lämnats i detta dokument.

2. Vid tillämpning av bestämmelserna i punkt 1 skall tullmyndigheten i ovan- nämnda land återsända leverantörsdeklarationen och fakturan, följesedeln eller annat kommersiellt dokument som avser varor som täcks av denna de- klaration, till tullmyndigheten i det land där deklarationen upprättats med angivande, när det är lämpligt, av skälen i sak och form för en undersökning. Den skall, till stöd för begäran om kontroll i efterhand, lämna alla hand- lingar och upplysningar som erhållits och som ger anledning att anta att upp- gifterna i leverantörsdeklarationen är oriktiga.

3. Kontrollen skall utföras av tullmyndigheten i det land där leverantörsdek- larationen upprättats. För detta ändamålskall den ha rätt att begära den be- visning och utföra den kontroll av leverantörens räkenskaper eller den ytter- ligare kontroll som den anser lämplig.

4. Den tullmyndighet som begärt kontrollen skall underrättas om resultatet av denna kontroll så snart som möjligt. Detta resultat måste klart utvisa om uppgifterna som lämnats i leverantörsdeklarationen är riktiga och möjlig- göra för tullmyndigheten att avgöra om och i vilken utsträckning denna leve- rantörsdeklaration kan beaktas vid utfärdandet av varucertifikat EUR.1 el- ler upprättande av fakturadeklaration.

Artikel 35

Tvistlösning

Om tvister uppstår rörande kontrollförfaranden enligt artiklarna 33 och 34 som inte kan lösas mellan den tullmyndighet som begärt kontrollen och den tullmyndighet som är ansvarig för att denna kontroll utförs, eller om därvid fråga uppkommer om tolkningen av detta protokoll, skall tvisterna hänskj u- tas till Gemensamma EES-kommittén.

Artikel 36 Påföljder

Det skall vara straffbelagt att, i syfte att erhålla förmånsbehandling för pro- dukter, upprätta eller låta upprätta dokument som innehåller oriktiga upp- gifter.

AVDELNING VII Prop. 1991/92:170

Bilaga 14 CEUTA OCH MELILLA Protokoll 4 Artikel 37

Föreskrifter tillämpliga på Ceuta och Melilla

1. Begreppet ”EES” som används i detta protokoll omfattar inte Ceuta och Melilla. Begreppet ”produkter med ursprung i EES” omfattar inte produk- ter med ursprung i Ceuta och Melilla.

2. För tillämpning av protokoll 49 till detta avtal angående produkter med ursprung i Ceuta och Melilla skall detta protokoll också tillämpas med nöd- vändiga ändringar enligt de särskilda villkor som anges i artikel 38.

Artikel 38 Särskilda villkor

1. Följande skall anses som a) produkter med ursprung i Ceuta och Melilla:

i) produkter helt framställda i Ceuta och Melilla, ii) produkter framställda i Ceuta och Melilla vid vars framställ- ning använts material som inte är helt framställda där under förutsättning att dessa produkter har undergått tillräcklig bear- betning eller behandling i Ceuta och Melilla. Denna förutsätt- ning skall dock inte gälla i fråga om material som har ursprung i EES i den mening som avses i detta protokoll.

b) produkter med ursprung i EES:

i) produkter helt framställda i EES, ii) produkter framställda i EES vid vars framställning använts ma- terial som inte är helt framställda där under förutsättning att dessa produkter har undergått tillräcklig bearbetning eller be- handling inom EES. Denna förutsättning skall dock inte gälla i fråga om material som har ursprung i Ceuta och Melilla i den mening som avses i detta protokoll.

2. Ceuta och Melilla skall anses som ett enda område.

3. Om ett ursprungsintyg som utfärdas eller upprättas enligt detta protokoll avser produkter som har ursprung i Ceuta och Melilla, skall exportören klart ange dem med beteckningen ”CM”. Ifråga om varucertifikat EUR.1 skall detta anges i fält 4 på certifikatet. I fråga om fakturadeklaration skall detta anges i det dokument på vilket de- klarationen är upprättad.

4. Den spanska tullmyndigheten skall ansvara för tillämpningen av detta protokoll i Ceuta och Melilla.

5. Artikel 15 gäller inte i handeln mellan Ceuta och Melilla å ena sidan och EFTA-staterna å den andra. 88

TILLÄGG I Prop. 1991/92:170

.. Bilaga 14 INLEDANDE ANMARKNINGAR TILL LISTAN I Protokoll 4

TILLÄGG II Anmärkning ]

Listan anger för alla produkter som omfattas av avtalet de villkor som krävs för att dessa produkter skall anses som tillräckligt bearbetade eller behand- lade i den mening som avses i artikel 4.1 i detta protokoll.

Anmärkning 2

2.1 De två första kolumnerna i listan beskriver den framställda produkten. Den första kolumnen innehåller det tulltaxe- eller kapitelnummer som an- vänds i det harmoniserade systemet, och den andra kolumnen innehåller den produktbeskrivning som används i detta system för detta tulltaxe- eller kapi— telnummer. För varje post i de två första kolumnerna finns en regel angiven i kolumnerna 3 eller 4. Då, i vissa fall, en post i den första kolumnen föregås av ordet ”ur”, anger detta att regeln i kolumn 3 eller kolumn 4 endast gäller för den del av tulltaxe- eller kapitelnumret som anges i kolumn 2.

2.2 Om i kolumn I flera tulltaxenummer är grupperade tillsammans eller ett kapitelnummer angivits och produktbeskrivningen i kolumn 2 därför an- givits i allmänna termer, gäller den motsvarande regeln i kolumn 3 eller ko- lumn 4 för alla produkter som, enligt det harmoniserade systemet, klassifice- ras enligt tulltaxenummcr inom kapitlet eller enligt något av de tulltaxenum- mer som grupperats tillsammans i kolumn 1.

2.3 Om olika regler i listan gäller för olika produkter inom samma tulltaxe- nummer, innehåller varje strecksats beskrivningen av den del av tulltaxe- nurnret för vilken bredvidstående regel i kolumn 3 eller kolumn 4 gäller.

2.4 Om en regel är föreskriven både i kolumnerna 3 och 4 för en position i de två första kolumnerna, kan exportören välja alternativt den regel som föreskrivs i kolumn 3 eller den som föreskrivs i kolumn 4. Om ingen regel är föreskriven i kolumn 4, skall den regel som är föreskriven i kolumn 3 tilläm- pas.

Anmärkning 3

3.1 Föreskrifterna i artikel 4.1 i protokollet angående produkter som erhål- lit ursprungsstatus och som används vid tillverkning av andra produkter gäl- ler oavsett om denna status har erhållits inom den fabrik där dessa produkter används, i en annan fabrik i samma land eller i ett annat EES-land.

Exempel:

En maskin enligt tulltaxenr 8407, för vilken regeln föreskriver att värdet av det icke ursprungsmaterial som ingår inte får överstiga 40 procent av priset fritt fabrik, tillverkas av ”annat legerat stål grovt tillformat genom smidning”

. 89 enligt tulltaxenr 7224.

Om detta smide har smitts inom EES av en tacka med icke-ursprungssta- tus, har det redan fått ursprungsstatus, med stöd av regeln för tulltaxenr ur 7224 i listan. Srnidet kan sedan räknas som ursprungsvara vid värdeberäk- ningen för maskinen utan hänsyn till om den framställts i samma fabrik, i en annan fabrik i samma land eller i ett annat EES-land. Värdet av tackan med icke—ursprungsstatus skall därför inte räknas när värdet av ickeursprungsma- terialet läggs samman.

3.2 Regeln i listan anger den minsta bearbetning eller behandling som er- fordras, och utförande av mera bearbetning eller behandling ger också ur- sprungsstatus. Däremot kan utförande av mindre bearbetning eller behand- ling inte ge ursprungsstatus. Om alltså en regel säger att icke-ursprungsmate- rial i ett särskilt tillverkningsstadium får användas, är användning av sådant material i ett tidigare tillverkningsstadium tillåten och användning av sådant material i ett senare tillverkningsstadium inte tillåten.

3.3 Om en regel i listan anger att en produkt får tillverkas av mer än ett material innebär detta att vilket som helst eller flera av dessa material får användas. Det krävs inte att alla material används.

Exempel:

Regeln för vävnader ur 50 — 55 kap. säger att naturliga fibrer får användas och att kemiska material bland andra också får användas. Detta innebär inte att båda måste användas. Man kan använda det ena eller det andra eller båda.

3.4 Om en regel i listan anger att en vara måste tillverkas av ett speciellt material, hindrar villkoret självklart inte användningen av andra material som, på grund av sin beskaffenhet, inte kan uppfylla regeln. (Se även an- märkning 6.2 nedan i samband med textilier).

Exempel:

Regeln för bearbetade livsmedel enligt tulltaxenr 1904, som uttryckligen ute- sluter användningen av spannmål och produkter därav, hindrar inte använd- ningen av mineralsalter, kemikalier och andra tillsatser som inte är fram— ställda av spannmål.

Detta gäller dock inte produkter vilka, trots att de inte kan tillverkas av det speciella material som anges i listan, kan tillverkas av material av samma slag i ett tidigare tillverkningsstadium.

Exempel:

Ifråga om ett klädesplagg enligt 62 kap. tillverkat av bondad duk, om endast garn som utgör icke-ursprungsvara är tillåtet utgångsmaterial, är det inte möjligt att utgå från bondad duk som utgör icke-ursprungsvara även om bondad duk normalt inte kan tillverkas av garn. I sådana fall skulle utgångs- materialet normalt vara i stadiet före garnstadiet, d v s fiberstadiet.

3.5 Om två eller flera procentsatser är angivna i en regel i listan för det

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 4

högsta värdet av tredjelandsmaterial som kan användas, får dessa procent- Prop. 1991/92:170 satser inte läggas samman. Värdet av allt icke-ursprungsmaterial som an- Bilaga 14 vänds får med andra ord aldrig överstiga den högsta av de angivna procent- Protokoll 4 satserna. Dessutom får de enskilda procentsatsema inte överskridas i förhål- lande till det speciella material som de avser.

Anmärkning 4

4.1 Uttrycket ”naturliga fibrer” används i listan till att ange andra fibrer än regenat- eller syntetfibrer. Det är begränsat till stadiet innan spinningen äger rum, inbegripet avfall, och, om ej annat anges, inbegriper uttrycket ”natur- liga fibrer” sådana fibrer som kammats, kardats eller på annat sätt bearbe- tats men inte Spunnits.

4.2 Uttrycket ”naturliga fibrer” inbegriper tagel enligt tulltaxenr 0503, silke enligt nr 5002 och 5003 liksom ullfibrer och fina eller grova djurhår en- ligt nr 5101 - 5105, bomullsfibrer enligt nr 5201 5203 och övriga vegetabi- liska fibrer enligt nr 5301 5305.

4.3 Uttrycken ”dissolvingmassa”, ”kemiskt material” och ”material för papperstillverkning” används i listan för att ange de material som inte klassi- ficeras enligt kapitlen 50 63 och som kan användas för tillverkning av rege- nat-, syntct- eller pappersfibrer eller -garn.

4.4 Uttrycket ”konststapelfibrer” används i listan för att ange fiberkabel, stapelfibrcr eller avfall av syntet- eller regenatmaterial enligt tulltaxenr 5501 5507.

Anmärkning 5

5.1 När det för en viss produkt i listan hänvisas till denna inledande an- märkning skall de villkor som angivits i kolumn 3 i listan inte tillämpas för några grundtextilmaterial som använts vid tillverkningen av produkten vilka tillsammans utgör högst 10% av den sammanlagda vikten av alla använda grundtextilmaterial. (Se även anmärkningarna 5.3 och 5.4 nedan.)

5.2 Denna tolerans får dock tillämpas endast för blandvaror som fram- ställts av två eller flera grundtextilmaterial.

Grundtextilmaterialen är följande:

- silke,

— ull, grova djurhår, fina djurhår,

tagel, — bomull, — material för papperstillverkning samt papper, — lin,

mjukhampa,

jute och andra bastfibrer för textilt ändamål, — sisal och andra textilfibrer av släktet Agave, 91

kokos, manillahampa, rami och andra vegetabiliska textilfibrer, Prop. 1991/92:170 — syntetiska konstfilament, Bilaga 14 regenatkonstfilamcnt, Protokoll 4 — syntetiska konststapelfibrer,

regenatkonststapelfibrer.

Exempel:

Ett garn enligt tulltaxenr 5205 tillverkat av bomullsfibrer enligt nr 5203 och syntetiska stapelfibrcr enligt 5506 är ett blandgarn. Därför får syntetiska sta- pelfibrer som inte uppfyller ursprungsreglerna (vilka kräver tillverkning från kemiskt material eller dissolvingmassa) användas upp till 10 procent av gar- nets vikt.

Exempel:

En ylleväv enligt tulltaxenummer 5112 tillverkad av yllegarn enligt nr 5107 och garn av syntetiska stapelfibrcr enligt nr 5509 utgör en blandväv. Därför får syntetiskt garn som inte uppfyller ursprungsreglerna (vilka kräver till- verkning från kemiskt material eller dissolvingmassa) eller yllegarn som inte uppfyller ursprungsreglerna (vilka kräver tillverkning från naturliga fibrer, inte kardade, kammade eller på annat sätt förberedda för spinning) eller en kombination av dessa två användas förutsatt att dessas totala vikt inte över- stiger 10 procent av vävens vikt.

Exempel:

En tuftad dukvara av textilmaterial enligt tulltaxenr 5802 tillverkad av bo- mullsgarn enligt nr 5205 och bomullsväv enligt nr 5210 är en blandvara en- dast om bomullsväven själv är en blandväv tillverkad av garn enligt två skilda tulltaxenummer eller om de använda bomullsgarnerna själva utgör bland- garn.

Exempel:

Om den tuftade dukvaran av textilmaterial varit tillverkad av bomullsgarn enligt tulltaxenr 5205 och syntetväv enligt nr 5407, är självklart de använda garnerna två skilda grundtextilmaterial, och den tuftade dukvaran av textil- material är följaktligen en blandprodukt.

Exempel:

En matta med tuft tillverkad av både rcgcnatgarn och bomullsgarn och med baksidan avjute är en blandvara eftersom tre olika grundtextilmaterial an- vänts. Allt icke-ursprungsmaterial som använts i ett senare tillverkningssta- dium än vad regeln tillåter får således användas, förutsatt att dess samman- lagda vikt inte överstiger 10 procent av textilmaterialen i mattan. Alltså skulle jutebaksidan och/eller regenatgarnen kunna vara importerade i detta tillverkningsstadium, förutsatt att viktvillkoren är uppfyllda. 92

5.3 I fråga om produkter innehållande ”garn av segmenterat polyuretan Prop. 1991/922170 med mjuka segment av polyeter, även överspunnet” är denna tolerans 20 Bilaga 14 procent för sådant garn. Protokoll 4

5.4 I fråga om produkter innehållande garn som utgöres av en kärna, be- stående av antingen aluminiumfolie eller av plastfilm med eller utan över- drag av aluminiumpulver, med en bredd icke överstigande 5 mm, sammanfo- gad mellan två plastfilmer med hjälp av klister, är denna tolerans 30 procent för sådant garn.

Anmärkning 6

6.1 Ifråga om de textilvaror som är utmärkta i listan genom en fotnot med hänvisning till denna inledande anmärkning får textilmaterial, med undan- tag av foder och mellanfoder, som inte uppfyller regeln i kolumn 3 i listan för den ifrågavarande konfektionerade produkten användas, förutsatt att de klassificeras enligt ett annat tulltaxenummer än produkten och förutsatt att deras värde inte överstiger 8 procent av varans pris fritt fabrik.

6.2 Material som inte klassificeras enligt 50 63 kap. får användas fritt, vare sig de innehåller textilmaterial eller inte.

Exempel:

Om en regel i listan föreskriver för en speciell textilposition, såsom för byxor, att garn måste användas, hindrar detta inte användning av metallföre- mål, såsom knappar, eftersom knappar inte klassificeras enligt 50 63 kap. Av samma skäl hindrar den inte användningen av blixtlås även om blixtlås normalt innehåller textilmaterial.

6.3 Då en procentregel gäller, måste hänsyn tas till värdet av material som inte klassificeras enligt 50 63 kap. vid beräkningen av värdet av ingående icke-ursprungsmaterial.

TILLÄGG 11

LISTA ÖVER BEARBETNING ELLER BEHANDLING

SOM MÅSTE UTFÖRAS PÄ_ICKE- URSPRUNGSMATERIAL FOR ATT DEN FRAMSTÄLLDA PRODUKTEN SKALL ERHÅLLA

KARAKTÄR AV URSPRUNGSVARA

Tulltaxe- Produktbeskrivning Bearbetning eller behandling av icke-ur- nummer sprungsmaterial som ger ursprungsstatus 1 2 3 eller ur 0208 Kött och andra ätbara de- Tillverkning varvid lar av val, färska, kylda allt använt material eller frysta klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten 3 kap. Fisk samt kräftdjur, blöt- Tillverkning varvid djur och andra ryggrads- allt använt material lösa vattendjur enligt 3 kap. skallvara helt framställt ur 0403 Kämmjölk, filmjölk, Tillverkning varvid: gräddfil, yoghurt, kefir — allt använt material och annan fermenterad enligt 4 kap. skall eller syrad mjölk och vara helt framställt, grädde, smaksatta eller allt slags använd innehållande frukt, bär, fruktsaft (med un- nötter eller kakao dantag av ananas, limefrukt- eller gra- pefruktsaft) enligt nr 2009 skall utgöra ursprungsvara, och - värdet av allt slags använt material en- ligt 17 kap. inte överstiger 30% av produktens pris fritt fabrik ur 0710 Sockermajs, (Zea mays Tillverkning varvid och var. saccharata) allt använt material ur 0711 klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten 0901 Kaffe, även rostat eller Tillverkning utgående befriat från koffein; skal från material enligt och hinnor av kaffe; kaf— vilket tulltaxenummer fesurrogat innehållande som helst kaffe, oavsett mängden 0902 Te, även aromatiserat Tillverkning utgående från material enligt vilket tulltaxenummer som helst ur 1302 Växtsafter samt lakrits- Tillverkning utgående

och humleextrakter; pek- tinämnen, pektinater och pektater; agar-agar samt annat växtslem och andra förtjockningsmedel,

från icke modifierat växtslem och icke mo- difierade förtjockningsmedel

Prop. 1991/922170 Bilaga 14 Protokoll 4

Tulltaxe- nummer

1

ur 1404

1504

ur 1516

ur 1516

ur 1517

Produktbeskrivning

även modifierade, er- hållna ur vegetabiliska

produkter:

— växtslem och andra för- tjockningsmedel cr- hållna ur vegetabiliska produkter, modifierade

— andra

Bomullslinters

Fetter och oljor av fisk eller havsdäggdjur samt fraktioner av så- dana fetter eller oljor, även raffinerade men inte kemiskt modifie- rade: — fasta fraktioner av fis- koljor och fiskfetter samt oljor av havsdägg- djur

— andra

Animaliska fetter och ol- jor samt fraktioner av så- dana fetter eller oljor, som helt eller delvis hyd- rerats, omförestrats (även internt) eller elaidinise- rats, även raffinerade men inte vidare bearbe- tade framställda helt ur fisk eller havsdäggdjur

Hydrerad ricinolja, s.k. opalvax

Margarin och ätbara blandningar och bered- ningar av animaliska eller vegetabiliska fetter eller oljor eller av fraktioner av olika fetter eller oljor en- ligt detta kapitel, andra

Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus

3 eller

Tillverkning varvid värdet av allt an- vänt matcrial inte överstiger 50% av produktens pris frittfabrik

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt annat tulltaxenum- mer än produkten

Tillverkning utgående från material enligt vilket tulltaxenummer som helst inbegripet

annat material enligt nr 1504

Tillverkning varvid allt använt material enligt 2 och 3 kap. skall vara helt fram- ställt

Tillverkning varvid allt använt material enligt 2 och 3 kap. skall vara helt fram- ställt

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten

Tillverkning varvid:

allt använt material klassificeras enligt annat tulltaxenum— mer än produkten, och — allt använt material

4

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 4

Tulltaxe- nummer

1

ur 1518

ur 1519

1520

1521

1522

ur 1603

1604

1605

Produktbeskrivning

2

än ätbara fetter och oljor samt fraktioner av sådana fetter eller oljor enligt nr 1516, innehållande över 10 viktprocent men inte över 15 viktprocent mjölkfett

Linoxyn

Tekniska enbasiska fettsy- ror, sura oljor från raffi- nering eller tekniska fet- talkoholer, ej för utfod- ring av djur:

tekniska enbasiska fett- syror, sura oljor från raffinering — tekniska fettalko-holer

Glycerol (glycerin), även ren; glycerolvatten och glycerollut

Vegetabiliska vaxer (andra än triglycerider), bivax, andra insektsvaxer samt spermaceti (valrav), även raffinerade eller får- gade

Degras; återstoder från bearbetning av fetter, feta oljor eller andra fettar- tade ämnen eller av ani- maliska eller vegetabi- liska vaxer

Extrakter och safter av valkött, fisk, kräftdjur, blötdjur eller andra rygg- radslösa vattendjur

Fisk, beredd eller konser- verad; kaviar

Kräftdjur, blötdjur och andra ryggradslösa vat-

Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus

3 eller

enligt 4 kap. skall vara helt framställt

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten

Tillverkning utgående från material enligt vilket tulltaxenummer som helst inbegripet

andra material enligt nr 1519

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten

Tillverkning varvid allt använt material enligt 2 och 3 kap. skall vara helt fram- ställt

Tillverkning varvid all använd fisk eller fisk- rom skall vara helt framställd

Tillverkning varvid alla använda kräft-

4

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 4

Tulltaxe- Produktbeskrivning Bearbetning eller behandling av icke-ur- PIZOP' 1991/92170 nummer sprungsmaterial som ger ursprungsstatus Bllaga 14

1 2 3 eller 4 Protokoll 4

ur 1702

1704

1803

1804

1805

1806

1901

tendjur, beredda eller konserverade

Kemiskt ren fruktos och maltos

Sockerkonfektyrer (inbe- gripet vit choklad), inte innehållande kakao

Kakaomassa, även avfet- tad

Kakaosmör (fett eller olja)

Kakaopulver utan tillsats av socker eller annat söt- ningsmedel

Choklad och andra livs- medelsberedningar inne- håUande kakao

Maltextrakt; livsmedels- beredningar av mjöl, stär- kelse eller maltextrakt, som inte innehåller ka- kaopulver eller innehåller mindre än 50 viktprocent kakaopulver, inte nämnda eller inbegripna

djur, blötdjur eller andra ryggradslösa vattendjur skall vara helt framställda

Tillverkning utgående från material enligt vilket tulltaxenummer som helst inbegripet andra material enligt nr 1702

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten, förut- satt att värdet av allt använt material av an- nat slag enligt 17 kap. inte överstiger 30% av produktens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten, förut- satt att värdet av allt slags använt material enligt 17 kap. inte överstiger 30% av produktens pris fritt fabrik

Tillverkning utgående från spannmål enligt 10 kap.

Tulltaxe- nummer

1

ur 1902

1903

1904

Produktbeskrivning

någon annanstans; livs- medelsberedningar av va- ror enligt nr 0401-0404, som inte innehåller ka- kaopulver eller innehåller mindre än 10 viktprocent kakaopulver, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans:

- maltextrakt - andra

Pastaprodukter, såsom spagetti, makaroner, nud- lar, lasagne, gnocchi, ra- violi och cannelloni, även kokta, fyllda (med kött el- ler andra födoämnen) el- ler på annat sätt bcredda — med undantag av sådana produkter som innehåller mer än 20 viktprocent korv, kött och andra djur- delar ellcr blod eller mer än 20 viktprocent av nå- gon som helst kombina- tion av dessa produkter; couscous, även beredd

Flingor, gryn o.d., fram— ställda av stärkelse

Livsmedelsberedningar erhållna genom svällning eller rostning av spann- mål eller spannmålspro- dukter (t.ex. majs- flingor); spannmål annan än majs, i form av korn, förkokt eller på annat sätt beredd:

— inte innehållande ka- kao: — spannmål, annan än majs, i form av korn, förkokt eller på annat sätt beredd

— — andra

Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus

3 eller

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten, förut- satt att värdet av allt slags använt material enligt 17 kap. inte överstiger 30% av produktens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid all använd spannmål och alla produkter därav, med undantag av du- rumvete och produk— ter därav, skall vara helt framställda

Tillverkning utgående från material enligt vilket tulltaxenummer som helst utom från potatisstärkelse en— ligt nr 1108

Tillverkning utgående från material enligt vilket tulltaxenummer som helst. Kom och kolvar av sockermajs, beredda eller konser- verade, enligt nr 2001, 2004 och 2005 samt sockermajs, okokt, ångkokt eller kokt i vatten, fryst, enligt nr 0710 får dock inte an- vändas

Tillverkning varvid:

4

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 4

Tulltaxe- nummer

1

1905

ur 2001

ur 2002

ur 2004 och ur 2005

1Till och med den 30 november 1993 får dock finmalet mjöl av majs (”masa” mjöl), som framställts enligt ”nixtamalisteringsmetoden” (lutbehandling) användas.

Produktbeskrivning

innehållande kakao

Bakverk, även innehål- lande kakao; nattvardsb— röd, tomma oblatkapslar av sådana slag som är lämpliga för farmaceu- tiskt bruk, sigilloblater och liknande produkter

Sockermajs (Zea mays var. saccharata), beredd eller konserverad med ät- tika eller ättiksyra; jams, sötpotatis och liknande ätbara växtdelar innehål- lande 5 viktprocent eller mer av stärkelse, beredda eller konserverade med ättika eller ättiksyra

Tomater, beredda eller konserverade på annat sätt än med ättika eller ättiksyra, ej hela eller i bi- tar

Potatis i form av mjöl och flingor, beredd eller kon- serverad på annat sätt än med ättika eller ättiksyra; sockermajs (Zea mays var. saccharata), beredd eller konserverad på an-

Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus

3 eller

—all använd spann- mål och alla pro- dukter därav, med undantag av majs av typen Zea Indu- rata och durumvete och produkter därav, skall vara helt framställda, och värdet av allt slags använt material en- ligt 17 kap. inte överstiger 30% av produktens pris fritt fabrik

Tillverkning utgående från material som inte klassificeras enligt nr 1806, förutsatt att vär- det av allt slags använt material enligt 17 kap. inte överstiger 30% av produktens pris fritt fabrik

Tillverkning utgående från material enligt vilket tulltaxenummer som helst, utom från material enligt 11 kap.]

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten

Tillverkning varvid all använd tomatråvara enligt 7 eller 20 kap. måste vara helt fram- ställd

Tillverkning varvid allt använt material klassiticeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten

4

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 4

Tulltaxe— Produktbeskrivning Bearbetning eller behandling av icke-ur- _ nummer sprungsmaterial som ger ursprungsstatus Bilaga 14 1 2 3 eller 4 Protokoll 4

2007

ur 2008

2101

ur 2102

2103

2104

nat sätt än med ättika el- ler ättiksyra

Sylter, frukt- och bärge- Ic'er, marmelader, mos och pastor av frukt, bär eller nötter, beredda ge- nom kokning eller annan värmebehandling, med eller utan tillsats av socker eller annat söt- ningsmedel

Jordnötsmör; bland- ningar baserade på spannmål; palmhjärtan; majs, annan än socker- majs (Zea mays var. sacc- harata)

Extrakter, essenser och koncentrat av kaffe, te el- ler matte samt bered- ningar på basis av dessa produkter eller på basis av kaffe, te eller matte; rostad cikoriarot och andra rostade kaffesurro- gat samt extrakter, essen- ser och koncentrat av dessa produkter

Aktiv jäst, annan än jäst för bakning eller för ut- fodring av djur; inaktiv jäst, ej för utfodring av djur; andra encelliga mik- roorganismer, döda, ej för utfodring av djur; be- redda bakpulver

Såser samt beredningar för tillredning av såser; blandningar för smaksätt- ningsändamål; senapspul- ver och beredd senap:

- såser samt beredningar för tillredning av såser; blandningar för smaks- ättningsändamål — senapspulver och be- redd senap

Soppor och buljonger samt beredningar för till- redning av soppor eller buljonger; homogenise-

Tillverkning varvid:

allt använt material klassificeras enligt annat tulltaxenum- mer än produkten, och — värdet av allt slags använt material en- ligt 17 kap. inte överstiger 30% av produktens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten

Tillverkning varvid allt använt material klassificerats enligt an- nat tulltaxenummer än produkten

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten. Senap- spulver eller beredd senap får dock använ- das

Tillverkning utgående från material enligt vilket tulltaxenummer som helst

Tillverkning utgående från material enligt vilket tulltaxenummer som helst utom från

Tulltaxe- Produktbeskrivning Bearbetning eller behandling av icke-ur- . nummer sprungsmaterial som ger ursprungsstatus Bilaga 14 1 2 3 eller 4 Protokoll 4

rade sammansatta livsme- beredda eller konser- delsberedningar: verade köksväxter en- — soppor och buljonger ligt nr 2002-2005 samt beredningar för tillredning av soppor eller buljonger —homogeniserade sam- Tillverkning varvid mansatta allt använt material livsmedelsberedningar klassificeras enligt an— nat tulltaxenummer än produkten

2105 Glassvaror, även innehål- Tillverkning varvid lande kakao allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten

ur 2106 Livsmedelsberedningar, Tillverkning varvid inte nämnda eller inbe- allt använt material gripna någon annanstans klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten

2201 Vatten, inbegripet natur- Tillverkning varvid ligt eller konstgjort mine- allt använt vatten en- ralvatten samt kolsyrat ligt 22 kap. skall ut- vatten, utan tillsats av göra ursprungsvara socker eller annat söt- ningsmedel eller av aro- mämnen; is och snö

2203 Maltdrycker Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten

2205 Vermut och annat vin av Tillverkning varvid färska druvor, smaksatt alla använda druvor med växter eller aroma- eller allt slags använt tiska ämnen material erhållet ur druvor skall vara helt framställda

ur 2208 Odenaturerad etylalko- Tillverkning:

hol med en alkoholhalt av — utgående från ma- mindre än 80 volympro- terial som inte klas- cent; sprit, likör och sificeras enligt nr

andra spritdrycker 2207 eller 2208, och

— ouzo — vid vilken alla an-

vända druvor eller allt slags använt material erhållet ur druvor skall vara helt framställda

— andra slag Tillverkning:

— utgående från ma- terial som inte klas- sificeras enligt nr 2207 eller 2208, och — vid vilken alla an- 101

Tulltaxe- Produktbeskrivning Bearbetning eller behandling av icke-ur- Prop. 1991/92170 nummer sprungsmaterial som ger ursprungsstatus Bilaga 14

1 2 3 eller 4 Protokoll 4

2209

ur 2301

ur 2309

ur 25 kap.

ur 2504

ur 515

ur 2516

Ättika

Mjöl av val; mjöl och pel- letar av fisk eller av kräft- djur, blötdjur eller andra ryggradslösa vattendjur

”Fish solubles”

Salt; svavel; jord och sten; gips, kalk och ce- ment; med undantag av ur 2504, ur 2515, ur 2516, ur 2518, ur 2519, ur 2520, ur 2524, ur 2525 och ur 2530 för vilka reglerna anges nedan

Naturlig kristallinisk gra- fit, anrikad på kol, renad och malen

Marmor, endast sönder- delad, genom sågning el- ler på annat sätt, till block eller plattor av kvadratisk eller rektangulär form, med en tjocklek som inte överstiger 25 cm

Granit, porfyr, basalt, sandsten och annan mo- nument- eller byggnads-

vända druvor eller allt slags använt material erhållet ur druvor skall vara helt framställda ELLER om allt övrigt använt material utgör urs- prungsvara, får högst 5 volymprocent arrak användas

Tillverkning varvid:

— allt använt material klassificeras enligt annat tulltaxenum- mer än produkten, och alla använda druvor eller allt slags an- vänt material erhål- let ur druvor skall vara helt fram- ställda

Tillverkning varvid allt använt material enligt 2 och 3 kap. skall vara helt fram- ställt

Tillverkning varvid allt använt material enligt 3 kap. skall vara helt framställt

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten

Förhöjning av kolin- nehållet genom anrik- ning samt rening och malning av kristalli- nisk, rå grafit

Sönderdelning, ge- nom sågning eller på annat sätt, av mar- mor, inbegripet sågad marmor, vars tjocklek överstiger 25 cm

Sönderdelning, ge- nom sågning eller på annat sätt, av sten, in-

Tulltaxe- Produktbeskrivning Bearbetning eller behandling av icke-ur- _ nummer sprungsmaterial som ger ursprungsstatus Bilaga 14 1 2 3 eller 4 Protokoll 4

ur 2518

ur 2519

ur 2520

ur 2524

ur 2525

ur 2530

26 kap.

ur 27 kap.

ur 2707

sten, endast sönderdelad, genom sågning eller på annat sätt, till block eller plattor av kvadratisk eller rektangulär form, med en tjocklek som inte översti- ger 25 cm

Bränd dolomit

Naturligt magnesiumkar- bonat (magnesit) krossat och förpackat i herme- tiskt tillslutna behållare; magnesiumoxid, även ren, annan än smält mag- nesia och dödbränd (sint- rad) magnesia

Gips speciellt beredd för dentalbruk

Naturliga asbestfibrer

Glimmerpulver

Brända eller pulverise- rade jordpigtnent

Malm, slagg och aska

Mineraliska bränslen, mi- neraloljor och destilla- tionsprodukter av dessa; bituminösa ämnen; mine- ralvaxer; med undantag av ur 2707 och 2709-2715 för vilka reglerna anges nedan

Oljor i vilka vikten av de aromatiska beståndsde- larna överstiger vikten av de ickearomatiska be- ståndsdelarna, utgö- rande oljor liknande mi- neraloljor erhållna genom destillation av högtempe- raturtjära från stenkol och som vid temperaturer upp till 250”C ger mer än

begripet sågad sten, vars tjocklek översti— ger 25 cm

Bränning av rådolo— mit

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten. Natur- ligt magnesiumkarbo- nat (magnesit) får dock användas

Tillverkning varvid värdet av allt använt material inte översti— ger 50% av produk- tens pris fritt fabrik

Tillverkning utgående från asbestkoncentrat

Malning av glimmer eller av avfall av glim- mcr

Bränning eller mal- ning av jordpigment

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenutnmer än produkten

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten

Dessa produkter är upptagna i tillägg VII

Tulltaxe- nummer

1

2709 — 2715

ur 28 kap.

ur 2811

ur 2833

ur 2840

ur 29 kap.

Produktbeskrivning

65 volymprocent destillat (inbegripet blandningar av bensin (petroleum spi- rit) och bensen) avsedda att användas som drivme- del eller bränsle

Mineraloljor och destilla- tionsprodukter av dessa; bituminösa ämnen; mine- ralvaxer

Oorganiska kemikalier; organiska och oorganiska föreningar av ädla metal- ler, av sällsynta jordarts- metaller, av radioaktiva grundämnen och av isoto- per; med undantag av ur 2811, ur 2833 och ur 2840 för vilka reglerna anges nedan

Svavelsyraanhydrid

Aluminiumsulfat

Natriumperborat

Organiska kemikalier; med undantag av ur 2901, ur 2902, ur 2905, 2915, 2932, 2933 och 2934 för vilka reglerna anges ne- dan

Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus

3 eller

Dessa produkter är upptagna i tillägg VII

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten. Mate- rial som klassificeras enligt samma tulltaxe- nummer som produk- ten får dock använ- das, förutsatt att vär- det av detta inte över- stiger 20% av produk- tens pris fritt fabrik

Tillverkning utgående från svaveldioxid

Tillverkning varvid värdet av allt använt material inte översti- ger 50% av produk- tens pris fritt fabrik

Tillverkning utgående från dinatriumtetraboratp entahydrat

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten. Mate- rial som klassificeras enligt samma tull- taxennummer som produkten får dock användas, förutsatt att värdet av detta inte överstiger 20% av produktens pris fritt fabrik

4

Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 40% av produk- tens pris fritt fa- brik

Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 40% av produk- tens pris fritt fa- brik

Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 40% av produk- tens pris fritt fa- brik

Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 40% av produk- tens pris fritt fa- brik

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 4

Tulltaxe- nummer

1

Produktbeskrivning

Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus

3 eller

4

ur 2901

ur 2902

ur 2905

2915

2932

Acykliska kolväten, av- sedda för motordrift eller uppvärmning

Cyklaner och cyklener (andra än azulener), ben- sen, toluen och xylener, avsedda för motordrift el- ler uppvärmning

Metallalkoholater av al- koholer enligt detta samt av etanol eller glycerol

Mättade acykliska mono- karboxylsyror samt deras anhydrider, halogenider, peroxider och peroxisy- ror: halogen-, sulfo-, nit- ro- och nitrosoderivat av sådana föreningar

Heterocykliska för- eningar med enbart ox-

ygen som heteroato-

m(er):

inre etrar samt halo- gen-, sulfo-, nitro— och nitro-soderivat av dessa

— cykliska acetaler och inre hemiacetaler samt halogen-, sulfo—, nitro- och nitrosoderivat av dessa

andra

Dessa produkter är upptagna i tillägg VII

Dessa produkter är upptagna i tillägg VII

Tillverkning utgående från material enligt vilket tulltaxenummer som helst inbegripet andra material enligt nr 2905. Metallalko- holater enligt detta tulltaxenummer får dock användas, förut- satt att värdet av dessa inte överstiger 20% av produktens pris fritt fabrik

Tillverkning utgående från material enligt vilket tulltaxenummer som helst. Värdet av allt använt material enligt nr 2915 och 2916 får dock inte överstiga 20% av pro- duktens pris fritt fa- brik

Tillverkning utgående från material enligt vilket tulltaxenummer som helst. Värdet av allt använt material enligt nr 2909 får dock inte överstiga 20% av produktens pris fritt fabrik Tillverkning utgående från material enligt vilket tulltaxenummer som helst

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten. Mate- rial enligt detta tull- taxenummer får dock användas förutsatt att värdet av detta inte överstiger 20% av produktens pris fritt

Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 40% av produk- tens pris fritt fa- brik

Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 40% av produk- tens pris fritt fa- brik

Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 40% av produk- tens pris fritt fa- brik

Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 40% av produk- tens pris fritt fa- brik Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 40% av produk- tens pris fritt fa- brik

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 4

Prop. 1991/921170 Bilaga 14 Protokoll 4

Tulltaxe- nummer

Produktbeskrivning Bearbetning eller behandling av icke-ur-

sprungsmaterial som ger ursprungsstatus

1 2 3 eller 4

2933

2934

ur 30 kap.

3002

Heterocykliska för- eningar med enbart nitro- gen som heteroatom(er); nukleinsyror och salter av nukleinsyror

Andra heterocykliska för- eningar

Farmaceutiska produk- ter; med undantag av 3002, 3003 och 3004 för vilka reglerna anges ne- dan

Människoblod; djurblod berett för terapeutiskt, profylaktiskt eller dia- gnostiskt bruk; immun- sera och andra fraktioner av blod; vacciner, toxiner, kulturer av mikroorganis- mer (med undantag av jäst) och liknande pro- dukter:

— — produkter bestående av två eller flera be- ståndsdelar som har blandats med var- andra för terapeu- tiskt eller profylak- tiskt bruk eller oblan- dade produkter av- sedda för sådant bruk vilka föreligger i av- delade doser eller i former eller förpack-

fabrik

Tillverkning utgående från material enligt vilket tulltaxenummer som helst. Värdet av allt använt material enligt nr 2932 och 2933 får dock inte överstiga 20% av pro- duktens pris fritt fa- brik

Tillverkning utgående från material enligt vilket tulltaxenummer som helst.

Värdet av allt använt material enligt nr 2932, 2933 och 2934 får dock inte överstiga 20% av produktens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten. Mate- rial som klassificeras enligt samma tulltaxe- nummer som produk- ten får dock använ- das, förutsatt att vär- det av detta inte över- stiger 20% av produk- tens pris fritt fabrik

Tillverkning utgående från material enligt vilket tulltaxenummer som helst, inbegripet annat material enligt nr 3002. Aven matc- rial som motsvarar produktbeskrivningen får användas, förut- satt att värdet av detta inte överstiger 20% av produktens pris fritt

Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 40% av produk- tens pris fritt fa— brik

Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 40% av produk- tens pris fritt fa- brik

'Iblltaxe- Produktbeskrivning Bearbetning eller behandling av icke-ur- PFOP' 1991/92170 nummer sprungsmaterial som ger ursprungsstatus Bilaga 14

1 2 3 eller 4 Protokoll 4

ningar för detaljhan— fabrik delsförsäljning

— — andra:

- — människoblod Tillverkning utgående från material enligt vilket tulltaxenummer som helst, inbegripet annat material enligt nr 3002. Aven mate- rial som motsvarar produktbeskrivningen får användas, förut- satt att värdet av detta inte överstiger 20% av produktens pris fritt fabrik

——djurblod berett för Tillverkning utgående terapeutiskt eller från material enligt profylaktiskt bruk vilket tulltaxenummer

som helst, inbegripet annat material enligt nr 3002. Aven mate- rial som motsvarar produktbeskrivningen får användas, förut- satt att värdet av detta inte överstiger 20% av produktens pris fritt fabrik

——fraktioner av blod, Tillverkning utgående andra än immunsera, från material enligt hemoglobin, och se- vilket tulltaxenummer rumglobulin som helst, inbegripet

annat material enligt nr 3002. Aven mate- rial som motsvarar produktbeskrivningen får användas, förut- satt att värdet av detta inte överstiger 20% av produktens pris fritt fabrik

— — hemoglobin, blodglo- Tillverkning utgående bulin och serumglo- från material enligt bulin vilket tulltaxenummer

som helst, inbegripet annat material enligt nr 3002. Aven mate- rial som motsvarar produktbeskrivningen får användas, förut- satt att värdet av detta inte överstiger 20% av produktens pris fritt fabrik

andra Tillverkningen ut- 107

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 4

Tulltaxe- nummer

Produktbeskrivning Bearbetning eller behandling av icke-ur-

sprungsmaterial som ger ursprungsstatus

] 2 3 eller 4

ur 31 kap.

ur 3105

Medikamenter (med un- dantag av varor enligt nr 3002, 3005 eller 3006)

Gödselmedel; med un- dantag av ur 3105 för vilka regeln anges nedan

Mineraliska eller ke- miska gödselmedel som innehål- ler två eller tre av grund- ämnena nitrogen (kväve), fosfor och kalium; andra gödselmedel; varor enligt detta kapitel i tablettform eller liknande former eller i förpackningar med en bruttovikt av högst 10 kg, med undantag av:

natriumnitrat

kalciumcyanamid

— kaliumsulfat

gående från material enligt vilket tulltaxe— nummer som helst, in- begripet annat mate- rial enligt nr 3002. Aven material som motsvarar produkt- beskrivningen får an- vändas, förutsatt att värdet av detta inte överstiger 20% av produktens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid:

— allt använt material klassificeras enligt annat tulltaxenum- mer än produkten. Material enligt nr 3003 eller 3004 får dock användas, för- utsatt att samman- lagda värdet av dessa inte översti- ger 20% av produk- tens pris fritt fa- brik, och —värdet av allt an- vänt material inte överstiger 50% av produktens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten. Mate- rial som klassificeras enligt samma tulltaxe- nummer som produk- ten får dock använ- das, förutsatt att vär- det av detta inte över- stiger 20% av produk- tens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid:

- allt använt material klassificeras enligt annat tulltaxenum- mer än produkten. Material som klas- sificeras enligt samma tulltaxenum- mer som produkten får dock användas, förutsatt att värdet av detta inte över- stiger 20% av pro- duktens pris fritt fa- brik, och

Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 40% av produk- tens pris fritt fa- brik

Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 40% av produk- tens pris fritt fa- brik

Tulltaxe- Produktbeskrivning Bearbetning eller behandling av icke-ur- _ nummer sprungsmaterial som ger ursprungsstatus Bilaga 14 1 2 3 eller 4 Protokoll 4 — kaliummagnesiumsulfat —värdet av allt an- vänt material inte överstiger 50% av produktens pris fritt fabrik ur 32 kap. Garvämnes- och färgäm- Tillverkning varvid Tillverkning var- nesextrakter; garvsyror allt använt material vid värdet av allt och garvsyraderivat; pig- klassificeras enligt an- använt material ment och andra färgäm- nat tulltaxenummer inte överstiger nen; lacker och andra än produkten. Mate- 40% av produk- målningsfärger; kitt och rial som klassificeras tens pris fritt fa- andra tätnings- och utfyll- enligt samma tulltaxe- brik ningsmedel; tryckfärger, nummer som produk- bläck och tusch; med un- ten får dock använ- dantag av ur 3201 och das, förutsatt att vär- 3205 för vilka reglerna an- det av detta inte över- ges nedan stiger 20% av produk- tens pris fritt fabrik ur3201 Garvsyror (tanniner) Tillverkning utgående Tillverkning var- samt salter, etrar, estrar från garvämnesext- vid värdet av allt och andraderivatavgarv- rakter avvegetabiliskt använt material syror ursprung inte överstiger 40% av produk- tens pris fritt fa- brik 3205 Substratpigment; prepa- Tillverkning utgående Tillverkning var- rat enligt anm. 3 till detta från material enligt vid värdet av allt kapitel på basis av vilkettulltaxenummer använt material substratpigmentl som helst, utom från inte överstiger material enligt nr 40% av produk- 3203, 3204 och 3205. tens pris fritt fa- Material enligt nr brik 3205 får dock använ- das förutsatt att vär- det av detta inte över- stiger 20% av produk- tens pris fritt fabrik ur 33 kap. Eteriskaoljorochresinoi- Tillverkning varvid Tillverkning var- der; parfymeringsmedel, allt använt material vid värdet av allt kosmetiska preparat och klassificeras enligt an- använt material toalettmedel; med undan- nat tulltaxenummer inte överstiger tag av 3301 för vilket re- än varan. Material 40% av produk- geln anges nedan som klassificeras en- tens pris fritt fa- ligt samma tulltaxc- brik nummer som varan får dock användas, förutsatt att värdet av detta inte överstiger 20% av produktens pris fritt fabrik 3301 Eteriska oljor (även Tillverkning utgående Tillverkning var-

terpen-fria), inbegripet från material enligt

vid värdet av allt

' Enligt lydelsen av anm. 3 till 32 kap. är dessa preparat av sådana slag som används för att färga alla slags material eller för att ingå som beståndsdelar vid tillverkning av färgberedningar, förutsatt att de inte klassificeras enligt något annat tulltaxenummer i 32 kap.

Tulltaxe- nummer

Produktbeskrivning Bearbetning eller behandling av icke-ur- Prop. 1991/92170

sprungsmaterial som ger ursprungsstatus Bilaga 14

4 Protokoll 4

1 2 3 eller

ur 34 kap.

ur 3403

3404

- andra

”concretes” och "absolu- tes”; resinoider; koncent- rat av eteriska oljor i fett, icke flyktig olja, vax e.d., erhållna genom s.k. en- fleurage eller maceration; terpenhaltiga biprodukter erhållna vid avterpenise- ring av eteriska oljor; vat- ten från destillation av eteriska oljor och vatten- lösningar av sådana oljor

Tvål och såpa, organiska ytaktiva ämnen, tvättme- del, smörjmedel, konst- gjorda vaxer, beredda vaxer, puts- och skurme- del, ljus och liknande ar- tiklar, modelleringspas- tor, s.k. dentalvax samt dentalpreparat på basis av gips; med undantag av ur 3403 och 3404 för vilka reglerna anges nedan

Beredda smörjmedel in- nehållande oljor erhållna av petroleum eller ur bitu- minösa mineral, förutsatt att dessa utgör mindre än 70 viktprocent

Konstgjorda vaxer och beredda vaxer:

vaxer baserade på pa- raffin, petroleum- vaxcr, vaxer erhållna ur bituminösa mineral, ”slack wax” eller ”scale wax”

Tillverkning utgående från material enligt vilket tulltaxenummer som helst med undantag av:

vilket tulltaxenummer som helst, inbegripet material ur en annan ”grupp"2 inom detta tulltaxenummer. Dock får material ur samma grupp använ- das, förutsatt att vär- det av detta inte över- stiger 20% av produk- tens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten. Mate- rial som klassificeras enligt samma tulltaxe- nummer som produk- ten får dock använ- das, förutsatt att vär- det av detta inte över— stiger 20% av produk- tens pris fritt fabrik

Dessa produkter är upptagna i tillägg VII

Dessa produkter är upptagna i tillägg VII

Tillverkning varvid värdet av allt använt material inte översti- ger 40% av produk- tens pris fritt fabrik

— hydrerade oljor en- ligt nr 1516 som har karaktär av vaxer fettsyror, inte ke— miskt definierade, eller tekniska fet- talkoholer enligt nr 1519, som har ka- raktär av vaxer

använt material inte överstiger 40% av produk- tens pris fritt fa- brik

Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 40% av produk- tens pris fritt fa- brik

2 Med ”grupp" avses vilken del av tulltaxenumret som helst som är åtskild från den övriga texten med semikolon.

Tulltaxe- nummer

1

ur 35 kap.

ur 3502

ur 3505

ur 3507

36 kap.

Produktbeskrivn ing

Proteiner; modifierad stärkelse; lim och klis- ter; enzymer; med un- dantag av 3501, 3502, 3505 och ur 3507. Reg- lerna för ur 3502, ur 3505 och ur 3507 anges nedan.

Äggalbumin otjänligt, eller avsett att göras otjänligt, till människo- föda; rnjölkalbumin (laktoalbumin) otjän- ligt, eller avsett att gö- ras otjänligt, till männi- skoföda

Dextrin och annan mo- difierad stärkelse med undantag av förestrad eller föetrad stärkelse; lim och klister på basis av stärkelse, dextrin el- ler annan modifierad stärkelse

Enzympreparat, inte nämnda eller inbe- gripna någon annan- stans

Krut och sprängämnen; pyrotekniska produk- ter; tändstickor; pyro-

Bcarbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus

3 eller

—material enligt nr 3404

Nämnda material får dock användas förutsatt att värdet av dessa inte över- stiger 20% av pro- duktens pris fritt fa- brik

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt annat tulltaxenum- mer än produkten. Material som klas- sificeras enligt sammatulltaxenum- mer som produkten får dock användas, förutsatt att värdet av detta inte över- stiger 20% av pro- duktens pris fritt fa- brik

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt annat tulltaxenum- mer än produkten. Material som klas- sificeras enligt sammatulltaxenum- mer som produkten får dock användas, förutsatt att värdet av detta inte över- stiger 20% av pro— duktens pris fritt fa- brik

Tillverkning ut- gående från mate- rial enligt vilket tulltaxenummer som helst, utom från material enligt nr 1108

Tillverkning varvid värdet av allt an- vänt material inte överstiger 50% av produktens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt

4

Tillverkningvar- vid värdet av allt använt ma- terial inte över- stiger 40% av produktens

pris fritt fabrik

Tillverkningvar- vid värdet av allt använt ma- terial inte över- stiger 40% av produktens pris fritt fabrik

Tillverkningvar- vid värdet av allt använt ma- terial inte över- stiger 40% av produktens pris fritt fabrik

Tillverkningvar- vid värdet av allt använt ma-

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 4

Tulltaxe- nummer

1

ur 37 kap.

3701

Produktbeskrivning

fora legeringar; vissa brännbara produkter

Varor för foto- eller ki- no-bruk; med undantag av 3701, 3702 och 3704 för vilka reglerna anges nedan

Fotografiska plåtar och fotografisk bladfilm, strålningskänsliga, oex- ponerade, av annat ma- terial än papper, papp eller textilvara; blad- film, strålningskäns- lig, oexponerad, av- sedd för omedelbar bildframställning, även i form av filmpa- ket:

— färgfilm, avsedd för omedelbar bildframs- tällning, iform av film- paket

andra

Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus

3 eller

annat tulltaxenum- mer än produkten. Material som klas- sificeras enligt sammatulltaxenum- mer som produkten får dock användas, förutsatt att värdet av detta inte över- stiger 20% av pro- duktens pris fritt fa- brik

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt annat tulltaxenum- mer än produkten. Material som klas- sificeras enligt sammatulltaxenum- mer som produkten får dock användas, förutsatt att värdet av detta inte över- stiger 20% av pro- duktens pris fritt fa- brik

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än nr 3701 eller 3702. Material från nr 3702 får dock användas, förutsatt att värdet av detta inte överstiger 30% av produktens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än nr 3701 eller 3702. Material från nr 3701 och 3702 får dock an- vändas, förutsatt att

4

terial inte över- stiger 40% av produktens pris fritt fabrik

Tillverkningvar- vid värdet av allt använt ma- terial inte över- stiger 40% av produktens pris fritt fabrik

Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 40% av produk- tens pris fritt fa- brik

Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 40% av produk— tens pris fritt fa- brik

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 4

Tulltaxe- Produktbeskrivning Bearbetning eller behandling av icke-ur- nummer sprungsmaterial som ger ursprungsstatus 1 2 3 eller 4 det sammanlagda vär- det av dessa inte över- stiger 20% av produk- tens pris fritt fabrik 3702 Fotografisk film i rullar, Tillverkning varvid Tillverkning var- strålningskänslig, oexpo- allt använt material vid värdet av allt nerad, av annat material klassificeras enligt an- använt material än papper, papp eller tex- nat tulltaxenummer inte överstiger tilvara; film i rullar, strål- än nr 3701 eller 3702 40% av produk- ningskänslig, oexpone- tens pris fritt fa- rad, avsedd för omedel- brik bar bildframställning 3704 Fotografiska plåtar, foto- Tillverkning varvid Tillverkning var- grafisk film, fotografiskt allt använt material vid värdet av allt papper, fotografisk papp klassificeras enligt an- använt material och nat tulltaxenummer inte överstiger fotografisk textilvara, ex- än nr 3701-3704 40% av produk- ponerade men inte fram- tens pris fritt fa- kallade brik ur 38 kap. Diverse kemiska produk- Tillverkning varvid Tillverkning var- ter; med undantag av allt använt material vid värdet av allt 3801, ur 3803, ur 3805, ur klassificeras enligt an- använt material 3806, ur 3807, 3808-3814, nat tulltaxenummer inte överstiger 3818-3820, 3822 och 3823 än produkten. Mate- 40% av produk- för vilka reglerna anges rial som klassificeras tens pris fritt fa- nedan enligt samma tulltaxe- brik nummer som produk- ten får dock använ- das, förutsatt att vär- det av detta inte över- stiger 20% av produk- tens pris fritt fabrik 3801 Konstgjord grafit; kolloi-

dal och halvkolloidal gra- fit; preparat på basis av grafit eller annat kol, i pastaform eller i form av block, plattor eller andra halvfabrikat:

kolloidal grafit, suspen- derad i olja samt halv- kolloidal grafit; kolhal- tig elektrodmassa

— grafit i pastaform, ut- görande blandning av grafit och mineraloljor vari grafit ingår med mer än 30 viktprocent

andra

Tillverkning varvid värdet av allt använt material inte översti- ger 50% av produk- tens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid värdet av allt ingå- ende material enligt nr 3403 inte överstiger 20% av produktens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer

Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 40% av produk- tens 'pris fritt fa- brik

Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 4

Tulltaxe- Produktbeskrivning Bearbetning eller behandling av icke-ur- nummer sprungsmaterial som ger ursprungsstatus 1 2 3 eller 4 än produkten. Mate- 40% av produk- rial enligt detta tull- tens pris fritt fa- taxenummer får dock brik användas, förutsatt att värdet av detta inte överstiger 20% av produktens pris fritt fabrik ur 3803 Raffinerad tallolja Raffinering av rå tall- Tillverkning var- olja vid värdet av allt använt material inte överstiger 40% av produk- tens pris fritt fa- brik ur 3805 Sulfatterpentin, renad Rening bestående av Tillverkning var- destillering eller raffi- vid värdet av allt nering av rå sulfatter- använt material pcntin inte överstiger 40% av produk- tens pris fritt fa- brik ur 3806 I-Iartsestrar Tillverkning utgående Tillverkning var- från hartssyror vid värdet av allt använt material inte överstiger 40% av produk- tens pris fritt fa- brik ur 3807 Trätjärbeck Destillation av trät- Tillverkning var- jära vid värdet av allt använt material inte överstiger 40% av produk- tens pris fritt fa- brik 3808 Insekts-, svamp— och Tillverkning varvid ogräsbekämpningsmedel, värdet av allt använt groningshindrandc me- material inte översti- del, tillväxtreglerande ger 50% av produk- medel för växter, desin- tens pris fritt fabrik fektioasmedel, bekämp- ningsmedel mot gnagare och liknande produkter, föreliggande i former eller förpackningar för försälj- ning i detaljhandeln eller som preparat eller utfor- made artiklar (t.ex. band, vekar och ljus, prepare- rade med svavel, samt flugpapper) 3809 Appreturmedel, preparat Tillverkning varvid

för påskyndande av färg- ning eller för fixering av färgämnen samt andra

värdet av allt använt material inte översti- ger 50% av produk-

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 4

Tulltaxe- Produktbeskrivning Bearbetning eller behandling av icke-ur- _ nummer sprungsmaterial som ger ursprungsstatus Bllaga 14 1 2 3 eller 4 Protokoll 4

3810

3811

3812

3813

produkter och preparat (t.ex. glättmedel och bet- medel), av sådana slag som används inom textil-, pappers- eller läderindu- strin eller inom liknande industrier, inte nämnda eller inbegripna någon an- nanstans

Betmedel för metaller; flussmedel och andra pre- parat, utgörande hjälp- medel vid lödning eller svetsning; pulver och pas- tor för lödning eller svets- ning, bestående av metall och andra ämnen; prepa- rat av sådana slag som an- vänds för fyllning eller be- läggning av svetselektro- der eller svetstråd

Preparat för motverkande av knackning, oxidation, korrosion eller hartsbild- ning, viskositetsförbätt- rande preparat och andra beredda tillsatsmedel för mineraloljor (inbegripet bensin) eller för andra vätskor som används för samma ändamål som mi- neraloljor:

- beredda tillsatsmedel för smörjoljor, innehål- lande oljor erhållna ur petroleum eller ur bitu- minösa mineral

andra

Beredda vulkningsaccele- ratorer; sammansatta mjukningsmedel för gummi eller plast, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans; anti- oxidanter och andra sam- mansattastabiliseringsme- del för gummi eller plast

Preparat och laddningar till brandsläckningsappa- rater; brandsläckningsbomber

tens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid värdet av allt använt material inte översti- ger 50% av produk- tens pris fritt fabrik

Dessa produkter är upptagna i bilaga VII

Tillverkning varvid värdet av allt använt material inte översti- ger 50% av produk- tens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid värdet av allt använt material inte översti- ger 50% av produk- tens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid värdet av allt använt material inte översti- ger 50% av produk- tens pris fritt fabrik

Bearbetning eller behandling av icke-ur- PFOP' 1991/92170 sprungsmaterial som ger ursprungsstatus Bilaga 14

4 Protokoll 4

Tulltaxe- nummer

Produktbeskrivning

l 2 3 eller

3814

3818

3819

3820

3822

3823

Sammansatta organiska lösnings- och spädnings- medel, inte nämnda eller inbegripna någon annan- stans; beredda färg- eller lackborttagningsmedel

Kemiska grundämnen, dopade för användning inom elektroniken, i form av skivor, plattor eller lik- nande former; kemiska föreningar, dopade för användning inom elektro- niken

Hydrauliska bromsväts- kor och andra beredda vätskor för hydraulisk kraftöverföring, inte in- nehållande oljor erhållna ur petroleum eller ur bitu- minösa mineral eller inne- hållande mindre än 70 viktproccnt sådana oljor

Frysskyddsmedel och be- redda flytande avisnings- medel

Sammansatta reagens för diagnostiskt bruk eller la- boratoriebruk, andra än sådana som omfattas av nr 3002 eller 3006

Beredda bindemedel för gjutformar eller gjutkär- nor; kemiska produkter samt preparat från ke- miska eller närstående in- dustrier (inbegripet så- dana som består av bland- ningar av naturproduk- ter), inte nämnda eller in- begripna någon annan- stans; restprodukter från kemiska eller närstående industrier, inte nämnda eller inbegripna någon an- nanstans:

— följande produkter en- ligt detta tulltaxenum- mer:

— — beredda bindemedel för gjutformar eller gjutkärnor på basis av naturliga hartsar- tade produkter

Tillverkning varvid värdet av allt använt material inte översti- ger 50% av produk- tens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid värdet av allt använt material inte översti- ger 50% av produk- tens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid värdet av allt använt material inte översti- ger 50% av produk- tens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid värdet av allt använt material inte översti- ger 50% av produk- tens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid värdet av allt använt material inte översti- ger 50% av produk- tens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten. Mate- rial som klassificeras enligt samma tulltaxe- nummer som produk-

Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 40% av produk- tens pris fritt fa- brik

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 4

Tulltaxe- nummer

Produktbeskrivning Bearbetning eller behandling av icke—ur-

sprungsmaterial som ger ursprungsstatus

1 2 3 eller 4

— andra

ur 3901 -3915

— — naftensyror, vatteno- lösliga salter av naf— tensyror samt estrar av naf'tcnsyror — — sorbitol, annan än sorbitol enligt nr 2905 — petroleumsulfo— nater, med undantag av petroleumsulfona— ter av alkalimetaller, av ammonium eller av etanolaminer; tio- fcnhaltiga sulfone- rade destillat av bitu- minösa skiffrar samt salter därav — — jonbytare — — getter för vakuumrör

— — alkalisk järnoxid för rening av gas -— — gasvatten och använd gasreningsmassa — — sulfonaftensyror. de- ras icke vattenlösliga salter och deras est- rar — — finkelolja och dippel- solja — — blandningar av salter vilka har olika anjo- ner —— pastor eller massor på basis av gelatin för kopieringsändamäl, även på underlag av papper eller textil

Tillverkning varvid värdet av allt använt material inte överstiger 5 % av produktens pris fritt fa- brik

Plaster i obearbetad form; avklipp och annat avfall av plast samt plastskrot; med undantag av ur 3907 för vilket regeln anges ne- dan:

— additionshomo- polymerer

ten får dock använ- das, förutsatt att vär- det av detta inte över- stiger 20% av produk- tens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid:

—värdet av allt an- vänt material inte överstiger 50% av produktens pris fritt fabrik, och — värdet av allt slags använt material en- ligt 39 kap. inte överstiger 20% av produktens pris

Tillverkningvar- vid värdet av allt använt ma- terial inte över- stiger 25% av produktens pris fritt fabrik

Tulltaxe-

Produktbeskrivning

Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus

nummer

1

ur 3907

ur 3916 -3921

eller

fritt fabrik1 andra Tillverkning varvid värdet av allt slags an- vänt material enligt 39 kap. inte överstiger 20% av produktens pris fritt fabrik1

Sampolymer tillverkad av Tillverkning varvid polykarbonat och sampo- allt använt material lymer av akrylnitril-buta- klassificeras enligt an- dien-styren (ABS) nat tulltaxenummer än produkten. Mate- rial som klassificeras enligt samma tulltaxe- nummer som produk- ten får dock använ- das, förutsatt att vär- det av detta inte över- stiger 50% av produk- tens pris fritt fabrikl

Halvfabrikat av plast och andra plastvaror; med un- dantag av ur 3916, ur 3917 och ur 3920 för vilka reg- lerna anges nedan: — platta produkter, bear- Tillverkning varvid betade utöver endast värdet av allt slags an- ytbearbetning eller vänt material enligt 39 nedskurna till annan kap. inte överstiger form än rektangulär 50% av produktens (inklusive kvadratisk); pris fritt fabrik andra produkter, bear- betade utöver endast ytbearbetning

- andra: _ — additionshomopoly- Tillverkning varvid:

merer — värdet av allt an- vänt material inte överstiger 50% av produktens pris fritt fabrik, och värdet av allt slags använt material en- ligt 39 kap. inte överstiger 20% av produktens pris fritt fabrik1

Tillverkning varvid värdet av allt slags an- vänt material enligt 39 kap. inte överstiger 20% av produktens pris fritt fabrikl

— — andra

4

2 3

Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 25% av produk- tens pris fritt fa- brik

Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 25% av produk- tens pris fritt fa- brik

Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 25% av produk- tens pris fritt fa- brik

Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 15% av produk- tens pris fritt fa- brik

* Då fråga om produkter tillverkade av material enligt såväl nr 39.01 -39.06 å ena si- dan som enligt nr 39.07—39.11 å andra sidan, skall denna inskränkning tillämpas en- dast med avseende på den materialkategori som överväger viktmässigt i produkten.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 4

Tulltaxe- Produktbeskrivning Bearbetning eller behandling av icke-ur- _ nummer sprungsmaterial som ger ursprungsstatus Bilaga 14 1 2 3 eller 4 Protokoll 4 ur 3916 Profilerade stänger och Tillverkning varvid: Tillverkning var- och strängar samt rör och —värdet av allt an- vid värdet av allt ur 3917 slangar vänt material inte använt material överstiger 50% av inte överstiger produktens pris 25% av produk- fritt fabrik, och tens pris fritt fa- — värdet av allt slags brik använt material en- ligt samma tulltaxe- nummer som pro- dukten inte översti- ger 20% av produk- tens pris fritt fabrik ur 3920 Ark, folier eller film av Tillverkning utgående Tillverkning var- jonomer från etttermoplastiskt vid värdet av allt partiellt salt utgö- använt material rande en sampolymer inte överstiger av eten och metakryl- 25% av produk- syra, delvis neutralise- tens pris fritt fa- rad med metall-joner brik (främst zink- och nat- riumjoner) 3922 Artiklar av plast Tillverkning varvid -3926 värdet av allt använt material inte översti- ger 50% av produk- tens pris fritt fabrik ur 40 kap. Gummi och gummivaror; Tillverkning varvid med undantagavur4001, allt använt material 4005, 4012 och ur 4017 för klassificeras enligt an- vilka reglerna anges ne- nat tulltaxenummer dan än produkten ur 4001 Laminerade plattor av Hopvalsning av kräp- sulkräpp plattor av naturligt gummi 4005 Ovulkat gummi med in- Tillverkning varvid blandning av tillsatsäm- värdet av allt använt nen,iobearbetad form el- material bortsett från ler i form av plattor, duk naturligt gummi, inte eller remsor överstiger 50% av produktens pris fritt fabrik 4012 Regummerade eller bc-

gagnade däck, andra än massivdäck, av gummi;

massivdäck, utbytbara slitbanor samt fälgband, av gummi:

regummerade däck (även massivdäck och s.k. slanglösa däck) av gummi

— andra

Regummering av be- gagnade däck

Tillverkning utgående från material enligt vilket tulltaxenummer som helst med undan-

Tulltaxe- Produktbeskrivning Bearbetning eller behandling av icke-ur- _ nummer sprungsmaterial som ger ursprungsstatus Brlaga 14 1 2 3 eller 4 Protokoll 4 tag av nr 4011 eller 4012 ur 4017 Varor av hårdgummi Tillverkning utgående från hårdgummi ur 41 kap. Oberedda hudar och Tillverkning varvid skinn (andra än päls- allt använt material skinn) samt läder; med klassificeras enligt an- undantag av ur 4102, nat tulltaxenummer 4104-4107 och 4109 för än produkten vilka reglerna anges ne- dan ur 4102 Oberedda skinn av får el- Borttagning av ull ler lamm, avhårade från skinn av får eller lamm, med ullbekläd- nad 4104 Läder, annat än läder en- Garvning av förgarvat -4107 ligt 4108 eller 4109 läder ELLER Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten 4109 Lackläder och laminerat Tillverkning utgående lackläder; metalliserat lä- från läder enligt nr der 4104-4107, förutsatt att dess värde inte överstiger 50% av produktens pris fritt fabrik 42 kap. Lädervaror; sadelmakeri- Tillverkning varvid arbeten; reseffekter, allt använt material hand-väskor och liknande klassificeras enligt an- artiklar; varor av tarmar nat tulltaxenummer än produkten ur 43 kap. Pälsskinn och konstgjord Tillverkning varvid päls; varor av dessa mate- allt använt material rial; med undantag av ur klassificeras enligt an— 4302 och 4303 för vilka nat tulltaxenummer reglerna anges nedan än produkten ur 4302 Garvade eller på annat sätt beredda pälsskinn, hopfogade: — tavlor, kors och lik- Blekning eller färg- nande former ning förutom tillskär- ning och hopfogning av inte hopfogade, garvade eller beredda skinn — andra Tillverkning utgående från inte hopfogade, garvade eller beredda pälsskinn 4303 Kläder och tillbehör till Tillverkning utgående 120

'Ilrlltaxe- Produktbeskrivning Bearbetning eller behandling av icke-ur- . nummer sprungsmaterial som ger ursprungsstatus Bilaga 14

1

ur 44 kap.

ur 4403

ur 4407

ur 4408

4409

ur 4410 —4413

ur 4415

2

kläder samt andra varor av pälsskinn

Trä och varor av trä; trä- kol; med undantag av ur 4403, ur 4407, ur 4408, 4409, ur 4410-4413, ur 4415, ur 4416, 4418 och ur 4421 för vilka reglerna an— ges nedan

Virke, bilat eller grovt så- gat på två eller fyra sidor

Virke, sågat eller kluvet i längdriktningen eller sku- ret eller svarvat till skivor med en tjocklek av mer än 6 mm, hyvlat, slipat eller finger-Skarvat

Skarvat faner med en tjocklek ej överstigande 6 mm samt annat virke, så- gat i längdriktningen, sku- ret eller svarvat till skivor med en tjocklek ej över- stigande 6 mm, hyvlat, sli- pat eller fingerskarvat

Virke (inbegripet icke sammansatt parkett- stav), likformigt bearbe- tat utefter hela längden (spontant, falsat, fasat, försett med pärlstav, pro- filerat, bearbetat till rund form e.d.) på kanter eller sidor, slipat eller f'mgers- karvat: slipat eller fingerskar- vat - profilerade lister andra

Profilerade lister, inbegri- pet profilerade socklar och andra profilerade ski- vor eller bräder

Packlådor, förpacknings- askar, häckar, tunnor, andra än tunnor enligt nr

3 eller

från inte hopfogade garvade eller beredda päls-skinn, enligt nr 4302

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten

Tillverkning utgående från obearbetat virke, även barkat eller en- dast befriat från splintved

Hyvling, slipning eller fingerskarvning

Skarvning, hyvling, slipning eller finger- skarvning

Slipning eller finger- skarvning Profilering Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten

Profilering

Tillverkning utgående från bräder eller ski- vor med icke avpas-

4 Protokoll 4

Tulltaxe- Produktbeskrivning Bearbetning eller behandling av icke-ur- _ nummer sprungsmaterial som ger ursprungsstatus Brlaga 14 1 2 3 eller 4 Protokoll 4

ur 4416

4418

ur 4421

ur 45 kap.

4503

46 kap.

47 kap.

ur 48 kap.

4416, och liknande för- packningar, av trä

Fat, tunnor, kar, baljor och andra tunnbinderiar- beten samt delar till så- dana arbeten, av trä

Byggnadssnickerier och timmermansarbeten, av trä, inbegripet cellplattor, sammansatt parkettstav samt vissa takspån ("shingles” and ”sha- kes”): byggnadssnickerier och timmermans-arbeten, av trä

profilerade lister — andra

Tändstickssplint; skopligg av trä

Kork och varor av kork; med undantag av 4503 för vilket regeln anges nedan

Varor av naturkork

Varor av halm, esparto el- ler andra flätningsmate- rial; korgmakeriarbeten

Massa av ved eller andra fibrösa cellulosahaltiga material; avfall och för- brukade varor av papper eller papp

Papper och papp; varor av pappersmassa, papper

sade dimensioner

Tillverkning utgående från kluven tunnstav, ej bearbetad vidare än genom sågning på de båda huvudsidorna

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten. Dock får cell-plattor och vissa takspån (”Shing- les and shakes”) an- vändas Profilering Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten

Tillverkning utgående från trä enligt vilket tulltaxenummer som helst utom från trät-

råd enligt nr 4409

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an— nat tulltaxenummer än produkten

Tillverkning utgående från kork enligt nr 4501

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten

Tillverkning varvid allt använt material

Prop. 1991/921170

Tulltaxe- Produktbeskrivning Bearbetning eller behandling av icke—ur- _ nummer sprungsmaterial som ger ursprungsstatus Bilaga 14 1 2 3 eller 4 Protokoll 4

ur 4811

4816

4817

ur 4818

ur 4819

ur 4820

ur 4823

och papp; med undantag av ur 4811, 4816, 4817, ur 4818, ur 4819, ur 4820 och ur 4823 för vilka reglerna anges nedan

Papper och papp, endast linjerade eller rutade

Karbonpapper, självko- pierande papper och an- nat kopierings- eller över- tryckspapper (med un- dantag av papper enligt nr 4809), pappersstenciler och offset-plåtar av pap- per, även förpackade i as- kar

Kuvert, kortbrev, brev- kort med enbart postalt tryck samt korrespon- denskort, av papper eller papp; askar, mappar o.d. av papper eller papp, in- nehållande ett sortiment av brevpapper, pappers- kuvert e.d.

Toalettpapper

Kartonger, askar, lådor, säckar, påsar och andra förpackningar av papper, papp, cellulosavadd eller duk av cellulosafibrer

Brevpapper i block

Andra slag av papper, papp, cellulosavadd eller duk av cellulosafibrer, till- skurna till bestämd stor- lek eller form

klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten

Tillverkning utgående från material för pap- perstill-verkning en- ligt 47 kap.

Tillverkning utgående från material för pap- perstill-verkning en- ligt 47 kap.

Tillverkning varvid:

allt använt material klassificeras enligt annat tulltaxenum- mer än produkten, och — värdet av allt an- vänt material inte överstiger 50% av produktens pris fritt fabrik

Tillverkning utgående från material för pap- perstill-verkning en- ligt 47 kap.

Tillverkning varvid:

allt använt material klassificeras enligt annat tulltaxenum- mer än produkten, och —värdet av allt an- vänt material inte överstiger 50% av produktens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid värdet av allt använt material inte översti- ger 50% av produk- tens pris fritt fabrik

Tillverkning utgående från material för pap- perstillverkning enligt 47 kap.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 4

Tulltaxe- nummer

Produktbeskrivning Bearbetning eller behandling av icke-ur-

sprungsmaterial som ger ursprungsstatus

1 2 3 eller 4

ur 49 kap.

4909

4910

ur 50 kap.

ur 5003

5004 — ur 5006

Tryckta böcker, tidningar, bilder och andra produk- ter av den grafiska indu- strin; handskrifter, ma- skinskrivna texter samt ritningar; med undantag av 4909 och 4910 för vilka reglerna anges nedan

Brevkort och vykort, med bildtryck eller annat tryck; tryckta kort med personliga hälsningar, meddelanden eller till- kännagivanden, även med bildtryck, med eller utan kuvert eller utstyrsel

Almanackor av alla slag, tryckta, inbegripet alma- nacksblock: — s.k. evighetskalendrar samt almanackor med utbytbara block som är monterade på underlag av annat material än papper eller papp

— andra

Natursilke; med undantag av ur 5003, 5004 ur 5006 och 5007 för vilka reg- lerna anges nedan

Avfall av natursilke (inbe- gripet silkeskokonger, inte lämpliga för avhaSp- ling, garnavfall samt rivet avfall och riven lump),kardat eller kam- mat

Garn av natursilke och garn spunnet av avfall av natursilke

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten

Tillverkning utgående från material som inte klassific-eras enligt nr 4909 eller 4911

Tillverkning varvid:

— allt använt material klassificeras enligt annat tulltaxenum- mer än produkten, och —värdet av allt an- vänt material inte överstiger 50% av produktens pris fritt fabrik

Tillverkning utgående

från material som inte klassificeras enligt nr 4909 eller 4911

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten

Kardning eller kam- ning av avfall av na- tursilke

Tillverkning utgående från':

råsilke eller avfall av natursilke, kar- dat eller kammat eller på annat sätt berett för spinning,

[ Då fråga om produkter tillverkade av material enligt såväl nr 39.01—39.06 å ena si- dan som enligt nr 3907—39.11 å andra sidan, skall denna inskränkning tillämpas en- dast med avseende på den materialkategori som överväger viktmässigt i produkten.

Tulltaxe- Produktbeskrivning Bearbetning eller behandling av icke-ur- Pfop' 1991/921170 nummer sprungsmaterial som ger ursprungsstatus Bilaga 14 1 2 3 eller 4 Protokoll 4

andra naturliga fib- rer, inte kardade, kammade eller på annat sätt beredda för spinning,

—kemiskt material, eller dissolving- massa, eller

— material för pap- perstillverkning

5007 Vävnader av natursilke eller av avfall av natur- silke: i förening med gum- Tillverkning utgående mitråd från enkelt garnl — andra Tillverkning utgående frånlz

— garn av kokosfi- brer, — naturliga fibrer, — konststapelfibrer, inte kardade, kam- made eller på annat sätt beredda för spinning, — kemisktmaterialel- ler dissolving- massa, eller

' papper ELLER Tryckning jämte åt- minstone två förbere- dande eller avslu- tande behandlingar (t.ex. tvättning, blek- ning, mercerisering, värmefixering, rugg- ning, kalandrering, krympfri-behandling, varaktig appretering, dekatering, impreg- nering, stoppning och noppning) av vävnad vars värde inte över- stiger 47,5% av pro- duktens pris fritt fa- brik

ur 51 kap. Ull samt fina eller grova Tillverkning varvid djurhår; garn och vävna- allt använt material der av tagel; med undan- klassificeras enligt an- tag av 5106-5110 och nat tulltaxenummer 5111-5113 för vilka reg- än produkten lerna anges nedan

5106 Garn av ull, av fina eller Tillverkning utgående —5110 grova djurhår eller av ta- frånl: gel — råsilke eller avfall

1 Beträffande särskilda villkor som gäller för produkter som tillverkats av en bland- ning av textilmaterial, se inledande anmärkning 5. 125

Tulltaxe- nummer

1

5111 —5113

ur 52 kap.

5204 5207

1 Beträffande särskilda villkor som gäller för produkter som tillverkats av en bland-

Produktbeskrivning Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus

2 3 eller

av natursilke, kar- dat eller kammat eller på annat sätt berett för spinning, — andra naturliga fib— rer, inte kardade, kammade eller på annat sätt beredda för spinning,

— kemiskt material el- ler dissolving- massa, eller material för pap- pers-tillverkning

Vävnader av ull, av fina

djurhår, av grova djurhår eller av tagel; i förening med gummit- Tillverkning utgående

råd från enkelt garnl andra Tillverkning utgående från]: — garn av kokosfi- brer,

naturliga fibrer, - konststapelfibrer,inte kardade, kammade eller på annat sätt beredda för spin-

ning,

— kemiskt material el- ler dissolving- massa, eller

— papper

ELLER

Tryckning jämte åt- minstone två förbere- dande eller avslu- tande behandlingar (t.ex. tvättning, blek- ning, mercerisering, vännefixering, rugg- ning, kalandrering, krympfribehandling, varaktig appretering, dekatering, impreg- nering, stoppning och noppning) av vävnad vars värde inte över- stiger 47,5% av pro- duktens pris fritt fa- brik

Bomull; med undantag av Tillverkning varvid 5204-5207 och 5208-5212 allt använt material för vilka reglerna anges klassificeras enligt an- nedan nat tulltaxenummer än produkten Garn och tråd av bomull Tillvlerkning utgående från :

ning av textilmaterial, se inledande anmärkning 5.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 4

Tulltaxe- Produktbeskrivning Bearbetning eller behandling av icke-ur- PFOp' 1991/92170 nummer sprungsmaterial som ger ursprungsstatus Bilaga 14

1 2 3 eller 4 Prötokoll 4

råsilke eller avfall av natursilke, kar- dat eller kammat eller på annat sätt berett för spinning, — andra naturliga fib- rer, inte kardade, kammade eller på annat sätt beredda för spinning, kemiskt material el- ler dissolving- massa, eller material för pap- pers-tillverkning

5208 Vävnader av bomull: —5212 — iförening med gummit- Tillverkning utgående råd från enkelt garn1 — andra Tillverkning utgående från]: -— garn av kokosf— brer, — naturliga fibrer, — konststapelfibrer,

inte kardade, kam- made eller på annat sätt beredda för Spinning,

— kemiskt material el- ler dissolving- massa, eller

' papper ELLER Tryckning jämte åt- minstone två förbere- dande eller avslu- tande behandlingar (t.ex. tvättning, blek- ning, mercerisering, vännefixering, rugg- ning, kalandrering, krympfri-behandling, varaktig appretering, dekatering, impreg- nering, stoppning och noppning) av vävnad vars värde inte över- stiger 47,5% av pro- duktens pris fritt fa- brik

ur 53 kap. Andra vegetabiliska tex- Tillverkning varvid tilfibrer;pappersgam och allt använt material vävnader av pappersgam; klassificeras enligt an- med undantag av 5306- nat tulltaxenummer 5308 och 5309-5311 för än produkten vilka reglerna anges ne-

1 Beträffande särskilda villkor som gäller för produkter som tillverkats av en bland- ning av textilmaterial, se inledande anmärkning 5. 127

Tulltaxe- Produktbeskrivning Bearbetning eller behandling av icke-ur- _ nummer sprungsmaterial som ger ursprungsstatus Bilaga 14 1 2 3 eller 4 Protokoll 4 dan

5306 Garn av andra vegetabi- Tillverkning utgående —5308 liska från': textilfibrer; pappersgarn — råsilke eller avfall

av natursilke, kar- dat eller kammat eller på annat sätt berett för spinning, - andra naturliga fib- rer, inte kardade, kammade eller på annat sätt beredda för spinning, —- kemiskt material el- ler dissolving- massa, eller - material för pap- pers-tillverkning

ur 5309 Vävnader av andra vege- —5311 tabiliska textilfibrer; väv- nader av pappersgam; -— i förening med gummit- Tillverkning utgående råd från enkelt garnI — andra Tillverkning ut— gående från': garn av kokosf'i- brer, naturliga fibrer, konststapelfibrer, inte kardade, kam- made eller på annat sätt beredda för spinning, kemiskt maten'al el- ler dissolving- massa, eller

" papper

ELLER Tryckning jämte åt- minstone två förbere- dande eller avslu- tande behandlingar (t.ex. tvättning, blek- ning, mercerisering, värmefrxering, rugg- ning, kalandrering, krympfribehandling, varaktig appretering, dekatering, impreg— nering, stoppning och noppning) av vävna- der vars värde inte överstiger 47,5% av produktens pris fritt fabrik

1 Beträffande särskilda villkor som gäller för produkter som tillverkats av en bland- ning av textilmaterial, se inledande anmärkning. 128

Tulltaxe- nummer

1

5401 —5406

5407 och 5408

5501 —5507

Produktbeskrivning Bearbetning eller behandling av icke-ur- _ sprungsmaterial som ger ursprungsstatus B1laga 14

2 3 eller 4 Protokoll 4

Garn, monofilamentgarn Tillverkning utgående

och från':

tråd av konstfilament — råsilke eller avfall

av natursilke, kar- dat eller kammat eller på annat sätt berett för spinning, — andra naturliga fib- rer, inte kardade, kammade eller på annat sätt beredda för spinning,

— kemiskt material el- ler dissolving- massa, eller — material för pap- pers—tillverkning

Vävnader av garn av konstfilament:

— iförening med gummit- Tillverkning ut- råd gående från enkelt garnI — andra Tillverkning

ut'gående från:

garn av kokosfi- brer, — naturliga fibrer, — konststapelfibrer, inte kardade, kam- made eller på annat sätt beredda för spinning, — kemiskt material el- ler dissolving- massa, eller

— papper

ELLER Tryckning jämte åt- minstone två förbere- dande eller avslu- tande behandlingar (t.ex. tvättning, blek- ning, mercerisering, vännefixering, rugg- ning, kalandrering, krympfribehandling, varaktig appretering, dekatering, impreg- nering, stoppning och noppning) av vävnad vars värde inte över- stiger 47,5% av pro- duktens pris fritt fa- brik

Konststapelfibrer Tillverkning utgående från kemiskt material

1 Beträffande särskilda villkor som gäller för produkter som tillverkats av en bland- ning av textilmaterial, se inledande anmärkning 5. 129

Tull'taxe- Produktbeskrivning Bearbetning eller behandling av icke-ur- _ nummer sprungsmaterial som ger ursprungsstatus Bilaga 14 1 2 3 eller 4 Protokoll 4

eller dissolvingmassa

5508 Garn och sytråd av konst- Tillverkning utgående —5511 stapelfibrcr från':

råsilke eller avfall av natursilke, kar- (lat eller kammat eller på annat sätt berett för spinning, — andra naturliga fib— rer, inte kardade, kammade eller på annat sätt beredda för spinning, — kemiskt material el- ler dissolving- massa, eller — material för pap-

perstillverkning 5512 Vävnader av konststapel- —5516 fibrer: — i förening med gummit- Tillverkning ut- råd gående från enkelt garnl — andra Tillverkning ut—

gående frånli

— garn av kokosfi- brer, — naturliga fibrer, — konststapelfibrer, inte kardadc, kam- made eller på annat sätt beredda för spinning, — kemiskt material el— ler dissolving- massa, eller

— papper

ELLER Tryckning jämte åt- minstone två förbere- dande eller avslu- tande behandlingar (t.ex. tvättning, blek- ning, mercerisering, värmcfixcring, rugg- ning, kalandrering, krympfribehandling, varaktig appretering, dekatering, impreg- nering, stoppning och noppning) av vävnad vars värde inte över- stiger 47,5% av pro- duktens pris fritt fa- brik

1 Beträffande särskilda villkor som gäller för produkter som tillverkats av en bland- ning av textilmaterial, se inledande anmärkning 5. 130

Tulltaxe- Produktbeskrivning Bearbetning eller behandling av icke-ur- PFOp' 1991/92170 nummer sprungsmaterial som ger ursprungsstatus Bilaga 14 1 2 3 eller 4 PIOtOkoll 4

ur 56 kap. Vadd, filt och bondad Tillverkning utgående duk; specialgarner; surr- frånlz ningsgarn och tågvirke — garn av kokosfi- samt varor av sådana pro- brer, dukter; med undantag av — naturliga fibrer, 5602, 5604, 5605 och 5606 kemiskt material el- för vilka reglerna anges ler dissolving- nedan massa, eller — material för pap- perstillverkning

5602 Filt, även impregnerad, överdragen, belagd eller laminerad: nålfilt Tillverkning utgående från': — naturliga fibrer, el- ler

— kemiskt material el- ler dissolvingmassa Dock får — filament av poly- propen enligt nr 5402, — fibrer av polypro- pen enligt nr 5503 eller 5506 eller — fiberkabel av poly- propen enligt nr 5501 i vilka varje enskilt fi- lament eller enskild fl- ber har en längdvikt understigande 9 deci- tex användas, förut- satt att värdet av dessa inte överstiger 40% av produktens pris fritt fabrik

— andra Tillverkning utgående frånl: naturliga fibrer, — konststapelfibrer av kasein, eller — kemiskt material el- ler dissolvingmassa

5604 Tråd och rep av gummi, textilöverdragna; textil- garn samt remsor o.d. en- ligt nr 5404 eller 5405, im- pregnerade, överdragna eller belagda med gummi eller plast eller försedda med hölje av gummi eller

plast: — tråd och rep av gummi, Tillverkning utgående textilöverdragna från träd eller rep av

gummi, inte textilö-

l Beträffande särskilda villkor som gäller för produkter som tillverkats av en bland- ning av textilmaterial, se inledande anmärkning 5. 131

Tulltaxe- Produktbeskrivning Bearbetning eller behandling av icke-ur- _ nummer sprungsmaterial som ger ursprungsstatus Bilaga 14 1 2 3 eller 4 Protokoll 4 verdragna andra Tillverkning utgående

från]:

— naturliga fibrer, inte kardade, kam- made eller på annat sätt beredda för spinning, — kemiskt material el- ler dissolving- massa, eller — material för pap- perstillverkning

5605 Mctalliserat garn (även Tillverkning utgående överspunnct), dvs. textil- frånl: garn eller remsor o.d. en- naturliga fibrer, ligt nr 5404 eller 5405, i konststapelfibrer, förening med metall i inte kartlade. kam- form av tråd eller pulver made eller på annat eller överdragna med me- sätt beredda för tall spinning,

— kemiskt materialel- ler dissolving- massa, eller — material för pap- perstillverkning

5606 Överspunnet garn samt Tillverkning utgående

remsor o.d. enligt nr 5404 från': eller 5405, överspunna naturliga fibrer, (dock inte garn enligt nr — konststapelfibrer, 5605 och överspunnet ta— inte kartlade, kam-

gelgarn); sniljgarn (inbe- made eller på annat gripet sniljgarn framställt sätt beredda för av textilflock); chaincttc- spinning,

garn — kemisktmaterial el- ler dissolving- massa, eller — material för pap— pers-tillverkning

57 kap. Mattor och annan golvbe-

l Beträffande särskilda villkor som gäller för produkter som tillverkats av en bland-

läggning av textilmaterial: — av nålfilt

Tillverkning utgående från':

naturliga fibrer, el- ler

— kemiskt material el- ler dissolvingmassa

Dock får — filament av poly- propen enligt nr 5402, — fibrer av polypro- pen enligt nr 5503 eller 5506 eller — fiberkabel av poly- propen enligt nr 5501,

ning av textilmaterial, sc inledande anmärkning 5.

Tulltaxe- Produktbeskrivning Bearbetning eller behandling av icke—ur- _ nummer sprungsmaterial som ger ursprungsstatus 131121ng 14 1 2 3 eller 4 Protokoll 4

i vilka varje enskilt fi- lament eller enskild fi- ber har en längdvikt understigande 9 deci- tex användas, förut- satt att värdet av dessa inte överstiger 40% av produktens pris fritt fabrik av annan filt Tillverkning utgående frånl:

naturliga fibrer, inte kartlade, kam- made eller på annat sätt beredda för spinning, eller — kemiskt material el- ler dissolvingmassa

—- andra Tillverkning utgående frånlz — garn av kokosfi- brer,

— garn av syntetfila- ment eller av rege— natfilament, -— naturliga fibrer, el- ler - konststapelfibrer, inte kardadc, kam- made eller på annat sätt beredda för spinning

ur 58 kap. Speciella vävnader; tuf- tade dukvaror av textil- material; spetsar, tapisse- rier; snörmakeriarbcten; broderier; med undantag av 5805 och 5810 för vilka reglerna anges nedan: — iförening med gummit- Tillverkning utgående

råd från enkelt garnl — andra Tillverkning utgående från': naturliga fibrer, — konststapelfibrer,

inte kartlade, kam— made cller på annat sätt beredda för spinning eller — kemiskt material el- ler dissolvingmassa ELLER Tryckning jämte åt- minstone två förbere- dande eller avslu— tande behandlingar (t.ex. tvättning, blek- ning, mercerisering,

[ Beträffande särskilda villkor som gäller för produkter som tillverkats av en bland- mng av textilmaterial, se inledande anmärkning 5. 133

Tulltaxe- Produktbeskrivning Bearbetning eller behandling av icke-ur- PFOP' 1991/92370 nummer sprungsmaterial som ger ursprungsstatus Bilaga 14

1

5805

5810

5901

5902

5903

Handvävda tapisserier av typerna Gobelins, Flan- dern, Aubusson, Beau- vais och liknande samt handbroderade tapisse- rier (t.ex. med petits points eller korsstygn), även konfektionerade

Broderier som längdvara eller i form av motiv

Textilvävnader över- dragna med gummi arabi- cum e.d. eller med stär- kelseprodukter, av sådana slag som används till bok- pärmar o.d.; kalkerväv; preparerad målarduk; kanfas och liknande styva textilvävnader av sådana slag som används till hatt- stommar

Kordväv av högstyrke- garn av nylon eller andra

polyamider, polycstrar el- ler viskos:

innehållande högst 90 viktprocent textilmaterial

andra

Textilvävnader, impreg- nerade, överdragna, be- lagda eller laminerade med plast, andra än väv- nader enligt nr 5902

3 eller 4 Protokoll 4

värmefixering, rugg- ning, kalandrering, krympfribehandling, varaktig appretering, dekatering, impreg- nering, stoppning och noppning) av vävnad vars värde inte över- stiger 47,5% av pro- duktens pris fritt fa- brik

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten

Tillverkning varvid:

allt använt material klassificeras enligt annat tulltaxenum- mer än produkten, och —värdet av allt an- vänt material inte överstiger 50% av produktens pris fritt fabrik

Tillverkning utgående från garn

Tillverkning utgående från garn

Tillverkning utgående från kemiskt material eller dissolvingmassa

Tillverkning utgående från garn

Tulltaxe- Produktbeskrivning Bearbetning eller behandling av icke—ur— ' nummer sprungsmaterial som ger ursprungsstatus Bilaga 14 1 2 3 eller 4 Protokoll 4 5904 Linoleummattor o.d., ”Tillverkning utgående

även i tillskurna stycken; från garn' golvbeläggning bestående av en textilbotten med överdrag eller belägg- ning, även i tillskurna

stycken

5905 Textiltapeter:

— impregnerade, över- Tillverkning utgående dragna, belagda eller från garn laminerade med gummi, plast eller andra material — andra Tillverkning utgående från': garn av kokosfi— brer, — naturliga fibrer,

— konststapelfibrer, inte kardade, kam- made eller på annat sätt beredda för spinning, eller — kemiskt material el- ler dissolvingmassa

ELLER

Tryckning jämte åt-

minstone två förbere- dande eller avslu- tande behandlingar (t.cx. tvättning, blek-

ning, mercerisering, vännefixering, rugg- ning, kalandrering, krympfri-behandling, varaktig appretering, dekatering, impreg- nering, stoppning och noppning) av vävnad vars värde inte över- stiger 47,5% av pro- duktens pris fritt fa-

brik 5906 Gummibehandlade textil-

vävnader, andra än väv— nader enligt nr 5902: — dukvaror av trikå Tillverkning utgående frånI: — naturliga fibrer — konststapelfibrer,

inte kardade, kam- made eller på annat sätt beredda för spinning, eller — kemiskt material el- ler dissolvingmassa andra vävnader, av "Tillverkning utgående

' Beträffande särskilda villkor som gäller för produkter som tillverkats av en bland- ning av textilmaterial, se inledande anmärkning 5. 135

Tulltaxe- Produktbeskrivning Bearbetning eller behandling av icke-ur- _ nummer sprungsmaterial som ger ursprungsstatus Bilaga 14 l 2 3 eller 4 Protokoll 4

garn av syntetfilament, från kemiskt material innehållande mer än 90 viktprocent textilmate- rial —— andra Tillverkning utgående från garn 5907 Textilvävnader med an- Tillverkning utgående

nan impregnering, annat från garn överdrag eller annan be- läggning; målade teater-

kulisser, ateljéfonder

o.d., av textilvävnad

5908 Vekar av vävt, flätat eller stickat textilmaterial, för- lampor, kaminer, tän- dare, ljus e.d.; glödstrum- por och rundstickad glödstrumpsväv, även im-

pregnerade: glödstrumpor, impreg- Tillverkning utgående nerade från rundstickad glödstrumpsväv — andra Tillverkning varvid

allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten

5909—5911 Produkter och artiklar av

textilmaterial av sådana slag som lämpar sig för in- dustriellt bruk: polerskivor eller poler- Tillverkning utgående ringar enligt nr 5911 av från garn eller från annat material än filt lump (inbegripet

klipp och liknande av- fall) enligt nr 6310

— andra Tillverkning utgående

från]:

- garn av kokosfi— brer, — naturliga fibrer, — konststapelfibrer, inte kardade, kam- made eller på annat sätt beredda för spinning, eller - kemiskt material el- ler dissolvingmassa

60 kap. Dukvaror av trikå Tillvlerkning utgående från :

— naturliga fibrer, — konststapelfibrer, inte kardade, kam- made eller på annat sätt beredda för spinning, eller

' Beträffande särskilda villkor som gäller för produkter som tillverkats av en bland- 136 ning av textilmaterial, se inledande anmärkning 5.

Tulltaxe- Produktbeskrivning

nummer

1 2

61 kap. Kläder och tillbehör till kläder, av trikå: — tillverkade genom söm- nad eller annan hop- fogning av två eller flera stycken av trikå som antingen tillskurits eller formats direkt vid framställningen andra

ur 62 kap. Kläder och tillbehör till kläder, av annan textil- vara än trikå; med undan- tag av ur 6202, ur 6204, ur 6206, ur 6209, ur 6210, 6213, 6214, ur 6216 och 6217 för vilka reglerna an- ges nedan

ur 6202, Kläder för kvinnor och ur 6204, flickor, broderade; ba- ur 6206 bykläder och tillbehör till och babykläder, broderade ur 6209 ur 6210 Brandutrustning av väv och överdragen med alumi- ur 6216 niumbehandlad polyesterfolie 6213 Näsdukar; sjalar, scarfar, och halsdukar, mantiljer, slö- 6214 jor o.d.: broderade

' Se inledande anmärkning 6.

Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus

3 eller 4

— kemiskt material el- ler dissolvingmassa

Tillverkning ut- gående från garn1 Tillverkning ut- gående frånzz

- naturliga fibrer, - konststapelfibrer, inte kardade, kam- made eller på annat sätt beredda för spinning, eller — kemiskt material el- ler dissolvingmassa

Tillverkning utgående från garnl'

Tillverkning utgående från garnl

ELLER

Tillverkning utgående från obroderad väv- nad, förutsatt att vår- det av använd sådan vävnad inte överstiger 40% av produktens pris fritt fabrikI

Tillverkning utgående från garn1

ELLER

Tillverkning utgående från väv, inte belagd, förutsatt att värdet av använd sådan väv inte

överstiger 40% av produktens pris fritt fabrik1

Tillverkning utgående

2 Beträffande särskilda villkor som gäller för produkter som tillverkats av en bland- ning av textilmaterial, se inledande anmärkning 5.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 4

Tulltaxe- Produktbeskrivning Bearbetning eller behandling av icke-ur- Pl.-Op' 1991/92170 nummer sprungsmaterial som ger ursprungsstatus Bilaga 14

1 2 3 eller 4 Protokoll 4

6217

ur 63 kap.

2 Beträffande särskilda villkor som gäller för produkter som tillverkats av en bland-

— andra

Andra konfektionerade tillbehör till kläder; delar till kläder eller till tillbe- hör till kläder, andra än sådana enligt nr 6212:

— broderade

— brandutrustning av väv överdragen med alumi- niumbehandlad polyesterfolie

—tillskurna mellanlägg till kragar och man- sehetter

andra

Andra konfektionerade textilvaror; handarbetssat- ser; begagnade kläder och andra begagnade textilva-

från oblekt enkelt gaml'z ELLER

Tillverkning utgående från obroderad väv- nad, förutsatt att vår- det av använd sådan vävnad inte överstiger 40% av produktens pris fritt fabrikl Tillverkning utgående från oblekt enkelt garnlv2

Tillverkning utgående från garna ELLER Tillverkning utgående från obroderad väv- nad, förutsatt att vär- det av använd sådan vävnad inte överstiger 40% av produktens pris fritt fabrikl Tillverkning utgående från garn1 ELLER Tillverkning utgående från väv, icke belagd, förutsatt att värdet av använd sådan väv inte överstiger 40% av produktens pris fritt fabrikl

Tillverkning varvid:

— allt använt material klassificeras enligt annat tulltaxenum- mer än produkten, och

värdet av allt an- vänt material inte överstiger 40% av produktens pris fritt fabrik

Tillverkning utgående från gaml

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer

ning av textilmaterial, se inledande anmärkning 5. 6 Se inledande anmärkning 6. ' Se inledande anmärkning 6.

Tulltaxe- Produktbeskrivning Bearbetning eller behandling av icke-ur- Prop. 1991/92:170 nummer sprungsmaterial som ger ursprungsstatus Bilaga 14 l 2 3 eller 4 Protokoll 4

ror; lump; med undantag än produkten av 6301-6304, 6305, 6306, ur 6307 och 6308 för vilka reglerna anges nedan

6301 Res- och sängtiltar; säng- —6304 linne m.m.; gardiner m.m.; andra inrednings- artiklar: — av till eller av bondad Tillverkning utgående duk från': naturliga fibrer, el- ler kemiskt material el- ler dissolvingmassa — andra: Tillverkning utgående — broderade från oblekt enkelt garnl, 2 ELLER Tillverkning utgående från obroderad väv- nad (annan än trikå), förutsatt att värdet av använd sådan vävnad inte överstiger 40% av produktens pris fritt fabrik — andra Tillverkning utgående från 7oblekt enkelt

garn"

6305 Säckar och påsar av så- Tillverkning utgående dana slag som används för från': förpackning av varor naturliga fibrer konststapelfibrer, inte kardade, kam- made eller på annat sätt beredda för spinning, eller —- kemiskt material el- ler dissolvingmassa

6306 Presenningar och mark- iser; tält; segel till båtar, segelbrädor eller fordon; kampingartiklar: — av bondad duk Tillverkning utgående från]: — naturliga fibrer, el- ler — kemiskt material el- ler dissolvingmassa — andra Tillverkning utgående från oblekt enkelt garnl

1 Beträffande särskilda villkor som gäller för produkter som tillverkats av en bland- ning av textilmaterial, se inledande anmärkning 5. 2 Beträffande trikåvaror, inte elastiska eller gummibehandlade, som framställts ge- nom sömnad eller annan hopfogning av stycken av trikå (utskurna till eller direkt stickade i avsedd form), se inledande anmärkning 6. 139

Prop. 1991/922170

Tulltaxe- Produktbeskrivning Bearbetning eller behandling av ieke-ur- _ nummer sprungsmaterial som ger ursprungsstatus Bllaga 14 1 2 3 eller 4 Protokoll 4 6307 Andra konfektionerade Tillverkning varvid

6308

6401 —6405

6406

ur 65 kap.

6503

6505

artiklar, inbegripet till- skärningsmönster

Satser bestående av väv- nadsstycken och garn, med eller utan tillbehör, och avsedda för tillverk- ning av mattor, tapisse- rier, broderade borddu- kar eller servetter eller liknande artiklar av textil- material samt förelig- gande i detaljhandelsför- packningar

Skodon

Delar till skodon; lösa in- Iäggssulor, hälinlägg o.d.; damasker, benläder och liknande artiklar samt de- lar till sådana artiklar

Huvudbonader och delar till huvudbonader; med undantag av 6503 och 6505 för vilka reglerna an- ges nedan

Filthattar och andra hu- vudbonader av filt, till- verkade av hattstumpar eller plana hattämnen en- ligt nr 6501, även ofod- rade och ogarnerade

Hattar och andra huvud- bonader, av trikå eller till- verkade av spetsar, filt el- ler annan textilvara i läng- der (dock inte av band el- ler remsor), även ofod- rade och ogarnerade; hår- nät av alla slags material, även fodrade och game- rade

1 Se inledande anmärkning 6.

värdet av allt använt material inte översti- ger 40% av produk- tens pris fritt fabrik

Varje enskild vara i satsen måste uppfylla de ursprungsvillkor som skulle gälla för sådan vara om den inte ingick i satsen. Icke-ursprungsvaror får dock ingå, förut- satt att sammanlagda värdet av dessa inte överstiger 15% av sat- sens pris fritt fabrik

Tillverkning utgående från material enligt vilket tulltaxenummer som helst utom från sammansatta skodelar bestående av överde- lar som fastsatts vid bindsulor eller vid andra underdelar en- ligt nr 6406

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten

Tillverkning utgående från garn eller textilfibrerl

Tillverkning utgående från garn eller textilfibrerl

Tulltaxe- Produktbeskrivning Bearbetning eller behandling av icke-ur- _ nummer sprungsmaterial som ger ursprungsstatus Bilaga 14 1 2 3 eller 4 Protokoll 4 ur 66 kap. Paraplyer, parasoller, Tillverkning varvid

6601

67 kap.

ur 68 kap.

ur 6803

ur 6812

ur 6814

69 kap.

ur 70 kap.

7006

promenadkäppar, sitt- käppar, piskor och rids- pön samt delar till sådana artiklar; med undantag av 6601 för vilka regeln an- ges nedan

Paraplyer och parasoller (inbegripet käpparaplyer, trädgårdsparasoller och liknande parasoller)

Bearbetade fjädrar och dun samt varor tillver- kade av fjädrar eller dun; konstgjorda blommor; varor av människohår

Varor av sten, gips, ce- ment, asbest, glimmer el- ler liknande material; med undantag av ur 6803, ur 6812 och ur 6814 för vilka reglerna anges ne- dan

Varor av skiffer eller agg- lomererad skiffer

Varor av asbest: varor av blandningar på basis av asbest eller på basis av as- best och magnesium-kar- bonat

Varor av glimmer, agglo- mererad eller rekonstrue- rad glimmer på underlag av papper, papp eller andra material

Keramiska produkter

Glas och glasvaror; med undantag av 7006, 7007, 7008, 7009, 7010, 7013 och ur 7019 för vilka reg- lerna anges nedan

Glas enligt nr 7003, 7004 eller 7005, böjt, bearbetat på kanterna, graverat, borrat, emaljerat eller på annat sätt bearbetat, men inte inramat och inte iför- ening med annat material

allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten

Tillverkning varvid värdet av allt använt material inte översti- ger 50% av produk- tens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten

Tillverkning utgående från bearbetad skiffer

Tillverkning utgående från material enligt vilket tulltaxenummer som helst

Tillverkning utgående från bearbetad glim- mer, inbegripet agglo- mererad eller rekon- struerad glimmer

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten

Tillverkning utgående

från material enligt nr 7001

Tulltaxe- Produktbeskrivning Bearbetning eller behandling av icke-ur- _ nummer sprungsmaterial som ger ursprungsstatus Bilaga 14 1 2 3 eller 4 Protokoll 4 7007 Säkerhetsglas bestående Tillverkning utgående

7008

7009

7010

7013

ur 7019

ur 71 kap.

av härdat eller laminerat glas

Flerväggiga isolerrutor av glas

Speglar av glas, inbegri- pet backspeglar, även in- ramade

Damejeanner, flaskor, burkar, krukor, ampuller och andra behållare av glas, av sådana slag som används för transport el- ler förpackning av varor; konserveringsburkar av glas; proppar, lock och andra tillslutningsanord- ningar av glas

Glasvaror av sådana slag som används som bords-, köks-, toalett- eller kon- torsartiklar, för prydnads- ändamål inomhus eller för liknande ändamål (andra än sådana som omfattas av nr 7010 eller 7018)

Varor (andra än garn) av glasfiber

Naturpärlor och odlade pärlor, ädelstenar och halvädelstenar, ädla me- taller och metaller med plätering av ädel metall samt varor av sådana pro-

från material enligt nr 7001

Tillverkning utgående

från material enligt nr 7001

Tillverkning utgående

från material enligt nr 7001

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten ELLER Slipning av glasvaror, förutsatt att värdet av sådan vara i oslipat skick inte överstiger 50% av produktens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten ELLER Slipning av glasvaror, förutsatt att värdet av sådan vara i oslipat skick inte överstiger 50% av produktens pris fritt fabrik ELLER Dekorering för hand (med undantag av se- rigrafiskt tryck) av munblåsta glasvaror, förutsatt att värdet av den munblåsta glasva- ran inte översiger 50% av produktens pris fritt fabrik

Tillverkning utgående

från:

-— ofärgade fiber- band, roving, garn eller huggna fiber- knippen, eller — glasull

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten

Tulltaxe- nummer

1

ur 7102, ur 7103 och ur 7104

7106, 7108 och 7110

ur 7107, ur 7109 och ur 7111

7116

7117

Produktbeskrivning

IQ

dukter; bijouterivaror; mynt; med undantag av ur 7102, ur 7103, ur 7104, 7106, ur 7107, 7108, ur 7109, 7110, ur 7111, 7116 och 7117 för vilka reg- lerna anges nedan

Adelstenar eller halvädel- stenar (naturliga, synte- tiska eller rekonstrue- rade), bearbetade

Ädla metaller:

obearbetade

i form av halvfabrikat eller pulver

Metall med plätering av ädel metall i form av halv— fabrikat

Varor bestående av natur- pärlor eller odlade pärlor eller av ädelstenar eller halvädelstenar (naturliga, syntetiska eller rekon- struerade)

Bijouterivaror som inte omfattas av nr 7113 eller 7116

Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus

3 eller

Tillverkning utgående från obearbetade ädelstenar eller obe- arbetade halvädelstenar

Tillverkning ut- gående från mate- rial enligt annat tulltaxenummer än nr 7106, 7108 el- ler 7110 ELLER Elektrolytisk, termisk eller kemisk separa- tion av ädla metaller enligt nr 7106, 7108 el- ler 7110 ELLER Legering av ädla me- taller enligt nr 7106, 7108 eller 7110, med varandra eller med oädla metaller Tillverkning utgående från obearbetade ädla metaller

Tillverkning utgående från metall med pläte- ring av ädel metall, obearbetad

Tillverkning varvid värdet av allt använt material inte översti- ger 50% av produk- tens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten ELLER

Tillverkning utgående från delar av oädel metall, inte förgyllda, försilvrade eller plati-

4

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 4

Tulltaxe- Produktbeskrivning Bearbetning eller behandling av icke-ur- PEOP' 1991/92170 nummer sprungsmaterial som ger ursprungsstatus Bilaga 14

1 2

ur 72 kap.

7207

7208 — 7216

7217

ur 7218, 7219 —7222

7223

ur 7224, 7225 -7227

7228

7229

ur 73 kap.

Järn och stål; med undan- tag av 7207, 7208—7216, 7217, ur 7218, 7219-4222, 7223, ur 7224, 7225—7227, 7228 och 7229 för vilka rcg- lerna anges nedan

Halvfärdiga produkter av järn eller olegerat stål

Valsade platta produkter, stång och profiler, av järn eller olegerat stål

Tråd av järn eller olegerat stål

I—Ialvfärdiga produkter, valsade platta produkter, stång och profiler, av rost- fritt stål

Tråd av rostfritt stål

Halvfärdiga produkter, valsade produkter samt stång i oregelbundet upprullade ringar, av annat legerat stål

Annan stång av annat le- gerat stål; profiler av an- nat legerat stål; ihåligt borrstål av legerat eller olegerat stål

Tråd av annat legerat stål

Varor av järn eller stål; med undantag av ur 7301, 7302, 7304, 7305, 7306, ur 7307, 7308 och ur 7315 för vilka reglerna anges ne- dan

3 eller 4 Protokoll 4

nerade, förutsatt att värdet av allt använt material inte översti- ger 50% av produk- tens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten

Tillverkning utgående från material enligt nr 7201, 7202, 7203, 7204 eller 7205

Tillverkning utgående från göt eller andra obearbetade former enligt nr 7206

Tillverkning utgående från halvfärdigt mate- rial enligt nr 7207

Tillverkning utgående från göt eller andra obearbetade former enligt nr 7218

Tillverkning utgående från halvfärdigt mate- rial enligt nr 7218

Tillverkning utgående från göt eller andra obearbetade former enligt nr 7224

Tillverkning utgående från göt eller andra obearbetade former enligt nr 7206, 7218 el- ler 7224

Tillverkning utgående från

halvfärdigt material enligt nr 7224

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten

Tulltaxe- Produktbeskrivning Bearbetning eller behandling av icke-ur- _ nummer sprungsmaterial som ger ursprungsstatus Bilaga 14 1 2 3 eller 4 Protokoll 4 ur 7301 Spont Tillverkning utgående från material enligt nr 7206 7302 Banbyggnadsmateriel av Tillverkning utgående

7304, 7305

och 7306

ur 7307

7308

ur 7315

ur 74 kap.

järn eller stål för järnvä- gar eller spårvägar, nämli- gen räler, moträler och kuggskenor, växel- tungor, spårkorsningar, växelstag och andra delar till spårväxlar, sliprar, rälskarvjärn, rälstolar, rälstolskilar, underlägg- splattor, klämplattor, spårhållare, spårplattor och annan speciell mate- riel för sammanbindning eller fästande av räler

Rör och ihåliga profiler, av järn (annat än gjut- järn) eller stål

Rördelar av rostfritt stål (ISO Nr XSCrNiMo 1712), som består av flera delar

Konstruktioner (med un- dantag av monterade eller monteringsfärdiga bygg- nader enligt nr 9406) och delar till konstruktioner (t.ex. broar, brosektioner, slussportar, torn, fack- verksmaster, tak, fack- verk till tak, dörrar, föns- ter, dörr- och fönsterkar- mar, dörrtrösklar, föns- terluckor, räcken och pe- lare), av järn eller stål; plåt, stång, profiler, rör o.d. av järn eller stål, bearbetade för använd- ning i konstruktioner

Snökedjor

Koppar och varor av kop- par; med undantag av 7401, 7402, 7403, 7404

från material enligt nr 7206

Tillverkning utgående från material enligt nr 7206, 7207, 7218 eller 7224

Svarvning, borrning, brotschning, gäng- ning, gradning och sandblästring av smidda ämnen vars värde inte överstiger 35% av produktens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten. Dock får profiler fram- ställda genom svets- ning enligt nr 7301 inte användas

Tillverkning varvid värdet av allt använt material enligt nr 7315 inte överstiger 50% av produktens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid: allt använt material klassificeras enligt

Tulltaxe— nummer

1

7401

7402

7403

7404

7405

ur 75 kap.

7501

Produktbeskrivning

ts)

och 7405 för vilka reg- lerna anges nedan

Kopparskärsteu; cement- koppar (utfälld koppar)

Oraffinerad koppar; kop- paranoder för elektroly- tisk raffinering

Raffinerad koppar och kopparlegeringar, i ohe- arbetad form:

raffinerad koppar

kopparlegeringar

Avfall och skrot av kop- par

Kopparförlegeringar

Nickel och varor av nickel; med undantag av 7501-7503 för vilka reg- lerna anges nedan

Nickelskärsten, nick-

Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus

3 eller

annat tulltaxenum- mer än produkten, och —värdet av allt an- vänt material inte överstiger 50% av produktens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten

Tillverkning utgående från raffinerad koppar i obearbetad form el- ler från avfall och skrot

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten

Tillverkning varvid:

— allt använt material klassificeras enligt annat tulltaxenum- mer än produkten, och —värdet av allt an- vänt material inte överstiger 50% av produktens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid

4

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 4

Tulltaxe- Produktbeskrivning Bearbetning eller behandling av icke-ur- _

nummer sprungsmaterial som ger ursprungsstatus Bilaga 14 l 2 3 eller 4 Protokoll 4 —7503 eloxidsinter och andra allt använt material

ur 76 kap.

7601

7602

ur 7616

ur 78 kap.

mellanprodukter vid framställning av nickel; nicke-l i obearbetad form; avfall och skrot av nickel

Aluminium och varor av aluminium; med undan- tag av 7601, 7602 och ur 7616 för vilka reglerna an- ges nedan

Aluminium i obearbetad form

Avfall och skrot av alumi- nium

Varor av aluminium, andra än duk, galler, nät, stängselnät, armeringsnät och liknande produkter, inbegripet ändlösa band, av aluminiumtråd och klippnät av aluminium

Bly och varor av bly; med undantag av 7801 och 7802 för vilka reglerna an- ges nedan

klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten

Tillverkning varvid:

- allt använt material klassificeras enligt annat tulltaxenum- mer än produkten, och —värdet av allt an- vänt material inte överstiger 50% av produktens pris fritt fabrik

Tillverkning genom termisk eller elektro- lytisk behandling ut- gående från olegerat aluminium eller från avfall och skrot av alu- minium

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten

Tillverkning varvid:

allt använt material klassificeras enligt annat tulltaxenum- mer än produkten. Duk, galler, nät, stängselnät, arme- ringsnät och lik- nande produkter, inbegripet ändlösa band, av alumi- niumtråd eller klippnät av alumi- nium får dock an- vändas, och —värdet av allt an- vänt material inte överstiger 50% av produktens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid:

allt använt material klassificeras enligt annat tulltaxenum- mer än produkten, och —värdet av allt an- vänt material inte överstiger 50% av

Tulltaxe- Produktbeskrivning Bearbetning eller behandling av icke-ur- nunimer sprungsmaterial sorti ger ursprungsstatus 1 2 3 eller

produktens pris

fritt fabrik 7801 Bly i obearbetad form:

— raffinerat bly

andra 7802 Avfall och skrot av bly ur 79 kap_ Zink och varor av zink;

med undantag av 7901 och 7902 för vilka reg- lerna anges nedan

7901 Zink i obearbetad form 7902 Avfall och skrot av zink ur 80 kap. Tenn och varor av tenn;

med undantag av 8001, 8002 och 8007 för vilka reglerna anges nedan

8001 Tenn i obearbetad form

Tillverkning utgående från verkbly Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten. Avfall och skrot enligt nr 7802 får dock inte an- vändas

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten

Tillverkning varvid:

— allt använt material klassificeras enligt annat tulltaxenum- mer än produkten, och —värdet av allt an— vänt material inte överstiger 50% av produktens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten. Avfall och skrot enligt nr 7902 får dock inte an— vändas

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten

Tillverkning varvid:

— allt använt material klassificeras enligt annat tulltaxenum- mer än produkten, och —värdet av allt an- vänt material inte överstiger 50% av produktens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 4

Tulltaxe- Produktbeskrivning Bearbetning eller behandling av icke—ur- _ nummer sprungsmaterial som ger ursprungsstatus Bilaga 14 1 2 3 eller 4 Protokoll 4 allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten. Avfall och skrot enligt nr 8002 får dock inte an— vändas. 8002 Avfall och skrot av tenn; Tillverkning varvid och andra varor av tenn allt använt material 8007 klassificeras enligt an— nat tulltaxemrmrner än produkten 81 kap. Andra oädla metaller;

kermeter; varor av dessa material:

—andra oädla metaller, Tillverkning varvid bearbetade; varor av värdet av allt använt dessa material material som klassifi-

ceras enligt samma tulltaxenummer som produkten inte över- stiger 50% av produk- tens pris fritt fabrik

— andra Tillverkning varvid

allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten ur 82 kap. Verktyg, redskap, knivar. Tillverkning varvid skedar och gaffiar av oä- allt använt material del metall; delar av oädel klassificeras enligt an— metall till sådana artiklar; nat tulltaxenummer med undantag av 8206, än produkten 8207, 8208, ur 8211, 8214 och 8215 för vilka reg- lerna anges nedan

8206 Satser av handverktyg en- Tillverkning varvid ligt två eller flera av num- allt använt material ren 8202-8205, förelig- klassificeras enligt an- gandc i detaljhandelsför— nat tulltaxenummer packningar än nr 8202—8205.

Handverktyg enligt nr 8202-8205 får dock ingå i satsen, förutsatt att värdet av dessa inte överstiger 15% av satsens pris fritt fabrik 8207 Utbytbara verktyg för Tillverkning varvid:

handverktyg, även meka- niska, eller för verktygs- maskiner (t.ex. för press- ning, stansning, gäng— ning, borrning, arborr- ning driftning, fräsning, svarvning eller skruvdrag-

— allt använt material klassificeras enligt annat tulltaxenum- mer än produkten, och —värdet av allt an- vänt material inte

Tulltaxe- Produktbeskrivning Bearbetning eller behandling av icke-ur- _ nummer sprungsmaterial som ger ursprungsstatus B1laga 14 1 2 3 eller 4 Protokoll 4

8208

ur 8211

8214

8215

ur 83 kap.

ur 8306

ning), inbegripet dragski- vor för dragning och mat- riser för strängpressning av metall, samt verktyg för berg- eller jordborr- ning

Knivar och skärstäl för maskiner eller mekaniska apparater

Knivar med skärande egg, även tandad (inbegripet trädgårdsknivar), inte nämnda eller inbegripna någon annanstans

Andra skär- och klipp- verktyg (t.ex. hårklipp- ningsmaskiner, huggkni- var och hackknivar för slakterier och charkute- rier eller för hushållsbruk, pappersknivar); artiklar och satser av artiklar för manikyr eller pedikyr (in- begripet nagelfilar)

Skedar, gafflar, slevar, tårtspadar, fiskknivar, srnörknivar, socker- tänger och liknande köks- och bordsartiklar

Diverse varor av oädel metall; med undantag av ur 8306 för vilka reglerna anges nedan

Statyetter och andra pryd- nadsföremål, av oädel metall

överstiger 40% av produktens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid:

— allt använt material klassificeras enligt annat tulltaxenum- mer än produkten, och —värdet av allt an- vänt material inte överstiger 40% av produktens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten. Dock får knivblad och knivskaft av oädel me- tall användas

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten. Dock får handtag och skaft av oädel metall använ- das

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten. Dock får handtag och skaft av oädel metalll an- vändas

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten. Dock får andra material en- ligt nr 8306 användas, förutsatt att värdet av

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14

Bearbetning eller behandling av icke—ur— sprungsmaterial som ger ursprungsstatus

Tulltaxe- Produktbeskrivning

nummer

1

ur 84 kap.

ur 8401

8402

8403 och ur 8404

8406

8407

3 eller 4 Protokoll 4

Kärnreaktorer, ångpan- nor, maskiner och appara- ter samt mekaniska red- skap; delar till sådana va- ror; med undantag av ur 8401 , 8402, 8403, ur 8404, 8406—8409, 8411, 8412, ur 8413, ur 8414, 8415, 8418, ur 8419, 8420, 8423, 8425—8430, ur 8431, 8439, 8441, 8444—8447, ur 8448, 8452, 8456—8466, 8469—8472, 8480, 8482, 8484 och 8485 för vilka reglerna anges nedan

Bränsleelement för kärnreaktorerl

Ångpannor och andra ånggeneratorer (andra än sådana varmvattenpan- nor för centraluppvärm- ning som också kan pro- ducera lågtrycksånga); hetvattenpannor

Värmepannor för central- uppvärmning, andra än sådana enligt nr 8402 samt hjälpapparater för an- vändning tillsammans med värmepannor för centraluppvärmning

Ångturbiner

Förbränningskolvmotorer med gnisttändning och med fram- och återgående eller roterande kolvar

dessa inte överstiger 30% av produktens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid:

— allt använt material klassificeras enligt annat tulltaxenum- mer än produkten, och —värdet av allt an- vänt material inte överstiger 40% av produktens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten

Tillverkning varvid:

— allt använt material klassificeras enligt annat tulltaxenum- mer än produkten, och —värdet av allt an- vänt material inte överstiger 40% av produktens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än nr 8403 eller 8404

Tillverkning varvid värdet av allt använt material inte översti- ger 40% av produk- tens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid värdet av allt använt material inte översti- ger 40% av produk- tens pris fritt fabrik

1Denna regel skall tillämpas till och med den 31 december 1993.

Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 30% av produk- tens pris fritt fa- brik

Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 30% av produk- tens pris fritt fa- brik

Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 25% av produk- tens pris fritt fa- brik

Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 40% av produk- tens pris fritt fa- brik

Tulltaxe- nummer

1

8408

8409

8411

8412

ur 8413

ur 8414

8415

Produktbeskrivning

Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus

IQ

3 eller

Förbränningskolvmotorer Tillverkning varvid med kompressionständ- värdet av allt använt ning (diesel— eller semi— material inte översti- diesel-motorer) ger 40% av produk- tens pris fritt fabrik

Delar som är lämpliga att Tillverkning varvid användas uteslutande el- värdet av allt använt ler huvudsakligen för mo- material inte översti- torer enligt nr 8407 eller ger 40% av produk- 8408 tens pris fritt fabrik

Turbojetmotorer, turbo- Tillverkning varvid: propmotorer och andra allt använt material gasturbinmotorer klassificeras enligt annat tulltaxenum- mer än produkten, och —värdet av allt an- vänt material inte överstiger 40% av produktens pris fritt fabrik Andra motorer Tillverkning varvid värdet av allt använt material inte översti- ger 40% av produk- tens pris fritt fabrik

Positiva roterande för- Tillverkning varvid: trängningspumpar allt använt material klassificeras enligt annat tulltaxenum- mer än produkten, och —värdet av allt an-

vänt material inte överstiger 40% av produktens pris fritt fabrik

Fläktar, blåsmaskiner och Tillverkning varvid:

liknande maskiner för in- — allt använt material dustriellt bruk klassificeras enligt annat tulltaxenum- mer än produkten, och —värdet av allt an-

vänt material inte överstiger 40% av produktens pris fritt fabrik

Luftkonditioneringsapparatäiillverkning varvid bestående av en motor- värdet av allt använt driven fläkt samt anord- material inte översti- ningar för reglering av ger 40% av produk- temperatur och fuktighet, tens pris fritt fabrik inbegripet sådana appara- ter i vilka fuktigheten inte kan regleras separat

4

Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 25% av produk- tens pris fritt fa- brik

Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 25% av produk- tens pris fritt fa- brik

Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 25% av produk- tens pris fritt fa- brik

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 4

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 4

Tulltaxe- nummer

Produktbeskrivning Bearbetning eller behandling av icke-ur-

sprungsmaterial som ger ursprungsstatus

1 2 3 eller 4

8418 Kylskåp, frysar och annan Tillverkning varvid: kyl- eller frysutrustning, allt använt material elektriska och andra; vär- klassificeras enligt använt

Tillverkning var- vid värdet av allt material

mepumpar, andra än luft- konditioneringsapparater enligt nr 8415

annat tulltaxenum- mer än produkten, och värdet av allt an-

inte överstiger 25% av produk- tens pris fritt fa- brik

vänt material inte överstiger 40% av produktens pris fritt fabrik, och värdet av allt an- vänt icke-ursprungs- material inte över- stiger värdet av an- vänt ursprungsmaterial ur8419 Maskiner och apparater Tillverkning varvid: Tillverkning var- för trä-, pappersmassa- —värdet av allt an- vid värdet av allt och pappindustrierna vänt material inte använt material överstiger 40% av inte överstiger produktens pris 30% av produk- fritt fabrik, och tens pris fritt fa- material enligt brik sammatulltaxenum- mer som produkten används inom ovanstående pro- centsats endast till ett värde av högst 25% av produktens pris fritt fabrik 8420 Kalandraroch andra vals- Tillverkning varvid: Tillverkning var- maskiner, andra än ma- —värdet av allt an- vid värdet av allt skiner för bearbetning av vänt material inte använt material metall ellerglas, samtval- överstiger 40% av inte överstiger sar till sådana maskiner produktens pris 30% av produk- fritt fabrik, och tens pris fritt fa- material enligt brik sammatulltaxenum- mer som produkten används inom ovanstående pro- centsats endast till ett värde av högst 25% av produktens pris fritt fabrik 8423 Vågar (med undantag av Tillverkning varvid: Tillverkning var- vågar känsliga för 0,05 g — allt använt material vid värdet av allt eller mindre), inbegripet klassificeras enligt använt material räkne- och kontrollvägar; annat tulltaxenum- inte överstiger vikter av alla slag för vå- mer än produkten, 25% av produk- gar och tens pris fritt fa- —värdet av allt an- brik vänt material inte överstiger 40% av produktens pris fritt fabrik

8425

Maskiner och apparater Tillverkning varvid: Tillverkning var-

Produktbeskrivning

Bearbetning eller behandling av icke-ur-

Tulltaxe- nummer sprungsmaterial som ger ursprungsstatus

1

84 28

8429

8430

IJ

för lyftning eller annan hantering, lastning, loss- ning eller transport

Självgående bladschakt- maskiner, väghyvlar, skrapor, grävmaskiner, lastare, stampmaskiner och vägvältar: —vägvältar

— andra

Andra maskiner och ap- parater för grävning, hyv- ling, planering, stamp- riing, tillpackning, schakt- ning, borrning eller bryt- ning av jord, sten, mine- ral eller malm; pålnings- maskiner och päluppdrag- ningsmaskiner, snöplogar och snöslungor

3 eller

—värdet av allt an- vänt material inte överstiger 40% av produktens pris fritt fabrik, och —material enligt nr 8431 används inom ovanstående pro- centsats endast till ett värde av högst 10% av produktens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid värdet av allt an- vänt material inte överstiger 4()% av produktens pris fritt fabrik Tillverkning varvid:

—värdet av allt an- vänt material inte överstiger 4()% av produktens pris fritt fabrik, och —material enligt nr 8431 används inom ovanstående pro- cent-sats endast till ett värde av högst 10% av produktens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid:

— värdet av allt an- vänt material inte överstiger 40% av produktens pris fritt fabrik, och

—material enligt nr 8431 används inom ovanstående pro- centsats endast till ett värde av högst 10% av produktens pris fritt fabrik

4

vid värdet av allt använt material inte överstiger 30% av produk- tens pris fritt fa- brik

Tillverkning var- vid värdct av allt använt material inte överstiger 30% av produk- tens pris fritt fa- brik

Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 30% av produk- tens pris fritt fa- brik

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 4

ur 8431 Delar för vägvältar Tillverkning varvid värdet av allt använt material inte översti- ger 40% av produk— tens pris fritt fabrik

8439 Maskiner och apparater, för tillverkning av massa av fibrösa cellulosahaltiga material eller för tillverk-

Tillverkning varvid:

—värdet av allt an— vänt material inte överstiger 40% av

Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger

Tulltaxe- Produktbeskrivning Bearbetning eller behandling av icke-ur- nummer sprungsmaterial som ger ursprungsstatus ] 2 3 eller 4 ning eller efterbehandling produktens pris 30% av produk- av papper eller papp fritt fabrik, och tens pris fritt fa- material enligt brik sammatulltaxenum- mer som produkten används inom ovanstående pro- centsats endast till ett värde av högst 25% av produktens pris fritt fabrik 8441 Andra maskiner och ap- Tillverkning varvid: Tillverkning var- paratcr förbearbetningav — värdet av allt an- vid värdet av allt pappersmassa, papper el- vänt material inte använt material ler papp, inbegripet skär- överstiger 40% av inte överstiger maskiner av alla slag produktens pris 30% av produk- fritt fabrik, och tens pris fritt fa- — material enligt brik sammatulltaxenum- mer som produkten används inom ovanstående pro- centsats endast till ett värde av högst 25% av produktens pris fritt fabrik 8444 Maskiner enligt dessa Tillverkning varvid —8447 nummer för användning värdet av allt använt inom textilindustrin material inte översti- ger 40% av produk- tens pris fritt fabrik ur 8448 Hjälpmaskiner och hjäl- Tillverkning varvid papparater för använd- värdet av allt använt ningtillsammansmed ma- material inte översti- skiner enligt nr 8444 och ger 40% av produk- 8445 tens pris fritt fabrik 8452 Symaskiner, andra än

trädhäftmaskiner enligt nr 8440; möbler, stativ och överdrag, speciellt konstruerade för symaski- ner; symaskinsnålar:

— symaskiner (endast för skyttelsöm) med över- del, vars vikt inte över- stiger 16 kg utan motor eller 17 kg med motor

Tillverkning varvid:

—värdet av allt an- vänt material inte överstiger 40% av

produktens pris fritt fabrik,

— värdet av allt icke- ursprungsmaterial som använts vid monteringen av

överdelen (exklu- sive motor) inte överstiger värdet av använt ursprungs- material, och

mekanismen för

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 4

Tulltaxe- nummer

1

8456 8466

8469 — 8472

8480

8482

8484

8485

Produktbeskrivning

andra

Verktygsmaskiner och andra maskiner samt de- lar och tillbehör till så- dana maskiner enligt nr 8456—8466

Maskiner och apparater för kontorsbruk (t.ex. skrivmaskiner, räknema- skiner, datorer, duplice- ringsmaskiner, häftapparater)

Formflaskor för metall- gjutericr; bottenplattor till gjutformar; gjutmo- deller; gjutformar och andra formar för metall (andra än götkokiller), hårdmetall, glas, minera- liska ämnen, gummi eller plast

Kullager och rullager

Packningar av metallplåt i förening med annat mate- rial eller av två eller flera skikt av metall; satser av packningar av skilda ma- terial, i påsar, kuvert eller liknande förpackningar

Delar till maskiner och apparater, inte försedda med elektriska kopplings- anordningar, isolatorer, spolar, kontaktelement eller andra elektriska an- ordningar, inte nämnda eller inbegripna någon an-

Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus

3 eller

trådspänning, grip- mekanismen och mekanismen för zigzagsöm utgör ursprungsvaror Tillverkning varvid

värdet av allt använt material inte översti- ger 40% av produk- tens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid värdet av allt använt material inte översti- ger 40% av produk- tens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid värdet av allt använt material inte översti- ger 40% av produk- tens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid värdet av allt använt material inte översti— ger 50% av produk- tens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid:

— allt använt material klassificeras enligt annat tulltaxenum— mer än produkten, och —värdct av allt an- vänt material inte överstiger 40% av produktens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid värdet av allt använt material inte översti- ger 40% av produk- tens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid värdet av allt använt material inte översti- ger 40% av produk- tens pris fritt fabrik

4

Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 25% av produk- tens pris fritt fa- brik

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 4

Tulltaxe- nummer

1

ur 85 kap.

8501

8502

ur 8518

Produktbeskrivning

Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus

2 3 eller

nanstans i detta kapitel

Elektriska maskiner och apparater, elektrisk mate- riel samt delar till sådana varor; apparater för in— annat tulltaxenum- spelning eller återgivning mer än produkten, av ljud, apparater för in- och spelning eller återgivning —värdet av allt än- av bilder och ljud för tele- vänt material inte vision samt delar och till- överstiger 40% av behör till sådana appara- produktens pris ter; med undantag av fritt fabrik 8501, 8502, ur 8518,

8519—8529, 8535—8537,

ur 8541, 8542, 8544—8548 för vilka reglerna nedan anges

Tillverkning varvid: — allt använt material klassificeras enligt

Elektriska motorer och generatorer (med undan- tag av generatoraggregat)

Tillverkning varvid:

—värdet av allt an- vänt material inte överstiger 40% av produktens pris fritt fabrik, och —material enligt nr 8503 används inom ovanstående pro- centsats endast till ett värde av högst 10% av produktens pris fritt fabrik

Elektriska generator- Tillverkning aggregat och roterande vid:

omformare —värdet av allt an- vänt material inte överstiger 40% av produktens pris fritt fabrik, och -—material enligt nr

var-

8501 eller 8503 inom ovanstående procentsats an- vänds endast till ett värde av samman- lagt högst 10% av

produktens pris

fritt fabrik Mikrofoner och mikro- Tillverkning var- fonstativ; högtalare, vid: med eller utan hölje; —värdet av allt an- tonfrekvensförstärkare; vänt material inte elektriska ljudförstär- överstiger 40% av kningsanläggningar produktens pris fritt fabrik, och —värdet av allt an- vänt icke-ursprungs- material inte över- stiger värdet av an- vänt ursprungsmaterial

4

Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 30% av produk- tens pris fritt fa- brik

Tillverkningvar- vid värdet av allt använt ma- terial inte över- stiger 30% av produktens pris fritt fabrik

Tillverkningvar- vid värdet av allt använt ma- terial inte över- stiger 30% av produktens

pris fritt fabrik

Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 25% av produk- tens pris fritt fa- brik

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 4

Tulltaxe- nummer

1

8519

8520

8521

8522

Produktbeskrivning

Skivspelare, elektriska grammofoner, kassett- bandspelare (andra än så- dana enligt nr 8520) och andra apparater för ljudå- tergivning, inte försedda med anordning för ljudin- spelning:

elektriska grammofo-

ner

andra

Bandspelare och andra apparater för ljudinspel- ning, även innehållande anordning för ljudåtergiv- ning

Apparater för inspelning eller återgivning av video- signaler

Delar och tillbehör till ap- parater enligt nr 8519 - 8521

Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus

3 eller

Tillverkning varvid:

— värdet av allt an- vänt material inte överstiger 40% av produktens pris fritt fabrik, och —värdet av allt an- vänt icke-ursprungs- material inte över- stiger värdet av an- vänt ursprungsmaterial

Tillverkning varvid:

—värdet av allt an- vänt material inte överstiger 40% av produktens pris fritt fabrik, och -värdet av allt an- vänticke-ursprungs- material inte över- stiger värdet av an- vänt ursprungsmaterial

Tillverkning varvid:

—värdet av allt an- vänt material inte överstiger 40% av produktens pris fritt fabrik, och -värdet av allt an- vänticke-ursprungs- material inte över- stiger värdet av än- vänt ursprungsmaterial

Tillverkning varvid:

—värdet av allt an- vänt material inte överstiger 40% av produktens pris fritt fabrik, och —värdet av allt an- vänt icke-u rsprungs- material inte över- stiger värdet av an- vänt ursprungsmaterial

Tillverkning varvid värdet av allt använt material inte översti-

4

Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 25% av produk- tens pris fritt fa- brik

Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 30% av produk- tens pris fritt fa- brik

Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 30% av produk- tens pris fritt fa- brik

Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 30% av produk- tens pris fritt fa- brik

Prop. 1991/922170 Bilaga 14 Protokoll 4

Tulltaxe- Produktbeskrivning Bearbetning eller behandling av icke-ur- _ nummer sprungsmaterial som ger ursprungsstatus Bilaga 14 1 2 3 eller 4 Protokoll 4 ger 40% av produk- tens pris fritt fabrik 8523 Beredda oinspelade Tillverkning varvid media för inspelning av värdet av allt använt ljud eller för liknande in- material inte översti- spelning av andra feno- ger 40% av produk- men, andra än produkter tens pris fritt fabrik enligt 37 kap. 8524 Grammofonskivor, inspe- lade band och andra media tried inspelningar av ljud eller av andra fe- nomen, inbegripet matri- ser för tillverkning av grammofonskivor men inte produkter enligt 37 kap.: -—matriser för tillverk- Tillverkning varvid ning av grammofonski- värdet av allt använt vor material inte översti- ger 40% av produk- tens pris fritt fabrik — andra Tillverkning varvid: Tillverkning var- — värdet av allt an- vid värdet av allt vänt material inte använt material överstiger 40% av inte överstiger produktens pris 30% av produk- fritt fabrik, och tens pris fritt fa- material enligt nr brik 8523 inom ovanstå- ende procentsats används endast till ett värde av högst 10% av produktens pris fritt fabrik 8525 Apparater för sändning Tillverkning varvid: Tillverkningvar- av radiotelefoni, radiote- —värdet av allt an- vid värdet av legrafi, rundradio eller te- vänt material inte allt använt ma- levision, även med in- överstiger 40% av terial inte över- byggd utrustning för mot- produktens pris stiger 25% av tagning, ljudinspelning el- fritt fabrik, och produktens lerljudåtergivning;televi- —värdet av allt an- pris fritt fabrik sionskameror vänticke-ursprungs- material inte över- stiger värdet av an- vänt ursprungsmaterial 8526 Radarapparater, appa- Tillverkning var- Tillverkning var-

rater för radionavrge- ring samt apparater för radiomanövrering eller radiostyrning

vid: —värdet av allt an- vänt material inte överstiger 40% av produktens pris fritt fabrik, och —värdet av allt an- vänt icke-ursprungs-

vid värdet av allt använt material inte överstiger 25% av produk- tens pris fritt fa- brik

Tulltaxe- Produktbeskrivning Bearbetning eller behandling av ieke-ur- . nummer sprungsmaterial som ger ursprungsstatus Bilaga 14 1 2 3 eller 4 Protokoll 4 material inte över- stiger värdet av an- vänt ursprungsmaterial 8527 Apparaterförmottagning Tillverkningvarvid: Tillverkning var-

av radiotelefoni, radiote- — värdet av allt an- vid värdet av allt legrafr eller rundradio, vänt material inte använt material även med inbyggd utrust- överstiger 40% av inte överstiger

ning för inspelning eller produktens pris 25% av produk- återgivning av ljud eller fritt fabrik, och tens pris fritt fa-

med inbyggt ur värdet av allt an- brik

vänt icke-u rsprungs- material inte över- stiger värdet av an- vänt

ursprungsmaterial 8528 Televisionsmottagare (in-

begripet videomonitorer och videoprojektorer), även med inbyggd rundra- diomottagare, inbyggd ut- rustning för inspelning el- ler återgivning av ljud el- ler inbyggd utrustning för inspelning eller återgiv- ning av videosignaler: —apparater för inspel- Tillverkningvarvid: Tillverkning var- ning eller återgivning —värdet av allt an- vid värdet av allt av videosignaler med vänt material inte använt material inbyggd mottagardel överstiger 40% av inte överstiger för television produktens pris 30% av produk-

fritt fabrik, och tens pris fritt fa- värdct av allt an- brik vänt icke-ursprungs- material inte över- stiger värdet av an- vänt ursprungsmaterial

andra Tillverkning varvid: Tillverkning var-

— värdet av allt an- vid värdet av allt vänt material inte använt material överstiger 40% av inte överstiger produktens pris 25% av produk- fritt fabrik, och tens pris fritt fa- —värdet av allt an- brik vänt icke-ursprungs- material inte över- stiger värdet av an- vänt ur5prungsmaterial 8529 Delar som är lämpliga att

användas uteslutande el- ler huvudsakligen till ap- parater enligt nr 8525—8528: lämpliga att användas Tillverkning varvid uteslutande eller hu- värdet av allt använt vudsakligen till appara- material inte översti- ter för inspelning eller ger 40% av produk-

Tulltaxe- nummer

1

8535 och 8536

8537

ur 8541

8542

Produktbeskrivning

Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus

3 eller

återgivning av video- tens pris fritt fabrik

signaler - andra

Elektriska apparater för brytning, omkoppling el- ler skyddande av elekt- riska kretsar eller för ås- tadkommande av anslut- ning till eller förbindelse i elektriska kretsar

Tavlor, paneler, hyllor, bänkar, skåp o.d. (inbe- gripet styrskåp för nume- riska styrsystem), utrus- tade med två eller flera apparater enligt nr 8535 eller 8536 och avsedda att tjänstgöra som elektriska manöver- eller kopplings- organ, inbegripet sådana tavlor etc. som innehåller instrument eller appara- ter enligt 90 kap., dock inte kopplingsanord- ningar enligt nr 8517

Dioder, transistorer och liknande halvledarkompo- nenter eller halvledarele- ment, med undantag av wafers som ännu inte ned- skurits till chips

Elektroniska integrerade kretsar och andra elektro- niska mikrokretsar

Tillverkning varvid —värdet av allt an-

vänt material inte överstiger 40% av produktens pris fritt fabrik, och —värdet av allt an-

vänt icke-ursprungs- material inte över- stiger värdet av an- vänt ursprungsmaterial

Tillverkning varvid: —-värdet av allt an-

vänt material inte överstiger 40% av produktens pris fritt fabrik, och —matcrial enligt nr

8538 används inom ovanstående pro- centsats endast till ett värde av högst 10% av produktens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid:

—värdet av allt an-

vänt material inte överstiger 40% av produktens pris fritt fabrik, och material enligt nr 8538 används inom ovanstående pro- centsats endast till ett värde av högst 10% av produktens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid:

allt använt material

klassificeras enligt annat tulltaxenum- mer än produkten, och

—värdet av allt an-

vänt material inte överstiger 40% av

produktens pris fritt fabrik Tillverkning varvid:

—-värdet av allt an-

vänt material inte överstiger 40% av produktens pris fritt fabrik, och

4

Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 25% av produk- tens pris fritt fa- brik

Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 30% av produk- tens pris fritt fa- brik

Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 30% av produk- tens pris fritt fa- brik

Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 25% av produk- tens pris fritt fa- brik

Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger %% av produk- tens pris fritt fa-

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 4

Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus

'liulltaxe— nummer

1

8544

8545

8546

8547

8548

Produktbeskrivning

IQ

Isolerad (inbegripet lack- erad eller anodoxiderad) tråd och kabel (även koaxialkabel) och andra isolerade elektriska le- dare, även försedda med kopplingsanordningar;op- tiska fiberkablar, i vilka varje enstaka fiber är för- sedd med eget hölje, även i förening med elektriska ledare eller försedda med kopplingsanordningar

Kolelektroder, kolbors— tar, lampkol, kol för gal- vaniska element och andra artiklar av grafit el— ler annat kol, även i för- ening med metall, av så- dana slag som används för elektriskt ändamål

Elektriska isolatorer. oav— sett materialet

Isolerdetaljer (med un- dantag av isolatorer enligt nr 8546) för elektriska maskiner eller apparater eller för annat elektriskt ändamål, utgörande de- taljer helt av isolermate- rial bortsett från mindre metalldelar (t.ex. gäng- ade hylsor) som ingjutits eller inpressats i massan i samband med tillverk- ningen och som är av- sedda uteslutandc för sammanfogning; elekt- riska isolerrrör samt för- bindningsdetaljer till så- dana, av oädel metall, in- vändigt belagda med iso— lermaterial

Elektriska delar till ma- skiner och apparater, inte

— material enligt nr 8541 eller 8542 an- vänds inom ovan— stående procentsats endast till ett värde av sammanlagt högst 10% av pro— duktens pris fritt fa- brik

Tillverkning varvid värdet av allt använt material inte översti- ger 40% av produk- tens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid värdet av allt använt material inte översti- ger 40% av produk- tens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid värdet av allt använt material inte översti- ger 40% av produk- tens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid värdet av allt använt material inte översti- ger 40% av produk— tens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid värdet av allt använt

4

3 eller

brik

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 4

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 4

Produktbeskrivning Bearbetning eller behandling av icke-ur-

sprungsmaterial som ger ursprungsstatus

Tulltaxe- nummer

1 2 3 eller 4

8601 8607

8608

8609

ur 87 kap.

8709

8710

nämnda eller inbegripna någon annanstans i detta kapitel

Lok och annan rullande järnvägs- och spårvägs- materiel samt delar till så- dan materiel

Stationär järnvägs- och spårvägsmateriel; meka- nisk (inbegripet elektro- mekanisk) signalerings-, säkerhets- och trafiköver- vakningsutrustning för järnvägar, spårvägar, landsvägar, gator, floder, kanaler, parkeringsplat- ser, hamnanläggningar el- ler flygfält; delar till sådan materiel och utrustning

Godsbehållare (contain- rar), inbegripet sådana för transport av vätskor, speciellt konstruerade och utrustade för beford- ran med ett eller flera slag av transportmedel

Fordon, andra än rul- landejärnvägs- eller spår- vägsmateriel, samt delar och tillbehör till fordon; med undantag av 8709- 8711, ur 8712, 8715 och 8716 för vilka reglerna an- ges nedan

Truckar, inte försedda med lyft- eller hanterings- utrustning, av sådana slag som används i fabriker, magasin, hamnområden eller på flygplatser för korta transporter av gods; dragtruckar av sådana slag som används på järn- vägsperronger; delar till i detta nummer nämnda fordon

Stridsvagnar och andra motordrivna pansrade stridsfordon, även utrus- tade med vapen, samt de- lar till sådana fordon

material inte översti- ger 40% av produk- tens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid värdet av allt använt material inte översti- ger 40% av produk- tens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid:

— allt använt material klassificeras enligt annat tulltaxenum- mer än produkten, och —värdet av allt an- vänt material inte överstiger 40% av produktens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid värdet av allt använt material inte översti- ger 40% av produk- tens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid värdet av allt använt material inte översti- ger 40% av produk- tens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid:

— allt använt material klassificeras enligt annat tulltaxenum- mer än produkten, och —värdet av allt an- vänt material inte överstiger 40% av produktens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid:

allt använt material klassificeras enligt annat tulltaxenum- mer än produkten, och —värdet av allt an- vänt material inte överstiger 40% av

Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 30% av produk- tens pris fritt fa- brik

Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 30% av produk- tens pris fritt fa- brik

Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 30% av produk- tens pris fritt fa- brik

Prop. 1991/921170

Tulltaxe- Produktbeskrivning Bearbetning eller behandling av icke-ur- _ nummer sprungsmaterial som ger ursprungsstatus B1laga 14 1 __, 3 eller 4 Protokoll 4 produktens pris fritt fabrik

8711 Motorcyklar (inbegripet

ur 8712

8715

mopeder) samt cyklar för— sedda med hjälpmotor, med eller utan sidvagn;

sidvagnar:

— med förbrännings— kolvmotor med fram- och återgående kolv el-

ler kolvar: med en cylindervolym Tillverkning varvid: av högst 50 cm3 — värdet av allt an-

vänt material inte övcrstigcr 40% av produktens pris fritt fabrik, och —värdet av allt an- vänt icke-ursprungs- material inte över- stiger värdet av an- vänt ursprungsmaterial

— med en cylindervolym Tillverkning var- överstigande 50 cmJ vid:

—värdct av allt an— vänt material inte överstiger 40% av produktens pris fritt fabrik, och —värdet av allt an- vänt icke—ursprungs- material inte över- stiger värdet av an- vänt ursprungsmaterial

— andra Tillverkning varvid:

—värdet av allt an— vänt material inte övcrstigcr 40% av produktens pris fritt fabrik, och —värdet av allt an- vänt icke -ursprungs- material inte över- stiger värdet av an- vänt ursprungsmaterial

Cyklar, inte försedda med Tillverkning utgående

kullager från material som inte klassificeras enligt nr 87l4

Barnvagnar och delar till Tillverkning varvid: barnvagnar — allt använt material klassificeras enligt annat tulltaxenum-

Tillverkning var- vid värdct av allt använt material inte överstiger 2 % av produk— tens pris fritt fa- brik

Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 25% av produk— tens pris fritt fa- brik

Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 30% av produk- tens pris fritt fa- brik

Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 30% av produk- tens pris fritt fa- brik

Tillverkningvar- vid värdet av allt använt ma- terial inte över-

Tulltaxe- nummer

1

8716

ur 88 kap.

ur 8804

8805

89 kap.

ur 90 kap.

Produktbeskrivning

Släpfordon och på- hängsvagnar; andra fordon, utan mekanisk framdrivningsanordning; delar till fordon enligt

detta nummer

Luftfartyg och rymdfar- koster samt delar till sa- dana: med undantag av ur

8804 och 8805 för vilka reglerna anges nedan

s.k. rotochutes

Startanordningar för luft- fartyg; inbromsnings- anordningar av sådana slag som används på hangarfartyg samt lik- nande utrustning; mark- träningsapparater för flygutbildning; delar till i detta nummer nämnda varor

Fartyg samt annan fly- tande materiel

Optiska instrument och apparater, foto— och ki- noapparater, instrument och apparater för mätning eller köntroll, medicinska och kirurgiska instrument

Bearbetning eller behandling av icke—ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus

3 eller

mer än produkten, och

värdet av allt an- vänt material inte överstiger 40% av produktens pris fritt fabrik

Tillverkning vid:

allt använt material klassificeras enligt annat tulltaxenum- mer än produkten, och —värdet av allt an— vänt material inte överstiger 40% av

Vill"-

produktcns pris

fritt fabrik Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten

Tillverkning utgående från material enligt vilket tulltaxenummer som helst, inbegripet andra material enligt nr 8804

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten

Tillverkning varvid allt ingående material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten. Far- tygsskrov enligt nr 8906 får dock inte an- vändas

Tillverkning varvid:

— allt använt material klassificeras enligt annat tulltaxenum- mer än produkten, och

4

stiger 30% av produktens pris fritt fabrik

Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 30% av produk- tens pris fritt fa- brik

Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 40% av produk- tens pris fritt fa- brik

Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 40% av produk- tens pris fritt fa- brik

Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 30% av produk- tens pris fritt fa- brik

Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 40% av produk- tens pris fritt fa- brik

Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 30% av produk- tens pris fritt fa-

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 4

Tulltaxe- nummer

9001

9002

9004

ur 9005

ur 9006

Produktbeskrivning

och apparater; delar och tillbehör till sådana artik- lar; med undantag av 9001, 9002, 9004, ur 9005, ur 9006, 9007, 9011, ur 9014, 9015-9020 och 9024- 9033 för vilka reglerna an- ges nedan

Optiska fibrer och optiska fiberknippen; optiska fi- berkablar, andra än så- dana enligt nr 8544; ski- vor och plattor av polari- serande material; linser (inbegripet kontaktlin- ser), prismor, speglar och andra optiska element, oavsett materialet, omon- terade, andra än sådana element av glas som inte är optiskt bearbetade

Linser, prismor, speglar och andra optiska ele- ment, oavsett materialet, monterade, utgörande delar eller tillbehör till in- strument eller apparater, andra än sådana element av glas som inte är optiskt bearbetade

Glasögon o.d., avsedda för synkorrektion, som skydd för ögonen eller för annat ändamål

Kikare (monokulära och binokulära), inbegripet teleskop, samt stativ till sådana, med undantag av astronomiska tuber (re- frak-torer) och stativ till sådana

Stillbildskameror; blixtlju- sapparater och blixtlam- por, för fotografiskt bruk, andra än blixtlampor med elektrisk tändning

Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus

3 eller

—värdet av allt anv vänt material inte överstiger 40% av produktens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid värdet av allt använt material inte översti- ger 40% av produk- tens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid värdet av allt använt material inte översti- ger 40% av produk- tens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid värdet av allt använt material inte översti- ger 40% av produk- tens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid:

allt använt material klassificeras enligt annat tulltaxenum- mer än produkten, och —värdet av allt an- vänt material inte överstiger 40% av produktens pris fritt fabrik, och —värdet av allt an- vänt icke-u rsprungs- material inte över- stiger värdet av an- vänt ursprungsmaterial

Tillverkning varvid:

- allt använt mate- rial klassificeras enligt annat tulltaxenummer än produkten, och

4

brik

Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 30% av produk- tens pris fritt fa- brik

Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 30% av produk-

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 4

Tulltaxe- nummer

1

9007

9011

ur 9014

9015

Produktbeskrivning

Kinokameror och kino- projektorer, även med in- byggd utrustning för in- spelning eller återgivning av ljud

Optiska mikroskop, inbe- gripet sädana för fotomik- rografi; kinefotomikrog- rafi eller mikroprojektion

Instrument och apparater för navigering, andra än kompasser

Instrument och apparater för geodesi (inbegripet fo- togrammetrisk geodesi), lantmäteri, hydrografi, oceanografi, hydrologi, meteorologi eller geofy- sik, med undantag av kompasser;

Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus

3 eller

—värdet av allt an— vänt material inte överstiger 40% av produktens pris fritt fabrik, och —värdct av allt an- vänt icke-ursprungs— material inte över— stiger värdct av an- vänt ursprungsmaterial

Tillverkning varvid:

— allt använt material klassificeras enligt annat tulltaxenum- mer än produkten, och —värdet av allt anv vänt material inte överstiger 40% av produktens pris fritt fabrik, och —värdet av allt an- vänt icke—ursprungs- material inte över- stiger värdet av an- vänt ursprungsmaterial

Tillverkning varvid:

— allt använt material klassificeras enligt annat tulltaxenum— mer än produkten, och —värdet av allt an- vänt material inte överstiger 40% av produktens pris fritt fabrik, och —värdet av allt an- vänt icke-u rsprungs- material inte över- stiger värdet av an- vänt ursprungsmaterial

Tillverkning varvid värdet av allt använt material inte översti- ger 40% av produkv tens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid värdet av allt använt material inte översti- ger 40% av produk- tens pris fritt fabrik

4

tens pris fritt fa- brik

Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 30% av produk- tens pris fritt fa— brik

Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 30% av produk- tens pris fritt fa- brik

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 4

Tulltaxe- Produktbeskrivning Bearbetning eller behandling av icke-ur- _ nummer sprungsmaterial som ger ursprungsstatus Bllaga 14 1 2 3 eller 4 Protokoll 4 avståndsmätare 9016 Vågar känsliga för 0,05 g Tillverkning varvid eller mindre, även med värdet av allt använt tillhörande vikter material inte översti- ger 40% av produk- tens pris fritt fabrik 9017 Ritinstrument, ritsinstru- Tillverkning varvid

ment och räkneinstru- värdet av allt använt ment (t.ex. ritapparater, material inte översti-

pantografer, gradskivor, ger 40% av produk- ritbestick, räknestickor tens pris fritt fabrik och räkneskivor); instru- ment som hålls i handen för längdmätning (t.ex. mätstockar, mätband, mikrometrar och skjut- mått), inte nämnda eller inbegripna någon annan- stans i detta kapitel

9018 Instrument och apparater

som används för medi- cinskt, kirurgiskt, dentalt eller veterinärt bruk, in-

begripet scintigrafer,

andra elektromedicinska apparater samt instru- ment för synprovning: — tandläkarstolar med in- Tillverkning utgående Tillverkning var- byggd tandläkarutrust- från material enligt vid värdet av allt ning eller spottkopp vilket tulltaxenummer använt material

som helst, inbegripet inte överstiger annat material enligt 40% av produk- nr 9018 tens pris fritt fa- brik

andra Tillverkning varvid: Tillverkning var-

— allt använt material vid värdet av allt klassificeras enligt använt material annat tulltaxenum- inte överstiger mer än produkten, 25% av produk- och tens pris fritt fa- —värdet av allt an- brik vänt material inte överstiger 40% av produktens pris fritt fabrik

9019 Apparater för mekanote- Tillverkning varvid: Tillverkning var- rapi; massageapparater; — allt använt material vid värdet av allt apparater för psykotck- klassificeras enligt använt material niskaundersökningar;ap- annat tulltaxenum- inte överstiger paraterförozonterapi,sy- mer än produkten, 25% av produk- reterapi, aerosolterapi el- och tens pris fritt fa- ler konstgjord andning —värdet av allt an- brik samt andra andningsap- vänt material inte parater för terapeutiskt överstiger 40% av bruk produktens pris

fritt fabrik 9020 Andra andningsappara- Tillverkning varvid: Tillverkningvar- 168

Tulltaxe- Produktbeskrivning Bearbetning eller behandling av icke-ur- nummer sprungsmaterial som ger ursprungsstatus 1 2 3 eller ter, inbegripet gasrnasker — allt använt material vid värdet av men inte sådana enkla klassificeras enligt allt använt ma- skyddsrnasker som var- annat tulltaxenum- terial inte över- ken har mekaniska delar mer än produkten, stiger 25% av eller utbytbart filter och produktens —värdet av allt an- pris frittfabrik vänt material inte överstiger 40% av produktens pris fritt fabrik 9024 Maskiner och appara- Tillverkning varvid ter för provning av värdet av allt an- hårdhet, hållfasthet, vänt material inte sammanpressbarhct, överstiger 40% av elasticitet eller andra produktens pris mekaniska egenska- frittfabrik per hos material (t.ex. metaller, trä, textilva- ror, papper eller plast) 9025 Areometrar och lik- Tillverkning varvid nande instrument, ter- värdet av allt att- mometrar, pyrometrar, vänt material inte barometrar, hygromet- överstiger 40% av rar och psykrometrar, produktens pris även registrerande, fritt fabrik samt alla slags kombi- nationer av dessa in- strument 9026 Instrument och appara- Tillverkning varvid ter för mätning eller värdet av allt an- kontroll av gasers eller vänt material inte vätskors strömning, överstiger 40% av nivå, tryck e.d. (t.ex. produktens pris genomströmningsmätare, fritt fabrik nrvåmätare, manomet- rar och vänncförbruk- ningsmätare), med un- dantag av instrument och apparater enligt nr 9014, 9015, 9028 eller 9032 9027 Instrument och appara- Tillverkning varvid

ter för fysikalisk eller kemisk analys (t.ex. polarimetrar, refrakt- ometrar, spektromet- rar samt gas- eller röka- nalysapparatcr); in- strument och apparater för mätning eller kon- troll av viskositet, po- rositet, dilatation, yt- spänning e.d.; instru- ment och apparater för mätning eller kontroll av värmemängd, ljud- nivå eller ljusintensitet (inbegripet expone-

värdet av allt an- vänt material inte överstigcr 40% av produktens pris fritt fabrik

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 4

Tulltaxe- Produ ktbeskrivn ing Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus nummer

1

9028

9029

9030

9031

9032

ringsmätare); mikrotomer

Förbruknings- och pro- duktionsmätare för ga- ser, vätskor eller elekt- ricitet, inbegripet kali- brerings—mätare för så— dana instrument:

delar och tillbehör

— andra

Varvräknare, produk- tionsräknare, taxametrar, vägmätare, stegräknare o. d.; hastighe tsmätarc och takometrar, andra än artiklar enligt nr 9015; stroboskop

Oscilloskop, spektruma— nalysapparater samt andra instrument och ap- parater för mätning eller kontroll av elektriska storheter, med undantag av mätare enligt nr 9028; instrument och apparater för mätning eller påvi- sande av alfa-, beta-, gamma- eller röntgenst- rålning, kosmisk strålning eller annan joniserande strålning

Instrument, apparater och maskiner för mätning eller kontroll, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans i detta kapitel; profilprojektorer

Instrument och apparater för automatisk reglering

Tillverkning varvid värdet av allt an- vänt material inte överstigcr 40% av

produktens pris fritt fabrik Tillverkning var- vid:

värdet av allt an- vänt material inte överstiger 40% av produktens pris fritt fabrik, och —värdet av allt an- vänt icke-u rspru ngs- material inte över- stiger värdet av an- vänt ursprungsmaterial

Tillverkning varvid värdet av allt använt material inte översti- ger 40% av produk- tens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid värdet av allt använt material inte översti- ger 40% av produk- tens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid värdet av allt använt material inte översti- ger 40% av produk- tens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid värdet av allt använt material inte översti-

4

3 eller

Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 30% av produk- tens pris fritt fa- brik

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 4

Prop. 1991/922170

Tulltaxe- Produktbeskrivning Bearbetning eller behandling av icke-ur- _ nummer sprungsmaterial som ger ursprungsstatus B1laga 14 1 2 3 eller 4 Protokoll 4 ger 40% av produk- tens pris fritt fabrik

9033 Delar och tillbehör (inte Tillverkning varvid

ur 91 kap.

9111

nämnda eller inbegripna värdet av allt använt någon annanstans i detta material inte översti- kapitel) till maskiner, in— ger 40% av produk- strument och apparater tens pris fritt fabrik enligt 90 kap.

Ur och delar till ur; med Tillverkning varvid undantag av 9105 och värdet av allt använt 9109-9113 för vilka reg— material inte översti- lerna anges nedan ger 40% av produk- tens pris fritt fabrik

Andra ur Tillverkning varvid:

—värdet av allt an- vänt material inte överstiger 40% av produktens pris fritt fabrik, och värdet av använt icke- ursprungsmaterial inte överstiger vär- det av använt ur- sprungsmaterial

Andra urverk, kompletta Tillverkning varvid: och sammansatta värdet av allt an- vänt material inte överstiger 40% av produktens pris fritt fabrik, och värdet av använt icke- ursprungsmaterial inte överstiger värdet av använt ursprungs- material

Kompletta urverk, inte Tillverkningvarvid: sammansatta eller delvis —värdet av allt an- sammansatt(urverkssatse- vänt material inte r);ofullständiga urverk, överstiger 40% av sammansatta; räurverk produktens pris fritt fabrik, och —material enligt nr 9114 används inom ovanstående pro- centsats endast till ett värde av högst 10% av produktens pris fritt fabrik

Boetter till ur enligt nr Tillverkning varvid: 9101 eller 9102 samt delar allt använt material till sådana klassificeras enligt annat tulltaxenum- mer än produkten, och

Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 30% av produk- tens pris fritt fa- brik

Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 30% av produk- tens pris fritt fa- brik

Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 30% av produk- tens pris fritt fa- brik

Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 30% av produk- tens pris fritt fa-

Prop. 1991/922170

Tulltaxe- Produktbeskrivning Bearbetning eller behandling av icke-ur- nutnmer sprungsmaterial som ger ursprungsstatus Bilaga 14 1 2 3 eller 4 Protokoll 4 —värdet av allt an- brik vänt material inte överstiger 40% av produktens pris fritt fabrik 9112 Urfoderoeh andra höljen Tillverkningvarvid: Tillverkning var- till varor enligt dettakapi- — allt använt material vid värdet av allt tel samt delar till sådana klassificeras enligt använt material annat tulltaxenunt- inte överstiger tner än produkten, 30% av produk- och tens pris fritt fa- -—värdet av allt an- brik vänt material inte överstiger 40% av produktens pris fritt fabrik 9113 Urarmband och delar till Tillverkning varvid urarmband: värdet av allt använt -— av oädel metall, även material inte översti- förgyllda, försilvrade ger 40% av produk- ellcr platinerade eller tens pris fritt fabrik av pläterad ädel metall —- andra Tillverkning varvid värdet av allt använt material inte översti- ger 50% av produk- tens pris fritt fabrik 92 kap. Musikinstrument; delar Tillverkning varvid och tillbehör till musikitt— värdet av allt använt strument material inte översti— ger 40% av produk- tens pris fritt fabrik 93 kap. Vapen och ammunition;- Tillverkning varvid delar och tillbehör till va- värdet av allt använt pen och ammunition material inte översti- ger 50% av produk- tens pris fritt fabrik ur 94 kap. Möbler; sängkläder, mad- Tillverkning varvid rasser, resårbottnar till värdet av allt använt sängar, kuddar och lik- material klassificeras nande stoppade inre— enligt annat tulltaxe- dningsartiklar; belys— nummeränprodukten ningsarmatur och andra belysningsartiklar, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans; ljus- skyltar, namnplåtar med belysning, o.d.; monte— rade eller monteringsfär- diga byggnader; med un- dantag av ur 9401, ur 9403, 9405 och 9406 för vilka reglerna anges ne- clan ur 9401 Möbler av oädel metall Tillverkning varvid och variingårbomullsvävvar- allt använt material 172

Tulltaxe- Produktbeskrivning Bearbetning eller behandling av icke-ur- _ nummer sprungsmaterial som ger ursprungsstatus Bilaga 14 1 2 3 cum. 4 Protokoll 4 ur 9403 vid vävens vikt inte över— klassificeras enligt an-

9405

9406

ur 95 kap.

9503

stiger 300 gjm

Belysningsarmatur och andra belysningsartiklar (inbegripet strålkastare) samt delar till sådana ar- tiklar, inte nämnda eller inbegripna någon annan- stans; ljusskyltar, namn- plåtar med belysning, o.d. med fast, varaktigt mon- terad ljuskälla samt delar till sådan artiklar, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans

Monterade eller monte- ringsfärdiga byggnader

Leksaker, spel och sport- artiklar; delar till sådana artiklar; med undantag av 9503 och ur 9506 för vilka reglerna anges nedan

Andra leksaker; skalen- liga modeller och lik- nande modeller för för- ströelse, mekaniska eller icke mekaniska; pussel av alla slag

nat tulltaxenummer

än produkten ELLER

Tillverkning utgående

från stycken av bo- mullsväv, i tillformade Stycken för direkt an- vändning, enligt nr 9401 eller 9403, förut- satt att:

— värdet av sådant material inte över- stiger 25% av pro- duktens pris fritt fa- brik, och

— allt övrigt ingående material utgör urs- prungsvaror och klassificeras enligt annat tulltaxenum- mer än nr 9401 eller 9403

Tillverkning varvid värdet av allt använt material inte översti- ger 50% av produk— tens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid värdet av allt använt material inte översti- ger 50% av produk- tens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten

Tillverkning varvid:

allt använt material klassificeras enligt annat tulltaxenum- mer än produkten, och —värdet av allt an- vänt material inte överstiger 50% av

produktens prts fritt fabrik

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 4

Tulltaxe- nummer

Produktbeskrivning Bearbetning eller behandling av icke—ur-

sprungsmaterial som ger ursprungsstatus

1 2 3 eller 4

ur 9506

ur 96 kap.

ur 9601 och ur 9602

ur 9603

9605

9606

9612

Redskap och annan ut- rustning för gymnastik, idrott, annan sport (utom bordtennis), utomhusspel eller utomhuslek, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans i detta kapitel; simbassänger och plaskdammar

Diverse artiklar; med un- dantag av ur 9601, ur 9602, ur 9603, 9605, 9606, 9612, ur 9613 och ur 9614 för vilka reglerna anges nedan

Varor av animaliska, ve- getabiliska eller minera- liska snidningsmaterial

Kvastar, borstar och petts- Iar(med undantag av vis- kor och liknande endast hopbundna artiklar samt borstar och penslar av mård- eller ekorrhär), mekaniska mattsopare utan motor, mälardynor och mälningsrullar, avtor- kare o.d. av gummi eller annat mjukt material samt moppar

Reseetuier med artiklar för toalettändamål, för sömnad eller för rengö- ring av skor eller kläder

Knappar samt knappfor- mar och andra delar till knappar; knappämnen

Färgband för skrivmaski-

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten. Dock får grovt tillformade ämnen till golfklubbs- huvuden användas.

Tillverknig varvid allt använt material klas- sificeras enligt annat tulltaxenummer än produkten

Tillverkning utgående från ”bearbetade" snidningsmaterial en- ligt samma tulltaxe- nummer som produk- ten

Tillverkning varvid värdet av allt använt material inte översti- ger 50% av produk- tens pris fritt fabrik

Varje enskild vara i satsen måste uppfylla de ursprungsvillkor som skulle gälla för sådan vara om den inte ingick i satsen. Icke-ursprungsvaror får dock ingå, förut- satt att sammanlagda värdet av dessa inte överstiger 15% av sat- sens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid:

- allt använt material klassificeras enligt annat tulltaxenum- mer än produkten, och -värdet av allt an- vänt material inte överstiger 50% av produktens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid:

Tulltaxe- nummer

1

ur 9613

ur 9614

97 kap.

Produktbeskrivning

2

ner och liknande färg- band, indränkta med färg eller på annat sätt prepa- rerade för att kunna ge ett avtryck, även på spolar el- ler i patroner; färgdynor, även indränkta med färg, med eller utan ask

Piezoelektriska tändare

Rökpipor och piphuvu- den

Konstverk, föremål för samlingar samt antikvite- ter

Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus

3 eller

allt använt material klassificeras enligt annat tulltaxenum- mer än produkten, och —värdet av allt an- vänt tnaterial inte överstiger 50% av produktens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid värdet av allt använt material enligt nr 9613 inte överstiger 30% av produktens pris fritt fabrik

Tillverkning utgående från grovt tillformade ämnen

Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten

4

Prop. 1991/921170 Bilaga 14 Protokoll 4

Tillägg till 111 Varucertifikat Eur. 1 och ansökan om varucertifikat Eur. 1

Tryckningsföreskrifter:

1. Varje blankett skall ha formatet 210x297 mm. En tolerans på längden om högst plus 8 mm eller minus 5 mm kan tillåtas. Det papper som användes skall vara vitt och inte innehålla slipmassa och väga minst 25 g/m2. Det skall vara försett med guillocherad botten i grön färg för att på mekanisk eller kemisk väg utförd förfalskning skall bli synlig.

2. EES-ländernas myndigheter kan förbehålla sig rätten till tryckning av blanketterna eller anförtro denna åt godkända tryckerier. I sistnämnda fall skall på varje blankett finnas uppgift om godkännande. Varje blankett skall förses med uppgift om tryckeriets namn och adress eller med tecken som möjliggör identifiering av tryckeriet. För särskiljande av ccrtifikatcn skall varje certifikat dessutom genom tryck eller på annat sätt förses med serie- nummer.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 4

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 4

VARUCERTIFIKAT

'I. Elpenor (namn. mina-une adl-. lunar

2. Certifikat för användning i den förmänsberattigede handeln mellan

och

3. Menu-a (nunn. rut-uma aurea. man tuwumm ., ohqualuukl

(ange berörde länder, grupper av länder eller områden)

4. Luu, onan n Inne- dl- umu. di ur- 5. Men-unde land. unna av lane-| dl-

8. Upplynnw. em uar-omen lq nal-enorma)

'" ”' ""'”-'”” B. Pennor-rummer: hellre man och mm. nu och elq ltl: nu.-uu 9. Brunn-kt oa! 10- Fun-n- two-

um mgu nun-|

en..-mom- eller emm tvn amen || (|qu Inlet annu _- mu tl. m' etel rev-ek)

'. mer

12. EXPORTÖRENS DEKLARATION Undertecknad försäkrar härmed att ovan angivna varor uppfyller villkoren för certifikatets erhållande

11. TULLMYNDIGHETENS INTYG Deklarationen arenakad utan anmärkning

Exporthandlinq (2) Np

m "". "" ' Tullanatalt de '. dl du alw- m-nn una-u d-v Land eller område

una—u a_n-> m..-: .. udom-

|Nlnm1=mml

13. BEGÄRAN OM KONTROLL, till

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14

Protokoll 4

14. RESULTAT AV KONTROLLEN

Vid den undersökning som verkstallts har befunnits att detta certifikat (1)

[:| utfärdats av angiven tullanstalt och att de uppgifter som

det innehåller är riktiga.

[| ai uppfyller de fastställda förordningarna (se bifogade

Anhälles om kontroll av riktigheten av detta certifikat

ion och datt-vil

IN Imhtoclrlml

anmärkningar).

Han och earuni

INUnntlclruw)

ui snn krvaa . tillbmplig M.

ANVISNINGAR

l. Certifikatet får inte innehålla raderingar eller overskrivningar. 2. Ändringar som vidtagen skall go'ras genom äverstrvkning av de felaktiga uppgifterna i förekommande fall med angivande av de riktiga uppgifterna. Varje sådan ändring mäste signeras av den som upprättat certifikatet och bestvrkas av tullmyn- digheten i det utfardande landet eller omrädet. 3.

Mellanmm lär inte lämnas mellan varuposterna på certifikatet och vem varupost skall föregås av ett positionsnummer. Omedelbart under sista textraden skall en horisontell linie dragas. Outnvttyat utrymme skall spärras på sådant satt att ytterligare tillägg ei kan goras. Varorna anges enligt handelsbruk och tillräckligt noggrant för att möjliggöra identifiering.

Prop. 1991/922170 Bilaga 14 Protokoll 4

ANSÖKAN OM VARUCERTlFlKAT

Enn" han. MHN” "'_' I") _ s..."-ne- uen-hie- _l" nnan-urn-

2. Certifikat för användning | den förmänsberättigade handeln mellan

och Men-uu |namn. ful-[Min aan... imei (lefl-n .. obligatoriet! (ange berörda länder, grupper av länder eller omräden)

4. Lena, en." av Ilnd- eller emrlde du 5. Manne-ae- ina. grupp " ihm .u- v-orna ..- he alm arr—ride

uppfylld-ml om "U'-nanm (ol ahlin-tm

." re- nrum-a. & ...—. ..,.- nur-u

partier-rummer; knllie man och Mum, unt-i och .nu tri: varu-iq 9. Brunovilt (kul 10. Faktuer tuw-

mmm-tm eller annan krm- gin-n ., oung.- ntur uti-i- ler titer. tl. m' ut:] ten-kl 'l m'

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 4

EXPORTÖRENS DEKLARATION

Undertecknad, exportör av på omstående sida upptagna varor,

FÖRKLARAR att varorna uppfyller villkoren för erhållande av bifogade certifikat

ANGER i det följande de omständigheter som gör att varorna uppfyller ovan- nämnda villkor

ÄR BEREDD att, på begäran av vederbörande myndighet, förete bevisning som denna finner nödvändig för att utfärda bifogade certifikat, och godtar, om så erfordras, varje kontroll från myndigheten av bokföringen och omständigheterna kring tillverkningen av varorna.

ANSÖKER HÄRMED om utfärdande av bifogade certifikat för varorna.

(Namnteckning)

' T.ex. importhandlingar, varucertifikat, fakturor, producentdeklarationer etc., som hänför

sig till varor som använts vid bearbetningen eller behandlingen till varor som återutföres i oförändrat skick.

TILLÄGG IV Prop. 1991/92:170 Fakturadeklaration Bilaga 14 Protokoll 4

Fakturadeklarationen vars text är återgiven på följande blad, måste upprät- tas enligt fotnoterna. Fotnoterna behöver dock inte återges.

Exportören av de varor som omfattas av detta dokument (tullmyndighetens tillstånd nr . . .)1 försäkrar att dessa varor, om inte annat tydligt markerats,

har förmänsberättigande EES—ursprung.2

Engelsk version

The exporter of the products covered by this document (customs authoriza- tion No. (l)) declares that, except where otherwise clearly indicated, these products are of EEA preferential origin (2)

Spansk version

El cxportador de los productos ineluidos en el presentc documento (autori- zaciön aduanera n'> (l)) declara que, salvo indieaciön en sentido contrario, estos productos gozan de un origen preferencial EEE (2)

Dansk version

Eksportoren af varer, der er onifattet al nmrvzerende dokument, (toldmyn- dighcdernes tilladelsc nr. . . (l)), erklrcrer, at varerne, medmindrc andet ty- deligt er angivet, har przelerenceoprindelse i E08 (2)

Tysk version

Det Austiihrer (Ermächtigter Ausfiihrer; Bewilligungs-Nr. (l)) der Wa- ren, auf (lic sich dieses Handelspapier bezieht, erklärt, dass diese Waren, soweit nicht anders angegeben, prälercnzbegiinstigtc EWR—Ursprungswa- ren sind (2)

Grekisk version

0 såayowe "nov HQOL ovnov :tov v.g.)w motvmt outo to nagov eyyucpo ((LÖELO. IEÅUJVEL ov vn aQto. . . . (l)) önktuvu on, emo; now önkwvetat carpe); a)»).wg, m aom ovm (lV'CU. EL vat ngortunotuxn ;; aataywyng EOX

(2)

] Om fakturadeklarationen upprättas av en godkänd exportör i den mening som avses i artikel 22 i protokollet, måste den godkände exportörens tillståndsnummer anges i detta utrymme. Om faktaradeklarationen inte upprättats av en godkänd exportör skall orden inom parentes uteslutas eller utrymmet lämnas blankt. : Om fakturadeklarationen helt eller delvis hänför sig till produkter med ursprung i Ceuta och Melilla i den mening som avses i artikel 38 i protokollet, måste exportören klart ange dem i det dokument på vilket deklarationen upprättas med hjälp av symbo- len "CM". 181

Fransk version

L'exportateur des produits couverts par le présent document (autorisation douaniere nD . . . (l)) dc'clare que, sauf indieation claire du contrairc, ces produits ont l”origine préférentielle EEE (2)

Italiensk version

L'esportatore delle mcrci contemplate nel presente documento (autorizza- zione doganale n. (l)) dichiara che, salvo indicazione contraria, le merci sono di origine preferenziale SEE (2)

Holländsk version

De exporteur van de goederen waarop dit document van tocpassing is (doua- nevergunning nr. . . (l)), verklaart dat, behoudens uitdrukkelijke anderslui- dende vermelding, deze goederen van preferentiöle EER-oorsprong zijn (2)

Portugisisk version

0 abaixo assinado, cxportador dos produtos cobertos pelo presente docu- mento (autorizagäo aduaneira n. . . (l)), declara que, salvo expressamcntc indicado em conträrio, estes produtos säo de origem preferencial EEE (2)

Isländsk version

Utflytjandi framlcisluvara sem skjal fetta tekur til (leyfi tollyiirvalda nr. . . . (l)), lysir fvi yfir a vörurnar séu, ef annars er erkki greinilega geti, af EES friindauppruna (2)

Norsk version

Eksportoren av produktene omfattet av dette dokument (tollmyndighetenes autorisasjonsnr. (l)) erklazrer at disse produktene, unntatt hvor annet er tydelig angitt, har E(ÖS preferanseopprinnclse (2)

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 4

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Finsk version Protokoll 4

Tässä asiakirjassa mainittujen tuotteidcn viejä (tullin lupanumero. . . (l)) il- moittaa, että nämä tuotteet ovat, ellci toisin ole sclvästi merkitty, ctuuskoh- teluun oikeuttavaa ETA-alkupcrää (2)

(Exportörens namnteckning. Nam- net på den som undertecknat dekla- rationen skall förtydligas genom textning.)

3 Dessa angivelser kan uteslutas om upplysningen finns i själva dokumentet. ”* Sc artikel 2] punkt 5 i protokollet. 1 de fall då exportörens underskrift inte erfordras innebär undantaget från underskrift också undantag från angivande av vederbörandes namn. 183

TILLÄGG V Prop. 1991/92:170 Leverantörsdeklaration Bilaga 14

Protokoll 4 Leverantörsdeklarationen, vars text är återgiven på nästa blad, måste upp- rättas enligt fotnoterna. Fotnoterna behöver dock inte återges.

Leverantörsdeklaration Prop. 1991/92:170 Bilaga 14

för varor som undergått bearbetning eller behandling inom EES utan att ha Protokoll 4

erhållit förmänsberättigandc ursprungsstatus

Undertecknad, leverantör av de varor som täcks av bilagda dokument, för- klarar att

1. Följande material som inte har ursprung i EES har använts i EES för att framställa dessa varor.

Beskrivning av de Beskrivning av an- Tulltaxenummer för Värdet av använt levererade varorna1 vänt ickeursprungs- använt ickeur- ickeursprungs— material sprungsmaterial2 material 2' 3

Totalt värde:

Totalt värde:

1 Om fakturan, följesedeln eller annat kommersiellt dokument som deklarationen är bifogad till omfattar olika varuslag, eller varor som inte innehåller icke-ursprungsma- terial isamma utsträckning, måste leverantören tydligt skilja dem åt.

Exempel:

Dokumentet hänför sig till olika modeller av elektriska motorer enligt tulltaxenr 8501 för tillverkning av tvättmaskiner enligt tulltaxenr 8450. Typen och värdet av icke- ursprungsmaterial som används vid tillverkningen av dessa motorer skiljer sig från en modell till en annan. Modellerna måste därför skiljas åt i (len första kolumnen och uppgifterna i de andra kolumnerna måste anges särskilt för var och en av modellerna för att möjliggöra för tillverkaren av tvättmaskinerna att korrekt bedöma ursprungs- statusen av sina produkter beroende på vilken modell av elektriska motorer han an- vänden 2 Uppgifterna som avses i dessa kolumner skall lämnas endast om det behövs.

Exempel:

Regeln för klädesplagg enligt 62 kap. anger att icke-ursprungsgarn får användas. Om en tillverkare av sådana plagg i Frankrike använder väv importerad från Schweiz som har framställts där genom vävning av icke-ursprungsgarn, är det tillräckligt för den schweiziske leverantören att ange det använda icke-ursprungsmaterialet som garn i sin deklaration, utan att ange tulltaxenumret och värdet av sådant garn.

En tillverkare av järntråd enligt tulltaxenr 7217 som tillverkat den av jämstänger som inte har ursprungsstatus skall i den andra kolumnen ange ”stänger av järn” om denna tråd skall användas vid tillverkningen av en maskin, för vilken ursprungsregeln innehåller en begränsning av allt använt icke-ursprungsmaterial till en viss värdepro- cent, samtidigt som det är nödvändigt att iden tredje kolumnen ange värdet av stäng- erna av icke-ursprungsstatus. 3 ”Värdet av material" betyder tullvärdet av det använda icke-ursprungsmaterialet vid importtillfällct, eller, om detta inte är känt och inte kan fastställas, det tidigaste fast- ställbara pris som betalats för materialet i EES.

Det exakta värdet av allt använt icke-ursprungsmaterial måste anges per enhet av de varor som specificerats i den första kolumnen. 185

2. Alla andra material som använts i EES för att framställa dessa varor har Prop. 1991/921170 ursprungi EES; Bilaga 14 Protokoll 4

3. Följande varor har undergått bearbetning eller behandling utanför EES enligt artikel 11 i protokoll 4 till EES-avtalet och har erhållit följande mer- värde där:

Beskrivning av Totalt mervärde erhållet utanför EES4 ' levererade varor

(Leverantörens adress och namnteck- ning. Namnet på den som undertecknat deklarationen skall förtydligas genom textning)

”* ”Totalt mervärde” betyder alla sammanlagda kostnader som uppstått utanför EES, inbegripet värdet av allt material som tillförts där. Det exakta totala mervärdet som erhållits utanför EES måste anges per enhet av de varor som specificerats i den första kolumnen. 186

TILLÄGG VI mp. 1991/921170 .. B.] LÄNGTIDS-LEVERANTORSDEKLARATION 1 aga 14

Protokoll 4 Långtids-leverantörsdeklarationen, vars text är återgiven på följande blad, måste upprättas enligt fotnoterna. Fotnoterna behöver dock inte återges.

LÅNGTIDS-LEVERANTÖRSDEKLARATION

för varor som undergått bearbetning eller behandling i EES utan att ha er- hållit karaktär av ursprungsvara

Undertecknad, leverantör av de varor som omfattas av detta dokument, vilka regelbundet levereras till

förklarar att:

1. Följande material som inte har ursprung i EES har använts i EES för att framställa dessa varor.

Beskrivning av Beskrivning av Tulltaxenummer Värdet av använt de levererade använt icke—ur- för använt icke-ur- icke-ursprungs-

, . . . varorna" sprungsmaterial sprungsmaterial3 material ' 4

Totalt värde:

Totalt värde:

1 Kundens nanm och adress. 2Om deklarationen omfattar olika varor, eller varor som inte innehåller icke—ur- sprungsmaterial i samma utsträckning, måste leverantören tydligt skilja dem åt.

Exempel:

Dokumentet hänför sig till olika modeller av elektriska motorer enligt tulltaxenr 8501 för tillverkning av tvättmaskiner enligt tulltaxenr 8450. Typen och värdet av icke- ursprungsmaterial som används vid tillverkningen av dessa motorer skiljer sig från en modell till en annan. Modellerna måste därför skiljas åt i den första kolumnen och uppgifterna i de andra kolumnerna måste anges särskilt för var och en av modellerna för att möjliggöra för tillverkaren av tvättmaskinerna att korrekt bedöma ursprungs- statusen av sina produkter beroende på vilken modell av elektriska motorer han an— vänder. 3 Uppgifterna som begärs i dessa kolumner skall anges endast om de behövs.

Exempel:

Regeln för klädesplagg enligt 62 kap. anger att icke-ursprungsgarn får användas. Om en tillverkare av sådana plagg i Frankrike använder väv importerad från Schweiz som har framställts där genom vävning av icke-ursprungsgarn, är det tillräckligt för den schweiziske leverantören att ange det använda icke-ursprungsmaterialet som garn i sin deklaration, utan att ange tulltaxenumret och värdet av sådant garn.

En tillverkare av järntråd enligt tulltaxenr 7217 som tillverkat den avjämstängcr som inte har ursprungsstatus skall i den andra kolumnen ange "stänger av järn” om denna tråd skall användas vid tillverkningen av en maskin, för vilken ursprungsregeln innehåller en begränsning av allt använt icke-ursprungsmaterial till en viss värdepro- cent, samtidigt som det är nödvändigt att i den tredje kolumnen ange värdet av stäng- erna av icke—ursprungsstatus. ** ”Värdet av material" betyder tullvärdet av det använda icke-ursprungsmaterialet vid importtillfället, eller, om detta inte är känt och inte kan fastställas, det tidigaste fast— ställbara pris som betalats för materialet i EES.

Det exakta värdet av allt använt icke-ursprungsmaterial måste anges per enhet av de varor som specificerats i den första kolumnen.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 4

1. 88

2. Alla andra material som använts i EES för att framställa dessa varor har Prop. 1991/92:170 ursprung i EES; Bilaga 14

3. Följande varor har undergått bearbetning eller behandling utanför EES PrOtOko" 4 enligt artikel 11 i protokoll 4 till EES-avtalet och har erhållit följande mer- värde där:

Beskrivning av Totalt mervärde erhållet utanför EES5 levererade varor

Denna deklaration gäller för alla kommande försändelser av dessa varor levererade från och med ...................................................

tillochmed 6

Jag åtar mig att underrätta .......................................... omedelbart om denna deklaration inte längre gäller

(Leverantörens adress och underskrift. Namnet på den som undertecknat dekla- rationen skall förtydligas genom text- ning)

5 ”Totalt mervärde" betyder alla sammanlagda kostnader som uppstått utanför EES, inbegripet värdet av allt material som tillförts där. Det exakta totala mervärdet som erhållits utanför EES måste anges per enhet av de varor som specificerats i den första kolumnen. (*Ange datum. Leverantörsdeklarationens giltighetstid bör normalt inte överstiga 12 månader, med iakttagande av de villkor som föreskrivs av tullmyndigheten i det land där leverantörsdeklarationen upprättas. 189

TILLÄGG VII

LISTA öVER PRODUKTER SOM AVSES I ARTIKEL 2.3 VILKA TILLS VIDARE ÄR UTESLUTNA FRÅN TILLÄMPNINGEN AV DETTA PROTOKOLL MED UNDANTAG AV BESTÄMMELSERNA I AVDELNINGARNA IV-VI

Tulltaxenum mer

ur 2707

2709 — 2715

ur 2901

ur 2902

ur 3403

ur 3404

ur 3811

Produktbeskrivning

Oljor i vilka vikten av de aromatiska beståndsdelarna överstiger vikten av de ickearomatiska beståndsdelarna, utgörande oljor lik- nande mineraloljor erhållna genom destillation av högtemperatur- tjära från stenkol och som vid temperaturer upp till 250"C ger mer än 65 volymprocent destillat (inbegripet blandningar av bensin (pe- troleum spirit) och bensen) avsedda att användas som drivmedel el- ler bränsle

Mineraloljor och destillationsprodukter av dessa; bituminösa äm- nen; mineralvaxer

Acykliska kolväten avsedda att användas som drivmedel eller bränsle

Cyklaner och cyklener (andra än azulener), bensen, toluen och xy- lener, avsedda att användas som drivmedel eller bränsle

Beredda smörjmedel innehållande oljor erhållna ur petroleum eller ur bituminösa mineral, förutsatt att sådana oljor ingår med mindre än 70 viktprocent

Konstgjorda vaxer och beredda vaxer baserade på paraffin, petro- leumvaxer, vaxer erhållna ur bituminösa mineral, ”slack wax” eller "scale wax”

Beredda tillsatsmedel för smörjoljor, innehållande oljor erhållna ur petroleum eller ur bituminösa mineral

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 4

TILLÄGG VIII Prop. 1991/92:170 LISTA OVER PRODUKTER SOM AVSES I ARTIKEL 113233le 4 2.2 I FRAGA OM VILKA OSTERRIKES TERRITORIUM ÄR UTESLUTET FRÅN EES-OMRÅDET VAD GÄLLER FASTSTÄLLANDE AV URSPRUNG

Tulltaxenum Produktbeskrivning

mer

ut 3505 Dextrin och annan modifierad stärkelse, an- nan än förestrad eller företrad stärkelse; lim och klister

ur 3809 Appreturmedel, preparat för påskyndande av

färgning eller för fixering av färgämnen samt andra produkter och preparat (t.ex glättmedel och betmedel), av sådana slag som används inom textil-, pappers- eller läderindustrin eller inom liknande industrier, inte nämnda eller in- begripna någon annanstans, på basis av stär- kelse eller stärkelseprodukter eller innehål- lande stärkelse eller produkter som utvunnits från stärkelse

ur 3823 Beredda bindemedel för gjutformar eller gjut- kärnor; kemiska produkter samt preparat från kemiska eller närstående industrier (inbegri- pet sådana som består av blandningar av natur- produkter), inte nämnda eller inbegripna nå- gon annanstans, restprodukter från kemiska eller närstående industrier, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans: — Beredda bindemedel för gjutformar eller gjutkärnor, innehållande stärkelse eller pro- dukter som utvunnits från stärkelse — Andra (än naftensyror, vattenolösliga salter av naftensyror och estrar av naftensyror, osintrade metallkarbider, blandade med varandra eller med metalliska bindemedel, beredda tillsatsmedel för cement, murbruk eller betong, murbruk och betong, inte eld- fasta samt sorbitol annan än sorbitol enligt nr 290544), med ett totalt innehåll av socker stärkelse, produkter som utvunnits från stärkelse eller varor enligt nr 0401 till och med 0404 som uppgår till 30 procent eller mer av vikten

PROTOKOLL 5 Prop. 1991/92:170

Bilaga 14 OlVl FISKALA TULLAR Protokoll 5 (Liechtenstein, Schweiz)

1. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 i detta protokoll får Liechtenstein och Schweiz tillfälligt behålla fiskaltullar i fråga om varor som faller under de tulltaxenummer som anges i bifogade tabell, med iakttagande av artikel 14 i avtalet. Vad gäller tulltaxenummer 0901 och ur 2101 skall dessa tullar vara avskaffade senast den 31 december 1996.

2. Om det i Liechtenstein eller Schweiz påbörjas tillverkning av en vara av samma slag som någon av dem som anges i tabellen, måste fiskaltullen för den sistnämnda varan avskaffas.

3. Gemensamma EES-kommittén skall utvärdera läget före utgången av 1996.

Tulltaxe- Produktbeskrivning nummer 0901 Kaffe, även rostat eller befriat från koffein; skal och hinnor av kaffe;

kaffesurrogat innehållande kaffe, oavsett mängden (för en övergångs- period av 4 år)

ur 2101 Extrakter, essenser och koncentrat av kaffe samt beredningar på basis av sådana extrakter, essenser och koncentrat (för en övergångsperiod av 4 år)

2707. 1010/9990 Mineraloljor och destillationsprodukter av dessa 2709. 0010/0090 2710. 0011/0029

2711. 1110/2990 Petroleumgaser och andra gasformiga kolväten

ur alla kapitel Produkter som används som motorbränslcn i tulltaxan

ur 8407 Förbränningskolvmotorer med gnisttändning och med fram- och åter- gående eller roterande kolvar för motorfordon enligt nr 8702.9010, 8703.1000/2420, 9010/9030, 8704.3110/3120, 9010/9020

ur 8408 Förbränningskolvmotorer med kompressionständning (diesel- eller se- midieselmotorer) för motorfordon enligt nr 8702.1010, 8703.1000, 3100/3320 och 8704.2110/2120

ur 8409 Delar som är lämpliga att användas uteslutande eller huvudsakligen till motorer enligt nr 8407 eller 8408 och motorfordon enligt nr 8702.1010, 9010, 8703.1000/2420, 3100/3320, 8704.2110/2120, 3110/3120

ur 8702 Motorfordon av sådana slag som används för befordran av passagerare i kollektivtrafik och som vart och ett väger högst 1600 kg

ur 8703 Bilar och andra motorfordon, konstruerade huvudsakligen för person- befordran (andra än sådana enligt nr 87.02), inbegripet stationsvagnar och tävlingsbilarur 8704 Motorfordon för godsbefordran och som vart och ett väger högst 1600 kg

ur 8706 Underreden försedda med motor, till motorfordon enligt nr 8702.1010, 9010, 8703.1000/9030, 8704.2110/2120, 3110/3120, 9010/9020

ur 8707 Karosserier (inbegripet förarhytter) till motorfordon enligt nr 8702. 1010, 9010, 8703.1000/9030, 8704.2110/2120, 3110/3120, 9010/9020 192

Tulltaxe- Produktbeskrivning _ nummer Bilaga 14 ur 8708 Delar och tillbehör till motorfordon enligt nr 8702.1010, 9010, Protokoll 5

8703.1000/9030, 8704.2110/2120, 3110/3120, 9010/9020:

1000 — stötfångare och delar till stötfångare: 2990 andra delar och tillbehör till karosserier (inbegripet förarhyt- ter), andra än de enligt nr 8708.1000/2010, ej inkluderande bagageräck, nummerskyltar och skidhållare — bromsar och servobromsar samt delar till sådana 3100 — monterade bromsbelägg 3990 andra slag än tryckluftstankar för bromsar

4090 växellådor: 5090 — drivaxlar med differential, även utrustade med andra trans- missionsdelar

6090 — icke drivande axlar och delar till sådana axlar 7090 -— hjul samt delar och tillbehör till hjul, andra än fälgar och delar till dessa, ej ytbehandlade, samt fälgar och delar till dessa som ej är färdigbearbetade 9299 — ljuddämpare och avgasrör andra än ordinära ljuddämpare med sidorör vars längd ej överstiger 15cm 9390 — kopplingar och delar tillkopplingar 9490 — rattar, styrkolonner och styrväxlar 9999 — andra, med undantag av rattskydd

PROTOKOLL 6 Prop. 1991/92:170

_ _ Bilaga 14 OM UPPBYGGNADEN AV OBLIGATORISKA Protokoll 6

RESERVFÖRRÄD I SCHWEIZ OCH LIECHTENSTEIN

Schweiz och Liechtenstein får upprätta ett system med obligatoriska reserv- förråd av varor som är nödvändiga för befolkningens överlevnad och, i fråga om Schweiz, för försvarsmakten vid allvarliga försörjningskriscr, om dessa varor i Schweiz och Liechtenstein produceras i otillräck-liga mängder eller inte alls och på grund av sina egenskaper och sin natur är sådana att det är möjligt att bygga upp rescrvförråd av dem.

Schweiz och Liechtenstein skall tillämpa detta system på ett Sätt som inte innebär någon diskriminering, vare sig direkt eller indirekt, mellan varor som importeras från de andra avtalsslutandc parterna och likartade varor eller crsättningsvaror som produceras i de egna länderna.

PROTOKOLL 7 Prop. 1991/92:170

Bil. 1 OM KVANTITATIVA RESTRIKTIONER SOM ISLAND P;;äoä 7 FÅR BEHÅLLA

Trots artikel 11 i avtalet får Island behålla kvantitativa restriktioner för ne— dan angivna varor:

Tulltaxenummer enligt Varuslag isländsk nomenklatur

96.03 Kvastar, viskor, borstar (inbegripet borstar som utgör delar till maskiner, apparater eller fordon), penslar, mekaniska mattsopare utan motor samt moppar och dammvippor; bindlar för borsttillverkning; målningsrullar och målardy- nor; avtorkare o.d. av gummi eller annat mjukt material: Tandborstar, rakborstar, hårborstar, nagelborstar, ögon-

fransborstar och andra toalettborstar för personligt bruk, inbegripet borstar som utgör delar till apparater:

96.03 29 — — Andra slag: 96.03 29 01 - Med borstskaft av plastmaterial 96.03 29 09 — — — Andra slag

PROTOKOLL 8 Prop. 1991/92:170 Bilaga 14

CM STATLIGA MONOPOL Protokoll 8 1. Artikel 16 i avtalet skall börja gälla senast den 1 januari 1995 i fråga om

följande statliga handelsmonopol:

Österrikes saltmonopol, Islands monopol på gödningsmedel, — Schweiz och Liechtensteins monopol på salt och krut.

2. Artikel 16 skall också vara tillämplig på vin (tulltaxenr 22.04).

PROTOKOLL 9 Prop. 1991/92:170

B'ltf 7: 14 OM HANDELN MED FISK OCH ANDRA MARINA Pjo'äon 9 PRODUKTER

Anikel 1

1. Med förbehåll för bestämmelserna i tillägg 1 skall EFTA-staterna vid av- talets ikraftträdande avskaffa importtullar och avgifter med motsvarande verkan på de produkter som är upptagna i tabell l i tillägg 2.

2. Med förbehåll för bestämmelserna i tillägg 1 skall EFTA-staterna inte till- lämpa kvantitativa importrestriktioner eller åtgärder med motsvarande ver- kan på de produkter som är upptagna i tabell 1 i tillägg 2. I detta samman- hang skall bestämmelserna i artikcl 13 i avtalet tillämpas.

A rtikel 2

1. Gemenskapen skall vid avtalets ikraftträdande avskaffa importtullar och avgifter med motsvarande verkan på de produkter som är upptagna i tabell ll i tillägg 2.

2. Gemenskapen skall stegvis sänka tullarna på de varor som är upptagna i tabell III i tillägg 2 enligt följande tidtabell:

a) den 1januari 1993 skall varje tull sänkas till 86 procent av bastullen

b) fyra ytterligare sänkningar om vardera 14 procent av bastullen skall göras den 1januari 1994, den 1januari 1995, den 1 januari 1996 och den 1 januari 1997.

3. För varje produkt är den bastull, från vilken de i punkt 2 angivna succes- siva sänkningarna skall företas, den av gemenskapen i GATT bundna tullen eller, där tullen inte är bunden, den autonoma tullen den 1januari 1992. Om tullsänkningar som ett resultat av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan genomförs efter den 1 januari 1992, Skall de sålunda sänkta tullarna utgöra bastullar. Där reducerade tullar gäller för enskilda varor i enlighet med bilaterala avtal mellan gemenskapen och enskilda EFTA-stater, skall dock dessa tullar anses som bastullar för den berörda EFTA-staten.

4. De tullnivåer som beräknas enligt punkterna 2 och 3 skall tillämpas med avrundning till den första decimalen genom att den andra decimalen stryks.

5. Gemenskapen skall inte tillämpa kvantitativa importrestriktioner eller åt- gärder med motsvarande verkan på produkter upptagna i tillägg 2. I detta sammanhang skall bestämmelserna i artikel 13 i avtalet tillämpas.

Am'kel 3

Bestämmelserna i artiklarna 1 och 2 skall tillämpas på varor med ursprung i de avtalsslutandc parterna. Ursprungsreglerna återfinns i protokoll 4 till avtalet. 197

Artikel 4

1. Statligt stöd till fiskerisektorn som snedvrider konkurrensen skall avskaf- fas.

2. Lagstiftning rörande marknadsordningar inom fiskerisektorn skall ändras så att den inte snedvrider konkurrensen.

3. De avtalsslutande parterna skall söka säkerställa konkurrensvillkor som gör det möjligt för de andra avtalsslutandc parterna att avstå från att tillämpa antidumpningsåtgärder och utjämningstullar.

Artikel 5

De avtalsslutandc parterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att säker- ställa att alla fiskefartyg som seglar under någon annan avtalsslutandc parts flagg medges tillträde till hamnar och installationer för förstahandsmottag- ning med därtill hörande utrustning och tekniska installationer på samma villkor som deras egna fartyg.

Utan hinder av bestämmelserna i föregående stycke får en avtalsslutandc part vägra landning av fisk från ett fiskbestånd av gemensamt intresse över vars förvaltning allvarlig oenighet råder.

Anikel 6

Om nödvändiga anpassningar av lagstiftningen inte gjorts till de avtalsslu- tande parternas belåtenhet vid tidpunkten för avtalets ikraftträdande, kan de frågor det rör sig om underställas Gemensamma EES-kommittén. Om parterna misslyckas att nå en överenskommelse, skall bestämmelserna i arti- kel 114 i avtalet tillämpas i tillämpliga delar.

Artikel 7

Bestämmelserna i de i tillägg 3 uppräknade avtalen skall ha företräde fram- för bestämmelserna i detta protokoll i den utsträckning dessa ger de berörda EFTA-staterna fördelaktigare handelsvillkor än detta protokoll.

TILLÄGG 1 Artikel 1

För nedan angivna varor får Finland tillfälligt upprätthålla sin nuvarande ordning. Senast den 31 december 1992 skall Finland presentera en fastställd tidtabell för avskaffandet av dessa undantag.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 9

llS-Tulltaxe- Varuslag PrOP- 1991/92170 nr Bilaga 14 ur 0302 Fisk, färsk eller kyld, med undantag av fiskliléer och annat fiskkött Protokoll 9 enligt nr 0304: lax strömming ur 0303 Fisk, fryst, med undantag av fiskfiléer och annat fiskkött enligt nr 0304: — lax -— strömming ur 0304 Fiskfiléer och annat fiskkött (även hackat eller malet), färska, kylda eller frysta:

Färska eller kylda filéer av lax — Färska eller kylda filéer av strömming (Med "file” skall också avses filéer där de två sidorna är förenade, t.ex. i ryggen eller magen.)

Am'kel 2

]. Liechtenstein och Schweiz får behålla importtullar på följande varor

HS-Tulltaxe- Varuslag nr

ur 0301-0305 Fisk, utom ur 0304 frysta filéer, andra än saltvattensfisk, ål och lax Dessa arrangemang skall ses över före den 1 januari 1993.

2. Med förbehåll för eventuell tariffering som ett resultat av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, får Schweiz och Liechtenstein be- hålla rörliga avgifter i samband med sinjordbrukspolitik för följande fiskslag och andra marina produkter.

I—IS-Tulltaxe— Varuslag nr

ur kapitel 15 Fetter och oljor avsedda till människoföda ur kapitel 23 Fodermedel för uppfödning av djur

Artikel 3

1. För nedan angivna varor får Sverige till den 3]. december 1993 tillämpa kvantitativa importrestriktioner i den utsträckning detta är nödvändigt för att undvika allvarliga störningar på den svenska marknaden.

l-IS-Tulltaxe- Varuslag nr

ur 0302 Fisk, färsk eller kyld, med undantag av fiskliléer och annat fiskkött enligt nr 0304: sill och strömming torsk 2. Sålänge Finland tillfälligt upprätthåller sin nuvarande ordning för ström- ming kan Sverige tillämpa kvantitativa importrestriktioner vid import av denna vara när den har ursprung i Finland. 199

TILLÄGG 2 Tabell I

HS-Tulltaxe- nr

0208 ur 0208 90

Kapitel 3 1504

1516

ur 1516 10

1603

ur 1603 00

1604 1605

2301

ur 2301 10 2301 20

ur 2309 90

Varuslag

Annat kött och andra ätbara djurdelar, färska, kylda eller frysta: — Andra slag: - Av val

Fisk samt kräftdjur, blötdjur och andra ryggradslösa vattendjur

Fetter och oljor av fisk eller havsdäggdjur samt fraktioner av sådana fetter eller oljor, även raffinerade men inte kemiskt modifierade

Animaliska och vegetabiliska fetter och oljor samt fraktioner av sådana fetter eller oljor, som helt eller delvis hydrerats, omförestrats (även internt) eller elaidiniserats, även raffinerade men inte vidare bearbetade: — Animaliska fetter och oljor samt fraktioner av sådana fetter eller oljor:

Helt från fisk eller havsdäggdjur

Extrakter och safter av kött, fisk, kräftdjur, blötdjur eller andra ryggradslösa vattendjur: Extrakter och safter av valkött, fisk, kräftdjur, blötdjur eller andra ryggradslösa vattendjur

Fisk, beredd eller konserverad; kaviar

Kräftdjur, blötdjur och andra ryggradslösa vattendjur, beredda eller konserverade

Mjöl och pelletar av kött eller andra djurdelar eller av fisk, kräftdjur, blötdjur eller andra ryggradslösa vattendjur, otjänliga till människoföda; grevar: — Mjöl och pelletar av kött eller andra djurdelar; grevar:

— — Mjöl av valkött

Mjöl och pelletar av tisk eller kräftdjur, blötdjur eller andra ryggradslösa vattendjur 2309 Beredningar av sådana slag som används vid utfodring av djur -— Andra slag:

- ”Fish solubles"

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 9

Tabell II Prop. 1991/92:170

Bilaga 14 CN-Tulltaxe— Varuslag Protokoll 9 nr 030250 Torsk (Gadus morhua, Gadus ogac, Gadus macrocephalus) och fisk 0302 69 35 av arten Boreogadus saida, färsk, kyld eller fryst, inbegripet filéer, 0303 60 färska eller kylda 0303 79 41 0304 10 31 0302 62 00 Kolja (Melanogrammus aeglefinus), färsk, kyld eller fryst, 0303 72 00 inbegripet filéer, färska eller kylda ur 0304 10 39 030263 00 Gråsej (Pollaehius virens), färsk, kyld eller fryst, inbegripet filéer, 0303 73 00 färska eller kylda ur 0304 10 39 030221 10 Liten helgeflundra eller blåkveite (Reinhardtius hippoglossoides) 03022130 och helgeflundra (Hippoglossus hippoglossus), färsk, kyld eller fryst, 030331 10 inbegripet filéer, färska eller kylda 0303 31 30 ur 0304 10 39

0305 6200 Torsk (Gadus morhua, Gadus ogac, Gadus macrocephalus) och fisk 0305 6910 av arten Boreogadus saida, saltad, inte torkad eller rökt

0305 51 10 Torsk (Gadus morhua, Gadus ogac, Gadus macrocephalus) och fisk 03055911 av arten Boreogadus saida, saltad, torkad, osaltad

0305 3011 Filéer av torsk (Gadus morhua, Gadus ogac, Gadus 0305 3019 macrocephalus) och av arten Boreogadus saida, torkad, saltad men inte rökt

0305 30 90 Andra filéer, torkade eller saltade men inte rökta

1604 19 91 Andra filéer, råa, endast panerade, även förstekta i olja, djupfrysta

1604 30 90 Kaviar, annan än störrom

Tabell III

Inom vart och ett av följande tulltaxenummer skall de av gemenskapen be— viljade koncessionerna inte omfatta någon av de varor som anges i tabell 11 eller i bihanget till tabell III.

CN-tulltaxenr Varuslag

0301 Levande fisk

0302 Fisk, färsk eller kyld, med undantag av fiskfrle'er och annat fiskkött enligt nr 0304

0303 Fisk, fryst, med undantag av fiskfrléer och annat fiskkött enligt nr 0304

0304 Fiskfile'er och annat fiskkött (även hackat eller malet), färska, kylda eller frysta

0305 Fisk, torkad eller saltad; rökt (även varmrökt) fisk; mjöl och pelletar av fisk, tjänliga till människoföda

0306 Kräftdjur, även utan skal, levande, färska, kylda, frysta, torkade eller saltade; kräftdjur med skal, ångkokta eller kokta i vatten, även kylda, frysta, torkade eller saltade; mjöl och pelletar av kräftdjur, tjänliga till människoföda

0307 Blötdjur, även utan skal, levande, färska, kylda, frysta, torkade eller saltade; ryggradslösa vattendjur, andra än kräftdjur och blötdjur, levande, färska, kylda, frysta, torkade eller saltade; mjöl och pelletar av andra ryggradslösa vattendjur än kräftdjur, tjänliga till människoföda

1604 Fisk, beredd eller konserverad; kaviar

1605 Kräftdjur, blötdjur och andra ryggradslösa vattendjur, beredda eller konserverade

Bihang till tabell III

CN-tulltaxenr Varuslag

a) Lax

0301 99 1 1 030212 00 0303 10 00 0303 22 00 0304 1013 0304 20 13 ur 0304 90 97 0305 30 30 0305 4100 0305 69 50 1604 ll 00 1604 20 10

b) Sill

0302 40 90 ur 0302 70 00 0303 50 90 ur 0303 8000

Stillahavslax (Oneorhynehus spp.), atlantlax (Salmo salar) och donau- lax (I Iueho Hucho)

levande färsk eller kyld

fryst stillahavslax

fryst atlant- och donaulax färska eller kylda filéer

frysta filéer

annat fryst kött av lax

filéer, saltade, inte rökta rökt, inbegripet filéer saltad, inte torkad eller rökt hel eller i bitar, beredd eller konserverad annan beredd eller konserverad

(Clupea harengus, Clupea pallasii)

färsk eller kyld, från 16.6 till 14.2 lever, rom och mjölke fryst, från 16.6 till 14.2 lever, rom och mjölke, fryst

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 9

CN-tulltaxenr Varuslag PFOP- 1991/921170

ur 03041039 färska filéer av sill Bilaga 14 0304 10 93 färska lappar, från 16.6 till 14.2 Protokoll 9 ur 0304 1098 annat färskt kött av sill 0304 20 75 frysta filéer 0304 90 25 annat fryst kött av sill, från 16.6 till 14.2 ur 0305 2000 lever, rom och mjölke av sill, torkade, rökta eller saltade 0305 4200 rökt, inbegripet filéer 0305 59 30 torkad, även saltad men inte rökt 03056100 saltad, inte torkad eller rökt 16041210 filéer, råa, endast panerade, även förstekta i olja, djupfrysta 160412 90 beredd eller konserverad sill, hel eller i bitar men inte hackad eller ma- len ur 1604 20 90 annan beredd eller konserverad sill

c) Makrill (Seomber scombrus, Seomber australasicus, Seomber japonicus)

0302 64 90 färsk eller kyld, från 16.6 till 14.2 03037419 fryst, från 16.6 till 14.2 (Seomber scombrus, Scomber japonicus) 030374 90 fryst, från 16.6 till 14.2 (Seomber australasicus) ur 0304 10 39 färska filéer av makrill 0304 2051 frysta filéer (Seomber australasicus) ur 0304 20 53 frysta filéer (Seomber scombrus, Seomber japonicus) ur 0304 90 97 annat, fryst kött av makrill 0305 49 30 rökt, inbegripet filéer 160415 10 hel eller i bitar, beredd eller konserverad 160415 90 (Seomber scombruS, Seomber japonicus) hel eller i bitar, beredd eller konserverad (Seomber australasicus) ur 1604 20 90 annan beredd eller konserverad makrill

d) Räkor

03061310 av familjen Pandalidae, frysta 030613 30 av släktet Crangon, frysta 030613 90 andra räkor, frysta 030623 10 av familjen Pandalidae, inte frysta 030623 31 av släktet Crangon, färska, kylda eller ångkokta eller kokta i vatten 0306 23 39 andra räkor av släktet Crangon 030623 90 andra räkor, inte frysta 1605 2000 beredda eller konserverade

e) Kammusslor(Pecten maximus)

ur 0307 21 00 levande, färska eller kylda 03072910 frysta ur 1605 9010 beredda eller konserverade

f) Havskräftor (Nephrops norvegicus) 0306 19 30 frysta

0306 29 30 inte frysta ur 1605 4000 beredda eller konserverade

TILLÄGG 3 Avtal mellan gemenskapen och enskilda EFTA-stater som avses i artikel 7:

Avtal mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Konungariket Sve- rige, undertecknat den 22 juli 1972 och en efterföljande skriftväxling rö- rande jordbruk och fiske, undertecknat den 15 september 1986.

Avtal mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Schweiziska Eds- förbundet, undertecknat den 22 juli 1972 och en efterföljande skriftväxling rörande jordbruk och fiske, undertecknad den 14juli 1986.

Avtal mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Konungariket Norge, undertecknat den 14 maj 1973 och en efterföljande skriftväxling rö- randejordbruk och fiske, undertecknat den 14juli 1986.

Artikel 1 i protokoll nr 6 till avtalet mellan Europeiska ekonomiska gemen- skapen och Republiken lsland, undertecknat den 22juli 1972.

Prop. 1991/92:17() Bilaga 14 Protokoll 9

PROTOKOLL 10 Prop. 1991/92:170

.. Bilc 14 OM FORENKLING AV KONTROLLER OCH Pjåäon 10 FORMALITETER VID GODSBEFORDRAN

KAPITEL 1

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER Anikel ]

Definitioner

I detta protokoll avses med

a) kontroller: en tullmyndighets eller något annat kontrollorgans ge- nomförande av en förrättning som innebär fysisk undersökning, in- begripet okulärbesiktning, av transportmedel och/eller själva va- rorna i syfte att fastställa att deras art, ursprung, tillstånd, kvantitet eller värde överensstämmer med de uppgifter som lämnats i de före- tedda handlingarna,

b) formaliteter: varje formalitet som myndigheterna ålagt transport- företagen och som innebär att handlingar och intyg som åtföljer va— ror, eller andra uppgifter, oberoende av form och informationsme- dium, som rör varorna eller transportmedlet, skall lämnas eller granskas.

Artikel 2 Tillämpningsområde

1. Utan att det påverkar tillämpningen av de särskilda bestämmelser som gäller enligt avtal slutna mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och EFTA-stater skall detta protokoll tillämpas på kontroller och formaliteter vid sådan godsbefordran som innebär att en gräns mellan en EFTA-stat och EG eller mellan EFTA-stater måste passeras.

2. Detta protokoll skall inte tillämpas på kontroller och formaliteter — som rör fartyg och luftfartyg använda som transportmedel; det skall dock tillämpas på fordon och varor som transporteras med Sådana transport- medel, som behövs för utfärdande av hälsointyg eller sundhetsintyg för växter i godsets ursprungs- eller avsändningsland.

KAPITEL 11 Förfaranden

Artikel 3

Stickprovskontroller och fommliteter

1. Om inte annat uttryckligen föreskrivs i detta protokoll skall de avtalsslu- tandc parterna vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de olika kontroller och formaliteter som avses i artikel 2.1 utförs med 205

största möjliga skyndsamhet och, så långt detta är möjligt, på ett och Prop. 1991/92:170 samma ställe, Bilaga 14

att kontrollerna genomförs som stickprovskontroller, om inte särskilda Protokoll 10 omständigheter föranleder annat.

2. Vid tillämpningen av andra strecksatsen i punkt 1 skall till grund för ge- nomförandet av stickprovskontrollerna läggas det totala antalet sändningar som passerar en gränsstation och anmäls för en tullmyndighet eller annan kontrollmyndighet under en viss period och inte det totala antalet varor som varje sändning består av.

3. De avtalsslutandc parterna skall underlätta användningen på varornas avsändnings- och bestämmelseorter av förenklade förfaranden och tekniker för databehandling och dataöverföring vid export, transitering och import av varor.

4. De avtalsslutandc parterna skall eftersträva att förlägga tullkontor, även sådana som är belägna i det inre av deras territorier, på ett sådant sätt att kraven från näringsidkare tillgodoses på bästa sätt.

Anikel 4

Veterinära bestämmelser

På de områden som har anknytning till skyddet av människors och djurs hälsa och till djurskydd skall formerna för tilllämpningen av de principer som anges i artiklarna 3, 7 och 13 och de regler som gäller avgifterna för utförda formaliteter och kontroller beslutas av Gemensamma EES-kommittén enligt artikel 93.2 i avtalet.

Artikel 5 Växtskyddsbestämmelser

1. Växtskyddskontroller vid import skall endast ske Stickprovsvis och ge- nom undersökning av prover, om inte särskilda omständigheter föranleder annat. Sådana kontroller skall utföras antingen på bestämmelseorten för va- rorna eller på någon annan ort som har utsetts inom respektive territorier förutsatt att varornas transportväg påverkas i minsta möjliga utsträckning.

2. Reglerna för hur identitetskontroll av importerade varor skall utföras då det gäller varor som omfattas av växtskyddslagstiftning skall fastställas ge- nom beslut av Gemensamma EES-kommittén enligt artikel 93.2 i avtalet. De åtgärder som gäller avgifter för formaliteter och kontroller avseende Växtskydd skall beslutas av Gemensamma EES-kommittén enligt artikel 93.2 i avtalet.

3. Punkterna 1 och 2 skall endast gälla varor med ursprung inom EG eller i en EFTA—stat med undantag av de fall då de på grund av sin art inte medför någon växthälsorisk eller då de har genomgått en växtskyddskontroll vid in- förseln till de avtalsslutandc parternas respektive territorier och vid denna kontroll har befunnits uppfylla de krav för Växtskydd som har fastlagts i de 206 avtalsslutandc parternas lagstiftning.

4. Om någon avtalsslutandc part finner att det finns överhängande fara för Prop. 1991/921170 att skadliga organismer skall införas eller spridas inom dess territorium, kan Bilaga 14 denna part besluta om de tillfälliga åtgärder som är nödvändiga till skydd Protokoll 10 mot denna fara. De avtalsslutandc parterna skall utan dröjsmål underrätta varandra om de åtgärder som har vidtagits och orsakerna till att dessa åtgär- der har blivit nödvändiga.

Artikel 6 Delegering av befogenheter

De avtalsslutandc parterna skall se till att behöriga myndigheter uttryckligen bemyndigar någon av de andra myndigheter som är representerade, företrä- desvis en tullmyndighet, att för deras räkning utföra sådana kontroller som de behöriga myndigheterna ansvarar för och, i den utsträckning sådana kon- troller har samband med kravet att visa upp nödvändiga handlingar, kontrol- ler av dessa handlingars giltighet och äkthet och identitetskontroller av de varor som har deklarerats i dessa handlingar. I detta fall skall de berörda myndigheterna se till att de medel som krävs för att utföra sådana kontroller ställs till förfogande.

Ar1ikel 7 Godkännande av kontroller och handlingar

Vid tillämpningen av detta protokoll och utan att det påverkar möjlighe- terna att utföra stickprovskontroller skall de avtalsslutandc parterna, i fråga om varor som importeras eller transiteras, godta de kontroller som har ut- förts av andra avtalsslutandc parters behöriga myndigheter och de hand- lingar som dessa myndigheter har upprättat för att intyga att varorna uppfyl- ler kraven i importlandets lagstiftning eller motsvarande krav i exportlandets lagstiftning.

Artikel 8

Öppettider på gränsstationerna

1. De avtalsslutande parterna skall, om trafikvolymen motiverar detta, se till att

a) gränsstationerna hålls öppna, utom då trafik inte är tillåten, så att

gränserna kan passeras dygnet runt med de kontroller och formali- teter som gäller i fråga om varor som omfattas av ett transiterings- förfarande, i fråga om de transportmedel som används för dessa och i fråga om olastade fordon, utom då gränskontroll är nödvän- dig för att förhindra spridning av sjukdomar eller i djurskydds- syfte, de kontroller och formaliteter som gäller i fråga om transportme- del och i fråga om varor som inte omfattas av ett transiteringsförfa- rande, kan utföras från och med måndag till och med fredag under sammanhängande perioder på minst tio timmaroch på lördagar 207

under en sammanhängande period på minst sex timmar, utom då Prop. 1991/921170 dessa dagar är allmänna helgdagar, Bilaga 14 b) vad gäller fordon och varor som transporteras luftvägen, de perioder Protokoll 10 som avses i andra strecksatsen i a anpassas så att de motsvarar de aktuella behoven och därför, om så är nödvändigt, uppdelas eller förlängs.

2. Om det medför problem för veterinärmyndigheterna att iaktta de tider som avses i 1 a andra strecksatsen och i 1 b, skall de avtalsslutandc parterna se till att en veterinärmedicinsk expert är tillgänglig under dessa perioder, förutsatt att transportföretaget har anmält behovet av detta minst 12 timmar i förväg. Vid transport av levande djur kan dock denna förvarningstid ut- sträckas till 18 timmar.

3. Om flera gränsstationer är belägna i omedelbar närhet av samma gräns- zon, kan de avtalsparter som berörs gemensamt komma överens om avsteg från punkt 1 för vissa av dessa gränsstationer, förutsatt att andra stationer i samma zon kan klarera varor och fordon enligt bestämmelserna i punkt 1.

4. I fråga om de gränsstationer och tullmyndigheter som avses i punkt 1 och på de villkor som har fastställts av de avtalsslutandc parterna skall de behö- riga myndigheterna möjliggöra att kontroller och formaliteter undantagsvis kan genomföras på andra tider än expeditionstider, om detta uttryckligen har begärts under expeditionstid och på goda grunder samt på villkor i före- kommande fall att ersättning erläggs för denna tjänst.

Artikel 9 Expressfiler

De avtalsslutandc parterna skall eftersträva att, om detta är tekniskt genom- förbart och motiveras av trafikvolymen, vid gränsstationerna ordna express- filer som är reserverade för varor som omfattas av ett transiteringsförfa- rande, för de transportmedel som används för dem och för olastade fordon samt alla varor som är underkastade kontroller och formaliteter för vilka kraven inte är högre än de som gäller för varor som omfattas av ett transite- ringsförfarande.

KAPITEL III SAMARBETE Artikel 10

Samarbete mellan myndigheter

1. I syfte att underlätta gränspassager skall de avtalsslutandc parterna bc- sluta om nödvändiga åtgärder för att utöka samarbetet på såväl nationell som regional eller lokal nivå mellan de myndigheter som ansvarar för organi- sationen av kontrollerna och mellan de olika enheter som utför kontroller och formaliteter på respektive sidor av gränserna.

2. Varje avtalsslutandc part skall i den utsträckning den berörs se till att de 208

som sysslar med sådan handel som ligger inom detta protokolls tillämpnings- Prop. 1991/922170 område ges möjlighet att snabbt underrätta de behöriga myndigheterna om Bilaga 14 de problem de har mött vid gränspassagerna. Protokoll 10

3. Det samarbete som avses i punkt 1 skall särskilt gälla

a) utformning av gränsstationerna så att de motsvarar trafiktekniska krav,

b) omvandling av gränsstationer till intill varandra placerade kontroll- stationcr, i den utsträckning detta är möjligt,

c) harmonisering av de uppgifter som gränsstationer och tullmyndighe- ter ansvarar för på respektive sidor av gränsen,

d) att söka uppnå lämpliga lösningar på problem som rapporteras.

4. De avtalsslutandc parterna skall samarbeta i syfte att samordna expedi- tionstiderna för de olika enheter som utför kontroll och formaliteter på re- spektive sidor av gränsen.

Artikel 1 I

Anmälan av nya kontroller och formaliteter

Om en avtalsslutandc part avser att införa ett nytt slag av kontroll eller for- malitet, skall denna part underrätta de andra avtalsslutande parterna om detta. Den avtalsslutande parten i fråga skall se till att de åtgärder som har vidtagits för att underlätta gränspassager inte görs verkningslösa genom till- lämpningen av de nya kontrollerna eller formaliteterna.

Artikel 12 Fritt trafikflöde

1. De avtalsslutandc parterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att säker- ställa att den väntetid som orsakas av de olika kontrollerna och formalite- terna inte överstiger den tid som krävs för att dessa skall kunna fullgöras på ett fullgott sätt. I detta syfte skall de organisera expeditionstiderna för de avdelningar som skall utföra kontroller och formaliteter, den tillgängliga personalen och de praktiska arrangemangen för behandlingen av varor och handlingar i samband med utförandet av kontrollerna och formaliteterna på så sätt att väntetiden i trafikflödet i största möjliga utsträckning begränsas.

2. De behöriga myndigheterna hos de avtalsslutandc parter inom vars terri- torium det inträffar en allvarlig störning på varutransportområdet som san- nolikt äventyrar målet att förenkla och påskynda gränspassager, skall ome- delbart underrätta de behöriga myndigheterna hos de andra avtalsslutandc parter som berörs av en sådan störning.

3. De behöriga myndigheterna hos varje avtalsslutandc part som berörs på detta sätt, skall omedelbart vidta lämpliga åtgärder för att så långt möjligt säkerställa ett fritt trafikflöde. Dessa åtgärder skall anmälas till Gemen- samma EES-kommittén som, när så är lämpligt, på begäran av en avtalspart skall samlas till ett krismöte för att diskutera dessa åtgärder. 209

Anike113 Prop. 1991/92:170 Administrativt bistånd Bilaga 14 Protokoll 10

Isyfte att uppnå en friktionsfritt fungerande handel mellan de avtalsslutandc parterna och göra det lättare att upptäcka eventuella oegentligheter och överträdelser, skall de avtalsslutandc parternas behöriga myndigheter sam- arbeta med varandra med tillämpning av bestämmelserna i protokoll 11 med nödvändiga ändringar.

Artikel 14 Samrådsgrupper

1 De berörda avtalsslutandc parternas behöriga myndigheter kan tillsätta samrådsgrupper som skall svara för frågor av praktisk, teknisk eller organi- satorisk natur på regional eller lokal nivå.

2. Sådana samrådsgrupper skall vid behov sammanträda på begäran av en avtalsslutandc parts behöriga myndigheter. Gemensamma EES-kommittén skall regelbundet informeras om samrådsgruppernas överläggningar av de avtalsslutandc parter som ansvarar för dem.

KAPITEL IV SLUTBESTÄMMELSER Artikel ]5

Underlättande av betalningar

De avtalsslutandc parterna skall se till att belopp som skall betalas för kon- troller och formaliteter som har tillämpats på handelsverksamhet även kan betalas med garanterade eller bekräftade internationella checkar som är ut- ställda i valutan i det land där beloppen skall betalas.

Artikel 16

Förhållande till andra avtal och nationell lagstiftning

Detta protokoll hindrar inte två eller flera avtalsslutandc parter från att till- lämpa större lättnader som de har beviljat varandra ömsesidigt; detta proto- koll inskränker inte heller de avtalsslutandc parternas rätt att tillämpa sin egen lagstiftning på kontroller och formaliteter vid sina gränser, förutsatt att detta inte på något sätt medför någon begränsning av de lättnader som följer av detta protokoll.

PROTOKOLL 11 Prop. 1991/92:17()

.. 0 Bilaga 14 OM OMSESIDIGT BISTÅND I TULLFRAGOR Protokoll 11 Artikel ] Definitioner

I detta protokoll avses med

3) tullagstiftning: bestämmelser som antagits av de avtalsslutandc par- terna och som är tillämpliga inom dessas territorier och som reglerar import, export, transitering av varor samt tullklarering i varje annan form, häri inbegripet åtgärder i form av förbud, restriktioner och kontroll som antagits av de avtalsslutandc parterna,

b) tullar: alla tullar, skatter, taxor och andra avgifter som fastställs och uppbärs i de avtalsslutandc parternas territorier vid tillämpning av tullagstiftning, dock med undantag av taxor och avgifter som avser ersättning för tjänster som myndigheten tillhandahåller, begränsade till belopp som motsvarar myndighetens ungefärliga kostnader för tjänsterna,

c) begärande myndighet: behörig administrativ myndighet som för detta ändamål utsetts av en avtalsslutande part och som gör en fram— ställning om bistånd i tullfrågor,

d) anrnodad myndighet: behörig administrativ myndighet som för detta ändamål utsetts av en avtalsslutande part och som tar emot en fram- ställning om bistånd i tullfrågor,

e) överträdelse: varje överträdelse av tullagstiftningen liksom varje för- sök till sådan överträdelse.

Artikel 2 Tillämpningsområde

1. De avtalsslutandc parterna skall lämna varandra bistånd på det sätt och i enlighet med de villkor som är fastställda i detta protokoll för att säkerställa en korrekt tillämpning av tullagstiftningen, särskilt genom att förebygga, upptäcka och utreda överträdelser av denna lagstiftning.

2. Det bistånd i tullfrågor som avses i detta protokoll är tillämpligt på varje administrativ myndighet hos de avtalsslutandc parterna som är behörig att tillämpa detta protokoll. Detta får ej påverka reglerna om ömsesidigt bi- stånd i brottsutredningar.

Artikel 3 Bistånd på begäran

1. På framställning av den begärande myndigheten skall den anmodade myndigheten lämna alla relevanta upplysningar som kan göra det möjligt för denna att säkerställa en korrekt tillämpning av tullagstiftningen, däri inbe- gripet upplysningar om begångna eller planerade handlingar som innebär el- ler skulle innebära en överträdelse av sådan lagstiftning. 211

2. På framställning av den begärande myndigheten skall den anmodade Prop. 1991/922170 myndigheten lämna denna upplysningar om huruvida varor som exporterats Bilaga 14 från en avtalsslutandc parts territorium har importerats på rätt sätt till den Protokoll 11 andra avtalsslutandc partens territorium och, där så är tillämpligt, också ange använd tullklareringsform.

3. På framställning av den begärande myndigheten skall den anmodade myndigheten vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa övervakning av

a) fysiska eller juridiska personer som skäligen kan antas hålla på att överträda eller ha överträtt tullagstiftningen,

b) varurörelser som rapporterats möjligen kunna ge upphov till omfat- tande överträdelser av tullagstiftningen,

c) transportmedel som skäligen kan antas ha använts, bli använda eller komma att användas vid överträdelser av tullagstiftningen.

Artikel 4 Bistånd på eget initiativ

De avtalsslutandc parterna skall inom respektive behörighetsområde bistå

varandra, om detta anses vara nödvändigt för en korrekt tillämpning av tull- lagstiftningen, i synnerhet när de får in upplysningar som hänför sig till handlingar som har inneburit, innebär eller skulle innebära en överträ- dclsc av sådan lagstiftning och som kan vara av intresse för andra avtals- slutandc parter, nya medel och metoder som används för att genomföra sådana hand- lingar, — varor som är kända för att vara föremål för omfattande överträdelser av tullagstiftningen vid import, export, transitering eller annan tullklare- ring.

Artikel 5

Delgivning

På framställning av den begärande myndigheten skall den anmodade myn- digheten i enlighet med sin lagstiftning vidta alla nödvändiga åtgärder för att till mottagare som är bosatta eller etablerade inom dess territorium delge alla handlingar, delge alla beslut,

som faller inom protokollets tillämpningsområde.

Artikel 6 Biståndsframställningens form och innehåll

1. Framställningar om bistånd enligt detta protokoll skall göras skriftligen. De handlingar som behövs för att framställningen skall kunna efterkommas skall medfölja framställningen. I brådskande fall kan muntliga framställ- ningar godtas, men sådana måste omgående bekräftas skriftligen. 212

a) Den myndighet som gör framställningen. Protokoll 1]

b) Begärd åtgärd.

c) Föremålet och grunden för framställningen.

d) Tillämpliga lagar och andra författningar.

e) Så exakta och fullständiga upplysningar som möjligt om de fysiska ellerjuridiska personer som är föremål för utredningen.

f) Kortfattad redogörelse för relevanta uppgifter i saken, med undan- tag för ärenden som avses i artikel 5.

3. Framställningar skall göras på något av den anmodade myndighetens offi- ciella språk eller på något annat språk som är godtagbart för denna myndig- het.

4. Om en framställning inte uppfyller de formella kraven, får rättelse eller komplettering begäras. Beslut om säkerhetsåtgärder får dock meddelas.

Artikel 7 Handläggning av framställningar

1. För att efterkomma en biståndsframställning skall den anmodade myn- digheten eller, då denna inte är behörig, det administrativa organ till vilken den anmodade myndigheten ställt framställningen, handla inom ramen för sin behörighet Och tillgängliga resurser som om den handlade för egen räk- ning eller på begäran av någon annan myndighet hos samma avtalsslutandc part, genom att lämna tillgängliga upplysningar eller genom att antingen företa lämpliga undersökningar eller se till att sådana företas.

2. Biståndsframställningar skall handläggas i enlighet med den anmodade avtalspartens lagar och andra författningar.

3. Särskilt bemyndigade tjänstemän hos en avtalsslutande part får, efter till- stånd av den andra berörda avtalsslutandc parten och på de villkor som denna Ställt, från den anmodade myndigheten eller från någon annan myn- dighet för vilken den anmodade myndigheten är ansvarig, skaffa fram de upplysningar om överträdelser av tullagstiftningen som den begärande myn- digheten behöver för tillämpningen av detta protokoll.

4. Tjänstemän hos en avtalsslutande part får, med tillstånd av den andra av- talsslutande parten, närvara vid undersökningar som genomförs på den se- nares territorium.

Artikel 8

Former för informationsutbyte

1. Den anmodade myndigheten skall till den begärande myndigheten med- dela resultatet av företagna undersökningar i form av handlingar, bestyrkta kopior av handlingar, rapporter och liknande. 213

2. De dokument som avses i punkt 1 kan ersättas av datoriserad information framställd i valfri form för samma ändamål.

Artikel 9 Undantag från skyldigheten att lämna bistånd

1. De avtalsslutandc parterna får vägra lämna bistånd enligt detta protokoll, om biståndet skulle

a) strida mot suveränitet, allmän ordning (l'ordre public), säkerhet el- ler andra väsentliga intressen, eller

b) gälla valuta- eller skattcbcstämmelser- som inte kan hänföras till be- stämmelser om tullar, eller

0) inkräkta på industri-, handels- eller yrkeslrernligheter.

2. Om den begärande myndigheten gör en framställning om bistånd som den själv inte skulle kunna lämna på anmodan, skall den framhålla detta i sin framställning. I sådant fall skall den anmodade myndigheten ha frihet att avgöra hur framställningen skall behandlas.

3. Om en framställning om bistånd inte kan efterkommas eller om den av- slås, skall den begärande myndigheten utan dröjsmål underrättas om detta.

Artikel 10 Skyldighet att iaktta sekretess

Alla upplysningar som lämnats enligt detta protokoll skall, oavsett form, vara konfidentiella. De skall omfattas av sekretess och åtnjuta det skydd som gäller samma slags upplysningar enligt de tilllämpliga lagarna hos den avtals- slutandc part som mottagit upplysningarna, och enligt motsvarande bestäm- melser tillämpliga på gemenskapens myndigheter.

Artikel I ] Användning av upplysningar

1. Upplysningar som erhållits skall användas enbart för detta protokolls syf- ten. De får användas av varje avtalsslutandc part för annat ändamål endast efter skriftligt medgivande av den administrativa myndighet som lämnat uppgifterna och med de förbehåll som denna kan ha uppställt. Dessa be- stämmelser är inte tillämpliga på upplysningar som avser brott rörande nar- kotika eller psykotropa ämnen. Sådana upplysningar får meddelas andra myndigheter som är direkt verksamma i narkotikabckämpning.

2. Punkt 1 skall inte hindra användningen av upplysningar i rättsliga eller administrativa förfaranden som inleds därefter med anledning av att tullag- stiftningen överträtts.

3. De avtalsslutandc parterna får vid registrering av bevis, rapporter och vittnesmål och i förfaranden som inletts inför domstol använda som bevis upplysningar som de erhållit och handlingar som de tagit del av i enlighet med bestämmelserna i detta protokoll.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 11

Artikel 12 Prop. 1991/92:170 Sakkunniga och vittnen Bilaga 14

. . , _ _ Protokoll 11 En tjänsteman vrd en anmodad myndighet far benryndrgas att, rrrom ramen

för detta bemyndigande, inställa sig som sakkunnig eller vittne vid ett rätts- ligt eller administrativt förfarande rörandc ärenden som omfattas av detta protokoll inom en annan avtalsslutandc parts jurisdiktion. Tjänsternannen får också förete sådana föremål eller handlingar, eller bestyrkta kopior därav, som kan behövas vid dessa förfaranden. Av framställningen om in- ställelse skall klart framgå i vilket ärende och i vilken egenskap tjänsteman- nen skall höras.

Artikel 13 Kostnader för bistånd

De avtalsslutande parterna skall avstå från att kräva ersättning av varandra för kostnader som föranletts av tillämpningen av detta protokoll utom, när så är skäligt, för ersättning till sakkunniga och vittnen samt till tolkar och översättare som inte är anställd i offentlig tjänst.

A rtikel 14 G errorrr förande

1. Tillämpningen av detta protokoll skall anförtros åt, å ena sidan, de cen- trala tullmyndigheterna i EFTA-staterna och, å andra sidan, de behöriga en- heterna inom EG-kommissionen och, där så är lämpligt, tullmyndigheterna i EG-medlemsstater. Dessa skall fatta beslut om alla praktiska åtgärder och arrangemang som är nödvändiga för protokollets tillämpning och härvid ta hänsyn till regler om dataskydd. De kan föreslå för behöriga organ att vidta de ändringar i detta protokoll som de anser bör göras.

2. De avtalsslutandc parterna skall överlämna till varandra förteckningar över de myndigheter som bemyndigats att vara kontaktorgan för den prak- tiska tillämpningen av detta protokoll. Vad gäller ärenden som ligger inom gemenskapens behörighet skall i detta avseende vederbörlig hänsyn tas till särskilda situationer som, på grund av sin brådskande natur eller det faktum att endast två länder är berörda av en framställning eller ett informationsutbyte, kan erfordra direktkontakter mellan behöriga myndigheter i EFTA-staterna och EG-medlemsstaterna för handläggning av framställningar eller utbyte av upplysningar. Denna infor- mation skall kompletteras av förteckningar, som vid behov skall revideras, över tjänstemän vid de myndigheter som är ansvariga för att förhindra, ut- reda och bekämpa överträdelser av tullagstiftningen. Därutöver skall de avtalsslutandc parterna, för att säkerställa maximal ef- fektivitet vid tillämpningen av detta protokoll, vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de enheter som är ansvariga för smugglingsbekämpning etablerar direkta personliga kontakter, där så är lämpligt även på lokal myn- dighetsnivå, för att underlätta utbyte av upplysningar och handläggning av

framställningar. 215

3. De avtalsslutandc parterna skall rådgöra med varandra och därefter in- Prop. 1991/92:170 formera varandra om de detaljerade tillämpningsföreskrifter som antas i en- Bilaga 14 lighet med bestämmelserna i denna artikel. Protokoll 11

Artikel 15

Protokollets kompletterande karaktär

1. Detta protokoll skall komplettera och inte hindra tilllämpningen av andra avtal Om ömsesidigt bistånd som har slutits eller kan komma att slutas mellan EG-medlemsstater och EFTA-stater såväl som mellan EFTA-stater. Det skall ej heller utesluta ett mera vittgående ömsesidigt bistånd som lämnas med stöd av sådana avtal.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 11, påverkar dessa avtal inte de EG-bestämmelser som reglerar utbyte mellan EG-kommissionens behöriga enheter och medlemsstaternas tullmyndigheter av sådana upplys- ningar i samband med tullärenden som kan vara av intresse för EG.

PROTOKOLL 12 Prop. 1991/92:170 .. Bilaga14 OM AVTAL MED TREDJE LANDER OM Pmmk oll 12 BEDÖMNING AV ÖVERENSSTÄMMELSE

Förhandlingar om avtal med tredje länder om ömsesidigt erkännande av be- dömning av överensstämmelse för varor för vilka användning av ett märke finns föreskrivet i EG-lagstiftningen skall föras på initiativ av gemenskapen. Gemenskapen skall förhandla med utgångspunkt från att berörda tredje län- der kommer att sluta parallella avtal med EFTA-staterna om ömsesidigt er— kännande motsvarande de avtal som skall slutas med gemenskapen. De av- talsslutandc parterna skall samarbeta i enlighet med de allmänna informa- tions- och konsultationsförfaranden som anges i EES-avtalet. Om en skill- nad skullc uppkomma i relationerna med tredje länder, skall skillnaden be- handlas i enlighet med tillämpliga bestämmelser i EES-avtalet.

PROTOKOLL 13

OM ICKE—TILLÄMPLIGHETEN AV ANTIDUMPNINGSATGARDER OCH UTJÄMNINGSTULLAR

Tillämpningen av artikel 26 i avtalet är begränsad till de områden som omfat— tas av avtalets bestämmelser och inom vilka gemenskapsrättsakterna full— ständigt har integrerats med avtalet.

Såvida inte de avtalsslutandc parterna enas om andra lösningar, utgör till- lämpningen av denna artikel inte heller något hinder för åtgärder som vidtas av de avtalsslutandc parterna för att förhindra försök att kringgå följande åtgärder riktade mot tredje land:

antidumpningsåtgärder, — utjämningstullar, åtgärder mot otillåtet handelsbruk som kan tillskrivas tredje land.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 13

PROTOKOLL 14 Prop. 1991/92:170

Bilaga 14 OM HANDEL MED KOL OCH STÅL Protokoll 14

Artikel 1

Detta protokoll är tillämpligt på de produkter som omfattas av de bilaterala frihandelsavtal (härefter kallade ”frihandelsavtalen”) som har träffats mel- lan Europeiska kol- och stålgemenskapen och dess medlemsstater å ena si- dan och de individuella EFTA-staterna å den andra, eller i förekommande fall mellan medlemsstaterna i Europeiska kol- och stålgemenskapen och re- spektive EFTA-stater.

Artikel 2

1. Om inte annat följer av detta protokoll, påverkas inte frihandelsavtalen. Om inte frihandelsavtalen är tillämpliga, gäller bestämmelserna i detta avtal. Vid fortsatt tillämpning av de materiella bestämmelserna i frihandelsavtalen skall också de institutionella bestämmelserna i avtalen vara tillämpliga.

2. Kvantitativa restriktioner i fråga om export eller åtgärder med motsva- rande verkan, tullavgifter samt avgifter med motsvarande verkan och som är tillämpliga på handeln inom EES skall avskaffas.

Artikel 3

De avtalsslutande parterna skall inte införa restriktioner eller administrativa och tekniska föreskrifter som i handeln mellan de avtalsslutandc parterna kan utgöra hinder för fri rörlighet för de produkter som omfattas av detta protokoll.

Artikel 4

Protokoll 25 innehåller de materiella konkurrensregler som är tillämpliga på företag och som avser de produkter som omfattas av detta protokoll. Här- ledd lagstiftning återfinns i protokoll 21 och bilaga XIV.

Artikel 5

De avtalsslutandc parterna skall iaktta reglerna för stöd till stålindustrin. De erkänner särskilt relevansen och tilllämpligheten av de gemenskapsregler om stöd till stålindustrin som anges i kommissionens beslut 322/89/EKSG, som upphör att gälla den 31 december 1991. De avtalsslutande parterna ut- fäster sig att vid ikraftträdandet av EES-avtalet införliva nya gemenskaps- regler om stöd till stålindustrin med avtalet, förutsatt att dessa i huvudsak är likartade med reglerna i nyss nämnda rättsakt.

Artikel 6

1. De avtalsslutandc parterna skall utbyta information om marknader. Efta- Staterna skall på allt sätt verka för att stälproducenter, konsumenter och 219 återförsäljare tillhandahåller sådan information.

2. EFTA-staterna skall på allt sätt verka för att de stålproducerande företa- Prop. 1991/92:170 gen inom dessas territorier medverkar vid de årliga investeringsundersök- Bilaga 14 ningar som avses i artikel 15 i kommissionens beslut 3302/81/EKSG av den Protokoll 14 18 november 1981 . De avtalsslutandc. parterna skall, med beaktande av skyl— digheten att skydda affärshemligheter, utbyta information om större investe-

rings— eller desinvesteringsprojekt.

3. Alla frågor som rör informationsutbyte mellan de avtalsslutandc parterna skall omfattas av de allmänna institutionella bestämmelserna i detta avtal.

Artikel 7

De avtalsslutandc parterna konstaterar att de ursprungsrcgler som anges i protokoll 3 till frihandelsavtalen mellan Europeiska ekonomiska gemenska- pen och enSkilda EFTA-stater ersätts av protokoll 4 i detta avtal.

PROTOKOLL 15 Prop. 1991/92:170

.. o .. .. Bilaga 14 OM OVERGANGSPERIODER FOR FRI RORLIGHET Protokoll 15

FÖR PERSONER (SCHWEIZ OCH LIECHTENSTEIN) Artikel ]

Bestämmelserna i avtalet och dess bilagor i fråga om fri rörlighet för perso— ner mellan EG-medlemsstaterna och EFTA-staterna skall tillämpas om inte annat följer av de övergångsbestämmelser som anges i detta protokoll.

Artikel 2

1. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 4 kan Schweiz, å ena sidan, och EG-medlemsstater och andra EFTA-stater, å andra sidan, till den 1 januari 1998 behålla bestämmelser i nationell lagstiftning som kräver förhandsgod— kännande för att medborgare i EG-medlemsstater och i andra EFTA-stater respektive schweiziska medborgare skall beviljas tillstånd till inresa, bosätt— ning och anställning.

2. Schweiz får till den 1januari 1998 behålla kvantitativa begränsningar för ny bosättning och säsongsarbete i fråga om medborgare i EG-medlemsstater och andra EFTA-stater. Dessa kvantitativa begränsningar kommer att grad— vis minskas fram till och med slutet av övergångsperioden.

A rtikel 3

1. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 3 får Schweiz till den 1 januari 1998 behålla bestämmelser i nationell lagstiftning som begränsar säsongsar— betarnas yrkesmässiga och geografiska rörlighet, däri inbegripet kravet att sådana arbetare under minst tre månader skall lämna schweiziskt territorium vid utgången av deras tidsbegränsade tillstånd. Från och med den 1 januari 1993 kommer tidsbegränsade tillstånd att förnyas automatiskt för säsongsar- betare som har ett kontrakt för säsongsarbete, då de återvänder till schwei- ziskt territorium.

2. Artiklarna 10 - 12 i förordning (EEG) nr 1612/68 så som den upptas i punkt 2 i bilaga 5 till avtalet skall tilllämpas i Schweiz i fråga om säsongsarbe- tarc från och med den 1 januari 1997.

3. Från och med den 1 januari 1993 och utan hinder av bestämmelserna i artikel 2 i detta protokoll skall bestämmelserna i artikel 28 i avtalet och bi- laga 5 till detta tillämpas på säsongsarbetare i Schweiz, förutsatt att dessa arbetare har fullgjort 30 månaders säsongsarbete inom schweiziskt territo- rium under en föregående referensperiod som omfattar fyra på varandra föl— jande år.

Artikel 4

Schweiz får till angivna tidpunkter bibehålla följande bestämmelser i natio- nell lagstiftning: 221

— Till den 1 januari 1996, bestämmelser som kräver att en arbetstagare som är anställd inom schweiziskt territorium och är bosatt inom en annan stats territorium (gränsarbetare) varje dag skall återvända till det territorium där han är bosatt.

Till den 1 januari 1998, bestämmelser som kräver att en arbetstagare som är anställd inom schweiziskt territorium och är bosatt inom en annan stats territorium (gränsarbetare) varje vecka skall återvända till det territo- rium där han är bosatt. — Till den 1 januari 1997, bestämmelser om begränsningar för anställning av gränsarbetare inom angivna gränszoner. Till den 1januari 1995, bestämmelser om krav på förhandstillstånd för att gränsarbetare skall kunna ta anställning i Schweiz.

Artikel 5

1. Liechtenstein, å ena sidan, och EG-medlemsstater och andra EFTA-sta- ter, å andra sidan, får till den 1januari 1998 bibehålla bestämmelser i natio- nell lagstiftning som kräver förhandsgodkännande för att medborgare i EG- medlemsstater och i andra EFTA-stater respektive liechtensteinska medbor- gare skall beviljas tillstånd till inresa, bosättning och anställning.

2. Liechtenstein kan till den 1 januari 1998 behålla kvantitativa begräns- ningar för ny bosättning, säsongsarbete och gränsarbete i fråga om medbor- gare i EG-medlemsstater och andra EFTA-stater. Dessa kvantitativa be- gränsningar kommer att gradvis minskas.

Artikel 6

1. Liechtenstein får till den 1januari 1998 bibehålla bestämmelser i natio- nell lagstiftning som begränsar säsongsarbetarnas yrkesmässiga rörlighet, däri inbegripet kravet att sådana arbetare under minst tre månader skall lämna Liechtensteins territorium vid utgången av deras tidsbegränsade till- stånd. Från och med den 1 januari 1993 kommer tidsbegränsade tillstånd att förnyas automatiskt för säsongsarbetare som har ett kontrakt för säsongsar- bete, då de återvänder till Liechtensteins territorium.

2. Artiklarna 10 —- 12 i förordning (EEG) nr 1612/68 så som den är upptagen i punkt 2 i bilaga 5 till avtalet skall tillämpas i Liechtenstein i fråga om uppe- hållstillstånd från och med den 1 januari 1995 och i fråga om säsongsarbetare från och med den 1 januari 1997.

3. De bestämmelser som avses i punkt 2 skall även gälla medlemmar av en egenföretagares familj inom Liechtensteins territorium.

Artikel 7

Liechtenstein får till angivna tidpunkter behålla följande bestämmelser i na- tionell lagstiftning:

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 15

Till den 1januari 1998, bestämmelser som kräver att en arbetstagare som Prop. 1991/92:170 är anställd inom Liechtensteins territorium och är bosatt inom en annan Bilaga 14 stats territorium (gränsarbetare) varje dag skall återvända till det territo- Protokoll 15 rium där han är bosatt. Till den 1januari 1998, bestämmelser om begränsningar av yrkesmässig rörlighet och tillträde till yrken för alla arbetstagarkategorier. Till den 1januari 1995, bestämmelser om begränsningar för tillträde till yrkesmässiga verksamheter för egenföretagare som är bosatta inom Liechtensteins territorium. Sådana begränsningar får bibehållas till den 1januari 1997 för egenföretagare som är bosatta utanför Liechtensteins territorium.

Artikel 8

1. Förutom de begränsningar som avses i artikel 2 — 7 skall Schweiz och Liechtenstein från Och med dagen för undertecknandet av avtalet inte införa några nya restriktiva åtgärder i fråga om arbetstagares och egenföretagares inresa, anställning och bosättning.

2. Schweiz och Liechtenstein skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att medborgare i EG-medlemsstater och i andra EFTA-stater under övergångs- perioderna skall ha lika möjligheter att påbörja en tillgänglig anställning inom Schweiz och Liechtensteins territorium som medborgare i Schweiz re- spektive Liechtenstein.

Artikel 9

1. Med början den 1 januari 1996 skall de avtalsslutandc parterna granska resultaten av tillämpningen av de övergångsperioder som anges i artikel 2 — 4. Då denna granskning har avslutats kan de avtalsslutandc parterna på grundval av nya uppgifter och i syfte att förkorta övergångsperioden föreslå bestämmelser som syftar till en justering av övergångsperioderna.

2. Vid slutet av den övergångsperiod som gäller Liechtenstein skall de av- talsslutandc parterna gemensamt utvärdera övergångsåtgärderna, med ve- derbörligt beaktande av Liechtensteins speciella geografiska läge.

Artikel 10

Under övergångsperioderna skall befintliga bilaterala avtal fortsätta att gälla, såvida inte detta avtal innehåller bestämmelser som är mer fördelak- tiga för mcdborgarna i EG-medlemsstaterna och i EFTA—staterna.

A rtikel ] I

I detta protokoll skall uttrycken säsongsarbetare ochgränsarbetare ha samma innebörd som enligt Schweiz respektive Liechtensteins nationella lagstift- ning vid tiden för undertecknandet av avtalet.

PROTOKOLL 16 Prop. 1991/92:170 OM ÅTGÄRDER PÅ DEN SOCIALA TRYGGHETENS 53333 16 OMRÅDE AVSEENDE ÖVERGÅNGSPERIODER FÖR FRI RÖRLIGHET FÖR PERSONER (SCHWEIZ OCH LIECHTENSTEIN)

Artikel 1

För tillämpningen av detta protokoll och förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet på arbets- tagare och egenföretagare samt deras familjemedlemmar som flyttar inorn gemenskapen (EGT L 149, 5.7.1971, s. 416) skall, beträffande Schweiz och Liechtenstein, med säsongsarbetare avses varje arbetstagare som är medbor- gare i en EG-medlemsstat eller i en annan EFTA-stat och som innehar ett säsongstillstånd i den mening som avses i den schweiziska respektive den liechtensteinska lagstiftningen för en längsta period om nio månader.

A rtikel .?

Under tillståndets giltighetsperiod skall säsongsarbetaren ha rätt till arbets- löshetsförmåner enligt schweizisk respektive liechtensteinsk lagstiftning på samma villkor som schweiziska respektive liechtensteinska medborgare och enligt bestämmelserna i förordning (EEG) nr 1408/71.

Artikel 3

En del av avgifterna till arbetslöshetsförsäkring som har erlagts av säsongsar- betarna skall återbetalas av Schweiz respektive Liechtenstein till dessa ar- betstagares bosättningsstater enligt följande förfarande:

a) För varje stat skall det totala avgiftsbeloppet fastställas i förhållande till antalet säsongsarbetare som är medborgare i denna stat och när- varande i Schweiz respektive Liechtenstein vid utgången av augusti månad, till säsongens genomsnittslängd, till lönerna och till avgifts- satserna till schweizisk respektive liechtensteinsk arbetslöshetsför- säkring (arbetsgivares och arbetstagares andel).

b) Det belopp som skall återbetalas till varje stat skall motsvara 50 pro- cent av det totala avgiftsbeloppet, beräknat enligt a.

e) Återbetalning skall endast ske om det totala antalet säsongsarbetare som är bosatta i den berörda staten under räkenskapsperioden över- stiger 500 avseende Schweiz eller 50 avseende Liechtenstein.

Artikel 4

Bestämmelserna om återbetalning av avgifter till arbets-löshetsförsäkring som ingår i de konventioner om arbetslöshetsförsäkring som Schweiz slutit med Frankrike (konvention den 14 december 1978), med Italien (konven- tion den 12 december 1978), med Förbundsrepubliken Tyskland (konven- tion den 17 november 1982), med Österrike (konvention den 14 december 224

1978) och med Furstendömet Liechtenstein (konvention den 15 januari Prop. 1991/92:170 1979), skall fortsätta att gälla under övergångsperioderna. Bilaga 14

Protokoll 16 Artikel 5

Giltigheten av detta protokoll skall begränsas till längden av de övergångs- perioder som anges i protokoll 15.

PROTOKOLL 17 ANGÅENDE ARTIKEL 34

1. Artikel 34 i avtalet skall inte hindra avtalsparterna från att anta lagstift- ning eller genomföra åtgärder sorn avser ett tredje lands tillträde till deras marknader.

All lagstiftning inom ett område som regleras av avtalet skall behandlas enligt det förfarande som anges i avtalet och avtalsparterna skall sträva efter att utarbeta motsvarande EES-regler.

I alla andra fall skall avtalsparterna underrätta Gemensamma EES-kom— mitten om sina åtgärder och, om det behövs, sträva efter att anta bestämmel- ser som garanterar att åtgärderna inte kringgås via de andra avtalsparternas territorium.

Om överenskommelse inte kan träffas om sådana regler eller bestämmel- ser, får den berörda avtalsparten vidta de åtgärder som behövs för att hindra ett kringgående.

2. Vid bestämningen av vem som innehar rättigheter som grundas på artikel 34, skall avsnitt I i Allmänna handlingsprogrammet för upphävande av be- gränsningar i etableringsfriheten (EGT nr 2, 15.1.1962 s.36/62) tilllämpas med samma rättsliga verkan som inom gemenskapen.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 17

PROTOKOLL 18 Prop. 1991/92:170

OM INTERNA FÖRFARANDEN FÖR ääää 18 GENOMFORANDE AV ARTIKEL 43

De förfaranden som inom gemenskapen skall iakttas för tillämpning av arti- kel 43 i avtalet anges i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekono- miska gemenskapen.

Vad beträffar EFTA-staterna återfinns förfarandena i avtalet om EFTA- staternas ständiga kommitté och omfattar följande punkter:

En EFTA-stat som avser att vidta åtgärder enligt artikel 43 i avtalet skall i god tid underrätta EFTA-staternas ständiga kommitté om detta.

I ärenden av hemlig eller brådskande karaktär skall dock de andra EFTA- staterna och EFTA-staternas ständiga kommitté underrättas senast vid tid- punkten för åtgärdernas ikraftträdande.

EFTA-staternas ständiga kommitté skall undersöka situationen och avge ett yttrande beträffande införandet av åtgärderna. Kommittén skall följa ut- vecklingen och får när som helst genom majoritetsbeslut utfärda rekommen- dationer om ändring, tillfälligt upphävande eller avskaffande av de införda åtgärderna eller om åtgärder för att biträda den berörda EFTA-staten så att den kan övervinna sina svårigheter.

PROTOKOLL 19 OM SJÖFART

De avtalsslutandc parterna skall inte sinsemellan tillämpa de åtgärder som avsesi rådets förordningar (EEG) nr 4057/86 (EGT L 378, 31.12.1986, s. 14) och (EEG) nr 4058/86 (EGT L 378, 31.12.1986, s. 21) och rådets beslut nr 83/573/EEG (EGT L 332, 28.11.1983, 5.37) eller andra liknande åtgärder förutsatt att de regler angående sjöfart som är upptagna i avtalet genomförs i sin helhet.

De avtalsslutandc parterna skall samordna sitt handlande och sina åtgär- der gentemot tredje land och tredje lands-förctag på sjöfartsområdet i enlig- het mcd följande bestämmelser.

1. Om en avtalsslutandc part beslutar att övervaka vissa tredje länders verk- samhet inom lastsjöfarten skall den informera Gemensamma EES—kommit- tén och ha rätt att föreslå andra avtalsslutandc parter att de skall delta i åt- gärden.

2. Om en avtalsslutandc part beslutar att göra en diplomatisk uppvaktning hos ett tredje land som svar på begränsningar av eller hot om att införa be- gränsningar av fri tillgång till last på oceantrader, skall parten underrätta Ge- mensamma EES-kommittén. Övriga avtalsslutandc parter får besluta att delta i en sådan diplomatisk uppvaktning.

3. Om någon av de avtalsslutande parterna avser att vidta åtgärder gent- emot ett tredje land eller redare i ett tredje land för att bl.a. reagera på illojal prissättning av vissa rederier i tredje länder som deltar i internationell lastlin- jesjöfart eller för att reagera på begränsningar eller hot om att införa be- gränsningar vad avser fri tillgång till laster på oceantrader skall parterna un- derrätta Gemensamma EES-kommittén. Närhelst detta är lämpligt får den avtalsslutandc part som inlett dessa förfaranden begära att övriga avtalsslu- tande parter deltar i dem. Övriga avtalsslutandc parter får besluta att vidta samma handlingar eller åtgärder ifråga om sina egna territorier. Där sådana handlingar eller åtgärder som en avtalsslutandc part vidtar kringgås med utnyttjande av andra avtals- slutande parters territorier, och om dessa parter inte har beslutat om sådana handlingar. eller åtgärder, får den avtalsslutandc part vars handlingar eller åtgärder kringgås vidta lämpliga åtgärder för att rätta till situationen.

4. Om någon av de avtalsslutandc parterna avser att sluta ett lastdelningsav- tal av den typ som anges i artikel 5.1 och 6 i Rådets förordning (EEG) nr 4055/86 (EGT L 378, 31.12.1986, s. 1) eller utsträcka denna förordnings bc- stämmelser till att avse medborgare i ett tredje land på sätt som sägsi förord- ningens artikel 7, skall den avtalsslutandc parten underrätta Gemensamma EES-kommittén. Om en eller flera av de övriga avtalsslutandc parterna har invändningar mot den avsedda åtgärden skall en nöjaktig lösning sökas inom Gemen- samma EES-kommittén. Om de avtalsslutande parterna inte när någon överenskOmmelse, får lämpliga åtgärder vidtas. Om inga andra medel finns

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 19

att tillgå, får sådana åtgärder innefatta återkallande mellan de avtalsslutandc Prop. 199l/921170 parterna av den princip om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransport- Bilaga 14 området som stadgas i artikel 1 i förordningen. Protokoll 19

5. De uppgifter som anges i punkterna 1 4 skall alltid när det är möjligt lämnas i god tid, för att de avtalsslutandc parterna skall kunna samordna sitt handlande.

6. På begäran av en avtalsslutandc part skall samråd äga rum mellan de av- talsslutandc parterna beträffande angelägenheter som rör sjöfartsfrågor och som behandlas i internationella organisationer och beträffande olika aspek- ter av den utveckling som ägt rum i relationerna mellan de avtalsslutandc parterna och tredje länder i sjöfartsfrågor och om hur bilaterala och multila- terala överenskommelser som slutits på området tillämpas.

PROTOKOLL 20

OM TILLGÅNG TILL INRE VATTENVÄGAR

1. Ömsesidig tillgång till varandras inlandsvattenvägar skall lämnas av var och en av de avtalsslutandc parterna. Såvitt avser Rhen och Donau skall de avtalsslutandc parterna vidta alla behövliga åtgärder för att samtidigt uppnå målsättningen att tillgång skall lämnas på lika villkor och etableringsfrihet råda inom inlandsvattenvägsområdet.

2. Arrangemang för att tillförsäkra ömsesidig tillgång på lika villkor till inre vattenvägar inom de avtalsslutande parternas territorium med avseende på alla avtalsslutandc parter skall ha utarbetats inom berörda internationella organisationer till den första januari 1996, med beaktande av de åligganden som följer av tillämpliga multilaterala överenskommelser.

3. Alla relevanta rättsakter med avseende på inre vattenvägar skall gälla från den tidpunkt då detta avtal träder i kraft beträffande de EFTA-stater som vid den tidpunkten har tillgång till gemenskapens inre vattenvägar och beträffande övriga EFTA-stater så snart de erhållit sådan tillgång på lika vill- kor. Emellertid skall artikel 8 i förordning (EEG) nr 1101/89 av den 27 april 1989 (EGT L 116, 28.4.1989, 5.25) i den lydelse den har då den anpassats till avtalet, gälla för sådana inlandsvattenvägsfartyg från de sistnämnda EFTA- staterna som tas i bruk efter den 1 januari 1993, så snart dessa stater får till— gång till gemenskapens inre vattenvägar.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 20

PROTOKOLL 21 Prop. 1991/92:170

.. B'li Y'r 14 OM GENOMFORANDET Av __ . __ Ploiiirou 21 KONKURRENSREGLER TILLAMPLIGA PA FORETAG

Artikel 1

EFTA:s övervakningsmyndighet skall vid tidpunkten för undertecknandet av detta avtal genom överenskommelse mellan EFTA-staterna anförtros bc- fogenheter och funktioner motsvarande ISG-kommissionens för tillämpning av konkurrensreglerna i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekono- miska gemenskapen och Fördraget orn upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen för att den skall kunna förverkliga de principer som anges i artikel 1.2 e och artikel 53-60 i avtalet och i protokoll 25.

Gemenskapen skall i förekommande fall utfärda bestämmelser avseende tillämpningen av de principer som anges i artikel 1.2 e och artikel 53-60 i avtalet och i protokoll 25 för att säkerställa att EG—kommissioncn enligt detta avtal har befogenheter och funktioner som motsvarar dem som den vid tidpunkten för undertecknandet av avtalet förfogar över för tillämpning av konkurrensreglerna i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekono- miska gemenskapen och Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen.

Artikel 2

Om nya rättsakter om tillämpningen av artikel 1.2 e och artikel 53-60 och av protokoll 25 eller ändringar i derättsakter som uppräknas i artikel 3 i detta protokoll utfärdas i enlighet med de förfaranden som anges i del VII i avta- let, skall motsvarande ändringar införas i avtalet om upprättandet av EFTA:s övervakningsmyndighet för att säkerställa att EFTA:s övervak- ningsmyndighet samtidigt anförtros befogenheter och funktioner motsva- rande dem som tillkommer EG-kommissionen.

Artikel 3

1. Förutom av de rättsakter som finns uppräknade i bilaga XIV belyses EG- kommissionens befogenheter och funktioner vid tillämpning av konkurrens- reglerna i Fördraget om upprättandet av Eu ropeiska ekonomiska gemenska- pen av följande rättsakter:

Kontroll av koncentrationer

]. 389 R 4064: Artikel 6 _ 25 i rådets förordning nr 4064/89/EEG av den 21 december 1989 om kontroll av företagskoncentrationer (EGT nr L 395, 30.12.1989, 5.1)

2. 390 R 2367: Kommissionens förordning (EEG) nr 2367/90 av den 25 juli 1990 om de anmälningar, frister och förhör som avses i rådets förordning (EEG) nr 4064/89 om kontroll av företagskoncentrationer (EGT nr L 219, 14.8.1990, 5.5) 231

Allmänna procedurregler Prop. 1991/922170

3. 362 R 0017: Rådets förordning nr 17 av den 6 februari 1962. Första för- Bilaga 14 ordningen om tillämpning av fördragets artiklar 85 och 86 (EGT nr 13, Protokoll 21 21.2.1962, s. 204/62) i dess lydelse enligt 362 R 0059: Förordning nr 59/62/EEG av den 3 juli 1962 (EGT nr 58, 10.7.1962, 5.1655/62) — 363 R 0118: Förordning nr 118/63/EEG av den 5 november 1963 (EGT nr 162, 7.11.1963, 5.2696/63) — 371 R 2822: Förordning (EEG) nr 2822/71 av den 20 december 1971 (EGT nr L 285, 29.12.1971, s. 49 — 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien (EGT nr L 73, 27.03.1972, s. 92) — 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 93) — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 165)

4. 362 R 0027: Kommissionens förordning (EEG) nr 27 av den 3 maj 1962. Första tillämpningsförordning till rådets förordning nr 17 av den 6 februari 1962 (Form, innehåll och övriga detaljer beträffande ansökningar och an- mälningar) (EGT nr 35, 10.5.1962, 5.1118/62) i dess lydelse enligt — 368 R 1133: Förordning (EEG) nr 1133/68 av den 26juli 1968 (EGT nr L 189, 1.8.1968, s. 1) — 375 R 1699: Förordning (EEG) nr 1699/75 av den 2juli 1975 (EGT nr L 172, 3.7.1975, s. 11) — 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 93) — 385 R 2526: Förordning (EEG) nr 2526/85 av den 5 augusti 1985 (EGT nr L 240, 7.9.1985, s. 1) - 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 16)

5. 363 R 0099: Kommissionens förordning (EEG) nr 99/63 av den 25 juli 1963 om sådana förhör som avses i artikel 19.1 och 19.2 i rådets förordning (EEG) nr 17/62 (EGT nr 127, 20.8.1963, s. 2268/63)

Transport

6. 362 R 0141: Rådets förordning (EEG) nr 141/62 av den 26 november 1962 om undantag från tillämpning av rådets förordning nr 17 för transportområ- det, ändrad genom förordningar nr 165/65/EEG och 1002/67/EEG (EGT nr 124, 28.11.1962, 5.2751/62)

7. 368 R 1017: Artikel 6 och artikel 10 31 i rådets förordning (EEG) nr 1017/68 av den 19 juli 1968 om tillämpning av konkurrensregler på transpor- ter påjärnväg, landsväg och inre vattenvägar (EGT nr L 175, 23.7. 1968, s. 1)

8. 369 R 1629: Kommissionens förordning (EEG) nr 1629/69 av den 8 au- gusti 1969 om form, innehåll och övriga detaljer beträffande klagomål enligt 232

artikel 10, ansökningar enligt artikel 12 och anmälningar enligt artikel 14.1 i Prop. 1991/92:170 rådets förordning (EEG) nr 1017/68 av den 19 juli 1968 (EGT nr L 209, Bilaga 14 21.8.1969, s. 1) Protokoll 21

9. 369 R 1630: Kommissionens förordning (EEG) nr ]630/69 av den 8 au- gusti 1969 om förhör enligt artikel 26.1 och 2 i rådets förordning (EEG) nr 1017/68 av den 19juli 1968 (EGT nr L 209, 21.8.1969, 5.11)

10. 374 R 2988: Rådets förordning (EEG) nr 2988/74 av den 26 november 1974 om preskriptionstider i fråga om förfaranden och verkställande av på-

följder enligt Europeiska ekonomiska gemenskapens transport- och konkur- rensregler (EGT nr L 319, 29.11.1974, s. 1)

11. 386 R 4056: Avsnitt II i rådets förordning (EEG) nr 4056/86 av den 22 december 1986 om detaljerade regler för tillämpning av artiklarna 85 och 86 i fördraget på sjöfarten (EGT nr L 378, 31.12.1986, s. 4)

12. 388 R 4260: Kommissionens förordning (EEG) nr 4260/88 av den 16 de- cember 1988 om de anmälningar, klagomål, ansökningar och muntliga för- handlingar som avses i rådets förordning (EEG) nr 4056/86 av den 22 decem- ber 1986 med detaljerade regler för hur artiklarna 85 och 86 i fördraget skall tillämpas på sjöfarten (EGT nr L 376, 31.12.1988, s. 1)

13. 387 R 3975: Rådets förordning (EEG) nr 3975/87 av den 14 december 1987 om förfarandet för tillämpning av konkurrensreglerna på företag inom luftfartssektorn (EGT nr L 374, 31.12.1987, s. 1) i dess lydelse enligt - 391 R 1284: Rådets förordning (EEG) nr 1284/91 av den 14 maj 1991 (EGT nr L 122, 15.5.1991, s. 2)

14. 388 R 4261: Kommissionens förordning (EEG) nr 4261/88 av den 16 de- cember 1988 om de klagomål, ansökningar och förhör som avses i rådets för- ordning (EEG) nr 3975/87 om förfarandet för tillämpning av konkurrensreg- lerna på företag inom luftfartssektorn (EGT nr L 376, 31.12.1988, s. 10).

2. Förutom av de rättsakter som finns uppräknade i bilaga XIV belyses EG- kommissionens befogenheter och funktioner vid tillämpning av konkurrens- reglerna i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol-och stålgemenska- pen av följande rättsakter:

1. Artikel (EKSG) 65.2 tredje till femte stycket, 65.3, 65.4 andra stycket och 65.5.

2. Artikel (EKSG) 66.2, andra till fjärde stycket, och 66.4 — 6.

3. 354 D 7026: Höga myndighetens beslut nr 26/54 av den 6 maj 1954 med en förordning om uppgiftsskyldighet enligt fördragets artikel 66.4 (ECE, 11.5.1954, s. 350/54)

4. 378 S 0715: Kommissionens beslut nr 715/78/EKSG av den 6 april 1978 om preskriptionstider för förfaranden och verkställande av påföljder enligt fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen (EGT nr L 94, 8.4.1978, s. 22).

5. 384 S 0379: Kommissionens beslut nr 379/84/EKSG av den 15 februari 233

1984 om fastställande av befogenheter för kommissionens tjänstemän och Prop. 1991/921170 befullmäktigade företrädare som har till uppgift att genomföra kontroller Bilaga 14 enligt EKSG-fördraget och beslut avseende dess tilllämpning (EGT nr L 46, Protokoll 21 16.2.1984, s. 23).

Artikel 4

1. Sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i artikel 53.1, som har tillkommit efter det att avtalet har trätt i kraft och beträffande vilka parterna önskar åberopa bestämmelserna i artikel 53.3 skall enligt arti- kel 56, protokoll 23 och de regler som avses i artikel 1-3 i detta protokoll anmälas till den behöriga övervakningsmyndigheten. Så länge en sådan an- mälan inte har gjorts, kan beslut om tillämpning av artikel 53.3 inte fattas.

2. Punkt 1 gäller inte avtal, beslut och samordnade förfaranden om

&) endast företag från en EG-medlemsstat eller EFTA-stat är parter och avtalen, besluten eller de samordnade förfarandena inte berör import eller export mellan de avtalsslutandc parterna, b) högst två företag är parter och avtalen endast innebär i) att ena avtalspartens frihet att bestämma priser eller affärsvillkor begränsas vid återförsälj ning av varor som denne har förvärvat av den andra parten, eller ii) att den som förvärvar eller utnyttjar rättigheter som åtnjuter in- dustriellt rättsskydd särskilt patent, bruksmönster, mönster el- ler varumärken eller den som enligt avtal om överlåtelse eller upplåtelse har rätt att använda en tillverkningsmetod eller kun- skaper om användning och tillämpning av industriella processer åläggs begränsningar i utnyttjandet av dessa rättigheter,

e) de endast syftar till

i) utarbetande eller enhetlig tillämpning av normer eller typer, el- ler ii) gemensam forskning eller utveckling, iii) specialisering av tillverkningen av produkter, inklusive avtal som är nödvändiga för att uppnå detta om de varor som är föremål för specialisering inte inom en vä- sentlig del av det territorium som omfattas av detta avtal utgör mer än 15 procent av affärsvolymen för varor som är identiska eller som på grund av sina egenskaper, sitt pris och sin använd- ning av konsumenterna betraktas som likartade, och om den sammanlagda årsomsättningen för de berörda företa- gen inte överstiger 200 miljoner ecu.

Dessa avtal, beslut och samordnade förfaranden kan anmälas till den behö- riga övervakningsmyndigheten i enlighet med artikel 56, protokoll 23 och de regler som avses i artikel 1-3 i detta protokoll.

Artikel 5

1. Sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i artikel 234 53.1, som föreligger när avtalet träder i kraft och beträffande vilka parterna

önskar åberopa bestämmelserna i artikel 53.3 skall anmälas till den behöriga Prop. 1991/92:170 övervakningsmyndigheten i enlighet med bestämmelserna i artikel 56, pro- Bilaga 14 tokoll 23 och de regler som avses i artikel 1-3 i detta protokoll inom sex må- Protokoll 21 nader från det att avtalet har trätt i kraft.

2. Punkt 1 gäller inte sådana avtal, beslut eller samordnade förfaranden som avses i artikel 53.1 i avtalet och som omfattas av artikel 4.2 i detta protokoll. Dessa kan anmälas till den behöriga övervakningsmyndigheten i enlighet med artikel 56, protokoll 23 och de regler som avses i artikel 1-3 i detta proto- koll.

Artikel 6

Den behöriga övervakningsmyndigheten skall i sina beslut enligt artikel 53.3 ange den dag då beslutet skall gälla. Denna dag kan sättas tidigare än dagen för anmälan när det gäller sådana avtal, beslut av företagssammanslutningar eller samordnade förfaranden som omfattas av artiklarna 4.2 och 5.2 i detta protokoll eller som omfattas av artikel 5.1 i detta protokoll och som har an- mälts inom den tidsfrist som anges i artikel 5.1.

Artikel 7

1. Om sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i artikel 53.1, som föreligger när avtalet träder i kraft och som har anmälts inom den tidsfrist som anges i artikc15.1 i detta protokoll inte uppfyller villkoren i arti- kel 53.3 och de berörda företagen eller företagssammanslutningarna upphör att tillämpa dem eller ändrar dem på sådant sätt att de inte längre faller un- der förbudet i artikel 53.1 eller så att de uppfyller villkoren i artikel 53.3, skall förbudet i artikc153.1 endast gälla för den tidsperiod som den behöriga övervakningsmyndigheten fastställer. Beslut av den behöriga övervaknings- myndigheten i enlighet med föregående mening gäller inte företag och före- tagssammanslutningar som inte uttryckligen har samtyckt till anmälan.

2. Punkt 1 gäller sådana avtal, beslut eller samordnade förfaranden som av- ses i artikel 4.2 i detta protokoll och som föreligger när avtalet träder i kraft, om de har anmälts inom sex månader från den dagen.

Artikel 8

Ansökningar och anmälningar som har inlämnats till EG-kommissionen in- nan avtalct träder i kraft skall anses uppfylla bestämmelserna om ansök- ningar och anmälningar enligt detta avtal.

Den övervakningsmyndighet som är behörig enligt artikel 56 i avtalet och artikel 10 i protokoll 23 kan kräva att ett vederbörligen ifyllt formulär, såsom är föreskrivet för tillämpningen av avtalet, inlämnas till den inom en tidsfrist som den bestämmer. I så fall skall ansökningar och anmälningar anses ha skett på rätt sätt endast om formulären inlämnas inom den fastställda tiden och i enlighet med bestämmelserna i avtalet.

Artikel 9 Prop. 1991/92:170 Böter för överträdelser av bestämmelserna i artikel 53.1 skall inte åläggas Bilaga 14 med avseende på en åtgärd som har vidtagits före anmälan av sådana avtal, Protokoll 21 beslut och samordnade förfaranden som avses i artiklarna 5 och 6 i detta pro-

tokoll och som har anmälts inom den tidsfrist som anges där.

Anikel 10

De avtalsslutandc parterna skall säkerställa att åtgärder vidtas inom sex må- nader från det att avtalet har trätt i kraft för att ge EFTA:s övervaknings- myndighet och EG-kommissionens tjänstemän det biträde de behöver för att kunna genomföra sina undersökningar enligt detta avtal.

A rtikel ] ]

Beträffande avtal, beslut och samordnade förfaranden som föreligger när av- talet träder i kraft och som omfattas av artikel 53.1 skall förbudet i artikel 53.1 inte gälla om avtalen, besluten eller förfarandena inom sex månader från det att avtalet har trätt i kraft ändras på sådant sätt att de uppfyller vill- koren för gruppundantag enligt bilaga 14.

A rtikel ] 2

Beträffande avtal, beslut av företagssammanslutningar och samordnade för- faranden som föreligger när avtalet träder i kraft och som omfattas av artikel 53.1 skall förbudet i artikel 53.] inte gälla från dagen för avtalets ikraftträ- dande om avtalen, besluten eller förfarandena inom sexmånader från det att

avtalet har trätt i kraft ändras på sådant sätt att de inte längre omfattas av förbudet i artikel 53.1.

A nikel I 3

Avtal, beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden som före avtalets ikraftträdande har medgetts ett individuellt undantag cn- ligt artikel 85.3 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen skall även i fortsättningen vara undantagna i förhållande till bestämmelserna i avtalet till utgången av den period som har angetts i undantagsbeslutet eller till den tidpunkt som EG-kommissionen annars bestämmer, om denna infal- ler tidigare.

PROTOKOLL 22 Prop. 1991/92:170

.. El 14 OM DEFINITIONEN AV ”FORETAG” OCH Pååäon 22 ”OMSAT'TNING” (ARTIKEL 56) Artikel 1

När det gäller tilldelning av enskilda ärenden enligt artikel 56 i avtalet avses med ”företag” varje enhet som bedriver verksamhet av kommersiell eller ekonomisk art.

Artikel 2

Med ”omsättning” enligt artikel 56 i avtalet avses de berörda företagens in— täkter inom det territorium som omfattas av detta avtal under föregående räkenskapsår från försäljning av varor och tjänster inom ramen för företa- gens ordinarie verksamhet efter avdrag för försäljningsrabatter samt mer- värdesskatt och andra skatter som direkt hänför sig till omsättningen.

Artikel 3 I stället för omsättning används följande:

a) för kreditinstitut och andra finansinstitut, deras totala tillgångar multiplicerade med förhållandet mellan utlåning till kreditinstitut och kunder vid transaktioner med invånare inom det territorium som omfattas av avtalet och den totala summan av denna utlåning,

b) för försäkringsbolag, värdet av de bruttopremier som mottas från invånare inom det territorium som omfattas av avtalet, som skall omfatta samtliga mottagna och utestående belopp enligt försäk- ringsavtal som har tecknats av försäkringsbolagen eller för deras räkning, inklusive utgående återförsäkringspremier, efter avdrag för skatter och skatteliknande avgifter som debiteras på grundval av de individuella premiebeloppen eller premiemas totala värde.

Artikel 4

1. Med awikelse från den definition av omsättning som gäller vid tillämp- ning av artikel 56 i avtalet och som anges i artikel 2 i detta protokoll, består omsättningen

a) i fråga om avtal, beslut av företagssammanslutningar och samord- nade förfaranden som avser system för distribution och inköp mel- lan företag som inte är konkurrenter, av intäkter från försäljning av de varor eller tjänster som avtalen, besluten eller de samordnade förfarandena avser och av andra varor eller tjänster som på grund av sina egenskaper, sitt pris och sin användning av konsumenterna betraktas som likartade, b) i fråga om avtal, beslut av företagssammanslutningar och samord- nade förfaranden som avser överföring av teknik mellan företag som inte är konkurrenter, av intäkter från försäljningen av de varor eller 237

tjänster som produceras med den teknik som avtalen, besluten eller Prop. 1991/92:170 de samordnade förfarandena avser och av intäkterna från försälj- Bilaga 14 ningen av de varor eller tjänster som tekniken i fråga är avsedd att Protokoll 22 förbättra eller ersätta.

2. Om det vid tidpunkten för tillkomsten av sådana system som avses i punkt 1 a och b inte föreligger någon omsättning avseende försäljning av varor eller tjänster, skall dock den allmänna bestämmelsen i artikel 2 vara tillämplig.

Artikel 5

1. Om ett enskilt ärende berör varor som omfattas av protokoll 25, är det omsättningen av dessa varor som skall ligga till grund för tilldelningen av ärendet.

2. Om ett enskilt ärende berör både varor som omfattas av protokoll 25 och varor eller tjänster som omfattas av artiklarna 53 och 54 i avtalet, skall ifrå- gavarande omsättning beräknas på grundval av alla varor och tjänster enligt artikel 2.

PROTOKOLL 23 Prop. 1991/92:170

Bilaga 14 OM SAMARBETET MELLAN Protokoll 23

ÖVERVAKNINGSMYNDIGHETERNA (ARTIKEL 58) ALLMÄNNA PRINCIPER Artikel 1

EFTA:s övervakningsmyndighet och EG-kommissionen skall på begäran av endera av övervakningsmyndigheterna utbyta information och samråda med varandra beträffande allmänna policyfrågor.

EFTA:s övervakningsmyndighet och EG-kommissionen skall, i överens- stämmelse med sina interna regler, med beaktande av artikel 56 i avtalet och protokoll 22 samt av båda sidors beslutsautonomi, samarbeta vid handlägg- ningen av individuella ärenden som omfattas av artikel 56.1 b och c, 56.2, andra meningen och artikel 56.3 på det sätt som föreskrivs i nedanstående bestämmelser.

Inom ramen för detta protokoll avses med termen ”en övervakningsmyn- dighets territorium”, vad EG-kommissionen beträffar, EG-medlemsstater- nas territorium, på vilket Fördraget om upprättandet av Europeiska ekono- miska gemenskapen respektive Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen enligt bestämmelserna i dessa fördrag är tillämp- ligt och, vad EFTAzs övervakningsmyndighet beträffar, EFTA-staternas ter- ritorier, på vilka avtalet är tilllämpligt.

F ÖRFARAN DENAS INLEDNINGSFAS Artikel 2

I ärenden som omfattas av artikel 56.1 b och c, 56.2, andra meningen och artikel 56.3 i avtalet, skall EFTA:s övervakningsmyndighet och EG-kommis- sionen så snart som möjligt till varandra översända anmälningar och klago- mål, om det inte klart framgår att dessa är riktade till båda övervaknings— myndigheterna. De skall också meddela varandra när de vidtar åtgärder på eget initiativ.

Den övervakningsmyndighet som har mottagit ett meddelande enligt första stycket kan framföra sina synpunkter på detta inom 40 arbetsdagar från mottagandet.

Artikel 3

Den behöriga övervakningsmyndigheten skall i ärenden som omfattas av ar- tikel 56.] b och c, 56.2, andra meningen och artikel 56.3 i avtalet, samråda med den andra övervakningsmyndigheten när den — offentliggör sin avsikt att utfärda icke-ingripandebesked, offentliggör sin avsikt att fatta ett beslut enligt artikel 53.3 , eller riktar en skrivelse med anmärkningar till de berörda företagen eller före- tagssammanslutningarna.

Den andra övervakningsmyndigheten kan framföra sina synpunkter inom 239

den tidsfrist som anges i offentliggörandet eller skrivelsen med anmärk- Prop. 1991/92:170 ningar. Synpunkter som mottas från de berörda företagen eller tredje man Bilaga 14 skall vidarebefordras till den andra övervakningsmyndigheten. Protokoll 23

Artikel 4

I ärenden som omfattas av artikel 56.1 b och c, 56.2, andra meningen och artikel 56.3 i avtalet, skall den behöriga övervakningsmyndigheten till den andra övervakningsmyndigheten översända de administrativa skrivelser ge- nom vilka en akt avslutas eller ett klagomål awisas.

Artikel 5

I ärenden som omfattas av artikel 56.1 b och c, 56.2, andra meningen och artikel 56.3 i avtalet, skall den behöriga övervakningsmyndigheten inbjuda den andra övervakningsmyndigheten att låta sig företrädas vid förhör med de berörda företagen. Inbjudan skall också riktas till de stater som ligger inom den andra övervakningsmyndighetens behörighet.

RÅDGIVANDE KOMMI'ITEER Artikel 6

I ärenden som omfattas av artikel 56.1 b och 0, 56.2, andra meningen och artikel 56.3 i avtalet, skall den behöriga övervakningsmyndigheten i rätt tid meddela den andra övervakningsmyndigheten om tidpunkten för mötet med Rådgivande kommittén och överlämna de handlingar som är av betydelse.

Alla handlingar som överlämnas för detta ändamål av den andra övervak- ningsmyndigheten skall läggas fram för Rådgivande kommittén hos den övervakningsmyndighet som är behörig att fatta beslut i ett ärende enligt ar- tikel 56 i avtalet tillsammans med det material som har skickats ut av denna övervakningsmyndighet.

Vardera övervakningsmyndigheten samt de stater som ligger inom dess behörighet har rätt att närvara vid möten med den andra övervakningsmyn- dighetens rådgivande kommittéer och att framföra sina synpunkter där. De har dock inte rösträtt.

BEGÄRAN OM HANDLINGAR OCH RÄTTEN A'IT FRAMFÖRA SYNPUNKTER

Artikel 7

I ärenden som omfattas av artikel 56.1 b och c, 56.2, andra meningen och artikel 56.3 i avtalet, får den övervakningsmyndighet som inte är behörig att avgöra ett ärende enligt artikel 56 ivarje skede av handläggningen begära kopior av de viktigaste handlingar som överlämnas till den behöriga över- vakningsmyndigheten för fastställande av överträdelser av artiklarna 53 och 54 eller erhållande av icke-ingripandebesked eller undantag och får dess— utom innan det slutgiltiga beslutet fattas framföra sådana synpunkter som den anser påkallade. 240

ADMINISTRATIVT BITRÄDE Prop. 1991/92:170 Artikel 8 Bilaga 14

.. .. . . .. . . . . Protokoll 23 1. Nar den overvaknmgsmyndighet som är behorig enligt artikel 56 I avtalet

riktar en begäran om uppgifter till ett företag eller en företagssammanslut- ning inom den andra övervakningsmyndighetens territorium skall den samti- digt översända en kopia av begäran till den andra övervakningsmyndighe— ten.

2. Om ett företag eller en företagssammanslutning inte lämnar de begärda uppgifterna inom den tidsfrist som har bestämts av den behöriga övervak- ningsmyndighetcn, eller lämnar ofullständiga uppgifter, skall den behöriga övervakningsmyndigheten genom beslut kräva att dessa uppgifter lämnas. När det gäller företag eller företagssammanslutningar inom den andra över- vakningsmyndighetens territorium skall den behöriga övervakningsmyndig- heten översända en kopia av beslutet till den andra övervakningsmyndighe- ten.

3. På begäran av den övervakningsmyndighet som är behörig enligt artikel 56 i avtalet skall den andra övervakningsmyndigheten inom sitt territorium företa undersökningar i enlighet med sina interna bestämmelser, om den be- höriga övervakningsmyndigheten som framställer begäran anser det nöd- vändigt.

4. Den behöriga övervakningsmyndigheten har rätt att vara representerad vid, och aktivt delta i, undersökningar som genomförs av den andra övervak- ningsmyndigheten enligt punkt 3.

5. Alla uppgifter som inhämtas under sådana undersökningar som sker på begäran skall överlämnas till den övervakningsmyndighet som begärde un— dersökningarna så snart de har avslutats.

6. Om den behöriga övervakningsmyndigheten i ärenden som omfattas av artikel 56.1 b och c, artikel 56.2, andra meningen och artikel 56.3, genomför undersökningar inom sitt territorium, skall den underrätta den andra över- vakningsmyndigheten om att sådana undersökningar har ägt rumoch på be- gäran överlämna resultaten av undersökningarna till den övervakningsmyn— digheten.

Artikel 9

1. Uppgifter som har inhämtats enligt bestämmelserna i detta protokoll skall endast användas för sådana åtgärder som vidtas med stöd av artiklarna 53 och 54 i avtalet.

2. EG-kommissionen, EFTA:s övervakningsmyndighet, EG-medlemssta- ternas och EFTA-staternas behöriga myndigheter samt dessas tjänstemän och övriga anställda skall inte avslöja uppgifter som de har inhämtat med stöd av detta protokoll och som är av sådant slag att de omfattas av sekretess.

3. Regler om sekretess och sekretessbelagda uppgifter enligt detta avtal el- ler de avtalsslutandc parternas lagstiftning skall inte utgöra något hinder för 241 det informationsutbyte som föreskrivs i detta protokoll.

Anikel 10 Prop. 1991/92:170

1. Företag skall Sända anmälningar av avtal till den övervakningsmyndighet Bilaga 14 som är behörig enligt artikel 56. Klagomål får sändas till vilken som helst av Protokoll 23 övervakningsmyndighetcrna.

2. Anmälningar eller klagomål som har sänts till den ("övervakningsmyndig- het som enligt artikel 56 i avtalet inte är behörig att avgöra ett visst ärende skall överlämnas utan dröjsmål till den behöriga övervakningsmyndigheten.

3. Om det vid förberedelser för eller inledande av förfaranden på eget initia- tiv visar sig att den andra övervakningsmyndigheten enligt artikel 56 i avtalet är behörig att pröva ärendet, skall ärendet överlämnas till den behöriga ('"rvervakningsmyndigheten.

4. När ett ärende har överlämnats till den andra övervakningsmyndigheten enligt punkt 2 eller 3 får ärendet inte återlämnas. Ett ärende får inte över- lämnas efter det att avsikten att utfärda icke-ingripandebesked eller att fatta ett beslut enligt artikel 53.3 i avtalet har offentliggjorts eller efter det att en skrivelse med anmärkningar har skickats till de berörda företagen eller före- tagssammanslutningarna eller en skrivelse har skickats till sökanden med ett meddelande om att det inte finns tillräckliga skäl för att fullfölja klagomålet.

Artikel 1 1

Datum för inlämnande av en ansökan eller anmälan skall anses vara den dag när den inkommer till EG-kommissionen eller EFTA:s övervakningsmyn- dighet, Oavsett vilken av dessa som är behörig att besluta i ärendet enligt artikel 56 i avtalet. Om ansökan eller anmälan skickas med rekommenderat brev, skall den dock anses ha inkommit den dag som framgår av avsändnings- ortens poststämpel.

SPRÅK Artikel 12

Företag skall i samband med anmälningar, ansökningar och klagomål ha rätt att kommunicera med EFTA:s övervakningsmyndighet och EG-kommissio- nen på ett av EFTA-staternas eller EG:s officiella språk som de väljer. Detta gäller även i fråga om samtliga stadier av ett förfarande, oavsett om det in- leds av den behöriga övervakningsmyndigheten med anledning av en anmä- lan, ansökan eller klagomål eller på eget initiativ.

PROTOKOLL 24 Prop. 1991/92:170

E'] 14 CM SAMARBETE VID KONTROLL AV Pr'oaäon 24 FORETAGSKONCENTRATIONER

ALLMÄNNA PRINCIPER Ar1ikel 1

1. EFTA:s övervakningsmyndighet och EG-kommissionen skall på begäran av endera av övervakningsmyndigheterna utbyta information och samråda med varandra beträffande allmänna policyfrågor.

2. När det gäller ärenden som omfattas av artikel 57.2 a skall EG-kommis- sionen och EFTA:s övervakningsmyndighet samarbeta vid handläggningen av företagskoncentrationer i enlighet med nedanstående bestämmelser.

3. I detta protokoll avses med termen en öven'akningsmyndighets territo- rium, vad EG—kommissionen beträffar, EG-medlemsstaternas territorium på vilket Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenska- pen alternativt Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålge- menskapen enligt bestämmelserna i dessa fördrag är tillämpligt och, vad EFTA:s övervakningsmyndighet beträffar, EFTA-staternas territorier på vilka avtalet är tillämpligt.

Artikel 2 1. Samarbete skall förekomma enligt bestämmelserna i detta protokoll, om:

a) de berörda företagens omsättning inom EFTA-staternas territorium uppgår till 25 procent eller mer av deras sammanlagda omsättning inom det territorium som omfattas av detta avtal, eller

b) minst två av de berörda företagens omsättning överstiger 250 miljo—

ner ecu inom EFTA-staternas territorium, eller c) koncentrationen kan skapa eller stärka en dominerande ställning

som skulle medföra att en effektiv konkurrens inorn EFTA-staternas territorium eller en väsentlig del av det påtagligt hämmades.

2. Samarbete skall också förekomma om:

a) koncentrationen hotar att skapa eller stärka en dominerande ställ- ning som skulle medföra att en effektiv konkurrens påtagligt häm- mades på en marknad i en EFTA-stat som uppvisar alla kännetecken på en avgränsad marknad, oavsett om det rör sig om en väsentlig del av det territorium som omfattas av detta avtal, eller

b) en EFTA-stat önskar vidta åtgärder för att skydda legitima intressen enligt artikel 7.

FÖRFARANDENAS INLEDNINGSFAS Anikel 3

1. EG-kommissionen skall till EFTA:s övervakningsmyndighet överlämna kopior av anmälningar av ärenden enligt artikel 2.1 och 2 a inom tre arbets- 243

dagar och kopior av de viktigaste handlingar som tas emot eller utfärdas av Prop. 1991/92:170 EG-kommissionen så snart som möjligt. Bilaga 14

2. EG-kommissionen skall i nära och ständig samverkan med EFTA:s över- Protokoll 24 vakningsmyndighet vidta de åtgärder som föreskrivs för tillämpning av arti- kel 57 i avtalet. EFTA:s övervakningsmyndighet och EFTA-staterna får framföra synpunkter på dessa åtgärder. För tillämpningen av artikel 6 i detta protokoll skall EG-kommissionen inhämta uppgifter från den behöriga myn- digheten i den berörda EFTA-staten och lämna den tillfälle att framföra sina synpunkter i varje skede i förfarandet fram till dess att ett beslut enligt den nämnda artikeln fattas. I detta syfte skall den låta myndigheten ta del av ak- ten.

FÖRHÖR Ar1ikel 4

I ärenden som omfattas av artikel 2.1 och 2 a skall EG-kommissionen in- bjuda EFTAzs övervakningsmyndighet att låta sig företrädas vid förhör med de berörda företagen. På samma sätt får EFTA-staterna representeras vid dessa förhör.

EG:s RÅDGIVANDE KOMMI'ITE FÖR KONCENTRATIONER Artikel 5

1. I ärenden som omfattas av artikel 2.1 och 2 a skall EG-kommissionen i rätt tid underrätta EFTA:s övervakningsmyndighet om tidpunkten för mö- ten som hålls av Rådgivande kommittén för koncentrationer och överlämna de handlingar som är av betydelse.

2. Alla handlingar som överlämnas för detta ändamål av EFTA:s övervak- ningsmyndighet, inklusive sådana handlingar som härrör från EFTA-stater, skall läggas fram för Rådgivande kommitten för koncentrationer tillsam- mans med övriga handlingar av betydelse som har skickats ut av EG-kom- missionen.

3. EFTA:s övervakningsmyndighet och EFTA-staterna har rätt att närvara vid möten i Rådgivande kommittén för koncentrationer och att framföra sina synpunkter där. De har dock inte rösträtt.

ENSKILDA STATERS RÄTTIGHETER Artikel 6

1. EG-kommissionen kan genom ett beslut som utan dröjsmål meddelas de berörda företagen, EG—mcdlemsstaternas behöriga myndigheter och EFTA:s övervakningsmyndighet hänskjuta en anmäld koncentration till en EFTA-stat, om den hotar att skapa eller stärka en dominerande ställning som skulle medföra att en effektiv konkurrens påtagligt hämmades på en marknad i den staten som uppvisar alla kännetecken på en avgränsad mark- nad, oavsett om det rör sig om en väsentlig del av det territorium som omfat- 244 tas av detta avtal eller ej.

2. I sådana fall som avses i punkt 1 kan en EFTA-stat, på samma grunder Prop. 1991/92:170 och villkor som en EG-mcdlcmsstat enligt artikel 173 i Fördraget om upprät- Bilaga 14 tandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, överklaga vid EG-domsto- Protokoll 24 len och särskilt begära att interimsbestämmelser tillämpas för att dess natio— nella konkurrensregler skall kunna tillämpas.

Arrikel 7

1. Trots att EG-kommissionen enligt förordning (EEG) nr 4064/89 av den 21 december 1989 om kontroll av företagskoncentrationer (EGT nr L 395, 30.12.1989, s. 1) ensam är behörig att behandla koncentrationer med en ge- menskapsdimension, får EFTA-staterna vidta lämpliga åtgärder för att skydda andra legitima intressen än de som omfattas av förordningen, förut- satt att sådana åtgärder är förenliga med de allmänna principer och övriga bestämmelser som direkt eller indirekt fastställs i detta avtal.

2. Med legitima intressen enligt punkt 1 avses allmän säkerhet, mediernas mångfald och regler om tillräckliga reserver.

3. Alla andra allmänna intressen skall meddelas EG-kommissionen och skall erkännas av EG—kommissionen efter en bedömning av deras förenlig- het med de allmänna principer och övriga bestämmelser som direkt eller in- direkt fastställs i detta avtal innan ovannämnda åtgärder kan vidtas. EG- kommissionen skall underrätta EFTA:s övervakningsmyndighet och den be- rörda EFTA-staten om sitt beslut inom en månad efter meddelandet.

ADMINISTRATIVT BITRÄDE Anikel 8

1. För att fullgöra de uppgifter som har anförtrotts den för tillämpningen av artikel 57 får EG-kommissionen inhämta alla uppgifter som behövs från EFTA:s övervakningsmyndighet och EFTA-staterna.

2. När EG-kommissionen riktar en begäran om uppgifter till en person, ett företag eller en företagssammanslutning inom EFTA-staternas territorium skall den samtidigt översända en kopia av begäran till EFTA:s övervaknings- myndighet.

3. Om dessa personer, företag eller företagssammanslutningar inte lämnar de begärda uppgifterna inom den tidsfrist som har bestämts av EG-kommis- sionen, eller lämnar ofullständiga uppgifter, skall EG-kommissioncn genom beslut kräva att uppgifterna lämnas och översända en kopia av beslutet till EFTA:s övervakningsmyndighet.

4. På begäran av EG-kommissionen skall EFTA:s övervakningsmyndighet företa undersökningar inom sitt territorium.

5. EG-kommissionen har rätt att vara representerad vid och aktivt delta i undersökningar som genomförs enligt punkt 4.

6. Alla uppgifter som inhämtas under sådana begärda undersökningar skall överlämnas till EG—kommissionen så snart undersökningarna har avslutats. 245

7. Om EG-kommissionen i ärenden som omfattas av artikel 2.1 och 2 a ge- Prop. 1991/92:170 nomför undersökningar inom gemenskapens territorium, skall den under- Bilaga 14 rätta EFTA:s övervakningsmyndighet om att sådana undersökningar har ägt Protokoll 24 rum och på begäran på lämpligt sätt överlämna resultaten av undersökning-

arna.

SEKRETESS Artikel 9

1. Upplysningar som har inhämtats enligt bestämmelserna i detta protokoll skall endast användas i samband med sådana åtgärder som vidtas med stöd av artikel 57 i avtalet.

2. EG-kommissionen, EFTA:s övervakningsmyndighet, EG-medlemssta- ternas och EFTA-staternas behöriga myndigheter samt dessas tjänstemän och övriga anställda skall inte avslöja upplysningar som de har inhämtat med stöd av detta protokoll och som är av sådant slag att de omfattas av sekre- tess.

3. Regler om sekretess och sekretessbelagda uppgifter enligt avtalet eller de avtalsslutandc parternas lagstiftning skall inte utgöra något hinder för det utbyte och den användning av information som föreskrivs i detta protokoll.

ANMÄLNINGAR Artikel 10

1. Företag skall sända anmälningar till den övervakningsmyndighet som är behörig enligt artikel 57.2 i avtalet.

2. Anmälningar eller klagomål som har sänts till den myndighet som enligt artikel 57 inte är behörig att avgöra ett visst ärende skall utan dröjsmål över- lämnas till den behöriga övervakningsmyndigheten.

Anikel ]]

Datum för inlämnande av en anmälan skall vara den dag när den inkommer till den behöriga övervakningsmyndigheten.

Om ärendet har anmälts enligt tillämpningsföreskrifterna i artikel 57, men omfattas av artikel 53, skall datum för inlämnande av en anmälan vara den dag när den inkommer till EG-kommissionen eller EFTA:s övervaknings- myndighet.

SPRÅK Artikel 12

1. Företag skall i samband med anmälningar ha rätt att kommunicera med EFTA:s övervakningsmyndighet och EG-kommissionen på ett av EFTA-sta- ternas eller gemenskapens officiella språk som de väljer. Detta gäller även i fråga om alla stadier i förfarandet. 246

2. Om företag väljer att kommunicera med en övervakningsmyndighet på Prop. 1991/92:170 ett språk som varken är officiellt språk i någon av de stater som ligger inom Bilaga 14 den myndighetens behörighet eller ett av myndighetens arbetsspråk, skall de Protokoll 24 samtidigt till samtliga handlingar bifoga en översättning till ett av myndighe- tens officiella språk.

3. I den mån företag som inte har deltagit i anmälan berörs, skall de också ha rätt att ta emot meddelanden från EFTA:s övervakningsmyndighet och EG-kommissioncn på ett lämpligt språk som är officiellt språk i en EFTA- stat eller gemenskapen eller på ett av dessa myndigheters arbetsspråk. Om de väljer att kommunicera med en övervakningsmyndighet på ett språk som varken är officiellt språk i någon av de stater som ligger inom den myndighe- tens behörighet eller ett av myndighetens arbetsspråk, gäller punkt 2.

4. Det språk som väljs för översättningen skall avgöra vilket språk som skall användas av den behöriga myndigheten när den kommunicerar med företa- gen.

TIDSFRISTER OCH ANDRA PROCEDURFRÅGOR Artikel 13

När det gäller tidsfrister och andra procedurbestämmelser skall, om inte an- nat följcr av detta protokoll, bestämmelserna för tillämpning av artikel 57 vara tillämpliga även på samarbetet mellan EG-kommissionen och EFTA:s övervakningsmyndighet och EFTA-staterna.

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSE Artikel 14

Artikel 57 gäller inte koncentrationer som var föremål för ett avtal eller med- delande, eller om kontroll förvärvades före avtalets ikraftträdande. Artikeln är under inga omständigheter tillämplig på en koncentration beträffande vil- ken ett förfarande har inletts före den tidpunkten av en nationell myndighet som är ansvarig för konkurrensfrågor.

PROTOKOLL 25 Prop. 1991/92:170

.. 0 Bilaga 14 CM KONKURRENS BETRAFFANDE KOL OCH STAL Protokoll 25 Artikel 1

1. Alla avtal mellan företag, beslut av företagssammanslutningar och sam- ordnade förfaranden avseende särskilda varor enligt den förteckning som av- ses i protokoll 14 vilka kan påverka handeln mellan de avtalsslutandc par- terna och direkt eller indirekt kan hindra, begränsa eller snedvrida den nor- mala konkurrensen inom det territorium som omfattas av detta avtal är för- bjudna, särskilt de som innebär att

a) priser fastställs eller bestäms,

b) produktion, teknisk utveckling eller investeringar begränsas eller kontrolleras,

c) marknader, varor, kunder eller inköpskällor delas upp.

2. Den övervakningsmyndighet som är behörig enligt artikel 56 i avtalet skall dock tillåta specialiseringsavtal eller avtal om gemensamma inköp eller gemensam försäljning i fråga om de varor som avses i punkt 1, om den kon- staterar att

a) sådan specialisering eller sådana gemensamma inköp eller gemen- sam försäljning medför en väsentlig förbättring av produktionen el- ler distributionen av dessa varor,

b) avtalet i fråga är nödvändigt för att uppnå dessa resultat och inte är mer konkurrensbegränsande än vad som behövs för detta ändamål, och

c) avtalet inte är ägnat att ge de berörda företagen möjlighet att be- stämma priserna för, eller kontrollera eller begränsa produktionen eller marknadsföringcn av, en väsentlig del av varorna i fråga inom det territorium som omfattas av detta avtal eller att avskärma företa- gen från effektiv konkurrens från andra företag inom det territorium som omfattas av detta avtal.

Om den behöriga övervakningsmyndigheten, med särskilt beaktande av att denna punkt avser distributionsföretag, finner att vissa avtal till sin karaktär och sina följder är helt likvärdiga med dem som avses ovan, skall den, när den har förvissat sig om att de uppfyller samma villkor, tillåta även dessa avtal.

3. Avtal eller beslut som är förbjudna enligt punkt 1 är automatiskt ogil- tiga och kan inte åberopas vid någon domstol i EG-medlemsstaterna eller EFTA-staterna.

Artikel 2

1. Om inte annat följer av bestämmelserna i punkt 3 i denna artikel, kräver varje transaktion ett förhandsgodkännande från den övervakningsmyndig- het som är behörig enligt artikel 56 i detta avtal, om den i sig direkt eller 248

indirekt orsakar inom det territorium som omfattas av detta avtal, till följd Prop. 1991/92:170 av en åtgärd av en person eller ett företag eller en grupp av personer eller Bilaga 14 företag, en koncentration av företag, av vilka minst ett omfattas av artikel Protokoll 25 3, som kan påverka handeln mellan de avtalsslutandc parterna, oavsett om transaktionen berör en enda vara eller ett antal olika varor och om den ge- nomförs genom fusion, förvärv av aktier eller delar av företaget eller till- gångar, lån, avtal eller någon annan form av kontroll.

2. Den övervakningsmyndighet som är behörig enligt artikel 56 i detta avtal skall bevilja det godkännande som avses i punkt 1 om den konstaterar att den planerade transaktionen inte kommer att ge de berörda personerna eller företagen möjlighet, med avseende på den vara eller de varor som omfattas av dess jurisdiktion, att bestämma priser, kontrollera eller begränsa produktion eller distribu- tion eller hindra en effektiv konkurrens på en väsentlig del av marknaden för dessa varor, eller att kringgå de konkurrensregler som fastställs enligt detta avtal, särskilt genom att med konstgjorda medel skapa en gynnad ställning som innebär en betydande fördel när det gäller tillgång till inköpskällor eller markna- der.

3. Vissa grupper av transaktioner kan med hänsyn till storleken av de be- rörda tillgångarna eller företagen sammantaget med karaktären av den kon- centration som skall genomföras undantas från kravet på förhandsgodkän- nande.

4. Om dcn övervakningsmyndighet som är behörig enligt artikel 56 i detta avtal finner att offentliga eller privata företag som, faktiskt eller rättsligt, innehar eller förvärvar på marknaden för en av varorna inom dess jurisdik- tion en dominerande ställning som avskärmar dem från effektiv konkurrens inom en väsentlig del av det territorium som omfattas av detta avtal, använ- der denna ställning för syften som strider mot målen för detta avtal och om sådant missbruk kan påverka handeln mellan de avtalsslutandc parterna, skall den till dem rikta sådana rekommendationer som är ägnade att för- hindra att ställningen utnyttjas på det sättet.

A rtikel 3

När det gäller artiklarna 1 och 2 samt de uppgifter som behövs för deras till- lämpning och för de förfaranden som grundas på dessa artiklar, avses med ”företag” varje företag som inom det territorium som omfattas av detta avtal är verksamt inom produktion inom kol- och stålindustrin och varje företag eller agentur som regelmässigt är verksamt inom annan distribution än för- säljning till hushåll eller hantverksindustri.

Artikel 4

Bilaga XIV i avtalet innehåller särskilda bestämmelser för genomförande av de principer som anges i artiklarna 1 och 2. 249

Artikel 5 Prop. 1991/92:170 EFTA:s övervakningsmyndighet och ISG-kommissionen skall säkerställa till- Bilaga 14 lämpningen av de principer som anges i artiklarna 1 och 2 i detta protokoll i PrOtOkon 25 överensstämmelse med bestämmelserna för genomförandet av artiklarna 1 och 2 enligt protokoll 21 och bilaga XIV i avtalet.

A rtikel 6

Beslut i enskilda ärenden som avses i artiklarna 1 och 2 i detta protokoll skall fattas av EG-kommissionen eller EFTA:s övervakningsmyndighet i enlighet med artikel 56 i avtalet.

Artikel 7

Med inriktning på utveckling och upprätthållande av en enhetlig övervak- ning på konkurrensornrådet inom hela Europeiska ekonomiska samarbets- området och för atti detta syfte främja enhetlighet i genomförande, tillämp- ning och tolkning av bestämmelserna i detta avtal, skall de behöriga myndig- heterna samarbeta enligt bestämmelserna i protokoll 23.

PROTOKOLL 26 Prop. 1991/92:170

.. E'] 14 OM BEFOGENHETERNA OCH UPPGIFTERNA FOR P; 35310" 26 EFTA:s OVERVAKNINGSMYNDIGHET PÅ STATSSTODSOMRÄDET

EFTA:s övervakningsmyndighet skall, i ett avtal mellan EFTA-staterna, få motsvarande befogenheter och likartade uppgifter som EG-kommissionen har, vid tiden för detta avtals undertecknande, beträffande tillämpningen av de konkurrensregler som gäller för statligt stöd i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, vilket gör det möjligt för EFTA:s övervakningsmyndighet att tillämpa de principer som anges i artiklarna 1.2 e, 49 och 61-63 i avtalet. EFTA:s övervakningsmyndighet skall även ha befo- genhet att tillämpa de konkurrensregler som gäller för statligt stöd med av- seende på produkter som faller inom ramen för Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen i enlighet med protokoll 14.

PROTOKOLL 27 Prop. 1991/92:170 OM SAMARBETE PÅ STATSSTÖDSOMRÄDET B"aga 14

Protokoll 27 För att Säkerställa enhetlighet ifråga om genomförande, tillämpning och tolkning av reglerna för statligt stöd inom de avtalsslutandc parternas terri- torium och för att se till att dessa regler utvecklas på ett enhetligt sätt, skall EG-kommissionen och EFTA:s övervakningsmyndighet iaktta följande reg- ler:

a) Utbyte av information och åsikteri allmänna frågor om t.ex. genom- förande, tillämpning och tolkning av de i avtalet fastslagna reglerna för statligt stöd skall ske regelbundet eller på begäran av någon av övervakningsmyndigheterna.

b) EG-kommissionen och EFTA:s övervakningsmyndighet skall regel- bundet göra uppföljningar av statligt stöd i respektive stater. Dessa uppföljningar skall göras tillgängliga för den andra övervaknings- myndigheten.

c) Om det förfarande som anges i artikel 93.2, punkt 1 och 2, i Fördra- get om upprättandet av Europeiska gemenskapen eller motsvarande förfarande som anges i ett avtal mellan EFTA-staterna om inrät- tande av EFTA:s övervakningsmyndighet har inletts för statsstöds- program och ärenden, skall EG-kommissioncn eller EFTA:s över- vakningsmyndighet underrätta den andra övervakningsmyndighe- ten samt de berörda parterna så att de kan komma in med synpunk- ter.

d) Övervakningsmyndigheterna skall underrätta varandra om alla be- slut så snart dessa har fattats.

e) Inledningen av det förfarande som avses i punkt e och de beslut som avses i punkt (1 skall offentliggöras av de behöriga övervakningsmyn- digheterna. 1) Utan hinder av bestämmelserna i detta protokoll skall EG-kommis- sionen och EFTA:s övervakningsmyndighet, på begäran av den andra övervakningsmyndigheten, lämna upplysningar i enskilda fall och utbyta åsikter om enskilda statsstödsprogram och ärenden.

g) Uppgifter som erhållits i enlighet med punkt f skall behandlas som konfidentiella.

PROTOKOLL 28 Prop. 1991/92:170

.. .. Bilaga 14 OM IMMATERIELL AGANDERA'IT Protokoll 28

Artikel ] Skyddets omfattning

1. I detta protokoll skall uttrycket immateriell äganderätt även omfatta skyd- det för den industriella och kommersiella äganderätten enligt artikel 13 i av- talet.

2. Vid detta avtals ikraftträdande skall de avtalsslutandc parterna anpassa sina rättsregler om immateriell äganderätt så att de blir förenliga med princi- perna om varors och tjänsters fria rörlighet samt med den skyddsnivå som gemenskapsrätten ger den immateriella äganderätten, inbegripet möjlighe- terna att på rättslig väg hävda dessa rättigheter, dock utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i detta protokoll och bilaga XVII.

3. I enlighet med förfarandereglerna i detta avtal och utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i detta protokoll och i bilaga XVII, kom- mer EFTA-staterna, på begäran av och efter samråd mellan de avtalsslu- tande parterna, att anpassa sina rättsregler om immateriell äganderätt så att dessa åtminstone når upp till den skyddsnivå för den immateriella äganderät- ten som råder i Europeiska gemenskapen vid undertecknandet av detta av- tal.

A nike! 2 Konsumtion av rättigheter

1. I den mån gemenskapsåtgärder eller rättsbildningcn i gemenskapen bc- handlar konsumtion, skall de avtalsslutandc parterna bestämma om sådan konsumtion för den immateriella äganderätten i enlighet med gemenskaps- rätten. Utan att föregripa en framtida utveckling av rättspraxis skall denna bestämmelse tolkas i enlighet med innebörden i de avgöranden av betydelse i sammanhanget som meddelats av Europeiska gemenskapens domstol före detta avtals undertecknande.

2. Beträffande patenträtt skall denna bestämmelse börja tillämpas senast ett år efter detta avtals ikraftträdande.

Artikel 3

G ernenskapspatent

1. De avtalsslutandc parterna åtar sig att i möjligaste mån sträva efter att, inom tre år från det att avtalet om gemenskapspatent (89/695/EEG) har trätt i kraft, slutföra förhandlingar om EFTA-staternas anslutning till det avtalet. För Islands del skall denna tidpunkt dock inte inträda tidigare än den 1 ja- nuari 1998.

2. De särskilda villkoren för EFTA-staternas anslutning till avtalet om ge- 253

menskapspatent (89/695/EEG) skall vara föremål för framtida förhand- lingar.

3. Gemenskapen åtar sig att, efter det att avtalet om gemenskapspatent har trätt i kraft, inbjuda de EFTA-stater som begär det till förhandlingar i enlig- het mcd artikel 8 i avtalet om gemenskapspatent, förutsatt att de berörda staterna vid tidpunkten i fråga har uppfyllt bestämmelserna i punkt 4 och 5 nedan.

4. EFTA-staternas rättsregler skall överensstämma med de materiella bc- stämmclserna i Europeiska patentkonventionen av den 5 oktober 1973.

5. Beträffande farmaceutiska produkters och livsmedelsprodukters paten- terbarhet skall Finland före den 1 januari 1995 ha uppfyllt bestämmelserna i punkt 4. Beträffande farmaceutiska produkters patenterbarhet skall Island senast den 1 januari 1997 ha uppfyllt bestämmelserna i punkt 4. Gemenska- pen skall emellertid inte rikta en sådan inbjudan som anges i punkt 3 till Fin- land och Island före dessa respektive tidpunkter.

6. Ifråga om patent för en produkt som anges i punkt 5, som har patentsökts hos någon av de avtalsslutande parterna vid en tidpunkt när produktpatent för den berörda produkten inte kunde erhållas i Finland eller Island, får pa- tenthavaren eller dennes rättsinnehavare, utan hinder av artikel 2, använda sig av sin patenträtt för att förhindra att produkten importeras till eller mark- nadsförs i de avtalsslutandc parter där produkten åtnjuter patentskydd, även om produkten första gången fördes ut på marknaden i Finland eller Island av patenthavaren själv eller med dennes samtycke. Denna rätt får åberopas med avseende på de i punkt 5 angivna produk- terna under högst två år efter det att Finland respektive Island har gjort de berörda produkterna patenterbara.

Artikel 4 Halvledarprodukter

1. De avtalsslutandc parterna skall ha rätt att besluta om utsträckning av rättsligt skydd för halvledarprodukters kretsmönster till personer från så- dant tredje land eller territorium som inte är avtaISpart, vilka inte åtnjuter rätt till skydd enligt bestämmelserna i detta avtal. De avtalsslutandc par- terna får även ingå avtal om sådan utsträckning.

2. När en avtalsslutandc part utsträcker rätten till skydd för halvledarpro- dukters kretsmönster till en icke avtalsslutandc part, skall den avtalsslutande parten sträva efter att säkerställa att den icke avtalsslutande parten ger de övriga avtalsslutandc parterna rätt till skydd på villkor som är likvärdiga med dem som den berörda avtalsslutande parten har fått.

3. Rättigheter som utsträcks genom parallella eller likvärdiga avtal eller överenskommelser eller genom likvärdiga beslut mellan en avtalsslutandc part och tredje land skall erkännas och respekteras av alla de avtalsslutandc parterna.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 28

4. För punkterna 1 —3 gäller att reglerna i detta avtal om information, sam- Prop. 1991/92:170 råd och tvistlösningsförfarande skall tillämpas. Bilaga 14

5. Om olikartade förhållanden i rättsskyddet uppkommer mellan någon av PrOtOkOH 28 de avtalsslutandc parterna och ett tredje land, skall samråd enligt punkt 4 inledas utan dröjsmål med avseende på vad en sådan olikhet kan innebära för varors fortsatta fria rörlighet enligt detta avtal. Varje gång ett avtal, en överenskommelse eller ett beslut antas, trots att skiljaktigheter kvarstår mel- lan gemenskapen och någon annan av de avtalsslutandc parterna, skall del VII i detta avtal tillämpas.

Artikel 5

Internationella konventioner

1. De avtalsslutande parterna åtar sig att före den 1 januari 1995 tillträda följande multilaterala konventioner om industriell, immateriell och kom- mersiell äganderätt:

a) Pariskonventioncn om industriellt rättsskydd (Slockholmstexten, 1967).

b) Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk (Pa- ristexten, 1971).

c) Internationella konventionen om skydd för utövande konstnärer, framställarc av fonogram samt radioföretag (Rom, 1961). .

d) Protokollet till Madridöverenskommelsen om internationell regi- strering av varumärken (Madrid, 1989).

c) Niceöverenskommelsen om internationell klassificering av varor och tjänster vid registrering av varumärken (Geneve 1977, ändrad 1979).

f) Budapestkonventionen om deponering av mikroorganismer för pa-

tentändamål (1980). g) Konventionen om patentsamarbete (1984).

2. Beträffande Finlands, Irlands och Norges tillträde till protokollet till Madridöverenskommelsen, skall den i punkt 1 angivna tidpunkten ersättas av den 1 januari 1996 och beträffande Islands tillträde av den.1 januari 1997.

3. Vid detta protokolls ikraftträdande skall de avtalsslutandc parternas rättsregler överensstämma med de materiella bestämmelserna i de konven- tioner som anges i punkt 1 a — c. Irlands rättsregler skall dock senast den 1 januari 1995 överensstämma med de materiella bestämmelserna i Bernkon- ventionen.

Artikel 6

Förhandlingar om Allmänna tull- och handelsavtalet

De avtalsslutandc parterna är, utan att detta påverkar gemenskapens och dess medlemsstaters behörighet beträffande den immateriella äganderätten, 255

överens om att förbättra den i detta avtal fastställda ordningen beträffande Prop. 1991/922170 den immateriella äganderätten mot bakgrund av utgången av förhandling— Bilaga 14 arna i Uruguayrundan. Protokoll 28

Artikel 7 Ömsesidigt infomrations— och samrådsförfarande

De avtalsslutande parterna åtar sig att informera varandra om arbete som de bedriver inom ramen för internationella organisationer och i samband med avtal som behandlar immateriell äganderätt.

De avtalsslutandc parterna åtar sig också att, inom områden som omfattas av en i gemenskapsrätten beslutad åtgärd, på begäran samråda i förväg i så- dana situationer som nämnts ovan.

Artikel 8

Övergångsbestämmelser

De avtalsslutandc parterna är överens om att inleda förhandlingar för att sä- kerställa att EFTA-stater som så önskar fullt ut får delta i sådana framtida system beträffande immateriell äganderätt som kan komma att antas i ge- menskapsrätten.

Om sådana system antas före detta avtals ikraftträdande, skall förhand- lingar om deltagande i dessa system påbörjas snarast möjligt.

Artikel 9 Behörighet

Bestämmelserna i detta protokoll påverkar inte gemenskapens och dess medlemsstaters behörighet beträffande den immateriella äganderätten.

PROTOKOLL 29 Prop. 1991/92:170 ' 4 OM YRKESUTBILDNING Bllaga 1

Protokoll 29

För att främja unga människors rörlighet i EES-området överenskommer de avtalsslutande parterna om att stärka sitt samarbete på yrkesutbildningens område och att sträva efter att förbättra villkoren för studerande som önskar studera i en annan EES-stat än sin egen. I detta sammanhang överenskom- mer de om att föreskrifterna i avtalet om studenters uppehållstillstånd inte skall ändra enskilda avtalsslutandc parters möjligheter rörande terminsav- gifter som debiteras utländska studerande, om sådana möjligheter fanns in— nan avtalet trädde i kraft.

PROTOKOLL 30

OM SÄRSKILDA BESTÄMMELSER 0131 ORGANISATION AV SAMARBETET PA S'I'ATISTIKENS OMRADE

1. En konferens med företrädare för de avtalsslutandc parternas statistik- myndigheter, Europeiska gemenskapernas statistikkontor (Eurostat) och EFTA-staternas statistikrådgivningskontor (OSA EFTA) skall inrättas. Konferensen skall ge riktlinjer för det statistiska samarbetet, utveckla ar- betsprogram och förfaranden för statistiskt samarbete i nära anslutning till gemenskapens arbetsprograrn och förfaranden och följa dessas genomfö- rande.

2. EFTA-staterna skall från den tidpunkt då avtalet träder i kraft delta i ar- betet inorn ramen för planerna för angelägna åtgärder på den statistiska in- formationens områdel. EFTA-staterna skall bidra ekonomiskt till sådana åtgärder i enlighet med artikel 82,1 3 i avtalet och därtill knutna finansförordningar. EFTA-staterna skall på lika villkor delta i de EG-kommittéer som biträder EG—kommissionen vid genomförande eller utveckling av sådana åtgärder i den mån de frågor som behandlas omfattas av avtalet.

3. Statistisk rapportering från EFTA-staterna avseende förhållanden som omfattas av avtalet skall samordnas av OSA EFTA och sändas till Eurostat. Lagring och bearbetning av uppgifterna skall ske hos Eurostat.

4. Eurostat och OSA EFTA skall se till, att EES-statistik sprids till olika användare och till allmänheten.

5. EFTA-staterna skall bestrida Eurostats merkostnader för lagring, bear- betning och spridning av uppgifter från EFTA-staterna i enlighet med be- stämmelserna i detta avtal. De belopp som skall erläggas skall för varje pc- riod fastställas av gemensamma EES-kommittén.

6. Insynsskyddade statistiska uppgifter får endast användas för statistiska ändamål.

l D.v.s. framtida planer av samma slag som de som fast-ställts i rådets resolution 389 Y 0628 (01) av den 19juni 1989 om genomförande av en plan för angelägna åtgärder på statistikens område: Statistiskt arbetsprogram för Euro-peiska gemenskaperna 1989 Å 1992 (EGT nr C 161, 28.6.1989, s. 1).

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 30

PROTOKOLL 31 Prop. 1991/92:170

.. ' 14 OM SAMARBETE INOM SARSKILDA OMRÅDEN 223510" 31 VID SIDAN OM DE FYRA FRIHETERNA

Artikel 1

Forskning och teknisk utveckling

1. a) EFTA-staterna skall från detta avtals ikraftträdande medverka vid genomförandet av ramprogrammet för gemenskapens verksamhet inom forskning och teknisk utveckling (1990-1994)l genom delta- gande i dess särskilda program.

b) EFTA-staterna skall bidra ekonomiskt till den verksamhet som av- ses i a i enlighet med artikel 82.1 a i avtalet.

c) Till följd av bestämmelsen i b skall EFTA-staterna delta i full om- fattning i alla de EG-kommittéer som biträder EG-kommissionen vid genomförandet eller utvecklingen av nämnda ramprogram och dess särskilda program.

d) Med hänsyn till den särskilda karaktären av det samarbete som för— utses inom forskning och teknisk utveckling skall företrädare för EFTA-staterna, i den utsträckning som behövs för att samarbetet skall fungera väl, även knytas till arbetet vid Kommittén för veten- skaplig och teknisk forskning (KVTF) och andra EG-kommittécr med vilka EG-kommissionen samråder på detta område.

2. För Islands del skall dock bestämmelserna i punkt 1 gälla först från den 1 januari 1994.

3. Utvärdering och mera genomgripande omorientering av arbetet inom ramprogrammet för gemenskapens verksamhet inom forskning och teknisk utveckling (1990-1994) skall efter avtalets ikraftträdande ske enligt det förfa- randet som avses i artikel 79.3 i avtalet.

4. Detta avtal skall inte påverka vare sig det bilaterala samarbete som äger rum inom ramprogrammet för gemenskapens verksamhet inom forskning och teknisk utveckling (1987-1991)2 eller, i den mån det rör sig om sådant samarbete som inte omfattas av detta avtal, de bilaterala ramprogrammen för forskning och teknisk utveckling mellan gemenskapen och EFTA-sta- terna.

Artikel 2

Infomationstjänster

Gemensamma EES—kommittén skall från tidpunkten för detta avtals ikraft- trädande besluta om villkoren för EFTA-staternas deltagande i de program för informationstjänster som har skapats enligt, eller grundas på, nedanstå— ende beslut av EG-rådet:

I390 D 0221: Rådets beslut nr 90/221/EEG av den 23 april 1990 (1990-1994) (EGT nr L 117, 8.5.1990, s. 28) 2387 D 0516: Rådets beslut nr 87/516/EURATOM, EEG av den 28 september 1987 (EGT L 302, 24.10.1987, s. 1) 259

— 388 D 0524: Rådets beslut nr 88/524/EEG av den 26 juli 1988 om Prop. 1991/922170 fastställandet av en handlingsplan för att skapa en marknad för in- Bilaga 14 formationstjänster (EGT nr L 288, 21.10.1988, s. 39), Protokoll 31 389 D 0286: Rådets beslut nr 89/286/EEG av den 17 april 1989 om genomförandet på gemenskapsnivå av huvudfasen i ett strategiskt program för innovationer och tckniköverföring (1989-1993) (Sprint- programmet) (EGT nr L 112, 25.4.1989, s. 12).

Artikel 3 Miljö

1. Samarbetet på miljöområdet skall stärkas inom ramen för gemenskapens verksamhet, särskilt inom följande områden: — miljöpolitik och åtgärdsprogram på miljöområdet,

— integrering av miljÖSkyddskrav med annan politik, ekonomiska och fiskala instrument, miljöfrågor med gränsöverskridande verkningar, — viktigare regionala och globala frågor som är föremål för diskussioner inom internationella organisationer.

Samarbetet skall bl. a. omfatta regelbundna möten.

2. Så snart som möjligt efter det att detta avtal har trätt i kraft skall, i den mån frågan inte har avgjorts före den tidpunkten, de nödvändiga besluten fattas för att säkerställa EFTA-staternas deltagande i Europeiska miljöby- rån, när detta organ har upprättats av gemenskapen.

3. Om det har bestämts av Gemensamma EES-kommittén att samarbetet skall bestå i att de avtalsslutandc parterna inför parallell lagstiftning med identiskt eller likvärdigt innehåll, skall de förfaranden som avses i artikel 79.3 i avtalet i fortsättningen gälla för utarbetandet av sådan lagstiftning på området i fråga.

Artikel 4 Utbildning, yrkespraktik och ungdomsfrågor

]. EFTA-staterna skall från tidpunkten för detta avtals ikraftträdande delta i gemenskapsprogrammet Ungdom för Europa i enlighet med del VI.

2. Fr.o.m. den 1 januari 1995 skall EFTA-staterna delta enligt bestämmel— serna i del VI i alla gemenskapens utbildnings- och ungdomsprogram som har inletts eller beslutats. Planeringen och utvecklingen av gemenskapens program på detta område skall fr.o.m. avtalets ikraftträdande ske enligt de förfaranden som avses i del VI, särskilt artikel 79.3.

3. EFTA-staterna skall i enlighet med artikel 82.1 21 i avtalet bidra ekono- miskt till de program som anges i punkterna 1 och 2.

4. EFTA-staterna skall från det att de inleder samarbetet i program till vilka de enligt artikel 82.1 a bidrar ekonomiskt delta i full omfattning i alla de EG- 260

kommittéer som biträder EG-kommissionen i genomförandet eller utveck- Prop. 1991/92:170 lingen av dessa program. Bilaga 14

5. EFTA-staterna skall från tidpunkten för avtalets ikraftträdande delta i Protokoll 31 gemenskapens olika verksamheter för informationsutbyte, däribland, om så är lämpligt, kontakter och möten med experter samt seminarier och konfe- renser. Dessutom skall de avtalsslutandc parterna, genom Gemensamma EES-kommittén eller på annat sätt, ta andra intiativ som kan vara lämpliga i detta sammanhang.

6. De avtalsslutandc parterna skall främja ett ändamålsenligt samarbete mellan de behöriga organisationerna och institutionerna och andra organ inom sina respektive territorier, om detta bidrar till att stärka eller bredda samarbetet. Detta gäller särskilt de frågor som utgör verksamhetsområdet för Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildningen (CEDEFOP).3

Artikel 5 Socialpolitik

1. På det socialpolitiska området skall den dialog som avses i artikel 79.1 i avtalet bl.a. bestå i att hålla möten och ordna kontakter mellan experter, undersöka frågor av gemensamt intresse inom särskilda områden, utbyta in- formation om de avtalsslutandc parternas verksamheter, inventera samar- betsläget samt gemensamt genomföra sådana aktiviteter som seminarier och konferenser.

2. De avtalsslutandc parterna skall särskilt söka stärka samarbetet inom ra- men för gemenskapsvcrksamhct som kan bli följden av följande gemen- skapsrättsakter:

388 Y 0203: Rådets resolution av den 21 december 1987 om säker- het, hygicn och hälsa i arbetslivet (EGT nr C 28, 3.2.1988, s. 3), — 391 Y 0531: Rådets resolution av den 21 maj 1991 om tredje medel- fristiga handlingsprogrammet för gemenskapen på medellång sikt för jämställdhet mellan kvinnor och män (1991—1995) (EGT nr C 142, 31.5.1991, s. 1), — 390 Y 0627(06): Rådets resolution av den 29 maj 1990 om åtgärder för att hjälpa långvarigt arbetslösa (EGT nr C 157, 27.6.1990, s. 4), 386 X 0379: Rådets rekommendation nr 86/379/EEG av den 24 juli 1986 om sysselsättning för de handikappade inom gemenskapen (EGT nr L 225, 12.8.1986, s. 43), - 389 D 0457: Rådets beslut nr 89/457/EEG av den 18 juli 1989 om upprättandet av ett handlingsprogram för gemenskapen på medel- lång sikt för ekonomisk och social anpassning av de ekonomiskt och socialt missgynnade grupperna i samhället (EGT nr L 224, 2.8.1989,

3 375 R 0337: Rådets förordning (EEG) nr 337f75 av den 10 februari 1975 om inrättan— det av ett europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildningen (EGT nr L 39, 13.2.1975, s. 1) i dess lydelse enligt 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 99), 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 261 170)

s. 10).

3. EFTA-staterna skall från tidpunkten för detta avtals ikraftträdande delta inom ramen för gemenskapens åtgärder för de äldre.4 EFTA-staterna skall bidra ekonomiskt enligt artikel 82.1 b i avtalet. EFTA-staterna skall delta i full omfattning i de EG-kommittéer som biträder EG-kommissionen i genomförandet eller utvecklingen av pro- grammet utom när det gäller frågor som rör fördelningen av EG:s ekono- miska resurser mellan gemenskapens medlemsstater.

4. Gemensamma EES-kommittén skall fatta de nödvändiga besluten för att underlätta samarbetet mellan de avtalsslutandc parterna i gemenskapens framtida program och verksamhet på det socialpolitiska området.

5. De avtalsslutandc parterna skall främja ett ändamålsenligt samarbete mellan de behöriga organisationerna och institutionerna och andra organ inom sina respektive territorier, där detta bidrar till att stärka eller bredda samarbetet. Detta gäller särskilt de frågor som utgör verksamhetsområdet för Europeiska fonden för förbättring av arbets- och levnadsvillkor.5

A rtikel 6 Konsumentskydd

1. På konsumentskyddsområdet skall de avtalsslutande parterna med alla lämpliga medel förstärka den ömsesidiga dialogen i syfte att bestämma om- råden och aktiviteter där ett närmare samarbete kan bidra till att deras mål uppnås.

2. De avtalsslutandc parterna skall söka stärka samarbetet inom ramen för gemenskapsverksamhet som kan bli följden av nedan nämnda gemenskaps- rättsakter, särskilt när det gäller att säkerställa konsumenternas inflytande och medbestämmande.

389 Y 1122(01): Rådets resolution av den 9 november 1989 om fram-

tida prioriteringar för att åter slå fast ett program för konsument- skydd (EGT nr C 294, 22.11.1989, s. 1),c

— 590 DC 0098: Treårig åtgärdsplan för konsumentpolitik inom EEG (1990-1992), — 388 Y 1117(01): Rådets resolution av den 4 november 1988 om ökat konsumentdeltagande i standardiseringsarbetet (EGT nr C 293, 17.11.1988, s. 1).

4391 D 0049: Rådets beslut nr 91/49/EEG av den 26 november 1991 (EGT nr L 28, 2.2.1991, s. 29) 5375 R 1365: Rådets förordning (EEG) nr 1365/75 av den 26 maj 1975 om skapandet av en europeisk fond för förbättring av arbets- och levnadsvillkor (EGT nr L 139, 30.5.1975, s. 1) i dess lydelse enligt 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 111), — 1 85 1: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s.

170).

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 31

Artikel 7 Prop. 1991/92:17() Små och medelstora företag Bilaga 14

. . . __ ._ _ ,. . Protokoll 31 1. Samarbetet 1 fraga om sma och medelstora foretag skall främjas sarskilt

inom ramen för gemenskapens åtgärder för att

— undanröja onödiga administrativa, finansiella och rättsliga hinder för affärsverksamhet, — informera och hjälpa företag, särskilt små och medelstora företag, när det gäller politik och program som skulle kunna vara av bety- delse för dem, — främja samarbete och samverkan mellan företag, särskilt små och medelstora företag, från olika regioner inom Europeiska ekono- miska samarbetsområdet.

2. De avtalsslutande parterna skall särskilt söka stärka samarbete inom ra- men för gemcnskapsverksamhet som kan bli följden av följande gemen- skapsrättsakter:

— 388 Y 0727(02): Rådets resolution om förbättring av affärsmiljön och om exploateringsfrämjande åtgärder inom gemenskapen, spe- ciellt i fråga om små och medelstora företag (EGT nr C 197, 27.7.1988, s. 6), — 389 D 0490: Rådets beslut nr 89/490/EEG av den 28 juli 1989 om förbättring av affärsmiljön och främjande av utvecklingen av företag inom gemenskapen, särskilt av små och medelstora företag (EGT nr L 239, 16.8.1989, s. 33), 389 Y 1007(01): Rådets resolution av den 26 september 1989 om ut- vecklingen av legoproduktion inom gemenskapen (EGT nr C 254, 7.10.1989, s. 1), 390 X 0246: Rådets resolution av den 28 maj 1990 om genomföran— det av en politik syftande till administrativ förenkling till förmån för små och medelstora företag i medlemsstaterna (EGT nr L 141, 2.6.1990, s. 55), — 391 Y 0605: Rådets resolution av den 27 maj 1991 om handlingspro- grammet för små och medelstora företag, inklusive företag inom hantverksindustri (EGT nr C 146, 5.6.1991, s. 3), 391 D 0319: Rådets beslut nr 91/319/EEG av den 18 juni 1991 om ändring av programmet för att förbättra affärsmilj ön och främja ut- vecklingen av företag inom gemenskapen, särskilt små och medel- stora företag, (EGT nr L 175, 4.7.1991, s. 32).

3. Gemensamma EES-kommittén skall från tidpunkten för avtalets ikraft- trädande fatta de nödvändiga besluten om de villkor, inklusive villkoren be- träffande EPTA-staternas ekonomiska bidrag, som skall gälla för samarbete inom ramen för gemenskapens verksamhet vid genomförandet av rådets be- slut om förbättring av affärsmiljön och främjande av utvecklingen av före- tag, särskilt små och medelstora företag, inom gemenskapen6 samt den verk- samhet som blir följden av beslutet.

('389 D 0490: Rådets beslut nr 89/490/EEG av den 28 juli 1989 (EGT nr C 239, 263 16.8.1989, s. 33)

A rtikel 8

Turism

På turismens område skall den dialog som avses i artikel 79.1 i avtalet syfta till att bestämma områden och åtgärder där ett närmare samarbete skulle kunna bidra till att främja turismen och förbättra de allmänna förutsättning- arna för turistindustrin inom de avtalsslutande parternas territorier.

Artikel 9

Den audivisuella sektorn

Så snart som möjligt efter det att detta avtal har trätt i kraft skall, såvida inte frågan har avgjorts före den tidpunkten, de nödvändiga besluten fattas för att säkerställa EFTA-staternas deltagande i de program som har upprättats enligt rådets beslut 90/685/EEG av den 21 december 1990 om genomföran- det av ett handlingsprogram för att främja utvecklingen av den europeiska audiovisuella industrin (MEDIA) (1991-1995) (EGT nr L 380, 31.12.1990, s. 37).

Am'kel 10 Räddningstjänst

1. De avtalsslutandc parterna skall söka stärka det samarbete inom ramen för gemenskapsverksamhet som kan bli följden av rådets och medlemsstater- nas representanters inom rådet resolution 89/223/EEG av den 13 februari 1989 om förändringar i samarbetet på gemenskapsnivå avseende räddnings- tjänsten (EGT nr C 44, 23.2.1989, s. 3).

2. EFTA-staterna skall säkerställa att numret 112 införs inom deras territo- rier som enda europeiskt nödtelefonnummer i enlighet med bestämmelserna i rådets beslut 91/396/EEG av den 29 juli 1991 om införandet av ett enda europeiskt nödtelefonnummer (EGT nr L 217, 6.8.1991, s. 31).

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 31

PROTOKOLL 32 Prop. 1991/92:170

.. El 14 OM FINANSIELLA VILLKOR FOR Pääon 32 GENOMFORANDE AV ARTIKEL 82 Artikel ]

Förfarande vid fastställandet av EFTA-staternas finansiella medverkan

1. Förfarandet vid beräkningen av EFTA-staternas finansiella medverkan i gemenskapens verksamheter anges i följande punkter.

2. EG-kommissionen skall senast den 30 maj varje budgetår, med relevant bakgrundsmaterial, tillställa Gemensamma EES-kommittén uppgift om:

a) De belopp vilka tagits upp ”för information” i förslagen till anslag för ekonomiska åtaganden och anslagen för betalningar i det preli- minära förslaget till allmän budget för Europeiska gemenskapen och vilka motsvarar de verksamheter som EFTA-staterna deltar i och som har beräknats i enlighet med bestämmelserna i artikel 82.

b) Den beräknade storleken av bidragen för EFTA-staternas delta- gande i dessa verksamheter, som ”för information” tagits upp i in- komstberäkningen i det preliminära budgetförslaget.

3. Gemensamma EES-kommittén skall före den 1 juli varje år bekräfta att beloppen som avses i punkt 2 överensstämmer med bestämmelserna i artikel 82 i avtalet.

4. De belopp som tagits upp ”för information” och som motsvarar EFTA- staternas medverkan såväl i anslagen för ekonomiska åtaganden somi ansla- gen för betalningar skall, liksom beloppen för bidragen, justeras när budge- ten fastställs av den budgetansvariga myndigheten, så att bestämmelserna i artikel 82 blir iakttagna.

5. Så snart den allmänna budgeten slutligt fastställts av den budgetansvariga myndigheten skall EG-kommissionen meddela Gemensamma EES-kom- mittén de belopp som redo—visas där ”för information”, både i inkomstbe- räkningen och i utgiftsberäkningen, och som motsvarar EFTA-staternas medverkan. Gemensamma EES-kommittén skall inom 15 dagar bekräfta att dessa be- lopp överensstämmer med bestämmelserna i artikel 82.

6. Senast den 1 januari varje budgetår skall EFTA-staternas ständiga kom- mitté meddela EG-kommissionen den slutliga fördelningen av bidraget mel- lan EFTA-staterna. Denna fördelning skall vara av bindande karaktär för varje EFTA-stat. Om denna information inte tillhandahållits före den 1 januari skall fördel- ningen från föregående år tillämpas provisoriskt.

Artikel 2

Förfarande för överföringen av EFTA-staternas bidrag

1. På grundval av de uppgifter som EFTA-staternas ständiga kommitté läm- 265

nat i enlighet med bestämmelserna i artikel 1.6 skall EG-kommissionen upp- Prop. 1991/92:170 rätta följande: Bilaga 14

a) Ett förslag till fordran i enlighet med artikel 28.1 i EG:s Pr0t0k01132

finansförordningl motsvarande beloppet för EFTA-staternas delta- gande, beräknat på anslagen för ekonomiska åtaganden. Upprättandet av förslaget till fordran skall föranleda EG-kom- missionen att formellt öppna anslagen för ekonomiska åtaganden för berörda poster i den budgetstruktur som byggts upp för ändamå- let. Om gemenskapens budget inte fastställts vid budgetårets början skall bestämmelserna i artikel 9 i finansförordningen tillämpas. b) En betalningsbegäran i enlighet med artikel 28.2 i finansförord— ningen motsvarande beloppet för EFTA-staternas deltagande, be- räknat på anslagen för betalningar.

2. Denna betalningsbegäran skall baseras på att varje EFTA-stat erlägger sitt bidrag i två delbetalningar, varav:

sex tolftedelar av bidraget senast den 20januari, — sex tolftedelar av bidraget senast den 15 juli.

De sex tolftedelar som skall betalas senast den 20januari beräknas dock på det belopp som redovisas ”för information”” i det preliminära budgetför- slagets inkomstberäkning; korrigering av de belopp som betalats enligt denna beräkning sker vid betalningen av de tolftedelar som skall betalas senast den 15 juli.

Om budgeten inte fastställts före den 30 mars sker även den andra betal- ningen enligt det belopp som förutses ”för information” i det preliminära budgetförslaget; korrigeringen skall i detta fall ske tre månader efter det att det förfarande som förutses i artikel 1.5 slutförts.

När EFTA-staternas betalning av bidragen mottagits skall EG-kommis- sionen i formell mening öppna betalningsanslagen för berörda poster i den budgetstruktur som byggts upp för ändamålet, utan att detta påverkar till- lämpningen av bestämmelserna i artikel 9 i finansförordningen.

3. Bidragen skall anges och betalas i ecu.

4. I detta syfte skall varje EFTA-stat hos sin centralbank eller hos någon annan institution som den utser för ändamålet öppna ett konto i ecu för kom- missionens räkning.

5. Vid varje tillfälle då inbetalning till det konto som anges i punkt 4 sker senare än de förfallodagar som anges i punkt 2 skall den berörda EFTA-sta- ten betala dröjsmålsränta enligt cn räntesats som motsvarar den räntesats för förfallodagens månad, med ett tillägg om 1,5 procentenheter, som Euro- peiska monetära samarbetsfonden tillämpar vid sina operationer i ecu och som publiceras varje månad i Europeiska gemenskapernas officiella tidning, serie C.

lFinansförordningen från den 21 december 1977 som tilllämpas på EG:s allmänna budget (EGT L 356 31.12.1977, s. 1) ändrad genom rådets förordning (Euratom, EKSG, EEG) nr 610/90 av den 13 mars 1990 (EGT L 70 16.3.1990, s. 1) i det följande kallad finansförordningen 266

A rtikel 3

Efterhandsjusteringar av bidragen

1. De belopp för EFTA-staternas medverkan som fastställts för varje berörd budgetpost i enlighet med bestämmelserna i artikel 82 i avtalet skall normalt sett vara oförändrade under budgetåret.

2. Vid upprättandet av årsbokslut för varje budgetår (n) och inom ramen för inkomst- och utgiftsredovisningen skall EG-kommissionen justera redo- visningen, såvitt avser EFTA-staternas medverkan, varvid skall beaktas: — ändringar som har ägt rum under budgetåret, antingen genom omfördel- ning eller genom tilläggsbudget, anslagens slutliga utfall för budgetåret, med hänsyn till eventuella under- utnyttjanden och överföringar av medel mellan budgetår, belopp avseende sådana gemenskapskostnader som EFTA-staterna täcker individuellt eller betalningar som de gör in natura, t.ex. genom administrativt stöd.

Denna justering skall ske inom ramen för fastställandet av budgeten för föl- jande år (n + 2).

3. Om synnerliga omständigheter föranleder det, och i den mån proportio- nalitetsfaktorn måste säkerställas, kan EG-kommissionen efter godkän- nande av Gemensamma EES-kommittén begära att EFTA-staterna betalar ett tillläggsbidrag under det budgetår då avvikelsen inträffar. Sådana till- läggsbidrag skall bokföras på de konton som anges i artikel 2.4 vid ett datum som fastställs av Gemensamma EES-kommittén och som så långt möjligt sammanfaller med den justering som förutses i artikel 2.2. Om bidragen inte bokförts i tid skall bestämmelserna i artikel 2.5 tillämpas.

4. Tilläggsregler för genomförande av punkt 1 — 3 skall vid behov beslutas av Gemensamma EES-kommittén. Detta skall särskilt gälla i fråga om det sätt på vilket hänsyn skall tas till belopp avseende sådana gemenskapskost- nader som EFTA-staterna täcker individuellt eller betalningar som de gör i natura.

Artikel 4 Översyn

Bestämmelserna i artikel 2.1, — artikel 2.2, artikel 3.2 och — artikel 3.3

skall före den 1 januari 1994 ses över av Gemensamma EES-kommittén, och ändras utifrån erfarenheterna från genomförandet och med hänsyn till EG- beslut rörande EG:s finansförordning och/eller presentationen av gemen— skapens allmänna budget.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 32

Artikel 5 Prop. 1991/92:170 Genomförandevillkor Bilaga 14

Protokoll 32 1. Användningen av de anslag som hänför sig till EFTA-staternas delta- gande skall ske i enlighet med bestämmelserna i EG:s finansförordning.

2. I fråga om reglerna för anbudsförfaranden gäller dock att anbudsinford- 'ran skall vara öppen för såväl alla EG—medlemsstater som alla EFTA-stater i den mån upphandlingen belastar budgetposter där EFTA-staterna medver- kar.

Artikel 6 Information

1. Vid utgången av varje kvartal skall EG-kommissionen förse EFTA-sta- ternas ständiga kommitté med ett utdrag ur sin redovisning med uppgift om läget, både vad gäller inkomster och utgifter, i fråga om genomförandet av de program och andra verksamheter där EFTA-staterna medverkar finan- siellt.

2. När räkenskapsåret är avslutat skall EG-kommissionen till EFTA-stater- nas ständiga kommitté överlämna de uppgifter som avser program och andra verksamheter där EFTA-staterna medverkar finansiellt och som förekom- mer i inkomst- och utgiftsredovisningen samt i balansräkningen som upprät- tas i enlighet med bestämmelserna i artiklarna 78 och 81 i EG:s finansförord- ning.

3. Gemenskapen skall förse EFTA-staternas ständiga kommitté med sådan ytterligare finansiell information som den senare skäligen kan begära i fråga om de program och andra verksamheter där EFTA-staterna medverkar fi- nansiellt.

Artikel 7

Revision

1. Revisionen skall ske i enlighet med bestämmelserna i Fördraget om upp- rättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, EG:s finansförordning och tillämpliga föreskrifter inom de områden som anges i artiklarna 76 och 78 i avtalet, och den skall omfatta kontroll av inkomstemas beräkning och tillgänglighet lika väl som kontroll såvitt avser alla utgifter som hänför sig till EFTA-staternas deltagande, av utgifternas uppkomst och fördelning över tiden.

2. Lämpliga former för kontakter mellan gemenskapens och EFTA-stater- nas officiella revisionsmyndigheter skall upprättas i syfte att underlätta revi- sionen av de inkomster och utgifter som hänför sig till EFTA-staternas med- verkan i gemenskapsaktiviteter enligt punkt 1.

Artikel 8 Prop. 1991/922170

BNP-statistik som skall användas vid beräkning av Bilaga 14 proportionalitetsfaktorn Protokoll 32

1. De BNP-uppgifter angivna till marknadspris som anges i avtalets artikel 82 skall vara de som offentliggörs som en följd av genomförandet av artikel 76 i avtalet.

2. Ett undantag från denna bestämmelse görs för budgetåren 1993 och 1994, då BNP-statistik som fastställts av OECD skall användas. Gemensamma EES-kommittén kan vid behov besluta att detta undantag skall gälla ett eller f1era år därefter.

PROTOKOLL 33 Prop. 1991/92:170 -— Bilaga 14 OM SKILJEFORFARANDE Protokoll 33

1. Om en tvist har hänskjutits till skilj eförfarande, skall det finnas tre skilje- män, om inte parterna i tvisten beslutar annorlunda.

2. De två sidorna i tvisten skall inom trettio dagar utse var sin skiljemän.

3. De sålunda utsedda skiljemännen skall gemensamt välja en ordförande, som skall vara medborgare hos en annan avtalsslutandc part än de utsedda skiljemännen. Om de inte kan komma överens inom två månader från det att de utsågs, skall de välja ordförande bland sju personer upptagna i en för- teckning som upprättats av Gemensamma EES-kommittén. Kommittén skall upprätta och aktualisera denna förteckning i enlighet med sin arbets- ordning.

4. Om inte de avtalsslutandc parterna beslutar annorlunda, skall skiljedom- stolen själv anta sin arbetsordning. Den fattar sina avgöranden genom majo- ritetsbeslut.

PROTOKOLL 34 Prop. 1991/92:170

OM MÖJLIGHETEN FÖR EFTA-STATERNAS &%%le 34 DOMSTOLAR OCH ANDRA DOMANDE

MYNDIGHETER ATT BEGÄRA ATT EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS DOMSTOL BESLUTAR OM TOLKNINGEN AV EES-REGLER SOM MOTSVARAR EG-REGLER

Artikel ]

Om det i ett mål eller ärende som är anhängigt vid en domstol eller annan dömande myndighet i en EFTA-stat uppstår en fråga om tolkningen av be- stämmelser i avtalet som i sak överensstämmer med bestämmelser i fördra- gen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna i den lydelse dessa har genom ändringar eller tilllägg, eller i rättsakter antagna i enlighet med dessa fördrag, får domstolen eller myndigheten om den anser det nödvändigt be- gära att Europeiska gemenskapernas domstol beslutar i frågan.

Artikel 2

En EFTA-stat som avser att använda sig av detta protokoll skall underrätta depositarien och Europeiska gemenskapernas domstol i vilken omfattning och under vilka förutsättningar protokollet skall gälla för dess domstolar el- ler andra dömande myndigheter.

Artikel 3

Depositarien skall underrätta de avtalsslutandc parterna om varje underrät- telse som avses i artikel 2.

PROTOKOLL 35 Prop. 1991/92:170

.. B. . OM GENOMFORANDET AV EES-REGLER ӊga 14

Protokoll 35 Med beaktande av följande: Syftet med detta avtal är att åstadkomma ett homogent europeiskt ekono- miskt samarbetsområde på grundval av gemensamma regler utan att någon avtalsslutandc part behöver överlämna normgivningsmakt till någon institu- tion inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Detta måste följaktligen uppnås genom nationella förfaranden.

Enda artikel

För fall när det kan uppstå konflikter mellan genomförda EES-regler och andra författningsbestämmelser, förbinder sig EFTA-staterna att om det är nödvändigt införa en författningsbestämmelse som innebär att EES-reglerna skall ha företräde i dessa fall.

PROTOKOLL 36

OM STADGAN FÖR EES GEMENSAMMA PARLAMENTARIKERKOMMI'ITE

Artikel ]

Den EES gemensamma parlamentarikerkommitté som upprättats genom ar- tikel 95 i avtalet skall inrättas och fungera i enlighet med bestämmelserna i avtalet och denna stadga.

Artikel 2

EES gemensamma parlamentarikerkommitté skall bestå av sextiosex leda- möter.

Europaparlamentet respektive parlamenten i EFTA-staterna skall utse ett lika stort antal ledamöter av EES gemensamma parlamentarikerkommitté.

Artikel 3

EES gemensamma parlamentarikerkommitté skall välja sin ordförande och viceordförande bland sina ledamöter.

Ordförandeskapet i kommittén skall utövas under perioder av ett år växel- vis av en ledamot som utsetts av Europaparlamentet och en ledamot som utsetts av parlamentet i en EFTA-stat.

Kommittén skall utse sitt arbetsutskott.

Artikel 4

EES gemensamma parlamentarikerkommitté skall hålla allmänna samman- träden två gångcr om året, växelvis inom EG och i en EFTA-stat. Kommit- tén skall vid varje sammanträde besluta var nästa allmänna sammanträde skall hållas. Extra sammanträden får hållas när kommittén eller dess arbets- utskott beslutar om det i enlighet med kommitténs arbetsordning.

Artikel 5

EES gemensamma parlamentarikerkommitté skall själv anta sin arbetsord- ning genom beslut med två tredjedels majoritet av kommitténs ledamöter.

Artikel 6

Kostnaderna för deltagande i EES gemensamma parlamentarikerkommitté skall bäras av det parlament som utsett en ledamot.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 36

PROTOKOLL 37

MED DEN FÖRTECKNING SOM AVSES I ARTIKEL 101

]. Vetenskapliga livsmedelskommittén (kommissionens beslut 74/234/EEG).

2. Läkemedelskommittén (rådets beslut 75/320/EEG).

3. Vetenskapliga veterinärmedicinska kommittén (kommissionens beslut 81/651/EEG).

4. Kommittén för transportinfrastruktur (rådets beslut 78/"174/EEG).

5. Administrativa kommissionen för social trygghet för migrerande arbetare (rådets förordning (EEG) 1408/71).

6. Kontaktkommittén för tvättning av pengar (rådets direktiv 91/308/EEG).

8 Rådgivande kommittén för koncentrationer (rådets förordning (EEG) 4064/89).

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 37

PROTOKOLL 38 Prop. 1991/92:170

Bilaga 14 OM DEN FINANSIELLA MEKANISMEN Protokoll 38

Artikel I

1. Genom den finansiella mekanismen skall ekonomiskt bistånd lämnas till utveckling och strukturanpassning i de regioner som anges i artikel 4 dels i form av räntesubventioner på lån, dels i form av direkta bidrag.

2. Den finansiella mekanismen skall finansieras av EFTA-staterna. Dessa skall ge Europeiska investeringsbanken ett uppdrag som den skall utföra en- ligt följande artiklar. EFTA-staterna skall upprätta en kommitté för den fi- nansiella mekanismen, som skall fatta de beslut om räntesubventioner och bidrag som krävs enligt artiklarna 2 och 3.

Artikel 2

1. De räntesubventioner som avses i artikel 1 Skall lämnas i samband med lån som beviljas av Europeiska investeringsbanken och skall så vitt möjligt uttryckas i ecu.

2. Räntesubventionerna på sådana lån Skall fastställas till tre procentenhe- ter per år i förhållande till Europeiska investeringsbankens räntesatser och skall ges under högst tio år för varje lån.

3. En amorteringsfri period på två år skall ges innan kapitalet börjar återbe- talas med lika stora amorteringar.

4. Räntesubventionerna skall ges under förutsättning av godkännande från EFTA-kommittén för den finansiella mekanismen och med beaktande av EG-kommissionens yttrande.

5. Summan av de lån som skall vara berättigade till räntesubventioner enligt artikel 1 och som skall beviljas i lika stora rater skall under perioden 1993- 1997 vara sammanlagt 1,5 miljarder ecu.

Artikel 3

1. Summan av de bidrag som avses i artikel 1 skall vara 500 miljoner ecu och skall beviljas i lika stora rater under perioden 1993-1997.

2. Dessa bidrag skall betalas ut av Europeiska investeringsbanken på grund- val av förslag från de mottagande EG-medlemsstaterna efter inhämtande av EG-kommissionens yttrande och med godkännande av EFTA-kommittén för den finansiella mekanismen, som fortlöpande skall informeras under hela processen.

Artikel 4

1. Det ekonomiska bistånd som avses i artikel 1 skall begränsas till projekt som genomförs av offentliga myndigheter och offentliga eller privata företag i Grekland, ön Irland, i Portugal och de regioner i Spanien som är uppräk- 275

nade 1 tillägget. Varje regions andel av det totala ekonomiska biståndet skall bestämmas av gemenskapen, som skall informera EFTA-staterna.

2. De projekt skall prioriteras som lägger särskild vikt vid miljön (inbegripet stadsplanering), transport (inbegripet transportinfrastruktur) eller utbild- ning. När det gäller projekt som presenteras av privata företag skall särskild hänsyn tas till små och medelstora företag.

3. Den högsta stödandelen för ett projekt som stöds av den finansiella me- kanismen skall fastställas till en nivå som inte är oförenlig med EG-politiken i detta avseende.

Artikel 5

EFTA—staterna skall komma överens med Europeiska investeringsbanken och EG-kommissionen om en ordning som av alla parter kan anses ända- målsenlig för att säkerställa att den finansiella mekanismen fungerar väl. Be- slut skall också fattas i detta sammanhang om kostnaderna för administratio- nen av den finansiella mekanismen.

Artikel 6

Europeiska investeringsbanken skall ha rätt att delta som observatör i Ge- mensamma EES-kommitténs sammanträden när ärenden med anknytning till den finansiella mekanismen och som berör banken står på dagordningen.

Artikel 7

Ytterligare bestämmelser om genomförandet av den finansiella mekanismen kan vid behov fastställas av den gemensamma EES-kommittén för den fi- nansiella mekanismen.

TILLÄGG TILL PROTOKOLL 38 Lista över spanska regioner som är berättigade till ekonomiskt bistånd

Andalucia Asturias Castilla y Leön Castilla-La Mancha Ceuta-Melilla Valencia Extremadura Galicia

Islas Canarias Murcia

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 38

PROTOKOLL 39 Prop. 1991/92:170 Bilaga 14

OM ECUN Protokoll 39

Med ”ecu” avses i detta avtal ecun enligt den definition som har fastställts av gemenskapens behöriga myndigheter. I alla rättsakter som det hänvisas till i bilagorna till avtalet skall ”europeiska beräkningsenheter” ersättas med

71 CCU .

PROTOKOLL 40 OM SVALBARD

1. När EES-avtalet ratificeras skall Norge ha rätt att undanta Svalbards ter- ritorium från avtalets tillämpningsområde.

2. Om Norge begagnar sig av denna rätt, skall gällande avtal som är tillämp- liga på Svalbard, bl.a. Konventionen om upprättandet av Europeiska frihan- delssammanslutningen, Frihandelsavtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Norge samt Frihandelsavtalet mellan, å ena sidan, med- lemsstaterna i Europeiska kol- och stålgemenskapen och Europeiska kol- och stålgemenskapen och, å andra sidan, Norge, fortfarande vara tillämpliga på Svalbards territorium.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 40

PROTOKOLL 4] Prop. 1991/92:170 Bilaga "14

OM BEFINTLIGA AVTAL Protokoll 41

I enlighet med bestämmelserna i artikel 120 i EES-avtalet har de avtalsslu- tande parterna enats om att följande befintliga bilaterala eller multilaterala avtal som gäller mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen å ena sidan och en eller flera EFTA—stater å den andra, skall vara tillämpliga även efter ikraftträdandet av EES-avtalet.

29.4.1963/ Internationella kommissionen för skydd av floden Rhen 3.12.1976 mot miljöföroreningar. Blandavtal mellan Schweiziska Eds- förbundet och Europeiska ekonomiska gemenskapen, För- bundsrepubliken Tyskland, Frankrike, Luxemburg och Ne- derländerna.

3.12.1976 Skydd av floden Rhen mot kemiska föroreningar. Blandav- tal mellan Schweiziska Edsförbundet och Europeiska eko- nomiska gemenskapen, Förbundsrepubliken Tyskland, Frankrike, Luxemburg och Nederländerna.

].'12.1987 Avtal mellan Republiken Österrike å ena sidan och För- bundsrepubliken Tyskland och Europeiska ekonomiska ge- menskapen å den andra om samarbete vid vård av vattenre- surserna i Donaubäekenet.

19.11.1991 Avtal i form av skriftväxling mellan Österrike och Euro- peiska ekonomiska gemenskapen om försäljning av bords- viner från gemenskapen och ”lantvin” i flaskor inom Öster- rikes territorium.

PROTOKOLL 42

OM BILATERALA ARRANGEMANG FÖR VISSA J ORDBRUKSPRODUKTER

De avtalsslutandc parterna noterar att bilaterala överenskommelser om han- del med jordbruksprodukter har undertecknats samtidigt som detta avtal. Dessa överenskommelser som ytterligare utvecklar eller kompletterar över- enskommelser som träffats tidigare av de avtalsslutandc parterna och dess- utom återspeglar bl.a. deras gemensamt beslutade mål att bidra till att minska sociala och ekonomiska skillnader mellan deras regioner, skall träda i kraft senast vid tidpunkten för ikraftträdandet av detta avtal.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 42

PROTOKOLL 43 Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 OM AVTALET MELLAN EEG OCH Protokoll 43 OSTERRIKE OM GODSTRANSPORTERI TRANSIT PÅ VAG- OCH JARNVAG

De avtalsslutandc parterna noterar att samtidigt med föreliggande avtal har ett bilateralt avtal undertecknats mellan Europeiska ekonomiska gemenska- pen och Österrike om godstransporter i transit på väg och järnväg.

Bestämmelserna i det bilaterala avtalet skall ha företräde framför bestäm- melserna i föreliggande avtal i den mån de täcker samma ämnesområde och i enlighet med vad som anges i detta avtal.

Sex månader innan avtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Österrike om godstransporter i transit på väg eller järnväg upphör att gälla, skall parterna tillsammans granska situationen inom vägtransportom- rådet.

PROTOKOLL 44

OM AVTALET MELLAN EEG OCH . __ SCHWEIZ OM GODSTRANSPORTER PA VAG OCH JARNVAG

De avtalsslutandc parterna noterar att samtidigt med föreliggande avtal har ett bilateralt avtal undertecknats mellan Europeiska ekonomiska gemenska- pen och Schweiz om godstransporter på väg och järnväg.

Bestämmelserna i det bilaterala avtalet skall ha företräde framför bestäm- melserna i föreliggande avtal i den mån de täcker samma ämnesområde och i enlighet med vad som anges i detta avtal.

Sex månader innan avtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Schweiz om godstransporter på vägg och järnväg upphör att gälla, skall parterna tillsammans granska situationen inom vägtransportområdet.

Prop. 1991/921170 Bilaga 14 Protokoll 44

PROTOKOLL 45 Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 OM ÖVERGÅNGSPERIODER FÖR SPANIEN Protokoll 45 OCH PORTUGAL

De avtalsslutandc parterna anser att avtalet inte inverkar på de övergångspe- rioder som har medgivits Spanien och Portugal genom akten om deras an- slutning till Europeiska gemenskaperna och som kan fortsätta att gälla efter avtalets ikraftträdande oberoende av de övergångsperioder som har fast- ställts i själva avtalet.

PROTOKOLL 46

OM UTVECKLINGEN AV SAMARBETET INOM FISKERISEKTORN

De avtalsslutande parterna skall i ljuset av resultaten av översyner vartannat år av läget i samarbetet inom fiskerisektorn söka utveckla detta samarbete på en harmonisk och ömsesidigt förmånlig grundval och inom ramen för sin respektive fiskeripolitik. Den första översynen skall äga rum före utgången av 1993.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 46

PROTOKOLL 47 Prop. 1991/92:170

Bilaga 14 OM AVSKAFFANDE AV TEKNISKA Protokoll 47 HANDELSHINDER FÖR VIN

De avtalsslutandc parterna skall tillåta import av och handel med vinproduk- ter som har sitt ursprung i deras respektive territorier och i överensstäm- melse med gemenskapsrätten, såsom den anpassats inom ramen för detta avtal och som framgår av tillägget till detta protokoll vad beträffar produkt- definitioner, oenologisk praxis, sammansättning av produkter och regler när det gäller omsättning och handel.

I detta protokoll skall beteckningen ”ursprungsprodukter” förstås som ”vinprodukter, i vilka alla druvor eller andra ämnen erhållna från druvor som används i produkten är helt framställda inom EES-området”.

För alla andra ändamål än handel mellan EFTA-länderna och gemenska- pen får EFTA—länderna fortsätta att tillämpa sin nationella lagstiftning.

Bestämmelserna i protokoll 1 om övergripande anpassning skall tillämpas på de rättsakter som anges i tillägget till detta protokoll. EFTA-ländernas ständiga kommitté skall fullgöra de funktioner som nämns i punkterna 4.d och 5 i protokoll 1.

TILLÄG G

1. 373 R 2805: Kommissionens förordning (EEG) nr 2805/73/EEG av den 1.2 oktober 1973 som fastställer en lista över vita kvalitetsviner, framställda i specificerade områden och importerade vita kvalitetsviner, som har en viss halt svaveldioxid, och fastställer vissa övergångsbestämmelser som hänför sig till halten svaveldioxid i vin, framställt före 1 oktober 1973 (EGT nr L 289, 16.10.1973, s. 21), ändrad genom: 373 R 3548: Kommissionens förordning (EEG) nr 3548/73 av den 21 deeember1973 (EGT nr L 361, 29.12.1973, s. 35). 375 R 2160: Kommissionens förordning (EEG) nr 2160/75 av den 19 augusti 1975 (EGT nr L 220, 20.8.1975, s. 7). 377 R 0966: Kommissionens förordning (EEG) nr 966/77 av den 4 maj 1977 (EGT nr L 115, 6.5.1977, s. 7). Bestämmelserna i förordningen skall inom ramen för detta avtal till— lämpas med följande anpassning: Viner som har sitt ursprung i EFTA-länder och för vilka bestämmel- serna i denna förordning är relevanta skall fortsätta att omfattas av avsnitt B i artikel 1.

2. 374 R 2319: Kommissionens förordning nr 2319/74/EEG av den 10 sep- tember 1974 som specificerar vissa vinodlande områden som får framställa bordsvin med en maximal total alkoholhalt av 17% (EGT nr L 248, 11.9.1974, s. 7).

3. 378 R 1972: Kommissionens förordning (EEG) nr 1972/78 av den 16 au- gusti 1978 som fastställer detaljerade regler för oenologisk praxis (EGT nr L 226, 17.8.1978, s. 11), i dess lydelse enligt: . 285

— 380 R 0045: Kommissionens förordning (EEG) nr 45/80 av den 10 Prop. 1991/92:170 januari 1980 (EGT nr L 7, 11.1.1980, s. 12). Bilaga 14

4. 379 R 0358: Rådets förordning (EEG) nr 358/79 av den 5 februari 1979 Pf0t0k01147 om mousserande vin som framställts i gemenskapen och som definieras i punkt 13 i bilaga 2 till förordning (EEG) nr 337/79 (EGT nr L 54, 5.3.1979, s. 130), i dess lydelse enligt: 379 R 2383 : Rådets förordning (EEG) nr 2383/79 av den 29 oktober 1979 (EGT nr L 274, 31.10.1979, s. 8). 179 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 292, 19.11.1979, s. 83). 380 R 3456: Rådets förordning (EEG) nr 3456/80 av den 22 decem— ber 1980 (EGT nr L 360, 31.12.1980, s. 18). 384 R 3686: Rådets förordning (EEG) nr 3686/84 av den 19 decem- ber 1984 (EGT nr L 341, 29.12.1984, s. 3). 385 R 3310: Rådets förordning (EEG) nr 3310/85 av den 18 novem- ber 1985 (EGT nr L 320, 29.11.1985, s. 19). 385 R 3805: Rådets förordning (EEG) nr 3805/85 av den 20 decem- ber 1985 (EGT nr L 367, 31.12.1985, s. 39). 389 R 2044: Rådets förordning (EEG) nr 2044/89 av den 19juni 1989 (EGT nr L 202, 14.7.1989, s. 8). 390 R 1328: Rådets förordning (EEG) nr 1328/90 av den 14 maj 1990 (EGT nr L 132, 23.5.1990, s. 74). 391 R 1735: Rådets förordning (EEG) nr 1735/91 av den 13juni1991 (EGT nr L 163, 26.6.1991, s. 9).

5. 383 R 2510: Kommissionens förordning (EEG) nr 2510/83 av den 7september 1983 med bestämmelser om ett undantag gällande halten av flyktiga syror i vissa viner (EGT nr L 248, 8.9.1983, s. 16).

6. 384 R 2394: Kommissionens förordning (EEG) nr 2394/84 av den 20 au- gusti 1984 som fastställer villkor för jonbytarmassor och detaljerade genom- föranderegler vid framställning av renad, koncentrerad druvmust (EGT nr L 224, 21.8.1984, s. 8), i dess lydelse enligt: 385 R 0888: Kommissionens förordning (EEG) nr 888/85 av den 2 april 1985 (EGT nr L 96, 3.4.1985, s. 14). — 386 R 2751: Kommissionens förordning (EEG) nr 2751/86 av den 4 september 1986 (EGT nr L 253, 5.9.1986, s. 11).

7. 385 R 3309: Rådets förordning (EEG) nr 3309/85 av den 18 november 1985 som anger allmänna regler för beskrivning och presentation av mousse- rande vin och mousserande vin med tillsatt kolsyra (EGT nr L 320, 29.11.1985, s. 9), i dess lydelse enligt: 385 R 3805: Rådets förordning (EEG) nr 3805/85 av den 20 decem- ber 1985 (EGT nr L 367, 31.12.1985, s. 39). 386 R 1626: Rådets förordning (EEG) nr 1626/86 av den 6 maj 1986 (EGT nr L 144, 29.5.1986, s. 3). — 387 R 0538: Rådets förordning (EEG) nr 538187 av den 23 februari 1987 (EGT nr L 55, 25.2.1987, s. 4). 389 R 2045: Rådets förordning (EEG) nr 2045/89 av den 19 juni 1989 286 (EGT nr L 202, 14.7.1989, s. 12).

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas Prop. 1991/922170 med följande anpassning: Bilaga 14

a) Första strecksatsen i artikel 3.4 skall inte tillämpas. Protokoll 47

b) Artikel 5.2 skall kompletteras på följande sätt:

b) när det gäller mousserande kvalitetsvin som anges i avdelning 3 i förordningen (EEG) nr 358/79, och med ursprung i Österrike: ”Qualitätsschaumwein”, ”Qualitätssekt”.

0) Artikel 6 skall kompletteras på följande sätt:

5.b Termen ”Hauersekt” skall reserveras för mousserande kvali- tetsvin som motsvarar mousserande kvalitetsvin som produce- rats i ett specificerat område i enlighet med avdelning 3 i för- ordningen (EEG) nr 358/79 och artikel 6.4 i förordningen (EEG) nr 3309/85, under förutsättning att de

— är framställda i Österrike, är framställda av druvor som är skördade i samma vin- gård där producenten tillverkar vin från druvor, avsedda för framställning av mousserande kvalitetsvin, —- säljs av producenten med etiketter som anger Vingården, vin- sorten och året, — regleras av österrikisk lag.

8. 385 R 3803: Rådets förordning (EEG) nr 3803/85 av den 20 december 1985 som fastställer bestämmelser som gör det möjligt att härleda ursprunget hos spanska röda bordsviner och gör det möjligt att följa deras kommersiella spridning (EGT nr L 367, 31.12.1985, s. 36).

9. 385 R 3804: Rådets förordning (EEG) nr 3804/85 av den 20 december 1985 som upprättar en förteckning över marker under vinodling i vissa spanska områden, där bordsvin får ha en faktisk alkoholhalt som är lägre än gemenskapens krav (EGT nr L 367, 31.12.1985, s. 37).

10. 386 R 0305: Kommissionens förordning nr 305/86/EEG av den 12 feb- ruari 1986 om den maximala, totala halten av svaveldioxid ivin som tillver- kats i gemenskapen före den 1 september 1986 och under en övergångspe- riod i importerat vin (EGT nr L 38, 13.2.1986, s. 13).

11. 386 R 1627: Rådets förordning nr 1627/86/EEG av den 6 maj 1986 som fastställer regler för beskrivning av speciella viner med hänsyn till angivande av alkoholstyrka (EGT nr L 144, 29.5.1986, s. 4).

12. 386 R 1888: Kommissionens förordning (EEG) nr 1888/86 av den 18juni 1986 om den maximala, totala halten av svaveldioxid i vissa mousserande viner som härrör från gemenskapen och är framställda före den 1 september 1986 och under en övergångsperiod i importerade mousserande viner (EGT nr L 163, 19.6.1986, s. 19).

13. 386 R 2094: Kommissionens förordning (EEG) nr 2094/86 av den 3 juli 1986 som fastställer detaljerade regler för användning av vinsyra för reduce- ring eller borttagande av syror i specificerade vinprodukter i vissa regioner i zon A (EGT nr L 180, 4.7.1986, s. 17), i dess lydelse enligt: 287

386 R 2736: Kommissionens förordning (EEG) nr 2736/86 (EGT nr Prop. 1991/922170 L 252, 4.9.1986, S. 15). Bilaga 14 14. 386 R 2707: Kommissionens förordning (EEG) nr 2707/86 av den 28 au- Protokoll 47 gusti 1986 som fastställer detaljerade regler för beskrivning och presentation av mousserande vin och mousserande vin med tillsatt kolsyra (EGT nr 246, 30.8.1986, s. 71), i dess lydelse enligt: 386 R 3378: Kommissionens förordning (EEG) nr 3378/86 av den 4 november 1986 (EGT nr L 310, 5.11.1986, s. 5). — 387 R 2249: Kommissionens förordning (EEG) nr 2249/87 av den 28 juli 1987 (EGT nr L 207, 29.7.1987, s. 26). — 388 R 0575: Kommissionens förordning (EEG) nr 575/88 av den 1 mars 1988 (EGT nr L 56, 2.3.1988, s. 22). — 388 R 2657: Kommissionens förordning (EEG) nr 2657/88 av den 25 augusti 1988 (EGT nr L 237, 27.8.1988, s. 17). 389 R 0596: Kommissionens förordning (EEG) nr 596/89 av den 8 mars 1989 (EGT nr L 65, 9.3.1989, s. 9). — 390 R 2776: Kommissionens förordning (EEG) nr 2776/90 av den 27 september 1990 (EGT nr L 267, 29.9.1990, s. 30). — 390 R 3826: Kommissionens förordning (EEG) nr 3826/90 av den 18 december 1990 (EGT nr L 366, 29.12.1990, s. 58). Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning: i bilaga 2 skall inte punkt 1 tillämpas.

15. 387 R 0822: Rådets förordning (EEG) nr 822/87 av den 16 mars 1987 om den gemensamma marknadsordningen för vin (EGT nr L 84, 27.3.1987, s. 1), i dess lydelse enligt: 387 R 1390: Rådets förordning (EEG) nr 1390/87 av den 18 maj 1987 (EGT nr L 133, 22.5.1987, s. 3). 387 R 1972: Rådets förordning (EEG) nr 1972/87 av den 2juli 1987 (EGT nr L 184, 3.7.1987, s. 26). 387 R 3146: Rådets förordning (EEG) nr 3146/87 av den 19 oktober 1987 (EGT nr L 300, 23.10.1987, s. 4). 387 R 3992: Kommissionens förordning (EEG) nr 3992/87 av den 23 december 1987 (EGT nr L 377, 31.12.1987, s. 20). 388 R 1441: Rådets förordning (EEG) nr 1441/88 av den 24 maj 1988 (EGT nr L 132, 28.5.1988, s. 1). -— 388 R 2253: Rådets förordning (EEG) nr 2253/88 av den 19 juli 1988 (EGT nr L 198, 26.7.1988. s. 35). 388 R 2964: Rådets förordning (EEG) nr 2964/88 av den 26 septem- ber 1988 (EGT nr L 269, 29.9.1988, s. 5). 388 R 4250: Rådets förordning (EEG) nr 4250/88 av den 21 decem- ber 1988 (EGT nr L 373, 31.12.1988, s. 55). 389 R 1236: Rådets förordning (EEG) nr 1236/89 av den 3 maj 1989 (EGT nr L 128, 11.5.1989, s. 31). — 390 R 0388: Rådets förordning (EEG) nr 388/90 av den 12 februari 1990 (EGT nr L 42, 16.2.1990, s. 9). — 390 R 1325: Rådets förordning (EEG) nr 1325/90 av den 14 maj 1990 288 (EGT nr L 132, 23.5.1990, s. 19).

390 R 3577: Rådets förordning (EEG) nr 3577/90 av den 4 december Prop. 1991/92:170 1990 (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 23). Bilaga 14 Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas Protokoll 47

med följande anpassning:

a) Artikel 1.1, 1.4.6, 1.4.e, 1.4.g och andra stycket av 1.4 skall inte tilläm- pas.

b) Med awikelse från artikel 1.6 för Schweiz börjar marknadsåret för vin den ljuli varje år och slutar den 30juni följande år.

c) Avdelningarna 1, med undantag av artikel 13, 3 och 4 skall inte tillämpas.

d) Österrike, Schweiz och Liechtenstein skall skapa ett klassificerings- schema för vinsorter som skall upprättas i enlighet med de principer som fastlagts i artikel 13.

e) I artikel 16.7 ”Blandning av vin som härrör från ett tredje land” skall läsas ”Blandning av vin som härrör från ett tredje land eller en EFTA-stat. 1) För produkter som framställts på sina respektive territorier, får Österrike, Schweiz och Liechtenstein tillämpa sin nationella lagstiftning i fråga om praxis som hänvisas till i artiklarna 18, 19, 21, 22, 23 och 24.

g) Artikel 20 skall inte tillämpas.

h) Med awikelse från artikel 66.] får följande kvalitetsvincr som fram- ställts i Österrike enligt speciella metoder överstiga 18 men inte 22 mil- liekvivalenter av flyktiga syror per liter: ”Ausbruch”, ”Beerenauslese”, ”Trockenbeerenauslese”, ”Eiswein” och ”Strohwein”.

i) Artiklarna 70, 75, 76, 80 och 85 skall inte tillämpas.

j) Artikel 78 skall omfattas av punkt 3 i protokoll 1.

k) Bilaga 1 skall kompletteras på följande sätt

a) ”Strohwein”: Produkten med ursprung i Österrike och framställd enligt de bestämmelser som är fastställda i artikel 17.3.] i den ös- terrikiska vinlagen (Österreichisches Weingesetz, 1985).

b) Druvmust under jäsning, som är framställd i enlighet med de be- stämmelser som finns i punkt 3 av bilaga 1, får betecknas som ”Sturm”: Om den har sitt ursprung i Österrike. — ”Federweiss” eller ”Federweisser”: Om den har sitt ursprung i Schweiz eller Liechtenstein. Av tekniska skäl kan emellertid den verkliga alkoholstyrkan i vo- lymprocent undantagsvis överstiga 3/5 av den totala alkoholhalten i volymprocent.

c) Termen ”Tafelwein” och dess motsvarigheter som det hänvisas till i punkt 13 skall inte användas för vin som har sitt ursprung i Öster- rike.

l) Bilagorna 3, 5 och 7 skall inte tillämpas.

m) I bilaga 4, skall Österrike, Liechtenstein och Schweiz anses till- höra vinproducerande zon B.

n) Med awikelse från bilaga 6 Österrike får behålla det allmänna förbudet mot sorbinsyra -— Norge och Sverige får upprätthålla det allmänna förbudet mot me— ta-vinsyra — Vin som har sitt ursprung i Österrike, Liechtenstein och Schweiz får behandlas med silverklon'd enligt ländernas respektive vinlagar 289

16. 387 R 0823: Rådets förordning (EEG) nr 823/87 av den 16 mars 1987 som fastställer speciella bestämmelser med avseende på kvalitetsvin som till- verkas i specificerade områden (EGT nr L 084, 27.3.1987, s. 59), i dess ly- delse enligt:

389 R 2043: Rådets förordning (EEG) nr 2043/89 av den 19 juni 1989 (EGT nr L 202, 14.7.1989, s. 1). 390 R 3577: Rådets förordning (EEG) nr 3577/90 av den 4 decem- ber 1990 (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 23). Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

Vinprodukter som härrör från EFTA-länder skall anses motsvara kvalitetsvin som framställts i specificerade områden (”KVFSO"), under förutsättning att de överensstämmer med nationell lagstift- ning som inom ramen för detta protokoll skall överensstämma med principerna i artikel 2. — Beskrivningen ”KVFSO” samt de andra beskrivningarna som an- ges i artikel 1.2 andra stycket i denna förordning får emellertid inte användas för dessa viner.

Förteckningarna över kvalitetsvin som upprättats av vinproduce- rande EFTA-länder skall publiceras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

17. 387 R 1069: Kommissionens förordning (EEG) nr 1069/87 av den 15 april 1987 som fastställer detaljerade regler beträffande angivande av alko- holstyrkan på etiketterna till specialvin (EGT nr L 104, 16.4.1987, s. 14).

18. 388 R 3377: Kommissionens förordning (EEG) nr 3377/88 av den 28 ok— tober 1988 som ger Storbritannien tillstånd att under vissa förhållanden till- låta en ytterligare ökning av alkoholstyrkan i vissa bordsviner (EGT nr L 296, 29.10.1988, s. 69).

19. 388 R 4252: Rådets förordning (EEG) nr 4252/88 av den 21 december 1988 om tillverkning av och handel med likörvin som framställts i gemenska- pen (EGT nr L 373, 31.12.1988, s. 59), ändrad genom: — 390 R 1328: Förordning (EEG) nr 1328/90 av den 14 maj 1990 (EGT nr L 132, 25.3.1990, s. 24).

20. 389 R 0986: Kommissionens förordning (EEG) nr 986/89 av den 1.0 april 1989 om följesedlar för transport av vinprodukter och de relevanta förteck- ningar som skall föras (EGT nr I. 106, 18.4.1989, s. 1), i dess lydelse enligt: — 389 R 2600: Kommissionens förordning (EEG) nr 2600/89 av den 25 augusti 1989 (EGT nr L 251, 29.8.1989, s. 5). 390 R 2246: Kommissionens förordning (EEG) nr 2245/90 av den 31 juli 1990 (EGT nr L 203, 1.8.1990, s. 50). — 390 R 2776: Kommissionens förordning (EEG) nr 2776/90 av den 27 september 1990 (EGT nr L 267, 29.9.1990, s. 30). 391 R 0592: Kommissionens förordning (EEG) nr 592/91 av den 12 mars 1991 (EGT nr L 66, 13.3.1991, s. 13). Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 47

Artikel 10.4 och avdelning 2 skall inte tillämpas. Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 21. 389 R 2202: Kommissionens förordning nr 2202/89/EEG av den 20 juli Protokoll 47 1989 som definierar termerna ”blandning”, ”vinifiering”, ”tappare” och ”tappning” (EGT nr L 209, 21.7.1989, s. 31).

22. 389 R 2392: Rådets förordning (EEG) nr 2392/89 av den 24 juli 1989 som fastställer allmänna regler för beskrivning och presentation av vin och druvmust (EGT nr L 232, 9.8.1989, s. 13), ändrad genom:

389 R 3886: Rådets förordning (EEG) nr 3886/89 av den 11 decem- ber 1989 (EGT nr L 378, 27.12.1989, s. 12).

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

3) För vinprodukter med ursprung i Österrike, Schweiz och Liechtenstein skall beskrivningskraven i kapitel 2 tillämpas i stället för kraven i kapitel 1.

b) I enlighet med kraven i artikel 25.1.d skall beteckningen ”bords— vin” eller ”lantvin” och dess motsvarigheter användas i kombina- tion med namnet på ursprungslandet.

c) För bordsvin som har sitt ursprung i Schweiz respektive Liechten— stein får termerna ”Landwein”, ”Vin de pays” och ”Vino tipico” användas under förutsättning att producentlandet i fråga har fast- ställt regler för användning i enlighet med åtminstone följande vill- kor:

Specifik geografisk hänvisning. Vissa produktionskrav, särskilt när det gäller druvsorter, minsta naturliga alkoholstyrka räknat i volymprocent och organolep- tiska egenskaper.

23. 389 R 3677: Rådets förordning nr 3677/89/EEG av den 7 december 1989 om den totala alkoholstyrkan i volymprocent och den totala syrahalten hos vissa importerade kvalitetsviner samt upphävande av förordning (EEG) nr 2931/80 (EGT nr L 360, 9.12.1989, s. 1), i dess lydelse enligt: 390 R 2178: Rådets förordning (EEG) nr 2178/90 av den 24 juli

1990 (EGT nr L 198, 28.7.1990, s. 9). Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning: — Artikel 1.1.a och 1.1.c skall inte tillämpas.

24. 390 R 0743: Kommissionens förordning (EEG) nr 743/90 av den 28 mars 1990 som föreskriver en awikelse från vissa bestämmelser om halten av flyk- tiga syror i vissa viner (EGT nr L 82, 29.3.1990, s. 20).

25 . 390 R 2676: Kommissionens förordning (EEG) nr 2676/90 av den 17 sep- tember 1990 som bestämmer gemenskapens metoder för analys av vin (EGT nr L 272, 3.10.1990, s. 1).

26. 390 R 3201: Kommissionens förordning (EEG) nr 3201/90 av den 16 ok- tober 1990 som fastställer detaljerade regler för beskrivning och presenta- tion av vin och druvmust (EGT nr L 309, 8.11.1990, s. 1). Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas 291 med följande anpassning:

a) I artikel 5.3 första stycket, andra strecksatsen skall följande termer Prop. 1991/92:170

läggas till: ”Weinhauer” och ”Hauer”. Bilaga 14 b) I bilaga 1 punkt 4 (Österrike) skall följande termer läggas till Protokoll 47 — ”Strohwein”

— ”Qualitätswein”. c) I bilaga 1, punkt 12 (Schweiz) skall följande termer läggas till — ”La Gerle” — ”appellation d7origine controlée” ”appellation d'origine”. d) I bilaga 2 skall följande läggas till punkt 17 under A (Schweiz) ”19. Kantonen Jura Namn på de lokala administrativa området: Buix”. e) Bilaga 2 skall kompletteras på följande sätt 23. LIECHTENSTEIN Viner som har ett av följande namn som ursprungsbeteckning för vinodlingsområdet: Balzers Bendern — Eschen Mauren Schaan Triesen Vaduz f) Bilaga 4, stycket 17 (Schweiz) skall kompletteras enligt följande: i) Den vänstra kolumnen skall kompletteras med följande sorter: — Reze —- Kerner Charmont Bacchus — Gamay — Humagne rouge — Cornalin Cabernet franc Diolinoir Gamaret Granoir ii) Termen ”Humagne blanche” läggs till i högra kolumnen som sy— nonym för ”Humagne”. g) I bilaga 5, stycket 2, skall följande tilläggas: ”4. I Österrike, följande viner producerade i vinodlingsområdena i Burgenland, Nicderösterreich, Steiermark och Wien - Kvalitetsvin gjort av ”Gcwiirztraminer” och ”Muskat-Otto- nel” — Beerenauslese, Trockenbeerenauslese, Eiswein, Strohwein, Ausbruch”

27. 390 R 3220: Kommissionens förordning nr 3220/90/EEG av den 7 no— vember 1990 som fastställer bestämmelser för användning av viss oenologisk 2 9 2

praxis som föreskrivs i rådets förordning (EEG) nr 822/87 (EGT nr L 308, 8.11.1990, s. 22).

28. 390 R 3825: Kommissionens förordning nr 3825/90/EEG av den 1.9 de- cember 1990 om övergångsåtgärder som är tilllämpliga i Portugal från och med den 1januari till den 1 september 1991 inom vinsektorn (EGT nr L366, 29.12.1990, s. 56). Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tilläm-

pas med följande anpassning: Artiklarna 2, 4 och 5 skall inte tillämpas.

Prop. 1991/92:17() Bilaga 1.4 Protokoll 47

PROTOKOLL 48 Prop. 1991/92:170 OM ARTIKEL 105 OCH 111 Bllaga 14

Protokoll 48 Beslut som fattats av Gemensamma EES-kommittén enligt artikel 105 och 111 kan inte påverka EG-domstolens rättspraxis.

PROTOKOLL 49 Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 OM CEUTA OCH MELILLA Protokoll 49 Produkter som omfattas av avtalet och som har sitt ursprung i EES-området skall, när de importeras till Ceuta eller Melilla, i alla avseenden åtnjuta samma tullordning som den som tillämpas på produkter med ursprung i ge- menskapens tullterritorium enligt protokoll nr 2 i Anslutningsakten för Spa- nien och Portugal. EFTA-staterna skall, i fråga om import av produkter som omfattas av av- talet och som har sitt ursprung i Ceuta och Melilla, tillämpa samma tullord- ning som den som tillämpas på produkter som är importerade från och har sitt ursprung i EES-området.

BILAGA I Prop. 1991/92:170

.. E'] 14 VETERINARA FRÅGOR OCH 311253 I VAXTSKYDDSFRÅGOR

Förteckning enligt artikel 17

INLEDNING

När de rättsakter som anges i denna bilaga innehåller begrepp eller hänvisar till förfaranden som är utmärkande för gemenskapens rättsordning, som t.ex.

— ingresser, — adressaterna för gemenskapens rättsakter,

— hänvisningar till territorier eller språk inom EG, hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG-medlems- staterna samt offentliga organ, företag och enskilda personer i dessa sta- ter, hänvisningar till informations- och anmälningsförfaranden,

skall protokoll 1 om övergripande anpassning tillämpas om inte annat före- skrivs i denna bilaga.

ANPASSNING FÖR DETDI OMRÅDE

Schweiz och Liechtenstein skall med avseende på de rättsakter som anges i denna bilaga betraktas som en enhet.

I VETERINÄRA FRÅGOR

1. a) Bestämmelserna om relationer med tredje land, i de rättsakter som anges i detta kapitel, är inte tilllämpliga. Följande allmänna princi- per är däremot tilllämpliga: — De avtalsslutandc parterna får inte tillämpa gynnsammare regler för import från tredje land än för den import som härrör från avta- let. När det gäller ämnen med hormonell eller tyrcostatisk verkan får EFTA-staterna trots detta bibehålla sin nationella lagstiftning på import från tredje land. — Vid handel mellan EFTA-staterna eller mellan en EFTA-stat och gemenskapen skall djur och varor från tredje land, eller som del- vis eller helt härrör därifrån, uppfylla den importerande avtalsslu- tande partens regler gentemot tredje land. Den exporterande avtalsslutandc parten skall se till att behörig myndighet, i varje enskilt fall, vidtar de åtgärder som behövs för att säkerställa att bestämmelserna i detta stycke uppfylls.

b) De avtalsslutandc parterna skall se över frågan under år 1995.

2. Bestämmelserna om gränskontroll, djurskydd och finansiella arrange- mang, i de rättsakter som anges i detta kapitel, ärinte tillämpliga. De avtals- slutandc parterna skall se över frågan under år 1995. 296

3. För att EFTA:s övervakningsmyndighet skall kunna vidta de åtgärder Prop. 1991/92:170 som behövs skall bestämmelserna i de rättsakter som anges i detta kapitel, Bilaga 14 inom ramen för detta avtal, tillämpas från och med nio månader efter avta- Bilaga ] lets ikraftträdande och senast från den 1 januari 1994.

4. De rättsakter som avses i detta kapitel, med undantag för direktiv 91/67/EEG, 91/492/EEG och 91/493/EEG gäller inte Island. Övriga avtals- slutandc parter får bibehålla sitt nuvarande regelsystem för tredje land vid handel med Island på områden som inte omfattas av nämnda rättsakter. De avtalsslutandc parterna skall se över frågan under år 1995.

5. EFTA-staterna får tillämpa sina nationella regler, trots att gemenskaps- lagstiftningen beträffande BSE införlivats i detta avtal och i awaktan på re- sultatet av de pågående diskussioner som har till syfte att snarast möjligt nå ett heltäckande avtal för EFTA-staternas tillämpning av denna lagstiftning. De förbinder sig emellertid att tillämpa tydliga nationella regler, grundade på objektiva kriterier, på ett icke—diskriminerande och förutsebart sätt. Så- dana nationella regler skall överlämnas till gemenskapen enligt reglerna i protokoll 1 punkt 4 då avtalet träder i kraft. Gemenskapen förbehåller sig rätten att tillämpa liknande regler vid handel med berörda EFTA-stater. De avtalsslutandc parterna skall se över situationen under år 1995.

6. Norge får tillämpa egna skyddsregler, grundade på en definition av icke- drabbade regioner, för levande svin, färskt kött, köttvaror och sperma från svin, trots att gemenskaps-lagstiftningen beträffande new pig disease införli- vats i detta avtal och i awaktan på resultatet av de pågående diskussioner som har till syfte att snarast möjligt nå ett heltäckande avtal för Norges till- lämpning av denna lagstiftning. De övriga avtalsslutandc parterna förbehål- ler sig rätten att tillämpa liknande regler i handeln med Norge. De avtalsslu- tande parterna skall se över situationen under år 1995.

7. Finland, Norge och Österrike får tillämpa sin nationella lagstiftning i stäl- let för rådets direktiv 91/68/EEG om djurhälsovillkor vid handel inom ge- menskapen med får och getter trots att direktivet införlivats i detta avtal och i awaktan på resultatet av de pågående diskussioner som har till syfte att snarast möjligt nå ett heltäckande avtal för dessa avtalsslutandc parters till- lämpning av denna lagstiftning. Övriga avtalsslutandc parter får på detta område bibehålla sina regelsystem för tredje land gentemot dessa länder. De avtalsslutandc parterna skall se över situationen under år 1995.

8. Finland, Island och Norge får tillämpa sin nationella lagstiftning för le- vande fisk och skaldjur samt för ägg och könsceller från fisk och skaldjur för odling eller inplantering, istället för rådets direktiv 91/67/EEG om djurhäl- sovillkor för utsläppande på marknaden av djur och varor från vattenbruk trots att direktivet införlivats i detta avtal och i awaktan på resultatet av de pågående diskussioner som har till syfte att så snart som möjligt nå ett hel- täckande avtal för dessa avtalsslutandc parters tillämpning av denna lagstift- ning. Övriga avtalsslutande parter får på dessa områden behålla sina regel- system för tredje land gentemot dessa avtalsslutande parter. De avtalsslu— tande parterna skall se över situationen under år 1995.

1. a) Gemenskapen och en EFTA-stat får, på grund av allvarliga skäl som _ Bilaga I

rör människors eller djurs hälsa, vidta till-fälliga säkerhetsåtgärder enligt eget förfarande i fråga om införande på deras territorium av djur eller animalieprodukter. Dessa åtgärder skall utan dröjsmål anmälas till alla avtalsslutande parter samt till EG-kommissionen och EFTA:s övervakningsmyn- dighet.

b) Samråd beträffande situationen skall hållas inom 10 dagar från da— gen för anmälan. EG-kommissionen och/eller EFTAzs övervakningsmyndighet skall, inom sina respektive ansvarsområden, vidta de åtgärder som behövs och vederbörligen beakta resultaten från sådana samråd.

2. EG-kommissionen och EFTA:s övervakningsmyndighet får hålla samråd om alla aspekter av situationen för dj urhälsan och hälsovården. Bestäm- melserna i punkt 1 b är tillämpliga.

3. a) EG-kommissionen skall till EFTA:s övervakningsmyndighet över- lämna alla beslut om skyddsåtgärder som rör handeln inom gemen- skapen. Om EFTAzs övervakningsmyndighet anser att beslutet är olämpligt är bestämmelserna i punkt 2 tillämpliga.

b) EFTA:s övervakningsmyndighet skall till EG-kommissionen över- lämna alla beslut om skyddsåtgärder som rör handeln mellan EFTA- stater. Om kommissionen anser att beslutet är olämpligt är bestäm- melserna i punkt 2 tillämpliga.

1. EFTA:s övervakningsmyndighet skall ansvara för EFTA-staterna då det gäller tillämpningen av bestämmelserna om stickprovskontroller, inspek- tioner eller tvister som kräver expertmedverkan och som avses i detta ka-

pitel. 2. Följande principer skall gälla:

a) Inspektioner skall utföras enligt program som motsvarar dem som används inom gemenskapen.

b) EFTA:s övervakningsmyndighet skall, för inspektioner i EFTA-sta- terna, ha en struktur som motsvarar gemenskapens.

c) Samma kriterier skall gälla för inspektionerna.

d) Inspektören skall vara ojävig när han fullgör sina uppdrag.

e) Inspektörerna skall ha jämförbar nivå vad gäller utbildning och erfa- renhet.

f) Information om inspektioner skall utväxlas mellan EG-kommissio- nen och EFTA:s övervakningsmyndighet.

g) Uppföljningen av inspektionerna skall samordnas mellan EG-kom- missionen och EFTA:s övervakningsmyndighet.

3. Nödvändiga regler för genomförandet av bestämmelserna om stickprovs— kontroller, inspektioner eller tvister som kräver expertmedverkan kom- mer att fastställas i nära samarbete mellan EG-kommissionen och 298

EFTA:s övervakningsmyndighet. Prop. 1991/92:170 4. Reglerna om stickprovskontroller, inspektioner eller tvister som kräver Bilaga 14

expertmedverkan och som avses i detta kapitel är endast giltiga i fråga Bilaga 1 om rättsakter eller delar därav som tillämpas av EFTA-staterna.

11. VIII av gemensamma referenslaboratorier

Om inte annat följer av de ekonomiska konsekvenserna skall gemenskapens referenslaboratorier fungera som referenslaboratorier för alla parter i detta avtal.

Samråd skall ske mellan de avtalsslutande parterna för bestämma arbets- villkoren.

EG-kommissionen skall, utöver det antal som fastställts i artikel 3 i kommis- sionens beslut 81/651/EEG1, bland högt kvalificerade personer från EFTA- staterna utse två personer för varje avdelning som avses i artikel 2.1 och arti- kel 3 i beslutet och dessa skall till fullo delta i Vetenskapliga veterinära kom- mitténs arbete. De kommer inte att delta vid omröstning och deras ställ- ningstagande kommer att protokollföras separat.

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

Nötkreatur/svin

1. 364 L 0432: Rådets direktiv 64/432/EEG av den 26 juni 1964 om dj urhäl— soproblem som påverkar handeln inom gemenskapen med nötkreatur och svin (EGT nr 121, 29.7.1964, s. 1977), i dess lydelse enligt 366 L 0600: Rådets direktiv 66/600/EEG av den 25 oktober 1966 (EGT nr L 192, 27.10.1966, s. 3294)

— 371 L 0285: Rådets direktiv 71/285/EEG av den 19 juli 1971 (EGT nr L 179, 9.8.1971, s. 1) 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 76) 372 L 0445: Rådets direktiv 72/445/EEG av den 28 december 1972 (EGT nr L 298, 31.12.1972, s. 49) -— 373 L 0150: Rådets direktiv 73/150/EEG av den 5 juni 1973 (EGT nr L 172, 28.6.1973, s. 18) — 377 L 0098: Rådets direktiv 77/98/EEG av den 21 december 1976 (EGT nr L 26, 31.1.1977, s. 81) 379 L 0109: Rådets direktiv 79/109/EEG av den 24 januari 1979

'EGT nr L 233, 19.8.1981, s. 32 299

(EGT nr L 29, 3.2.1979, s. 20) Prop. 1991/92:170 379 L 0111: Rådets direktiv 79/111/EEG av den 24 januari 1979 Bilaga 14 (EGT nr L 29, 3.2.1979, s. 26) Bilaga 1 380 L 0219: Rådets direktiv 80/219/EEG av den 22 januari 1980 (EGT nr L 47, 21.2.1980, s. 25) 380 L 1098: Rådets direktiv 80/1098/EEG av den 11 november 1980 (EGT nr L 325, 1.12.1980, S. 11)

380 L 1274: Rådets direktiv 80/1274/EEG av den 22 december 1980 (EGT nr L 375, 31.12.1980, s. 75) 381 L 0476: Rådets direktiv 81/476/EEG av den 24 juni 1981 (EGT nr L 186, 8.7.1981, s. 20) 382 L 0061: Rådets direktiv 82/61/EEG av den 26 januari 1982 (EGT nr L 29, 6.2.1982, s. 13) 382 L 0893: Rådets direktiv 82/893/EEG av den 21 december 1982 (EGT nr L 378, 31.12.1982, s. 57) 383 L 0642: Rådets direktiv 83/642/EEG av den 12 december 1983 (EGT nr L 358, 22.12.1983, s. 41) 383 L 0646: Rådets direktiv 83/646/EEG av den 13 december 1983 (EGT nr L 360, 23.12.1983, s. 44) 384 L 0336: Rådets direktiv 84/336/EEG av den 19 juni 1984 (EGT nr L 177, 4.7.1984, s. 22) 384 L 0643: Rådets direktiv 84/643/EEG av den 11 december 1984 (EGT nr L 339, 27.12.1984, s. 27) 384 L 0644: Rådets direktiv 84/644/EEG av den 11 december 1984 (EGT nr L 339, 27.12.1984, s. 30) 385 L 0320: Rådets direktiv 85/320/EEG av den 12 juni 1985 (EGT nr L 168, 28.6.1985, s. 36) 385 L 0586: Rådets direktiv 85/586/EEG av den 20 december 1985 (EGT nr L 372, 31.12.1985, s. 44) 387 D 0231: Rådets beslut 87/231/EEG av den 7 april 1987 (EGT nr L 99, 11.4.1987, s. 18) 387 L 0489: Rådets direktiv 87/489/EEG av den 22 september 1987 (EGT nr L 280, 3.10.1987, s. 28) 388 L 0406: Rådets direktiv 88/406/EEG av den 14 juni 1988 (EGT nr L 194, 22.7.1988, s. 1) 389 L 0360: Rådets direktiv 89/360/EEG av den 30 maj 1989 (EGT nr L 153, 6.6.1989, s. 29) 389 D 0469: Kommissionens beslut 89/469/EEG av den 28 juli 1989 (EGT nr L 225, 3.8.1989, s. 51) 389 L 0662: Rådets direktiv 89/662/EEG av den 11 december 1989 (EGT nr L 395, 30.12.1989, s. 13) 390 L 0422: Rådets direktiv 90/422/EEG av den 26 juni 1990 (EGT nr L 224, 18.8.1990, s. 9) 390 L 0423: Rådets direktiv 90/423/EEG av den 26 juni 1990 (EGT nr L 224, 18.8.1990, s. 13) 390 L 0425: Rådets direktiv 90/425/EEG av den 26 juni 1990 (EGT nr L 224, 18.8.1990, s. 29) 391 D 0013: Kommissionens beslut 91/13/EEG av den 17 december 300

1990 (EGT nr L 8, 11.1.1991, s. 26) Prop. 1991/92:170391 D 0177: Kommissionens beslut 91/177/EEG av den 26 mars 1991 Bilaga 14 (EGT nr L 86, 6.4.1991, s. 32) Bilaga I

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning: a) I artikel 2 o beträffande regioner skall följande tilllägg göras:

”—- Finland lääni/län

— Liechtenstein Liechtenstein

Norge fylke Schweiz Kanton/canton/cantone Sverige län — Österrike Bundesland”

b) Artikel 4 b är inte tillämplig. Ny lagstiftning kommer att fastställas enligt det förfarande som anges i detta avtal.

c) I artikel 10.2 skall tidsangivelserna 1 juli 1991 och 1januari 1992, i punktens sista mening, med avseende på EFTA-staterna ersättas med 1januari 1993 och ljuli 1993.

d) I bilaga B. 12 skall följande tillägg göras för statliga institutioner med ansvar för officiell testning av tuberkulin: ”m) Finland Veterinazrinstituttet, Oslo n) Norge Veterninaerinstituttet, Oslo 0) Sverige Institution i det land varifrån varan le- vereras p) Schweid Viruskrankenheiten und Immunpro- Liechtenstein phylaxe, Mittelhäusern ”q) Österrike Bundesanstalt fiir Tierseuchenbekämp-

fung, Mödling” e) I bilaga C.9 skall följande tillägg göras då det gäller officiella institu- tioner med ansvar för officiell testning av antigener:

”m) Finland Veterinaerinstituttet, Oslo n) Norge Veterinmrinstituttet, Oslo 0) Sverige Statens veterinärmedicinska anstalt, Uppsala p) Schweiz/ Institut fiir Veterinär-Bakteriologie, Liechtenstein Bern q) Österrike Bundesantalt fiir Tierseuchenbekämp-

fung, Mödling”

f) I bilaga F

Mall I, not 4, Mall II, not 5, Mall III, not 4 och Mall IV, not 5,

skall följande tillägg göras beträffande

namn på veterinära

tjänstebenämningar:

”m) Finland Kunnaneläinlääkäri 301

Kaupungineläinlääkäri eller Prop. 1991/92:170 Läänineläinlääkäri/ Bilaga 14 Kommunalveterinär, Bilaga 1 Stadsveterinär eller Länsveterinär

n) Norge Distriktsveterinzer 0) Sverige Gränsveterinär eller Distriktsveterinär

p) Schweiz/ Kontrolltierarzt/Vétérinaire de contro-

Liechtenstein le/Veterinario di controllo q) Österrike Amtstierar'zt”

g) I bilaga G punkt A.2 skall följande tillägg göras beträffande de officiella institutionerna. ”m) Finland Valtion eläinlääketieteellinen laitos, Helsinki/ Statens veterinärmedicinska anstalt, Helsingfors n) Norge Veterinaerinstituttet, Oslo 0) Sverige Statens veterinärmedicinska anstalt, Uppsala p) Schweiz/ Eidgenössisches Institut för Viruskran- Licchtenstein kenheiten und Immunprophylaxe, Mit- telhäusern q) Österrike Bundesanstalt fiir Tierseuchenbekämp- fung, Mödling” Får och getter

2. 391 L 0068: Rådets direktiv 91/68/EEG av den 28 januari 1991 om djur- hälsovillkor för handel inom gemenskapen med får och getter (EGT nr L 46, 19.2.1991, s. 19)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tilläm- pas med följande anpassning: a) Artikel 2.3 skall ersättas med ”Med anläggning skall avses en jordbruksanläggning eller en fas- tighet som tillhör en person vilken bedriver handel, enligt definition i gällande nationella regler, och som är belägen på en EG-medlems- stats eller en EFTA-stats territorium och där nötkreatur, svin, får, getter, levande fjäderfä och tama kaniner förvaras eller regelbundet hålls samt en anläggning enligt definitionen i artikel 2 a i rådets di- rektiv 90/426/EEG av den 26 juni 1990 om djurhälsovillkor som re- glerar rörelse och import från tredje land av levande hästdjur.”2 b) Artikel 2.9 skall ersättas med

2EGT nr L 224, 18.8.1990, s. 42 302

d)

”Med en godkänd marknad eller ett godkänt uppsamlingscentrum avses varje plats, med undantag för anläggningen, där får eller get- ter säljs, köps och/eller samlas eller lastas och som uppfyller kraven i artikel 3.7 i rådets direktiv 64/432/EEG och som har godkänts.” Artikel 4.1 a skall ersättas med

”skall identifieras och registreras på ett sådant sätt att det går att spåra den ursprungliga eller tillfälliga anläggningen, centret eller or- ganisationen. För identifieringen förbinder sig EFTA-staterna att samordna sina system med EG:s system.

Före den 1 september 1993 skall EFTA-staterna vidta lämpliga åt- gärder för att garantera att de identifierings- och registreringssystem som är tillämpliga vid handel inom EES utsträcks till förflyttning av djur inom deras territorier. Nationella identifierings- eller registre- ringssystem skall anmälas till EFTA:s övervakningsmyndighet före den 1 juli 1993.” Artikel 4.2, första strecksatsen, skall ersättas med

Får och getter som kan behöva slaktas enligt ett nationellt pro- gram för utrotning av sjukdomar som inte finns upptagna i följande förteckning eller i kapitel I i bilaga B till detta direktiv: — Mul och klövsjuka (FMD) Klassisk svinpest (CSF) Afrikansk svinpest (ASF) Swine vesicular disease (SVD) Newcastlesjuka

— Boskapspest Pest hos mindre idisslare (PPR) — Vesikulär stomatit (VS)

Blue tongue Afrikansk hästpest (AHS) Viral encefalmyelit hos häst — Tcschcnsjuka/svinlamhet Hönspest Koppor hos får och get Lumpy skin disease Rift valley fever — Elakartad lungsjuka hos nötkreatur.”

e) Artikel 4.2, andra strecksatsen, skall ersättas med

”— får och getter som av skäl som rör människors eller djurs hälsa inte kan marknadsföras på det egna territoriet.” Artikel 6 b i, första strecksatsen, skall ersättas med ”—anlägg- ningen är föremål för regelbundna officiella veterinärkontroller i överensstämmelse med följande krav:

Utan att de övervakningsuppgifter som åligger officiell veterinär enligt detta avtal påverkas, skall den behöriga myndigheten utföra kontroller vid anläggningar, godkända marknader och uppsamlings- centra, centra eller organisationer för att förvissa sig om att sådana djur och varor som är avsedda för handel uppfyller kraven i detta direktiv, i synnerhet villkoren i artikel 4.1 a om identifiering och re-

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Bilaga I

gistrering samt att de på väg till bestämmelseorten åtföljs av hälsoin- Prop. 1991/92:170 tyg, enligt föreskrifterna i detta direktiv.” Bilaga 14 g) I artikel 8.2, sista meningen, skall för EFTA-staternas vidkom- Bilaga 1 mande tidsangivelserna 1 januari 1992 och 1 juli 1992 ersättas med 1januari 1993 och ljuli 1993. h) Artikel 10 skall inte gälla. i) I bilaga A, kapitel 2.D.2 skall den första meningen ersättas med

”till den 1 september 1993 får och getter från andra anläggningar än sådana som avses i 1, under förutsättning att de uppfyller följande villkor:”

j) Bilaga C skall ersättas med

”Diagnostiska prov på brucellos (B. melitensis)

Om en anläggning skall kunna förklaras fri från brucellos skall diagnostiskt prov på brucellos (B. melitensis) utföras med använd- ning av Rose Bengal-metoden eller med komplementbindningsme- toden som beskrivs i punkterna 1 och 2 eller genom någon annan metod som godkänts enligt förfarandet i artikel 15 i detta direktiv. Komplementbindningsmetoden används vid undersökning av en- staka djur.

1. Rose Bengal-metoden Rose Bengal-metoden får användas för att kontrollera an- läggningar med får eller getter för att utröna om dessa är offi- ciellt fria från brucellos eller fria från brucellos. 2. Komplementbindningsmetoden

a) Komplementbindningsmetoden skall användas vid alla undersökningar av enstaka djur.

b) Komplementbindningsmetoden får användas vid anlägg- ningar med får eller getter för att utröna om anläggning- arna är officiellt fria från brucellos eller fria från brucellos.

Om mer än 5 procent av djuren i en anläggning uppvisar en positiv reaktion vid användning av Rose Bengal-meto- den skall ytterligare en undersökning utföras på varje en- skilt djur i anläggningen med hjälp av komplementbind- ningsmetoden.

Serum som innehåller 20 eller fler ICFT—enheter per ml skall anses som positivt vid komplementbindningsmeto- den.

De antigener som används skall vara godkända av det nationella laboratoriet och skall följa den andra interna- tionella standarden för antiserum mot Brucella abortus.”

k) Bilaga EMall I (111) (b) och (V) (e) tredje strecksatsen Mall II (III) (b) och (V) (f) tredje strecksatsen och Mall III (III) (b) och (V) (i) tredje strecksatsen skall inte tillämpas.

Hästdjur 3. 390 L 0426: Rådets direktiv 90/426/EEG av den 26 juni 1990 om dj urhäl- 304

sovillkor vid rörelse och import av hästdjur från tredje land (EGT nr L Prop. 1991/92:170 224, 18.8.1990, s. 42) Bilaga 14 Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tilläm- Bilaga 1 pas med följande anpassning: &) Artikel 9 skall inte gälla.

b) I bilaga C not 1 skall följande tillägg göras:

”m) Finland Kunnaneläinlääkäri Kaupungineläinlääkäri eller Läänineläinlääkäri/ Kommunalveterinär, Stadsveterinär eller Länsveterinär

n) Norge Distriktsveterinaer 0) Sverige Gränsveterinär eller Distriktsveterinär

p) Schweiz] Kontrolltierarzt/Vétérinaire de contrö-

Liechtenstein le/Veterinario di controllo q) Österrike Amtstierarzt” Fjäderfä/Kläckningsägg

4. 390 L 0539: Rådets direktiv 90/539/EEG av den 15 oktober 1990 om djur- hälsovillkor för handel inom gemenskapen och för import från tredje land av fjäderfä och kläckningsägg (EGT nr L 303, 31.10.1990 s. 6)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tilläm- pas med följande anpassning: &) I artikel 3.1, första meningen, skall tidsangivelsen 1 juli 1991 för EF- TA-staternas vidkommande ersättas med 1 januari 1993.

b) Vid tillämpningen av artikel 7.1 b är bestämmelserna om märkning som finns i kommissionens förordning (EEG) 1868/773 relevanta. Vid tillämpningen av dessa bestämmelser gäller följande förkort- ningar för EFI'A-staternas vidkommande: ! FI för Finland NO för Norge CH eller FL för Schweiz/Liechtenstein SE för Sverige ' AT för Österrike

c) I artikel 13.2, andra stycket, skall tidsangivelserna 1 juli 1991 och 1 januari 1992 för EFTA-staternas vidkommande ersättas med 1 ja- nuari 1993 och ljuli 1993.

d) 1 artikel 14.2, sista meningen, skall tidsangivelserna 1 juli 1991 och 1 januari 1992 för EFTA-staternas vidkommande ersättas med 1 ja- nuari 1993 och ljuli 1993.

e) Artikel 29 skall inte gälla.

f) Artikel 30 skall inte gälla.

3GT nr L 209, 17.8.1977, s. 1 305

g) I bilaga 1 skall följande tillägg göras beträffande nationella referens- laboratorier för sjukdomar som drabbar fjäderfä: ”Finland Valtion eläinlääketieteellinen laitos, Helsin- ki/Statens veterinärmedicinska anstalt, Hel- singfors

Norge Veterinzerinstituttet, Oslo Scweiz/ Eidgenössisches Institut fiir Viruskrankhei- Liechtenstein ten und Immunprophylaxe, Mittelhäusern Sverige Statens veterinärmedicinska anstalt, Upp- sala Österrike Bundesantalt fiir Virusseuchenbekämpfung

bei Haustieren, Wien-Hctzcndort” h) ] bilaga 2 kapitel 1.2 skall hänvisningen till EEG-förordningen 2782/75 inte gälla.

Mutenbruk

5. 391 L 0067: Rådets direktiv 91/67/EEG av den 28januari 1991 om djur- hälsovillkor för utsläppande på marknaden av djur och produkter från vattenbruk (EGT nr L 46, 19.2.1991, s. 1)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tilläm- pas med följande anpassning:

Artikel 16 skall inte gälla.

Embryan från nötkreatur

6. 389 L 0556: Rådets direktiv 89/556/EEG av den 25 september 1989 om djurhälsovillkor för handel inom gemenskapen med och import från tredje land av embryon från tamdjur av nötkreatur (EGT nr L 302, 19.10.1989, s. 1), i dess lydelse enligt — 390 L 0425: Rådets direktiv 90/425/EEG av den 26 juni 1990 (EGT nr

L 224, 18.8.1990, s. 29) Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tilläm- pas med följande anpassning:

Artikel 14 skall inte gälla.

Sperma från nötkreatur

7. 388 L 0407: Rådets direktiv 88/407/EEG av den 14 juni 1988 om djurhäl- sokrav som är tillämpliga vid handel inom gemenskapen med och import av djupfryst sperma från tamdjur av nötkreatur (EGT nr L 194, 22.7.1988, s. 10), i dess lydelse enligt — 390 L 0120: Rådets direktiv 90/120/EEG av den 5 mars 1990 (EGT nr L 71, 17.3.1990, s. 37)

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Bilaga I

— 390 L 0425: Rådets direktiv 90/425/EEG av den 26 juni 1990 (EGT nr L 224, 18.8.1990, s. 29) Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tilläm- pas med följande anpassning: Artikel 15 skall inte gälla.

Sperma från svin

8. 390 L 0429: Rådets direktiv 90/429/EEG av den 26 juni 1990 om djurhäl- sokrav som är tillämpliga vid handel inom gemenskapen med och import av sperma från tamdjur av svin (EGT nr L 224, 18.8.1990, s. 62) Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tilläm- pas med följande anpassning:

a) Artikel 6.2 skall inte gälla.

b) Artikel 14 skall inte gälla.

c) Artikel 15 skall inte gälla.

Färskt kött

9. 372 L 0461: Rådets direktiv 72/461/EEG av den 12 december 1972 om hälsoproblem som påverkar handeln inom gemenskapen med färskt kött (EGT nr L 302, 31.12.1972, s. 24), i dess lydelse enligt 377 L 0098: Rådets direktiv 77/98/EEG av den 21 december 1976 (EGT nr L 26, 31.1.1977, s. 81)

380 L 0213: Rådets direktiv 80/213/EEG av den 22 januari 1980 (EGT nr L 47, 21.2.1980, s. 1) — 380 L 1099: Rådets direktiv 80/1099/EEG av den 11 november 1980 (EGT nr L 325, 1.12.1980, s. 14) — 381 L 0476: Rådets direktiv 81/476/EEG av den 24 juni 1981 (EGT nr L 186, 8.7.1981, s. 20) 382 L 0893: Rådets direktiv 82/893(EEG av den 21 december 1982 (EGT nr L 378, 31.12.1982, s. 57) 383 L 0646: Rådets direktiv 83/646/EEG av den 13 december 1983 (EGT nr L 360, 23.12.1983, s. 44) — 384 L 0336: Rådets direktiv 84/336/EEG av den 19 juni 1984 (EGT nr L 177, 4.7.1984, s. 22) 384 L 0643: Rådets direktiv 84/643/EEG av den 11 december 1984 (EGT nr L 339, 27.12.1984, s. 27) 385 L 0322: Rådets direktiv 85/322/EEG av den 12 juni 1985 (EGT nr L 168, 28.6.1985, s. 41) — 387 L 0064: Rådets direktiv 87/64/EEG av den 30 december 1986 (EGT nr L 34, 5.2.1987, s. 52) - 387 D 0231: Rådets beslut 87/231/EEG av den 7 april 1987 (EGT nr L 99, 11.4.1987, s. 18) — 387 L 0489: Rådets direktiv 87/489/EEG av den 22 september 1987 (EGT nr L 280, 3.10.1987, s. 28)

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Bilaga I

389 L 0662: Rådets direktiv 89/662/EEG av den 11 december 1989 Prop. 1991/92:170 (EGT nr L 395, 30.12.1989, s. 13) Bilaga 14 - 391 L 0266: Rådets direktiv 91/266/EEG av den 21 maj 1991 (EGT Bilaga 1 nr L 134, 29.5.1991, s. 45) Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tilläm- pas med följande anpassning: a) I artikel 5.1 skall hänvisningen till ”kapitel IX i bilaga 1” ersättas med ”kapitel XI i bilaga 1”. b) Vid tillämpningen av artikel 8a.2 skall hänvisningen till ”artikel 9 i rådets direktiv 89/662/EEG” ändras till ”punkt 9 i kapitel I i bilaga I till EES—avtalet”. c) Artikel 13a skall inte gälla. Ny lagstiftning kommer att fastställas en- ligt förfarandet i detta avtal. d) Artikel 15 skall inte gälla. e) I bilagan, punkt 2 tredje strecksatsen, skall följande tillägg göras: ”EFTA”.

Fjäderfäkött

10.391 L 0494: Rådets direktiv 91/494/EEG av den 26juni 1991 om djurhäl- sovillkor för handel inom gemenskapen med och import från tredje land av färskt fjäderfäkött (EGT nr L 268, 24.9.1991, s. 35) Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tilläm- pas med följande anpassning: Artikel 6 skall inte gälla.

Köttvaror

11.380 L 0215: Rådets direktiv 80/215/EEG av den 22januari 1980 om djur- hälsoproblem som påverkar handeln med köttprodukter inom gemenska- pen (EGT nr L 47, 21.2.1980, s. 4), i dess lydelse enligt 380 L 1100: Rådets direktiv 80/1100/EEG av den 11 november 1980 (EGT nr L 325, 1.12.1980, s. 16) 381 L 0476: Rådets direktiv 81/476/EEG av den 24 juni 1981 (EGT nr L 186, 8.7.1981, s. 20) 385 L 0321: Rådets direktiv 85/321/EEG av den 12juni 1985 (EGT nr L 168, 28.6.1985, s. 39) 387 L 0491: Rådets direktiv 87/491/EEG av den 22 september 1987 (EGT nr L 279, 2.10.1987, s. 27) 388 L 0660: Rådets direktiv 88/660/EEG av den 19 december 1988 (EGT nr L 382, 31.12.1988, s. 35) 389 L 0662: Rådets direktiv 89/662/EEG av den 11 december 1989 (EGT nr L 395, 30.12.1989, s. 13) Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tilläm- pas med följande anpassning: a) Vid tillämpningen av artikel 7a.1 och 7a.2 skall hänvisningarna till 308

”artikel 9 i rådets direktiv-89/662/EEG” ändras till ”punkt 9 i kapitel Prop. 1991/92:170 I i bilaga] till EES-avtalet”. Bilaga 14

b) Artikel 10 skall inte gälla. Ny lagstiftning kommer att fastställas en- Bilaga ] ligt förfarandet i detta avtal.

c) Artikel 15 skall inte gälla.

12.385 L 0511: Rådets direktiv 85/511/EEG av den 18 november 1985 om införande av gemenskapsåtgärder för bekämpning av mul— och klövsjuka (EGT nr L 315, 26.11.1985, s. 11), i dess lydelse enligt — 390 L 0423: Rådets direktiv 90/423/EEG av den 26 juni 1990 (EGT nr L 224, 18.8.1990, s. 13) Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tilläm- pas med följande anpassning: a) I bilaga A skall följande tillägg göras beträffande godkända institu-

tioner: Offentliga ”m) Finland n) Norge Veterinzerinstituttct, Oslo 0) Sverige Statens veterinärmedicinska anstalt, Uppsala p) Schweiz/ Eidgenössisches Institut för Virusk- Liechtcnstein rankhciten und Immunprophylaxe, Mittelhäusern q) Österrike Bundesanstalt fiir Virusseuchenbe- kämpfung bei Hausetieren, Wien” Privata b) I bilaga B skall följande tillägg göras beträffande nationella labora- torier: "m) Finland Statens veterinaere Institut for virusfors-

kning, Lindholm, Danmark Animal Virus Research Institute, Pirbright Woking, Surrey n) Norge Statens vcterinzere Institut for virusfors- kning, Lindholm, Danmark Animal Virus Research Institute, Pirb- right Woking, Surrey 0) Sverige Statens veterinärmedicinska anstalt, Uppsala p) Schweiz/ Eidgenössisches Institut för Virusk— Liechtenstein rankheiten und Immunprophylaxe, Mittelhäusern q) Österrike Bundesanstalt fiir Virusseuchenbe-

kämpfung bci Haustieren, Wien-Het- zendorf” 309

13.390 L 0423: Rådets direktiv 90/423/EEG av den 26 juni 1990 om ändring Prop. 1991/92:170 av direktiv 85/511/EEG om införande av gemenskapsåtgärder för be- Bilaga 14 kämpning av mul- och klövsjuka, direktiv 64/432/EEG om djurhälsopro- Bilaga 1 blem som påverkar handeln inom gemenskapen med nötkreatur och svin samt direktiv 72/462/EEG om hälsoproblem och problem som rör veteri- när besiktning vid import från tredje land av nötkreatur, svin och färskt kött eller köttvaror (EGT nr 224, 18.8.1990, s. 13)

Klassisk svinpest

Bestämmelserna i rådets beslut 90/678/EEG av den 13 december 1990 om erkännande av vissa delar av gemenskapens territorium såsom varande offi- ciellt fria från svinpest eller fria från svinpest har reviderats och kommer där- för inte att tas över av EFTA-staterna. Gemenskapens nya regler på området kommer att behandlas enligt det förfarande som fastställts i avtalet.

14.380 L 0217: Rådets direktiv 80/217/EEG av den 22 januari 1980 om inför- ande av gemenskapsåtgärder för bekämpning av klassisk svinpest (EGT nr L 47, 21.2.1980, s. 11), i dess lydelse enligt — 380 L 1274: Rådets direktiv 80/1274/EEG av den 22 december 1980 (EGT nr L 375, 31.12.1980, s. 75) 381 L 0476: Rådets direktiv 81/476/EEG av den 24 juni 1981 (EGT nr L 186, 8.7.1981, s. 20) - 384 L 0645: Rådets direktiv 84/645/EEG av den 11 december 1984 (EGT nr L 339, 27.12.1984, s. 33) — 385 L 0586: Rådets direktiv 85/586/EEG av den 20 december 1985 (EGT nr L 372, 31.12.1985, s. 44) — 387 L 0486: Rådets direktiv 87/486/EEG av den 22 september 1987 (EGT nr L 280, 3.10.1987, s. 21) . Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tilläm-

pas med följande anpassning:

a) I bilaga 2 skall följande tillägg göras beträffande nationella laborato- rier för svinpest: ”m) Finland Statens veterinmre Institut for virusfors- kning, Lindholm, Danmark

n) Norge Statens veterinmre Institut for virusfors- kning, Lindholm, Danmark 0) Sverige Statens veterinärmedicinska anstalt, Uppsala

p) Schweiz/ Eidgenössisches Institut ftir Virusk-

Liechtenstein rankhciten und Immunprophylaxe,

Mittelhäusern

q) Österrike Bundesanstalt fär Virusseuchenbe- kämpfung bei Haustieren, Wien-Het- zendorf”

b) Vid tillämpningen av bilaga 3 skall EFTA-staterna upprätta ett mot-

svarande anmälnings— och informationssystem som kommer att fun- 3 . 10

gera enligt protokoll ] till avtalet och som kommer att samordnas Prop. 1991/92:170 med EG:s system. Bilaga 14 Bilaga I

15.382 L 0894: Rådets direktiv 82/894/EEG av den 21 december 1982 om anmälan av djursjukdomar inom gemenskapen (EGT nr 1. 378, 31.12.1982, s. 58), i dess lydelse enligt — 389 D 0162: Kommissionens beslut 89/162/EEG av den 10 februari 1989 (EGT nr L 61, 4.3.1989, s. 48) 390 D 0134: Kommissionens beslut 90/134/EEG av den 6 mars 1990 (EGT nr L 76, 22.3.1990, s. 23) Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tilläm- pas med följande anpassning: EFTA-staterna kommer att upprätta ett motsvarande anmälnings- och informationssystem som kommer att fungera enligt protokoll 1 till avtalet och som kommer att samordnas med EG:s system (ADNS), i princip före den 1 september 1993. 16.384 D 0090: Kommissionens beslut 84/90/EEG av den 3 februari 1984 om fastställande av en kodad form för anmälan av djursjukdomar enligt rå- dets direktiv 82/894/EEG (EGT nr L 50, 21.2.1984, s. 10), i dess lydelse enligt 389 D 0163: Kommissionens beslut 89/163/EEG av den 13 februari

1989 (EGT nr L 61, 4.3.1989, s. 49) Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tilläm- pas mcd följande anpassning:

EFTA-staterna kommer att upprätta ett motsvarande anmälnings- och informationssystem som kommer att fungera enligt protokoll 1 till avtalet och som kommer att samordnas med EG:s system (ADNS), i princip före den 1 september 1993.

17.390 D 0442: Kommissionens beslut 90/442/EEG av den 25 juli 1990 om fastställande av koder för anmälan av djursjukdomar (EGT nr L 227, 21.8.1990, s. 39) Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tilläm- pas med följande anpassning: EFTA-staterna kommer att upprätta ett motsvarande anmälnings- och informationssystem som kommer att fungera enligt protokoll 1 till avtalet och som kommer att samordnas med EG:s system (ADNS), i princip före den 1 september 1993.

18.364 L 0433: Rådets direktiv 64/433/EEG av den 26juni 1964 om hygienk- rav vid framställning och marknadsföring av färskt kött (EGT nr 121, 29.7.1964, s. 2012), i dess lydelse enligt 31 I

391 L 0497: Rådets direktiv 91/497/EEG av den 29 juli 1991 (EGT Bilaga 14 nr L 268, 24.9.1991, s. 69) Bilaga 1 Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tilläm- pas med följande anpassning:

a) I artikel 4 A skall datumen 1 januari 1993 och 31 december 1991, som nämns i första meningen i stycket, då det gäller EFTA-staterna ersättas med den 1 september 1993 respektive den 31 december 1992.

b) Artikel 5.1 a i skall ersättas med:

”hos vilka, utan att detta medför någon ändring beträffande föl- jande sjukdomar:

mul- och klövsjuka klassisk svinpest

afrikansk svinpest swine vesicular disease

— newcastlesjuka

boskapspest

peste des petits ruminants (TTR)

vesikulär stomatit

bluetongue afrikansk hästpest virala hästencefaliter

Teschensjuka/svinlamhet — hönspest får- och getkoppor

lumpy skin disease Rift valleyfeber — elakartad lungsjuka hos nötkreatur, någon av följande sjukdomar diagnostiserats: generaliserad aktinobacillos eller strålsvampsjuka mjältbrand och frasbrand

generaliserad tuberkulos generaliserad Iymfkörtelinflammation rots

rabies

— stelkramp — akut salmonellos

— akut brucellos

— rödsjuka hos svin

- botulism

—- septikemi, pyemi, toxemi eller viremi”

c) Vad gäller artikel 6.1 a skall rådets direktiv 77/96/EEG av den 21 december 19764 om trikinkontroll (Trichinella spiralis) vid import från tredje land av färskt kött från tamsvin tillämpas.

d) I fråga om tillämpningen av artikel 6.2 skall EFTA:s ständiga

4EGT an26, 31.1.1977, s. 67 312

kommitté fatta de nödvändiga besluten beträffande EFTA-sta- Prop. 1991/92:170 terna före den 1 september 1993. Bilaga 14

e) I artikel 10.1, sjätte stycket, skall början av sista meningen ha föl- Bilaga 1 jande lydelse: ”Ovriga medlemsstater, EFTA:s övervaknings- myndighet och EG-kommissionen skall underrättas”.

f) I artikel 13.1 b skall datumet ljuli 1991 som nämns där för EFTA- staternas del ersättas med den 1 januari 1993.

g) Artikel 18 skall inte gälla.

h) I bilaga 1, kapitel VI, punkt 26 b, skall hänvisningen till ”gemen- skapsregler om djurskydd” ersättas med ”nationell djurskydds- lagstiftning”.

i) Vad gäller bilaga 1, kapitel VIII, punkt 42 A 3, tredje stycket, skall bilaga 1.1 till rådets direktiv 77/96/EEG av den 21 december 19765 om trikinkontroll (Trichinella spiralis) vid import från tredje land av färskt kött från tamsvin tillämpas.

j) I bilaga 1, kapitel VIII, punkt 50 a, första strecksatsen, skall föl- jande tilläggas: ”—AT—FI—NO—SE—CH—FL”

k) I bilaga 1, kapitel XI, punkt 50 a, andra strecksatsen och 50 b, tredje strecksatsen, skall följande tilläggas: ”EFTA” 19.391 L 0498: Rådets direktiv 91/498/EEG av den 29 juli 1991 om villkoren för beviljande av tillfälliga och begränsade awikelser från särskilda häl- soföreskrifter inom gemenskapen beträffande framställning och mark- nadsföring av färskt kött (EGT nr L 268, 24.9.1991, s. 105) '

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tilläm- pas med följande anpassning:

a) I artikel 2.1 skall ”det datum då detta direktiv anmäls” för EFTA- staternas del ersättas med den 1 januari 1993.

b) I artikel 2.2 skall: — datumet 1 april 1992, som nämns i första stycket, för EFTA-stater- nas del ersättas med den 1 april 1993, datumet 1 juli 1992, som nämns i fjärde stycket, för EFTA-staternas del ersättas med den 1 juli 1993 och — datumet ] januari 1993, som nämns i femte stycket, för EFTA-sta— ternas del ersättas med den 1 september 1993. 20.371 L 0118: Rådets direktiv 71/118/EEG av den 15 februari 1971 om hy- gienfrågor som påverkar handeln med färskt kött av fjäderfä (EGT nr L 55, 8.3.1971, s. 23), i dess lydelse enligt

375 L 0431: Rådets direktiv 75/431/EEG av den 10 juli 1975 (EGT nr L 192, 24.7.1975, s. 6) — 378 L 0050: Rådets direktiv 78/50/EEG av den 13 december 1977 (EGT nr L 15, 19.1.1978, s. 28) 380 L 0216: Rådets direktiv 80/216/EEG av den 22 januari 1980 (EGT nr L 47, 21.2.1980, s. 8)

5EGT an26, 31.1.1977, s. 67 313

— 380 L 0879: Kommissionens direktiv 80/879/EEG av den 3 septem- Prop. 1991/92:170 ber 1980 (EGT nr L 251, 24.9.1980, s. 10) Bilaga 14 381 L 0476: Rådets direktiv 81/476/EEG av den 24juni 1981 (EGT Bilaga 1 nr L 186, 8.7.1981, s. 20) — 384 L 0642: Rådets direktiv 84/642/EEG av den 11 december 1984 (EGT nr L 339, 27.12.1984, s. 26) 385 L 0324: Rådets direktiv 85/324/EEG av den 12 juni 1985 (EGT nr L 168, 28.6.1985, s. 45) 385 L 0326: Rådets direktiv 85/326/EEG av den 12 juni 1985 (EGT nr L 168, 28.6.1985, s. 48) 387 R 3805: Rådets förordning nr (EEG) 3805/87 av den 15 decem- ber 1987 (EGT nr L 357, 19.12.1987, s. 1) — 388 L 0657: Rådets direktiv 88/657/EEG av den 14 december 1988 (EGT nr L 382, 31.12.1988, s. 3) — 389 L 0662: Rådets direktiv 89/662/EEG av den 11 december 1989 (EGT nr L 395, 30.12.1989, s. 13) — 390 D 0484: Kommissionens beslut 90/484fEEG av den 27 september 1990 (EGT nr L 267, 29.9.1990, s. 45) - 390 L 0654: Rådets direktiv 90/654/EEG av den 4 december 1990 (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 48)

— 391 L 0494: Rådets direktiv 91/494/EEG av den 26 juni 1991 (EGT nr L 268, 24.9.1991, s. 35)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) I artikel 5.1, fjärde stycket, skall början av sista meningen ha föl- jande lydelse: ”Övriga medlemsstater, EFTA:s övervakningsmyn- dighet och EG-kommissionen skall underrättas”.

b) Artikel 19 skall inte gälla.

c) I bilaga 1, kapitel X, punkt 44.1 a, första strecksatsen, skall följande tilläggas:

”— AT—FI—NO—SE—CH-FL”

d) I bilaga I, kapitel X, punkt 44.1 a, tredje strecksatsen, skall föl- jande tilläggas: ”EFTA”

Köttprodukter

21. 377 L 0099: Rådets direktiv 77/99/EEG av den 21 december 1976 om hygienfrågor som påverkar handeln med köttprodukter inom gemenskapen (EGT nr L 26, 31.1.1977, s. 85), i dess lydelse enligt 381 L 0476: Rådets direktiv 81/476/EEG av den 24 juni 1981 (EGT nr L 186, 8.7.1981, s. 20)

385 L 0327: Rådets direktiv 85/327/EEG av den 12 juni 1985 (EGT nr L 168, 28.6.1985, s. 49) 385 L 0586: Rådets direktiv 85/586/EEG av den 20 december 1985 314 (EGT nr L 372, 31.12.1985, s. 44)

- 387 R 3805: Rådets förordning nr (EEG) 3805/87 av den 15 decem- Prop. 1991/92:170 ber 1987 (EGT nr L 357, 19.12.1987, 5. 1) Bilaga 14 _ 388 L 0658: Rådets direktiv 88/658/EEG av den 14 december 1988 Bilaga 1 (EGT nr L 382, 31.12.1988, s. 15)

389 L 0227: Rådets direktiv 89/227/EEG av den 21 mars 1989 (EGT nr L 93, 6.4.1989, s. 25)

389 L 0662: Rådets direktiv 89/662/EEG av den 11 december 1989 (EGT nr L 395, 30.12.1989, s. 13)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) I artikel 7.1, tredje stycket, skall början av sista meningen ha föl- jande lydelse: ”Övriga medlemsstater, EFTA:s övervakningsmyn- dighet och EG-kommissionen skall underrättas”.

b) Artikel 24 skall inte gälla.

c) I bilaga A, kapitel VI, punkt 39 a i, första strecksatsen, skall föl- jande tilläggas: ”/AT/FI/NO/SE/CH/FL”

d) I bilaga A, kapitel VI, punkt 39 a i, andra strecksatsen, och ii, tredje strecksatsen, skall följande tilläggas: ”EFTA”

Malet kött

22. 388 L 0657: Rådets direktiv 86/657/EEG av den 14 december 1988 om' fastställande av krav vid framställning av och handel med malet kött, kött i stycken på mindre än 100 gram och köttprodukter samt om änd- ring av direktiven 64/433/EEG, 71/118/EEG och 72/462/EEG (EGT nr L 382, 31.12.1988, s. 3), i dess lydelse enligt — 389 L 0662: Rådets direktiv 89/662/EEG av den 11 december 1989 (EGT nr L 395, 30.12.1989, s. 13) Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, till- lämpas med följande anpassning:

a) I artikel 7.3 skall början av sista meningen ha följande lydelse: ”Öv- riga medlemsstater, EFTA:s övervakningsmyndighet och EG-kom- missionen skall underrättas”.

b) Artikel 18 skall inte gälla.

Äggprodukter

23. 389 L 0437: Rådets direktiv 89/437/EEG av den 20 juni 1989 om hygien- frågor och hälsorisker i samband med tillverkning och utsläppande på mark- naden av äggprodukter (EGT nr L 212, 22.7.1989, s. 87), i dess lydelse enligt — 389 L 0662: Rådets direktiv 89/662/EEG av den 11 december 1989 315

(EGT nr L 395, 30.12.1989, s. 13)Bestämmelserna i direktivet skall, Prop. 1991/92:170 inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning: Bilaga 14

a) I artikel 2 skall den första meningen ersättas med: Bilaga 1 ”I detta direktiv avses med:

ägg: hönsägg med skal, som är lämpade för omedelbar konsum- tion eller för användning inom livsmedelsindustrin, med undan- tag av ägg som behandlats i äggkläckningsmaskin och som inte uppfyller följande krav:

a) de skall ha märkts innan de placerades i kläckningsmaskinen,

b) de får inte vara befruktade och skall vara helt genomskinliga

vid genomlysning,

c) luftkammaren får inte överstiga en höjd av 9 mm,

d) de får inte ha förvaratsi en kläckningsmaskin längre än sex da- gar,

e) de får inte vara behandlade med antibiotika,

f) de skall vara avsedda att användas i en anläggning för framställ- ning av pastöriserade äggprodukter. Industriägg: andra hönsägg med skal än sådana som avses i den föregående strecksatsen.

Följande definitioner skall även gälla:”

b) Artikel 2.11 skall ersättas med följande:

”11) utsläppande på marknaden: marknadsföring av äggproduk- ter i betydelsen lagerhållning eller skyltning i försäljnings- syfte, salubjudande, försäljning, leverans eller annan form av marknadsföring.”

c) 1 artikel 6.1, andra stycket, skall början av sista meningen ha föl- jande lydelse: ”Övriga medlemsstater, EFTA:s övervakningsmyn- dighet och EG—kommissionen skall underrättas”.

d) Artikel 17 skall inte gälla.

e) I bilagan skall kapitel IV, punkt 1, ersättas med följande:

”1) Ägg som används vid framställning av äggprodukter skall för-

packas enligt följande föreskrifter:

a) i) Förpackningarna, och även det inre förpackningsma- terialet, skall vara stöttåliga, torra, rena och i gott skick samt tillverkade av ett material som skyddar äg- gen mot yttre odör och risk för kvalitetsförsämring. ii) Stora förpackningar som används vid transport och spedition av ägg, och även det inre förpackningsmate- rialet, får endast återanvändas om de är i nyskick och motsvarar kraven i punkt 1. På stora förpackningar som återanvänds får det inte finnas kvar någon tidi- gare förpackningstext som kan orsaka missförstånd. iii) Små förpackningar får inte återanvändas.

b) i) Ägg skall lagras i rena och torra lokaler som är fria från yttre odör. ii) Ägg som transporteras eller lagras skall förvaras rent, torrt och fritt från yttre odör samt skyddas effektivt mot stötar och påverkan av väderlek och ljus. 316

iii) Ägg som transporteras eller lagras skall skyddas mot Prop. 1991/92:170 extrema temperaturförhållanden.” Bilaga 14 f) I bilagans kapitel XI, punkt 1 i, första strecksatsen, skall Bilaga I följande tilläggas: ,'lAT/FI/NO/SE/CH/F L” g) I bilagans kapitel XI, punkt 1 i, andra strecksatsen, och 1 ii, tredje strecksatsen, skall följande tilläggas: ”EFTA”

F iskprodukter

24. 391 L 0493: Rådets direktiv 91/493/EEG av den 22juli 1991 om faststäl- lande av hygienkrav för produktionen och marknads-föringen av fiskpro- dukter (EGT nr L 268, 24.9."1991, s. 15)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning: a) I artikel 7.2 skall datumen 31 december 1991 och ljuli 1992, som nämns i andra meningen i stycket, för EFTA-staternas del ersättas med den 31 december 1992 respektive den 1 april 1993. b) Artikel 9 skall inte gälla. c) Vid tillämpningen av bilagans kapitel V, punkt II 1, skall de gemen- samma marknadsföringsstandarder som fastställts enligt artikel 2 i rådets förordning (EEG) 3796/81 gälla.

Mollusker

25. 391 L 0492: Rådets direktiv 91/492/EEG av den 15 juli 1991 om faststäl- lande av hygienkrav för produktionen och marknadsföringen av levande tvåskaliga mollusker (EGT nr L 268, 24.9.1991, s. 1)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning: a) I artikel 5.1 a skall datumen 31 december 1991 och ljuli 1992, som nämns i andra meningen i andra stycket, för EFTA-staternas del er- sättas med den 31 december 1992 respektive den 1 april 1993.

b) Artikel 7 skall inte gälla.

Hormoner

26. 381 L 0602: Rådets direktiv 81/602/EEG av den 31 juli 1981 om förbud för vissa ämnen med hormonell verkan samt ämnen med tyreostatisk verkan (EGT nr L 222, 7.81.1985, s. 32), i dess lydelse enligt

385 L 0358: Rådets direktiv 85/358/EEG av den 16 juli 1985 (EGT nr L 191, 23.7.1985, s. 46) 317

27. 385 L 0358: Rådets direktiv 85/358/EEG av den 16 juli 1985 om tillägg Prop. 1991/92:170 till direktiv 81/602/EEG om förbud för vissa ämnen med hormonell verkan Bilaga 14 samt ämnen med tyreostatisk verkan (EGT nr L 191, 23.7.1985, s. 46), i dess Bilaga 1 lydelse enligt

— 388 L 0146: Rådets direktiv 88/146/EEG av den 7 mars 1988 (EGT nr L 70, 16.3.1988, s. 16)

28. 388 L 0146: Rådets direktiv 88/146/EEG av den 7 mars 1988 om förbud att använda vissa ämnen med hormonell verkan inom husdjursproduktionen (EGT nr L 70, 16.3.1988, s. 16)

Restsubstanser

29. 386 L 0469: Rådets direktiv 86/469/EEG av den 16 september 1986 om undersökning av djur och färskt kött med avseende på förekomsten av rest- substanser (EGT nr L 275, 26.9.1986, s. 36)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande: a) I artikel 2 skall hänvisningen till direktiv 85/649/EEG ersättas med en hänvisning till direktiv 88/146/EEG. b) I artikel 4.1 skall datumet 31 maj 1987, som nämns i första me- ningen i stycket, för EFTA-staternas del ersättas med den 1 januari 1993. c) I artikel 4.3 skall datumet 30 september 1987, som nämns i tredje meningen i stycket, för EFTA-staternas del ersättas med den 1 sep- tember 1993. d) I artikel 9.1 skall datumet 16 september 1986, som nämns i första meningen i stycket, för EFTA-staternas del ersättas med den 1 ja- nuari 1993

BST

30. 390 D 0218: Rådets beslut 90/218/EEG av den 25 april 1980 om tillförsel av bovint somatotropin (BST) (EGT nr L 116, 8.5.1990, s. 27)

31 . 385 L 0397: Rådets direktiv 85/397/EEG av den 5 augusti 1985 om frågor om livsmedelshygien och djurhälsa som påverkar handeln inom gemenska- pen med värmebehandlad mjölk (EGT nr L 226, 24.8.1985, s. 13), i dess lydelse enligt

389 D 0159: Kommissionens beslut 89/159/EEG av den 21 februari 1989 (EGT nr L 59, 2.3.1989, s. 40) 389 D 0165: Kommissionens beslut 89/165/EEG av den 22 februari 318 1989 (EGT nr L 61, 4.3.1989, s. 57)

389 L 0662: Rådets direktiv 89/662/EEG av den 11 december 1989 (EGT nr L 395, 30.12.1989, s. 13)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning: a) Vid tillämpningen av bilaga A, kapitel VIII, punkt 4, skall hänvis- ningen till rådets direktiv 79/112/EEG6 gälla. b) I bilaga A, kapitel VIII, punkt 4 c, skall följande tilläggas: ”EFTA”

Animaliskt avfall, patogener

32. 390 L 0667: Rådets direktiv 90/667/EEG av den 27 november 1990 om fastställande av veterinära bestämmelser för kvittblivning och bearbetning av animaliskt avfall och för att släppa ut detta på marknaden samt förebyg- gande av patogener i foder av animaliskt ursprung och om ändring av direk- tiv 90/425/EEG (EGT nr L 363, 27.12.1990, s. 51)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning: aI artikel 3.1 Skall uttrycken ”gemenskapslagstiftning” och ”gemen- ) skapsbestämmelser” för EFTA-staternas del ersättas med ”den na- tionella lagstiftningen i respektive EFTA-stat”. b) Artikel 7 iii skall inte gälla. c) Artikel 13 skall inte gälla.

Foderla'kemedel

33. 390 L 0167: Rådets direktiv 90/167/EEG av den 26 mars 1990 om fast- ställande av villkor för framställning, marknadsföring och användning av fo- derläkemedel inom gemenskapen (EGT nr L 92, 7.4.1990, s. 42)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning: a) I artikel 8.2 skall uttrycket ”det datum som anges i första strecksat- sen i första stycket i artikel 15”, som förekommer i första meningen i andra stycket, för EFTA-staternas del ersättas med den 1 april 1993. b) Artikel 11 skall inte gälla.

Kaninkött och kött från vilda djur i hägn

34. 391 L 0495: Rådets direktiv 91/495/EEG av den 27 november 1990 om frågor om livsmedelshygien som påverkar produktionen och marknadsfö- ringen av kaninkött och kött från vilda djur i hägn (EGT nr L268, 24.9.1991, s. 41)

”EGT nr L 33, 8.2.1979, 5.1

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Bilaga I

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med Prop. 1991/92:170 följande anpassning: Bilaga 14 a) Vid tillämpningen av sista stycket i artikel 6.1 skall rådets direktiv Bilaga [ 77/96/EEG av den 21 december 19767 om trikinkontroll (trichinella spiralis) vid import från tredje land av färskt kött från tamsvin gälla. b) I artikel 6.2, sjätte strecksatsen, skall hänvisningen till rådets direk- tiv 74/577/EEG för EFTA-staternas del ersättas med en hänvisning till ”tillämplig nationell lagstiftning”. c) Artikel 16 skall inte gälla. (1) Artikel 21 skall inte gälla. e) I bilaga I, kapitel III, punkt 11.1 a, första strecksatsen, skall föl- jande tilläggas: ”AT, FI, NO, SE, CH, FL” f) I bilaga I, kapitel III, punkt 11.1 a, tredje strecksatsen, skall föl- jande tilläggas: ”EFTA”

Ömsesidigt bistånd

35. 389 L 0608: Rådets direktiv 89/608/EEG av den 21 november 1989 om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas myndigheter och samarbete mellan dessa och kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av lagstiftningen om veterinära frågor och avelsfrågor (EGT nr L 351, 2.12.1989, s. 34)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning: EFTA-staterna skall upprätta ett liknande samarbetssystem som skall över- ensstämma med bestämmelserna i detta direktiv och samordnas med EG:s system.

Nötkreatur

36. 377 L 0504: Rådets direktiv 77/504/EEG av den 25 juli 1977 om renrasiga avelsdjur av nötkreatur (EGT nr L 206, 12.8.1977, s. 8), i dess lydelse enligt

379 L 0268: Rådets direktiv 79/268/EEG av den 5 mars 1979 (EGT nr L 62, 13.3.1979, s. 5) 385 L 0586: Rådets direktiv 85/586/EEG av den 20 december 1985 (EGT nr L 372, 31.12.1985, s. 44) — 391 L 0174: Rådets direktiv 91/174/EEG av den 25 mars 1991 (EGT nr L 85, 5.4.1991, s. 37)

7EFI' nr L 26, 31.1.1977, s. 67 320

Svin Prop. 1991/92:170

37. 388 L 0661: Rådets direktiv 88/661/EEG av den 19 december 1988 om Bilaga 14 avelsmässiga normer för avelssvin (EGT nr L 382, 31.12.1988, s. 36) Bllaga I

Får och getter

38. 389 L 0361: Rådets direktiv 89/361/EEG av den 30 maj 1989 om renra- siga avelsfår och avelsgetter (EGT nr L 153, 6.6.1989, s. 30)

Hästdjur

39. 390 L 0427: Rådets direktiv 90/427/EEG av den 26 juni 1990 om avels- mässiga och genealogiska villkor för handeln med hästdjur inom gemenska- pen (EGT nr L 224, 18.8.1990, s. 55) 40. 390 L 0428: Rådets direktiv 90/428/EEG av den 26 juni 1990 om handel med hästdjur som är avsedda för tävlingar och om villkor för deltagande i tävlingar (EGT nr L 224, 18.8.1990, s. 60)

Renrasiga djur

41. 391 L 0174: Rådets direktiv 91/174/EEG av den 25 mars 1991 om krav beträffande avel och härstamning vid marknadsföring av renrasiga djur samt om ändring av direktiv 77/504/EEG och 90/425/EEG (EGT nr L 85, 5.4.1991, s. 37)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

I artikel 1 skall uttrycket ”som täcks av bilaga 2 till Romfördraget” inte gälla.

Tillämpningstexter 2.1 Djurhälsa

42. 373 D 0053: Kommissionens beslut 73/53/EEG av den 26 februari 1973 om de skyddsåtgärder mot swine vesicular disease som skall vidtas av med- lemsstaterna (EGT nr L 83, 30.3.1973, s. 43)

43. 385 D 0445: Kommissionens beslut 85/445/EEG av den 31 juli 1985 om vissa åtgärder till skydd för djurhälsan i fråga om enzootisk bovin leukos (EGT nr L 260, 2.10.1985, s. 18)

44. 389 D 0091: Kommissionens beslut 89/91/EEG av den 16 januari 1989 om tillstånd för Spanien att tillämpa ytterligare hälsogarantier till skydd mot enzootisk bovin leukos i fråga om nötkreatur som importeras för avel eller produktion (EGT nr L 32, 3.31989, s. 37)

45. 390 D 0552: Kommissionens beslut 90/552/EEG av den 9 november 1990 om fastställande av gränserna för det territorium som smittats av afrikansk hästpest (EGT nr L 313, 13.11.1990, s. 38) 3 1 IQ

46. 390 D 0553: Kommissionens beslut 90/553/EEG av den 9 november 1990 Prop. 1991/92:170 om fastställande av identifikationsmärke för hästdjur som vaccinerats mot Bilaga 14 afrikansk hästpest (EGT nr L 313, 13.11.1990, s. 40) Bilaga 1

47. 391 D 0093: KOmmissionens beslut 91/93/EEG av den 11 februari 1991 om fastställande av den del av året då Portugal får sända vissa hästdjur från den del av dess territorium som anses vara smittad av afrikansk hästpest (EGT nr L 50, 23.2.1991, s. 27)

48. 388 D 0397: Kommissionens beslut 88/397/EEG av den 12 juli 1988 om samordning av de föreskrifter som fastställts av medlemsstaterna för tillämp- ningen av artikel 6 i rådets direktiv 85/511/EEG (EGT nr L 189, 20.7.1988, s. 25)

49. 389 D 0531: Rådets beslut 89/531/EEG av den 25 september 1989 om utseende av referenSIaboratorium för identifiering av mul- och klövsjukevi- rus samt om fastställande av detta Iaboratoriums uppgifter (EGT nr L 279, 28.9.1989, s. 32)

50. 391 D 0042: KOmmissionens beslut 91/42/EEG av den 8januari 1991 om fastställande av de kriterier som skall tillämpas vid upprättandet av katast- rofplaner för bekämpning av mul- och klövsjuka enligt artikel 5 i rådets di- rektiv 90/423/EEG (EGT nr L 23, 29.1.1991, s. 29)

51. 381 D 0859: Rådets beslut 81/859/EEG av den 19 oktober 1981 om utse- ende av ett sambandslaboratorium för klassisk svinpest samt om dess verk- samhetsformer (EGT nr L 319, 7.11.1981, s. 20)

52. 387 D 0065: Rådets beslut 87/65/EEG av den 19 januari 1987 om ut- sträckt tid för den åtgärd som föreskrivits i beslut 81/859/EEG om utseende av ett sambandslaboratorium för klassisk svinpest samt om dess verksam- hetsformer(EGT nr L 34, 5.2.1987, s. 54)

53. 383 D 0138: Kommissionens beslut 83/138/EEG av den 25 mars 1983 om vissa åtgärder för att förhindra spridningen av afrikansk svinpest (EGT nr L 93, 13.4.1983, s. 17), i dess lydelse enligt

383 D 0300: Kommissionens beslut 83/300/EEG av den 8 juni 1983 (EGT nr L 160, 18.6.1983, s. 44)

— 384 D 0343: Kommissionens beslut 84/343/EEG av den 18 juni 1984 (EGT nr L 180, 7.7.1984, s. 38)

54. 389 D 0021: Rådets beslut 89/21/EEG av den 14 december 1988 om av- steg från förbud i fråga om afrikansk svinpest för vissa regioner i Spanien (EGT nr L 9, 12.1.1989, s. 24), i dess lydelse enligt

391 D 0112: Kommissionens beslut 91/112/EEG av den 12 februari 1991 (EGT nr L 58, 5.3.1991., s. 29)

55. 390 D 0208: Kommissionens beslut 90/208/EEG av den 18 april 1990 om vissa skyddsåtgärder mot smittsam lunginflammation hos nötkreatur i Spa- nien (EGT nr L 108, 28.4.1990, s. 102)

56. 391 D 0052: Kommissionens beslut 91/52/EEG av den 14 januari 1991 32»

om vissa skyddsåtgärder mot smittsam lunginflammation hos nötkreatur i Prop. 1991/92:170 Portugal (EGT nr L 34, 6.2.1991, s. 12) Bilaga 14 57. 391 D 0056: Kommissionens beslut 91/56/EEG av den 21 januari 1991 Bllaga 1 om vissa skyddsåtgärder mot smittsam lunginflammation hos nötkreatur i Italien (EGT nr L 35, 7.2.1991, s. 29)

58. 389 D 0469: Kommissionens beslut 89/469/EEG av den 28 juli 1989 om vissa skyddsåtgärder mot bovin spongiform encefalopati i Storbritannien (EGT nr L 225, 3.8.1989, s. 51), i dess lydelse enligt

— 390 D 0059: Kommissionens beslut 90/59/EEG av den 7 februari 1990 (EGT nr L 41, 15.2.1990, s. 23)

— 390 D 0261: Kommissionens beslut 90/261/EEG av den 8 juni 1990 (EGT nr L 146, 9.6.1990, s. 29)

59. 390 D 0200: Kommissionens beslut 90/200/EEG av den 9 april 1990 om ytterligare krav för vissa vävnader och organ i fråga om bovin spongiform encefalopati (BSE) (EGT nr L 105, 25._4.1990, s. 24), i dess lydelse enligt

— 390 D 0261: Kommissionens beslut 90/261/EEG av den 8 juni 1990 (EGT nr L 146, 9.6.1990, s. 29)

60. 391 D 0237: Kommissionens beslut 91/237/EEG av den 25 april 1991 om ytterligare skyddsåtgärder mot en ny sjukdom hos svin (EGT nr L 183, 9.7.1991, s. 15), i dess lydelse enligt

— 391 D 0332: Kommissionens beslut 91/332/EEG av den 8 juli 1991 (EGT nr L 183, 9.7.1991, s. 15)

61. 384 D 0371: Kommissionens beslut 84/371/EEG av den 3 juli 1984 om fastställande av utformningen av den särskilda märkning av färskt kött som avses i artikel 5 a i direktiv 64/433/EEG (EGT nr L 196, 26.7.1984, s. 46)

62. 385 D 0446: Kommissionens beslut 85/446/EEG av den 18 september 1985 om de inspektioner på platsen som skall göras i samband med handeln med färskt kött inom gemenskapen (EGT nr L 260, 2.10.1985, s. 19), i dess lydelse enligt

389 D 0136: Kommissionens beslut 89/136/EEG av den 8 februari 1989 (EGT nr L 49, 21.2.1989, s. 36)

390 D 0011: Kommissionens beslut 90/11/EEG av den 20 december 1989 (EGT nr L 7, 10.1.1990, s. 12)

63. 390 D 0515: Kommissionens beslut 90/515/EEG av den 26 september 1990 om fastställande av referensmctoder för att påvisa rester av tungmetal- ler och arsenik (EGT nr L 268, 18.10.1990, s. 33)

64. 387 D 0266: Kommissionens beslut 87/266/EEG av den 8 maj 1987 om erkännande av att Nederländernas system för hälsokontroll av personal ger likvärdiga garantier (EGT nr L 126, 15.5.1987, s. 20) 323

65. 390 D 0514: Kommissionens beslut 90/514/EEG av den 25 september 1990 om erkännande av att Danmarks system för hälsokontroll av personal ger likvärdiga garantier (EGT nr L 286, 18.10.1990, s. 29)

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Bilaga I

66. 389 D 0610: Kommissionens beslut 89/610/EEG av den 14 november 1989 om fastställande av referensmctodcr och förteckning över nationella referenslaboratorier för påvisande av restsubstanser (EGT nr L 351, 2.12.1989, s. 39)

Bestämmelserna i beslutet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

I bilaga 2 skall följande tilläggas i fråga om nationella referenslaborato- rier:

Medlemsstat Referenslaboratorium Restämnesgrupper

”Finland: Valtion eläinlääketieteellincn laitos, samtliga grupper Helsinki/Statens veterinärmedicinska anstalt, Helsingfors Valtion maitovalmisteiden tarkastuslai- grupp A III tos,Helsinki/Statens kontrollanstalt för (a, b); mjölkprodukter, Helsingfors grupp B II (c) Norge: Norges Veterinzerhnyskole/Veterinze- grupp A I (b); rinstituttct, Oslo grupp A III; grupp B I (a, 0; grupp B 11 Hormonlaboratorict, Aker Sykehus, grupp A I Oslo (a, e); grupp A 11 Bavarian Animal Health Service, Grub grupp B I (b) Schweiz/Lice Bundesamt fär Veterinärwesen, Sek- samtliga grupper htenstein: tion Chemie, Schwarzenburgstrasse 161, CH-3097 Liebefeld Sverige: Statens livsmedelsverk, Uppsala samtliga grupper Österrike: Bundesanstalt ftir Tierseuchenbekämp- samtliga grupper”

fung, Mödling

67. 380 L 0879: Kommissionens direktiv 80/879/EEG av den 3 september 1980 om kontrollmärkning av stora förpackningar färskt kött av fjäderfä (EGT nr L 251, 24.9.1980 s. 10)

68. 383 L 0201: Kommissionens direktiv 83/201/EEG av den 12 april 1983 om fastställande av undantag från rådets direktiv 77/99/EEG för vissa pro- dukter som innehåller andra livsmedel och endast en procentuellt liten andel kött eller köttprodukt (EGT nr L 112, 28.4.1983, s. 28), i dess lydelse enligt

383 L 0577: Kommissionens direktiv 83/577/EEG av den 15 novem- ber 1983 (EGT nr L 334, 29.11.1983, s. 21)

69. 387 D 0410: Kommissionens beslut 87/410/EEG av den 14 juli 1987 om fastställande av metoder för att spåra resthalter av ämnen med hormonell

verkan samt av ämnen med tyreostatisk verkan (EGT nr L 223, 11.8.1987, Prop. 1991/92:170 s. 18) Bilaga 14 70. 389 D 0153: Kommissionens beslut 89/153/EEG av den 13 februari 1989 B'laga 1 om sambandet mellan prov tagna för undersökning av restsubstanser och djuren och den gård djuren kommer från (EGT nr L 59, 2.3.1989, s. 33)

71. 389 D 0358: Kommissionens beslut 89/358/EEG av den 23 maj 1989 om fastställande av åtgärder för tillämpningen av artikel 8 i rådets direktiv 85/358/EEG (EGT nr L 151, 3.6.1989, s. 39)

72. 389 D 0187: Rådets beslut 89/187/EEG av den 6 mars 1989 om faststäl- lande av befogenheter och arbetsformer för de referenslaboratorier inom ge- menskapen som avses i direktiv 86/469/EEG om undersökning av djur och färskt kött med avseende på förekomsten av restsubstanser (EGT nr L 66, 10.3.1989, s. 37)

73. 388 L 0299: Rådets direktiv 88/299/EEG av den 17 maj 1988 om handeln med djur som behandlats med vissa ämnen med hormonell påverkan samt med kött från sådana djur, enligt vad som sägs i artikel 7 i direktiv 88/146/EEG (EGT nr L 128, 21.5.1988, s. 36)

74. 389 L 0362: Kommissionens direktiv 89/362/EEG av den 26 maj 1989 om allmänna hygieniska villkor vid mjölkproducerande anläggningar (EGT nr L 156, 8.6.1989, s. 30)

75. 389 L 0384: Rådets direktiv 89/384/EEG av den 20juni 1989 om faststäl- lande av det detaljerade förfarandet vid utförandet av kontroller av att obe- handlad mjölk har den fryspunkt som anges i bilaga A till direktiv 85/397/EEG (EGT nr L 181, 28.6.1989, s. 50)

76. 391 D 0180: Kommissionens beslut 91/180/EEG av den 14 februari 1991 om fastställande av vissa metoder för analys och provtagning av obehandlad och värmebehandlad mjölk (EGT nr L 93, 13.4.1991, s. 1)

77. 384 D 0247: Kommissionens beslut 84/247/EEG av den 27 april 1984 om villkor för godkännande av avelsorganisationer och avelsföreningar som upprättar eller för stamböeker för renrasiga avelsdjur av nötkreatur (EGT nr L 125, 12.5.1984, s. 58)

78. 384 D 0419: Kommissionens beslut 84/419/EEG av den 19 juli 1984 om villkor för stambokföring av nötkreatur (EGT nr L 237, 5.9.1984, s. 11)

79. 386 D 0130: Kommissionens beslut 86/130/EEG av den 11 mars 1986 om metoder för individprövning och beräkning av avelsvärdet hos renrasiga avelsdjur av nötkreatur (EGT nr L 101, 17.4.1986, s. 37)

80. 386 D 0404: Kommissionens beslut 86/404/EEG av den 29juli 1986 om

Bilaga 14

utformning och innehåll ifråga om härstamningsintyg för renrasiga avelsdjur av nötkreatur (EGT nr L 233, 20.8.1986, s. 19)

81. 387 L 0328: Rådets direktiv 87/328/EEG av den 18juni 1987 om godkän- nande för avel av renrasiga avelsdjur av nötkreatur (EGT nr L 167, 26.6.1987, s. 54)

82. 388 D 0124: Kommissionens beslut 88/124/EEG av den 21 januari 1988 om härstamningsbevis för sperma och embryon från renrasiga avelsdjur av nötkreatur samt de uppgifter som skall införas i beviset (EGT nr L 62, 8.3.1988, s. 32)

83. 389 D 0501: Kommissionens beslut 89/501/EEG av den 18 juli om villkor för godkännande och tillsyn av avelsföreningar och avelsorganisationer som upprättar eller för stamböeker för renrasiga avelssvin (EGT nr L 247, 23.8.1989, s. 19)

84. 389 D 0502: Kommissionens beslut 89/502/EEG av den 18 juli 1989 om villkor för stambokföring av renrasiga avelssvin (EGT nr L 247, 23.8.1989, s. 21)

85. 389 D 0503: Kommissionens beslut 89/503/EEG av den 18 juli 1989 om intyg för renrasiga avelssvin och för sperma, ägg och embryon från sådana djur (EGT nr L 247, 23.8.1989, s. 22)

86. 389 D 0504: Kommissionens beslut 89/504/EEG av den 18 juli 1989 om villkor för godkännande och tillsyn av avelsföreningar, avelsorganisationer och privata företag som upprättar eller för register för hybridavelssvin (EGT nr L 247, 23.8.1989, s. 31)

87. 389 D 0505: Kommissionens beslut 89/505/EEG av den 18 juli 1989 om villkor för registrering av hybridavelssvin (EGT nr L 247, 23.8.1989, s. 33)

88. 389 D 0506: Kommissionens beslut 89/506/EEG av den 18 juli 1989 om intyg för hybridavelssvin och för sperma, ägg och embryon från sådana djur (EGT nr L 247, 23.8.1989, s. 34)

89. 389 D 0507: Kommissionens beslut 89/507/EEG av den 18 juli 1989 om metoder för individprövning och beräkning av avelsvärdet hos renrasiga avelssvin och hybridavelssvin (EGT nr L 247, 23.8.1989, s. 43)

90. 390 L 0118: Rådets direktiv 90/118/EEG av den 5 mars 1990 om godkän- nande av renrasiga avelssvin för avel(EGT nr L 71, 17.3.1990, s. 34)

91. 390 L 0119: Rådets direktiv 90/118/EEG av den 5 mars 1990 om godkän- nande av hybridavelssvin för avel (EGT nr L 71, 17.3.1990, s. 36)

92. 390 D 0254: Kommissionens beslut 90/254/EEG av den 10 maj 1990 om villkor för godkännande av avelsorganisationer och avelsföreningar som upprättar eller för stamböeker för renrasiga avelsfår och avelsgetter (EGT nr L 145, 8.6.1990, s. 30)

93. 390 D 0255: Kommissionens beslut 90/255/EEG av den 10 maj 1990 om villkor för stambokföring av renrasiga avelsfår och avelsgetter (EGT nr L 145, 8.6.1990, s. 21)

Bilaga I

94. 390 D 0256: Kommissionens beslut 90/256/EEG av den 10 maj 1990 om Prop. 1991/922170 metoder för individprövning och beräkning av avelsvärdet hos renrasiga Bilaga 14 avelsfår och avelsgetter (EGT nr L 145, 8.6.1990, s. 35) Bilaga 1

95. 390 D 0257: Kommissionens beslut 90/257/EEG av den 10 maj 1990 om villkor för godkännande för avel av renrasiga avelsfår och avelsgetter och för användning av deras sperma, ägg eller embryon (EGT nr L 145, 8.6.1990, s.

38)

96. 390 D 0258: Kommissionens beslut 90/258/EEG av den 10 maj 1990 om härstamningsbevis för renrasiga avelsfår och avelsgetter samt för deras sperma, ägg och embryon (EGT nr L 145, 8.6.1990, s. 39)

97. 379 D 0837: Kommissionens beslut 79/837/EEG av den 25 september 1979 om fastställande av kontrollmetoder för att vidmakthålla Danmarks of- ficiellt brucellosfria status i fråga om nötkreatursbesättningar (EGT nr L 257, 12.10.1979, s. 46)

98. 380 D 0775: Kommissionens beslut 80/775/EEG av den 25 juli 1.980 om fastställande av kontrollmetoder för att vidmakthålla vissa regioners i För- bundsrepubliken Tyskland officiellt brucellosfria status i fråga om nötkrea- tursbesättningar (EGT nr L 224, 27.8.1980, s. 14), i dess lydelse enligt

— 389 D 0031: Kommissionens beslut 89/31/EEG av den 21 december 1988 (EGT nr L 15, 19.1.1989, s. 20)

390 D 0029: Kommissionens beslut 90/29/EEG av den 10 januari 1990 (EGT nr L 16, 20.1.1990, s. 34)

99. 380 D 0984: KommissiOnens beslut 80/984/EEG av den 2 oktober 1980 om fastställande av kontrollmetoder för att vidmakthålla Danmarks officiellt tuberkulosfria status i fråga om nötkreatursbesättningar (EGT nr L 281, 25.10.1980, s. 31)

100. 388 D 0267: Kommissionens beslut 88/267/EEG av den 13 april 1988 om fastställande av tidsmellanrummen mellan de serologiska kontroller som avser brucellos i vissa regioner i Storbritannien (EGT nr L 107, 28.4.1988, s. 51)

101 . 388 D 0196: Kommissionens beslut 88/196/EEG av den 18 februari 1988 om godkännande av den plan för kontroll av hormonrester som inlämnats av Storbritannien (EGT nr L 94, 12.4.1988, s. 22) 317

102. 388 D 0197: Kommissionens beslut 88/197/EEG av den 18 februari 1988 Prop. 1991/92:170 om godkännande av den plan för kontroll av hormonrester som inlämnats av Bilaga 14 Danmark (EGT nr L 94, 12.4.1988, s. 23) Bilaga I

103. 388 D 0198: Kommissionens beslut 88/198/EEG av den 18 februari 1988 om godkännande av den plan för kontroll av hormonrester som inlämnats av Förbundsrepubliken Tyskland (EGT nr L 94, 12.4.1988, s. 24)

104. 388 D 0199: Kommissionens beslut 88/199/EEG av den 18 februari 1988 om godkännande av den plan för kontroll av hormonrester som inlämnats av Italien (EGT nr L 94, 12.4.1988, s. 25)

105. 388 I) 0200: Kommissionens beslut 88/200/EEG av den 18 februari 1988 om godkännande av den plan för kontroll av hormonrester som inlämnats av Belgien (EGT nr L 94, 12.4.1988, s. 26)

106. 388 D 0201: Kommissionens beslut 88/201/EEG av den 18 februari 1988 om godkännande av den plan för kontroll av hormonrester som inlämnats av Spanien (EGT nr L 94, 12.4.1988, s. 27)

107. 388 D 0202: Kommissionens beslut 88/202/EEG av den 18 februari 1988 om godkännande av den plan för kontroll av hormonrester som inlämnats av Irland (EGT nr L 94, 12.4.1988, s. 28)

108. 388 D 0203: Kommissionens beslut 88/203/EEG av den 18 februari 1988 om godkännande av den plan för kontroll av hormonrester som inlämnats av Frankrike (EGT nr L 94, 12.4.1988, s. 29)

109. 388 D 0204: Kommissionens beslut 88/204/EEG av den 18 februari 1988 om godkännande av den plan för kontroll av hormonrester som inlämnats av Luxemburg (EGT nr L 94, 12.4.1988, s. 30) 110. 388 1) 0205: Kommissionens beslut 88/205/EEG av den 18 februari 1988 om godkännande av den plan för kontroll av hormonrester som inlämnats av Grekland (EGT nr L 94, 12.4.1988, s. 31)

111. 388 D 0206: Kommissionens beslut 88/206/EEG av den 18 februari 1988 om godkännande av den plan för kontroll av hormonrester som inlämnats av Nederländerna (EGT nr L 94, 12.4.1988, s. 32)

112. 388 D 0240: Kommissionens beslut 88/240/EEG av den 14 mars 1988 om godkännande av den plan för kontroll av hormonrester som inlämnats av Portugal (EGT nr L 105, 26.4.1988, s. 28)

113. 389 D 0265: Kommissionens beslut 89/265/EEG av den 30 mars 1989 om godkännande av den plan för kontroll av andra ämnen än sådana som utövar hormonell påverkan som inlämnats av Spanien (EGT nr L 108, 19.4.1989, s. 20)

114. 389 D 0266: Kommissionens beslut 89/266/EEG av den 30 mars 1989 om godkännande av den plan för kontroll av andra ämnen än sådana som utövar hormonell påverkan som inlämnats av Danmark (EGT nr L 108, 19.4.1989, s. 21)

lx) (7:-

115. 389 D 0267: Kommissionens beslut 89/267/EEG av den 30 mars 1989 3

om godkännande av den plan för kontroll av andra ämnen än sådana som Prop. 1991/92:170 utövar hormonell påverkan som inlämnats av Italien (EGT nr L 108, Bilaga 14 19.4.1989, s. 22) Bilaga 1

116. 389 D 0268: Kommissionens beslut 89/268/EEG av den 30 mars 1989 om godkännande av den plan för kontroll av andra ämnen än sådana som utövar hormonell påverkan som inlämnats av Frankrike (EGT nr L 108, 19.4.1989, s. 23)

117. 389 D 0269: Kommissionens beslut 89/269/EEG av den 30 mars 1989 om godkännande av den plan för kontroll av andra ämnen än sådana som utövar hormonell påverkan som inlämnats av Belgien (EGT nr L 108, 19.4.1989, s. 24)

118. 389 D 0270: Kommissionens beslut 89/270/EEG av den 30 mars 1989 om godkännande av den plan för kontroll av andra ämnen än sådana som utövar hormonell påverkan som inlämnats av Förbundsrepubliken Tyskland (EGT nr L 108, 19.4.1989, s. 25) 119. 389 D 0271: Kommissionens beslut 89/271/EEG av den 30 mars 1989 om godkännande av den plan för kontroll av andra ämnen än sådana som utövar hormonell påverkan som inlämnats av Portugal (EGT nr L 108, 19.4.1989, s. 26)

120. 389 D 0272: Kommissionens beslut 89/272/EEG av den 30 mars 1989 om godkännande av den plan för kontroll av andra ämnen än sådana som utövar hormonell påverkan som inlämnats av Luxemburg (EGT nr L 108, 19.4.1989, s. 27)

121. 389 D 0273: Kommissionens beslut 89/273/EEG av den 30 mars 1989 om godkännande av den plan för kontroll av andra ämnen än sådana som utövar hormonell påverkan som inlämnats av Nederländerna (EGT nr L 108, 19.4.1989, s. 28)

122. 389 D 0274: Kommissionens beslut 89/274/EEG av den 30 mars 1989 om godkännande av den plan för kontroll av andra ämnen än sådana som utövar hormonell påverkan som inlämnats av Storbritannien (EGT nr L 108, 19.4.1989, s. 29)

123. 389 D 0275: Kommissionens beslut 89/275/EEG av den 30 mars 1989 om godkännande av den plan för kontroll av andra ämnen än sådana som utövar hormonell påverkan som inlämnats av Grekland (EGT nr L 108, 19.4.1989, s. 30)

124. 389 D 0276: Kommissionens beslut 89/276/EEG av den 30 mars 1989 om godkännande av den plan för kontroll av andra ämnen än sådana som utövar hormonell påverkan som inlämnats av Irland (EGT nr L 108, 19.4.1989, s. 31)

Bilaga 1

De avtalsslutandc parterna skall beakta innehållet i följande rättsakt:

125. 389 X 0214: Kommissionens rekommendation 89/214/EEG av den 24 februari 1989 om riktlinjer för inspektioner på företag som godkänts för han- del med färskt kött inom gemenskapen (EGT nr L 87, 31.3.1989, s. 1)

II DJ URFODER

1. Utan hinder av bestämmelserna i de rättsakter som anges i detta kapitel skall Schweiz och Liechtenstein senast den 1 januari 1995 införa nationell lagstiftning i fråga om foder till sällskapsdjur i överensstämmelse med dessa rättsakter. Från den 1 januari 1993 får Schweiz och Liechtenstein inte för- bjuda utsläppande på marknaden av varor som uppfyller bestämmelserna i dessa rättsakter.

2. Varor med animaliskt ursprung som erhållits från foder i överenstämmelse med bestämmelserna i de rättsakter som anges i denna bilaga får inte omfat- tas av handelshinder till följd av de överenskommelser som fastställts i detta kapitel.

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL Tillsatser

1. 370 L 0524: Rådets direktiv nr 70/524/EEG av den 23 november 1970 om fodertillsatser (EGT nr L 270, 14.12.1970, s. 1), i dess lydelse enligt — 373 L 0103: Rådets direktiv 73/103/EEG av den 28 april 1973 (EGT nr L 124, 10.5.1973, s. 17)

384 L 0587: Rådets direktiv nr 84/587/EEG av den 30 juni 1984 (EGT nr L 319, 8.12.1984, s. 13)

— 387 L 0153: Rådets direktiv 87/153/EEG av den 16 februari 1987 (EGT nr L 64, 7.3.1987, s. 19)

391 L 0248: Kommissionens direktiv 91/248/EEG av den 12 april 1991 (EEG nr L124,18.5.1991, s. 1)

391 L 0249: Kommissionens direktiv 91/249/EEG av den 1.9 april 1991 (EGT nr L 124, 18.5.1991, s. 43)

—- 391 L 0336: Kommissionens direktiv 91/336/EEG av den 10 juni 1991 (EGT nr L 185, 11.7.1991, s. 31)

EFTA-staterna kommer att ta över bestämmelserna i direktivet från den 1 januari 1993 med följande villkor: Tillväxtbefrämjande medel: EFTA-staterna får behålla sin natio- nella lagstiftning. De fördragsslutande parterna skall se över frågan under år 1995.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14

-— Övriga tillsatser som är upptagna i bilaga 1: EFTA-staterna får till- lämpa sin nationella lagstiftning fram till den 31 december 1994. Dessutom gäller följande:

FINLAND: —— Antibiotika: Finland får behålla sin nationella lagstiftning. De för- dragsslutande parterna Skall se över frågan under år 1995.

ISLAND: -— Antibiotika: Island får behålla sin nationella lagstiftning. De för- dragsslutande parterna skall se över frågan under år 1995.

—- Antioxidanter, arom- och smakämnen samt färgämnen, inklusive pigment: Island får tilllämpa sin nationella lagstiftning fram till den 31 december 1995.

NORGE:

—- Antibiotika, coccidiostatika och andra läkemedel, konserverings- medlen svavelsyra och saltsyra samt spårämnet koppar i egenskap av tillväxtbefrämjande medel: Norge får behålla sin nationella lag- stiftning. De fördragsslutande parterna skall se över frågan under år 1995.

—- Vitaminer, provitaminer samt kemiskt väl definierade ämnen med liknande verkan: Norge får tillämpa sin nationella lagstiftning under en period som löper ut den 31 december 1994. De fördragsslutande parterna får komma överens om att förlänga denna period.

SVERIGE: —— Antibiotika, coccidiostatika och andra läkemedel samt konserve- ringsmcdlet myrsyra: Sverige får behålla sin nationella lagstiftning. De fördragsslutande parterna skall se över frågan under år 1995.

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning: Vid tillämpningen av artiklarna 4 och 5

—— skall EFTA-staterna, senast den 1 januari 1993, överlämna doku- mentation om de tillsatser som är tillåtna i EFTA-länderna men inte i gemenskapen. Dokumentationen skall vara framtagen enligt de riktlinjer som anges i direktiv nr 87/153/EEG. Dokumentationen skall, om det är lämpligt, överlämnas åtminstone på engelska. Dess- utom skall en kort sammanfattning av den grundläggande informa- tionen, avsedd för offentliggörande, överlämnas på engelska, franska och tyska.

nationella tillstånd som lämnats av EFTA-staterna skall, före den 1 januari 1995, bli föremål för beslut enligt förfarandet i artikel 23. Tills dess att Europeiska ekonomiska gemenskapen fattat ett beslut får EFTA-staterna behålla sina nationella tillstånd för varor som marknadsförs på deras territorium.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Bilaga I

2. 387 L 0153: Rådets direktiv 87/153/EEG av den 16 februari 1987 om fast- Prop. 1991/92:170 ställande av riktlinjer för bedömningen av tillsatser i djurfoder (EGT nr L Bilaga 14 64, 7.3.1987, s. 19) Bilaga I

Foderråvaror och foderblandningar

3. 377 L 0101: Rådets direktiv 77/101/EEG av den 23 november 1976 om marknadsföring av foderråvaror (EGT nr L 32, 3.2.1977, s. 1), i dess lydelse enligt

379 L 0372: Rådets direktiv 79/372/EEG av den 2 april 1979 (EGT nr L 86, 6.4.1979, s. 29)

— 379 L 0797: Kommissionens första direktiv nr 79/797/EEG av den 10 augusti 1979 (EGT nr L 239, 22.9.1979, s. 53) 380 L 0510: Kommissionens andra direktiv nr 80/510/EEG av den 2 maj 1980 (EGT nr L 126, 21.5.1980, s. 12) 382 L 0937: Kommissionens tredje direktiv 82/937/EEG av den 21 december 1982 (EGT nr L 383, 31.12.1982, S. 11) 386 L 0354: Rådets direktiv 86/354/EEG av den 21 juli 1986 (EGT nr L 212, 2.8.1986, s. 27) — 387 L 0234: Kommissionens direktiv 87/234/EEG av den 31 mars (EGT nr L 102, 14.4.1987, s. 31) 390 L 0654: Rådets direktiv 90/654/EEG av den 4 december 1990 (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 48)

Utan hinder av direktivets bestämmelser gäller följande:

Sverige får behålla sin nationella lagstiftning om köttmjöl och andra pro- dukter som framställts av högriskmaterial i den mening som avses i arti- kel 3 i Rådets direktiv 90/667. De fördragsslutande parterna skall se över frågan under år 1995.

— Schweiz och Liechtenstein får behålla sin nationella lagstiftning om för- bud mot jordnötter fram till den 31 december 1994.

4. 379 L 0373: Rådets direktiv 79/373/EEG av den 2 april 1979 om mark— nadsföring av foderblandningar (EGT nr L 86, 6.4.1979, s. 30), i dess lydelse enligt

—— 380 L 0509: Kommissionens första direktiv 80/509/EEG av den 2 maj 1980 (EGT nr L 126, 21.5.1980, s. 9) — 380 L 0695: Kommissionens andra direktiv 80/695/EEG av den 27 juni 1980 (EGT nr L 188, 22.7.1980, s. 23) — 382 L 0957: Kommissionens tredje direktiv 82/957/EEG av den 21 december 1982 (EGT nr L 386, 31.12.1982, s. 46) 386 L 0354: Rådets direktiv 86/354/EEG av den 21 juli 1986 (EGT

nr L 212, 2.8.1986, s. 27) 332

— 387 L 0235: Kommissionens direktiv 87/235/EEG av den 31 mars Prop. 1991/92:170 1987 (EGT nr L 102, 14.4.1987, S. 34) Bilaga 14 — 390 L 0044: Rådets direktiv 90/44/EEG av den 22 januari 1990 (EGT Bilaga 1 nr L 27, 31.1.1990, s. 35)

Utan hinder av direktivets bestämmelser gäller följande:

— Sverige får behålla sin nationella lagstiftning om köttmjöl och andra produkter som framställts av högriskmaterial i den mening som av- ses i artikel 3 i rådets direktiv 90/667. De fördragsslutande parterna skall se över frågan under år 1995. Schweiz och Liechtenstein får behålla Sin nationella lagstiftning om förbud mot jordnötter fram till den 31 december 1994.

5. 380 L 0511: Kommissionens direktiv 80/511/EEG av den 2 maj 1980 om tillstånd ivissa fall för marknadsföring av foderblandningar i oförseglade för- packningar eller containrar (EGT nr L 126, 21.5.1980, s. 14)

6. 382 L 0475: Kommissionens direktiv 82/475/EEG av den 23 juni 1982 om fastställande av gruppbeteckningar för råvaror som får användas vid märk- ning av foderblandningar till sällskapsdjur (EGT nr L 213, 21.7.1982, s. 27), i dess lydelse enligt

391 L 0334: Kommissionens direktiv 91/334/EEG av den 6 juni 1991 (EGT nr L 184, 10.7.1991, s. 27) _ 391 L 0336: Kommissionens direktiv 91/336/EEG av den 10 juni 1991 (EGT nr L 185, 17.7.1991, s. 31)

7. 386 L 0174: Kommissionens direktiv 86/174/EEG av den 9 april 1986 om fastställande av metod för beräkning av energivärdet i foderblandningar till fjäderfä (EGT nr L 130, 6.5.1986, S. 53)

8. 391 L 0357: Kommissionens direktiv 91/357/EEG av den 13 juni 1991 om fastställande av gruppbeteckningar för råvaror som får användas vid märk- ning av foderblandningar till andra djur än sällskapsdjur (EGT nr L 185, 17.7.1991, s. 34)

Bioproteiner och motsvarande

9. 382 L 0471: Rådets direktiv 82/471/EEG av den 30 juni 1982 om vissa pro- dukter som används i djurfoder (EGT nr L 213, 21.7.1982, s. 8), i dess ly- delse enligt

— 385 L 0509: Kommissionens andra direktiv 85/509/EEG av den 6 no- vember1985 (EGT nr L 314, 23.11.1985, s. 25) 386 L 0530: Kommissionens direktiv 86/530/EEG av den 28 oktober 1986 (EGT nr L 312, 7.11.1986, s. 39) — 388 L 0485: Kommissionens direktiv 88/485/EEG av den 26 juli 1988 (EGT nr L 239, 30.8.1988, s. 36) 389 L 0520: Kommissionens direktiv 89/520/EEG av den 6 septem- 333

ber 1989 (EGT nr L 270, 19.9.1989, s. 13) Prop. 1991/92:170 — 390 L 0439: Kommissionens direktiv 90/439/EEG av den 24 juli 1990 Bilaga 14 (EGT nr L 227, 21.8.1990, s. 33) Bilaga 1

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

Vid tillämpningen av direktivet gäller följande:

EFTA-staterna skall senast den 1 januari 1993 överlämna dokumentation om produkter som ingår i de grupper av mikroorganismer som finns upp- tagna under punkt 1.1 och 1.2 i bilagan och som är tillåtna i EFTA-sta- terna men inte i gemenskapen. Dokumentationen skall vara framtagen enligt riktlinjerna i direktiv 83/228/EEG.

Dokumentationen skall överlämnas åtminstone på engelska. Dess- utom skall det finnas en kort sammanfattning av den grundläggande in- formationen, avsedd för offentliggörande, på engelska, franska och tyska.

De nationella tillstånd som lämnats av EFTA-staterna skall, före den 1 januari 1995, bli föremål för beslut enligt förfarandet i artikel 13. Tills dess att Europeiska ekonomiska gemenskapen fattat ett beslut får EFTA- staterna behålla sina nationella tillstånd för varor som marknadsförs på deras territorium.

10. 383 L 0228: Rådets direktiv 83/228/EEG av den 18 april 1983 om riktlin- jer för bedömningen av vissa produkter som används i djurfoder (EGT nr L 126, 13.5.1983, s. 23)

11. 385 D 0382: Kommissionens beslut 85/382/EEG av den 10 juli 1985 om förbud mot användning i foder av proteinprodukter som erhållits från Candi- da-jästsvampar SOm odlats på n-alkaner (EGT nr L 217, 14.8.1985, s. 27)

Metoder för analys och kontroll

12. 370 L 0373: Rådets direktiv 70/373/EEG av den 20 juli 1970 om inför- ande av gemenskapsmetoder för provtagning och analys vid den officiella foderkontrollen (EGT nr L 170, 3.8.1970, s. 2), i dess lydelse enligt

372 L 0275: Rådets direktiv 72/275/EEG av den 20 juli 1972 (EGT nr L 171, 29.7.1972, s. 39)

13. 371 L 0250: Kommissionens första direktiv 71/250/EEG av den 15 juni 1971 om gemenskapsmetoder för analys vid den officiella foderkontrollen (EGT nr L 155, 12.7.1971, s. 13), i dess lydelse enligt

381 L 0680: Kommissionens direktiv 81/680/EEG av den 30 juli 1981 (EGT nr L 246, 29.8.1981, s. 32)

14. 371 L 0393: Kommissionens andra direktiv 71/393/EEG av den 18 no- vember 1971 om gemenskapsmetoder för analys vid den officiella foderkont- rollen (EGT nr L 279, 20.12.1971, s. 7), i dess lydelse enligt

373 L 0047: Kommissionens direktiv 73/47/EEG av den 5 december 334

1972 (EGT nr L 83, 30.3.1973, s. 35) Prop. 1991/92:170381 L 0680: Kommissionens direktiv 81/680/EEG av den 30juli 1981 Bilaga 14

(EGT nr L 246, 29.8.1981, s. 32) Bilaga I 384 L 0004: Kommissionens direktiv 84/4/EEG av den 20 december

1983 (EGT nr L 15, 18.1.1984, s. 28)

15. 372 L 0199: Kommissionens tredje direktiv 72/199/EEG av den 27 april 1972 om gemenskapsmetoder för analys vid den officiella foderkontrollen (EGT nr L 123, 29.5.1972, S. 6) i dess lydelse enligt

381 L 0680: Kommissionens direktiv 81/680/EEG av den 30 juli 1981 (EGT nr L 246, 29.8.1981, s. 32) 384 L 0004: Kommissionens direktiv 84/4/EEG av den 20 december 1983 (EGT nr L 15, 18.1.1984, s. 28)

16. 373 L 0046: Kommissionens fjärde direktiv 73/46/EEG av den 5 decem— ber 1972 om gemenskapsmetoder för analys vid den officiella foderkontrol- len (EGT nr L 83, 30.3.1973, s. 21), i dess lydelse enligt

— 381 L 0680: Kommissionens direktiv 81/680/EEG av den 30 juli 1981 (EGT nr L 246, 29.8.1981, s. 32)

17. 374 L 0203: Kommissionens femte direktiv 74/203/EEG av den 25 mars 1974 om gemenskapsmetoder för analys vid den officiella foderkontrollen (EGT nr L 108, 22.4.1974, s. 7), i dess lydelse enligt

381 L 680: Kommissionens direktiv 81/680/EEG av den 30juli 1981 (EGT nr L 246, 29.8.1981, s. 32)

18. 375 L 0084: Kommissionens sjätte direktiv 75/84/EEG av den 20 decem- ber 1974 om gemenskapsmetoder för analys vid den officiella foderkontrol- len (EGT nr L 32, 5.2.1975, s. 26), i dess lydelse enligt

381 L 0680: Kommissionens direktiv 81/680/EEG av den 30 juli 1981 (EGT nr L 246, 29.8.1981, s. 32)

19. 376 L 0371: Kommissionens första direktiv 76/371/EEG av den 1 mars 1976 om gemenskapsmetoder för provtagning vid den officiella foderkont- rollen (EGT nr L 102, 15.4.1976, s. 1)

20. 376 L 0372: Kommissionens sjunde direktiv 76/372/EEG av den 1 mars 1976 om gemenskapsmetoder för analys vid den officiella foderkontrollen (EGT nr L 102, 15.4.1976, s. 8), i dess lydelse enligt

— 381 L 0680: Kommissionens direktiv 81/680/EEG av den 30 juli 1981 (EGT nr L 246, 29.8.1981, s. 32)

21. 378 L 0633: Kommissionens åttonde direktiv 78/663/EEG av den 15 juni 1978 om gemenskapsmetoder för analys vid den officiella foderkontrollen (EGT nr L 206, 29.7.1978, s. 43), i dess lydelse enligt

381 L 0680: Kommissionens direktiv 81/680/EEG av den 30juli 1981 (EGT nr L 246, 29.8.1981, s. 32) 384 L 0004: Kommissionens direktiv 84/4/EEG av den 20 december 335

1983 (EGT nr L 15, 18.1.1984, s. 28) Prop. 1991/92:170 Bilaga 14

22. 381 L 0715: Kommissionens nionde direktiv 81/715/EEG av den 31 juli _ Bilaga I 1981 om gemenskapsmetoder för analys vid den officiella foderkontrollen (EGT nr L 257, 10.9.1981, s. 38)

23. 384 L 0425: Kommissionens tionde direktiv 84/425/EEG av den 25 juli 1984 om gemenskapsmetoder för analys vid den officiella foderkontrollen (EGT nr L 238, 6.9.1984, s. 34)

Främmande ämnen och produkter

24. 374 L 0063: Rådets direktiv 74/63/EEG av den 17 december 1973 om främmande ämnen och produkter i djurfoder (EGT nr L 38, 11.2.1974, s. 31), i dess lydelse enligt

—— 376 L 0934: Kommissionens direktiv 76/934/EEG av den 1 december 1976 (EGT nr L 364, 31.12.1976, s. 20) 380 L 0502: Rådets direktiv 80/502/EEG av den 6 maj 1980 (EGT nr L 124, 20.5.1980, s. 17) — 383 L 0381: Kommissionens tredje direktiv 83/381/EEG av den 28 juli 1983 (EGT nr L 222, 13.8.1983, s. 31) — 386 L 0299: Kommissionens fjärde direktiv 86/299/EEG av den 3 juni 1986 (EGT nr L 189, 11.7.1986, s. 40) - 386 L 0354: Rådets direktiv 86/354/EEG av den 21 juli 1986 (EGT nr L 212, 2.8.1986, s. 27) 387 L 0238: Kommissionens direktiv 87/238/EEG av den 1 april 1987 (EGT nr L 110, 25.4.1987, s. 25) 387 L 0519: Rådets direktiv 87/519/EEG av den 19 oktober 1987 (EGT nr L 304, 27.10.1987, s. 38) 391 L 0126: Kommissionens direktiv 91/126/EEG av den 13 februari 1991 (EGT nr L 60, 7.3.1991, s. 16) 391 L 0132: Rådets direktiv 91/132/EEG av den 4 mars 1991 (EGT nr L 66, 13.3.1991, s. 16)

Utan hinder av direktivets bestämmelser om aflatoxin får Sverige behålla sin nationella lagstiftning. De fördrags-slutande parterna skall se över frågan under år 1995.

Bestämmelser som rör relationer med tredje land och gränskontroller och som återfinns i de rättsakter som anges i detta kapitel i bilagan är inte till- lämpliga.

UTSÄDE Prop. 1991/92:170 RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL Efiaga %4 1 GRUNDTEXTER 1 aga

1. 366 L 0400: Rådets direktiv 66/400/EEG av den 14 juni 1966 om mark- nadsföring av betutsäde (EGT nr 125, 11.7.1966, s. 2290/66), i dess lydelse enligt

— 369 L 0061: Rådets direktiv 69/61/EEG av den 18 februari 1969 (EGT nr L 48, 26.2.1969, s. 4) 371 L 0162: Rådets direktiv 71/162/EEG av den 30 mars 1971 (EGT nr L 87, 17.4.1971, s. 24) 372 L 0274: Rådets direktiv 72/274/EEG av den 20 juli 1972 (EGT nr L 171, 29.7.1972, s. 37) 372 L 0418: Rådets direktiv 72/418/EEG av den 6 december 1972 (EGT nr L 287, 26.12.1972, s. 22) 373 L 0438: Rådets direktiv 73/438(EEG av den 11 december 1973 (EGT nr L 356, 27.12.1973, s. 79) — 375 L 0444: Rådets direktiv 75/444/EEG av den 26 juni 1975 (EGT nr L 196, 26.7.1975, s. 6) — 376 L 0331: Kommissionens första direktiv 76/331/EEG av den 29 mars 1976 (EGT nr L 83, 30.3.1976, s. 34) 378 L 0055: Rådets direktiv 78/55/EEG av den 19 december 1977 (EGT nr L 16, 20.1.1978, s. 23) 378 L 0692: Rådets direktiv 78/692/EEG av den 25 juli 1978 (EGT nr L 236, 26.8.1978, s. 13) — 387 L 0120: Kommissionens direktiv 87/120/EEG av den 14 januari 1987 (EGT nr L 49, 18.2.1987, s. 39) 388 L 0095: Kommissionens direktiv 88/95/EEG av den 8 januari 1988 (EGT nr L 56, 2.3.1988, s. 42) — 388 L 0332: Rådets direktiv 88/332/EEG av den 13 juni 1988 (EGT nr L 151, 17.6.1988, s. 82) 388 L 0380: Rådets direktiv 88/380/EEG av den 13 juni 1988 (EGT nr L 187, 16.7.1988, s. 31) 390 L 0654: Rådets direktiv 90/654/EEG av den 4 december 1990 (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 48)

2. 366 L 0401: Rådets direktiv 66/401/EEG av den 14 juni 1966 om mark- nadsföring av utsäde av foderväxter (EGT nr 125, 11.7.1966, s. 2298), i dess lydelse enligt

1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 76) 378 L 0055: Rådets direktiv 78/55/EEG av den 19 december 1977 (EGT nr L 16, 20.1.1978, s. 23) 378 L 0386: Kommissionens första direktiv 78/386/EEG av den 18 april 1978 (EGT nr L 113, 25.4.1978, s. 1) — 378 L 0692: Rådets direktiv 78/692/EEG av den 25 juli 1978 (EGT

nr L 236, 26.8.1978, s. 13) 337

378 L 1020: Rådets direktiv 78/1020/EEG av den 5 december 1978 (EGT nr L 350, 14.12.1978, s. 27) 379 L 0641: Kommissionens direktiv 79/641/EEG av den 27 juni 1979 (EGT nr L 183, 19.7.1979, s. 13) 379 L 0692: Rådets direktiv 79/692/EEG av den 24 juli 1979 (EGT nr L 205, 13.8.1979, s. 1) 380 L 0754: Kommissionens direktiv 80/754/EEG av den 17juli 1980 (EGT nr L 207, 9.8.1980, s. 36) 381 L 0126: Kommissionens direktiv 81/126(EEG av den 16 februari 1981 (EGT nr L 67, 12.3.1981. s. 36) 382 L 0287: Kommissionens direktiv 82/287/EEG av den 13 april 1982 (EGT nr L 131, 13.5.1982, s. 24) 385 L 0038: Kommissionens direktiv 85/38/EEG av den 14 december 1984 (EGT nr L 16, 19.1.1985, s. 41) 385 D 0370: Kommissionens beslut 85/370/EEG av den 8 juli 1985 (EGT nr L 209, 6.8.1985, s. 41) 386 D 0153: Kommissionens beslut 86/153/EEG av den 25 mars 1986 (EGT nr L 115, 3.5.1986, s. 26) 386 L 0155: Rådets direktiv 86/155/EEG av den 22 april 1986 (EGT nr L 118, 7.5.1986, s. 23) 387 L 0120: Kommissionens direktiv 87/120/EEG av den 14 januari 1987 (EGT nr 49, 18.2.1987, s. 39) 387 L 0480: Kommissionens direktiv 87/480/EEG av den 9 septem- ber 1987 (EGT nr L 273, 26.9.1987, s. 43) 388 L 0332: Rådets direktiv 88/332/EEG av den 13 juni 1988 (EGT nr L 151, 17.6.1988, s. 82) 388 L 0380: Rådets direktiv 88/380/EEG av den 13 juni 1988 (EGT nr L 187, 16.7.1988, s. 31) 389 L 0100: Kommissionens direktiv 89/100/EEG av den 20 januari 1989 (EGT nr L 38, 10.2.1989, s. 36) 390 L 0654: Rådets direktiv 90/654/EEG av den 4 december 1990 (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 48)

Utan hinder av direktivets bestämmelser gäller följande:

a)

b)

Finland får, fram till och med den 31 december 1996, om inte de för— dragsslutande parterna kommit överens om annat, tillåta marknads- föring på Sitt territorium av ' — utsäde som producerats inom landet och som inte uppfyller Euro- peiska ekonomiska gemenskapens krav i fråga om grobarhet, — alla typer av utsäde som ingår i kategorin ”handelsutsäde” (”kauppasiemen”/”handelsutsäde”) enligt definitionen i den nu- varande finska lagstiftningen.

Norge får, fram till och med den 31 december 1996, om inte de för- dragsslutande parterna kommit överens om annat, tillåta marknads- föring på sitt territorium av utsäde som är producerat inom landet och som inte uppfyller Europeiska ekonomiska gemenskapens krav i fråga om grobarhet.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Bilaga I

3. 366 L 0402: Rådets direktiv 66/402/EEG av den 14 juni 1966 om mark- Prop. 1991/92:170 nadsföring av utsäde av stråsäd (EGT nr 125, 11.7.1966, s. 2309/66), idess Bilaga 14

lydelse enligt Bilaga I

— 369 L 0060: Rådets direktiv 69/60/EEG av den 18 februari 1969 (EGT nr L 48, 26.2.1969, s. 1) 371 L 0162: Rådets direktiv 71/162/EEG av den 30 mars 1971 (EGT nr L 87, 17.4.1971, s. 24) 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 76) 372 L 0274: Rådets direktiv 72/274/EEG av den 20 juli 1972 (EGT nr L 171, 29.7.1972, s. 37) - 372 L 0418: Rådets direktiv 74/418/EEG av den 6 december 1972 (EGT nr L 287, 26.12.1972, s. 22) — 373 L 0438: Rådets direktiv 73/438/EEG av den 11 december 1973 (EGT nr L 356, 27.12.1973, s. 79) 375 L 0444: Rådets direktiv 75/444/EEG av den 26 juni 1975 (EGT nr L 196, 26.7.1975, s. 6) 378 L 0055: Rådets direktiv 78/55/EEG av den 19 december 1977 (EGT nr L 16, 20.1.1978, s. 23) —— 378 L 0387: Kommissionens första direktiv 78/387/EEG av den 18 april 1978 (EGT nr L 113, 25.4.1978, s. 13) — 378 L 0692: Rådets direktiv 78/692/EEG av den 25 juli 1978 (EGT nr L 236, 26.8.1978, s. 13) — 378 L 1020: Rådets direktiv 78/1020/EEG av den 5 december 1978 (EGT nr L 350 , 14.12.1978, s. 27) — 379 L 0641: Kommissionens direktiv 79/641/EEG av den 27 juni 1979 (EGT nr L 183, 19.7.1979, s. 13) 379 L 0692: Rådets direktiv 79/692/EEG av den 24 juli 1979 (EGT nr L 205, 13.8.1979, s. 1) 381 L 0126: Kommissionens direktiv 81/126/EEG av den 16 februari 1981 (EGT nr L 67, 12.3.1981, s. 36) — 386 D 0153: Kommissionens beslut 86/153/EEG av den 25 mars 1986 (EGT nr L 115, 3. 5. 1986, s. 26) 386 L 0155: Rådets direktiv 86/155/EEG av den 22 april 1986 (EGT an118, 7. 5.1986, s. 23) — 386 L 0320: Kommissionens direktiv 86/320/EEG av den 20 juni 1986 (EGT nr L 200, 23.7.1986, s. 38) 387 L 0120: Kommissionens direktiv 87/120/EEG av den 14 januari 1987 (EGT nr L 49, 18.2.1987, s. 39) — 388 L 0332: Rådets direktiv 88/332/EEG av den 13 juni 1988 (EGT nr L 151, 17.6.1988, s. 82) 388 L 0380: Rådets direktiv 88/380/EEG av den 13 juni 1988 (EGT nr L 187, 16.7.1988, s. 31) 388 L 0506: Kommissionens direktiv 88/506/EEG av den 13 septem- ber 1988 (EGT nr L 274, 6.10.1988, s. 44) 389 D 0101: Kommissionens beslut 89/101/EEG av den 20 januari

1989 (EGT nr L 38, 10.2.1989, s. 37) 3,9

— 389 L0002: Kommissionens direktiv 89/2/EEG av den 15 december Prop. 1991/92:170 1988 (EGT nr L 5, 7.1.1989, S. 31) Bilaga 14 390 L0623: Kommissionens direktiv 90/623/EEG av den 7 november Bilaga 1 1990 (EGT nr L 333, 30.11.1990, s. 65) 390 L 0654: Rådets direktiv 90/654/EEG av den 4 december 1990 (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 48)

Utan hinder av direktivets bestämmelser gäller följande:

a) Finland får, fram till och med den 31 december 1996, om inte de för- dragsslutande parterna kommer överens om annat, tillåta mark— nadsföring på sitt territorium av — utsäde av arterna havre, korn, vete och råg som inte uppfyller kra-

ven i detta direktiv i fråga om största antal utsädesgenerationer av kategorin ”certifikatutsäde” (”valiosiemen”/”elitutsäde”), utsäde som är producerat inom landet och som inte uppfyller Europeiska ekonomiska gemenskapens krav i fråga om grobar- het, utsäde av alla arter av kategorin ”handelsutsäde” (”kauppasie- men”/”handelsutsäde”) enligt definitionen i nuvarande finsk lag- stiftning.

b) Norge får, fram till och med den 31 december 1996, om inte de för- dragsslutande parterna kommer överens om annat, tillåta mark- nadsföring på sitt territorium av utsäde som producerats inom landet och som inte uppfyller Europeiska ekonomiska gemenskapens krav i fråga om grobarhet.

4. 369 L 0208: Rådets direktiv 69/208/EEG av den 30 juni 1969 om mark— nadsföring av utsäde från olje- och fiberväxter (EGT nr L 169, 10.7.1969, s. 3), i dess lydelse enligt

— 371 L 0162: Rådets direktiv 71/162/EEG av den 30 mars 1971 (EGT nr L 87, 17.4.1971, s. 24) 372 L 0274: Rådets direktiv 72/274/EEG av den 20 juli 1972 (EGT nr L 171, 29.7.1972, s. 37) 372 L 0418: Rådets direktiv 72/418/EEG av den 6 december 1972 (EGT nr L 287, 26.12.1972, s. 22) — 373 L 0438: Rådets direktiv 73/438/EEG av den 11 december 1973 (EGT nr L 356, 27.12.1973, s. 79) 375 L 0444: Rådets direktiv 75/444/EEG av den 26 juni 1975 (EGT nr L 196, 26.7.1975, s. 6) — 378 L 0055: Rådets direktiv 78/55/EEG av den 19 december 1977 (EGT nr L 16, 20.1.1978, s. 23) — 378 L 0388: Kommissionens första direktiv 78/388/EEG av den 18 april 1978 (EGT nr L 113, 25.4.1978, S. 20) 378 L 0692: Rådets direktiv 78/692/EEG av den 5 juli 1978 (EGT nr L 236, 26.8.1978, S. 13) — 378 L 1020: Rådets direktiv 78/1020/EEG av den 5 december 1978 340

(EGT nr L 350, 14.12.1978, s. 27) Prop. 1991/92:170 — 379 L 0641: Kommissionens direktiv 79/641/EEG av den 27 juni Bilaga 14 1979 (EGT nr L 183, 19.7.1979, s. 13) Bilaga ] — 380 L 0304: Kommissionens direktiv 80/304/EEG av den 25 februari 1980 ( EGT nr L 68, 14.3.1980, s. 33) — 381 L 0126: Kommissionens direktiv 81/126/EEG av den 16 februari 1981 (EGT nr L 67, 12.3.1981, S. 36) — 382 L 0287: Kommissionens direktiv 82/287/EEG av den 13 april 1982 (EGT nr L 131, 13.5.1982, s. 24) — 382 L 0727: Rådets direktiv 82/727/EEG av den 25 oktober 1982 (EGT nr L 310, 6.11.1982, s. 21) — 382 L 0859: Kommissionens direktiv 82/859/EEG av den 2 december 1982(EGT nr L 357, 18.12.1982, s. 31) — 386 L 0155: Rådets direktiv 86/155/EEG av den 22 april 1986 (EGT nr L 118, 7.5.1986, s. 23) 387 L 0120: Kommissionens direktiv 87/120/EEG av den 14januari 1987 (ECT nr L 49, 18.2.1987, s. 39) — 387 L 0480: Kommissionens direktiv 87/480/EEG av den 9 septem- ber 1987 (EGT nr L 273, 26.9.1987, s. 43) 388 L 0332: Rådets direktiv 88/332/EEG av den 13 juni 1988 (EGT nr L 151, 17.6.1988, s. 82) — 388 L 0380: Rådets direktiv 88/380/EEG av den 13juni 1988 (EGT nr L 187, 16.7.1988, s. 31) 390 L 0654: Rådets direktiv 90/654/EEG av den 4 december 1990 (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 48)

5. 370 L 0457: Rådets direktiv 70/457/EEG av den 29 september 1970 om den gemensamma sortlistan för lantbruksväxter (EGT nr L 225, 12.10.1970, s. 1), i dess lydelse enligt

372 L 0418: Rådets direktiv 72/418/EEG av den 6 december 1972 (EGT nr L 287, 26.12.1972, s. 22) — 373 L 0438: Rådets direktiv 73/438/EEG av den 11 december 1973 (EGT nr L 356, 27.12.1973, s. 79) 376 D 0687: Kommissionens beslut 76/687/EEG av den 30 juni 1976 (EGT nr L 235, 26.8.1976, s. 21) 378 I) 0122: Kommissionens beslut 78/122/EEG av den 28 december 1977 (EGT nr L 41, 11.2.1978, s. 34) — 379 D 0095: Kommissionens beslut 79/95/EEG av den 29 december 1978 (EGT nr L 22, 31.1.1979, s. 21) — 379 L 0692: Rådets direktiv 79/692/EEG av den 24 juli 1979 (ECT nr L 205, 13.8.1979, s. 1) 379 L 0967: Rådets direktiv 79/967/EEG av den 12 november 1979 (EGT nr L 293, 20.11.1979, S. 16) 381 D 0436: Kommissionens beslut 81/436/EEG av den 8 maj 1981 (EGT nr L 167, 24.6.1981, s. 29) — 381 D 0888: Kommissionens beslut 81/888/EEG av den 19 Oktober 1981 (EGT nr L 324, 12.11.1981, s. 28) — 382 D 0041: Kommissionens beslut 82/41(EEG av den 29 december 341

1981 (EGT nr L 16, 22.1.1982, s. 50) Prop. 1991/92:170383 D 0297: Kommissionens beslut 83/297/EEG av den 6 juni 1983 Bilaga 14 (EGT nr L 157, 15.6.1983, s. 35) Bilaga I — 386 L 0155: Rådets direktiv 86/155/EEG av den 22 april 1986 EGT nr L 118, 7.5.1986, s. 23) 388 L 0380: Rådets direktiv 88/380/EEG av den 13 juni 1988 (EGT nr L 187, 16.7.1988, s. 31) 390 L 0654: Rådets direktiv 90/654/EEG av den 4 december 1990 (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 48)

Utan hinder av direktivets bestämmelser gäller följande: — De fördragsslutande parterna skall från ikraftträdandet av avtalet tillsam- mans utarbeta en gemensam sortlista som också inbegriper sådana sorter från EFTA—staterna som uppfyller direktivets krav. De skall sträva efter att få den gemensamma sortlistan färdig senast den 31 december 1995. Innan den gemensamt utarbetade sortlistan trätt i kraft skall EFTA-sta- terna fortsätta att tillämpa nationella sortlistor.

6. 370 L 0458: Rådets direktiv 70/458/EEG av den 29 september 1970 om marknadsföring av utsäde av köksväxter (EGT nr L 225, 12.10.1970, s. 7), i dess lydelse enligt

371 L 0162: Rådets direktiv 71/162/EEG av den 30 mars 1971 (EGT nr L 87, 17.4.1971, s. 24) — 372 L 0274: Rådets direktiv 72/274/EEG av den 20 juli 1972 (EGT nr L 171, 29.7.1972, s. 37) 372 L 0418: Rådets direktiv 72/418/EEG av den 6 december 1972 (EGT nr L 287, 26.12.1972, s. 22) — 373 L 0438: Rådets direktiv 73/438/EEG av den 11 december 1973 (EGT nr L 356, 27.12.1973, s. 79) 376 L 0307: Rådets direktiv 76/307/EEG av den 15 mars 1976 (EGT nr L 72, 18.3.1976, s. 16) — 378 L 0055: Rådets direktiv 78/55 EEG av den 19 december 1977 (EGT nr L 16, 20.1.1978, s. 23) — 378 L 0692: Rådets direktiv 78/692/EEG av den 25 juli 1978 (EGT nr L 236, 26.8.1978, s. 13) 379 D 0355: Kommissionens beslut 79/355/EEG av den 20 mars 1979 (EGT nr L 84, 4.4.1979, s. 23) 379 L 0641: Kommissionens direktiv 79/641/EEG av den 27 juni 1979 (EGT nr L 183, 19.7.1979, s. 13) 379 L 0692: Rådets direktiv 79/692/EEG av den 24 juli 1979 (EGT nr L 205, 13.8.1979, S. 1) — 379 L 0967: Rådets direktiv 79/967/EEG av den 12 november 1979 (EGT nr L 293, 20.11.1979, s. 16) — 381 D 0436: Kommissionens beslut 81/436/EEG av den 8 maj 1981 (EGT nr L 167, 24.6.1981, s. 29) —- 381 D 0888: Kommissionens beslut 81/888/EEG av den 19 oktober 1981 (EGT nr L 324, 12.11.1981, S. 28) 387 L 0120: Kommissionens direktiv 87/120/EEG av den 14 januari 342

1987 (EGT nr L 49, 18.2.1987, s. 39) Prop. 1991/922170 — 387 L 0481: Kommissionens direktiv 87/481/EEG av den 9 septcm- Bilaga 14 ber 1987 (EGT nr L 273, 26.9.1987, s. 45) Bilaga ] — 388 L 0332: Rådets direktiv 88/332/EEG av den 13 juni 1988 (EGT nr L 151, 17.6.1988, s. 82) — 388 L 0380: Rådets direktiv 88/380/EEG av den 13 juni 1988 (EGT nr L 187, 16.7.1988, s. 31) — 390 L 0654: Rådets direktiv 90/654/EEG av den 4 december 1990

(EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 48)

7. 372 L 0168: Kommissionens direktiv 72/168/EEG av den 14 april 1972 om fastställande av egenskaper och minimikrav för besiktning av sorter av köks- växter (EGT nr L 103, 2.5.1972, s. 6)

8. 372 L 0180: Kommissionens direktiv 72/180/EEG av den 14 april 1972 om fastställande av egenskaper och minimikrav för kontroll av sorter av lant— bruksväxter (EGT nr L 108, 8.5.1972, s. 8)

9. 374 L 0268: Kommissionens direktiv 74/268/EEG av den 2 maj 1974 med särskilda krav rörande förekomst av flyghavre (Avena fatua) i utsäde av fo- derväxter och stråsäd (EGT nr L 141, 24.5.1974, s. 19), i dess lydelse enligt

378 L 0511: Kommissionens direktiv 78/511/EEG av den 24 maj 1978 (EGT nr L 157, 15.6.1978, s. 34)

2 TILLÄMPNINGSTEXTER

10. 375 L 0502: Kommissionens direktiv 75/502/EEG av den 25 juli 1975 om begränsning av marknadsföringen av utsäde av ängsgröe (Poa pratensis L.) till utsäde som blivit officiellt godkänt som ”basutsäde” eller ”certifikatut- säde” (EGT nr L 228, 29.8.1975, s. 23)

11. 380 D 0755: Kommissionens beslut 80/755/EEG av den 17juli 1980 om tillstånd att trycka föreskriven information med outplånlig text på förpack- ningar med utsäde av stråsäd (EGT nr I.. 207, 9.8.1980, s. 37), i dess lydelse enligt

381 D 0109: Kommissionens beslut 81/109/EEG av den 10 februari 1981 (EGT nr L 64,11.3.1981, 5.13)

12. 381 D 0675: Kommissionens beslut 81/675/EEG av den 28juli 1981 som fastställer att vissa förseglingssystem är avsedda för ”engångsbruk”, i den mening som avses i rådets direktiv 66/400/EEG, 66/401/EEG, 66/402/EEG, 69/208/EEG och 70/458/EEG (EGT nr L 246, 29.8.1981, s. 26), i dess lydelse enligt

— 386 D 0563: Kommissionens beslut 86/563/EEG av den 12 november 1986 (EGT nr L 327, 22.12.1986, s. 50)

13. 386 L 0109: Kommissionens direktiv 86/109/EEG av den 27 februari 1986 om begränsning av marknadsföringen av utsäde av vissa arter av foder- växter samt olje— och fiberväxter till sådant utsäde som officiellt godkänts 343

som ”basutsäde” eller ”certifikatutsäde” (EGT nr L 93, 8.4.1986, s. 21), i Prop. 1991/92:170 dess lydelse enligt Bilaga 14

389 L 0424: Kommissionens direktiv 89/424/EEG av den 30 juni Bllagal 1989 (EGT nr L 196, 12.7.1989, s. 50) 391 L 0376: Kommissionens direktiv 91/376/EEG av den 25 juni 1991 (EGT nr L 203, 26.7.1991, s. 108)

14. 387 D 0309: Kommissionens beslut 87/309/EEG av den 2 juni 1987 om tillstånd att trycka föreskriven information med outplånlig text på förpack- ningar av utsäde av vissa foderväxtarter (EGT nr L 155, 16.6.1987, s. 26), i dess lydelse enligt

—- 388 D 0493: Kommissionens beslut 88/493/EEG av den 8 september 1988 (EGT nr L 261, 21.9.1988, s. 27)

15. 389 L 0014: Kommissionens direktiv 89/14/EEG av den 15 december 1988 om fastställande av grupper av sorter av mangold och rödbeta med av- seende på villkoren för grödans fribelägenhet enligt bilaga 1 till rådets direk- tiv 70/458/EEG om marknadsföring av utsäde av köksväxter (EGT nr L 8, 11.1.1989, s. 9)

16. 389 D 0374: Kommissionens beslut 89/374/EEG av den 2 juni 1989 om anordnande av ett tillfälligt experiment enligt rådets direktiv 66/402/EEG om marknadsföring av utsäde av stråsäd, för att fastställa de villkor som skall uppfyllas beträffande grödan och utsädet av hybridråg (EGT nr L 166, 16.6.1989, s. 66)

17. 389 D 0540: Kommissionens beslut 89/540/EEG av den 22 september 1989 om anordnande av ett tillfälligt experiment med marknadsföring av ut- säde och förökningsmaterial (EGT nr L 286, 4.10.1989, s. 24)

18. 390 D 0639: Kommissionens beslut 90/639/EEG av den 12 november 1990 om fastställande av namn på de sorter som härstammar från sorter av köksväxtarter, förtecknade i beslut 89/7/EEG (EGT nr L 348, 12.12.1990, s. 1)

19. 370 D 0047: Kommissionens beslut 70/47/EEG av den 22 december 1969 om tillstånd för Frankrike att, för vissa arter, inte behöva tillämpa rådets di- rektiv av den 14 juni 1966 om marknadsföring av utsäde av foderväxter och stråsäd (EGT nr L 13, 19.1.1970, s. 26), i dess senaste lydelse enligt

380 D 0301: Kommissionens beslut 80/301/EEG av den 25 februari 1980 (EGT nr L 68, 14.3.1980, s. 30)

20. 373 D 0083: Rådets beslut 73/83/EEG av den 26 mars 1973 om jämför- barhet vid fältbesiktning av utsädesproducerande grödor i Danmark, Irland och Storbritannien (EGT nr L 106, 20.4.1973, s. 9), i dess lydelse enligt

374 D 0350: Rådets beslut 74/350/EEG av den 27juni 1974 (EGT nr Prop. 1991/92:170 L 191, 15.7.1974, S. 27) Bilaga 14 21. 373 D 0188: Kommissionens beslut 73/188/EEG av den 4 juni 1973 om Bilaga I tillstånd för Storbritannien att, för vissa arter, inte behöva tillämpa rådets direktiv av den 29 september 1970 om marknadsföring av utsäde av köksväx- ter (EGT nr L 194, 16.7.1973, s. 16)

22. 374 D 0005: Kommissionens beslut 74/5/EEG av den 6 december 1973 om tillstånd för Danmark att, för vissa arter, inte behöva tillämpa rådets di- rektiv av den 14 juni 1966 om marknadsföringen av utsäde av stråsäd (EGT nr L 12, 15.1.1974, S. 13) 23. 374 D 0269: Kommissionens beslut 74/269/EEG av den 2 maj 1974 om tillstånd för vissa medlemsstater att anta strängare bestämmelser för Hyg- havre (Avena fatua) i utsäde av foderväxter och stråsäd (EGT nr L 141, 24.5.1974, s. 20), i dess lydelse enligt

378 D 0512: Kommissionens beslut 78/512/EEG av den 24 maj 1978 (EGT nr L 157, 15.6.1978, s. 35)

24. 374 D 0358: Kommissionens beslut 74/358/EEG av den 13 juni 1974 om tillstånd för Irland att, för vissa arter, inte behöva tillämpa rådets direktiv av den 29 september 1970 om marknadsföring av utsäde av köksväxter (EGT nr L 196, 19.7.1974, s. 15), i dess lydelse enligt

- 390 D 0209: Kommissionens beslut 90/209/EEG av den 19 april 1990 (EGT nr L 108, 28.4.1990, s. 104)

25. 374 D 0360: Kommissionens beslut 74/360/EEG av den 13 juni 1974 om tillstånd för Storbritannien att, för vissa arter, inte behöva tillämpa rådets direktiv av den 30 juni 1969 om marknadsföring av utsäde av olje- och fiber- växter (EGT nr L 196, 19.7.1974, s. 18)

26. 374 D 0361: Kommissionens beslut 74/361/EEG av den 13 juni 1974 om tillstånd för Storbritannien att, för vissa arter, inte behöva tillämpa rådets direktiv av den 14 juni 1966 om marknadsföring av utsäde av stråsäd (EGT nr L 196, 19.7.1974, s. 19)

27. 374 D 0362: Kommissionens beslut 74/362/EEG av den 13 juni 1974 om tillstånd för Storbritannien att, för vissa arter, inte behöva tillämpa rådets direktiv av den 14 juni 1966 om marknadsföring av utsäde av foderväxter (EGT nr L 196, 19.7.1974, S. 20)

28. 374 D 0366: Kommissionens beslut 74/366/EEG av den 13 juni 1974 om tillfälligt medgivande för Frankrike att förbjuda marknadsföring, i Frank- rike, av brytbönor av sorten ”Sim” (EGT nr L 196, 19.7.1974, s. 24)

29. 374 D 0367: Kommissionens beslut 74/367/EEG av den 13 juni 1974 om tillfälligt medgivande för Frankrike att förbjuda marknadsföring, i Frank- rike, av brytbönor av sorten ”Dustor” (EGT nr L 196, 19.7.1974, s. 25)

30. 374 D 0491: Kommissionens beslut 74/491/EEG av den 17 september 1974 om tillstånd för Danmark att, för vissa arter, inte behöva tillämpa rå- 345

dets direktiv av den 30juni 1969 om marknadsföring av utsäde av olje- och Prop. 1991/92:170 fiberväxter (EGT nr L 267, 33.10.1974, 5. 18) Bilaga 14 31. 374 D 0531: Kommissionens beslut 74/531/EEG av den 16 oktober 1974 Bilaga 1 om tillstånd för Nederländerna att anta strängare bestämmelser för flyg— havre (Avena fatua) i utsäde av stråsäd (EGT nr L 299, 7.11.1974, s. 13)

32. 374 D 0532: Kommissionens beslut 74/532/EEG av den 16 oktober 1974 om tillstånd för Irland att, för vissa arter, inte behöva tillämpa rådets direktiv av den 14 juni 1966 om marknadsföring av utsäde av foderväxter och stråsäd samt av rådets direktiv av den 30 juni 1969 om marknadsföring av utsäde av olje- och fiberväxter (EGT nr L 299, 7.11.1974, s. 14)

33. 375 D 0577: Kommissionens beslut 75/577/EEG av den 30 juni 1975 om tillstånd för Frankrike att begränsa marknadsföringen av utsäde och grodd- plantor av vissa sorter av lantbruksväxter (EGT nr L 253, 30.9.1975, s. 41)

34. 375 D 0578: Kommissionens beslut 75/578/EEG av den 30 juni 1975 om tillstånd för Luxemburg att begränsa marknadsföringen av utsäde av vissa sorter av lantbruksväxter (EGT nr L 253, 30.9.1975, s. 45), i dess lydelse enligt

378 D 0285: Kommissionens beslut 78/285/EEG av den 22 februari 1978 (EGT nr L 74, 16.3.1978, s. 29)

35. 375 D 0752: Kommissionens beslut 75/752/EEG av den 20 november 1975 om tillstånd för Storbritannien att, för vissa köksväxter, inte behöva tillämpa rådets direktiv 70/458/EEG (EGT nr L 319, 10.12.1975, s. 12)

36. 376 D 0219: Kommissionens beslut 76/219/EEG av den 30 december

1975 om tillstånd för Frankrike att begränsa marknads-föringen av utsäde eller förökningsmaterial av vissa sorter av lantbruksväxter (EGT nr L 46, 21.2.1975, s. 30)

37. 376 D 0221: Kommissionens beslut 76/221/EEG av den 30 december 1975 om tillstånd för Luxemburg att begränsa marknads-föringen av utsäde eller förökningsmaterial av vissa sorter av lantbruksväxter (EGT nr L 46, 21.2.1976, S. 33)

38. 376 D 0687: Kommissionens beslut 76/687/EEG av den 30 juni 1976 om tillstånd för Förbundsrepubliken Tyskland att begränsa marknadsföringen av utsäde av vissa sorter av lantbruks-växter (EGT nr L 235, 26.8.1976, s. 21), i dess lydelse enligt

378 D 0615: Kommissionens beslut 78/615/EEG av den 23 juni 1978 (EGT nr L 198, 22.7.1978, s. 12)

39. 376 D 0688: Kommissionens beslut 76/688/EEG av den 30 juni 1976 om tillstånd för Frankrike att begränsa marknadsföringen av utsäde av vissa sor- ter av lantbruksväxter (EGT nr L 235, 26.8.1976, s. 24)

40. 376 D 0689: Kommissionens beslut 76/689/EEG av den 30juni 1976 om tillstånd för Luxemburg att begränsa marknadsföringen av utsäde av vissa sorter av lantbruksväxter (EGT nr L 235, 26.8.1976, S. 27) 346

41. 376 D 0690: Kommissionens beslut 76/690/EEG av den 30juni 1976 om Prop. 1991/922170 tillstånd för Storbritannien att begränsa marknads-föringen av utsäde av Bilaga 14 vissa sorter av lantbruksväxter (EGT nr L 235, 26.8.1976, s. 29) Bilaga 1

42. 377 D 0147: Kommissionens beslut 77/147/EEG av den 29 december 1976 om tillstånd för Förbundsrepubliken Tyskland att begränsa marknads- föringen av utsäde av vissa sorter av lantbruksväxter (EGT nr L 47, 18.2.1977, s. 66)

43. 377 D 0149: Kommissionens beslut 77/149/EEG av den 29 december 1976 om tillstånd för Frankrike att begränsa marknads-föringen av utsäde av vissa sorter av lantbruksväxter (EGT nr L 47, 18.2.1977, s. 70)

44. 377 D 0150: Kommissionens beslut 77/150/EEG av den 29 december 1976 om tillstånd för Frankrike att begränsa marknads-föringen av en viss sort av stråsäd (EGT nr L 47, 18.2.1977, s. 72)

45. 377 D 0282: Kommissionens beslut 77/282/EEG av den 30 mars 1977 om tillstånd för Frankrike att begränsa marknadsföringen av utsäde av vissa sor- ter av lantbruksväxter (EGT nr L 95, 19.4.1977, s. 21)

46. 377 D 0283: Kommissionens beslut 77/283/EEG av den 30 mars 1977 om tillstånd för Storbritannien att begränsa marknads-föringen av utsäde av vissa sorter av lantbruksväxter (EGT nr L 95, 19.4.1977, s. 23)

47. 377 D 0406: Kommissionens beslut 77/406/EEG av den 1 juni 1977 om tillstånd för Förbundsrepubliken Tyskland att begränsa marknadsföringen av utsäde av vissa sorter av lantbruks-växter (EGT nr L 148, 16.6.1977, s. 25)

48. 378 D 0124: Kommissionens beslut 78/124/EEG av den 28 december 1977 om tillstånd för Luxemburg att begränsa marknads-föringen av utsäde av vissa sorter av lantbruksväxter (EGT nr L 41, 11.2.1978, s. 38)

49. 378 D 0126: Kommissionens beslut 78/126/EEG av den 28 december 1977 om tillstånd för Förbundsrepubliken Tyskland att begränsa marknads- föringen av utsäde av vissa sorter av lantbruksväxter (EGT nr L 41, 11.2.1978, s. 41)

50. 378 D 0127: Kommissionens beslut 78/127/EEG av den 28 december 1977 om tillstånd för Frankrike att begränsa marknads-föringen av utsäde av vissa sorter av lantbruksväxter (EGT nr L 41, 11.2.1978, s. 43)

51. 378 D 0347: Kommissionens beslut 78/347/EEG av den 30 mars 1978 om tillstånd för Storbritannien att begränsa marknads-föringen av utsäde av vissa sorter av lantbruksväxter (EGT nr L 99, 12.4.1978, s. 26)

52. 378 D 0348: Kommissionens beslut 78/348/EEG av den 30 mars 1978 om tillstånd för Frankrike att begränsa marknadsföringen av utsäde av vissa sor- ter av lantbruksväxter (EGT nr L 99, 12.4.1978, s. 28)

53. 378 D 0349: Kommissionens beslut 78/349/EEG av den 30 mars 1978 om tillstånd för Förbundsrepubliken Tyskland att begränsa marknadsföringen av utsäde av vissa sorter av lantbruks-växter (EGT nr L 99, 12.4.1978, s. 30) 347

54. 379 D 0092: Kommissionens beslut 79/92/EEG av den 29 december 1978 Prop. 1991/92:170 om tillstånd för Förbundsrepubliken Tyskland att begränsa marknadsfö- Bilaga 14 ringen av utsäde av vissa sorter av lantbruksväxter (EGT nr L 22, 31.1.1979, Bilaga 1 s. 14)

55. 379 D 0093: Kommissionens beslut 79/93/EEG av den 29 december 1978 om tillstånd för Storbritannien att begränsa marknads-föringen av utsäde av vissa sorter av lantbruksväxter (EGT nr L 22, 31.1.1979, s. 17)

56. 379 D 0094: Kommissionens beslut 79/94/EEG av den 29 december 1978 om tillstånd för Frankrike att begränsa marknadsföringen av utsäde av vissa sorter av lantbruksväxter (EGT nr L 22, 31.1.1979, s. 19)

57. 379 D 0348: Kommissionens beslut 79/348/EEG av den 14 mars 1979 om tillstånd för Frankrike att begränsa marknadsföringen av utsäde av vissa sor- ter av lantbruksväxter (EGT nr L 84, 4.4.1979, S. 12)

58. 379 D 0355: Kommissionens beslut 79/355/EEG av den 20 mars 1979 om tillstånd för Danmark att, för vissa arter, inte behöva tillämpa rådets direktiv 70/458/EEG om marknadsföring av utsäde av köksväxter (EGT nr L 84, 4.4.1979, s. 23)

59. 380 D 0128: Kommissionens beslut 80/128/EEG av den 28 december 1979 om tillstånd för Storbritannien att begränsa marknadsföringen av ut- säde av vissa sorter av lantbruksväxter (EGT nr L 29, 6.2.1980, s. 35)

60. 380 D 0446: Kommissionens beslut 80/446/EEG av den 31 mars 1980 om tillstånd för Storbritannien att begränsa marknads—föringen av utsäde av en viss sort av lantbruksväxter (EGT nr L 110, 29.4.1980, S. 23)

61. 380 D 0512: Kommissionens beslut 80/512/EEG av den 2 maj 1980 om tillstånd för Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Luxemburg, Neder- länderna och Storbritannien att inte behöva tilllämpa villkoren i rådets di- rektiv 66/401/EEG om marknads-föring av utsäde av foderväxter, då det gäl- ler vikten på prover för bestämning av fröer av snärja (Cuscuta) (EGT nr L 126, 21.5.1980, s. 15)

62. 380 D 1359: Kommissionens beslut 80/1359/EEG av den 30 december 1980 om tillstånd för Förbundsrepubliken Tyskland att begränsa marknads- föringen av utsäde av vissa sorter av lantbruksväxter (EGT nr L 384, 31.12.1980, S. 42)

63. 380 D 1360: Kommissionens beslut 80/1360/EEG av den 30 december 1980 om tillstånd för Frankrike att begränsa marknadS-föringen av utsäde av vissa sorter av lantbruksväxter (EGT nr L 384, 31.12.1980, s. 44)

64. 380 D 1361: Kommissionens beslut 80/1361/EEG av den 30 december 1980 om tillstånd för Storbritannien att begränsa marknadsföringen av ut- säde av vissa sorter av lantbruksväxter (EGT nr L 384, 31.12.1980, s. 46)

65. 381 D 0277: Kommissionens beslut 81/277/EEG av den 31 mars 1981 om tillstånd för Frankrike att begränsa marknadsföringen av utsäde av vissa sor- ter av lantbruksväxter (EGT nr L 123, 7.5.1981, s. 32) 348

66. 381 D 0436: Kommissionens beslut 81/436/EEG av den 8 maj 1981 om Prop. 1991/921170 tillstånd för Storbritannien att förlänga tidsgränsen för godkännande av vissa Bilaga 14 sorter av lantbruksväxter och köksväxter (EGT nr L 167, 24.6.1981, S. 29) Bilaga 1

67. 382 D 0041: Kommissionens beslut 82/41/EEG av den 29 december 1981 om tillstånd för Storbritannien att begränsa marknadS-föringen av utsäde av vissa sorter av lantbruksväxter (EGT nr L 16, 22.1.1982, s. 50)

68. 382 D 0947: Kommissionens beslut 82/947/EEG av den 30 december 1982 om tillstånd för Storbritannien att begränsa marknadsföringen av ut- säde av vissa sorter av lantbruksväxter (EGT nr L 383, 31.12.1982, s. 23), i dess lydelse enligt

388 D 0625: Kommissionens beslut 88/625/EEG av den 8 december 1988 (EGT nr L 347, 16.12.1988, s. 74)

69. 382 D 0948: Kommissionens beslut 82/948/EEG av den 30 december 1982 om tillstånd för Frankrike att begränsa marknads—föringen av utsäde av vissa sorter av lantbruksväxter (EGT nr L 383, 31.12.1982, s. 25)

70. 382 D 0949: Kommissionens beslut 82/949/EEG av den 30 december 1982 om tillstånd för Förbundsrepubliken Tyskland att begränsa marknads- föringen av utsäde av vissa sorter av lantbruksväxter (EGT nr L 383, 31.12.1982, s. 27)

71. 384 D 0019: Kommissionens beslut 84/19/EEG av den 22 december 1983 om tillstånd för Frankrike att begränsa marknadsföringen av utsäde av vissa sorter av lantbruksväxter (EGT nr L 18, 21.1.1984, s. 43)

72. 384 D 0020: Kommissionens beslut 84/20/EEG av den 22 december 1983 om tillstånd för Storbritannien att begränsa marknads-föringen av utsäde av vissa sorter av lantbruksväxter (EGT nr L 18, 21.1.1984, s. 45)

73. 384 D 0023: Kommissionens beslut 84/23/EEG av den 22 december 1983 om tillstånd för Förbundsrepubliken Tyskland att begränsa marknadsfö- ringen av utsäde av vissa sorter av lantbruks-växter (EGT nr L 20, 25.1.1984, s. 19)

74. 385 D 0370: Kommissionens beslut 85/370/EEG av den 8 juli 1985 om tillstånd för Nederländerna att fastställa nivån på sortrenhetsstandarden som fastställts i bilaga 2 till rådets direktiv 66/401/EEG för utsäde av apomiktiska enklonssorter av ängsgröe (Poa pratensis), också på grundval av resultaten av frö- och groddplantsundersökning (EGT nr L 209, 6.8.1985, s. 41)

75. 385 D 0623: Kommissionens beslut 85/623/EEG av den 16 december 1985 om tillstånd för Frankrike att begränsa marknads-föringen av utsäde av vissa sorter av lantbruksväxter (EGT nr L 379, 31.12.1985, s. 18)

76. 385 D 0624: Kommissionens beslut 85/624/EEG av den 16 december 1985 om tillstånd för Förbundsrepubliken Tyskland att begränsa marknads- föringen av utsäde av vissa sorter av lantbruksväxter (EGT nr L 379, 31.12.1985, s. 20)

77. 386 D 0153: Kommissionens beslut 86/153/EEG av den 25 mars 1986 om 349

tillstånd för Grekland att, för vissa arter, inte behöva tillämpa rådets direktiv Prop. 1991/92:170 66/401/EEG, 66/402/EEG och 69/208/EEG om marknadsföring av utsäde av Bilaga 14 foderväxter, stråsäd och olje- och fiberväxter (EGT nr L 115, 3.5.1986, 5. Bilaga 1 26)

78. 387 D 0110: Kommissionens beslut 87/110/EEG av den 22 december 1986 om tillstånd för Förbundsrepubliken Tyskland att begränsa marknads- föringen av utsäde av vissa sorter av lantbruksväxter (EGT nr L 48, 17.2.1987, s. 27)

79. 387 D 0111: Kommissionens beslut 87/111/EEG av den 22 december 1986 om tillstånd för Storbritannien att begränsa marknadsföringen av ut- säde av vissa sorter av lantbruksväxter (EGT nr L 48, 17.2.1987, s. 29)

80. 387 D 0448: Kommissionens beslut 87/448/EEG av den 31 juli 1987 om tillstånd för Storbritannien att begränsa marknads-föringen av utsäde av en viss sort av lantbruksväxter (EGT nr L 240, 22.8.1987, s. 39)

81. 389 D 0078: Kommissionens beslut 89/78/EEG av den 29 december 1988 om liberalisering av handeln med utsäde av vissa lantbruksväxter mellan Portugal och andra medlemsstater (EGT nr L 30, 1.2.1989, s. 75)

82. 389 D 0101: Kommissionens beslut 89/101/EEG av den 20 januari 1989 om tillstånd för Belgien, Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Spanien, Irland, Luxemburg och Storbritannien att, för vissa arter, inte behöva till- lämpa rådets direktiv 66/401/EEG, 66/402/EEG, 69/208/EEG och 70/458/EEG om marknadsföring av utsäde av foderväxter, stråsäd, olje- och fiberväxter samt av köksväxter (EGT nr L 38, 10.2.1989, s. 37)

83. 389 D 0421: Kommissionens beslut 89/421/EEG av den 22 juni 1989 om tillstånd för Grekland att begränsa marknadsföringen av utsäde av vissa sor- ter av lantbruksväxter (EGT nr L 193, 8.7.1989, s. 41)

84. 389 D 0422: Kommissionens beslut 89/422/EEG av den 23 juni 1989 om tillstånd för Förbundsrepubliken Tyskland att begränsa marknadsföringen av utsäde av en viss sort av lantbruks-växter och om ändring av beslut 89/77/EEG (EGT nr L 193, 8.7.1989, s. 43)

85. 390 D 0057: Kommissionens beslut 90/57/EEG av den 24 januari 1990 om liberalisering av handeln med utsäde av vissa lantbruksväxter mellan Portugal och andra medlemsstater (EGT nr L'40, 14.2.1990, s. 13)

86. 390 D 0209: Kommissionens beslut 90/209/EEG av den 19 april 1990 om tillstånd för medlemsstaterna att, för vissa arter, inte behöva tillämpa be- stämmelserna i rådets direktiv 70/458/EEG om marknadsföring av utsäde av köksväxter och om ändring av beslut 73/122/EEG och 74/358/EEG och om upphävande av beslut 74/363/EEG (EGT nr L 108, 28.4.1990, s. 104)

87. 391 D 0037: Kommissionens beslut 91/37/EEG av den 20 december 1990 om tillstånd för Förbundsrepubliken Tyskland och Grekland att begränsa marknadsföringen av utsäde av vissa sorter av lantbruksväxter och om änd- ring av vissa beslut som ger Förbundsrepubliken Tyskland tillstånd att be- gränsa marknadsföringen av utsäde av vissa sorter av lantbruksväxter (EGT 350 nr L 18, 24.1.1991, 5.19)

BILAGA II Prop. 1991/92:170 .. El 14 TEKNISKA FORESKRIFTER, STANDARDER, Bilig; H PROVNING OCH CERTIFIERING

Förteckning enligt artikel 23 INLEDNING

N är de rättsakter som anges i denna bilaga innehåller begrepp eller hänvisar till förfaranden som är utmärkande för gemenskapens rättsordning, som t.ex.

— ingresser,

adressaterna för gemenskapens rättsakter, — hänvisningar till territorier eller språk inom EG, — hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG-med- lemsstaterna samt offentliga organ, företag och enskilda personer i dessa stater, — hänvisningar till informations- och anmälningsförfaranden,

skall protokoll 1 om övergripande anpassning tillämpas, om inte annat före- skrivs i denna bilaga.

ANPASSNING FÖR DETTA OMRÅDE

Hänvisningar till artikel 30 och 36 eller 30 — 36 i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen skall ersättas med hänvisningar till artikel 11 och 13 eller 11 13 och när det är tillämpligt till artikel 18 i detta avtal.

I. MOTORFORDON

EFTA-länderna får av skäl som hänför sig till gasformiga utsläpp från alla motorer, partiklar från dieselmotorer samt buller, fram till den 1 januari 1995 tillämpa sin nationella lagstiftning, inbegripet möjligheten att vägra att regi- strera och förbjuda försäljning, tagande i tjänst eller bruk av motorfordon som omfattas av de ifrågavarande direktiven, och vilka uppfyller kraven i direktiv 70/157/EEG, 70/220/EEG, 72/306/EEG och 88/77/EEG enligt deras senaste lydelse, och vilka har typgodkänts enligt kraven i direktiv 70/156/EEG. Från och med den 1 januari 1995 får EFTA-länderna fortsätta att tillämpa sin nationella lagstiftning men de skall tillåta fri rörlighet i enlig- het med EG:s regelverk. Alla förslag till ändring, uppdatering, utvidgning eller annan utveckling av EG:s regelverk om frågor som omfattas av dessa direktiv skall underkastas de allmänna bestämmelserna om beslutsfattande i avtalet.

EFTA—länderna skall inte förrän den 1 januari 1995 vara berättigade att bevilja EEG-typgodkännande för helt fordon eller separata direktivcertifi- kat för system, komponenter eller separata tekniska enheter enligt de direk- tiv som nämns i första stycket.

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVYSAS TILL

1. 370 L 0156: Rådets direktiv 70/156/EEG av den 6 februari 1970 om till- närmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av motor- fordon och släpvagnar till dessa fordon (EGT nr L 42, 23.2.1970, S. 1) i dess lydelse enligt

1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 115) 378 L 0315: Rådets direktiv 78/315/EEG av den 21 december 1977 (EGT nr L 81, 28.3.1978, s. 1) 378 L 0547: Rådets direktiv av den 12 juni 1978 (EGT nr L 168, 26.6.1978, s. 39) 1 79: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, 5.108) 380 L 1267: Rådets direktiv 80/1267/EEG av den 16 december 1980 (EGT nr L 375, 31.12.1980, s. 34) 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, 5.211) 387 L 0358: Rådets direktiv 87/358/EEG av den 25 juni 1987 (EGT nr L 192, 11.7.1987, s. 51) 387 L 0403: Rådets direktiv 87/403/EEG av den 25 juni 1987 om till- lägg till bilaga 1 till direktiv 70/156/EEG om tillnärmning av med- lemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon (EGT nr L 220, 8.8.1987, s. 44).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

I artikel 2 a, skall följande strecksatser läggas till:

”tyyppihyväksyntä”/”typgodkännande” i finsk lag, ”gerarviurkenning” i isländsk lag, ”Typengenehmigung” i liechtensteinsk lag, ”typegodkjenning” i norsk lag, ”Typengenehmigung”/”approbation du type”/”approvazione del tipo” i schweizisk lag”. ”typgodkännande” i svensk lag, ”Typengenehmigung” i österrikisk lag”.

2. 370 L 0157: Rådets direktiv 70/157/EEG av den 6 februari 1970 om till- närmning av medlemsstaternas lagstiftning om tillåten ljudnivå och avgas- systemet för motorfordon (EGT nr L 42, 23.2.1970, s. 16), i dess lydelse en-

ligt

] 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 115) 373 L 0350: Kommissionens direktiv 73/350/EEG av den 7 november 1973 (EGT nr L 321, 22.11.73, 5. 33) 377 L 0212: Rådets direktiv 77/212/EEG av den 8 mars 1977 (EGT nr L 66, 12.3.1977, s. 33)

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Bilaga II

381 L 0334: Kommissionens direktiv 81/334/EEG av den 13 april Prop. 1991/92:170 1981 (EGT nr L 131, 18.5.1981, s. 6) Bilaga 14 384 L 0372: Kommissionens direktiv 84/372/EEG av den 3 juli 1984 Bilaga 11 (EGT nr L 196, 26.7.1984, S. 47) — 384 L 0424: Rådets direktiv 84/424/EEG av den 3 september 1984 (EGT nr L 238, 6.9.1984, s. 31) 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, 5.211) - 389 L 0491: Kommissionens direktiv 89/491/EEG av den 17 juli 1989 (EGT nr L 238, 15.8.1989, 5.43).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) I bilaga 2 skall följande läggas till i fotnoten till punkt 3.1.3:

”A = Österrike, CH = Schweiz, FL = Liechtenstein, IS = Island, N == Norge, S = Sverige, SF = Finland”

b) I bilaga 4 skall följande läggas till i fotnoten om särskiljande bokstä- ver för det landet som beviljar typgodkännade”:

”A = Österrike, CH = Schweiz, FL = Liechtenstein, IS = Island, N = Norge, S = Sverige, SF = Finland”.

3.370 L 0220: Rådets direktiv 70/220/EEG av den 20 mars 1970 om tillnärrn— ning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot luftföroreningar ge- nom avgascr från motorfordon (EGT nr L 76, 6.4.1970, 5.1), i dess lydelse enligt

1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien (EGT nr L 73, 27.3.1972, 5.115); - 374 L 0290: Rådets direktiv 74/290/EEG av den 28 maj 1974 (EGT nr L 159, 15.6.1974, s. 61) 377 L 0102: Kommisionens direktiv 77/102/EEG av den 30 novem— ber 1976 (EGT nr L 32, 3.2.1977, S. 32) — 378 L 0665: Kommissionens direktiv 78/665/EEG av den 14 juli 1978 (EGT nr 223, 14.8.1978, s. 48) 383 L 0351: Rådets direktiv 83/351/EEG av den 16 juni 1983 (EGT nr L 197, 20.7.1983, s. 1) — 388 L 0076: Rådets direktiv 88/76/EEG av den 3 december 1987 (EGT nr L 36, 9.2.1988, s. 1) — 388 L 0436: Rådets direktiv 88/436/EEG av den 16 juni 1988 (EGT nr L 214, 6.8.1988, s. 1) — 389 L 0458: Rådets direktiv 89/458/EEG av den 18 juli 1989 (EGT nr L 226, 3.8.1989, s. 1) 389 L 0491: Kommissionens direktiv 89/491/EEG av den 17 juli 1989 (EGT L 238, 15.8.1989, s. 43) 391 L 0441: Rådets direktiv 91/441/EEG av den 26 juni 1991 (EGT nr L 242, 30.8.1991, s.1). — 4. 370 L 0221: Rådets direktiv 70/221/EEG av den 20 mars 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om tankar för fly- 35 3

tande bränsle och bakre underkörningsskydd för motorfordon och Prop. 1991/921170 Släpvagnar till dessa fordon (EGT nr L 76, 6.4.1970, s. 23), 5.42, i Bilaga 14 dess lydelse enligt Bilaga 11 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 116) 379 L 0490. Kommissionens direktiv 79/490/EEG av den 18 april 1979 (EGT nr L 128, 25.5.1979, S. 22), i dess lydelse enligt kommis- sionens direktiv 81/333/EEG av den 13 april 1981 — 381 L 0333: Kommissionens direktiv 81/333/EGT av den 13 april 1981 (EGT nr L 131, 18.5 1981, s. 4).

5. 370 L 0222: Rådets direktiv 70/222/EEG av den 20 mars 1970 om tillnäm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om monteringsutrymmet för och fast- sättningen av bakre registreringsskyltar på motorfordon och släpvagnar till dessa fordon (EGT nr L 76, 6.4.1970, s. 25), i dess lydelse enligt

1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 116).

6. 370 L 0311: Rådets direktiv 70/311/EEG av den 8juni 1970 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om styrinrättningar för motorfordon och släpvagnar till dessa fordon (EGT nr L 133, 18.6.1970, s. 10) i dess ly- delse enligt

— 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien (EGT nr L 73, 27.3.1972, 5.116).

7. 370 L 0387: Rådets direktiv 70/387/EEG av den 27juli 1970 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om dörrar på motorfordon och släp- vagnar till dessa fordon (EGT nr L 176, 10.8.1970, s. 5), i dess lydelse enligt

— 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien (EGT nr L 73, 27.3.1972, s.116).

8. 370 L 0388: Rådets direktiv 70/388/EGT av den 27 juli 1970 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om ljudsignalanordningar på motor— fordon (EGT nr L 176, 10.8.1970, s. 12), 25.11.1982, s. 31, i dess lydelse en- ligt

1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien (EGT nr L 73, 27.3.1972, 5.116) 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, S. 108) 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 212).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

I bilaga 1, punkt 1.4.1, Skall följande läggas till i texten inom parentes:

”17 för Finland, IS för Island, FL för Liechtenstein, 16 för Norge, 14 för Schweiz, 5 för Sverige, 12 för Österrike” 354

9. 371 L 0127: Rådets direktiv 71/127/EEG av den 1 mars 1971 om tillnärm- Prop. 1991/92:170 ning av medlemsstaternas lagstiftning om backspeglar för motorfordon Bilaga 14 (EGT nr L 68, 22.3.1971, s. 1), i dess lydelse enligt Bilaga 11

— 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 116) 379 L 0795: Kommissionens direktiv 79/795/EEG av den 20 juli 1979 (EGT nr L 239, 22.9.1979, s. 1) — 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 109) 385 L 0205: Kommissionens direktiv 85/205/EEG av den 18 februari 1985 (EGT nr L 90, 29.3.1985, s. 1) 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 212) 386 L 0562: Kommissionens direktiv 86/562/EEG av den 6 november 1986 (EGT nr L 327, 22.11.1986, s. 49) — 388 L 0321: Kommissionens direktiv 88/321/EEG av den 16 maj 1988 (EGT nr L 147, 14.6.1988, s. 77).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

I tillägg 2 till bilaga 2 skall följande läggas till i uppräkningen av särskil- jande nummer i punkt 4.2:

”17 för Finland, IS för Island, FL för Liechtenstein, 16 för Norge, 14 för Schweiz, 5 för Sverige, 12 för Österrike”.

10. 371 L 0320: Rådets direktiv 71/320/EEG av den 26 juli 1971 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om bromsutrustning på vissa katego- rier av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon (EGT nr L 202, 6.9.1971, s. 37), i dess lydelse enligt

1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien (EGT nr L 73, 27.3.1972, 5.118) — 374 L 0132: Kommissionens direktiv 74/132/EEG av den 11 februari 1974 (EGT nr L 74, 19.3.1974, s. 7) - 375 L 0524: Kommissionens direktiv 75/524/EEG av den 25 juli 1975 (EGT nr L 236, 8.9.1975, s. 3), 379 L 0489: Kommissionens direktiv 79/489/EEG av den 18 april 1979 (EGT nr L 128, 26.5.1979, s. 12), — 385 L 0647: Kommissionens direktiv 85/647/EEG av den 23 decem- ber 1985 (EGT nr L 380, 31.12.1985, s. 1) 388 L 0194: Kommissionens direktiv 88/194/EEG av den 24 mars 1988 (EGT nr L 92, 9.4.1988, s. 47).

11 . 372 L 0245: Rådets direktiv 72/245/EEG av den 20 juni 1972 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om undertryckning av radiostörningar som orsakas av ottomotorer i motorfordon (EGT nr L 152, 6.7.1972, s. 15), i dess lydelse enligt

389 L 0491: Kommissionens direktiv 89/491/EEG av den 17 juli 1989 355

(EGT nr L 238, 15.8.1989, s. 43). Prop. 1991/921170 Bilaga 14

12. 372 L 0306: Rådets direktiv 72/306/EEG av den 2 augusti 1972 om till- _ B1laga II närmning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot utsläpp av för- oreningar från dieselbränsle som används i fordon (EGT nr L 190, 20.8.1972, 5.1), i dess lydelse enligt

389 L 0491: Kommissionens direktiv 89/491/EEG av den 17 juli 1989 (EGT nr L 238, 15.8.1989, s. 43).

13. 374 L 0060: Rådets direktiv 74/60/EEG av den 17 december 1973 om till- närmning av medlemsstaternas lagstiftning om inredningsdetaljer i motor- fordon (passagerarutrymmets inre delar frånsett inre backspeglar, manöver- organens utformning, taket eller det öppningsbara taket, ryggstödet och sä- tenas baksida) (EGT nr L 38, 11.2.1974, s. 2), s. 30, i dess lydelse enligt

— 378 L 0632: Kommissionens direktiv 78/632/EEG av den 19 maj "1978 (EGT nr L 206, 29.7.1978, s. 26).

14. 374 L 0061: Rådets direktiv 74/61/EEG av den 17 december 1973 om till- närmning av medlemsstaternas lagstiftning om anordningar för att förhindra obehörigt nyttjande av motorfordon (EGT nr L 38, 11.2 1974, s. 22).

15. 374 L 0297: Rådets direktiv 74/297/EEG av den 4juni 1974 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om inredningsdetaljer i motorfordon (styrmekanismens uppförande i händelse av en sammanstötning) (EGT nr L 165, 20.6.1974, s. 16).

16. 374 L 0408: Rådets direktiv 74/408/EEG av den 22 juli 1974 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om inredningsdetaljer i motorfordon (hållfastheten hos sätena och fästanordningarna för dessa) (EGT nr L 221, 12.8.1974, s. 1), i dess lydelse enligt

381 L 0577: Rådets direktiv 81/577/EEG av den 20juli 1981 (EGT nr L 209, 29.7.1981, s. 34).

17. 374 L 0483: Rådets direktiv 74/483/EEG av den 17 september 1974 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om utskjutande delar på mo- torfordon (EGT nr L 266, 2.10.1974, s. 4), i dess lydelse enligt

379 L 0488: Kommissionens direktiv 79/488/EEG av den 18 april 1979 (EGT nr L 128, 26.5.1979, s. 1) — 1 85 I: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien (EGT nr L 302, 15.11.1985, 5.212).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning: Ibilaga 1, punkt 3.2.2.2, skall följande läggas till i fotnoten:

”17 för Finland, IS för Island, FL för Liechtenstein, 16 för Norge, 14 för Schweiz, 5 för Sverige, 12 för Österrike”.

18. 375 L 0443: Rådets direktiv 75/443/EEG av den 26 juni 1975 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om backväxeln och hastighetsmätarut- rustning på motorfordon (EGT nr L 196, 26.7.1975, s. 1).

19. 376 L 0114: Rådets direktiv 76/114/EEG av den 18 december 1975 om Prop. 1991/92:17() tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om föreskrivna skyltar och Bilaga 14 märkningar samt deras placering och fastsättningssätt på motorfordon och Bilaga ]] släpvagnar till dessa fordon (EGT nr L 24, 30.1.1976, s. 1), i dess lydelse en—

ligt

378 L 0507: Kommissionens direktiv 78/507/EEG av den 19 maj 1978 (EGT nr L 155, 13.6.1978, s. 31) —- 1 79 H: Akt om villkoren för republiken Greklands anslutning samt jämkningar av fördragen (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 109) 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 213).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

I bilagan, punkt 2.1.2, skall följande läggas till i texten inom parentes:

”17 för Finland, IS för Island, FL för Liechtenstein, 16 för Norge, 14 för Schweiz, 5 för Sverige, 12 för Österrike”.

20. 376 L 0115: Rådets direktiv 76/115/EEG av den 18 december 1975 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om förankring av bilbälten i motorfordon (EGT nr L 24, 30.1.1976, s. 6), i dess lydelse enligt

381 L 0575: Rådets direktiv 81/575/EEG av den 20 juli 1981 (EGT nr L 209, 29.7.1981, s. 30) 382 L 0318: Kommissionens direktiv 82/318/EEG av den 2 april 1982 (EGT nr L 139, 19.5.1982, s. 9).

21. 376 L 0756: Rådets direktiv 76/756/EEG av den 27juli 1976 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om montering av belysning och ljussig- nalanordningar på motorfordon och släpvagnar till dessa fordon (EGT nr L 262, 27.9.1976, s. 1), i dess lydelse enligt

380 L 0233: Kommissionens direktiv 80/233/EEG av den 21 novem- ber 1979 (EGT nr L 51, 25.2.1980, s. 8) 382 L 0244: Kommissionen direktiv 82/244/EEG av den 17 mars 1982 (EGT nr L 109, 22.4.1982, s. 31) 383 L 0276: Rådets direktiv 83/276/EEG av den 26 maj 1983 (EGT

nr L 15], 9.6.1983, s. 47) 384 L 0008: Kommissionens direktiv 84/8/EEG av den 14 december

1983 (EGT nr L 9, 12.1.1984, s. 24) 389 L 0278: Kommissionens direktiv 89/278/EEG av den 28 mars 1.989 (EGT nr L 109, 20.4.1989, s. 38).

22. 376 L 0757: Rådets direktiv 76/757/EEG av den 27juli 1976 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om reflexanordningar på motorfordon och släpvagnar till dessa fordon (EGT nr L 262, 27.9.1976, s. 32), i dess ly- delse enligt

1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, S. 109) - 357

— 1 85 I: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien Prop. 1991/92:170 (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 213). Bilaga 14 Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med Bilaga H

följande anpassning: I bilaga 3, punkt 4.2, skall följande läggas till:

”17 för Finland IS för Island FL för Liechtenstein 16 för Norge 14 för Schweiz 5 för Sverige 12 för Österrike”.

23. 376 L 0758: Rådets direktiv 76/758/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om breddmarkeringslyktor, främre si— dopositionslyktor, bakre sidopositionslyktor och stopplyktor på motorfor- don och släpvagnar till dessa fordon (EGT nr L 262, 27.9.1976, s. 54), i dess lydelse enligt

1 79 H: Akt om villkoren för republiken Greklands anslutning samt jämkningar av fördragen (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 109) 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 213) 389 L 0516: Kommissionens direktiv 89/516/EEG av den 1 augusti 1989 (EGT nr L 265, 12.9.1989, s. 1).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

I bilaga 3, punkt 4.2, skall följande läggas till:

”17 för Finland IS för Island FL för Liechtenstein 16 för Norge 14 för Schweiz 5 för Sverige 12 för Österrike”.

24. 376 L 0759: Rådets direktiv 76/759/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om körriktningsvisare för motorfor- don och släpvagnar till dessa fordon (EGT nr L 262, 27.9.1976, s. 71), i dess lydelse enligt

— 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 109) 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 213) — 389 L 0277: Kommissionens direktiv 89/277/EEG av den 28 mars " 1989 (EGT nr L 109, 20.4.1989, s. 25), rättat genom EGT nr L 114, 358

27.4.1989, s. 52.

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

I bilaga 3, punkt 4.2, skall följande läggas till:

”17 för Finland IS för Island FL för Liechtenstein 16 för Norge 14 för Schweiz 5 för Sverige 12 för Österrike”.

25. 376 L 0760: Rådets direktiv 76/760/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om bakre skyltlyktor för motorfordon och släpvagnar till dessa fordon (EGT nr L 262, 27.9.1976, s. 85), i dess ly- delse enligt

— 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 109) 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 213).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

I bilaga 1, punkt 4.2, skall följande läggas till:

”17 för Finland

IS för Island

FL för Liechtenstein 16 för Norge 14 för Schweiz

5 för Sverige 12 för Österrike”.

26. 376 L 0761: Rådets direktiv 76/761/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om motorfordonsstrålkastare för hel— ljus eller halvljus och om elektriska glödlampor till dessa strålkastare (EGT nr L 262, 27.9.1976, s. 96), i dess lydelse enligt

— 1 79 II: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 109) 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 213) 389 L 0517: Kommissionens direktiv 89/517/EEG av den 1 augusti 1989 (EGT nr L 265, 12.9.1989, 5.15).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

I bilaga 6, punkt 4.2, skall följande läggas till:

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Bilaga II

”17 för Finland Prop. 1991/921170 IS för Island Bilaga 14 FL för Liechtenstein Bilaga II 16 för Norge 14 för Schweiz 5 för Sverige 12 för Österrike”.

27. 376 L 0762: Rådets direktiv 76/762/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om främre dimstrålkastare och glöd- lampor för sådana strålkastare (EGT nr L 262, 27.9.1976, s. 122), i dess ly- delse enligt

1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 109) — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 213).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

I bilaga 2 punkt 4.2, skall följande läggas till:

”17 för Finland IS för Island FL för Liechtenstein 16 för Norge 14 för Schweiz 5 för Sverige 12 för Österrike”.

28. 377 L 0389: Rådets direktiv 77/389/EEG av den 17 maj 1977 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om bogseringsanordningar till motor- fordon (EGT nr L 145, 13.6.1977, s. 41).

29. 377 L 0538: Rådets direktiv 77/538/EEG av den 28 juni 1977 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om dimbaklyktor för motorfordon och släpvagnar till dessa fordon (EGT nr L 220, 29.8.1977, s. 60), i dess lydelse enligt

— 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 110) 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, 5.213) 389 L 0518: Kommissionens direktiv 89/518/EEG av den 1 augusti 1989 (EGT nr L 265, 12.9.1989, s. 24).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

I bilaga 2 punkt 4.2, skall följande läggas till:

”17 för Finland 360

IS för Island Prop. 1991/92:170 FL för Liechtenstein Bilaga 14 16 för Norge Bilaga II 14 för Schweiz

5 för Sverige 12 för Österrike”.

30. 377 L 0539: Rådets direktiv 77/539/EEG av den 28 juni 1977 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om backningsstrålkastare till motor- fordon och släpvagnar till dessa fordon (EGT nr L 220, 29.8.1978, s. 72), s. 11, i dess lydelse enligt

-— 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, 5.110) — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, 5.213).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

I bilaga 2 punkt 4.2, skall följande läggas till:

”17 för Finland IS för Island

FL för Liechtenstein 16 för Norge 14 för Schweiz

5 för Sverige 12 för Österrike”.

31. 377 L 0540: Rådets direktiv 77/540/EEG av den 28 juni 1977 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om parkeringslyktor på motorfordon (EGT nr L 220, 29.8.1978, s. 83), i dess lydelse enligt

— 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 110) 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 214).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

I bilaga 4 punkt 4.2, skall följande läggas till:

”17 för Finland IS för Island FL för Liechtenstein 16 för Norge 14 för Schweiz 5 för Sverige 12 för Österrike”.

32.377 L 0541: Rådets direktiv 77/541/EEG av den 28 juni 1977 om tillnärm- 361

ning av medlemsstaternas lagstiftning om bilbälten och fasthållningsanord- Prop. 1991/92:170 ningar i motorfordon (EGT nr L 220, 29.8.1977, 5.95), i dess lydelse enligt Bilaga 14

_ 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, Bilaga ” s. 110) 381 L 0576: Rådets direktiv 81/576/EEG av den 20juli 1981 (EGT nr L 209, 29.7.1981, s. 32) 382 L0319: Kommissionens direktiv 82/319/EEG av den 2 april 1982 (EGT nr L 139, 19.5.1982, 5.17) 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 214) 390 L 0628: Kommissionens direktiv 90/628/EEG av den 30 oktober 1990 (EGT nr L 341, 6.12.1990, s.1).

De avtalsslutandc parterna får fram till den 1 juli 1997 vägra att släppa ut på marknaden fordon av kategori M1, M2 och M3 (enligt EG:s nomenklatur) vars säkerhetsbälten eller fasthållningsanordningar inte är i överensstäm- melse med kraven i direktiv 77/541/EEG, senast ändrat genom direktiv 90/628/EEG, men skall tillåta att fordon som uppfyller dessa krav släpps ut på marknaden. EFTA-länderna skall endast vara berättigade att bevilja EEG-typgodkännande enligt dessa direktiv från den tidpunkt då direktiven ifråga tillämpas till fullo av EFTA-länderna.

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

I bilaga 3, punkt 1.1.1, skall följande läggas till:

”17 för Finland IS för Island FL för Liechtenstein 16 för Norge 14 för Schweiz 5 för Sverige 12 för Österrike”.

33. 377 L 0649: Rådets direktiv 77/649/EEG av den 27 september 1977 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om siktfältet i motorfordon (EGT nr L 267, 19.10.1977, 5.1), i dess lydelse enligt

— 381 L 0643: Kommissionens direktiv 81/643/EEG av den 29juli1981 (EGT nr L 231, 15.8.1981, s. 41) ' 388 L 0366: Kommissionens direktiv 88/366/EEG av den 17 maj 1988 (EGT nr L 181, 12.7.1988, s. 40).

34. 378 L 0316: Rådets direktiv 78/316/EEG av den 21 december 1977 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om inredningsdetaljer i mo- torfordon (märkning av manöverorgan, kontrollampor och visare) (EGT nr L 81, 28.3.1978, s. 3).

35. 378 L 0317: Rådets direktiv 78/317/EEG av den 21 december 1977 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om avfrostning och avimning av glasrutor i motorfordon (EGT nr L 81, 28.3 1978, s. 27). 363

36. 378 L 0318: Rådets direktiv 78/318/EEG av den 21 december 1977 om Prop. 1991/92:170 tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om torkar- och spolarsystem Bilaga 14 för motorfordon (EGT nr L 81, 28.3.1978, s. 49). Bilaga 11

37. 378 L 0548: Rådets direktiv 78/548/EEG av den 12juni 1978 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om värmesystem för passagerarutrym- met i motorfordon (EGT nr L 168, 26.6.1978, s. 40).

38. 378 L 0549: Rådets direktiv 78/549/EEG av den ]2 juni 1978 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om hjulskydd på motorfordon (EGT nr L 168, 26.6.1978, s. 45).

39. 378 L 0932: Rådets direktiv 78/932/EEG av den 16 oktober 1978 om till- närmning av medlemsstaternas lagstiftning om huvudstöd på säten i motor- fordon (EGT nr L 325, 20.11.1978, s. 1), s. 31, i dess lydelse enligt

— 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 110) 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, 5.214).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

I bilaga 6 punkt 1.1.1, skall följande läggas till:

”17 för Finland

IS för Island

FL för Liechtenstein 16 för Norge 14 för Schweiz

5 för Sverige 12 för Österrike”.

40. 378 L 1015: Rådets direktiv 78/1015/EEG av den 23 november 1978 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om tillåten ljudnivå och avgas- systemet för motorcyklar (EGT nr L 349, 13.12.1978, s. 21), i dess lydelse enligt

1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, 5.110) 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 214) — 387 L 0056: Rådets direktiv 87/56/EEG av den 18 december 1986 (EGT nr L 24, 27.1.1987, s. 42) 389 L 0235: Rådets direktiv 89/235/EEG av den 13 mars 1989 (EGT nr L 98,11.41989;s.1).

EFTA-länderna får av skäl som hänför sig till buller och avgassystem, fram till den 1 januari 1995 tillämpa sin nationella lagstiftning inbegripet möjlig- heten att vägra att registrera och förbjuda försäljning, tagande i bruk eller användning av motorcyklar som omfattas av ifrågavarande direktiv, vilket avser kraven i direktiv 78/1015/EEG, enligt dess senaste lydelse. Från och 363

med den 1januari 1995 får EFTA-länderna fortsätta att tillämpa sin natio- nella lagstiftning men de skall tillåta fri rörlighet i enlighet med EG:s regel- verk. Alla förslag till ändring, uppdatering, utvidgning eller annan utveck- ling av EG:s regelverk om frågor som omfattas av dessa direktiv skall under- kastas de allmänna bestämmelserna om beslutsfattande i detta avtal.

EFTA-länderna skall inte vara berättigade att bevilja certifikat i enlighet med direktivet förrän den 1 januari 1995.

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) I artikel 2 skall följande strecksatser läggas till: ”— ”tyyppihyväksyntä”/”typgodkännande” i finsk lag, — ”gerarviurkenning” i isländsk lag, ”Typengenehmigung” i liechtensteinsk lag, ”typegodkjenning” i norsk lag, ”Typengenehmigung”/”approbation du type”/”approvazione del tipo” i schweizisk lag, ”typgodkännande” i svensk lag, — ”Typengenehmigung” i österrikisk lag”. b) I bilaga 2, punkt 3.1.3, skall följande läggas till:

”17 för Finland IS för Island FL för Liechtenstein 16 för Norge 14 för Schweiz 5 för Sverige 12 för Österrike”.

41. 380 L 0780: Rådets direktiv 80/780/EEG av den 22 juli 1980 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om backspeglar för tvåhjuliga motor- fordon med eller utan sidvagn, samt backspeglarnas montering på sådana fordon (EGT nr L 229, 30.8.1980, s. 49), i dess lydelse enligt

— 380 L 1272: Rådets direktiv 80/1272/EEG av den 22 december 1980 (EGT nr L 375, 31.12.1980, s. 73) 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 214).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

I artikel 8 skall följande läggas till:

”— ”tyyppihyväksyntä”/”typgodkännande" i finsk lag,

— ”gerarviurkenning” i isländsk lag, ”Typengenehmigung” i liechtensteinsk lag, — ”typegodkjenning” i norsk lag, — ”Typengenehmigung”/”approbation du type”/”approvazione del tipo” i schweizisk lag, - ”typgodkännande” i svensk lag,

Prop. 1991/921170 Bilaga 14 Bilaga II

”Typengenehmigung” i österrikisk lag”. Prop. 1991/92:170 Bilaga 14

42.380 L 1268: Rådets direktiv 80/1268/EEG av den 16 december 1980 om _ _Brlaga II tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om motorfordons bränsleför- brukning (EGT nr L 375, 31.12.1980, s. 36), i dess lydelse enligt

389 L 0491: Kommissionens direktiv 89/491/EEG av den 17 juli 1989 (EGT nr L 238, 15.8.1989, 5. 43).

43. 380 L 1269: Rådets direktiv 80/1269/EEG av den 16 december 1980 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om motoreffekten hos motor- fordon (EGT nr L 375, 31.12.1980, s. 46), i dess lydelse enligt

— 388 L 0195: Kommissionens direktiv 88/195/EEG av den 24 mars 1988 (EGT nr L 92, 9.4.1988, 5.50) 389 L 0491: Kommissionens direktiv 89/491/EEG av den 17 juli 1989 (EGT nr L 238, 15.8.1989, 5.43).

44. 388 L 0077: Rådets direktiv 88/77/EEG av den 3 december 1987 om till— närmning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot utsläpp av gas- formiga föroreningar från dieselmotorer som används i fordon (EGT nr L 36, 9.2.1988, 5.33).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

I bilaga 1 punkt 5.1.3, skall följande läggas till:

”17 för Finland IS för Island

FL för Liechtenstein 16 för Norge 14 för Schweiz

5 för Sverige 12 för Österrike”.

45. 389 L 0297: Rådets direktiv 89/297/EEG av den 13 april 1989 om till- närmning av medlemsstaternas lagstiftning om sidoskydd på vissa fordon och släpvagnar till dessa fordon (EGT nr L 124, 5.5.1989, s. 1)

RÄTTSAKT ER SOM DE AVMLSSLUTANDE PARTERNA SKALL BEAKTA

De avtalsslutande parterna beaktar följande rättsakter:

46. 377 Y 0762(01): Rådets resolution av den 29 juni 1977 om EEG-typgod- kännande av personbilar avseende helt fordon (EGT nr C 177, 26.7.1977, s. 1).

47. C/281/88/s. 9: Kommissionens skrivelse om förfarandet för typgodkän- nande och registrering av fordon som tidigare registrerats i ett annat med- lemsland (EGT nr C 281, 4.11.1988, 5. 9).

II. JORDBRUKS- OCH SKOGSBRUKSTRAKTORER Prop. 1991/92:170

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL Efi—aga %; r aga 1. 374 L 0150: Rådets direktiv 74/150/EEG av den 4 mars 1974 om tillnärm-

ning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av jordbruks- och skogstraktorer med hjul (EGT nr L 84, 28.3.1974, 5. 10), i dess lydelse enligt

379 L 0694: Rådets direktiv 79/694/EEG av den 24 juli 1979 (EGT nr L 205, 13.8.1979, 5.17) 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, 5. 17) 382 L 0890: Rådets direktiv 82/890/EEC av den 17 december 1982 (EGT nr L 378, 31.12.1982, 5.45) 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, 5.212) 388 L 0297: Rådets direktiv 88/297/EEG av den 3 maj 1988 (EGT nr L 126, 20.5.1988, 5.52).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

I artikel 2 a skall följande strecksatser läggas till:

”tyyppihyväksyntä”/”typgodkännande” i finsk lag, ”gerarviurkenning” i isländsk lag, — ”Typengenehmigung” i liechtensteinsk lag, ”typegodkjenning” i norsk lag, ”Typengenehmigung”/”approbation du type”/”approvazione del tipo” i schweizisk lag, -— ”typgodkännande” i svensk lag, ”Typengenehmigung” i österrikisk lag”.

2. 374 L 0151: Rådets direktiv 74/151/EEG av den 4 mars 1974 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om vissa delar och egenskaper hos jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (EGT nr L 84, 28.3.1974, 5. 25), s. 16, i dess lydelse enligt

382 L 0890: Rådets direktiv 82/890/EEG av den 17 december 1982 (EGT nr L 378, 31.12.1982, s. 45) 388 L 0410: Kommissionens direktiv 88/410/EEG av den 21 juni 1988 (EGT nr L 200, 26.7.1988, s. 27).

3. 374 L 0152: Rådets direktiv 74/152/EEG av den 4 mars 1974 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om högsta konstruktiva hastighet och lastplattforrnar för jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (EGT nr L 84, 28.3.1974, s. 33), 18.8.1976, 5.16, i dess lydelse enligt

382 L 0890: Rådets direktiv 82/890/EEG av den 17 december 1982

(EGT nr L 378, 31.12.1982, s. 45) 366

388 L 0412: Kommissionens direktiv 88/412/EEG av den 22 juni 1988 (EGT nr L 200, 26.7.1988, s. 31).

4. 374 L 0346: Rådets direktiv 74/346/EEG av den 25 juni 1974 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om backspeglar på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (EGT nr L 191, 15.7.1974, s. 1), i dess lydelse enligt

382 L 0890: Rådets direktiv 82/890/EEG av den 17 december 1982 (EGT nr L 378, 31.12.1982, s. 45).

5. 374 L 0347: Rådets direktiv 74/347/EEG av den 25 juni 1974 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om siktfältet och Vindrutetorkare för jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (EGT nr L 191, 15.7.1974, s. 5), s. 16, i dess lydelse enligt

379 L 1073: Kommissionens direktiv 79/1073/EEG av den 22 novem- ber 1979 (EGT nr L 331, 27.12.1979, s. 20) — 382 L 0890: Rådets direktiv 82/890/EEG av den 17 december 1982 (EGT nr L 378, 31.12.1982, 5.45).

6. 375 L 0321: Rådets direktiv 75/321/EEG av den 20 maj 1975 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om styrinrättningen på jordbruks- el- ler skogsbrukstraktorer med hjul (EGT nr L 147, 9.6.1975, 5.24), 5. 16, i dess lydelse enligt

— 382 L 0890: Rådets direktiv 82/890/EEG av den 17 december 1982 (EGT nr L 378, 31.12.1982, 5. 45) — 388 L 0411: Kommissionens direktiv 88/411/EEG av den 21 juni 1988 (EGT nr L 200, 26.7.1988, s. 30).

7. 375 L 0322: Rådets direktiv 75/322/EEG av den 20 maj 1975 om tillnärm- ning av medleistaternas lagstiftning om dämpning av radiostörningar som orsakas av gnisttändningsmotorer i jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (EGT nr L 147, 9.6.1975, 5.28), i dess lydelse enligt

382 L 0890: Rådets direktiv 82/890/EEG av den 17 december 1982 (EGT nr L 378, 31.12.1982, s. 45).

8. 376 L 0432: Rådets direktiv 76/432/EEG av den 6 april 1976 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om bromsutrustning på jordbruks- el- ler skogsbrukstraktorer med hjul (EGT nr L 122, 8.5.1976, s. 1), s. 16, i dess lydelse enligt

382 L 0890: Rådets direktiv 82/890/EEG av den 17 december 1982 (EGT nr L 378, 31.12.1982, 5.45).

9. 376 L 0763: Rådets direktiv 76/763/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om passagerarsäten för jordbruks- el- ler skogsbrukstraktorer med hjul (EGT nr L 262, 27.9.1976, s. 135), i dess lydelse enligt

_ 382 L 0890: Rådets direktiv 82/890/EEG av den 17 december 1982 (EGT nr L 378, 31.12.1982, 5.45).

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Bilaga II

Bilaga 14

10. 377 L 0311: Rådets direktiv 77/311/EEG av den 29 mars 1977 om tillnär- ming av medlemsstaternas lagar och andra författningar om bullernivån på förarplatsen i hjulburna jordbruks- eller skogstraktorer (EGT nr L 105, 28.4.1977, 5.1), i dess lydelse enligt

—- 382 L 0890: Rådets direktiv 82/890/EEG av den 17 december 1982 (EGT nr L 378, 31.12.1982, s. 45).

11. 377 L 0536: Rådets direktiv 77/536/EEG av den 28 juni 1977 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om skyddsbågar för jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (EGT nr L 220, 29.8.1977, s. 1), i dess lydelse enligt

—- 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 110) — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, 5.213) — 389 L 0680: Rådets direktiv 89/680/EEG av den 21 december 1989 (EGT nr L 398, 30.12.1989, s. 26).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

I bilaga 6 skall följande läggas till:

”17 för Finland IS för Island FL för Liechtenstein 16 för Norge 14 för Schweiz

5 för Sverige 12 för Österrike”.

12. 377 L 0537: Rådets direktiv 77/537/EEG av den 28 juni 1977 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot utsläpp av förore- ningar från motorer som används i j ordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (EGT nr L 220, 29.8.1977, s. 38), i dess lydelse enligt:

- 382 L 0890: Rådets direktiv 82/890/EEG av den 17 december 1982 (EGT nr L 378, 31.12.1982, s. 45).

13. 378 L 0764: Rådets direktiv 78/764/EEG av den 25 juli 1978 om tillnärrn- ning av medlemsstaternas lagstiftning om förarsätet på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (EGT nr L 255, 18.9.1978, s. 1), i dess lydelse enligt

1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979,

5. 110)

382 L 0890: Rådets direktiv 82/890/EEG av den 17 december 1982 (EGT nr L 378, 31.12.1982, 5.45) — 383 L 0190: Kommissionens direktiv 83/190/EEG av den 28 mars

1983 (EGT nr L 109, 26.4.1983, s. 13) 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

Bilaga II

15.11.1985, 5.214) Prop. 1991/92:170 -— 388 L 0465: Kommissionens direktiv 88/465/EEG av den 30 juni Bilaga 14 1988 (EGT nr L 228, 17.8.1988, s. 31). Bilaga 11

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

I bilaga 2, punkt 3.5.2.1, skall följande läggas till:

”17 för Finland IS för Island FL för Liechtenstein 16 för Norge 14 för Schweiz 5 för Sverige 12 för Österrike”.

14. 378 L 0933: Rådets direktiv 78/933/EEG av den 17 oktober 1978 om till- närmning av medlemsstaternas lagstiftning om installation av belysnings- och ljussignalanordningar på jordbruks- och skogsbrukstraktorer med hjul (EGT nr L 325, 20.11.1978, s. 16), i dess lydelse enligt

382 L 0890: Rådets direktiv 82/890/EEG av den 17 december 1982 (EGT nr L 378, 31.12.1982, s. 45).

15 . 379 L 0532: Rådets direktiv 79/532/EEG av den 17 maj 1979 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av delar för be-

lysnings- och ljussignalanordningar på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (EGT nr L 145, 13.6.1979, s. 16), i dess lydelse enligt

- 382 L 0890: Rådets direktiv 82/890/EEG av den 17 december 1982 (EGT nr L 378, 31.12.1982, s. 45).

16. 379 L 0533: Rådets direktiv 79/533/EEG av den 17 maj 1979 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om kopplingsanordningen och back- växeln på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (EGT nr L 145, 13.6.1979, s. 20), i dess lydelse enligt

— 382 L 0890: Rådets direktiv 82/890/EEG av den 17 december 1982 (EGT nr L 378, 31.12.1982, s. 45).

17. 379 L 0622: Rådets direktiv 79/622/EEG av den 25 juni 1979 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om skyddsbågar på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (statiska provningar) (EGT nr L 179, 17.7.1979, 5.1), i dess lydelse enligt

382 L 0953: Kommissionens direktiv 82/953/EEG av den 15 december 1982 (EGT nr L 386, 31.12.1982, s. 31) — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 214) — 388 L 0413: Kommissionens direktiv 88/413/EEG av den 22 juni 1988 (EGT nr L 200, 26.7.1988, s. 32).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med 369 följande anpassning:

I bilaga 6 skall följande läggas till: Prop. 1991/922170 ”17 för Finland Bilaga 14 IS för Island Bllaga II FL för Liechtenstein 16 för Norge 14 för Schweiz

5 för Sverige 12 för Österrike”.

18. 380 L 0720: Rådets direktiv 80/720/EEG av den 24juni 1980 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om förarutrymme, tillträde till förar- plats samt dörrar och fönster på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (EGT nr L 194, 28.7.1980, 5.1), i dess lydelse enligt

382 L 0890: Rådets direktiv 82/890/EEG av den 17 december 1982 (EGT nr L 378, 31.12.1982, s. 45) 388 L 0414: Kommissionens direktiv 88/414/EEG av den 22 juni 1988 (EGT nr L 200, 26.7 1988, s. 34).

19. 386 L 0297: Rådets direktiv 86/297/EEG av den 26 maj 1986 om tillnärm- ning av mcdlemstatcrnas lagstiftning om kraftuttagen på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul samt skydd av dessa uttag (EGT nr L 186, 8.7.1986, 5.19).

20. 386 L 0298: Rådets direktiv 86/298/EEG av den 26 maj 1986 om baktill monterade skyddsbågar på smalspåriga jordbruks- och skogsbrukstraktorer med hjul (EGT nr L 186, 8.7.1986, s. 26), i dess lydelse enligt

— 389 L 0682: Rådets direktiv 89/682/EEG av den 21 december 1989 (EGT nr L 398, 31.12.1989, s. 29).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

I bilaga 6 skall följande läggas till:

”17 för Finland IS för Island FL för Liechtenstein 16 för Norge 14 för Schweiz

5 för Sverige 12 för Österrike”.

21. 386 L 0415: Rådets direktiv 86/415/EEG av den 24 juli 1986 om monte— ring, placering, manövrering och märkning av manöverorgan i jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (EGT nr L 240, 26.8.1986, s. 1).

22. 387 L 0402: Rådets direktiv 87/402/EEG av den 25 juni 1987 om skydds- bågar monterade framför förarsätet på smalspåriga jordbruks- och skogs- brukstraktorer med hjul (EGT nr L 220, 8.8.1987, s. 1), i dess lydelse enligt

— 389 L 0681: Rådets direktiv 89/681/EEG av den 21 december 1989 (EGT 370

nr L 398, 30.12.1989, s. 27). Prop. 1991/92:170 Bilaga 14

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med _ Brlaga I I

följande anpassning: I bilaga 7 skall följande läggas till:

”17 för Finland IS för Island FL för Liechtenstein 16 för Norge 14 för Schweiz 5 för Sverige 12 för Österrike”.

23. 389 L 0173: Rådets direktiv 89/173/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om vissa delar och egenskaper

på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (EGT nr L 67, 10.3.1989, 5.1).

Bestämmelserna i direktivet skall, iom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) I bilaga 3 A, punkt 5.4.1, skall följande läggas till i fotnot 1:

”17 för Finland, IS för Island, FL för Liechtenstein, 16 för Norge, 14 för Schweiz, 5 för Sverige, 12 för Österrike”

b) I bilaga 5, punkt 2.1.3, skall följande läggas till i texten inom paren- tes:

”17 för Finland, IS för Island, FL för Liechtenstein, 16 för Norge, 14 för Schweiz, 5 för Sverige, 12 för Österrike”.

III. LYFTANORDNINGAR OCH MEKANISKA HANTERINGSANORDNINGAR

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

1. 373 L 0361: Rådets direktiv 73/361/EEG av den 19 november 1973 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om certifie- ring och märkning av stållinor, kätting och krokar (EGT nr L 335, 5.12.1973, 5.51), i dess lydelse enligt

376 L 0434: Kommissionens direktiv 76/434/EEG av den 13 april 1976 (EGT nr L 122, 8.5.1976, s. 20).

2. 384 L 0528: Rådets direktiv 84/528/EEG av den 17 september 1984 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om allmänna bestämmelser för anordningar lyft och mekaniserad hantering (EGT nr L 300, 19.11.1984, 5. 72), i dess lydelse enligt

1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 371

Bilaga 14

15.11.1985, s. 214) 388 L 0665: Rådets direktiv 88/665/EEG av den 21 december 1988 (EGT nr L 382, 31.121988, 5.42).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

' I bilaga 1, punkt 3, skall följande läggas till i texten inom parentes:

”A för Österrike, CH för Schweiz, FL för Liechtenstein, IS för Island, N för Norge, S för Sverige, SF för Finland”.

3. 384 L 0529: Rådets direktiv 84/529/EEG av den 17 september 1984 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning i fråga om eldrivna hissar (EGT nr L 300, 19.11.1984, s. 86), i dess lydelse enligt

— 386 L 0312: Kommissionens direktiv 86/312/EEG av den 18 juni 1986

(EGT nr L 196, 18.7.1986, s. 56) 390 L 0486: Rådets direktiv 90/486/EEG av den 17 september 1990 (EGT

nr L 270, 2.10.1990, s. 21).

4. 386 L 0663: Rådets direktiv 86/663/EEG av den 22 december 1986 om till- närmning av medlemsstaternas lagstiftning om motordrivna industritruckar (EGT nr L 384, 31.12.1986, s. 12), i dess lydelse enligt

— 389 L 0240: Kommissionens direktiv 89/240/EEG av den 16 december 1988 (EGT nr L 100, 12.4.1989, s. 1).

W. HUSHÅLLSAPPARATER RÄTTSAKTER SOM DE T HÄNVISAS TILL

I. 379 L 0530: Rådets direktiv 79/530/EEG av den 14 maj 1979 om märkning som anger hushållsapparaters energiförbrukning (EGT nr L 145, 13.6.1979,

5.1).

2. 379 L 531: Rådets direktiv 79/531/EEG av den 14 maj 1979 om tillämpning på elektriska ugnar av direktiv 79/530/EEG om märkning som anger hus- hållsapparaters energiförbrukning (EGT nr L 145, 13.6.1979, 5. 7), i dess ly- delse enligt

1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 227).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) I bilaga 1, punkt 3.1.1, skall följande läggas till: ”sähköuuni, på finska (FI) rafmagnsbökunarofn, på isländska (IS) elektrisk stekeovn på norska (N) elektrisk ugn, på svenska (S)”.

b) I bilaga 1, punkt 3.1.3, skall följande läggas till:

Bilaga II

”käyttötilavuus, på finska (FI) Prop. 1991/92:170 nytanlegt rymi, på isländska (IS) Bilaga 14 nyttevolym, på norska (N) Bilaga II nyttovolym, på svenska (S)”.

c) I bilaga 1, punkt 3.1.5.1, skall följande läggas till: ”esilämmityskulutus 200 Czeen, på finska (FI) forhitunarnotkun iZOODC, på isländska (IS) energiforbruk ved oppvarming till 2000C, på norska (N) Energiförbrukning vid uppvärmning till 200”C, på svenska (S) vakiokulutus (yhden tunnin aikana 200 C:ssa), på finska (FI) jafnstöunotkun (ein klukkustund vi ZOOOC), på isländska (IS) energiforbruk for å opprettholde en bcstemt temperatur (en time på 200”C), på norska (N) Energiförbrukning för att upprätthålla en temperatur (på 2000C i en timme), på svenska (S) KOKONAISKULUTUS, på finska (FI) ALLS, på isländska (IS) TOTALT, på norska (N) TOTALT, på svenska (S)”.

d) 1 bilaga 1, punkt 3.1.5.3, skall följande läggas till: ”puhdistusvaihcen kulutus, på finska (FI) hreinsilotunotkun, på isländska (IS) energiforbruk for en rengjeringsperiode, på norska (N) Energiförbrukning vid en rengöringsprocess, på svenska (S)”.

e) Följande bilagor skall läggas till: BILAGA 2 h (ritningar med anpassningen på finska) BILAGA 2 i (ritningar med anpassningen på isländska) BILAGA 2 j (ritningar med anpassningen på norska) BILAGA 2 k (ritningar med anpassningen på svenska)

3. 386 L 0594: Rådets direktiv 86/594/EEG av den 1 december 1986 om luft- buret buller från hushållsapparater (EGT nr L 344, 6.12.1986, s. 24).

V. GASAPPARATER RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

1. 378 L 0170: Rådets direktiv 78/170/EEG av den 13 februari 1978 om funk- tionen hos värrneanordningar för rumsuppvärmning och varmvattenförsölj- ning i nya eller befintliga icke-industriella byggnader samt värmeisolering och varmvattenförsörj ning i hushåll i nya, icke-industriella byggnader (EGT nr L 52, 23.2.1978, s. 32)', i dess lydelse enligt

1 Listad här enbart i informationssyfte. Vad gäller tilllämpning, se bilaga 4 om energi.

382 L 0885: Rådets direktiv 82/885/EEG av den 10 december 1982 (EGT Prop. 1991/922170 nr L 378, 31.12.1982, 5.19). Bilaga 14

2. 390 L 0396: Rådets direktiv 90/396/EEG av den 29 juni 1990 om tillnärm- Bllaga H ning av medlemsstaternas lagstiftning om anordningar för förbränning av gasformiga bränslen (EGT nr L 196, 26.7,1990, s. 15).

VI. BYGG- OCH ANLÄGGNINGSUTRUSTNING RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

1. 379 L 0113: Rådets direktiv 79/113/EEG av den 19 december 1978 om till- närmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om bestämning av buller från bygg— och anläggningsutrustning (EGT nr L 33, 8.2.1979, 5.15), i dess lydelse enligt

381 L 1051: Rådets direktiv 81/1051/EEG av den 7 december 1981 (EGT nr L 376, 30.12.1981, s. 49) — 385 L 0405: Kommissionens direktiv 85/405/EEG av den 11 juli 1985 (EGT nr L 233, 30.8.1985, s. 9).

2. 384 L 0532: Rådets direktiv 84/532/EEG av den 17 september 1984 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om gemensamma bestämmel- ser för bygg- och anläggningsutrustning (EGT nr L 300, 19.11.1984, s. 111), s. 15, i dess lydelse enligt

— 388 L 0665: Rådets direktiv 88/665/EEG av den 21 december 1988 (EGT nr L 382, 31.12.1988, s. 42).

3. 384 L 0533: Rådets direktiv 84/533/EEG av den 17 september 1984 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om tillåten ljudeffektnivå hos kompressmer (EGT nr L 300, 19.11.1984, s. 123), i dess lydelse enligt

— 385 L 0406: Kommissionens direktiv 85/406/EEG av den 11 juli 1985 (EGT nr L 233, 30.8.1985, 5.11).

4. 384 L 0534: Rådets direktiv 84/534/EEG av den 17 september 1984 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillåten ljudeffektnivå för tornkranar (EGT nr L 300, 19.11.1984, s. 130), s. 15, i dess lydelse enligt

387 L 0405: Rådets direktiv 87/405/EEG av den 25 juni 1987 (EGT nr L 220, 8.8.1987, s. 60).

5. 384 L 0535: Rådets direktiv 84/535/EEG av den 17 september 1984 om tillnärmning av mcdlemstatcrnas lagar och andra författningar om tillåten ljudeffektnivå hos svetsgeneratorer (EGT nr L 300, 19.11.1984, 5.142), i dess lydelse enligt

— 385 L 0407: Kommissionens direktiv 85/407/EEG av den 11 juli 1985 (EGT nr L 233, 30.8.1985, 5.16).

6. 384 L 0536: Rådets direktiv 84/536/EEG av den 17 september 1984 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om tillåten ljudeffektnivå hos 374

Bilaga 11

kraftgeneratorer (EGT nr L 300, 19.11 .1984, 5.149), s. 17, i dess lydelse en- ligt

— 385 L 0408: Kommissionens direktiv 85/408/EEG av den 11 juli 1985 (EGT nr L 233, 30.8.1985, s. 18).

7. 384 L 0537: Rådets direktiv 84/537/EEG av den 17 september 1984 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om tillåten ljudeffektnivå för maskindrivna handhållna betongspett och mejselhammare (EGT nr L 300, 19.11.1984, s. 156), i dess lydelse enligt

— 385 L 0409: Kommissionens direktiv 85/409/EEG av den 11 juli 1985 (EGT nr L 233, 30.8.1985, s. 20).

8. 386 L 0295: Rådets direktiv 86/295/EEG av den 26 maj 1986 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om överrullningsskydd (ROPS-skydd) på vissa anläggningsmaskiner (EGT nr L 186, 8.7.1986, s. 1).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

I bilaga 4 skall följande läggas till i texten inom parentes:

”A för Österrike, CH för Schweiz, FL för Liechtenstein, IS för Island, N för Norge, S för Sverige, SF för Finland”.

9. 386 L 0296: Rådets direktiv 86/296/EEG av den 26 maj 1986 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om skyddsanordningar mot fallande föremål (FOPS-skydd) på vissa anläggningsmaskiner (EGT nr L 186, 8.7.1986, 5.10).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning: I bilaga 4 skall följande läggas till i texten inom paren- tes:

”A för Österrike, CH för Schweiz, FL för Liechtenstein, IS för Island, N för Norge, S för Sverige, SF för Finland”.

10. 386 L 0662: Rådets direktiv 86/662/EEG av den 22 december 1986 om begränsning av buller från hydrauliska grävmaskiner, lingrävmaskiner, schaktmaskiner, lastmaskiner och grävlastare (EGT nr L 384, 31.12.1986, s. 1), i dess lydelse enligt

389 L 0514: Kommissionens direktiv 89/514/EEG av den 2 augusti 1989 (EGT nr L 253, 30.8.1989, s. 35).

RÄTTSAKTER SOM DE AVTALSSLUTANDE PARTERNA SKALL BEAKTA

De avtalsslutandc parterna beaktar följande rättsakter:

11. Kommissionens meddelande om harmoniserade mätmetoder för bygg- och anläggningsutrustning (antagen den 311981).

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14

12. 386 X 0666: Rådets rekommendation 86/666/EEG av den 22 december Prop. 1991/92:170 1986 om brandsäkerhet i befintliga hotell (EGT nr L 384, 31.12.1986, s. 60). Bilaga 14

Bilaga II VII. ÖVRIGA MASKINER RÄTTSAK TER SOM DET HÄNVISAS TILL

1. 384 L 0538: Rådets direktiv 84/538/EEG av den 17 september 1984 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om tillåten ljudeffektnivå för gräsklippare (EGT nr L 300, 19.11.1984, s. 171), i dess lydelse enligt

— 387 L 0252: Kommissionens direktiv 87/252/EEG av den 7 april 1987 (EGT nr L 117, 5.5.1987, s. 22) -— 388 L 0180: Rådets direktiv 88/180/EEG av den 22 mars 1988 (EGT nr L 81, 26.3.1988, s. 69) 388 L 0181: Rådets direktiv 88/181/EEG av den 22 mars 1988 (EGT nr L 81, 26.3.1988, 5.71).

VIII. TRYCKKÄRL RÅ TTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

1. 375 L 0324: Rådets direktiv 75/324/EEG av den 20 maj 1975 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagar och andra författningar beträffande aerosol- bchållare (EGT nr L 147, 9.6.1975, s. 40).

2. 376 L 0767: Rådets direktiv 76/767/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagar och andra författningar med gemensamma föreskrifter för tryckkärl och metoder för kontroll av dem (EGT nr L 262, 27.9.1976, s. 153), i dess lydelse enligt

— 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 110) 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 213) 388 L 0665: Rådets direktiv 88/665/EEG av den 21 december 1988 (EGT nr L 382, 31.12.1988, s. 42).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

I bilaga 1, punkt 3.1, första strecksatsen och i bilaga 2, punkt 3.1.1.1.1, första strecksatsen skall följande läggas till i texten inom parentes: ”A för Österrike, CH för Schweiz, FL för Liechtenstein, IS för Island, N för Norge, S för Sverige, SF för Finland”.

3. 384 L 0525: Rådets direktiv 84/525/EEG av den 17 september 1984 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om sömlösa gasflaskor av stål (EGT nr L 300, 19.11.1984, s. 1).

4. 384 L 0526: Rådets direktiv 84/526/EEG av den 17 september 1984 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om sömlösa olegerade och legerade aluminiumgasflaskor (EGT nr L 300, 19.11.1984, s. 20).

5. 384 L 0527: Rådets direktiv 84/527/EEG av den 17 september 1984 om Prop. 1991/92:170 tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om svetsade, Bilaga 14 olegerade gasflaskor av stål (EGT nr L 300, 19.11.1984, s. 48). Bilaga II

6. 387 L 0404: Rådets direktiv 87/404/EEG av den 25 juni 1987 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning i fråga om enkla tryckkärl (EGT nr L 220, 8.8.1987, s. 48), i dess lydelse enligt

390 L 0488: Rådets direktiv 90/488/EEG av den 17 september 1990 (EGT nr L 270, 2.10.1990, s. 25).

RÄTTSAKTER SOM DE AVTALSSL UZIANDE PARTERNA SKALL BEAKTA

De avtalsslutandc parterna beaktar följande rättsakter:

7. 389 X 0349: Kommissionens rekommendation 89/349/EEG av den 13 april 1989 om minskning av klorfluorkarboner i aerosolindustrin (EGT nr L 144, 27.5.1989, s. 56).

IX. MÄTINSTRUMENT RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

1. 371 L 0316: Rådets direktiv 71/316/EEG av den 26juli 1971 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om gemensamma föreskrifter för både mätdon och metrologiska kontrollmetoder (EGT nr L 202, 6.9.1971, s. 1), i deSS lydelse enligt

— 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien (EGT nr L 73, 27.3.1972, 5.118) 372 L 0427: Rådets direktiv 72/427/EEG av den 19 december 1972 (EGT nr L 291, 28.12.1972, s.156) 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 109) — 383 L 0575: Rådets direktiv 83/575/EEG av den 26 oktober 1983 (EGT nr L 332, 28.11.1983, s. 43) 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT inr L 302, 15.11.1985, s. 212) 387 L 0354: Rådets direktiv 87/354/EEG av den 25 juni 1987 (EGT nr L 192, 11.7.1987, s. 43) 388 L 0665: Rådets direktiv 88/665/EEG av den 21 december 1988 (EGT nr L 382, 31.12.1988, s. 42).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) I bilaga 1, punkt 3.1, första strecksatsen och i bilaga 2, punkt 2.3.1.1.1 a skall följande läggas till i texten inom parentes:

”A för Österrike, CH för Schweiz, FL för Liechtenstein, IS för Is- land, N för Norge, S för Sverige, SF för Finland”.

b) De ritningar som avses i bilaga 2, punkt 3.2.1 skall kompletteras 377

med de bokstäver som behövs för symbolerna A, CI—I, FL, IS, N, S, Prop. 1991/92:170 SF. Bilaga 14

2. 371 L 0317: Rådets direktiv 71/317/EEG av den 26 juli 1971 om tillnärm- B'laga H ning av medlemsstaternas lagstiftning om parallellepipediska handelsvikter från 5 till 50 kg och cylindriska handelsvikter från 1 gram till 10 kg (EGT nr L 202, 6.9.1971, 5.14).

3. 371 L 0318: Rådets direktiv 71/318/EEG av den 26juli 1971 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om gasvolymmätare (EGT nr L 202, 6.9.1971, s. 21), i dess lydelse enligt

374 L 0331: Kommissionens direktiv 74/331/EEG av den 12 juni 1974 (EGT nr L 189, 12.7.1974, s. 9) 378 L 0365: Kommissionens direktiv 78/365/EEG av den 31 mars 1978 (EGT nr L 104, 18.4.1978, s. 26) 382 L 0623: Kommissionens direktiv 82/623/EEG av den 1 juli 1982 (EGT nr L 252, 27.8.1982, s. 5).

4. 371 L 0319: Rådets direktiv 71/319/EEG av den 26 juli 1971 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning för mätare för andra vätskor än vatten (EGT nr L 202, 6.9.1971, s. 32).

5. 371 L 0347: Rådets direktiv 71/347/EEG av den 12 oktober 1971 om till- närmning av medlemsstaternas lagstiftning om hektolitervikt av säd (EGT nr L 239, 25.10.1971, 5.1), i dess lydelse enligt

1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien (EGT nr L 73, 27.3.1972, s.119) 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 109) — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 212).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

I artikel 1 a skall följande läggas till inom parentesen: ””EY hchtolitrapaino” (på finska)

”EB hektolitrapyngd” (på isländska) ”EF hektolitervekt” (på norska) ”EG hektolitervikt” (på svenska)”.

6. 371 L 0348: Rådets direktiv 71/348/EEG av den 12 oktober 1971 om till- närmning av medlemsstaternas lagstiftning om tillsatsutrustning till mätare för andra vätskor än vatten (EGT nr L 239, 25.10.1971, s. 9), i dess lydelse enligt

1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien (EGT nr L 73, 27.3.1972, 5.119) 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 109) 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, 5.212).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med Prop. 1991/92:170 följande anpassning: Bilaga 14 I bilagans kapitel 4 skall följande läggas till i slutet av avsnitt 4.8.1: Bllaga H ”10 penniä/10 pcnni (Finland) 10 aurar (Island) 1 rappen (Liechtenstein) 10 ore (Norge) 1 rappen/l centime/l centesimo (Schweiz) 1 öre (Sverige)

10 groschen (Österrike)”.

7. 371 L 0349: Rådets direktiv 71/349/EEG av den 12 oktober 1971 om till- närmning av medlemsstaternas lagstiftning om kalibrering av tankvolym på fartyg (EGT nr L 239, 25.10.1971, s. 15).

8. 373 L 0360: Rådets direktiv 73/360/EEG av den 19 november 1973 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om icke-automatiska vågar (EGT nr L 335, 5.12.1973, s. 1), i dess lydelse enligt

376 L 0696: Kommissionens direktiv 76/696/EEG av den 27 juli 1976 (EGT nr L 236, 27.8.1976, s. 26) 382 L 0622: Kommissionens direktiv 82/622/EEG av den 1 juli 1982 (EGT nr L 252, 27.8.1982, s. 2) — 390 L 0384: Rådets direktiv 90/384/EEG av den 20 juni 1990 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om icke-automatiska vågar (EGT nr L 189, 20.7.1990, 5.1).

9. 373 L 0362: Rådets direktiv 73/362/EEG av den 19 november 1973 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om längdmått (EGT nr L 335, 5.12.1973, 5.56), i dess lydelse enligt

378 L 0629: Rådets direktiv 78/629/EEG av den 19 juni 1978 (EGT nr L 206, 29.7.1978, s. 8) — 385 L 0146: Kommissionens direktiv 85/146/EEG av den 31 januari 1985 (EGT nr L 54, 23.2.1985, s. 29).

10. 374 L 0148: Rådets direktiv 74/148/EEG av den 4 mars 1974 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om precisionsvikter från 1 mg till 50 kg (EGT nr L 84, 28.3.1974, s. 3).

11. 375 L 0033: Rådets direktiv 75/33/EEG av den 17 december 1974 om till- närmning av medlemsstaternas lagstiftning om kallvattenmätare (EGT nr L 14, 20.1.1975, 5.1).

12. 375 L 0106: Rådets direktiv 75/106/EEG av den 19 december 1974 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om färdigförpackning av vissa vätskor efter volym (EGT nr L 42, 15.2.1975, s. 1), i dess lydelse enligt

— 378 L 0891: Kommissionens direktiv 78/891/EEG av den 28 september 1978 (EGT nr L 311, 4.11.1978, s. 21) 379 L 1005: Rådets direktiv 79/1005/EEG av den 23 november 1979 (EGT nr L 308, 4.12.1979, s. 25) 379

—- 385 L 0010: Rådets direktiv 85/10/EEG av den 18 december 1984 (EGT Prop. 1991/922170 nr L 4, 5.1.1985, s. 20) Bilaga 14 388 L 0316: Rådets direktiv 88/316/EEG av den 7 juni 1988 (EGT nr L Bilaga 11 143, 10.6.1988, s. 26) — 389 L 0676: Rådets direktiv 89/676/EEG av den 21 december 1989 (EGT nr L 398, 30.12.1989, 5.18).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) I de fall de produkter som förtecknats i bilaga 3.1 a inryms i retur- förpackningar får dessa marknadsföras i följande volymer t.o.m. den 31 december 1996. i Schweiz och Liechtenstein: 0,7 liter i Sverige: 0,7 liter i Norge: 0,35 — 0,7 liter i Österrike: 0,7 liter.

Ide fall de produkter som förtecknats i bilaga 3.3 a inryms i retur- förpackningar får dessa marknadsföras i Norge i volymerna 0,35 0,7 liter t.o.m. den 31 december 1996. I de fall de produkter som förtecknats i bilaga 3.4 inryms i returförpackningar får dessa mark- nadsföras i Sverige i volymerna 0,375 — 0,75 liter t.o.m. den 31 de- cember 1996.

I de fall de produkter som förtecknats i bilaga 3.8 a och 3.8 b in- ryms i returförpackningar får dessa marknadsföras i Norge i voly- men 0,35 liter t.o.m. den 31 december 1996.

Från och med 1993 skall EFTA-länderna garantera fri rörlighet för produkter som marknadsförts enligt bestämmelserna i direktiv 75/106, i dess senaste lydelse.

b) Vänstra kolumnen i bilaga 3 skall ersättas av följande:

Vätskor

1.a) Vin av färska druvor; färsk druvmust vars jäsning avbrutits genom tillsats av alkohol inbegripet vin av ojäst druvmust blandad med alkohol, med undantag av viner upptagna i den Gemensamma tull- taxans positioner 22.05 A och B / HS positioner 2204.10, 220421 och 220429 samt starkviner (CCT position ur 22.05 C / HS posi- tion ur 22.04); druvmust i jäsning ävensom druvmust vars jäsning avbrutits på annat sätt än genom tillsats av alkohol (CCT position 22.04 / HS position 220430)

b) ”Gula” viner med rätt att använda följande ursprungsbeteck- ningar: ”Cötes du Jura”, ”Arbois”, ”L”Etoile” och ”Chateau- Chalon" 0) Andra ej mousserandejästa drycker, t ex cider, päronvin och mjöd (CCT position 22.07 B Il / HS position 220600)

d) Vermut och annat vin av färska druvor, smaksatt med aromatiska extrakter (CCT position 22.06 / HS position 22.05); starkviner (CCT position ur 22.05 C / HS position ur 22.04) 330

2.a) Mousserande viner (CCT position 22.05 A / HS position Prop. 1991/92:170 220410) Bilaga 14 — Andra viner än sådana som hänvisas till i position 2204.10 i flas- Bilaga [[

kor med ”champagnekorkar” vilka hålls på plats med band eller fästanordningar samt vin som på annat sätt förpackats med ett övertryck på minst en bar men mindre än tre bar, mätt vid en temperatur av 200C (CCT position 22.05 B / HS position ur 220421 och ur 220429)

b) Andra j ästa mousserande drycker, t ex cider, päronvin och mjöd (CCT position 22.07 B 1/ HS position 2206.00)

3.a) Ör bryggt av malt (CCT position 22.03 / HS position 220300), med undantag av syrliga ölsorter b) Syrliga ölsorter, gueuze

4. Spritdrycker (med undantag av sådana som nämns i CCT posi- tion 22.08 / HS position 22.07); likörer och andra sprithaltiga drycker; sammansatta alkoholhaltiga beredningar (s k ”koncen- trerade extrakt”) för framställning av drycker (CCT position 22.09 / HS position 22.08)

Hänvisningar till US286

7. —Mjölk, ej konserverad, koncentrerad eller sötad (CCT position ur 04.01 / HS position 04.01), med undantag av yoghurt, kefir, filmjölk, vassla och annan jäst eller syrad mjölk — Mjölkbaserade drycker (CCT position 22.02 B / HS position ur 0403.10 och ur 030490)

8.a) Vatten, inbegripet mineralvatten och kolsyrat vatten (CCT posi- tion 22.01 /HS position 22.01)

b) Lemonad, aromatiserat mineralvatten och aromatiserat kolsy- rat vatten och andra alkoholfria dryckcr som inte innehåller mjölk eller mjölkfetter (CCT position 22.02 A / HS position 22.02), med undantag av frukt- och grönsakssafter hänförliga till CCT position 22.07 / HS position 22.09) samt koncentrat

c) Drycker med beteckningen ”alkoholfri aperitif”

9. Fruktsafter (inbegripet druvmust) eller grönsakssafter, sötade eller osötade men ojästa och alkoholfria, hänförliga till CCT po— sition 20.07 B / HS position 20.09, fruktnektar (rådets direktiv 75/726/EEG av den 17 november 1975 om tillnärmning av med- lemsstaternas lagstiftning om fruktjuice och vissa liknande

177

V&TOT .

1EGanL311.1.12.1975.s.40 381

Bilaga 11

13. 375 L 0107: Rådets direktiv 75/107/EEG av den 19 december 1974 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om flaskor som tjänar som mätbehållare (EGT nr L 42, 15.2.1975, 8.14).

14. 375 L 0410: Rådets direktiv 75/410/EEG av den 24 juni 1975 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om bandvågar (EGT nr L 183, 14.7.1975, s. 25).

15. 376 L 0211: Rådets direktiv 76/211/EEG av den 20 januari 1976 om till- närmning av medlemsstaternas lagstiftning om färdigförpackning av vissa varor efter vikt eller volym (EGT nr L 46, 21.2.1976, s. 1), i dess lydelse en- ligt

378 L 0891: Kommissionens direktiv 78/891/EEG av den 28 september 1978 (EGT nr L 311, 4.11.1978, 5.21).

16. 376 L 0764: Rådets direktiv 76/764/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om kliniska maximalvisande kvicksil- vertermometrar (EGT nr L 262, 27.9.1976, s. 139), i dess lydelse enligt 383 L 0128: Rådets direktiv 83/128/EEG av den 28 mars 1983 (EGT nr L 91, 9.4.1983, s. 29) — 384 L 0414: Kommissionens direktiv 84/414/EEG av den 18 juli 1984 (EGT nr L 228, 25.8.1984, s. 25).

17. 376 L 0765: Rådets direktiv 76/765/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om alkoholmätarc och alkoholaero- metrar (EGT nr L 262, 27.9.1976, s. 143), i dess lydelse enligt

— 382 L 0624: Kommissionens direktiv 82/624/EEG av den 1 juli 1982 (EGT nr L 252, 27.8.1982, s. 8).

18. 376 L 0766: Rådets direktiv 76/766/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om alkoholtabeller (EGT nr L 262, 27.9.1976, s. 149).

19. 376 L 0891: Rådets direktiv 76/891/EEG av den 4 november 1976 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning för mätare för elektrisk energi (EGT nr L 336, 4.12.1976, s. 30), i dess lydelse enligt

382 L 0621: Kommissionens direktiv 82/621/EEG av den 1 juli 1982 (EGT nr L 252, 27.8.1982, s. 1).

20. 377 L 0095: Rådets direktiv 77/95/EEG av den 21 december 1976 om till- närmning av medlemsstaternas lagstiftning om taxametrar (EGT nr L 26, 31.1.1977, s. 59).

21. 377 L 0313: Rådets direktiv 77/313/EEG av den 7 april 1977 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om mätsystem för andra vätskor än vatten (EGT nr L 105, 28.4.1977, s. 18), i dess lydelse enligt

— 382 L 0625: Kommissionens direktiv 82/625/EEG av den 1 juli 1982 (EGT nr L 252, 27.8.1982, 5.10).

22. 378 L 1031: Rådets direktiv 78/1031/EEG av den 5 december 1978 om

Prop. 1991/922170 Bilaga 14

tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om automatiska kontroll- och Prop. 1991/92:170 sorteringsvågar (EGT nr L 364, 27.12.1978, s. 1).23. 379 L 0830: Rådets di- Bilaga 14 rektiv 79/830/EEG av den 11 september 1979 om tillnärmning av medlems- Bilaga 11 staternas lagstiftning om varmvattenmätare (EGT nr L 259, 15.10.1979, s. 1).

24. 380 L 0181: Rådets direktiv 80/181/EEG av den 20 december 1979 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning för måttenheter och om upp- hävande av direktiv 71/354/EEG (EGT nr L 39, 15.2.1980, s. 40), i dess ly- delse enligt

385 L 0001: Rådets direktiv 85/1/EEG av den 18 december 1984 (EGT nr L 2, 3.1.1985, 5.11) 387 L 0355: Rådets direktiv 87/355/EEG av den 25 juni 1987 (EGT nr L 192, 11.7.1987, s. 46) — 389 L 0617: Rådets direktiv 89/617/EEG av den 27 november 1989 (EGT nr L 357, 7.12.1989, s. 28).

25. 380 L 0232: Rådets direktiv 80/232/EEG av den 15 januari 1980 om till- närmning av medlemsstaternas lagstiftning om de nominella vikter och voly- mer samt volymer för behållare som är tillåtna för vissa färdigpackade varor (EGT nr L 51, 25.2.1980, s. 1), i dess lydelse enligt

— 386 L 0096: Rådets direktiv 86/96/EEG av den 18 mars 1986 (EGT nr L 80, 25.3.1986, s. 55) 387 L 0356: Rådets direktiv 87/356/EEG av den 25 juni 1987 (EGT nr L 192, 11.7.1987, s. 48).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) Bilaga 1, punkt 1 1.6 skall ersättas av följande

1. MATVAROR SOM SÄUS EFTER VIKT (kvantitet i g) 1.1 Smör (CCT position 04.03 /HS position 0405 .00), margarin, emul- gerade eller icke-animaliska och vegetabiliska fetter (bordsmarga- rin med låg fetthalt) 125—250—500—1000—1500—2000—2500—5000

1.2 Färskostar utom ”petits suisses” och andra ostar förpackade på samma sätt (CCT position ur 04.04 EI C / HS position 04.06.10) 62,5—125—250—500— 1 000—2 OOO—5000 1.3 Bords- och koksalt (CCT position 25.01 A / HS position 25.01) 125—250—500—750—1 000—1500—5 000 1.4 Florsocker, rött och brunt socker, socker för dekorativt ändamål 125—250—500—750—1000—1500—2000—2500—3000—4000— 5 000 1 5 Spannmålsprodukter (utom barnmat) 1.5.1 Mjöl, gryn och flingor av spannmål samt mjöl, flingor och grov— mjöl av havre (med undantag för produkterna under 1.5.4) 125—250—500—1 000—1500—2000—25001 —5000— 10000

1Gäller ej havremjöl eller havregryn. 383

1.5.2 Pastaprodukter (CCT position 19.03 / HS position 19.02) Prop. 1991/92:170 125—250—500— 1 000—1500—2000—3 OOO—4000—5000— 10 Bilaga 14 000 Bilaga II 1.5.3 Ris (CCT position 10.06 / HS position 10.06) 125—250—500—1 000—2000—2500—5000

1.5.4 Färdig mat som producerats genom att låta spannmål eller spann- målsprodukter svälla eller genom rostning (rispuffar, cornflakes och liknande produkter) (CCT position 19.05 / HS position 19.04) 250—375—500—750— 1 000- 1 500—2000 1.6 Torkade grönsaker (CCT position 07.05 /HS position 07.12 — 07.13)2, torkad frukt (CCT position ur 08.01, 08.03 B, 08.04 B, 08.12 / HS position ur 08.03, ur 08.04, ur 08.05, ex 08.06, ur 08.13) 125—250—500—1000—1500—2000—5 000—7500— 10000”

b) Punkt 4 i bilaga 1 skall ersättas av följande:

4. FÄRDIGBLANDADE FÄRGER OCH FERNISSOR (med eller utan tillsats av lösningsmedel; CCT position 32.09 A 11 / HS posi- tion 32.08, 32.09, 32.10 utom spridda pigment och lösningar) (kvantitet i ml) 25—50—125—250—375—500—750—1 000—2000—2500—4000— 5 000 — 10 000”

e) Punkt 6 i bilaga 1 skall ersättas av följande:

(i fast form och i pulverform angivet i g, i lättflytande eller tjockfly- tande form angivet i ml) bl.a. produkter för läder och skodon, trä och golvbeläggningar, ugnar och metaller inklusive bilar, fönster och speglar inklusive i bilar (CCT position 34.05 / HS position 34.05); fläckborttagningsmedel, stärkelse och färgämnen för hus- hållsbruk (CCT position 38.12 A och 32.09 C / HS position 3809.10 och ex 321290), bekämpningsmedel mot insekter för hushållsbruk (CCT position ex 38.11 / HS position 380810), avkalkningsmedel (CCT position 34.02 / HS position ex 34.01, ex 34.02), luktborttag— ningsmedel för hushållsbruk (CCT position 33.06 B / HS position 330720, 3307.41 och 3307.49), icke-farmaceutiska desinfektions- medel 25—50—75—100—150—200—250—375—500—750—1000—1 500—2000—5000— 10000”

d) Punkt 7 i bilaga 1 skall ersättas av följande:

7. KOSMETIKA, SKÖNHETS- OCH TOALETTARTIKLAR (CCT position 33.06 A och B / HS position 33.03, ex 33.07) (i fast

2 Med undantag för potatis och torkade grönsaker. 384

form och pulverform angivet i g, i lättflytande eller tjockllytande Prop. 1991/92:170 form angivet i ml)” Bilaga 14 e) Bilaga 1, punkt 8 — 8.4 skall ersättas av följande: Bilaga " 8. TVÄTTMEDEL 8.1 Toalett— och hushållstvålar i fast form (g) (CCT position ur 34.01 /

HS position ur 3401.11 och ur 3401.19) 25—50—75—100—150—200—250—300—400—500—1000

8.2 Flytande tvål (g) CCT position 34.01 /HS position 34.01 (20) 125 250 - 500 750 — 1 000 — 5 000 — 10 000 8.3 Tvålflingor etc (g) (CCT position ur 34.01/HS position ex 340120 250—500—750—1000—3000—5000—10000 8.4 Tvätt—, rengörings- och skurmedel i vätskeform samt övriga dylika hjälpmedel (CCT position 34.02 / HS position 34.02) och hypoklo- ritpreparat (utom de produkter som omnämns under punkt 6) (kvantitet i rnl) 125—250—500—750—1000—1250'—1500—2000—3000—4 000—5 000—6000—7000—10000

26. 386 L 0217:Rådets direktiv 86/217/EEG av den 26 maj 1986 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om manometrar för bestämning av lufttrycket i fordonsdäck (EGT nr L 152, 6.6.1986, s. 48).

27. 390 L 0384: Rådets direktiv 90/384/EEG av den 20 juni 1990 om harmoni- sering av medlemsstaternas lagstiftning om icke-automatiska vågar (EGT nr L 189, 20.7.1990, s. 1).

RÄTTSAKTER SOM DE AVTALSSLUTANDE PARTERNA SKALL BEAKTA

De avtalsslutandc parterna beaktar följande rättsakter:

28. 376 X 0223: Kommissionens rekommendation 76/223/EEG av den 5 feb- ruari 1976 till medlemsstaterna om måttenheter hänvisade till i patentkon- ventioner (EGT nr L 43, 19.2.1976, s. 22).

29. C/64/73/s. 26: Meddelande från kommissionen om tilllämpningen av rå- dets direktiv nr 71/316/EEG (EGT nr C 64, 6.8.1973, s. 26).

30. C/29/74/s. 33: Meddelande från kommissionen om tilllämpningen av rå- dets direktiv nr 71/316/EEG (EGT nr C 29, 18.3.1974, s. 33).

31. C/108/74/s. 8: Meddelande från kommissionen om tilllämpningen av rå- dets direktiv nr 71/316/EEG (EGT nr C 108, 18.9.1974, s. 8).

32. C/50/75/s. 1: Meddelande från kommissionen om tilllämpningen av rå- dets direktiv nr 71/316/EEG (EGT nr C 50, 3.3.1975, s.1).

33. C/66/76/s. 1: Meddelande från kommissionen om tilllämpningen av rå- dets direktiv nr 71/316/EEG (EGT nr C 66, 22.3.1976, s. 1).

' Endast för hypokloriter” 25 Riksdagen [991/92. Isa/nl. Nr [70. Bil. 14

Bilaga 11

34. C/247/76/s. 1: Meddelande från kommissionen om tilllämpningen av rå— dets direktiv nr 71/316/EEG (EGT nr C 247, 20.10.1976, s. 1).

35. C/298/76/s. 1: Meddelande från kommissionen om tilllämpningen av rå- dets direktiv nr 71/316/EEG (EGT nr C 298, 17.12.1976, 5.1).

36. C/9/77/s. ]: Meddelande från kommissionen om tillämpningen av rådets direktiv nr 71/316/EEG (EGT nr C 9, 13.1.1977, 5.1).

37. C/53/77/s. 1: Meddelande från kommissionen om tilllämpningen av rå- dets direktiv nr 71/316/EEG (EGT nr C 53, 3.3.1977, s.1).

38. C/176/77/s. 1: Meddelande från kommissionen om tilllämpningen av rå- dets direktiv nr 71/316/EEG (EGT nr C 176, 25.7.1977, 5.1).

39. C/79/78/s. 1: Meddelande från kommissionen om tilllämpningen av rå- dets direktiv nr 71/316/EEG (EGT nr C 79, 3.4.1978, s.1).

40. C/221/78/s. 1: Meddelande från kommissionen iom tilllämpningen av rå- dets direktiv nr 71/316/EEG (EGT nr C 221, 18.9.1978, s. 1).

41. C/47/79/s. 1: Meddelande från kommissionen om tilllämpningen av rå- dets direktiv nr 71/316/EEG (EGT nr C 47, 21.2.1979, 5.1).

42. C/194/79/s. ]: Meddelande från kommissionen om tilllämpningen av rå- dets direktiv nr 71/316/EEG (EGT nr C 194, 31.7.1979, 5.1).

43. C/40/80/s. 1: Meddelande från kommissionen om tilllämpningen av rå- dets direktiv nr 71/316/EEG (EGT nr C 40. 18.2.1980, s. 1).

44. C/349/80/s. 1: Meddelande från kommissionen om tilllämpningen av rå- dets direktiv nr 71/316/EEG (EGT nr C 349, 31.12.1980, s. 1.).

45. C/297/81/s. 1: Meddelande från kommissionen om tilllämpningen av rå- dets direktiv nr 71/316/EEG (EGT nr C 297, 16.11.1981, s.1).

X. ELEKTRISK MATERIEL RÄTTSA KTER SOM DET HÄNVISAS TILL

1.373 L 0023: Rådets direktiv 73/23/EEG av den 19 februari 1973 om harmo- nisering av medlemsstaternas lagstiftning om elektrisk utrustning avsedd för användning inom vissa spänningsgränser (EGT nr L 77, 26.3.1973, s. 29). Finland, Island och Sverige skall tillämpa bestämmelserna i direktivet fr.o.m den 1januari 1994.

2. 376 L 0117: Rådets direktiv 76/117/EEG av den 18 december 1975 om till- närmning av medlemsstaternas lagstiftning om elektrisk utrustning avsedd för användning i explosionsfarliga omgivningar (EGT nr L 24, 30.1.1976, s. 45).

3. 379 L 0196: Rådets direktiv 79/196/EEG av den 6 februari 1979 om till- närmning av medlemsstaternas lagstiftning om elektrisk utrustning i explo- sionsfarliga omgivningar med användning av vissa typer av skydd (EGT nr L 43, 20.2.1979, s.'20), i dess lydelse enligt

Prop. 1991/92:17() Bilaga 14

— 384 L 0047: Kommissionens direktiv 84/47/EEG av den 16 januari 1984 Prop. 1991/92:170 (EGT nr L 31, 2.2.1984, 5.19) Bilaga 14 388 L 0571: Kommissionens direktiv 88/571/EEG av den 10 november Bilaga 11 1988 (EGT nr L 311, 17.11.1988, s. 46) — 388 L 0665: Rådets direktiv 88/665/EEG av den 21 december 1988 (EGT nr L 382, 31.12.1988, 5.42) 390 L 0487: Rådets direktiv 90/487/EEG av den 17 september 1990 (EGT nr L 270, 2.10.1990, s. 23).

4. 382 L 0130: Rådets direktiv 82/130/EEG av den 15 februari 1982 om till- närmning av medlemsstaternas lagstiftning om elektrisk utrustning avsedd för användning i explosionsfarliga omgivningar i gruvor med risk för lättan- tändlig gruvgas (EGT nr L 59, 2.3.1982, s. 10), i dess lydelse enligt

388 L 0035: Kommissionens direktiv 88/35/EEG av den 2 december 1987 (EGT nr L 20, 26.1.1988, s. 28) — 391 L 0269: Kommissionens direktiv 91/269/EEG av den 30 april 1991 (EGT nr L 134, 29.5.1991, s. 51).

5. 384 L 0539: Rådets direktiv 84/539/EEG av den 17 september 1984 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om elektromedicinsk utrust- ning inom human- och veterinärmedicin (EGT nr L 300, 19.11.1984, s 179).

6. 389 L 0336: Rådets direktiv 89/336/EEG av den 3 maj 1989 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om elektromagnetisk kompatibilitet (EGT nr L 139, 23.5.1989, 5.19).

7. 390 L 0385: Rådets direktiv 90/385/EEG av den 20 juni 1990 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om aktiva medicintekniska produkter för implantation (EGT nr L 189, 20.7.1990, s. 17).

RÄTTSA KTER SOM DE AVTALSSL UTANDE PA RTERNA SKALL BEAKDl

De avtalsslutandc parterna beaktar följande rättsakter:

8. C/184/79/s. 1: Kommissionens meddelande inom ramen för rådets direktiv 73/23/EEG av den 19 februari 1973 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om elektrisk utrustning avsedd för användning inom vissa spän- ningsgränser (EGT nr C 184, 23.7.1979, s. 1) i dess lydelse enligt:

— C/26/80/s. 2: Ändring till kommissionens meddelande (EGT nr C 26, 2.2.1980, s. 2).

9. C/107/80/s. 2: Kommissionens meddelande inom ramen för rådets direktiv 73/23/EEG av den 19 februari 1973 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om elektrisk utrustning avsedd för användning inom vissa spän- ningsgränser (EGT nr C 107, 30.4.1980, s. 2).

10. C/199/80/s. 2: Kommissionens tredje meddelande inom ramen för rådets direktiv 73/23/EEG av den 19 februari 1973 om harmonisering av medlems— staternas lagstiftning om elektrisk utrustning avsedd för användning inom vissa spänningsgränser (EGT nr C 199, 5.8.1980, s. 2). 387

11. C/59/82/s. 2: Kommissionens meddelande av den 15 december 1981 om Prop. 1991/922170 verkan av rådets direktiv 73/23/EEG av den 19 februari 1973 om harmonise- Bilaga 14 ring av medlemsstaternas lagstiftning om elektrisk utrustning avsedd för an- Bilaga ][ vändning inom vissa spänningsgränser "lågspänningsdirektivet” (EGT nr C 59, 9.3.1982, s. 2).

12. C/235/84/s. 2: Kommissionens fjärde meddelande inom ramen för rådets direktiv 73/23/EEG av den 19 februari 1973 om harmonisering av medlems- staternas lagstiftning om elektrisk utrustning avsedd för användning inom vissa spänningsgränser (EGT nr C 235, 5.9.1984, s. 2).

13. C/166/85/s. 7: Kommissionens femte meddelande i samband med genom- förandet av rådets direktiv 73/23/EEG av den 19 februari 1973 om harmoni- sering av medlemsstaternas lagstiftning om elektrisk utrustning avsedd för användning inom vissa spänningsgränser (EGT nr C 166, 5.7.1985, s. 7).

14. C/168/88/s. 5: Kommissionens meddelande inom ramen för rådets direk- tiv 73/23/EEG av den 19 februari 1973 om harmonisering av medlemsstater- nas lagstiftning om elektrisk utrustning avsedd för användning inom vissa spänningsgränser (EGT nr C 168, 27.6.1988, s. 5), rättat genom EGT nr C 238, 13.9.1988, S. 4.

15. C/46/81/s. 3: Kommissionens meddelande inom ramen för rådets direktiv 76/117/EEG av den 18 december 1975 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om elektrisk utrustning avsedd för användning i explosionsfar- liga omgivningar (EGT nr C 46, 5.3.1981, s. 3).

16. C/l49/81/s. 1: Kommissionens meddelande mcd tillämpning av rådets di- rektiv 76/117/EEG av den 18 december 1975 om tillnärmning av medlems- staternas lagstiftning om elektrisk utrustning avsedd för användning i explo— sionsfarliga omgivningar (EGT nr C 149, 18.6.1981, 5.1).

17. 382 X 0490: Kommissionens rekommendation 82/490/EEG av den 6 juli 1982 om överensstämmelseintyg som föreskrivs i rådets direktiv 76/117/EEG av den 18 december 1975 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om elektrisk utrustning avsedd för användning i explosionsfarliga omgiv- ningar (EGT nr L 218, 27.7.1982, s. 27).

18. C/328/82/s. 2: Kommissionens första meddelande enligt rådets direktiv 79/196/EEG av den 6 februari 1979 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om elektrisk utrustning i explosionsfarliga omgivningar med an- vändning av vissa typer av skydd (EGT nr C 328, 14.12.1982, s. 2) och bilaga (EGT nr C 328A, 14.12.1982, s. 1).

19. C/356/83/s. 20: Kommissionens andra meddelande enligt rådets direktiv 79/196/EEG av den 6 februari 1979 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om elektrisk utrustning i explosionsfarliga omgivningar med an- vändning av vissa typer av skydd (EGT nr C 356, 31.12.1983, s. 20) och bi- laga (EGT nr C 356A, 31.12.1983, 5.1).

20. C/194/86/s. 3: Meddelande från kommissionen inom ramen för rådets di- rektiv 76/117/EEG av den 18 december 1975 om tillnärmning av medlems-

staternas lagstiftning om elektrisk utrustning avsedd för användning i explo- Prop. 1991/92:170 sionsfarliga omgivningar (EGT nr C 194, 1.8.1986, s. 3). Bilaga 14 21. C/311/87/s. 3: Meddelande från kommissionen enligt rådets direktiv Bllaga ”

82/130/EEG av den 15 februari 1982 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om elektrisk utrustning i explosionsfarliga omgivningar i gruvor med risk för lättantändlig gruvgas (EGT nr C 311, 21.11.1987, s.3).

XI. TEXTILIER RÄTTSAKTER SOM DET HÄN VISAS TILL

1. 371 L 0307: Rådets direktiv 71/307/EEG av den 26 juli 1971 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om benämningar på textilier (EGT nr L 185, 16.8.1971, s. 16), i dess lydelse enligt

—— 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien (EGT nr L 73, 27.3.1972, 5.118) 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 109) -— 383 L 0623: Rådets direktiv 83/623/EEG av den 25 november 1983 (EGT nr L 353, 15.12.1983, s. 8) 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 219) —— 387 L 0140: Kommissionens direktiv 87/140/EEG av den 6 februari 1987 (EGT nr L 56, 26.2.1987, s. 24).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

I artikel 5.1 skall följande läggas till: uusi villa

—— ny ull

—— ren ull

—- kamull”.

2. 372 L 0276: Rådets direktiv 72/276/EEG av den 17juli 1972 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om vissa metoder för kvantitativ ana- lys av binära textilfiberblandningar (EGT nr L 173, 31.7.1972, s. 1), i dess lydelse enligt

—- 379 L 0076: Kommissionens direktiv 79/76/EEG av den 21 december 1978 (EGT nr L 17, 24.1.1979, 5.17) —— 381 L 0075: Rådets direktiv 81/75/EEG av den 17 februari 1981. (EGT nr L 57, 4.3.1981, s. 23) —- 387 L 0184: Kommissionens direktiv 87/184/EEG av den 6 februari 1987 (EGT nr L 75, 17.3.1987, s. 21).

3. 373 L 0044: Rådets direktiv 73/44/EEG av den 26 februari 1973 om till- närmning av medlemsstaternas lagstiftning om kvantitativ analys av ternära fiberblandningar (EGT nr L 83, 30.3.1973, s. 1).

4. 375 L 0036: Rådets direktiv 75/36/EEG av den 17 december 1974 som 389

kompletterar direktiv 71/307/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas Prop. 1991/92:170 lagstiftning om benämningar på textilier (EGT nr L 14, 20.1.1975, s. 15). Bilaga 14

Bilaga II

RÅ TTSAKT ER SOM DE AVTALSSLUTANDE PARTERNA SKALL BEAKDI

De avtalsslutandc parterna beaktar följande rättsakter:

5. 387 X 0142: Kommissionens rekommendation 87/142/EEG av den 6 feb- ruari 1987 om vissa metoder för avlägsnandet av fibcrfrämmande material före kvantitativ analys av fiberblandningar (EGT nr L 57, 27.2.1987, s. 52).

6. 387 X 0185: Kommissionens rekommendation 87/185/EEG av den 6 feb- ruari 1987 om kvantitativa analysmetoder för identifiering av akryl- och mo- dakrylfibrcr, klorfibrer och trivinylfibrer (EGT nr L 75, 17.3.1987, s. 28).

XII. LI VSMEDEL

EG-kommissionen utser minst en person bland högt meriterade vetenskaps- män från EP'FA-länder som ska närvara i Vetenskapliga Livsmedelskommit- tén och som skall ha rätt att framföra sina synpunkter i kommittén. Dennes ståndpunkt skall protokollföras för sig.

EG-kommissionen skall i rimlig tid informera denne om tidpunkt för kom- mitténs möte samt överlämna relevant information.

RÄTTSAKT ER SOM DETHÄNVISAS TILL

1. 362 L 2645: Rådets direktiv av den 23 oktober 1962 om tillnärmning av medlemsstaternas bestämmelser om färgämnen som är godkända för an- vändning i livsmedel (EGT nr L 115, 11.11.1962, s. 2645/62), i dess lydelse

enligt

365 L 0469: Rådets direktiv 65/469/EEG av den 25 oktober 1965 (EGT nr P 178, 26.10.1965, s. 2793/65) — 367 L 0653: Rådets direktiv 67/653/EEG av den 24 oktober 1967 (EGT nr P 263, 30.10.1967, s. 4) 368 L 0419: Rådets direktiv 68/419/EEG av den 20 december 1968 (EGT nr L 309, 24.12.1968, s. 24) — 370 L 0358: Rådets direktiv 70/358/EEG av den 13 juli 1970 (EGT nr L 157, 18.7.1970, s. 36) 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien (EGT nr L 73,27.3.1972, 5.120) — 376 L 0399: Rådets direktiv 76/399/EEG av den 6 april 1976 (EGT nr L 108, 26.4.1976, 5.19) -— 378 L 0144: Rådets direktiv 78/144/EEG av den 30januari 1978 (EGT nr L 44, 15.2.1978, s. 20) — 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 110) — 381 L 0020: Rådets direktiv 81/20/EEG av den 20 januari 1981 (EGT nr L 43, 14.2.1981, s. 11) 385 L 0007: Rådets direktiv 85/7/EEG av den 19 december 1984 (EGT nr 390 L 2, 3.1.1985, s. 22)

— 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, Prop. 1991/92:170 15.11.1985, 5.214). Bilaga 14

2. 364 L 0054: Rådets direktiv 64/54/EEG av den 5 november 1963 om till- Bilaga ” närmning av medlemsstaternas lagstiftning om konserveringsmedel som är godkända för användning i livsmedel (EGT nr 12, 27.1.1964, s.161/64), i dess lydelse enligt — 371 L 0160: Rådets direktiv 71/160/EEG av den 30 mars 1971 (EGT nr L 87, 17.4.1971, 5.12) 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien (EGT nr L 73, 27.3.1972, 5.121) 372 L 0444: Rådets direktiv 72/444/EEG av den 26 december 1972 (EGT nr L 298, 31.12.1972, s. 48) 374 L 0062: Rådets direktiv 74/62/EEG av den 17 december 1973 (EGT nr L 38, 11.2.1974, s. 29) 374 L 0394: Rådets direktiv 74/394/EEG av den 22 juli 1974 (EGT nr L 208, 30.7.1974, s. 25) 376 L 0462: Rådets direktiv 76/462/EEG av den 4 maj 1976 (EGT nr L 126, 14.5.1976, 5.31) — 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 110) 381 L 0214: Rådets direktiv 81/214/EEG av den 16 mars 1981 (EGT nr L 101,11.4.1981, 5.10) 383 L 0636: Rådets direktiv 83/636/EEG av den 13 december 1983 (EGT nr L 357, 21.12.1983, s. 40) 384 L 0458: Rådets direktiv 84/458/EEG av den 18 september 1984 (EGT nr L 256, 26.9.1984, s.19) — 385 L 0007: Rådets direktiv 85/7/EEG av den 19 december 1984 (EGT nr L 2, 3.1.1985, s. 22) 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 215) 385 L 0585: Rådets direktiv 85/585/EEG av den 20 december 1985 (EGT nr L 372, 31.12.1985, s. 43).

3. 365 L 0066: Rådets direktiv 65/66/EEG av den 26 januari 1965 om sär- skilda renhetskriterier för konserveringsmedel som får användas i livsmedel (EGT nr 22, 9.2.1965, s. 373), i dess lydelse enligt — 367 L 0428: Rådets direktiv 67/428/EEG av den 27 juni 1967 (EGT nr P 148, 11.7.1967, 5.10) — 376 L 0463: Rådets direktiv 76/463/EEG av den 4 maj 1976 (EGT nr L 126, 14.5.1976, s. 33) 386 L 0604: Rådets direktiv 86/604/EEG av den 8 december 1986 (EGT nr L 352, 13.12.1986, s. 45).

4. 367 L 0427: Rådets direktiv 67/427/EEG av den 27 juni 1967 om använd- ning av vissa konserveringsmedel för ytbehandling av citrusfrukter och om kontrollåtgärder som skall användas för den kvalitativa och kvantitativa ana- lysen av konserveringsmedel i och på citrusfrukter (EGT nr L 148, 11.7.1967).

5. 370 L 0357: Rådets direktiv 70/357/EEG av den 13 juli 1970 om tillnärm- 391

ning av medlemsstaternas lagstiftning om antioxidationsmedel som får an- Prop. 1991/921170 vändas i livsmedel (EGT nr L 157, 18.7.1970, s. 31), i dess lydelse enligt Bilaga 14 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien (EGT Bilaga 11 nr L 73, 27.3.1972, s.121) 378 L 0143: Rådets direktiv 78/143/EEG av den 30januari 1978 (EGT nr L 44, 15.2.1978, 5.18) — 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 110) — 381 L 0962: Rådets direktiv 81/962/EEG av den 24 november 1981 (EGT nr L 354, 9.12.1981, s. 22) 385 L 0007: Rådets direktiv 85/7/EEG av den 19 december 1984 (EGT nr L 2, 3.1.1985, s. 22) — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 215) 387 L 0055: Rådets direktiv 87/55/EEG av den 18 december 1986 (EGT nr L 24, 27.1.1987, s. 41).

6. 373 L 0241: Rådets direktiv 73/241/EEG av den 24 juli 1973 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om kakao och chokladvaror avsedda som livsmedel (EGT nr L 228, 16.8.1973, 5.23), i dess lydelse enligt — 374 L 0411: Rådets direktiv 74/4 1.1/EEG av den 1 augusti 1974 (EGT nr L 221, 12.8.1974, s.17) 374 L 0644: Rådets direktiv 74/644/EEG av den 19 december 1974 (EGT nr L 349, 28.12.1974, s. 63) 375 L 0155: Rådets direktiv 75/155/EEG av den 4 mars 1975 (EGT nr L 64, 11.3.1975, s. 21) — 376 L 0628: Rådets direktiv 76/628/EEG av den 20 juli 1976 (EGT nr L 223, 16.8.1976, s. 1) 378 L 0609: Rådets direktiv 78/609/EEG av den 29 juni 1978 (EGT nr L 197, 22.7.1978, 5.10) — 378 L 0842: Rådets direktiv 78/842/EEG av den 10 oktober 1978 (EGT nr L 291, 17.10.1978, 5.15) — 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 110) 380 L 0608: Rådets direktiv 80/608/EEG av den 30 juni 1980 (EGT nr L 170, 3.7.1980, s. 33) — 385 L 0007: Rådets direktiv 85/7/EEG av den 19 december 1984 (EGT nr L 2, 3.1.1985, s. 22) 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 216) — 389 L 0344: Rådets direktiv 89/344/EEG av den 3 maj 1989 (EGT nr L 142, 25.5.1989, 5.19).

7. 373 L 0437: Rådets direktiv 73/437/EEG av den 11 december 1973 om till- närmning av medlemsstaternas lagstiftning om vissa sockerarter avsedda som livsmedel (EGT nr L 356, 27.12.1973, s. 71), i dess lydelse enligt 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 110) 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s. 216). 392

8. 374 L 0329: Rådets direktiv 74/329/EEG av den 18 juni 1974 om tillnärm- Prop. 1991/92:17() ning av medlemsstaternas lagstiftning om emulgerings-, stabiliserings-, för- Bilaga 14 tjocknings- och geleringsmedel för användning i livsmedel (EGT nr L 189, Bilaga 11 12.7.1974, s. 1), i dess lydelse enligt 378 L 0612: Rådets direktiv 78/612/EEG av den 29juni 1978 (EGT nr L

197, 22.7.1978, s. 22) 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 110)

-— 380 L 0597: Rådets direktiv 80/597/EEG av den 29 maj 1980 (EGT nr L 155, 23.6.1980, s. 23) 385 L 0006: Rådets direktiv 85/6/EEG av den 19 december 1984 (EGT nr L 2, 3.1.1985, s. 21) 385 L 0007: Rådets direktiv 85/7/EEG av den 19 december 1984 (EGT nr L 2, 3.1.1985, s. 22) — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 216) —— 386 L 0102: Rådets direktiv 86/102/EEG av den 24 mars 1986 (EGT nr L 88, 3.4.1986, s. 40) 389 L 0393: Rådets direktiv 89/393/EEG av den 14 juni 1989 (EGT nr L 186, 30.6.1989, s. 13).

9. 374 L 0409: Rådets direktiv 74/409/EEG av den 22 juli 1974 om tillnärm— ning av medlemsstaternas lagstiftning om honung (EGT nr L 221, 12.8.1974, s. 10), i dess lydelse enligt -— 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 110) -— 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 216).

10. 375 L 0726: Rådets direktiv 75/726/EEG av den 17 november 1975 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om fruktjuice och vissa lik- nande varor (EGT nr L 311, 1.12.1975, s. 40), i dess lydelse enligt -— 379 L 0168: Rådets direktiv 79/168/EEG av den 5 februari 1979 (EGT nr L 37, 13.2.1979, s. 27) —- 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 17) —- 381 L 0487: Rådets direktiv 81/487/EEG av den 30 juni 1981 (EGT nr L 189, 11.7.1981, s. 43) » 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, 5.216 och 217) —- 389 L 0394: Rådets direktiv 89/394/EEG av den 14 juni 1989 (EGT nr L 186, 30.6.1989, s. 14).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

Följande skall läggas till artikel 3.2:

”f) ”Must” tillsammans med namnet (på svenska) på den frukt som an- vänts, för fruktjuicer.”

11. 376 L 0118: Rådets direktiv 76/118/EEG av den 18 december 1975 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om vissa former av konserve- 393

rad, helt eller delvis, dehydratiserad mjölk avsedd för konsumtion (EGT nr Prop. 1991/92:170 L 24, 30.1.1976, s. 49), i dess lydelse enligt Bilaga 14 378 L 0630: Rådets direktiv 78/630/EEG av den 19 juni 1978 (EGT nr L Bilaga 11 206, 29.7.1978, 5.12) — 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, 5.110) 383 L 0635: Rådets direktiv 83/635/EEG av den 13 december 1983 (EGT nr L 357, 21.12.1983, s. 37) 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 216 och 217).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

Artikel 3.2 c skall ha följande lydelse:

”fladepulver” i Danmark, ”Rahmpulver” och ”Sahncpulver” iTyskland och Österrike, ”Gräddpulver” i Sverige, ”niurseydd nmjölk” i Island ”kermajau- he/gräddpulver” i Finland och ”flötepulver” i Norge för att beteckna varan som definieras i bilagans punkt 2 d.

12. 376 L 0621: Rådets direktiv 76/621/EEG av den 20 juli 1976 om högsta tillåtna halt av eurukasyra i oljor och fetter avsedda som människoföda och i livsmedel med tillsatta oljor och fetter (EGT nr L 202, 28.7.1976, s. 35), i

dess lydelse enligt

1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, 5.110) 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 216).

13. 376 L 0895: Rådets direktiv 76/895/EEG av den 23 november 1976 om fastställande av gränsvärden för bckämpningsmedelsrester i och på frukt och grönsaker (EGT nr L 340, 9.12.1976, s. 26), i dess lydelse enligt 380 L 0428: Kommissionens direktiv 80/428/EEG av den 28 mars 1980 (EGT nr L 102, 19.4.1980, s. 26) 381 L 0036: Rådets direktiv 81/36/EEG av den 9 februari 1981 (EGT nr L 46, 19.2.1981, 5.33) 382 L 0528: Rådets direktiv 82/528/EEG av den 19 juli 1982 (EGT nr L 234, 9.8.1982, s. 1) — 388 L 0298: Rådets direktiv 88/298/EEG av den 16 maj 1988 (EGT nr L 126, 20.5.1988, s. 53) 389 L 0186: Rådets direktiv 89/186/EEG av den 6 mars 1989 (EGT nr L 66, 10.3.1989, s. 36).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

Bilaga 1 skall ersättas med följande:

”Bilaga 1

Förteckning över produkter som hänvisas till i artikel 1 Prop. 1991/92:170

___—___— Bilaga 14 HS CCT Benämning '

rubrik rubrik B'laga H

nr nr

0704 07.01 B Kålarter, blomkål och brysselkål, färsk eller kyld

0709 70 07.01 C Spenat, färsk eller kyld

ur 0709 90, 07.01 D Salladsgrönsakcr, inklusive endiv och cikoria, färsk eller 0705 kyld

ur 0709 90 07.01 E Mangold (eller bladbeta) och kardon, färska eller kylda

0708 07.01 F Baljväxter, med eller utan skal, färska eller kylda

0706 07.01 G Morötter, kålrötter, rödbeta, haverrot, rotselleri, rädi- sor och liknande ätbara rötter, färska eller kylda

0703 10, 07.01 I-I Lök, schalottenlök och vitlök, färsk eller kyld 0703 20

0703 90 07.01 IJ Purjolök och andra lökväxter, färsk eller kyld

0709 20 07.01 K Sparris, färsk eller kyld

0709 10 07.01 L Kronärtskockor, färska eller kylda

0702 07.01 M Tomater, färska eller kylda

ur 0709 90 07.01 N Oliver, färska eller kylda

ur 0709 90 07.01 0 Kapris, färsk eller kyld

0707 07.01 P Gurkor och smågurkor, färska eller kylda

0709 51, 07.01 Q Svamp och tryffel, färsk eller kyld 0709 52

ur 0709 90 07.01 R Fänkål, färsk eller kyld

ur 0709 60 07.01 S Sötpaprika, färsk eller kyld

ur 0709 07.01 T Övriga, färska eller kylda

ur 0710 ur 07.02 Grönsaker, råa, frysta

ur 0801, ur 08.01 Dadlar, bananer, kokosnötter, paranötter, cashewnötter ur0803, ', avokado, mango, guava och mangostan, färska, ska- ur 0804 lade eller urkärnade

ur 0805 ur 08.02 Citrusfrukter, färskal

ur 0804 ur 08.03 Fikon, färskal

ur 0806 ur 08.04 Druvor, färskal

ur 0802 ur 08.05 Nötter, andra än de som faller under nr 08.01, färskal, skalade

0808 08.06 Äpplen, päron och kvitten, färskal

0809 08.07 Stenfrukter, färska1

ur 0810, 08.09 Övrig frukt, färsk1 0807 10

Prop. 1991/92:17()

HS CCT Benämning _

rubrik rubrik Bllaga 14 Pr_m_________ Bilaga II ur 0811 ur 08.10 Frukt, inte tillagad, konserverad genom frysning, utan

tillsats av socker1

' Kyld frukt behandlas på samma sätt som färsk frukt.

14. 377 L 0436: Rådets direktiv 77/436/EEG av den 27 juni 1977 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om kaffe- och cikoriaextrakt (EGT nr L 172, 12.7.1977, s. 20), i dess lydelse enligt 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 110) 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 217) — 385 L 0007: Rådets direktiv 85/7/EEG av den 19 december 1984 (EGT nr L 2, 3.1.1985, 5.22) 385 L 0573: Rådets direktiv 85/573/EEG av den 19 december 1985 (EGT nr L 372, 31.12.1985, s. 22).

15. 378 L 0142: Rådets direktiv 78/142/EEG av den 30 januari 1978 om till- närmning av medlemsstaternas lagstiftning om material och produkter som innehåller vinylkloridmonomer och är avsedda att komma i kontakt med livsmedel (EGT nr L 44, 15.2.1978, 5.15).

16. 378 L 0663: Rådets direktiv 78/663/EEG av den 25 juli 1978 om särskilda renhetskriterier för emulgerings-, stabiliserings-, förtjocknings- och gele- ringsmedel för användning i livsmedel (EGT nr L 223, 14.8.1978, s. 7), i dess

lydelse enligt

382 L 0504: Rådets direktiv 82/504/EEG av den 12 juli 1982 (EGT nr L 230, 5.8.1982, s. 35) —- 390 L 0612: Kormnissionens direktiv 90/612/EEG av den 26 oktober 1990 (EGT nr L 326, 24.11.1990, s. 58).

17. 378 L 0664: Rådets direktiv 78/664/EEG av den 25 juli 1978 om särskilda renhetskriterier för antioxidationsmedel som får användas i livsmedel (EGT nr L 223, 14.8.1978, s. 30), i dess lydelse enligt — 382 L 0712: Rådets direktiv 82/712/EEG av den 18 oktober 1982 (EGT nr L 297, 23.10.1982, s. 31).

18. 379 L 0112: Rådets direktiv 79/112/EEG av den 18 december 1978 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning, presentation och reklam i fråga om livsmedel (EGT nr L 33, 8.2.1979, s. 1), i dess lydelse enligt 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 17) — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s. 218) — 385 L 0007: Rådets direktiv 85/7/EEG av den 19 december 1984 (EGT nr

L 2, 3.1.1985, 5.22) 395

386 L 0197: Rådets direktiv 86/197/EEG av den 26 maj 1986 (EGT nr L Prop. 1991/92:170 144, 29.5.1986, s. 38) Bilaga 14 — 389 L 0395: Rådets direktiv 89/395/EEG av den 14 juni 1989 (EGT nr L Bilaga 11 186, 30.6.1989, s. 17). 391 L 0072: Rådets direktiv 91/72/EEG av den 16januari 1991 (EGT nr L 42, 15.2.1991, 5.27).

Livsmedel som märkts innan detta avtal träder i kraft och i enlighet med den då gällande nationella lagstiftningen i EFTA-staterna får släppas ut på de egna marknaderna till den 1januari 1995.

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) Följande skall läggas till artikel 5.3: På finska ”säteilytetty, käsitelty ionisoivalla säteilyllä”. — På isländska ”geisla, mehöndla me jönandi geislun”. På norska ”bestrålt, behandlet med ioniserende stråling”. På svenska ”bestrålad, behandlad med joniserande strålning”.

b) I artikel 9.6 är den motsvarande positionen i det Harmoniserade syste- met till den kombinerade nomenklaturen 2206 00 91, 2206 00 93 och 2206 00 99 lika med 22.06

c) Följande skall läggas till artikel 9a.2:

”— På finska ”viimeinen käyttöajankohta”. På isländska ”sfasti neysludagur”. På norska ”holdbar til”. På svenska ”sista förbrukningsdagen”. d) I artikel 10a är den motsvarande positionen i det Harmoniserade sy- stemet till tulltaxepositionerna 22.04 och 22.05 lika med 22.04.

19. 379 L 0693: Rådets direktiv 79/693/EEG av den 24 juli 1979 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om sylt, gelé och marmelad samt kas- tanjemos (EGT nr L 205, 13.8.1979, s. 5), i dess lydelse enligt — 380 L 1276: Rådets direktiv 80/1276/EEG av den 22 december 1980 (ECT nr L 375, 31.12.1980, s. 77) I 85 Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 217) — 388 L 0593: Rådets direktiv 88/593/EEG av den 18 november 1988 (EGT nr L 318, 25.11.1988, s. 44).

20. 379 L 0700: Kommissionens direktiv 79/700/EEG av den 24 juli 1979 om fastställande av gemenskapens provtagningsmetoder för den offentliga kon- trollen av bckämpningsmedelsrester i och på frukt och grönsaker (EGT nr L 207, 15.8.1979, s. 26).

21. 379 L 0796: Kommissionens första direktiv 79/796/EEG av den 26 juli 1979 om fastställande av gemenskapens analysmetoder för undersökning av vissa sockerarter som är avsedda för livsmedel (EGT nr L 239, 22.9.1979, s. 24).

22. 379 L 1066: Kommissionens första direktiv 79/1066/EEG av den 13 no- 397

vember 1979 som fastställer gemenskapens analysmetoder för test av kaffe- Prop. 1991/92:170 och cikoriaextrakt (EGT nr L 327, 24.12.1979, s. 17). Bilaga 14 23. 379 L 1067: Kommissionens första direktiv 79/1067/EEG av den 13 no- B'laga " vember 1979 om fastställandet av gemenskapens analysmetoder för test av vissa former av konserverad, helt eller delvis dehydratiserad mjölk avsedd för konsumtion (EGT nr L 327, 24.12.1979, s. 29).

24. 380 L 0590: Kommissionens direktiv 80/590/EEG av den 9 juni 1980 om fastställande av den symbol som får åtfölja material och produkter som är avsedda att komma i kontakt med livsmedel (EGT nr L 151, 19.6.1980, s. 21), i dess lydelse enligt — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 217).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) Följande skall läggas till bilagans titel: ”LIITE” (finska) ”VIDAUKI” (isländska) ”VEDLEGG” (norska) ”BILAGA” (svenska)”.

b) Följande skall läggas till bilagans text: ”tunnus” (finska) ”merki” (isländska) ”symbol” (norska) ”symbol” (svenska)”.

25. 380 L 0766: Kommissionens direktiv 80/766/EEG av den 8 juli 1980 om fastställande av gemenskapens analysmetod för den offentliga kontrollen av halten vinylkloridmonomer i material och produkter som är avsedda att komma i kontakt med livsmedel (EGT nr L 213, 16.8.1980, s. 42).

26. 380 L 0777: Rådets direktiv 80/777/EEG av den 15 juli 1980 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om utvinning och saluförande av na- turliga mineralvatten (EGT nr L 229, 30.8.1980, s. 1), i dess lydelse enligt - 380 L 1276: Rådets direktiv 80/1276/EEG av den 22 december 1980 (EGT nr L 375, 31.12.1980, s. 77) 385 L 0007: Rådets direktiv 85/7/EEG av den 19 december 1984 (EGT nr L 2, 3.1.1985, s. 22) 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 217).

27. 380 L 0891: Kommissionens direktiv 80/891/EEG av den 25 juli 1980 om gemenskapens analysmetod för bestämning av halten eurukasyra i oljor och fetter avsedda som människoföda och i livsmedel tillsatta med oljor och fet- ter (EGT nr L 254, 27.9.1980, s. 35).

28. 381 L 0432: Kommissionens direktiv 81/432/EEG av den 29 april 1981 om fastställande av gemenskapens analysmetod för den offentliga kontrollen av vinylklorid från material och produkter till livsmedel (EGT nr L 167, 398 24.6.1981, s. 6).

29. 381 L 0712: Kommissionens första direktiv 81/712/EEG av den 28 juli Prop, 1991/92:170 1981 om analysmetoder för kontroll av att vissa livsmedelstillsatser uppfyller Bilaga 14 renhetskriterier (EGT nr L 257, 10.9.1981, s. 1). Bilaga 11

30. 382 L 0711: Rådets direktiv 82/711/EEG av den 18 oktober 1982 om fast- ställelse av de grundregler som behövs för undersökning av migration av be- ståndsdelar i material och produkter av plast avsedda att komma i kontakt med livsmedel (EGT nr L 297, 23.10.1982, s. 26).

31. 383 L 0229: Rådets direktiv 83/229/EEG av den 25 april 1983 om till- närmning av medlemsstaternas lagstiftning om material och produkter till- verkade av regenererad cellulosafilm avsedda att komma i kontakt med livs- medel (EGT nr L 123, 11.5.1983, s. 31), i dess lydelse enligt — 386 L 0388: Kommissionens direktiv 86/388/EEG av den 23 juli 1986 (EGT nr L 228, 14.8.1986, s. 32).

32. 383 L 0417: Rådets'direktiv 83/417/EEG av den 25 juli 1983 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om vissa mjölkproteiner (kaseiner och kaseinater) avsedda som livsmedel (EGT nr L 237, 26.8.1983, s. 25), i dess

lydelse enligt

— 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 217).

33.383 L 0463: Kommissionens direktiv 83/463/EEG av den 22 juli 1983 med tillfälliga åtgärder för att beteckna vissa ingredienser vid märkning av livs- medel som är avsedda för konsumenten (EGT nr L 25, 15.9.1983, s. 1).

34. 384 L 0500: Rådets direktiv 84/500/EEG av den 15 oktober 1984 om till- närmning av medlemsstaternas lagstiftning om keramiska föremål avsedda att komma i kontakt med livsmedel (EGT nr L 277, 20.10.1984, s. 12).

Norge och Sverige skall tillämpa bestämmelserna i direktivet från och med den 1januari 1995.

35. 385 L 0503: Kommissionens första direktiv 85/503/EEG av den 25 okto- ber 1985 om metoder för analys av ätliga kaseiner och kaseinater (EGT nr L 308, 20.11.1985, s. 12).

36.385 L 0572: Rådets direktiv 85/572/EEG av den 19 december 1985 om förteckning över simulatorer som skall användas för undersökning av migra- tion av beståndsdelar i material och produkter av plast avsedda att komma i kontakt med livsmedel (EGT nr L 372, 31.12.1985, s. 14).

37. 385 L 0591: Rådets direktiv 85/591/EEG av den 20 december 1985 om införande av provtagnings- och analysmetoder vid kontroll av livsmedel inom gemenskapen (EGT nr L 372, 31.12.1985, s. 50).

38. 386 L 0362: Rådets direktiv 86/362/EEG av den 24 juli 1986 om faststäl- lande av gränsvärden för bckämpningsmedelsrester i och på spannmål (EGT nr L 221, 7.8.1986, s. 37), i dess lydelse enligt 388 L 0298: Rådets direktiv 88/298/EEG av den 16 maj 1988 (EGT nr L 126, 20.5.1988, s. 53).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med Prop. 1991/92:170

följande anpassning: Bilaga 14 Bilaga 1 skall ersättas med följande: Bilaga H ”Bilaga 1

HS . . CCT_ Benämning

prosrtion posmon

nr nr

ur 1001 ur 10.01 Vete

1002 10.02 Råg

1003 10.03 Korn

1004 10.04 Havre

ur 1005 ur 10.05 Majs

ur 1006 ur 10.06 Ris

ur 1007 ur 10.07 Bovete, hirs, durra, triticale och övrig spannmål”

39. 386 L 0363: Rådets direktiv 86/363/EEG av den 24 juli 1986 om faststäl- lande av gränsvärden för bckämpningsmedelsrester på och i livsmedel av animaliskt ursprung (EGT nr L 221, 7.8.1986, s. 43).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

Bilaga 1 skall ersättas med följande:

”Bilaga 1

HS CCT Benämning position position

nr nr

0201, ur 02.01 Kött och andra ätbara delar av häst, åsna, mula och mu- 0202, låsna,nötkreatur, win, får och get, färska, kylda eller

0203, frysta 0204, 0205,

0206

ur 0207 02.02 Kött och andra ätbara delar av fjäderfä (dvs höns, an- kor, gäss, kalkoner och pärlhöns) (med undantag av le- ver), färska, kylda eller frysta

0207 31, 02.03 Fjäderfälever, färsk, kyld, fryst, saltad eller i saltlake ur 0207 39, 0207 50 ur 0210 90

0208 10, ur 02.04 Annat kött och andra ätbara djurdelar, färska, kylda el- ur0208 90 ler frysta, av tamduva, tamkanin och vilt

0209 ur 02.05 Svinfett och fjäderfäfett, färskt, kylt, fryst, saltat, isalt- lake, torkat eller rökt

0210 02.06 Kött och andra ätbara delar (med undantag av fjäderfä-

lever), saltade, i saltlake, torkade eller rökta 400

HS CCI" Benämning _ position position Bilaga 14 "'"'— Bilaga II ur 0401, 04.01 Mjölk och grädde, färsk, inte koncentrerad och osötad ur 0403, ur 0404

ur 0401, 04.02 Mjölk och grädde, konserverad,koncentrerad eller sö- 0402, tad ur 0403, ur 0404

0405 04.03 Smör

0406 04.04 Ost och ostmassa

ur 0407, ur 04.05 Fågelägg och äggula, färska, torkade eller på annat sätt ur 0408 konserverade, sötade eller osötade, med undantag av

ägg för kläckning samt ägg och äggula avsedda för andra ändamål än födoämne

1601, 16.01 Korv och liknande produkter av kött, andra djurdelar ur 1902 20 eller blod

ur 0210 90, 16.02 Annat kött eller andra ätbara djurdelar, beredda eller 1602, konserverade" ur1902 20

40. 386 L 0424: Kommissionens första direktiv 86/424/EEG av den 15 juli 1986 om provtagningsmetoder för kemisk analys av ätliga kaseiner och ka- seinater (EGT nr L 243, 28.8.1986, s. 29).

41. 387 L 0250: Kommissionens direktiv 87/250/EEG av den 15 april 1987 om märkning som anger alkoholhalten efter volym i alkoholhaltiga drycker som är avsedda för konsumenten (EGT nr L 113, 30.4.1987, s. 57).

42. 387 L 0524: Kommissionens första direktiv 87/524/EEG av den 6 oktober 1987 om gemenskapens stickprovsmetoder för kemisk analys för kontrollen av konserverade mjölkprodukter (EGT nr L 306, 28.10.1987, s. 24).

43. 388 L 0344: Rådets direktiv 88/344/EEG av den 13 juni 1988 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om extraktionsmedel vid framställning av livsmedel och livsmedelsingredienser (EGT nr L 157, 24.6.1988, s. 28).

44. 388 L 0388: Rådets direktiv 88/388/EEG av den 22 juni 1988 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om aromer för användning i livsmedel och om ursprungsmaterial vid framställning av sådana aromer (EGT nr L 184, 15.7.1988, s. 61), rättat genom EGT nr L 345, 14.12.1988, s. 29, i dess

lydelse enligt

391 L 0071: Kommissionens direktiv 91/71/EEG av den 16 januari 1991 (EGT nr L 42, 15.2.1991, s. 25).

45.388 D 0389: Rådets beslut 88/389/EEG av den 22 juni 1988 om kommis- sionens upprättande av en förteckning över ursprungsmaterial och ämnen som används vid framställning av aromer (EGT nr L 184, 15.7.1988, s. 67).

46. 389 L 0107: Rådets direktiv 89/107/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om livsmedelstillsatser som är godkända för användning i livsmedel (EGT nr L 40, 11.2.1989, s. 27). 40]

47. 389 L 0108: Rådets direktiv 89/108/EEG av den 21 december 1988 om Prop. 1991/921170 tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om djupfrysta livsmedel (EGT Bilaga 14 nr L 40, 11.2.1989, s. 34). Bilaga II

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

Följande skall läggas till i artikel 8.1 11: ”— på finska ”pakastettu” — på isländska "hrafryst” på norska ”dypfryst” på svenska ”djupfryst”.”

48. 389 L 0109: Rådets direktiv 89/109/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om material och produkter av- sedda att komma i kontakt med livsmedel (EGT nr L 40, 11.2.1989, s. 38).

49. 389 L 0396: Rådets direktiv 89/396/EEG av den 14 juni 1989 om identifi- kationsmärkning av livsmedelspartier (EGT nr L 186, 30.6.1986, 5.21), i dess lydelse enligt — 391 L 0238: Rådets direktiv 91/238/EEG av den 22 april 1991 (EGT nr L 107, 27.4.1991, s. 50).

50.389 L 0397: Rådets direktiv 89/397/EEG av den 14juni 1989 om offentlig kontroll av livsmedel (EGT nr L 186, 30.6.1986, s. 23).

51. 389 L 0398: Rådets direktiv 89/398/EEG av den 3 maj 1989 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om specialdestinerade livsmedel (EGT nr L 186, 30.6.1989, s. 27).

52. 390 L 0128: Kommissionens direktiv 90/128/EEG av den 23 februari 1990 om material och varor av plast som är avsedda att komma i kontakt med livsmedel (EGT nr L 75, 21.3.1990, s. 19).

53. 390 L 0496: Rådets direktiv 90/496/EEG av den 24 september 1990 om näringsvärdesdeklaration för livsmedel (EGT nr L 276, 6.10.1990, s. 40).

54. 390 L 0642: Rådets direktiv 90/642/EEG av den 27 november 1990 om fastställande av gränsvärden för bckämpningsmedelsrester i och på vissa produkter av vegetabiliskt ursprung inklusive frukt och grönsaker (EGT nr L 350, 14.12.1990, s. 71).

RÄTTSAKTER SOM DE AVDILSSLUTANDE PARTERNA SKALL BEAKTA

De avtalsslutandc parterna beaktar följande rättsakter:

55. 378 X 0358: Kommissionens rekommendation 78/358/EEG av den 29 mars 1978 till medlemsstaterna om användning av sackarin som livsmedels- ingrediens och som i tablettform saluhålls som sådan till konsumenten (EGT nr L 103, 15.4.1978, 5.32).

56. 380 X 1089: Kommissionens rekommendation 80/1089/EEG av den 11 november 1980 till medlemsstaterna om testmetoder för riskvärdering av 402 livsmedelstillsatser (EGT nr L 320, 27.11.1980, s. 36).

57. C/27l/89/s. 3: Kommissionens tolkningsmeddelande om fri rörlighet av Prop. 1991/92:170 livsmedel inom gemenskapen COM (89) 256 (EGT nr C 271, 24.10.1989, Bilaga 14 s. 3). Bilaga II

XIII. LÄKEMEDEL Prop. 1991/92170 Bilaga 14

EFTA:s overvaknlngsmyndighet far, ] enlighet med sin beslutsgang, utse tva Bilaga II observatörer berättigade att delta i den kommittés arbetsuppgifter, vilka be- skrivs i artikel 2, första strecksatsen i rådets beslut 75/320/EEG av den 20 maj 1975 om inrättande av en läkemedelskommitté.

Utan hinder av artikel 101 i avtalet skall EG-kommissionen bjuda in ex- perter från EFTA-staterna, enligt artikel 99 i avtalet, för att delta i de arbets- uppgifter vilka beskrivs i artikel 2, andra strecksatsen i rådets beslut 75/320/EEG av den 20 maj 1975.

EG-kommissionen skall i rimlig tid informera EFTA:s övervakningsmyn- dighet om tidpunkten för kommitténs möte samt överlämna relevant infor- mation.

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

1. 365 L 0065: Rådets direktiv 65/65/EEG av den 26 januari 1965 om till- närmning av bestämmelser som fastställts genom lagar eller andra författ- ningar och som rör farmaceutiska specialiteter (EGT nr 22, 9.2.1965, s. 369/65), i dess lydelse enligt

— 375 L 0319: Andra rådsdirektivct 75/319/EEG av den 20 maj 1975 om tillnärmning av bestämmelser som fastställts genom lagar eller andra författningar och som rör farmaceutiska specialiteter (EGT nr L 147, 9.6.1975, s. 13) 383 L 0570: Rådets direktiv 83/570/EEG av den 26 oktober 1983 (EGT nr L 332, 28.11.1983, s. 1) 387 L 0021: Rådets direktiv 87/21/EEG av den 22 december 1986 (EGT nr L 15, 17.1.1987, s. 36) 389 L 0341: Rådets direktiv 89/341/EEG av den 3 maj 1989 (EGT nr L 142, 25.5.1989, s. 11). _

2. 375 L 0318: Rådets direktiv 75/318/EEG av den 20 maj 1975 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om analytiska, farmakologiska, toxi- kologiska, och kliniska normer och prövningsplaner för undersökning av far- maceutiska specialiteter (EGT nr L 147, 9.6.1975, s. 1), i dess lydelse enligt

383 L 0570: Rådets direktiv 83/570/EEG av den 26 oktober 1983 (EGT nr L 332, 28.11.1983, s.1) — 387 L 0019: Rådets direktiv 87/19/EEG av den 22 december 1986 (EGT nr L15,17.1.1987, s.31) — 389 L 0341: Rådets direktiv 89/341/EEG av den 3 maj 1989 (EGT nr L 142, 25.5.1989, 5.11).

3. 375 L 0319: Rådets andra direktiv 75/319/EEG av den 20 maj 1975 om tillnärmning av bestämmelser som fastställts genom lagar eller andra författ- ningar och som gäller farmaceutiska specialiteter (EGT nr L 147, 9.6.1975, s. 13), i dess lydelse enligt

— 378 L 0420: Rådets direktiv 78/420/EEG av den 2 maj 1978 (EGT nr 404

L123,11.5.1978, s. 26) Prop. 1991/92:170 — 383 L 0570: Rådets direktiv 83/570/EEG av den 26 oktober 1983 Bilaga 14

(EGT nr L 332, 28.11.1983, s. 1) Bilaga ][ — 389 L 0341: Rådets direktiv 89/341/EEG av den 3 maj 1989 (EGT nr

L 142, 25.5.1989, s.11).

4. 378 L 0025: Rådets direktiv 78/25/EEG av den 12 december 1977 om till- närmning av medlemsstaternas lagstiftning om färgämnen som får tillsättas läkemedel (EGT nr L 11, 14.1.1978, s. 18), i dess lydelse enligt

381 L 0464: Rådets direktiv 81/464/EEG av den 24juni 1981 (EGT nr L 183, 4.7.1981, 5.33).

5. 381 L 0851: Rådets direktiv 81/851/EEG av den 28 september 1981 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om veterinärmedicinska läke- medel (EGT nr L 317, 6.11.1981, s. 1), i dess lydelse enligt

390 L 0676: Rådets direktiv 90/676/EEG av den 13 december 1990 (EGT nr L 373, 31.12.1990, s. 15).

6. 381 L 0852: Rådets direktiv 81/852/EEG av den 28 september 1981 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om analytiska, farmakolo- giska, toxikologiska och kliniska normer och prövningsplaner för prövning av veterinärmedicinska läkemedel (EGT nr L 317, 6.11.1981, s. 16), i dess lydelse enligt

387 L 0020: Rådets direktiv 87/20/EEG av den 22 december 1986 (EGT nr L 15, 17.1.1987, s. 34).

7. 386 L 0609: Rådets direktiv 86/609/EEG av den 24 november 1986 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om skydd av djur som används för försök och andra vetenskapliga ändamål (EGT nr L 358, 18.12.1986, s.1).

8. 387 L 0022: Rådets direktiv 87/22/EEG av den 22 december 1986 om till- närmning av medlemsstaternas åtgärder vad gäller meddelande av försälj- ningstillstånd för högteknologiska läkemedel på marknaden, särskilt sådana som framställts genom bioteknologi (EGT nr L 15, 17.1.1987, s. 38).

9. 389 L 0105: Rådets direktiv 89/105/EEG av den 21 december 1988 om in- syn i de åtgärder som reglerar prissättningen på humanläkemedel och deras inordnande i de nationella sjukförsäkringssystemen (EGT nr L 40, 11.2.1989, s. 8).

10. 389 L 0342: Rådets direktiv 89/342/EEG av den 3 maj 1989 om utvidg- ning av tillämpningsområdet för direktiven 65/65/EEG och 75/319/EEG om fastställande av ytterligare bestämmelser för immunologiska läkemedel som består av vacciner, toxiner eller sera och allergener (EGT nr L 142, 25.5.1989, 5.1.4).

11. 389 L 0343: Rådets direktiv 89/343/EEG av den 3 maj 1989 om utvidg- ning av tillämpningsområdet för direktiven 65/65/EEG och 75/319/EEG och fastställande av ytterligare bestämmelser ifråga om radioaktiva läkemedel _ (EGT nr L 142, 25.5.1989, 5.16). 405

Bilaga ll

12. 389 L 0381: Rådets direktiv 89/381/EEG av den 14 juni 1989 om utvidg- ning av tillämpningsområdet för direktiven 65/65/EEG och 75/319/EEG om tillnärmning av bestämmelser som fastställts genom lagar eller andra författ- ningar som rör farmaceutiska specialiteter och som fastställer särskilda be- stämmelser för läkemedel som härrör från blod eller plasma från människa (EGT nr L 181, 28.6.1989, 5.44).

13. 390 L 0677: Rådets direktiv 90/677/EEG av den 13 december 1990 som utvidgar räckvidden av direktivet 81/851/EEG om tillnärmning av medlems- staternas lagstiftning om veterinärmedicinska läkemedel och fastställer yt- terligare bestämmelser om immunologiska veterinärmedicinska läkemedel (EGT nr L 373, 31.12.1990, 5. 26).

14. 390 R 2377: Rådets förordning nr 2377/90 av den 26 juni 1990 om inrät- tandet av ett gemenskapsförfarande för att fastställa maximalt tillåtna re- stmängder av veterinärmedicinska läkemedel i livsmedel med animaliskt ur- sprung (EGT nr L 224, 18.8.1990, 5. 1).

15. 391 L 0356: Kommissionens direktiv 91/356/EEG av den 13 juni 1991 om fastställande av principer och riktlinjer för god tillverkningssed i fråga om läkemedel för humant bruk (EGT nr L 193, 17.7.1991, 5. 30).

RÄTTSAKTER SOM DE AVTALSSLUTANDE PARTERNA SKALL BEAKTA

De avtalsslutandc parterna beaktar innehållet i följande rättsakter:

16. C/310/86/5. 7: Meddelande från kommissionen om i vilken mån åtgärder som vidtagits av medlemsstaterna ifråga om priskontroll och rabattering av läkemedel står i överensstämmelse med artikel 30 i Romfördraget (EGT nr C 310, 4.12.1986, s. 7).

17. C/115/82/s. 5: Kommissionens meddelande om parallellimport av farma- ceutiska specialiteter för vilka försäljningstillstånd redan har givits (EGT nr C 115, 6.5.1982, 5.5).

XW. GÖDSELMEDEL Prop. 1991/92170

.. .. B'lr ( 14 RATTSAKTER SOM DET HANVISAS TILL 32,22; 11

1. 376 L 0116: Rådets direktiv 76/116/EEG av den 18 december 1975 om till- närmning av medlemsstaternas lagstiftning om gödselmedel (EGT nr L 24, 30.1.1976, s. 21), i dess lydelse enligt

388 L 0183: Rådets direktiv 88/183/EEG av den 22 mars 1988 (EGT nr L 83, 29.3.1988, s. 33) 389 L 0284: Rådets direktiv 89/284/EEG av den 13 april 1989 om komplettering och ändring av direktiv 76/116/EEG såvitt avser hal- ten av kalcium, magnesium, natrium och svavel i gödselmedel (EGT nr L 111, 22.4.1989, s. 34) 389 L 0530: Rådets direktiv 89/530/EEG av den 18 september 1989 om komplettering och ändring av direktiv 76/116/EEG ifråga om spårämnena bor, kobolt, koppar, järn, mangan, molybden och zink i gödselmedel (EGT nr L 281, 30.9.1989, 5. 116).

EFTA-länderna har rätt att begränsa tillträde till sina marknader i enlighet med de vid tidpunkten för detta avtals ikraftträdande existerande nationella bestämmelserna vad gäller kadmium i gödselmedel. De avtalsslutandc par- terna skall gemensamt se över situationen under år 1995.

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) I bilaga 1, kapitel A II, nr 1 sjätte kolumnen, tredje stycket, skall följande läggas till i texten inom parentes:

”Finland, Island, Liechtenstein, Norge, Schweiz, Sverige, Öster- rike”.

b) I bilaga 1, kapitel B 1, 2 och 4, nionde kolumnen, punkt 3, skall föl- jande läggas till i texten inom parentes efter 6 b:

”Finland, Island, Liechtenstein, Norge, Schweiz, Sverige, Öster- rike”.

2. 377 L 0535: Kommissionens direktiv 77/535/EEG av den 22 juni 1977 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om provtagnings- och analys- metoder för gödselmedel (EGT nr L 213, 22.8.1977, s. 1), i dess lydelse en- ligt

— 379 L 0138: Kommissionens direktiv 79/138/EEG av den 14 decem- ber 1978 (EGT nr L 39, 14.2.1979, 5.3) — 387 L 0566: Kommissionens direktiv 87/566/EEG av den 24 novern- ber 1987 (EGT nr L 342, 4.12.1987, s. 32) 389 L 0519: Kommissionens direktiv 89/519/EEG av den 1 augusti 1989 om komplettering och ändring av direktiv 77/535/EEG (EGT nr L 265, 12.9.1989, s. 30).

3. 380 L 0876: Rådets direktiv 80/876/EEG av den 15 juli 1980 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om enkla ammoniumnitratgödselme- del med hög kvävehalt (EGT nr L 250, 23.9.1980, s. 7). 407

4. 387 L 0094: Kommissionens direktiv 87/94/EEG av den 8 december 1986 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om förfaranden för kon- troll av egenskaper, gränsvärden och detonationssäkerhet hos enkla ammo- niumnitratgödselmedel med hög kvävehalt (EGT nr L 38, 7.2.1987, 5. 1), i dess lydelse enligt

388 L 0126: Kommissionens direktiv 88/126/EEG av den 22 decem- ber 1987 (EGT nr L 63, 9.3.1988, 5.12).

5. 389 L 0284: Rådets direktiv 89/284/EEG av den 13 april 1989 om komplet- tering och ändring av direktiv 76/116/EEG i fråga om halten av kalcium, magnesium, natrium och svavel i gödselmedel (EGT nr L 111, 22.4.1989, s. 34).

6. 389 L 0519: Kommissionens direktiv 89/519/EEG av den 1 augusti 1989 om komplettering och ändring av direktiv 77/535/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om provtagnings- och analysmetoder för göds- elmedel (EGT nr L 265, 12.9.1989, s. 30).

7. 389 L 0530: Rådets direktiv 89/530/EEG av den 18 september 1989 om komplettering och ändring av direktiv 76/116/EEG ifråga om spårämnena

bor, kobolt, koppar, järn, mangan, molybden och zink i gödselmedel (EGT nr L 281, 30.9.1989, 5.116).

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Bilaga II

XV. FARLIGA ÄMNEN Pm 1991/92,70 " n '] RATTSAKTER SOM DET HANVISAS TILL B* aga 14

Bilaga II 1. 367 L 0548: Rådets direktiv 67/548/EEG av den 27 juni 1967 om tillnärm- ning av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen (EGT nr 196, 16.8.1967, 5. 1), i dess lydelse enligt

- 379 L 0831: Rådets direktiv 79/831/EEG av den 18 september 1979 (EGT nr L 259, 15.10.1979, 5.10) 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 17) 384 L 0449: Kommissionens direktiv 84/449/EEG av den 25 april 1984 (EGT nr L 251, 19.9.1984, s. 1) 388 L 0302: Kommissionens direktiv 88/302/EEG av den 18 novem- ber 1987 (EGT nr L 133, 30.5.1988, s. 1) — 390 D 0420: Kommissionens beslut 90/420/EEG av den 25 juli 1990 om klassificering och märkning av di(2-etylhexyl)-ftalat enligt arti- kel 23 i rådets direktiv 67/548/EEG (EGT nr L 222, 17.8.1990, s. 49) — 391 L 0325: Kommissionens direktiv 91/325/EEG av den 1 mars 1991 om anpassning av direktiv 67/548/EEG till den tekniska utveck- lingen (EGT nr L 180, 8.7.1991, s. 1) _ — 391 L 0326: Kommissionens direktiv 91/326/EEG av den 5 mars 1991 om anpassning av direktiv 67/548/EEG till den tekniska utveck- lingen (EGT nr L 180, 8.7.1991, s. 79).

De avtalsslutandc parterna är överens om målsättningen att bestämmelserna i gemenskapens rättsakter om farliga ämnen och preparat skall tillämpas från den 1 januari 1995. Finland skall tillämpa bestämmelserna i rättsakterna när den 7:e ändringen till rådets direktiv 67/548/EEG träder i kraft. Som en följd av det samarbete som skall påbörjas vid undertecknandet av detta avtal för att lösa återstående problem, skall en översyn av situationen äga rum under år 1994, då även frågor som inte omfattas av gemenskapslagstiftning skall behandlas. Om ett EFTA-land finner att det behöver göra undantag från gemenskapens rättsakter om klassificering och märkning skall dessa inte gälla det landet såvida inte Gemensamma EES—kommittén kommer överens om en annan lösning. Följande skall gälla för utväxling av information:

i) De EFTA-länder som tillämpar EG:s regelverk om farliga ämnen och preparat skall ge garantier motsvarande de som finns inom ge- menskapen så att i de fall informationen behandlas som konfidentiell på grund av in- dustriell och kommersiell sekretess inom gemenskapen, enligt be- stämmelserna i direktivet, endast de EFTA-länder som infört rele- vanta EG-regelverk i sin lagstiftning skall delta i utväxlingen av in- formation

— konfidentiell information ges samma grad av skydd i EFTA-län- derna som den erhåller inom gemenskapen. ii) Samtliga EFTA-länder skall delta i utväxlingen av information i alla 409

de andra i direktivet föreskrivna sammanhangen. Prop. 1991/92:170

2. 373 L 0404: Rådets direktiv 73/404/EEG av den 22 november 1973 om Bilaga 14 tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om tvätt- och rengöringsmedel Bilaga ” (EGT nr L 347, 17.12.1973, 5.51), i dess lydelse enligt

382 L 0242: Rådets direktiv 82/242/EEG av den 31 mars 1982 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om testmetoder för icke-joniska ytaktiva ämnens biologiska nedbrytbarhet och om änd- ring i direktiv 73/404/EEG (EGT nr L 1.09, 22.4.1982, s. 1) — 386 L 0094: Rådets direktiv 86/94/EEG av den 10 mars 1986 (EGT nr L 80, 25.3.1986, 5.51).

3. 373 L 0405: Rådets direktiv 73/405/EEG av den 22 november 1973 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar om testmetoder för anjoniska ytak- tiva ämnens biologiska nedbrytbarhet (EGT nr L 347, 17.12.1973, 5.53), i dess lydelse enligt

382 L 0243: Rådets direktiv 82/243/EEG av den 31 mars 1982 (EGT nr L 109, 22.4.1982, 5.18).

4. 376 L 0769: Rådets direktiv 76/769/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om begränsning av användning och utsläppande på marknaden av vissa farliga ämnen och pre- parat (EGT nr L 262, 27.9.1976, 5.201), i dess lydelse enligt

— 379 L 0663: Rådets direktiv 79/663/EEG av den 24juli 1979 om till— lägg till bilagan till rådets direktiv 76/769/EEG (EGT nr L 197, 3.8.1979, s. 37) 382 L 0806: Rådets direktiv 82/806/EEG av den 22 november 1982 (EGT nr L 339, 1.12.1982, s.55) — 382 L 0828 Rådets direktiv 82/828/EEG av den 3 december 1982 (EGT nr L 350, 10.12.1982, 5. 34) — 383 L 0264: Rådets direktiv 83/264/EEG av den 16 maj 1983 (EGT nr L 147, 6.6.1983, s. 9) — 383 L 0478: Rådets direktiv 83/478/EEG av den 19 september 1983 (EGT nr L 263, 24.9.1983, 5.33) — 385 L 0467: Rådets direktiv 85/467/EEG av den 1 oktober 1985 (EGT nr L 269, 11.10.1985, s. 56) 385 L 0610: Rådets direktiv 85/610/EEG av den 20 december 1985 (EGT nr L 375, 31.12.1985, s. 1) 389 L 0677: Rådets direktiv 89/677/EEG av den 21 december 1989 (EGT nr L 398, 30.12.1989, s. 19) 389 L 0678: Rådets direktiv 89/678/EEG av den 21 december 1989 (EGT nr L 398, 30.12.1989, s. 24) — 391 L 0173: Rådets direktiv 91/173/EEG av den 21 mars 1991 (EGT nr L 85, 5.4.1991, s. 34) -— 391 L 0338: Rådets direktiv 91/338/EEG av den 18juni 1991 (EGT nr L 186, 12.7.1991, 5.59) — 391 L 0339: Rådets direktiv 91/339/EEG av den 18juni 1991 (EGT nr L 186, 12.7.1991, 5.64). 410

EFTA-länderna har rätt att begränsa tillträde till sina marknader i enlighet Prop. 1991/922170 med de vid tidpunkten för detta avtals ikraftträdande existerande nationella Bilaga 14 bestämmelserna vad gäller Bilaga 11 — klorerade organiska lösningsmedel,

asbestfibrer,

— kvicksilverföreningar, arsenikföreningar,

organiska tennföreningar,

pentaklorfenol, — kadmium,

batterier.

De avtalsslutande parterna skall gemensamt se över situationen under år 1995.

5. 378 L 0631: Rådets direktiv 78/631/EEG av den 26 juni 1978 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om klassificering, förpackning och märkning av farliga preparat (bekämpningsmedel) (EGT nr L 206, 29.7.1978, s. 13), i dess lydelse enligt

381 L 0187: Rådets direktiv 81/187/EEG av den 26 mars 1981 (EGT nr L 88, 2.4.1981, 5.29) 384 L 0291: Kommissionens direktiv 84/291/EEG av den 18 april 1984 (EGT nr L 144, 30.5.1984, 5. 1)

EFTA-länderna har rätt att begränsa tillträde till sina marknader i enlighet med de vid tidpunkten för detta avtals ikraftträdande existerande nationella bestämmelserna. Nya EG-bestämmelser skall behandlas enligt de förfaran- den som fastställts i artikel 97 104 i avtalet.

6. 379 L 0117: Rådets direktiv 79/117/EEG av den 21 december 1978 om för- bud mot att växtskyddsprodukter som innehåller vissa verksamma ämnen

släpps ut på marknaden och används (EGT nr L 33, 8.2.1979, 5.36), i dess lydelse enligt

383 L 0131: Kommissionens direktiv 83/131/EEG av den 14 mars 1983 (EGT nr L 91, 9.4.1983, s. 35) 385 L 0298: Kommissionens direktiv 85/298/EEG av den 22 maj 1985 (EGT nr L 154, 13.6.1985, s. 48) — 386 L 0214: Rådets direktiv 86/214/EEG av den 26 maj 1986 (EGT nr L 152, 6.6.1986, s. 45) 386 L 0355: Rådets direktiv 86/355/EEG av den 21 juli 1986 (EGT nr L 212, 2.8.1986, s. 33) — 387 L 0181: Rådets direktiv 87/181/EEG av den 9 mars 1987 (EGT nr L 71, 14.3.1987, s. 33) 387 L 0477: Kommissionens direktiv 87/477/EEG av den 9 septem- ber 1987 (EGT nr L 273, 26.9.1987, 5. 40) - 389 L 0365: Rådets direktiv 89/365/EEG av den 30 maj 1989 (EGT nr L 159, 10.6.1989, s. 58) 390 L 0533: Rådets direktiv 90/533/EEG av den 15 oktober 1990 (EGT nr L 296, 27.10.1990, s. 63) 411

391 L 0188: Kommissionens direktiv 91/188/EEG av den 19 mars 1.991 (EGT nr L 92, 13.4.1991, s. 42).

EFTA-länderna har rätt att begränsa tillträde till sina marknader i enlighet med de vid tidpunkten för detta avtals ikraftträdande existerande nationella bestämmelserna. Nya EG-bestämmelser skall behandlas enligt de förfaran- den som fastställts i artikel 97 Å 104 i avtalet.

7. 382 L 0242: Rådets direktiv 82/242/EEG av den 31 mars 1982 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om testmetoder för icke-joniska ytak- tiva ämnens biologiska nedbrytbarhet och om ändring i direktiv 73/404/EEG (EGT nr L 109, 22.4.1982, s. 1).

8. 387 L 0018: Rådets direktiv 87/18/EEG av den 18 december 1986 om har- monisering av lagar och andra författningar om tillämpningen av principerna för god laboratoriesed och kontrollen av tillämpningen vid prov med ke- miska ämnen (EGT nr L 15, 17.1.1987, 5.29).

9. 388 L 0320: Rådets direktiv 88/320/EEG av den 9 juni 1988 om tillsyn och kontroll avseende god laboratoriesed (GLP) (EGT nr L 145, 11.6.1988, 5.35), i dess lydelse enligt

390 L 0018: Kommissionens direktiv 90/18/EEG av den 18 december 1989 (EGT nr L 11, 13.1.1990, s. 37).

10. 388 L 0379: Rådets direktiv 88/379/EEG av den 7juni 1988 om tillnärm- ning av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga preparat (beredningar) (EGT nr L 187, 16.7.1988, 5. 14), i dess lydelse enligt

389 L 0178: Kommissionens direktiv 89/178/EEG av den 22 februari 1989 (EGT nr L 64, 8.3.1989, 5.18) 390 L 0035: Kommissionens direktiv 90/35/EEG av den 19 december 1989 (EGT nr L 19, 24.1.1990, s. 14) 390 L 0492: Kommissionens direktiv 90/492/EEG av den 5 septem- ber 1990 (EGT nr L 275, 5.10.1990, s. 35) 391 L 0155: Kommissionens direktiv 91/155/EEG av den 5 mars 1991 (EGT nr L 76, 22.3.1991, 5.35).

De avtalsslutandc parterna är överens om målsättningen att bestämmelserna i gemenskapens rättsakter om farliga ämnen och preparat skall tillämpas från och med den 1 januari 1995. Finland skall tillämpa bestämmelserna i rättsakterna när den 7:e ändringen till rådets direktiv 67/548/EEG träder i kraft. Som en följd av det samarbete som skall påbörjas vid undertecknandet av detta avtal för att lösa återstående problem, skall en översyn av situatio— nen äga rum under år 1994, då även frågor som inte omfattas av gemenskaps- lagstiftning skall behandlas. Om ett EFTA-land finner att det behöver göra undantag från gemenskapens rättsakter om klassificering och märkning skall dessa inte gälla det landet såvida inte Gemensamma EES-kommittén kom- mer överens om en annan lösning. Följande skall gälla för utväxling av information:

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Bilaga II

41:

i) De EFTA-länder som tillämpar EG:s regelverk om farliga ämnen Prop. 1991/92:170 och preparat skall ge garantier motsvarande de som finns inom ge- Bilaga 14 menskapen så att Bilaga 11

i de fall informationen behandlas som konfidentiell på grund av in- dustriell och kommersiell sekretess inom gemenskapen, enligt be- stämmelserna i direktivet, endast de EFTA-länder som infört rele- vanta EG-regelverk i sin lagstiftning skall delta i utväxlingen av in- formation,

konfidentiell information ges samma grad av skydd i EFTA-län- derna som den erhåller inom gemenskapen. ii) Samtliga EFTA—länder skall delta i utväxlingen av information i alla de andra i direktivet föreskrivna sammanhangen.

11. 391 L 0157: Rådets direktiv 91/157/EEG av den 18 mars 1991 om batte- rier och ackumulatorer som innehåller vissa farliga ämnen (EGT nr L 78, 26.3.1991, s. 38).

EFTA-länderna har rätt att begränsa tillträde till sina marknader i enlighet med de vid tidpunkten för detta avtals ikraftträdande existerande nationella bestämmelserna vad gäller batterier. De avtalsslutandc parterna skall ge- mensamt se över situationen under år 1995.

12. 391 R 0594: Rådets förordning (EEG) Nr 594/91 av den 4 mars 1991 om ämnen som bryter ned ozonskiktet (EGT nr L 67, 14.3.1991, s. 1). EFTA-länderna får tillämpa sin vid tidpunkten för detta avtals ikraftträ- dande existerande nationella lagstiftning. De avtalsslutande parterna skall organisera praktiska samarbetsformer. De skall gemensamt se över situatio— nen under år 1995.

RÄTTSAKTER SOM DE AVTALSSLUTANDE PARTERNA SKALL BEAKTA

De avtalsslutandc parterna beaktar följande rättsakter:

13. 389 X 0542: Kommissionens rekommendation 89/542/EEG av den 13 september 1989 om märkning av tvätt- och rengöringsmedel (EGT nr L 291, 10.10.1989, 5.55).

14. C/79/82/s. 3: Meddelande angående kommissionens beslut 81/437/EEG av den 11 maj 1981. om kriterier för hur uppgifter avseende inventeringen av kemiska ämnen tillhandahålls kommissionen av medlemsstaterna (EGT nr C 79, 31.3.1982, s. 3).

15. C/146/90/s. 4: Publicering av Einecs-inventeringen (EGT nr C 146, 15.6.1990, 5.4).

XVI. KOSMETIKA Prop. 1991/92:170 RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL maga 14

Bilaga 11 1. 376 L 0768: Rådets direktiv 76/768/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om kosmetiska produkter (EGT nr L 262, 27.9.1976, s. 169), i dess lydelse enligt

379 L 0661: Rådets direktiv 79/661/EEG av den 24 juli 1979 (EGT nr L 192, 31.7.1979, s. 35) — 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s.108) —- 382 L 0147: Kommissionens direktiv 82/147/EEG av den 11 februari 1982 (EGT nr L 63, 6.3.1982, s. 26) 382 L 0368: Rådets direktiv 82/368/EEG av den 17 maj 1982 (EGT nr L 167, 15.6.1982, s. 1) — 383 L 0191: Kommissionens andra direktiv 83/191/EEG av den 30 mars 1983 (EGT nr L 109, 26.4.1983, s. 25) — 383 L 0341: Kommissionens tredje direktiv 83/341/EEG av den 29 juni 1983 (EGT nr L 188, 13.7.1983, 5.15) — 383 L 0496: Kommissionens fjärde direktiv 83/496/EEG av den 22 september 1983 (EGT nr L 275, 8.10.1983, s. 20) — 383 L 0574: Rådets direktiv 83/574/EEG av den 26 oktober 1983 (EGT nr L 332, 28.11.1983, s. 38) — 384 L 0415: Kommissionens femte direktiv 84/415/EEG av den 18 juli 1984 (EGT nr L 228, 25.8.1984, s. 31) 385 L 0391: Kommissionens sjätte direktiv 85/391/EEG av den 16 juli 1985 (EGT nr L 224, 22.8.1985, s. 40) 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 218) 386 L 0179: Kommissionens sjunde direktiv 86/179/EEG av den 28 februari 1986 (EGT nr L 138, 24.5.1986, s. 40) 386 L 0199: Kommissionens åttonde direktiv 86/199/EEG av den 26 mars 1986 (EGT nr L 149, 3.6.1986, s. 38) — 387 L 0137: Kommissionens nionde direktiv 87/137/EEG av den 2 februari 1987 (EGT nr L 56, 26.2.1987, s. 20) — 388 L 0233: Kommissionens tionde direktiv 88/233/EEG av den 2 mars 1988 (EGT nr L 105, 26.4.1988, s. 11) 388 L 0667: Rådets direktiv 88/667/EEG av den 21 december 1988 (EGT nr L 382, 31.12.1988, s. 46) — 389 L 0174: Kommissionens elfte direktiv 89/174/EEG av den 21 feb- ruari 1989 (EGT nr L 64, 8.3.1989, s. 10) 389 L 0679: Rådets direktiv 89/679/EEG av den 21 december 1989 (EGT nr L 398, 30.12.1989, s. 25) 390 L 0121: Kommissionens tolfte direktiv 90/121/EEG av den 20 februari 1990 (EGT nr L 71, 17.3.1990, 5.40) 391 L 0184: Kommissionens trettonde direktiv 91/184/EEG av den 12 mars 1991 (EGT nr L 91, 12.4.1991, 5.59).

2. 380 L 1335: Kommissionens första direktiv 80/1335/EEG av den 22 decem- 414

ber 1980 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om analysmeto- Prop. 1991/921170 der för kontroll av kosmetiska produkters sammansättning (EGT nr L 383, Bilaga 14 31.12.1980, s. 27), i dess lydelse enligt Bilaga II

— 387 L 0143: Kommissionens direktiv 87/143/EEG av den 10 februari 1987 (EGT nr L 57, 27.2.1987, s. 56).

3. 382 L 0434: Kommissionens andra direktiv 82/434/EEG av den 14 maj 1982 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om analysmetoder för kontroll av kosmetiska produkters sammansättning (EGT nr L 185, 30.6.1982, s. 1), i dess lydelse enligt

390 L 0207: Kommissionens direktiv 90/207/EEG av den 4 april 1990 (EGT nr L 108, 28.4.1990, s. 92).

4. 383 L 0514: Kommissionens tredje direktiv 83/514/EEG av den 27 septem- ber 1983 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om analysmeto- der för kontroll av kosmetiska produkters sammansättning (EGT nr L 291, 24.10.1983, s. 9).

5 . "385 L 0490: Kommissionens fjärde direktiv 85/490/EEG av den 11 oktober 1985 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om analysmetoder för kontroll av kosmetiska produkters sammansättning (EGT nr L 295,

7.11.1985, s. 30).

XVII. MILJÖSKYDD Prop. 1991/92:170

.. .. '] 14 RATTSAKTER SOM DET HANVISAS TILL & aga

Bilaga II 1. 375 L 0716: Rådets direktiv 75/716/EEG av den 24 november 1975 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om svavelhalten i vissa fly- tande bränslen (EGT nr L 307, 27.11.1975, s. 22), i dess lydelse enligt

387 L 0219: Rådets direktiv 87/219/EEG av den 30 mars 1987 (EGT nr L 91, 3.4.1987, 5.19).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

I artikel 1.1.a är motsvarande position i det Harmoniserade systemet till position 27.10 C I i det Gemensamma tullavtalet ex 2710.

2. 380 L 0051: Rådets direktiv 80/51/EEG av den 20 december 1979 om be- gränsning av buller från underljudsluftfartyg (EGT nr L 18, 24.1.1980, s. 26), i dess lydelse enligt

383 L 0206: Rådets direktiv 83/206/EEG av den 21 april 1983 (EGT nr L 117, 4.5.1983, s. 15).

3. 385 L 0210: Rådets direktiv 85/210/EEG av den 20 mars 1985 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om blyhalten i bensin (EGT nr L 96, 3.4.1985, s. 25), i dess lydelse enligt

— 385 L 0581: Rådets direktiv 85/581/EEG av den 20 december 1985 (EGT nr L 372, 31.12.1985, s. 37) 387 L 0416: Rådets direktiv 87/416/EEG av den 21 juli 1987 (EGT nr L 225, 13.8.1987, s. 33).

4. 385 L 0339: Rådets direktiv 85/339/EEG av den 27 juni 1985 om förpack- ning för drycker och flytande livsmedel (EGT nr L 176, 6.7.1985, s. 18).

5. 389 L 0629: Rådets direktiv 89/629/EEG av den 4 december 1989 om be- gränsning av buller från civilajetmotordrivna underljudsflygplan (EGT nr L 363, 13.12.1989, s. 27).

XVIII. INFORMATIONSTEKNOLOGI, Prop. 1991/92:170 TELEKOMMUNIKATION OCH Bilaga 14 DATABEARBETNING Bllaga II

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

1. 386 L 0529: Rådets direktiv 86/529/EEG av den 3 november 1986 om anta- gande av gemensamma tekniska specifikationer för gruppen av standarder

för MAC-paket för direkt televisionsutsändning via satellit (EGT nr L 311, 6.11.1986, s. 28).

2. 387 D 0095: Rådets beslut 87/95/EEG av den 22 december 1986 om stan- dardisering inom området informationsteknologi och telekommunikation (EGT nr L 36, 7.2.1987, s. 31). _

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

Med ”Europeisk standard”, som hänvisas till i artikel 1.7 i beslutet, me- nas en standard som godkänts av ETSI, CEN/Cenelec, CET och andra organ som de avtalsslutandc parterna kommer överens om. Med ”Euro— peisk för-standard”, som hänvisas till i artikel 8.1 i beslutet, menas en standard som antagits av ovannämnda organ.

3.389 D 0337: Rådets beslut 89/337/EEG av den 27 april 1989 om högupplö- sande television (EGT nr L 142, 25.5.1989, s. 1).

4. 391 L 0263: Rådets direktiv 91/263/EEG av den 29 april 1991 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om teleterminalutrustning och ömsesi- digt erkännande av utrustningens överensstämmelse (EGT nr L 128, 23.5.1991, 5.1).

RÄTTSAKTER SOM DE AVTALSSLUTANDE PARTERNA SKALL BEAKTA

De avtalsslutandc parterna beaktar följande rättsakter:

5.384 X 0549: Rådets rekommendation 84/459/EEG av den 12 november 1984 om genomförandet av harmonisering inom telekommunikationsområ- det (EGT nr L 298, 16.11.1984, 5.49).

6. 389 Y 0511(01): Rådets resolution 89/C 117/01 av den 27 april 1989 om standardisering inom området informationsteknologi och telekommunika- tion (EGT nr C 117, 11.5.1989, 5.1).

Bilaga 11

XIX. ALLMÄNNA BESTÄMMELSEROINOM TEKNISKA HANDELSHINDEROMRADET

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

I. 383 L 0189: Rådets direktiv 83/189/EEG av den 28 mars 1983 om ett infor- mationsförfarande för tekniska standarder och föreskrifter (EGT nr L 109, 26.4.1983, s. 8), i dess lydelse enligt

1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 214) 388 L 0182: Rådets direktiv 88/182/EEG av den 22 mars 1988 (EGT nr L 81, 26.3.1988, s. 75).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen fördetta avtal, tillämpas med följande anpassning:

3) Artikel 1.7 ersätts med följande:

”7. ”vara”, samtliga industritillverkade varor och samtliga jord- bruksprodukter, inklusive fiskprodukter”. b) I artikel 8.1, slutet av första stycket, skall följande läggas till:

”Hela texten till det förslag till tekniska föreskrifter som anmäls skall tillhandahållas Såväl på originalspråket som i fullständig över- sättning till något av de officiella EG-språken”.

e) 1 artikel 8.1, andra stycket, skall följande läggas till:

”Gemenskapen, å ena sidan, och EFTA:s övervakningsmyndighet eller EFTA-länderna genom EFTA:s övervakningsmyndighet, å den andra, får begära ytterligare upplysningar om en föreslagen teknisk föreskrift, som har anmälts".

d) I artikel 8.2 skall följande läggas till:

”Kommentarer från EFTA-länderna skall av EFTA:s övervaknings- myndighet överlämnas till EG-kommissionen i form av ett enda samordnat meddelande, och gemenskapens kommentarer skall av kommissionen översändas till EFTA:s övervakningsmyndighet. De avtalsslutandc parterna skall, när sex månaders uppskov påkallas i enlighet med reglerna i deras respektive system för utbyte av infor- mationen, upplysa varandra om detta på liknande sätt". 0) Första stycket i artikel 8.4 skall ersättas med följande:

”Informationen, som lämnas i enlighet med denna artikel, skall på begäran vara konfidentiell”. 1) Artikel 9 skall ersättas med följande:

”Behöriga myndigheter i EG:s och EFTA:s medlemsstater skall uppskjuta antagandet av förslag till tekniska föreskrifter, som har anmälts under tre månader räknat från den dag när förslaget motta- gits:

— av EG—kommissionen när förslag har anmälts av gemenskapens medlemsstater,

Prop. 1991/922170 Bilaga 14

Bilaga 11

g)

av EFTA:s övervakningsmyndighet när förslag har anmälts av EF- TA-länderna.

Detta tre månaders uppskov skall emellertid inte tilllämpas när de behöriga myndigheterna av tvingande skäl, som rör allmän säkerhet eller skyddet av människors och djurs hälsa och liv eller skyddet av växter, måste utarbeta tekniska föreskrifter på mycket kort tid, i syfte att anta och införa dem omedelbart, utan att samråd är möjligt. De skäl som utgör berättigad anledning för att skyndsamt vidta de föreslagna åtgärderna skall anges. Skälen skall anges ingående och på ett tydligt förklarande sätt, med särskild tonvikt på oförutsägbar- heten och allvaret i den fara som de berörda myndigheterna står in- för, liksom på den absoluta nödvändigheten av att vidta en omedel- bar åtgärd för att awärja den”. I bilagans första förteckning skall följande läggas till:

”SFS (Finland)

Suomen Standardisoimisliitto SFS r.y. PL 205

SF - 00121 Helsinki

SESKO (Finland) Suomen Sähköteknillinen Standardisoimisyhdistys Sesko r.y.

Särkiniementie 3 SF 00210 Helsinki

STRI (Island) Stalarå slands Keldnaholti

IS 112 Reykjavik

SNV (Schweiz) Schweizerische Normen-Vereinigung Kirchenweg 4 Postfach

CH — 8032 Zi'lrich

NSF (Norge) Norges Standardiseringsforbund Pb 7020 Homansbyen

N 0306 Oslo 3

NEK (Norge) Norsk Elektroteknisk Komite Pb 280 Skoyen

N — 0212 Oslo 2

SNV (Schweiz) Schweizerische Normen-Vereinigung Kirchenweg 4

Postfach

CH — 8032 Ziirich

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Bilaga 11

CES (Schweiz) Schweizerisches Elektrotechnisches Komitee Postfach

CH 8034 Zi'lrich

SIS (Sverige) Standardiseringskommissionen i Sverige Box 3295

S — 103 66 Stockholm

SEK (Sverige)

Svenska Elektriska Kommissionen Box 1284 S — 164 28 Kista ON (Österrike) Österreichisches Normungsinstitut Hcinestrasse 38 A — 1020 Wien

ÖVE (Österrike) Österreichischer Verband fiir Elektrotechnik Eschenbachgassc 9 A 1010 Wien” h) För tillämpning av direktivet anses nödvändigt att följande medde- landen överförs på elektronisk väg:

]. Anmälningsblanketter. Dessa kan överföras före eller tillsam-

mans med den kompletta texten.

2. Bekräftelse av mottagandet av textförslag med angivande av bl a gällande tidsfrist, som fastställts i enlighet med respektive sy- stems regler. . Begäran om kompletterande information. Svar på begäran om kompletterande information. Kommentarer.

Begäran om ad hoc-möten. Svar på begäran om ad hoc-möten. Begäran om slutgiltig text. . Information om att ett uppskov om sex månader har begärts.

wesawew

Följande meddelanden kan för närvarande sändas med vanlig post: 10. Den fullständiga texten till det anmälda förslaget. 11. Bakomliggande lagar eller andra föreskrifter. 12. Slutgiltig text.

i) De avtalsslutandc parterna skall gemensamt komma överens om ad- ministrativa procedurer för meddelandena.

2. 389 D 0045: Rådets beslut 89/45/EEG av den 21 december 1988 om ett gemenskapssystem för snabbt informationsutbyte om faror som härrör från användning av konsumentprodukter (EGT nr L 17, 21.1.1989, s. 51), i dess lydelse enligt 420

390 D 0352: Rådets beslut 90/352/EEG av den 29juni 1990 (EGT nr Prop. 1991/92:170 L 173, 6.7.1990, s. 49). Bilaga 14 Bestämmelserna i beslutet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med Bllaga ”

följande anpassning:

Det organ som utsetts av EFTA-länderna skall omedelbart till EG-kom- missionen vidarebefordra den information det sänder till EFTA-länderna el- ler deras behöriga myndigheter. EG-kommissionen skall omedelbart till det organ som utsetts av EFTA-länderna vidarebefordra den information den sänder till EG:s medlemsstater eller deras behöriga myndigheter.

3. 390 D 0683: Rådets beslut 90/683/EEG av den 13 december 1990 om mo- duler för olika stadier i förfaranden vid bedömning av överensstämmelse, avsedda att användas i tekniska harmoniseringsdirektiv (EGT nr L 380, 21.12.1990, 5.13).

RÄTTSAKTER SOM DE AVTALSSLUTANDE PARTERNA SKALL BEAKTA

De avtalsslutandc parterna beaktar följande rättsakter:

4. C/136/85/s. 2: Slutsatser om standardisering, godkända av rådet den 16juli 1984 (EGT nr C 136, 4.6.1985, s. 2).

5. 385 Y 0604('01): Rådets resolution 153/C 176/02 av den 7 maj 1985 om en ny metod för teknisk harmonisering och standarder (EGT nr C 136, 4.6.1985, s.1).

6. 386Y1001(01): Meddelande från kommissionen om åsidosättandet av vissa bestämmelser i rådets direktiv 83/189/EEG av den 28 mars 1983 om ett infor- mationsförfarande för tekniska standarder och föreskrifter (EGT nr C 245, 1.10.1986, s. 4).

7. C/67/89/s. 3: Meddelande från kommissionen om publicering i Europeiska gemenskapernas officiella tidning av rubriker på förslag till tekniska före- skrifter som anmäls av medlemsstaterna i enlighet med rådets direktiv 83/189/EEG av den 28 mars 1983, ändrat genom rådets direktiv 88/182/EEG av den 22 mars 1988 (EGT nr C 67, 17.3.1989, s. 3).

8. 390 Y 0116(01): Rådets resolution av den 21 december 1989 om en helhets- syn på bedömning av överensstämmelse (EGT nr C 10, 16.1.1990, s. 1).

9. 590 DC 0456: Kommissionens grönbok om den europeiska standardise- ringcns utveckling: åtgärder för en snabbare teknologisk integration i Europa (EGT nr C 20, 28.1.1991, 5.1).

XX. VARORS FRIA RÖRLIGHET Å. Prop. 1991/92.170 ALLMÄNT Bilaga 14 .. Bilaga 11

RATTSAKTER SOM DE AVTALSSLUTANDE PARTERNA SKALL BEAKTA

De avtalsslutandc parterna beaktar följande rättsakter:

]. 380 Y 1003(01): Meddelande från kommissionen angående konsekven- serna av EG-domstolens dom den 20 februari 1979 i målet 120/78 (Cassis de Dijon) (EGT nr C 256, 3.10.1980, s. 2).

2. 585 PC 0310: Kommissionens meddelande om förverkligandet av den inre marknaden COM(85)310 Final ("vitboken”).

XXI. BYGGPRODUKTER PFOP- 1991/921170 .. .. Bila a 14 RATTSAKTER SOM DET HANVISAS TILL Bilaga ”

1. 389 L 0106: Rådets direktiv 89/106/EEG av den 21 december 1988 om till— närmning av mcdlemstatcrnas lagar och andra författningar om byggproduk- ter (EGT nr L 40, 11.2.1989, 5.12). Vad gäller EFTA-ländernas deltagande i arbetet inom "European Organi- zation of Technical Approval”, omnämnd i direktivets bilaga 2, skall artikel 111 i de institutionella bestämmelserna tillämpas.

XXII. PERSONLIG SKYDDSUTRUSTNING Prop. 1991/92:170 RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL Bilaga 14

Bilaga II 1. 389 L 0686: Rådets direktiv 89/686/EEG av den 21 december 1989 om till- närmning av medlemsstaternas lagstiftning om personlig skyddsutrustning (EGT nr L 399, 30.12.1989, s. 18).

XXIII. LEKSAKER Prop. 1991/92:170

.. .. Bilaga 14 RATTSAKTER SOM DET HANVISAS TILL

Bilaga 11 1. 388 L 0378: Rådets direktiv 88/378/EEG av den 3 maj 1988 om tillnärm-

ning av medlemsstaternas lagstiftning om leksakers säkerhet (EGT nr L 187, 16.7.1988, s.1).

Norge skall tillämpa bestämmelserna i direktivet från och med den 1 ja- nuari 1995.

Bestämmelser i detta avtal om klassificering och märkning och om be- gränsningar i marknadsföring och användning av farliga ämnen och preparat skall även gälla för bestämmelserna i direktivets bilaga 2.II.3.

XXIV. MASKINER Prop. 1991/92:170" " B.], L 4 RATTSAKTER SOM DET HANVISAS TILL 3212; i]

1. 389 L 0392: Rådets direktiv 89/392/EEG av den 14 juni 1989 om tillnärm— ning av medlemsstaternas lagstiftning om maskiner (EGT nr L 183, 29.6.1989, s. 9), i dess lydelse enligt

391 L 0368: Rådets direktiv 91/368/EEG av den 20juni 1991 (EGT nr L 198, 22.7.1991, s 16).

Sverige skall tillämpa bestämmelserna i rättsakten från och med den 1 ja- nuari 1994.

XXV. TOBAK Prop. 1991/92:170 RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL Bilaga 14

Bilaga II 1. 389 L 0622: Rådets direktiv 89/622/EEG av den 13 november 1989 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om märk- ning av tobaksvaror (EGT nr L 359, 8.12.1989, 5.1).

2. 390 L 0239: Rådets direktiv 90/239/EEG av den 17 maj 1990 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om högsta tillåtna tjärhalt i cigaretter (EGT nr L 137, 30.5.1990, s. 36).

XXVI. ENERGI Prop. 1991/92:170

.. .. B'l. 14 RATTSAKTER SOM DET HANVISAS TILL ”ga

Bilaga 11 1. 385 L 0536: Rådets direktiv 85/536/EEG av den 5 december 1985 om be- sparing av råolja genom användning av ersättningsbränslekomponenter i bensin (EGT nr L 334, 12.12.1985, s. 20)], i dess lydelse enligt

387 L 0441: Kommissionens direktiv 87/441/EEG av den 29 juli 1987 (EGT nr L 238, 21.8.1987, s. 40).

lListad här enbart i informationssyfte för tillämpning se bilaga 4 om energi. 428

Bilaga 11

XVII. SPRITDRYCKER

De avtalsslutande parterna skall utfärda bestämmelser för import och mark- nadsföring av spritdrycker som är i överensstämmelse med gemenskapsrät- ten enligt förteckningen i detta kapitel. För alla andra syften får EFTA-län- derna fortsätta att tillämpa sin nationella lagstiftning.

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

1. 389 R 1576: Rådets förordning (EEG) nr 1576/89 av den 29 maj 1989 om allmänna regler för definition, beskrivning och presentation av spritdrycker (EGT nr L 190, 12.6.1989, s.1).

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tilläm- pas mcd följande anpassning:

a)

b)

d)

Bestämmelserna i denna förordning skall inte utgöra hinder för EF- TA-ländernas rätt att på en icke-diskriminerande grundval förbjuda utsläppandet på deras nationella marknader av spritdrycker för di- rekt konsumtion som har en alkoholhalt överstigande 60%. I artikel 1.2, motsvarande rubriker i det harmoniserade systemet till KN-kodema 2203 00, 2204, 2205, 2206 00 och 2207 är 2203, 2204, 2205, 2206 och 2207. Beträffande definitionen av fruktbrännvin i artikel 1.4.1: för Öster- rike gäller att tillsatscn av jordbruksalkohol får göras på vilket till- verkningsstadium som helst, under förutsättning att minst 33% av den alkohol som finns i slutprodukten kommer från den frukt som namnet tagits från. Beträffande artikel 1.4.q: Finland, Island, Norge och Sverige får förbjuda marknadsföring av vodka som framställts av andra råvaror än säd och potatis. Vid tillämpning av artikel 6.1 får följande termer komplettera för- säljningsbeskrivningen

Orden ”Suomalainen punssi/Finsk Punsch/Finnish punch” och ”Svensk Punsch/Swedish punch” kan an— vändas för en sprit- dryck framställd av destillat med sockerrör som råvara. Den får blandas med jordbruksalkohol och med sötningsmedel. Den får smaksättas med vin eller juice eller naturliga råämnen från citrus— frukter eller andra frukter eller bär.

— Ordet ”Spritglögg” kan användas för en spritdryck som framställts genom att jordbruksalkohol försätts med aromämnen, som natur- ligt extrakt av nejlikor eller andra växter som innehåller samma principiella aromämnen, och genom att en av följande processer används

lakning och/eller destillation. — Omdestillation av alkohol i närvaro av knoppar eller andra delar av de växter som omnämns ovan.

Tillsats av naturligt destillerade extrakt av nejlikväxter.

En kombination av dessa tre metoder. Prop. 1991/92:170 Bilaga 14

Andra naturliga växtextrakt eller aromatiska frön kan också an- _ Bilaga 11

vändas, men nejliksmaken måste förbli den dominerande.

Ordet ”Jägertee” kan användas för en spritdryck som normalt späds ut före konsumtion med hett vatten eller te, och som har sitt ur- sprung i Österrike. Denna spritdryck framställs av jordbruksalko- hol, essenser av vissa spritdrycker eller te till vilket flera naturliga aromämnen har tillsatts. Alkoholstyrkan är minst 22,5 volym %. Sockerhalten är minst 100 g per liter uttryckt som invertsocker.

Denna spritdryck får också beskrivas som ”Jäger-tee” eller ”Jaga- tee . f) I artikel 3.2 skall ”förordning” läsas ”EES-avtal”. g) Artiklarna 7.6, 7.7, 10.2, 11 och 12 skall inte vara tillämpliga. h) Bilaga 2 skall kompletteras på följande sätt:

Wachauer Weinbrand Weinbrand Därnstein

6. Brännvin av vindruvor

Balsner Marc

Baselbieter Marc

Benderer Marc

Eschner Marc Grappa del Ticino/Grappa Ticinese Grappa della Val Calanca Grappa della Val Bregaglia Grappa della Val Mesolcina Grappa della Valle di Poschiavo Marc d'Auvernier

Marc de Dole du Valais Schaaner Marc

Triesner Marc

Vaduzer Marc

7. Fruktbrännvin

Aargauer Bure Kirsch Abricotine du Valais/Walliser Aprikosenwasser Baselbieterkirsch Baselbieter Zwetschgenwasser Bernbieter Birnenbrand Bernbieter Kirsch

Bernbieter Mirabellen Bernbieter Zwetschgenwasser Bérudges de Cornaux Emmentaler Kirsch 430

11.

12.

14.

Freiämtcr Thcilersbirnenbranntwein Freiämtcr Zwetschgenwasser Fricktaler Kirsch Kirsch de la Bérochc

Luzerner Birnenträsch

Luzerner Kirsch

Luzerner Thcilersbirnenbranntwein Luzerner Zwetschgenwasser Mirabelle du Valais

Rigi Kirsch

Seeländer Pfliimliwasser Urschwyzerkirsch Wachauer Marillenbrand

William du Valais/Walliser Williams Zuger Kirsch

. Gentianabrännvin

Gentiane du Jura Enbärskryddat brännvin Genievre du Jura Kumminkryddat brännvin

Islenskt Brennivin/Icelandic Aquavit Norsk Aquavit/Norsk Akvavit/Norwegian Aquavit Svensk Aquavit/Svensk Akvavit/Swedish Aquavit

Likör

Bernbieter Griottes Liqueur Bernbieter Kirschen Liqueur Genépi du Valais Grossglockner Alpenbitter Mariazeller Magenlikör Mariazeller Jagasaftl Puchheimer Bitter Puchheimer Schlossgeist Steinfelder Magenbitter Wachauer Marillenlikör

Bernbieter Cherry Brandy Liqueur Bernbieter Kräuterbitter Eau-de-vie d'herbes du Jura Gotthard Kräuterbranntwein Luzerner Chriiter (Kräuterbranntwein) Suomalainen punssi/Finsk Punsch/Finnish punch Svensk Punsch/Swedish punch Vieille lie du Mandement

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Bilaga II

43]

Walliscr Chriiter (Kräuterbranntwein) Prop. 1991/92:170 Bilaga 14

De geografiska namn som anges under punkt 15 rör produkter _ Bllaga II som inte är definierade i förordningen. Därför måste de förses med försäljningsbeteckningen ”spritdrycker”.

EFTA-länder som producerar dessa spritdrycker skall infor- mera de andra avtalsslutandc parterna om de nationella defini- tionerna för dessa produkter.

16. Vodka

Islenskt Vodka/Icelandic Vodka Norsk Vodka/Norwegian Vodka Suomalainen Vodka/Finsk Vodka/Vodka of Finland Svensk Vodka/Swedish Vodka

2. 390 R 1014: Kommissionens förordning 90/1014/EEG av den 24 april 1990 om detaljerade tillämpningsföreskrifter för definitioner, beskrivningar och presentation av spritdrycker (EGT nr L 105, 25.4.1990, s. 9) i dess lydelse enligt

391 R 1180 Kommissionens förordning (EEG) 1180/91 av den 6 maj 1991 (EGT nr L 115, 8.5.1991, s. 5), 391 R 1781 Kommissionens förordning (EEG) 1781/91 av den 19 juni 1991 (EGT nr L 160, 25.6.1991, s. 6).

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

För tillämpning av artiklarna 2 och 6 får Finland, Island, Norge och Sve- rige tillåta en maximal metanolhalt av 1200 g per hektoliter 100% alkohol.

3. 391 R 1601: Rådets förordning 1601/91/EEG av den 10 juni 1991 om all- männa regler för definition, beskrivning och presentation av aromatiserade viner, aromatiserade vinbaserade drycker och aromatiserade drinkar base- rade på vinprodukter (EGT nr L 149, 14.6.1991, s. 1).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) Artikel 2 skall kompletteras som följer (1) Starkvinsglögg:

Aromatiserat vin som har framställts av vin som anges i paragraf 1.a, och där den karaktäristiska smaken erhålls genom användning av nejlikor som alltid måste användas tillsammans med andra kryddor. Denna dryck får sötas enligt artikel 3.a.

b) I rubriken och texten till artikel 2.3.f, skall ”eller vinglögg” sättas in efter ”Gliihwein”.

c) Artiklarna 8.7, 8.8, 9.2, 10 och 11 skall inte vara tillämpliga.

BILAGA III Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 PRODUKTANSVAR Bilaga III

Förteckning enligt artikel 23 c

INLEDNING

När de rättsakter som anges i denna bilaga innehåller begrepp eller hänvisar till förfaranden som är utmärkande för gemenskapens rättsordning, som t.ex.

ingresser, — adressaterna för gemenskapens rättsakter,

hänvisningar till territorier eller språk inom EG, — hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG-medlems- staterna samt offentliga organ, företag och enskilda personer i dessa sta- ter, — hänvisningar till informations- och anmälningsförfaranden,

skall protokoll 1 om övergripande ändringar tillämpas om inte annat före- skrivs i denna bilaga.

RÄTTSAKT SOM DET HÄNVISAS TILL

385 L 0374: Rådets direktiv 85/374/EEG av den 25 juli 1985 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister (EGT nr L 210, 7.8 1985, s. 29). Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning

a) I fråga om importörens ansvar enligt artikel 3, punkt 2, skall följande vara tillämpligt:

i) Utan att tillverkarens ansvar berörs skall den som för försäljning ut- hyrning, leasing eller annan form av distribution inom ramen för sin näringsverksamhet importerar en produkt till EES vara ansvarig som en tillverkare. ii) Detsamma är tillämpligt för import från en EFTA-stat till gemen- skapen eller från gemenskapen till en EFTA-stat eller från en EFTA-stat till en annan EFTA-stat.

Från det datum då Luganokonventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område av den 16 december 1988 träder i kraft för någon EG-medlemsstat eller EFTA-stat skall den första meningen i denna punkt ej längre vara tillämplig mellan stater som ratificerat konventionen i den utsträck- ning som en nationell dom till förmån för den skadelidande på grundval av sådana ratificeringar är verkställbar mot tillverkaren el- ler importören enligt punkt 1.

iii) Schweiz och Liechtenstein får sinsemellan avstå från att ålägga im- portören ansvar.

b) I fråga om artikel 14 skall följande vara tillämpligt:

Direktivet skall inte vara tillämpligt på skador som uppstår genom en atomolycka och som täcks av en internationell konvention som EFTA:s medlemsstater och EG-medlcmsstaterna ratificerat.

För Schweiz och Liechtenstein skall direktivet inte heller vara tillämpligt om deras nationella rätt föreskriver ett skydd motsvarande det som erbjuds genom internationella konventioner enligt ovan.

Prop. 1991/921170 Bilaga 14 Bilaga III

BILAGA IV Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 ENERGI Bilaga lv

Förteckning enligt artikel 24

INLEDNING

När de rättsakter som anges i denna bilaga innehåller begrepp eller hänvisar till förfaranden som är specifika för gemenskapens rättsordning som t.ex. — ingresser, adressaterna för gemenskapens rättsakter, hänvisningar till territorier eller språk inom EG, hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG-medlems- staterna samt offentliga organ, företag och enskilda personer i dessa sta- ter, — hänvisningar till informations- och anmälningsförfaranden,

skall protokoll ] om övergripande anpassning tillämpas om inte annat före- skrivs i denna bilaga.

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

1. 372 R 1056: Rådets förordning (EEG) nr 1056/72 av den 18 maj 1972 om anmälan till kommissionen av investeringsprojekt av intresse för gemenska- pen inom petroleum-, naturgas- och elektricitetssektorerna (EGT nr L 120, 25/05/72, s. 7) i dess lydelse enligt

376 R 1215: Rådets förordning (EEG) nr 76/1215 av den 4 maj 1976 med ändring av förordning (EEG) nr 1056/72 (EGT nr L 140, 28.05.76, 5. 1)

2. 375 L 0405 : Rådets direktiv 75/405/EEG av den 14 april 1975 om begräns- ning av användningen av petroleumprodukter i kraftverk (EGT nr L 178, 09.07.75, 5. 26)

3. 376 L 0491: Rådets direktiv 76/491/EEG av den 4 maj 1976 om ett gemen- skapsförfarande för information och samråd om priser på råolja och petro- leumprodukter i gemenskapen (EGT nr L 140, 28.05.76, 5. 4.)

4. 378 L 0170: Rådets direktiv 78/170/EEG av den 13 februari 1978 om funk- tionen hos värmcanordningar för rumsuppvärmning och varmvattenförsörj- ning i nya eller befintliga icke-industriella byggnader samt värmeisolering och varmvattenförsörjning till hushåll i nya, icke-industriella byggnader (EGT nr L052, 23.02.78, 5. 32), i dess lydelse enligt

—- 382 L 0885: Rådets direktiv 82/885/EEG av den 10 december 1982 (EGT nr L 378, 31.12.82, s. 19)

5. 379 R 1893: Rådets förordning (EEG) nr 1893/79 av den 28 augusti 1979 om införande av registrering i gemenskapen av import av råolja och/eller pe- troleumprodukter (EGT nr L 220, 30.08.79, 5. 1), i dess lydelse enligt

— 388 R 4152: Rådets förordning (EEG) nr 4152/88 av den 21 decem- Prop. 1991/922170 ber 1988 (EGT nr L 367, 31.12.88, 5. 7) Bilaga 14

6. 385 L 0536: Rådets direktiv 85/536/EEG av den 5 december 1985 om be- B'laga IV sparing av råolja genom användning av ersättningsbränslekomponenter i bensin (EGT nr L 334, 12.12.85, s. 20), i dess lydelse enligt

387 L 0441: Kommissionens direktiv 87/441/EEG av den 29juli 1987 om besparing av råolja genom användning av ersättningsbränsle- komponenter i bensin (EGT nr L 238, 21.08.87 5. 40)

7. 390 L 0377: Rådets direktiv 90/377/EEG av den 29 juni 1990 om ett ge- menskapsförfarande för att främja öppenheten beträffande prissättningen på gas och el levererad till industriella slutanvändare (EGT nr L 185, 17.07.90, 5. 16.). Upptagen här endast i informationssyfte. För tillämpning se bilaga XXI om statistik.

8. 390 L 0547: Rådets direktiv 90/547/EEG av den 29 oktober 1990 om transi- tering av elektricitet genom kraftledningsnät (EGT nr L 313, 13.11.90 5. 30)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) I artikel 3.4

i) Var och en av de berörda enheterna får, med beaktande av han- del inom gemenskapen, begära att villkoren för transitering blir föremål för medling genom ett organ som upprättats och leds av kommissionen och där de enheter som är ansvariga för överför- ingsnät inom gemenskapen är representerade. ii) Var och en av de berörda enheterna får, med beaktande av han- deln inom EFTA, begära att villkoren för transitering skall vara föremål för medling av ett organ som upprättats och leds av EFTA:s övervakningsmyndighet och där de enheter som är an- svariga för överföringsnät inom EFTA-länderna är represente- rade.

iii) Var och en av de berörda enheterna får, med beaktande av han- deln mellan gemenskapen och ett EFTA-land, begära att villko- ren för transitering skall vara underkastade ett medlingsförfa- rande som beslutas av den gemensamma kommittén inom EES.

b) Tillägg 1 innehåller förteckningen över enheter och nät som är av betydelse för tillämpningen av detta direktiv i fråga om EFTA-län- derna.

9. 391 L 0296: Rådets direktiv 91/296/EEG av den 31 maj 1991 om transite- ring av naturgas genom gasledningsnät (EGT nr L 147, 12.6.91, 5. 37).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) I artikel 3.4 i) Var och en av de berörda enheterna får, med beaktande av han- del inom gemenskapen, begära att transiteringsvillkoren blir föremål för medling genom ett organ som upprättats och leds av 436

kommissionen och där de enheter som är ansvariga för överför- Prop. 1991/92:170 ingsnät inom gemenskapen är representerade. Bilaga 14

ii) Var och en av de berörda enheterna får, med beaktande av han- Bilaga IV deln inom EFTA, begära att transiteringsvillkoren blir föremål för medling genom ett organ som upprättats och leds av EFTA:s övervakningsmyndighet och där de enheter som är ansvariga för överföringsnät inom EFTA-länderna är representerade. iii) Var och en av de berörda enheterna får, med beaktande av han- deln mellan gemenskapen och EFTA-länderna, begära att tran- siteringsvillkoren blir underkastade ett medlingsförfarande som beslutas av den gemensamma kommittén inom EES.

b) Tillägg 2 innehåller förteckningen över enheter och nät som är av betydelse för tillämpningen av detta direktiv i fråga om EFTA-län- derna.

TILLÄGG 1

Förteckning över enheter och nät som omfattas av rådets direktiv (EEG) nr 90/547 av den 29 oktober 1990 om transitering av elektricitet genom kraftled- ningsnät.

EFTA-land Part Nät

Finland Imatran Voima Oy Högspänningsnät Teollisuuden Voimasiirto Oy Liechtenstein Liechtensteinische Sammankopplade nät Kraftwerke

Norge Statnett SF Högspänningsnät Schweiz Aare-Tessin

Aktiengesellschaft fiir Elektrizität Bernische Kraftwerke AG Centralschweizen'sche Kraftwerke AG L'Energie Ouest-Suisse SA Sammankopplade nät Elektrizitätsgesellschaft Laufenburg Nordostschweizerische Kraftwerke AG Kraftwerke Brusio AG Elektrizitätswerk der Stadt Ziirich Schweizerische Bundesbahn

Sverige Statens Vattenfallsverk Högspänningsnät Österrike Österreichische Högspänningsnät Elektrizitätswirtschaft AG

TILLÄGG 2

Förteckning över enheter och överföringnät för högtrycksgas som omfattas a rådets direktiv (EEG) nr 91/296 av den 31 maj 1991 om transitering av na- turgas genom gasledningsnät. 437

EFTA-land Part Nät PTOP- 1991/922170 Bilaga 14 Finland Neste Oy l-lögtrycksnät _ . . . . . . .. _ _ .. Bilaga IV Liechtenstein Liechtensteinische Hogtryeksnat Gasversorgung Schweiz Swissgas AG Transitnät Transitgas AG Transitnät Sverige Swedegas AB Sydgas ABHögtrycksnät Högtrycksnät Österrike ÖMV Aktiengesellschaftd Högtrycksnät

BILAGA V Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 FRI RÖRLIGHET FÖR ARBETSTAGARE Bilaga V

Förteckning enligt artikel 28

INLEDNING

När de rättsakter som anges i denna bilaga innehåller begrepp eller hänvisar till förfaranden som är utmärkande för gemenskapens rättsordning, som t.ex.

ingresser,

adressaterna för gemenskapens rättsakter, hänvisningar till territorier eller språk inom EG, - hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG-medlems- staterna samt offentliga organ, företag och enskilda personer i dessa sta- ter, — hänvisningar till informations- och anmälningsförfaranden,

skall protokoll 1 om övergripande anpassning tillämpas om inte annat före- skrivs i denna bilaga.

ANPASSNING FÖR DETTA OMRÅDE

Trots vad som sägs i protokoll 1 skall termen ”medlemsstat(er)” ide rättsak- ter som förtecknas i denna bilaga, förutom den innebörd den har i de rele— vanta EG-akterna, även avse Finland, Island, Liechtenstein, Norge, Schweiz, Sverige och Österrike.

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

1. 364 L 0221: Rådets direktiv 64/221/EEG av den 25 februari 1964 om sam- ordning av särskilda åtgärder som gäller utländska medborgares rörlighet och bosättning och som är berättigade med hänsyn till allmän ord-ning, sä- kerhet eller hälsa (EGT nr 56, 4.4.1964, s. 850/64)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

Artikel 4.3 skall inte tillämpas.

2. 368 R 1612: Rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen (EGT nr L 257, 19.10.1968, s. 2), i dess lydelse enligt

— 376 R 0312: Rådets förordning (EEG) nr 312/76 av den 9 februari 1976 (EGT nr L 39, 14.2.1976, s. 2).

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) I artikel 15.2 skall tidsangivelsen ”inom arton månader efter det att 439

denna förordning har trätt i kraft” inte tillämpas.

b) Artikel 40 skall inte tillämpas.

c) Artikel 41 skall inte tillämpas.

d) Artikel 42.1 Skall inte tillämpas.

e) 1 artikel 42.2 skall hänvisningen till artikel 51 i Romfördraget ersät- tas av en hänvisning till artikel 29 i det nu träffade avtalet. 1) Artikel 48 skall inte tillämpas.

3. 368 L 0360: Rådets direktiv 68/360/EEG av den 15 oktober 1968 om av- skaffande av restriktioner för rörlighet och bosättning inom gemenskapen för medlemsstaternas arbetstagare och deras familjer (EGT nr L 257, 19.10.1968, s.13).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) I artikel 4.2 skall uttrycket ”uppehållstill-stånd för en medborgare i en medlemsstat i EEG” ersättas av ”uppehållstillstånd”.

b) I artikel 4.3 skall uttrycket ”uppehållstillstånd för en medborgare i en av EEG:s medlemsstater” ersättas av ”uppehållstillstånd”.

c) Artikel 11 skall inte tillämpas. (1) Artikel 13 skall inte tillämpas.

e) I bilagan skall

i) första stycket av förklaringen ersättas av följande:

”Detta tillstånd utfärdas enligt förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 och i enlighet med de beslut som har fattats som ett led i genomförandet av direktiv 68/360/EEG med de an- passningar som har gjorts vid införandet i EES-avtalet.”

ii) fotnoten ersätts enligt följande:

”Belgiskt/—a, brittiskt/-a, dansktl-a, finskt/-a, fransktl-a, grekisktl-a, ir- ländsktl-a, isländsktl-a, italiensktl-a, Iiechtensteinskt/—a, luxemburgsktl-a, neder- ländsktl-a, norskt/-a, portugisisktl-a, schweiziskt/-a, spanskt/-a, svenskt/-a, tyskt/-a eller österrikiskt/-a beroende på vilket land som utfärdar tillståndet.”

4. 370 R 1251: Kommissionens förordning (EEG) nr 1251/70 av den 29 juni 1970 om arbetstagares rätt att stanna kvar inom en medlemsstats territorium efter att ha varit anställda där (EGT nr L 142, 30.6.1970, s. 24).

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tilläm- pas med följande anpassning:

Artikel 9 skall inte tillämpas.

5. 372 L 0194: Rådets direktiv 72/194/EEG av den 18 maj 1972 om utvidg- ning av tillämpningsområdet för direktiv 64/221/EEG till att även omfatta arbetstagare som begagnar sig av rätten att stanna kvar inom en medlems-

Prop. 1991/921170 Bilaga 14 Bilaga V

stats territorium efter att ha varit anställda i den staten (EGT nr L 121, Prop. 1991/92:170 26.5.1972, s. 32). Bilaga 14 6 377 L 0486: Rådets direktiv 77/486/EEG av den 25 juli 1977 om undervis- B'laga V ningen av barn till migrerande arbetstagare (EGT nr L 199, 6.6.1977, s. 32).

BILAGA VI Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 SOCIAL TRYGGHET Bilaga VI

Förteckning enligt artikel 29

INLEDNING

När de rättsakter som anges i denna bilaga innehåller begrepp eller hänvisar till förfaranden som är utmärkande för gemenskapens rättsordning, som t.ex.

ingresser, adressaterna för gemenskapens rättsakter,

— hänvisningar till territorier eller språk inom EG, hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG-medlems- staterna samt offentliga organ, företag och enskilda personer i dessa sta- ter, hänvisningar till informations- och anmälningsförfaranden,

skall protokoll 1 om övergripande anpassning tillämpas om inte annat före- skrivs i denna bilaga.

ANPASSNING FÖR DETTA OMRÅDE

I Trots vad som sägs i protokoll 1 skall termen ”medlemsstat(er)” ide rätts- akter som förtecknas i denna bilaga, förutom den innebörd den har i de rele- vanta EG-bilaga, även avse Finland, Island, Liechtenstein, Norge, Schweiz, Sverige och Österrike,

II Vid tillämpningen av bestämmelserna i de rättsakter som det hänvisas till i denna bilaga skall Gemensamma EES-kommitten enligt bestämmelserna i del VII i detta avtal utöva de rättigheter och fullgöra de skyldigheter som i rättsakterna föreskrivs för den till EG-kommissionen knutna Administrativa kommissionen för social trygghet för migrerande arbetare och de rättigheter och de skyldigheter som i rättsakterna föreskrivs för den revisionskommitté som är knuten till denna administrativa kommission.

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

1. Rådets förordning (EEG) 1408/71 om tillämpningen av systemen för so- cial trygghet när anställda, egenföretagare och deras familjemedlemmar flyt— tar inom gemenskapen,

uppdaterad genom

383 R 2001: Rådets förordning (EEG) 2001/83 av den 2 juni 1983 (EGT nr L 230, 22.8 1983, s. 6)

och senare ändrad genom

— 385 R 1660: Rådets förordning (EEG) 1660/85 av den 13 juni 1985 442

(EGT nr L 160, 20.6 1985, s. 1) Prop. 1991/92:170385 R 1661: Rådets förordning (EEG) 1661/85 av den 13juni 1985 Bilaga 14 (EGT nr L 160, 20.6 1985, s. 7) Bilaga VI 1. 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11 1985, 5.170) 386 R 3811: Rådets förordning (EEG) 3811/86 av den 11 december 1986 (EGT nr L 355, 16.12 1986, s. 5) 389 R 1305: Rådets förordning (EEG) 1305/89 av den 11 maj 1989

(EGT nr L 131, 13.5 1989, s. 1)

389 R 2332: Rådets förordning (EEG) 2332/89 av den 18 juli 1989 (EGT nr L 224, 2.8 1989, s. 1) — 389 R 3427: Rådets förordning (EEG) 3427/89 av den 30 oktober 1989 (EGT nr L 331, 16.11 1989, s. 1) 391 R 2195: Rådets förordning (EEG) 2195/91 av den 25 juni 1991 (EGT nr L 206, 29.7 1991, s. 2)

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal,tillämpas med följande anpassning:

a) Tredje stycket i artikel 1 j skall inte gälla.

b) Förordningens artikel 10.1 stycke 1 skall inte tillämpas på den schweiziska federala lagen om tilläggsförmåner till ålders-, efterle— vande- och invaliditetsförsäkring före den 1 januari 1996.

c) I artikel 88 skall orden ”artikel 106 i fördraget” ersättas med orden ”artikel 41 i EES-avtalet”. (1) Artikel 94.9 skall inte gälla.

e) Artikel 96 skall inte gälla.

f) Artikel 100 skall inte gälla.

g) Följande tillägg skall göras i bilaga 1 avsnitt I:

”M. ÖSTERRIKE Ej tillämpligt. N. FINLAND

Varje person som är anställd eller egenföretagare i den me— ning som avses i lagstiftningen om arbetspension skall anses vara anställd respektive egenföretagare i den mening som av- ses i förordningens artikel 1 a ii.

O. ISLAND

Varje person som är anställd eller egenföretagare i den me- ning som avses i bestämmelserna om arbetsskadeförsäkring i lagen om social trygghet skall anses vara anställd respektive egenföretagare i den mening som avses i förordningens arti- kel 1 aii.

P. LIECHTENSTEIN Ej tillämpligt. Q. NORGE 443

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Bilaga VI

Varje person som är anställd eller egenföretagare i den me- ning som avses i lagen om social trygghet skall anses vara an- ställd eller egenföretagare i den mening som avses i förord- ningens artikel 1 a ii.

R. SVERIGE

Varje person som är anställd eller egenföretagare i den me- ning som avses i lagen om arbetsskadeförsäkring skall anses vara anställd eller egenföretagare i den mening som avses i förordningens artikel 1a ii.

S. SCHWEIZ Ej tillämpligt.” h) Följande skall läggas till i bilaga 1 avsnitt II: ”M. ÖSTERRIKE Ej tillämpligt. N. FINLAND

Vid fastställande av rätten till vårdförmåner enligt bestäm- melserna i avdelning III kapitel 1 i förordningen avses med ”familjemedlem” make eller barn enligt definitionen i sjuk- försäkringslagen.

O. ISLAND

Vid fastställande av rätten till vårdförmåner enligt bestäm- melserna i avdelning III kapitel 1 i förordningen avses med ”familjemedlem” make eller barn under 25 års ålder.

P. LIECHTEN STEIN

Vid fastställande av rätten till vårdförmåner enligt bestäm- melserna i avdelning III kapitel 1 i förordningen avses med ”familjemedlem” make eller beroende barn under 25 års ål- der.

Q- NORGE

Vid fastställande av rätten till vårdförmåner enligt bestäm- melserna i avdelning III kapitel 1 i förordningen avses med ”familjemedlem” make eller barn under 25 årsålder.

R. SVERIGE

Vid fastställande av rätten till vårdförmåner enligt bestäm- melserna i avdelning III kapitel 1 i förordningen avses med ”familjemedlem” make eller barn under 18 års ålder.

S. SCHWEIZ

Med ”familjemedlem” avses en familjemedlem enligt defini- 444

tionen i den behöriga statens lagstiftning. Vid fastställande av Prop. 1991/92:170 rätten till vårdförmåner enligt artikel 22.1 3 och 31 i förord- Bilaga 14 ningen avses dock med ”familjemedlem” make eller bero- Bilaga VI ende barn under 25 års ålder.”

Följande skall läggas till i bilaga 2 avsnitt I: ”M. ÖSTERRIKE Ej tillämpligt. N. FINLAND Ej tillämpligt. O. ISLAND Ej tillämpligt. P. LIECHTENSTEIN Ej tillämpligt. Q. NORGE Ej tillämpligt. R. SVERIGE Ej tillämpligt. S. SCHWEIZ Ej tillämpligt.” Följande skall läggas till i bilaga 2 avsnitt II: ”M. ÖSTERRIKE

Den allmänna delen av moderskapsförmånen.

N. FINLAND

Moderskapspaketet eller moderskapsstödet enligt lagen om moderskapsstöd.

O. ISLAND Inget.

P. LIECHTENSTEIN Inget.

Q. NORGE

Engångsbelopp som betalas vid barns födelse enligt lagen om social trygghet.

R. SVERIGE Inget. 445

k)

SCHWEIZ

Förmåner vid barns födelse enligt gällande kantonal lagstift- ning om familjeförmåner (Fribourg, Geneve, Jura, Luzern, Neuchätel, Schaffhausen, Schwyz, Solothurn, Uri, Valais, Vaud).”

Följande skall läggas till i bilaga 3 avsnitt A:

”67.

68.

69.

ÖSTERRIKE BELGIEN

a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 4 april 1977 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

b) Punkt III i slutprotokollet till den konventionen avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

ÖSTERRIKE - DANMARK

a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 16 juni 1987 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

b) Punkt I i slutprotokollet till konventionen avseende perso- ner som är bosatta i en tredje stat.

ÖSTERRIKE TYSKLAND

a) Artikel 41 i konventionen om social trygghet den 22 de- cember 1966 i dess lydelse enligt tilläggskonvention nr 1 den 10 april 1969, tilläggskonvention nr 2 den 29 mars 1974 och tilläggskonvention nr 3 den 29 augusti 1980.

b) Punkterna 3 c, 3 d, 17, 20 a och 21 i slutprotokollet till den konventionen.

e) Artikel 3 i konventionen avseende personer som är bo- satta i en tredje stat.

d) Punkt 3 g i slutprotokollet till konventionen avseende per- soner som är bosatta i en tredje stat.

e) Artikel 4.1 i konventionen avseende tysk lagstiftning, en- ligt vilken olycksfall (och arbetssjukdomar) som inträffar utanför Förbundsrepubliken Tysklands territorium och perioder som har fullgjorts utanför detta territorium, inte ger anledning till betalning av förmåner eller endast ger anledning till betalning av förmåner på vissa villkor när de förmånsberättigade är bosatta utanför Förbundsrepubli- ken Tysklands territorium, i de fall då

i) förmånen redan är beviljad eller kunde beviljas vid detta avtals ikraftträdande,

ii) personen ifråga har stadigvarande bosatt sig i Öster- rike före detta avtals ikraftträdande och beviljande av pensioner från pensions- och olycksfallsförsäkring skedde inom ett år efter detta avtals ikraftträdande.

f) Punkt 19 b i slutprotokollet till konventionen. Vid tillämp-

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Bilaga VI

70.

72.

73.

74.

75.

71.

ningen av nummer 3 c i denna bestämmelse skall det be- lopp som har beaktats av den behöriga institutionen inte överstiga det belopp som skall betalas med hänsyn till mot- svarande pcrioder som skall ersättas av denna institution.

g) Artikel 2 i tilläggskonvention Ilr 1 den 10 april 1969 till konventionen.

h) Artiklarna 1.5 och 8 i konventionen om arbetslöshetsför- säkring den l9juli 1978.

i) Punkt 10 i slutprotokollet till den konventionen.

ÖSTERRIKE — SPANIEN

a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 6 novem- ber 1981 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende per- soner som är bosatta i en tredje stat.

ÖSTERRIKE _ FRANKRIKE Inga. ÖSTERRIKE _ GREKLAND

3) Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 14 decem- ber 1979 i dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 21 maj 1986 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende per- soner som är bosatta i en tredje stat.

ÖSTERRIKE _ IRLAND

Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 30 september 1983 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

ÖSTERRIKE _ ITALIEN

a) Artiklarna 5.3 och 9.2 i konventionen om social trygghet den 21 januari 1981.

b) Artikel 4 i konventionen avseende personer som är bo- satta i en tredje stat.

c) Punkt 2 i slutprotokollet till konventionen avseende perso- ner som är bosatta i en tredje stat.

ÖSTERRIKE _ LUXEMBURG

a) Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 21 de- cember 1971 i dess lydelse enligt tillläggskonvention nr 1 den 16 maj 1973 och tillläggskonvention nr 2 den 9 oktober 1978.

b) Artikel 3.2 i konventionen avseende personer som är bo- satta i en tredje stat.

c) Punkt III i slutprotokollet till konventionen avseende per- soner som är bosatta i en tredje stat.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Bilaga VI

76.

77.

78.

79.

80.

81.

82.

83.

ÖSTERRIKE — NEDERLÄNDERNA

3) Artikel 3 i konventionen om social trygghet den 7 mars 1974 i dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 5 no- vember 1980 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende per- soner som är bosatta i en tredje stat.

ÖSTERRIKE PORTUGAL Inga. ÖSTERRIKE — STORBRITANNIEN

a) Artikel 3 i konventionen om social trygghet den 22 juli 1980 i dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 9 de- cember 1985 avseende personer som är bosatta i en tredje Stat.

b) Protokoll angående vårdförmåner till konventionen med undantag för artikel 2.3 avseende personer som inte kan göra anspråk på behandling enligt avdelning III kapitel 1 i förordningen.

ÖSTERRIKE - FINLAND

a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 11 decem- ber 1985 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

b) Punkt II i slutprotokollet till den konventionen avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

ÖSTERRIKE _ ISLAND

Ingen konvention. ÖSTERRIKE — LIECHTENSTEIN

Artikel 4 i konventionen om social trygghet av den 26 septem- ber 1968 i dess lydelse enligt tilläggskonvention nr 1 den 16 maj 1977 och tilläggskonvention nr 2 den 22 oktober 1987 av- seende betalning av kontantförmåner till personer som är bo- satta i en tredje stat.

ÖSTERRIKE NORGE

a) Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 27 au- gusti 1985.

b) Artikel 4 i konventionen avseende personer som är bo- satta i en tredje stat.

c) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende per- soner som är bosatta i en tredje stat.

ÖSTERRIKE SVERIGE

a) Artiklarna 4 och 24.1 i konventionen om social trygghet

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Bilaga VI

84.

853

86.

87.

88.

89.

90.

91.

92.

93.

94.

den 11 november 1975 i dess lydelse enligt tilläggskonven- tionen den 21 oktober 1982 avseende personer som är bo- satta i en tredje stat.

b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende per- soner som är bosatta i en tredje stat.

ÖSTERRIKE SCHWEIZ

Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 15 novem- ber 1967 i dess lydelse enligt tilläggskonvention nr 1 den 17 maj 1973, tilläggskonvention nr 2 den 30 november 1977 och tilläggskonvention nr 3 den 14 december 1987 avseende betal- ning av kontantförmåner till personer som är bosatta i en tredje stat.

FINLAND BELGIEN Ingen konvention. FINLAND — DANMARK

Artikel 14.4 i den nordiska konventionen om social trygghet den 5 mars 1981.

FINLAND TYSKLAND

a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 23 april 1979. b) Punkt 9 a i slutprotokollet till konventionen.

FINLAND — SPANIEN

Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 19 decem- ber 1985. '

FINLAND — FRANKRIKE Ingen konvention. FINLAND — GREKLAND

Artiklarna 5.2 och 21 i konventionen om social trygghet den 11 mars 1988.

FINLAND IRLAND Ingen konvention. FINLAND — ITALIEN

Ingen konvention.

FINLAND LUXEMBURG Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 15 septem- ber 1988.

FINLAND — NEDERLÄNDERNA

Ingen konvention.

Prop. 1991/92:170 . Bilaga 14 Bilaga VI

Bilaga 14

95.

96.

97.

98.

99.

100.

101.

102.

103.

104.

105 .

106.

107.

108.

109.

FINLAND — PORTUGAL

Ingen konvention.

FINLAND STORBRITANNIEN

Inga. FINLAND — ISLAND

Artikel 14.4 i den nordiska konventionen om social trygghet den 5 mars 1981.

FINLAND LIECHTENSTEIN Ingen konvention. FINLAND NORGE

Artikel 14.4 i den nordiska konventionen om social trygghet den 5 mars 1981.

FINLAND — SVERIGE

Artikel 14.4 i den nordiska konventionen om social trygghet den 5 mars 1981.

FINLAND SCHWEIZ

Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 28 juni 1985.

ISLAND — BELGIEN Ingen konvention. ISLAND — DANMARK

Artikel 14.4 i den nordiska konventionen om social trygghet den 5 mars 1981.

ISLAND — TYSKLAND Ingen konvention. ISLAND SPANIEN Ingen konvention. ISLAND FRANKRIKE Ingen konvention. ISLAND GREKLAND Ingen konvention. ISLAND — IRLAND Ingen konvention.

ISLAND — ITALIEN

Prop. 1991/921170 Bilaga 14 110. ISLAND _ LUXEMBURG ' Bilaga VI

Ingen konvention.

Ingen k0nvention.

111. ISLAND NEDERLÄNDERNA Ingen konvention.

112. ISLAND PORTUGAL Ingen konvention.

113. ISLAND - STORBRITANNIEN Inga.

114. ISLAND — LIECHTENSTEIN Ingen konvention.

115. ISLAND — NORGE

Artikel 14.4 i den nordiska konventionen om social trygghet den 5 mars 1981.

116. ISLAND SVERIGE

Artikel 14.4 i den nordiska konventionen om social trygghet den 5 mars 1981.

117. ISLAND SCHWEIZ Ingen konvention.

118. LIECHTENSTEIN BELGIEN Ingen konvention.

11.9. LIECHTENSTEIN - DANMARK Ingen konvention.

120. LIECHTENSTEIN —- TYSKLAND

Artikel 4.2 i konventionen om social trygghet den 7 april 1977 i dess lydelse enligt tilläggskonvention nr 1 den 11 augusti 1989 avseende betalning av kontantförmåner till personer som är bosatta i en tredje stat.

121. LIECHTENSTEIN SPANIEN Ingen konvention.

122. LIECHTENSTEIN — FRANKRIKE Ingen konvention.

123. LIECHTENSTEIN — GREKLAND

Ingen konvention. 45 l

124. LIECHTENSTEIN — IRLAND Prop. 1991/92:170 Bilaga 14

Ingen konvention. _ Bllaga VI

125. LIECHTENSTEIN — ITALIEN

Artikel 5 andra meningen i konventionen om social trygghet den 11 november 1976 avseende betalning av kontantförmå- ner till personer som är bosatta i en tredje stat.

126. LIECHTENSTEIN LUXEMBURG Ingen konvention.

127. LIECHTENSTEIN — NEDERLÄNDERNA Ingen konvention.

128. LIECHTENSTEIN PORTUGAL Ingen konvention.

129. LIECHTENSTEIN — STORBRITANNIEN Ingen konvention.

130. LIECHTENSTEIN NORGE Ingen konvention.

131. LIECHTENSTEIN SVERIGE Ingen konvention.

132. LIECHTENSTEIN — SCHWEIZ

Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 8 mars 1989 avseende betalning av kontantförmåner till personer som är bosatta i en tredje stat.

133. NORGE BELGIEN

Ingen konvention. 134. NORGE DANMARK

Artikel 14.4 i den nordiska konventionen om social trygghet den 5 mars 1981.

135. NORGE TYSKLAND Ingen konvention. 136. NORGE SPANIEN

Ingen konvention.

137. NORGE — FRANKRIKE Inga. 138. NORGE — GREKLAND . 452

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Bilaga VI

Artikel 16.5 i konventionen om social trygghet den 12 juni 1980.

139. NORGE — IRLAND Ingen konvention. 140. NORGE ITALIEN Inga. 141. NORGE — LUXEMBURG Ingen konvention. 142. NORGE - NEDERLÄNDERNA

Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 13 april 1989.

143. NORGE PORTUGAL

Artikel 6 i konventionen om social trygghet den 5 juni 1980. 144. NORGE — STORBRITANNIEN

Inga. 145. NORGE — SVERIGE

Artikel 14.4 i den nordiska konventionen om social trygghet den 5 mars 1981.

146. NORGE — SCHWEIZ

Artikel 6.2 i konventionen om social trygghet den 21 februari 1979.

147. SVERIGE BELGIEN Ingen konvention. 148. SVERIGE DANMARK

Artikel 14.4 i den nordiska konventionen om social trygghet den 5 mars 1981.

149. SVERIGE TYSKLAND

a) Artikel 4.2 i konventionen om social trygghet den 27 feb- ruari 1976. b) Punkt 8a i slutprotokollet till konventionen.

150. SVERIGE — SPANIEN

Artiklarna 5.2 och 16 i konventionen om social trygghet den 29 juni 1987.

151. SVERIGE FRANKRIKE

Inga. 453

152. SVERIGE GREKLAND Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Artiklarna 5.2 och 23 i konventionen om social trygghet den _ Bllaga VI

5 maj 1978i deras lydelse enligt tilläggskonventionen den 14 september 1984.

153. SVERIGE — IRLAND Ingen konvention.

154. SVERIGE ITALIEN

Artikel 20 i konventionen om social trygghet den 25 septem- ber 1979.

155. SVERIGE LUXEMBURG a) Artiklarna 4 och 29.1 i konventionen om social trygghet den 21 februari 1985 avseende personer som är bosatta i en tredje stat. b) Artikel 30 i konventionen.

156. SVERIGE — NEDERLÄNDERNA

Artiklarna 4 och 24.3 i konventionen om social trygghet den 2 juli 1976 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

157. SVERIGE — PORTUGAL

Artikel 6 i konventionen om social trygghet den 25 oktober 1978.

158. SVERIGE — STORBRITANNIEN

Artikel 4.3 i konventionen om social trygghet den 29 juni 1987.

159. SVERIGE — SCHWEIZ

Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 20 oktober . 1.978.

160. SCHWEIZ — BELGIEN a) Artikel 3.1 i konventionen om social trygghet den 24 sep- tember 1975 avseende betalning av kontantförmåner till personer som är bosatta i en tredje stat. . b) Punkt 4 i slutprotokollet till konventionen avseende betal- ning av kontantförmåner till personer som är bosatta i en tredje stat.

161. SCHWEIZ DANMARK Inga. 162. SCHWEIZ TYSKLAND

Artikel 4.2 i konventionen om social trygghet den 25 februari 1964 i dess lydelse enligt tilläggskonvention nr 1 den 9 sep- tember 1975 och tilläggskonvention nr 2 den 2 mars 1989 av- 454

seende betalning av kontantförmåner till personer som är bo- Prop. 1991/92:170 satta i en tredje stat. Bilaga 14

163. SCHWEIZ _ SPANIEN Bilaga Vl

Artikel 2 i konventionen om social trygghet den 13 oktober 1969 i dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 11 juni 1.982 avseende betalning av kontantförmåner till personer som är bosatta i en tredje stat.

164. SCHWEIZ — FRANKRIKE Inga. 165. SCHWEIZ GREKLAND

Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 1 juni 1973 avseende betalning av kontantförmåner till personer som är bosatta i en tredje stat.

166. SCHWEIZ — IRLAND Ingen konvention.

167. SCHWEIZ ITALIEN

a) Artikel 3 andra meningen i konventionen om social trygg- het den 14 december 1962 i dess lydelse enligt tilläggskon- ventionen den 18 december 1963, tilläggsöverenskom- melse nr 1 den 4juli 1969, tilläggsprotokollet den 25 feb- ruari 1974 och tilläggsöverenskommelse nr 2 den 2 april 1980 avseende betalning av kontantförmåner till personer som är bosatta i en tredje stat.

b) Artikel 9.1 i nämnda konvention.

168. SCHWEIZ LUXEMBURG

Artikel 4.2 i konventionen om social trygghet den 3juni 1967 i dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 26 mars 1976.

169. SCHWEIZ — NEDERLÄNDERNA

Artikel 4 andra meningen i konventionen om social trygghet den 27 maj 1970.

170. SCHWEIZ — PORTUGAL

Artikel 3 andra meningen i konventionen om social trygghet den 11 september 1975 avseende betalning av kontantförmå- ner till personer som är bosatta i en tredje stat.

171 . SCHWEIZ — STORBRITANNIEN

Artikel 3.1 och 3.2 i konventionen om social trygghet den 21 februari 1968 avseende betalning av kontantförmåner till per- soner som är bosatta i en tredje stat.”

Följande skall läggas till i bilaga 3 avsnitt B: ' 455

”67.

68.

69.

70.

ÖSTERRIKE _ BELGIEN

a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 4 april 1977 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

b) Punkt 3 i slutprotokollet till konventionen avseende per- soner som är bosatta i en tredje stat.

ÖSTERRIKE _ DANMARK

a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 16 juni 1987 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

b) Punkt I i slutprotokollet till konventionen avseende perso- ner som är bosatta i en tredje stat.

ÖSTERRIKE _ TYSKLAND

a) Artikel 41 i konventionen om social trygghet den 22 de- cember 1966 i dess lydelse enligt tilläggskonvention nr 1 den 10 april 1969, tilläggskonvention nr 2 den 29 mars 1974 och tilläggskonvention nr 3 den 29 augusti 1980.

b) Punkt 20 a i slutprotokollet till konventionen.

c) Artikel 3 i konventionen avseende personer som är bo- satta i en tredje stat. '

d) Punkt 3 g i slutprotokollet till konventionen.

e) Artikel 4.1 i konventionen avseende tysk lagstiftning, en- ligt vilken olycksfall (och arbetssjukdomar) som inträffar utanför Tysklands territorium och perioder som har full- gjorts utanför detta territorium, inte-ger anledning till be- talning av förmåner eller endast ger anledning till betal- ning av förmåner på vissa villkor, när de förmånsberätti- gade är bosatta utanför Förbundsrepubliken Tysklands territorium, i de fall då

i) förmånen redan är beviljad eller kunde beviljas vid denna överenskommelses ikraftträdande,

ii) personen ifråga har stadigvarande bosatt sig i Öster— rike före denna överenskommelses ikraftträdande och pension från pensions- och olycksfallsförsäkring bevil- jades inom ett år efter denna överenskommelses ikraft- trädande.

f) Punkt 19 b i slutprotokollet till konventionen. Vid tillämp- ning av nummer 3 e i denna bestämmelse skall det belopp som har beaktats av den behöriga institutionen inte över- stiga det belopp som skall betalas med hänsyn till motsva- rande perioder som skall ersättas av denna institution.

ÖSTERRIKE .— SPANIEN

a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 6 novem- ber 1981 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende per- soner som är bosatta i en tredje stat.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Bilaga VI

71.

72.

73.

74.

75.

76.

77.

78.

ÖSTERRIKE _ FRANKRIKE Inga. ÖSTERRIKE _ GREKLAND

a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 14 decem- ber 1979 i dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 21 maj 1986 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende per- soner som är bosatta i en tredje stat.

ÖSTERRIKE _ IRLAND

Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 30 september 1988 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

ÖSTERRIKE — ITALIEN

a) Artiklarna 5.3 och 9.2 i konventionen om social trygghet den 21 januari 1981.

b) Artikel 4 i konventionen avseende personer som är bo- satta i en tredje stat.

c) Punkt 2 i slutprotokollet till konventionen avseende perso- ner som är bosatta i en tredje stat.

ÖSTERRIKE _ LUXEMBURG

a) Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 21 de- cember 1971 i dess lydelse enligt tillläggskonvention nr 1 den 16 maj 1973 och tillläggskonvention nr 2 den 9 oktober 1978.

b) Artikel 3.2 i konventionen avseende personer som är bo- satta i en tredje stat.

c) Punkt III i slutprotokollet till konventionen avseende per- soner som är bosatta i en tredje stat.

ÖSTERRIKE _ NEDERLÄNDERNA

a) Artikel 3 i konventionen om social trygghet den 7 mars 1974 i dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 5 no- vember 1980 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende per- soner som är bosatta i en tredje stat.

ÖSTERRIKE PORTUGAL ' Inga. ÖSTERRIKE STORBRITANNIEN

a) Artikel 3 i konventionen om social trygghet den 22 juli

Prop. 1991/925170 Bilaga 14 Bilaga VI

79.

80.

81.

82.

83.

84.

85.

1980 i dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 9 de- cember 1985 avseende personer som är bosatta i en tredje Stat.

b) Protokoll angående vårdförmåner till nämnda konvention med undantag för artikel 2.3 avseende personer som inte kan göra anspråk på behandling enligt avdelning III kapi- tel 1 i förordningen.

ÖSTERRIKE _ FINLAND

a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 11 decem- ber 1985 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende per- soner som är bosatta i en tredje stat.222

ÖSTERRIKE _ ISLAND Ingen konvention.

ÖSTERRIKE LIECHTENSTEIN

Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 26 september 1968 i dess lydelse enligt tilläggskonvention nr 1 den 16 maj 1977 och tilläggskonvention nr 2 den 22 oktober 1987 av- seende betalning av kontantförmåner till personer som är bo- satta i en tredje stat.

ÖSTERRIKE _ NORGE

a) Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 27 au- gusti 1985.

b) Artikel 4 i konventionen avseende persOner som är bo- satta i en tredje stat.

c) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende per- soner som är bosatta i en tredje stat.

ÖSTERRIKE — SVERIGE

a) Artiklarna 4 och 24.1 i konventionen om social trygghet den 11 november 1975 i dess lydelse enligt tilläggskonven- tionen den 21 oktober 1982 avseende personer som är bo- satta i en tredje stat. .

b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende per- soner som är bosatta i en tredje stat.

ÖSTERRIKE — SCHWEIZ

Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 15 november 1967 i dess lydelse enligt tilläggskonvention nr 1 den 17 maj 1973, tilläggskonvention nr 2 den 30 november 1977 och till- äggskonvention nr 3 den 14 december 1987 avseende betal- ning av kontantförmåner till personer som är bosatta i en tredje stat.

FINLAND BELGIEN

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Bilaga VI

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 86. FINLAND —- DANMARK Bilaga VI

Ingen konvention.

Inga. 87. FINLAND — TYSKLAND

Artikel 4i konventionen om social trygghet den 23 april 1979. 88. FINLAND — SPANIEN

Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 19 decem- ber 1985.

89. FINLAND - FRANKRIKE Ingen konvention. 90. FINLAND — GREKLAND

Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 11 mars "1988.

91. FINLAND — IRLAND Ingen konvention. 92. FINLAND ITALIEN Ingen konvention. 93. FINLAND LUXEMBURG

Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 15 septem- ber 1988.

94. FINLAND _ NEDERLÄNDERNA Ingen konvention. 95. FINLAND PORTUGAL

Ingen konvention. 96. FINLAND STORBRITANNIEN Inga. 97. FINLAND ISLAND Inga. 98. FINLAND LIECHTENSTEIN Ingen konvention. 99. FINLAND NORGE Inga. 100. FINLAND - SVERIGE 459

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 101. FINLAND SCHWEIZ ' Bilaga VI

Inga.

Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 28 juni 1985.

102. ISLAND — BELGIEN Ingen konvention.

103. ISLAND DANMARK Inga.

104. ISLAND — TYSKLAND Ingen konvention.

105. ISLAND — SPANIEN Ingen konvention.

106. ISLAND - FRANKRIKE Ingen konvention.

107. ZISLAND GREKLAND Ingen konvention.

108. ISLAND IRLAND Ingen konvention.

109. ISLAND ITALIEN Ingen konvention.

110. ISLAND — LUXEMBURG

Ingen konvention.

111. ISLAND NEDERLÄNDERNA Ingen konvention.

112. ISLAND PORTUGAL Ingen konvention.

113. ISLAND — STORBRITANNIEN Inga.

114. ISLAND LIECHTENSTEIN Ingen konvention.

115. ISLAND — NORGE Inga.

116. ISLAND — SVERIGE 460

Prop. 1991/922170 Bilaga 14 117. ISLAND - SCHWEIZ Bilaga VI

Inga.

Ingen konvention.

118. LIECHTENSTEIN BELGIEN Ingen konvention.

119. LIECHTENSTEIN DANMARK Ingen konvention.

120. LIECHTENSTEIN TYSKLAND

Artikel 4.2 i konventionen om social trygghet den 7 april 1977 i dess lydelse enligt tilläggskonvention nr 1 den 11 augusti 1989 avseende betalning av kontantförmåner till personer som är bosatta i en tredje stat.

121. LIECHTENSTEIN SPANIEN Ingen konvention.

122. LIECHTENSTEIN — FRANKRIKE Ingen konvention.

123. LIECHTENSTEIN — GREKLAND Ingen konvention.

124. LIECHTENSTEIN IRLAND Ingen konvention.

125. LIECHTENSTEIN — ITALIEN

Artikel 5 andra meningen i konventionen om social trygghet den 11 november 1976 avseende betalning av kontantförmå- ner till personer som är bosatta i en tredje stat.

126. LIECHTENSTEIN LUXEMBURG Ingen konvention. .

127. LIECHTENSTEIN NEDERLÄNDERNA Ingen konvention.

128. LIECHTENSTEIN PORTUGAL Ingen konvention.

129. LIECHTENSTEIN — STORBRITANNIEN Ingen konvention.

130. LIECHTENSTEIN — NORGE

Ingen konvention. 461

131. LIECHTENSTEIN — SVERIGE Prop. 1991/921170 Bilaga 14 Ingen konvention. _ Bllaga VI 132. LIECHTENSTEIN SCHWEIZ

Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 8 mars 1989 avseende betalning av kontantförmåner till personer som är bosatta i en tredje stat.

133. NORGE BELGIEN Ingen konvention.

134. NORGE DANMARK Inga.

135. NORGE TYSKLAND Ingen konvention.

136. NORGE SPANIEN Ingen konvention.

137. NORGE FRANKRIKE Inga.

138. NORGE GREKLAND Inga.

139. NORGE — IRLAND

Ingen konvention.

140. NORGE ITALIEN Inga.

141. NORGE —- LUXEMBURG Ingen konvention.

142. NORGE - NEDERLÄNDERNA

Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 13 april 1989.

143. NORGE PORTUGAL Inga. 144. NORGE - STORBRITANNIEN Inget. 145. NORGE SVERIGE Inga. 146. NORGE SCHWEIZ 462

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Bilaga VI

Artikel 6.2 i konventionen om social trygghet den 21 februari 1979.

147. SVERIGE — BELGIEN Ingen konvention.

148. SVERIGE DANMARK Inga.

149. SVERIGE — TYSKLAND

Artikel 4.2 i konventionen om social trygghet den 27 februari 1976.

150. SVERIGE — SPANIEN

Artiklarna 5.2 och 16 i konventionen om social trygghet den 29 juni 1987.

151. SVERIGE — FRANKRIKE Inga. 152. SVERIGE — GREKLAND

Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 5 maj 1978 i dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 14 september 1984.

153. SVERIGE IRLAND Ingen konvention. 154. SVERIGE — ITALIEN

Artikel 20 i konventionen om social trygghet den 25 septem- ber 1979.

155. SVERIGE - LUXEMBURG

Artiklarna 4 och 29.1 i konventionen om social trygghet den 21 februari 1985 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

156. SVERIGE — NEDERLÄNDERNA

Artiklarna 4 och 24.3 i konventionen om social trygghet den 2 juli 1976 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

157. SVERIGE — PORTUGAL

Artikel 6 i konventionen om social trygghet den 25 oktober 1978.

158. SVERIGE - STORBRITANNIEN

Artikel 4.3 i konventionen om social trygghet den 29 juni 1987. 463

159. SVERIGE SCHWEIZ Prop. 1991/92:170

Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 20 oktober Bilaga 14 1978 Bllaga VI

160. SCHWEIZ BELGIEN

a) Artikel 3.1 i konventionen om social trygghet den 24 sep- tember 1975 avseende betalning av kontantförmåner till personer som är bosatta i en tredje stat.

b) Punkt 4 i slutprotokollet till nämnda konvention avseende betalning av kontantförmåner till personer som är bosatta i en tredje stat.

161. SCHWEIZ DANMARK Inga. 162. SCHWEIZ — TYSKLAND

Artikel 4.2 i konventionen om social trygghet den 25 februari 1964 i dess lydelse enligt tilläggskonventionen nr 1 den 9 sep- tember 1975 och tilläggskonvention nr 2 den 2 mars 1989 av- seende betalning av kontantförmåner till personer som är bo- satta i en tredje stat.

163. SCHWEIZ SPANIEN

Artikel 2 i konventionen om social trygghet den 13 oktober 1969 i dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 11 juni 1982 avseende betalning av kontantförmåner till personer som är bosatta i en tredje stat.

164. SCHWEIZ FRANKRIKE Inga. 165. SCHWEIZ GREKLAND

Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 1 juni 1973 avseende betalning av kontantförmåner till personer som är bosatta i en tredje stat.

166. SCHWEIZ - IRLAND Ingen konvention.

167. SCHWEIZ —- ITALIEN

a) Artikel 3 andra meningen i konventionen om social trygg- het den 14 december 1962 i dess lydelse enligt tilläggskon- ventionen den 18 december 1963, tllläggsöverenskom- melse nr 1 den 4 juli 1969, tilläggsprotokollet den 25 feb- ruari 1974 och tilläggsöverenskommelse _nr 2 den 2 april 1980 avseende betalning av kontantförmåner till personer som är bosatta i en tredje stat. b) Artikel 9.1 i konventionen. 464

Artikel 4.2 i konventionen om social trygghet den 3juni 1967 . Bllaga VI i dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 26 mars 1976. 169. SCHWEIZ — NEDERLÄNDERNA

Artikel 4 andra meningen i konventionen om social trygghet den 27 maj 1970.

170. SCHWEIZ -— PORTUGAL

Artikel 3 andra meningen i konventionen om social trygghet den 11 september 1975 avseende betalning av kontantförmå- ner till personer som är bosatta i en tredje stat.

171 . SCHWEIZ — STORBRITANNIEN

Artikel 3.1 och 3.2 i konventionen om social trygghet den 21 februari 1968 avseende betalning av kontantförmåner till per- soner som är bosatta i en tredje stat.”

m) Följande skall läggas till i bilaga 4: ”M. ÖSTERRIKE Ingen. N. FINLAND Ingen. O. ISLAND Ingen. P. LIECHTENSTEIN Ingen. Q. NORGE Ingen. R. SVERIGE Ingen. S. SCHWEIZ Ingen.” n) Följande skall läggas till i bilaga 6: ”M. ÖSTERRIKE

1. Vid tillämpningen av kapitel 1 i förordningens avdelning III skall en person som uppbär offentlig tjänstepension an- ses vara pensionär.

2. Vid tillämpningen av förordningens artikel 46.2 skall bort- ses från tillägg till avgifterna för tilläggsförsäkring och till- 465

läggsförmån för gruvarbetare enligt österrikisk lagstift— Prop. 1991/92:170 nillg. I dessa fall skall det belopp som har beräknats enligt Bilaga 14 förordningens artikel 46.2 ökas genom tillägg till avgif— Bilaga VI tema för tilläggsförsäkring och tilläggsförmån till gruvar- betare.

3. Vid tillämpningen av förordningens artikel 46.2 skall för österrikisk lagstiftning den dag som gäller för pension (Stichtag) anses som den dag då försäkringsfallet inträffar.

4. Tillämpningen av förordningens bestämmelser skall inte innebära någon reduktion i rätten till förmåner enligt ös- terrikisk lagstiftning med avseende på personer vilkas so- cialförsäkringssituation har påverkats av politiska eller re- ligiösa skäl eller på grund av deras härkomst.

N. FINLAND

1. För att fastställa om perioden mellan försäkringsfallets inträf- fande och pensionsåldern (antagandeperiod) Skall beaktas vid beräkning av den finska arbetspensionen skall försäkrings- el- ler bosättningsperioder enligt en annan stats lagstiftning, för vilken denna förordning gäller, beaktas såvitt avser villkoret om bosättning i Finland. IN) . Om anställning eller verksamhet som egenföretagare i Finland har upphört och försäkringsfallet inträffar under anställning el- ler verksamhet som egenföretagare i en annan stat, för vilken denna förordning gäller, och om pensionen enligt den finska lagstiftningen om försäkringsarbetspension inte längre omfat- tar perioden mellan försäkringsfallet och pensionsåldern (an- tagandetid) Skall försäkringspcrioder enligt lagstiftningen i en annan stat för vilken denna förordning gäller beaktas vad avser villkoren för antagandetid som om de vore försäkringspcrioder i Finland.

3. Om enligt finländsk lagstiftning tillägg skall betalas av en insti- tution i Finland på grund av försening i handläggningen av en ansökan om förmån, skall en ansökan som har lämnats till en institution i en annan stat, för vilken denna förordning gäller, vid tillämpningen av bestämmelserna i den finska lagstift- ningen avseende sådant tillägg anses ha lämnats den dag då an- sökan tillsammans med alla nödvändiga bilagor når den behö- riga institutionen i Finland.

0. ISLAND

Om anställning eller verksamhet som egenföretagare i Island har upphört och försäkringsfallet inträffar under anställning eller verksamhet som egenföretagare i en annan stat, för vil- ken denna förordning gäller, och om invalidpension enligt både socialförsäkrings- och tilläggspensionssystemen (pen- sionskassor) i Island inte längre omfattar perioden mellan för- säkringsfallet och pensionsåldern (antagandeperioder) skall 466

försäkringspcrioder enligt lagstiftningen i en annan stat, för Prop. 1991/922170 vilken denna förordning gäller, beaktas vad avser villkoren Bilaga 14 för kravet på antagandeperioder som om de vore försäkrings- Bilaga VI perioder i Island.

LIECI—ITEN STEI N

Varje anställd eller egenföretagare som inte längre omfattas av den liechtensteinska lagstiftningen om invaliditetsförsäk- ring skall vid tillämpningen av avdelning III kapitel 3 i förord- ningen anses vara försäkrad enligt denna försäkring vid be- viljande av normal invalidpension om

a) han den dag då försäkringsfallet inträffar enligt bestäm- melserna i den liechtensteinska lagstiftningen om invalid- försäkring

i) undergär rehabiliteringsåtgärder som utges enligt inva- liditetsförsäkringen i Liechtenstein, ii) är försäkrad enligt lagstiftningen om ålders-, efterle- vande- eller invaliditetsförsäkring i en annan stat, för vilken denna förordning gäller, iii) kan göra anspråk på pension enligt invaliditets- eller åldersförsäkring i en annan stat för vilken denna för- ordning gäller eller om han uppbär en sådan pension, iv) är oförmögen till arbete enligt lagstiftningen i en annan stat för vilken denna förordning gäller och kan göra an- språk på förmåner från sjukförsäkrings- eller olycks- fallsförsäkring i den staten eller om han uppbär en så- dan förmån, eller

v) kan göra anspråk på kontantförmåner på grund av ar- betslöshet från arbetslöshetsförsäkringen i en annan stat, för vilken denna förordning gäller," eller om han uppbär en sådan förmån,

b) eller om han arbetade i Liechtenstein som gränsarbetare och inom tre är omedelbart före försäkringsfallets inträf- fande enligt den liechtensteinska lagstiftningen, betalat avgifter enligt denna lagstiftning för minst 12 månader, el- ler

c) om han måste sluta sin anställning eller verksamhet som egenföretagare i Liechtenstein på grund av olycksfall eller då han sålänge han stannar i Liechtenstein skall vara skyl- dig att betala avgifter på samma grunder som en person utan förvärvsarbete.

NORGE

1. Övergångsbestämmelserna i den norska lagstiftningen som medför en reduktion av den försäkringsperiod som krävs för full tilläggspension för personer födda före 1937 skall tillämpas på personer som är omfattade av förord- ningen under förutsättning att de har varit bosatta i Norge 467

eller har varit sysselsatta i förvärvsarbete som anställda el- Prop. 1991/92:170 ler egenföretagare i Norge, för sådant antal år som krävs Bilaga 14 efter fyllda 16 år'och före den 1 januari 1967. Detta krav Bilaga Vl skall vara ett år för varje år personens födelseår infaller före 1937. . En person som är försäkrad enligt lagen om social trygghet och som vårdar försäkrade vårdbehövande äldre, arbets- oförmögna eller sjuka personer skall enligt föreskrivna villkor tillgodoräknas pensionspoäng för sådana perioder. På samma sätt skall en person som vårdar små barn tillgo- doräknas pensionspoäng under vistelse i en annan stat än Norge. för vilken förordningen gäller, under förutsättning att personen ifråga är föräldraledig enligt norsk arbetslag- stiftning. lx)

R. SVERIGE

]. Vid tillämpningen av artikel 18.) skall för fastställande av en persons rätt till föräldrapenning försäkringsperioder som har fullgjorts i en annan stat än Sverige, för vilken denna förordning gäller, anses baserade på samma genom- snittsinkomster som de svenska försäkringspcrioder med vilka de sammanräknas.

2. Förordningens bestämmelser om sammanläggning av för- säkringspcrioder skall inte tillämpas på övergångsbestäm- melserna i den svenska lagstiftningen om rätt till förmånli- gare beräkning av folkpension för personer som är bosatta i Sverige under en fastställd period före pensionsansökan.

3. Vid fastställandet av rätten till förtids— eller efterlevande- pension som delvis baseras på framtida antagna försäk- ringspcrioder skall en person anses uppfylla försäkrings- och inkomstvillkoren i den svenska lagstiftningen om han som anställd eller egenföretagare omfattas av ett försäk- ringssystem eller ett system som grundas på bosättning i en annan stat, för vilken denna förordning gäller.

4. Är med vård av små barn skall enligt föreskrivna villkor i den svenska lagstiftningen anses som försäkringspcrioder för tilläggspension även om barnet och personen ifråga är bosatta i en annan stat, för vilken denna förordning gäller, under förutsättning att den person som vårdar barnet är föräldraledig enligt bestämmelserna i lagen om ledighet för vård av barn.

S. SCHWEIZ

1. Om enligt bestämmelserna i förordningen en person har rätt att ansöka om medlemskap i en schweizisk erkänd sjukkassa har hans familjemedlemmar som är bosatta inom en annan stats territorium, för vilken denna förord- ning gäller, också rätt att ansöka om medlemskap i samma 468 sjukkassa.

2. Vid tillämpningen av förordningens artiklar 9.2 och 18.1 Prop. 1991/92zl70 skall försäkringspcrioder som har fullgjorts enligt lagstift- Bilaga 14 ningen i en annan stat, för vilken denna förordning gäller, Bilaga V] beaktas som om personen ifråga vore en ”Ziiger — passant - passante” (överflyttande) enligt den schweiziska lagstift- ningen. Försäkring eller rätt i egenskap av familjemedlem likställs med personlig försäkring.

3. Varje anställd eller egenföretagare som inte längre omfat- tas av schweizisk lagstiftning om invaliditetsförsäkring skall vid tillämpning av kapitel 3 i förordningens avdelning III anses vara försäkrad enligt denna försäkring vid bevil- jande av normal invalidpension om

a) han den dag då försäkringsfallet inträffar enligt bestäm- melserna i den schweiziska lagstiftningen om invalidför- säkring

i) undergår rehabiliteringsåtgärder som utges enligt inva- liditetsförsäkringen i Schweiz, ii) är försäkrad enligt lagstiftningen om ålders-, efterle- vande- eller invaliditetsförsäkring i en annan stat för vilken denna förordning gäller, iii) kan göra anspråk på pension enligt invaliditets- eller åldersförsäkring i en annan stat för vilken denna för- ordning gäller eller om han uppbär en sådan pension, iv) är oförmögen till arbete enligt lagstiftningen i en annan stat, för vilken denna förordning gäller, och kan göra anspråk på förmåner från sjukförsäkrings- eller olycks- fallsförsäkring i den staten eller om han uppbär en så- dan förmån, eller

v) kan göra anspråk på kontantförmåner på grund av ar- betslöshet från arbetslöshetsförsäkringen i en annan stat, för vilken denna förordning gäller, eller om han uppbär en sådan förmån,

b) eller om han har arbetade i Schweiz som gränsarbetare och inom tre år omedelbart före försäkringsfallets inträf- fande enligt den schweiziska lagstiftningen, betalat avgifter enligt denna lagstiftning för minst 12 månader, el- ler

c) om han måste sluta sin anställning eller självständiga för- värvsmässiga verksamhet i Schweiz på grund av olycksfall eller sjukdom då han skall, sålänge han stannar i Schweiz, vara skyldig att betala avgifter på samma grunder som en person utan förvärvsarbete.”

0) Följande skall läggas till i bilaga 7: ”10. Om en person är egenföretagare i Österrike och anställd som arbetstagare i en annan stat för vilken denna förordning gäl- ler.

11. Om en person som är bosatt i Finland är egenföretagare i Fin- _” L) ,

land och anställd som arbetstagare i en annan stat för vilken Prop. 1991/922170 denna förordning gäller. Bilaga 14 12. Om en person som är bosatt i Island är egenföretagare i Island Bilaga V] och anställd som arbetstagare i en annan stat för vilken denna förordning gäller. 13. Om en person är egenföretagare i Liechtenstein och anställd som arbetstagare i en annan stat för vilken denna förordning gäller. 14. Om en person som är bosatt i Norge är egenföretagare i Norge och anställd som arbetstagare i en annan stat för vilken denna förordning gäller. 15. Om en person som är bosatt i Sverige är egenföretagare i Sve- rige och anställd som arbetstagare i en annan stat för vilken denna förordning gäller. 16. Om en person är egenföretagare i Schweiz och anställd som arbetstagare i en annan stat för vilken denna förordning gäl- ler.”

Rådets förordning (EEG) 574/72 av den 21 mars 1972 om tillämpning av förordning (EEG) 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen uppdaterad genom — 383 R 2001: Rådets förordning (EEG) 2001/83 av den 2 juni 1983 (EGT Nr L 230, 22.8.1983, s. 6) och senare ändrad genom — 385 R 1660: Rådets förordning (EEG) 1660/85 av den 13 juni 1985 (EGT nr L 160, 20.6.1985, s. 1) ' 385 R 1661: Rådets förordning (EEG) 1661/85 av den 13 juni 1985 (EGT nr L 160, 20.6.1985, s. 7) Å 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 188) — 386 R 513: Kommissionens förordning (EEG) 513/86 av den 26 feb- ruari 1986 (EGT nr L 51, 28.2.1986, s. 44) 386 R 3811: Rådets förordning (EEG) 3811/86 av den 11 december 1986 (EGT nr L 355, 16.12.1986, s. 5) — 389 R 1305: Rådets förordning (EEG) 1305/89 av den 11 maj 1989 (EGT nr L 131, 13.5.1989, s. 1) — 389 R 2332: Rådets förordning (EEG) 2332/89 av den 18 juli 1989 (EGT nr L 224, 2.8.1989, s. 1) 389 R 3427: Rådets förordning (EEG) 3427/89 av den 30 oktober 1989 (EGT nr I.. 331, 16.11.1989, 5.1) 391 R 2195: Rådets förordning (EEG) 2195/91 av den 25 juni 1991 (EGT nr L 206, 29.7 1991, s. 2) Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tilläm- pas med följande anpassning: a) Följande skall läggas till i bilaga 1:

”M. ÖSTERRIKE ]. Bundesminister fiir Arbeit und Soziales (Förbundsminis- 470 tern för arbete och sociala frågor), Wien.

N. FINLAND Sosiaali- ja terveysministeriö (Social- och hälsovårdsministe- riet), Helsingfors.

0. ISLAND

2. Félagsmalaradherra (Socialministem), Reykjavik.

3. Fjärmålaradherra (Finansministern), Reykjavik.

P. LIECHTENSTEIN

Die Regierung des Färstentums Liechtenstein (regeringen i furstendömet Liechtenstein), Vaduz.

Q. NORGE

1. Sosialdepartementet (Socialdepartementet), Oslo.

2. Arbeids- og administrasjonsdepartementet (Arbets- och administrationsdcpartementct), Oslo.

3. Barne- og familiedepartementet (Barn- och familjedepar- tctnentet), Oslo.

R. SVERIGE

Regeringen (Socialdepartementct), Stockholm.

S. SCHWEIZ

]. Bundesamt fär Sozialversicherung, Bern Office fédéral des assurances sociales, Berne - Ufficio federale delle assi- curazioni sociali, Berna (Förbundsverket för socialförsäk- ring, Bern).

2. Bundesarnt fiir Industrie, Gewerbe und Arbeit, Bern - Office fédéral de liindustrie, des arts ct métiers et du tra- vail, Berne- Ufficio federale dell'industria, delle arti e mestieri e del lavoro, Berna - (Förbundsverket för industri och arbete, Bern)."

b) Följande skall läggas till i bilaga 2: "M. ÖSTERRIKE

De österrikiska institutionernas behörighet bestäms av regler i österrikisk lagstiftning, om inte annat anges nedan: ]. Sjukförsäkring a) Om personen ifråga är bosatt inom en annan stats territo- rium, för vilken denna förordning gäller, och en Gebiets- krankenkasse (distriktssjukkassa) är behörig för en för- säkring och enligt österrikisk lagstiftning dcn lokala behö- 471

righeten inte kan avgöras skall den lokala behörigheten Prop. 1991/92:170 fastställas enligt följande: Bilaga 14 Den Gebietskrankenkasse (distriktssjukkassa) som är be- Bilaga VI hörig för den senaste anställningen i Osterrike, eller Å den Gebietskrankenkasse (distriktssjuk- kassa) som är behörig för den senaste bosättningen i Ös- terrike, eller om det aldrig har förelegat en anställning för vilken en distriktssjukkassa var behörig eller ingen bosättning i Ös- terrike förelegat Wiener Gebietskrankenkasse (distriktss- jukkassan i Wien).

b) När avsnitten 4 och 5 i del III kapitel 1 i förordningen till- lämpas i förening rned artikel 95 i tillämpningsförord- ningen med avseende på återbetalning av kostnader för förmåner till personer som har rätt till pension enligt ASVG (lagen om allmän socialförsäkring):

Hauptverband der österreichischen Sozialversiche- rungsträger (De österrikiska socialförsäkringsorganens huvudorganisation), Wien, varvid återbetalning av kost- naderna skall göras från de avgifter för pensionärernas sjukförsäkring som uppburits av huvudorganisationen.

2. Pensionsförsäkring Vid bestämmande av den institution som är ansvarig för betalning av en förmån skall endast försäkringsperioder enligt österrikisk lagstiftning beaktas.

. Arbetslöshetsförsäkring

a) För anmälan av arbetslöshet: Det Arbeitsamt (arbetskontor) som är behörigt på den berörda personens bosättnings- eller vistelseort.

b) För utfärdande av blanketterna E 301, E 302 och E 303:

Det Arbeitsamt (arbetskontor) som är behörigt på den berörda personens arbetsort.

a) Familjeförmåner med undantag för Karenzurlaubsgeld (särskild moderskapsförmån):

Finanzamt (Finanskontoret).

b) Karenzurlaubsgeld (särskild moderskapsförmån):

Det Arbeitsamt (arbetskontor) som är behörigt på den berörda personens bosättnings- eller vistelseort.

Lo.)

FINLAND 1. Sjukdom och moderskap a) Kontantförmåner: Kansaneläkelaitos Folkpensionsanstalten med dess lo- kalbyråer, eller — Sjukkassorna. b) Vårdförmåner:

i) Återbetalningar enligt sjukförsäkringen: 471

Kansaneläkelaitos — Folkpensionsanstalten med dess Prop. 1991/92:170

lokalbyråer, eller Bilaga 14 Sjukkassorna. Bilaga VI ii) Allmän hälso- och sjukhusvård: De lokala inrättningar som lämnar vård enligt syste- met. 2. Ålderdom, invaliditet, dödsfall (pensioner) a) Folkpension: Kansaneläkelaitos — Folkpensionsanstalten. b) Arbetspension: Den arbetspensionsinrättning som utger och utbetalar pensionen. 3. Olycksfall i arbetet, arbetssjukdomar: Tapaturmavakuutuslaitosten Liitto Olycksfallsförsäk- ringsanstalternas förbund vid läkarvård och i andra fall den institution som utger och utbetalar förmånerna. 4. Dödsfallsersättningar —Å Kansaneläkelaitos = Folkpensionsanstalten, eller —den institution som utger och utbetalar förmåner vid olycksfallsförsäkring. 5. Arbetslöshet a) Grundsystem: Kansaneläkelaitos Folkpensionsanstalten med dess lo- kalbyråer. b) Tilläggssystem: Behörig arbetslöshetskassa. 6. Familjeförmåner a) Barnbidrag: Socialnämnden i den kommun där förmånstagaren är bosatt. b) Vårdbidrag för barn: Kansaneläkelaitos Folkpensionsanstalten med dess lokalbyråer.

ISLAND 1. Alla fall utom arbetslöshets- och familjeförmåner Tryggingastofnun ri'kisins (Riksförsz'ikringsverket), Rc- ykjavik. 2. Arbetslöshetsförmåner Tryggingastofnun rikisins, Atvinnuleysistryggingasjö- dur (Riksförsäkringsverket, Arbetslöshetsförsäkringskas- san) Reykjavik. 3. Familjeförmåner &) Familjeförmåner med undantag för barnbidrag och tillägg till barnbidrag: Tryggingastofnun rikisins (Riksförsäkringsverket), Re- ykjavik. b) Barnbidrag och tillägg till barnbidrag:

Rikisskattstjöri (Riksskattedirektoratet), Reykjavik. 473

LIECHTENSTEIN Prop. 1991/92:170 1. Sjukdom och moderskap Bilaga 14 — Den erkända sjukförsäkringskassa Itos vilken personen Bilaga V1 är försäkrad eller —Amt fiir Volkswirtschaft (Nationella ekonomiverket). 2. Invaliditet a) Invaliditetsförsäkring: Liechtensteinische Invalidenversicherung (Liechten- steins invaliditetsförsäkring). b) Försäkringssystem för förvärvsarbetande: Den pensionskassa till vilken den sista arbetsgivaren är ansluten. 3. Ålderdom och dödsfall (pensioner) a) Älders- och efterlevandeförsäkring: Liechtensteinische Alters- und Hinterlassenenversiche- rung (Liechtensteins ålders- och efterlevandeförsäkring). b) Försäkringssystem för förvärvsarbetande: Den pensionskassa till vilken den sista arbetsgivaren är ansluten. 4. Olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar Den olycksfallsförsäkringskassa hos vilken personen är försäkrad eller Amt fiir Volkswirtschaft (Nationella ekonomiverket). 5. Arbetslöshet Amt fär Volkswirtschaft (Nationella ekonomikontoret). 6. Familjeförmåner Liechtensteinische Familienausgleichskasse (Liechten- steins familjeutjämningskassa).

NORGE

1. Arbetslöshetsförmåner Arbeidsdirektoratet, Oslo, fylkesarbeidskontorene og de lokale arbeidskontor på bostedet eller oppholdsstedet (Arbetsdirektoratet, Oslo, länsarbetskontoren och de 10- kala arbetskontoren på bosättnings- eller vistelseorten). 2. Alla andra förmåner enligt den norska lagen om social trygghet Rikstrygdeverket, Oslo, fylkestrygdekontorene og de lokale trygdekontor på bostedet eller oppholdsstedet (Riksförsäkringsverket, Oslo, länsförsäkringskontoren och de lokala försäkringskontoren på bosättnings- eller vistelseorten). 3. Familjebidrag Rikstrygdeverket, Oslo, og de lokale trygdekontor på bostedet eller oppholdsstedet (Riksförsäkringsverket, Oslo, och de lokala försäkringskontoren på bosättnings- eller vistelseorten. 4. Pensionsförsäkring för sjömän 474

Pensjonstrygden for sjömenn (Pensionsförsäkringen för Prop. 1991/92:170 sjömän), Oslo. Bilaga 14 SVERIGE Bilaga Vl

1. Alla fall utom arbetslöshet

a) Som allmän regel:

Den försäkringskassa hos vilken personen är försäkrad.

b) För sjömän som inte är bosatta i Sverige:

Göteborgs allmänna försäkringskassa, Sjöfartskonto- ret.

c) För tillämpningen av tillämpningsförordningens artiklar 35 till 59 på personer som inte är bosatta i Sverige:

Stockholms läns allmänna försäkringskassa, utlandsav- delningen.

d) För tillämpningen av tillämpningsförordningens artiklar 60 till 77 på personer, med undantag för sjömän, som inte är bosatta i Sverige: — Försäkringskassan på den ort där olycksfallet i arbete in- träffade eller där arbetssjukdomen visade sig eller —Stockholms läns allmänna försäkringskassa, utlandsav- delningen.

2. Arbetslöshetsförmåner Arbetsmarknadsstyrelsen.

SCHWEIZ

1. Sjukdom och moderskap Anerkannte Krankenkasse Caisse-maladie reconnue - Cassa malati riconosciuta -(Den erkända sjukkassa hos vilken personen är försäkrad). 2. Invaliditet a) Invaliditetsförsäkring: i) Personer bosatta i Schweiz: Invalidenversicherungskommission -Commission de l'assurance invalidite' -Commissione dell*assicura- zione invaliditä (Invalidförsäkringskommission) i den kanton där personen är bosatt. iii) Personer bosatta utanför Schweiz: Schweizerische Ausgleichskasse, Genf — Caisse suisse de compensation, Geneve — Cassa svizzera di compensazione, Ginevra _ (Schweiziska utjämnings- kassan), Geneve. b) Försäkringssystem för förvärvsarbetande: Den pensionskassa till vilken den sista arbetsgivaren är ansluten. 3. Ålderdom och dödsfall a) Älders- och efterlevandeförsäkring: i) Personer bosatta i Schweiz: Den Ausgleichskasse Caisse de compensation - 475

Cassa di compensazione (Utjämningskassa) till vil- Prop. 1991/92:17() ken avgifter sist har erlagts. Bilaga 14 ii) Personer bosatta utanför Schweiz: Bilaga VI Schweizerische Ausgleichskasse, Gcnf - Caisse suisse de compensation, Geneve — Cassa svizzera di compensazione, Ginevra (Schweiziska utjämningskassan, Geneve). b) Försäkringssystem för förvärvsarbetande: Den pensionskassa till vilken den senaste arbetsgivaren är ansluten. 4. Olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar a) Anställda: Den olycksfallsförsäkringsgivare hos vilken arbetsgiva- ren är försäkrad. b) Egenföretagare: Den olycksfallsförsäkringsgivare hos vilken personen är frivilligt försäkrad. 5. Arbetslöshet a) Vid hel arbetslöshet: Den arbetslöshetskassa som arbetstagaren valt. b) Vid partiell arbetslöshet: Den arbetslöshetskassa som arbetsgivaren valt. 6. Familjeförmåner a) Federalt system: i) Anställda:

Den kantonale Ausgleichskasse — Caisse cantonale de compensation — Cassa cantonale di compensazione (kantonala utjämningskassa) till vilken arbetsgivaren är ansluten.

ii) Egenföretagare:

Den kantonale Ausgleichskasse Caisse cantonale de compensation Cassa cantonale di compensazione (kantonala utjämningskassan) i den kanton där perso- nen är bosatt.

b) Kantonala system: i) Anställda:

Den Familienausgleichskasse —- Caisse de compensa- tion familiale Cassa di compensazione familiale - (familjeutjämningskassa) till vilken arbetsgivaren är ansluten eller arbetsgivaren själv.

ii) Egenföretagare:

Den Kantonale Ausgleichskasse Caisse cantonale de compensation Cassa cantonale di compensazione (kantonala utjämningskassa) till vilken personen är ansluten.”

e) Följande skall läggas till i slutet av bilaga 3:

”M. ÖSTERRIKE

_l . 1 . Sjukförsäkring 7h

a) I alla fall, utom för tillämpningen av förordningens artik- Prop. 1991/922170 lar 27 och 29 och tiIlämpningsförordningens artiklar 30 och Bilaga 14 31 iförhållandc till den institution på en pensionärs bosätt- Bilaga VI ningsort som nämns i förordningens artikel 27:

Den Gebietskrankenkasse (distriktssjukkassa) som är behörig på personens bosättnings- eller vistelseort.

b) För tillämpningen av förordningens artiklar 27 och 29 och tillämpningsförordningens artiklar 30 och 31 i förhållande till den institution på en pensionärs bosättningsort som nämns i förordningens artikel 27:

Den behöriga institutionen.

a) Om personen har varit omfattad av österrikisk lagstiftning med undantag för tillämpningen av tillämpningsförord- ningens artikel 53:

Den behöriga institutionen.

b) I alla andra fall med undantag för tillämpningen av till- ämpningsförordningens artikel 53:

Pensionsversicherungsanstalt der Angestellten (Pen- sionsförsäkringsanstalten för anställda), Wien.

c) För tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel 53:

Hauptverband der österreichischen Sozialversiche- rungsträger (De österrikiska socialförsäkringsorgancns huvudorganisation), Wien.

a) Vårdförmåner:

_Den Gebietskrankenkasse (distriktssjukkassa) som är behörig på personens bosättnings- eller vistelseort, eller Allgemeine Unfallversicherungsanstalt (Allmänna olycksfallsförsäkringsanstalten), Wien, kan utge förmå- ner.

b) Kontantförmåner:

i)I alla fall med undantag för tillämpningen av tillämp- ningsförordningens artikel 53 i förening med artikel 77:

Allgemeine Unfallversicherungsanstalt (Allmänna olycksfallsförsäkringsanstalten), Wien.

ii) För tillämpningen av tillämpningsförordningens arti-

kel 53 i förening med artikel 77: Hauptverband der österreichischen Sozialversiche- rungsträger (De österrikiska socialförsäkringsorga- nens huvudorganisation), Wien.

4. Arbetslöshetsförsäkring Det Arbeitsamt (arbetskontor) som är behörigt på per- sonens bosättnings- eller vistelseort.

a) Familjeförmåner med undantag för Karenzurlaubsgeld 477

(särskild moderskapsförmån): Prop. 1991/92:170 Det Finanzamt (finanskontor) som är behörigt på för- Bilaga 14 månstagarens bosättnings- eller vistelseort. Bilaga Vl b) Karenzurlaubsgeld (särskild moderskapsförmån): Det Arbeitsamt (arbetskontor) som är behörigt på per- sonens bosättnings- eller vistelseort.

FINLAND

1. Sjukdom och moderskap a) Kontantförmåner: — Kansaneläkelaitos Folkpensionsanstalten med dess lo- kalbyråer eller — Sjukkassorna. b) Vårdförmåner: i) Återbetalningar enligt sjukförsäkringen: Kansaneläkelaitos — Folkpensionsanstalten med dess lokalbyråer eller — Sjukkassorna. ii) Allmän hälso- och sjukhusvård: De lokala inrättningar som lämnar vård enligt syste- met. 2. Ålderdom, invaliditet, dödsfall (pensioner) Folkpension: Kansaneläkelaitos Folkpensionsanstalten med dess lo- kalbyråer. 3. Dödsfallsersättningar Allmän dödsfallsersättning: Kansaneläkelaitos — Folkpensionsanstalten med dess lo- kalbyråer. 4. Arbetslöshet Grundsystem: Kansaneläkelaitos Folkpensionsanstalten med dess lo- kalbyråer. 5. Familjeförmåner a) Barnbidrag: Den lokala socialnämnden i den kommun där förmåns- tagaren är bosatt. b) Vårdbidrag för barn: Kansaneläkelaitos Folkpensionsanstalten med dess lokalbyråer.

ISLAND

1. Sjukdom, moderskap, invaliditet, ålderdom, dödsfall, olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar Tryggingastofnun rikisins (Riksförsäkringsverket), Re- ykjavik. 2. Arbetslöshet Tryggingastofnun rikisins, Atvinnuleysistryggingasjö- 478

dur (Riksförsäkringsverket, Arbetslöshetsförsäkringskas- Prop. 1991/92:170 san), Reykjavik. Bilaga 14 3. Familjeförmåner Bilaga VI a) Familjeförmåner med undantag av barnbidrag och tillägg till barnbidrag: Tryggingastofnun rikisins (Riksförsäkringsverket), Re- ykjavik. b) Barnbidrag och tillägg till barnbidrag: Rikisskattstjöri (Riksskattedirektoratet), Reykjavik.

LI ECHTENSTEI N

1. Sjukdom, moderskap, olycksfall i arbetet, arbetssjukdo- mar, arbetslöshet Amt fär Volkswirtschaft (Nationella ekonomiverket). 2. Ålderdom och dödsfall a) Ålders- och efterlevandeförsäkring: Liechtensteinische Alters- und Hinterlassenenversiche- rung (Liechtensteins ålders- och efterlevandeförsäkring). b) Försäkringssystem för förvärvsarbetande: Amt fiir Volkswirtschaft (Nationella ekonomiverket). 3. Invaliditet a) Invaliditetsförsäkring: Liechtensteinische Invalidenversicherung (Liechten- steins invaliditetsförsäkring). b) Försäkringssystem för förvärvsarbetande: Amt fär Volkswirtschaft (Nationella ekonomiverket). 4. Familjeförmåner Liechtensteinische Familienausgleichskasse (Liechten- steins familjeutjämningskassa).

NORGE

De lokale arbeidskontor og trygdekontor på bostedet eller oppholdsstedet (de lokala arbetskontoren och försäkrings- kontoren på bosättnings- eller vistelseorten).

SVERIGE

1. Alla fall utom arbetslöshet Försäkringskassan på bosättnings- eller vistelseorten. 2. Arbetslöshet Arbetslöshetskassan på bosättnings- eller vistelseorten.

SCHWEIZ

1. Invaliditet a) Invaliditetsförsäkring: Schweizerische Ausgleichskasse, Genf — Caisse suisse de compensation, Geneve Cassa svizzera di compen- sazione, Ginevra (Schweiziska utjämningskassan, Ge- neve). 479

”M.

2. Ålderdom och dödsfall

Ålders- och efterlevandeförsäkring:

Schweizerische Ausgleichskasse, Gcnf — Caisse suisse de compensation, Geneve — Cassa svizzera di compensazione, Ginevra (Schweiziska utjämningskassan, Geneve).

Schweizerische Unfallversieherungsanstalt, Luzern Caisse nationale suisse d'assurance en oas d'accidents, Lu-

cerne Cassi nazionale svizzera di assicurazione eontro gli incidenti, Lucerna — (Schweiziska olycksfallsförsäkrings- anstalten, Luzern). 4. Arbetslöshet a) Vid hel arbetslöshet: Den arbetslöshetskassa som arbetstagaren valt. b) Vid partiell arbetslöshet: Den arbetslöshetskassa som arbetsgivaren valt.”

d) Följande skall läggas till i bilaga 4: ÖSTERRIKE

1. Sjuk-, olycksfalls- och pensionsförsäkring Hauptverband der österreichischen Sozialversiche- rungsträger (De österrikiska socialförsäkringsorganens huvudorganisation), Wien. 2. Arbetslöshetsförsäkring a) Ärenden med Liechtenstein och Schweiz: Landesarbeitsamt Vorarlberg (provinsarbctskonto- ret Vorarlberg), Bregenz. b) Ärenden med Tyskland: Landesarbeitsamt Salzburg (provinsarbctskontorct

Salzburg), Salzburg. c) I alla andra fall: Landesarbeitsamt Wien (provinsarbctskontoret, Wien), Wien. 3. Familjeförmåner a) Familjeförmåner med undantag för Karenzurlaubsgeld (särskild moderskapsförmån):

Bundesministerium fiir Umwelt, Jugend und Familie (Förbundsministeriet för miljö-, ungdoms- och famil- jefrågor), Wien.

b) Karenzurlaubsgeld (särskild moderskapsförmån):

Landesarbeitsamt Wien (Provinsarbetskontoret Wien), Wien.

FINLAND

1. Sjuk- och moderskapsförsäkring, folkpensioner Kansaneläkelaitos — Folkpensionsanstalten, Helsing- fors.

Prop. 1991/922170 Bilaga 14 Bilaga VI

PJ . Arbetspensioner Prop. 1991/92:170 Eläketurvakeskus — Pensionsskyddscentralen, Helsing- Bilaga 14 fOTS- Bilaga VI 3. Olycksfall i arbetet, arbetssjukdomar Tapaturmavakuutuslaitosten Liitto Olycksfallsförsäk- ringsanstalternas Förbund, Helsingfors. 4. Andra fall Sosiaali- ja terveysministeriö — Social- och hälsovårds- ministeriet, Helsingfors.

0. ISLAND

1. Sjukdom, moderskap, invaliditet, ålderdom, dödsfall, olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar Tryggingastofnun rfkisins (Riksförsäkringsverket), Re- ykjavik. 2. Arbetslöshet Tryggingastofnun rikisins, Atvinnuleysistryggingasjöur (Riksförsäkringsverket, Arbetslöshetsförsäkringskassan), Reykjavik. 3. Familjeförmåner a) Familjeförmåner med undantag för barnbidrag och tillägg till barnbidrag: Tryggingastofnun rikisins (Riksförsäkringsverket), Re- ykjavik. b) Barnbidrag och tillägg till barnbidrag: Rikisskattstjöri (Riksskattedirektoratet), Reykjavik.

P. LI ECHTENSTEIN

1. Sjukdom, moderskap, olycksfall i arbetet och arbetssjuk- domar, arbetslöshet Amt fär Volkswirtschaft (Nationella ekonomiverket). 2. Ålderdom och dödsfall a) Ålders- och efterlevandeförsäkring: Liechtensteinische Alters- und Hinterlassenenversiche- rung (Liechtensteins ålders- och cfterlevandeförsäkring). b) Försäkringssystem för förvärvsarbetande: Amt fär Volkswirtschaft (Nationella ekonomiverket). 3. Invaliditet a) Invaliditetsförsäkring: Liechtensteinische Invalidenversicherung (Liechten- steins invaliditetsförsäkring). b) Försäkringssystem för förvärvsarbetande: Amt fiir Volkswirtschaft (Nationella ekonomiverket). 4. Familjeförmåner Liechtensteinische Familienausgleichskasse (Liechten- steins utjämningskassa).

31 Riksdag?) [Gill.-"93. I .t'uml. Nr [70. Bil. l4

NORGE Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Bilaga VI

l. Arbetslöshetsförmåner

Arbeidsdirektoratet (Arbetsdirektoratet), Oslo. 2. I alla andra fall

Rikstrygdeverket (Riksförsäkringsverket), Oslo.

SVERIGE

1. Alla fall utom arbetslöshet Riksförsäkringsverket.

2. Arbetslöshet Arbetsmarknadsstyrelsen

SCHWEIZ

]. Sjukdom och moderskap

Bundesamt fiir Sozialversicherung, Bern — Office fede- ral des assurances sociales, Berne — Ufficio federale degli assicurazioni sociali, Berna (Förbundsverket för social- försäkring, Bern).

2. Invaliditet Invaliditetsförsäkring: Schweizerische Ausgleichskasse, Gcnf — Caisse suisse de compensation, Geneve Cassa svizzera di compensa- zione, Ginevra — (Schweiziska utjämningskassan, Ge- neve).

3. Ålderdom och dödsfall Ålders- och efterlevandeförsäkring: Schweizerische Ausgleichskasse, Genf Caisse suisse de compensation, Geneve — Cassa svizzera di compensa- zione, Ginevra (Schweiziska utjämningskassan, Ge- neve).

Schweizerische UnfalIversicherungsanstalt, Luzern Caisse nationale suisse d”assurance en cas d'accidents, Lu- cerne Cassa nazionale svizzera di assicurazione contro gli incidenti, Lucerna (Schweiziska olycksfallsförsäkrings- anstalten, Luzern).

5. Arbetslöshet

Bundesamt fär Industrie, Gewerbe und Arbeit, Bern - Office federal de l'industrie, des arts et métiers et du tra- vail, Berne — Ufficio federale dell”industria, delle arti e mestieri e del lavoro, Berna — (Förbundsverket för industri och arbete, Bern).

6. Familjeförmåner Bundesamt fär Sozialversicherung, Bern Office fédé- ral des assurances sociales, Berne — Ufficio federale degli assicurazioni sociali, Berna (Förbundsverket för social- försäkring, Bern).” %,,

c) Följande skall läggas till i bilaga 6:

”M.

ÖSTERRIKE Direkt betalning.

FINLAND Direkt betalning.

ISLAND Direkt betalning.

LIECHTENSTEIN Direkt betalning.

NORGE Direkt betalning.

SVERIGE Direkt betalning.

SCHWEIZ Direkt betalning.”

f) Följande skall läggas till i bilaga 7:

”M.

ÖSTERRIKE Österreichische Nationalbank (Östelrikes Nationalbank), Wien.

FINLAND Postipankki Ltd, Helsinki Postbanken Ab, Helsingfors.

ISLAND Selabanki Islands (Islands centralbank), Reykjavfk.

LIECHTENSTEIN Liechtensteinische Landesbank (Liechtensteins National- bank), Vaduz.

NORGE Sparebanken Nor (Sparbanken), Oslo.

SVERIGE Inget.

SCHWEIZ

Schweizerische Nationalbank, Zärich - Banque nationale suisse, Zurich Banca nazionale svizzera, Zurigo (Schwei- ziska Nationalbanken, Zärich).”

g) Följande skall läggas till i bilaga 9:

”M.

ÖSTERRIKE

Följande institutioner skall inbegripas vid beräkning av den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner:

a) Gebietskrankenkassen (Distriktssjukkassorna).

Prop. 1991/92:17() Bilaga 14 Bilaga VI

b) Betriebskrankenkassen (Företagssjukkassorna).

N. FINLAND Den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner skall be- räknas genom beaktande av de allmänna hälso- och sjukhus- vårdssystcmen och återbetalningarna enligt sjukförsäk- ringen.

O. ISLAND Den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner skall be- räknas genom beaktandc av de förmåner som utgetts enligt de sociala trygghetssystcmen i Island.

P. LIECHTENSTEIN Den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner skall be- räknas genom bcaktandc av de förmåner som utgetts av de erkända sjukkassorna enligt bestämmelserna i den nationella lagstiftningen om sjukförsäkring.

O. NORGE Den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner skall be- räknas genom beaktande av de förmåner som utgetts enligt kapitel 2 i lagen om social trygghet (lag den 17juni 1966), en- ligt lagen den 19 november 1987 om kommunal sjukvård, enligt lagen den 19juni 1969 om sjukhus och enligt lagen den 28 april 1961 om mental sjukvård.

R. SVERIGE Den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner beräknas genom beaktande av förmåner som utgetts enligt lagen om allmän försäkring.

S. SCHWEIZ Den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner skall be- räknas genom beaktande av de förmåner som beviljats av de erkända sjukkassorna enligt bestämmelserna i den federala lagstiftningen om sjukförsäkring.”

h) Följande skall läggas till i bilaga 10: M. ÖSTERRIKE ]. För tillämpningen av artikel 6.1 i tillämpningsförord- ningen vid egenförsäkring enligt paragraf 16 i ASVG (den allmänna socialförsäkringslagen) för personer som är bo- satta utanför Österrikes territorium: Wiener Gebietskrankenkasse (Wiens distriktssjuk- kassa), Wien. 2. För tillämpningen av artikel 14.1 b och 1.7 i tillämpnings- förordningen: Bundesminister fär Arbeit und Soziales (chcrala mi- nistern för arbete och sociala frågor), Wien, i samförstånd med Bundesminister fiir Umwelt, Jugend und Familie (Fe-

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Bilaga VI

derala ministern för miljö-, ungdoms— och familjefrågor), Prop. 1991/92:17() Wien. Bilaga 14 . För tillämpningen av artikel 11, lla, 12a, 13 och 14 i till- Bilaga V]

b)

'Jt

b)

ämpningsförordningen: a) Om personen omfattas av österrikisk lagstiftning och är omfattad av sjukförsäkring:

Den behöriga sjukförsäkringsinstitutionen.

Om personen omfattas av österrikisk lagstiftning och inte är omfattad av sjukförsäkring:

Den behöriga olycksfallsförsäkringsinstitutionen. ] alla andra fall:

Hauptverband der österreichischen Sozialversiche- rungsträger (De österrikiska socialförsäkringsorganens huvudorganisation), Wien. 4. För tillämpningen av ar- tikel 38.1 och 70.1 i tillämpningsförordningen:

Den Gebietskrankenkasse (distriktssjukkassa) som är behörig på familjemedlemmamas bosättningsort. . För tillämpningen av artiklarna 80.2, 81 och 82.2 i tillämpÄ

ningsförort'lningen:

Det Arbeitsamt (arbetskontor) som är behörigt på ar- betstagarens senaste bosättningsort eller senaste anställ- ningsort. . För tillämpningen av artiklarna 85.2 och 86.2 i tillätnp-

ningsförordningen avseende Karenzurlaubsgeld (särskild moderskapsförmån):

Det Arbeitsamt (arbetskontor) som är behörigt på ar- betstagarens senaste bosättnings- eller vistelseort eller på den senaste anställningsorten. För tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel 102.2 i förhållande till förordningens artiklar 36 och 63:

Hauptverband der österreichischen Sozialversiche- rungsträger (De österrikiska socialförsäkringsorganens huvudorganisation), Wien. artikel 102.2 i förhållande till förordningens artikel 70:

Landesarbeitsamt Wien (Provinsarbetskontoret, Wien), Wien. . För tillämpning av artikel 110 i tiIlämpningsförordningen:'

— Den behöriga institutionen, eller —om det inte finns någon österrikisk behörig institution, institutionen på bosättningsorten. . För tillämpning av artikel 113.2 i tillämpningsförord-

ningen:

Hauptverband der österreichischen Sozialversiche- rungsträger (De österrikiska socialförsäkringsorganens huvudorganisation), Wien, underförstått att återbetalning av kostnaderna för vårdförmåner skall göras från de sjuk-

- försäkringsavgifter som denna institution erhållit från pen- Prop. 1991/92:17() sionärerna. Bilaga 14 FINLAND Bilaga VI 1. För tillämpningen av artikel 11.1, 11a.1, 12a, 13 och 14 i tillämpningsförordningen: Eläketurvakeskus Pensionsskyddscentralen, Helsing- fors. 2. För tillämpningen av a) artikel 36.1, 36.3 och 90.1 i tillämpningsförordningen: — Kansaneläkelaitos Folkpensionsanstalten, Helsingfors med dess lokalbyråer, och Työeläkelaitokset Arbetspensionsanstalterna och Elä- keturvakeskus Pensionsskyddscentralen. b) artikel 36.1 andra meningen, 36.2 och 90.2 i tillämpnings- förordningen: Kansaneläkelaitos — Folkpensionsanstalten, Helsing- fors. — Eläketurvakeskus Pensionsskyddscentralen, Helsing- fors som institution för bosättningsorten. 3. För tillämpningen av artikel 37b, 38.1, 70.1, 82.2 och 86.2 i tillämpningsförordningen: Kansaneläkelaitos Folkpensionsanstalten, Helsingfors med dess lokalbyråer. 4. För tillämpningen av artikel 41 och 59 i tillämpningsför- ordningen: a) Folkpension: Kansaneläkelaitos Folkpensionsanstalten, Helsing- fors. b) Arbetspension: — läketurvakeskus Pensionsskyddscentralen, Helsing- fors. 5. För tillämpningen av artikel 60-67 och 71-75 itillämpnings- förordningen:

Tapaturmavakuutuslaitosten liitto Olycksfallsförsäk- ringsanstalternas Förbund, Helsingfors, som institution på bosättningsorten.

6. För tillämpningen av artikel 68 och 69 i tillämpningsför- ordningen: Den institution som är ansvarig för olycksfallsförsäkring i det berörda fallet.

7. För tillämpningen av artikel 76 och 78 i tillämpningsför- ordningen: Tapaturmavakuutuslaitosten liitto Olycksfallsförsäk- ringsanstalternas Förbund, Helsingfors, ifråga om olycks- fallsförsäkring.

8. För tillämpningen av artikel 80, 81 och 85.2 i tillämpnings- 496

förordningen: Prop. 1991/922170

Eläketurvakeskus — Pcnsionsskyddscentralen, Helsing- Bilaga 14 fOTS- Bilaga VI

9. För tillämpningen av artikel 96 och 11.3 i tilllämpningsför- ordningen: Tapaturmavakuutuslaitosten liitto Olycksfallsförsäk- ringsanstalternas Förbund, Helsingfors, ifråga om olycks- fallsförsäkring. 10. För tillämpningen av artikel 110 i tillämpningsförord- ningen: a) Sjuk- och moderskapsförsäkring, folkpension: Kansaneläkelaitos — Folkpensionsanstalten, Helsing- fors.

b) Arbetspension:

Eläketurvakeskus Pensionsskyddscentralen, Helsing- fors.

c) Olycksfall i arbetet, arbetssjukdomar:

Tapaturmavakuutuslaitosten liitto Olycksfallsförsäk- ringsanstalternas Förbund, Helsingfors.

(1) Övriga fall:

Sosiaali- ja terveysministeriö Social- och hälsovårds-

ministeriet, Helsingfors.

ISLAND

För alla fall utom förordningens artikel "17 och tillämpnings- förordningens artikel 102.2:

Tryggingastofnun rikisins (Riksförsäkringsverket), Reyk- javik.

LIECHTENSTEIN

1. För tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel 11.1

a) i förhållande till förordningens artikel 4.1 och artikel 14b.1:

_Liechtensteinische Alters-, Hinterlassenen- und Invali- denversicherung (Liechtensteins ålders-, efterlevande- och invaliditetsförsäkring).

b) i förhållande till förordningens artikel 17: Amt fiir Volkswirtschaft (Nationella ekonomiverket). 2. För tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel 11a.1 a) i förhållande till förordningens artikel 14a.1 och artikel 14b.2:

Liechtensteinische Alters-, Hinterlassenen- und Invali- denversicherung (Liechtensteins ålders-, efterlevande- och invaliditetsförsäkring).

b) i förhållande till förordningens artikel 17:

Amt fär Volkswirtschaft (Nationella ekonomiverket). 4,47

3. För tillämpningen av artikel 13.2 och 13.3 samt artikel 14.1 Prop. 1991/922170 och 14.2 i tillämpningsförordningen: Bilaga 14 Amt fiir Volkswirtschaft und Liechtensteinische Al- Bilaga V] ters-, Hinterlassenen— und Invalidenversicherung (Natio- nella ekonomiverket och Liechtensteins ålders-, efterle- vande- och invaliditetsförsäkring). 4. För tillämpningen av artiklarna 38.1, 70.1, 82.2 och 86.2: Gemeindeverwaltung (Kommunförvaltningen) på bo- sättningsorten. 5. För tillämpningen av artikel 80.2 och artikel 81: Amt fiir Volkswirtschaft (Nationella ekonomiverket). 6. För tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel 102.2 i förhållande till artiklarna 36, 63 och 70: Amt fär Volkswirtschaft (Nationella ekonomiverket). 7. För tillämpningen av artikel 1132 i tillämpningsförord- ningen: Amt fär Volkswirtschaft (Nationella ekonomiverket).

NORGE

1. För tillämpningen av förordningens artikel 14.1 a och b, tillämpningsförordningens artikel 11.1 a och 11.2 när arbe- tet utförs utanför Norge och förordningens artikel 14a.1 b: Folketrygdekontoret for utenlandssaker (Försäkrings- kassan för utlandsärenden), Oslo.

2. För tillämpningen av artikel 14a.1a om arbetet utförs i

Norge:

Trygdekontoret i den kommun där personen ifråga är bosatt.

. För tillämpningen av artikel 14.1 a i förordningen om per- sonen ifråga är utsänd till Norge: Trygdekontoret i den kommun där arbetsgivarens före- trädare är registrerad i Norge och om arbetsgivaren inte har någon företrädare i Norge, trygdekontoret i den kom- mun där arbetet utförs.

4. För tillämpningen av artikel 14.2 och artikel 14.3: Trygdekontoret i den kommun där personen ifråga är bosatt.

5. För tillämpningen av artikel 14a.2: Trygdekontoret i den kommun där arbetet utförs. 6. För tillämpningen av artikel 14b.1 och 14b.2: Folketrygdekontoret for utenlandssaker (Försäkrings- kassan för utlandsärenden), Oslo.

7. För tillämpningen av kapitlen 1, 2, 3, 4, 5 och 8 i del III av förordningen och de bestämmelser som är knutna till dessa bestämmelser i tillämpningsförordningen:

Rikstrygdeverket (Riksförsäkringsverket), Oslo och dess utsedda organ (de regionala och lokala försäkrings- kontoren). 488

',»)

OO . För tillämpningen av del III kapitel 6 i förordningen och Prop. 1991/92:170 de bestämmelser som är knutna till dessa bestämmelser i Bilaga 14 tillämpningsförordningen: Bilaga V]

Arbeidsdirektoratet (Arbetsdirektoratet), Oslo och dess utsedda organ.

9. För pensionsförsäkringssystemet för sjömän:

a) Det lokala trygdekontoret på bosz'ittningsorten när per- sonen ifråga är bosatt i Norge.

b) Folketrygdekontoret for utenlandssaker (Försäkrings- kassan för utlandsärenden), Oslo vid betalning av för- måner enligt systemet till personer som är bosatta utomlands. 10. För familjebidrag:

Rikstrygdeverket (Riksförsäkringsverket), Oslo och dess utsedda organ (de lokala försäkringskontoren).

SVERIGE

1. För tillämpningen av förordningens artiklar 14.1, 14a.1 och 2 och tillämpningsförordningens artiklar 11.1 a och 11a.1:

Den försäkringskassa hos vilken personen är försäkrad.

. För tillämpningen av artiklarna 14.1b och 14a.1 b i fall då en person är utsänd till Sverige:

Försäkringskassan på den ort där arbetet utförs.

. För tillämpningen av artiklarna 14b.1 och 14b.2 i fall när en person är utsänd till Sverige för en period som är längre än 12 månader:

Göteborgs allmänna försäkringskassa, Sjöfartskontoret.

4. För tillämpningen av artikel 14.2 och 14.3, 14a.2 och 14a.3 i förordningen:

Försäkringskassan på bosättningsorten.

5. För tillämpningen av förordningens artikel 14a.4 och till- ämpningsförordningens artiklar 11.1 b, 11a.1 b och 12a.5, 12a.6 och 12a.7 a:

Försäkringskassan på den ort där arbetet utförs.

6. För tillämpningen av artikel 17 i förordningen:

a) Försäkringskassan på den ort där arbetet utförs eller skall utföras, och

b) Riksförsäkringsverket angående vissa grupper av an- ställda eller egenföretagare.

7. För tillämpningen av artikel 102.2:

a) Riksförsäkringsverket. b) Arbetsmarknadsstyrelsen för arbetslöshetsförmåner.

lx.)

SCHWEIZ

Behörig Ausgleichskasse der Alters-, Hinderlassenen- Prop. 1991/92:170 und Invalidenversicherung -Caisse de compensation de Bilaga 14 l'assurance vieillesse, survivants et invalidité -Cassa di Bilaga V] compensazione delllasssicurazione vecchiaia, superstiti e invaliditä - (utjämningskassa för ålders-, efterlevande och invaliditetsförsäkring) och den behöriga försäkringsgiva- ren.

b) i förhållande till förordningens artikel 17:

Bundesamt fär Sozialversicherung, Bern - Office fédé- ral des assurances sociales, Berne -Ufficio federale degli assicurazioni sociali, Berna -Förbundsverket för social- försäkring, Bern).

2. För tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel 11a.1

a) i förhållande till förordningens artikel 14a.1 och artikel 14b.2:

Behörig Ausgleichskasse der Alters-, Hinterlassenen- und Invalidenversicherung -Caisse de compensation de l'assurance vieillesse, survivants et invalidité -Cassa di compensazione dell*asssicurazione vecchiaia, superstiti e invalidiltå -(Utjämningskassa för ålders-, efterlevande- och invaliditetsförsäkring).

b) i förhållande till förordningens artikel 17:

Bundesamt fiir Sozialversicherung, Bern - Office fédé- ral des assurances sociales, Berne -Ufficio federale degli assicurazioni sociali, Berna (Förbundsverket för socialför- säkring, Bern).

3. För tillämpningen av artikel 12a i tillämpningsförord- ningen på 3) personer som är bosatta i Schweiz: Kantonale Ausgleichkasse Caisse cantonale de com- pensation Cassa cantonale di compensazione (kantonal utjämningskassa) i den kanton där personen är bosatt.

b) personer bosatta utanför Schweiz:

Den Kantonale Ausgleichkasse -— Caisse cantonale de compensation Cassa cantonale di compensazione (Kan— tonala utjämningskassa) som är behörig på den ort där ar- betsgivaren har sin verksamhet.

4. För tillämpningen av artikel 13.2 och 13.3 och artikel 14.1 och 14.2 i tillämpningsförordningen: Eidgenössische Ausgleichkasse, Bern Caisse fédérale de compensation, Berne - Cassa federale di compensa- zione, Berna (Federala utjämningskassan, Bern) och Schweizerische Unfallversicherungsanstalt, Kreisagentur Bern, Bern — Caisse nationale suisse d'assurance en cas d'accidents, agence dyarrondissement de Berne, Berne - Istituto nazionale svizzero di assicurazione contro gli in- fortuni, agenzia circondariale di Berna, Berna — (Schwei- 490

ziska olycksfallsförsäkringsanstalten, Regionkontor Bern, Prop. 1991/92:17() Bern). Bilaga 14

5. För tillämpningen av artikel 38.1, artikel 70.1, artikel 82.2 Bilaga VI och artikel 86.2 i tillämpningsförordningcn:

Gemeindeverwaltung Administration communale Amministrazione communale (Kommunförvaltningcn) på bosättningsorten.

6. För tillämpningen av artikel 80.2 och 81 i tilllämpningsför- ordningen: Bundesamt fär Industrie, Gewerbe und Arbeit, Bern Office fédéral de l'industrie, des arts et métiers et du tra- vail, Berne — Ufficio federale dell'industria, delle arti e mestieri e del lavoro, Berna - (Förbundsverket för industri och arbete, Bern).

7. För tillämpningen av artikel 102.2 i tillämpningsförord- ningen: a) i förhållande till förordningens artikel 63: Schweizerische Unfallversicherungsanstalt, Luzern Caisse nationale suisse d*assurance en cas d'accidents, Lu- cerne Cassa nazionale svizzera di assicurazione contro gli incidenti, Lucerna (Schweiziska olycksfallsförsäk- ringsanstalten, Luzern).

b) i förhållande till förordningens artikel 70:

Bundesamt fär Industrie, Gewerbe und Arbeit, Bern Office fédéral de Findustrie, des arts et métiers et du tra- vail, Berne Ufficio federale dell'industria, delle arti e mestieri e del lavoro, Berna (Förbundsverket för indu- stri och arbete), Bern).

8. För tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel 113.2 i förhållande till tillämpningsförordningens artikel 62.1: Schweizerische Unfallversicherungsanstalt, Luzern Caisse nationale suisse d'assurance en oas d'accidents, Lu- cerne — Cassa nazionale svizzera di assicurazione contro gli incidenti, Lucerna — (Schweiziska olycksfallsförsäkrings- anstalten, Luzern).”

k) Följande skall läggas till i bilaga 11: ”M. ÖSTERRIKE

Inget.

N. FINLAND Inget.

O. ISLAND Inget.

P. LI ECHTEN STEIN

I] et. rg 491

o. NORGE Prop. 1991/92:170

Inget" Bilaga 14 R. SVERIGE Bilaga VI Inget.

S. SCHWEIZ Inget.”

RÄTTSAKTER SOM DE AVTALSSL U'E4NDE PARTERNA SKALL TA VEDERBÖRLI G ILÄNSYN TILL

3. 373 Y 0919 (02): Beslut nr 74 av den 22 februari 1973 om rätt till vårdförmåner vid tillfällig vistelse enligt artikel 22.1a i i rådets för- ordning (EEG) nr 1408/71 och artikel 21 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 (EGT nr C 75, 19.91973, s. 4).

4. 373 Y 0919 (03): Beslut nr 75 av den 22 februari 1973 om behandling av ansökningar om omprövning enligt artikel 94.5 i rådets förord- ning (EEG) nr 1408/71 som har lämnats in av personer med invalid- pension (EGT nr C 75, 19.9 1973, s. 5).

5. 373 Y 0919 (06): Beslut nr 78 av den 22 februari 1973 om tolkningen av artikel 7.1 a i rådets förordning (EEG) nr 574/72 om förfarandet vid tillämpning av bestämmelserna om minskning eller innehållande av förmåner (EGT nr C 75, 19.9 1973, s. 8).

6. 373 Y 0919 (07): Beslut nr 79 av den 22 februari 1973 om tolkningen av artikel 48.2 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om samman- läggning av försäkringsperioder och perioder som behandlas som sådana vid sjukdom, ålderdom och dödsfall (EGT nr C 75, 19.9 1973, s. 9).

7. 373 Y 0919 (09): Beslut nr Slav den 22 februari 1973 om sammanläggning av försäkringsperioder som har fullgjorts inom ett visst yrke med tillämpning av artikel 45.2 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 (EGT nr C 75, 19.9 1973, s. 11).

8. 373 Y 0919 (11): Beslut nr 83 av den 22 februari 1973 om tolkningen av artikel 68.2 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 och artikel 82 i rådets för- ordning (EEG) nr 574/72 om ökning av förmåner vid arbetslöshet för bero- ende familjemedlemmar (EGT nr C 75, 19.9 1973, 5.14).

9. 373 Y 0919 (13): Beslut nr 85 av den 22 februari 1973 om tolkningen av artikel 57.1 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 och av artikel 67.3 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 om fastställande av tillämplig lagstiftning och behörig institution för beviljande av förmåner vid arbetssjukdomar (EGT nr C 75, 19.91973, s. 17).

10. 373 Y 1113 (02): Beslut nr 86 av den 24 september 1973 om arbetssätt för och sammansättning av revisionskommittén inom Europeiska gemenskaper- nas administrativa kommission för social trygghct för migrerande arbetare (EGT nr C 96, 13.11 1973) i dess lydelse enligt 492

— 376Y0813 (02): Beslut nr 106 av den 8juli 1976 (EGT nr C190,13.8 Prop. 1991/92:170 1976, s. 2). Bilaga 14

11. 374 Y 0720 (06): Beslut nr 89 av den 20 mars 1973 om tolkningen av arti- Bllaga VI kel 16.1 och 2 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om personer sotn är an- ställda på ambassader och konsulat (EGT nr C 86, 20.7 1974, s. 7)

12. 374 Y 0720 (07): Beslut nr 91 av den 12juli 1973 om tolkningen av artikel 46.3 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om fastställande av förmåner som skall utges enligt punkt 1 i denna artikel (EGT nr C 86, 20.7 1974, s. 8)

13. 374 Y 0823 (04): Beslut nr 95 av den 24 januari 1974 om tolkningen av artikel 46.2 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om proportionell beräk- ning av pensioner (EGT nr C 99, 23.8 1974, s. 5)

14. 374 Y 1017 (03): Beslut nr 96 av den 15 mars 1974 om omprövning av rätt till förmåner enligt artikel 49.2 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 (EGT nr C 126, 17.101974, s. 23).

15. 375 Y 0705 (02): Beslut nr 99 av den 13 mars 1975 om tolkningen av arti- kel 107.1 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 om skyldigheten att räkna om löpande förmåner (EGT nr C 150, 5.71975, s. 2).16. 375 Y 0705 (03): Beslut nr 100 av den 23 januari 1975 om återbetalning av kontantförmåner som har utgetts av institutionen på vistelse- eller bosättningsorten för den behöriga institutionens räkning och om hur denna återbetalning skall ske (EGT nr C 150,5.71975,s.3).

1.7. 376 Y 0526 (03): Beslut nr 105 av den 19 december 1975 om genomföran- det av artikel 50 i rådets förordning (EEG) nr 1408/7'1 (EGT nr C 117, 26.5 1976, s. 3).

18. 378 Y 0530 (02): Beslut nr 109 av den 18 november 1977 med ändring av beslut nr 92 av den 22 november 1973 om begreppet vårdförmåner vid sjuk- dom och moderskap som avses i artiklarna 19.1, 19.2, 22, 25.1, 25.3, 25.4, 26, 28,1 och 28a, 29 och 31 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 och bestäm- mande av de belopp som skall återbetalas enligt artiklarna 93, 94 och 95 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 och av de förskott som skall betalas enligt artikel 1024, i samma förordning (EGT nr C 125, 30.5 1978, s. 2).

19. 383 Y 0115: Beslut nr 115 av den 15 december 1982 om beviljande av proteser, hjälpmedel och andra vårdförmåner av stor vikt enligt artikel 24.2 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 (EGT nr C 193, 20.7 1983, s. 7).

20. 383 Y 0117: Beslut nr 117 av den 7juli 1982 om villkoren för tillämpning av artikel 50.1 a i rådets förordning (EEG) nr 574/72 (EGT nr C 238, 7.9 1983, s. 3). .

Bestämmelserna i beslutet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) Följande skall läggas till i artikel 2.2: ”FINLAND

Eläketurvakeskus — Pensionsskyddscentralen, Helsingfors. 41)—_

ISLAND Prop. 1991/92:170

Bilaga 14 Tryggingastofnun rikisins (Riksförsäkringsverket), Reykjavik. Bilaga V]

LIECHTENSTEIN

Liechtensteinische Alters--, Hinterlassencn- und Invalidenversiche- rung (Liechtensteins ålders-, efterlevandc- och invaliditetsförsäk- ring), Vaduz.

NORGE Rikstrygdeverket (Rikförsäkringsverket), Oslo. SCHWEIZ

Schweizerische Ausgleichskasse, Genf — Caisse suisse de compensa- tion, Genevc Cassa svizzera di compensazione, Ginevra (Schweiziska utjämningskassan, Geneve).

SVERIGE Riksförsäkringsverket, Stockholm.

ÖSTERRIKE

Hauptverband der österreichischen Sozialversicherungsträgcr (De österrikiska socialförsäkringsorganens huvudorganisation), Wien.”

21. 383 Y 1112 (02): Beslut nr 118 av den 20 april 1983 om villkoren för till- lämpning av artikel 50.1 b i rådets förordning (EEG) nr 574/72 (EGT nr C 306, 12.11 1983, s. 2).

Bestämmelserna i beslutet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) Följande skall läggas till i artikel 2.4: ”FINLAND Eläketurvakeskus — Pensionsskyddscentralen, Helsingfors. ISLAND Tryggingastofnun rikisins (Riksförsäkringsverket), Reykjavik. LIECHTENSTEIN

Liechtensteinische Alters-, Hinterlassenen- und Invalidenversiche- rung (Liechtensteins ålders-, efterlevande- och invaliditetsförsäk- ring), Vaduz.

NORGE Rikstrygdeverket (Riksförsäkringsverket), Oslo. SCHWEIZ

Schweizerische Ausgleichskasse, Genf _ Caisse suisse dc compensa- tion, Geneve Cassa svizzera di compensazione, Ginevra —

494 (Schweiziska utjämningskassan, Geneve).SVERIGE

Bilaga 14 ÖSTERRIKE Bilaga Vl Riksförsäkringsverket, Stockholm.

Hauptverband der österreichischen Sozialversicherungsträger (De österrikiska socialförsäkringsorganens huvudorganisation), Wien.”

22. 383 Y 1102 (03): Beslut nr 1.19 av den 24 februari 1983 om tolkningen av artikel 76 och artikel 79.3 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 och artikel 10.1 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 om sammanträffande av familjeför- måner och familjebidrag (EGT nr C 295, 2.11 1983, s. 3).

23. 383 Y 0121: Beslut nr 121 av den 21 april 1983 om tolkningen av artikel 17.7 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 om beviljande av proteser, hjälp- medel och andra vårdförmåner av stor vikt (EGT nr C 193, 20.7 1983, s. 10).

24. 384 Y 0802 (32): Beslut nr 123 av den 24 februari 1984 om tolkningen av artikel 22.1 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 beträffande personer som behandlas med njurdialys (EGT nr C 203, 2.8 1984, s. 13).

25. 386 Y 0125: Beslut nr 125 av den 17 oktober 1985 om användningen av intyget om tillämplig lagstiftning (blankett E 101) då utsändningsperioden inte överstiger tre månader (EGT nr C 141, 7.6 1986, s.3).

26. 386 Y 0126: Beslut nr 126 av den 17 oktober 1985 om tillämpningen av artiklarna 14.1a, 14a.1 a, 14b.1 och 14b.2 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 (EGT nr C 141, 7.6 1986, s. 3).

27. 386 Y 0128: Beslut nr 128 av den 17 oktober 1985 om tillämpningen av artikel 14.1 a och 14b.1 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämplig lagstiftning för utsända arbetstagare (EGT nr C 141, 7.6 1986, s. 6).

28. 386 Y 0129: Beslut nr 129 av den 17 oktober 1985 om tillämpningen av artiklarna 77, 78 och 79.3 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 och artikel 10.1 b ii i rådets förordning (EEG) nr 574/72 (EGT nr C 141, 7.6 1986, s. 7).

29. 386 Y 0130: Beslut nr 130 av den 17 oktober 1985 om de blanketter som behövs för tillämpningen av rådets förordningar (EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr 574/72 (E 001, E 101-027, E 201-215, E 301-303, E 401-411) (86/303/EEG) (EGT nr L 192, 15.7.1986, s. 1), i dess lydelse enligt

— 391 X 0140: Beslut nr 144 av den 9 april 1990 (E401-E410F) (EGT nr L 71,18.31991, s. 1).

30. 386 Y 0131: Beslut nr 131 av den 3 december 1985 om räckvidden av artikel 71.1 b ii i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om rätt till förmåner vid arbetslöshet för andra arbetstagare än gränsarbetare som under sin senaste anställning var bosatta inom en annan medlemsstats territorium än den be- höriga statens (EGT nr C 141, 7.6 1986, s. 10).

31. C 271/87, s. 3: Beslut nr 132 av den 23 april 1987 om tolkningen av artikel 40.3a ii i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14juni 1971 (EGT nr C 271, 9.101987, s. 3).

32. c 284/87, s. 3: Beslut nr 133 av den 2 juli 1987 om tillämpningen av artik- "495

larna 17.7 och 60.6 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 (EGT nr C 284, 22.10 1987, s. 3 och EGT nr C 64, 9.3 1988, 5.13).

33. C 64/88, 5.4: Beslut nr 134 av den 1 juli 1987 om tolkningen av artikel 45.2 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om sammanläggning av försäk- ringspcrioder som har fullgjorts inom ett yrke som omfattas av ett särskilt system i en eller flera medlemsstater (EGT nr C 64, 9.3 1988, s. 4).

34. C 281/88, s. 7: Beslut nr 135 av den 1. juli 1987 om beviljande av vårdför- måner enligt artiklarna 17.7 och 60.6 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 och begreppen brådskande fall enligt artikel 20 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 och mycket brådskande fall enligt artiklarna 17.7 och 60.6 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 (EGT nr C 281, 9.3 1988, s. 7). Bestämmelserna i beslutet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) Följande skall läggas till i artikel 2.2: "m) ATS 7 000 för institutionen på bosättningsorten i Österrike. rn) FIM 3 000 för institutionen på bosättningsorten i Finland. 0) ISK 35 000 för institutionen på bosättningsorten i Island.

p) CHF 801) för institutionen på bosättningsorten i Liechten- stein.

q) NOK 3 600 för institutionen på bosättningsorten i Norge. r) SEK 3 600 för institutionen på bosättningsorten i Sverige, 5) CHF 800 för institutionen på bosättningsorten i Schweiz."

35. C 64/88, s.7: Beslut nr 136 av den 1 juli 1987 om tolkningen av artikel 45.1-3 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om beaktande av försäkringspe- rioder som har fullgjorts enligt andra medlemsstaters lagstiftning för att er- hålla, bibehålla eller återfå rätt till förmåner (EGT nr C 64, 9.3 1988, s. 7). Bestämmelserna i beslutet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) Följande skall läggas till i bilagan: ”M. ÖSTERRIKE Inget. N. FINLAND Inget. O. ISLAND Inget. P. LIECHTENSTEIN

Inget.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 1.4 Bilaga VI

o. NORGE ' _ Prop. 1991/92:170 Bilaga 14

Inget. _ Bllaga VI

R. SVERIGE Inget.

S. SCHWEIZ Inget.”

36. C 140/89, s. 3: Beslut nr 137 av den 15 december 1988 om tillämpningen av artikel 15.3 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 (EGT nr C 140, 6.6 1989, s. 3).

37. C 287/89, s. 3: Beslut nr 138 av den 17 februari 1989 om tolkningen av artikel 22.1 e i i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om organtransplantatio- ner eller andra kirurgiska ingrepp, som kräver test av biologiska prover, medan den berörda personen inte befinner sig i den medlemsstat där tes- terna utförs (EGT nr C 287, 15.11 1989, s. 3).

38. C 94/90, 5. 3: Beslut nr 139 av den 30juni 1989 om vilket datum som skall beaktas vid fastställande av kursen för sådan omräkning som avses i artikel 107 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 och som skall tillämpas vid beräk- ning av vissa förmåner och avgifter (EGT nr C 94, 12.4 1990, s. 3).

39. C 94/90, 5. 4: Beslut nr 140 av den 17 oktober 1989 om vilken kurs för omräkning som skall tillämpas av institutionen på en heltidsarbetslös grän- sarbetares bosättningsort för den senaste löneinkomst som har erhållits i den behöriga staten (EGT nr C 94, 12.4 1990, s. 4).

40. C 94/90, 5. 5: Beslut nr 141 av den 17 oktober 1989 om ändring av beslut nr 127 av den 17 oktober 1985 om sammanställningen av de listor som före- skrivs i artiklarna 94.4 och 95.4 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 (EGT nr C 94, 12.4 1990, 5.5).

41. C 80/90, 5. 7: Beslut nr 142 av den 13 februari 1990 om tillämpningen av artiklarna 73, 74_ och 75 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 (EGT nr C 80, 30.3 1990, s. 7). Bestämmelserna i beslutet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) Punkt 1 skall inte gälla. b) Punkt 3 skall inte gälla.

42. 391 D 0425: Beslut nr 147 av den 11 oktober 1990 om tillämpningen av artikel 76 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 (EGT nr L 235, 23.8 1991, s. 21).

33 Riksdagen [QQ/192. Isa/nl. Nr [70. Bil. I4

RÄ'I'I'SA K'I'ER SOM/)]?AVTALSSLUTANDE PARTERNA SKALL prop 1991 /92;170 BIT/MTA Bilaga 14 De avtalsslutandc parterna beaktar följande rättsakter: Bilaga VI

43. Rekommendation nr 14 av den 23 januari 1975 om utfärdande av blan- kett E 111 till arbetstagare som har sänts ut för arbete utomlands, antagen av Administrativa konlmissionen vid dess l39:c sammanträde den 23januari 1975.

44. Rekommendation nr 15 av den 19 december 1980 om bestämmande av det språk på vilket de blanketter som behövs för tillämpningen av rådets för- ordningar (EEG) nr 1408/71 och nr 574/72 skall utfärdas, antagen av Admi- ni— strativa kommissionen vid dess 176:e sammanträde den 19 december 1980.

45. 385 Y 0016: Rekommendation nr 16 av den 12 december 1984 om slu- tande av överenskommelser enligt artikel 17 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 (EGT nr C 273, 24.101985, s. 3).

46. 386 Y 0017: Rekommendation nr 17 av den 12 december 1984 om de statistiska uppgifter som årligen skall lämnas för upprättandet av Administ- rativa kommissionens rapporter (EGT nr C 273, 24.10 1985, s. 3).

47. 386 Y 0028: Rekommendation nr 18 av den 28 februari 1986 om vilken lagstiftning som skall tillämpas på arbetslösa personer som är sysselsatta i deltidsarbete i en annan medlemsstat än bosättningsstaten (EGT nr C 284, 11.111986, 5.4).

48. 380 Y 0609 (03): Uppdatering av medlemsstaternas förklaringar som föreskrivs i artikel 5 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda och deras fa- miljemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT nr C 139, 9.6 1980, 5.1).

49. 381 Y 0613 (01): Förklaringar av Grekland enligt artikel 5 i rådets förord- ning (EEG) nr 1408/71 av den 14juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda och deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT nr C 143, 13.6 1981, s. 1).

51). 383 Y 1224 (01): Tillägg till Tysklands förklaring enligt artikel 5 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14juni 1971 om tillämpningen av syste- men för social trygghet när anställda och deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT nr C 351, 24.12 1983, s.1).

51. C 338/86, s. 1: Uppdatering av medlemsstaternas förklaringar enligt arti- ke15 i rådets förordning nr 1408/71 av den 14juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda och deras familjemedlemmar flyt- tar inom gemenskapen (EGT nr C 338, 31.12 1986, s. 1).

52. C 107/87, s.1: Medlemsstaternas förklaringar enligt artikel 5 i rådets för- ordning (EEG) nr 1408/71 av den 14juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare och deras familjemedlem- mar flyttar inom gemenskapen (EGT nr C 107, 24.4 1987, s. 1). 498

53. C 323/80, s. 1: Anmälan till rådet från regeringarna i Tyskland och Lux— Prop. 1991/92:170 emburg om slutandet av en konvention mellan dessa två regeringar om Bilaga 14 skilda frågor Om social trygghet, enligt artiklarna 8.2 och 96 i rådets förord- Bilaga VI ning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda och deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT nr C 323, 11.12 1980, s.1).

54. L 90/87, 5.39: Förklaring av Frankrike enligt artikel 1j i rådets förord- ning (EEG) 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare och deras familjemedlemmar flyttar inom gemen— skapen (EGT nr L 90, 2.4 1987, s. 39).

FÖRFARANDE FÖR EFTA-STATERNAS DELTAGANDE I DEN ADMINISTRA TIm KOMMISSIONEN FÖR SOCIAL TRYGGHET FÖR MIGRERANDE ARBETA RE OCH I DEN TILL DENNA KOMMISSION KNUTNA REVTSIONSKOMMITTEN ENLIGT ARTIKEL 112.1 IAVTALET

Finland, Island, Liechtenstein, Norge, Schweiz, Sverige och Österrike, får var och en sända en representant att närvara som rådgivare (observatör) vid de möten som hålls i den till Administrativa kommissionen för social trygg- het för migrerande arbetare som är knuten till EG-kommissionen och vid de möten som hålls i den till Administrativa kommission knutna revisionskom- mitten.

##l**#

BILAGA VII Prop. 1991/92:170

.. .. B.] 14 OMSESIDIGT ERKANNANDE AV 831252 V,, YRKESBEHORIGHET

Förteckning enligt artikel 30 INLEDNING

När de rättsakter som anges i denna bilaga innehåller begrepp eller hänvisar till förfaranden som är utmärkande för gemenskapens rättsordning, som t.ex.

— ingresser, adressaterna för gemenskapens rättsakter,

hänvisningar till territorier eller språk inom EG, — hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG-mcdlems-

staterna samt offentliga organ, företag och enskilda personer i dessa sta- ter

7

— hänvisningar till informations- och anmälnings-förfaranden,

skall protokoll 1 om övergripande anpassning tillämpas om inte annat före- skrivs i denna bilaga.

ANPASSNING FÖR DE'I'I'A OMRÅDE

Trots vad som sägs i protokoll 1 skall termen "medlemsstat(er)” i de rättsak- ter som förtecknas i denna bilaga. förutom den innebörd den har i de rele- vanta EG-akterna, även avse Finland, Island, Liechtenstein, Norge, Schweiz, Sverige och Österrrike.

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL A. ALLMÄNT SYSTEM

1. 389 L 0048: Rådets direktiv 89/48/EEG av den 21 december 1988 om en generell ordning för erkännande av examensbevis över behörighetsgivande högre utbildning som omfattar minst tre års studier (EGT nr L 19, 24.1.1989, s. 16).

Schweiz skall, trots bestämmelserna i direktiv 89/48/EEG efter anpassning enligt detta avtal, fullgöra sina skyldigheter enligt direktivet senast den lja- nuari 1995 i stället för den 1januari 1993.

B. JURISTYRKEN

2. 377 L0249:Rådets direktiv 77/249/EEG av den 22 mars 1977 om underlät- tande för advokater att effektivt begagna sig av friheten att tillhandahålla tjänster (EGT nr L 78, 26.3.1977. s. 17) i dess lydelse enligt -— 179 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 91) — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985,s.160).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med 500 följande anpassning:

Följande tillägg skall göras i artikel 1.2: Prop. 1991/92:170

"I Finland: "asianajaja/advokat" Bilaga 14 I Island: "lögmaur" Bilaga VII I Liechtenstein: "Rcchtsanwalt" I Norge: ”advokat" I Schweiz: "avocat/awocato/Advokat/

Rechtsanwalt/Anwalt/ Färsprecher/Färsprech” I Sverige: ”advokat” ] Österrike: ”Rechtsanwalt”.”

C. MEDICINSK OCH PARAMEDICINSK VERKSAMHET

3. 381 L 1057: Rådets direktiv 81/1057/EEG av den 14 december 1981 om komplettering av direktiv 75/362/EEG, 77/452/EEG, 78/686/EEG och 78/1026/EEG om ömsesidigt erkännande av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis för läkare, sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare respektive veterinärer med avseende på för— värvade rättigheter (EGT nr L 385, 31.12.1981, s. 25)

Läkare

4. 375 L 0362: Rådets direktiv 75/362/EEG av den 16juni 1975 om ömsesi— . digt erkännande av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis för

läkare inklusive åtgärder för att underlätta det faktiska utövandet av etable- ringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster (EGT nr L 167, 30.6.1975, 5.1) i dess lydelse enligt — 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 90) 382 L 0076: Rådets direktiv 82/76/EEG av den 26 januari 1982 (EGT nr

L43, 15.2.1982, s. 21)

— 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 158) 389 L 0594: Rådets direktiv 89/594/EEG av den 30 oktober 1989 (EGT nr I.. 341, 23.11.1989, s. 19) — 390 L 0658: Rådets direktiv 90/658/EEG av den 4 december 1990 (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 73).

Schweiz skall, utan hinder av bestämmelserna i direktiv 75/362/EEG efter anpassning enligt detta avtal, fullgöra sina skyldigheter enligt direktivet se- nast den 1januari 1997 i stället för den 1januari 1993. Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning: a) Följande tillägg skall göras i artikel 3: "m) I Österrike "Doktor der gesamten Heilkunde” (examensbevis som lä- kare) som utfärdas av medicinsk universitetsfakllllet samt "Bescheinigung uber die Absolvierung der 'I'ätigkeit als Arzt im Praktikum” (ut-bildningsbevis över praktisk utbildning för 501

b)

läkare) som utfärdas av de behöriga myndigheterna.

n) I Finland ”Todistus lääketieteen lisensiaatin tutkinnosta/hevis om med- icine licentiatexamen” (utbildningsbevis som medicine licen- tiat) som utfärdas av en medicinsk universitetsfakultet samt ett utbildningsbevis över praktisk utbild-ning som utfärdas av de behöriga hälso- och sjukvårdsmyndigheterna.

o) I Island ”Pröf i lzeknisfrzei fra lzeknadeild I—läsköla eslands” (examens- bevis från medi-cinska fakulteten vid Islands universitet) samt ett utbildningsbevis om praktisk utbildning vid sjukhus under minst 12 månader som utfärdas av chefs-läkare.

p) I Liechtenstein De examens- och utbildningsbevis och andra behörighetsbe- vis som utfärdas i ett annat land, som detta direktiv tilllämpas på och som finns uppräknade i föreliggande artikel, tillsam- mans med ett intyg över avslutad praktisk utbildning som ut- färdas av de behöriga myndigheterna.

q) 1 Norge ”Bevis for bestått tnedisinsk embetseksamcn" (examensbevis som cand.med.) som utfärdas av medicinsk universitetsfakul- tet samt ett intyg över praktisk utbildning som utfärdas av de behöriga hälso- och sjukvärdsmyndigheterna.

r) I Sverige ”Läkarexamen” som utfärdas av medicinsk universitetsfakul- tet samt ett intyg över praktisk utbildning som utfärdas av 50- cialstyrelsen. 5) I Schweiz ”Eidgenössisch diplomierter Arzt/titulairc du diplöme fede- ral de médecin/titolare di diploma federale di medico” (ex- amensbevis som medicine doktor) som utfärdas av inrikesdc- partementet." Följande tillägg skall göras i artikc15.2: ”I Finland

”Todistus erikoislääkärin oikeudesta/bevis om specialisträttigheten” (bevis om specialistkompetens som läkare) som utfärdas av de behö-

riga myndigheterna.

I Island

”Sérfrzeileyfi" (bevis om specialistkompetens som läkare) som utfär- das av hälsoministeriet.

I Liechtenstein

De examens- och utbildningsbevis och andra behörighetsbevis som utfärdas i ett annat land, som detta direktiv tillämpas på och som finns uppräknade i föreliggande artikel, tillsammans med ett intyg över avslutad praktisk utbildning som utfärdas av de behöriga myn-

digheterna. I Norge

”Bevis for tillatels'e til å bcnytte spesialist-tittelen” (bevis om rätten

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Bilaga VII

att använda spe—cialisttitcln) som utfärdas av de behöriga myndighe- tema.

1 Schweiz ”Spezialarzt/spécialiste/specialista" (bevis om specialistkompetens som läkare) som utfärdas av de behöriga myndigheterna. ! Sverige ”Bevis om specialistkompetens för läkare utfärdat av socialstyrel- scn". I Österrike

”Facharztdiplom” (examensbevis som specialist) som utfärdas av de behöriga myndigheterna.” Följande tillägg skall göras i strecksatserna i artikel 5.3: Anestesiologi och intensivvård

”Finland: anestesiologia/ane-stesiologi Island: svwfingalzekningar Liechtenstein: Anästhesiologie

Norge: anestesiologi

Schweiz: Anäs thesiologie/anes—thesiolo— gie/ancstesiologia

Sverige: anestesiologi Österrike: Anästhesiologie"

-— Allmän kirurgi

”Finland: kirurgia/kirurgi Island: almennar skurlzekningar Liechtenstein: Chirurgie Norge: generell kirurgi Schweiz: Chirurgie/chirur-gie/chirurgia Sverige: allmän kirurgi

Österrike: Chirurgie

— Neurokimrgi

”Finland: neurokirurgia/neurokirurgi Island: taugaskurlzekningar Liechtenstein: Neurochirurgie Norge: nevrokirurgi Schweiz: Ncurochirurgie/neuro- chirurgie/neurochirurgia Sverige: neurokirurgi Österrike: Neurochirurgic”

Kvinnosjukdomar och förlossningar (obstetrik och gyneko- logi) ”Finland: naistcntaudit ja synnytykset/- kvinnosjukdomar och förloss- ningar

Island: kvenlatkningar Liechtenstein: Gynäkologic und Geburts-hilfe Norge: fodselshjelp og kvinnesykdom- mer Schweiz: Gynäkologic und Geburtshilfe—

Prop. 1991/92:l7(l Bilaga 14 Bilaga VII

Bilaga 14

Sverige:

/gyne'cologie et obstétrique/gi- nc-cologia e ostetricia kvinnosjukdomar och förloss- ningar (obstetrik och gyneko-

logi)

Österrike: Frauenheilkundc

und Geburtshilfe" Allmän internmedicin ”Finland: Island: Liechtenstein: Norge: Schweiz:

Sverige: Österrike:

sisätaudit/inremediein lyflmkningar Innere Medizin

indremedisin' Innere Medizin/médecine in- terne/medicina interna allmän internmedicin

Innere Medizin"

Ögormjukdomar (oji'alrnologi )

”Finland: Island: Liechtenstein: Norge: Schweiz:

Sverige: Österrike:

silmätaudit/ögonsjukdomar augnlzekningar Augenheilkunde oyesykdommer Ophthalmologie/ophtal- mologie/oftalmologia ögonsjukdomar (oftalmologi) Augenheilkunde”

Öron-, näs- och haLssjukdomar (oto-rlzirzo-Iarvngologi ) ”Finland: Island: Liechtenstein:

Norge: Schweiz:

Sverige:

Österrike:

korva-, nenä- ja kurkkutaudi- t/öron-, näs- och strupsjukdo- mar hals-, nef— og eyrnalaekningar Hals-, Nasen- und Ohrenk- rankhciten ore-nese-halssykdommer Oto-Rhino-Laryngolo-gie/oto- rhino- laryngologie/otorinolarin- goiatria öron-, näs- och hals-sjukdomar (oto-rhino-laryngologi) Hals-, Nascn- und Ohrenk- rankhciten”

Barnaåldems invärtes sjukdomar (pediatrik) ”Finland: Island:

Liechtenstein:

Norge: barnesykdommer Schweiz: Sverige:

lastentaudit/barnsjukdomar barnalzekningar Kinderheilkunde

Pädiatrie/pédiatrie/pe-diatria barnaålderns invärtes sjukdo-

Bilaga VII

mar (pediatrik)

Österrike: Kinderheilkunde”

Lungsjukdomar (Dneumonologi ) ”Finland: keuhkosairaudet/lung— sjukdomar Island: lungnalakningar Liechtenstein: Lungenkrankheiten Norge: lungcsykdommer Schweiz: Lungenkrankheiten/mala-dies des poumons/ malattie polmo- nari Sverige: lungsjukdomar (pneumono- logi) Österrike: Lungenkrankheiten”

Urologisk kirurgi _ ,

”Finland: urologia/urologi Island: tvagfmraskurlaekningar Liechtenstein: Urologie

Norge: urologi

Schweiz: Urologie/urologie/uro—Iogia Sverige: .urologisk kirurgi Österrike: Urologie”

Ortopedisk kirurgi ”Finland: ortopedia ja trauma-tologia/or-

Island:baeklunarskurltekninga

r Liechtenstein: Norge: Schweiz:

Sverige: Österrike:

Klinisk patologi ”Finland: Island: Liechtenstein: Norge: Schweiz:

Sverige: Österrike: Nervsjukdomar (neurologi)

"Finland: Island: Liechtenstein:

topedi och traumatologi

Orthopädisehe Chirurgie ortopedisk kirurgi Orthopädisehe Chirurgie/chi- rurgie orthopédique/chirurgia ortopedica ortopedisk kirurgi

Orthopädie und ortho-pädi- sche Chirurgie”

patologia/patologi liffzerameinafraai Pathologie patologi Pathologie/pathologie/ patolo— gia

klinisk patologi

Pathologie"

neurologia/neurologi

. taugalaekningar

Neurologie

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Bilaga VII

d)

Norge: Schweiz:

Sverige: Österrike: Allmän psykiatri ”Finland:

Island: Liechtenstein: Norge: Schweiz:

Sverige: Österrike:

nevrologi Neurologie/neurologie/neurolo gia nervsjukdomar (neurologi) Neurologie”

psykiatria/psykiatri gelazkningar

Psychiatrie und Psychotherapie psykiatri Psychiatrie und Psychothera- pie/psychia-trie et psychothéra- pie/ psichiatria e psieoterapia allmän psykiatri Psychiatrie”

Följande tillägg skall göras i strecksatserna i artikel 7.2.:

Klinisk biologi ”Österrike: Biologisk hernatologi ”Finland:

Klinisk bakteriologi ”Finland:

Island: Norge: Sverige: Österrike: Klinisk kemi ”Finland: Norge: Sverige: Österrike:

Klinisk immunologi ”Finland: Island: Norge:

Sverige: Österrike: Plastikkirurgi ”Finland:

Island: Norge: Sverige:

Medizinische Biologie”

hematologiset laboratoriotut- kimukset/ hematologiska labo- ratorieundersökningar” kliininen mikrobio-logia/kli- nisk mikro—biologi syklafrasi medisinsk mikrobiologi klinisk bakteriologi Hygiene und Mikro-biologie”

kliininen kemia/klinisk kemi klinisk kjemi klinisk kemi Medizinisch-chcmische Labor- diagnostik”

immunologia/immunologi önaemisfrazi

immunologi og transfusjons- medisin klinisk immunologi Immunologie”

plastiikkakirurgia/plastikkirurg i lytalzekningar plastikkirurgi plastikkirurgi

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Bilaga VII

Schweiz:

Sve rige: Österrike: Th oraxkirurgi ”Finland:

Island: Norge: Sverige: Barnkirurgi ”Finland: Island: Norge: Schweiz:

Sverige: Kärlkirurgi ”Island: Norge: Hjärtsjukdomar

”Finland: Island: Norge: Sverige:

Plastische und Wiederhers- tellungschirurgie/ Chirurgie plastique et reconstructive/chi- rurgia plastica e ricostruttiva plastikkirurgi Plastische Chirurgie”

thorax- ja verisuoni-kirurgia/t- horax- och kärlkirurgi brjöstholsskurltekningar thoraxkirurgi thoraxkirurgi”

lastenkirurgia/barnkirurgi barnaskurlakningar barnekirurgi Kinderchirurgie/chirurgie infan- tile/chirurgia infantile barnkirurgi”

:easkurlzekningar karkirurgi” -

kardiologia/kardiologi hjartalazkningar hjertesykdommer hjärtsjukdomar”

Matsmältningsorganens medicinska sjukdomar (medicinsk gastroen terol ogi )

”Finland:

Island: Norge: Sverige:

Reumatiska sjukdomar ”Finland: reumatologia/reu

matologi Island: Liechtenstein: Norge: Sverige: Hernatologi ”Finland:

Island: Norge:

gastroentcrologia/gastroentero logi meltingarlmkningar fordeyelsessykdommer matsmältningsorganens medi- cinska sjukdomar (medicinsk gastroenterologi)”

gigtlzekningar Rheumatologie revmatologi

reumatiska sjukdomar”

kliininen hematologia/klinisk hematologi blömeinafrzei blodsykdommer

Prop. 1991/921170 Bilaga 14 Bilaga VII

Sverige: Endokrina sjukdomar

”Finland: Island:

Norge: Sverige: Medicinsk rehabilitering

”Finland: Island:

Liechtenstein: Norge:

Schweiz:

Sverige: Österrike:

hematologi”

endokrinologia/endokrinologi efnaskipta- og innkirtlalaek- ningar endokrinologi

endokrina sjukdomar”

fysiatria/fysiatri

orku- og endurhmfingarlzek- ningar Physikalische Medizin und Re- habilitation fysikalisk medisin og rehabili- tering Physikalische Medizin und Re- habilitation/ médecine physi- que et réhabilitation/medicina fisica e riabilitazione* medicinsk rehabilitering Physikalische Medizin”

Hudsjukdomar och veneriska sjukdomar ( dermatologi och ve- nereologi ) "Finland:

Island: Liechtenstein:

Norge: Schweiz:

Sverige:

Österrike:

Radiologi

”Island:

Norge: Österrike: Röntgendiagnostik ”Finland: Liechtenstein: Schweiz:

iho- ja sukupuolitaudit/hud- och könssjukdomar hu- og kynsjukdömalxkningar Dermatologie und Venereolo- gie

hud- og veneriske sykdommer Dermatologie und Venereolo- gie/dermatologie et vénéréo-lo- gie/dermatologia e venereolo- gia hudsjukdomar och vene-riska sjukdomar (dermatologi och vene-reologi) Haut- und Geschlechts-krank- henen”

geislalzekningar radiologi Radiologie”

radiologia/radiologi Medizinische Radiologie Medizinische Radiologie Ra- diodiagnostik/radiologie méd- icale — radiodiagnostic/radiolo-

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Bilaga VII

gia medica radiodiagnostica Prop. 1991/92:170

Sverige: röntgendiagnostik Bilaga 14 Österrike: Radiologie-Diagnostik” Bilaga VII —— Tumörsjukdomar (allmän onkologi ) ”Finland: syöpätaudit ja sädehoito/can- ccrsjukdomar och radioterapi Norge: onkologi Schweiz: Medizinische Radiologie — Ra-

dio-Onkologie/radiologie médicale radio-oncologie/ra- diologia medica — radio-onco- logia Sverige: tumörsjukdomar (allmän on- kologi) Österrike: Radiologie-Strahlcntherapie” — Tropikmedicin ”Schweiz: Tropenkrankheiten/mala-dies tropicales/malattie tropicali” Barn- och ungdomspsykiatri ”Finland: lastenpsykia-tria/barnpsykiatri Island: barnagelzekningar Liechtenstein: Kinder- und Jugend—psychiatrie und -psychotherapie Norge: barne- og ungdoms-psykiatri Schweiz: Kinder- und Jugend-psychiatric und -psycho-therapie/psychiatrie et psychothérapie d,enfants et d'a- dolescents/psichiatria e psico-tera- pia infantile e dell”adolescenza Sverige: barn- och ungdoms-psykiatri” Långvårdsmedicin ”Finland: geriatria/geriatri Island: öldrunarlazkningar Liechtenstein: Gcriatrie Norge: geriatri Sverige: långvårdsmedicin” — Medicinska njursjukdomar (nefro- logi) ”Finland: nefrologia/nefrologi Island: nyrrnalzekningar Norge: nyresykdommer Sverige: medicinska njursjukdomar (nefrologi)” Infektionssjukdomar ”Finland: infektiosairaudet/infektionssjukdo mar Island: smitsjukdömar Norge: infeksjonssykdommer 509

Sverige:

”Finland: Island: Liechtenstein:

Norge: Sch weiz:

Österrike:

”Finland:

Island: Norge: Sverige:

”Finland:

Island: Norge: Sverige: Österrike:

”Finland: Island: Sverige:

*Finland: Norge:

”Finland:

Schweiz:

Österrike:

”Finland: Liechtenstein:

Norge:

Schweiz:

infektionssjukdomar” Samhällsmedicin terveydenhuolto/hälsovård félagsltekningar

Prävention und

Gesundheitswesen samjiumsmedisin Prävention und Gesundheitswe— sen/prevention et sante' publique/ prevenzionc e sanita pubblica Sozia lrnedizin Klinisk farmakologi kliininen farmakologia/klinisk far- makologi

lyfjalrzei

klinisk farmakologi klinisk farmakologi” Yrkesmedicin työterveyshuolto/förctagshälso- vård

atvinnulzekningar yrkesmedisin yrkesmediein

Arbeitsmedizin” Intemmedicinsk allergologi allergologia/allergologi ofnzemislwkningar internmedicinsk allergologi” Gastroenterologisk kirurgi gastroenterologia/gastroenterolog i gastroenterologisk kirurgi" Nuklearmedicin isotooppitutkimukset/isotopunder sökningar

Medizinische Radiologie Nuk- learmedizin/radiologie méd- icale médecine nucléairc/radiolo- gia medica — medicina nucleare Nuklearmedizin” Tand-, mun- och käk- och ansikts- kirurgi (grundutbildning för läkare och tandläkare) leukakirurgia/käkkirurgi Kieferchirurgie

kj evekirurgi og munnhulesykdom- mer Kieferchirurgie/chirurgie maxillo-

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Bilaga VII

faciale/ chirurgia mascello-fac- Prop. 1991/92:170 ciale” Bilaga 14 Bilaga VII

5. 375 L 0363: Rådets direktiv 75/363/EEG av den 16juni 1975 om samord- ning av bestämmelserna i lagar och andra författningar om verksamhet som läkare (EGT nr L 167, 30.6.1975, s. 14) i dess lydelse enligt

382 L 0076: Rådets direktiv 82/76/EEG av den 26januari 1982 (EGT nr L 43, 15.2.1982, s. 21) 389 L 0594: Rådets direktiv 89/594/EEG av den 30 oktober 1989 (EGT nr L 34], 23.11.1989, 5.19). Schweiz skall, trots bestämmelserna i direktiv 75/363/EEG efter an- passning enligt detta avtal, fullgöra sina skyldigheter enligt direkti- vet scnast den 1januari 1997 i stället för den 1januari 1993.

6. 386 L 0457: Rådets direktiv 86/457/EEG av den 15 september 1986 om särskild utbildning för allmänpraktiserande läkare (EGT nr L 267, 19.9.1986, 5.26)

Norge skall, trots bestämmelserna i artikel 1 i direktiv 86/457/EEG efter anpassning enligt detta avtal, fullgöra sina skyldigheter enligt direktivet se- nast den 1januari 1995 i stället för den 1januari 1993.

Schweiz skall, trots bestämmelserna i direktiv 86/457/EEG, efter anpass- ning cnligt detta avtal, fullgöra sina skyldigheter enligt direktivet senast den 1januari 1997 i stället för den 1januari 1993 respektive den 1januari 1999i stället för den 1januari 1995.

7. C/268/90/s. 2: Förteckning 90/C 268/02 över benämningar på utbildnings-, examens- och andra behörighets-bevis för allmänpraktiserande läkare som offentliggjorts i överensstämmelse med artikel 12.2 i rådets direktiv 86/457/EEG (EGT nr C 268, 14.10.1990, s. 2)

Sjuksköterskor

8. 377 L 0452: Rådets direktiv 77/452/EEG av den 27 juni 1977 om ömsesi- digt erkännande av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis för sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård samt åtgärder för att underlätta det faktiska utövandet av etableringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster (EGT nr L 176, 15.7.1977, s. 1) i dess lydelse enligt — 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 91) 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, 5.160) 389 L 0594: Rådets direktiv 89/594/EEG av den 30 oktober 1989 (EGT nr L 341, 23.11.1989, 5.19) 389 L 0595: Rådets direktiv 89/595/EEG av den 30 oktober 1989 (EGT nr L 341, 23.11.1989, s. 30) 390 L 0658: Rådets direktiv 90/658/EEG av den 4 december 1990 (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 73). 511

Schweiz skall efter anpassning trots bestämmelserna i direktiv 77/452/EEG, , Bilaga VII

enligt detta avtal, fullgöra sina skyldigheter enligt direktivet senast den 1ja- nuari 1997 i stället för den 1januari 1993.

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning: ' a) Följande tillägg skall göras i artikel 1.2: ”I Finland ”sairaanhoitaja/sjukskötare ter- veydenhoitaja/hälsovårdare”.

I Island ”hjukrunarfrazingur”. I Liechtenstein ”Krankenschwester Krankenp- fleger”. I Norge "offentlig godkjent sykepleier”. I Schweiz ”Krankenschwester — Krankenp- fleger/infirmiere — infirmier/infer- miera infermiere”. I Sverige ”sjuksköterska” I Österrike

”Diplomierte Krankenschwester/.- Diplomierter Krankenpfleger”.” b) Följande tillägg skall göras i artikel 3: ”m) I Österrike ”Diplom in der allgemeinen Kranken-pflege” (examensbevis i allmän sjukvård) som utfärdas av statligt erkända sjuksköters- keskolor. n) I Finland examensbevis som ”sairaanhoitaja/sjuk-skötare” eller ”tervey- denhoitaja/ hälsovårdare” som utfärdas av en sjukvårdsläroan- stalt. o) I Island ”pröf i hjukrunarfraum fra Håsköla éslands” (examensbevis från medicinska fakultetens sjuksköterskeenhet vid Islands universi- tet). p) I Liechtenstein de examens- och utbildningsbevis och andra behörighetsbevis som utfärdas i ett annat land, som detta direktiv tilllämpas på och som finns uppräknade i föreliggande artikel; q) I Norge ”bevis for bestått sykepleiereksamen” (examensbevis för sjuk- sköterskor) som utfärdas av en sjuksköterskeskola. 512

r) I Sverige Prop. 1991/921170 examensbevis för sjuksköterskor som utfärdas av vårdhögskola. Bilaga 14

s) I Schweiz Bilaga VII ”diplomierte Krankenschwester fiir allgemeine Krankenpflege — diplomierter Krankenpfleger fiir allgemeine Kranken-pflege/in-

firmierc diplömée en soins généraux infirmier diplömé en soins généraux/infermiera diplomata in cure generali — infermiere dip- lomato in cure generali” (examensbevis för sjuksköt-erskor) som

utfärdas av den behöriga myndigheten.”

9. 377 L 0453: Rådets direktiv 77/453/EEG av den 27 juni 1977 om samord- ning av bestämmelserna i lagar och andra författningar om verksamhet som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård (EGT nr L 176, 15.7.1977, s. 8) i dess lydelse enligt - 389 L 0595: Rådets direktiv 89/595/EEG av den 30 oktober 1989 (EGT nr L 341, 23.11.1989, s. 30). _ Schweiz skall, trots bestämmelserna i direktiv 77/453/EEG efter an- passning enligt detta avtal, fullgöra sina skyldigheter enligt direkti- vet senast den 1 januari 1997 i stället för den 1 januari 1993.

Tandläkare

10. 378 L 0686: Rådets direktiv 78/686/EEG av den 25 juli 1978 om ömsesi- digt erkännande av utbildnings—, examens- och andra behörighetsbevis för tandläkare inklusive åtgärder för att underlätta det faktiska utövandet av etableringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster (EGT nr L 233, 24.8.1978, s. 1) i dess lydelse enligt

1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291,

19.11.1979, 5.91) 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L

302, 15.11.1985, 5.160)

— 389 L 0594: Rådets direktiv 89/594/EEG av den 30 oktober 1989 (EGT nr L 341, 23.11.1989, s. 19) — 390 L 0658: Rådets direktiv 90/658/EEG av den 4 december 1990 (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 73).

Schweiz skall, trots bestämmelserna i direktiv 78/686/EEG efter anpassning enligt detta avtal, fullgöra sina skyldigheter enligt direktivet senast den 1 ja- nuari 1997 i stället för den 1 januari 1993.

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning: a) Följande tillägg skall göras i artikel 1: ”I Finland hammaslääkäri/tandläkare. I Island 513

33 Riksdagen 1991/92. [saml. Nr 170. Bil. 14

tannlzeknir. Prop. 1991/922170 I Liechtenstein . Bilaga 14 Zahnarzt. Bilaga Vll I Norge tannlegc. I Schweiz Zahnarzt/médecin-dcntiste/medico-dentista. I Sverige tandläkare. I Österrike den yrkestitel som Österrike kommer att anmäla till de avtals- slutandc parterna inom sex år räknat från dagen för detta av- tals ikraftträdande.” Följande tillägg skall göras i artikel 3: ”m) I Östen'ike Det examensbevis som Österrike kommer att anmäla till de avtalsslutandc parterna inom sex år räknat från dagen för detta avtals ikraftträdande. n) I Finland ”Todistus hammaslääkctieteen lisensiaatin tutkinnosta/- bevis om odontologie liccntiatexamen” som utfärdas av en medicinsk universitetsfakultet samt ett bevis om praktisk utbildning som utfärdas av social- och hälsostyrelsen. 0) I Island ”Prof fra tannlzeknadeild Häsköla éslands” (examensbevis från odontologiska fakulteten vid Islands universitet). p) I Liechtenstein De examens- och utbildningsbevis och andra behörighets- bevis som utfärdas i ett annat land som detta direktiv om- fattar och som finns uppräknade i föreliggande artikel till- sammans med ett bevis om avslutad praktisk utbildning som utfärdas av de behöriga myndigheterna. q) I Norge ”Bevis for bestått odontologisk embetseksamcn” (ex- amensbevis om avlagd cand. ödem.-examen) som utfär- das av en odontologisk universitetsfakultet. r) I Sverige ”Tandläkarexamen”, som utfärdas av tandläkarhögskolor samt ett bevis om praktisk utbildning som utfärdas av so- eialstyrelsen. 8) I Schweiz ”Eidgenössisch diplomierter Zahnarzt/ titulaire du dip- löme fédéral de medecin-dentiste/titolare di diploma fede- rale di medico-dentista” (examensbevis som tandläkare) som utfärdas av det federala inrikesministeriet.” Följande tillägg skall göras i strecksatscrna i artikel 5, som an- ges nedan: '

I Finland Bilaga 14 ”Todistus crikoishammaslääkärin oikeudesta oikomishoidon Bilaga VII alalla/bevis om specialist tandläkarrättighet inom området tandreglering” (utbildningsbevis i tandreglering) som utfär- das av de behöriga-myndigheterna.

I Norge ”Bevis for giennomgått spesialistutdanning [ kjeveortopedi (utbildningsbevis om specialiststudieri tandreglering) som ut- färdas av odontologisk universitetsklinik. — I Schweiz ”Dr.med.dent., Kieferorthopäde/diplöme, dr.méd.dent., orthodontiste/diploma, dott.med. dent., ortodontista” (bevis om specialiststudier i tandreglering) som utfärdas av den be- höriga myndigheten.

I Sverige ”Bevis om specialist-kompetens i tandreglering” som utfärdas av socialstyrelsen”.

::

2. Munkirurgi:

I Finland ”Todistus erikoishammaslääkärin oikeudesta suukimrgian (harnmas- ja suukirurgian ) alalla/bevis om specialisttandläkar— rättigheten inom området oralkirurgi (tand- och munkirurgi ) ” som utfärdas av de behöriga myndigheterna. I Norge ”Bevis for gjennomgått spesialistutdanning i oralkirurgi” (be- vis om specialiststudier i oralkirurgi) som utfärdas av odonto- logisk universitetsfakultet.

I Sverige ”Bevis om specialistkompetens i tandsystemets kirurgiska sjukdomar” som utfärdas av socialstyrelsen”.

(1) Följande text skall införas:

”A rtikel I 9b

Fr.o.m. den tidpunkt då Österrike vidtar åtgärder som är nödvändiga för att följa detta direktiv skall de stater som omfattas därav, för att kunna genom- föra den verksamhet som avses i artikel 1 i direktivet, så som det anpassats för EES-ändamål, erkänna de utbildnings- och examensbevis och andra be- hörighetsbevis för läkare som i Österrike tilldelas dem som påbörjat sin uni- versitetsutbildning före EES-avtalets ikraftträdande tillsammans med ett in- tyg som utfärdas av de behöriga österrikiska myndigheterna, att dessa perso- ner faktiskt, på föreskrivet sätt och huvudsakligen i Österrike har ägnat sig åt den verksamhet som finns närmare angiven i artikel 5 i direktiv 78/687/EEG i minst tre år i följd under en femårsperiod före dagen för utfärdandet av bevi- 515

set och att dessa personer är behöriga att utöva nämnda verksamhet på Prop. 1991/92:170 samma villkor som de som innehar de utbildnings-, examens— och andra be- Bilaga 14 hörighetsbevis som avses i artikel 3 m. Bilaga VII

Det krav på tre års erfarenhet som avses i första stycket skall frångås, när det gäller personer som med framgång har avslutat minst tre års studier, vilka av de behöriga myndigheterna intygats motsvara den utbildning som avses i artikel 1 i direktiv 78/687/EEG."

11. 378 L 0687: Rådets direktiv 78/687/EEG av den 25 juli 1978 om samord- ning av bestämmelserna i lagar och andra författningar om verksamhet som tandläkare (EGT nr L 233, 24.8.1978, 5.10)

Schweiz skall, trots bestämmelserna i direktiv 78/687/EEG efter anpass- ning enligt detta avtal, fullgöra sina skyldigheter enligt direktivet senast den 1januari 1997 i stället för den 1januari 1993.

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

[ artikel 6 skall frasen ”personer som omfattas av artikel 19 i direktiv 78/686/EEG” lyda ”personer som omfattas av artikel 19, 19a och 19b i direk- tiv 78/686/EEG”.

När det gäller direktiv 78/686/EEG och 78/687/EEG (dvs. punkt 10 och 11 ovan) skall dessutom följande gälla:

Till dess att tandläkarutbildningen i Österrike genomförts enligt de villkor som fastställts enligt direktiv 78/687/EEG och senast den 31 december 1998, skall etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster uppskjutas dels för behöriga tandläkare från de övriga länder som omfattas av detta di- rektiv i Österrike, dels för behöriga österrikiska läkare som utövar tandläka- ryrket i de övriga länder som omfattas av detta direktiv.

Under den tillfälliga awikelse som angetts ovan kommer allmänna eller särskilda rättigheter rörande etableringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster, som eventuellt föreligger enligt österrikiska bestämmelser eller konventioner som reglerar förhållandet mellan Österrike ochett annat land som omfattas av detta direktiv att bibehållas och tillämpas på icke-diskrimi- nerande grund i förhållande till övriga länder som omfattas av detta direktiv.

Veterinännedicin

12. 378 L 1026: Rådets direktiv 78/1026/EEG av den 18 december 1978 om ömsesidigt erkännande av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbe- vis för veterinärer inklusive åtgärder för att underlätta det faktiska utövan- det av etableringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster (EGT nr L 362, 23.12.1978, s. 1) i dess lydelse enligt:

— 1 79 HzAnslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, 5.92) 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, 5.160) 389 L 0594: Rådets direktiv 89/594/EEG av den 30 oktober

1989 (EGT nr L 341, 23.11.1989, s. 19) 516

390 L 0658: Rådets direktiv 90/658/EEG av den 4 december Prop. 1991/92:170 1990 (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 73). Bilaga 14 Bilaga VII

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning: Följande tillägg skall göras i artikel 3: ”m) I Österrike ”Diplom-Tierarzt” (examensbevis för veterinärer) som utfärdas av Wiens universitet för veterinärmedicin. n) I Finland ”Eläinlääketieteen lisensiaatti/vetcrinärmcdicine licen- tiat”, ett examensbevis som utfärdas av veterinärmedi- cinska högskolan. 0) I Island De examens- och utbildningsbevis och andra behörighets- bevis som utfärdas i ett annat land som omfattas av detta direktiv och som finns uppräknade i denna artikel tillsam- mans med ett bevis om avslutad praktisk utbildning som utfärdas av de behöriga myndigheterna.

p) 1 Liechtenstein De examens- och utbildningsbevis och andra behörighets- bevis som utfärdas i ett annat land som omfattas av detta direktiv och som finns uppräknade i denna artikel tillsam- mans med ett bevis om avslutad praktisk utbildning som utfärdas av de behöriga myndigheterna.

q) I Norge ”Eksamensbevis utstcdt av Norges veterinzerhogskole for bestått veterintermedisinsk embetseksamen (examensbe- vis som cand.med.vet.) som utfärdas av Norges veterinär- medicinska högskola.

r) I Sverige ”Veterinärexamen” som utfärdas av lantbruksuniversite- tet.

s) 1 Schweiz ”Eidgenössiseh diplomierter Tierarzt/titulaire du diplöme fédéral de ve'té-rinaire/titolarc di diploma federale di vete- rinario” (examensbevis för veterinärer) som utfärdas av inrikesdepartementet.”

13. 378 L 1027: Rådets direktiv 78/1027/EEG av den 18 december 1978 om samordning av bestämmelserna i lagar och andra författningar om verksam- het som veterinär (EGT nr L 362, 23.12.1978, s. 7) i dess lydelse enligt 389 L 0594: Rådets direktiv 89/594/EEG av den 30 oktober 1989 (EGT nr L 341, 23.11.1989, 5.19)

Barnmorskor ' Prop. 1991/922170 14. 380 L 0154: Rådets direktiv 80/154/EEG av den 21 januari 1980 om öm- Bilaga 14 sesidigt erkännande av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbe- Bilaga VH vis för barnmorskor inklusive åtgärder för att underlätta det faktiska ut- övandet av etableringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster (EGT nr L 33, 11.2.1980, s. 1) i dess lydelse enligt

380 L 1273: Rådets direktiv 80/1273/EEG av den 22 december 1980 (EGT nr L375, 31.12. 1980, s. 74) 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s.161) 389 L 0594: Rådets direktiv 89/594/EEG av den 30 oktober 1989 (EGT nr L341, 23.11. 1989, s. 19) 390 L 0658. Rådets direktiv 90/658/EEG av den 4 december 1990 (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 73).

Schweiz skall, trots bestämmelserna i direktiv 80/154/EEG efter anpassning enligt detta avtal, fullgöra sina skyldigheter enligt direktivet senast den 1 ja- nuari 1997 i stället för den 1januari 1993.

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning: a) Följande tillägg skall göras i artikel 1: ”I Finland - ”kätilö/barnmorska”. I Island - ”ljösmöir”. I Liechtenstein - ”Hebamme”. I Norge ”jordmor”. I Schweiz - ”Hebamme/sage-femme/levatrice”. I Sverige - ”barnmorska”. I Östenike —.”Hebamme b) Följande tillägg skall göras i artikel 3: ”m) I Österrike ”Hebammen-Diplom” som utfärdas av barnmorskes- kola. n) I Finland ”kätilö/barnmorska” eller ”erikoissairaanhoitaja, naisten- taudit ja äitiyshuolto/ specialsjukskötare, kvinnosjukdo- mar och mödravård” '(examensbevis för barnmorskor) som utfärdas av sjukvårdsläroanstalt. o) I Island ”pröf fra Ljösmaerasköla éslands” (examensbevis från barnmorskeskolan i Island).

”»

p) I Liechtenstein Prop. 1991/921170 de examens- och utbildningsbevis och andra behörighets- Bilaga 14 bevis som utfärdas i ett annat land som omfattas av detta Bilaga VII direktiv och som finns uppräknade i föreliggande artikel.

q) I Norge ”bevis for bestått jordmoreksamen” (examensbevis för barnmorskor) som utfärdas av en barnmorskehögskola och ett bevis om praktisk utbildning som utfärdas av de behöriga hälso- och sjukvårdsmyndigheterna.

r) I Sverige examensbevis som barnmorska som utfärdas av vårdhögs- kola. 5) I Schweiz ”diplomierte I-Iebammc/sage-femme diplöméc/levatrice diplomata” (examensbevis för barnmorskor) som utfärdas av den behöriga myndigheten.”

15. 380 L 0155: Rådets direktiv 80/155/EEG av den 21 januari 1980 om sam- ordning av bestämmelserna i lagar och andra författningar om rätten att på- börja och utöva verksamhet som barnmorska (EGT nr L 33, 11.2.1980, s. 8) i dess lydelse enligt 389 L 0594: Rådets direktiv 89/594/EEG av den 30 oktober 1989 (EGT nr L 341, 23.11.1989, 5.19)

Schweiz skall, trots bestämmelserna i direktiv 80/155/EEG efter anpassning enligt detta avtal, fullgöra sina skyldigheter enligt direktivet senast den 1 ja- nuari 1997 i stället för den 1januari 1993.

Famzaci

16. 385 L 0432: Rådets direktiv 85/432/EEG av den 16 september 1985 om samordning av bestämmelserna i lagar och andra författningar om viss far- maceutisk verksamhet (EGT nr L 253, 24.9.1985, s. 34)

17. 385 L 0433: Rådets direktiv 85/433/EEG av den 16 september 1985 om ömsesidigt erkännande av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbe- vis i farmaci inklusive åtgärder för att underlätta det faktiska utövandet av etableringsrätten när det gäller viss farmaceutisk verksamhet (EGT nr L

253, 24.9.1985, s. 37) i dess lydelse enligt

— 385 L 0584: Rådets direktiv 85/584/EEG av den 20 december 1985 (EGT nr L 372, 31.12.1985, s. 42) 390 L 0658: Rådets direktiv 90/658/EEG av den 4 december 1990 (EGT nr L 353, 17.12.1990, s._73)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med

följande anpassning: 519

3) Följande tillägg skall göras i slutet av artikel 4: Prop. 1991/922170 - "m) IÖstem'ke - Bilaga 14 ”Staatliches Apothekerdiplom” (statligt examensbevis Bilaga VII för farmaceutcr) som utfärdas av de behöriga myndighe- terna. n) I Finland ”Todistus proviisorin tutkinnosta/bevis om provisorexa- men” (kandidatexamen i farmaci) som utfärdas av ett uni- versitet. o) I Island ”Pröf frä Håsköla éslands i lyfjafraei” (examensbevis i far- maci från Islands universitet). p) I Liechtenstein De examens-, utbildnings- och andra behörighetsbevis som utfärdas i ett annat land som omfattas av detta direk- tiv och som finns uppräknade i föreliggande artikel till- sammans med ett bevis om avslutad praktisk utbildning som utfärdas av de behöriga myndigheterna. q) 1 Norge . ”Bevis for bestått cand.pharm.-eksamen” (examensbevis som cand.pharm.) som utfärdas av en universitetsfakul- tet. r) I Sverige Apotekarexamen som utfärdas av universitet i Uppsala. 5) 1 Schweiz ”Eidgenössisch diplomierter Apotheker/titulaire du dip- löme fédéral de pharmacien/ titolare di diploma federale di farmacista” (examensbevis i farmaci) som utfärdas av inrikesdepartementet.

D. ARKITEKTUR

18. 385 L 0384: Rådets direktiv 85/384/EEG av den 10 juni 1985 om det öm- sesidiga erkännandet av utbildnings-, examens- och andra behörighets— bevis på arkitekturområdet, däribland åtgärder för att underlätta ett ef- fektivt utnyttjande av etableringsrätten och fri-heten att tillhandahålla tjänster (EGT nr L 223, 21.8.1985, s. 15) i dess lydelse enligt

385 L 0614: Rådets direktiv 85/614/EEG av den 20 december 1985 (EGT nr L 376, 31.12.1985, s. 1) — 386 L 0017: Rådets direktiv 86/17/EEG av den 27 januari 1986 (EGT nr L 27, 1.2.1986, s. 71) — 390 L 0658: Rådets direktiv 90/658/EEG av den 4 december 1990 (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 73)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för föreliggande avtal, tilläm- pas med följande anpassning: 520

p)

q)

Följande tillägg skall göras i artikel 11: ”l) I Österrike

— de examensbevis som utfärdas av tekniska högskolor i arki- tektur (”Architektur"), byggnadsteknik (”Bauingenieur- wesen”) eller väg- och vattenbyggnad (”I-Iochbau”, ”Wirt- schaftsingenieurwesen-Bauwesen”), (”Kulturtechnik und Wasserwirtschaft”), — de examensbevis som utfärdas av konstakademin i Wien i arkitektur (”Meisterschule fiir Architektur”), - de examensbevis som utfärdas av konstfackskolan i Wien i arkitektur (”Meisterklasse fiir Architektur”), — de examensbevis som utfärdas av konstfackskolan i Linz i arkitektur (”Meisterklasse fiir Architektur”), - de examensbevis för ingenjörer (Ing.) som utfärdas av tek- niska högskolor eller tekniska högskolor för byggnadsin- genjörer samt bevis som ”Baumeister”, som styrker minst sex års yrkeserfarenhet i Österrike och som stadfästs ge- nom examen, — behörighetsbevis för högskoleingenjörer eller ingenjörs- konsulter inom byggnation (”Hochbau”, ”Bauwesen”, ”Wirtschaftsingenieurwesen-Bauwesen”, ”Kulturtcehnik und Wasserwirtschaft”) enligt lagen om väg- och vatten- byggnadsingenjörer (Ziviltechnikergesetz, Förbundsrepu- bliken Österrikes officiella tidning nr 146/1957). I Finland

de examensbevis som utfärdas av arki-tektavdelningarna vid de tekniska högskolorna och vid Uleåborgs universitet (arkkitehti — arkitekt), —- de examensbevis som utfärdas av de tekniska läroanstal- terna (rakennusarkkitehti). I Island

— de examens— och utbildningsbevis och andra behörighets- bevis som utfärdas i ett annat land som omfattas av detta direktiv och som finns uppräknade i föreliggande artikel tillsammans med ett bevis om avslutad praktisk utbildning som utfärdas av de behöriga myndigheterna. I Liechtenstein — examensbevis från högre teknisk läroanstalt (Höherc Technische Lehranstalt): Architekt HTL).

I Norge

— de examensbevis (som sivilarkitekt) som utfärdas av Nor- ges Tekniska Högskola vid Trondheims universitet, Oslo arkitekturhögskola och Bergens arkitekturhögskola, — intyg om medlemskap i ”Norske Arkitekters Landsfor- bund” (NAL), om personerna i fråga har erhållit sin utbild- ning i ett land som omfattas av detta direktiv.

I Sverige

de examensbevis som utfärdas på arkitektlinjen vid Tek-

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Bilaga VII

niska Högskolan i Stockholm, Chalmers Tekniska Hög- Prop. 1991/92:170 skola och Universitet i Lund (arkitekt), Bilaga 14 intyg om medlemskap i ”Svenska Arkitekters Riksför- Bilaga VII bund” (SAR), om personerna i fråga har erhållit sin utbild- ning i ett land som omfattas av detta direktiv.

r) I Schweiz .

de examensbevis som utfärdas av förbundsstatens tekniska högskolor (Eidgenössische Technische Hochschulen, Eco— les Polytechniques Fédérales, Politecnici Federali: dipl.Arch.ETH, arch.dipl. EPF, arch.dipl.PF), — de examensbevis som utfärdas av arkitekturskolan vid uni- versitetet i Geneve (Ecole d*architecture de IIUniversité de . Geneve: architecte diplömé EAUG), examensbevis från de tekniska högskolorna (Höhere Technische Lehranstalten, Ecoles Techniques Supérieures, Scuole chniche Superiori: Architekt HTL, architecte ETS, architetto STS), samt ett intyg som styrker en fyraårig yrkespraktik i Schweiz, utbildningsbevis från ”Stiftung der Schweizerischen Regis- ter der Ingenicure, der Architektcn und der Technikerl- Fondation des Registres suisse des ingénieurs, des architec- tes et des techniciens/Fondazione dei Registri svizzeri degli ingegneri, degli architetti c del tecnici” (REG) ”Architekt REG A”, ”architecte REG A”, ”architetto REG A”, utbildningsbevis från ”Stiftung der Schweizerischen Regis- ter der Ingenicure, der Architektcn und der Techniker/- Fondation des Registres suisses des ingénieurs, des archi- tectes et des techniciens/Fondazione dei Registri svizzeri degli ingegneri, degli architetti e dei tecnici” (REG) ”Arc- - hitekt REG B”, ”architecte REG B”, ”architetto REG B” samt ett bevis som styrker en fyraårig yrkespraktik i Schweiz.”

b) Bestämmelserna i artikel 15 skall inte tillämpas.

19. C/205/89/s. 5: De utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis i arkitektur som är föremål för ömsesidigt erkännande av medlemsstaterna 89/C 205/06 (aktualiscring av meddelande 88/C 270/03 av den 19 oktober 1988) (EGT nr C 205, 10.8.1989, s. 5)

E. HANDEL OCH AGENTURVERKSAMHET

Partihandel

20. 364 L 0222: Rådets direktiv 64/222/EEG av den 25 februari 1964 med detaljbestämmelser för övergångsåt- gärder inom följande näringsområ- den: partihandel samt agentuverksamhet inom handel, industri och hantverk (EGT nr 56, 4.4.1964, s. 857/64)

21. 364 L 0223: Rådets direktiv 64/223/EEG av den 25 februari 1964 om att 522

uppnå etableringsfrihet och frihet att erbjuda tjänster för verksamhet inom Prop. 1991/92:170 partihandel (EGT nr 56, 4.4.1964, s. 863/64) i dess lydelse enligt Bilaga 14

1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbri- Bllaga VH

tannien (EGT nr L_ 73, 27.3.1972, s. 84)

Agenturverksamhet inom handel, industri och hantverk

22. 364 L 0224: Rådets direktiv 64/224/EEG av den 25 februari 1964 om att uppnå etableringsfrihet och fri-het att tillhandahålla tjänster som agent vid affärstransaktioner i handel, industri och hantverk (EGT nr 56, 4.4.1964, s. 869/64) i dess lydelse enligt

1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbri- tannien (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 85) 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291,

19.11.1979, 5.89) . — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L

302, 15.11.1985, 5.155)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning: Följande tillägg skall göras i artikel 3:

Egenföretagare Anställda

”Finland: Kauppa-agentti Myyntimies/ Handelsagent Försäljare Kauppaedustaja Handelsrepresentant

Island: Smasali Sölumaur Heildsali Umbossali Farandsali Liechtenstein: Handelsvertreter Handelsreisender Norge: Handelsagent Handelsreisender Kommisjonzer agent GIOSSlSt Representant Schweiz: Agent/Agent/ Handels- Agente reisender Representant de com- merce/ Rappresentante Sverige: Handelsagent Handelsresande

Mäklare 523

Kommissionär - Prop. 1991/92:170

_. Bilaga 14 Osterrike: Handelsagent Handlungs- Bilaga VII reisender”

Egenföretagare inom detaljhandel

23. 368 L 0363: Rådets direktiv 68/363/EEG av den 15 oktober 1968 om att uppnå etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster som egenföreta- gare inom detaljhandel (ur ISIC—grupp 612) (EGT nr L 260, 22.10.1968, 5.496) i dess lydelse enligt

1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 86)

24. 368 L 0364: Rådets direktiv 68/364/EEG av den 15 oktober 1968 med detaljbestämmelser om övergångsåtgärder för självständiga näringsidkare inom detaljhandeln (ISIC-grupp ex 612) (EGT nr L 260, 22.10.1968, s. 6)

Egenföretagare inom partihandel med kol och verksamhet som agent inom kolhandel

25. 370 L 0522: Rådets direktiv 70/522/EEG av den 30 november 1970 om att uppnå etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster som egen- företagare inom partihandel med kol och agenturverksamhet inom kolhan- del (ur ISIC-grupp 6112) (EGT nr L 267, 10.12.1970, s. 14) i dess lydelse enligt '

— 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 86)

26. 370 L 0523: Rådets direktiv 70/523/EEG av den 30 november 1970 om detaljerade övergångsbestämmelser för egenföretagare inom partihandeln med kol och agenturverksamhet inom kolhandeln (ur ISIC-grupp 6112) (EGT nr L 267, 10.12.1970, 5.18)

Handel med och distribution av giftiga ämnen

27. 374 L 0556: Rådets direktiv 74/556/EEG av den 4juni 1974 med detalj- bestämmelser om övergångsåtgärder för olika former av verksamhet inom handel med och distribution av giftiga ämnen och verksamhet som medför yrkesmässig användning av dessa produkter inklusive verksamhet som agent (EGT nr L 307, 18.12.1974, 5.1)

28. 374 L0557: Rådets direktiv 74/557/EEG av den 4 juni 1974 om att uppnå etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster som egenföretagare och agent inom handel med och distribution av giftiga ämnen (EGT nr L 307, 18.11.1974, s.5) 524

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för föreliggande avtal, tilläm- Prop. 1991/92:170 pas med följande anpassning: Följande tillägg skall göras i bilagan: Bilaga 14 _ ”Å Finland Bilaga vn 1. Kemikalier som omfattas av 1989 års kemi-kalielag med förord- ningar.

2. Biologiska bekämpningsmedel som omfattas av 1969 års lag om bekämpningsmedel med förordningar. Liechtenstein

1. Bensen och tetraklorokarbon (förordning nr 23 av den 1 juni 1964).

2. Samtliga giftiga substanser och produkter enligt artikel 2 toxici- tetslagen (SR 814.80), särskilt de som finns införda i förteck- ningen över giftiga substanser eller produkter 1, 2 och 3 enligt artikel 3 förordningen om giftiga substanser (SR 814.801) (till- lämplig enligt tullfördraget, kungörelse nr 47 av den 28 augusti 1979).

Norge

1. De bekämpningsmedel som omfattas av rättsakten om bekämp- ningsmedel av den 5 april 1963 med förordningar.

2. De kemikalier som omfattas av förordningen av den 1 juni 1990 om märkning av och handel med kemikalier, som kan innebära fara för människans hälsa, med motsvarande förordning om kemikalie- förteckningen. Schweiz Samtliga giftiga substanser och produkter enligt artikel 2 toxicitets- lagen (SR 814.80), särskilt de som finns införda i förteckningen över giftiga substanser eller produkter 1, 2 och 3 enligt artikel 3 i förord- ningen om giftiga substanser (SR 814.801).

— Sverige

1. Ytterst farliga och mycket farliga kemiska produkter som avses i förordningen om kemiska produkter (1985:835).

2. Vissa föregångare till narkotika som avses i föreskrifterna om till- stånd att tillverka, saluföra och distribuera giftiga och mycket vådliga kemiska produkter (KIFS 1986:5, KIFS 19909).

3. De bekämpningsmedel, klass 1, som avses i förordningen 1985:836.

4. Det miljöfarliga avfall som avses i förordningen 1985:841. 5. PCB och de kemiska produkter innehållande PCB som avses i förordningen 1985:837

6. De substanser som finns uppräknade i grupp B i kungörelsen om föreskrifter för sanitära gränsvärden (AFS 1990:13)

7. Asbest och de material innehållande asbest som avses i kungörel- sen AFS 1986:2

Österrike

Giftiga substanser och preparat som är klassificerade som ”starkt

giftiga” eller ”giftiga” enligt lagen om kemiska substanser (Chemi- kaliengesetz), Förbundsrepublikens officiella tidning 326/1987 (224 paragrafen Gewerbeordnung).” 525

Prop. 1991/92:170 ' Bilaga 14 ' Handelsresande och hemförsäljare Bilaga VH

29. 375 L 0369: Rådets direktiv 75/369/EEG av den 16 juni 1975 om åtgärder för att främja den faktiska eta-bleringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster som handelsresande och hemförsäljare, särskilt övergångsåtgärder för dessa former av verksamhet (EGT nr L 167, 30.6.1975, s. 29)

Självständiga handelsagenter

30. 386 L 0653: Rådets direktiv 86/653/EEG av den 18 december 1986 om samordning av medlemsstaternas lagar om självständiga handelsagenter (EGT nr L 382, 31.12.1986, s. 17)

F. INDUSTRI OCH HANTVERK

Tillverknings- och bcarbetningsindustrin

31. 364 L 0427: Rådets direktiv 64/427/EEG av den 7 juli 1964 med detaljbe- stämmelser om övergångsåtgärder för egenföretagare inom tillverknings- och processindustrin inom ISIC-huvudgrupperna 23-40 (industri och hant- verk) (EGT nr 117, 23.7.1964, s. 1863/64) i dess lydelse enligt 369 L 0077: Rådets direktiv 69/77/EEG av den 4 mars 1969 (EGT nr L 59, 10.3.1969, s. 8)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för föreliggande avtal, tilläm- pas med följande anpassning: Bestämmelserna i artikel 5.3 skall inte till- lämpas.

32. 364 L 0429: Rådets direktiv 64/429/EEG av den 7 juli 1964 om genomfö- rande av etableringsfrihet och frihet att erbjuda tjänster för egenföretagare i tillverknings- och processindustrin inom ISIC-huvudgrupperna 23-40 (indu- stri och hantverk) (EGT nr 117, 23.7.1964, s. 1880/64) i dess lydelse enligt

— 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 83)

Gruv- och mineralnäring

33. 364 L 0428: Rådets direktiv 64/428/EEG av den 7 juli 1964 om att uppnå etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster som egenföretagare inom gruv- och mineralnäringen (ISIC-huvudgruppema 11-19) (EGT nr 117, 23.7.1964, s. 1871/64) i dess lydelse enligt

1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 81)

Tillhandahålla/ide av elektricitet, gas, vatten och sanitära tjänster Prop. 1991 /92;17() 34. 366 L 0162: Rådets direktiv 66/162/EEG av den 28 februari 1966 om eta- Bilaga 14 bleringsfriheten och friheten att etablera sig som egenföretagare inom sekto- Bilaga V” rerna el-, gas-, vatten- och sanitära tjänster (EGT nr 42, 8.3.1966, s. 584/66) i dess lydelse enligt

-— 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 82)

Livsmedels- och dryckesvamindustrin

35. 368 L 0365: Rådets direktiv 68/365/EEG av den 15 oktober 1968 om eta- bleringsfriheten och friheten att till-handahålla tjänster som egenföretagare

inom livs-medels- och dryckesvaruindustrin (ISIC-huvudgrupperna 20 och 21) (EGT nr L 260, 22.10.1968, s. 9) i dess lydelse enligt

1- 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 83)

36. 368 L 0366: Rådets direktiv 68/366/EEG av den 15 oktober 1968 med detaljbestämmelser om övergångsåtgärder för egenföretagare inom livsme- dels- och dryckesvaruindustrin (ISIC-huvudgrupper 20 och 21) (EGT nr L 260, 22.10.1968, s.12)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

Bestämmelserna i artikel 6.3 skall inte tillämpas.

Leta/ide (prospektering och bomzing) efter olja och naturgas 37. 369 L 0082: Rådets direktiv 69/82/EEG av den 13 mars 1969 om-att uppnå etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster som egenföreta- gare i fråga om letande (prospektering och borrning) efter olja och naturgas (ISIC-huvudgrupp ex 13) (EGT nr L 68, 19.3.1969, s. 4) i dess lydelse enligt

- 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 82)

G. TJÄNSTER F ÖRKNIPPADE MED TRANSPORTER

38. 382 L0470: Rådets direktiv 82/470/EEG av den 29 juni 1982 om åtgärder för att underlätta ett effektivt utövande av etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster som egenföretagare inom vissa tjänster som är förknippade med transporter och kommunikationer och resebyråer (ISIC- grupp 718) samt lagring och magasinering (ISIC-grupp 720) (EGT nr L 213,

2..1982,:.1'd ld ' 1 7 s )t ess y else enligt 527

1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, Prop. 1991/92:170 15.11.1985, 5.156) Bilaga 14 Bestämmelserna i direktivet Skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med Bllaga VH

följande anpassning:

Följande tillägg skall göras i slutet av artikel 3: Finland A. huolitsija/speditör laivanselvittäjä/skeppsmäklare B. matkanjärjestäjä/researrangör matkanvälittäjä/reseagent

C. _ D. autonselvittäjä/bilmäklare Island

A. skipamilari "B. feraskrifstofa C. flutningamistö D. bifreiaskoun Liechtenstein A. Spediteur, Warentransportvermittler B. Reisebiirounternehmer C. Lagerhalter D. Fahrzeugsachverständiger, Wäger

Norge

A. speditor skipsmcgler B. reisebyrå C. oppbevaring D. bilinspektar Schweiz A. Spediteur/expéditeur/spedizioniere Zolldeklarant/déelarant de douane/dichiarante di dogana B. Reisebiirounternehmer/agent de voyage/agente di viaggio C. Lagerhalter/entrepositaire/agente di deposito D. Automobilexperte/expert en auto— mobiles/perito in automobili Eichmeister/vérificateur des poids et mesures/verificatore dei pesi e delle misure

Sverige

A. Speditör skeppsmäklare B resebyrå C. magasinering lagring förvaring D. bilinspektör bilprovare 528

bilbesiktningsman Prop. 1991/922170

Österrike Bilaga 14 A. Spediteur Bilaga VII Transportagent B. Reisebiiro C. Lagerhalter Tierpfleger D. Kraftfahrzeugpriifer Kraftfahrzeugsachverständiger Wåger"

H. FILMINDUSTRI

39. 363 L 0607: Rådets direktiv 63/607/EEG av den 15 oktober 1963 om ge- nomförande av Allmänna hand-lingsprogrammet för upphävande av be- gränsningar av friheten att erbjuda tjänster inom filmindustrin (EGT nr 159, 2.11.1963, s. 2661/63)

40. 365 L 0264: Rådets andra direktiv 65/264/EEG av den 13 maj 1965 för genomförande av bestämmelserna i de allmänna handlingsprogrammen för upphävande av begränsningar av etableringsfriheten och friheten att erbjuda tjänster inom filmindustrin (EGT nr 85, 19.5.1965, s. 1437/65) i dess lydelse enligt

1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien (EGT nr L 73, 27.3.1972, 5.14)

41. 368 L 0369: Rådets direktiv 68/369/EEG av den 15 oktober 1968 om att uppnå etableringsfrihet som egenföretagare inom filmdistribution (EGT nr L 260, 22.10.1968, s. 22) i dess lydelse enligt

1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 88)

42. 370 L 0451: Rådets direktiv 70/451/EEG av den 29 september 1970 om att uppnå etableringsfrihet och frihet att erbjuda tjänster som egenföreta- gare inom filmproduktionen (EGT nr L 218, 3.10.1970, s. 37) i dess lydelse enligt

1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 88)

I. ÖVRIGA SEKTORER

A jfärmzässiga tjänster när det gäller fast egendom och övriga sektorer

43. 367 L 0043: Rådets direktiv 67/43/EEG av den 12 januari 1967 om att uppnå etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster som egenföreta- 529

34 Riksdagen 190/373. Isa/nl. Nr17(). Bil. I—l

gare inom 1. handel med och förvaltning av fast egendom (exklusive 6401), "Prop. 1991/922170 (ISIC-grupp ex 640) 2. vissa tjänster som inte finns klassificerade på annat Bilaga 14 håll (ISIC-grupp 839) (EGT nr 10, 19.1.1967, s. 140/67) i dess lydelse enligt Bilaga VI]

— 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 86) — 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 89)

— 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr 302, 15.11.1985, 5.156)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för föreliggande avtal, tilläm- pas med följande anpassning:

Följande tillägg skall göras i slutet av artikel 2.3: ”I Finland: kiinteistönvälittäjä/fastighetsförmedlare, fastighetsmäklare. I Island: fasteigna- og skipasala, leigumilarar. I Liechtenstein: lmmobilien- und Finanzmakler, — Immobilienschätzer, Immobiliensachver-ständiger, lmmobilienhändler, Baubetreuer, Immobilien-, Haus- und Vermögensverwalter. 1 Norge: eiendomsmeglere, advokater, entreprenörer, utbyggere av fast eiendom, — eiendomsforvalter, eiendomsforvaltere, — utleiekontorer. 1 Schweiz: — Liegenschaftenmakler/courtier en immeubles/agente immobiliare, — Hausverwalter/gestionnaire en immeubles/amministratore di stabili, lmmobilien-Treuhänder/régisseur et courticr en immeubles/ fiducia- rio immobiliare. I Sverige: - fastighetsmäklare, (fastighets-)värderingsman, fastighetsförvaltare, byggnadsentreprcnörer. Österrike — Immobilienmaklcr, Immobilienverwaltung, — Bauträger (Bauorganisator, Baubetreuer)."

Servicesektor/l Prop. 1991/92:170

44. 368 L 0367: Rådets direktiv 68/367/EEG av den 15 oktober 1968 om gc- Bilaga 14 nomförande av etableringsfrihet och frihet att erbjuda tjänster som egen- Bilaga VU företagare inom servicesektorn (ur ISIC-huvudgrupp 85); 1. Restauranger, kaféer, krogar och andra ställen där man äter och dricker (ISIC-grupp 852);

2. Hotell, pensionat, campingplatser och andra slag av husrum (ISIC-grupp 853) (EGT nr L 26, 22.10.1968, s. 86) i dess lydelse enligt

1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 86)

45. 368 L 0368: Rådets direktiv 68/368/EEG av den 15 oktober 1968 med detaljbestäm melser om övergångsåtgärder för egenföretagare inom service- sektorn (ur ISIC-huvudgrupp 85); 1. Restauranger, kaféer, krogar och andra ställen där man äter och dricker (ISIC—grupp 852); 2. Hotell, pensionat, cam- pingplatser och andra slag av husrum (ISIC—grupp 853) (EGT nr L 260, 22.10.1968, s.19)

Verksamhet inom diverse branscher

46. 375 L 368: Rådets direktiv 75/368/EEG av den 16juni 1975 om åtgärder som underlättar etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster inom diverse branscher (ur ISIC-huvudgrupperna 01-85), särskilt övergångs- åtgärder för dessa verksamhetsformer (EGT nr L 167, 30.6.1975, s. 22)Frisön>erksamhet

47. 382 L 489: Rådets direktiv 82/489/EEG av den l9juli 1982 om åtgärder som underlättar etableringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster som hårfrisör (EGT nr L 218, 27.7.1982, s. 24)

J . JORDBR UK

48. 363 L 0261: Rådets direktiv 63/261/EEG av den 2 april 1963 med detalj- bestämmelser för etableringsfrihet på jordbruksområdet inom en medlems- stats territorium för medborgare i andra medlemsländer som har varit an- ställda som lantarbetare i den medlemsstaten under en sammanhängande period av två år (EGT nr 62, 20.4.1963, s. 1323/63) i dess lydelse enligt

1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien (EGT nr L 73, 27.3.1972, 5.14)

49. 363 L 0262: Rådets direktiv 63/262/EEG av den 2 april 1963 med detalj- bestämmelser för etableringsfrihet på jordbruk som legat öde eller vars mark inte varit uppodlad i mer än två år (EGT nr 62, 20.4.1963, s. ]326/63) i dess lydelse enligt

1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien (EGT nr L 73, 27.3.1972, s.14) 531

50. 365 L 0001: Rådets direktiv 65/1/EEG av den 14 december 1964 med Prop. 1991/92:170 detaljbestämmelser för friheten att tillhandahålla tjänster inom jordbruk Bilaga ]4 och trädgårdsodling (EGT nr 1, 8.1.1965, s. ]) i dess lydelse enligt Bilaga VH

1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Stmbritannien (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 79)

51. 367 I. 0530: Rådets direktiv (i7/530/EEG av den 25 juli 1967 om frihet för de medborgare i en medlemsstat som har etablerat sig i en annan med- lemsstat som jordbrukare att flytta från ett jordbruk till ett annat (EGT nr 190, 10.8.1967, s.1) i dess lydelse enligt

1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien (EGT nr 1. 73, 27.3.1972, s. 79)

52. 367 I. 0531: Rådets direktiv 67/531/EEG av den 25juli 1967 om tillämp- ning av medlemsstaternas lagar om jordbruksarrenden på jordbrukare som är medborgare i andra medlemsstater (EGT nr 190, 10.8.1967, s. 3) i dess lydelse enligt

— 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien (EGT nr 1. 73, 27.3.1972, s. 80)

53. 367 L 0532: Rådets direktiv 67/532/EEG av deti 25juli 1967 om friheten att bli medlem av jordbruks-kooperativ för medborgare i en medlemsstat som etablerat sig i en annan medlemsstat (EGT nr 190, 10.8.1967, s. 5) i dess lydelse enligt

— 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien (EGT nr 1. 73, 27.3.1972, s. 80)

54. 367 L 0654: Rådets direktiv 67/654/EEG av den 24 oktober 1967 med detaljbestämmelser för att uppnå etableringsfrihet och frihet att tillhanda- hålla tjänster som egenföretagare inom skogsbruk och skogsawerkning (EGT nr 263, 30.10.1967, s. 6) i dess lydelse enligt

1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 80)

55. 368 L 0192: Rådets direktiv 68/192/EEG av den 5 april 1968 om frihet förjordbrukare som är medborgare i en medlemsstat och har etablerat sig i en annan medlemssmt att erhålla olika former av kredit (EGT nr L 93, 17.4.1968, s.13) i dess lydelse enligt

_ 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien (EGT nr L 73, 27.3.1972, s.80)56. 368 L 0415: Rådets direktiv 68/415/EEG av den 20 december 1968 om frihet förjordbrukare som är medborgare i en medlemsstat och har etablerat sig i en annan

Ul DJ h)

medlemsstat att erhålla olika former av stöd (EGT nr L 308, Prop. 1991/92:170 23.12.1968, 5.17) Bilaga 14 Bilaga VII

57. 371 L 0018: Rådets direktiv 7l/18/EI-5G av den 16 december 1970 med detaljbestämmelser för att uppnå etableringsfrihet för egenföretagare som tillhandahåller tjänster inom jordbruk och trädgårdsodling (EGT nr L 8, 11.1.1971, s. 24) i dess lydelse enligt

1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 80)

K. ÖVRIGT

58. 385 D 0368: Rådets beslut 85/368/EEG av den 16juli 1985 omjämförbar- het av yrkesutbildningsmeritcr mellan medlemsstaterna inom EG (EGT nr L 199, 31.7.1985, s. 56)

RÄTTSAKTER SOM DE FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA SKALL BEAKTA

De fördragsslutande parterna skall beakta innehållet i följande rättsakter:

Allmänt

59. C/81/74/s. leeddelande från kommissionen om de intyg, förklaringar och bevis avseende god vandel, frånvaro av tidigare konkurs och slag och varaktighet av den verksamhet som bedrivits i ursprungslandet som avses i de rådsdirektiv som antagits före den 1 juni 1973 om etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster (EGT nr C 81, 13.7.1974, s. 1)

60. 374 Y 0820(01): Rådets resolution av den 6juni 1974 om erkännande av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis (EGT nr C 98, 20.8.1974, s. 1)

Allmänt system

61. 389 L 0048: Rådets och kommissionens uttalande vid antagandet av di- rektiv 89/48/EEG om en generell ordning för erkännande av examensbevis över behörig-hetsgivande högre utbildning som omfattar minst tre års stu- dier (EGT nr L 19, 24.1.1989, s. 23)

Läkare

62. 375 X 0366: Rådets rekommendation 75/366/EEG av den 16juni 1975 om medborgare i Luxemburg som innehar examensbevis för läkare som ut- färdas i tredjc land (EGT nr L 167, 30.6.1975, s. 20) 533

63. 375 X 0367: Rådets rekommendation 75/367/EEG av den 16 juni 1.975 om klinisk utbildning för läkare (EGT nr L 167, 30.6.1975, 5.21)

64. 375 Y 0701(01): Rådets uttalanden om antagande av texterna om etable- ringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster för läkare inom EG (EGT nr C 146, 1.7.1975, s. 1)

65. 386 X 0458: Rådets rekommendation 86/458/EEG av den 15 september 1986 om medborgare i Luxemburg som innehar examensbevis för läkare som utfärdas i tredje land (EGT nr L 267, 19.9.1986, s. 30)

66. 389 X 0601: Kommissionens rekommendation 89/601/EEG av den 8 no— vember 1989 om utbildning av hälso- och sjukvårdspersonal i cancersjukdo- mar (EGT nr L 346, 27.11.1989, 5.1)

Tandläkare

67. 378 Y 0824(01): Rådets uttalande rörande direktivet om samordning av bestämmelserna i lagar och andra författningar för verksamhet som tandlä- kare (EGT nr C 202, 24.8.1978, 5.1)

Veterinärer

68. 378 X 1029: Rådets rekommendation 78/1029/EEG av den 18 december 1978 om medborgare i Luxemburg som innehar examensbevis för veterinä- rer som utfärdas i tredje land (EGT nr L 362, 23.12.1978, s. 12)

69. 378 Y 1223(01): Rådets uttalanden rörande direktivet om ömsesidigt er- kännande av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis för veteri- närer inklusive åtgärder för att underlätta det faktiska utövandet av etable- ringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster (EGT nr 308, 23.12.1978, s. ])

Farmaci

70. 385 X 0435: Rådets rekommendation 85/435/EEG av den 16 september 1985 om medborgare i Luxemburg som innehar examensbevis i farmaci i tredje land (EGT nr L 253, 24.9.1985, s. 45)

A rkitektur

71. 385 X 0386: Rådets rekommendation 85/386/EEG av den 10juni 1985 om dem som innehar examensbevis i arki-tektur som utfärdas i tredje land (EGT nr L 223, 21.8.1985, s. 28)

Partihandel

72. 365 X 0077: Kommissionens rekommendation 65/77/EEG av den 12 ja- nuari 1965 till medlemsstaterna om de bevis om yrkesutövning i tidigare hemvistland som avses i artikel 4.2 i direktiv 64/222/EEG (EGT nr 24, 11.2.1965, s. 413/65)

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Bilaga VII

Industri och hantverk

Prop. 1991/92:170 73. 365 X 0076: Kommissionens rekommendation 65/76/EEG av (len 12ja- Bilaga 14 nuari 1965 till medlemsstaterna om de bevis om yrkesutövning i tidigare Bilaga VH

hemvistland som avses i artikel 4.2 i rådets direktiv 64/427/EEG (EGT nr 24, ll.2.1965, s. 410/65)

74. 369 K 0174: Kommissionens rekommendation 69/174/EEG av den 24 maj 1967 till medlemsstaterna om de bevis om yrkesutövning i tidi- gare hemvistland som avses i artikel 5.2 i rådets direktiv 68/366/EEG (EGT nr L 146, 18.6.1969, s. 4)

BILAGA VIII Prop. 1991/92:170

.. Bilaga 14 ETABLERINGSRATT Bilaga VIII Förteckning enligt artikel 31 INLEDNING

När de rättsakter som anges i denna bilaga innehåller begrepp eller hänvisar till förfaranden som är utmärkande för gemenskapens rättsordning, som t.ex.

ingresser, — adressaterna för gemenskapens rättsakter,

hänvisningar till territorier eller språk inom EG, hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG-med- lemsstaterna samt offentliga organ, företag och enskilda personer i dessa stater, hänvisningar till informations- och anmälningsförfaranden,

skall protokoll 1 om övergripande anpassning tillämpas om inte annat före- skrivs i denna bilaga.

ANPASSNINGAR FÖR DETTA OMRÅDE

Trots vad som sägs i protokoll 1 skall termen ”medlemstat(er)" i de rättsakter som förtecknas i denna bilaga, förutom den innebörd den har i de relevanta EG-akterna, även avse Finland, Island, Liechtenstein, Norge, Schweiz, Sve- rige och Österrike

RÄ'I'I'SAKTER SOM DE' ' HÄNVI SAS TILL

1. 361 X 1201 P 0032/62: Allmänt handlingsprogram för upphävande av be- gränsningar av friheten att tillhandahålla tjänster (EGT nr 002, 15.1.1962, s. 32) Bestämmelserna i det allmänna handlingsprogrammet skall, inom ra- men för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) I avdelning III, första stycket, första strecksatsen, skall hänvis- ningen till artikel 55 i Romfördraget ersättas av en hänvisning till artikel 32 i detta avtal.

b) I avdelning III, första stycket, andra strecksatsen, skall hänvis- ningen till artikel 56 i Romfördraget ersättas av en hänvisning till artikel 33 i detta avtal.

e) I avdelning 111, första stycket, tredje strecksatsen, skall hänvis- ningen till artikel 61 i Romfördraget ersättas av en hänvisning till 536

artikel 38 i detta avtal. Prop. 1991/92:17() Bilaga 14

d) I avdelning VI, första stycket, skall hänvisningen till artikel 57.3 i _ Bilaga VIII

Romfördraget ersättas av en hänvisning till artikel 30 i detta avtal.

2. 361 X 1202 P 0036/62: Allmänt handlingsprogram för upphävande av be- gränsningar i etableringsfriheten (EGT nr 002, 15.1.1962, s. 36)

Bestämmelserna i det allmänna handlingsprogrammet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) I första stycket i avdelning I skall den första meningen fram till ”bli- vit självständiga efter att fördraget har trätt i kraft” inte tillämpas. b) Följande tillägg skall göras i avsnitt I: ”Hänvisningarna till utomeuropeiska länder och områden skall tol- kas med beaktande av bestämmelserna i artikel 126 i EES-avtalet.”

c) I avsnitt V, första stycket, skall hänvisningen till artikel 57.3 i Rom- fördraget ersättas av en hänvisning till artikel 30 i detta avtal.

d) I avsnitt VII skall hänvisningen till artikel 92 och följande i Rontför- draget ersättas av en hänvisning till artikel 61 och följande i detta avtal.

3. 373 L 0148: Rådets direktiv 73/148/EEG av den 21 maj 1973 om avskaf- fande av restriktioner för rörlighet och bosättning inom gemenskapen för medborgare i medlemsstaterna i fråga om etablering och tillhandahållande av tjänster (EGT nr L 172, 28.6.1973, s. 14)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) I andra stycket av artikel 4.1 skall uttrycket ”uppehållstillstånd för en medborgare i någon av Europeiska gemenskapernas medlems- stater” ersättas av uttrycket ”uppehållstillstånd”.

b) Artikel 10 skall inte tillämpas.

4. 375 L 0034: Rådets direktiv 75/34/EEG av den 17 december 1974 om rät- ten för medborgare i cn medlemsstat att stanna kvar inom en annan med- lemsstats territorium efter att där ha drivit egen rörelse (EGT nr L 14, 20.1.1975, s. 10)

5. 375 L 0035: Rådets direktiv 75/35/EEG av den 17 december 1974 om ut- vidgande av tillämpningsområdet för direktiv 64/221/EEG om samordningen av särskilda åtgärder som gäller utländska medborgares rörlighet och bosätt- ning och som är berättigade med hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa till att även omfatta medborgare i en medlemsstat som begagnar sig av rätten att stanna kvar inom en annan medlemsstats territorium efter att ha

verkat där som egna företagare (EGT nr L 14, 20.1.1975, s. 14)

6. 390 L 0364: Rådets direktiv 90/364/EEG av den 28juni 1990 om rätt till bosättning (EGT nr L 180, 13.7.1990, s. 26)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

I första stycket av artikel 2.1 skall uttrycket ”uppehållstillstånd för en medborgare i någon av Est medlemsstater” ersättas av ut- trycket ”uppehållstillstånd”.

7. 390 L 0365: Rådets direktiv 90/365/EEG av den 28juni 1990 om rätt till bosättning för anställda och egna företagare som inte längre är yrkesverk- samma (EGT nr L 180, 13.7.1990, s. 28) Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

I första stycket av artikel 2.1 skall uttrycket ”uppehållstillstånd för en medborgare i någon av EG:s medlemsstater” ersättas av ut- trycket ”uppehållstillstånd".

8. 390 L 0366: Rådets direktiv 90/366/EEG av den 28 juni 1990 om rätt till bosättning för studerande (EGT nr L 180, 13.7.1990, s. 30)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

I andra stycket av artikel 2.1 skall uttrycket ”uppehållstillstånd för en medborgare i någon av EG:s medlemsstater" ersättas av ut- trycket ”uppehållstillstånd”.

9. Utan hinder av artikel 31-35 i avtalet och bestämmelserna i denna bilaga, får Island fortsätta att tillämpa de begränsningar som finns när avtalet under- tecknas avseende etablering i fiskcscktorn och i fiskl'örädlingssektorn av ut- länningar och av isländska medborgare utan laglig hemvist på Island.

10. Utan hinder av artikel 3I-35 i avtalet och bestämmelserna i denna bi- laga, får Norge fortsätta att tillämpa de begränsningar som finns när avtalet undertecknas avseende utlänningars etablering i fiskeoperationer eller i företag som äger eller driver fiskefartyg.

******

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Bilaga VIII

BILAGA IX Prop. 1991/92:170

1 .. Bilaga 14 FINANSIELLA "IJANSTER Bilaga IX Förteckning enligt artikel 36.2 INLEDNING

När de rättsakter som anges i denna bilaga innehåller begrepp eller hänvisar till förfaranden som är utmärkande för gemenskapens rättsordning, som t.ex.

ingresser,

— adressaterna för gemenskapens rättsakter, hänvisningar till territorier eller språk inom EG, — hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG-med- lemsstaterna samt offentliga organ, företag och enskilda personer i dessa stater, — hänvisningar till informations- och anmälningsförfaranden,

skall protokoll 1 om övergripande anpassning tillämpas om inte annat före- skrivs i denna bilaga.

ANPASSNINGAR FÖR DE'I'I'A OMRÅDE

Ifråga om sådant informationsutbyte mellan EG-staternas behöriga myndig- heter som skall ske enligt rättsakter som omfattas av denna bilaga, skall punkt 7 i protokoll 1 gälla vid tillämpningen av detta avtal.

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL 1 FÖRSÄKRING i) Annan försäkring än livförsäkring

I. 364 L 0225: Rådets direktiv 64/225/EEG av den 25 februari 1964 om av- skaffande av inskränkningar i etableringsfriheten och i friheten att tillhanda- hålla tjänstcr avseende återförsäkring och retrocession (EGT L 56, 4.4.1964, s. 878/64).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas

med följande anpassning: Artikel 3 skall inte gälla.

2. 373 L 0239: Rådets första direktiv 73/239/EEG av den 24 juli 1973 om samordning av lagar och andra författningar angående rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring (EGT L 228, 16.8.1973, s. 3), i dess lydelse enligt

— 376 L 0580: Rådets direktiv 76/580/EEG av den 29 juni 1976 (EGT 539

1.189, l3.7.l976, 5.13) Prop. 1991/921170 Bilaga 14

— 384 L 0641: Rådets direktiv 84/64I/EEG av den "10 december "1984 . . Bilaga IX

om ändring, speciellt med avseende på reserisker, av första direkti- vet (73/239/EEG) om samordning av lagar och andra författningar om rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt för- säkring än livförsäkring (EGT L 339, 27.12.1984, s. 21)

387 L 0343: Rådets direktiv 87/343/EEG av den 22juni 1987 om änd- ring, såvitt avser kreditförsäkring och borgensförsäkring, av första direktivet 73/239/EEG (EGT L 185, 4.7.1987, s. 72)

387 L 0344: Rådets direktiv 87/344/EEG av den 22 juni 1987 om samordning av lagar och andra författningar angående rättsskydds- försäkring (EGT L '185, 4.7.1987, s. 77)

— 388 L 0357: Rådets andra direktiv 88/357/EEG av den 22juni l988 om samordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring och med bestämmelser avsedda att göra det lättare att effektivt utöva friheten att tillhandahålla tjänster samt om ändring av direktiv 73/239/EEG (EGT L 172, 4.7.1988, s. ])

390 L 0618: Rådets direktiv 90/618/EEG av den 8 november 1990 om ändring, särskilt såvitt avser ansvarsförsäkring för motorfordon, av direktiv 73/239/EEG och direktiv 88/357/EEG, vilka avser sam- ordning av lagar och andra författningar angående annan direkt för- säkring än livförsäkring (EGT L 330, 29.11.1990, s 44).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) Följande tillägg skall göras i artikel 4:

”r) Island I—Iusatryggingar Reykjavikurborgar, Vidlagatrygging Islands

g) Schweiz Aargau: Aargauisches Versicherungsamt, Aarau, Appenzell Ausser-Rhoden: Brand- und Elementarschaden- versicherung Appenzell AR, Herisau, Basel-Land: Basellandschaftliche Gebäudeversicherung, Liestal, Basel-Stadt: Gebäudeversicherung des Kantons Basel-Stadt, Basel, Bern/Berne: Gebäudeversicherung des Kantons Bern, Bern / Assurance Immobiliere du canton de Berne, Berne, Fribourg/Freiburg: Etablissement cantonal diassurance des bätiments du canton de Fribourg, Fribourg/ Kantonale Ge- bäudeversicherungsanstalt Freiburg, Freiburg, Glarus: Kantonale Sachversicherung Glarus, Glarus, Graubändcn/Grigioni/Grischun: Gebäudeversicherungsans- 540

talt des Kantons Graubänden, Chur / Istituto d'assicurazione Prop. 1991/92:170 fabbricati del eantone dei Grigioni, Coira / Institut dil cantun Bilaga 14 Grischun per assicuranzas da baghetgs, Cuera, Bilaga IX Jura: Assurance Immobiliére de la République et canton du Jura, Saignelégier, Luzern: Gebäudeversicherung des Kantons Luzern, Luzern, Neuchatel: Etablissement cantonal d'assurance immobiliere

contre l'incendie, Neuchätel, Nidwalden: Nidwaldner Sachversicherung, Stans, Schaffhausen: Gebäudeversicherung des Kantons Schaffhau- sen, Schaffhausen, Solothurn: Solothurnische Gebäudeversicherung, Solothurn, St. Gallen: Gebäudeversicherung des Kantons St. Gallen, St.

Gallen, Thurgau: Gebäudeversicherungsanstalt des Kantons Thur- gau, Frauenfcld,

Vaud: Etablissement d7assurancc contre liincendie et les élé-

ments naturels du canton de Vaud, Lausanne, Zug: Gebäudeversicherung des Kantons Zug, Zug, Ziirich: Gebäudeversicherung des Kantons Zärich, Ziirich.”

b) Följande tillägg skall göras i artikel 8:

”Finland: Keskinäinen Vakuutusyhtiö / Ömsesidigt Försäkringsbolag, Vakuutusosakcyhtit') / Försäkringsaktiebolag, Vakuutusyhdistys / Försäkringsförening,

Island: Hlutafelag, Gagnkvaemt fe'lag,

Liechtenstein: Aktiengesellschaft, Genossenschaft,

Norge: Aksjeselskaper, Gjensidige selskaper,

Schweiz: Aktiengesellschaft, Société anonyme, Societä anonima, Genossenschaft, Société cooperative, Societå cooperativa,

Sverige: Försäkringsaktiebolag, Ömsesidiga försäkringsbolag, Understödsförcningar,

Österrike: Aktiengesellschaft, Versicherungsverein auf Gegenscitigkeit.”

c) Artikel 29 skall inte tillämpas. Följande bestämmelse skall vara till- lämplig:

"Varje avtalsslutandc part får, genom avtal med ett eller tIera tredje länder, medge tillämpning av andra bestämmelser än i artiklarna 23- 541

d)

28, på villkor att de egna försäkrade ges relevant och likvärdigt skydd. De avtalsslutandc parterna skall lämna varandra information och samråda innan sådana avtal ingås.

De avtalsslutandc parterna får inte gentemot filialer till försäk- ringsföretag med huvudkontor utanför de avtalsslutande parternas territorier tillämpa bestämmelser som innebär en förmånligare be- handling än den som ges filialer till försäkringsföretag med huvud- kontor inom de avtalsslutandc parternas territorier.”

Artiklarna 30, 31, 32 och 34 skall inte tillämpas. Följande bestäm- melse Skall vara tillämplig:

”Artiklarna 16 och 17 skall inte tillämpas på de icke-livförsäkrings- företag som kommer att särskilt anges av Finland, Island och Norge. Den behöriga tillsynsmyndigheten skall kräva av sådana företag att de uppfyller vad som krävs enligt de nämnda artiklarna senast den 1 januari 1995. Före detta datum skall Gemensamma EES-kommittén undersöka den finansiella ställningen hos företag som ännu inte upp- fyller kraven, samt avge de rekommendationer som är påkallade. Så länge ett försäkringsföretag inte uppfyller vad som krävs enligt artiklarna 16 och 17, får företaget inte inrätta filialer eller tillhanda- hålla tjänster inom en annan avtalsslutandc parts territorium. Före- tag som önskar utvidga sin verksamhet så som sägs i artikel 8.2 eller artikel 10 får inte göra detta, om de inte fullt ut uppfyller detta direk- tivs bestämmelser.”

I fråga om förhållandet till tredje lands försäkringsföretag, be- skrivna i artikel 29b (jämför artikel 4 i direktiv 90/618) skall följande gälla:

1. I syfte att uppnå största möjliga enhetlighet vid tillämpning av regler som avser förhållandet till tredje land på området för försäk- ringsföretag, skall de avtalsslutandc parterna utbyta information så som sägs i artikel 29b.1 och 29b.5, och samråda i frågor som avses i artikel 29b.2, 29b.3 och 29b.4, inom ramen för Gemensamma EES- kommitténs verksamhet och i sådan särskild ordning som de avtals- slutandc parterna enas om.

2. Auktorisationer som en avtalsslutandc parts behöriga myndighe- ter beviljar försäkringsföretag, vilka är direkta eller indirekta dot- terföretag till moderföretag för vilka ett tredje lands lag gäller, skall i enlighet med direktivets bestämmelser ha giltighet inom samtliga avtalsslutande parters territorier. Dock skall gälla

a) att, när ett tredje land tillämpar kvantitativa restriktioner för eta- blering av försäkringsföretag från en EFTA—stat, eller för sådana försäkringsföretag tillämpar restriktioner som landet inte tillämpar för försäkringsföretag hemmahörande i gemenskapen, skall auktori- sationer som en behörig myndighet inom gemenskapen beviljat företag, vilka är direkta eller indirekta dotterföretag till moderföre- tag för vilka ifrågavarande tredjc lands lag gäller, ha giltighet endast

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Bilaga IX

inom gemenskapen, utom då en EFTA-stat beslutar annorlunda för Prop. 1991/92:170 sitt eget jurisdiktionsområde, Bilaga 1.4 I)) att, när gemenskapen har beslutat att auktorisationer av försäk- Bllaga IX ringsföretag, som är direkta eller indirekta dotterföretag till moder- företag för vilka ett tredje lands lag gäller, skall begränsas eller upp- skjutas, skall auktorisationer som beviljats sådana försäkringsföre- tag av en behörig myndighet i en EFTA-stat ha giltighet i endast den senare staten, utom då en annan avtalsslutandc part beslutar annor- lunda för sitt eget jurisdiktionsområde,

c) att sådana begränsningar eller uppskov som avses i a eller 1) ovan inte får tillämpas för försäkringsföretag eller deras dotterföretag, när företagen redan är auktoriserade inom en avtalsslutandc parts territorium.”

3. Närhelst gemenskapen förhandlar med ett tredje land med stöd av artikel 29b.3 och 29b.4, för att uppnå nationell behandling och effektivt marknadstillträde för sina försäkringsföretag, skall gemen- skapen eftersträva att uppnå lika behandling för EFTA-staternas försäkringsföretag.

3. 373 L 0240: Rådets direktiv 73/240/EEG av den 24 juli 1973 om avskaf- fande av inskränkningar i etableringsfriheten för verksamhet med annan di- rekt försäkring än livförsäkring (EGT L 228, 16.8.1973, s. 20). Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning: Artiklarna I, 2 och 5 skall inte gälla.

4. 378 L 0473: Rådets direktiv 78/473/EEG av den 30 maj 1978 om samord- ning av lagar och andra författningar som avser koassuransverksamhet inom gemenskapen (EGT L 151, 7.6.l978, s. 25).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

Artikel 9 skall inte gälla.

5. 384 L 0641: Rådets direktiv 84/64l/EEG av den 10 december 1984 om ändring, speciellt med avseende på reserisker, av första direktivet (73/239/EEG) om samordning av lagar och andra författningar om rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring (EGT L 339, 27.12.1984, s. 21).

6. 387 L 0344: Rådets direktiv 87/344/EEG av den 22 juni 1987 om samord- ning av lagar och andra författningar angående rättsskyddsförsäkring (EGT L 185, 4.7.1987, s. 77).

7. 388 L 0357: Rådets andra direktiv 88/357/EEG av den 22 juni 1988 om samordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäk- ring än livförsäkring och med bestämmelser avsedda att göra det lättare att effektivt utöva friheten att tillhandahålla tjänster samt om ändring av direk- tiv 73/239/EEG (EGT L 172, 4.7.1988, s. 1), i dess lydelse enligt

—- 390 L 0618: Rådets direktiv 90/618/EEG av den 8 november 1990 543

om ändring, särskilt såvitt avser ansvarsförsäkring för motorfordon, av direktiv 73/239/EEG och direktiv 88/357/EEG, vilka avser sam- ordning av lagar och andra författningar angående annan direkt för- säkring än livförsäkring (EGT L 330, 29.11.1990, s. 44).

ii) Motorfordomförsäkring

8. 372 L 0166: Rådets direktiv 72/166/EEG av den 24 april 1972 om tillnärm— ning av medlemsstaternas lagar och andra författningar rörande ansvarsför- säkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs bc- träffande sådan ansvarighet (EGT L 103, 2.5.1972, s. 1), i dess lydelse enligt

372 L 0430: Rådets direktiv 72/430/EEG av den 19 december 1972 i dess lydelse enligt rådets direktiv 72/166/EEG av den 24 april 1972 (EGT L 29], 28.12.1972, s. 162)

384 L 0005: Rådets andra direktiv 84/5/EEG av den 30 december 1983 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om ansvars- försäkring för motorfordon (EGT L 8, 11.1.1984, s. 17)

390 L 0232: Rådets tredje direktiv 90/232/EEG av den 14 maj 1990 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om ansvarsförsäkring för motorfordon (EGT L 129, 19.5.1990, s. 33)

391 I) 0323: Kommissionens beslut av den 30 maj 1991 angående till- lämpning av rådets direktiv 72/166/EEG (EGT L 177, 5.7.1991, s. 25)

9. 384 L 0005: Rådets andra direktiv 84/5/EEG av den 30 december 1983 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om ansvarsförsäkring för motorfordon (EGT L 8, 11.1.1984, s. 17), i dess lydelse enligt

390 L 0232: Rådets tredje direktiv 90/232/EEG av den 14 maj 1990 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om ansvarsförsäkring för motorfordon (EGT L 129, 19.5.1990, s. 33).

10. 390 L 0232: Rådets tredje direktiv 90/232/EEG av den 14 maj 1990 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om ansvars- försäkring för motorfordon (EGT L 129, 19.5.1990, s. 33).

iii) Litförsäkring

11. 379 L 0267: Rådets första direktiv 79/267/EEG av den 5 mars 1979 om samordning av lagar och andra författningar angående rätten att starta och driva direkt livförsäkringsrörelsc (EGT L 63, 13.3.1979, s. 1), i dess lydelse enligt

— 390 L 0619: Rådets andra direktiv 90/619/EEG av den 8 november 1990 om samordning av lagar och andra författningar om direkt liv- försäkring och med bestämmelser avsedda att göra det lättare att ef- fektivt ut-nyttja friheten att tillhandahålla tjänster, och om ändring av direktiv 79/267/EEG (EGT L 330, 29.11.1990, s. 50).

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Bilaga IX

Prop. 1991/92:17() Bilaga 14 Bilaga IX

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, till- lämpas med följande anpassning:

a) Följande tillägg skall göras i artikel 4:

”Detta direktiv skall inte ha avseende på pensionsverksamhet inom sådana pensionsförsäkringsföretag som avses i lagen om pensioner för arbetstagare (APL) och andra anknutna finska författningar. Finska myndigheter skall dock, på icke-diskriminerande sätt, medge alla medborgare och företag från avtalsslutandc parter att i enlighet med finsk lag bedriva sådan verksamhet som anges i artikel 1, och som omfattas av detta undantag, genom

ägande eller delägande i befintliga försäkringsbolag eller bo- lagsgrupper, eller — bildande eller deltagande i bildande av nya försäkringsbolag eller bolagsgrupper, däribland pensionsförsäkringsbolag.”

b) Följande tillägg skall göras i artikel 8.1 a:

”— Finland: Keskinäinen Vakuutusyhtiö / Ömsesidigt Försäkringsbolag, Vakuutusosakeyhtiö / Försäkringsaktiebolag, Vakuutusyhdistys / Försäkringsförening

-— Island: Hlutafélag, Gagnkvaemt félag

— Liechtenstein: Aktiengesellschaft, Genossenschaft, Stiftung

Norge: Aksjeselskaper, gjensidige selskaper

— Schweiz: Aktiengesellshcaft, Société anonyme / Societä anonima, Genossenschaft / Société cooperative / Soeietå cooperativa, Stiftung / Fondation / Fondazione

— Sverige: Försäkringsaktiebolag, Ömsesidiga försäkringsbolag, Understödsförcningar — Österrike: Aktiengesellschaft, Versicherungsverein auf Gegenseitig- keit.”

0) Artikel 13.5 samt artiklarna 33, 34, 35 och 36 skall inte tillämpas. Följande bestämmelse skall vara tilllämplig:

”Artiklarna 18, 19 och 20 skall inte tillämpas på de livförsäkrings- företag som kommer att särskilt anges av Finland, Island och Norge. Den behöriga tillsynsmyndigheten skall kräva av sådana företag att de uppfyller vad som krävs enligt de nämnda artiklarna senast den 1 januari 1995. Före detta datum skall Gemensamma EES-kommittén undersöka den finansiella ställningen hos företag som ännu inte upp- 545

35 Riksdagen 199/#92. [saml. Nr [70. Bil. [4

d)

fyller kraven, samt avge de rekommendationer som är påkallade. Så länge ett försz'ikringsföretag inte uppfyller vad som krävs enligt artiklarna 18, 19 och 20 får företaget inte inrätta filialer eller tillhan- dahålla tjänster inom en annan avtalsslutandc parts territorium.

Företag som önskar utvidga sin verksamhet så som sägs i artikel 8.2 eller artikel 10 får inte göra detta, om de inte fullt ut uppfyller direk- tivets bestämmelser.”

Artikel 32 skall inte tillämpas. Följande bestämmelse skall vara till- lämplig:

”Varje avtalsslutandc part får, genom avtal med ett eller flera tredje länder, medge tillämpning av andra bestämmelser än i artiklarna 27- 31 i direktivet, på villkor att de egna försäkrade ges relevant och lik— värdigt skydd.

De avtalsslutandc parterna skall lämna varandra information och samråda innan sådana avtal ingås.

De avtalsslutandc parterna får inte gentemot filialer till försäk- ringsföretag med huvudkontor utanför de avtalsslutandc parternas territorier tillämpa bestämmelser som innebär en förmånligare be— handling än den som ges filialer till försäkringsföretag med huvud- kontor inom de avtalsslutandc parternas territorier."

I fråga om förhållandet till tredje lands försäkringsföretag, be- skrivna i artikel 32b (jämför artikel 9 i rådets direktiv 90/619/EEG) skall följande gälla:

1. I syfte att uppnå största möjliga enhetlighet vid tillämpning av regler som avser förhållandet till tredje land på området för försäkringsföretag, skall de avtalsslutandc parterna ut- byta information så som sägs i artikel 32b.l och 32b.5, och samråda i frågor som avses i artikel 32b.2, 32h.3 och 32b.4, inom ramen för Gemensamma EES-kommitténs verksamhet och i sådan särskild ordning som de avtalsslutandc parterna enas om.

2. Auktorisationer som en avtalsslutandc parts behöriga myn- digheter beviljar försäkringsföretag, vilka är direkta eller in- direkta dotterföretag till moderföretag för vilka ett tredje lands lag gäller, skall i enlighet med direktivets bestämmelser ha giltighet inom samtliga avtalsslutandc parters territorier. Dock skall gälla

a) att, när ett tredje land tillämpar kvantitativa restriktioner för etablering av försäkringsföretag från en EFTA-stat, eller för sådana försäkringsföretag tillämpar restriktioner som landet inte tillämpar för försäkringsföretag hemmahörande i gemenskapen, skall auktorisationer som en behörig myndig- het inom gemenskapen har beviljat företag, vilka är direkta eller indirekta dotterföretag till moderföretag för vilka ifråga-

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Bilaga IX

varande tredje lands lag gäller, ha giltighet endast inom ge— Prop. 1991/92:170 menskapen, utom då en EFTA-stat beslutar annorlunda för Bilaga 14 sitt egetjurisdiktionsområde, Bilaga IX

b) att, när gemenskapen har beslutat att auktorisationer av försäkringsföretag, som är direkta eller indirekta dotterföre- tag till moderföretag för vilka ett tredje lands lag gäller, skall begränsas eller uppskjutas, skall auktorisationer som bevil- jats sådana försäkringsföretag av en behörig myndighet i en EFTA-stat ha giltighet i endast den senare staten, utom då en annan avtalsslutandc part beslutar annorlunda för sitt egetju- risdiktionsområde,

c) att sådana begränsningar eller uppskov som avses i a eller b ovan inte får tillämpas för försäkringsföretag eller deras dotterföretag, när företagen redan är auktoriserade inom en avtalsslutandc parts territorium.

3. Närhelst gemenskapen förhandlar med ett tredje land med stöd av artikel 32b.3 och 32b.4, för att uppnå nationell be- handling och effektivt marknadstillträde för sina försäkrings- företag, skall gemenskapen eftersträva att uppnå lika be- handling för EFFA-staternas försäkringsföretag.

f) I artikel 13.3 skall orden ”vid tidpunkten för anmälan av detta direk- tiv” ersättas av "vid tidpunkten för EES-avtalets undertecknande”.

12. 390 L 0619: Rådets direktiv 90/619/EEG av den 8 november 1990 om samordning av lagar och andra författningar om direkt livförsäkring och som fastställer bestämmelser avsedda att göra det lättare att effektivt utöva den friheten att tillhandahålla tjänster samt om ändring av direktiv 79/267/EEG (EGT L 330, 29.11.1990, s. 50).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

Artikel 9: Se ändring e till rådets direktiv 79/267/EEG. iv) Övriga områden

13. 377 L 0092: Rådets direktiv 77/92/EEG av den 13 december 1976 om åtgärder för att underlätta det effektiva utövandet av etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster vid verksamhet som försäkringsagent eller försäkringsmäklare (ur grupp 630 ISIC) och särskilt om övergångsbestäm- melser för sådan verksamhet (EGT L 26, 31.1.1977, s. 14).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) Följande tillägg skall göras i artikel 2.2 a:

”i Finland Vakuutuksenvälittäjä / Försäkringsmäklare,

i Island Vätryggingamilari, 547

Prop. 1991/92:170 Bilaga "14 Bilaga IX

i Liechtenstein Versicherungsmakler,

i Norge Forsikringsmegler,

i Schweiz

Versicherungsmakler Courtier en assurances

— Mediatore d'assieurazione — Broker,

i Sverige Försäkringsmäklare,

i Österrike — Versicherungsmakler — Riickversieherungsmakler."

b) Följande tillägg skall göras i artikel 2.2 b: ”i Finland — Vakuutusasiamies / Försäkringsombud,

i Island — Vatryggingaumbosmaur,

i Liechtenstein

— Versicherungs-Generalagcnt — Versicherungsagent Versicherungsinspektor,

i Norge — Assurandor — Agent,

i Schweiz

- Versicherungs-Generalagent

— Agent général d'assurance Agentc. generale d'assicurazione Versicherungsagent

Agent d'assurance — Agentc d'assicurazionc Versicherungsinspektor

Inspecteur d'assurance Ispettore d'assicurazione,

iSverige

— Försäkringsombud,

i Österrike

Versicherungsvertreter.”

c) Följande tillägg skall göras i artikel 2.2 c: 548

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Bilaga IX

5

”i Island

— Vätryggingsölumaur, i Norge Underagent.”

II BANKER OCHANDRA KREDITINS'I'ITUT i ) Samordning av lagstiftning om etablering och om frihet att tillhandahålla tjänster

14. 37311 0183: Rådets direktiv 73/183/EEG av den 28juni 1973 om upphä— vande av begränsningar i etableringsfriheten och i friheten att tillhandahålla tjänster i samband med egen rörelse hos banker och andra finansiella institut ("EGT L 194, 16.7.1973, s. ].

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) Artiklarna 1, 2, 3 och 6 skall inte gälla.

b) I artikel 5.1 och 5.3 skall orden "i artikel 2" ersättas av ”i bilaga 2, utom kategori 4”.

15. 377 L 0780: Rådets första direktiv 77/780/EEG av deti 12 december 1977 om samordning av lagar och andra författningar om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (EGT L 322, 17.12.1977, s. 30), i dess ly- delse enligt

— 386 L 0524: Rådets direktiv 86/524/EEG av den 27 oktober 1986 med ändring av direktiv 77/780/EEG såvitt avser förteckningen över permanenta undantag för vissa kreditinstitut (EGT L 309, 4.11.1986, s. 15)

389 L 0646: Rådets andra direktiv 89/646/EEG av den 15 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut samt om ändring av di- rektiv 77/780/EEG (EGT L 386, 30.12.1989, 5.1).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) Artikel 2.5 och 2.6, artikel 3.3 b-d, artikel 9.2 och 9.3 samt artikel 10 skall inte gälla.

b) Följande tillägg skall göras i artikel 2.2: "— i Island ”Byggingarsjodir rikisins”,

i Liechtenstein ”Liechtensteinische Landesbank”,

— i Sverige Svenska skeppshypotekskassan,

i Österrike företag erkända som byggnadssammanslutningar

för allmännytta.” 549

c) Island skall genomföra direktivets bestämmelser senast den 1 ja- Prop. 1991/92:170 nuari 1995. Bilaga 14 16. 389 L 0646: Rådets andra direktiv 89/646/EEG av den 15 december 1989 Bllaga IX om samordning av lagar och andra författningar om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut samt om ändring av direktiv 77/780/EEG (EGT L 386, 30.12.1989, s. 1). Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) Ifråga om förhållandet till tredje lands kreditinstitut, beskrivna i ar- tiklarna 8 och 9, skall följande gälla:

1. I syfte att uppnå största möjliga enhetlighet vid tillämpning av regler som avser förhållandet till tredje land på området för kreditinstitut, skall de avtalsslutandc parterna utbyta information så som sägs i ar- tikel 9.1 och 9.5, och samråda i frågor som avses i artikel 9.2, 9.3 och 9.4, inom ramen för Gemensamma EES-kommitténs verksamhet och i sådan särskild ordning som de avtalsslutandc parterna enas om.

2. Auktorisationer som en avtalsslutandc parts behöriga myndigheter beviljar kreditinstitut vilka är direkta eller indirekta dotterföretag till moderföretag för vilka ett tredje lands lag gäller, skall i enlighet med direktivets bestämmelser ha giltighet inom samtliga avtalsslu- tande parters territorier. Dock skall gälla

3) att, när ett tredje land tillämpar kvantitativa restriktioner för eta- blering av kreditinstitut från en EFTA-stat, eller för sådana kredit- institut tillämpar restriktioner som landet inte tillämpar för kreditin- stitut hemmahörande i gemenskapen, skall auktorisationer som en behörig myndighet inom gemenskapen har beviljat företag, vilka är direkta eller indirekta dotterföretag till moderföretag för vilka ifrå- gavarande tredje lands lag gäller, ha giltighet endast inom gemen- skapen, utom då en EFTA-stat beslutar annorlunda för sitt eget ju- risdiktionsområde,

b) att, när gemenskapen har beslutat att auktorisationer av kredit- institut som är direkta eller indirekta dotterföretag till moderföretag för vilka ett tredje lands lag gäller, skall begränsas eller uppskjutas, skall auktorisationer som beviljats sådana kreditinstitut av en behö- rig myndighet i en EFTA-stat ha giltighet i endast den senare staten, utom då en annan avtalsslutandc part beslutar annorlunda för sitt eget jurisdiktionsområde,

e) att sådana begränsningar eller uppskov som avses i a eller b ovan inte får tillämpas för kreditinstitut eller deras dotterföretag, när in- stituten redan är auktoriserade inom en avtalsslutandc parts territo— rium.

3. Närhelst gemenskapen förhandlar med ett tredje land med stöd av artikel 9.3 och 9.4, för att uppnå nationell behandling och effektivt 550

marknadstillträde för sina kreditinstitut, skall gemenskapen efter- Prop. 1991/922170 sträva att uppnå lika behandling för EFTA-staternas kreditinstitut. Bilaga 14 Bilaga IX

b) I artikel 10.2 skall orden ”vid tidpunkten för direktivets genomfö- rande” ersättas av "när EES-avtalet träder i kraft", och orden ”da- gen för anmälan av detta direktiv" ersättas av ”dagen för EES-avta- lets undertecknande”.

c) Island skall genomföra direktivets bestämmelser senast den 1. ja- nuari 1995. Under övergångsperioden skall Island, i överensstäm- melse med direktivets bestämmelser, godta auktorisationer som be- viljats kreditinstitut av andra avtalsslutandc parters behöriga myn- digheter. Auktorisationer som beviljats kreditinstitut av behöriga is- ländska myndigheter skall inte ha giltighet i hela EES-området förrätt direktivet genomförts fullt ut.

ii) Krav och regler om tillräckligt: reserver

17. 389 L 0299: Rådets direktiv 89/299/EEG av (len 17 april 1989 om kapital- basen i kreditinstitut (EGT L 124, 5.5.1989, s. 16).

18. 389 L 0647: Rådets direktiv 89/647/EEG av deti 18 december 1989 om kapitaltt'ickningsgrad för kreditinstitut (EGT L 386, 30.12.1989, s. 1.4).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) ån som är fullt ut säkrade genom aktier i sådana finska bostadsbolag som verkar i enlighet med den finska bostadsbolagslagen av år 1991 eller senare antagna författningar av motsvarande innehåll, skall ges samma vikt som, i enlighet med bestämmelserna i artikel 6.1 c 1 i direktivet, tillämpas i fråga om panträtt i bostadsfastighet.

b) Artikel 11.4 skall gälla även för Österrike och Island.

c) Österrike och Finland skall före den 1januari 1993 lägga fast en ord- ning för identifikation av de kreditinstitut som inte kan uppfylla vad som krävs enligt artikel 10.1. För vart och ett av dessa kreditinstitut skall de behöriga myndigheterna vidta åtgärder som behövs för att kapitaltäckningsgraden om S% är uppfylld så snart som möjligt och senast den 1 januari 1995. Sålänge kreditinstituten i fråga inte upp- fyller kapitaltäckningsgraden om S%, skall de behöriga myndighe- terna i Österrike och Finland vid tillämpning av artikel 19.3 i direk- tiv 89/646/EEG anse den finansiella ställningen i sådana institut som otillräcklig.

19. 391 L 0031: Kommissionens direktiv 91/31/EEG av den 19 december 1990 om anpassning av den tekniska definitionen av ”multilaterala utveck- lingsbanker” i rådets direktiv 89/647/EEG av den 18 december 1989 om kapi- taltäckningsgrad för kreditinstitut (EGT L 17, 23.1.1991, s. 20).

iii) fl'illsyn och redovisning

20. 383 L 0350: Rådets direktiv 83/350/EEG av den 13juni 1983 om grupp- baserad tillsyn av kreditinstitut (EGT L 193, 18.7.1983, s. 18). 551

21. 386 L 0635: Rådets direktiv 86/635/EEG av den 8 december 1986 om Prop. 1991/92:170 årsbokslut och sammanställd redovisning för banker och andra finansiella Bilaga 14 institut (EGT L 372, 31.12.1986, s. 1). Bilaga [x Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas

med följande anpassning:

Norge, Sverige och Österrike skall genomföra direktivets bestäm- melser senast den 1januari 1995, och Liechtenstein och Schweiz se- nast den 1januari 1996. Under övergångsperioden skall årsbokslut, som avtalsslutandc parters kreditinstitut offentliggör med avseende på filialer, godtas ömsesidigt.

22. 389 L 0117: Rådets direktiv 89/117/EEG av den 1.3 februari 1989 om skyldigheter angående offentliggörande av årsredovisningshandlingar för i en medlemsstat inrättade filialer till kreditinstitut och finansiella institut med huvudkontor i en annan medlemsstat (EGT L 44, 16.2.1989, s. 40).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

Artikel 3 skall inte gälla.

23. 391 L 0308: Rådets direktiv 91/308/EEG av den 10juni 1991 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar (EGT L 166, 28.6.1991, s. 77).

Former för EFTA-staternas deltagande i enlighet med artikel 101 i avtalet:

En expert från varje EFTA-stat har rätt att delta då kontaktkommit- tén om tvättning av pengar fullgör uppgifter som avses i artikel 13.1 a och 13.1 b. I fråga om medverkan av experter från EFTA-staterna i uppgifter som avses i artikel 13.1 c och 13.1 d skall de relevanta bestämmelserna i avtalet gälla.

EG-kommissionen skall i god tid underrätta deltagarna om dag för sammanträde med kommittén och sända ut de handlingar som be- hövs.

III FONDBÖRSER OCH VÄRDEPAPPER i) Börsnotering och börs/tande]

24. 379 L 0279: Rådets direktiv 79/279/EEG av den 5 mars 1979 om samord- ning av villkoren för upptagande av värdepapper till officiell notering vid fondbörs (EGT L 66, 16.3.1979, s. 21), i dess lydelse enligt

—- 388 L 0627: Rådets direktiv 88/627/EEG av den 12 december 1988 om sådana uppgifter som skall offentliggöras vid förvärv eller avytt- ring av ett större innehav i ett börsnoterat bolag (EGT L 348, 17.12.1988, 5.62).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning: Island och Schweiz skall genomföra direktivets bestämmelser senast den 1januari 1995. Under övergångsperioden skall dessa länder ge möjlighet till - 552

informationsutbyte med övriga avtalsslutandc parters behöriga myndigheter Prop. 1991/92:170 i angelägenheter som regleras av direktivet. Bilaga 1.4

25. 330 L 0390: Rådets direktiv 80/390/EEG av den 17 mars 1980 om sam- Bllaga IX

ordning av kraven på upprättande, granskning och spridning av prospekt som skall offentliggöras vid upptagande av värdepapper till officiell notering vid fondbörs (EGT L 100, 17.4.1980, s. 1), i dess lydelse enligt

387 L 0345: Rådets direktiv 87/345/EEG av den 22 juni 1987 (EGT L 185, 4.7.1987,'s. 81),

390 L 0211: Rådets direktiv 90/211/EEG av den 23 april 1990 med ändring av direktiv 80/390/EEG såvitt avser ömsesidigt godtagande av prospekt för erbjudande till allmänheten som prospekt för note- ring av värdepapper vid fondbörs (EGT L 112, 3.5.1990, s. 24).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

3) Artikel 25a, införd genom direktiv 87/345/EEG, skall inte gälla.

b) Island och Schweiz skall genomföra direktivets bestämmelser senast den 1 januari 1995. Under övergångsperioden skall dessa länder ge möjlighet till informationsutbyte med övriga avtalsslutandc parters behöriga myndigheter i angelägenheter som regleras av direktivet.

26. 382 L 0121: Rådets direktiv 82/121/EEG av den 15 februari 1982 om in- formation som regelbundet skall offentliggöras av bolag vars aktier har upp- tagits till officiell notering vid fondbörs (EGT L 48, 20.2.1982, s. 26).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

Island och Schweiz skall genomföra direktivets bestämmelser senast den 1januari 1995. Under övergångsperioden skall dessa länder ge möjlighet till informationsutbyte med övriga avtalsslutandc parters behöriga myndigheter i anglägenheter som regleras av direktivet.

27. 388 L 0627: Rådets direktiv 88/627/EEG av den 12 december 1988 om sådana uppgifter som skall offentliggöras vid förvärv eller avyttring av ett större innehav i ett börsnoterat bolag (EGT L 348, 17.12.1988, s. 62).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

Island, Schweiz och Liechtenstein skall genomföra direktivets bestämmel- ser senast den 1 januari 1995. Under övergångsperioden skall dessa länder ge möjlighet till informationsutbyte med övriga avtalsslutande parters behöriga myndigheter i angelägenheter som regleras av direktivet.

28. 389 L 0298: Rådets direktiv 89/298/EEG av den 17 april 1989 om sam- ordning av kraven på upprättande, granskning och spridning av prospekt som skall offentliggöras när överlåtbara värdepapper erbjuds till allmänhe- ten (EGT L 124, 5.5.1989, s. 8).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tilllämpas med följande anpassning: 553

a) Artikel 24 skall inte gälla. Prop, 1991/92:170 Bilaga 14

b) Island, Schweiz och Liechtenstein skall genomföra direktivets be- _ Bilaga IX

stämmelser senast den 1 januari 1995. Under övergångsperioden skall dessa länder ge möjlighet till informationsutbyte med övriga avtalsslutandc parters behöriga myndigheter i angelägenheter som regleras av direktivet.

29. 389 L 0592: Rådets direktiv 89/592/EEG av den 13 november 1989 om samordning av föreskrifter om insiderhandel (EGT L 334, 18.11.1989, s. 30).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) Island, Liechtenstein, Schweiz och Österrike skall genomföra direk- tivets bestämmelser senast den 1 januari 1995. Under övergångspe- rioden skall dessa länder ge möjlighet till informationsutbyte med övriga avtalsslutandc parters behöriga myndigheter i angelägenhe- ter som regleras av direktivet.

b) Artikel 11 skall inte gälla. ii) Företag för kollektiv investering [ överlåtbara värdepapper (fondföretag)

30. 385 L 0611: Rådets direktiv 85/611/EEG av den 20 december 1985 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (EGT L 375, 31.12.1985, s. 3), i dess lydelse enligt

388 L 0220: Rådets direktiv 88/220/EEG av den 22 mars 1988 med ändring, såvitt gäller placeringsinriktningen för vissa fondföretag, av direktiv 85/611/EEG om samordning av lagar och andra författ- ningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (EGT L 100, 19.4.1988, s. 31).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

I artikel 57.2 skall orden ”vid tidpunkten för genomförandet av detta di— rektiv” ersättas av "vid tidpunkten för EES-avtalets ikraftträdande”.

RÄTTSAKTER SOM DE AVTALSSLUTANDE PARTERNA SKALL BEAKTA

De avtalsslutande parterna beaktar innehållet i följande rättsakter:

31 . 374 X 0165: Kommissionens rekommendation 74/165/EEG av den 6 feb- ruari 1974 till medlemsstaterna om tillämpningen rådets direktiv av den 24 april 1972 (EGT L 87, 30.3.1974, s. 12).

32. 381 X 0076: Kommissionens rekommendation 81/76/EEG av den 8 ja- nuari 1981 om påskyndande av skadereglering vid ansvarsförsäkring för mo- torfordon (EGT L 57, 4.3.1981, s. 27). 33. 385 X 0612: Rådets rekommendation 85/612/EEG av den 20 december 554

1985 om artikel 25.1 andra stycket i rådets direktiv 85/611/EEG (EGT L 375, Prop. 1991/92:170 31.12.1985, s. 19). Bilaga 14 34. 387 X 0062: Kommissionens rekommendation 87/62/EEG av den 22 de- Bilaga IX cember 1986 om övervakning och kontroll av kreditinstituts större engage- mang (EGT L 33, 4.2.1987, s. 10). '

35. 387 X 0063: Kommissionens rekommendation 87/63/EEG av den 22 de— cember 1986 om införande av system för inlåningsskydd i gemenskapen (EGT L 33, 4.2.1987, s. 16).

36. 390 X 0109: Kommissionens rekommendation 90/109/EEG av den 14 februari 1990 om genomsynliga bankvillkor för finansiella transaktioner över gränserna (EGT L 67, 15.3.1990, s. 39).

BILAGA X Prop. 1991/92:170

.. Bilaga 14 AUDIOVISUELLA TJ ANSTER Bilaga X Förteckning enligt artikel 36.

Inledning

När de rättsakter som anges i denna bilaga innehåller begrepp eller hänvisar till förfaranden som är utmärkande för gemenskapens rättsordning som t.ex.

ingresser — adressaterna för gemenskapens rättsakter,

— hänvisningar till territorier eller språk inom EG, hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG-medlems- staterna samt offentliga organ, företag och enskilda personer i dessa sta— ter, hänvisningar till informations- och anmälningsförfaranden,

skall protokoll 1 om övergripande anpassningar tillämpats om inte annat föreskrivs i denna bilaga.

Rättsakter som det hänvisas till

1. 389 L 0552 Rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om sam- ordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utövandet av sändningsverksamhet för television (EGT nr L 298, 17.10.1989, s.23)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning: ' a) När det gäller EFTA-staterna avser de produktioner som anges i ar- tikel 6.1 c också produktioner som utförts, på sätt som beskrivs i artikel 6.3, av och med producenter etablerade i europeiskt tredje- land med vilket det berörda EFTA-landet har ett sådant avtal. Om en avtalsslutandc part avser att sluta ett avtal som anges i arti- ke16.3, skall parten meddela Gemensamma EES-kommittén detta. Samråd beträffande innehållet i sådana avtal får genomföras på be- gäran av vilken som helst av de avtalsslutandc parterna. b) Följande tillägg skall göras i artikel 15 i direktivet:

EFTA-staterna skall ha rätt att tvinga kabelsändarföretag som verkar inom deras territorier att för-vränga eller på annat sätt för- störa reklaminslag för alkoholhaltiga drycker. Detta undantag får inte ha till följd att återutsändning av delar av televisionsprogram begränsas annat än då det gäller reklaminslag för alkoholhaltiga drycker. De avtalsslutandc parterna skall gemensamt se över detta undantag är 1995.

BILAGA XI Prop. 1991/92:170

.. Bilaga 1.4 TELETJANSTER Bilaga XI Förteckning enligt artikel 36.

Inledning

När de rättsakter som anges i denna bilaga innehåller begrepp eller hänvisar till förfaranden som är utmärkande för gemenskapens rättsordning som t.ex.

— ingresser,

adressaterna för gemenskapens rättsakter, — hänvisningar till territorier eller språk inom EG, hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG-medlcms- staterna samt offentliga organ, företag och enskilda personer i dessa sta- ter, hänvisningar till informations— och anmälningsförfaranden,

skall protokoll 1 om övergripande anpassning tillämpas, om inte annat före- skrivs i denna bilaga.

Rättsakter som det hänvisas till

1. 387 L 0372 Rådets direktiv 87/372/EEG av den 25 juni 1987 om vilka frek- vensband som skall reserveras för det samordnade införandet av allmänt till-

gänglig, alleuropeisk, cellulär, digital, landbaserad mobilkommunikation inom gemenskapen (EGT nr L 196 17.7.1987, 5.85)

2. 390 L 0387 Rådets direktiv 90/387/EEG av den 28 juni 1990 om upprät- tandet av den inre marknaden för teletjänster genom att tillhandahålla öppna nät (EGT nr L 192, 24.7.1990, s. 1)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning: a) I artikel 5.3 skall ”artiklarna 85 och 86 i fördraget” lyda ”artiklarna 53 och 54 i detta avtal” b) Island skall tillämpa bestämmelserna i detta direktiv senast den 1 januari 1995.

3. 390 L 0388 Kommissionens direktiv 90/388/EEG av den 28 juni 1990 om konkurrens på marknaderna för teletjänster (EGT nr L 192, 24.7.1990, s. 10)

4. 390 L 0544 Rådets direktiv 90/544/EEG av den 9 oktober 1990 om frek- vensband för det samordnade införandet av alleuropeisk, landbaserad, all-

mänt tillgänglig, radiobaserad personsökning i gemenskapen (EGT nr L 310 9.11.1990, s. 28)

5. 391 L 0287 Rådets direktiv 91/287/EEG av den 3 juni 1991 om det frek- vensband som skall tilldelas för det samordnade införandet av digital euro- peisk trådlös telekommunikation DECT (Digital European cordless tele- communications) i gemenskapen (EGT nr L1448.6.1991, s. 45) 557

Rättsakter som de avtalsslutande parterna skall beakta Prop. 1991/92:170 Bilaga 14

De avtalsslutandc parterna beaktar följande rättsakter: _ Bilaga XI

6. 388 Y 1004(01) Rådets resolution 88/C 257/01 av den 30juni 1988 om ut- vecklingen av den gemensamma marknaden för teletjänster och teleutrust- ning fram till 1992 (EGT nr C 257 4.10.1988, s. 1)

7. 389 Y 0511(01) Rådets resolution 89/C 117/01 av den 27 april 1989 om standardisering inom området informationsteknologi och telekommunika- tion (EGT nr C11711.5.1989, s. 1)

8. 389 Y 0801 Rådets resolution 89/C 196/04 av den 18juli 1989 om förstärk- ning av samordningen för införande av det tjänsteintegrerade digitalnätet ISDN (Integrated Services Digital Network) i Europeiska gemenskapen fram till 1992 (EGT nr C 196 1.8.1989, s. 4)

9. 390 Y 0707(02) Rådets resolution 90/C 166/02 av den 28 juni 1990 om stär- kandet av det alleuropeiska samarbetet om radiofrekvenser särskilt med hänsyn till tjänster med en alleuropeisk omfattning (EGT nr C 166 7.7.1990, s. 2)

10. 390 Y 3112(01) Rådets resolution 90/C 329/09 av den 14 december 1990 om den sista etappen av det samordnade införandet av allmänt tillgänglig, alleuropeisk, cellulär, digital, landbaserad mobil kommunikation inom ge— menskapen (GSM) (EGT nr C329 31.12.1990, s. 9)

11. 384 X 0549 Rådets rekommendation 84/549/EEG av den 12 november 1984 om genomförandet av harmonisering inom telekommunikationsområ- det (EGT nr L 298 16.11.1984, s. 49)

12. 384 X 0550 Rådets rekommendation 84/550/EEG av den 12 november 1984 beträffande den första fasen av öppnandet av offentlig telekommunika- tionsupphandling (EGT nr L298 16.11.1984, s. 51)

13. 386 X 0659 Rådets rekommendation 86/659/EEG av den 22 december 1986 om det samordnade införandet av det tjänsteintegrerade digitalnätet

ISDN (Integrated Services Digital Network) inom Europeiska gemenskapen (EGT nr L 382 31.12.1986, s. 36)

14. 387 X 0371 Rådets rekommendation 87/371/EEG av den 25 juni 1987 om det samordnade införandet av allmänt tillgänglig, alleuropeisk, cellulär, digital, landbaserad, mobilkommunikation inom gemenskapen (EGT nr L 196 17.7.1987, s. 81)

15. 390 X 0543 Rådets rekommendation 90/543/EEG av den 9 oktober 1990 om det samordnade införandet av den alleuropeiska, landbaserade, allmänt tillgängliga radiobaserade personsökningen i gemenskapen (EGT nr L310 9.11.1990, s. 23)

16. 391 X 0288 Rådets rekommendation 91/C 288/EEG av den 3 juni 1991 om det samordnade införandet av-digital europeisk trådlös telekommunika- tion DECT (Digital European Cordless Telecommunications) i gemenska- pen (EGT nr L 144 8.6.1991, 5.47) 558

BILAGA XII Prop. 1991/921170 .. .. Bilaga 14 FRI RORLIGHET FOR KAPITAL Bilaga XII

Förteckning enligt artikel 40

Inledning

När de rättsakter som anges i denna bilaga innehåller begrepp eller hänvisar till förfaranden som är utmärkande för gemenskapens rättsordning, som t.ex.

— ingresser, — adressaterna för gemenskapens rättsakter, — hänvisningar till territorier eller språk inom EG,

hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG-medlems- staterna samt offentliga organ, företag och enskilda personer i dessa sta— ter, — hänvisningar till informations- och anmälningsförfaranden,

skall protokoll 1 om övergripande anpassning tillämpas om inte annat före- skrivs i denna bilaga.

Rättsakt som det hänvisas till

I. 388 L 0361: Rådets direktiv 88/361/EEG av den 24juni 1988 för genomfö- rande av fördragets artikel 67 (EGT L 178, 8.7.1988, s. 5).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) EFTA-staterna skall göra anmälan till Gemensamma EES-kommit- te'n om sådana åtgärder som avses i artikel 2 i direktivet. Gemenska- pen skall göra anmälan till Gemensamma EES-kommittén om åt- gärder som vidtagits av dess medlemsstater. Utbyte av information om sådana åtgärder skall äga rum i Gemensamma EES-kommittén.

b) För vidtagande av sådana åtgärder som avses i artikel 3 i direktivet skall EFTA—staterna iaktta det förfarande som anges i protokoll 18. Samarbete mellan de avtalsslutandc parterna skall ske enligt den gemensamma ordning som anges i artikel 45 i avtalet.

c) Beslut som gemenskapen har rätt att fatta med stöd av artikel 6.2 skall inte vara underkastade den ordning som gäller enligt kapitel 2, avdelning VII, i avtalet. Gemenskapen skall underrätta övriga avtalsslutande parter om sådana beslut. Restriktioner, beträffande vilka en förlängning av övergångsperioderna är medgivna, får upp- rätthållas inom ramen för detta avtal på samma villkor som gäller inom gemenskapen.

d) EFTA-staterna får fortsätta att tillämpa sådan nationell lagstiftning för reglering av utländskt ägande och/eller ägande av andra än de i landet bosatta, som gäller vid tidpunkten för EES-avtalets ikraftträ- dande, inom de tidsgränser och inom de områden som anges nedan: 559

g)

h)

Till den 1 januari 1995 för Island, i fråga om sådana kortfristiga kapitalrörelser som anges i direktivets bilaga 2, Å till den 1 januari 1995 för Norge, i fråga om förvärv av inhemska värdc- papper och tillträde för inhemska värdepapper till en utländsk kapitalmarknad, till den 1januari 1995 för Norge och Sverige, och till den 1 ja- nuari 1996 för Finland, Island och Liechtenstein, i fråga om di- rekta investeringar på respektive lands territorium, till den 1 januari 1998 för Schweiz, i fråga om direkta investe- ringar i fastighetsrörelse på landets territorium, till den 1januari 1995 för Norge, till den 1januari 1996 för Öster- rike, Finland och Island, och till den 1 januari 1998 för Liechten- stein och Schweiz, i fråga om investeringar i fast egendom på re- spektive lands territorium, för Österrike direkta investeringar inom området för inlandsvat- tenvägar till dess likvärdigt tillträde till EG-vattenvägar har upp- nåtts, Under övergångsperioderna skall EFTA-staterna inte behandla nya och befintliga investeringar, gjorda av företag eller medborgare från EG-statc-r eller andra EFTA-stater, mindre förmånligt än enligt den lagstiftning som gällde vid tidpunkten för avtalets underteck- nande, dock med rätt för EFTA-staterna att införa lagstiftning som är i överensstämmelse med avtalet, särskilt bestämmelser som rör förvärv av fritidsbostäder och som till sina konsekvenser motsvarar sådan lagstiftning som inom gemenskapen har upprätthållits med stöd av artikel 6.4 i direktivet.

Den hänvisning som i inledningen av bilaga 1 till direktivet görs till artikel 68.3 i Romfördraget, skall anses avse artikel 42.2 i avtalet. Trots bestämmelserna i artikel 40 i avtalet och bestämmelserna i

denna bilaga får Island fortsätta att med avseende på ägande inom fiske- och fiskhanteringssektorerna tillämpa sådana restriktioner för utländskt ägande och/eller ägande av utomlands hemmahö- rande (”non-residents") som gäller vid avtalets undertecknande.

Sådana restriktioner skall inte hindra utländska rättssubjekt eller inhemska rättssubjekt utan hemvist i Island att göra investeringar i bolag som endast indirekt ägnar sig åt fiske eller fiskhantering. Na- tionella myndigheter skall dock ha rätt att förplikta bolag, som i sin helhet eller till viss del har förvärvats av utländska rättssubjekt eller inhemska rättssubjekt utan hemvist i Island, att aweckla investe- ringar i verksamhet för fiskhantering och i fiskefartyg. Trots bestämmelserna i artikel 40 i avtalet och bestämmelserna i denna bilaga får Norge fortsätta att med avseende på ägande i fiske- fartyg tillämpa sådana restriktioner för utländskt ägande som gäller vid avtalets undertecknande.

Sådana restriktioner skall inte hindra utländska rättssubjekt att göra investeringar i landbaserad fiskhantering eller i bolag som en- dast indirekt ägnar sig åt fisknäring. Nationella myndigheter skall ha rätt att förplikta bolag, som i sin helhet eller till viss del har för-

Prop. "1991/92:170 Bilaga 14 Bilaga XII

värvats av utländska rättssubjekt att aweckla investeringar i fiske- Prop. 1991/92:170 fartyg. - Bilaga 14 Bilaga XII

BILAGA XIII Prop. 1991/92:170

Bilaga 1.4 TRANSPORT Bilaga XIII Förteckning enligt artikel 47

INLEDNING

När de rättsakter som anges i denna bilaga innehåller begrepp eller hänvisar till förfaranden som är utmärkande för gemenskapens rättsordning, som t.ex.

ingresser,

adressaterna för gemenskapens rättsakter, hänvisningar till territorier eller språk inom EG, hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG-medlems- staterna samt offentliga organ, företag och enskilda personer i dessa sta- ter, hänvisningar till informations- och anmälningsförfaranden,

skall protokoll 1 om övergripande anpassning tillämpas om inte annat före- skrivs i denna bilaga.

Anpassning för detta område

1. När de rättsakter som anges i denna bilaga innehåller hänvisningar till Romfördraget skall dessa, inom ramen för detta avtal, tillämpas med föl- jande anpassning: a) Följande hänvisningar till Romfördraget skall ersättas med benäm- ningar till EES-avtalet enligt följande:

artikel 55 EEG = artikel 32 EES

artikel 56 EEG = artikel 33 EES

— artikel 57 EEG = artikel 30 EES

artikel 58 EEG = artikel 34 EES

artikel 77 EEG = artikel 49 EES

artikel 79 EEG = artikel 50 EES

artikel 85 EEG = artikel 53 EES

artikel 86 EEG = artikel 54 EES

artikel 92 EEG = artikel 61 EES

— artikel 93 EEG = artikel 62 EES

— artikel 214 EEG = artikel 122 EES

b) Följande hänvisningar anses icke relevanta:

— artikel 75 EEG

— artikel 83 EEG

artikel 94 EEG

— artikel 95 EEG

artikel 99 EEG

— artikel 172 EEG

artikel 192 EEG 562

— artikel 207 EEG Prop. 1991/92:170artikel 209 EEGII. Bilaga 1.4

Inom ramen för detta avtal skall följande läggas till i förteckningarna i bilaga Bllaga XI” 2, A.1 i förordning (EEG) nr 1108/70, artikel 19 i förordning (EEG) nr 1191/69, artikel 1 i beslut 83/418/EEG, artikel 3 i förordning (EEG) nr 1192/69, artikel 2i förordning EEG/2830/77, artikel 2 i förordning (EEG) nr 2183/78 och artikel 2 i beslut 82/529/EEG:

”Valtionrautatict/Statsjärnvägarna

— Norges Statsbaner — Schweizerische Bundesbahnen/Chemins de. fer fédéraux suisses/Ferrovie federali svizzere/Viafiers federalas svizras

— Statens Järnvägar — Österreichische Bundesbahnen”

III. Om en rättsakt som nämns i denna bilaga föreskriver förfaranden för att lösa tvister mellan EG—medlemsstater, och en tvist uppstår mellan EFTA- stater, skall EFTA-staterna hänskjuta tvisten till lösning av vederbörande EFTA-organ med tillämpning av motsvarande förfaranden. Om en tvist upp- står mellan en EG-mcdlemsstat och en EFTA-stat skall respektive avtalsslu- tandc parter hänskjuta tvisten till lösning av Gemensamma EES-kommittén med tillämpning av motsvarande förfaranden.

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

I INLANDSTRANSPORTER i) ALLMÄNNA FRÅGOR

1. 370 R 1108: Rådets förordning (EEG) nr 1108/70 av den 4juni 1970 om införande av ett redovisningssystem för infrastrukturkostnader för transpor- ter på järnväg, väg och inre vattenvägar (EGT nr L 130, 15.6.1970, s. 4), i dess lydelse enligt

172 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien (EGT nr L 073, 27.3.1972, s. 90) 373 D 0101(01): Rådets beslut av den 1 januari 1973 om justering av instrumenten gällande nya medlemsstaters anslutning till de euro- peiska gemenskaperna (EGT nr L 002, 1.1.1973, s. 19) 179 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 92) 379 R 1384: Rådets förordning (EEG) nr 1384/79 av den 25 juni 1979 (EGT nr L 167, 5.7.1979, s.]) — 185 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, 5.161) 381 R 3021: Rådets förordning (EEG) nr 3021/81 av den 19 oktober 1981 (EGT nr L 302, 23.10.1981, s. 8) 563

390 R 3572: Rådets förordning (EEG) nr 3572/90 av den 4 december Prop. 1991/922170 1990 om ändring, till följd av Tysklands enande, av vissa direktiv, Bilaga 14 beslut och förordningar med avseende på transporter på väg, järn- Bilaga XIII väg och inre vattenvägar (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 12)

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

Följande tillägg skall göras i bilaga 2 i förordningen:

A. ]. JÄRNVÄG Huvudnät

Se anpassning för detta område II.

A. 2. JÄRN VÄG Nät öppna för allmän trafik och anslutna till huvudnätet (med undantag för stadsnät)

”Finland

Valtionrautatiet/Statsjärnvägarna

Norge. Norges Statsbaner

Schweiz

3. Chemin de fer Orbc-Chavornay 4. Chemin de fer Régional du val-de-Travers 5. Chemins de fer du Jura

6. Chemin de fer Fribourgeois

7. Chemin de fer Martigny-Orsiercs 8. Berner Alpenbahn Gesellschaft

Bern-Lötschberg-Simpion 9. Bern-Neuenburg—Bahn 10. Gt'lrbetal-Bern-Schwarzenburg-Bahn 11. Simmentalbahn, Spiez-Erlenbach-Zweisimmen 12. Sensctalbahn 13. Solothurn-Miinster-Bahn 14. Emmental-Burgdorf—Thun-Bahn 15. Vereinigte Huttwil-Bahnen 16. Ocnsingen-Balsthal-Bahn 17. Wohlen-Meisterschwanden-Bahn 18. Sursee-Triengen-Bahn 19. Sihltal-Ziirich-Uetliberg—Bahn 20. Schweizerische Sädostbahn 21. Mittel—Thurgau-Bahn 22. Bodensee—Toggenburg—Bahn 23. Chemin de fer Nyon-St Cergue-Morez 24. Chemin de fer Biere-Appies-Morges

25. Chemin de fer Lausanne-Echallens-Bercher 564

Bilaga 14

26. 27. 28. 29. 30. 31. 32. 33. 34. 35. 36. 37. 38. 39. 40. 41. 42. 43. 44. 45. 46. 47. 48. 49. 50. 51. 52. 53. 54.

55.

Chemin de fer Yverdon-Ste Croix Chemin de fer des Montagnes Neuchäteloises Chemins de fer Electriques Veveysans Chemin de fer Montreux-Oberland Bcrnois Chemin de fer Aigle-Leysin Chemin de fer Aigle-Sépey-Diablerets Chemin de fer Aigle-Ollon-Monthey-Champe'ry Chemin de fer Bex-Villars-Bretaye Chemin de fer Martigny-Chåtelard Berner Oberland-Bahnen Meiringen-Innertkirchen-Bahn Brig-Visp-Zermatt-Bahn Furka-Oberalp-Bahn Biel-Täuffelen-Ins—Bahn Regionalverkehr Bern-Solothurn Solothurn-Niederbipp-Bahn Oberaargau-Jura-Bahnen Baselland-Transport

Waldenburgerbahn

Wynental- und Sullrentalbahn Brelngarten-Dietikon-Bahn Luzern-Stans-Engelberg-Bahn Ferrovie Autolinee Regionali Tieinesi Ferrovia Lugano-Ponte Tresa Forchbahn

Frauenfeld—Wil-Bahn

Appenzellerbahn St. Gallen-Gais-Appenzell-Altstätten-Bahn Trogenerbahn St. Gallen—Speicher-Trogen

Rhätische Bahn/Viafier Retica

Sverige Nordmark-Klarälvens Järnväg (NKLJ) Malmö-Limhamns Järnväg (NLJ) Växjö-Hultsfred-Västerviks Järnväg (VHVJ) Johannesberg-Ljungaverks Järnväg (JLJ)

Österrike

1 2 3 4. 5. 6 7 8 9 1 0.

Montafoner Bahn AG

Stubaitalbahn AG Achenseebahn AG Zillertaler Verkehrsbetriebe AG Salzburger Stadtwerke Verkehrsbetriebe (SVB) Biirmoos — Trimmelkam AG

Lokalbahn Vöcklamarkt Attersee AG Lokalbahn Gmunden Vorchdorf AG

Lokalbahn Lambach Vochdorf - Eggenberg AG Linzer Lokalbahn AG

11. Lokalbahn Neumarkt Waizcnkirchen — Peuerbacll AG Prop. 1991/92:170 12. Lambach Haag Bilaga 14 13. Steiermärkisclle Landesbahnen Bilaga XIII 14. GKB Graz-Köfiacher Eisenbalm und Bergbau

- Ges.m.b.H.

15. Raab Sopron — Ebenfurter Eisenbahn 16. AG der Wiener Lokalbahn”

B. VÅGAR

”Finland

Island

Liechtenstein 1. Landesstrassen 2. Gemeindestrassen

Norge

1 . Riksvcger

3. Kommunale veger

Schweiz

]. Nationalstrassen/routes nationales/strade Nazionali

2. Kantonstrassen/routes eantonales/strade cantonali

3. Gemeindestrassen/routes communales/strade comunali

Sverige 1. Motorvägar

Österrike

1. Bundesautobahnen 2. Bundesstrassen

3. Landesstrassen

4. Gemeindestrassen”

2. 370 R 2598: Kommissionens förordning (EEG) nr 2598/70 av den 18 de- cember 1970 om vilka uppgifter som skall tas upp under de olika rubrikerna 566

i blanketterna för redovisning i bilaga '1 till rådets förordning (EEG) nr Prop. 1991/92:170 1108/70 av den 4 juni 1970 (EGT nr L 278, 23.12.1970, s. 1) i dess lydelse Bilaga 14 enligt Bilaga XIII

_ 378 R 2116: Kommissionens förordning (EEG) nr 2116/78 av den 7 september 1978 (EGT L nr 246, 8.9.1978, s. 7)

3. 371 R 0281: Kommissionens förordning (EEG) nr 281/71 av den 9 feb- ruari 1971 om fastställande av den förteckning över vattenvägar för havs- gående sjöfart som avses i artikel 3 e i rådets förordning (EEG) nr 1108/70 av den 4 juni 1970 (EGT nr L 33, 10.2.1971, s. 11), i dess lydelse enligt

— 172 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien (EGT nr L 073, 27.03.1972, s. 92) 185 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s.162)

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

Följande tillägg skall göras i bilagan:

”Finland Sairnaarz kanava/Saima kanal Sairnaan vesistö/Saimens vattendrag

Sverige

Trollhätte kanal och Göta älv —— Vänern

Södertälje kanal

Mälaren”

4. 369 R 1191: Rådets förordning (EEG) nr 1191/69 av den 26 juni 1969 om medlemsstaternas åtgärder i fråga om allmän trafikplikt på järnväg, väg och inre vattenvägar (EGT nr L 156, 28.6.1969, s.1), i dess lydelse enligt

— 172 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien (EGT nr L 073, 27.3.1972, s. 92) 373 D 0101(01): Rådets beslut av den 1januari 1973 omjustering av instrumenten gällande nya medlemsstaters anslutning till de euro- peiska gemenskaperna (EGT nr L 002, 1.1.1973, s. 19) — 179 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 92) — 185 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, 5.161) 390 R 3572: Rådets förordning (EEG) nr 3572/90 av den 4 december 1990 om ändring, till följd av Tysklands enande, av vissa direktiv, beslut och förordningar i fråga om transporter på väg, järnväg och inre vattenvägar (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 12) 391 R 1893: Rådets förordning (EEG) nr 1893/91 av den 20juni 1991 om ändring i förordning (EEG) nr 1191/69 om medlemsstaternas åt-

gärder i fråga om allmän trafikplikt på järnväg, väg och inre vatten- 567

vägar (EGT nr L 169, 29.6.1991, s. 1) Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Bilaga Xlll ii) INFRASTRUKTUR

5. 378 D 0174: Rådets beslut nr 78/174/EEG av den 20 februari 1978 om in- rättandet av ett samrådsförfarande och en kommitté för transportinfrastruk- tur (EGT nr L 054, 25.2.1978, s.15)

Bestämmelserna i beslutet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning: a) I artiklarna 1.2, 2.1 och 5 skall orden ”av gemenskapsintresse” er— sättas med ”av intresse för de avtalsslutande parterna i EES-avta- let”

b) Artikel 1.2 0 skall inte tillämpas. Associeringssätt för EFTA-stater enligt artikel 11.2 i avtalet: En expert från varje EFTA-stat får delta i de uppgifter för Kommit- tén för transportinfrastruktur vilka anges i detta beslut. EG-kommissionen skall i skälig tid informera deltagarna om da- gen för kommitténs möte och lämna över de relevanta handling— arna.

iii) KONKURRENSREGLER

6. 360 R 0011: Rådets förordning (EEG) nr 11 om avskaffande av diskrimi- nering såvitt avser fraktsatser och befordringsvillkor enligt artikel 79.3 i För- draget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen (EGT nr L 052, 16.8.1960, s. 1121/60), i dess lydelse enligt

— 172 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien (EGT nr 1. 073, 27.3.1972, 5.148) 384 R 3626: Rådets förordning (EEG) nr 3626/84 av den 19 decem- ber 1984 (EGT nr L 335, 22.12.1984, s.4)

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning: För tillämpning av artiklarna 11 — 26 i denna förordning, se protokoll 21 .

7. 368 R 1017: Rådets förordning (EEG) nr 1017/68 av den l9juli 1968 om tillämpning av konkurrensregler på transporter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar (EGT nr L 175, 23.7.1968, 5.1)1

8. 369 R 1629: Kommissionens förordning (EEG) nr 1629/69 av den 8 au- gusti 1969 om form, innehåll och övriga detaljer beträffande klagomål enligt artikel 10, ansökningar enligt artikel 12 och anmälningar enligt artikel 14.1 i rådets förordning (EEG) nr 1017/68 av den 19 juli 1968 (EGT nr L 209, 21.8.1969, 5.1)2

:Förtecknad här enbart för kännedom. För tillämpning, se bilaga XIV. Förtecknad här enbart för kännedom. För tillämpning, se protokoll 21. 568

9. 369 R 1630: Kommissionens förordning (EEG) nr 1630/69 av den 8 au- Prop. 1991/92:170 gusti 1.969 om förhör enligt artikel 26.1 och 2 i rådets förordning nr Bilaga 14 1017/68/EEG av den 19 juli 1968 (EGT nr nr L 209, 21.8.1969, 5.11)2 Bilaga XIII

10. 374 R 2988: Rådets förordning (EEG) nr 2988/74 av den 26 november 1974 om preskriptionstider ifråga om förfaranden och verkställande av på— följder enligt Europeiska ekonomiska gemenskapens transport- och konkur— rensregler (EGT nr L 319, 29.11.1974, 5.1)I

iv) STATLIGT STÖD

11. 370 R 1107: Rådets förordning (EEG) nr 1107/70 av den 4juni 1970 om stöd till transporter på järnväg, väg och inre vattenvägar (EGT nr L 130, 15.6.1970, s. 1), i dess lydelse enligt

172 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien (EGT nr L 073, 27.3.1972, s. 149) 375 R 1473: Rådets förordning (EEG) nr 1473/75 av den 20 maj 1975 (EGT nr L 152, 12.6.1975, s. 1) — 382 R 1658: Rådets förordning (EEG) nr 1658/82 av den 10 juni 1982 (EGT nr L 184, 29.6.1982, s. 1) — 389 R 1100: Rådets förordning (EEG) nr 1100/89 av den 27 april 1989 (EGT nr L 116, 28.4.1989, s. 24)

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för avtalet, tillämpas med följande anpassning: I artikel 5 skall ”kommissionen” ersättas med ”den kompetenta myndigheten som den avses i artikel 62 i EES-avtalet”.

v) F ÖRENKLING AV GRÄNSPASSAGE

12. 389 R 4060: Rådets förordning (EEG) nr 4060/89 av den 21 december 1989 om avskaffande av gränskontroller mellan medlemsstaterna vid trans- porter på väg och inre vattenvägar (EGT nr L 390, 30.12.1989, s. 18)

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) Enligt artikel 17 i avtalet mellan Europeiska gemenskaperna och Österrike om varutransit på väg och järnväg (hänvisas till som ”transitavtalet”) får Österrike utföra gränskontroller för att styrka efterlevnaden av det ekopunktsystem som avses i artikel 15 och arti- kel 16 i transitavtalet.

Alla berörda avtalsslutandc parter får utföra gränskontroller för att kontrollera efterlevnaden av de kvotbestämmelscr som avses i artikel 16 i transitavtalet och som inte ersatts av ekopunktsystemet och av kvotbestämmelscr som omfattas av bilaterala avtal mellan Österrike å ena sidan och Finland, Norge, Sverige och Schweiz å den andra.

Alla andra kontroller skall utföras i enlighet med förordningen.

b) Schweiz får utföra gränskontroller för att kontrollera tillstånd ut- 569

ställda enligt bilaga 6 i avtalet mellan Europeiska gemenskaperna Prop. 1991/922170 och Schweiz om godstransport på väg och järnväg. Bilaga ]4 Alla andra kontroller skall utföras i enlighet med förordningen. Bilaga XIII

iv) KOMBI TRANSPORT

13. 375 nr L 0130: Rådets direktiv nr 75/130/EEG av den 17 februari 1975 om upprättandet av gemensamma regler för vissa former av kombinerad Iandsvägs- och järnvägstransport av gods mellan medlemsstaterna (EGT nr L 048, 22.2.1975, s. 31), i dess lydelse enligt

185 l: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 163) 379 L 0005: Rådets direktiv nr 79/5/EEG av den 19 december 1978 (EGT nr L 005, 9.1.1979, s. 33) 382 L 0003: Rådets direktiv nr 82/3/EEG av den 21 december 1981 (EGT nr L 005, 9.1.1982, 5.12) 382 L 0603: Rådets direktiv nr 82/603/EEG av den 28juli 1982 (EGT nr L 247, 23.8.1982, s. 6) — 386 L 0544: Rådets direktiv nr 86/544/EEG av den 10 november 1986 (EGT nr I.. 320, 15.11.1986, s. 33)

— 391 L 0224: Rådets direktiv nr 91/224/EEG av den 27 mars 1991 (EGT nr L 103, 23.4.1991, s. 1) Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

Följande tillägg skall göras i artikel 8.3:

”— Sverige: Fordonsskatt Finland: Moottoriajoneuvovero/Motorfordonsskatt — Österrike: Strassenverkehrsbeitrag” Schweiz kommer att bibehålla ett bidragssystem för kombitransport (vid tiden för undertecknandet av detta avtal: Verordnung des Schweizerischen Bundesrates vom 29. Juni 1988 iiber die Förderung des kombinierten Verkehrs und des Transportes begleiteter Motor— fahrzeuge — Ordonnance sur Ia promotion du traffic combiné et du transport des vehicules å moteur accompagnés, du 29 juin 1988 — Or- dinanza sul promovimento del traffico combinato e del transporto di autoveicoli accompagnati, del 29 giugno 1988) istället för att införa återbetalning av skatt.

II VÄGTRANSPORT i) TEKNISK HARMONISERING OCH SÄKERHET

14. 385 L 0003: Rådets direktiv nr 85/3 av den 19 december 1984 om vikter, dimensioner och vissa andra tekniska egenskaper för vissa vägfordon (EGT nr L 002, 3.1.1985, s. 14), i dess lydelse enligt

— 386 L 0360: Rådets direktiv nr 86/360/EEG av den 24 juli 1986 (EGT nr L 217, 5.8.1986, 5.19) 570

388 L 0218: Rådets direktiv nr 88/218/EEG av den 11 april 1988 Prop. 1991/92:170 (EGT nr L 098, 15.4.1988, s. 48) Bilaga 14 — 389 L 0338: Rådets direktiv nr 89/338/EEG av den 27 april 1989 Bilaga XIII (EGT nr L 142, 25.5.1989, s. 3) 389 L 0460: Rådets direktiv nr 89/460/EEG av den 18juli 1989 om ändring av direktiv 85/3/EEG om vikter, dimensioner och vissa andra tekniska egenskaper för vissa vägfordon, i syfte att fastställa tider för upphörande av de undantag som har medgivits för Irland och Storbritannien (EGT nr L 226, 3.8.1989, s. 5) — 389 L 0461: Rådets direktiv nr 89/461/EEG av den 18juli 1989 om ändring av direktiv 85/3/EEG om vikter, dimensioner och vissa andra tekniska egenskaper för vissa vägfordon, i syfte att fastställa vissa största, tillåtna dimensioner för ledade fordon (EGT nr L 226, 3.8.1989, s. 7) 391 L 0060: Rådets direktiv nr 91/60/EEG av den 4 februari 1991 om ändring av direktiv 85/3/EEG i syfte att fastställa vissa största till- låtna dimensioner för fordonskombinationer (EGT nr L 037, 09.02.1991, s. 37)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med

följande anpassning: Österrike får bibehålla sin nationella lagstiftning om högsta tillåtna vikter för motorfordon och släpfordon som anges i bilaga 1, avsnit- ten 2.2.1 och 2.2.2 i detta direktiv. Därför skall inte bestämmelser som tillåter användning av fordon (var för sig eller kombinerade) och som inte står i överensstämmelse med sådan nationell lagstift- ning vara tillämpliga i Österrike. En översyn av denna situation skall göras gemensamt sex månader före det att avtalet mellan de Euro- peiska gemenskaperna och Österrike om varutransit på väg och järnväg upphör.

Schweiz får bibehålla sin nationella lagstiftning om högsta tillåtna vikter för motorfordon och släpfordon som anges i bilaga 1, avsnit- ten 2.2 och 2.3.3 i detta direktiv. Därför skall inte bestämmelser som tillåter användning av fordon (var för sig eller kombinerade) och som inte står i överensstämmelse med sådan nationell lagstiftning vara tillämpliga i Schweiz. En översyn av denna situation skall göras gemensamt sex månader före det att avtalet mellan de Europeiska gemenskaperna och Schweiz om transport av varor på väg och järn- väg upphör.

Alla andra bestämmelser om vikter och dimensioner som omfattas av detta direktiv skall tillämpas fullt ut av Österrike och Schweiz.

15. 386 L 0364: Rådets direktiv nr 86/364/EEG av den 24 juli 1986 om bevis för att fordon överensstämmer med direktiv 85/3/EEG om vikter, dimensio- ner och vissa andra tekniska egenskaper hos vissa vägfordon (EGT nr L 221, 7.8.1986, s. 48)

16. 377 L 0143: Rådets direktiv nr 77/143/EEG av den 29 december 1976 om 571

tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om provning av motorfordons Prop. 1991/92:170 och tillhörande släpfordons trafiksäkerhet (EGT nr L 047, 18.2.1977, s. 47), Bilaga 14 i dess lydelse enligt Bilaga XIII

388 L 0449: Rådets direktiv nr 88/449/EEG av den 26juli 1988 (EGT nr L 222, 12.8.1988, 5.10), rättat genom EGT nr L 261, 21.9.1988, s. 28

— 391 L 0225: Rådets direktiv nr 91/225/EEG av den 27 mars 1991 (EGT nr L 1.03, 23.4.1991, s. 3)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

Schweiz får till den 1 januari 1998 bibehålla en längre period mellan två på varandra följande obligatoriska trafiksäkerhetsprovningar för alla de fordonskategorier som finns förtecknade i bilaga 1 i direkti- vet.

17. 389 L 0459: Rådets direktiv nr 89/459/EEG av den 18 juli 1989 om till- närmning av medlemsstaternas lagar om däckens mönsterdjup på vissa slag av motorfordon och släpfordon till dessa fordon (EGT nr L 226, 3.8.1989, s. 4)

if ) BESKATTNING

18. 368 L0297: Rådets direktiv nr 68/297/EEG av den 19 juli 1968 om enhet- liga föreskrifter för tullfri införsel av bränsle i nyttofordons bränsletankar (EGT nr L 175, 23.7.1968, 5.15), i dess lydelse enligt

— 172 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien (EGT nr L 073, 27.3.1972, s. 92) — 385 L 0347: Rådets direktiv nr 85/347/EEG av den 8juli 1985 (EGT nr L 183, 16.7.1985, s. 22)

iii) SOCIAL HARMONISERING

19. 377 L 0796: Rådets direktiv nr 77/796/EEG av den 12 december 1977 om ömsesidigt erkännande av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbe- vis för utövare av gods- och persontransporter på väg och åtgärder för att underlätta för dessa att utöva sin rätt till etableringsfrihet (EGT nr L 334, 24.12.1977, s. 37), i dess lydelse enligt

389 L 0438: Rådets direktiv nr 89/438/EEG av den 21 juni 1989 (EGT nr L 212, 22.7.1989, 5.101), rättat genom EGT nr L 298, 17.10.1989, s. 31.

20. 385 R 3820: Rådets förordning (EEG) nr 3820/85 av den 20 december 1985 om harmonisering av viss social lagstiftning om vägtransporter (EGT nr L 370, 31.12.1985, s. 1)

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning: 572

a) Bestämmelserna i artikel 3 skall inte tillämpas. Prop. 1991/92:170 b) Schweiz skall tillämpa bestämmelserna i artikel 5.2, 6.1, 7.1-2 och Bilaga 14 8.1-3 i förordningen senast den 1 januari 1995. Bilaga XIII

21. 385 R 3821: Rådets förordning (EEG) nr 3821/85 av den 20 december 1985 om färdskrivare för vägtransporter (EGT nr L 370, 31.12.1985, s. 8), i dess lydelse enligt

390 R 3572: Rådets förordning (EEG) nr 3572/90 av den 4 december 1990 om ändring, till följd av Tysklands enande, av vissa direktiv, beslut och förordningar i fråga om transporter på väg, järnväg och inre vattenvägar (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 12)

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) Till den 1 januari 1995 får Österrike göra undantag för fordon som endast är sysselsatta i inrikes transport från förpliktelsen att instal- lera sådan färdskrivare som beskrivs i artikel 3.1 i förordningen.

b) Till den 1 januari 1995 får Schweiz göra undantag för besättningar bestående av fler än en förare från förpliktelsen i punkt 4.3 i bilaga I, kapitel 111 e i förordningen att på två skilda blad göra sådana regi- streringar som avses i punkt 4.1.

22. 376 L 0914: Rådets direktiv nr 76/914/EEG av den 16 december 1976 om minimikrav på utbildning för vissa förare av vägfordon (EGT nr L 357, 29.12.1976, s. 36)

Bestämmelserna i detta direktiv skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning: Schweiz skall genomföra bestämmelserna i direktivet senast den 1 januari 1995.

23. 388 L 0599: Rådets direktiv nr 88/599/EEG av den 23 november 1988 om enhetligt förfarande vid kontroll av tillämpningen av förordning (EEG) nr 3820/85 om harmonisering av viss social lagstiftning om vägtransporter och av förordning nr (EEG) 3821/85 om färdskrivare för vägtransporter (EGT nr L 325, 29.11.1988, s. 55)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med

foljande anpassning: Österrike och Schweiz skall genomföra bestämmelserna i direktivet senast den 1januari 1995.

24. 389 L 0684: Rådets direktiv nr 89/684/EEG av den 21 december 1989 om yrkesutbildning för vissa förare av fordon som transporterar farligt gods på väg (EGT nr L 398, 30.12.1989, s. 33)

iv) TILLTRÄDE TILL MARKNADEN (varor)

25. 362 L 2005: Rådets första direktiv av den 23 juli 1962 om vissa godstrans- porter på väg mellan medlemsstaterna (EGT nr L 070, 6.8.1962, s. 2005/62), i dess lydelse enligt 573

172 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien Prop. 1991/92:170_ (EGT nr L 073, 27.3.1972, s. 126) Bilaga 14 372 L 0426: Rådets direktiv nr nr 72/426/EEG av den 19 december Bilaga XIII 1972 (EGT nr L 291, 28.12.1972, 5.155) — 374 L 0149: Rådets direktiv nr 74/149/EEG av den 4 mars 1974 (EGT nr L 084, 28.3.1974, s. 8) 377 L 0158: Rådets direktiv nr 77/158/EEG av den 14 februari 1977 (EGT nr L 048, 19.2.1977, s. 30) 378 L 0175: Rådets direktiv nr 78/175/EEG av den 20 februari 1978 (EGT nr L 054, 25.2.1978, 5.18) — 380 L 0049: Rådets direktiv nr 80/49/EEG av den 20 december 1979 (EGT nr L 018, 24.1.1980, s. 23) 382 L 0050: Rådets direktiv nr 82/50/EEG av den 19 januari 1982 (EGT nr L 027, 4.2.1982, s. 22) 383 L 0572: Rådets direktiv nr 83/572/EEG av den 26 oktober 1983 (EGT nr L 332, 28.11.1983, s. 33) — 384 L 0647: Rådets direktiv nr 84/647/EEG av den 19 december 1984 om användning av fordon hyrda utan förare för godstransporter på väg (EGT nr L 335, 22.12.1984, s. 72)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) Bestämmelserna i direktivet skall endast tillämpas på transport för egen räkning.

b) Så länge avtalet mellan Europeiska gemenskaperna och Österrike om varutransit på väg och järnväg gäller, skall tillämpningen av detta direktiv inte påverka de existerande ömsesidiga rättigheter till marknadstillträde som avses i artikel 16 i avtalet mellan Europeiska gemenskaperna och Österrike om varutransit på väg och järnväg och som anges i de bilaterala avtalen mellan Österrike å ena sidan och Finland, Norge, Sverige och Schweiz å den andra, om inte de berörda parterna avtalat om annat.

26. 376 R 3164: Rådets förordning (EEG) nr 3164/76 av den 16 december 1976 om tillträde till marknaden för internationella godstransporter på väg (EGT nr L 357, 29.12.1976, s. 1), i dess lydelse enligt

— 388 R 1841: Rådets förordning (EEG) nr 1841/88 av den 21juni 1988 (EGT nr L 163, 30.6.1988, 5.1)

Bestänunelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) Inom ramen för detta avtal skall endast artikel 4a i förordningen

tillämpas. Den skall vara föremål för sådana genomförandeåtgär- der som avses i artikel 4b och som antagits i enlighet med avtalets bestämmelser. b) Så länge avtalet mellan Europeiska gemenskaperna och Österrike om varutransit på väg och järnväg gäller, skall tillämpningen av detta direktiv inte påverka de existerande ömsesidiga rättigheter till marknadstillträde som avses i artikel 16 i avtalet mellan Europeiska 574

gemenskaperna och Österrike om varutransit på väg och järnväg Prop. 1991/92:170 och som anges i de bilaterala avtalen mellan Österrike å ena sidan Bilaga 14 och Finland, Norge, Sverige och Schweiz å den andra, om inte de Bilaga XIII berörda parterna avtalat om annat.

v) PRISER (varor)

27. 389 R 4058: Rådets förordning (EEG) nr 4058/89 av den 21 december 1989 om prissättning vid godstransporter på väg mellan medlemsstater (EGT nr L 390, 30.12.1989, s. 1)

vi) TILLSTÅND ATT BEDRI VA VERKSAMHET (varor)

28. 374 L 0561: Rådets direktiv nr 74/561/EEG av den 12 november 1974 om rätt att yrkesmässigt bedriva nationella och internationella godstranspor- ter på väg (EGT nr L 308, 19.11.1974, 5.18), i dess lydelse enligt

— 389 L 0438: Rådets direktiv nr 89/438/EEG av den 21 juni 1989 (EGT nr L 212, 22.7.1989, 5.101) 390 R 3572: Rådets förordning (EEG) nr 3572/90 av den 4 december 1990 om ändring, till följd av Tysklands enande, av vissa direktiv,

beslut och förordningar i fråga om transporter på väg, järnväg och inre vattenvägar (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 12)

Bestämmelserna i detta direktiv skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning: Schweiz skall genomföra bestämmelserna i direktivet senast den 1 januari 1995.

vii) HYRDA FORDON (varor)

29. 384 L 0647: Rådets direktiv nr 84/647/EEG av den 19 december 1984 om användning av fordon hyrda utan förare för godstransporter på väg (EGT nr L 335, 22.12.1984, s. 72), i dess lydelse enligt

— 390 L 0398: Rådets direktiv nr 90/398/EEG av den 24 juli 1990 (EGT nr L 202, 31.7.1990, s. 46)

viii) TILLTRÄDE TILL MARKNADEN (passagerare)

30. 366 R 0117: Rådets förordning nr 117/66/EEG av den 28 juli 1966 om införande av gemensamma regler för internationella persontransporter med buss (EGT nr L 147, 9.8.1966, s. 2688/66)

Bestämmelserna i denna förordning skall, inom ramen för detta avtal, till- lämpas med följande anpassning: Artikel 4.2 skall inte tillämpas.

31. 368 R 1016: Kommissionens förordning (EEG) nr 1016/68 av den 9 juli 1968 med bestämmelser om de mallar för kontrolldokumcnt som avses i ar- tiklarna 6 och 9 i rådets förordning nr 11.7/66/EEG (EGT nr L 173, 575 22.7.1968, s. 8), i dess lydelse enligt

382 R 2485: Kommissionens förordning (EEG) nr 2485/82 av den 13 september 1982 (EGT nr L 265, 15.9.1982, s. 5)

32. 372 R 0516: Rådets förordning (EEG) nr 516/72 av den 28 februari 1972 om införande av gemensamma regler för pendeltrafik med buss mellan med- lemsstaterna (EGT nr L 067, 20.3.1972, 5.13), i dess lydelse enligt

—- 378 R 2778: Rådets förordning (EEG) nr 2778/78 av den 23 novem- ber 1978 (EGT nr L 333, 30.11.1978, s. 4)

33. 372 R 0517: Rådets förordning (EEG) nr 517/72 av den 28 februari 1972 om införande av gemensamma regler för linjetrafik och speciell reguljär tra- fik mcd buss mellan medlemsstaterna (EGT nr L067, 20.3.1972, s. 19), i dess lydelse enligt

377 R 3022: Rådets förordning (EEG) nr 3022/77 av den 20 decem- ber 1977 (EGT nr L 358, 31.12.1977, 5.1) 378 R 1301: Rådets förordning (EEG) nr 1301/78 av den 12juni1978 (EGT nr L 158, 16.6.1978, s. 1)

34. 372 R 1172: Rådets förordning (EEG) nr 1172/72 av den 26 maj 1972 med formföreskrifter i fråga om de dokument som avses i rådets förord- ningar (EEG) nr 517/72 och (EEG) nr 516/72 (EGT nr L 134, 12.6.1972, s. 1) i dess lydelse enligt

372 R 2278: Kommissionens förordning (EEG) nr 2778/72 av den 20 december 1972 (EGT nr L 292, 29.12.1972, s. 22) 179 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 92) 185 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, 5.162)

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning: I bilaga 1 skall fotnot 1 kompletteras enligt följande: Island (IS), Liechtenstein (FL), Norge (N), Österrike (A), Schweiz (CH), Fin- land (SF), Sverige (S).

iv) TILLSTÅND ATT BEDRIVA VERKSAMHET (passagerare)

35. 374 L 0562: Rådets direktiv nr 74/562/EEG av den 12 november 1974 om rätt att yrkesmässigt bedriva nationella och internationella persontrans- porter på väg (EGT nr L 308, 19.11.1974, s. 23), i dess lydelse enligt

— 389 L 0438: Rådets direktiv nr 89/438/EEG av den 21 juni 1989 (EGT nr L 212, 22.7.1989, 5.101)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning: Österrike skall genomföra bestämmelserna i direktivet senast den 1 januari 1995.

36. 390 R 3572: Rådets förordning (EEG) nr 3572/90 av den 4 december

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Bilaga XIII

1990 om ändring, till följd av Tysklands enande, av vissa direktiv, beslut och förordningar i fråga om transporter på väg, järnväg och inre vattenvägar (EGT nr L 353, 17.12.1990, 5.12)

III JÄRNVÄGS TRANSPOR T [) STRUKTURPOLITIK

37. 375 D 0327: Rådets beslut nr 75/327/EEG av den 20 maj 1975 om förbätt- ring av järnvägsföretagens situation och om harmonisering av reglerna för de ekonomiska relationerna mellan dessa företag och staterna (EGT nr L 152, 12.6.1975, s. 3), i dess lydelse enligt

179 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 92) — 185 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 163) 390 R 3572: Rådets förordning (EEG) nr 3572/90 av den 4 december 1990 om ändring, till följd av Tysklands enande, av vissa direktiv,

beslut och förordningar i fråga om transporter på väg, järnväg och inre vattenvägar (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 12)

Bestämmelserna i beslutet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning: a) Artikel 8 skall inte tillämpas. b) Österrike skall genomföra bestämmelserna i detta beslut senast den 1januari 1995.

38. 383 D 0418: Rådets beslut nr 83/418/EEG av den 25juli 1983 om järnvä- garnas kommersiella självständighet vid driften av sin internationella per- son- och resgodsbefordran (EGT nr L 237, 26.8.1983, s. 32), i dess lydelse enligt

185 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 165) 390 R 3572: Rådets förordning (EEG) nr 3572/90 av den 4 december 1990 om ändring, till följd av Tysklands enande, av vissa direktiv, beslut och förordningar i fråga om transporter på väg, järnväg och inre vattenvägar (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 12)

39. 369 R 1192: Rådets förordning (EEG) nr 1192/69 av den 26 juni 1969 om införande av enhetliga regler för järnvägsföretagens redovisning (EGT nr L 156, 28.06.1969, s. 8), i dess lydelse enligt

172 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien (EGT nr L 073, 27.03.1972, s. 90) — 373 D 0101(01): Rådets beslut av den 1 januari 1973 om justering av instrumenten gällande nya medlemsstaters anslutning till de euro- peiska gemenskaperna (EGT nr L 002, 1.1.1973, s. 19) — 179 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 92)

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Bilaga XIII

185 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, Prop. 1991/92:17() 15.11.1985, s. l.6.l) "Bilaga 14 390 R 3572: Rådets förordning (EEG) nr 3572/90 av den 4 december Bilaga XIII 1990 om ändring, till följd av Tysklands enande, av vissa direktiv, beslut och förordningar i fråga om transporter på väg, jäi'nväg och inre vattenvägar (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 12)

40. 377 R 2830: Rådets förordning (EEG) nr 2830/77 av den 12 december 1977 om åtgärder som krävs för att göra järnvägsföretagens redovisningssy- stem och årsbokslut jämförbara (EGT nr L 334, 24.12.1977, s. 13), i dess lydelse enligt

—- 179 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 94) — 185 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, 5.162) 390 R 3572: Rådets förordning (EEG) nr 3572/90 av den 4 december 1990 om ändring, till följd av Tysklands enande, av vissa direktiv, beslut och förordningar i fråga om transporter på väg, järnväg och inre vattenvägar (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 12)

41. 378 R 2183: Rådets förordning (EEG) nr 2183/78 av den 19 september 1.978 om enhetliga principer för järnvägsföretags kostnadskalkyler (EGT nr L 258, 21.9.1978, s. 1), i dess lydelse enligt

— 179 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 93) 185 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, 5.162) — 390 R 3572: Rådets förordning (EEG) nr 3572/90 av den 4 december 1990 om ändring, till följd av Tysklands enande, av vissa direktiv, beslut och förordningar i fråga om transporter på väg, järnväg och inre vattenvägar (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 12)

ii) PRISER

42. 382 D 0529: Rådets beslut nr 82/529/EEG av den 19 juli 1982 om pris-

bildningen för internationell godsbefordran på järnväg (EGT nr L 234, 9.8.1982, s. 5), i dess lydelse enligt

185 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s.164) 390 R 3572: Rådets förordning (EEG) nr 3572/90 av den 4 december 1990 om ändring, till följd av Tysklands enande, av vissa direktiv, beslut och förordningar i fråga om transporter på väg, järnväg och inre vattenvägar (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 12)

IV TRANSPORT PÅ INRE WITTENVÄGAR Prop. 1991/92:170

i) TILLTRÄDE TILL MARKNADEN Bilaga 14 Bilaga XIII 43. 385 R 2919: Rådets förordning (EEG) nr 2919/85 av den 17 oktober 1985

om fastställande av villkoren för tillträde till de avtal som slutits enligt den reviderade konventionen om sjöfarten på Rhen för fartyg som tillhör Rhens- jöfarten (EGT nr L 280, 22.10.1985, s. 4)

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) EFTA-staterna skall även, i enlighet med artikel 2, lämna kommis- sionen alla upplysningar som avses i nämnda artikel och som EFTA- staterna kan lämna CCR (Centrala kommissionen för sjöfarten på Rhen).

b) Artikel 3 skall inte tillämpas.

ii) S TR UK TURPOLI TIK

44. 389 R 1101: Rådets förordning (EEG) nr 1101/89 av den 27 april 1989 om strukturella förbättringar inom inlandssjöfarten (EGT nr L 116, 28.4.1989, s. 25), i dess lydelse enligt

390 R 3572: Rådets förordning (EEG) nr 3572/90 av den 4 december 1990 om ändring, till följd av Tysklands enande, av vissa direktiv, beslut och förordningar i fråga om transporter på väg, järnväg och inre vattenvägar (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 12)

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning: Kommissionen skall, när den beslutar enligt artiklarna 6.7, 8.1 c och 8.3 G, ta skälig hänsyn till de åsikter som EFTA-staterna uttrycker på samma sätt som man gör beträffande EG-medlemsstater.

45. 389 R 1102: Kommissionens förordning (EEG) nr 1102/89 av den 27 april 1989 om fastställande av vissa åtgärder för verkställande av rådets för- ordning (EEG) nr 1101/89 (EGT nr L 116, 28.4.1989, s. 30), i dess lydelse enligt

389 R 3685: Kommissionens förordning (EEG) nr 3685/89 av den 8 december 1989 (EGT nr L 360, 9.12.1989, s. 20) — 391 R 0317: Kommissionens förordning (EEG) nr 317/91 av den 8 februari 1991 (EGT nr L 037, 9.2.1991, s. 27)

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning: Kommissionen skall, när den ändrar denna förordning enligt artikel 12.1, ta skälig hänsyn till de åsikter som EFTA-staterna uttrycker, på samma sätt som man gör beträffande EG-medlemsstater.

iii) TILLSTÅND ATTBEDRIIV/l VERKSAMHET Prop. 1991/92170 46. 387 1. 0540: Rådets direktiv nr 87/540/EEG av den 9 november 1987 om Bilaga 14 tillstånd att utföra varutransporter på vattenvägar inom nationell och inter- Bllaga XIII nationell transport och om ömsesidigt erkännande av examens-, utbildnings- och andra behörighetsbevis (EGT nr 1. 322, 12.11.1987, s. 20)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning: Österrike skall genomföra bestämmelserna i direktivet senast den 1 juli 1994. Schweiz skall genomföra bestämmelserna i direktivet se- nast den 1januari 1995.

iv) TEKNISK HA RMONISERING

47. 382 L 0714: Rådets direktiv nr 82/714/EEG av den 4 oktober 1982 om tekniska föreskrifter för fartyg i inlandssjöfart (EGT nr L 301, 28.10.1982, s. 1)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning: Till listan i bilaga 1 skall följande tilläggas:

KAPITEL I Zon 2

Sverige

Trollhätte kanal och Göta älv Vänern

Södertälje kanal Mälaren

Falsterbo kanal Sotenkanalen

KAPITEL II Zon 3

Schweiz Rhen från Rheinfelden till gränsen mellan Schweiz och Tyskland

Sverige Göta kanal Vättern

Österrike Donau från gränsen mellan Österrike och Tyskland till gränsen mel- lan Österrike och Tjeckoslovakien

KAPITEL III Zon 4

Sverige

Alla andra floder, kanaler och insjöar som inte upptas under zo- Prop. 1991/92:170 nerna 1, 2 och 3. Bilaga 14

48. 376 L 0135: Rådets direktiv nr 76/135/EEG av den 20 januari 1976 om Bllaga XI” ' ömsesidigt erkännande av fartcertifikat för fartyg i inlandssjöfart (EGT nr L 021, 29.1.1976, s. 10)

49. 377 D 0527: Kommissionens beslut nr 77/527/EEG av den 29 juli 1977 (EGT nr L 209, 17.8.1977, s. 29), i dess lydelse enligt

- 378 L 1016: Rådets direktiv nr 78/1016/EEG av den 23. november 1978 (EGT nr L 349,13.12.1978, s. 31) 185 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 164)

Bestämmelserna i beslutet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning: Till listan i bilagan skall följande tilläggas:

Finland Saimaan kanava/Saima kanal Saimaan vesistö/Saimens vattendrag

Sverige

Trollhätte kanal och Göta älv Vänern

Mälaren

Södertälje kanal

Falsterbo kanal Sotenkanalen

V SJÖFART

Protokoll 19 skall tillämpas på relationer med tredje land inom sjöfarten.

50. 386 R 4056: Rådets förordning (EEG) nr 4056/86 av den 22 december 1986 om detaljerade regler för tillämpning av artiklarna 85 och 86 i fördraget på sjöfarten (EGT nr L 378, 31.12.1986, s. 4)3

51. 388 R 4260: Konunissionens förordning (EEG) nr 4260/88 av den 16 de- cember 1988 om de anmälningar, klagomål, ansökningar och förhör som av- ses i rådets förordning (EEG) nr 4056/86 (EGT nr L 376, 21.12.1988, s. 1)4

52. 379 R 0954: Rådets förordning (EEG) nr 954/79 av den 15 maj 1979 om medlemsstaternas ratifikation eller anslutning till Förenta nationernas kon- vention om en uppförandekod för linjekonferenscr (EGT nr L 121, 17.5.1979, s. 1)3

53. 386 R 4055: Rådets förordning (EEG) nr 4055/86 av den 22 december 1986 om tillämpning av principen om frihet att tillhandahålla tjänster på sjö- transportområdet mellan medlemsstater samt mellan medlemsstater och tredje land (EGT nr L 378, 31.12.1986, s. 1), i dess lydelse enligt

3 Förtecknad här enbart för kännedom. För tillämpning, se bilaga XIV. 581

— 390 R 3573: Rådets förordning (EEG) nr 3573/90 av den 4 december Prop. 1991/922170 1990 om ändring, till följd av Tysklands enande av förordning Bilaga 14 (EEG) nr 4055/86 om tillämpning av principen om frihet att tillhan- Bilaga XIII dahålla tjänster på sjötransportområdet mellan medlemsstater samt mellan medlemsstater och tredje land (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 16)

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) Artikel 2 skall ersättas av: ”Det skall inte finnas några unilaterala nationella restriktioner beträffande transport av vissa varor som helt eller delvis förbehållits för fartyg som för nationell flagg.”

b) Beträffande artikel 5.1 gäller att bestämmelser om lastdelning för torrlastfart i alla framtida avtal med tredje land är förbjudna.

c) Protokoll 19 i EES-avtalet om sjöfart skall tilllämpas för genomför- andet av artiklarna 5, 6 och 7.

54. 379 L 0115: Rådets direktiv nr 79/115/EEG av den 21 december 1978 om användande av långlotsar vid lotsning av fartyg i Nordsjön och Engelska kanalen (EGT nr L 033, 8.2.1979, s. 32)

55. 379 L 0116: Rådets direktiv nr 79/116/EEG av den 21 december 1978 om minimikrav för vissa tankfartyg som anlöper eller avgår från gemenskapens hamnar (EGT nr L 033, 8.2.1979, s. 33), i dess lydelse enligt:

379 L 1034: Rådets direktiv nr 79/1034/EEG av den 6 december 1979 (EGT nr L 315, 11.12.1979, s.16)

56. 391 R 0613: Rådets förordning (EEG) nr 613/91 av den 4 mars 1991 om överflyttning av fartyg från ett register till ett annat inom gemenskapen (EGT nr L 68, 15.3.1991, s. 1)

RÄTTSAKTER SOM DE AVTALSSLUTANDE PARTERNA SKALL BEAKTA

De avtalsslutandc parterna beaktar innehållet i följande rättsakter:

57. 386 R 4057: Rådets förordning (EEG) nr 4057/86 av den 22 december 1986 om illojal prissättning inom sjöfarten (EGT nr L 378, 31.12.1986, s. 14)

58. 386 R 4058: Rådets förordning (EEG) nr 4058/86 av den 22 december 1986 om samordnade åtgärder för att säkerställa fri tillgång till last på oceantrader (EGT nr L 378, 31.12.1986, s. 21)

59. 383 D 0573: Rådets beslut nr 83/573/EEG av den 26 oktober 1983 om motåtgärder inom den internationella handelssjöfarten (EGT nr L 332, 28.11.1983, s. 37)

4 Förtecknad här enbart för kännedom. För tillämpning, se protokoll 21. 582

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL Prop. 1991/92170 Bilaga 14 VI CIVYL LUFTFART Bilaga XIII

i) KONKURRENSREGLER

60. 387 R 3975: Rådets förordning (EEG) nr 3975/87 av den 14 december 1987 om förfarandet för tillämpning av konkurrensreglerna på företag inom luftfartssektorn (EGT nr L 374, 31.12.1987, s. 1)5

61 . 388 R 4261: Kommissionens förordning (EEG) nr 4261/88 av den 16 de- cember 1988 om de anmälningar, klagomål, ansökningar och förhör som av- ses i rådets förordning (EEG) nr 3975/87 (EGT nr L 376 31.12.1988, s. 10)',

ii) MARKNA DS TILLTRÄDE

62. 390 R 2343: Rådets förordning (EEG) nr 2343/90 av den 24juli 1990 om lufttrafikföretags tillträde till flyglinjer i regelbunden lufttrafik inom gemen- skapen och om delning av passagerarkapaciteten mellan lufttrafikföretag i regelbunden lufttrafik mellan medlemsstaterna (EGT nr L 217, 11.8.1990, s. 8)

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning: Till den i förordningens bilaga 2 uppställda förteckningen skall följande

tilläggas: Finland: Helsingfors-Vanda Island: Keflavik Norge: Oslo-Fornebu/Gardemoen Schweiz: Zärich Geneve-Cointrin Sverige: Stockholm-Arlanda Österrike: Wien

63. 389 R 2299: Rådets förordning (EEG) nr 2299/89 av den 24juli 1989 om en uppförandekod för datoriserade bokningssystem (EGT nr L 220, 29.7.1989, s. 1)

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning: För tillämpningen av artiklarna 7 och 11 20 i denna förordning, se protokoll 21. '

64. 391 R 0294: Rådets förordning (EEG) nr 294/91 av den 4 februari 1991 om bedrivande av flygfrakttrafik mellan medlemsstater (EGT nr L 036, 8.2.1991, s. 1)

5 Förtecknad här enbart för kännedom. För tillämpning, se protokoll 21. & Förtecknad här enbart för kännedom. För tillämpning, se protokoll 21. 583

iii) IARIFFER Prop. 1991/921170 65. 390 R 2342: Rådets förordning (EEG) nr 2342/90 av den 24 juli 1990 om Bilaga 14 biljettpriser för regelbunden luftfart (EGT nr L 217, 11.8.1990, s. 1) Bllaga XIII

iv) TEKNISK HARMONISERING OCH SÄKERHET

66. 380 L 1266: Rådets direktiv nr 80/1266/EEG av den 16 december 1980 om framtida samarbete och ömsesidig hjälp mellan medlemsstater vid un- dersökningar av luftfartsolyckor (EGT nr L 375, 31.12.1980, s. 32)

v) KONSULTATIONSPROCEDUR

67. 380 D 0050: Rådets beslut nr 80/50/EEG av den 20 december1979 om att införa ett samrådsförfarande om förbindelserna mellan medlemsstater och

tredje land på lufttransportområdet och om aktioner på detta område i inter- nationella organisationer (EGT L 018, 24.1.1980, s. 24)

vi) SOCIAL HARMONISERING

68. 391 R 0295: Rådets förordning (EEG) nr 295/91 av den 4 februari 1991 om införande av gemensamma regler om kompensation till passagerare som nekas ombordstigning på luftfartyg i regelbunden lufttrafik (EGT nr L 036, 8.2.1991, s. 5)

RÄTTSAKTER SOM DE AVTALSSLUTAN DE PARTERNA SKALL BEAKTA

De avtalsslutande parterna beaktar innehållet i följande rättsakter:

69. C/257/88/s. 6: Kommissionens meddelande om förfaranden för under- rättelser till kommissionen enligt artikel 4 och 5 i kommissionens förordning (EEG) nr 2671/88 av den 26juli 1988 om tillämpning av artikel 85.3 i fördra- get på vissa kategorier av överenskommelser mellan företag, beslut av före- tagssammanslutningar och samordnade förfaranden med avseende på ge- mensam planering och samordning av kapacitet, intäktsfördelning och sam- råd om taxor i regelbunden luftfart samt fördelning av avgångs- och an- komsttider på flygplatser (EGT nr C 257, 4.10.1988, s. 6)

70. C/119/89/s. 6: Kommissionens meddelande om tillämpningen av artikel 4.1 a i kommissionens förordning (EEG) nr 2671/88 av den 26 juli 1988 om tilllämpning av artikel 85.3 i fördraget på vissa kategorier av överenskom- melser mellan företag, beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden med avseende på gemensam planering och samordning av kapa- citet, inkomstdelning och samråd om taxor i regelbunden luftfart samt för- delning av avgångs- och ankomsttider på flygplatser (EGT nr C 119, 13.5.1989, s. 6)

71. 361 Y 0722(01): Kommissionens rekommendation av den 14 juni 1961 584

riktad till medlemsstaterna i fråga om tilllämpningen av förordning nr 11 om Prop. 1991/92:170 avskaffande av diskriminering i fråga om transporttaxor och villkor, i enlig- Bilaga 14 het med artikel 79.3 i fördraget (EGT nr L 050, 22.7.1961, s. 975) Bilaga XIII

72. 485 Y 1231(01): Resolution 85/C348/01 från möte mellan Rådet och rc- presentanter från medlemsstaternas regeringar för att förbättra tillämp- ningen av de sociala förordningarna inom vägtransporter (EGT nr C 348, 31.12.1985, s. 1)

73. 384 X 0646: Rådets rekommendation 84/646/EEG av den 19 december 1984 om att stärka samarbetet mellan medlemsstaternas nationellajärnvägs-

företag vid internationell person- och godsbefordran (EGT nr L 333, 21.12.1984, s. 63)

74. 382 X 0922: Kommissionens rekommendation 82/922/EEG av den 17 de- cember 1982 till de nationella järnvägsföretagen om fastställande av en ord- ning för internationell personbefordran med hög standard (EGT nr L 381, 31.12.1982, S. 38)

75. 371 Y 0119(01): Rådets resolution av den 7 december 1970 om samver- kan mellan järnvägsföretag (EGT nr C 005, 19.1.1971, s. 1)

BILAGA XIV Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 KON KURREN S Bilaga XIV

Förteckning enligt artikel 60

INLEDNING

När de rättsakter som anges i denna bilaga innehåller begrepp eller hänvisar till förfaranden som är utmärkande för gemenskapens rättsordning, som

t.ex.

— ingresser, adressaterna för gemenskapens rättsakter,

— hänvisningar till territorier eller språk inom EG, — hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG—medlems— staterna samt offentliga organ, företag och enskilda personer i dessa sta- ter,

— hänvisningar till informations- och anmälningsförfaranden,

skall protokoll ] om övergripande anpassning tillämpas om inte annat före- skrivs i denna bilaga.

ÄNDRINGAR FÖR DETTA OMRÅDE

Om inte annat sägs, skall bestämmelserna i denna bilaga inom ramen för avtalet tillämpas med följande anpassning:

I. Med ”kommission” skall förstås ”behörig övervakningsmyndighet”. II. Med ”den gemensamma marknaden” skall förstås ”det territorium som omfattas av EES-avtalet”. 111. Med ”handel mellan medlemsstater” skall förstås ”handel mellan avtalsslutandc parter”. IV. Med ”kommissionen och medlemsstaternas myndigheter” skall för-

stås ”EG-kommissionen, EFTA:s övervakningsmyndighet, EG- medlemsstaternas och EFTA-staternas myndigheter”.

V. Hänvisningar till artiklar i Fördraget om upprättandet av Euro- peiska ekonomiska gemenskapen (EEG) eller Fördraget om upp- rättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG) skall förstås som hänvisningar till EES-avtalet (EES) enligt följande:

artikel 85 (EEG) — artikel 53 (EES) artikel 86 (EEG) artikel 54 (EES) artikel 90 (EEG) artikel 59 (EES) artikel 66 (EKSG) — artikel 2 i protokoll 25 till EES-avtalet artikel 80 (EKSG) — artikel 3 i protokoll 25 till EES-avtalet VI. Med ”denna förordning” skall förstås ”denna rättsakt”. Vll. Med ”fördragets konkurrensregler” skall förstås ”konkurrensreg- lerna i EES-avtalet”. VIII. Med ”Höga myndigheten” skall förstås ”den behöriga övervaknings- 586 myndigheten”.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Bilaga XIV

Om inte annat följer av reglerna för kontroll av koncentrationer, skall med ”den behöriga övervakningsmyndigheten" i nedanstående bestämmelser förstås ”den övervakningsmyndighet som är behörig att besluta om ett ärende enligt artikel 56 i EES-avtalet”.

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL A. KONTROLL AV FÖRETAGSFÖRVÄRV

]. 389 R 4064: Rådets förordning (EEG) nr 4064/89 av den 21 december 1989 om kontroll av företagskoncentrationer (EGT nr L 395, 30.12.1989, s. 1) rät- tad genom EGT nr L 257, 21.9.1990, s. 13.

Bestämmelserna i artikel 1-5 i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) I artikel 1.1 skall orden ”, eller i överensstämmelse med den proce- dur som anges i protokoll 21 till EES-avtalet,” införas efter orden ”Om inte annat följer av artikel 22”.

Dessutom skall ”gemenskapsdimension” ersättas med ”gemen- skaps- eller EFTA-dimension”.

b) I artikel 1.2 skall ”gemenskapsdimension” ersättas med ”gemen- skaps- respektive EFTA-dimension”.

Dessutom skall ”omsättningen inom gemenskapen i dess helhet” ersättas med ”omsättningen inom gemenskapen respektive EFTA i dess helhet”.

I sista ledet skall ”medlemsstat” ersättas med ”stat”.

c) Artikel 1.3 är inte tillämplig.

d) I artikel 2.1, första stycket, skall ”den gemensamma marknaden” er- sättas med ”EES-avtalets funktion”.

e) I slutet av artikel 2.2 skall ”den gemensamma marknaden” ersättas med ”EES-avtalets funktion”.

f) I slutet av artikel 2.3 skall ”den gemensamma marknaden” ersättas med ”EES—avtalets funktion”.

g) I artikel 3.5 b skall ”medlemsstat” ersättas med ”EG-medlemsstat eller EFTA-stat”.

h) I artikel 4.1 skall ”gemenskapsdimension” ersättas med ”gemen- skaps- eller EFTA-dimension”.

Dessutom skall i första meningen orden oenligt artikel 57 i EES-av- talet, införas efter orden ”(...) skall anmälas till kommissionen”. i) I artikel 5.1 skall sista stycket ersättas med följande:

”Omsättning inom gemenskapen eller inom en medlemsstat skall in- nefatta försäljning av varor och tjänster till företag eller konsumen- ter inom gemenskapen respektive medlemsstaten. Samma gäller be- träffande omsättning inom EFTA-staternas territorium i sin helhet eller i en EFTA-stat.” j) I artikel 5.3 a, andra stycket, skall ”omsättningen inom gemenska- 587

pen i dess helhet” ersättas med ”omsättningen inom gemenskapen i Prop. 1991/92:170 dess helhet eller inom EFTA i dess helhet”. Dessutom skall ”gemcn- Bilaga 14 skapsinvånare” ersättas med ”gemenskaps— respektive EFTA-invå- Bilaga XIV nare”.

k) I artikel 5.3 a, tredje stycket, skall ”medlemsstat” ersättas med ”EG-medlemsstat eller EFTA-stat”. I) I artikel 5.3 b skall de sista orden ”(...), skall hänsyn tas till de brut- topremier som betalas av gemenskapsinvånare respektive en med- lemsstats invånare.” ersättas med följande: ”(...), skall hänsyn tas till de bruttopremier som betalas av gemenskapsinvånare respektive en EG-medlemsstats invånare. Samma gäller beträffande bruttopre- mier som betalas av invånare inom EFTA—staternas territorium i sin helhet respektive av invånare i en EFTA-stat.”

B. ENSAMÅTERFÖRSÄUARAVTAL

2. 383 R 1983: Kommissionens förordning (EEG) nr 1983/83 av den 22juni 1983 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på grupper av ensamåterför- säljaravtal (EGT nr L 173, 30.6.1983, s. 1), i dess lydelse enligt

— 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 166)

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) I artikel 5.1 skall ”fördraget” ersättas med ”Fördraget om upprät- tandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen”.

b) I artikel 6, första stycket, skall orden ”enligt artikel 7 i förordning nr 19/65/EEG” ersättas med ”antingen på eget initiativ eller på begäran av den andra övervakningsmyndighetcn eller en stat som ligger inom dess behörighet eller av fysiska eller juridiska personer som hävdar ett berättigat intresse i saken,”.

c) Följande tillägg skall göras i slutet av artikel 6:

"Den behöriga övervakningsmyndigheten kan i sådana fall meddela ett beslut enligt artiklarna 6 och 8 i förordning (EEG) nr 17/62 eller motsvarande bestämmelser i protokoll 21 till EES-avtalet utan att de berörda företagen är skyldiga att göra någon anmälan.”

d) Artikel 7 är inte tillämplig.

e) Artikel 10 skall lyda:

”Denna rättsakt upphör att gälla den 31 december 1997.”

3. 383 R 1984: Kommissionens förordning (EEG) nr 1984/83 av den 22 juni 1983 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på grupper av exklusiva in- köpsavtal (EGT nr L 173, 30.6.1983, s. 5) rättad genom EGT nr L 281, 13.10.1983, s. 24, och i dess lydelse enligt

— 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s. 166) 588

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas Prop. 1991/922170 med följande anpassning: Bilaga 14

a) I artikel 5.1 skall ”fördragets artiklar 207 och 209” ersättas med ”ar- B ilaga XIV

tiklarna 207 och 209 Fördraget om upprättandet av Europeiska eko- nomiska gemenskapen”.

b) I artikel 14, första stycket, skall orden ”enligt artikel 7 i förordning nr 19/65/EEG” ersättas med ”, antingen på eget initiativ eller på be— gäran av den andra övervakningsmyndigheten eller en stat som lig- ger inom dess behörighet eller av fysiska eller juridiska personer som hävdar ett berättigat intresse i saken,”.

c) Följande tillägg skall göras i slutet av artikel 14:

”Den behöriga övervakningsmyndigheten kan i sådana fall meddela ett beslut enligt artiklarna 6 och 8 i förordning (EEG) nr 17/62 eller motsvarande bestämmelser i protokoll 21 till EES-avtalet utan att de berörda företagen är skyldiga att göra någon anmälan.”

(1) Artikel 15 är inte tillämplig.

e) Artikel 19 skall lyda:

”Denna rättsakt upphör att gälla den 31 december 1997.”

4.385 R 01.23: Kommissionens förordning (EEG) nr 123/85 av den 12 decem- ber 1984 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på vissa grupper av försälj- nings- och serviceavtal för motorfordon (EGT nr L 15, 18.1.1985, s. 16) i dess lydelse enligt

1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,15.11.1985, s. 167)

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) I artikel 5.1.2 d skall ”medlemsstat” ersättas med ”EG-medlemsstat eller EFTA-stat”.

b) Artikel 7 är inte tillämplig.

c) Artikel 8 ärinte tillämplig.

d) Artikel 9 är inte tillämplig. 0) I artikel 10, första stycket, skall orden ”enligt artikel 7 i förordning nr 19/65/EEG” lyda ”, antingen på eget initiativ eller på begäran av den andra övervakningsmyndighetcn eller en stat som ligger inom dess behörighet eller av fysiska eller juridiska personer som hävdar ett berättigat intresse i saken,”.

f) I artikel 10.3 skall ”medlemsstater” ersättas med ”avtalsslutandc parter”.

g) Följande tillägg skall göras i slutet av artikel 10:

”Den behöriga övervakningsmyndigheten kan i sådana fall meddela ett beslut enligt artiklarna 6 och 8 i förordning (EEG) nr 17/62 eller motsvarande bestämmelser i protokoll 21 till EES-avtalet utan att de berörda företagen är skyldiga att göra någon anmälan.” h) Artikel 14 skall lyda: 589

Prop. 1991/921170 Bilaga 14 Bilaga XIV

”Denna rättsakt gäller till och med den 30juni 1995.”

C. PATENTLICENSAVTAL

5. 384 R 2349: Kommissionens förordning (EEG) nr 2349/84 av den 23 juli 1984 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på vissa grupper av patentli- censavtal (EGT nr L 219, 16.8.1984, s. 15) i dess lydelse enligt

1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, 5.166)

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) I artikel 4.1 skall orden ”under förutsättning att avtalen i fråga an- mäls till kommissionen enligt bestämmelserna i kommissionens för- ordning nr 27, senast ändrad genom förordning nr 1699/75/EEG, och att kommissionen inte gör någon invändning” ersättas med ”un- der förutsättning att avtalen i fråga anmäls till EG-kommissionen el- ler EFTA:s övervakningsmyndighet enligt bestämmelserna i kom- missionens förordning (EEG) nr 27/62, senast ändrad genom för- ordning nr 2526/85/EEG, och motsvarande bestämmelser i proto- koll 21 till EES-avtalet, och att den behöriga övervakningsmyndig- heten inte gör någon invändning”.

b) I artikel 4.2 skall ”kommissionen” ersättas med ”EG-kommissionen eller EFTA:s övervakningsmyndighet”.

c) Artikel 4.4 är inte tillämplig.

d) I artikel 4.5 skall andra meningen ersättas med följande:

”Den skall invända mot undantaget om den mottar en begäran om detta från en stat som ligger inom dess behörighetsområde inom tre månader efter det att en anmälan enligt punkt 1 eller ett meddelande enligt punkt 4 har skickats till staterna i fråga.”

e) I artikel 4.6 skall andra meningen ersättas med följande:

”Om invändningen gjordes på begäran av en stat som ligger inom dess behörighetsområde och denna begäran vidhålls, kan den dock tas tillbaka endast efter samråd med Rådgivande kommittén för kar- tell- och monopolfrågor.”

f) Följande tillägg skall göras i slutet av artikel 4.9:

”eller motsvarande bestämmelser i protokoll 21 till EES-avtalet.”

g) Artikel 6 är inte tillämplig.

h) Artikel 7 är inte tillämplig.

i) Artikel 8 är inte tillämplig.

j) I artikel 9, första stycket, skall orden ”enligt artikel 7 i förordning nr 19/65/EEG” lyda ”, antingen på eget initiativ eller på begäran av den andra övervakningsmyndigheten eller en stat som ligger inom dess behörighet eller av fysiska eller juridiska personer som hävdar ett berättigat intresse i saken,”.

k) Följande tillägg skall göras i slutet av artikel 9: 590

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Bilaga XIV

”Den behöriga övervakningsmyndigheten kan i sådana fall meddela ett beslut enligt artiklarna 6 och 8 i förordning (EEG) nr 17/62 eller motsvarande bestämmelser i protokoll 21 till EES-avtalet utan att de berörda företagen är skyldiga att göra någon anmälan.”

]) Artikel 14 skall lyda:

”Denna rättsakt gäller till och med den 31 december 1994.”

D. SPECIALISERINGS— OCH FORSKNINGS— OCH UTVECKLINGSAVTAL

6. 385 R 0417: Kommissionens förordning (EEG) nr 417/85 av den 19 decem- ber 1984 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på grupper av specialise- ringsavtal (EGT nr L 53, 22.2.1985, s. 1) i dess lydelse enligt

— 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 167) Bestämmelserna i förordningen skall, inom ra- men för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) I artikel 4.1 skall orden ”under förutsättning att avtalen i fråga an- mäls till kommissionen enligt bestämmelserna i kommi5sionens för- ordning nr 27 och att kommissionen inte inom en tidsfrist på sex må- nader gör någon invändning” ersättas med ”under förutsättning att avtalen i fråga anmäls till EG-kommissionen eller EFTA:s övervak- ningsmyndighet enligt bestämmelserna i kommissionens förordning (EEG) nr 27/62, senast ändrad genom förordning nr 2526/85 och motsvarande bestämmelser i protokoll 21 till EES-avtalet, och att den behöriga övervakningsmyndigheten inte inom en tidsfrist på sex månader gör någon invändning”.

b) I artikel 4.2 skall ”kommissionen” ersättas med ”EG-kommissionen eller EFTA:s övervakningsmyndighet”.

c) Artikel 4.4 är inte tillämplig. (1) I artikel 4.5 skall andra meningen ersättas med följande:

”Den skall invända mot undantaget om den mottar en begäran om detta från en stat som ligger inom dess behörighetsområde inom tre månader efter det att en anmälan enligt punkt 1.” e) I artikel 4.6 skall andra meningen ersättas med följande:

”Om invändningen gjordes på begäran av en stat som ligger inom dess behörighetsområde och denna begäran vidhålls, kan den dock tas tillbaka endast efter samråd med Rådgivande kommittén för kar- tell- och monopolfrågor.”

f) Följande tillägg skall göras i slutet av artikel 4.9:

”eller motsvarande bestämmelser i protokoll 21 till EES-avtalet.” g) I artikel 8, första stycket, skall orden ”enligt artikel 7 i förordning (EEG) nr 2821/71” lyda ”, antingen på eget initiativ eller på be- gäran av den andra övervakningsmyndigheten eller en stat som lig- ger inom dess behörighet eller av fysiska eller juridiska personer som hävdar ett berättigat intresse i saken,”. 591

h) Följande tillägg skall göras i slutet av artikel 8: Prop. 1991/92:170 Bilaga 14

”Den behöriga övervakningsmyndigheten kan i sådana fall meddela _ B1laga XIV ett beslut enligt artiklarna 6 och 8 i förordning (EEG) nr 17/62 eller motsvarande bestämmelser i protokoll 21 till EES-avtalet utan att de berörda företagen är skyldiga att göra någon anmälan.”

i) Artikel 10 skall lyda:

”Denna rättsakt gäller till och med den 31 december 1997.”

7. 385 R 0418: Kommissionens förordning (EEG) nr 418/85 av den 19 decem- ber 1984 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på grupper av avtal om forskning och utveckling (EGT nr L 53, 22.2.1985, s. 5) i dess lydelse enligt

1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 167)

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) I artikel 7.1 skall orden ”under förutsättning att avtalen i fråga an- mäls till kommissionen enligt bestämmelserna i kommissionens för- ordning nr 27 och att kommissionen inte gör någon invändning” cr- sättas med ”under förutsättning att avtalen i fråga anmäls till EG- kommissionen eller EFTA:s övervakningsmyndighet enligt bestäm- melserna i kommissionens förordning (EEG) nr 27/62, senast änd- rad genom förordning nr 2526/85 och motsvarande bestämmelser i protokoll 21 till EES-avtalet, och att den behöriga övervaknings- myndigheten inte gör någon invändning”.

b) I artikel 7.2 skall ”kommissionenä ersättas med ”EG-kommissionen eller EFTA:s övervakningsmyndighet”. 0) Artikel 7.4 är inte tillämplig.

d) I artikel 7.5 skall andra meningen ersättas med följande:

”Den skall invända mot undantaget om den mottar en begäran om detta från en stat som ligger inom dess behörighetsområde inom tre månader efter det att en anmälan enligt punkt 1.”

e) I artikel 7.6 skall andra meningen ersättas med följande:

”Om invändningen gjordes på begäran av en stat som ligger inom dess behörighetsområde och denna begäran vidhålls, kan den dock tas tillbaka endast efter samråd med Rådgivande kommittén för kar- tell- och monopolfrågor. ”

f) Följande tillägg skall göras i slutet av artikel 7.9:

”eller motsvarande bestämmelser i protokoll 21 till EES-avtalet.”

g) I artikel 10, första stycket, skall orden ”enligt artikel 7 i förordning (EEG) nr 2821/71” lyda ”, antingen på eget initiativ eller på begäran av den andra övervakningsmyndigheten eller en stat som ligger inom dess behörighetsområde eller av fysiska eller juridiska personer som hävdar ett berättigat intresse i saken,”.

h) Följande tillägg skall göras i slutet av artikel 10: 592

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Bilaga XIV

”Den behöriga (")vervakriingsmyndigheten kan i sådana fall meddela ett beslut enligt artiklarna 6 och 8 i förordning (EEG) nr 17/62 eller motsvarande bestämmelser i protokoll 21 till EES-avtalet utan att de berörda företagen är skyldiga att göra någon anmälan.”

i) Artikel 11 är inte tillämplig.

j) Artikel 13 skall lyda:

”Denna rättsakt gäller till och med den 31 december 1997.”

E. FRANCHISEAVTAL

8. 388 R 4087: Kommissionens förordning (EEG) nr 4087/88 av den 30 no- vember 1988 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på grupper av franchi- seavtal (EGT nr L 359, 28.12.1988, s. 46)

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tilläm- pas med följande anpassning:

a) I artikel 6.1 skall orden ”under förutsättning att avtalen i fråga an- mäls till kommissionen enligt bestämmelserna i kommissionens för- ordning nr 27 och att kommissionen inte gör någon invändning” er- sättas med ”under förutsättning att avtalen i fråga anmäls till EG- kommissionen eller EFTA:s övervakningsmyndighet enligt bestäm- melserna i kommissionens förordning nr 27/62, senast ändrad ge- nom förordning nr 2526/85 och motsvarande bestämmelser i proto- koll 21 till EES-avtalet, och att den behöriga övervakningsmyndig- heten inte gör någon invändning”.

b) I artikel 6.2 skall ”kommissionen” ersättas med ”EG-kommissionen eller EFTA:s övervakningsmyndighet”.

c) Artikel 6.4 är inte tillämplig. (I) I artikel 6.5 skall andra meningen ersättas med följande:

”Den skall invända mot undantaget om den mottar en begäran om detta från en stat som ligger inom dess behörighet inom tre månader efter det att en anmälan enligt punkt 1.”

e) I artikel 6.6 skall andra meningen ersättas med följande:

”Om invändningen gjordes på begäran av en stat som ligger inom dess behörighetsområde och denna begäran vidhålls, kan den dock tas tillbaka endast efter samråd med Rådgivande kommittén för kar- tell- och monopolfrågor.”

f) Följande tillägg skall göras i slutet av artikel 6.9: ”eller motsva- rande bestämmelser i protokoll 21 till EES-avtalet.”

g) I artikel 8, första stycket, skall orden ”enligt artikel 7 i förordning (EEG) nr 2821/71” lyda ”, antingen på eget initiativ eller på begäran av den andra övervakningsmyndigheten eller en stat som ligger inom dess behörighetsområde eller av fysiska eller juridiska personer som hävdar ett berättigat intresse i saken,”.

h) Följande tillägg skall göras i slutet av artikel 8:

”Den behöriga övervakningsmyndigheten kan i sådana fall meddela 593

ett beslut enligt artiklarna 6 och 8 i förordning nr l7/62 eller motsva- Prop. 1991/92:170 rande bestämmelser i protokoll 21 till EES-avtalet utan att de be- Bilaga 14 rörda företagen är skyldiga att göra någon anmälan." Bilaga XIV i) I artikel 8 c skall ”medlemsstater" ersättas med ”EG-medlemsstater eller EFTA-stater”. j) Artikel 9 skall lyda:

”Denna rättsakt gäller till och med den 31 december 1999.”

F. KNOW-HOWLICENSAVTAL

9.389 R 0556: Kommissionens förordning (EEG) nr 556/89 av den 30 novem- ber 1988 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på vissa grupper av know- howlicensavtal (EGT nr L 61, 4.3.1989, s. 1) Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tilläm- pas med följande anpassning:

a) I artikel 1.2 skall ”EEG” ersättas med ”det territorium som omfattas av EES-avtalet”. b) Artikel 1.4 skall lyda:

”I den mån de skyldigheter som avses i punkt 1.1-1.5 berör territo- rier som omfattar EG-medlemsstater eller EFTA-stater där samma teknik skyddas av nödvändiga patent, skall undantaget enligt punkt 1 gälla dessa stater så länge som den licensierade produkten eller metoden skyddas i dessa stater av sådana patent, om giltighetstiden för detta skydd är längre än de perioder som anges i punkt 2.”

c) I artikel 1.7.6 och 1.7.8 skall ”medlemsstater” ersättas med ”EG- medlemsstater eller EFTA-stater”. (I) I artikel 4.1 skall orden ”under förutsättning att avtalen i fråga an- mäls till kommissionen enligt bestämmelserna i kommissionens för- ordning nr 27 och att kommissionen inte gör någon invändning” er- sättas med ”under förutsättning att avtalen i fråga anmäls till EG- kommissionen eller EFTA:s övervakningsmyndighet enligt bestäm- melserna i kommissionens förordning nr 27/62, senast ändrad ge- nom förordning nr 2526/85 och motsvarande bestämmelser i proto- koll 21 till EES-avtalet, och att den behöriga övervakningsmyndig- hetcn inte gör någon invändning”.

e) I artikel 4.3 skall ”kommissionen” ersättas med ”EG-kommissionen eller EFTA:s övervakningsmyndighet”.

f) Artikel 4.5 är inte tillämplig.

g) I artikel 4.6 skall andra meningen ersättas med följande:

”Den skall invända mot undantaget om den mottar en begäran om detta från en stat som ligger inom dess behörighetsområde inom tre månader efter det att en anmälan enligt punkt 1.”

h) I artikel 4.7 skall andra meningen ersättas med följande:

”Om invändningen gjordes på begäran av en stat som ligger inom dess behörighet och denna begäran vidhålls, kan den dock tas till- 594

baka endast efter samråd med Rådgivande kommittén för kartell- Prop. 1991/92:170 och monopolfrågor.” Bilaga 14 i) Följande tillägg skall göras i slutet av artikel 4.10: Bilaga XIV

”eller motsvarande bestämmelser i protokoll 21 till EES-avtalet.”

j) I artikel 7, första stycket, skall orden ”enligt artikel 7 i förordning nr 19/65/EEG” lyda ”, antingen på eget initiativ eller på begäran av den andra övervakningsmyndigheten eller en stat som ligger inom dess behörighet eller av fysiska eller juridiska personer som hävdar ett berättigat intresse i saken,”.

k) I artikel 7 skall följande tillägg göras efter punkt 5 a och b:

”Den behöriga övervakningsmyndigheten kan i sådana fall meddela ett beslut enligt artiklarna 6 och 8 i förordning nr 17/62 eller motsva- rande bestämmelser i protokoll 21 till EES-avtalet utan att de be- rörda företagen är skyldiga att göra någon anmälan.”

l) Artikel 8 är inte tillämplig.

m) Artikel 9 är inte tillämplig.

n) Artikel 10 är inte tillämplig. 0) Artikel 12 skall lyda:

”Denna rättsakt gäller till och med den 31 december 1999.”

G. TRANSPORT

10. 368 R 1017: Rådets förordning (EEG) nr 1017/68 av den 19 juli 1968 om tillämpning av konkurrensregler på transporter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar (EGT nr L 175, 23.7.1968, s. 1)

Bestämmelserna i artikel 1-5 och artikel 7-9 i förordningen skall, inom ra- men för detta avtal, tilllämpas med följande anpassning:

a) I artikel 2 skall första stycket lyda:

”Om inte annat följer av bestämmelserna i artikel 3-6 och motsva- rande bestämmelse i artikel 6 i protokoll 21 till EES-avtalet, för- bjuds följande såsom oförenliga med EES-avtalets funktion utan att det krävs ett föregående beslut: alla avtal mellan företag, beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden som kan påverka handeln mellan avtalsslutandc parter och som har till syfte eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen inom det territorium som omfattas av EES-avtalet, särskilt de som innebär att”.

b) Artikel 3.2 är inte tillämplig.

c) Artikel 6 är inte tillämplig.

d) I artikel 8 första stycket skall orden ”oförenligt med den gemen- samma marknaden” ersättas med ”oförenligt med EES-avtalets funktion”. e) Artikel 9.1 skall lyda:

”När det gäller offentliga företag och företag som av EG-medlems- 595

stater eller EFTA-stater har medgetts särskilda eller exklusiva rät- Prop. 1991/925170 tigheter skall de avtalsslutandc parterna säkerställa att bestämmel- Bilaga 14 ser som strider mot bestämmelserna i föregående artiklar varken an- Bilaga XIV tas eller vidmakthålls.” f) I artikel 9.2 skall ”gemenskapen” ersättas med ”de avtalsslutandc parterna”. g) Artikel 9.3 skall lyda:

”EG-kommissionen och EFTA:s övervakningsmyndighet skall övervaka tillämpningen av bestämmelserna i denna artikel och skall meddela de stater som ligger inom deras respektive behörighetsom- råden de föreskrifter som kan behövas för detta ändamål.”

11. 386 R 4056: Rådets förordning (EEG) nr 4056/86 av den 22 december 1986 om (fastställande av detaljerade) regler för tillämpning av artiklarna 85 och 86 i fördraget på sjöfarten (EGT nr L 378, 31.12.1986, s. 4)

Bestämmelserna i avsnitt I i förordningen skall, inom ramen för detta av- tal, tillämpas med följande anpassning:

a) I artikel 1.2 skall termen ”hamnar i gemenskapen” ersättas med ”hamnar inom det territorium som omfattas av EES—avtalet”.

b) Artikel 2.2 är inte tillämplig.

c) I artikel 7.1, första stycket, skall ”avsnitt II” lyda ”avsnitt II eller motsvarande bestämmelser i protokoll 21 till EES-avtalet”.

Dessutom skall i andra strecksatsen termen ”artikel 11.4” lyda ”arti- kel ] 1.4 eller motsvarande bestämmelser i protokoll 21 till EES-av- talet”.

d) I artikel 7.2 a skall termen ”avsnitt 11” lyda ”avsnitt 11 eller motsva- rande bestämmelser i protokoll 21 till EES-avtalet,”. 0) Följande stycken skall läggas till i artikel 7.2 e i

”Om någon av de avtalsslutande parterna avser att samråda med ett

tredje land enligt denna förordning skall den meddela Gemen- samma EES-kommittén.

När det är lämpligt kan den avtalsslutandc part som inleder förfa- randet anmoda dc andra avtalsslutandc parterna att samarbeta i fråga om dessa förfaranden.

Om en eller flera av de andra avtalsslutandc parterna har invänd- ningar mot den planerade åtgärden skall en godtagbar lösning sökas inom Gemensamma EES-kommittén. Om de avtalsslutandc par- terna inte kan enas, skall lämpliga åtgärder vidtas för att rätta till eventuella snedvridningar av konkurrensen som uppstår.”

f) I artikel 8.2 skall orden ”på begäran av en medlemsstat” ersättas med ”på begäran av en stat som ligger inom dess behörighetsom- råde”.

Dessutom skall ”artikel 10” ersättas med ”artikel 10 eller motsva- rande bestämmelser i protokoll 2] till EES-avtalet”. 596

g) 1 artikel 9.1 Skall orden ”handels- och sjöfartsintressen inom gemen- Prop. 1991/92:170 skapen” lyda ”de avtalsslutandc parternas handels-och sjöfartsint- Bilaga 14 ressen”. Bilaga XIV

h) Följande stycke skall läggas till i artikel 9:

”Om någon av de avtalsslutandc parterna avser att samråda med ett tredje land enligt denna förordning skall den meddela Gemen- samma EES-kommittén.

När det är lämpligt kan den avtalsslutandc part som inleder förfa- randet anmoda de andra avtalsslutande parterna att samarbeta i fråga om dessa förfaranden. Om en eller flera av de andra avtalsslu- tandc parterna har invändningar mot den planerade åtgärden skall en godtagbar lösning sökas inom Gemensamma EES-kommittén. Om de avtalsslutande parterna inte kan enas, skall lämpliga åtgärder vidtas för att rätta till de eventuella snedvridningar av konkurrensen som uppstår.”

H. OFFEN TLI GA FÖRETAG

12. 388 L 0301: Kommissionens direktiv 88/301/EEG av den 16 maj 1988 om konkurrens på marknaderna för teleterminalutrustning (EGT nr L 131, 27.5.1.988, s. 73)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) I artikel 2 andra stycket skall orden ”anmälan av detta direktiv” er— sättas med ”ikraftträdandet av EES-avtalet”.

b) Artikel 10 är inte tillämplig.

c) Dessutom gäller följande:

Det förutsätts att alla upplysningar, meddelanden, rapporter och an- mälningar som enligt detta direktiv inom gemenskapen skall ställas till EG-kommissionen, när det gäller EFTA-stater, skall ställas till EFTA:s övervakningsmyndighet.

Vad beträffar de olika övergångsperioder som anges i denna rätts- akt, gäller en generell övergångsperiod på sex månader från det att EES-avtalet har trätt i kraft.

13. 390 L 0388: Kommissionens direktiv 90/388/EEG av den 28juni 1990 om konkurrens på marknaderna för teletjänster (EGT nr L 192, 24.7.1990, s. 10)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

3) Artikel 3 femte stycket skall ersättas med följande:

"Innan dessa projekt genomförs skall EG-kommissionen eller EFTA:s övervakningsmyndighet, inom sina respektive behörighets- områden, kontrollera att de är förenliga med EES-avtalet.” 597

b) I artikel 6 andra Stycket skall orden ”harmoniserade gemenskaps- regler som antagits av rådet” ersättas med ”harmoniserade regler som anges i EES-avtalet”.

c) Artikel 10 första stycket är inte tillämplig.

d) Dessutom gäller följande:

Det förutsätts att alla upplysningar, meddelanden, rapporter och an- mälningar som enligt detta direktiv inom gemenskapen skall ställa till EG-kommissionen, när det gäller EFTA-stater, skall ställas till EFTA:s övervakningsmyndighet. EFTA:s övervakningsmyndighet skall på samma sätt ansvara för att verkställa de utredningar och ut- värderingar som behövs för EFTA—staternas vidkommande.

Vad beträffar de olika övergångsperioder som anges i denna rätts- akt, gäller en generell övergångsperiod på sex månader från det att EES-avtalet har trätt i kraft.

1. KOL OCH STÄL

14. 354 D 7024: Höga myndighetens beslut nr 24/54 av den 6 maj 1954 med en förordning om de förhållanden som utgör kontroll över ett företag enligt fördragets artikel 66.1 (EKSG:s officiella tidning nr 9, 11.5.1954, s. 345/54)

Bestämmelserna i beslutet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

Artikel 4 är inte tillämplig.

15. 367 D 7025: Höga myndighetens beslut nr 25/67 av den 22juni 1967 med en förordning om befrielse från kravet på förhandsgodkännande enligt för- dragets artikel 66.3 (EGT nr 154, 14.7.1967, s. 11) i dess lydelse enligt

— 378 S 2495: Kommissionens beslut nr 2495/78/EKSG av den 20 okto— ber 1978 (EGT nr L 300, 27.10.1978, s. 21)

Bestämmelserna i beslutet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) I artikel 1.2 skall orden ”och inom EFTA-staterna” införas efter ”(...) inom gemenskapen”.

b) I rubriken före artikel 2 skall orden ”omfattas av fördraget” lyda ”omfattas av protokoll 25 till EES-avtalet”.

c) I rubriken före artikel 3 skall orden ”omfattas av fördraget” lyda

”omfattas av protokoll 25 till EES-avtalet”. d) Artikel 11 är inte tillämplig.

RÄTTSAKTER SOM EG-KOMMISSIONEN OCH EFTA:s OYERVAKNINGSMYNDIGHET SKALL TA VEDERBORLIG HANSYN TILL

Vid tillämpning av artikel 53-60 i EES-avtalet och de bestämmelser som av- ses i denna bilaga skall EG-kommissionen och EFTA:s övervakningsmyn-

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Bilaga XIV

dighet ta vederbörlig hänsyn till principerna och reglerna i följande rättsak- Prop. 1991/92:170 ter: Bilaga 14 Bilaga XIV

Kontroll av koncentrationer

16. C/203/90/s.5: Kommissionens tillkännagivande om begränsningari sam- band med koncentrationer (EGT nr C 203, 14.8.1990, s. 5) 17. C/203/90/s.10: Kommissionens tillkännagivande om åtgärder syftande till koncentrationer och samarbete enligt rådets förordning (EEG) nr 4064/89 av den 21 december 1989 om kontroll av företagskoncentrationer (EGT nr C 203, 14.8.1990, s. 10)

E nsamåterförsiiljaravtal

18. C/101/84/s.2: Kommissionens tillkännagivande om kommissionens för- ordningar (EEG) nr 1983/83 och (EEG) nr 1984/83 av den 22juni 1983 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på grupper av ensamåterförsäljaravtal och exklusiva inköpsavtal (EGT nr C 101, 13.4.1984, s. 2)

19. C/17/85/s. 4: Kommissionens tillkännagivande om förordning (EEG) nr 123/85 av den 12 december 1984 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på vissa grupper av försäljnings- och serviceavtal för motorfordon (EGT nr C 17, 18.1.1985, s. 4)

Hänvisningar till US307

Öwigt

20. 362 X 1224 (01): Kommissionens tillkännagivande om ensamåterförsäl- jaravtal med handelsagenter (EGT nr 139, 24.12.1962, s. 2921/62)

21. C/75/68/s. 39: Kommissionens tillkännagivande om avtal, beslut och samordnade förfaranden som rör samarbete mellan företag (EGT nr C 75, 29.7.1968, s. 3) rättad av EGT nr C 84, 28.8.1968, s. 14)

22. C/111/72/s. 13: Kommissionens tillkännagivande om import till gemen- skapen av japanska varor som omfattas av Romfördraget (EGT nr C 111, 21.10.1972, 5.13)

23. C/1/79/s. 2: Kommissionens tillkännagivande av den 18 december 1978 om sin bedömning av vissa underleverantörsavtal i förhållande till artikel 85.1 i Romfördraget (EGT nr C 1, 3.1.1979, s. 2)

24. C/231/86/s. 2: Kommissionens tillkännagivande om avtal av mindre bety— delse som inte omfattas av artikel 85.1 i Fördraget om upprättandet av Euro- peiska ekonomiska gemenskapen (EGT nr C 231, 12.9.1986, s. 2)

25. C/233/91/s. 2: Riktlinjer för tillämpningen av EEG:s konkurrensregler inom telekommunikationssektorn (EGT nr C 233, 6.9.1991 , s. 2)

BILAGA XV

STATLIGT STÖD

Förteckning enligt artikel 63

INLEDNING

När de rättsakter som anges i denna bilaga innehåller begrepp eller hänvisar till förfaranden som är utmärkande för gemenskapens rättsordning, som t.ex.

ingresser, adressaterna för gemenskapens rättsakter,

hänvisningar till territorier eller språk inom EG, hänvisningar till inbördes rättigheter'och skyldigheter för EG-medlems- staterna samt offentliga organ, företag och enskilda personer i dessa sta- ter, — hänvisningar till informations- och anmälningsförfaranden,

skall protokoll 1 om övergripande anpassning tillämpas om inte annat föreskrivs i denna bilaga.

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL Ofentliga företag

1. 380 L 0723: Kommissionens direktiv 80/723/EEG av den 25 juni 1980 om insyn i de finansiella förbindelserna mellan medlemsstaterna och offentliga företag (EGT nr L 195, 29.7.1980, 5.35) i dess lydelse enligt

- 385 L 0413: Kommissionens direktiv 85/413/EEG av den 24 juli 1985 om ändring av direktiv 80/723/EEG om insyn i de finansiella förbin- delserna mellan medlemsstaterna och offentliga företag (EGT nr L 229, 28.8.1985, s. 20).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) ”Kommissionen” skall ersättas med ”behörig övervakningsmyndig- het enligt artikel 62 i EES-avtalet”.

b) ”Handel mellan medlemsstater” skall ersättas med ”handel mellan de avtalsslutandc parterna”.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Bilaga XV

RÄTTSAKTER SOM EG-KOMMISSIONEN OCH Prop. 1991/92470 EFTA:s OVERVAKNINGSMYNDIGHET SKALL TA Bilaga 14 VEDERBORLIG HANSYN TILL Bilaga xv

Vid tillämpningen av artiklarna 61-63 i avtalet och bestämmelserna som av- ses i denna bilaga, skall EG-kommissionen och EFTA:s övervakningsmyn- dighet ta vederbörlig hänsyn till de principer och regler som finns angivna i följande rättsakter:

Kommissionens övervakning Anmälan i förväg av statliga stödprogram och andra procedurregler

2. C/252/80/s. 2: Anmälan av statligt stöd till kommissionen enligt artikel 93.3 i Romfördraget. Medlemsstaternas underlåtenhet att iaktta sina för- pliktelser (EGT nr C 252, 30.9.1980, s. 2).

3. Brev från kommissionen till medlemsstaterna SG(81) 12740 av den 2 ok— tober 1981.

4. Brev från kommissionen till medlemsstaterna SG(89) D/5521 av den 27 april 1989.

5. Brev från kommissionen till medlemsstaterna SG(87) D/5540 av den 30 april 1987. Förfarande enligt artikel 93.2 i Romfördraget Tidsfrister.

6. Brev från kommissionen till medlemsstaterna SG(90) D/28091 av den 11 oktober 1990. Statligt stöd information till medlemsstaterna om fall av stödåtgärder som kommissionen inte har invändningar mot.

7. Brev från kommissionen till medlemsstaterna SG(91) D/4577 av den 4 mars 1981. Meddelande till medlemsstaterna om förfaranden vid anmälan av planerade stödåtgärder och om förfaranden som är tillämpliga när stöd ges i strid mot bestämmelserna i artikel 93.3 i Romfördraget.

Bedömning av stöd av mindre betydelse

8. C/40/90/s. 2: Anmälan av stödprogram av mindre betydelse (EGT nr C 40, 20.2.1990, s. 2).

OHentliga myndigheters innehav av kapital

9. Tillämpning av artikel 92 och 93 i Romfördraget på offentliga myndighe- ters innehav av kapital (Bulletin EG 9-1984).

Olagliga stödåtgärder

10. C/318/83/s. 3: Meddelande från kommissionen om olagliga stödåtgärder (EGT nr C 318, 24.11.1983, s. 3).

Statliga garantier Prop. 1991/92:170 11. Brev från kommissionen till medlemsstaterna SG(89) D/4328 av den 5 Bilaga 14 april 1989. Bilaga XV

12. Brev från kommissionen till medlemsstaterna SG(89) D/12772 av den 12 oktober 1989.

Rambestämmelser för branschvisa stödprogram Textil— och beklädnadsinduslrin

13. Meddelande från kommissionen till medlemsstaterna om gemenskapens rambestämmelser för stöd till textilindustrin (SEC(71) 363 Slutlig version — juli 1971).

14. Brev från kommissionen till medlemsstaterna SG(77) D/1190 av den 4 februari 1977 och bilaga (dokument SEC(77) 317, 25.1.1977). Undersökning av nuläget beträffande stöd till textil- och beklädnadsindustrin.

Syntetjiberindustrin

15. C/173/89/s. 5: Meddelande från kommissionen om stöd till syntetfiberin- dustrin inom EEG (EGT nr C 173, 8.7.1989, s. 5).

Bilindustrin

16. C/123/89/s. 3: Gemenskapens rambestämmelser för statligt stöd till bil- industrin (EGT nr C 123, 18.5.1989, s. 3).

17. C/81/91/s. 4: Gemenskapens rambestämmelser för statligt stöd till bilin- dustrin (EGT nr C 81, 26.3.1991, S. 4).

Bestämmelser för allmänna program för regionalt stöd

18. 471 Y 1104: Rådets resolution av den 20 oktober 1971 om allmänna pro- gram för regionalt stöd (EGT nr C 111, 4.11.1971, 5.1).

19. C/lll/71/s. 7: Meddelande från kommissionen om rådets resolution av den 20 oktober 1971 om allmänna regionala stödprogram (EGT nr C 111, 4.11.1971, s. 7). 20. Meddelande från kommissionen till rådet om allmänna regionala stöd— program (COM(75)77, slutlig version).

21. C/31/79/s. 9: Meddelande från kommissionen den 21 december 1978 om regionala stödprogram (EGT nr C 31, 3.2.1979, s. 9).

22. C/212/88/s. 2: Meddelande från kommissionen om metoden vid tillämp- ning av artikel 92.3 a och 92.3 e på regionalt stöd (EGT nr C 212, 12.8.1988, s. 2).

23. C/10/90/s. 8: Meddelande från kommissionen om revidering av medde- lande av den 21 december 1978 (EGT nr C 10, 16.1.1990, s. 8). 602

24. C/163/90/s. 5: Meddelande från kommissionen om metoden vid tillämp- ning av artikel 92.3 e på regionalt stöd (EGT nr C 163, 4.7.1990, s. 5).

25. C/163/90/s. 6: Meddelande från kommissionen om metoden vid tillämp- ning av artikel 92.3 a på regionalt stöd (EGT nr C 163, 4.7.1990, s. 6).

Övergripande rambestämmelser Gemenskapens rarrzbestämmelser för statligt stöd på miljöområdet

26. Brev från kommissionen till medlemsstaterna S/74/30.807 av den 7 no- vember 1974.

27. Brev från kommissionen till medlemsstaterna SG(80) D/8287 av den 7 juli 1980.

28. Meddelande från kommissionen till medlemsstaterna (Bilaga till brev av den 7juli 1980).

29. Brev från kommissionen till medlemsstaterna SG(87) D/3795 av den 13 mars 1987.

Gemenskapens rambestämmelser för statligt stöd till forskning och utveckling

30. C/83/86/s. 2: Gemenskapens rambestämmelser för statligt stöd till forsk- ning och utveckling (EGT nr C 83, 1.1 .4.1986, s. 2).

31. Brev från kommissionen till medlemsstaterna SG(90) D/01620 av den 5 februari 1990.

Tillämpningsregler för allmänna stödprogram

32. Brev från kommissionen till medlemsstaterna SG(79) D/10478 av den 14 september 1979.

33. Övervakning av undsättnings- och omstruktureringsstöd (Åttonde rap- porten om konkurrenspolitik, punkt 228).

Tillämpningsregler vid kumulation av stöd för olika ändamål

34. C/3/85/s. 3: Meddelande från kommissionen om kumulation av stöd för olika ändamål (EGT nr C 3, 5.1.1985, s. 3).

Sysselsättningsstöd 35. Sextonde rapporten om konkurrenspolitik, punkt 253.

36. Tjugonde rapporten om konkurrenspolitik, punkt 280.

Övervakning av stöd till stålindustrin

37. C/320/88/s. 3: Rambcstämmelser för vissa stålsektorer som inte omfattas av EKSG-fördraget (EGT nr C 320, 13.12.1988, s. 3).

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Bilaga XV

BILAGA XVI Prop. 1991/92:170

_ . Bilaga 14 OFFENTLIG UPPHANDLING Bilaga XVI Förteckning enligt artikel 65. 1 INLEDNING

När de rättsakter som anges i denna bilaga innehåller begrepp eller hänvisar till förfaranden som är utmärkande för gemenskapens rättsordning, som t.ex.

ingresser, — adressaterna för gemenskapens rättsakter,

hänvisningar till territorier eller språk inom EG, -— hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG-medlcms- staterna, samt offentliga organ, företag och enskilda personer i dessa sta— ter, samt

- hänvisningar till informations- och anmälningsförfaranden

skall protokoll 1 om övergripande anpassning tillämpas om inte annat före- skrivs i denna bilaga.

ANPASSNING FÖR DE'ITA OMRÅDE

1. För tillämpning av direktiven 71/305/EEG, 89/440/EEG och 90/531/EEG som avses i denna bilaga skall följande gälla: Fram till dess att fri rörlighet för arbetstagare börjar gälla i enlighet med artikel 28 i detta avtal, skall de avtalsslutande parterna garantera

— effektivt fritt tillträde för entreprenörernas nyckclanställda från varje av- talsslutandc part som har erhållit offentliga bygg- och anläggningsarbe- ten, icke-diskriminerande beviljande av arbetstillstånd för entreprenörer från varje avtalsslutandc part som har erhållit offentliga bygg- och anlägg- ningsarbeten.

2. När de rättsakter som det hänvisas till i denna bilaga kräver att anbudsin- fordringar eller andra handlingar skall offentliggöras skall följande gälla:

a) Offentliggörande av anbudsinfordringar och andra handlingar som krävs enligt de rättsakter som anges i denna bilaga i Europeiska ge- menskapernas officiella tidning och Tenders Electronic Daily skall ombesörjas av Byrån för Europeiska gemenskapernas offentliga publikationer.

b) Anbudsinfordringar från EFTA-staterna skall sändas till Byrån för Europeiska gemenskapernas offentliga publikationer på minst ett av gemenskapens officiella språk. De skall publiceras på gemenska- pens officiella språk i S-serien av Europeiska gemenskapernas offi- ciella tidning och i Tenders Electronic Daily. EG:s anbudsinford- ringar behöver inte översättas till EFTA-staternas språk.

ramen för denna bilaga, skall behörigheten i fråga om granskning av på- Prop. 1991/922170 stådda överträdelser ligga hos EG-kommissionen om den påstådda överträ- Bilaga 14 delsen har begåtts av en upphandlande enhet inom gemenskapen och hos Bilaga XVI EFTA:s övervakningsmyndighet om den begåtts av en upphandlande enhet inom EFTA-staterna.

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

1. 371 L 0304: Rådets direktiv C 71/304/EEG av den 26juli 1971 om att upp- häva begränsningar av friheten att tillhandahålla tjänster inom sektorn of— fentliga bygg- och anläggningsarbeten och vid tilldelningen av offentliga bygg- och anläggningskontrakt till entreprenörer verksamma genom agentu- rer eller filialer (EGT nr L 185, 15.8.1971, s. 678).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) Förteckningen över yrkesmässig handelsverksamhet skall ersättas med Bilaga 2 i direktiv 89/440/EEG. b) Beträffande Liechtenstein skall de åtgärder som är nödvändiga för att följa detta direktiv vara genomförda den 1januari 1995. Beträffande Schweiz skall de åtgärder som är nödvändiga för att följa detta direktiv vara genomförda den 1januari 1994. Under övergångsperioderna kommer tillämpningen av direktivet att uppskjutas ömsesidigt mellan dessa länder och de övriga avtals- slutandc parterna.

2. 371 L 305: Rådets direktiv 71/305/EEG av den 26 juli 1971 om samord- ning av förfarandena vid tilldelning av offentliga upphandlingskontrakt för bygg- och anläggningsarbeten (EGT nr L 185, l6.8. 1971, s. 682), i dess ly- delse enligt:

— 389 L 0440: Rådets direktiv 89/440/EEG av den 18 juli 1989 (EGT nr L 210, 21.7.1989, s. 1) 390 D 0380: Kommissionens beslut 90/380/EEG av den 13 juli 1990 om uppdatering av bilaga 1 i rådets direktiv 89/440/EEG (EGT nr L 187, 19.7.1990, s. 55) Bestämmelserna i direktivet skall, inom ra- men för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) Beträffande Liechtenstein skall de åtgärder som är nödvändiga för att följa detta direktiv vara genomförda den 1 januari 1995.

Beträffande Schweiz skall de åtgärder som är nödvändiga för att följa detta direktiv vara genomförda den 1 januari 1994.

Under övergångsperioderna kommer tillämpningen av detta di- rektiv att uppskjutas ömsesidigt mellan dessa länder och de övriga avtalsslutandc parterna.

b) I artikel 4 a skall ”i överensstämmelse med Romfördraget ersättas . med ”i överensstämmelse med EES-avtalet”.

c) Eftersom mervärdeskatt inte förekommer i Finland, Liechtenstein och Schweiz, skall artikel 4a.] och 4a.3 i stället för mervärdeskatt gälla: 605

— ”Iiikevaihtovero/omsättningsskatt” i Finland, Prop. 1991/92:170”Warenumsatzsteuer” i Liechtenstein, Bilaga 14 "Warenumsatzsteuer/impöt sur le chiffre d'affaires/imposta sulla Bilaga XVI cifra d'affari” i Schweiz. d) I artikel 4a.2 skall tröskelvärdena uttryckta i de nationella EFTA- valutorna beräknas så att de kan börja gälla den 1januari 1993 och skall de i princip ses över vartannat år med början den 1 januari 1995 och offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. e) Artikel 24 skall avslutas med följande: för Finland: Kaupparekisteri, Handelsregi- stret, — för Island: Firmaskrä, för Liechtenstein: Gewerberegistcr, — för Norge: Foretaksregistret, — för Schweiz: Handelsregister, Registre du Commerce, Registro di Commer- cio,

för Sverige: Aktiebolagsregistret, Handelsre— gistret, för Österrike: Firmenbuch, Gewerberegistcr samt Mitgliederverzeichnisse der Landeskammern.

f) I artikel 30a.1 skall datumet den 31 oktober 1993 ersättas med den 31 oktober 1995.

g) Bilaga 1 skall kompletteras med Tillägg 1.

3. 377 L 0062: Rådets direktiv 77/62/EEG av den 21 december 1976 om sam- ordning av förfarandet vid offentlig upphandling av varor (EGT nr L 13, 15.1.1977, s. 1) i dess lydelse enligt:

— 380 L 0767: Rådets direktiv 80/767/EEG av den 22 juli 1.980 om an- passning och komplettering med hänsyn till vissa upphandlande myndigheter av direktiv 77/62/EEG om samordning av förfarandet vid offentlig upphandling av varor (EGT nr L 215, 18.8.90, 5. 1) i dess lydelse enligt direktiv 88/295/EEG. 388 L 0295: Rådets direktiv 88/295/EEG av den 22 mars 1988 med ändring av direktiv 77/62/EEG om samordning av förfarandet vid offentlig upphandling av varor samt med upphävande av vissa be- stämmelser i direktiv 80/767/EEG (EGT nr L 127, 20.5.1988, s. 1).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) Beträffande Liechtenstein skall de åtgärder som är nödvändiga för att följa detta direktiv vara genomförda den 1 januari 1995. Beträffande Schweiz skall de åtgärder som är nödvändiga för att följa detta direktiv vara genomförda den 1 januari 1994. Under övergångsperioderna kommer tillämpningen av detta di- rektiv att uppskjutas ömsesidigt mellan dessa länder och de övriga 606

avtalsslutandc parterna. Prop. 1991/92:170 Bilaga 14

b) I artikel 2a skall hänvisningen till ”artikel 223.1 b i fördraget” ersät- _ Bilaga XVI

tas med en hänvisning till ”artikel 123 i EES- avtalet”. e) Eftersom mervärdeskatt inte förekommcri Finland, Liechtenstein och Schweiz, skall artikel 5.1 a i stället för mervärde- skatt gälla. — ”liikevaihtovero/omsättningsskatt” i Finland, ”Warenumsatzsteuer” i Liechtenstein, ”Warenumsatzsteuer/impöt sur le chiffre d'affaires/imposta sulla cifra d*affari” i Schweiz. d) Under förutsättning att tröskelvärdet uttryckt i ecu endast skall gälla inom EES, skall följande ord utgå i artikel 5.1 c: I första meningen skall orden ”liksom tröskelvärdet enligt GATT-överenskommelsen uttryckt i ecu” utgå. — I andra meningen skall orden ”resp. det genomsnittliga ecu-vär- det uttryckt i SDR” utgå. e) I artikel 5.1 c skall tröskelvärdena uttryckta i de nationella EFTA- valutorna beräknas så att de kan börja gälla den 1januari 1993. 1) I artikel 9.1 skall datumet den 1januari 1989 ersättas med den 1ja- nuari 1993. g) I artikel 20.4 skall tidsfristen vara till den 1januari 1993. h) Artikel 21 skall avslutas med följande:

för Finland: Kaupparekisteri, Handelsregi- stret, för Island: Firmaskrä, för Liechtenstein: Gewerberegistcr, för Norge: Foretaksregistret, för Schweiz: Handelsregister, Registre du Commerce, Registro di Commer- cio, för Sverige: Aktiebolagsregistret, Handelsre- gistret, för Österrike: Firmenbuch, Gewerberegistcr och Mitgliederverzeichnisse der Landeskammern.

i) I artikel 29.1b skall datumet den 31 oktober 1991 ersättas med den 31 oktober 1994.

j) Bilaga 1 till rådets direktiv 80/767/EEG skall kompletteras med Till- lägg 2 i denna bilaga.

k) Bilaga 1 till rådets direktiv 88/295/EEG skall kompletteras med Till- lägg 3 i denna bilaga.

4. 390 L 0531: Rådets direktiv 90/531/EEG av den 17 september 1990 om upphandlingsförfarandet för enheter som har verksamhet inom vatten-, energi, transport- och telekommunikationssektorerna (EGT nr L 297, 29.10.1990, 5.1). Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning: 607

b)

g)

h)

i)

k)

1)

Beträffande Liechtenstein skall de åtgärder som är nödvändiga för att följa detta direktiv vara genomförda den 1januari 1995. Beträffande Schweiz skall de åtgärder som är nödvändiga för att följa detta direktiv vara genomförda den 1 januari 1994.

Under övergångsperioderna kommer tillämpningen av detta di- rektiv att uppskjutas ömsesidigt mellan dessa länder och de övriga avtalsslutande parterna. Beträffande Norge skall de åtgärder som är nödvändiga för att följa detta direktiv vara genomförda den 1januari 1995 eller dessförinnan om så avtalats. Under övergångsperioden kommer tillämpningen av detta direktiv att uppskjutas ömsesidigt mellan Norge och de övriga avtalsslutandc parterna. I artikel 3.1 e skall hänvisningen till ”artikel 36 i fördraget” ersättas med en hänvisning till ”artikel 13 i EES-avtalet”. I artikel 11.1 skall ”i överensstämmelse med Romfördraget” ersättas med ”i överensstämmelse med EES-avtalet”.

Eftersom mervärdeskatt inte förekommer i Finland, Liechtenstein och Schweiz, skall artikel 12.1 och 12.6 i stället för mervärdeskatt

gälla:

”liikevaihtovero/omsättningsskatt” i Finland, — "Warenumsatzsteuer” i Liechtenstein,

”Warenumsatzsteuer/impöt sur le chiffre d"affaires/imposta sulla cifra d'affari" i Schweiz. f) Iartike127.5 skall hänvisningen till ”artikel 93.9” i fördraget ersättas med en hänvisning till ”artikel 62 i EES-avtalet”.

I artikel 29 avses med ”tredje land” ”länder andra än de avtalsslu- tande parterna enligt EES-avtalet”. I artikel 29.1. avses med ”gemenskapen” ”gemenskapen, i fråga om gemenskapens enheter, eller EFTA-staterna, i fråga om deras enhe- ter”.

I artikel 29.1 skall ”företag inom gemenskapen” ersättas med ”före- tag inom gemenskapen, i fråga om gemenskapens avtal, eller företag i EFTA-staterna, i fråga om EFTA-staternas avtal”. I artikel 29.1 skall ”gemenskapen eller dess medlemsstater beträf- fande tredje land” ersättas med ”antingen gemenskapen eller dess medlemsstater i fråga om tredje land, eller EFTA-staterna i fråga om tredje land”. I artikel 29.5 skall ”genom ett rådsbeslut” ersättas med ”genom ett beslut i samband med den allmänna beslutsprocessen i detta avtal”. Artikel 29.6 skall lyda:

”Med stöd av de allmänt upprättade bestämmelserna skall årliga rapporter lämnas om de framsteg som gjorts vid multilaterala och bilaterala överläggningar beträffande tillgängligheten för gemen- skapens och EFTA:s företag till marknaderna i tredje land på de om- råden som omfattas av detta direktiv, och om eventuella resultat som sådana överläggningar har lett till, samt om det praktiska ge- nomförandet av samtliga avtal som har slutits.

Med stöd av den allmänna beslutsordningen kan bestämmelserna

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Bilaga XVI

i denna artikel ändras mot bakgrund av en sådan utveckling.” Prop. 1991/92:170 m) För att underlätta för de upphandlande enheterna inom EES att till- Bilaga 14 lämpa artikel 29.2 och 29.3 skall de avtalsslutandc parterna se till att Bilaga XVI de leverantörer som är verksamma inom respektive område anger varornas ursprung i sina anbud i samband med varuupphandlings- kontrakt i enlighet med förordning (EEG) nr 802/68 av den 27 juni 1968 om den gemensamma definitionen av begreppet varors ur- sprung. n) För att uppnå maximal samstämmighet kommer artikel 29 att tilläm- pas i EES-sammanhang under förutsättning att tillämpningen av punkt 3 inte negativt påverkar nuvarande grad av liberalisering gentemot tredje land, — de avtalsslutandc parterna har ett nära samarbete med varandra beträffande överläggningar med tredje land. Tillämpningen av detta system kommer att utvärderas gemensamt under 1996. o) I artikel 30 skall tröskelvärdena uttryckta i de nationella EFTA-va- lutorna beräknas så att de kan börja gälla den 1 januari 1993. De skall i princip ses över vartannat år med början den 1 januari 1995. p) Bilagorna 1-10 skall kompletteras med tilläggen 4-13.

5. 389 L 0665: Rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upp- handling av varor och bygg- och anläggningsarbeten (EGT nr L 395, 30.12.1989, s. 33).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) Beträffande Liechtenstein skall de åtgärder som är nödvändiga för att följa detta direktiv vara genomförda den 1 januari 1995.

För Schweiz skall de åtgärder som är nödvändiga för att följa detta direktiv vara genomförda den 1 januari 1994.

Under övergångsperioderna kommer tillämpningen av detta di- rektiv att uppskjutas ömsesidigt mellan dessa länder och de övriga avtalsslutandc parterna.

b) I artikel 2.8 skall hänvisningen till ”artikel 177 i fördraget” ersättas med ”de förutsättningar som fastställts av domstolen i samband med tolkningen av artikel 177 i fördraget".

6. 371 R 1182: Förordning (EEG/Euratom) nr 1182 av den 3 juni 1971 om regler för bestämning av perioder, datum och frister (EGT nr L 124, 8.6.1971, 5.1)2.

Bestämmelserna i denna förordning skall, inom ramen för detta avtal, till- lämpas med följande anpassning:

1Exempel: Mål 61/65 Vaassens mot Beamptenfonds Mijnbedrijf (1966) E.C.R. 261; (1966) C.M.L.R. 508; Arende 36/73 Nederlandse Spoorwegen mot Minister van Ver- keer en Waterstaat (1973) E.C.R. 1299; (1974) 2 C.M.L.R. 148; Mål 246/80 Broek- meulen mot Huisarts Registratie Commissie (1981) E.C.R. 2311:(1982) I.C.M.L.R. 91

2Artikel 30 i direktiv 71/305/EEG och artikel 28 i direktiv 77/62/EEG hänvisar till 609 denna förordning som därför bör ingå som en del av regelverket

a) Beträffande Liechtenstein skall de åtgärder som är nödvändiga för Prop. 1991/92:17() att följa denna förordning vara genomförda den 1 januari 1995. Bilaga 14 Beträffande Schweiz skall de åtgärder som är nödvändiga för att Bilaga XVI följa denna förordning vara genomförda den 1 januari 1994. Under övergångsperioderna kommer tillämpningen av denna för- ordning att uppskjutas ömsesidigt mellan dessa länder och de övriga avtalsslutandc parterna. b) Med ”rådets och kommissionens rättsakter” avses ”rättsakter som anges i denna bilaga”.

RÄTTSAKTER SOM DE AVTALSSLUTANDE PARTERNA SKALL BEAKTA

De avtalsslutandc parterna beaktar innehållet i följande rättsakter:

7. Guide till gemenskapens regler för öppen offentlig upphandling (EGT C 385 av den 21.12.1987, s. 1),

8. Kommissionens meddelande (COM (89)400 av den 27 juli 1989) om re- gionala och sociala aspekter (EGT C 311 av den 12.12.1989 i dess lydelse enligt EGT C 4 av den 9.1.1990).

TILLÄGG 1 __ Prop. 1991/92:170 FORTECKNING OVER ORGAN OCH KATEGORIER Av ORGAN Bilaga 14 SOM LYDER UNDER OFFENTLIG RA'I'I' Bilaga XVI

I. ÖSTERRIKE:

Samtliga organ som är underställda budgetgranskning av ”Rechnungshof” (rcvisionsmyndighet) och som inte är av industriell eller kommersiell art.

II. FINLAND:

Offentliga eller offentligt granskade organ eller företag som inte är av indust- riell eller kommersiell art.

Ill . ISLAND: Kategorier Fjårmalaråuneyti (Finansdepartementet)

Innkaupastofnun rikisins (Avdelningen för Offentlig upphandling) enligt lög nr 63 1970 um skipan opinberra framkvzemda Lyfjaverslun rikisins (Statliga farmaceutiska importbolaget)

Samgönguråuneyti (Kommunikationsdepartementet)

Pöst- og simamålastofnunin (Post- och televerket) Vegager rikisins (Vägverket) Flugmålastjörn (Luftfartsverket)

Menntamålaråuneyti (Kultur- och utbildningsdepartementet) Häsköli Islands (Islands universitet)

Utanrikisråuneyti (Utrikesdepartementet) Félagsmålaråuneyti (Socialdepartementet)

Heilbrigis- og tryggingamålaråuneyti (Departementet för hälsa och social trygghet)

Rfkisspitalar (Statliga sjukhus)

Sveitarfélög (Kommuner)

Staden Reykjavik Inkaupastofnun Reykjavikurborgar (Reykjaviks upphandlingscen- ter)

IV. LIECHTENSTEIN:

Die öffenlich-rechtlichen Verwaltungseinrichtungen auf Landes und Ge- meindeebene. (Myndigheter, organisationer och stiftelser som lyder under Offentlig rätt på nationell och kommunal nivå.)

V. NORGE: Prop. 1991/92:170 Offentlige eller offentlig kontrollerte organer eller virksomheter som ikke Bilaga 14 har en industriell eller kommersiell karakter. (Offentliga eller offentligt Bllaga XVI granskade organ eller företag som inte är av industriell eller kommersiell

art.)

Organ

Norsk Rikskringkasting (Norska riksradion) — Norges Bank (Riksbanken) Statens Lånekasse for Utdanning (Statens lånekassa för utbildning) Statistisk Sentralbyrå (Statistiska centralbyrån) —- Den Norske Stats Husbank (Norska statens bostadsbank) Statens Innvandrar- og Flyktningeboliger Medisinsk Innovasjon Rikshospitalet —— Norsk Teknisk Naturvitenskapelig Forskningsråd (Norska tekniska och naturvetenskapliga forskningsrådet) — Statens Pensjonskasse (Statens pensionskassa)

Kategorier

— Statsbedrifter i h.h.t. lov om statsbedrifter av 25. juni 1965 nr. 3 (Stats- företag) Statsbanker (Statliga banker) Universitet og hoyskoler etter lov av 16. juni 1989 nr. 77 (Universitet och högskolor)

VI. SVERIGE:

Alla icke-kommersiella organ vars upphandling av varor står under tillsyn av riksrevisionsverket.

VII. SCHWEIZ:

Die öffentlich-rechtlichen Verwaltungseinrichtungen auf Landes-, kantona- ler, Bezirks- und Gemeindeebene. (Myndigheter, organisationer och stiftel- ser som lyder under offentlig rätt och är verksamma på statlig, kantonal, re- gional och kommunal nivå.)

TILLÄGG 2 Prop. 1991/92:170 ÖSTERRIKE _ Bilaga 14 FÖRTECKNING ÖVER UPPHANDLANDE ENHETER Bilaga XVI

I. Bundeskanzleramt (Regeringskansliet)

4. Bundesministerium fiir Finanzen

a) Amtswirtschaftsstclle

b) Abteilung VI/5 (EDV-Bereieh des Bundesministeriums fiir Finan- zen und des Bundesrechenamtcs)

c) Abteilung III/I Besehaffung von technischen Geräten, Einrich- tungen und Sachgiitern fiir die Zollwache

(Finansdepartementet)

a) Upphandlingsavdelningen

b) Avdelning Vl/5 (ADB-upphandling för finansdepartcmentet och riksrevisionsverket)

c) Avdelning III/1 (Upphandling av teknisk utrustning och materiel till tullverket))

5. Bundesministerium fiir Umwelt, Jugend und Familie Amtswirtschaftss- telle (Upphandlingscnhctcn vid Departementet för miljö, ungdom och familj)

7. Bundesministerium fiir lnnercs

a) Abteilung I/5 (Amtswirtschaftsstelle)

b) EDV-Zentrale (Bcschaffung von EDV-Hardware)

c) Abteilung II/3 (Bcschaffung von technischen Geräten und Einrich— tungen fiir die Bundespolizei)

d) Abteilung I/6 (Bcschaffung aller Sachgiiter fiir die Bundespolizei so- weit sie nicht von der Abteilung II/3 beschafft werden)

e) Abteilung IV/8 (Bcschaffung von Flugzeugen)

(Inrikesdepartementet) a) Avdelning 1/5 (Upphandlingsbyrån) b) Data-center (ADB-upphandling [hårdvaror]) c) Avdelning Il/3 (upphandling av teknik och utrustning till rikspoli- sen) d) Avdelning I/6 (upphandling av varor (andra än de som upphandlas av avdelning II/3 till rikspolisen)) e) Avdelning IV/8 (upphandling av flygplan) 613

8. Bundesministerium fiir Justiz Amtswirtschaftsstclle (Upphandlingsenheten vid Justitiedepartementet)

9. Bundesministerium fiir Landesverteidigung (Nichtkriegsmaterial ist in Anhang ], Teil II, Österreich, des GATT Ubereinkommens uber das öffent— liche Beschaffungswesen enthalten (Försvarsdepartcmentet (Icke-krigsmateriel enligt Bilaga 1, andra delen, Österrike, i GATT-överenskommelsen om statlig upphandling»

10. Bundesministerium fiir Land— und Forstswirtschaft (Jord- och skogsbruksdepartementet)

11. Bundesministerium fiir Arbeit und Soziales Amtswirtschaftsstclle (Upphandlingsenheten vid Arbets— och socialdepartementet)

12. Bundesministerium fiir Unterricht und Kunst (Utbildnings- och kulturdepartementet)

13. Bundesministerium fiir öffentliehe Wirtschaft und Verkehr (Näringslivs- och transportdepartementct)

14. Bundesministerium fiir Wissenschaft und Forschung (Departementet för vetenskap och forskning)

15. Österreichisches Statistisches Zentralamt (Österrikiska statistiska centralbyrån)

17. Bundesamt fiir Eich- und Vermessungswesen (Statliga metrologiska institutet och kartverket)

18. Bundesversuchs- und Forschungsanstalt Arsenal (BVFA) (Statens provningsanstalt (BVFA))

19. Bundesstaatliche Prothesenwerkstätten (Statens verkstäder för tillverkning av proteser)

20. Bundesamt fiir Zivilluftfahrt (Luftfartsverket)

21. Amt fiir Sehiffahrt (Sjöfartsverket)

23. Generaldirektion fiir die Post- und Telegraphenverwaltung (nur Einriehtungen fiir das Postwesen) (Post- och televerkets centraladministration (endast postfrågor))

Prop. 1991/921170 Bilaga 14 Bilaga XVI

FINLAND FORTECKNING OVER UPPI—IANDLANDE ENHETER

]. Oikeusministeriö, Justitieministeriet

Suomen rahapaja, Myntverket i Finland

Valtion painatuskeskus, Statens tryckerieentral

Valtion ravitsemuskeskus, Statens måltidscentral Mctsähallitus, Forststyrelsen

Maanmittaushallitus, Lantmäteristyrelsen

Maatalouden tutkimuskeskus, Lantbrukets forskningscentra!

Valtion margariinitchdas, Statens margarinfabrik

owsaweww

. Ilmailuhallitus, Luftfartsverket

>_— 0 . Ilmatieteen laitos, Meteorologiska institutet

,— |_l . Merenkulkuhallitus, Sjöfartsstyrelsen

p..- Ex) Valtion teknillinen tutkimuskeskus, Statens tekniska forskningscentra]

p—l DJ . Valtion Hankintakcskus, Statens upphandlingscentral

... .;s . Vesi- ja ympäristöhallitus, Vatten- och miljöstyrelsen

ISLAND

FÖRTECKNING OVER CENTRALA UPPI—IANDLANDE ENHETER JAMFORBARA MED DEM SOM OMFATTAs AV GATT- OVERENSKOMMELSEN OM STATLIG UPPHANDLING

Centrala upphandlingsenheter som omfattas av lög um Opinber innkaup 18. mars 1987, och regluger 14. april 1988.

LIECHTENSTEI N

FÖRTECKNING ÖVER CENTRALA UPPHANDLANDE ENHETER JAMFORBARA MED DEM SOM OMFATTAS AV GATT- OVERENSKOMMELSEN OM STATLIG UPPHANDLING

NORGE " FÖRTECKNING OVER CENTRALA UPPHANDLANDE

ENHETER 1. Statens vegvesen(Vägverket)

2. Postverket

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Bilaga XVI

5 . Politiet (Polisstyrelscn)

7. Universitetet iTrondheim 8. Universitetet i Bergen

10. Universitetet i Tromso

12. Luftfartsverket

14. Forsvarets Sanitet (Försvarets sjukvårdsmaterielverk)

18. Forsvarets Felles Matcrielltjeneste (Försvarets kombinerade materielverk)

betongsviller — bremseutstyr til rullende materiell

reservedeler til skinnegående maskiner autodiesel

pcrson- og varebiler

betongslipers

bromsdelar till den rullande vagnparken reservdelar till maskiner för underhåll av banan diesel

tjänstebilar och tjänstelastbilar)

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Bilaga XVI

SVERIGE Prop. 1991/92:170 FÖRTECKNING ÖVER CENTRALA UPPHANDLANDE Bilaga 1-4 ENHETER. LISTAN UPPTAR ENHETER AV REGIONAL OCH Bilaga XVI LOKAL ART

1. Försvarets materielverk 2. Vägverket

. Domänverket Luftfartsverket Fortifikationsförvaltningen

Skolverket

PPOHPU'P

Rikspolisstyrelsen

10. Statskontoret

13. Riksskatteverket

SCHWEIZ __ FORTECKNING OVER UPPHANDLANDE MYNDIGHETER

1. Eidgenössische Drucksaehen- und Materialzentrale Office central federal des imprimés et du materiel Ufficio centrale federale degli stampati e del materiale (Statens kontor för trycksaker och materiel)

2. Eidgenössische Parlaments- und Zentralbibliothek Bibliothéque centrale du Parlement et de Fadministration federale Biblioteca centrale del Parlamento e dell*amministrazione federale (Riks- dagens bibliotek och kansli)

3. Amt fiir Bundesbauten 617

Office des constructions fédérales Prop. 1991/921170 Ufficio delle costruzioni federali Bilaga 14 (Statens byggnadskontor) Bilaga XVI

4. Eidgenössische Technische Hochschule Zärich Ecole polytechnique fédérale de Zurich Politecnico federale di Zurigo (Statens polytekniska skola, Ziirich)

7. Eidgenössische Anstalt fiir Wasserversorgung, Abwasserreinigung und Gewässerschutz Institut fédéral pour ]*aménagement, Vépuration et la protection des eaux Istituto federale per l'approwigionamento, la depurazione e la protezione delle acque (Statens institut för drift, rening och skydd av vatten)

8. Eidgenössische Forschungsanstalt fiir Wald, Schnee und Landschaft Institut federal de recherches sur la forét, la neige et la paysage Istituto federale di recerca per la foresta, la neve e il paesaggio (Statens forskningsinstitut för skog, snö och landskapsvård)

9. Bundesamt fiir Gesundheitswesen Office fédéral de la santé publique Ufficio federale della sanitå pubblica (Centralbyrån för folkhälsa)

10. Schweizerische Landesbibliothek Bibliothéque nationale suisse Biblioteca nazionale svizzera (Schweiz nationalbibliotek)

11. Bundesamt fiir Zivilschutz Office fédéral de la protection civile Ufficio federale della protezione civile (Civilförsvarsstyrelsen)

Regia federale degli alcool Prop. 1991/922170 (Centralbyrån för alkohol) Bilaga 14 14. Miinzstätte Bilaga XVI

Monnaie

Zecca

(Myntverket)

15. Eidgenössisches Amt fiir Messwesen Office federal de métrologie Ufficio federale di metrologia (Statens metrologibyrå)

16. Paul Scherrer Institut Institut Paul Scherrer Istituto Paul Scherrer (Paul Scherrer-institutet)

17. Bundesamt fiir Landwirtschaft Office fédéral de l'agriculture Ufficio federale dell'agricoltura (Statens jordbruksbyrå)18. Bundesamt fiir Zivilluftfahrt Office fédéral de l”aviation civile Ufficio federale delliaviazione civile (Luftfartsverket)

19. Bundesamt fiir Wasserwirtschaft Office fédéral de ]*économie des eaux Ufficio federale dell*economia delle acque (Statens vattenverk)

21 . Postbetriebe

Entreprise des postes Azienda delle poste (Postverket)

TILLÄGG 3 " Prop. 1991/92:170 FORTECKNING OVER ORGAN OCH KATEGORIER AV ORGAN Bilaga 14

SOM LYDER UNDER OFFENTLIG RÄ'IT . . Bllaga XVI I. ÖSTERRIKE:

Samtliga organ som är underställda budgetgranskning av "Rechnungshof” (rcvisionsmyndighet) och som inte är av industriell eller kommersiell art.

II. FINLAND:

Offentliga eller offentligt granskade organ eller företag som inte är av indust- riell eller kommersiell art.

III. ISLAND: Kategorier

Fjarmalaräuneyti (Finansdepartementet) Innkaupastofnun rikisins (avdelningen för Offentlig upphandling). Enligt lög um opinber innkaup 18. mars 1987 och Regluger 14. april 1988.

Lyfjaverslun rikisins (Statliga farmaceutiska importbolaget)

Samgönguräuneyti (Kommunikationsdepartementet) Pöst- og simamålstofnunin (Post- och televerket) Vegager rikisins (Vägverket) Flugmålastjörn (Luftfartsverket)

Menntamålaråuneyti (Kultur- och utbildningsdepartementet) Hasköli Islands (Islands universitet)

Utanrfkisråuneyti (Utrikesdepartementet) Fe'lagsmälarziuneyti (Socialdepartementet)

Heilbrigis- og tryggingamälarauneyti (Departementet för hälsa och social trygghet Rikisspitalar (Statliga sjukhus)

Sveitarfélög (Kommuner) Staden Reykjavik Innkaupastofnun ReykjaVIkurborgar (Reykjaviks upphandlings- center)

IV. LIECHTENSTEIN:

Die öffentlich-rechtlichen Verwaltungseinrichtungen auf Landes und Ge— meindeebene. (Myndigheter, organisationer och stiftelser som lyder under Offentlig rätt på nationell och kommunal nivå.)

V. NORGE: Offentlige eller Offentlig kontrollerte org:-mer eller virksomheter som ikke 620 har en industriell eller kommersiell karakter. (Offentliga eller Offentligt

granskade organ eller företag som inte är av industriell eller kommersiell Prop. 1991/92:170 aft-) Bilaga 14 Bilaga XVI Organ — Norsk Rikskringkasting (Norska riksradion) Norges Bank (Riksbanken) Statens Lånekasse for Utdanning (Statens lånekassa för utbildning) Statistisk Sentralbyrå (Statistiska centralbyrån) — Den Norske Stats Husbank (Norska statens bostadsbank) Statens Innvandrar- og Flyktingeboliger — Medisinsk Innovasjon Rikshospitalet Norsk Teknisk Naturvitenskapclig Forskningsråd (Norska tekniska och naturvetenskapliga forskningsrådet) — Statens Pensjonskasse (Statens pensionskassa)

Kategorier

Statsbedrifter i h.h.t. lov om statsbedrifter av 25. juni 1965 nr. 3 (Statsföretag) Statsbanker (Statliga banker) Universitet og heyskoler etter lov av 16. juni 1989 nr. 77 (Universitet och högskolor)

VI. SVERIGE:

Alla icke-kommersiella organ vars upphandling av varor står under tillsyn av riksrevisionsverket.

VII. SCHWEIZ:

Die öffentlich-rcchtlichen Verwaltungseinrichtungen auf Landes-, kantona- ler, Bezirks- und Gemeindeebene. (Myndigheter, organisationer och stiftel- ser som lyder under Offentlig rätt och är verksamma på statlig, kantonal, re- gional och kommunal nivå.)

TILLÄGG 4 Prop. 1991/92:170 PRODUKTION, TRANSPORT ELLER DISTRIBUTION AV Bilaga 14

I Tr DR CKSVA EN Bilaga XVI ÖSTERRIKE

Enheter eller lokala myndigheter (Gemeinden) och sammanslutningar av lo-

kala myndigheter (Gemeindevcrbände) enligt Wasserversorgungsgesetze för de 9 Länder.

FINLAND

Enheter som producerar, transporterar eller distribuerar dricksvatten enligt paragraf ] i ”Lag om allmänna vatten- och avloppsverk (982/77)” av den 23 december 1977.

ISLAND

Reykjaviks kommunala vattenverk och andra kommunala vattenverk enligt lög nr. 15 frå 1923.

LIECHTENSTEIN

Gruppenwasserversorgung Liechtensteiner Oberland

Wasserversorgung Liechtensteiner Unterland.

NORGE

Enheter som producerar eller distribuerar dricksvatten enligt Foreskrift om Drikkevann og Vannforsyning (FOR 1951-09-28 9576 SO).

SVERIGE

Lokala myndigheter och kommunala bolag som producerar, transporterar eller distribuerar dricksvatten enligt Lag (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar.

SCHWEIZ

Regionala organ för vattenförsörjningen mellan lokala vattendistributions- områden. Enheter som producerar och renar vatten för ett flertal lokala myndigheter som distribuerar vatten. (Dessa enheters verksamhet är base- rad på enskilda avtal till största delen mellan lokala vattenförsörjningsenhe- ter med stöd av lokala eller kantonala förordningar).

TILLÄGG 5 Prop. 1991/92:170 PRODUKTION, TRANSPORT ELLER DISTRIBUTION AV Bilaga 14 ELEKTRICITET .

.. Bllaga XVI OSTERRIKE

Enheter enligt den andra Verstaatlichungsgesetz (BGBl. 81/47,senaste ly- delse BGBI. 321/87) och Elektizitätswirtschaftsgesetz (BGBI. 260/75, se- naste lydelse BGBl. 131/79), inklusive Elektrizitätsswirtschafts-gesetze för Österrikes nio Länder.

FINLAND

Enheter som producerar, transporterar och distribuerar elektricitet med stöd av koncession enligt paragraf 27 Ellag (319/79) av den 16 mars 1979.

lSLANDStatens Kraftbolag enligt lög nr. 59 ari 1965.

Statens Elektricitetsverk enligt 9. kafli orkulaga nr. 58 ari 196 Reykjaviks kommunala elcktricitetsverk

Sudurnes regionala Värmeverk enligt lög nr. 100 åri 1974

Vestfjord Kraftbolag enligt lög nr. 66 ari 1976

LIECHTENSTEIN

Liechtensteinische Kraftwerke

NORGE

Enheter som producerar,transporterar eller distribuerar elektricitet enligt lov om bygging Og drift av elektriske anlegg (LOV 1969-06-19) Lov om er- Verv av vanfall, bergverk og annen fast eiendom m.v., Kap. I, jfr. kap. V (LOV 1917-12-14 16, kap. 1), eller Vassdragsreguleringsloven (LOV 1917- 12-14 17) eller Energiloven (LOV 1990-06-29 50).

SVERIGE

Enheter som transporterar eller distribuerar elektricitet med stöd av konces- sion enligt Lag (1902z71 s.1) innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar.

SCHWEIZ

Regionala organ för transport och distribution av elektricitetverksamma med stöd av tillstånd till expropriation enligt Bundesgcsetz vom 24. Juni 1902 betreffend die elektrisehen Schwach- und Starkstromanlagen. Regionala enheter som producerar elektricitet åt ovan nämnda organ en- ligt Bundesgesetz vom 22. Dezember 1916 iiber die Nutzbarmachtung der 623

Wasserkräfte, samt Bundesgcsetz vom 23. Dezember 1959 äber die fricd- Prop. 1991/921170 liche Verwendung der Atomenergie und den Strahlenschutz. Bilaga 14

Bilaga XVI

TILLÄGG 6 " Prop. 1991/92:170 TRANSPORT ELLER DISTRIBUTION AV GAS ELLER VARME Bilaga 14

ÖSTERRIKE Bilaga XVI

gas: upphandlande enheter Energiewirtschaftsgcsctz "1935. Värme: upphandlande enheter som transporterar eller distribuerar värme på licens enligt Österrikes Handels- och industriförfattning (Gewer- beordnung), (BGBI. 50/74, senaste lydelse BGBl. 233/80)

FINLAND

Kommunala energibolag (kunnalliset energialaitoksct), eller enheter, eller sammanslutningar av enheter som distribuerar gas eller värme med stöd av koncession beviljad av kommunala myndigheter.

ISLAND Sudurnes regionala Värmeverk enligt lög nr. 100 ari 1974.

Reykjaviks kommunala fjärrvärmeverk och övriga kommunala fjärrvärme- verk.

LIECHTENSTEIN

Liechtensteinische Gasversorgung

NORGE

Enheter som transporterar eller distribuerar gas eller värme enligt Lov om bygging og drift av fjernvarmeanlegg (LOV 1986-04-18 10) eller Energielo- ven (LOV 1990-06-29 50).

SVERIGE

Enheter som transporterar eller distribuerar gas eller värme med stöd av koncession enligt Lag (1.978zl60) om vissa rörledningar.

SCHWEIZ

Regionala organ som driver en pipeline enligt Bundesgcsetz vom 4. Oktober 1963 uber Rohrleitungsanlagen zur Bcförderung flässiger Oder gasförmigcr Brenn- und Treibstoffe.

TILLÄGG 7 __ Prop. 1991/92:170 UNDERSOKNING AV FOREKOMSTEN AV OCH UTVINNING AV Bilaga 14

() A OCH GAS . "LJ BIlaga XVI OSTERRIKE

Enheter enligt Berggesetz 1975 (BGBI. 259/75, senaste lydelse BGBI. 355/90).

FINLAND

Enheter verksamma med stöd av lagen om ensamrätt enligt paragraf 1 och 2 i ”Lag om rätt att överlåta statens markegendom'och inkomstgivande rättig- heter (687/78)”.

ISLAND

Statliga encrgikontoret enligt lög nr. 58 ari 1967.

LIECI ITENSTEIN

NORGE

Upphandlande enheter som omfattas av Petroleumsloven (LOV 1985-03-22 11) och förordningar enligt lagen eller av LOV om undersökelse etter og ut- vinning av petroleum i grunnen under norsk landområde (LOV 1973-05-04 21).

SVERIGE

Enheter som undersöker förekomsten av eller utvinner olja eller gas med stöd av koncession enligt Lag (1.974:890) om Vissa mineralfyndigheter eller som erhållit tillstånd enligt Lag (1966z314) om kontinentalsockeln.

SCHWEIZ

Regionala organ som undersöker förekomsten av eller utvinner 01sz eller gas enligt kantonala lagar om undersökning av förekomsten av olja som t.ex. Verfassung der Kantone eller Erdölkonkordat vom 24. September 1955 zwi- schen den Kantonen Zurich, Schwyz, Zyg, Schaffhausen, Appenzell Inner- hOan, Appenzell Ausserhoden, St. Gallen, Argau und Thurgau eller Einfii- rungsgesetze zum Zivilgesetzbuch der Kantone eller Spezialgesetzgebungen der Kantone.

TILLÄGG 8 Prop. 1991/92:170 UNDERSÖKNING AV FÖREKOMSTEN AV OCH UTVINNING AV Bilaga 14 KOL ELLER ANDRA FASTA BRÄNSLEN .

.. Bllaga XVI OSTERRIKE

Enheter enligt Berggesetz 1975 (BGBI. 259/75, senaste lydelse BGBI. 259/75).

FINLAND

ISLAND

Statliga encrgikontoret enligt lög nr. 58 ari 1967.

LI ECHTENSTEIN

NORGE

SVERIGE

Enheter som undersöker förekomsten av eller utvinner kol eller andra fasta bränslen med stöd av koncession enligt Lag (1974:890) om Vissa mineralfyn- digheter eller Lag (1985:620) om vissa torvfyndighcter eller som erhållit till- stånd enligt Lag (1966:314) om kontinentalsockeln.

SCHWEIZ

TILLÄGG 9 Prop. 1991/92:170 UPPHANDLANDE ENHETER INOM SEKTORN Bilaga 14

" A T " NSTER . . ",-ARN”, GS JA Bilaga XVI OSTERRIKE

Enheter enligt Eisenbahngcsetz 1957 (BGBI. 60/57, senaste lydelse BGBI. 305/76).

FINLAND

Valtionrautatiet, Statsjärnvägarna

ISLAND

LIECHTENSTEIN

NORGE

Norges Statsbaner (NSB) och enheter verksamma enligt LOV inneholdende saerskilte bestemmelser angående anlegg av jernveie til almindelig bcnyt- telse (LOV 1848-08-12) eller Lov inneholdende bestemmelser angaaende jernveie til almindelig afbenyttelse (LOV 1854-09-07) eller Lov om tillaegg tiljernbancloven af den 12te august 1848 og 23de april 1898.

SVERIGE

Offentliga enheter som tillhandahåller järnvägstransporter i enlighet med Förordning (1988:1339) om statens spåranläggningar och Lag (1990:1157) om järnvägssäkerhet.

Regionala och lokala Offentliga enheter som driver regional och lokal järnvägstrafik enligt Lag (1978:438) om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik.

Privata enheter som tillhandahåller järnvägstransporter med stöd av till- stånd enligt Förordning (1988:1339) om statens spåranläggningar i de fall så- dant tillstånd är i enlighet med artikel 2.3 i direktivet.

SCHWEIZ Schweizerische Bundesbahnen (SBB).

Samtliga övriga enheter enligt artikel 1.2 och artikel 2.1 i Eisenbahngcsetz vom 20. Dezember 1957.

TILLÄGG 10 __ Prop. 1991/92:170 UPPHANDLANDE ENHETER INOM SEKTORN TJANSTER INOM Bilaga 14 JÄRNVÄGAR I STADSTRAFIK, SPÅRVAGNAR, TRÅDBUSSAR ELLER . BUSSAR Bllaga XVI

ÖSTERRIKE

Enheter enligt Eisenbahngcsetz 1957 (BGBI. 60/57, senaste lydelse BGBI. 305/76) och Kraftfahrlinengesetz 1952 (BGBI. 84/52, senaste lydelse BGBI. 265/66).

FINLAND

Kommunala trafikbolag (kunnalliset liikennelaitokset) eller enheter som till- handahåller allmänna busstjänster med stöd av koncession beviljad av kom- munala myndigheter.

ISLAND

Reykjaviks kommunala bussbolag.

LIECHTENSTEIN

Liechtensteinische Post-, Telefon- und Telegrafenbetriebe (PTT).

NORGE

Norges Statsbaner (NSB) och enheter som tillhandahåller marktransporter enligt Lov inneholdende saerskilte bestemmelser angående anlegg av jern- veie til almindelige benyttelse (LOV 1848-08-12) eller Lov inneholdende be- stemmelser angaaende jernveie till almindelig afbenyttelse (LOV 1854-09- 07) eller Lov om tillaegg til jernbaneloven af 12te august 1848 Og 23de april 1898 eller Lov om samferdsel (LOV 1976-06-04 63) eller Lov om anlegg av taugbaner og loipestrenger (LOV 1912-06-14 1).

SVERIGE

Offentliga enheter som tillhandahåller järnvägs- och spårvagnstransporter i stadstrafik enligt Lag (1978:438) om huvudmannaskap för viss kollektiv per- sontrafik och Lag (1990:1157) om järnvägssäkerhet.

Offentliga eller privata enheter som tillhandahåller trådbuss- eller busst- ransporter i enlighet med Lag (1978:438) om huvudmannaskap för Viss kOl- lektiv persontrafik Och Lag (1988:263) om yrkestrafik.

SCHWEIZ

Schweizerische Post-, Telefon- und Telegrafenbetriebe (PTT). Regionala organ som tillhandahåller spårvagnstransporter enligt artikel 2.1 i Eisenbahngcsetz vom 20. Dezember 1957. Regionala organ som tillhandahåller tjänster enligt artikel 4.1 i Bundesgc- setz vom 29. März 1950 i'Iber die Trolleybusunternehmungen. 629

Regionala organ som tillhandahåller reguljära kommersiella persontrans- Prop. 1991/92:170 porter enligt artikel 1.1.a och artikel 3.1 i Postverkehrsgesetz vom 2. Okto- Bilaga 14 ber 1924. Bilaga XVI

TILLÄGG 11 . Prop; 1991/92:170 UPPHANDLANDE ENHETER INOM SEKTORN Bilaga 14 FLYGPLATSFACILITETER .

__ Bilaga XVI OSTERRIKE

Enheter enligt artikel 63-80 Luftfahrtgesetz 1957 (BGBI. 253/57).

FINLAN D

Flygplatser som förvaltas av ”Luftfartsverket” enligt Lag om luftfart (595/64).

ISLAND

Luftfartsverket.

LI ECHTENSTEI N

NORGE

Enheter verksamma på luftfartsområdet enligt Lov om luftfart (LOV 1960- 12-16 I).

SVERIGE

Statligt ägda och förvaltade flygplatser enligt Lag (1957:297) om luftfart. Privat ägda och förvaltade flygplatser med tillstånd till exploatering enligt lagen, där sådant tillstånd är förenligt med rekvisiten i artikel 2.3 i direktivet.

SCHWEIZ

Aéroport de Båle-Mulhousc inrättad enligt Convention Franco-Suisse du 4 juillet 1949 relative a la construction et är Fexploitation de l'aéroport de Båle- Mulhouse, ä Blotzheim.

Flygplatser som drivs med stöd av tillstånd enligt artikel 37 i Bundesgcsetz vom. 21 Dezember 1948 iiber die Luftfahrt.

TILLÄGG 12 Prop. 1991/92:170 UPPHANDLANDE ENHETER INOM SEKTORN YITRE ELLER INRE Bilaga 14

HAMNAR ELLER ANDRA TERMINALFACILITETER . __ Bilaga XVI OSTERRIKE

Inre hamnar som helt eller delvis ägs av Länder och/eller Gemeinden.

FINLAND

Hamnar ägda eller förvaltade av kommunala myndigheter enligt ” .ag om kommunala hamnanordningar och trafikavgifter (955/76)”.

Saima kanal (Saimaan kanavan hoitokunta).

ISLAND

Statliga fyrar och hamnmyndighetcr enligt hafnalög nr. 69 ari 1984.

LIECHTENSTEIN— NORGE

Norges Statsbaner (NSB) (Järnvägsterminaler). Enheter verksamma enligt Havneloven (LOV 1984-06-08 51).

SVERIGE

Statligt ägda och/eller förvaltade hamnar och terminalfaciliteter enligt Lag (1988:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och all- män hamn, Förordning (1983:744) om trafiken på Göta kanal, Kungörelse (1970:664) om trafik på Södertälje kanal, Kungörelse (1979:665) om trafik på Trollhätte kanal.SCHWEIZ

Rheinhäfen beider Basel: för kantonen Basel-Stadt inrättad enligt Gesetz vom 13. November 1919 betreffende Verwaltung der baselstädtischen Rheinhafenanlagen och för kantonen Basel-Land inrättad enligt Gesetz vom 26. Oktober 1936 i'Iber die Errichtung von Hafen-, Geleise- und Strassenanlagen auf dem ”Sternenfeld”, Birsfclden, und in der ”Au”, Muttenz.

TILLÄGG 13 Prop. 1991/92:170

DRIFT AV TELEKOMMUNIKATIONSNÄT ELLER __ . Bilaga ] 4 TILLHANDAHÅLLANDE AV TELEKOMMUNIKATIONSTJANSTER Bilaga XVI ÖSTERRIKE

Österreichische Post- und Telegraphenverwaltung (PTV)

FINLAND

Enheter verksamma med stöd av ensamrätt enligt paragraf 4 i Lag om tele- verksamhet (183/87) av den 16 juli 1990.

ISLAND

Post- och televerket enligt lög um fjarskipti nr. 73 ari 1984 och lög um stjörn Og starfsemi pöst- og simamåla nr. 36 ari 1977.

LIECHTENSTEIN

Liechtensteinische Post-, Telefon- und Telegrafenbetriebe (PTT).

NORGE Enheter verksamma enligt Telegrafloven (LOV 1988-04-29).

SVERIGE

Privata enheter verksamma med stöd av tillstånd förenliga med rekvisiten i artikel 2.3 i detta direktiv.

SCHWEIZ

Schweizerische Post, Telefon- und Telegrafenbetriebe (PTT).

BILAGA XVII Prop. 1991/92:170

.. .. - Bilaga 14 IMMATERIELL AGANDERATT Bilaga XVII Förteckning enligt artikel 65.2

INLEDNING

När de rättsakter som anges i denna bilaga innehåller begrepp eller hänvisar till förfaranden som är utmärkande för gemenskapens rättsordning, som t.ex.

ingresser, — adressaterna för gemenskapens rättsakter,

— hänvisningar till territorier eller språk inom EG, hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG-medlems- staterna samt offentliga organ, företag och enskilda personer i dessa sta- ter,

— hänvisningar till informations- och anmälningsförfaranden,

skall protokoll ] om övergripande anpassningar tillämpas om inte annat föreskrivs i denna bilaga.

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

1. 387 L 0054: Rådets direktiv 87/54/EEG av den 16 december 1986 om rättsligt skydd för kretsmönster hos halvledarprodukter (EGT nr L 24, 27.01.1987, s. 36).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) I artikel 1.1 c skall hänvisningen till artikel 223.1 b i Romfördraget ersättas av en hänvisning till artikel 123 i EES-avtalet.

b) Artikel 3.6 3.8 skall inte tillämpas. 0) Artikel 5.5 skall ersättas av följande: ”Ensamrätten att medge eller förbjuda de handlingar som nämns i punkt 1.b skall inte gälla en sådan handling som utförs efter det att kretsmönstret eller halvledarprodukten har släppts ut på markna- den hos en avtalsslutandc part av någon som är behörig att tillåta dess marknadsföring, eller med hans samtycke.”

2. 390 D 0510: Rådets första beslut 90/510/EEG av den 9 Oktober 1990 om utsträckning av det rättsliga skyddet för kretsmönster hos halvledarproduk- ter till personer från vissa länder och territorier (EGT nr L 285, 17.10.1990, s. 29).

Bestämmelserna i beslutet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) Hänvisningarna till Österrike och Sverige i bilagan Skall strykas. b) Dessutom skall följande gälla: Om ett i bilagan upptaget land eller territorium inte ger samma skydd som anges i det berörda beslutet till personer från en avtals- 634

slutande part, skall de avtalsslutandc parterna sträva efter att säker— Prop. 1991/921170 ställa att sådant skydd ges av det berörda landet eller territoriet till Bilaga 14 den berörda avtalsslutande parten senast ett år efter det att detta Bilaga XVII avtal har trätt i kraft. '

3. a) 390 D 0511: Rådets andra beslut 90/511./EEG av den 9 Oktober 1990 om utsträckning av det rättsliga skyddet för kretsmönster hos halvledarpro- dukter till personer från Vissa länder och territorier (EGT nr L 285, 17.10.1990, s. 31).

3. b) 390 D 0541: Kommissionens beslut 90/541/EEG av den 26 oktober 1990 genom vilket kommissionen i enlighet med rådets beslut 90/511/EEG fastställer till vilka länders bolag eller andra juridiska personer rättsligt skydd för halvledarprodukters kretsmönster sträcks ut (EGT nr L 307, 7.11.1990, s. 21).

Förutom dessa två beslut skall följande gälla:

EFTA-staterna åtar sig att för detta avtal anta rådets beslut (90/511/EEG) samt de beslut som fattats av kommissionen i enlighet med det senast nämnda rådsbeslutet, om tillämpningen av dessa ut- sträcks till att gälla efter den 31. december 1992. Därpå följande änd- ringar eller utbyten skall antas av EFTA-staterna innan detta avtal trätt i kraft.

4. 389 L 0104: Rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EGT nr L 40, 11.2.1989, s.1).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) I artikel 3.2 Skall med termen varumärkeslagstiftning förstås varu- märkeslagstiftning som är tillämplig i en avtalsslutandc part.

b) I artiklarna 4.2.a.i, 4.2.b, 4.3, 9 och 14 skall bestämmelserna om EG-varumärket inte gälla EFTA-staterna om inte EG-varumärket utsträcks till dem.

c) Artikel 7.1 skall ersättas av följande:

”Ett varumärke ger inte innehavaren rätt att förbjuda användningen av varumärket för varor som av innehavaren eller med hans sam- tycke har förts ut på marknaden under varumärket i en avtalsslu- tandc part.”

5. 391 L 0250: Rådets direktiv 91/250/EEG av den 14 maj 1991 om rättsligt skydd för datorprogram (EGT nr L 122, 17.5.1991, s. 42).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande ändringar:

Artikel 4 c skall ersättas av följande: ”alla former av spridning till allmänheten, inbegripet uthyrning, av datorprogrammets original eller kopior av detta. Den första försälj- ningen av en kopia av programmet som görs i en avtalsslutandc part 635

av rättsinnehavaren själv eller med dennes samtycke, medför förlust Prop. 1991/92:170 av spridningsrätten till den berörda kopian inom de avtalsslutande Bilaga 14 parternas territorier. Detta gäller dock inte rätten att kontrollera vi- Bilaga XVII dare uthyrning av programmet eller kopia av detta.”

BILAGA XVIII Prop. 1991/92:170

.. .. B.] '] 14 HALSA OCH SAKERHET I ARBETET, __ 3:12; XVI" ARBETSRATT, SAMT LIKA BEHANDLING FOR KVINNOR OCH MAN

Förteckning enligt artiklarna 67 till 70 INLEDNING

När de rättsakter som anges i denna bilaga innehåller begrepp eller hänvisar till förfaranden som är utmärkande för gemenskapens rättsordning, som t.ex.

— ingresser, adressaterna för gemenskapens rättsakter,

hänvisningar till territorier eller språk inom EG, — hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG-medlems- staterna samt offentliga organ, företag och enskilda personer i dessa sta- ter, hänvisningar till informations- och anmälnings-förfaranden, skall protokoll 1 om övergripande anpassning om inte annat föreskrivs i denna bilaga.

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

Hälsa och säkerhet i arbetet

1. 377 L 0576: Rådets direktiv 77/576/EEG av den 25 juli 1977 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om säkerhetsskyltar på arbets—platser (EGT nr L 229, 7.9 1977, s. 19) i dess lydelse enligt 379 L 0640: Rådets direktiv 79/640/EEG av den 21 juni 1979 (EGT nr L 183, 19.7. 1979, s. 11)

— 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, 5.108) — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11. 1985. s. 208, 209)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning;

Bilaga 2 skall kompletteras med följande nya tillägg: ”Liite II -— II viöauki Vedlegg II — Bilaga 2

Erityinen turvamerkintä — Sérstök öryggisskilti Spesiell sikkerhetsskilting Särskilda säkerhetsskyltar

1. Kieltomerkit Bannskilti Forbudsskilt —- Förbudsskyltar

a) Tupakointi kielletty Reykingar bannaöar Royking forbudt Roknmg forbjuden 637

b) Tupakointi ja avotulen teko kielletty Prop. 1991/921170 Reykingar og Opinn eldur bannaur Bilaga] 14 Ild, åpen varme og royking forbudt Bilaga XVIII Förbud mot rökning och öppen eld c) Jalankulku kielletty Umferö gangandi vegfarenda bönnuö Forbudt for gående Förbjuden ingång d) Vedellä sammuttaminen kielletty Bannaö aö slökkva meö vatni Vann er forbudt som slokkingsmiddel Förbud mot släckning med vatten e) Juomakelvotonta vettä Ekki drykkjarhaeft Ikke drikkevann Ej dricksvatten

2. Varoitusmerkit Vivörunarskilti — Fareskilt Varningsskyltar

a) Syttyvää ainetta

Eldfirm efni ' Forsiktig, brannfare

Brandfarliga ämnen

b) Räjähtävää ainetta Sprengifim efni Forsiktig, eksplosjonsfare Explosiva ämnen

c) Myrkyllistä ainetta Eiturefni Forsiktig, fare for forgiftning Giftiga ämnen

d) Syövyttävää ainetta Etandi efni Forsiktig, fare for korrosjon eller etsning Frätande ämnen

e) Radioaktiivista ainetta Jönandi geislun Forsiktig, ioniserende stråler Radioaktiva ämnen

f) Riippuva taakka Krani aö vinnu Forsiktig, kran i arbeid Hängande last

g) Liikkuvia ajoneuvoja Flutningataeki Forsiktig, truckjdring Arbetsfordon i rörelse

h) Vaarallinen jännite Hattuleg rafspenna 638

Forsiktig, farlig spenning Prop. 1991/92:170 Farlig spänning Bilagal 14 i) . Yleinen varoitusmerkki Bilaga XVIII Hzetta Alminnelig advarsel, försiktig fara Varning j) Lasersäteilyä Leysigeislar Forsiktig, laserstråling Laserstrålning

3. Pakolliset merkit Boskilti Påbudsskilt Påbudsskyltar

a) Silmiensuojaimien käyttöpakko Notiö augnhlifar Påbudt med oyevern Skyddsglasögon

b) Suojakypärän käyttöpakko NotiÖ öryggishjälma Påbudt med hodevern Skyddshjälm

c) Kuulonsuojainten käyttöpakko Notiö heyrnarhlifar Påbudt med horselvern Hörselskydd

d) Hengityksensuojainten käyttöpakko Notiö öndunargrfmur Påbudt med åndedrettsvern Andningsskydd

e) Suojajalkineiden käyttöpakko NOti öryggisskö Påbudt med vernesko Skyddsskor

f) Suojakäsinciden käyttöpakko NOtiö hlifarhanska Påbudt med vernehansker Skyddshandskar

4. Hätätilanteisiin tarkoitetut merkit Neyöarskilti — Redningsskilt Rädd- ningsskyltar

a) Ensiapu Skyndihjälp Forstehjelp Första hjälpen c) tai cöa eller eller d) Poistumistie 639

Leiö aö neyöarutgangi Prop. 1991/92:170 Retningsangivelse til nodutgang Bilagal 14 Nödutgång i denna riktning Bilaga XVIII

e) Poistumistie (asetetaan uloskäynnin yläpuolelle) Neyöarutgangur (setjist yfir neyöarutganginn) Nodutgang (plasseres over utgangen) Nödutgång (placeras ovanför utgången)”

2. 378 L 0610: Rådets direktiv 78/610/EEG av den 29juni 1978 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om hälsoskydd för arbetstagare som exponeras för vinylkloridmonomer (EGT nr L 197, 22.7. 1978, s. 12).

3. 380 L 1107: Rådets direktiv 80/1107/EEG av den 27 november 1980 om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för kemiska, fysikaliska och biologiska agenser i arbetet (EGT nr L 327, 3.12. 1980, s. 8) i dess lydelse enligt — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11. 1985, s. 209) - 388 L 0642: Rådets direktiv (88/642/EEG) av den 16 december 1988 (EGT nr L 356, 24.12 1988, s. 74)

4. 382 L 0605: Rådets direktiv 82/605/EEG av den 28juli 1982 om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering i arbetet för blymetall och dess jo- niska föreningar (första särdirektivet enligt artikel 8 i direktiv 80/1107/EEG) (EGT nr L 247, 23.8. 1982, s. 12)

5. 383 L 0477: Rådets direktiv 83/477/EEG av den 19 september 1983 om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för asbest i arbetet (andra särdirektivet enligt artikel 8 i direktiv 80/1107/EEG) ( EGT nr L 263, 24.9. 1983, 5.25) i dess lydelse enligt Å 391 L 0382 Rådets direktiv 91/382/EEG av den 25 juni 1991 (EGT nr L 206, 29.7. 1991, 5. 1.6)

6. 386 L 0188: Rådets direktiv 86/188/EEG av den 12 maj 1986 om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för buller i arbetet (EGT nr L 137, 24.5. 1986, s. 28)

7. 388 L 0364: Rådets direktiv 88/364/EEG av den 9 juni 1988 om arbetar- skydd genom förbud mot vissa agenser och arbetsmoment (fjärde särdirekti- vet enligt artikel 8 i direktiv 80/1107/EEG) (EGT nr L 179, 9.7. 1988, s. 44)

8. 389 L 0391: Rådets direktiv 89/391 av den 12 juni 1989 om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet (EGT nr L 183, 29.6. 1989, s. 1)

9. 389 L 0654: Rådets direktiv 89/654/EEG av den 30 november 1989 om minimikrav för säkerhet och hälsa på arbetsplatsen (första särdirektivet en- ligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (EGT nr L 393 30.12 1989, s. 1)

10. 389 L 0655: Rådets direktiv 89/655/EEG av den 30 november 1989 om minimikrav för säkerhet och hälsa vid arbetstagares användning av arbetsut-

rustning i arbetet (andra särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (EGT nr L 393, 30.12. 1989, s. 13) 640

11. 389 L 0656: Rådets direktiv 89/656/EEG av den 30 november 1989 om Prop. 1991/921170 minimikrav för säkerhet och hälsa vid arbetstagares användning av personlig Bilagal 14

skyddsutrustning på arbetsplatsen (tredje särdirektivet enligt artikel 16.1 i Bilaga XVIII direktiv 89/391/EEG) (EGT nr L 393, 30.12. 1989, S. 18)

12. 390 L 0269: Rådets direktiv 90/269/EEG av den 29 maj 1990 om minimi- krav för hälsa och säkerhet vid manuell hantering av laster där det finns risk för att arbetstagare drabbas av skador, särskilt i ryggen (fjärde särdirekti- vet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (EGT nr L 156, 21.6. 1990, s. 9)

13. 390 L 0270: Rådets direktiv 90/270/EEG av den 29 maj 1990 om minimi- krav för säkerhet och hälsa i arbete vid bildskärm (femte särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (EGT nr L 156, 21.6. 1990, 5.14)

14. 390 L 0394: Rådets direktiv 90/394/EEG av den 28 juni 1990 om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för carcinogener i arbetet (sjätte särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (EGT nr L 196, 26.7. 1990, s. 1)

15. 390 L 679: Rådets direktiv 90/679/EEG av den 26 november 1990 om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för biologiska agenser i ar- betet (sjunde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (EGT nr L 374, 31.12. 1990, 5.1)

16. 391 L 0383: Rådets direktiv 91/383 av den 25juni 1991 om komplettering av åtgärderna för att främja förbättringar av säkerhet och hälsa på arbets- platsen för arbetstagare med tidsbegränsat anställaingsförhållande eller till- fälligt anställningsförhållande (EGT nr L 206, 29.7. 1991, s.19)

Lika behandling av kvinnor och män

17. 375 L 0117: Rådets direktiv 75/117/EEG av den 10 februari 1975 om till- närmningen av medlemsstaternas lagar om tillämpningen av principen om lika lön för kvinnor och män (EGT nr L 45, 19.2.1975, s. 19) Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning: I artikel 1 skall ”artikel 119 i fördraget” ersättas av ”artikel 69 i EES-avta- let”.

18. 376 L 0207: Rådets direktiv 76/207/EEG av den 9 februari 1976 om ge- nomförandet av principen om lika behandling av kvinnor och män i fråga om tillträde till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor (EGT nr L 39, 14.2.1976, s. 40)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

Schweiz och Liechtenstein skall genomföra de åtgärder som är nödvändiga för att följa bestämmelserna i detta direktiv senast den 1 januari 1995.

19. 379 L 0007: Rådets direktiv 79/7/EEG av den 19 december 1978 om successivt genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om social trygghet (EGT nr L 6, 10.1.1979, s. 24) 641

41 Riksdagen 194/1593. lsuml. Nr [70. Bil. I4

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas Prop. 1991/922170 med följande anpassning: Bilaga] 14

Osterrike skall genomföra de åtgärder som är nödvändiga för att följa be- Bilaga XVIII stämmelserna i detta direktiv senast den 1 januari 1994.

20. 386 L 0378: Rådets direktiv 86/378/EEG av den 24juli 1986 om genom- förandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om före- tags- cller yrkesbaserade system för social trygghet (EGT nr L 225, 12.8.1986, s. 40)

21. 386 L 0613: Rådets direktiv 86/613/EEG av den 11 december 1986 om tillämpningen av principen om likabehandling av kvinnor och män med egen rörelse, bland annat jordbruk, samt om skydd för kvinnor med egen rörelse under havandeskap och moderskap (EGT nr L 359, 19.12.1986, s. 56)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

Österrike skall sätta i kraft de åtgärder som är nödvändiga för att följa bestämmelserna i detta direktiv senast den 1 januari 1994.

Arbetsrätt

22. 375 L 0129: Rådets direktiv 75/129/EEG av den 17 februari 1975 om till- närmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar (EGT nr L 48, 22.2.1975, s. 29).

23. 377 L 0187: Rådets direktiv 77/187/EEG av den 14 februari 1977 om till- närmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rät- tigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av verksamheter (EGT nr L 61, 5.3.1977, s. 26).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

I artikel 1.2 skall ”fördragets territoriella räckvidd” lyda ”EES-avtalets territoriella räckvidd”.

24. 380 L 0987: Rådets direktiv 80/987/EEG av den 20 oktober 1980 om till- närmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens (EGT nr L 283, 28.10.1980, s. 23), i dess lydelse en- ligt — 387 I 0164: Rådets direktiv 87/164/EEG av den 2 mars 1987 (EGT nr L 66, 11.3.1987, s. 11).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning: a) I bilagan, avsnitt I skall följande läggas till: ”F. ÖSTERRIKE 1. Medlemmarna i styrelsen för en organisation som är ansvarig för den lagstadgade representationen av denna organisation. 2. Personer som är verksamma i ett bolag och som är berättigade att utöva ett dominerande inflytande på bolaget, även om ifrågava- rande person utövar detta inflytande i kraft av sin tjänsteställning. 642

G. LIECHTENSTEIN Bilaga XVIII

Delägare eller aktieägare, som är berättigade att utöva ett dominerande in- flytande i ett handelsbolag eller ett bolag.

H. ISLAND

1. Styrelsemedlemmarna i ett bolag i konkurs efter det att bolagets finan- siella situation avsevärt försämrats.

2. De personer som innehade S% eller mer av kapitalet i ett aktiebolag i konkurs.

3. Verkställande direktören i ett bolag i konkurs eller de övriga personer som på grund av sitt arbete i bolaget hade en sådan överblick över bolagets finanser att de inte kunde ha varit okunniga om att bolagets konkurs var överhängande vid tidpunkten då deras löner intjänades.

4. Make/maka till en person i en situation enligt punkt 1 till 3 samt hans/hen- nes direkta anförvanter och direkta anförvanters make/maka.

I. SVERIGE

En anställd, eller en anställds efterlevande, som ensam eller tillsammans med sina nära anförvanter var ägare till en väsentlig del av arbetsgivarens företag eller verksamhet och hade ett betydande inflytande på dess aktivite- ter. Detta skall även gälla 0m arbets-givaren är en juridisk person utan före- tag eller verksamhet.”

b) I bilagan, avsnitt 11 Skall följande läggas till:

”E. LIECHTENSTEIN

Försäkrade personer som erhåller förmåner från ålderspensionsförsäk- ringen.

F. SCHWEIZ

Försäkrade personer som erhåller förmåner från ålderspensionsförsäk- ringen.”

BILAGA XIX Prop. 1991/92:170

. Bila a 14 KONSUMENTSKYDD Bilaga xrx Förteckning enligt artikel 72 INLEDNING

När de rättsakter som anges i denna bilaga innehåller begrepp eller hänvisar till förfaranden som är utmärkande för gemenskapens rättsordning, som t.ex.

ingresser, — adressaterna för gemenskapens rättsakter,

— hänvisningar till territorier eller språk inom EG, hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG-medlems-

staterna samt offentliga organ, företag och enskilda personer i dessa sta- ter.

hänvisningar till informations- och anmälningsförfaranden,

skall protokoll 1 om övergripande anpassning tillämpas om inte annat före- skrivs i denna bilaga.

ANPASSNING FÖR DE'ITA OMRÅDE

Trots vad som sägs i protokoll 1 skall termen ”medlemsstat(er)" i de rättsak- ter som förtecknas i denna bilaga, förutom den innebörd den har i de rele- vanta EG-akterna, även avse Finland, Island, Liechtenstein, Norge, Schweiz, Sverige Och Österrike.

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

1. 379 L 0581: Rådets direktiv 79/581/EEG av den 19 juni 1979 om konsu- mentskydd i samband med prismärkning av livsmedel (EGT nr L 158, 26.6.1979, s. 19) i dess lydelse enligt

_ 388 L 0315: Rådets direktiv 88/315/EEG av den 7 juni 1988 (EGT nr L 142, 9.6.1988, s. 23).

2. 384 L 0450: Rådets direktiv 84/450/EEG av den 10 september 1984 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om vilsele- dande reklam (EGT nr L 250, 19.9.1984, s. 17).

3. 385 L 0577: Rådets direktiv 85/577/EEG av den 20 de-cember 1985 för att skydda konsumenten i de fall då avtal ingås utanför fasta affärslokaler (EGT nr L 372, 31.12.1985, s. 31).

4. 387 L 0102: Rådets direktiv 87/102/EEG av den 22 de-cember 1986 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om konsu- mentkrediter (EGT nr L 42, 12.2.1987, s. 48) i dess lydelse enligt

— 390 L 0088: Rådets direktiv 90/88/EEG av den 22 februari 1990 (EGT nr L 61 10.3.1990, s. 14). 644

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas Prop. 1991/925170 med följande anpassning: Bilaga 14

I artikel 1a.3 a och 5 a skall dateringen 1 mars 1990 ersättas med date- Bilaga XIX ringen 1 mars 1992.

5. 387 L 0357: Rådets direktiv 87/357/EEG av den 25 juni 1987 om tillnärm- ningen av medlemsstaternas lagstiftning om produkter som, på grund av sina yttre egenskaper, kan förväxlas med andra produkter och härigenom utgöra en risk för konsumenternas hälsa och säkerhet (EGT nr L 192, 11.7.1987, s. 49).

Bestämmelserna i direktivet shall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

I artikel 4.2 skall hänvisningen till beslut 84/133/EEG läsas som en hänvis- ning till beslut 89/45/EEG.

6. 388 L 0314: Rådets direktiv 88/314/EEG av den 7 juni 1988 om konsu- mentskydd i samband med prismärkning av andra varor än livsmedel (EGT nr L 142, 9.6.1988, s.19).

7. 390 L 0314: Rådets direktiv 90/314/EEG av den 13juni 1990 om paketre- sor, semesterpaket och andra paketarrangemang (EGT nr L 158, 23.6.1990, s. 59).

RÄTTSAKTER SOM DE AVTALSSLUTANDE PARTERNA SKALL BEAKTA

De avtalsslutandc parterna beaktar följande rättsakter:

8. 388 X 0590: Kommissionens rekommendation 88/590/EEG av den 17 no- vember 1988 om betalningssystem, särskilt förhållandet mellan kontohavare och kortutgivare (EGT nr L 317, 24.11.1988, s. 55).

9. 388 Y 0611(01): Rådets resolution 88/C 153/01 av den 7juni 1988 om kon- sumentskydd i samband med prismärkning av livsmedel och andra varor (EGT nr 0153, 11.6.1988, s. 1).

BILAGA XX Prop. 1991/92:170

.. Bilaga 14 MILJÖ Bilaga xx Förteckning enligt artikel 74 INLEDNING

När de rättsakter SOm anges i denna bilaga innehåller begrepp eller hänvisar till förfaranden som är utmärkande för gemenskapens rättsordning, som t.ex.

ingresser, adressaterna för gemenskapens rättsakter,

hänvisningar till territorier eller språk inom EG, hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG-medlems-

staterna samt offentliga organ, företag eller enskilda personer i dessa sta- ter, — hänvisningar till informations- och anmälningsförfaranden,

skall protokoll 1 om övergripande anpassningar gälla om inte annat före- skrivs i denna bilaga.

ANPASSNINGAR FÖR DETTA OMRÅDE

Trots vad som sägs i protokoll 1 skall termen ”medlemsstat(er)” i de rättsak- ter som förtecknas i denna bilaga, förutom den innebörd den har i de rele- vanta EG-akterna, även avse Finland, Island, Liechtenstein, Norge, Sve- rige, Schweiz och Österrike.

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL 1 ALLMÄNT

' 1. 385 L 0337: Rådets direktiv 85/337/EEG av den 27juni 1985 om bedöm- ning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EGT nr L 175, 5.7.1985, s. 40)

2. 390 L 0313: Rådets direktiv 90/313/EEG av den 7juni 1990 om rätt att ta del av miljöinformation (EGT nr L 158, 23.6.1990, s. 56)

II. VATTEN

3. 375 L 0440: Rådets direktiv 75/440/EEG av den 16 juni 1975 om den kva- litet som krävs på det ytvatten som är avsett för framställning av dricksvatten i medlemsstaterna (EGT nr L 194, 25.7.1975, s. 26), i dess lydelse enligt:

—— 379 L 0869: Rådets direktiv 79/869/EEG av den 9 oktober 1979 (EGT nr L 271, 29.10.1979, s. 44)

4. 376 L 0464: Rådets direktiv 76/464/EEG av den 4 maj 1976 om förorening genom utsläpp av vissa farliga ämnen i gemenskapens vattenmiljö (EGT L 129, 18.5.1976, s. 23)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas 646 med följande anpasming:

Island skall sätta i kraft de åtgärder som är nödvändiga för att följa be- Prop. l991/922170 stämmelserna i detta direktiv från och med den 1januari 1995. Bilaga 14

5. 379 L 0869: Rådets direktiv 79/869/EEG av den 9 oktober 1979 om mät- B'laga XX metoder samt provtagnings- och analysfrekvenser avseende ytvatten för dricksvattenframställning i medlemsstaterna (EGT L 271, 29.10.1979, s. 44), i dess lydelse enligt

— 381 L 0855: Rådets direktiv 81/855/EEG av den 19 oktober 1981 (EGT nr L 319, 7.11.1981, s.16). — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 219).

6. 380 L 0068: Rådets direktiv 80/68/EEG av den 17 december 1979 om skydd för grundvatten mot förorening genom vissa farliga ämnen (EGT nr L 20, 26.1.1980, s. 43)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

Bestämmelserna i artikel 14 skall inte tillämpas.

7. 380 L 0778: Rådets direktiv 80/778/EEG av den 15 juli 1980 om kvaliteten på vatten avsett att användas som dircksvatten (EGT nr L 229, 30.8.1980, s. 11), i dess lydelse enligt:

— 381 L 0858: Rådets direktiv 81/858/EEG av den 19 oktober 1981 (EGT nr L 319, 7.11.1981, s. 19). 1. 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 219). Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning: Bestämmelserna i artikel 20 skall inte tillämpas.

8. 382 L 0176: Rådets direktiv 82/176/EEG av den 22 mars 1982 om gräns- värden och kvalitetsmål för kvicksilverutsläpp från klor-alkaliindustrin (EGT nr L 81, 27.3.1982, s. 29)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

Island skall sätta i kraft de åtgärder som är nödvändiga för att följa be- stämmelserna i detta direktiv från och med den 1 januari 1995.

9. 383 L 0513: Rådets direktiv 83/513/EEG av den 26 september 1983 om gränsvärden och kvalitetsmål för kadmiumutsläpp (EGT nr L 291, 24.10.1983, s.1)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning: .

Island skall sätta i kraft de åtgärder som är nödvändiga för att följa be- stämmelserna i detta direktiv från och med den 1januari 1995.

10. 384 L 0156: Rådets direktiv 84/156/EEG av den 8 mars 1984 om gräns- värden och kvalitetsmål för kvicksilverutsläpp från andra källor än kloralka- liindustrin (EGT nr L 74, 17.3.1984, s. 49) Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas (,47 med följande anpassning:

Island skall sätta i kraft de åtgärder som är nödvändiga för att följa be- Prop. 1991/92:170 stämmelserna i detta direktiv från och med den 1 januari 1995. Bilaga 14 11. 384 L 0491: Rådets direktiv 84/491/EEG av den 9 oktober 1984 om Bilaga XX gränsvärden och kvalitetsmål för utsläpp av hexaklorcyklohexan (EGT nr L 274, 17.10.1984, s. 11) Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning: Island skall sätta i kraft de åtgärder som är nödvändiga för att följa be- stämmelserna i detta direktiv från och med den 1 januari 1995.

12. 386 L 0280: Rådets direktiv 86/280/EEG av den 12 juni 1986 om gräns- värden och kvalitetsmål för utsläpp av vissa farliga ämnen som ingår i för- teckning 1 i bilagan till direktiv 76/464/EEG (EGT nr L 181, 4.7.1986, s. 16), i dess lydelse enligt

— 388 L 0347: Rådets direktiv 88/347/EEG av den 16juni 1988 om änd- ring i bilaga 21ill direktiv 86/280/EEG (EGT nr L 158, 25.6.1988, s. 35). — 390 L 0415 Rådets direktiv 90/415/EEG av den 27juli 1990 om änd- ring i bilaga 2 till direktivet 86/280/EEG (EGT nr L 219, 14.8.1990, s. 49). Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning: Island skall sätta i kraft de åtgärder som är nödvändiga för att följa be- stämmelserna i detta direktiv från och med den 1 januari 1995.

13. 391 L 0271: Rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse (EGT nr L 135, 30.5.1991, s. 40) Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning: Island skall sätta i kraft de åtgärder som är nödvändiga för att följa be- stämmelserna i detta direktiv från och med den 1 januari 1995.

III. LUFT

14. 380 L 0779: Rådets direktiv 80/779/EEG av den 15 juli 1980 om gräns- värden och vägledande värden för luftkvalitet med avseende på svaveldioxid och svävande partiklar (EGT nr L 229, 30.8.1980, 5.30), i dess lydelse enligt

381 L 0857: Rådets direktiv 81/857/EEG av den 19 oktober 1981 (EGT nr L 319, 7.11.1981, s. 18). — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 219). 389 L 0427: Rådets direktiv 89/427/EEG av den 21 juni 1989 (EGT nr L 201, 14.7.1989, s. 53) Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas

med följande anpassning: Island skall sätta i kraft de åtgärder som är nödvändiga för att följa be-

stämmelserna i detta direktiv från och med den 1januari 1995. 648

15. 382 L 0884: Rådets direktiv 82/884/EEG av den 3 december 1982 om Prop. 1991/92:170 gränsvärde för bly i luften (EGT nr L 378, 31.12.1982, s. 15) Bilaga 14 Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas Bilaga XX med följande anpassning: Island skall sätta i kraft de åtgärder som är nödvändiga för att följa be- stämmelserna i detta direktiv från och med den 1januari 1995.

16. 384 L 0360: Rådets direktiv 84/360/EEG av den 28 juni 1984 om be- kämpning av luftförorening från industrianläggningar (EGT nr L 188, 16.7.1984, s. 20)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

Island skall sätta i kraft de åtgärder som är nödvändiga för att följa be- stämmelserna i detta direktiv från och med den 1 januari 1995.

17. 385 L 0203: Rådets direktiv 85/203/EEG av den 7 mars 1985 om luftkva- litetsnormer för kvävedioxid (EGT nr L 87, 27.3.1985, s. 1), i dess lydelse enligt

385 L 0580: Rådets direktiv 85/580/EEG av den 20 december 1985 (EGT nr L 372, 31.12.1985, s. 36) Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning: Island skall sätta i kraft de åtgärder som är nödvändiga för att följa be- stämmelserna i detta direktiv från och med den 1 januari 1995.

18. 387 L 0217: Rådets direktiv 87/217/EEG av den 19 mars 1987 om att hindra och minska asbestförorening i miljön (EGT nr L 85, 28.3.1987, s. 40) Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning: a) I artikel 9 skall ”fördraget” ersättas med ”EES—avtalet”. b) Island skall sätta i kraft de åtgärder som är nödvändiga för att följa bestämmelserna i detta direktiv från och med den 1 januari 1995.

19. 388 L 0609: Rådets direktiv 88/609/EEG av den 24 november 1988 om begränsning av utsläpp till luften av vissa föroreningar från stora förbrän- ningsanläggningar (EGT nr L 336, 7.12.1988, s. 1)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning: a) Artikel 3.5 skall ersättas med följande:

”Sa) Om efterfrågan av energi förändras på ett avsevärt och oväntat sätt eller om tillgången till vissa bränslen eller vissa energiproduk- tionsenheter medför allvarliga tekniska svårigheter för en avtalsslu— tande part när utsläppstaken skall införas, får den avtalsslutande parten begära att utsläppstaken eller tidpunktema i bilaga 1 och 2 ändras. Förfarandet enligt b) skall tilllämpas. b) Den avtalsslutande parten Skall genom Gemensamma EES-kom— mittén genast underrätta övriga avtalsslutande parter och ange skä— len för beslutet. Om en avtalsslutande part begär det skall samråd om de vidtagna åtgärdernas lämplighet äga rum inom Gemensamma 649

EES-kommittén. Avtalets del VII skall därvid tillämpas.”

b) Följande tillägg skall göras i tabellen med utsläppstak och reduce- ringsmål i bilaga 1.

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9

Finland: 171 102 68 51 -40 -60 -70 -40 -60 -70 Schweiz: 28 14 14 14 -50 -50 -50 -5() -50 -50 S__verige: 1 12 67 45 34 -40 -60 -70 -40 -60 -70 Osterrike: 90 54 36 27 -40 —60 -70 -40 -60 -70

c) Följande tillägg skall göras i tabellen med utsläppstak och reduceringsmål i bilaga 2.

0 1 2 3 4 5 6

Finland: 81 65 48 -20 -40 -20 -40 Schweiz: 9 8 5 -10 —40 -10 —40 Sverige: 31 25 19 -20 -4() -20 -40 Osterrike: 19 15 11 -20 —40 -20 -40

d) När avtalet träder i kraft finns inte några stora förbränningsanlägg- ningar som avses i artikel 1 på Island, i Liechtenstein och Norge. Dessa stater kommer att följa direktivet om och när de skaffar så- dana anläggningar.

20. 389 L 0369: Rådets direktiv 89/369/EEG av den 8juni 1989 om förhind- rande av luftförorening från nya kommunala avfallsförbränningsanlägg- ningar (EGT nr L 163, 14.6.1989, s. 32)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

Island skall sätta i kraft de åtgärder som är nödvändiga för att följa be— stämmelserna i detta direktiv från och med den 1 januari 1995.

21. 389 L 0429: Rådets direktiv 89/429/EEG av den 21 juni 1989 om minsk- ning av luftförorening från befintliga kommunala avfallsförbränningsanlägg- ningar (EGT nr L 203, 15.7.1989, s. 50)

IV. KEMIKALIER, INDUSTRIRISKER OCH BIOTEKNIK

22. 376 L 0403: Rådets direktiv 76/403/EEG av den 6 april 1976 om bortskaf- fande av polyklorerade bifenyler och polyklorerade terfenyler (EGT nr L 108, 26.4.1976, s. 41) Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

EFTA-staterna skall sätta i kraft de åtgärder som krävs för att följa be- stämmelserna i detta direktiv från och med den 1 januari 1995, om inte en översyn görs före denna dag.

23. 382 L 0501: Rådets direktiv 82/501/EEG av den 24 juni 1982 om risker för storolyckor i vissa industriella verksamheter (EGT nr L 230, 5.8.1982, s. 1), i dess lydelse enligt

1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Bilaga XX

15.11.1985, s. 219) Prop. 1991/92:170387 L 0216: Rådets direktiv 87/216/EEG av den 28 mars 1987 (EGT Bilaga 14

nr L 085, 28.3.1987, s. 36) Bilaga XX 388 L 0610: Rådets direktiv 88/610/EEG av den 24 november 1988 (EGT nr L 336, 7.12.1988 s. 14).

24. 390 L 0219: Rådets direktiv 90/219/EEG av den 23 april 1990 om inneslu- ten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer (EGT nr L 117, 8.5.1990, 5.1)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

Finland, Island, Liechtenstein, Norge, Sverige och Österrike skall sätta i kraft de åtgärder som är nödvändiga för att följa bestämmelserna i detta di- rektiv från och med den 1 januari 1995.

25. 390 L 0220: Rådets direktiv 90/220/EEG av den 23 april 1990 om avsikt- lig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön (EGT nr L 117, 8.5.1990, 5.15)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) Finland, Island, Liechtenstein, Norge, Sverige och Österrike skall sätta i kraft de åtgärder som är nödvändiga för att följa bestämmel- serna i detta direktiv från och med 1 januari 1995. 17) Artikel 16 skall ersättas med följande:

1. Om en avtalsslutandc part har grundad anledning att anta att en produkt som blivit anmäld och som omfattas av ett skriftligt med- givande enligt detta direktiv utgör en risk för människors hälsa eller för miljön, får den avtalsslutande parten begränsa eller för- bjuda användning eller försäljning av produkten inom sitt territo- rium. Den avtalsslutande parten skall genast underrätta de öv- riga avtalsslutande parterna genom Gemensamma EES-kommit- tén om sådan åtgärd och ange skälen för beslutet.

2. Om en avtalsslutandc part begär det skall samråd om de vidtagna åtgärdernas lämplighet äga rum inom Gemensamma EES-kom— mittén. Avtalets del 7 skall därvid tillämpas.

c) De avtalsslutandc parterna är ense om att direktivet endast omfattar förhållanden som rör potentiella risker för människor, växter, djur och miljön.

EFTA—staterna förbehåller sig därför rätten att tillämpa sådan na- tionell lagstiftning inom detta område som avser annat än skyddet för hälsan och miljön, i den utsträckning det är förenligt med detta avtal.

V. AVFALL

26. 375 L 0439: Rådets direktiv 75/439/EEG av den 16 juni 1975 om omhän- dertagande av spilloljor (EGT nr L 194, 25.7.1975, s. 23), i dess lydelse enligt

387 L 0101: Rådets direktiv 87/101/EEG av den 22 december 1986 651

(EGT nr L 42, 12.2.1987, s. 43). Prop. 1991/92:170

27. 375 L 0442: Rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975 om avfall Bllaga 14 (EGT nr L 194, 25.7.1975, s. 39), i dess lydelse enligt Bllagd XX

-— 391 L 0156: Rådets direktiv 91/156/EEG av den 18 mars 1991 (EGT nr L 78, 26.3.1991, s. 32). Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning: Norge skall sätta i kraft de åtgärder som är nödvändiga för att följa be- stämmelserna i detta direktiv från och med den 1 januari 1995, om inte en översyn görs före denna dag.

28. 378 L 0176: Rådets direktiv 78/176/EEG av den 20 februari 1978 om av- fall från titandioxidindustrin (EGT nr L 54, 25.2.1978, 5.19), i dess lydelse enligt

— 382 L 0883: Rådets direktiv 82/883/EEG av den 3 december 1982 om kontroll och övervakning av miljöer som påverkas av avfall från titandioxidindustrin (EGT nr L 378, 31.12.1982, s. 1) 383 L 0029: Rådets direktiv 83/29/EEG av den 24 januari 1983 (EGT nr L 32, 3.2.1983, s. 28)

29. 378 L 0319: Rådets direktiv 78/319/EEG av den 20 mars 1978 om giftigt och annat farligt avfall (EGT nr L 84, 31.3.1978, s. 43), i dess lydelse enligt

— 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 111) 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 219). Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning: EFTA-staterna skall sätta i kraft de åtgärder som är nödvändiga för att följa bestämmelserna i detta direktiv från och med 1 januari 1995, såvida inte en översyn görs före denna dag.

30. 382 L 0883: Rådets direktiv 82/883/[EEG av den 3 december 1982 om kontroll och övervakning av miljöer som påverkas av avfall från titandioxid- industrin (EGT nr L 378, 31.12.1982, s. 1), i dess lydelse enligt

1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 219).

31. 384 L 0631: Rådets direktiv 84/631/EEG av den 6 december 1984 om övervakning och kontroll inom Europeiska gemenskapen av gränsöverskri- dande transporter av farligt avfall (EGT nr L 326, 13.12.1984, s. 31), i dess lydelse enligt

— 385 L 0469: Kommissionens direktiv 85/469/EEG av den 22 juli 1985 (EGT nr L 272, 12.10.1985, s. 1) — 386 L 0121: Rådets direktiv 86/121/EEG av den 8 april 1986 (EGT nr L 100, 16.4.1986, s. 20) — 386 L 0279: Rådets direktiv 86/279/EEG av den 12 juni 1986 (EGT 652

nr L 181, 4.7.1986, s. 13) Prop. 1991/922170 Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas Bilaga 14 med följande anpassning: Bilaga XX a) Följande tillägg skall göras till ruta 26 i bilaga 1:

ISLENSKA: duft, duftkennt, fast, limkennt, seigthötandi, Tunnfljö- tandi, vökvi, loftkennt NORSK: pulverformet, stevformet, fast, pastaformet, viskdst (tyktflytende), slamformet, flytende, gassformet SUOMEKSI: jauhemaincn, pölymäinen, kiinteä, tahnamainen, siirap- pimainen, lietemäincn, nestemäinen, kaasumainen SVENSKA: pulverformigt, stoft, fast, pastöst, visköst, slamformigt,

flytande, gasformigt

b) Följande tillägg skall göras till den sista meningen under 6 i bilaga 3: SF för Finland, IS för Island, LI för Liechtenstein, NO för Norge, CH för Schweiz, SE för Sverige och AU för Österrike.

c) EFTA-staterna skall sätta i kraft de åtgärder som är nödvändiga för att följa bestämmelserna i detta direktiv från och med 1 januari 1995, såvida inte en översyn görs före denna dag.

32. 386 L 0278: Rådets direktiv 86/278/EEG av den 12 juni 1986 om skyddet för miljön, särskilt marken, när avloppsslam används i jordbruket (EGT nr L 181, 4.7.1986, s. 6)

RÄTTSAKTER SOM DE AVTALSSLUTANDE PARTERNA SKALL BEAKTA

De avtalsslutande parterna beaktar följande rättsakter:

33. 375 X 0436: Rådets rekommendation 75/436/EEG av den 3 mars 1975 om myndigheternas kostnadsfördelning i miljösammanhang (EGT L 194, 25.7.75, 5. 1).

34. 379 X 0003: Rådets rekommendation 79/3/EEG av den 19 december 1978 till medlemsstaterna om metoder för att bestämma industrins kostnader för föroreningskontroll (EGT nr L 5, 9.1.1979, s.28).

35. 380 Y 0830(01): Rådets resolution av den 15 juli 1980 om gränsöverskri- dande luftförorening genom svaveldioxid och svävande partiklar (EGT nr C 222, 30.8.1980, s. 1).

36.389 Y 1026(01): Rådets resolution (89/C273/01) av den 16 oktober 1989 om riktlinjer för att motverka risker som beror på teknologi och naturkata- strofer (EGT nr C 273, 26.10.1989, s. 1).

37. 390 Y 0518(01): Rådets resolution av den av den 7 maj 1990 om avfalls- politik (EGT nr C 122, 18.5.1990, s. 2).

38.SEC (89) 934 final: Betänkande från kommissionen till rådet och parla- mentet av den 18 september 1989. En gemenskapsstrategi för avfallshante- 653

BILAGA XXI

STATISTIK Förteckning enligt artikel 76

INLEDNING

När de rättsakter som anges i denna bilaga innehåller begrepp eller hänvisar till förfaranden som är utmärkande för gemenskapens rättsordning, som t.ex.

ingresser,

- adressaterna för gemenskapens rättsakter, — hänvisningar till territorier eller språk inom EG, — hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG-medlems- staterna samt offentliga organ, företag och enskilda personer i dessa sta- ter, — hänvisningar till informations- och anmälningsförfaranden,

skall protokoll 1 om övergripande anpassning tillämpas om inte annat föreskrivs i denna bilaga.

ANPASSNING FÖR DE'I'I'A OMRÅDE

1. Trots vad som sägs i protokoll 1 skall termen ”medlemsstat(er)” i de rätts- akter som förtecknas i denna bilaga, förutom den innebörd den har i de rele- vanta EG-akterna, även avse Finland, Island, Liechtenstein, Norge, Schweiz, Sverige och Österrike.

2. Hänvisningar till industrigrensindelningcn för Europeiska gemenska- perna ”NICE” och näringsgrensindelningen i Europeiska gemenskaperna ”NACE” skall där inte annat föreskrivs förstås som hänvisningar till Euro- peiska gemenskapernas näringsgrensindelning ”NACE Rev. 1” så som denna definierats i rådets förordning (EEG) nr 3037/90 av den 9 oktober 1990 om statistisk näringsgrensindelning i Europeiska gemenskaperna och anpassats för föreliggande avtal. De kodnummer som nämns skall tolkas som motsvarande konverterade kodnummer i NACE Rev. 1.

3. Bestämmelser om vem som skall bära kostnaderna för statistiska under- sökningar och liknande skall inte tillämpas inom ramen för detta avtal.

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS nu. IND USTRIS TA TISTIK

1. 364 L0475: Rådets direktiv 64/475/EEG av den 30 juli 1964 om samord- nade årliga undersökningar av industriinvesteringar (EGT nr 131, 13.8.1964 s. 2193/64) i dess lydelse enligt

1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien (EGT an73, 27.3.1972, s. 121, 159) 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT an291, 19.11.1979,

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Bilaga XXI

s.112) Prop. 1991/92:170 — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT an302, Bilaga 14

15.11.1985, s. 231). Bilaga XXI

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) Bilagan skall inte vara tillämplig.

b) Vad beträffar Liechtenstein skall de uppgifter som direktivet före- skriver innefattas i uppgifterna för Schweiz. ' c) EFTA-staterna skall senast år 1995 genomföra den första undersök- ningen av det slag som direktivet föreskriver.

d) Finland, Island, Liechtenstein, Norge, Schweiz och Sverige skall till- handahålla de uppgifter som direktivet föreskriver ned till åtmin— stone tresiffersnivån och om möjligt fyrsiffcrsnivån i NACE Rev. 1.

e) Finland, Island, Norge, Schweiz, Sverige och Österrike skall rö- rande de företag som enligt rådets förordning (EEG) nr 3037/90 av den 9 oktober 1990 om statistisk näringsgrensindelning i Europeiska gemenskaperna hänförs till kodnummer 27.10 med vederbörlig hän- syn till insynsskyddet för statistik, som detta definieras i rådets för- ordning (EEG, Euratom) nr 1588/90 av den 11 juni 1990 om utläm- nande av insynsskyddade statistiska uppgifter till Europeiska ge- menskapernas statistikkontor, med den anpassning därav som gjorts för detta avtal, genom sina behöriga statistikmyndigheter lämna uppgifter som svarar mot dem som efterfrågas i frågeforrnulären 2.60 och 2.61 i bilagan till kommissionens beslut 3302/81/EKSG av den 18 november 1981 om upplysningar som skall lämnas av stål- förctagen om deras investeringar (EGT an333 20.11.1981, s. 35).

2. 372 L0211: Rådets direktiv 72/211/EEG av den 30 maj 1972 om samord- nad framställning av konjunkturstatistik inom industri och hantverk (EGT an128, 3.6.1972, s. 28), i dess lydelse enligt

-— 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT an291, 19.11.1979, s. 112) — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT an302, 15.11.1985, s. 231). Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) I artikel 3 första punkten, moment 5, skall texten ”inklusive antalet arbetare” utgå.

b) Island och Liechtenstein undantas från skyldigheten att insamla de uppgifter som föreskrivs i detta direktiv.

c) Schweiz skall insamla de uppgifter som detta direktiv kräver senast fr.o.m. år 1997. Kvartalsuppgifterna skall dock tillhandahållas fr.o.m. år 1995.

d) Finland skall insamla de uppgifter som detta direktiv föreskriver se- nast fr.0.m. år 1997. Månatliga uppgifter om industriellt produk- tionsindex skall dock tillhandahållas senast fr.o.m. år 1995. 655

e) Norge, Sverige och Österrike skall insamla de uppgifter som före- Prop. 1991/922170 skrivs i detta direktiv senast fr.o.m. år 1995. Bilaga 14

3. 372 L0221: Rådets direktiv 72/221/EEG av den 6 juni 1972 om samord- Bllaga XXI nade årliga statistiska undersökningar av industri och hantverk (EGT an133, 10.6.1972. s. 57), ändrad genom

— 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L291, 19.11.1979, s. 112) 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT an302, 15.11.1985, s. 231). Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) I artikel "3 skall hänvisningen till ”NACE” tolkas som hänvisning till ”NACE, 1970 års utgåva”.

b) De uppgifter som direktivet föreskriver skall för Liechtenstein ingå i uppgifterna för Schweiz.

c) EFTA—staterna skall insamla de uppgifter som krävs av detta direk- tiv senast fr.o.m. år 1995.

d) Finland, Island, Liechtenstein, Norge, Schweiz, Sverige och Öster- rike skall samla in och tillhandahålla de uppgifter som artiklarna 2 och 5 i direktivet föreskriver ned till åtminstone tresiffersnivån i NACE Rev. 1.

e) Schweiz och Liechtenstein undantas från skyldigheten att tillhanda- hålla uppgifter för branschenhet och lokal enhet för alla variabler utom Omsättning och sysselsättning.

f) EFTA-staterna undantas från skyldigheten att tillhandahålla uppgif- ter om de variabler som svarar mot kodnumren 1.21, 1.21.1, 1.22 och 1.22.1 i bilagan.

4. 378 L0166: Rådets direktiv 78/166/EEG av den 13 februari 1978 om sam- ordnad konjukturstatistik för bygg- och anläggningsverksamhct (EGT nr L52, 23.1.1978, s.17), i dess lydelse enligt

1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT an291, 19.11.1979, s. 113) — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT an302, 15.11.1985, s. 231). Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

&) I artikel 2, andra punkten, skall hänvisningen till del I i NACE tolkas som hänvisning till del I i NACE, 1970 års utgåva. I tredje punkten skall hänvisningen till ”NACE” tolkas som hänvisning till ”NACE rev.1” b) De uppgifter som avses i artikel 3 a skall lämnas åtminstone kvartals- vis. c) I artikel 4.1 utgår texten ”månad respektive”. (1) Island och Liechtenstein undantas från skyldigheten att lämna de uppgifter som föreskrivs i direktivet. 656

e) Finland, Norge, Schweiz, Sverige och Österrike skall insamla de Prop. 1991/921170 uppgifter som direktivet föreskriver senast fr.o.m. år 1995. Bilaga 14

Bilaga XXI TRA NSPOR TS TA TIS TIK

5. 378 L0546: Rådets direktiv 78/546/EEG av den 12juni 1978 om statistisk rapportering om varutransporter på landsväg inom ramen för regionalstatis- tiken (EGT an168, 26.6.1978, s. 29), i dess lydelse enligt

—— 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT an291, 19.11.1979, s. 29) 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT an302, 15.11.1985, s. 163) — 389 L0462: Rådets direktiv 89/462/EEG av den 18 juli 1989 (EGT an226, 3.889, s. 8). Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) De uppgifter som krävs enligt detta direktiv skall för Liechtenstein ingå i uppgifterna för Schweiz.

b) I bilaga 2 görs följande tillägg efter uppgifterna om Storbritannien: ”Finland

Suomi/Finland Island Island Norge Norge/Norcg Schweiz och Liechtenstein Schweiz/Suisse/Svizzera och Liechtenstein Sverige Sverige Österrike Burgenland Kärnten Niederösterreich Oberösterreich Salzburg Steiermark Tirol Vorarlberg Wien”

c) Bilaga 3 ersätts av följande ”FÖRTECKNING ÖVER LÄNDER Belgien Danmark Frankrike Grekland Irland Italien 657

Luxemburg Prop. 1991/92:170 Nederländerna Bilaga 14 Portugal Bilaga XXI Spanien Storbritannien Tyskland

Finland

Island

Norge

Schweiz och Liechtenstein Sverige Österrike Bulgarien Jugoslavien Polen Rumänien Sovjetunionen Tjeckoslovakien Turkiet

Ungern

Övriga europeiska länder Nordafrikanska länder Främre Asiens länder Övriga länder”

(I) I tabellerna B, C2 och C4 i bilaga 4 skall ”medlemsstaterna” ges bc- tydelsen ”EES-staterna”.

e) 1 tabellerna C1, C2, C3, C5 och C6 i bilaga 4 ersätts ”EUR" av ”EES”.

f) I tabell C2 i bilaga 4 skall sista landsnumret under ”Mottaget från” och ”Avsänt till” vara 18.

g) Finland, Liechtenstein, Norge, Schweiz, Sverige och Österrike skall sammanställa de uppgifter som direktivet föreskriver senast fr.o.m. år 1995. Island skall sammanställa uppgifterna senast fr.o.m. år 1998.

h) Till 1997 skall Schweiz ha rätt att sända de kvartalsuppgifter om inri— kestransporter (inkl. transporter till och från Liechtenstein) som föreskrivs i direktivet som en del av årsuppgifterna.

i) Island skall sammanställa de uppgifter om inrikes transporter som direktivet föreskriver åtminstone vart tredje år.

6. 380 L1119: Rådets direktiv 80/1119/EEG av den 17 november 1980 om statistisk rapportering om varutransporter på inre vattenvägar (EGT nr L339, 15.12.1980, s. 30), i dess lydelse enligt

— 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT an302, 15.11.1985, s. 163).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning: 658

a) I bilaga 2 skall följande tillägg göras efter uppgifterna om Storbri- Prop. 1991/92:170 tannien: Bilaga 14 ”Finland Bilaga XXI

Suomi/Finland Island Island Norge Norge/Noreg Schweiz och Liechtenstein Schweiz/Suisse/Svizzcra och Liechtenstein. Sverige Sverige Österrike Burgenland Kärnten Niederösterreich _ Oberösterreich Salzburg Steiermark Tirol Vorarlberg Wien”.

b) Bilaga 3 ändras på följande sätt: Mellan rubriken ”FÖRTECKNING ÖVER ...” och del I i tabellen införs ”A. EES—stater”

Del II-VII ersätts av

”H. EFTA-stater 13. Österrike

14. Finland

15. Island 16. Norge 17. Sverige 18. Schweiz och Liechtenstein

B. Länder som inte tillhör EES

III. Europeiska länder som inte tillhör EES 19. Sovjetunionen 20. Polen

26. Turkiet 27. Övriga europeiska länder som inte tillhör EES

rv. 28. USA 659

0

V. 29. Övriga länder”

I bilaga 4, tabellerna 1 Aoch 1 B, skall ”andelen EEG” lyda "ande- len EES”.

I bilaga 4, tabellerna: 7 A, 7 B, 8 A och 8 B, skall kolumnerna rubri- cerade ”Statshandelsländer” och ”Övriga länder" byta plats, rubri- ken ”Övriga länder” ersättas av ”EFTA-länder” och rubriken ”Stats- handelsländer” ersättas av ”Övriga länder".

I bilaga 4, tabellerna 10 A och 10 B, skall länderförteckningen under rubriken ”Fartygets nationalitet" ersättas av förteckningen över län- der och grupper av länder i den ändrade bilaga 3. Termen ”EEG- andel” skall läsas som ”EES-andel”.

EFTA—staterna skall genomföra de statistiska undersökningar som direktivet föreskriver senast fr.o.m. år 1995.

7. 380 L 1177: Rådets direktiv 80/1177/EEG av den 4 dccember1980 om sta- tistisk rapportering om varutransporter på järnväg inom ramen för regio- nalstatistiken (EGT nr 1.350, 23.12.1980. s. 23), i dess lydelse enligt

1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT an302, 15.11.1985, s. 164).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a)

b)

Följande tillägg görs i artikel 1.2 a:

”VR: Valtionrautatict/Statsjärnvägarna NSB: Norges Statsbaner SBB/CFF: Schweizerische Bundesbahnen/Chemins de fer fede- raux/Ferovie Federale Svizzeri/FFS BLS: Bcrn-Lötschberg-Simplon SJ: Statens Järnvägar ÖBB: Österreichische Bundesbahnen”.

I bilaga 2 görs följande tillägg efter uppgifterna om Storbritannien: ”Finland Suomi/Finland Norge Norge/Noreg Schweiz ' Schweiz/Suisse/Svizzera Sverige Sverige Österrike Österreich” Bilaga 3 ändras på följande sätt: Mellan rubriken ”FÖRTECKNING ÖVER ...” och del I i tabellen införs

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Bilaga XXI

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Bilaga XXI

”A. EES-stater” Del II ersätts av

”11. EFTA-stater 13. Österrike 14. Finland 15. Norge 16. Sverige 17. Schweiz

B. Länder som inte tillhör EES 18. Sovjetunionen 19. Polen 20. Tjeckoslovakien 21. Ungern 22. Rumänien 23.Bulgarien 24. Jugoslavien 25. Turkiet 26. Länderna i Främre Orienten och Mellersta Östern 27. Övriga länder” (I) EFTA—staterna skall insamla de uppgifter som direktivet föreskriver senast fr.o.m. år 1995.

STATISTIK ÖVER UTRIKESHANDEL OCI-I HANDELN INOM GEMENSKAPEN

8. 375 R 1736: Rådets förordning (EEG) nr 1736/75 av den 24 juni 1975 om statistiken över gemenskapens utrikeshandel och handeln medlemsstater emellan (EGT an183, 14.7.1975, s. 3), i dess lydelse enligt

— 377 R 2845: Rådets förordning (EEG) nr 2845/77 av den 19 decem- ber 1977 (EGT an329, 22.1.1977, s. 3) — 384 R 3396: Kommissionens förordning (EEG) nr 3396/84 av den 3 december 1984 (EGT an314, 4.12.1984, s. 10) — 387 R 3367: Rådets förordning (EEG) nr 3367/87 av den 9 november 1987 om tillämpning av den kombinerade klassifikationen på statis- tiken över handeln medlemsstaterna emellanjämtc ändring i förord- ning (EEG) nr 1736/75 om statistiken över gemenskapens utrikes- handel och handeln medlemsstater emellan (EGT nr L321, 11.11.1987, s. 3) — 387 R 3678: Kommissionens förordning (EEG) nr 3678/87 av den 9 december 1987 om statistiska förfarande avseende gemenskapens utrikeshandel (EGT an346, 10.12.1987, s. 12) — 388 R 0455: Kommissionens förordning (EEG) nr 455/88 av den 18 februari 1988 om den statistiska tröskeln i statistiken över gemen- skapens utrikeshandel och handeln medlemsstater emellan (EGT an46, 19.2.1988, s. 19) —- 388 R 1629: Rådets förordning (EEG) nr 1629/88 av den 27 maj 1988 (61 )

(EGT an147, 14.6.1988, s. 1) Prop. 1991/92:170391 R 0091: Kommissionens förordning (EEG) nr 91/91 av den 15 Bilaga 14 januari 1991 (EGT an11, 16.1.1991, s. 5) Bilaga XXI

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) Artikel 2.2 a och b skall lyda ”a) varor som förs in i eller ut ur tullager med undantag för de tulla- ger som förtecknats i bilaga A. b) varor som förs in i eller ut ur de frizoner som förtecknats i bilaga A.”

b) Artikel 3 skall ersättas med följande:

”1. EES statistiska territorium skall i princip omfatta de avtalsslu- tande parternas tullterritorier. Parterna skall definiera sina statis- tiska territorier i enlighet härmed.

2. Gemenskapens statistiska territorium skall omfatta gemenska- pens tullterritorium såsom detta definierats i rådets förordning (EEG) nr 2151/84 av den 23 juli 1984 om definition av gemenska- pens tullteritorium, senast ändrad genom förordningen (EEG) nr 4151/88.

3. EFTA-staternas statistiska territorium skall omfatta tullterrito- rict. I Norges statistiska territorium skall dock Svalbard och Jan Mayen ingå. Schweiz och Liechtenstein skall tillsammans utgöra ett statistiskt territorium.”

c) Den klassifikation som avses i artikel 5.1 och 5.3 skall göras åtmin- stone ned till de sex första siffrorna.

d) I artikel 7.1 skall den inledande meningen ersättas av följande: ”Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 5.1 och 5.2 i förord- ningen (EEG) nr 2658/87 skall i den statistiska rapporteringen för varje CN—rubrik ned till åtminstone sexsiffersnivån anges följande:” 0) Följande stycke skall läggas till i artikel 9:

”3. För EFTA-staterna skall ”ursprungsland” tolkas som det land där varorna har sitt ursprung enligt respektive lands regler om ur- sprung.”

1) Artikel 17.1: Hänvisningen till ”rådets förordning (EEG) nr 803/68 av den , senast ändrad genom förordningen (EEG) nr 1028/75” skall ersättas av hän- visning till ”rådets förordning (EEG) 1224/80 av den 28 maj 1980 angående varuvärdering för tulländamål (EGT an134, 31.5.1980, s. 1)”.

g) Artikel 34 får följande lydelse:

”De uppgifter som avses i artikel 22.1 skall sammanställas för varje sexsiffrig rubrik i gällande utgåva av CN”.

h) Bilaga C skall ändras på följande sätt:

Mellan ”Europa” och ”Gemenskapen” införs raden

” EES”

Följande införs mellan rubriken ”022 Ceuta och och rubriken ”Övriga europeiska länder och territorier”: 662

”EFTA-länder . Bilaga 14

024 Island 028 Norge med Svalbard och Jan Mayen Bilaga XXI 030 Sverige 32 Finland med Åland 036 Schweiz med Liechtenstein, tyska territoriet Biisingen och italienskt: församlingen Campione d'Italia. 038 Österrike utom territorierna Jungholz och Mittelbcrg” Rubrikerna 024, 025, 028, 030, 032, 036 och 038 efter "Övriga euro- peiska länder ...” ersätts av ”041 Färöarna”.

i) EFTA-staterna skall insamla de uppgifter som förordningen före- skriver senast fr. o. m. är 1995.

9. 377 R 0546: Kommissionens förordning (EEG) nr 546/77 av den 16 mars 1977 om statistisk gruppering inom gemenskapens utrikeshandel (EGT an70, 17.3.1977, s. 13), i dess lydelse enligt

— 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L291, 19.11.1979, s. 112) — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT an302, 15.11.1985, s. 230) 387 R 3678: Kommissionens förordning (EEG) nr 3678/87 av den 9 december 1987 om statistiska förfarande avseende gemenskapens utrikeshandel (EGT an346, 10.12.1987, s. 12). Bestämmelserna i förordningen skall inom ramen för detta avtal tillämpas med följande anpassning:

a) Följande tillägg skall göras i artikel 1:

”Finland: Vientictumenettely/Exportför-månsförfarandet Island: Vinnsla innanlands fyrir erlendan aila Norge: Foredling innenlandsk (aktiv) Schweiz: Aktivcr Eigen-lLohnveredelungsverkehr Traffic de perfectionnement actif å fagon/com- mercial Regime economico di perfezionamento activo a cottimo Sverige: Industrirestitution Österrike: _ Aktivcr Veredelungsverkehr" b) Följande tillägg skall göras i artikel 2: ”Finland; _ Tullinalennusmenettely/Fullned- sättningsförfarandct Island: — Vinnsla erlendis fyrir innlendan adila Norge: — Forcdling utenlandsk (passiv) Schweiz: — Passiver Eigen-/Lohnveredelungs- verkehr — Traffic de perfectionnement passif ä faeon com- mercial — Regime economico di perfezionamento passivo a cottimo Sverige: Återinförsel efter annan bearbetning än repara- 663

tion

Österrike: Passiver Veredelungsvcrkchr”

10. 379 R 0518: Kommissionens förordning (EEG) nr 518/79 av den 19 mars 1979 om registrering av utförsel av hela industrianläggningar i statistiken över gemenskapens utrikeshandel och handeln medlemsstaterna emellan (EGT an69, 20.3.1979, s. 10), i dess lydelse enligt

— 387 R 3521: Kommissionens förordning (EEG) nr 3521/87 av den 24 november 1987 (EGT nr L335, 25.11.1987, s. 8).

11 . 380 R 3345: Kommissionens förordning (EEG) nr 3345/80 av den 23 de- cember 1980 om registrering av avsändningslandet i statistiken över gemen- skapens utrikeshandel och handeln medlemsstaterna emellan (EGT an351, 24.12.1980, s. 12).

12. 383 R 0200: Rådets förordning (EEG) nr 200/83 av den 24januari 1983 om anpassning av statistik över gemenskapens utrikeshandel till direktiven om harmonisering av förfarandet vid utförsel av varor samt när varor släpps för fri rörlighet (EGT an26, 28.1.1983, s. 1).

13. 387 R 3367: Rådets förordning (EEG) nr 3367/87 av den 9 november 1987 om tillämpning av den kombinerade klassifikationen på statistiken över handeln medlemsstaterna emellan jämte ändring i förordning (EEG) nr 1736/75 om statistik över gemenskapens utrikeshandel och handeln med- lemsstater emellan (EGT nr L321, 11.11.1987, s. 3)

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tilläm- pas med följande anpassning:

a) Kombinerade klassifikationen CN skall tillämpas åtminstone ned till sexsiffersnivån. b) I artikel 1.2 skall den sista meningen inte vara tillämplig.

14. 387 R 3522: Kommissionens förordning (EEG) nr 3522/87 av den 24 no- vember 1987 om registrering av transportsättet i statistiken över handeln medlemsstaterna emellan (EGT an335, 25.11.1987, s. 10).

15. 387 R 3678: Kommissionens förordning (EEG) nr 3678/87 av den 9 de- cember 1987 om statistiska förfaranden avseende gemenskapens utrikeshan- del (EGT an346, 10.12.1987, s. 12)

Bestämmelserna i förordningen skall; inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

Artikel 3 skall inte vara tillämplig.

16. 388 R 0455: Kommissionens förordning (EEG) nr 455/88 av den 18 feb- ruari 1988 om den statistiska trÖSkcln i statistiken över gemenskapens utri- keshandel och handeln medlemsstater emellan (EGT an46, 19.2.1988, s. 19)

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) Följande tillägg skall göras i artikel 2:

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Bilaga XXI

för Finland: FIM 4 000 för Island: ISK 60 000 för Norge: NOK 6 300 för Schweiz: CHF 1 000 för Sverige: SEK 6 000 för Österrike: ATS ] 1 500

INSYNSSKYDD FÖR STATISTIK

17. 390 R 1588: Rådets förordning (EEG) nr 1588/90 av den lljuni 1990 om utlämnande av insynsskyddade statistiska uppgifter till Europeiska gemen- skapernas statistikkontor (EGT an 151, 15.6.1990, s. 1)

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) Följande nya punkt läggs till i artikel 2:

”11. personal på EFTA-staternas statistikrådgivningskontor: perso- nal tillhörande EFTA-sekretariatet med arbetsplats i EG:s statistik- kontors lokaler.”

b) I andra meningen i artikel 5.1 ersätts ”EG:s statistikkontor” av ”EG:s statistikkontor och EFTA-staternas statistikrådgivningskon-

tor . c) Följande nya stycke införs i artikel 5.2:

”Insynsskyddade statistiska uppgifter som lämnats till EG:s statis- tikkontor via EFTA-staternas statistikrådgivningskontor skall vara tillgängliga också för personalen hos EFTA-staternas statistikråd- givningskontor.”

(I) I artikel 6 skall ”EG:s statistikkontor” inom ramen för detta avtal tolkas så att det innefattar EFTA-staternas statistikrådgivningskon- tor.

BEFOLKNING SSTATISTIK OCH SOCIALSTATISTIK

18. 376 R 0311: Rådets förordning (EEG) nr 311/76 av den 9 februari 1976 om utarbetande av statistik beträffande utländska arbetstagare (EGT nr L39, 14.2.1976, s. 1)

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tilläm- pas med följande anpassning:

a) Finland, Island, Liechtenstein, Norge, Schweiz och Sverige skall inte vara bundna av föreskriften om fördelning på regioner vad be- träffar de uppgifter som föreskrivs i artikel 1.

b) EFTA-staterna skall insamla de uppgifter som förordningen före- skriver senast fr. o. m. år 1995.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Bilaga XXI

NATIONALRÄKENSKAPER _ BNI

19. 389 L0130: Rådets direktiv 89/130/EEG, Euratom av den 13 februari 1989 om harmonisering av beräkningen av bruttonationalinkomst till mark— nadspriser (EGT nr L49, 21.2.1989, s. 26)

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tilläm- pas med följande anpassning:

a) Liechtenstein undantas från skyldigheten att lämna de uppgifter som föreskrivs i direktivet.

b) Finland, Island, Norge, Schweiz, Sverige och Österrike skall lämna de uppgifter direktivet föreskriver senast fr. o. m. år 1995.

NÄRINGSGRENSINDELNINGAR

20. 390 R 3037: Rådets förordning (EEG) nr 3037/90 av den 9 oktober 1990 om statistisk näringsgrensindelning i Europeiska gemenskapen (EGT an293 24.10.1990, s. 1)

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tilläm- pas mcd följande anpassning:

Island, Liechtenstein, Norge, Schweiz, Sverige och Österrike, skall an- vända NACE Rev. 1 eller en nationell näringsgrensindelning som härletts ur denna i enlighet med artikel 3, senast fr. o. m. är 1995. Finland skall följa denna förordning senast fr.o.m. 1997.

J ORDBRUKSSTATISTIK

21. 372 L0280: Rådets direktiv 72/280/EEG av den 31 juli 1972 om de statis- tiska undersökningar Som medlemsstaterna skall genomföra av mjölk och mjölkprodukter (EGT nr L 179, 7.8.1972, s. 2), i dess lydelse enligt

373 L0358: Rådets direktiv 73/358/EEG av den 19 november 1973 (EGT an326, 27.11.1973, s. 17) - 378 L0320: Rådets direktiv 78/320/EEG av den 30 mars 1978 (EGT an84, 31.3.1978. s. 49) 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L291, 19.11.1979, s. 67, 88) 386 L0081: Rådets direktiv 86/81/EEG av den 25 februari 1986 (EGT an77, 22.3.1986, s. 29). Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas

med följande anpassning:

a) Artikel 1.2 är inte tillämplig. b) Den territoriella indelningen i artikel 4.3 a kompletteras med: ”Finland Island — Norge — Schweiz — Sverige - Österrike Bundesländer”

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Bilaga XXI

c) Finland, Island, Norge, Schweiz, Sverige och Österrike skall in- Prop. 1991/92:170 samla de uppgifter direktivet föreskriver senast fr. o. m. år 1995. Bilaga 14

d) Liechtenstein undantas från skyldigheten att lämna de statistiska Bilaga XX] uppgifter direktivet föreskriver.

e) Finland, Island, Norge, Schweiz och Sverige undantas från skyldig- heten att lämna de veckouppgifter som föreskrivs i artikel 4.1 i di- rektivet. I) Finland, Island, Norge, Schweiz och Sverige undantas från skyldig- heten att lämna uppgifter om förbrukning av mjölk på gården.

22. 372 D 0356: Kommissionens beslut 72/356/EEG av den 18 oktober 1972 om bestämmelser om genomförandet av statistiska undersökningar beträf- fande mjölk och mjölkprodukter (EGT an246, 30.10.1972, s. 1), i dess ly- delse enligt

1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L291, 19.11.1979, s. 88) 386 D 0180: Kommissionens beslut 86/180/EEG av den 19 mars 1986 (EGT an138, 24.5.1986, s. 49). Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) I bilaga 2, tabell 4, fotnot 1, kompletteras den territoriella indel- ningen medföljande:

”Finland: Endast en region Island: Endast en region Norge: Endast en region Schweiz: Endast en region Sverige: Endast en region Österrike: Bundesländer”

b) I bilaga 2, tabell 5, del B, tillfogas följande fotnot till 1 a ”Förbrukning på gården”

”1. Uppgiften behövs inte för Finland, Island, Norge, Schweiz och Sverige.” De andra två fotnoterna numreras om i konsekvens härmed.

23. 388 R 0571: Rådets förordning (EEG) nr 571/88 av den 29 februari 1988 om uppläggningen av gemenskapsunder- sökningar om företagsstrukturen i jordbruket åren 1988-1997 (EGT nr L56, 2.3.1988, s. 1), i dess lydelse enligt

389 R 0807: Rådets förordning (EEG) nr 807/89 av den 20 mars 1989 (EGT nr L86, 31.3.1989, S. 1). Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) I artikel 4 skall den text som börjar med ”och i den mån de " till slutet av artikeln inte vara tillämplig.

b) I artikel 6 andra stycket skall ”bruttonormavkastningen enligt defi- nitionen i beslut 85/377/EEG” ersättas med

”bruttonormavkastningen enligt definitionen i beslut 85/377/EEG 667

g)

eller värdet av den totala jordbruksproduktionen”. I artikel 8.2 skall hänvisningen till ”beslut 83/461/EEG i dess lydelse enligt besluten 85/622/EEG och 85/643/EEG” ersättas av en hänvis- ning till ”beslut 89/651/EEG”. En ny fotnot läggs till längst ner på sidan: ”EGT an391, 30.12.1989, s. 1”. Artiklarna 10, 12 och 13 samt bilaga 2 skall inte vara tillämpliga. I bilaga 1 skall fotnoter läggas till som anger att uppgift om följande variabler är frivilliga för de angivna länderna: B..02: Frivillig för Island B..03: Frivillig för Finland, Island och Sverige B..04: Frivillig för Finland, Schweiz och Österrike C..O3: Frivillig för Island C..04: Frivillig för Finland, Island, Norge, Sverige och Österrike E: Frivillig för Finland, Island, Norge, Schweiz, Sverige och Österrike G..05: Frivillig för Finland I..01: Frivillig för Norge I..01a: Frivillig för Norge I..01b: Frivillig för Norge I..01c: Frivillig för Norge I..01d: Frivillig för Norge I..02: Frivillig för Norge I..03: Frivillig för Finland, Sverige och Österrike I..03a: Frivillig för Finland, Sverige och Österrike I..03: Könsfördelning frivillig för Island J..04: Könsfördelning frivillig för Island J ..09a: Frivillig för Finland J..09b: Frivillig för Finland

J..11: Fördelning på smågrisar, avelssuggor och övriga svin fri- villig för Island J ..12: Fördelning på smågrisar, avelssuggor och övriga svin fri- villig för Island J ..13: Fördelning på smågrisar, avelssuggor och övriga svin fri— villig för Island J ..17: Frivillig för Österrike och Schweiz K. Frivillig för Island och Sverige K..02: Frivillig för Österrike

L- Finland, Island och Sverige får lämna uppgifterna om va- riablerna i tabellen på högre aggregationsnivå L..]O: Frivillig för Österrike Vad beträffar Liechtenstein skall de uppgifter som förordningen fö- reskriver innefattas i uppgifterna för Schweiz. Finland, Island, Liechtenstein, Norge, Schweiz och Sverige skall inte vara skyldiga att göra den geografiska fördelning som föreskrivs i artiklarna 4 och 8 och i bilaga 1 till förordningen. Dessa stater skall dock se till, att urvalen blir sådana att de blir representativa vid andra indelningar än regionala.

h) Finland, Island, Liechtenstein, Norge, Schweiz och Sverige skall

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Bilaga XXI

inte vara bundna av den typologi som avses i artiklarna 6, 7, 8 och 9 Prop. 1991/92:170 och i bilaga] till förordningen. Dessa stater skall dock lämna den Bilaga 14 ytterligare information som behövs för att göra en omklassificering Bilaga XXI enligt den nämnda typologin.

i) EFTA-staterna undantas från skyldigheten att genomföra den un- dersökning som avses i artikel 3 c.

j) EFTA-staterna skall insamla de uppgifter som förordningen före- skriver senast fr.o.m år 1995.

24. 390 R 0837: Rådets förordning (EEG) nr 837/90 av den 26 mars 1990 om medlemsstaternas statistiska rapportering om spannmålsproduktion (EGT nr L88, 3.4.1990, s. 1)

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) I artikel 8.4 utgår texten ”två gånger om året”.

b) I bilaga 3 införs efter uppgiften om Storbritannien följande: ”Finland Island _ Norge Schweiz Sverige Österrike Bundesländer”

c) Liechtenstein undantas från skyldigheten att lämna de uppgifter denna förordning föreskriver. (1) Finland, Island, Norge, Schweiz, Sverige och Österrike skall lämna de uppgifter förordningen föreskriver senast fr.o.m. år 1995.

FISKESTATISTIK

25. 391 R 1382: Rådets förordning (EEG) nr 1382/91 av den 21 maj 1991 om rapportering av landade fiskeriprodukter i medlemsstaterna (EGT nr L 133, 28.5.1991, S. 1)

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tilläm- pas med följande anpassning:

a) I bilaga 3 ändras tabellens uppställning i enlighet med följande:

__— ___-- SOM MÄNNISKOFÖDA:

Torsk m.fl. (CDZ) Färsk hel

'Kolumn att ifyllas av EFTA-staterna och de EG-medlemsstater som regi- strerar EFTA-fartyg.

b) EFTA-staterna skall lämna de uppgifter som förordningen föreskri- 669

ver senast fr.o.m. år 1995. Den rapport som avses i artikel 5.1 och Prop. 1991/92:170 den begäran som avses i artikel 5.6 om att vid behov få utelämna Bilaga 14 småhamnar skall avges under loppet av år 1995. Bilaga XXI

ENERGISTATISTIK

26. 390 L0377: Rådets direktiv 90/377/EEG av den 29 juni 1990 om ett ge- menskapsförfarande för att främja öppenheten beträffande prissättningen på gas och el levererad till industriella slutanvändare (EGT an 185, 17.7.1990, s. 16).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) Följande tillägg görs i artikel 2.1 och 2.3:

”Vad beträffar Finland, Norge, Schweiz, Sverige och Österrike skall uppgifterna tillställas gemenskapernas statistikkontor av vederbö- rande nationella myndighet.”

b) Oavsett vad som föreskrivs i artiklarna 4 och 5 regleras hanteringen av konfidentiella uppgifter från Finland, Norge, Schweiz, Sverige och Österrike uteslutande av rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1588/90 av den 11 juni 1990 om utlämnande av insynsskyddade sta- tistiska uppgifter till Europeiska gemenskapernas statistikkontor med den anpassning som gjorts för detta avtal.

c) Island och Liechtenstein skall undantas från Skyldigheten att lämna den information som direktivet föreskriver.

d) Finland, Norge, Schweiz, Sverige och Österrike skall lämna den in- formation som direktivet föreskriver senast fr.o.m. år 1995. Dessa länder skall underrätta EG:s statistikkontor senast den 1 januari 1993 om för vilka orter och regioner priser kommer att noteras enligt punkt 11 i bilaga I och punkt 2 och 13 i bilaga 2.

BILAGA XXII Prop. 1991/92:170

.. Bilaga 14 BOLAGSRATT Bilaga xxu Förteckning enligt artikel 77 INLEDNING

När de rättsakter som anges i denna bilaga innehåller begrepp eller hänvisar till förfaranden som är utmärkande för gemenskapens rättsordning, som t.ex.

_ ingresser, adressaterna för gemenskapens rättsakter,

hänvisningar till territorier eller språk inom EG, hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG-medlems- staterna samt offentliga organ, företag och enskilda personer i dessa sta- ter, hänvisningar till informations- och anmälnings-förfaranden,

skall protokoll 1 om övergripande anpassning tillämpas om inte annat föreskrivs i denna bilaga.

ANPASSNING FÖR DETTA OMRÅDE

Integration av bolagsformer som inte existerar vid tidpunkten för parate- ringen av EES-avtalet:

Om hänvisning i de nedan angivna direktiven sker enbart eller i första hand till en enda typ av bolag, får hänvisningen ändras efter det att särskild lagstiftning har införts om vissa bolag med begränsat ansvar (private compa- nies). Införandet av sådan lagstiftning och beteckningen på de bolag som av- ses i lagstiftningen skall anmälas till gemensamma EES-kommittén senast då de berörda direktiven börjar tilllämpas.

ÖVERGÅNGSTIDER

EFTA-staterna skall fullt ut tillämpa de i denna bilaga fastställda bestämmel- serna, Schweiz och Liechtenstein senast tre år samt Finland, Island, Norge, Sverige och Österrike senast två år efter det att EES-avtalet har trätt i kraft.

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS nu.

1. 368 L 0151: Rådets första direktiv 68/151/EEG av den 9 mars 1968 om samordning av de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de i artikel 58 andra stycket i fördraget avsedda bolagen i bolagsmännens och tredje

mans intressen, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga inom gemenska- pen (EGT nr L 65, 14.3.1968 s. 41), i dess lydelse enligt:

— 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien (EGT nr L 73, 27.3.1972 s. 14) — 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979

s. 17) -— 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 671

15.11.1985 s. 157) Prop. 1991/92:170 Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas Bilaga 14 med följande anpassning: Bilaga XXII

Följande tillägg skall göras i artikel 1:

”_ i Finland: osakeyhtiö, aktiebolag

i Island: almenningshlutafélag, einkahlutafélag, samlagsfélag

i Liechtenstein: die Aktiengesellschaft, die Gesellschaft mit beschränkter Haftung, die Kommanditaktiengesellschaft,

i Norge: aksjeselskap, i Schweiz: die Aktiengesellschaft, la société anonyme, la societå anonima, die Gesellschaft mit beschränkter Haftung, la société ä responsabilité limitée, societå a garanzia limitata, die Kommanditaktiengesellschaft, la société en commandite par ac- tions, la societa in accomandita per azioni.

i Sverige: aktiebolag, i Österrike: die Aktiengesellschaft, die Gesellschaft mit beschränkter Haftung.”

2. 377 L 0091: Rådets andra direktiv 77/91/EEG av den 13 december 1976 om samordning av de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de i artikel 58 andra stycket i fördraget avsedda bolagen i bolagsmännens och tredje mans intressen när det gäller att bilda ett aktiebolag samt att bevara och ändra dettas kapital, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga (EGT nr L 26, 31.1.1977 s. 1), i dess lydelse enligt

— 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979 s. 17) 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985 s. 157) Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) Följande tillägg skall göras i artikel 1.1 första stycket: ”— i Finland: osakeyhtiö, aktiebolag, i Island: almenningshlutafélag, i Liechtenstein: die Aktiengesellschaft, i Norge:

aksjeselskap, Å iSchweiz: 672

die Aktiengesellschaft, Prop. 1991/92:170 la société anonyme, Bilaga 14 la societä anonima, Bilaga XXII i Sverige:

aktiebolag,

i Österrike: die Aktiengesellschaft.”

b) I artikel 6 skall termen ”europeiska beräknings-enheter” ersättas med ”ecu”.

c) Övergångsbestämmelserna i artikel 43.2 skall gälla också för EFTA-

staterna.

3. 378 L 0855: Rådets tredje direktiv 78/855/EEG av den 9 oktober 1978 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om fusioner av aktiebolag (EGT nr L 295, 20.10.1978 s. 36), i dess lydelse enligt

1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979 s. 17) Å 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L302, 15.11.1985 s. 157). Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) Följande tillägg skall göras i artikel 1.1: ”— i Finland: "osakeyhtiö, aktiebolag, i Island: almenningshlutafélag, i Liechtenstein: die Aktiengesellschaft, — i Norge: aksjeselskap, i Schweiz: die Aktiengesellschaft, la société anonyme, la societå anonima, i Sverige: aktiebolag, i Österrike: die Aktiengesellschaft.” b) Övergångsbestämmelserna i artikel 32.3 och 32.4 skall gälla också för EFTA-staterna.

4. 378 L 0660: Rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 grun- dat på artikel 54.3 g i fördraget om årsbokslut i vissa typer av bolag (EGT nr L 222, 14.8.1978 5.11), i dess lydelse enligt

1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979

s. 17) 383 L 0349: Rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983

grundat på artikel 54.3 g i fördraget om sammanställd redovisning 673

(EGT nr L 193, 18.7.1983 s. 1) 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985 5. 15751158) 389 L 0666: Rådets elfte direktiv 89/666/EEG av den 21 december 1989 om krav på offentlighet i filialer som har öppnats i en medlems- stat av vissa typer av bolag som lyder under lagstiftningen i en annan stat (EGT nr L 395, 30.12.1989 s. 36) 390 L 0604: Rådets direktiv 90/604/EEG av den 8 november 1990 om ändring i direktiv 78/660/EEG om årsbokslut och direktiv 83/349/EEG om sammanställd redovisning i fråga om undantag för små och medelstora bolag samt i fråga om offentliggörande av bok- slut i ecu (EGT nr L 317, 16.11.1990 s. 57) 390 L 0605: Rådets direktiv 90/605/EEG av den 8 november 1990 om ändring av tillämpningsområdet för direktiv 78/660/EEG om års- bokslut och direktiv 83/349/EEG om sammanställd redovisning (EGT nr L 317, 16.11.1990 s. 60)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

3) 77

b)

Följande tillägg skall göras i artikel 1.1 första stycket: i Finland:

osakeyhtiö, aktiebolag,

i Island:

almenningshlutafélag, einkahlutafélag,

i Liechtenstein: die Aktiengesellschaft, die Gesellschaft mit beschränkter Haftung, die Kommanditaktiengesellschaft, i Norge:

aksjeselskap,

i Schweiz: dic Aktiengesellschaft, la société anonyme, la societä anonima, die Gesellschaft mit beschränkter Haftung, la société ä responsabilité limitée, la societä a garanzia limitata, die Kommanditaktiengesellschaft, la société en commandite par actions, la societä in accomandita per azioni, i Sverige:

aktiebolag,

i Österrike: die Aktiengesellschaft, die Gesellschaft mit beschränkter Haftung.” Följande tillägg skall göras i artikel 1.1 andra stycket: i Österrike:

Prop. 1991/92:170 Bilaga "14 Bilaga XXII

die offene Handelsgesellschaft, Prop. 1991/921170 die Kommanditgesellschaft, Bilaga 14 n) i Finland: Bilaga XXII avoin yhtiö, öppet bolag, kommandiittiyhtiö, kommanditbolag, o) i Island: samcignarfélag, samlagsfélag, p) i Liechtenstein: die offene Handelsgesellsehaft, die Kommanditgesellschaft,

q) i Norge: partrederi, ansvarlig selskap, kommanditselskap,

p) i Sverige:

handelsbolag, kommanditbolag.”

5. 382 L 0891: Rådets sjätte direktiv 82/891/EEG av den 17 december 1982 grundat på artikel 54.3 g i för-draget om delning av aktiebolag (EGT nr L 378, 31.12.1982 s. 47).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

Övergångsbestämmelserna i artikel 26.4 och 26.5 skall gälla även för EF- TA-staterna.

6. 383 L 0349: Rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13juni 1983 grun- dat på artikel 54.3 g i fördraget om sammanställd redovisning (EGT nr L 193, 18.7.1983 s.1), dess lydelse enligt

1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985 s. 158) 390 L 0604: Rådets direktiv 90/604/EEG av den 8 november 1990 om ändring i direktiv 78/660/EEG om årsbokslut och direktiv 83/349/EEG om sammanställd redovisning i fråga om undantag för små och medelstora bolag samt i fråga om offentliggörande av bok- slut i ecu (EGT nr L 317, 16.11.1990 s. 57) 390 L 0605: Rådets direktiv 90/605/EEG av den 8 november 1990 om ändring av tillämpningsområdet för direktiv 78/660/EEG om års- bokslut och direktiv 83/349/EEG om sammanställd redovisning (EGT nr L 317, 16.11.1990 s. 60) Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

Följande tillägg skall göras i artikel 4.1 första stycket: ”m) i Österrike: die Aktiengesellschaft, die Gesellschaft mit beschränkter Haftung, n) i Finland: osakeyhtiö, aktiebolag, 675

o) i Island: Prop. 1991/921170

almenningshlutafélag, Bilaga 14 cinkahlutafélag, Bilaga XXII samlagsfélag,

p) i Liechtenstein: die Aktiengesellschaft, die Gesellschaft mit beschränkter Haftung, die Kommanditaktiengesellschaft, q) i Norge: aksjeselskap, r) i Sverige: aktiebolag, s) i Schweiz: die Aktiengesellschaft, la société anonyme, la societa anonima, die Gesellschaft mit beschränkter Haftung, la société ä responsabilité limitée, la societa a garanzia limitata, die Kommanditaktiengesellschaft, la société en commandite par actions, la societa in accomandita per azioni."

7. 384 L 0253: Rådets åttonde direktiv 84/253/EEG av den 10 april 1984 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om godkännande av personer som har ansvar för lagstadgad revision av räkenskaper (EGT nr L 126, 12.5.1984 s. 20).

8. 389 L 0666: Rådets elfte direktiv 89/666/EEG av den 21 december 1989 om krav på offentlighet i filialer som har öppnats i en medlemsstat av vissa typer av bolag som lyder under lagstiftningen i en annan stat (EGT nr L 395, 30.12.1989 s. 36).

9. 389 L 0667: Rådets tolfte direktiv 89/667/EEG av den 21 december 1989 på bolagsrättens område om enmans-bolag med begränsat ansvar (EGT nr L 395, 30.12.1989 s. 40).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

Följande tillägg skall göras i artikel 1:

”— iFinland: osakeyhtiö, aktiebolag, iIsland: einkahlutafélag, - iLiechtenstein: die Gesellschaft mit beschränkter Haftung, iNorge: aksjeselskap, i Schweiz: 676

die Gesellschaft mit beschränkter Haftung, Prop. 1991/92:170 la société a responsabilité limitée, Bilaga 14 la societa a garanzia limitata, Bilaga XXII — i Sverige:

aktiebolag,

i Österrike: die Gesellschaft mit beschränkter Haftung.”

10. 385 R 2137: Rådets förordning (EEG) nr 2137/85 av den 25 juli 1985 om europeiska ekonomiska intressegrupperingar (EEIG) (EGT nr L 199, 31.7.1985 s.1).

SLUTAKT Prop. 1991/92:170

_ _ __ Bilaga 14

De befullmäktigade ombuden för: Slutakt EUROPEISKA EKONOMISKA GEMENSKAPEN, EUROPEISKA KOL- OCH STÅLGEMENSKAPEN, nedan benämnda ”gemenskapen”, och för:

BELGIEN DANMARK TYSKLAND GREKLAND SPANIEN

FRANKRIKE IRLAND ITALIEN LUXEMBURG NEDERLÄNDERNA PORTUGAL STORBRITANNIEN

som är avtalsslutandc parter i Fördraget om upprättandet av EURO- PEISKA EKONOMISKA GEMENSKAPEN och Fördraget om upprättan- det av EUROPEISKA KOL- OCH STÅLGEMENSKAPEN,

nedan benämnda ”EG-medlemsstaterna”,

och

de befullmäktigade ombuden för:

FINLAN D ISLAND LIECHTENSTEIN NORGE SVERIGE SCHWEIZ ÖSTERRIKE

nedan benämnda ”EFTA—staterna”,

har vid ett möte i Oporto, Portugal idag den 2 maj 1992 för att underteckna avtalet om ett Europeiskt ekonomiskt samarbetsområde, nedan benämnt EES-avtalet, godkänt följande handlingar:

I. Avtalet om ett Europeiskt ekonomiskt samarbetsområde.

11. De handlingar som anges nedan och som är bifogade avtalet om ett Europeiskt ekonomiskt samarbetsområde:

A. Protokoll ] om övergripande anpassning. Protokoll 2 om varor som undantagits från avtalets tillämp- ningsområde i enlighet med artikel 8.3.a. Protokoll 3 om varor som avses i artikel 8.3.b i avtalet. 678

Protokoll 4 Protokoll 5 Protokoll () Protokoll 7 Protokoll 8 Protokoll 9 Protokoll 10

Protokoll 11 Protokoll 12

Protokoll 13

Protokoll 14 Protokoll 15

Protokoll 16

Protokoll 17 Protokoll 18

Protokoll 19 Protokoll 20 Protokoll 21 Protokoll 22 Protokoll 23

Protokoll 24

Protokoll 25 Protokoll 26

Protokoll 27 Protokoll 28 Protokoll 29 Protokoll 30 Protokoll 31 Protokoll 32

Protokoll 33 Protokoll 34

om ursprungsrcgler. om fiskala tullar (Schweiz/Liechtenstein). om uppbyggnaden av obligatoriska rescrvförråd i Schweiz och Liechtenstein.

om kvantitativa restriktioner som Island får be- hålla.

om statliga monopol. om handeln med fisk och andra marina produkter. om förenkling av kontroller och formaliteter vid godsbefordran. om ömsesidigt bistånd i tullfrågor. om avtal med tredje land om bedömning av över- ensstämmelse.

om icke-tillämpligheten av anti-dumpningsåtgärder och utjämningstullar. om handel med kol och stål.

om övergångsperioder för fri rörlighet för personer (Schweiz och Liechtenstein). om åtgärder på den sociala trygghetens område av- seende övergångsperioder för fri rörlighet för per- soner (Schweiz och Liechtenstein). ' om artikel 34.

om interna förfaranden för genomförande av arti- kel 43.

om sjöfart. om tillgång till inre vattenvägar. om genomförandet av konku rrcnsregler tillämpliga på företag. om definitionen av ”företag” och ”omsättning” (ar- tikel 56). om samarbetet mellan övervakningsmyndigheterna (artikel 58). om samarbete vid kontroll av företagskoncentratio- ner.

om konkurrens beträffande kol och stål.

om befogenheterna och uppgifterna för EFTA:s övervakningsmyndighet på statsstödsområdet. om samarbete på statsstödsområdet. om immateriell äganderätt. om yrkesutbildning. om särskilda bestämmelser om organisationen av samarbetet på statistikens område. om samarbete inom särskilda områden vid sidan av de fyra friheterna. om finansiella villkor för genomförande av artikel 82.

om skiljeförfarande. om möjligheterna för EFTA-staternas domstolar

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Slutakt

Protokoll 35 Protokoll 37 Protokoll 38 Protokoll 39 Protokoll 40 Protokoll 41 Protokoll 42

Protokoll 43

Protokoll 44

Protokoll 45 Protokoll 46

Protokoll 47 Protokoll 48 Protokoll 49

att begära EG-domstolens besked om tolkningen av EES-regler som motsvarar EG-regler. om genomförande av EES-regler. med den uppräkning som avses i artikel 101. om den finansiella mekanismen.

om ecun.

om Svalbard.

om befintliga avtal. om bilaterala arrangemang för vissa jordbrukspro- dukter. om avtalet mellan EEG och Österrike om gods- transporter i transit på väg och järnväg. om avtalet mellan EEG och Schweiz om godstrans- porter på väg och järnväg. om övergångsperioder för Spanien och Portugal. om utvecklingen av samarbetet inom fiskerisek- torn. om avskaffande av tekniska handelshinder för vin. om artikel 105 och 111. om Ceuta och Melilla.

Bilaga 1 Veterinära frågor och växtskyddsfrågor. Bilaga 11 Tekniska föreskrifter, standarder, provning och cer- tifiering. Bilaga III Produktansvar. Bilaga IV Energi. Bilaga V Fri rörlighet för arbetstagare. Bilaga VI Social trygghet. Bilaga VII Ömsesidigt erkännande av yrkesbehörighet. Bilaga VIII Etableringsrätt. Bilaga IX Finansiella tjänster. Bilaga X Audiovisuella tjänster. Bilaga XI Teletjänster. Bilaga XII Fri rörlighet för kapital. Bilaga XIII Transport. Bilaga XIV Konkurrens. Bilaga XV Statligt stöd. Bilaga XVI Offentlig upphandling. Bilaga XVII Immaterialrätt. Bilaga XVIII Hälsa och säkerhet i arbetet, arbetsrätt, samt lika

behandling för kvinnor och män.

Bilaga XIX Konsumentskydd. Bilaga XX Miljö. Bilaga XXI Statistik. Bilaga XXII Bolagsrätt.

' Bilaga 14

Slutakt

De befullmäktigade ombuden för EG—medlemsstaterna och gemenskapen och de befullmäktigade ombuden för EFTA-staterna har godkänt de hand- lingar som anges nedan och som bifogats denna slutakt. 680

I. Gemensam förklaring om utarbetande av gemensamma rapporter enligt Prop. 1991/92:170 punkt 5 i protokoll 1 om övergripande anpassning. Bilaga 14

Slutakt

2. Gemensam förklaring om avtal om ömsesidigt erkännnade av och skydd för benämningar på vin och sprit.

3. Gemensam förklaring om en övergångsperiod för utfärdande eller upprät- tande av dokument som gäller urSprungsbcvis.

4. Gemensam förklaring beträffande artiklarna 10 och 14.1 i protokoll 11 i avtalet.

5. Gemensam förklaring om elektromedicinsk utrustning.

6. Gemensam förklaring om medborgare i Republiken Island som innehar i tredje land utfärdade examensbevis i Specialiserad medicin, specialiserad Odontologi, veterinärmedicin, farmaci, allmän medicinsk praktik och arki- tektur.

7. Gemensam förklaring om medborgare i Republiken Island som innehar högskoleutbildningsbevis utfärdade i ett tredje land efter avslutad minst tre- årig yrkesutbildning.

8. Gemensam förklaring om godstransporter på väg. 9. Gemensam förklaring om konkurrensregler.

10. Gemensam förklaring om artikel 61.3 b i avtalet. 11. Gemensam förklaring om artikel 61.3 e i avtalet.

12. Gemensam förklaring om stöd från EG:s strukturfonder eller andra fi- nansiella källor.

13. Gemensam förklaring om punkt e i protokoll 27 om samarbete på områ- det statligt stöd i avtalet.

14. Gemensam förklaring om varvsindustri.

15. Gemensam förklaring om de förfaranden som skall tillämpas när EFTA- staterna i överensstämmelse med artikel 76 och del VI i avtalet och motsva- rande protokoll i full omfattning deltar i EG-kommitte'er.

16. Gemensam förklaring om samarbete på kulturområdet.

17. Gemensam förklaring om samarbete mot olaglig handel med kulturellt betydelsefulla föremål.

18. Gemensam förklaring om deltagande av sakkunniga från gemenskapen i arbetet i EFTA-staternas kommittéer eller kommittéer tillsatta av EFTA:s övervakningsmyndighet.

19. Gemensam förklaring om artikel 103 i EES-avtalet. 20. Gemensam förklaring om protokoll 35 till avtalet.

21. Gemensam förklaring om den finansiella mekanismen.

22. Gemensam förklaring om förhållandet mellan EES-avtalet och gällande Prop. 1991/92:170 avtal. Bilaga 14 Slutakt 23. Gemensam förklaring om den överenskomna tolkningen av artikel 4.1 och 4.2 i protokoll 9 om handeln med fisk och andra marina produkter.

24. Gemensam förklaring om tillämpningen av tullkoncessioner för vissa jordbruksprodukter.

25. Gemensam förklaring om växtskyddsfrågor.

26. Gemensam förklaring om ömsesidigt biträde mellan kontrollmyndighe- ter beträffande alkoholhaltiga drycker.

27. Gemensam förklaring om protokoll 47 om avskaffande av tekniska han- delshinder för vin.

28. Gemensam förklaring om ändring av tullkoncessioner och om särskild behandling av Spanien och Portugal.

29. Gemensam förklaring om djurhälsa. 30. Gemensam förklaring om det harmoniserade systemet.

De befullmäktigade ombuden från EG:s medlemsstater och de befullmäkti- gade ombuden från EFTA-staterna har godkänt de förklaringar som anges nedan och som bifogats denna slutakt.

1. Förklaring av EG-medlemsstaternas och EFTA-staternas regeringar om att förenkla gränskontroller.

2. Förklaring av EG-mcdlemsstaternas och EFTA-staternas regeringar om politiska samtal.

De befullmäktigade ombuden från EG:s medlemsstater och från gemenska- pen och de befullmäktigade ombuden från EFTA-staterna har också beaktat arrangemanget rörande den verksamhet som skall bedrivas av en tillfällig arbetsgrupp på hög nivå under den period som föregår ikraftträdandet av EES-avtalet och som är bifogat denna slutakt. Ombuden har vidare kommit överens om att arbetsgruppen senast vid ikraftträdandet av EES-avtalet skall besluta om autentifieringen av texter i de EG-rättsakter som avses i EES- avtalets bilagor och som har upprättats på finska, isländska, norska och svenska.

De befullmäktigade ombuden från EG:s medlemsstater och från gemen- skapen samt de befullmäktigade ombuden från EFTA-staterna har vidare beaktat arrangemanget rörande publiceringen av för EES relevant informa- tion som är bifogat denna slutakt.

Vidare har de befullmäktigade ombuden från EG:s medlemsstater och från gemenskapen och de befullmäktigade ombuden från EFTA-staterna be- aktat arrangemanget rörande publiceringen av EFTA:s anbudsinfordringar som är bifogat denna slutakt.

Dessutom har de befullmäktigade ombuden från EG:s medlemsstater och från gemenskapen samt de befullmäktigade ombuden från EFTA-staterna godkänt de överenskomna protokollsanteckningar från förhandlingarna 682

vilka är bifogade denna slutakt. De överenskomna protokollsanteckning- Prop. 1991/921170 arna skall vara av bindande karaktär. . Bilaga 14 Slutligen har de befullmäktigade ombuden från EG:s medlemsstater och Slutakt från gemenskapen och de befullmäktigade ombuden från EFTA-staterna be- aktat de förklaringar som anges nedan och som är bifogade denna slutakt.

1. Förklaring av Finlands, Islands, Norges och Sveriges regeringar om alko- holmonopol.

2. Förklaring av Liechtensteins och Schweiz regeringar om alkoholmono- pol.

3. Förklaring av Europeiska gemenskapen om ömsesidigt bistånd i tullfrå- gor.

4. Förklaring av EFTA-ländernas regeringar om fri rörlighet för lätta lastbi- lar.

5. Förklaring av Liechtensteins regering om produktansvar.

6. Förklaring av Liechtenstein om landets speciella förhållanden. 7. Förklaring av Österrikes regering om skyddsåtgärder.

8. Förklaring av Europeiska gemenskapen.

9. Förklaring av Islands regering om användning av skyddsåtgärder enligt EES-avtalet.

10. Förklaring av Schweiz regering om skyddsåtgärder. 1]. Förklaring av Europeiska gemenskapen.

12. Förklaring av Schweiz regering om införandet av högskolestudier i arki- tektur vid högre tekniska utbildningsanstalter.

13. Förklaring av regeringarna i Österrike och Schweiz om audiovisuella tjänster.

14. Förklaring av regeringarna i Liechtenstein och Schweiz om administra- tivt biträde.

15. Förklaring av Europeiska gemenskapen.

16. Förklaring av Schweiz regering om tillämpning av skyddsbestämmelser i samband med kapitalrörelser.

17. Förklaring av Europeiska gemenskapen.

18. Förklaring av Norges regering om direkt verkställighet av EG-institutio- nernas beslut rörande betalningsförpliktelser riktade till företag i Norge.

19. Förklaring av Europeiska gemenskapen.

20. Förklaring av Österrikes regering om verkställigheten inom dess territo- rium för EG-institutionernas beslut rörande betalningsförpliktelser.

22. Förklaring av Europeiska gemenskapen om varvsindustri.

23. Förklaring av Irlands regering till protokoll 28 om immateriell ägande- rätt -å internationella konventioner.

24. Förklaring av EFTA-staternas regeringar om Europeiska gemenskapens stadga om grundläggande sociala rättigheter för arbetstagare.

25. Förklaring av Österrikes regering om tillämpningen av artikel 5 i direktiv 76/207/EEG i fråga om nattarbete.

2.6. Förklaring av Europeiska gemenskapen.

27. Förklaring av Europeiska gemenskapen om EFTA-staternas rättigheter vid EG-domstolen.

28. Förklaring av Europeiska gemenskapen om EFTA-staternas juristers rättigheter såvitt avser gemenskapsrätten.

29. Förklaring av Europeiska gemenskapen om deltagande av experter från EFTA-staterna i EG-kommittéer med anknytning till EES vid tillämpningen av artikel 100 i avtalet.

30. Förklaring av Europeiska gemenskapen angående artikel 103 i avtalet. 31. Förklaring av EFTA-staternas regeringar om artikel 103.1 i EES-avtalet.

32. Förklaring av Europeiska gemenskapen om transitering inom fiskerisek- tom.

33. Förklaring av Europeiska gemenskapen samt Finlands, Liechtensteins, Schweiz, Sveriges och Österrikes regeringar om produkter av val.

34. Förklaring av Schweiz regering om fiskala tullar. 35. Förklaring av Europeiska gemenskapen om bilaterala avtal.

36. Förklaring av Schweiz regering om avtalet mellan Europeiska gemenska- pen och Schweiz om godstransporter på väg och järnväg.

37. Förklaring av Österrikes regering om avtalet mellan Europeiska gemen- skapen och Österrike om godstransporter på väg och järnväg.

38. Förklaring av EFTA-staternas regeringar om EFTA:s finansiella meka- nism.

39. Förklaring av EFTA-staternas regeringar om en domstol i första instans.

PrOp. 1991/92:170 Bilaga 14 Slutakt

GEMENSAMMA FÖRKLARINGAR AV DE Prop. 1991/92170 AVTALSSLUTANDE PARTERNA TILL AVTALET OM Bilaga 14 ETT EUROPEISKT EKONOMISKT Slutakt SAMARBETSOMRÅDE

GEMENSAM FÖRKLARING OM UTARBETANDE AV GEMENSAMMAPAPPORTER ENLIGT PUNKT 5 1 PROTOKOLL 1 OM OVERGRIPANDE ANPASSNING

Beträffande de förfaranden för översyn och rapportering som avses i punkt 5 i protokoll 1 om övergripande anpassning, förutsätts att Gemensamma EES- kommittén får, när den anser det ändamålsenligt, begära att en gemensam rapport utarbetas.

GEMENSAM FÖRKLARING OM AVTAL OM _ OMSESIDIGT ERKANNANDE AV OCH SKYDD FÖR BENAMNINGAR PÅ VIN OCH SPRIT

De avtalsslutandc parterna är överens om att förhandla i syfte att före den 1 juli 1993 ingå separata avtal om ömsesidigt erkännande av och skydd för benämningar på vin och sprit, varvid hänsyn skall tas till gällande bilaterala överenskommelser.

GEMENSAM FÖRKLARING OM ÖVERGÄNGSTID FÖR UTFARDANDE ELLER UPPRATTANDE AV URSPRUNGSDOKUMENT

a) Under två år efter EES-avtalets ikraftträdande skall vederbörande tullmyndigheter i gemenskapen och i Finland, Island, Norge, Schweiz, Sverige och Österrike godta som giltiga ursprungsintyg en- ligt protokoll 4 till EES-avtalet följande dokument som nämns i arti- kel 13 i protokoll 3 till frihandelsavtalen mellan EEG och de ovan- nämnda enskilda EFTA—staterna:

i) Varucertifikat EUR.1, inbegripna LT—certifikat, bestyrkta i för- väg med stämpel tillhörande vederbörande tullanstalt i export- landet. ii) Varucertifikat EUR.1, inbegripna LT-certifikat, bestyrkta av en godkänd exportör med en särskild stämpel som godkänts av tull- myndigheten i exportlandet. iii) Fakturor med hänvisning till LT—certifikat.

b) Under sex månader efter EES-avtalets ikraftträdande skall veder- börande tullmyndigheter i gemenskapen och i Finland, Island, Norge, Schweiz, Sverige och Österrike godta som giltiga ursprungs- intyg enligt protokoll 4 till EES—avtalet följande dokument som nämns i artikel 8 i protokoll 3 till frihandelsavtalen mellan EEG och de ovannämnda enskilda EFTA-staterna:

i) Fakturor innehållande den exportörsdeklaration som anges i bi-

laga V till protokoll 3, upprättade enligt artikel 13 i detta proto- koll.

ii) Fakturor innehållande den exportörsdeklaration som anges i bi- laga V till protokoll 3, upprättad av vilken exportör som helst.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Slutakt

c) Begäran om kontroll i efterhand av de dokument som avses i punk- Prop. 1991/92:170 terna a och b skall godtas av vederbörande tullmyndigheter i gemen- Bilaga 14 skapen och i Finland, Island, Norge, Sverige, Schweiz och Österrike Slutakt under en tvåårsperiod efter utfärdandet eller upprättandet av bc- rörda ursprungsintyg. Dessa kontroller skall utföras enligt avdelning VI i protokoll 4 till EES-avtalet.

GEMENSAM FÖRKLARING M ARTIKLARNA 10 OCH 14.1 I PROTOKOLL 11 I AVTALET

De avtalsslutandc parterna betonar den vikt de lägger vid dataskydd. De åtar sig att beakta denna fråga ytterligare i syfte att säkerställa ett skäligt skydd av sådana data enligt nuvarande protokoll 11, åminstone på en nivå jämförbar med den som föreskrivs i Europarådskonventionen av den 28 ja- nuari 1981.

GEMENSAM FÖRKLARING OM ELEKTROMEDICINSK UTRUSTNING

De avtalsslutandc parterna beaktar att kommissionen har förelagt rådet ett förslag till ett rådsdirektiv om elektromedicinsk utrustning vilken för närva— rande omfattas av direktiv 84/539/EEG (EGT nr L 300, 19.11.1984, s. 179). Kommissionens förslag förstärker skyddet för patienter, användare och tredje man genom att hänvisa till harmoniserade standarder som skall antas av CEN-CENELECi enlighet med de rättsliga kraven och genom att under- kasta dessa produkter lämpliga förfaranden för bedömning av överensstäm- melse inbegripet inblandning av ett tredjepartsorgan för viss utrustning.

GEMENSAM FÖRKLARING OM MEDBORGARE I ISLAND SOM INNEHAR UTBILDNINGSBEVIS UTFÄRDADE I TREDJE LAND I SPECIALISERAD MEDICIN, SPECIALISERAD ODONTOLOGI, VETERINÄRMEDICIN, FARMACI, ALLMÄN MEDICINSK PRAKTIK OCH ARKITEKTUR

De avtalsslutandc parterna konstaterar att rådets direktiv 75/362/EEG (EGT nr L 167, 30.06.1975, s. 1), 78/686/EEG (EGT nr L 233, 24.08 1978, s. 1), 78/1026/EEG (EGT nr L 362, 23.12.1978, s. 1), 85/384/EEG (EGT nr L 233, 21.08.1985, s. 15), 85/433/EEG (EGT nr L 253, 24.09.1985, s. 37) och 86/457/EEG (EGT nr L 267, 19.09.1986, s. 26), i sin till EES-avtalets syften anpassade form, enbart aVSer utbildnings- och examensbevis och andra kom- petensbevis som är utfärdade i de andra avtalsslutandc parterna.

De är dock angelägna om att ta hänsyn till den speciella situationen för de isländska medborgare som har studerat i ett tredje land på grund av att det inte finns någon fullständig högskoleutbildning i någon medicinsk speciali- tet, specialiserad odontologi, veterinärmedicin och arkitektur på Island, på grund av att möjligheterna till utbildning i specialiserad Odontologi och till 687

särskild utbildning i allmänmedicinsk praktik är begränsade och på grund av att en fullständig högskoleutbildning i farmaci först nyligen har införts på Island.

Därför rekommenderar de avtalsslutande parterna de berörda regering- arna att tillåta medborgare i Island som innehar ett utbildningsbevis i specia- liserad Odontologi, veterinärmedicin, arkitektur eller farmaci eller ett bevis om avslutad särskild utbildning i allmänmedicinsk praktik eller medicinsk specialisering utfärdade i ett tredje land och erkända av behöriga isländska myndigheter, att påbörja och bedriva verksamhet som specialiserade tandlä- kare, veterinärer, arkitekter, farmacevter, medicinska allmänpraktiker och specialister inom EES-området, genom att erkänna dessa utbildningsbevis inom sina territorier.

GEMENSAM FÖRKLARING OM MEDBORGARE I ISLAND SOM INNEHAR HÖGSKOLEUTBILDNINGSBEVIS UTFÄRDADE I ETT TREDJE LAND EFTER AVSLUTAD MINST TREÅRIG YRKESUTBILDNING

De avtalsslutandc parterna konstaterar att rådets direktiv 89/48/EEG av den 21 december 1988 om en generell ordning för erkännande av examensbevis över behörighetsgivande högre utbildning som omfattar minst tre års studier, i sin till EES-avtalets syften anpassade form avser utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis, utfärdade i de avtalsslutandc länderna.

De är dock angelägna om att ta hänsyn till den speciella situationen för de isländska medborgare som har studerat i ett tredje land på grund av att möjligheterna till eftergymnasial utbildning på Island är begränsade och stu- denter av tradition har sökt sig utomlands för att bedriva högskolestudier.

Därför rekommenderar avtalsparterna de berörda regeringarna att tillåta medborgare i Island som innehar utbildningsbevis inom ramen för det all- männa systemet, utfärdade i ett tredje land och erkända av behöriga is— ländska myndigheter, att utöva verksamhet som specialister på berörda yr- kesområden inom Europeiska ekonomiska området genom att erkänna dessa utbildningsbevis inom sina territorier.

GEMENSAM FÖRKLARING__OM GODSTRANSPORTER PÅ VAG

Om Europeiska gemenskapen utarbetar ny lagstiftning för att ändra, ersätta eller förlänga tillämpningen av reglerna för tillträde till marknaden för gods- transporter på våg (rådets första direktiv av den 23 juli 1962 om vissa gods- transporter på väg mellan medlemsstaterna, EGT nr 70, 6.8.1962, rådets di- rektiv 65/269/EEG, EGT nr 88, 24.5.1965, s. 1469, rådets förordning (EEG) 3164/76, EGT nr L 357, 29.12.1976, s. 1, rådets beslut 80/48/EEG, EGT nr L 18 24.1.1980, s. 21, rådets förordning (EEG) 4059/89, EGT nr L 390, 30.12. 1989, s. 8), skall de avtalsslutandc parterna i enlighet med de gemen- samt överenskomna förfaranden fatta beslut om ändring av den relevanta

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Slutakt

bilagan, varigenom transportföretagen i de avtalsslutandc staterna får ömse- Prop. 1991/92:170 sidigt tillträde till marknaden för godstransporter på väg på lika villkor. Bilaga 14 Sålänge som avtalet mellan Europeiska gemenskaperna och Österrike om Slutakt godstransporter på väg och järnväg gäller, skall framtida ändringar i förelig- gande avtal inte påverka de avtalsslutande parterna nuvarande ömsesidiga rättigheter i fråga om tillträde till marknaden som avses i artikel 16 i avtalet mellan Europeiska gemenskaperna och Österrike om godstransporter på väg och järnväg och som angetts i de bilaterala avtalen mellan å ena sidan Österrike och å andra sidan Finland, Norge, Schweiz och Sverige, om annat inte har överenskommits mellan berörda parter.

GEMENSAM FÖRKLARING OM KONKURRENSREGLER

De avtalsslutandc parterna förklarar att genomförandet av Europeiska eko- nomiska samarbetsområdets konkurrensregler sker, när det gäller ärenden som ligger inom EG-kommissionens ansvarsområde, på grundval av gäl— lande behörigheter inom gemenskapen kompletterade med avtalets bestäm- melser. När det gäller ärenden som ligger inom EFTA:s övervakningsmyn- dighets ansvarsområde sker genomförandet av Europeiska ekonomiska sam- arbetsområdets konkurrensregler på grundval av avtalet om upprättandet av denna myndighet samt av EES-avtalets bestämmelser.

GEMENSAM FÖRKLARING OM ARTIKEL 61.3 b I AVTALET

De avtalsslutandc parterna förklarar att vid ett ställningstagande till om un- dantag kan beviljas enligt artikel 61.3 b, så skall EG-kommissionen ta hän- syn till EFTA-staternas intressen och EFTA:s övervakningsmyndighet till gemenskapens intressen.

GEMENSAM FÖRKLARIN G OM ARTIKEL 61.3 c I AVTALET

De avtalsslutande parterna uppmärksammar att även om regioner inte är be- rättigade till stöd enligt artikel 61.3 a och enligt det första analysstadiets kri- terier i punkt e (se kommissionens meddelande om metoden för tillämpning av artikel 92.3 a och e på regionalt stöd, EGT nr C 212, 12.8.1988, s. 2), så kan en prövning göras utifrån andra kriterier, t.ex. mycket låg befolknings- täthet.

GEMENSAM FÖRKLARING OM STÖD FRÅN EG:s STRUKTURFONDER ELLER ANDRA FINANSIELLA KALLOR

De avtalsslutande parterna förklarar att ekonomiskt stöd till företag som fi- nansieras av EG:s strukturfonder eller med stöd från Europeiska investe- ringsbanken eller andra jämförbara finansiella källor eller fonder, skall ges i 689

enlighet med bestämmelserna i detta avtal om statligt stöd. De förklarar att utbyte av information och åsikter om sådana former av stöd skall äga rum på begäran av någon av övervakningsmyndigheterna.

GEMENSAM FÖRKLARING OM PUNKT C 10 PROTOKOLL 27 OM SAMARBETE PÅ OMRADET STATLIGT STOD I DETTA AVTAL

Den underrättelse som avses i punkt e i protokoll 27 skall innehålla en be- skrivning av det berörda statliga stödprogrammet eller stödfallet, som om- fattar samtliga uppgifter som krävs för att göra en riktig bedömning av pro- grammet eller fallet (med hänsyn till de element som ingår i berörda statliga stöd som t.ex. slag av statligt stöd, anslag, stödmottagare, varaktighet). Dessutom skall anledningen till att man har inlett förfarandet enligt artikel 93.2 i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen eller motsvarande förfarande som fastställts i ett avtal mellan EFTA-staterna om inrättande av EFTA:s övervakningsmyndighet, meddelas den andra övervakningsmyndigheten. Utbytet av information mellan de två övervak- ningsmyndigheterna skall vara ömsesidigt.

GEMENSAM FÖRKLARING OM VARVSINDUSTRI

De avtalsslutandc parterna är överens om att de, fram till den tidpunkt då det sjunde varvsindustridirektivet upphör att gälla (dvs vid utgången av år 1993), Skall avstå från att tillämpa de allmänna bestämmelserna om statligt stöd, som fastställts i artikel 61 i detta avtal på varvsindustrin.

Artikel 62.2 i detta avtal liksom de protokoll som avser statligt stöd är till- lämpliga på varvsindustrin.

GEMENSAM FÖRKLARING OM DE FÖRFARANDEN SOM SKALL TILLÄMPAS NÄR EFTA- STATERNA MED STÖD AV ARTIKEL 76 OCH DEL VI I AVTALET OCH MOTSVARANDE PROTOKOLL I FULL OMFATTNING DELTAR I EG-KOMMITTEER

EFTA-staterna skall ha samma rättigheter och skyldigheter som EG:s med- lemsstater inom EG-kommittéer där de deltar i full omfattning, med stöd av artikel 76 och del VI i avtalet och motsvarande protokoll utom när det gäller eventuella röstningsförfaranden. När EG-kommissionen fattar beslut skall den före omröstning ta vederbörlig hänsyn till de åsikter som har uttryckts av EFTA-staterna på samma sätt som när det gäller de åsikter som har ut- tryckts av EG:s medlemsstater.

I sådana fall där EG:s medlemsstater har möjlighet att överklaga EG- kommissionens beslut till EG-rådet får EFTA-staterna väcka frågan i Ge- mensamma EES-kommittén i enlighet med artikel 5 i avtalet.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Slutakt

GEMENSAM FÖRKLARING OM SAMARBETE PÅ Prop. 1991/92:170 KULTUROMRÅDET Bilaga 14

. . . Slu De avtalsslutandc parterna erinrar, med beaktande av srtt samarbete Inom takt

Europarådet, om förklaringen av den 9 april 1984 från ministermötet i Lux- emburg mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater och Euro- peiska frihandelssammanslutningens stater, konstaterar att upprättandet av fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och människor kommer att få stor be- tydelse för kulturområdet och deklarerar sin avsikt att stärka och bredda samarbetet på kulturområdet för att bidra till bättre förståelse mellan folken i ett mångkulturellt Europa och säkerställa och vidareutveckla det nationella och regionala arv som berikar den europeiska kulturen med sin mångfald.

GEMENSAM FÖRKLARING OM SAMARBETE FÖR ATT MOTVERKA OLAGLIG HANDEL MED D KULTURELLT BETYDELSEFULLA FOREMAL

De avtalsslutandc parterna förklarar sig beredda att fastställa dels samar- betsformer och förfaranden mot olaglig handel med kulturellt betydelsefulla föremål, dels en ordning för reglering av den lagliga handeln med dessa före- mål.

Utan att EES—avtalets bestämmelser och andra internationella förpliktel- ser berörs skall dessa samarbetsformer och förfaranden beakta den lagstift- ning som gemenskapen håller på att utarbeta på detta område.

GEMENSAM FÖRKLARING OM DELTAGANDE AV SAKKUNNIGA FRÅN GEMENSKAPEN I ARBETET I EFTA-STATERNAS KOMMITTEER ELLER KOMMITTEER TILLSATTA AV EFTA:S ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET

I betraktande av att sakkunniga från EFTA-staterna deltar i arbetet i de EG- kommittéer som uppräknas i protokoll 37 till avtalet skall sakkunniga från gemenskapen på samma sätt delta på gemenskapens begäran i arbetet i mot- svarande organ hos EFTA-staterna eller organ som tillsätts av EFTA:s över- vakningsmyndighet, när det gäller samma frågor som behandlas av de EG- kommittéer som anges i nämnda protokoll.

GEMENSAM FÖRKLARING OM ARTIKEL 103 I AVTALET

Det är de avtalsslutandc parternas uppfattning att hänvisningen till uppfyl- landet av de konstitutionella kraven i artikel 103.1 i avtalet och hänvisningen till den provisoriska tilllämpningen i artikel 103.2 inte har någon praktisk betydelse för interna gemenskapsförfaranden.

GEMENSAM FÖRKLARING OM PROTOKOLL 35 Prop. 1991/92:170 TILL AVTALET Bilaga 14

. .. . .. '” takt De avtalsslutandc parterna förutsatter att protokoll 35 Inte begränsar verk- Slu

ningarna av gällande inhemska bestämmelser om internationella avtals di- rekta verkan och företräde.

GEMENSAM FÖRKLARING OM DEN FINANSIELLA MEKANISMEN

I händelse att en avtalsslutandc part som är EFTA-stat går ur EFTA och an- sluter sig till gemenskapen, bör lämpliga lösningar utformas så att övriga EF- TA-stater därvid inte åsamkas några ytterligare finansiella förpliktelser. De avtalsslutandc parterna uppmärksammar i detta sammanhang EFTA-stater- nas beslut att beräkna sina respektive bidrag till den finansiella mekanism utifrån BNP-uppgifter angivna till marknadspriser för de tre närmast före- gående åren. Ifråga om eventuella anslutande EFTA-stater bör lämpliga och rättvisa lösningar sökas i samband med förhandlingarna om anslutning.

GEMENSAM FÖRKLARING OM __FORHÅLLANDET MELLAN EES-AVTALET OCH GALLANDE AVTAL

EES-avtalet skall inte påverka rättigheter som är Säkerställda genom gäl- lande avtal mellan å ena sidan en eller flera EG-medlemsstater och en eller flera EFTA-stater å den andra eller mellan två eller flera EFTA-stater, t. ex. avtal som rör privatpersoner, näringsidkare, regionalt samarbete eller admi- nistrativa åtgärder, förrän minst likvärdiga rättigheter har säkerställts inom ramen för avtalet.

GEMENSAM FÖRKLARIN G OM DEN ÖVERENSKOMNA TOLKNINGEN AV ARTIKEL 4.1 OCH 4.2 I PROTOKOLL 9 OM HANDELN MED FISK OCH ANDRA MARINA PRODUKTER

1. Även om EFTA-staterna inte kommer att omfattas av EG:s regelverk om fiskeripolitiken är det underförstått att, när hänvisning görs till stöd med statliga medel, skall varje snedvridning av konkurrensen bedömas av de av- talsslutandc parterna inom ramen för artiklarna 92 och 93 i Romfördraget och i relation till relevanta bestämmelser i EG:s regelverk om fiskeripoliti- ken samt innehållet i den gemensamma förklaringen rörande artikel 61.3.c i avtalet.

2. Även om EFTA-staterna inte kommer att omfattas av EG:s regelverk om fiskeripolitiken är det underförstått att, när hänvisning görs till lagstiftning avseende marknadens struktur, skall varje snedvridning av konkurrensen som förorsakas av sådan lagstiftning bedömas i relation till principerna i EG:s regelverk om den gemensamma marknadsstrukturen. Närhelst en EFTA-stat upprätthåller eller inför nationella bestämmelser 692

om marknadsstruktur inom fiskerisektorn skall sådana bestämmelser utan Prop. 1991/92:170 vidare anses förenliga med de principer som hänvisas till i föregående stycke, Bilaga 14 om de innehåller åtminstone följande element: Slutakt

&) Lagstiftningen om producentorganisationer återspeglar principerna i EG:s regelverk i fråga om — etablering på producenternas initiativ — frihet att bli och upphöra att vara medlem frånvaro av dominerande ställning, såvida den dominerande ställ- ningen inte är nödvändig i följd av syften motsvarande dem som anges i artikel 39 i Romfördraget.

b) Närhelst reglerna för producentorganisationer utsträcks till att gälla icke-medlemmar, skall de bestämmelser som tillämpas motsvara dem i artikel 7 i förordning (EEG) nr 3687/91.

c) Närhelst bestämmelser rörande ingrepp för att stödja priserna finns

eller införs motsvarar de dem som anges i avsnitt III i förordning (EEG) nr 3687/91.

GEMENSAM__FÖRKLAR1NG__OM TILLÄMPNINGEN AV TARIFFSANKNINGAR FOR VISSA JORDBRUKSVAROR

De avtalsslutandc parterna förklarar att om tariffsänkningar i ett visst fall medges för samma vara både enligt protokoll 3 till avtalet och enligt ett så- dant bilateralt avtal om handel med jordbruksvaror som avses i protokoll 42 till avtalet, skall den fördelaktigaste tariffbehandlingen beviljas när tillhö- rande handlingar överlämnas.

Vad som här sägs skall inte påverka de skyldigheter som följer av artikel 16 i avtalet.

GEMENSAM FÖRKLARING OM VAXTSKYDDSFRÅGOR

De avtalsslutande parterna förklarar att gällande gemenskapsrättsakter på detta område är föremål för översyn. Denna lagstiftning skall därför inte an- tas av EFTA-staterna. Nya bestämmelser skall behandlas enligt artiklarna 99 och 102 i avtalet.

GEMENSAM FÖRKLARING OM ÖMSESIDIGT BISTÅND MELLAN TILLSYNSMYNDIGHETER INOM OMRÅDET SPRITDRYCKER

De avtalsslutandc parterna enas om att all framtida EG-lagstiftning om öm— sesidigt bistånd inom området spritdrycker mellan behöriga myndigheter, i EG:s medlemsstater, vilken är relevant för detta avtal, skall behandlas enligt de allmänna bestämmelserna om beslutsfattande i avtalet.

GEMENSAM FÖRKLARIN G TILL PROTOKOLL_47 OM AVSKAFFANDE AV TEKNISKA HINDER FOR HAN DEL MED VIN

Den anpassning rörande användningen av termerna ”Federweiss” och ”Fe- derweisser”, som anges i bilagan till Protokoll 47 skall göras med beaktande av alla framtida ändringar av den relevanta gemenskapsrätten, där bestäm- melser kan komma att införas som reglerar användningen av dessa termer och deras motsvarigheter för vin som framställts inom gemenskapen.

Klassificeringen av EFTA-ländernas vinproducerande områden i vinod- lingszon B i detta avtal skall inte hindra några framtida ändringar av gemen- skapens klassificeringsschema, som kan få följdverkningar på klassifice- ringen inom ramen för avtalet. Alla sådana ändringar skall behandlas i enlig- het med de allmänna bestämmelserna i avtalet.

GEMENSAM FÖRKLARING OM ÄNDRING AV TULLKONCESSIONER OCH OM SARSKILD BEHANDLING AV SPANIEN OCH PORTUGAL

Ett genomförande fullt ut av det system som beskrivs i protokoll 3 kräver hos vissa avtalsslutandc parter ändringar i de nationella prisutjämningssyste- men. Dessa ändringar är inte möjliga utan ändring av tullkoncessioner. Så- dana ändringar torde inte medföra behov av kompensation mellan EES-av- talets avtalsslutandc parter.

Det system som beskrivs i protokoll 3 hindrar inte tillämpningen av rele- vanta övergångsbestämmelser i Anslutningsakten för Spanien och Portugal och skall inte leda till att gemenskapen i dess sammansättning den 31 december 1985 ger de avtalsslutandc EES-parterna en mer gynnad be- handling än den som ges de nya EG-medlemsstaterna. Särskilt hindrar till- lämpningen av detta system inte uttagandet av de särskilda prisutjämnings- belopp som infördes genom Anslutningsakten för Spanien och Portugal.

GEMENSAM FÖRKLARING OM DJURHÄLSA

Utan hinder av bestämmelserna i punkt 2, kapitel 1 (veterinära frågor) i bi- laga I till avtalet beaktar de avtalsslutande parterna den nya utvecklingen av gemenskapens lagstiftning på detta område och är ense om att konsultera varandra i de fall skillnader i deras lagstiftning om djurskydd skapar hinder för den fria rörligheten för varor. De avtalsslutandc parterna är ense om att följa läget på det här området.

GEMENSAM FÖRKLARING OM DET HARMONISERADE SYSTEMET

De avtalsslutande parterna är ense om att så snart som möjligt och senast den 31 december 1992 harmonisera den tyska texten i varubeskrivningen i det harmoniserade systemet och som finns i de relevanta protokollen och bilagorna till EES-avtalet.

Prop. 1991/92:17() Bilaga 14 Slutakt

FÖRKLARINGAR AV Prop. 1991/92:170 REGERINGARNA I Bilaga 14 13st MEDLEMSSTATER Slumkt OCH I EFTA-STATERNA

FÖRKLARING AV EG-MEDLEMSSTATERNAS OCH EFTA-STATERNAS REGERINGAR OM UNDERLATTANDET AV GRANSKONTROLLER

För att främja fri rörlighet för människor skall EG-mcdlcmsstaterna och EF- TA-staterna samarbeta, inom ramen för den ordning som bestäms av veder- börande organ, i syfte att för varandras medborgare samt deras familjemed- lemmar underlätta kontrollerna vid gränserna mellan Sina territorier.

FÖRKLARING AV EG-MEDLEMSSTATERNAS OCH EFTA-STATERNAS REGERINGAR OM POLITISKA SAMTAL

Europeiska ekonomiska gemenskapen och dess medlemsstater och Euro- peiska frihandelssammanslutningens medlemsstater uttryckte sin önskan att stärka sina politiska samtal om utrikespolitik i syfte att utveckla närmare re- lationer på områden av ömsesidigt intresse. De kom därför överens om detta:

att hålla informella utbyten av åsikter på ministernivå vid EES-rådets möten. Det kan vara lämpligt att låta dessa utbyten av åsikter förberedas genom möten på statssekreterarnivå, — att i full utsträckning använda de diplomatiska kanaler som finns, särskilt de diplomatiska respresentationerna i huvudstaden i det land som har ordförandeskapet i EG, i Bryssel och i EFTA-staternas huvudstäder, — att informellt konsultera på konferenser och i internationella organisatio- ner, att detta inte på något sätt skall påverka eller ersätta existerande bilate- rala kontakter på detta område.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Slutakt

TILLFALLIGT ARRANGEMANG FÖR ATT Prop. 1991/92370 FORBEREDA ETT ORDNAT Bilaga 14 IKRAFTTRADANDE AV EES-AVTALET Slutakt

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION Bryssel

Generaldirektoratet för externa relationer Generaldirektören

Ambassadör H. Hafstein Chef för EFTA—delegationen EFTA-sekretariatet Rue d*Arlon 11.8 1040 Bryssel

Herr Ambassadör,

Jag åberopar våra diskussioner angående det tillfälliga EES-skedet och för- står att vi är ense att inrätta ett tillfälligt arrangemang för att förbereda ett ordnat ikraftträdande av avtalet.

Enligt detta arrangemang skall de strukturer och förfaranden som fast- ställts under EES-förhandlingarna bibehållas. En arbetsgrupp på hög nivå biträdd av expertgrupper liknande den tidigare förhandlingsgruppen på hög nivå och förhandlings-grupperna bestående av företrädare för gemenskapen och EFTA, skall bl. a. undersöka i EES-sammanhang nya gemenskapsregler utfärdade mellan den 1 augusti 1991 och tidpunkten för ikraftträdandet av EES-avtalet. Överenskommelser skall upptecknas och avslutas antingen i tilläggsprotokoll som fogas till EES-avtalet eller i lämpliga beslut från den gemensamma EES-kommittén sedan avtalet trätt i kraft. Varje betydande förhandlingsproblem som uppstår under det tillfälliga arrangemanget skall behandlas av den gemensamma EES-kommittén efter avtalets ikraftträ- dande.

Det förutsätts att informations— och konsultationsförfarandena i EES-av- talet kan tillämpas endast efter det att avtalet trätt i kraft. Gemenskapen skall informera EFTA-staterna under det tillfälliga skedet om förslag om nya gemenskaps-rcgler sedan de framlagts för EG:s ministerråd.

Jag skulle vara mycket tacksam för Ditt samtycke till detta tillfälliga arran— gemang.

Med utmärkt högaktning

Horst G. Krenzler

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Slutakt

ISLANDS DELEGATION vid EUROPEISKA GEMENSKAPERNA

Rue Archimede 5 1040 Bruxelles

Bryssel Herr Generaldirektör,

Härmed får jag erkänna mottagandet denna dag av Er skrivelse med föl- jande lydelse:

”Jag åbcropar våra diskussioner angående det tillfälliga EES-skedet och för- står att vi är ense att inrätta ett tillfälligt arrangemang för att förbereda ett ordnat ikraftträdande av avtalet.

Enligt detta arrangemang skall de strukturer och förfaranden som fast- ställts under EES-förhandlingarna bibehållas. En arbetsgrupp på hög nivå biträdd av expertgrupper liknande den tidigare förhandlingsgruppen på hög nivå och förhandlingsgrupperna bestående av företrädare för gemenskapen och EFTA, skall bl. a. undersöka i EES-sammanhang nya gemenskapsregler utfärdade mellan den 1 augusti 1991 och tidpunkten för ikraftträdandet av EES-avtalet. Överenskommelser Skall upptecknas och avslutas antingen i tilläggsprotokoll som fogas till EES-avtalet eller i lämpliga beslut från den gemensamma EES-kommittén sedan avtalet trätt i kraft. Varje betydande förhandlingsproblem som uppstår under det tillfälliga arrangemanget skall behandlas av den gemensamma EES-kommittén efter avtalets ikraftträ- dande.

Det förutsätts att informations- och konsultationsförfarandena i EES-av- talet kan tillämpas endast efter det att avtalet trätt i kraft. Gemenskapen skall informera EFTA-staterna under det tillfälliga skedet om förslag om nya gemenskapsregler sedan de framlagts för EG:s ministerråd.

Jag skulle vara mycket tacksam för Ditt samtycke till detta tillfälliga arran- gemang.” ,

Jag har äran bekräfta mitt samtycke till detta tillfälliga arrangemang.

Med utmärkt högaktning

Hannes Hafstein, Ambassadör Chef för Islands Delegation vid EurOpeiska gemenskapen

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Slutakt

ARRANGEMANG I FRÅGA OM UTGIVNINGEN AV RELEVANT EES- INFORMATION

Prop. 1991/921170 Bilaga 14 Slutakt

ISLANDS DELEGATION Prop. 1991/92:170 vid EUROPEISKA GEMENSKAPERNA Bilaga 14

Rue Archimede 5 Slutakt

1040 Bruxelles

Bryssel

Ärende: Utgivning av EES-relevant information I—Ierr Generaldirektör,

I fråga om utgivningen av den relevanta EES-information som skall publice— ras efter ikraftträdandet av EES-avtalet har jag äran att sammanfatta den träffade överenskommelsen enligt följande.

Det kommer att bli ett Samordnat system bestående av Europeiska ge— menskapernas officiella tidning och med en Speciell EES-bilaga. När infor- mation som skall publiceras både för EG och EFTA är identisk kommer ut— givningen av EG i Europeiska gemenskapernas officiella tidning samtidigt att fungera som utgivning på de tre gemensamma EG/EFTA-språkcn, me- dan informationen på de återstående fyra EFTA-språken (finska, isländska, norska och svenska) kommer att publiceras i EES-tillägget i Europeiska ge- menskapernas officiella tidning. EFTA-staterna åtar sig att ordna med en lämplig infrastruktur i avsikt att säkerställa att nödvändiga översättningar på de fyra icke EG-anknutna EFTA-språken finns tillgängliga i rätt tid. EFTA- staterna kommer att ha ansvaret för att få fram underlaget för framställ- ningen av EES—tillägget.

Utgivningssystemet kommer att innefatta följande delar:

a) Beslut av den gemensamma EES-komittén som avser regelverket och andra beslut, akter; underrättelser etc. av EES-institutioner

Gemensamma EES-kommitténs beslut som avser regelverket skall ges ut på de nio officiella språken i en särskild EES-del av Europeiska gemenskaper- nas officiella tidning. Den utgivningen kommer att fungera som utgivning i fråga om de tre gemensamma Språken. Dessa beslut kommer också att ges ut i EES-tillägget på de nordiska EFTA-ländernas officiella språk och, på EFTA—staternas ansvar, möjligen, i informationssyfte, på EFTA:s arbets— språk.

Samma gäller i fråga om andra beslut, akter, underrättelser, etc. av EES- institutioner, särskilt EES-rådet och den gemensamma EES-kommittén.

I fråga om beslut av den gemensamma EES-kommittén som avser regel- verket, kommer innehållsförteckningen att innehålla hänvisningar till var re- levanta interna EG-texter kan återfinnas.

b) EF 134-information med EG-anknytnt'ng

Information från EFTA-statema, EFTA:s övervakningsmyndighet, EFTA:s ständiga kommitté och EFTA-domstolen som avser t.ex. konkurrens, stat- ligt stöd, offentlig upphandling och tekniska standarder kommer att publice- ras på de nio officiella EG-språken i en särSkild EES-del av Europeiska 701

gemenskapernas officiella tidning. Den utgivningen kommer också att fun- Prop. 1991/92:170 gera som utgivning för EFTA-staterna på de tre gemensamma språken me— Bilaga "14 dan de andra fyra EFTA-språken kommer att tryckas i EES-tillägget. När Slutakt det är av betydelse kommer innehållsförteckningen till EES-delen, respek- tive EES-tillägget att innehålla hänvisningar till var den motsvarande infor- mation från EG och dess medlemsstater kan återfinnas.

c) EG-infarmation med EF TA -anknytning

Information från EG och dess medlemsstater om t.ex. konkurrens, statligt stöd, offentlig upphandling och tekniska standarder kommer att publiceras på de nio officiella EG-språken i Europeiska gemenskapernas Officiella tid- ning. Den utgivningen kommer också att fungera som utgivning för EFTA- staterna på de tre gemensamma språken medan de andra fyra EFTA-Språ- ken kommer att tryckas i EES-tillägget. När det är av betydelse kommer hänvisning att göras till var den motsvarande informationen från EFTA-sta- terna, EFTAzs övervakningsmyndighet, EFTA-staternas ständiga kommitté och EFTA-domstolen kan återfinnas.

De finansiella aspekterna på utgivningssystemet kommer att bli föremål för ett särskilt arrangemang.

Jag skulle vara tacksam om Ni ville bekräfta att Ni samtycker till ovanstå- ende.

Mottag, Herr Generaldirektör, försäkran om min utmärkta högaktning.

Hannes Hafstein, Ambassadör Chef för Islands Delegation vid de Europeiska gemenskaperna

Generaldirektör Horst G. Krenzler Europeiska gemenskapernas kommission Generaldirektorat I Avenue d”Auderghem 35

Bryssel

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION

Generaldirektoratet för externa relationer Gcneraldirektören

Bryssel

Ambassadör H. Hafstein Chef för EFTA-delegationen EFTA-sekretariatet

Rue d*Arlon 118 1040 Bryssel

Herr Ambassadör,

Härmed får jag erkänna mottagandet denna dag av Er skrivelse med föl- 702 jande lydelse:

”I fråga om utgivningen av den relevanta EES-information som skall pub- Prop. 1991/92:170 liccras efter ikraftträdandet av EES-avtalet harjag äran att sammanfatta den Bilaga 14 träffade överenskommelsen enligt följande. Slutakt

Det kommer att bli ett samordnat system bestående av Europeiska gc— menskapernas Officiella tidning och med en speciell EES—bilaga. När infor- mation som skall publiceras både för EG och EFTA är identisk kommer ut- givningen av EG i Europeiska gemenskapernas officiella tidning samtidigt att fungera som utgivning på de tre gemensamma EG/EFTA-språken, me- dan informationen på de återstående fyra EFTA-språken (finska, isländska, norska och svenska) kommer att publiceras i EES-tillägget i Europeiska ge- menskapernas officiella tidning. EFTA—staterna åtar sig att ordna med en lämplig infrastruktur i avsikt att säkerställa att nödvändiga översättningar på de fyra icke EG-anknutna EFTA-språken finns tillgängliga i rätt tid. EFTA- staterna kommer att ha ansvaret för att få fram underlaget för framställ- ningen av EES-tillägget.

Utgivningssystemet kommer att innefatta följande delar:

(1 ) Beslut av den gemensamma EES-kaminen som avser regelverket och andra beslut, akter, underrättelser etc. av EES-institutioner

Gemensamma EES-kommitténs beslut som avser regelverket skall ges ut på de nio officiella språken i en särskild EES-del av Europeiska gemenskaper- nas officiella tidning. Den utgivningen kommer att fungera som utgivning i fråga om de tre gemensamma Språken. Dessa beslut kommer också att ges ut i EES-tillägget på de nordiska EFTA—ländernas officiella språk och, på EFTA-staternas ansvar, möjligen, i informationssyfte, på EFTA:s arbets- språk.

Samma gäller i fråga om andra beslut, akter, underrättelser, etc. av EES- institutioner, särskilt EES-rådet och den gemensamma EES-kommittén.

I fråga om beslut av den gemensamma EES-kommittén som avser regel- verket, kommer innehållsförteckningen att innehålla hänvisningar till var re- levanta interna EG-texter kan återfinnas.

b) EF DI information med E G-anknytning

Information från EFTA-staterna, EFTA:s övervakningsmyndighet, EFTA:s ständiga kommitté och EFTA-domstolen som avser t.ex. konkurrens, stat- ligt stöd, offentlig upphandling och tekniska standarder kommer att publice- ras på de nio officiella EG-språken i en särskild EES-del av Europeiska ge- menskapernas officiella tidning. Den utgivningen kommer också att fungera som utgivning för EFTA-staterna på de tre gemensamma språken medan de andra fyra EFTA-språken kommer att tryckas i EES-tillägget. När det är av betydelse kommer innehållsförteckningen till EES-delen, respektive EES- tillägget att innehålla hänvisningar till var den motsvarande Information från EG och dess medlemsstater kan återfinnas.

c) EG-information med EF TA -anknytning

Information från EG och dess medlemsstater om t.ex. konkurrens, Statligt stöd, offentlig upphandling och tekniska standarder kommer att publiceras på de nio officiella EG-språken i Europeiska gemenskapernas officiella tid- ning. Den utgivningen kommer också att fungera som utgivning för EFTA- staterna på de tre gemensamma språken medan de andra fyra EFTA-språ- ken kommer att tryckas i EES-tillägget. När det är av betydelse kommer hänvisning att göras till var den motsvarande informationen från EFTA-sta- terna, EFTA:s övervakningsmyndighet, EFTA-staternas ständiga kommitté och EFTA-domstolen kan återfinnas.

De finansiella aspekterna på utgivningssystemet kommer att bli föremål för ett särskilt arrangemang.

Jag skulle vara tacksam om Ni ville bekräfta att Ni samtycker till ovanstå- ende.”

Jag har äran bekräfta mitt samtycke till ovanstående. Mottag, Herr Ambassadör, försäkran om min utmärkta högaktning.

Horst G. Krenzler

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Slutakt

ARRANGEMANG RÖRANDE Pr0p. 1991/92:170 UTGIVN INGEN AV EFTA:s Bilaga 14 ANBUDSINFORDRINGAR Slutakt EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION

Generaldirektoratet för externa relationer Gcneraldirektören

Bryssel

Ambassadör H. Hafstein Chef för EFTA-delegationen EFTA-sekretariatet

Rue d'Arlon 118 1040 Bryssel

Ärende: Utgivning av EFTA:s anbudsinfordringar Herr Ambassadör,

Beträffande det offentliggörande av anbudsinfordringar från EFTA-staterna i Europeiska gemenskapernas officiella tidning som anges i bilaga XVI till EES-avtalet, har jag äran att sammanfatta den överenskommelse vi nådde enligt följande:

a) Anbudsinfordringar från EFTA-staterna skall sändas på åtminstone ett av gemenskapens språk till Byrån för Europeiska gemenskaper- nas offentliga publikationer (OPOCE). Anbudsinfordringen skall ange på vilket EG-språk den skall anses autentisk.

b) OPOCE skall offentliggöra anbudsinfordringen som skall anses au- tentisk, i dess helhet i Europeiska gemenskapernas officiella tidning och i Tenders Electronic Daily, TEDzs, databank. En sammanfatt- ning av de viktigaste delarna skall offentliggöras på de övriga offi- ciella EG-språken.

c) Anbudsinfordringar från EFTA skall publiceras av OPOCE i S-se- rien av Europeiska gemenskapernas officiella tidning tillsammans med anbudsinfordringar från EG inom de tids-frister som framgår av de rättsakter det hänvisas till i bilaga XVI.

d) EFTA-staterna åtar sig att se till att anbudsinfordringarna översänds till OPOCE på ett officiellt EG—språk i så god tid att, förutsatt att OPOCE:S skyldighet att översätta anbudsinfordringarna till de offi- ciella EG-språken och publicera dem i Europeiska gemenskapernas officiella tidning och i Tenders Electronic Daily inom en tidsrymd av tolv dagar (i brådskande fall fem dagar) har respekterats, den tid som är tillgänglig för leverantörer och entre-prenörer att avge anbud och intresseförklaringar inte skall inskränkas med hänsyn till tids- fristerna som anges i bilaga XVI. 705

45 Riksdagen 199/EU;”. [saml. Nr [70. Bil. 14

Prop. 1991/92:17() Bilaga 14 Slutakt

e) Anbudsinfordringar från EFTA skall sändas in i samma format som de förebilder av anbudsinfordringar som bilagts de rättsakter som det hänvisas till i bilaga XVI. I syfte att upprätta ett effektivt och snabbt system för översättning och publicering, skall emellertid EF- TA-staterna beakta att de rekommenderats att göra standardiserade anbudsinfordringar för var och en av staterna i enlighet med vad som rekommenderats var och en av de tolv medlemsstaterna i rekom- mendation 91/561/EEG av den 24 oktober 1991.]

f) De avtal som undertecknats 1988 och 1989 av EG-kommissionen ge- nom OPOCE och de utsedda kontrahenterna från Finland, Norge, Schweiz, Sverige och Österrike om publicering av leverantörsavtal från EFTA som omfattas av avtalet inom GATT om regeringsupp- handling skall upphävas när EES-avtalet träder i kraft.

g) De finansiella aspekterna på detta publiceringssystem skall behand- las genom ett särskilt arrangemang som skall komma till stånd för all övrig publicering med anledning av EES.

Jag skulle vara tacksam om Ni ville bekräfta att Ni samtycker till ovanstå- ende.

Mottag, I-Ierr Ambassadör, försäkran om min utmärkta högaktning.

Horst G. Krenzler

ISLAN DS DELEGATION

vid EUROPEISKA GEMENSKAPERNA Rue Archimede 5 1040 Bruxelles

Bryssel Herr Generaldirektör,

Härmed får jag erkänna mottagandet denna dag av Er skrivelse med föl- jande lydelse:

Ӏrende: Utgivning av EFTA:s anbudsinfordringar

Beträffande det offentliggörande av anbudsinfordringar från EFTA-staterna i Europeiska gemenskapernas Officiella tidning som anges i bilaga XVI till EES-avtalet, har jag äran att sammanfatta den överenskommelse vi nådde enligt följande:

a) Anbudsinfordringar från EFTA-staterna skall sändas på åtminstone ett av gemenskapens språk till Byrån för Europeiska gemenskaper- nas offentliga publikationer (OPOCE). Anbudsinfordringen skall ange på vilket EG-språk den skall anses autentisk.

lEGT nr I.. 305. 6.11.1991 och EGT ur S 217 A — N. 16.11.1991. 706

b) OPOCE skall offentliggöra anbudsinfordringen som skall anses au- Prop. 1991/92:170 tentisk, idess helhet i Europeiska gemenskapernas officiella tidning Bilaga 14 och i Tenders Electronic Daily, TEDzs, databank. En sammanfatt- Slutakt ning av de viktigaste delarna skall offentliggöras på de övriga offi- ciella EG-språken.

c) Anbudsinfordringar från EFTA skall publiceras av OPOCE i S-se- rien av Europeiska gemenskapernas officiella tidning tillsammans med anbudsinfordringar från EG inom de tids-frister som framgår av de rättsakter det hänvisas till i bilaga XVI.

d) EFTA-staterna åtar sig att se till att anbudsinfordringarna översänds till OPOCE på ett officiellt EG-språk i så god tid att, förutsatt att OPOCE:s skyldighet att översätta anbudsinfordringarna till de offi- ciella EG-språken och publicera demi Europeiska gemenskapernas officiella tidning och i Tenders Electronic Daily inom en tidsrymd av tolv dagar (i brådskande fall fem dagar) har respekterats, den tid som är tillgänglig för leverantörer och entre-prenörer att avge anbud och intresseförklaringar inte skall inskränkas med hänsyn till tids- fristerna som anges i bilaga XVI.

c) Anbudsinfordringar från EFTA skall sändas in i samma format som de förebilder av anbudsinfordringar som bilagts de rättsakter som det hänvisas till i bilaga XVI. I syfte att upprätta ett effektivt och snabbt system för översättning och publicering, skall emellertid EF- TA-staterna beakta att de rekommenderats att göra standardiserade anbudsinfordringar för var och en av staterna i enlighet med vad som rekommenderats var och en av de tolv medlemsstaterna i rekom- mendation 91/56l/EEG av den 24 oktober 19911.

T) De avtal som undertecknats 1988 och 1989 av EG-kommissionen ge- nom OPOCE och de utsedda kontrahenterna från Finland, Norge, Schweiz, Sverige och Österrike om publicering av leverantörsavtal från EFTA som omfattas av avtalet inom GATT om regeringsupp- handling skall upphävas när EES-avtalet träder i kraft.

g) De finansiella aspekterna på detta publiceringssystem skall behand- las genom ett särskilt arrangemang som skall komma till stånd för all övrig publicering med anledning av EES.

Jag skulle vara tacksam om Ni ville bekräfta att Ni samtycker till ovanstå- ende.”

Jag har äran bekräfta mitt samtycke till ovanstående. Mottag, Herr Generaldirektör, försäkran om min utmärkta högaktning.

Hannes Hafstein, Ambassadör Chef för Islands delegation vid Europeiska gemenskaperna

lEGT nr L305, 6.11.1991 och EGT nr 5 217 A — N, 16.11.1991. 707

ÖVERENSKOMNA PROTOKOLLSANTECKNINGAR Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Slutakt

vid förhandlingar om ett avtal mellan Europeiska ekonomiska gemenska- pen, Europeiska kol- och stålgemenskapen samt medlemsstaterna i dessa och EFTA-staterna om skapandet av ett europeiskt ekonomiskt samarbets- område

De avtalsslutande parterna har enats om följande:

Ifråga om artikel 26 och protokoll 13

Före ikraftträdandet av avtalet skall den Europeiska gemenskapen med in- tresserade EFTA-stater undersöka om villkoren för tilllämpning mellan ge- menskapen och berörda EFTA-stater av artikel 26 i avtalet inom fiskerisek- torn är uppfyllda oavsett bestämmelserna i första stycket i protokoll 13.

Ifråga om ar1ikcl 56.3

Ordet ”märkbar” i artikel 56.3 i avtalet skall förstås ha den betydelse det har i kommissionens meddelande 86/C 231/02 av den 3 september 1986 om avtal av mindre betydelse som inte faller in under artikel 85.1 i fördraget om upp- rättandet av EuropeiSka ekonomiska gemenskapen (EGT nr C 231, 12.9.1986, s. 2).

Ifråga om anikel 90

Det kommer att klarläggas i EES-rådets arbetsordning att vid beslutsfattan- det talar EFTA-ministrar med en röst.

Ifråga om artikel 91

Om det anses nödvändigt, skall EES-rådet i sin arbetsordning ta in bestäm- melser om möjligheten att tillsätta underkommittéer eller arbetsgrupper.

Ifråga om anikel 91.2

Det kommer att klarläggas i EES-rådets arbetsordning att orden enär om- ständigheterna kräver detä i artikel 91.2 avser den situation då en avtalsslu- tande part utnyttjar sin odroit daévocationä i enlighet med artikel 89.2.

Ifråga om artikel 94.3

Det är underförstått att Gemensamma EES-kommittén vid ett av sina första sammanträden, när den fastställer sin arbetsordning, fattar beslut om att till- sätta dc underkommittéer eller arbetsgrupper som behövs särskilt för att bi- träda den vid fullgörandet av dess uppgifter t. ex. när det gäller varors ur- sprung och andra tullfrågor.

Ifråga om artikel 1025 Prop. 1991/921170 När det gäller provisorisk suspension enligt artikel 102.5 skall omfattningen Bilaga 14 och ikraftträdandet kungöras på ett lämpligt sätt. Slutakt

I fråga om artikel I 02.6

Artikel 102.6 är tillämplig endast i fråga om rättigheter som faktiskt har för— värvats och inte om rättigheter som endast har förväntats. Exempel på så— dana förvärvade rättigheter är: — en suspension i fråga om fri rörlighet för arbetstagare skall inte påverka en arbetstagares rätt att stanna kvar i en avtalsslutande part som han har flyttat till redan innan bestämmelserna upphävdes, — en suspension i fråga om fri etablering skall inte påverka ett företags rät— tigheter i en avtalsslutandc part där det har etablerat sig före suspensio— nen, en suspension i fråga om investeringar i t. ex. fastigheter skall inte på— verka investeringar som har gjorts före tidpunkten för suspensionen, en suspension ifråga om statlig upphandling skall inte påverka utförandet av ett kontrakt som har tilldelats före tidpunkten för suspensionen, en suspension i fråga om erkännandet av ett utbildningsbevis skall inte påverka rätten för innehavaren av ett sådant bevis att fortsätta med sin yrkesverksamhet i en avtalsslutandc part som inte har utfärdat beviset,

! fråga om artikel 103

Om ett beslut fattas av EES-rådet skall artikel 103.1 vara tillämplig.

I fråga om artikel 109.3

Termen otillämpningä i artikel 109.3 i avtalet skall även avse avtalets genom— förande.

Ifråga om artikel I I I

Suspension är inte till gagn för avtalets goda fungerande och alla ansträng- ningar skall göras för att undvika det.

Ifråga om artikel 112. I

Bestämmelserna i artikel 112.1 avser även förhållandena inom ett visst om- råde.

Ifråga om artikel 123

Bestämmelserna i artikel 123 kommer inte att utnyttjas på ett otillbörligt sätt för att hindra utlämnandet av uppgifter på konkurrensområdet.

46 Riksdagen [991/92. [sam/. Nr 170. Bil. [4

Ifråga om artikel 129 Prop_ 1991/92:170 Skulle- någon av dem inte vara beredd att ratificera avtalet skall signatärerna Bilaga 14 ompröva läget. Slutakt

I fråga om artikel 129

Om någon av de avtalsslutandc parterna inte ratificerar avtalet, skall övriga fördragsslutande parter sammankalla en diplomatisk konferens för att be- döma följderna för avtalet av den uteblivna ratifikationen och undersöka möjligheten av att anta ett protokoll innehållande ändringar vilka skall vara föremål för nödvändiga interna procedurer. En sådan konferens skall sam- mankallas så snart det blivit klart att en avtalsslutandc part inte kommer att ratificera avtalet eller senast om tidpunkten för avtalets ikraftträdande inte beaktas.

Ifråga om protokoll 3

Tilläggen 2 _ 7 till protokoll 3 kommer att färdigställas innan detta avtal trä- der i kraft.

Tilläggen 2 — 7 till protokoll 3 skall utarbetas så snart som möjligt och i vart fall före den ljuli 1992. Beträffande tillägg 2 skall experter utarbeta en lista över råvaror som får bli föremål för prisutjämning på basis av de råvaror som var föremål för prisutjämningsåtgärder i de avtalsslutandc parterna före avtalets ikraftträdande.

Ifråga om protokoll 3, artikel I]

I syfte att underlätta tillämpningen av protokoll nr 2 till frihandelsavtalen skall bestämmelserna i protokoll nr 3 till vart och ett av dessa frihandelsavtal rörande definitionen av begreppet ”ursprungsvaror” och formerna för admi- nistrativt samarbete ändras före EES-avtalets ikraftträdande. Dessa änd- ringar skall syfta till att bringa de ovannämnda bestämmelserna, bl.a. de som rör ursprungsbevis och administrativt samarbete, så nära som möjligt i linje med dem som återfinns i protokoll 4 till EES-avtalet med bibehållande av det ”diagonala" kumulationssystem och motsvarande bestämmelser som för närvarande tillämpas inom ramen för protokoll nr 3. Det är sålunda under- förstått att dessa ändringar inte skall ändra den liberaliseringsgrad som upp- nåtts under frihandelsavtalen.

Ifråga om protokoll 9

Före ikraftträdandet av avtalet skall den Europeiska gemenskapen och in- tresserade EFTA-stater fortsätta sina diskussioner om ändringar av lagstift- ningen rörande transitering av fisk och fiskprodukter i syfte att uppnå en till- fredsställande lösning.

I fråga om protokoll ]1, artikel 14.3 Prop, 1991/92:170 Gemenskapen skall, samtidigt som den till fullo uppfyller kommissionens Bilaga 14 samordningsroll, utveckla direkta kontakter på det sätt som anges i kommis- Slutakt sionens arbetsdokument nr XXI/201/89, om det kan bidra till att protokollet fungerar på ett flexibelt och effektivt sätt och så länge detta sker på ömsesi- dig basis.

Ifråga om protokoll 16 och bilaga VI

Möjligheten att vidmakthålla bilaterala avtal på socialförsäkringsområdet efter utgången av övergångstiderna för fri rörlighet för personer kan diskute- ras på bilateral basis mellan Schweiz och intresserade stater.

Ifråga om protokoll 20

De avtalsslutande parterna skall inom ramen för de berörda internationella organisationerna utarbeta regler för tilllämpning av åtgärder till strukturell förbättring av den österrikiska flottan, med beaktande av omfattningen av denna flottas deltagande i den marknad som dessa åtgärder avser. Vederbör- lig hänsyn skall tas till den tidpunkt vid vilken Österrikes skyldigheter inom ramen för åtgärderna för strukturell förbättring skall börja tillämpas.

Ifråga om protokoll 23 och 24 (artikel 12 om språk)

EG-kommissionen och EFTA:s övervakningsmyndighet skall sörja för prak- tiska arrangemang för ömsesidig hjälp eller vilken som helst annan lämplig lösning särskilt när det gäller översättnings-frågor.

Ifråga om protokoll 30

Följande EG-kommittéer på statistikområdet har konstaterats vara kommit- téer där EFTA-staterna skall delta i full omfattning enligt artikel 2 i detta protokoll.

]. Kommittén för Europeiska gemenskapemas statistikprogram

upprättad enligt

389 D 0382: Rådets beslut nr 89/382/EEG, EURATOM av den 19 juni 1989 om tillsättandet av en kommitté för Europeiska gemenskapernas statis- tiska program (EGT nr L 181, 28.6.1989, s. 47).

upprättad enligt 391 D 0115: Rådets beslut nr 91/115/EEG av den 25 februari 1991 om upp-

rättandet av en kommitté för valuta-, finans- och betalningsbalansstatistik (EGT nr L 59, 6.3.1991, s. 19).

3. Kommittén för statistisk sekretess Prop, 1991/921170 upprättad enligt - Bilaga 14 390 R 1588: Rådets förordning (EEG, EURATOM nr 1588/90) av den 11 Slutakt juni 1990 om utlämnande av sekretessbelagda statistiska uppgifter till Euro- peiska gemenskapernas statistikkontor (EGT nr 151, 15.6.1990, s. 1).

4. Kommittén för harmonisering av beräkning och sarnmanstt'illning av BNP till marknadspris

upprättad enligt 389 L 0130: Rådets direktiv 89/130/EEG, EURATOM av den 13 februari

1989 om harmonisering av beräkningen av bruttonationalinkomst till mark- nadspriser (EGT nr L 49, 21.2.1989, s. 26).

upprättad enligt 391 D 0116: Rådets beslut 91/116/EEG av den 25 februari 1991 om upprät-

tandet av Europeiska rådgivande kommittén för statistik på det ekonomiska och sociala området (EGT nr L 59, 6.3.1991, s. 21).

EFTA-staternas rättigheter och skyldigheter i fråga om nämnda EG-kom- mittéer regleras av den gemensamma förklaringen om tilllämpliga procedu- rer i sådana fall där EFTA-staterna i överensstämmelse med artikel 76 och

del VI i avtalet och motsvarande protokoll deltari full omfattning i EG-kom- mittéer.

Ifråga om protokoll 36, artikel 2

EFTA-staterna kommer, innan avtalet träder i kraft, att besluta om det antal medlemmar från ett vart av deras parlament som skall ingå i den EES ge- mensamma parlamentarikerkommittén.

Ifråga om protokoll 37

I enlighet med artikel 6 i protokoll 23 omfattar hänvisningen till Rådgivande kommmittén för kartell- och monopolfrågor (rådets förordning (EEG) nr 17/62) också — Rådgivande kommittén för kartell-. och monopolfrågor inom transport- sektorn (rådets direktiv (EEG) nr 1017/68) Rådgivande kommittén för avtal- och monopolfrågor inom sjötransport- sektorn (rådets direktiv (EEG nr 4056/86) — Rådgivande kommittén för avtal- och monopolfrågor inom lufttransport- sektorn (rådets förordning (EEG) nr 3975/87).

I fråga om protokoll 37 Prop. 1991/922170 Med tillämpning av omprövningsklausulen i artikel 101.2 i avtalet skall vid Bilaga 14 ikraftträdandet av detta avtal en kommitté läggas till på listan i protokoll 37, Slutakt nämligtSmnordningsgruppen för ömsesidigt erkännande av utbildningsbevis

om högre utbildning (rådets direktiv 89/48/EEG). Detaljbestämmelscr om deltagande kommer att utfärdas.

I fråga om protokoll 47

De avtalsslutandc parterna kommer att utarbeta ett system för ömsesidigt bistånd mellan myndigheter som är ansvariga för att säkerställa efterlevna- den av gemenskapsbestämmelser och nationella bestämmelser på vinområ- det på grundval av de relevanta bestämmelserna i rådets förordning (EEG) nr 2048/89 av den 19 juni 1989 som fastställer allmänna regler om kontroll inom vinsektorn.

Villkor för detta ömsesidiga bistånd kommer att fastställas innan detta av- tal träder i kraft. Till dess att ett sådant system har kommit tillstånd skall de relevanta bestämmelserna i de bilaterala avtalen mellan gemenskapen och Schweiz och mellan gemenskapen och Österrike om samarbete och kontroll på vinområdet alltjämt tillämpas.

Ifråga om bilagorna VI och VII

Ytterligare särskilda anpassningar som redovisas i ett dokument från NG III av den 11 november 1991, återstår att göra på socialförsäkringsområdet och ifråga om ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer innan EES-avtalet träder i kraft.

Ifråga om bilaga VII

Ingen stat för vilken EES-avtalet gäller får efter tidpunkten för avtalets ikraftträdande åberopa artikel 21 i rådets direktiv nr 75/362/EEG av den 16 juni 1975 (EGT nr L 167, 30.6.1975, s. 1) för att kräva att medborgare från andra stater för vilka avtalet gäller genomgår ytterligare förberedande ut- bildning för att få behörighet som läkare inom socialförsäkringen.

Ifråga om bilaga VII

Ingen stat för vilken EES-avtalet gäller får efter tidpunkten för avtalets ikraftträdande åberopa artikel 20 i rådets direktiv nr 78/686/EEG av den 25 juli 1978 (EGT nr L 233, 24.8.1978, s. 1) för att kräva att medborgare från andra stater för vilka avtalet gäller genomgår ytterligare förberedande ut- bildning för att få behörighet som tandläkare inom socialförsäkringen.

Ifråga om bilaga VII

Ingenjörer som tillhör Stiftelsen för det schweiziska registret över ingenjö- rer, arkitekter och tekniker (REG) omfattas av artikel 1 d, första stycket, i 713

rådets direktiv nr 89/48/EEG av den 22 december 1988 (EGT nr L 19, Prop. 1991/92:17() 24.1.1989, s. 16) enligt ett generellt system för erkännadc av examensbevis Bilaga ]4 utfärdade för yrkesutbildningar som omfattar minst tre års studier, i den mån Slutakt som de uppfyller de villkor som anges i artikel 1 a i detta direktiv.

Ifråga om bilaga IX

Före den 1 januari 1993 skall Island, Finland och Norge upprätta en förteck- ning över de skadeförsäkringsföretag som är undantagna från kraven i artik- larna 16 och 17 i rådets direktiv nr 73/239/EEG (EGT nr L 228, 16.8.1973, s. 3) samt översända denna till de övriga avtalsslutandc parterna.

Ifråga om bilaga IX

Före den 1 januari 1993 skall Island upprätta en förteckning över de livför- säkringsföretag som är undantagna från kraven i artiklarna 18, 19 och 20 i rådets direktiv nr 79/267/EEG (EGT nr L 63, 13.3.1979, s. 1) samt översända denna till de övriga avtalsslutandc parterna.

Ifråga om bilaga XIII

De avtalsslutandc parterna skall granska rådets direktiv 91/439/EEG om körkort av den 29 juli 1991 i enlighet med det gemensamt överenskomna förfarandet i avsikt att ta upp det i bilaga XIII om transport.

I fråga om bilaga XIII

Dc EFTA-stater som är parter i Europeiska avtalet om besättningar i fordon som deltar i internationell landsvägstrafik (AETR) skall, innan föreliggande avtal träder i kraft, göra följande reservation till AETR:

”Transportverksamhet mellan avtalsslutandc parter i EES-avtalet skall an- ses som nationell transportverksamhet enligt AETR, i den mån sådan verk- samhet inte omfattar transitering genom ett territorium tillhörande en tredje stat som är part i AETR.”

Gemenskapen skall vidta de åtgärder som behövs för att åstadkomma motsvarande ändringar i EG-medlemsstaternas reservationer.

Ifråga om bilaga X VI

Det är underförstått att artikel 100 i avtalet skall tillämpas på kommittéerna inom området offentlig upphandling.

FÖRKLARINGAR AV Prop. 1991/92:170 EN ELLER FLERA AV Bilaga 14 DE AVTALSSLUTANDE PARTERNA Slutakt TILL AVTALET OM ETT EUROPEISKT EKONOMISKT SAMARBETSOMRÅDE

FÖRKLARING AV FINLANDS, ISLANDS, NORGES OCH SVERIGES REGERINGAR OM ALKOHOLMONOPOL

Utan att detta inskränker skyldigheterna enligt avtalet erinrar Finland, Is- land, Norge och Sverige om att deras alkoholmonopol grundar sig på viktiga hälso- och socialpolitiska hänsyn.

FÖRKLARING AV LIECHTENSTEINS OCH SCHWEIZ REGERINGAR OM ALKOHOLMONOPOL

Utan att detta inskränker skyldigheterna enligt avtalet erinrar Liechten- steins och Schweiz regeringar om att deras alkoholmonopol grundar sig på viktiga jordbruks-, hälso- och socialpolitiska hänsyn.

FÖRKLARING AV EUROPEISKA GEMENSKAPEN OM OMSESIDIGT BISTAND I TULLFRAGOR

Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater förklarar att de uppfattar att sista meningen i artikel 11.1 i protokoll 11 om ömsesidigt bistånd i tullfrå- gor omfattas av bestämmelserna i artikel 2.2 i protokollet.

FÖRKLARING AV EFTA—LÄNDERNAS _. __ REGERINGAR OM FRI RORLIGHET FOR LATrA LASTBILAR

Fri rörlighet enligt bilaga 2 om tekniska föreskrifter, standarder, provning och certifiering, del I Motorfordon, för lätta lastbilar från den 1 januari 1995 accepteras av EFTA-länderna under förutsättning att ny lagstiftning, som är i överensstämmelse med de övriga motorfordonskategorierna, är tillämplig vid denna tidpunkt.

FÖRKLARING AV LIECHTENSTEINS REGERING OM PRODUKTANSVAR

Liechtensteins regering förklarar vad avser artikel 14 i rådets direktiv 715 85/374/EG att Liechtenstein vid detta avtals ikraftträdande i nödvändig om-

fattning skall ha infört lagstiftning om skydd mot atomolyckor motsvarande Prop. 1991/921170 det som internationella konventioner ger. Bilaga 14

Slutakt

FÖRKLARING AV LIECHTENSTEINS REGERING OM LANDETS SPECIELLA LAGE

Liechtensteins regering,

som hänvisar till punkt 18 i den gemensamma förklaringen av den 14 maj 1991 från ministermötet mellan Europeiska gemenskapen, dess medlemssta- ter och Europeiska frihandelssammanslutningens stater,

som på nytt bekräftar skyldigheten att säkerställa efterlevnaden av alla be- stämmelser i EES-avtalet och att tilllämpa dem i god tro,

förväntar sig att vederbörlig hänsyn skall tas enligt EES-avtalet till landets speciella geografiska förhållanden,

och anser att en situation som motiverar de åtgärder som avses i artikel 112 i EES-avtalet särskilt skall anses föreligga, om kapitalinflöden från en annan avtalsslutandc part kan äventyra den bofasta befolkningens tillgång till fastigheter, eller om det i förhållande till antalet stadigvarande bosatta invånare sker en extraordinär ökning av antalet medborgare från EG:s med- lemsstater eller de andra EFTA-staterna eller av det totala antalet sysselsätt- ningstillfällen.

FÖRKLARING AV OSTERRIKES REGERING OM SKYDDSÅTGARDER

Österrike förklarar att de speciella geografiska förhållandena gör att till- gången på markområden för bostadsändamål (särskilt mark för husbyg— gande) i delar av Österrike är mera knapp än vad som är normalt. Därför kan störningar på fastighetsmarknaden komma att leda till sådana allvarliga ekonomiska, samhälleliga eller miljöbetingade problem av regional natur som avses i skyddsklausulen i artikel 112 i EES-avtalet, och föranleda åtgär- der med stöd av den artikeln.

FÖRKLARING AV EUROPEISKA GEMENSKAPEN

Europeiska gemenskapen anser att förklaringen av Österrikes regering om skyddsåtgärder inte skall inverka på de avtalsslutandc parternas rättigheter och skyldigheter enligt detta avtal.

FÖRKLARING AV ISLANDS OREGERING OM ANVÄNDNING AV SKYDDSATGÄRDER ENLIGT EES- AVTALET

På grund av dess ekonomiska ensidiga karaktär och det förhållandet att dess territorium är glest befolkat förklarar Island det som sin uppfattning att det, utan inskränkning i de skyldigheter som följer av avtalet, får vidta skyddsåt- gärder om tillämpningen av EES-avtalet medför bl. a. följande: — allvarliga störningar på arbetsmarknaden till följd av omfattande inflytt- 716

ning av arbetskraft till vissa geografiska områden, vissa typer av arbete Prop. 1991/922170 eller vissa branscher, eller Bilaga 14 allvarliga störningar på fastighetsmarknaden. Slutakt

FÖRKLABINQ AV SCHWEIZ REGERING OM SKYDDSATGARDER

Schweiz förklarar det som sin uppfattning att landet, till följd av sina spe— ciella geografiska och demografiska förhållanden, har möjlighet att vidta åt- gärder för att begränsa invandring från EES-länder i händelse av obalans i demografiska, sociala eller ekologiska hänseenden, föranledd av EES—med- borgares förflyttningar.

FÖRKLARING AV EUROPEISKA GEMENSKAPEN

Europeiska gemenskapen anser att förklaringen av Schweiz regering om skyddsåtgärder inte skall inverka på de avtalsslutande parternas rättigheter och skyldigheter enligt detta avtal.

FÖRKLARING AV SCHWEIZ REGERING OM INFÖRANDET AV HÖGSKOLESTUDIER I ARKITEKTUR VID HÖGRE TEKNISKA UTBILDNINGSANSTALTER

Genom att begära att examensbeviset i arkitektur som utfärdas vid de högre tekniska utbildningsanstalterna i Schweiz införs i artikel 11 i direktiv 85/384/EEG förklarar Schweiz sig berett att inrätta en kompletterande, ett- årig högskoleutbildning avslutad med en examen, för att ombesörja att hela utbildningsgången uppfyller de i artikel 4.1 a föreskrivna kraven. Denna kompletterande utbildning kommer att införas av förbundsregeringens indu- stri- och arbetsmarknadsstyrelse från och med läsåret 1995/l996.

FÖRKLARING AV OSTERRIKES OCH SCI-IWEIZ REGERINGAR OM AUDIOVISUELLA TJANSTER

Med hänvisning till rådets direktiv 89/552/EEC av den 3 oktober 1989 om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utövandet av sändningsverksamhet för televi- sion, förklarar Österrikes och Schweiz regeringar att de i enlighet med gäl- lande gemenskapsrätt, som den tolkats av EurOpeiska gemenskapernas domstol, kommer att ha möjlighet att vidta lämpliga åtgärder i händelse av utlokaliscring i syfte att kringgå nationell lagstiftning.

FÖRKLARING AV LIECHTENSTEINS OCH SCHWEIZ REGERINGAR OM ADMINISTRATIVT BISTÅND

Med hänvisning till de bestämmelser i EES-avtalet som avser samarbete 717 mellan tillsynsmyndigheter inom området för finansiella tjänster (bankverk-

samhet, fondföretag och handel med värdepapper) understryker Schweiz och Liechtensteins regeringar den vikt de fäster vid principerna om sekretess och integritet samt förklarar sin uppfattning att information som tillhanda- hålls av deras behöriga myndigheter kommer att behandlas av mottagande myndigheter i överensstämmelse med dessa principer. Detta innebär, om inte annat följer av det relevanta regelverket, att

— alla personer som är eller har varit anställda hos myndigheter som tar emot information skall iaktta tystnadsplikt. Information som betecknas som konfidentiell skall behandlas därefter, behöriga myndigheter som tar emot konfidentiell information får an- vända denna endast för fullgörande av sina uppgifter, sådana de angivits i det relevanta regelverket.

F ÖRKLARING AV EUROPEISKA GEMENSKAPEN

Europeiska gemenskapen anser att den förklaring som gjorts av Schweiz och Liechtensteins regeringar om administrativt bistånd inte skall inverka på de avtalsslutande parternas rättigheter och skyldigheter enligt detta avtal.

FÖRKLARING AV SCHWEIZ REGERING OM TILLAMPNIN G AV SKYDDSKLAUSULEN I SAMBAND MED KAPITALRORELSER

I betraktande av det förhållandet att tillgången på produktiv mark är särskilt liten i Schweiz, att utländsk efterfrågan på fast egendom traditionellt har va- rit stor och att därutöver den andel av den bofasta befolkningen som bor på egen fastighet är liten i jämförelse med vad som gäller för övriga Europa, förklarar Schweiz det som sin uppfattning att landet får vidta skyddsåtgär- der, särskilt om kapitalinllöde från andra avtalsslutandc parter medför stör- ningar på fastighetsmarknaden, vilka bland annat skulle kunna äventyra den bofasta befolkningens tillgång till fast egendom.

FÖRKLARING AV EUROPEISKA GEMENSKAPEN

Europeiska gemenskapen anser att den förklaring som gjorts av Schweiz re- gering om tillämpning av skyddsdklausulen i samband med kapitalrörelser inte skall inverka på de avtalsslutandc parternas rättigheter och skyldigheter enligt detta avtal.

FÖRKLARING AV NORGES REGERING OM DIREKT VERKSTÄLLBARHET FÖR EG- INSTITUTIONERNAS BESLUT OM BETALNINGSFÖRPLIKTELSER RIKTADE TILL FÖRETAG I NORGE

De avtalsslutandc parterna görs uppmärksammma på att Norges nuvarande författning inte tillåter direkt verkställbarhet för EG-institutionernas beslut om betalningsförpliktelser riktade till företag i Norge. Norge förklarar att

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Slutakt

sådana beslut även i fortsättningen bör riktas direkt till företagen i fråga och Prop. 1991/92:170 att dessa bör fullgöra sina förpliktelser i överensstämmelse med nuvarande Bilaga 14 praxis. Dessa begränsningar i fråga om direkt verkställbarhet för EG-institu- Slutakt tionernas beslut om betalningsförpliktelser gäller inte dotterföretag eller till- gånger inom gemenskapens territorium som tillhör företag i Norge. Om problem skulle uppstå, är Norge berett att inleda överläggningar och samarbeta för att finna en lösning som är tillfredsställande för båda parter.

FÖRKLARIN G AV EUROPEISKA GEMENSKAPEN

EG-kommissionen skall fortlöpande bevaka den situation som beskrivs i Norges ensidiga förklaring. Kommissionen får när som helst inleda överlägg- ningar med Norge för att finna tillfredsställande lösningar på de problem som kan uppstå.

FÖRKLARING AV OSTERRIKES REGERING OM VERKSTÄLLANDET PÅ DESS TERRITORIUM AV BESLUT AV EG-INSTITUTIONER OM BETALNINGSFÖRPLIKTELSER

Österrike förklarar att dess skyldighet att på sitt territorium verkställa så- dana beslut av EG-institutioncr som innefattar betalningsförpliktelser, en- dast skall gälla sådana beslut som till alla delar omfattas av bestämmelserna i EES-avtalet.

FÖRKLARING AV EUROPEISKA GEMENSKAPEN

Gemenskapen uppfattar Österrikes förklaring på så sätt att verkställandet av beslut enligt vilka företag åläggs betalningsförpliktelser skall säkerställas på Österrikes territorium i den mån sådana beslut om betalningsförpliktelser är grundade även om inte uteslutande — på bestämmelser i EES-avtalet.

Kommissionen får när som helst ta initiativ till överläggningar med Öster- rikes regering för att finna tillfredsställande lösningar på eventuella problem som uppstår.

FÖRKLARING AV EUROPEISKA GEMENSKAPEN OM VARVSINDUSTRI

Det är Europeiska gemenskapens överenskomna policy att successivt minska nivån på kontraktsbascrat produktionsstöd till skeppsvarven. Kom- missionen försöker att sänka nivån på stödtaket så långt och så snabbt som det är förenligt med det sjunde direktivet (90/684/EEG). Det sjunde direktivet upphör att gälla vid utgången av år 1993. När kom- missionen avgör om det behövs ett nytt direktiv kommer den även att granska konkurrenssituationen för varvsindustrin inom hela EES mot bak- grund av de framsteg som gjorts i fråga om att sänka eller avskaffa kontrakts- bascrat produktionsstöd. Vid denna granskning kommer kommissionen att nära rådgöra med EFTA-staterna, i syfte att skapa villkor som garanterar att 719

konkurrensen inte snedvrids, varvid hänsyn kommer att tas till resultaten av Prop. 1991/92:170 ansträngningarna i ett vidare internationellt sammanhang. Bilaga ]4

Slutakt

FÖRKLARING AV IRLANDS REGERING TILL _ PROTOKOLL 28 OM IMMATERIELL AGANDERATT _ INTERNATIONELLA KONVENTIONER

Irland uppfattar artikel 5.1 i protokoll 28 som ett åläggande att med iaktta- gande av landets konstitutionella föreskrifter vidta alla nödvändiga åtgärder för att Irland skall ansluta sig till de angivna konventionerna.

FÖRKLARING AV EFTA-STATERNAS REGERINGAR OM EUROPEISKA GEMENSKAPENS STADGA OM GRUNDLÄGGANDE SOCIALA RÄTTIGHETER FÖR ARBETSTAGARE

EFTA-staternas regeringar delar uppfattningen att ett utvidgat ekonomiskt samarbete måste åtföljas av framsteg i integrationens sociala dimension, vilka måste uppnås i fullt samarbete med arbetsmarknadens parter. EFTA- staterna vill aktivt bidra till utvecklingen av den sociala dimensionen i Euro- peiska ekonomiska samarbetsområdet. De välkomnar därför det förstärkta samarbete på det sociala området med gemenskapen och dess medlemssta- ter, som åstadkommits i detta avtal. EFTA-staternas regeringar är medvetna om vikten av att i detta sammanhang garantera grundläggande sociala rättig- heter för arbetstagare i hela EES och stöder de principer och grundläggande rättigheter som läggs fast i stadgan om grundläggande sociala rättigheter av den 9 december 1989. samt påminner om subsidiaritetsprincipcn som nämns där. De konstaterar att vederbörlig hänsyn måste tas till mångfalden av na- tionell praxis vid genomförandet av sådana rättigheter, i synnerhet vad gäller den roll som spelas av arbetsmarknadens parter och kollektivavtal.

FÖRKLARING AV ÖSTERRIKES REGERING OM GENOMFÖRANDET AV ARTIKEL 5 I DIREKTIV 76/207/EEG I FRÅGA OM NATTARBETE

Republiken Österrike förklarar,

med kännedom om principen om lika behandling, så som den fastställs i detta avtal,

med hänsyn till Österrikes skyldighet att enligt detta avtal införliva ge- menskapens regelverk i österrikisk rättsordning, med hänsyn till andra folkrättsliga förpliktelser som Österrike har åtagit sig,

med beaktande av de hälsoskadliga effekterna av nattarbete och av det särskilda behovet av skydd för kvinnliga arbetstagare,

att den är villig att beakta det särskilda behovet av skydd för kvinnliga arbetstagare.

FÖRKLARING AV EUROPEISKA GEMENSKAPEN Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Europeiska gemenskapen anser att den österrikiska regeringens ensidiga Sl t kt U 3

förklaring om genomförandet av artikel 5 i direktiv 76/207/EEG i fråga om nattarbete inte skall medföra någon inskränkning i avtalsparternas rättighe- ter och skyldigheter enligt avtalet.

FÖRKLARIN G AV EUROPEISKA GEMENSKAPEN OM EFTA—STATERNAS RÄTTIGHETER VID EG- DOMSTOLEN

1. I syfte att öka den rättsliga homogeniteten inom EES genom att bereda EFTA-staterna och EFTA:s övervakningsmyndighet möjlighet att interve- nera vid EG-domstolen, skall gemenskapen ändra artiklarna 20 och 37 i stad- gan för Europeiska gemenskapernas domstol och första instansrätt.

2. Vidare skall gemenskapen vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att EFTA-staterna, vad beträffar tilllämpningen av artiklarna 2.2 b och 6 i protokoll 24 till EES-avtalet, får samma rättigheter som EG-medlemssta- terna enligt artikel 9.9 i förordning (EEG) nr 4064/89.

FÖRKLARING AV EUROPEISKA GEMENSKAPEN OM EFTA-STATERNAS J URISTERS RATTIGHETER ENLIGT GEMENSKAPSRÄTTEN

Gemenskapen förbinder sig att ändra stadgan för Europeiska gemenskaper- nas domstol och första instansrätt för att säkerställa att de ombud som utses att företräda en EFTA-stat eller EFTA:s övervakningsmyndighet i ett visst mål eller ärende får biträdas av en rådgivare eller en advokat som är behörig att uppträda inför domstol i en EFTA-stat. Gemenskapen förbinder sig vi- dare att säkerställa att jurister som är behöriga att uppträda inför domstol i en EFTA—stat får företräda enskilda och näringsidkare vid Europeiska ge- menskapernas domstol och första instansrätt.

När de uppträder inför Europeiska gemenskapernas domstol och första instansrätt, skall sådana ombud, rådgivare och advokater, åtnjuta den im- munitet och de rättigheter som krävs för att de skall utföra sina uppgifter på ett självständigt Sätt, i enlighet med de villkor som skall fastställas i dessa domstolars arbetsordning.

Gemenskapen skall dessutom vidta nödvändiga åtgärder för att säker- ställa att EFTA-staternas jurister åtnjuter samma rättigheter enligt gemen- skapsrätten som EG-medlemsstaternas jurister när det gäller immunitet i fråga om rättsliga åtgärder.

FÖRKLARING AV EUROPEISKA GEMENSKAPEN OM DELTAGANDE AV EXPERTER FRÅN EFTA- STATERNA I EG-KOMMITTEER MED ANKNYTNING TILL EES I ENLIGHET MED ARTIKEL 100 I AVTALET

Europeiska gemenskapernas kommission bekräftar att det vid tillämpning av de principer som anges i artikel 100 förutsätts att varje EFTA-stat utser sina egna experter. Dessa experter skall vara jämställda med experter från EG-medlemsstaterna i beredningsarbetet inför sammankallandet av de EG- kommittéer som berörs av rättsakterna i fråga. EG-kommissionen skall fort- sätta med överläggningarna så länge som det anses nödvändigt innan den lägger fram sitt förslag vid ett formellt sammanträde.

FÖRKLARING AV EUROPEISKA GEMENSKAPEN OM ARTIKEL 103 I AVTALET

Europeiska gemenskapen anser att den får uppskjuta den slutliga tillämp- ningen av det beslut av Gemensamma EES-kommittén som avses i artikel 103.] i avtalet till dess att de konstitutionella krav som avses i artikeln till fullo har uppfyllts av EFTA-staterna.

FÖRKLARING AV EFTA-STATERNAS REGERINGAR OM ARTIKEL 103.1 I AVTALET

I syfte att åstadkomma ett homogent EES, och utan inskränkning i sina de- mokratiska institutioners funktion, kommer EFTA-staterna att verka för att de nödvändiga konstitutionella kraven uppfylls enligt bestämmelserna i första punkten i artikel 103.1 i EES-avtalet.

FÖRKLARING AV EUROPEISKA GEMENSKAPEN OM TRANSITERING INOM FISKESEKTORN

Det är gemenskapens uppfattning att artikel 6 i protokoll 9 också kommer att bli tillämplig om en ömsesidigt tillfredsställande lösning på transiterings- frågan inte uppnås före avtalets ikraftträdande.

FÖRKLARING AV EUROPEISKA GEMENSKAPEN SAMT FINLANDS, LIECHTENSTEINS, SCHWEIZ, SVERIGES OCH OSTERRIKES REGERINGAR OM PRODUKTER AV VAL

Europeiska gemenskapen samt Finlands, Liechtensteins, Schweiz, Sveriges och Österrikes regeringar förklarar att tabell I i tillägg 2 till protokoll 9 inte påverkar det importförbud som de tillämpar för produkter av val.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Slutakt

F ÖRKLARIN G AV SCHWEIZ REGERING OM Prop. 1991/921170 TULLAR AV FISKAL KARAKTAR Bilaga 14

Det interna förfarandet för omvandling av tullar av fiskal karaktär till intern Slutakt beskattning har inletts.

Utan att tillämpningen av protokoll 5 till avtalet påverkas, skall Schweiz vid tidpunkten för ikraftträdandet av den interna beskattningen avskaffa dessa tullar för de tulltaxenummer som uppräknas i tabellbilagan till proto- koll 5, under förutsättning att de konstitutionella och övriga lagändringar som är nödvändiga blir godkända i enlighet med landets interna lagstiftning.

En folkomröstning om denna fråga skall hållas före utgången av år 1993. Vid positivt resultat av den konstitutionella folkomröstningen skall Schweiz verka för att tullar av fiskal karaktär omvandlas till intern beskatt- ning före utgången av år 1996.

FÖRKLARIN G AV EUROPEISKA GEMENSKAPEN OM BILATERALA AVTAL

Gemenskapen anser att trots att de bilaterala avtalen om varutransporter på landsväg och med tåg mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Österrike och mellan Euro- peiska ekonomiska gemenskapen och Schweiz, de bilaterala avtalen om vissa bestämmelser om jordbruk mellan Euro- peiska ekonomiska gemenskapen och var och en av EFTA-staterna, de bilaterala avtalen om fiske mellan Europeiska ekonomiska gemenska- pen och Sverige, Europeiska ekonomiska gemenskapen och Norge och Europeiska ekonomiska gemenskapen och Island,

har fastställts i skilda rättsakter, utgör de en del av det samlade resultatet av förhandlingarna och är en nödvändig förutsättning för att gemenskapen skall godkänna EES-avtalet.

Gemenskapen förbehåller sig rätten att uppskj uta ingåendet av EES-avta- let till dess att den har underrättats om att ovannämnda bilaterala avtal har ratificerats av de berörda EFTA-staterna. Förbehållet avser även vilka slut- satser som bör dras i händelse av att dessa avtal inte ratificeras.

FÖRKLARING AV SCHWEIZ REGERING OM AVTALET MELLAN EEG OCH SCHWEIZISKA EDSFÖRBUNDET OM VARUTRANSPORTER PÅ LANDSVÅG OCH MED TÅG

Schweiz skall sträva efter att ratificera det bilaterala avtalet mellan EEG och Schweiziska edsförbundet om varutransporter på landsväg och med tåg före ratifikationen av EES-avtalet, samtidigt som det vidhåller sin ståndpunkt att EES-avtalet och detta bilaterala avtal skall betraktas som två skilda rättsak— ter med var sitt innehåll.

FÖRKLARING AV ÖSTERRIKES REGERING OM AVTALET MELLAN EEG OCH REPUBLIKEN OSTERRIKE OM VARUTRANSPORTER PÅ LANDSVAG OCH MED TÅG

Österrike skall sträva efter att ratificera det bilaterala avtalet mellan EEG och Republiken Österrike om varutransporter på landsväg och med tåg före ratifikationen av EES-avtalet, samtidigt som det vidhåller sin ståndpunkt att EES-avtalet och detta bilaterala avtal skall betraktas som två skilda rättsak- ter med var sitt innehåll.

FÖRKLARING AV EFTA-STATERNAS REGERINGAR OM EFTA:s FINANSIELLA MEKANISM

EFTA-staterna anser att de olämpliga och rättvisa lösningarä som nämns i den gemensamma förklaringen om den finansiella mekanismen bör innebära antingen att en EFTA-stat som ansluter sig till gemenskapen inte skall vara bunden av en finansiell förpliktelse som EFTA:s finansiella mekanism har åtagit sig efter den statens anslutning till gemenskapen eller att statens bi- drag till EG:s allmänna budget skall anpassas i motsvarande mån.

FÖRKLARING AV EFTA-STATERNAS __ REGERINGAR OM EN DOMSTOL I FORSTA INSTANS

Om det visar sig nödvändigt, kommer EFTA-staterna att upp-rätta en dom— stol i första instans för mål på konkurrensområdet.

gotab 41337. Stockholm 1992

Prop. 1991/92:17() Bilaga 14 Slutakt

MAIN AGREEMENT - . PFOP- 1991/921170 Bilaga 15

Main agreement

1 Riksdagen 1991/92. ] saml. Nr [70. Bil. 15

AGREEMENT Prop. 1991/92:170 Bilaga 15

Main agreement

ON THE

EUROPEAN ECONOMIC AREA

TABLE OF CONTENTS Prop. 1991/92:170 Bilaga 15

PREAMBLE Main agreement PART I OBJ ECT IVES AND PRINCIPLES PART II FREE MOVEMENT OF GOODS Chapter 1 Basic principles Chapter 2 Agricultural and fishery products Chapter 3 Cooperation in customs-related matters and trade facilita- tion Chapter 4 Other rules relating to the free movement of goods Chapter 5 Coal and steel products

PART III FREE MOVEMENT OF PERSONS, SERVICES AND

CAPITAL Chapter 1 Workers and self-employed persons Chapter 2 Right of establishment Chapter 3 Services Chapter 4 Capital hapter 5 Economic and monetary policy cooperation Chapter 6 Transport

PART IV COMPETITION AND OTHER COMMON RULES

Chapter 1 Rules applicable to undertakings Chapter 2 State aid Chapter 3 Other common rules

PART V HORIZONTAL PROVISIONS RELEVANT TO THE

FOUR FREEDOMS Chapter 1 Social policy Chapter 2 Consumer protection Chapter 3 Environment Chapter 4 Statistics Chapter 5 Company law PART VI COOPERATION OUTSIDE THE FOUR FREEDOMS

PART VII INSTITUTIONAL PROVISIONS

Chapter 1 The structure of the association Chapter 2 The decision-making procedure Chapter 3 Homogeneity, surveillance procedure and settlement of di- sputes Chapter 4 Safeguard measures

PART VIII FINANCIAL MECHANISM

PART IX GENERAL AND FINAL PROVISIONS

Bilaga 15

AGREEMENT ON THE EUROPEAN ECONOMIC AREA

THE EUROPEAN ECONOMIC COMMUNITY, THE EUROPEAN COAL AND STEEL COMMUNITY, TI-IE KINGDOM OF BELGIUM, THE KINGDOM OF DENMARK, THE FEDERAL REPUBLIC OF GERMANY, THE HELLENIC REPUBLIC, TI-IE KINGDOM OF SPAIN,

THE FRENCH REPUBLIC, .

IRELAND, THE ITALIAN REPUBLIC, THE GRAND DUCHY OF LUXEMBOURG, THE KINGDOM OF THE NETHERLANDS, THE PORTUGUESE REPUBLIC,

THE UNITED KINGDOM OF GREAT BRITAIN AND NORTHERN IRELAND,

AND

THE REPUBLIC OF AUSTRIA,

THE REPUBLIC OF FINLAND,

THE REPUBLIC OF ICELAND, THE PRINCIPALITY OF LIECHTENSTEIN, THE KINGDOM OF NORWAY, THE KINGDOM OF SWEDEN,

THE SWISS CONFEDERATION

hcreinafter referred to as the CONTRACTING PARTIES;

CONVINCED of the contribution that a European Economic Area will bring to the construction of a Europe based on peace, democracy and human rights;

REAFFIRMING the high priority attached to the privileged relationship between the European Community, its Member States and the EFTA States, which is based on proximity, long-Standing common values and European identity;

DETERMINED to contribute, on the basis of market economy, to world- wide trade liberalization and cooperation, in particular in accordance with the provisions of the General Agreement on Tariffs and Trade and the Con- vention on the Organisation for Economic Cooperation and Development;

CONSIDERING the objective of establishing a dynamic and homogeneous European Economic Area, based on common rules and equal conditions of competition and providing for the adequate means of enforcement including at the judicial level, and achieved on the basis of equality and reciprocity and of an overall balance of benefits, rights and obligations for the Contracting Parties;

Bilaga 15

DETERMINED to provide for the fullest possible realization of the free movement of goods, persons, services and capital within the whole Euro- pean Economic Area, as well as for strengthened and broadened coopera- tion in flanking and horizontal policies;

AIMING to promote a harmonious development of the European Economic Area and convinced of the need to contribute through the application of this Agreement to the reduction of economic and social regional disparities;

DESIROUS of contributing to the strengthening of the cooperation between the members of the European Parliament and of the Parliaments of the EFTA States, as well as between the social partners in the European Com- munity and in the EFTA States;

CONVINCED of the important role that individuals will play in the Euro- pean Economic Area through the exercise of the rights conferrcd on them by this Agreement and through thcjudicial defence of these rights;

DETERMINED to preserve, protect and improve the quality of the envi- ronment and to ensure a prudent and rational utilization of natural resources on the basis, in particular, of the principle of sustainable development, as well as the principle that precautionary and preventive action should be ta- ken;

DETERMINED to take, in the further development of rules, a high level of protection concerning health, safety and the environment as a basis;

NOTING the importance of the development of the social dimension, inclu- ding equal treatment of men and women, in the European Economic Area and wishing to ensure economic and social progress and to promote condi- tions for full employment, an improved standard of living and improved wor- king conditions within the European Economic Area;

DETERMINED to promote the interests of consumers and to strengthen their position in the market place, aiming at a high level of consumer protec- tion;

A'ITACHED to the common objectives of strengthening the scientific and technological basis of European industry and of encouraging it to become more competitive at the international level;

CONSIDERING that the conclusion of this Agreement shall not prejudge in any way the possibility of any EFTA State to accedc to the European Com- munities;

WHEREAS, in full deference to the independence of the courts, the objec- tive of the Contracting Parties is to arrive at, and maintain, a uniform interp- retation and application of this Agreement and those provisions of Commu- nity lcgislation which are substantially reproduced in this Agreement and to arrive at an equal treatment of individuals and economic operators as re- gards the four freedoms and the conditions of competition;

WHEREAS this Agreement does not restrict the decision-making auto-

Prop. 1991/92:17() Main agreement

nomy or the treaty-making power of the Contracting Parties, subject to the Prop. 1991/92:170 provisions of this Agreement and the limitations set by public international Bilaga 15 law; Main agreement

HAVE DECIDED to conclude the following Agreement:

Bilaga 15

PART I OBJECTIVES AND PRINCIPLES Article I

1. The aim of this Agreement of association is to promote a continuous and balanced strengthening of trade and economic relations between the Cont- racting Parties with equal conditions of competition, and the respect of the same rules, with a view to creating a homogeneous European Economic Area, hcreinafter referred to as the EEA.

2. In order to attain the objectives set out in paragraph 1, the association shall entail, in accordance with the provisions of this Agreement:

(a) the free movement of goods; (b) the free movement of persons; (c) the free movement of services; (d) the free movement of capital; (e) the setting up of a systern ensuring that competition is not distorted and that the rules thereon are equally respected; as well as (I) closer cooperation in other fields, such as research and develop- ment, the environment, education and social policy.

Article 2 For the purposes of this Agreement:

(a) the term "Agreement” means the main Agreement, its Protocols and Annexes as well as the acts referred to therein; (b) the term "EFTA States” means the Contracting Parties, which are members of the European Free Trade Association; (c) the term "Contracting Parties” means, concerning the Community and the EC Member States, the Community and the EC Member States, or the Community, or the EC Member States. The meaning to be attributed to this expression in each case is to be dedueed from the relevant provisions of this Agreement and from the respective competences of the Community and the EC Member States as they follow from the Treaty establishing the European Economic Com- munity and the Treaty establishing the European Coal and Steel Community.

Article 3

The Contracting Parties shall take all appropriate measures, whether general or particular, to ensure fulfilment of the obligations arising out of this Agree- ment.

They shall abstain from any measure which could jeopardizc the attain- ment of the objectives of this Agreement.

Moreover, they shall facilitate cooperation within the framework of this Agreement.

Article 4 ' ' ' — ' ' Prop. 1991/922170 Bilaga 15

Within the scope of application of this Agreement, and without prejudice to Main agreement any special provisions contained therein, any discrimination on grounds of nationality shall be prohibited. .

Article 5

A Contracting Party may at any time raise a matter of concern at the level of the EEA Joint Committee or the EEA Council according to the modalities laid down in Articles 92 (2) and 89 (2), respectively.

Article 6

Without prejudice to future developments of case law, the prOvisions of this Agreement, in so far as they are identical in substance to corresponding rules of the Treaty establishing the European Economic Community and the Treaty establishing the European Coal and Steel Community and to acts ad— opted in application of these two Treaties, shall in their implementation and application, be interpreted in conforrnity with the relevant rulings of the Court of Justice of the European Communities given prior to the date of sig- nature of this Agreement.

Article 7

Acts referred to or contained in the Annexes to this Agreement or in deci- sions of the EEA Joint Committee shall be binding upon the Contracting Parties and be, or be made, part of their internal legal order as follows :_

(3) an act corresponding to an EEC regulation shall as such be made ' part of the internal legal order of the Contracting Parties; (b) an act corresponding to an EEC directive shall leave to the authori- ties of the Contracting Parties the choice of form and method of im- plementation.

Bilaga 15

PART II FREE MOVEMENT OF GOODS

CHAPTER ] BASIC PRINCIPLES Article 8

1. Free movement of goods between the Contracting Parties shall be establis- hed in conformity with the provisions of this Agreement.

2. Unless otherwise specified, Articles 10 to 15, 19, 20 and 25 to 27 shall apply only to products originating in the Contracting Parties.

3. Unless otherwise specified, the provisions of this Agreement shall apply only to:

(a) products falling within Chapters 25 to 97 of the Harmonized Com- modity Description and Coding System, excluding the products Iis- ted in Protocol 2; (b) products specified in Protocol 3, subject to the specific arrangements set out in that Protocol.

Article 9

1. The rules of origin are set out in Protocol 4. They are without prejudice to any international obligations which have been, or may be, subscribed to by the Contracting Parties under the General Agreement on Tariffs and Trade.

2. With a view to developing the results achieved in this Agreement, the Contracting Parties will continue their efforts in order further to improve and simplify all aspects of rules of origin and to increase cooperation in customs matters.

3. A first review will take place before the end of 1993. Subsequent reviews shall take place at two-yearly intervals. On the basis of these reviews, the Contracting Parties undertake to decide on the appropriate measures to be included in this Agreement.

Article 10

Customs duties on imports and exports, and any charges having equivalent effect, shall be prohibited between the Contracting Parties. Without preju- dice to the arrangements set out in Protocol 5, this shall also apply to customs duties of a fiscal nature.

Article ]]

Quantitative restrictions on imports and all measures having equivalent ef- fect shall be prohibited between the Contracting Parties.

Article 12

Quantitative restrictions on exports and all measures having equivalent ef- fect shall be prohibited between the Contracting Parties.

Prop. 1991/92:170 Main agreement

Article 13

The provisions of Articles 11 and 12 shall not preclude prohibitions or re- strictions on imports, exports or goods in transit justified on grounds of pu- blic morality, public policy or public security; the protection of health and life of humans, animals or plants; the protection of national treasures posses- sing artistic, historic or archaeological value; or the protection of industrial and commercial property. Such prohibitions or restrictions shall not, howe- ver, constitute a means of arbitrary discrimination or a disguised restriction on trade between the Contracting Parties.

Article 14

NO Contracting Party shall impose, directly or indirectly, on the products of other Contracting Parties any internal taxation of any kind in'excess of that imposed directly or indirectly on similar domestic products.

Furthermore, no Contracting Party shall impose on the products of other Contracting Parties any internal taxation of such a nature as to afford indi- rect protection to other products.

Article 15

Where products are exported to the territory of any Contracting Party, any repayment of internal taxation shall not exceed the internal taxation impo- sed on them whether directly or indirectly.

Article 16

1. The Contracting Parties shall ensure that any State monopoly of a com- mercial character be adjusted so that no discrimination regarding the condi- tions under which goods are procured and marketed will exist between natio- nals of EC Member States and EFTA States.

2. The provisions of this Article shall apply to any body through which the competent authorities of the Contracting Parties, in law or in fact, either di- rectly or indirectly supervise, determine or appreciably influence imports or exports between Contracting Parties. These provisions shall likewise apply to monopolies delegated by the State to others.

CHAPTER 2 AGRICULTURAL AND FISHERY PRODUCTS

A nicle ] 7

Annex I contains specific provisions and arrangements concerning veteri- nary and phytosanitary matters.

Article I 8

Without prejudice to the specific arrangements governing trade in agricultu- ral products, the Contracting Parties shall ensure that the arrangements pro-

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Main agreement

vided for in Articles 17 and 23 (a) and (b), as they apply to products other than those covered by Article 8(3), are not compromised by other technical barriers to trade. Article 13 shall apply.

Article 19

1. The Contracting Parties shall examine any difficulties that might arise in their trade in agricultural products and shall endeavour to seek appropriate solutions.

2. The Contracting Parties undertake to continue their efforts with a view to achieving progressive liberalization of agricultural trade.

3. To this end, the Contracting Parties will carry out, before the end of 1993 and subsequently at two-yearly intervals, reviews of the conditions of trade in agricultural products.

4. In the light of the results of these reviews, within the framework of their respective agricultural policies and taking into account the results of the Uru- guay Round, the Contracting Parties will decide, within the framework of this Agreement, on a preferential, bilateral or multilateral, reciprocal and mutually beneficial basis, on further reductions of any type of barriers to trade in the agricultural sector, including those resulting from State monopo- lies of a commercial character in the agricultural field.

Article 20

Provisions and arrangements that apply to fish and other marine products are set out in Protocol 9.

CHAPTER 3 COOPERATION IN CUSTOMS- RELATED MA'ITERS AND TRADE FACILITATION

Article 21

1. In order to facilitate trade between them, the Contracting Parties shall simplify border controls and formalities. Arrangements for this purpose are set out in Protocol 10.

2. The Contracting Parties shall assist each other in customs matters in "order to ensure that customs lcgislation is correctly applied. Arrangements for this purpose are set out in Protocol 11.

3. The Contracting Parties shall strengthen and broaden cooperation with the aim of simplifying the procedures for trade in goods, in particular in the context of Community programmes, projects and actions aimed at trade faci- litation, in accordance with the rules set out in Part VI.

4. Notwithstanding Article 8(3), this Article shall apply to all products.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Main agreement

Article 22

A Contracting Party which is considering the reduction of the effective level of its duties or charges having equivalent effect applicable to third countries benefiting from most-favoured-nation treatment, or which is considering the suspension of their application, shall, as far as may be practicable, notify the EEA Joint Committee not later than thirty days before such reduction or suspension comes into effect. It shall take note of any representations by ot- her Contracting Parties regarding any distortions which might result theref- rom.

CHAPTER 4 OTHER RULES RELATING TO THE FREE MOVEMENT OF GOODS

Article 23 Specific provisions and arrangements are laid down in:

(a) Protocol 12 and Annex 11 in relation to technical regulations, stan- dards, testing and certification; (b) Protocol 47 in relation to the abolition of technical barriers to trade in wine; (c) Annex 111 in relation to product liability.

They shall apply to all products unless otherwise specified.

Article 24

Annex IV contains specific provisions and arrangements concerning energy.

Article 25 Where compliance with the provisions of Articles 10 and 12 leads to:

(a) re-export towards a third country against which the exporting Cont- racting Party maintains, for the product concerned, quantitative ex- port rcstrictions, export duties or measures or charges having equi- valent effect; or (b) a serious shortage, or threat thereof, of a product essential to the exporting Contracting Party;

and where the situations referred to above give rise, or are likely to give rise, to major difficulties for the exporting Contracting Party, that Contracting Party may take appropriate measures in accordance with the procedures set out in Article 113.

Article 26

Anti-dumping measures, countervailing duties and measures against illicit commercial practices attributable to third countries shall not be applied in relations between the Contracting Parties, unless otherwise specified in this Agreement.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Main agreement

CHAPTER 5 COAL AND STEEL PRODUCTS Prop. 1991/921170 Article 27 Bilaga 15

Main agreement Provisions and arrangements concerning coal and steel products are set out

in Protocols 14 and 25.

PART III FREE MOVEMENT OF PERSONS, SERVICES AND CAPITAL

CHAPTER 1 WORKERS AND SELF-EMPLOYED PERSONS

Article 28

1. Freedom of movement for workers shall be secured among EC Member States and EFTA States.

2. Such freedom of movement shall entail the abolition of any discrimination based on nationality between workers of EC Member States and EFT A Sta- tes as regards employment, remuneration and other conditions of work and employment.

3. It shall entail the right, subject to limitations justified on grounds of public policy, public security or public health:

(3) to accept offers of employment actually made; (b) to move freely within the territory of EC Member States and EFTA States for this purpose; (c) to stay in the territory of an EC Member State or an EFTA State for the purpose of employment in accordance with the provisions governing the employment of nationals of that State laid down by law, regulation or administrative action; (d) to remain in the territory of an EC Member State or an EFTA State after having been employed there.

4. The provisions of this Article shall not apply to employment in the public service.

5. Annex V contains specific provisions on the free movement of workers.

Article 29

In order to provide freedom of movement for workers and self-employed persons, the Contracting Parties shall, in the field of social security, secure, as provided for in Annex VI, for workers and self-employed persons and their dependants, in particular:

(a) aggregation, for the purpose of acquiring and retaining the right to benefit and of calculating the amount of benefit, of all periods taken into account under the laws of the several countries; (b) payment of benefits to persons resident in the territories of Contrac— ting Parties.

Article 30

In order to make it easier for persons to take up and pursue activities as wor- kers and self-employed persons, the Contracting Parties shall take the neces- sary measures, as contained in Annex VII, concerning the mutual recogni- tion of diplomas, certificates and other evidence of formal qualifications,

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Main agreement

and the coordination of the provisions laid down by law, regulation or admi- nistrative action in the Contracting Parties concerning the taking up and pur- suit of activities by workers and self-employed perSOns.

CHAPTER 2 RIGHT OF ESTABLISHMENT Article 31

1. Within the framework of the provisions of this Agreement, there shall be no restrictions on the freedom of establishment of nationals of an EC Mem- ber State or an EFTA State in the territory of any other of these States. This shall also apply to the setting up of agencies, branches or subsidiaries by na- tionals of any EC Member State or EFTA State established in the territory of any of these States. Freedom of establishment shall include the right to take up and pursue activities as self-employed persons and to set up and manage undertakings, in particular companies or firms within the meaning of Article 34, second paragraph, under the conditions laid down for its own nationals by the law of the country where such establishment is effected, subject to the provisions of Chapter 4.

2. Anncxes VIII to XI contain specific provisions on the right of establish- ment.

Article 32

The provisions of this Chapter shall not apply, so far as any given Contrac- ting Party is concerned, to activities which in that Contracting Party are con- nected, even occasionally, with the exercise of official authority.

Article 33

The provisions of this Chapter and measures taken in pursuance thereof shall not prejudice the applicability of provisions laid down by law, regulation or administrative action providing for special treatment for foreign nationals on grounds of public policy, public security or public health.

Anicle 34

Companies or firms formed in accordance with the law of an EC Member State or an EFTA State and having their registered office, central admini- stration or principal place of business within the territory of the Contracting Parties shall, for the purposes of this Chapter, be treated in the same way as natural persons who are nationals of EC Member States or EFTA States. 'Companies or firms, means companies or firms constituted under civil or commercial law, including cooperative societies, and other legal persons go- verned by public or private law, save for those which are non-profit-making.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Main agreement

Article 35

The provisions of Article 30 shall apply to the matters covered by this Chap— ter.

CHAPTER 3 SERVICES Article 36

1. Within the framework of the provisions of this Agreement, there shall be no restrictions on freedom to provide services within the territory of the Contracting Parties in respect of nationals of EC Member States and EFTA States who are established in an EC Member State or an EFTA State other than that of the person for whom the services are intended.

2. Annexes IX to XI contain specific provisions on the freedom to provide services.

Article 37

Services shall be considered to be ”services” within the meaning of this Agree- ment where they are normally provided for remuneration, in so far as they are not governed by the provisions relating to freedom of movement for goods, capital and persons.

'Services' shall in particular include:

(a) activities of an industrial character; (b) activities of a commercial character; (c) activities of craftsmen; (d) activities of the professions.

Without prejudice to the provisions of Chapter 2, the person providing a ser- vice may, in order to do so, temporarily pursue his activity in the State where the service is provided, under the same conditions as are imposed by that State on its own nationals.

Article 38

Freedom to provide services in the field of transport shall be governed by the provisions of Chapter 6.

Article 39

The provisions of Articles 30 and 32 to 34 shall apply to the matters covered by this Chapter.

CHAPTER 4 CAPITAL Article 40

Within the framework of the provisions of this Agreement, there shall be no restrictions between the Contracting Parties on the movement of capital

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Main agreement

belonging to persons resident in EC Member States or EFTA States and no discrimination based on the nationality or on the place of residence of the parties or on the place where such capital is invested. Annex XII contains the provisions necessary to implement this Article.

Article 41

Current payments connected with the movement of goods, persons, services or capital between Contracting Parties within the framework of the provi- siOns of this Agreement shall be free of all restrictions.

Article 42

1. Where domestic rules governing the capital market and the credit system are applied to the movements of capital liberalized in accordance with the provisions of this Agreement, this shall be done in a non-discriminatory manner.

2. Loans for the direct or indirect financing of an EC Member State or an EFTA State or its regional or local authorities shall not be issued or placed in other EC Member States or EFTA States unless the States concerned have reached agreement thereon.

Article 43

1. Where differences between the exchange rules of EC Member States and EFTA States could lead persons resident in one of these States to use the freer transfer facilities within the territory of the Contracting Parties which are provided for in Article 40 in order to evade the rules of one of these Sta- tes concerning the movement of capital to or from third countries, the Cont- racting Party concerned may take appropriate measures to overcome these difficulties.

2. If movements of capital lead to disturbances in the functioning of the capi— tal market in any EC Member State or EFTA State, the Contracting Party concerned may take protective measures in the field of capital movements.

3. If the competent authorities of a Contracting Party make an alteration in the rate of exchange which seriously distorts conditions of competition, the other Contracting Parties may take, for a strictly limited period, the neces- sary measures in order to counter the consequences of such alteration.

4. Where an EC Member State or an EFTA State is in difficulties, or is se- riously threatened with difficulties, as regards its balance of payments either as a result of an overall disequilibrium in its balance of payments, or as a reSult of the type of currency at its disposal, and where such difficulties are liable in particular to jeopardizc the functioning of this Agreement, the Contracting Party concerned may take protective measures.

Z Riksdagen I 991.192. I .varrrl. Nr / 71). lli/. 15

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Main agreement

Article 44

The Community, on the one hand, and the EFTA States, on the other, shall apply their internal procedures, as provided for in Protocol 18, to implement the provisions of Article 43.

Article 45

1. Dccisions, opinions and recommendations related to the measures laid down in Article 43 shall be notified to the EEA Joint Committee.

2. All measures shall be the subject of prior consultations and exchange of information within the EEA Joint Committee.

3. In the situation referred to in Article 43(2), the Contracting Party concer- ned may, however, on the grounds ofsecrecy and urgcncy take the measures, where this proves necessary, without prior consultations and exchange of in- formation.

4. In the situation referred to in Article 43(4), where a sudden crisis in the balance of payments occurs and the procedures set out in paragraph 2 cannot be followed, the Contracting Party concerned may, as a precaution, take the necessary protective measures. Such measures must cause the least possible disturbance in the functioning of this Agreement and must not be wider in scope than is strictly necessary to remedy the sudden difficulties which have ansen.

5. When measures are taken in accordance with paragraphs 3 and 4, notice thereof shall be given at the latest by the date of their entry into force, and the exchange of information and consultations as well as the notifications referred to in paragraph ] shall take place as soon as possible thereafter.

CHAPTER 5 ECONOMIC AND MONETARY POLICY COOPERATION

Article 46

The Contracting Parties shall exchange views and information concerning the implementation of this Agreement and the impact of the integration on economic activities and on the conduct of economic and monetary policies. F urthermorc, they may discuss macro-economic situations, policies and pro- spects. This exchange of views and information shall take place on a non- binding basis.

CHAPTER 6 TRANSPORT Article 47

1. Articles 48 to 52 shall apply to transport by rail, road and inland waterway.

2. Annex XIII contains specific provisions on all modes of transport.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Main agreement

Article 48

1. The provisions of an EC Member State or an EFTA State, relative to transport by rail, road and inland waterway and not covered by Annex XIII, shall not be made less favourable in their direct or indirect effect on carriers of other States as compared with carriers who are nationals of that State.

2. Any Contracting Party deviating from the principle laid down in para- graph 1 shall notify the EEA Joint Committee thereof. The other Contrac- ting Parties which do not accept the deviation may take corresponding coun- termeasures.

Article 49

Aid shall be compatible with this Agreement if it meets the needs of coordi- nation of transport or if it represents reimbursement for the discharge of cer- tain obligations inherent in the concept of a public service.

Article 50

1. In the case of transport within the territory of the Contracting Parties, there shall be no discrimination which takes the form of carriers charging different rates and imposing different conditions for the carriage of the same goods over the same transport links on grounds of the country of origin or of destination of the goods in question.

2. The cempetent authority according to Part VII shall, acting on its own initiative or on application by an EC Member State or an EFTA State, inves- tigate any cases of discrimination falling within this Article and take the ne- cessary decisions within the framework of its internal rules.

Article 51

1. The imposition, in respect of transport operations carried out within the territory of the Contracting Parties, of rates and conditions involving any ele- ment of support or protection in the interest of one or more particular under- takings or industries, shall be prohibited unless authorized by the competent authority referred to in Article 50(2).

2. The cempetent authority shall, acting on its own initiative or on applica- tion by an EC Member State or an EFTA State , examine the rates and con- ditions referred to in paragraph 1, taking account in particular of the require- ments of an appropriate regional economic policy, the needs of underdevelo— ped areas and the problems of areas seriously affected by political circums- tances, on the one hand, and of the effects of such rates and conditions on competition between the different modes of transport, on the other. The competent authority shall take the necessary decisions within the fra- mework of its internal rules.

3. The prohibition provided for in paragraph 1 shall not apply to tariffs fixed to meet competition.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Main agreement

Article 52 Prop. 1991/92:170 Charges or dues in respect of the crossing of frontiers which are charged by Bilaga 15

a carrier in addition to transport rates shall not exceed a reasonable level Main agreement after taking the costs actually incurred thereby into account. The Contrac- ting Parties shall endcavour to reduce these costs progressivcly.

PART IV COMPETITION AND OTHER PIOP— 1991/922170 COMMON RULES Bilaga 15 Mam agreement CHAPTER 1 RULES APPLICABLE TO UNDERTAKINGS

A rticle 53

1. The following shall be prohibited as incompatible with the functioning of this Agreement: all agreements between undertakings, decisions by associa- tions of undertakings and concerted practices which may affect trade bet— ween Contracting Parties and which have as their object or effect the preven- tion, rcstriction or distortion of competition within the territory covered by this Agreement, and in particular those which:

(a) directly or indirectly fix purchase or selling prices or any other tra- ding conditions; (b) limit or control production, markets, technical development, or in- vestmcm; (c) share markets or sources of supply; (d) apply dissimilar conditions to equivalent transactions with other tra- ding parties, thereby placing thcm at a competitive disadvantage; (e) make the conclusion of contracts subject to acceptance by the other parties of supplementary obligations which, by their nature or accor- ding to commercial usage, have no connection with the subject of such contracts.

2. Any agreements or decisions prohibited pursuant to this Article shall be automatically void.

3. The provisions of paragraph I may, however, be declared inapplicable in the case of: — any agreement or category of agreements between undertakings; any decision or category of decisions by associations of undertakings; — any concerted practice or category of concerted practices; which contributes to improving the production or distribution of goods or to promoting technical or economic progress, while allowing consumers a fair Share of the resulting benefit, and which does not:

(a) impose on the undertakings concerned restrictions which are not in- dispensable to the attainment of these objectives; (b) afford such undertakings the possibility of eliminating competition in respect of a substantial part of the products in question.

Article 54

Any abuse by one or more undertakings of a dominant position within the territory covered by this Agreement or in a substantial part of it shall be pro- hibited as inccmpatible with the functioning of this Agreement in so far as it may affect trade between Contracting Parties.

Such abuse may, in particular, consist in: 2]

(a) directly or indirectly imposing unfair purchase or selling prices or other unfair trading conditions; (b) limiting production, markets or technical development to the preju- dice of consumers; (c) applying dissimilar conditions to equivalent transactions with other trading parties, thereby placing them at a competitive disadvantage; (d) making the conclusion of contracts subject to acceptance by the ot- her parties of supplementary obligations which, by their nature or according to commercial usage, have no connection with the subject of such contracts.

Article 55

1. Without prejudice to the provisions giving effect to Articles 53 and 54 as contained in Protocol 21 and Annex XIV of this Agreement, the EC Com- mission and the EFTA Surveillance Authority provided for in Article 108(1) shall ensure the application of the principles laid down in Articles 53 and 54. The competent surveillance authority, as provided for in Article 56, shall investigate cases of suspected infringement of these principles, on its own initiative, or on application by a State within the respective territory or by the other surveillance authority. The competent surveillance authority shall carry out these investigations in cooperation with the competent national authorities in the respective territory and in cooperation with the other sur- veillance authority, which shall give it its assistance in accordance with its internal rules.

If it finds that there has been an infringement, it shall propose appropriate measures to bring it to an end.

2. If the infringement is not brought to an end, the competent surveillance authority shall record such infringement of the principles in a reasoned deci- sion.

The competent surveillance authority may publish its decision and autho- rize States within the reSpective territory to take the measures, the condi- tions and details of which it shall determine, needed to remedy the situation. It may also request the other surveillance authority to authorize States within the respective territory to take such measureS.

Article 56

1. Individual cases falling under Article 53 shall be decided upon by the sur- veillance authorities in accordance with the following provisions:

(a) individual cases where only trade between EFTA States is affected shall be decided upon by the EFTA Surveillance Authority; (b) without prejudice to subparagraph (c), the EFTA Surveillance Aut- hority shall decide, as provided for in the provisions set out in Ar- ticle 58, Protocol 21 and the rules adopted for its implementation, Protocol 23 and Annex XIV, on cases where the turnover of the un- dertakings concerned in the territory of the EFTA States equals 33

Prop. 1991/922170 Bilaga 15 Main agreement

per cent or more of their turnover in the territory covered by this Agreement;

(c) the EC Commission shall decide on the other cases as well as on ca- ses under (b) where trade between EC Member States is affected, taking into account the provisions set out in Article 58, Protocol 21, Protocol 23 and Annex XIV.

2. Individual cases falling under Article 54 shall be decided upon by the sur- veillance authority in the territory of which a dominant position is found to exist. The rules set out in paragraph 1 (b) and (c) shall apply only if domi— nance exists within the territories of both surveillance authorities.

3. Individual cases falling under subparagraph (0) of paragraph ], whose ef- fects on trade between EC Member States or on competition within the Community are not appreciable, shall be decided upon by the EFTA Surveil- lance Authority.

4. The terms 'undertaking' and 'turnover' are, for the purposes of this Ar- ticle, defined in Protocol 22.

Article 57

]. Concentrations the control of which is provided for in paragraph 2 and which create or strengthen a dominant position as a result of which effective competition would be significantly impeded within the territory covered by this Agreement or a substantial part of it, shall be declared incompatible with this Agreement.

2. The control of concentrations falling under paragraph 1 shall be carried out by:

(a) thc EC Commission in cases falling under Regulation (EEC) No 4064/89 in accordance with that Regulation and in accordance with Protocols 21 and 24 and Annex XIV to this Agreement. The EC Commission shall, subject to the review of the EC Court of Justice, have sole competence to take decisions on these cases; (b) the EFTA Surveillance Authority in cases not falling under subpara- graph (a) where the relevant thresholds set out in Annex XIV are fulfilled in the territory of the EFTA States in accordance with Pro— tocols 21 and 24 and Annex XIV . This is without prejudice to the competence of EC Member States.

Article 58

With a view to developing and maintaining a uniform surveillance throug- hout the European Economic Area in the field of competition and to promo- ting a homogeneous implementation, application and interpretation of the provisions of this Agreement to this end, the competent authorities shall cooperate in accordance with the provisions set out in Protocols 23 and 24.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Main agreement

Article 59

1. In the case of public undertakings and undertakings to which EC Member States or EFTA States grant special or exclusive rights, the Contracting Par- ties shall ensure that there is neither enacted nor maintained in force any measure contrary to the rules contained in this Agreement, in particular to those rules provided for in Articles 4 and 53 to 63.

2. Undertakings entrusted with the operation of services of general econo- mic interest or having the character of a revenue producing monopoly shall be subject to the rules contained in this Agreement, in particular to the rules on competition, in so far as the application of such rules does not obstruct the performance, in law or in fact, of the particular tasks assigned to them. The development of trade must not be affected to such an extent as would be contrary to the interests of the Contracting Parties.

3. The EC Commission as well as the EFTA Surveillance Authority shall en- sure within their respective competence the application of the provisions of this Article and shall, where necessary, address appropriate measures to the States falling within their respective territory.

Article 60

Annex XIV contains specific provisions giving effect to the principles set out in Articles 53, 54, 57 and 59.

CHAPTER 2 STATE AID Article 61

1. Save as otherwise provided in this Agreement, any aid granted by EC Member States, EFTA States or through State resources in any form what- soever which distorts or threatens to distort competition by favouring certain undertakings or the production of certain goods shall, in so far as it affects trade between Contracting Parties, be incompatible with the functioning of this Agreement.

2. The following shall be compatible with the functioning of this Agreement:

(a) aid having a social character, granted to individual consumers, pro- vided that such aid is granted without discrimination related to the origin of the products concerned; (b) aid to make good the damage caused by natural disasters or excep- tional occurrences; (c) aid granted to the economy of certain areas of the Federal Republic of Germany affected by the division of Germany, in so far as such aid is required in order to compensate for the economic disadvantages caused by that division.

3. The following may be considered to be compatible with the functioning of this Agreement:

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Main agreement

(a) aid to promote the economic development of areas where the stan- dard of living is abnormally low or where there is serious underem- ployment; (b) aid to promote the execution of an important project of common European interest or to remedy a serious disturbance in the eco- nomy of an EC Member State or an EFTA State; (c) aid to facilitate the development of certain economic activities or of certain economic areas, where such aid does not adversely affect tra- ding conditions to an extent contrary to the common interest; (d) such other categories of aid as may be specified by the EEA Joint Committee in accordance with Part VII.

Article 62

1. All existing systems of State aid in the territory of the Contracting Parties, as well as any plans to grant or alter State aid,shall be subject to constant review as to their compatibility with Article 61. This review shall be carried out:

(a) as regards the EC Member States, by the EC Commission according to the rules laid down in Article 93 of the Treaty establishing the European Economic Community; (b) as regards the EFTA States, by the EFTA Surveillance Authority according to the rules set out in an agreement between the EFTA States establishing the EFTA Surveillance Authority which is ent- rusted with the powers and functions laid down in Protocol 26.

2. With a view to ensuring a uniform surveillance in the field of State aid throughout the territory covered by this Agreement, the EC Commission and the EFTA Surveillance Authority shall cooperate in accordance with the provisions set out in Protocol 27.

Article 63

Annex XV contains specific provisions on State aid.

Article 64

1. If one of the surveillance authorities considers that the implementation by the other surveillance authority of Articles 61 and 62 of this Agreement and Article 5 of Protocol 14 is not in conformity with the maintenance of equal conditions of competition within the territory covered by this Agreement, exchange of views shall be held within two weeks according to the procedure of Protocol 27, paragraph (f). If a commonly agreed solution has not been found by the end of this two week period, the competent authority of the affected Contracting Party may immediately adopt appropriate interim measures in order to remedy the re- sulting distorsion of competition. Consultations shall then be held in the EEA Joint Committee with a view to finding a commonly acceptable solution.

Prop. 1991/92:17() Bilaga 15 Main agreement

If within three months the EEA Joint Committee has not been able to find such a solution," and if the practice in question causes, or threatens to cause, distortion of competition affecting trade between the Contracting Parties, the interim measures may be replaced by definitive measures, strictly neces- sary to offset the effect of such distortion. Priority shall be given to such mea- sures that will least disturb the functioning of the EEA.

2. The provisions of this Article will also apply to State monopolies, which are established after the date of signature of the Agreement.

CHAPTER 3 OTHER COMMON RULES Article 65

1. Annex XVI contains specific provisions and arrangements concerning procurement which, unless otherwise specified, shall apply to all products and to services as specified.

2. Protocol 28 and Annex XVII contain specific provisions and arrangements concerning intellectual, industrial and commercial property, which, unless otherwise specified, shall apply to all products and services.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Main agreement

PART V HORIZONTAL PROVISIONS RELEVANT TO THE FOUR FREEDOMS

CHAPTER 1 SOCIAL POLICY Article 66

The Contracting Parties agree upon the need to promote improved working conditions and an improved standard of living for workers.

Article 67

1. The Contracting Parties shall pay particular attention to encouraging im- provements, especially in the working environment, as regards thc health and safety of workers. In order to help achieve this objective, minimum re- quirements shall be applied for gradual implementation, having regard to the conditions and technical rules obtaining in each of the Contracting Par- ties. Such minimum requirements shall not prevent any Contracting Party from maintaining or introducing more stringent measures for the protection of working conditions compatible with this Agreement.

2. Annex XVIII spccifies the provisions to be implemented as the minimum requirements referred to in paragraph 1.

Article 68

In the field of labour law the Contracting Parties shall introduce the measu- res necessary to ensure the good functioning of this Agreement. These mea- sures are specified in Annex XVIII.

Article 69

1. Each Contracting Party shall ensure and maintain the application of the principle that men and women should receive equal pay for equal work. For the purposes of this Article, *pay' means the ordinary basic or mini- mum wage or salary and any other consideration, whether in cash or in kind, which the worker receives, directly or indirectly, in respect of his employ- ment from his employer. Equal pay without discrimination based on sex means:

(a) that pay for the same work at piece rates shall be calculated on the basis of the same unit of measurement; (b) that pay for work at time rates shall be the same for the same job.

2. Annex XVIII contains specific provisions for the implementation of para- graph 1.

Article 70

The Contracting Parties shall promote the principle of equal treatment for men and women by implementing the provisions specified in Annex XVIII.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Main agreement

Article 71 Prop. 1991/92:170 The Contracting Parties shall endeavour to promote the dialogue between Bilaga 15 management and labour at European level. Maln agreement

CHAPTER 2 CONSUMER PROTECTION Article 72

Annex XIX contains provisions on consumer protection.

CHAPTER 3 ENVIRONMENT Article 73

1. Action by the Contracting Parties relating to the environment shall have the following objectives:

(a) to preserve, protect and improve the quality of the environment; (b) to contribute towards protecting human health; (c) to ensure a prudent and rational utilization of natural resources.

2. Action by the Contracting Parties relating to the environment shall be ba- sed on the principles that preventive action should be taken, that environ- mental damage should as a priority be rectified at source, and that the pollu- ter should pay. Environmental protection requirements shall be a compo- nent of the Contracting Parties” other policies.

Article 74

Annex XX contains the specific provisions on protective measures which shall apply pursuant to Article 73.

Article 75

The protective measures referred to in Article 74 shall not prevent any Cont- racting Party from maintaining or introducing more stringent protective measures compatible with this Agreement.

CHAPTER 4 STATISTICS Article 76

1. The Contracting Parties shall ensure the production and dissemination of coherent and comparable statistical information for describing and monito- ring all relevant economic, social and environmental aspects of the EEA.

2. To this end the Contracting Parties shall develop and use harmonized met- hods, definitions and classifications as well as common programmes and pro— cedures organizing statistical work at appropriate administrative levels and duly observing the need for statistical confidentiality.

3. Annex XXI contains specific provisions on statistics. 28

4. Protocol 30 contains specific provisions on the organization of cooperation Prop. 1991/92:170 in the field of statistics. Bilaga 15

Main agreement CHAPTER 5 COMPANY LAW Article 77

Annex XXII contains specific provisions on company law.

PART VI COOPERATION OUTSIDE THE FOUR FREEDOMS

Article 78

The Contracting Parties shall strengthen and broaden cooperation in the fra- mework of the Community”s activities in the fields of: — research and technological development, information services, the environment, — education, training and youth, social policy, consumer protection, small and medium-Sized enterprises, _- tourism, — the audiovisual sector, and civil protection, in so far as these matters are not regulated under the provisions of other Parts of this Agreement.

Article 79

1. The Contracting Parties shall strengthen the dialogue between them by all appropriate means, in particular through the procedures provided for in Part VII, with a view to identifying areas and activities where closer cooperation could contribute to the attainment of their common objectives in the fields referred to in Article 78.

2. They shall, in particular, exchange information and, at the request of a Contracting Party, hold consultations within the EEA Joint Committee in respect of plans or proposals for the establishment or amendment of frame- work programmcs, specific programmes, actions and projects in the fields referred to in Article 78.

3. Part VII shall apply mutatis mutandis with regard to this Part whenever the latter or Protocol 31 specifically provides therefor.

Article 80

The cooperation provided for in Article 78 shall normally take one of the following forms: — participation by EFTA States in EC framework programmes, specific programmes, projects or other actions; establishment of joint activities in specific areas, which may include con- certation or coordination of activities, fusion of existing activities and es- tablishment of ad hoc joint activities; — the formal and informal exchange or provision of information; — common efforts to encourage certain activities throughout the territory of the Contracting Parties; — parallel lcgislation, where appropriate, of identical or similar content;

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Main agreement

— coordination, where this is of mutual interest, of efforts and activities via, or in the context of, international organizations, and of cooperation with third countries.

Article 81

Where cooperation takes the form of participation by EFTA States in an EC framework programme, specific programme, project or other action, the fol- lowing principles shall apply:

(a) 0?)

(d)

(0

The EFTA States shall have access to all parts of a programme. The status of the EFTA States in the committees which assist the EC Commission in the management or development of a Community activity to which EFTA States may be contributing financially by vir- tue of their participation shall take full account of that contribution. Decisions by the Community, other than those relating to the gene- ral budget of the Community, which affect directly or indirectly a framework programme, specific programme, project or other ac- tion, in which EFTA States participate by a decision under this Ag— reement, shall be subject to the provisions of Article 79(3). The terms and conditions of the continued participation in the activity in question may be reviewed by the EEA Joint Committee in accor- dance with Article 86.

At the project level, institutions, undertakings, organizations and nationals of EFTA States shall have the same rights and obligations in the Community programme or other action in question as those applicable to partner institutions, undertakings, organizations and nationals of EC Member States. The same shall apply mutatis mu- tandis to participants in exchanges between EC Member States and EFTA States, under the activity in question. EFTA States, their institutions, undertakings, organizations and na- tionals shall have the same rights and obligations with regard to dis- semination, evaluation and exploitation of results as those appli- cable to EC Member States, their institutions, undertakings, organi- zations and nationals.

The Contracting Parties undertake, in accordance with their respec- tive rules and regulations, to facilitate the movement of participants in the programme and other action to the extent necessary.

Article 82

1. When the cooperation envisaged under the present Part involves a finan- cial participatiOn of the EFTA States, this participation shall take one of the following forms:

(8)

The contribution of the EFTA States, arising from their participa- tion in Community activities, shall be calculated proportionally:

to the commitment appropriations; and to the payment appropriations;

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Main agreement

entered each year for the Community in the general budget of the Com- munity for each budgetary line corresponding to the activities in question.

The 'proportionality factor” determining the participation of the EFTA States shall be the sum of the ratios between, on the one hand, the gross domestic product at market prices of each of the EFTA States and, on the other hand, the sum of the gross domestic products at market prices of the EC Member States and of that EFTA State. This factor shall be calculated, for each budgetary year, on the basis of the most recent statistical data.

The amount of the contribution of the EFTA States shall be additional, both in commitment appropriations and in payment appropriations, to the amounts entered for the Community in the general budget on each line cor- responding to the activities concerned.

The contributions to be paid each year by the EFTA States shall be deter— mined on the basis of the payment appropriations.

Commitments entered into by the Community prior to the entry into force, on the basis of this Agreement, of the participation of the EFTA States in the activities in question as well as the payments which result from this shall give rise to no contribution on the part of the EFTA States.

(b) The financial contribution of EFTA States deriving from their parti- cipation in certain projects or other activities shall be based on the principle that each Contracting Party shall cover its own costs, with an appropriate contribution which shall be fixed by the EEA Joint Committee to the Community's overhead costs. (c) The EEA Joint Committee shall take the necessary decisions con- cerning the contribution of the Contracting Parties to the costs of the activity in question.

2. The detailed provisions for the implementation of this Article are set out in Protocol 32.

Article 83

Where cooperation takes the form of an exchange of information between public authorities, the EFTA States shall have the same rights to receive, and obligations to provide, information as EC Member States, subject to the requirements of confidentiality, which shall be fixed by the EEA Joint Com- mittee.

Article 84

Provisions governing cooperation in specific fields are set out in Protocol 31 .

Article 85

Unless otherwise provided for in Protocol 31, cooperation already establis- hed between the Community and individual EFTA States in the fields refer- red to in Article 78 on the date of entry into force of this Agreement shall thereafter be governed by the relevant provisions of this Part and of Protocol 31.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Main agreement

Bilaga 15

Article 86

The EEA Joint Committee shall, in accordance with Part VII, take all deci- sions necessary for the implementation of Articles 78 to 85 and measures derived therefrom, which may include, inter alia, supplementing and amen- ding the provisions of Protocol 31, as well as adopting any transitional arran- gements required by way of implementation of Article 85 .

Article 87

The Contracting Parties shall take the necessary steps to develop, strengthen or broaden cooperation in the framework of the Community's activities in fields not listed in Article 78, where such cooperation is considered likely to contribute to the attainment of the objectives of this Agreement, or is other- wise deemed by the Contracting Parties to be of mutual interest. Such steps may include the amendment of Article 78 by the addition of new fields to those listed therein.

Article 88

Without prejudice to provisions of other Parts of this Agreement, the provi- sions of this Part shall not preclude the possibility for any Contracting Party to prepare, adopt and implement measures independently.

3 Riksdagen 1991/92. [saml. er70. Bil. 15

PART VII INSTITUTIONAL PROVISIONS

CHAPTER 1 THE STRUCTURE OF THE ASSOCIATION

SECTION ] TIIE EEA COUNCIL Article 89

l. An EEA Council is hereby established. It shall, in particular, be respon— sible for giving the political impetus in the implementation ofthis Agreement and laying down the general guidelines for the EEA Joint Committee.

To this end, the EEA C0uncil shall assess the overall functioning and the development of the Agreement. It shall take the political decisions leading to amendments of the Agreement.

2. The Contracting Parties, as to the Community and the EC Member States in their respective fields of competence, may, after having discussed it in the EEA Joint Committee, or directly in exceptionally urgent cases, raise in the EEA Council any issue giving rise to a difficulty.

3. The EEA Council shall by decision adopt its rules of procedure.

Article 90

1. The EEA Council shall consist of the members of the Council of the Euro- pean Communities and members of the EC Commission, and of one member of the Government of each of the EFTA States.

Members of the EEA COuncil may be represented in accordance with the conditions to be laid down in its rules of procedure.

2. Decisions by the EEA Council shall be taken by agreement between the Community, on the one hand, and the EFTA States, on the other.

Article 91

1. The office of President of the EEA Council shall be held alternately, for a period of six months, by a member of the Council of the European Com- munities and a member of the Government of an EFTA State.

2. The EEA Council shall be convened twice a year by its President. The EEA Council shall also meet whenever circumstances so require, in accor- dance with its rules of procedure.

SECTION 2 THE EEA JOINT COMMI'ITEE

Article 92

1. An EEA Joint Committee is hereby established. It shall ensure the effec- tive implementation and operation of this Agreement. To this end, it shall carry out exchanges of views and information and take decisions in the cases provided for in this Agreement.

2. The Contracting Parties, as to the Community and the EC Member States

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Main agreement

in their respective fields of competence, shall hold consultations in the EEA Joint Committee on any point of relevance to the Agreement giving rise to a difficulty and raised by one of them.

3. The EEA Joint Committee shall by decision adopt its rules of procedure.

Article 93

1. The EEA Joint Committee shall consist of representatives of the Contrac- ting Parties.

2. The EEA Joint Committee shall take decisions by agreement between the Community, on the one hand, and the EFTA States speaking with one voice, on the other.

Article 94

1. The office of President of the EEA Joint Committee shall be held alterna- tely, for & period of six months, by the representative of the Community, i.e. the EC Commission, and the representative of one of the EFTA States.

2. In order to fulfil its functions, the EEA Joint Committee shall meet, in principle, at least once a month. It shall also meet on the initiative of its Pre- sident or at the request of one of the Contracting Parties in accordance with its rules of procedure.

3. The EEA Joint Committee may decide to establish any subcommittee or working group to assist it in carrying out its tasks. The EEA Joint Committee shall in its rules of procedure lay down the composition and mode of opera- tion of such subcommittees and working groups. Their tasks shall be deter— mined by the EEA Joint Committee in each individual case.

4. The EEA Joint Committee shall issue an annual report on the functioning and the development of this Agreement.

SECTION 3 PARLIAMENTARY COOPERATION Article 95

1. An EEA Joint Parliamentary Committee is hereby established. It shall be composed of equal numbers of, on the one hand, members of the European Parliament and, on the other, members of Parliaments of the EFTA States. The total number of members of the Committee is laid down in the Statute in Protocol 36.

2. The EEA Joint Parliamentary Committee shall alternately hold sessions in the Community and in an EFTA State in accordance with the provisions laid down in Protocol 36.

3. The EEA Joint Parliamentary Committee shall contribute, through dialo- gue and debate, to a better understanding between the Community and the EFTA States in the fields covered by this Agreement.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Main agreement

4. The EEA Joint Parliamentary Committee may express its views in the form of reports or resolutions, as appropriate. It shall, in particular, examine the annual report of the EEA Joint Committee, issued in accordance with Article 94 (4), on the functioning and the development of this Agreement.

5. The President of the EEA Council may appear before the EEA Joint Par- liamentary Committee in order to be heard by it.

6. The EEA Joint Parliamentary Committee shall adopt its rules of proce— dure.

SECTION 4 COOPERATION BE'IWEEN ECONOMIC AND SOCIAL PARTNERS

Article 96

1. Members of the Economic and Social Committee and other bodies repre- senting the social partners in the Community and the corresponding bodies in the EFTA States shall work to strengthen contacts between them and to cooperate in an organized and regular manner in order to enhance the awa— reness of the economic and social aspects of the growing interdependence of the economics of the Contracting Parties and of their interests within the context of the EEA.

2. To this end, an EEA Consultative Committee is hereby established. It shall be composed of equal numbers of, on the one hand, members of the Economic and Social Committee of the Community and, on the other, mem- bers of the EFTA Consultative Committee. The EEA Consultative Commit- tee may express its views in the form of reports or resolutions, as appro- priate.

3. The EEA Consultative Committee shall adopt its rules of procedure.

CHAPTER 2 THE DECISION-MAKING PROCEDURE

Article 97

This Agreement does not prejudge the right for each Contracting Party to amend, without prejudice to the principle of non-discrimination and after having informed the other Contracting Parties, its internal lcgislation in the areas covered by this Agreement:

— if the EEA Joint Committee concludes that the lcgislation as amended does not affect the good functioning of this Agreement; or — if the procedures referred to in Article 98 have been completed.

Article 98

The Annexes to this Agreement and Protocols 1 to 7, 9 to 11, 19 to 27, 30 to 32, 37, 39, 41 and 47, as appropriate, may be amended by a decision of the EEA Joint Committee in accordance with Articles 93 (2), 99, 100, 102 and 103.

Prop. 1991/922170 Bilaga 15 Main agreement

Article 99

1. As soon as new lcgislation is being drawn up by the EC Commission in a field which is governed by this Agreement, the EC Commission shall infor- mally seek advice from experts of the EFTA States in the same way as it seeks advice from experts of the EC Member States for the elaboration of its proposals.

2. When transmitting its proposal to the Council of the European Communi- ties, the EC Commission shall transmit copies thereof to the EFTA States. At the request of one of the Contracting Parties, a preliminary exchange of views takes place in the EEA Joint Committee.

3. During the phase preceding the decision of the Council of the European Communities, in a continuous information and consultation process, the Contracting Parties consult each other again in the EEA Joint Committee at the significant moments at the request of one of them.

4. The Contracting Parties shall cooperate in good faith during the informa- tion and consultation phase with a view to facilitating, at the end of the pro- cess, the decision-taking in the EEA Joint Committee.

Article 100

The EC Commission shall ensure experts of the EFTA States as wide a parti- cipation as possible according to the areas concerned, in the preparatory stage of draft measures to be submitted subsequently to the committees which assist the EC Commission in the exercise of its executive powers. In this regard, when drawing up draft measures the EC Commission shall refer to experts of the EFTA States on the same basis as it refers to experts of the EC Member States.

In the cases where the Council of the European Communities is seized in aceordance with the procedure applicable to the type of committee involved, the EC Commission shall transmit to the Council of the European Commu- nities the views of the experts of the EFTA States.

Article 101

1. In respect of committees which are covered neither by Article 81 nor by Article 100 experts from EFTA States shall be associated with the work when this is called for by the good functioning of this Agreement. These committees are listed in Protocol 37. The modalities of such an asso- ciation are set out in the relevant sectoral Protocols and Annexes dealing with the matter concerned.

2. If it appears to the Contracting Parties that such an association should be extended to other committees which present similar characteristics, the EEA Joint Committee may amend Protocol 37.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Main agreement

Article ]02

1. In order to guarantee the legal security and the homogeneity of the EEA, the EEA Joint Committee shall take a decision concerning an amendment of an Annex to this Agreement as closely as possible to the adoption by the Community of the corresponding new Community lcgislation with a view to permitting a simultaneous application of the latter as well as of the amend- ments of the Annexes to the Agreement. To this end, the Community shall, whenever adopting a legislative act on an issue which is governed by this Ag- reement, as soon as possible inform the other Contracting Parties in the EEA Joint Committee.

2. The part of an Annex to this Agreement which would be directly affected by the new lcgislation is assessed in the EEA Joint Committee.

3. The Contracting Parties shall make all efforts to arrive at an agreement on matters relevant to this Agreement. The EEA Joint Committee shall, in particular, make every effort to find a mutually acceptable solution where a serious problem ariscs in any area which, in the EFTA States, falls within the competence of the legislator.

4. If, notwithstanding the application of the preceding paragraph, an agree- ment on an amendment of an Annex to this Agreement cannot be reached, the EEA Joint Committee shall examine all further possibilities to maintain the good functioning of this Agreement and take any decision necessary to this effect, including the possibility to take notice of the equivalencc of legis- lation. Such a decision shall be taken at the latest at the expiry of a period of six months from the date of referral to the EEA Joint Committee or, if that date is later, on the date of entry into force of the corresponding Community lcgislation.

5. If, at the end of the time limit set out in paragraph 4, the EEA Joint Com— mittee has not taken a decision on an amendment of an Annex to this Agree- ment, thc affected part thereof, as dctcmiined in accordance with paragraph 2, is regarded as provisionally suspended, subject to a decision to the cont- rary by the EEA Joint Committee. Such a suspension shall take effect six months after the end of the period referred to in paragraph 4, but in no event earlier than the date on which the corresponding EC act is implemented in the Community. The EEA Joint Committee shall pursue its efforts to agree on a mutually acceptable solution in order for the suspension to be termina- tcd as soon as possible.

6. The practical consequences of the suspension referred to in paragraph 5 shall be discussed in the EEA Joint Committee. The rights and obligations which individuals and economic operators have already acquired under this Agreement shall remain. The Contracting Parties shall, as appropriate, dc- cidc on the adjustments necessary due to the suspension.

Article 103

1. If a decision of the EEA Joint Committee can be binding on a Contracting Party only after the fulfilment of constitutional requirements, the decision

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Main agreement

shall, if a date is contained therein, enter into force on that date, provided that the Contracting Party concerned has notified the other Contracting Par- ties by that date that the constitutional requirements have been fulfilled.

In the absence of such a notification by that date, the decision shall enter into force on the first day of the second month following the last notification.

2. If upon the expiry ofa period of six months after the decision of the EEA Joint Committee such a notification has not taken place, thc decision of the EEA Joint Committee shall be applied provisionally pending the fulfilment of the constitutional requirements unless a Contracting Party notifies that such a provisional application cannot take place. In the latter case, or if a Contracting Party notifies the non-ratification of a decision of the EEA Joint Committee, the suspension provided for in Articlc102 (5) shall take effect one month after such a notification but in no event earlier than the date on which the corresponding EC act is implemented in the Community.

Article 104

Decisions taken by the EEA Joint Committee in the cases provided for in this Agreement shall, unless otherwise provided for therein, upon their entry into force be binding on the Contracting Parties which shall take the neces- sary steps to ensure their implementation and application.

CHAPTER 3 HOMOGENEITY, SURVEILLANCE PROCEDURE AND SETTLEMENT OF DISPUTES

SECTION 1 HOMOGENEITY Article 105

1. In order to achieve thc objective of the Contracting Parties to arrive at as uniform an interpretation as possible of the provisions of the Agreement and those provisions of Community lcgislation which are substantially reprodu- ced in the Agreement, the EEA Joint Committee shall act in accordance with this Article.

2. The EEA Joint Committee shall keep under constant review the develop- ment of the case law of the Court of Justice of the European Communities and the EFTA Court. To this end judgments of these Courts shall be trans- mitted to the EEA Joint Committee which shall act so as to preserve the homogeneous interpretation of the Agreement.

3. If the EEA Joint Committee within two months after a difference in the case law of the two Courts has been brought before it, has not succeedcd to preserve the homogeneous interpretation of the Agreement, the procedures laid down in Article 111 may be applied.

Article 106

In order to ensure as uniform an interpretation as possible of this Agree- ment, in full deference to the independence of courts, a system of exchange

Prop. 1991/92:17() Bilaga 15 Main agreement

of information concerning judgments by the EFTA Court, the Court of J us- tice of the European Communities and the Court of First Instance of the European Communities and the Courts of last instance of the EFTA States shall be set up by the EEA Joint Committee. This system shall comprise:

(a) transmission to the Registrar of the Court of Justice of the European Communities ofjudgments delivered by such courts on the interpre- tation and application of, on the one hand, this Agreement or, on the other hand, the Treaty establishing the European Economic Community and the Treaty establishing the European Coal and Steel Community, as amended or supplemented, as well as the acts adopted in pursuance thereof in so far as they concern provisions which are identical in substance to those of this Agreement; (b) classification of these judgments by the Registrar of the Court of Justice of the European Communities including, as far as necessary, the drawing up and publication of translations and abstracts; (c) communications by the Registrar of the Court of Justice of the Euro- pean Communities of the relevant documents to the competent na- tional authorities, to be designated by each Contracting Party.

Article 107

Provisions on the possibility for an EFTA State to allow a court or tribunal to ask the Court of Justice of the European Communities to decide on the interpretation of an EEA rule arc laid down in Protocol 34.

SECTION 2 SURVEILLANCE PROCEDURE Article 108

1. The EFTA States shall establish an independent surveillance authority (EFTA Surveillance Authority) as well as procedures similar to those exis- ting in the Community including procedures for ensuring the fulfilment of obligations under this Agreement and for control of the legality of acts of the EFTA Surveillance Authority regarding competition.

2. The EFTA States shall establish a court of justice (EFTA Court). The EFTA Court shall, in accordance with a separate agreement between the EFTA States, with regard to the application of this Agreement be com- petent, in particular, for:

(a) actions concerning the surveillance procedure regarding the EFTA States; (b) appeals concerning decisions in the field of competition taken by the EFTA Surveillance Authority; (c) thc settlement of disputes between two or more EFTA States.

Article 109

1. The fulfilment of the obligations under this Agreement shall be monitorcd by, on the one hand, the EFTA Surveillance Authority and, on the other,

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Main agreement

the EC Commission acting in conformity with the Treaty establishing the European Economic Community, the Treaty establishing the European Coal and Steel Community and this Agreement.

2. In order to ensure a uniform surveillance throughout the EEA, the EFTA Surveillance Authority and the EC Commission shall cooperate, exchange information and consult each other on surveillance policy issues and indivi- dual cases.

3. The EC Commission and the EFTA Surveillance Authority shall receive any complaints concerning the application of this Agreement. They shall in- form each other of complaints received.

4. Each of these bodies shall examine all complaints falling within its compe— tence and shall pass to the other body any complaints which fall within the competence of that body.

5. In case of disagrcement between these two bodies with regard to the ac- tion to be taken in relation to a complaint or with regard to the result of the examination, either of the bodies may rcfcr the matter to the EEA Joint Committee which shall deal with it in accordance with Article 111.

Article 110

Decisions under this Agreement by the EFTA Surveillance Authority and the EC Commission which impose a pecuniary obligation on persons other than States, shall be enforceable. The same shall apply to such judgments under this Agreement by the Court of J usticc of the European Communities, the Court of First Instance of the European Communities and the EFTA Court.

Enforcement shall be governed by the rules of civil procedure in force in the State in the territory of which it is carried out. The order for its enforce- ment shall be appended to the decision, without other formality than verifi- cation of the authenticity of the decision, by the authority which each Cont- racting Party shall designate for this purpose and shall make known to the other Contracting Parties, the EFTA Surveillance Authority, the EC Com- mission, the Court of Justice of the European Communities, the Court of First Instance of the European Communities and the EFTA Court.

When these forrnalitics have been completed on application by the party concerned, the latter may proceed to enforcement, in accordance with the law of the State in the territory of which enforcement is to be carried out, by bringing the matter directly before the competent authority.

Enforcement may be suspended only by a decision of the Court of J ustice of the European Communities, as far as decisions by the EC Commission, the Court of First Instance of the European Communities or the Court of Justice of the European Communities are Concerned, or by a decision of the EFTA Court as far as decisions by the EFTA Surveillance Authority or the EFTA Court are concerned. However, the courts of the States concerned shall have jurisdiction over complaints that enforcement is being carried out in an irregular manner.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Main agreement

SECTION 3 SE'ITLEMENT OF DISPUTES Article ] I I

1. The Community or an EFTA State may bring a matter under dispute which concerns the interpretation or application of this Agreement before the EEA Joint Committee in accordance with the following provisions.

2. The EEA Joint Committee may settle the dispute. It shall be provided with all information which might be of use in making possible an indepth examination of the situation, with a view to finding an acceptable solution. To this end, the EEA Joint Committee shall examine all possibilities to main- tain the good functioning of the Agreement.

3. If a dispute concerns case law regarding provisions of this Agreement, which are identical in substance to corresponding rules of the Treaty estab- lishing the European Economic Community and the Treaty establishing the European Coal and Steel Community and to acts adopted in application of these two Treaties and if the dispute has not been settlcd within three months after it has been brought before the EEA Joint Committee, the Contracting Parties to the dispute may agree to request the Court of Justice of the Euro- pean Communities to give a ruling on the interpretation of the relevant rules. If the EEA Joint Committee in such a dispute has not reached an agree- ment on a solution within six months from the date on which this procedure was initiated or if, by then, the Contracting Parties to the dispute have not decided to ask for a ruling by the Court of Justice of the European Communi- ties, a Contracting Party may, in order to remedy possible imbalances, either take a safeguard measure in accordance with Articlc112(2) and following the procedure of Article 113; — or apply Article 102 mutatis mutandis.

4. If a dispute concerns the scope or duration of safeguard measures taken in accordance with Article 111(3) or Article 112, or the proportionality of rcbalancing measures taken in accordance with Article 114, and if the EEA Joint Committee after three months from the date when the matter has been brought before it has not succeedcd to resolve the dispute, any Contracting Party may refer the dispute to arbitration under the procedures laid down in Protocol 33. No question of interpretation of the provisions of this Agree- ment rcferrcd to in paragraph 3 may be dealt with in such procedures. The arbitration award shall be binding on the parties to the dispute.

CHAPTER 4 SAFEGUARD MEASURES Article 112

1. If serious economic, societal or environmental difficulties of a scctorial or regional nature liable to persist arc arising, a Contracting Party may unilate- rally take appropriate measures under the conditions and procedures laid down in Article 113.

2. Such safeguard measures shall be restricted with regard to their scope and duration to what is strictly necessary in order to remedy the situation. Prio-

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Main agreement

rity shall be given to such measures as will least disturb the functioning of this Agreement.

3. The safeguard measures shall apply with regard to all Contracting Parties.

Article 113

1. A Contracting Party which is considering taking safeguard measures under Article 112 shall, without delay, notify the other Contracting Parties through the EEA Joint Committee and shall provide all relevant information.

2. The Contracting Parties shall immediately enter into consultations in the EEA Joint Committee with a view to finding a commonly acceptable solu- tion.

3. The Contracting Party concerned may not take safeguard measures until one month has clapsed after the date of notification under paragraph 1, un- less the consultation proeedure under paragraph2 has been concluded bc— fore the expiration of the stated time limit. When exceptional circumstances requiring immediate action exclude prior examination, the Contracting Party concerned may apply forthwith the protective measures strictly neces- sary to remedy the situation. For the Community, the safeguard measures shall be taken by the EC Commission.

4. The Contracting Party concerned shall, without delay, notify the measures taken to the EEA Joint Committee and shall provide all relevant informa— tion.

5. The safeguard measures taken shall be the subject of consultations in the EEA Joint Committee every three months from the date of their adoption with a view to their abolition before the date of expiry envisaged, or to the limitation of their scope of application. Each Contracting Party may at any time request the EEA Joint Commit- tee to review such measures.

Article 114

1. If a safeguard measure taken by a Contracting Party creates an imbalance between the rights and obligations under this Agreement, any other Cont- racting Party may towards that Contracting Party take such proportionate rcbalancing measures as arc strictly necessary to remedy the imbalance. Priority shall be given to such measures as will least disturb the functioning of the EEA.

2. The procedure under Article 113 shall apply.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 1.5 Main agreement

PART VIII FINANCIAL MECHANISM Article 115

With a view to promoting a continuous and balanced strengthening of trade and economic relations between the Contracting Parties, as provided for in Article 1, the Contracting Parties agree on the need to reduce the economic and social disparities between their regions. They note in this regard the rele- vant provisions set out elsewhere in this Agreement and its related protocols, including certain of the arrangements regarding agriculture and fisheries.

Article 116

A Financial Mechanism shall be established by the EFTA States to contri- bute, in the context of the EEA and in addition to the efforts already dep- loyed by the Community in this regard, to the objectives laid down in Article 115.

Article ]] 7

Provisions governing the Financial Mechanism are set out in Protocol 38.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Main agreement

PART IX GENERAL AND FINAL PROVISIONS

Anicle I 18

1. Where a Contracting Party considers that it would be useful in the interests of all the Contracting Parties to develop the relations established by this Ag— reement by cxtending them to fields not covered thereby, it shall submit a reasoned request to the other Contracting Parties within the EEA Council. The latter may instruct the EEA Joint Committee to examine all the aspects of this request and to issue a report. The EEA Council may, where appropriate, take the political decisions with a view to opening negotiations between the Contracting Parties.

2. The agreements resulting from the negotiations referred to in paragraph I will be subject to ratification or approval by the Contracting Parties in accor— dance with their own procedures.

Article 119

The Annexes and the acts referred to therein as adapted for the purposes of this Agreement as well as the Protocols shall form an integral part of this Agreement.

Article 120

Unless otherwise provided in this Agreement and in particular in Protocols 41, 43 and 44, the application of the provisions of this Agreement shall pre- vail over provisions in existing bilateral or multilateral agreements binding the European Economic Community, on the one hand, and one or more EFTA States, on the other, to the extent that the same subject matter is go- verned by this Agreement.

Anicle 121 The provisions of this Agreement shall not preclude cooperation:

(a) within the framework of the Nordic cooperation to the extent that such cooperation does not impair the good functioning of this Ag- reement; (b) within the framework of the regional union between Switzerland and Liechtenstein to the extent that the objectives of this union are not attained by the application of this Agreement and the good func- tioning of this Agreement is not impaired; (c) within the framework of cooperation between Austria and Italy con- cerning Tyrol, Vorarlberg and Trentino — South Tyrol/Alto Adige, to the extent that such cooperation does not impair the good functio- ning of this Agreement.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Main agreement

Article 122

The representatives, delegates and experts of the Contracting Parties, as well as officials and other servants acting under this Agreement shall be required, even after their duties have ceased, not to disclose information of the kind covered by the obligation of professional secrecy, in particular infomation about undertakings, their business relations or their cost components.

Anicle 123

Nothing in this Agreement shall prevent a Contracting Party from taking any measures:

(a) which it considers necessary to prevent the disclosure of information contrary to its essential security interests; (b) which relate to the production of, or trade in, arms, munitions and war materials or other products indispensable for defence purposes or to research, development or production indispensable for de- fence purposes, provided that such measures do not impair the con- ditions of competition in respect of products not intended for specifi- cally military purposes; (c) which it considers essential to its own security in the event of serious internal disturbances affecting the maintenance of law and order, in time of war or serious international tension constituting threat of war or in order to carry out obligations it has accepted for the pur- pose of maintaining peace and international security.

Anicle 124

The Contracting Parties shall accord nationals of EC Member States and EFTA States the same treatment as their own nationals as regards participa- tion in the capital of companies or firms within the meaning of Article 34, without prejudice to the application of the other provisions of this Agree- ment.

Article I 25

This Agreement shall in no way prejudice the rules of the Contracting Parties governing the system of property ownership.

Anicle 126

1. The Agreement shall apply to the territories to which the Treaty establish- ing the European Economic Community and the Treaty establishing the European Coal and Steel Community is applied and under the conditions laid down in those Treaties, and to the territories of the Republic of Austria, the Republic of Finland, the Republic of Iceland, the Principality of Liechtenstein, the Kingdom of Norway, the Kingdom of Sweden and the Swiss Confederation.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Main agreement

2. Notwithstanding paragraph ], this Agreement shall not apply to the Åland Islands. The Government of Finland may, however, give notice, by a decla- ration dcposited when ratifying this Agreement with the Depositary, which shall transmit a certified copy thereof to the Contracting Parties, that the Agreement shall apply to those Islands under the same conditions as it ap- plies to other parts of Finland subject to the following provisions:

(a) The provisions of this Agreement shall not preclude the application of the provisions in force at any given time on the Åland Islands on: (i) restrictions on the right for natural persons who do not enjoy re- gional citizenship in Åland, and for legal persons, to acquire and hold real property on the Åland Islands without permission by the competent authorities of the Islands; (ii) restrictions on the right of establishment and the right to provide services by natural persons who do not enjoy regional citizenship in Åland, or by any legal person,without permission by the com- petent authorities of the Åland Islands. (b) The rights enjoyed by Ålanders in Finland shall not be affected by this Agreement. (c) The authorities of the Åland Islands shall apply the same treatment to all natural and legal persons of the Contracting Parties.

Article 127

Each Contracting Party may withdraw from this Agreement provided it gives at least twelve months' notice in writing to the other Contracting Parties.

Immediately after the notification of the intended withdrawal, the other Contracting Parties shall convene a diplomatic conference in order to envi— sagc the necessary modifications to bring to the Agreement.

Article 128

1. Any European State becoming a member of the Community shall, or be— coming a member of EFTA may, apply to become a Party to this Agreement. It shall address its application to the EEA Council.

2. The terms and conditions for such participation shall be the subject of an agreement between the Contracting Parties and the applicant State. That ag- reement shall be submitted for ratification or approval by all Contracting Parties in accordance with their own procedures.

Article 129

1. This Agreement is drawn up in a single original in the Danish, Dutch, English, Finnish, French, German, Greek, Icelandic, Italian, Norwegian, Portuguese, Spanish and Swedish languages, each of these texts being equally authentic. The texts of the acts referred to in the Annexes are equally authentic in Danish, Dutch, English, French, German, Greek, Italian, Portuguese and

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Main agreement

Spanish as published in the Official Journal of the European Communities and shall for the authentication thereof be drawn up in the Finnish, Icelan- dic, Norwegian and Swedish languages.

2. This Agreement shall be ratified or approved by the Contracting Parties in accordance with their respective constitutional requirements. It shall be deposited with the General Secretariat of the Council of the European Communities by which certified copies shall be transmittcd to all other Contracting Parties. The instruments of ratification or approval shall be deposited with the Ge- neral Secretariat of the Council of the European Communities which shall notify all other Contracting Parties.

3. This Agreement shall enter into force on 1 January 1993, provided that all Contracting Parties have deposited their instruments of ratification or appro- val before that date. After that date this Agreement shall enter into force on the first day of the second month following the last notification. The final date for such a notification shall be 30 June 1993. After that date the Cont- racting Parties shall convene a diplomatic conference to appreciate the situa- tion. In witness whereof, the undersigned Plenipotentiaries, have signed this Agreement. Done at Oporto this second day of May in the year one thousand nine hundred and ninety two.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Main agreement

PROTOCOL 1 Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 ON HORIZONTAL ADAPTATIONS PYOtOCOI 1

The provisions of the acts referred to in the Annexes to the Agreement shall be applicable in accordance with the Agreement and this Protocol, unless otherwise provided in the respective Annex. The specific adaptations neces- sary for individual acts are set out in the Annex where the act concerned is listed.

1. Introductory parts of the acts

The preambles of the acts referred to are not adapted for the purposes of the Agreement. They are relevant to the extent necessary for the proper interp- retation and application, within the framework of the Agreement, of the provisions contained in such acts.

2. Provisions on EC committees

Procedures, institutional arrangements or other provisions concerning EC committees contained in the acts referred to are dealt with in Articles 81, 100 and 101 of the Agreement and in Protocol 31.

Where an act referred to provides for EC procedures on its adaptation, ex- tension or amendment or for the development of new Community policies, initiatives or acts, the relevant decision-making procedures provided for in the Agreement shall apply.

(a) Where an EC Member State is to submit information to the EC Commis- sion, an EFTA State shall submit such information to the EFTA Surveillance Authority and to a Standing Committee of the EFTA States. The same shall apply when the transmission of information is to be carried out by the com- petent authorities. The EC Commission and the EFTA Surveillance Autho- rity shall exchange information they have received from the EC Member Sta- tes or from the EFTA States or from the competent authorities.

(b) Where an EC Member State is to submit information to one or more other EC Member States, it shall also submit that information to the EC Commission which shall pass it on to the Standing Committee for distribu- tion to the EFTA States.

An EFTA State shall submit corresponding information to one or more other EFTA States and to the Standing Committee which shall pass it_ on to the EC Commission for distribution to the EC Member States. The same shall apply when the information is to be submitted by the competent autho- nties.

(c) In areas where, for reasons of urgcncy, rapid transfer of information is Prop. 1991/92170 called for, appropriate sectoral solutions providing for direct exchange of in- Bilaga 15 formation shall apply. Protocol 1

(d) Functions of the EC Commission in the context of procedures for verifi- cation or approval, information, notification or consultation and similar mat- ters shall for the EFTA States be carried out according to procedures estab- lished among them. This is without prejudice to paragraphs 2, 3 and 7. The EC Commission and the EFTA Surveillance Authority or the Standing Committee, as the case may be, shall exchange all information regarding these matters. Any issue arising in this context may be referred to the EEA Joint Committee.

5. Review and reporting procedures

Where, according to an act referred to, the EC Commission or another EC body is to prepare a report or an assessment or the like, the EFTA Surveil- lance Authority or the Standing Committee, as the case may be, shall, unless otherwise agreed, concurrently prepare, as appropriate, a corresponding re- port or assessment or the like, with regard to the EFTA States. The EC Com- mission and the EFTA Surveillance Authority or the Standing Committee, as the case may be, shall consult each other and exchange information during the preparation of their respective reports, copies of which shall be sent to the EEA Joint Committee.

(3) Where, according to an act referred to, an EC Member State is to pub- lish certain information on facts, procedures and the like, also the EFTA Sta- tes shall, under the Agreement, publish the relevant information in a corre- sponding manner.

(b) thrc, according to an act referred to, facts, procedures, reports and the like are to be published in the Official Journal of the European Commu- nities, the corresponding information regarding the EFTA States shall be published in a separate EEA sectionl thereof.

Rights conferred and obligations imposed upon the EC Member States or their public entities, undertakings or individuals in relation to each other, shall be understood to be conferrcd or imposed upon Contracting Parties, the latter also being understood, as the case may be, as their competent aut- horities, public entities, undertakings or individuals.

[ The table of contents of the EEA section would also contain references to where the information in question concerning the EC and its Member States could be found. 50

8. References to territories Prop. 1991/92:170 Whenever the acts referred to contain references to the territory of the Bilaga 15 "Community” or of the "common market” the references shall for the purpo- Protocol 1 ses of the Agreement be understood to be references to the territories of the Contracting Parties as defined in Article 126 of the Agreement.

9. References to nationals of EC Member States

Whenever the acts referred to contain references to nationals of EC Member States, the references shall for the purposes of the Agreement be understood to be references also to nationals of EFTA States.

Where an act referred to confers upon the EC Member States or their public entities, undertakings or individuals rights or imposes obligations regarding the use of any of the official languages of the European Communities, the corresponding rights and obligations regarding the use of any of the official languages of all Contracting Parties shall be understood to be conferrcd or imposed upon Contracting Parties, their competent authorities, public enti- ties, undertakings or individuals.

Provisions on the entry into force or implementation of the acts referred to in the Annexes to the Agreement are not relevant for the purposes of the Agreement. The time limits and dates for the EFTA States for bringing into force and implementing acts referred to follow from Article 129(3) of the Agreement, as well as from provisions on transitional arrangements.

12. Addressees of the Community acts

Provisions indicating that a Community act is addressed to the Member Sta- tes of the Community are not relevant for the purposes of the Agreement.

PROTOCOL 2

ON PRODUCTS EXCLUDED FROM THE SCOPE OF THE AGREEMENT IN ACCORDANCE WITH ARTICLE 8(3)(a)

The following products falling within HS, Chapters 25 to 97, are excluded from the scope of the Agreement:

HS Heading No 35.01

35.02

35.05

10 ex 10

90 ex 90

10

ex 10

Product description

Casein, caseinates and other casein derivatives; Casein glues

Albumins, albuminates and other albumin derivatives;

— Egg albumin: — — Other than unfit, or to be rendered unfit, for human consumption

Other:

— — Milk albumin (lactalbumin), other than unfit, or to be rendered unfit, for human consumption

Dextrins and other modified starches (for example, pregelatinised or esterified starches); glucs based on starches, or on dextrins or other modified starches:

— Dextrins and other modified starches:

- -— Starches, esterified or etherified

Prop. 1991/92:170 Bilaga 'l 5 Protocol 2

PROTOCOL 3 Prop. 1991/925170 Bilaga 15 CON CERNIN G PRODUCTS REFERRED TO Pf0t00013 IN ARTICLE 8(3)(b) OF THE AGREEMENT CHAPTER I

GENERAL PROVISION

Article ]

Application of the EEA provisions

Subject to the provisions of this Protocol and unless otherwise specified in the Agreement, the provisions of the Agreement shall apply to products lis.- ted in Tables I and II.

CHAPTER II PRICE COMPENSATION ARRANGEMENTS Article 2

General principle of price compensation

1. In order to take account of differences in the cost of the agricultural raw materials used in the manufacture of the products specified in Table I, the Agreement does not preclude the application of price compensation measu- res to these products; that is the levying of variable components upon import and the granting of refunds upon export.

2. If a Contracting Party applies internal measures which reduce the price of raw materials to processing industries, these measures shall be taken into account in the calculation of price compensation amounts.

Article 3

New calculation system

1. Subject to the conditions and specific provisions set out in Articles 4 to 9, the price compensation shall be calculated on the basis of the amounts of raw materials actually used in the manufacture of the product and on the basis of jointly confirmed reference prices.

2. Unlcss otherwise provided in Article 1 of Appendix 1, the Contracting Parties shall not levy customs duties or other fixed amounts on imported goods which are subject to the system referred to in paragraph 1.

3. The list of raw materials for which each Contracting Party may apply price compensation is established in Appendix 2. The procedure for the amend- ment of the list is established in Appendix 3.

Article 4

Declaration of raw materials

1. Whenever, in connection with the importation, a declaration of raw mate- rials used in the production process is submitted to the authorities of the im- porting State, these authorities shall, unless they have reasonable doubt as to the accuracy of the information in the declaration, calculate the variable component in proportion to the net weight of the product presented for clea- rance and the amounts of raw materials indicated in the declaration.

2. Rules concerning the declarations to be used and procedures for their submission are established in Appendix 4.

Article 5

Verification of declarations

1. The Contracting Parties shall assist each other in vcrifying the accuracy of the declarations.

2. The details of the verification procedure of the declarations are establis- hed in Appendix 5.

Article 6

Reference prices

1. Contracting Parties shall notify to the EEA Joint Committee the prices of raw materials for which price compensation measures are applied. The prices which are notified shall reflect the actual price situation in the territory of the Contracting Party. They shall be the prices normally paid at the whole- sale or the manufacturing stage by processing industries. If an agricultural raw material is available to the processing industry, or to a part of it, at a price lower than the one otherwise ruling on the domestic market, the notifi- cation shall be adjusted accordingly.

2. The EEA Joint Committee shall on the basis of the notifications periodi- cally confirm the reference prices to be used in the calculation of price com- pensation amounts.

3. Details of the reference prices to be used, the notification system and the procedures for the confirmation of the reference prices are established in Appendix 6.

Article 7

Coefficients

1. When converting amounts of raw materials concerned into quantities of raw materials for which there is a reference price confirmed, the Contracting Parties shall use agreed coefficients.

2. A list of the coefficients to be applied is provided for in Appendix 7.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 3

Article 8 Prop. 1991/92:17O Difference between the reference prices Bilaga 15

, _ _ Protocol 3 For each of the raw materials concerned, the price compensation amount

shall not exceed the difference between the domestic reference price and the lowest of the reference prices in any of the Contracting Parties.

Article 9 Limit to price compensation amounts

A Contracting Party shall not levy on a product coming from another Cont- racting Party variable price compensation components higher than the cus- toms duty or fixed amount which it applied on 1 January 1992 to the product concerned when coming from the Contracting Party in question. This limit also applies when the customs duty or fixed amount was administered through a tariff quota, but not in cases where, in addition to the customs duty or fixed amount, the product concerned was subject to a price compensation measure on 1 January 1992.

CHAPTER III

OTHER PROVISIONS

Article 10

Non-application of Chapter 11 to Table II products

1. The provisions of Chapter 11 shall not apply to products listed in Table 11. In particular, with respect to these products, the Contracting Parties may not levy customs duties on imports or charges having equivalent effect, including variable components, or grant refunds upon export.

2. As regards the products referred to in paragraph 1, special arrangements concerning customs duties on imports and other fixed amounts are set out in Article 2 of Appendix 1.

Article ] ] Application of Protocol No.2

In so far as trade between an EFTA State and the Community in a product covered by the respective Table of Protocol No.2 of the Free Trade Agree- ment is concerned and without prejudice to the provision of Article 6 of Ap- pendix 1 to this Protocol, the provisions of the Protocol No.2 and Protocol No.3 of the respective Free Trade Agreement as well as all other relevant provisions of the Free Trade Agreement shall apply:

— if the product is listed in Table I but the conditions for the applica- tion of the system set out in Articles 3 to 9 are not fulfilled, or — if the product falls within HS Chapters 1 to 24 but is not listed in Table I or 11, or — if the product is listed in Protocol 2 of this Agreement. 55

Article 12 Prop. 1991/92:170 Transparency Bilaga 15

. . . _ _ Protocol 3 1. The Contracting Parties shall make available to the EEA Jomt Commit-

tee as soon as possible and at the latest two weeks after their entry into force, full details of any price compensation measures applied on the basis of the system set out in Articles 3 to 9. Any Contracting Party may request an ex- amination of such measures in the light of the foregoing provisions within the EEA Joint Committee.

2. In case a Contracting Party applies, autonomously or on contractual ba- sis, to products not listed in Table I or to products listed in that Table but coming from third countries, a system similar to that set out in Articles 3 to 9, it shall inform the EEA Joint Committee.

3. The Contracting Parties shall also inform the EEA Joint Committee of internal measures which reduce the price of raw materials to processing indu- stries.

4. Any Contracting Party may request a discussion in the EEA Joint Com- mittee on the systems and measures referred to in paragrapth and 3.

Article 13

Country-specific arrangements

'Articles 4 to 6 of Appendix 1 contain specific arrangements concerning Aust- ria, Finland, Iceland and Norway.

Article I 4

Reviews

The Contracting Parties shall review at two-yearly intervals the development of their trade in processed agricultural products. A first review shall be held before the end of 1993. In the light of these reviews the Contracting Parties will decide on a possible extension of the product coverage of the Protocol as well as on a possible abolition of the remaining customs duties and other charges referred to in Articles 1 and 2 of Appendix 1.

APPENDIX 1 Prop. 1991/92:170 Article ] Bilaga 15

_ Protocol 3 1. The Contracting Parties may, in addition to variable price compensation

components, apply customs duties or other fixed amounts not exceeding 10% on the following products:

20.07 Jams, fruit jellies, marmalades, fruit or nut purée and fruit or nut pastes, being cooked preparations, whether or not contai- ning added sugar or other sweetening matter

2. The Contracting Parties shall abolish progressively in accordance with the following timetable customs duties and other fixed amounts on the products listed below:

(a) on 1 January 1993 each duty shall be reduced to five sixths of the basic duty; (b) five further reductions of one sixth each shall be made on 1 January 1994, 1 January 1995, 1 January 1996, 1 January 1997 and 1 January 1998.

13.02 Vegetable saps and extracts; pectic substances, pectinates and pectates; agar-agar and other mucilages and thickeners, whet- her or not modified, derived from vegetable products: 20 Pectic substances, pectinates and pectates: ex 20 — — Containing S% or more by weight of added sugar 15.17 Margarine; edible mixtures or preparations of animal or vege-

table fats or oils or of fractions of different fats or oils of this Chapter, other than edible fats or oils or their fractions of hea- ding No. 15.16:

10 — Margarine, excluding liquid margarine: ex 10 — — Containing more than 10% but not more than 15% by weight of milkfats 90 Other: ex 90 — Containing more than 10% but not more than 15% by weight of milkfats 21.06 Food preparations not elsewhere specified or included: ex 21.06 Other than flavoured or coloured sugar syrups:

— — Containing more than 15% by weight of milkfat

3. The Contracting Parties shall reduce progressively in accordance with the following timetable customs duties and other fixed amounts on the product indicated below:

(a) on 1 January 1993 each duty shall be reduced to 90% of the basic duty; (b) four further reductions of 10% each shall be made on 1 January 1994, 1 January 1995, 1 January 1996 and 1 January 1997.

17.02 Other sugars, including chemically pure lactose, maltose, glu-

cose and fructose, in solid form; sugar syrups not containing ad- 57

ded flavouring or colouring matter; artificial honey, whether or not mixed with natural honey; caramel: 50 Chemically pure fructose.

Article 2

1. The Contracting Parties shall abolish progressively in accordance with the following timetable customs duties on imports and other fixed amounts on the products listed below:

(a) on 1 January 1993 each duty shall be reduced to five sixths of the basic duty; (b) five further reductions of one sixth each shall be made on 1 January 1994, 1 January 1995, 1 January 1996, 1 January 1997 and 1 January 1998.

13.02 Vegetable saps and extracts; pectic substances, pectinates and pectates; agar-agar and other mucilages and thickeners, whet- her or not modified, derived from vegetable products: 20 - Pectic substances, pectinates and pectates: ex 20 — Containing less than S% by weight of added sugar

2. The Contracting Parties shall reduce progressively in accordance with the following timetable customs duties on imports and other fixed amounts on the product indicated below:

(a) on 1 January 1993 each duty shall be reduced to 90% of the basic duty; (b) four further reductions of 10% each shall be made on 1 January 1994, 1 January 1995, 1 January 1996 and 1 January 1997.

17 .02 Other sugars, including chemically pure lactose, maltose, glu- cose and fructose, in solid form; sugar syrups not containing ad— ded flavouring or colouring matter; artificial honey, whether or not mixed with natural honey; caramel:

90 — Other, including invert sugar: ex 90 — Chemically pure maltose Article 3

1. The basic duties to which the successive reductions provided for in Artic- les 1 and 2 are to be applied shall, for each product, be the duties actually applied by a Contracting Party on 1 January 1992 to products coming from the other Contracting Parties. If, after 1 January 1992, any tariff reductions resulting from the multilateral trade negotiations of the Uruguay Round be- come applicable, such reduced duties shall be used as the basic duties.

2. The reduced duties shall be applied by rounding down to the first decimal place by deleting the second decimal.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 3

Article 4 Prop. 1991/92:170

1. With regard to Finland, the provisions of Article 9 of the Protocol shall Bilaga 15 not apply to the products falling within HS Headings 15.17 and 20.07. PmtOCOI 3

2. With regard to Norway, the provisions of Article 9 of the Protocol shall not apply to the products falling within HS Headings 20.07, 20.08 and 21.04.

Article 5

1. With regard to Iceland, the provisions of the Protocol shall not apply to the following products:

21.05 Ice cream and other edible ice, whether or not containing cocoa 21.06 Food preparations not elsewhere specified or included: 90 — Other: ex 90 — Preparations consisting mainly of fat and water, containing

more than 15% by weight of butter or other milkfat

This temporary arrangement shall be taken up for a review by the Contrac- ting Parties before the end of 1998.

2. With regard to Iceland the limitation, foreseen in Article 9 of the Proto- col, of price compensation amounts levied on imports shall not apply to Ice- land for products falling within HS Headings 04.03, 15.17, 18.06, 19.01, 19.02, 19.05, 20.07, 21.03 and 21.04. However, the amounts of import charges levied at the border shall not in any case CXCeed the level applied by Iceland in 1991 to imports coming from any Contracting Party.

Article 6

1. With regard to Austria, Article 16 of the Agreement shall be applicable to products falling within HS Heading 22.08 at the latest from 1 January 1996. The licensing system applied by Austria to these products shall, howe- ver, be liberalized and licenses granted automatically from 1 January 1993. Austria shall progressively eliminate during the period 1 January 1993 to 1 January 1996, in accordance with the following timetable, the customs duties levied at the border on spirituous beverages and undenatured ethyl alcohol of an alcoholic strength by volume of less than 80% vol., falling within HS Heading 22.08:

(a) en 1 January 1993 the customs duty actually applied on 1 January 1991 shall be reduced by 15%, (b) a further reduction of 15 % shall be made on 1 January 1994, (c) a further reduction of 30% shall be made on 1 January 1995, and

(d) a final reduction of 40% shall be made on 1 January 1996. '

The reduced duties shall be applied by rounding down to the first decimal place by deleting the second decimal. Notwithstanding the above, Austria will, taking into account the tariff concessions granted to the European Community in the trade arrangement 59

for certain agricultural products originating in the Community, abolish as from 1 January 1993 import duties on the following products:

' 2208 ex 30 Irish Whiskey 40 Rum and Tafia 90 Irish cream liqueurs and Ouzo

2. As regards other duties and taxes imposed on spirituous beverages falling within HS heading 22.08 Austria will comply with the provisions of Article 14 of the Agreement.

3.(a) Austria shall apply the provisions of the Agreement to the following products at the latest from 1 January 1997:

3505 Dextrins and other modified starches (for example, pregelatini- zed or esterified starches); glues based on starches, or on dext- rins or other modified starches:

10 Dextrins and other modified starches: ex 10 Other than starches, esterified or etherified 20 Glues 3809 Finishing agents, dye carriers to accelerate the dyeing or fixing

of dyestuffs and other products and preparations (for example, dressings and mordants), of a kind used in the textile, paper, leather or like industries, not elsewhere specified or included:

10 With a basis of amylaceous substances — Other: ex 91 — — Of a kind used in the textile industry: Containing starch or products derived from starch ex 92 — Of a kind used in the paper industry:

Containing starch or products derived from starch

ex 99 — Other: Containing starch or products derived from starch

3823 Prepared binders for foundry moulds or cores; chemical pro- ducts and preparations of the chemical or allicd industries (in- cluding those consisting of mixtures of natural products), not elsewhere specified or included; residual products of the che- mical or allied industries, not elsewhere specified or included:

10 Prepared binders for foundry moulds or cores: ex 10 — — Based on starch or dextrin starch 90 — Other: ex 90 — — With a total content of sugar, starch, products derived

from starch or goods of headings Nos. 0401 to 0404 of 30% by weight or more

(b) As long as Austria does not apply the provisions of the Agreement for the above listed products, the provisions of the Free Trade Ag- reement between the EEC and Austria concerning bilateral trade in this sector, including the rules of origin of Protocol No 3 and all other relevant provisions, shall continue to be applicable.Under the same conditions, for trade between Austria and the other EFTA States in

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 3

the above listed products, Article 21 of, and Annex B to the EFTA Prop. 1991/92:170 Convention as well as all other relevant provisions shall continue to Bilaga 15 be applicable. Protocol 3

APPENDIX 2

List of raw materials subject to price compensation referred ta in Article 3

APPENDIX 3

Procedure for the amendment of the list of raw materials subject to price compensation referred ta in Article 3(3 ) and Appendix 2

APPENDIX 4

Rules concerning the declarations to be used and procedures for their submission referred to in Article 4(2)

APPENDIX 5

Details of the verification procedure of the declaration referred ta in Article 5(2)

APPENDIX 6

Details of the reference prices to be used, the notification system and the procedures for the confirmation of the reference prices referred ta in Article 6(3)

APPENDIX 7 List of coefficients to be applied and referred ta in Article 7(2).

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 3

TABLE I Prop. 1991/92:170

Bilaga 15 Protocol 3 HS Hea- Description of goods ding No 0403 Buttermilk, curdled milk and cream, yogurt, kephir and other fermen- ted or acidified milk and cream, whether or not concentrated or contai- ning added sugar or other sweetening matter or flavoured or containing added fruit, nuts or cocoa: 10 Yogurt: ex 10 — — Flavoured or containing added fruit, nuts or cocoa 90 — Other: ex 90 — Flavoured or containing added fruit, nuts or cocoa 07.10 Vegetables (uncooked or cooked by steaming or boiling in water), fro-

zen: 40 Sweet corn (Zea mays var. saccharata)

07.11' Vegetables provisionally preserved (for example, by sulphur dioxide gas, in brine, in sulphur water or in other preservative solutions), but unsuitable in that state for immediate consumption:

90 Other vegetables; mixtures of vegetables: ex 90 Sweet corn (Zea mays var. saccharata)

13.02 Vegetable saps and extracts; pectic substances, pectinates and pectates; agar-agar and other mucilages and thickeners, whether or not modi- fied, derived from vegetable products:

20 - Pectic substances, pectinates and pectates: ex 20 — — Containing S% or more by weight of added sugar 15.17 Margarine; edible mixtures or preparations of animal or vegetable fats

or oils or of fractions of different fats or oils of this Chapter, other than edible fats or oils or their fractions of heading No 1516:

10 — Margarine, excluding liquid margarine: ex 10 - — Containing more than 10% but not more than 15% by weight of milkfats 90 Other: ex 90 — — Containing more than 10% but not more than 15% by weight of milkfats 17.02 Other sugars, including chemically pure lactose, maltose, glucose and

fructose, in solid form; sugar syrups not containing added flavouring or colouring matter; artificial honey, whether or not mixed with natural honey; caramel:

50 Chemically pure fructose

l7.04 Sugar confectionery (including white chocolate), not containing cocoa 18.06 Chocolate and other food preparations containing cocoa 19.01 Malt extract; food preparations of tlour, meal, starch or malt extract,

not containing cocoa powder or containing cocoa powder in a propor- tion by weight of less than 50%, not elsewhere specified or included; food preparations of goods of headings Nos 0401 to 0404, not contai- ning cocoa powder or containing cocoa powder in a proportion by weight of less than 10%, not elsewhere specified or included

19.02 Pasta, whether or not cooked or stuffed (with meat or other substances) or otherwise prepared, such as spaghetti, macaroni, noodles, lasagne, gnocchi, ravioli, cannelloni; couscous, whether or not prepared; — Uncooked pasta, not stuffed or otherwise prepared:

ll — - Containing eggs 19 -— — Other 20 Stuffed pasta, whether or not cooked or otherwise prepared:

'lVote: HS headings Nos. 0711, 2001, 2004: Sweet corn mentioned under these hea- dings does not include mixtures of sweet corn and other products of these headings. 63

l—lS Hea- Description of goods Bilaga 15 dmg No Protocol 3 ex 20 — Other than products containing more than 20% by weight of sau-

sage, meat, meat offal or blood, or any combination thereof 30 — Other pasta 40 Couscous

19.03 Tapioca and substitutes tlicrefor prepared from starch, in the form of (lakes, grains, pearls, siftings or in similar forms

19.04 Prepared foods obtained by the swelling or roasting of cereals or cereal products (for example, corn flakes); cereals, other than maize corn, in grain form, pre-cooked or otherwise prepared

19.05 Bread, pastry, cakes, biscuits and other bakers* wares, whether or not containing cocoa; communion wafers, empty cachets of a kind suitable for pharmaceutical use, scaling wafers, rice paper and similar products

20.01 Vegetables, fruit, nuts and other edible parts of plants, prepared or preserved by vinegar or acetic acid: 90 Other: ex 90 — Sweet corn (Zea mays var. saccharata); yams, sweet potatoes and

similar edible parts of plants containing S% or more by weight of starch

20.04 Other vegetables prepared or preserved otherwise than by vinegar or acetic acid, frozen: 10 — Potatoes: ex 10 — In the form of Hour, meal or tlakes 90 - — Other vegetables and mixtures of vegetables: ex 90 - — Sweet corn (Zea mays var. saccharata) 20.05 Other vegetables prepared or preserved otherwise than by vinegar or acetic acid, not frozen: 20 Potatoes: ex 20 — In the form of flour, meal or flakes 80 — Sweet corn (Zea mays var. saccharata) 20.07 Jams, fruit jellies, marmalades, fruit or nut purée and fruit or nut pa-

stes, being cooked preparations, whether or not containing added su- gar or other sweetening matter

20.08 Fruit, nuts and other edible parts of plants, otherwise prepared or pre- served, whether or not containing added sugar or other sweetening matter or spirit, not elsewhere specified or included: — Nuts, ground-nuts and other seeds, whether or not mixed together: 11 Ground-nuts:

ex 11 — — -— Peanut butter — Other, including mixtures other than those of sub-heading No 2008.19: 92 - - Mixtures: ex 92 — — - Based on cereals 99 - — Other: ex 99 — — -— Maize (corn), other than sweet corn (Zea mays var. saccharata) 21.01 Extracts, essences and concentrates, of coffee, tea or maté and prepa-

rations with a basis of these products or with a basis of coffee, tea or maté; roasted chicory and other roasted coffee substitutes, and ex- tracts, essences and concentrates thereof:

10 — Extracts, essences and concentrates, of coffee, and preparations with a basis of these extracts, essences or concentrates or with a basis of coffee:

ex 10 — — Containing by weight l,5% or more milkfat, 2,5% or more milk proteins, 5% or more sugar or S% or more starch

20 Extracts, essences and concentrates, of tea or mate, and prepara-

tions with a basis of these extracts, essences or concentrates, or with a basis of tea or maté: 64

HS Hea- Description of goods Bilaga 15 ding No Protocol 3

ex 20 Containing by weight 1,5% or more milkfat, 2,5% or more milk pro- teins, S% or more sugar or 5% or more starch 30 Roasted chicory and other roasted coffee substitutes, and extracts, es- sences and concentrates thereof: ex 30 Other roasted coffee substitutes than roasted chicory; extracts, essen- ces and concentrates of other roasted coffee substitutes than roasted

chicory 21.02 Yeasts (active or inactive); other single-cell micro-organisms, dead (but not including Vaccines of heading No 3002); prepared baking powders: 10 — Active yeasts: ex 10 — — Other than baken, yeast, excluding those for animal feeding 20 — Inactive yeasts; other single-cell micro-organisms, dead: ex 20 Other than those for animal feeding

30 — Prepared baking powders

21.03 Sauces and preparations therefor; mixed condiments and mixed seaso- nings; mustard Ilour and meal and prepared mustard: 20 — Tomato ketchup and other tomato sauces 30 Mustard flour and meal and prepared mustard: ex 30 — Prepared mustard containing S% or more by weight of added sugar ex 90 — — Other than mango chutney, liquid 21.04 Soups and broths and preparations therefor; homogenised composite food preparations 21.05 Ice cream and other edible ice, whether or not containing cocoa 21.06 Food preparations not elsewhere specified or included: ex 21.06 — Other than flavoured or coloured sugar syrups 22.03 Beer made from malt 22.05 Vermouth and other wine of fresh grapes flavoured with plants or aro-

matic substances

22.08 Undenatured ethyl alcohol of an alcoholic strength by volume of less than 80% vol; spirits, liqueurs and other spirituous beverages; com- pound alcoholic preparations of a kind used for the manufacture of be- verages: 50 — Gin and Geneva 90 — Other: ex 90 — — Liqueurs containing more than S% by weight of added sugar;

vodka and aquavit 22.09 Vinegar and substitutes for vinegar obtained from acetic acid 29.05 Acyclic alcohols and their halogenated, sulphonated, nitrated or nitro-

sated derivatives; — Other polyhydric alcohols:

43 — — Mannitol 44 — — D-glucitol (sorbitol) 35.05 Dextrins and other modified starches (for example, pregelatiniscd or

esterified starches); glues based on starches, or on dextrins or other modified starches: ex 35.05 — Other than starches, esterified or etherified (ex 10)

38.09 Finishing agents, dye carriers to accelerate the dyeing or fixing of dyes- tuffs and other products and preparations (for example, dressings and mordants), of a kind used in the textile, paper, leather or like indu- stries, not elsewhere specified or included:

10 — With a basis of amylaceous substances

5 Riksdagen ] 991.592. ! sam/. er7I). Bil. 15

HS l-lea— Description of goods Bilaga 15 (mg NO Protocol 3 38.23 Prepared binders for foundry moulds or cores; chemical products and

preparations of the chemical or allied industries (including those con— sisting of mixture of natural products), not elsewhere specified or inclu- ded; residual products of the chemical or allied industries, not elsew- here specified or included:

60 — Sorbitol other than that of sub-heading No 2905.44

TABLE II Prop. 1991/92:170 Bilaga 15

Protocol 3 HS Hea- Description of goods ding No

09.01 Coffee, whether or not roasted or decaffeinated; coffee husks and skins; coffee substitutes containing coffee in any proportion

09.02 Tea

13.02 Vegetable saps and extracts, pectic substances, pectinates and pectates; agar-agar and other mucilages and thickeners, whether or not modi- fied, derived from vegetable products: Vegetable saps and extracts: 12 — — Of liquorice 13 — — Of hops 20 — Pectic substances, pectinates and pectates: ex 20 — — Containing less than 5% by weight of added sugar — Mucilages and thickeners, whether or not modified, derived from ve- getable products: 31 — — Agar-Agar 32 — — Mucilages and thickeners, whether or not modified, derived from locust beans, locust bean seeds or guar seeds 39 - -— Other

14.04 Vegetable products not elsewhere specified or included: 20 — Cotton linters

15.16 Animal or vegetable fats and oils and their fractions, partly or wholly hydrogenated, inter-esterified, re-esterified or elaidinised, whether or not refined, but not further prepared:

20 — Vegetable fats and oils and their fractions: ex 20 -— — Hydrogenated caster oil, so called "Opal-wax”

15.18 Animal or vegetable fats and oils and their fractions, boiled, oxidised, dehydrated, sulphurised, blown, polymerised by heat in vacuum or in inert gas or otherwise chemically modified, excluding those of heading No 1516; inedible mixtures or preparations of animal or vegetable fats or oils or of fractions of different fats or oils of this Chapter, not elsew- here specified or included:

ex 15.18 — Linoxyn

15.19 Industrial monocarboxylic fatty acids; acid oils from refining; industrial fatty alcohols: ex 15.19 — Other than those for animal feeding 15.20 Glycerol (glycerine), whether or not pure; glycerol waters and glycerol lyes 15.21 Vegetable waxes (other than triglycerides), beeswax, other insect

waxes and spermaceti, whether or not refined or coloured

15.22 Degras; residues resulting from the treatment of fatty substances or animal or vegetable waxes

17.02 Other sugars, including chemically pure lactose, maltose, glucose and fructose, in solid form; sugar syrups not containing added flavouring or colouring matter; artificial honey, whether or not mixed with natural honey; caramel:

90 — Other, including invert sugar: ex 90 — — Chemically pure maltose 18.03 Cocoa paste, whether or not defatted 18.04 Cocoa butter, fat and oil

18.05 Cocoa powder, not containing added sugar or other sweetening matter 67

HS Hea- ding No

20.02 90 20.08

91

21.01

ll)

ex 10

20

ex 20

30

ex 30

21 .03

20 30 40 90 ex 90

Description of goods

Tomatoes prepared or preserved other wise than by vinegar or acetic acid: — Other than whole or in pieces

Fruit, nuts and other edible parts of plants, otherwise prepared or pre- served, whether or not containing added sugar or other sweetening matter or spirit, not elsewhere specified or included: Other, including mixtures other than those of sub-heading No 2008 19:

— — Palin hearts

Extracts, essences and concentrates, of coffee, tea or mate and prepa- rations with a basis of these products or with a basis of coffee, tea or mate”; roasted chicory and other roasted coffee substitutes, and ex- tracts, essences and concentrates thereof: Extracts, essences and concentrates, of coffee, and preparations with a basis of these extracts, essences or concentrates or with a basis of coffee: — — Containing no milkfats, milk proteins, sugar or starch or contai- ning by weight less than l,5% milkfat, 2,5% milk proteins, S% su- gar or . % starch Extracts, essences and concentrates, of tea or maté, and prepa- rations with a basis of these extracts, essences or concentrates or with a basis of tea or niaté — — Containing no milkfats, milk proteins, sugar or starch or contai- ning by weight less than l,5% milkfat, 2,5% milk proteins, S% su- gar or S% starch — Roasted chicory and other roasted coffee substitutes, and extracts, essences and concentrates thereof:

— — Roasted chicory: extracts, essences and concentrates of roasted

chicory

Sauces and preparations therefor; mixed condimcnts and mixed seaso- nings; mustard flour and meal and prepared mustard:

— Soya sauce — Mustard Hour and meal and prepared mustard: — Mustard flour and meal; prepared mustard containing less than S% by weight of added sugar —— Other:

— —Mango chutney, liquid

Waters, including natural or artificial mineral waters and aerated wa- ters. not containing added sugar or other sweetening matter nor flavou- red; ice and snow

Undenatured ethyl alcohol of an alcoholic strength by volume of less than 80% vol: spirits, liqueurs and other spirituous beverages; com- pound alcoholic preparations of a kind used for the manufacture of be- verages: — Spirits obtained by distilling grape wine or grape marc

— Whiskies Rum and taffia — Other:

— — Other than liqueurs containing more than 5% by weight of added sugar, vodka and aquavit

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 3

PROTOCOL 4 Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 ON RULES OF ORIGIN Protocol 4

TABLE OF CONTENTS Prop. 1991/92:170 Bilaga 15

TITLE I — GENERAL PROVISIONS Protocol 4

Article 1 Definitions

TITLE ll — DEFINITION OF THE CONCEPT OF "ORIGINATING PRODUCT S”

Article 2 Origin criteria — Article 3 Wholly obtained products Article 4 Sufficiently worked or processed products Article 5 Insufficient working or processing operations Article 6 Unit of qualification — Article 7 Accessories, spare parts and tools

Article 8 Sets

Article 9 Neutral elements

TITLE III TERRITORIAL REQUIREMENTS

Article 10 Principle of territoriality Article 11 Working or processing carried out outside the EEA Article 12 Reimportation of goods

— Article 13 Direct transport

Article 14 Exhibitions

TITLE IV DRAWBACK OR EXEMPTION

— Article 15 Prohibition of drawback of, or cxemption from, customs duties

TITLE V — PROOF OF ORIGIN

Article 16 Genom] requirements Article 17 Procedure for the issue of a movement certificate EUR.1

Article 18 Movement certificates EUR.1 issued retrospectively Article 19 lssuc of a duplicate movement certificate EUR.1 Article 20 Issue of movement ccrtificates EUR.1 on the basis of proof of origin issued or made out previously Article 21 Conditions for making out an invoicc declaration Article 22 Approved exporter Article 23 Validity of proof of origin — Article 24 Submission of proof of origin Article 25 Importation by instalments — Article 26 Exemptions from formal proof of origin — Article 27 Supplier's declaration — Article 28 Supporting documents — Article 29 Preservation of proof of origin, supplier's declarations and supporting documents — Article 30 Discrepancies and formal errors — Article 31 Amounts expressed in ECU

TITLE VI — ARRANGEMENTS FOR ADMINIS'I'RATIVE COOPERA-

TION

— Article 32 Article 33 Article 34 Article 35 — Article 36

Mutual assistance

Verification of proof of origin Verification of supplier's declarations Dispute settlement Penalties

TITLE VII — CEUTA AND MELILLA

Article 37 Provisions applicable to Ceuta and Melilla — Article 38 Special conditions

LIST OF APPENDICES

Appendix I Introductory notes to the list iii Appendix Il Appendix II List of working or processing required to be carried out on non-originating materials in order that the product manufactured can obtain originating status Appendix III Movement certificate EUR.1 and application for a mo- vement ccrtificate EUR.1

Appendix IV Invoicc declaration Appendix V Supplicr's declaration Appendix VI Long—term supplier's declaration Appendix VII List of products referred to in Article 2(3) which are temporarily excluded from the scope of this Protocol ex- cept for the provisions in Titles IV to Vl Appendix VIII : List of products referred to in Article 2(2) in respect of

which the territory of the Republic of Austria is excluded from that ofthe EEA for the purpose of determining ori-

gin

Prop. 1991/92:17() Bilaga 15 Protocol 4

TITLE I GENERAL PROVISIONS

Article I Definitions For the purposes of this Protocol:

(a) "manufacture" means any kind of working or processing including as- sembly or specific operations;

(b) "material” means any ingredient, raw material, component or part, etc., used in the manufacture of the product;

(c) "product” means the product being manufactured, even if it is intended for later use in another manufacturing operation;

(d) "goods” means both materials and products;

(e) "customs value” means the value as determined in accordance with the Agreement on implementation of Article VII of the General Agreement on Tariffs and Trade, done at Geneva on 12 April 1979;

(f) "ex-works price” means the price paid for the product ex works to the manufacturer in the EEA in whose undertaking the last working or proces- sing is carried out or to the person in the EEA who arranged for the last working or processing to be carried out outside the EEA, provided the price includes the value of all the materials used, minus any internal taxes which are, or may be, repaid when the product obtained is exported;

(g) "value of materials” means the customs value at the time of importation of the non-originating materials used, or, if this is not known and cannot be ascertained, the first ascertainable price paid for the materials in the EEA;

(h) "value of originating materials” means the value of such materials as defi- ned in subparagraph (g) applied mutatis mutandis;

(i) "chapters” and "headings” means the chapters and the headings (four- digit codes) used in the nomenclature which makes up the Harmonized Com- modity Description and Coding System, referred to in this Protocol as "the Harmonized System” or "HS”;

(j) "classified” refers to the classification of a product or material under a particular heading;

(k) **consignment” means products which are either sent simultaneously from one exporter to one consignee or covered by a single transport docu— ment covering their shipment from the exporter to the consignee or, in the absence of such a document, by a single invoicc.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 4

TITLE II Prop. 1991/92:170

B'l DEFINITION OF THE CONCEPT OF "ORIGINATING Påoiiiålz PRODUCTS” Article 2

Origin criteria

1. A product shall be considered to be originating in the EEA within the meaning of this Agreement if it has been either wholly obtained or suffi- ciently worked or processed in the EEA. For this purpose, the territories of the Contracting Parties, including the territorial waters, to which this Agree— ment applies, shall be considered as a single territory.

2. Notwithstanding paragraph ], the territory of the Republic of Austria shall, until 1 January 1997, be excluded from that of the EEA for the purpose of deterrnining the origin of the products referred to in Appendix VIII and such products shall only be considered to be originating in the EEA if they have been either wholly obtained or sufficiently worked or processed in the territories of the other Contracting Parties.

3. The products referred to in Appendix VII shall be temporarily excluded from the scope of application of this Protocol. Nevertheless, the provisions in Titles IV to VI shall apply mutatis mutandis to these products.

Anicle 3 Wholly obtained products 1. The following shall be considered as wholly obtained in the EEA:

(a) mineral products extracted from its soil or from its seabed; (b) vegetable products harvested therein; (c) live animals born and raised therein; (d) products from live animals raised therein; (e) products obtained by hunting or fishing conducted therein; (f) products of sea fishing and other products taken from the sea outside the territorial waters of the Contracting Parties by their vessels; (g) products made aboard factory ships of the Contracting Parties exclu- sively from products referred to in subparagraph (f); (h) used articles collected there fit only for the recovery of raw mate— rials, including used tyres fit only for rctreading or for use as waste; (i) waste and scrap resulting from manufacturing operations conducted therein; (j) goods produced there exclusively from the products specified in sub—

paragraphs (a) to (i).

2. The terms "their vessels” and ufactory ships of the Contracting Parties” in paragraphs 1(f) and (g) shall apply only to vessels and factory ships:

(a) which are registered or recorded in an EC Member State or an

EFTA State; 73

(b) which sail under the flag of an EC Member State or an EFTA State; Prop. 1991/92:170 (c) which are owned to an extent of at least 50 per cent by nationals of Bilaga 15 EC Member States or EFTA States, or by a company with its head Protocol 4 office in one of these States, of which the manager or managers, Chairman of the Board of Directors or the Supervisory Board, and the majority of the members of such boards are nationals of EC Member States or EFTA States and of which, in addition, in the case of partnerships or limited companies, at least half the capital belongs to those States or to public bodies or nationals of the said States; (d) of which the master and officers are nationals of EC Member States or EFTA States; and (e) of which at least 75 per cent of the crew are nationals of EC Member States or EFTA States.

Anicle 4 Sufficiently worked or processed products

1. For the purposes of Article 2, products which are not wholly obtained in the EEA are considered to be sufficiently worked or processed there when the conditions set out in the list in Appendix II are fulfilled. These conditions indicate, for all products covered by the Agreement, the working or processing which must be carried out on the non-originating ma- terials used in the manufacture of these products, and apply only in relation to such materials. Accordingly, it follows that if a product, which has acqui- red originating status by fulfilling the conditions set out in the list for that product, is used in the manufacture of another product, the conditions appli- cable to the product in which it is incorporated do not apply to it, and no account shall be taken of the non-originating materials which may have been used in its manufacture.

2. Notwithstanding paragraph 1 and except as provided in Article 11(4), non- originating materials which, according to the conditions set out in the list for a given product, should not be used in the manufacture of this product may nevertheless be used, provided that:

(a) their total value does not exceed 10 per cent of the ex-works price of the product; (b) where, in the list, one or several percentages are given for the maxi- mum value of non-originating materials, such percentages are not exceedcd through the application of this paragraph.

This paragraph shall not apply to products falling within Chapters 50 to 63 of the Harmonized System.

3. Paragraphs ] and 2 shall apply except as provided in Article 5.

Article 5

Insufficicnt working or processing operations

1. The following operations shall be considered as insufficient working or processing to confer the status of originating products, whether or not the requirements of Article 4 are satisfied:

(a) operations to ensure the preservation of products in good condition during transport and storage (ventilation, spreading out, drying, chilling, placing in salt, sulphur dioxide or other aqueous solutions, removal of damaged parts, and like operations); (b) simple operations consisting of removal of dust, sifting or screening, sorting, classifying, matching (including the making-up of sets of ar- ticles), washing, painting, cutting up; (c) (i) changes of packaging and breaking up and assembly of pack-

ages; (ii) simple placing in bottles, fiasks, bags, cases, boxes, fixing on cards or boards etc., and all other simple packaging operations;

(d) affixing marks, labels and other like distinguishing signs on products or their packaging; (e) simple mixing of products, whether or not of different kinds, where one or more components of the mixtures do not meet the conditions laid down in this Protocol to enable them to be considered as origi- nating in the EEA; (f) simple assembly of parts to constitute a complete product; (g) a combination of two or more operations specified in subparagraphs (3) to (0; (h) slaughter of animals.

2. All the operations carried out in the EEA on a given product shall be con- sidered together when determining whether the working or processing un- dergone by that product is to be regarded as insufficient within the meaning of paragraph 1.

Article 6

Unit of qualification

1. The unit of qualification for the application of the provisions of this Protocol shall be the particular product which is considered as the basic unit when dc- termining classification using the nomenclature of the Harmonized System. Accordingly, it follows that:

(a) when a product composed of a group or assembly of articles is classi- fied under the terms of the Harmonized System in a single heading, the whole constitutes the unit of qualification; (b) when & consignment consists of a number of identical products clas- sified under the same heading of the Harmonized System, each pro- duct must be taken individually when applying the provisions of this Protocol.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 4

2. Where, under general rule 5 of the Harmonized System, packaging is in- Prop. 1991/921170 cluded with the product for classification purposes, it shall be included for Bilaga 15 the purposes of determining origin. Protocol 4

Article 7

Accessories, spare parts and tools

Accessories, spare parts and tools dispatched with a piece of equipment, machine, apparatus or vehicle, which are part of the normal equipment and included in the price thereof or which are not separately invoiced, shall be regarded as one with the piece of equipment, machine, apparatus or vehicle in question.

Article 8 Sets

Sets, as defined in general rule 3 of the Harmonized System, shall be regar- ded as originating when all component products are originating. Neverthe- less, when a sct is composed of originating and non-originating products, the set as a whole shall be regarded as originating, provided that the value of the non-originating products does not exceed 15 per cent of the ex-works price of the set.

Article 9

Neutral elements

In order to determine whether a product originates in the EEA, it shall not be necessary to establish whether the energy, plant and equipment as well as machines and tools used to obtain such product, or whether any goods, used in the course of production which do not enter and which were not intended to enter into the final composition of the product, are originating or not.

TITLE III

TERRITORIAL REQUIREMENTS Article 10 Principle of territoriality

The conditions set out in Title II relative to the acquisition of originating status must be fulfilled without interruption in the EEA. For this purpose, the acquisition of originating status shall be considered as interrupted when goods which have undergone working or processing in the EEA have left the EEA whether or not operations have been carried out outside this territory, except as provided in Articles 11 and 12.

Article II Prop. 1991/92:170 Working or processing carried out outside the EEA Bilaga 15

.. . .. . . Protocol4 1. The acqursition of originating status under the conditions set out in Title

II shall not be affected by working or processing carried out outside the EEA on materials exported from the EEA and subsequently reimported there, provided that:

(a) the said materials are wholly obtained in the EEA or have under- gone there working or processing going beyond the insufficient ope- rations listed in Article 5 prior to their exportation outside the EEA; and

(b) it can be demonstrated to the satisfaction of the customs authorities that:

(i) the reimported goods result from the working or processing of the exported materials; and (ii) the total added value acquired outside the EEA through the ap- plication of this Article does not exceed 10 per cent of the ex- works price of the final product for which originating status is claimed.

2. For the purposes of paragraph 1, the conditions set out in Title II relative to the acquisition of originating status shall not apply in respect of working or processing carried out outside the EEA. Nevertheless, where, in the list in Appendix II, a rule giving the maximum value of all the non-originating materials used is applied in determining the originating status of the final product concerned, the total value of the non-originating materials used in the EEA and the total added value acquired outside the EEA through the application of this Article taken together shall not exceed the percentage gi- ven.

3. For the purposes of paragraphs 1 and 2, "total added value” shall mean all costs accumulated outside the EEA, including all the value of the materials added there.

4. Paragraphs 1 and 2 shall not apply to products which do not fulfil the con- ditions set out in the list in Appendix 11 and which can only be. considered as Sufficiently worked or processed as a result of the application of the general tolerance in Article 4 (2).

5. Paragraphs 1 and 2 shall not apply to products falling within Chapters 50 to 63 of the Harmonized System.

Article 12

Reimportation of goods

Goods exported from one of the Contracting Parties to a third country and subsequently returned, shall be considered as never having left the EEA if it can be demonstrated to the satisfaction of the customs authorities that:

(a) the goods returned are the same goods as those exported; and 77

(b) they have not undergone any operation beyond that necessary to Prop. 1991/92:17() preserve them in good condition while in that country or while being Bilaga 15 exported. Protocol 4

Article 13

Direct transport

1. The preferential treatment provided for under the Agreement applies only to products, satisfying the requirements of this Protocol, which are tran- sported within the EEA. However, products constituting one single consign— ment may be transported through territories other than that of the EEA, with, should the occasion arise, trans-shipment or temporary warehousing in such territories, provided that the products have remained under the surveil- lance of the customs authorities in the country of transit or of warehousing and that they have not undergone operations other than unloading, reloa- ding or any operation designed to preserve them in good condition.

2. Evidence that the conditions set out in paragraphl have been fulfilled shall be supplied to the customs authorities of the importing country by the production of:

(a) a through bill of lading issued in the exporting country covering the passage through the country of transit; or (b) a certificate issued by the customs authorities of the country of tran- sit: ' (i) giving an exact description of the products; (ii) stating the dates of unloading and reloading of the products and, where applicable, the names of the ships used; and (iii) certifying the conditions under which the products remained in the transit country; or (c) failing these, any substantiating documents.

Article 14 Exhibitions

1. Products sent from one of the Contracting Parties for exhibition in a third country and sold after the exhibition for importation in another Contracting Party shall benefit on importation from the provisions of the Agreement on condition that the products meet the requirements of this Protocol entitling them to be recognized as originating in the EEA and provided that it is shown to the satisfaction of the customs authorities that:

(a) an exporter has consigned these products from one of the Contrac- ting Parties to the country in which the exhibition is held and has exhibited them there; (b) the products have been sold or otherwise disposed of by that expor- ter to a person in another Contracting Party; 78

(c) the products have been consigned during the exhibition or immedia- Prop. 1991/92:170 tely thereafter to the latter Contracting Party in the state in which Bilaga 15 they were sent for exhibition; and Protocol 4 (d) the products have not, since they were consigned for exhibition, been used for any purpose other than demonstration at the exhibi- . tion.

2. A proof of origin must be issued or made out in accordance with the provi- sions of Title V and submitted to the customs authorities of the importing country in the normal manner. The name and address of the exhibition must be indicated thereon. Where necessary, additional documentary evidence of the nature of the products and the conditions under which they have been exhibited may be required.

3. Paragraph 1 shall apply to any trade, industrial, agricultural or crafts exhi- bition, fair or similar public show or display which is not organized for pri- vate purposes in shops or business premises with a view to the sale of foreign products, and during which the products remain under customs control.

TITLE IV

DRAWBACK OR EXEMPTION Article 15

Prohibition of drawback of, or cxemption from, customs duties

1. Non-originating materials used in the manufacture of products originating in the EEA within the meaning of this Protocol for which a proof of origin is issued or made out in accordance with the provisions of Title V shall not be subject in any of the Contracting Parties to drawback of, or cxemption from, customs duties of whatever kind.

2. The prohibition in paragraph 1 shall apply to any arrangement for refund, remission or non-payment, partial or complete, of customs duties or charges having an equivalent effect, applicable in any of the Contracting Parties to materials used in the manufacture, where such refund, remission or non-pay- ment applies, expressly or in effect, when products obtained from the said materials are exported and not when they are retained for home use in this Contracting Party.

3. The exporter of products covered by a proof of origin shall be prepared to submit at any time, upon request from the customs authorities, all appro- priate documents proving that no drawback has been obtained in respect of the non-originating materials used in the manufacture of the products con- cerned and that all customs duties or charges having equivalent effect appli— cable to such materials have actually been paid.

4. The provisions of paragraphs 1 to 3 shall also apply in respect of packaging within the meaning of Article 6(2), accessories, spare parts and tools within the meaning of Article 7 and products in a set within the meaning of Article 79 8 when such items are non-originating.

5. The provisions of paragraphs 1 to 4 shall apply only in respect of materials Prop. 1991/92:170 which are of the kind to which the Agreement applies. Furthermore, they Bilaga 15 shall not preclude the application by the Contracting Parties of price com- Protocol 4 pensation measures for agricultural products applicable upon export in ac- cordance with the provisions of the Agreement.

TITLE V

PROOF OF ORIGIN Article 16

General requirements

1. Originating products within the meaning of this Protocol shall, on impor- tation into one of the Contracting Parties, benefit from the Agreement upon submission of either:

(a) a movement certificate EUR.1, a 'specimen of which appears in Appendix III; or (b) in the cases specified in Article 21(1), a declaration, the text of which appears in Appendix IV, given by the exporter on an invoicc, a deli- very note or any other commercial document which describes the products concerned in sufficient detail to enable them to be iden- tified (hereinafter referred to as the "invoice declaration”).

2. Notwithstanding paragraph 1, originating products within the meaning of this Protocol shall, in the cases specified in Article 26, benefit from the Ag- reement without it being necessary to submit any of the documents referred to above.

Article 17 Procedure for the issue of a movement certificate EUR.1

1. A movement certificate EUR.1 shall be issued by the customs authorities of the exporting country on application having been made in writing by the exporter or, under the exporter's responsibility, by his authorized represen- tative.

2. For this purpose, the exporter or his authorized representative shall fill out both the movement certificate EUR.1 and the application form, speci- mens of which appear in Appendix III. These forms shall be completed in one of the languages in which the Ag- reement is drawn up, in accordance with the provisions of the domestic law of the exporting country. If they are handwritten, they shall be completed in ink in printed characters. The description of the products must be given in the box reserved for this purpose without leaving any blank lines. Where the box is not completely filled a horizontal line must be drawn below the last line of the description, the empty space'being crossed through.

3. The exporter applying for the issue of a movement certificate EUR.1 shall 80

be prepared to submit at any time, at the request of the customs authorities Prop. 1991/92:170 of the exporting country where the movement certificate EUR.1 is issued, Bilaga 15 all appropriate documents proving the originating status of the products con- Protocol 4 cerned as well as the fulfilment of the other requirements of this Protocol.

4. A movement certificate EUR.1 shall be issued by the customs authorities of an EC Member State or an EFTA State if the products concerned can be considered as products originating in the EEA and fulfil the other require- ments of this Protocol.

5. The issuing customs authorities shall take any steps necessary to verify the originating status of the products and the fulfilment of the other require- ments of this Protocol. For this purpose, they shall have the right to call for any evidence and to carry out any inspection of the exporter's accounts or any other check which they consider appropriate. The issuing customs authorities shall also ensure that the forms referred to in paragraph 2 are duly completed. In particular, they shall check whether the space reserved for the description of the products has been completed in such a manner as to exclude all possibility of fraudulent additions.

6. The date of issue of the movement certificate EUR.1 shall be indicated in the part of the certificate reserved for the customs authorities.

7. A movement certificate EUR.1 shall be issued by the customs authorities of the exporting country when the products to which it relates are exported. It shall be made available to the exporter as soon as actual exportation has been effected or ensured.

Article 18

Movement certificates EUR.1 issued retrospectively

1. Notwithstanding Article 17(7), a movement certificate EUR.1 may excep- tionally bc issued after exportation of the products to which it relates if:

(a) it was not issued at the time of exportation because of errors or invo- luntary omissions or special circumstances; or (b) it is demonstrated to the satisfaction of the customs authorities that a movement certificate EUR.1 was issued but was not accepted at importation for technical reasons.

2. For the implementation of paragraph 1, the exporter must indicate in his application the place and date of exportation of the products to which the movement certificate EUR.1 relates, and state the reasons for his request.

3. The customs authorities may issue a movement certificate EUR.1 retro- spectively only after vcrifying that the information supplied in the exporter's application agrees with that in the corresponding file.

4. Movement certificates EUR.1 issued retrospectively must be endorsed with one of the following phrases:

"EXPEDIDO A POSTERIORI”, "UDSTEDT EFFERFOL- 81

6 Riksdagen 199/NZ. [sam/. Nr 170. lli/. 15

GENDE”, "NACHTRÄGLlCl-I AUSGESTELLT”, "EKAOAEN EK THN YNTEMHN, "ISSUED RETROSPECTIVELY”, "DELIVRE A POSTERIORI”, "RILASCIATO A POSTERIORI", "AFGEGE- VEN A POSTERlORl”, "EMITIDO A POSTERIORI”, "UTGEFID EFTIR Å', "UTSTEDT SENERE", "ANNETTU JÄLKIKÄTEEN”, "UTFÄRDAT l EFTERHAND”.

5. The endorsement referred to in paragraph 4 shall be inserted in the "Rc- marks" box of the movement certificate EUR.1.

Article 19

Issue of a duplicate movement certificate EUR.1

1. In the event of theft, loss or destruction of a movement certificate EUR. 1, the exporter may apply to the customs authorities which issued it for a dupli- cate made out on the basis of the export documents in their possession.

2. The duplicate issued in this way must be endorsed with one of the follo- wing words:

"DUPLICADO”, ”'DUPLIKAT”, *"DUPLIKAT”, "ANTIFMACDO", ”DUPLlCATE”, "DUPLICATA", "DUPLICATO", "DUPLICAAT", "SEGUNDA VIA”, "EFTIRRIT”, '”DUPLIKAT", "KAKSOISKAP- PALE”,"DUPLIKA

3. The endorsement referred to in paragraph 2 shall be inserted in the "Rc- marks" box of the duplicate movement certificate EUR.1.

4. The duplicate, which must bear the date of issue of the original movement certificate EUR.1, shall take effect as from that date.

Ar1icle 20

Issue of movement certificates EUR.1 on the basis of proof of origin issued or made out previously

When products constituting a single consignment covered by a movement certificate EUR.1 or an invoice declaration arc placed under the control of a customs office in an EC Member State or an EFTA State, it shall be pos- sible to replace the original proof of origin by one or more movement certifi- cates EUR.1 issued by this customs office for the purpose of sending all or some of these products to other customs offices whether or not located in the same EC Member State or EFTA State.

Article 21

Conditions for making out an invoicc declaration 1. An invoice declaration as referred to in Article 16(l)(b) may be made out:

(a) by an approved exporter within the meaning of Article 22; (b) by any exporter for any consignment consisting of one or more pack-

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 4

ages containing originating products whose total value does not ex- Prop. 1991/92:170 ceed ECU 6 000. Bilaga 15

2. An invoicc declaration may be made out if the products concerned can be Protocol 4 considered as products originating in the EEA and fulfil the other require- ments of this Protocol.

3. The exporter making out an invoicc declaration shall be prepared to sub- mit at any time, at the request of the customs authorities of the exporter's country, all appropriate documents proving the originating status of the pro- ducts concerned as well as the fulfilment of the other requirements of this Protocol.

4. An invoicc declaration shall be made out by the exporter by typing, stam- ping or printing on the invoicc, the delivery note or another commercial do- cument, the declaration, the text of which appears in Appendix IV, using one of the linguistic versions set out in that Appendix in accordance with the provisions of the domestic law of the exporting country. The declaration may also be handwritten; in such a case, it shall be written in ink in printed charac- ters.

5. Invoicc declarations shall bear the original signature of the exporter in manuscript. However, an approved exporter within the meaning of Article 22 shall not be required to sign such declarations provided that he gives the customs aut- horities of the exporting country a written undertaking that he accepts full responsibility for any invoice declaration which identifies him as if it had been signed in manuscript by him.

6. An invoice declaration may be made out by the exporter when the pro- ducts to which it relates are exported or subsequently. If the invoicc declara- tion is made out after the products to which it relates have been declared to the customs authorities in the importing country, this invoice declaration must bear a reference to the documents already submitted to these authori- ties.

Article 22

Approved exporter

1. The customs authorities of the exporting country may authorize any ex- porter, hereinafter referred to as "approved exporter”, who makes frequent shipments of products under the Agreement, and who offers to the satisfac- tion of the customs authorities all guarantees necessary to verify the origina- ting status of those products as well as the fulfilment of the other require- ments of this Protocol, to make out invoice declarations irrespective of the value of the products concerned.

2. The customs authorities may grant the status of approved exporter subject to any conditions which they consider appropriate.

3. The customs authorities shall grant to the approved exporter a customs

. . . . . . 83 authortzatton number which shall appear on the tnv01ce declarat1on.

4. The customs authorities shall monitor the use of the authorization by the Prop. 1991/92zl70 approved exporter. Bilaga 15

5. The customs authorities may withdraw thc authorization at any time. They Protocol 4 shall do so where the approved exporter no longer offers the guarantees rc- fcrred to in paragraph ], does not fulfil the conditions referred to in para- graph 2 or otherwise makes an incorrect use of the authorization.

Article 23 Validity of proof of origin

]. A movement certificate EUR.1 shall be valid for four months from the date of issue in the exporting country, and must be submitted within the said period to the customs authorities of the importing country.

An invoicc declaration shall be valid for four months from the date it was made out by the exporter and must be submitted within the said period to the customs authorities of the importing country.

2. Movement certificates EUR.1 and invoicc declarations which are submit- ted to the customs authorities of the importing country after the final date for presentation specified in paragraph ] may be accepted for the purpose of applying preferential treatment, where the failure to submit these docu- ments by the final date set is due to reasons of force majeure or exceptional circumstances.

3. In other cases of belated presentation, the customs authorities of the itn- porting country may accept the movement certificates EUR.1 or invoicc dec- larations where the products have been submitted to them before the said final date.

Article 24

Submission of proof of origin

Movement certificates EUR.1 and invoice declarations shall be submitted to the customs authorities of the importing country in accordance with the procedures applicable in that country. The said authorities may require a translation of a movement certificate EUR.1 or an invoice declaration. They may also require the import declaration to be accompanied by a statement from the importer to the effect that the products meet the conditions requi- red for the implementation of the Agreement.

Article 25

lmportation by instalments

Where, at the request of the importer and on the conditions laid down by the customs authorities of the importing country, dismantled or non-assembled products within the meaning of general rule 2 (a) of the Harmonized System falling within Sections XVI and XVII or headings Nos 73.08 and 94.06 of the Harmonized System arc imported by instalments, a single proof of origin for 84

such products shall be submitted to the customs authorities upon importa- Prop. 1991/922170 tion of the first instalment. Bilaga 15 Protocol 4

Article 26

Exemptions from formal proof of origin

1. Products sent as small packages from private persons to private persons or forming part of travellers' personal luggage shall be admitted as originating products without requiring the submission of a formal proof of origin, provi- ded that such products are not imported by way of trade and have been dec- lared as meeting the requirements of this Protocol and where there is no doubt as to the veracity of such declaration. In the case of products sent by post, this declaration can be made on the customs declaration C2/CP3 or on a sheet of paper annexed to that document.

2. Imports which are occasional and consist solely of products for the perso- nal use of the recipients or travellers or their families shall not be considered as imports by way of trade if it is evident from the nature and quantity of the products that no commercial purpose is in view.

3. Furthermore, the total value of these products must not exceed »CU 500 in the case of small packages or ECU 1 200 in the case of products forming part of travellers' personal luggage.

Article 27

Supplicr's declaration

1. When a movement certificate EUR.1 is issued, or an invoicc declaration is made out, in one of the Contracting Parties for originating products, in the manufacture of which goods coming from other Contracting Parties which have undergone working or processing in the EEA without having obtained preferential originating status have been used, account shall be taken of sup— plier's declarations given for these goods in accordance with this Article.

2. The supplier*s declaration referred to in paragraph 1 shall serve as the evi- dence of the working or processing undergone in the EEA by the goods con- cerned for the purpose of determining whether the products in the manufac- ture of which these goods are used, can be considered as products originating in the EEA and fulfil the other requirements of this Protocol.

3. A separate suppliefs declaration shall, except in cases provided for in pa- ragraph 4, be made out by the supplier for each consignment of goods in the form prescribed in AppendixV on a sheet of paper annexed to the invoicc, the delivery note or any other commercial document describing the goods concerned in sufficient detail to enable them to be identified.

4. Where a supplier regularly supplies a particular customer with goods for which the working or processing undergone in the EEA is expected to re- main constant for considerable periods of time, he may provide a single sup- plicr's declaration to cover subsequent consignments of those goods, herei- 85 nafter referred to as a ”long-term supplier's declaration”.

A long-term supplier's declaration may normally be valid for a period of up to one year from the date of making out the declaration. The customs authorities of the country where the declaration is made out lay down the conditions under which longer periods maybe used.

The long-term supplier”s declaration shall be made out by the supplier in the form prescribed in Appendix Vl, and shall describe the goods concerned in sufficient detail to enable them to be identified. It shall be provided to the customer concerned before supplying him with the first consignment of goods covered by this declaration or together with his first consignment.

The supplier shall inform his customer immediately if the long-term sup- plier*s declaration is no longer applicable to the goods supplied.

5. The supplier's declaration referred to in paragraphs 3 and 4 shall be typed or printed using one of the languages in which the Agreement is drawn up, in accordance with the provisions of the domestic law of the country where it is made out, and shall bear the original signature of the supplier in manusc- ript. The declaration may also be handwritten; in such a case, it shall be writ- ten in ink in printed characters.

6. The supplier making out a declaration must be prepared to submit at any time, at the request of the customs authorities of the country where the dec- laration is made out, all appropriate documents proving that the information given on this declaration is correct.

Article 28

Supporting documents

The documents referred to in Articles 17(3), 21(3) and 27(6) used for the purpose of proving that products covered by a movement certificate EUR.1 or an invoice declaration can be considered as products originating in the EEA and fulfil the other requirements of this Protocol and that the informa- tion given in a supplier's declaration is correct may consist inter alla of the following: '

(a) direct evidence of the processes carried out by the exporter or sup- plier to obtain the goods concerned, contained for example in his accounts or internal bookkeeping; (b) documents proving the originating status of materials used in the manufacture of the goods concerned issued or made out in the Cont- racting Party where these documents are used in accordance with the domestic law of that Contracting Party; (c) documents proving the working or processing undergone in the EEA by materials used in the manufacture of the goods concerned issued or made out in the Contracting Party where these documents are used in accordance with the domestic law of that Contracting Party; (d) movement certificates EUR.1 or invoice declarations proving the originating status of materials used in the manufacture of the goods concerned issued or made out in other Contracting Parties in accor-

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 4

dance with this Protocol; Prop. 1991/92:170 (e) supplier's declarations proving the working or processing undergone Bilaga 15

in the EEA by materials used in the manufacture of the goods con- Protocol 4 cerned made out in other Contracting Parties in accordance with this

Protocol; (f) appropriate evidence concerning working or processing undergone

outside the EEA by application of Article 11, proving that the requi- rements of this Article have been satisfied.

Article 29

Preservation of proof of origin, supplicr's declarations and supporting documents

1. The exporter applying for the issue of a movement certificate EUR.1 shall keep for at least two years the documents referred to in Article 17(3).

2. The exporter making out an invoicc declaration shall keep for at least two years a copy of this invoicc declaration as well as the documents referred to in Article 21(3).

3. The supplier making out a supplier's declaration shall keep for at least two years copies of the declaration and of the invoice, delivery note or other Commercial document to which this declaration is annexed as well as the do- cuments referred to in Article 27(6). The supplier making out a long-term supplier”s declaration shall keep for at least two years copies of the declaration and of all the invoices, delivery notes or other commercial documents concerning goods covered by that dec- laration sent to the customer concerned,las well as the documents referred to in Article 27(6). This period shall begin from the date of expiry ofvalidity of the long-term supplier's declaration.

4. The customs authorities of the exporting country issuing a movement cer- tificate EUR.1 shall keep for at least two years the application form referred to in Article 17(2).

5. The customs authorities of the importing country shall keep for at least two years the movement certificates EUR.1 and the invoicc declarations submitted to them.

Article 30

Discrepancies and formal errors

1. The discovery of slight discrcpancies between the statements made in a movement certificate EUR.1, or in an invoice declaration and those made in the documents submitted to the customs office for the purpose of carrying out the formalities for importing the products shall not ipso facto render the movement certificate EUR.1, or the invoice declaration null and void if it is duly established that this document does correspond to the products submit- ted. 87

2. Obvious formal errors such as typing errors on a movement certificate EUR.1, an invoice declaration or a supplicr's declaration should not cause this document to be rejected if these errors are" not such as to create doubts concerning the correctness of the statements made in this document.

Article 31 Amounts expressed in ECU

1. Amounts in the national currency of the exporting country equivalent to the amounts expressed in ECU shall be fixed by the exporting country and communicated to the other Contracting Parties.

When the amounts exceed the corresponding amounts fixed by the impor- ting country, the latter shall accept them if the products are invoiced in the currency of the exporting country. When the products are invoiced in the currency of another EC Member State or EFTA State, the importing country shall recognize the amount notified by the country concerned.

2. Up to and including 30 April 1998, the amounts to be used in any given national currency shall be the equivalent in that national currency of the amounts expressed in ECU as at 1 October 1992. For each successive period of five years, the amounts expressed in ECU and their equivalents in the national currencies of the EC Member States and the EFTA States shall be reviewed by the EEA Joint Committee on the basis of the exchange rates of the ECU as at the first working day in October in the year immediately preceding that five years, period. ' When carrying out this review, the EEA Joint Committee Shall ensure that there will be no decrease in the amounts to be used in any national currency ' and shall furthermore consider the desirability of preserving the effects of the limits concerned in real terms. For this purpose, it may decide to modify the amounts expressed in ECU.

TITLE VI

ARRANGEMENTS FOR ADMINISTRATIVE CO OPERATION

Article 32

Mutual assistance

In order to ensure the proper application of this Protocol, the Contracting Parties shall assist each other, through the competent customs administra- tions, in checking the authenticity of the movement certificates EUR.1, the invoicc declarations and the supplier's declarations and the correctness of the information given in these documents.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 4

Article 33 Prop. 1991/92:170 Verification of proof of origin Bilaga 15

. . . . . . . Protocol 4 1. Subsequent verifications of movement certificates EUR.1 and of tnvorce

declarations shall be carried out at random or whenever the customs authori- ties of the importing country have reasonable doubts as to the authenticity of such documents, the originating status of the products concerned or the fulfilment of the other requirements of this Protocol.

2. For the purposes of implementing the provisions of paragraph 1, the cus- toms authorities of the importing country shall return the movement certifi- cate EUR.1 and the invoicc, if it has been submitted, or the invoicc declara- tion, or a copy of these documents, to the customs authorities of the export- ing country giving, where appropriate, the reasons of substance or form for an inquiry.

They shall forward, in support of the request for subsequent verification, any documents and information that have been obtained suggesting that the in- formation given on the movement certificate EUR.1 or the invoice declara- tion is incorrect.

3. The verification shall be carried out by the customs authorities of the ex- porting country. For this purpose, they shall have the right to call for any evidence and to carry out any inspection of the exporter*s accounts or any other check which they consider appropriate.

4. If the customs authorities of the importing country decide to suspend the granting of preferential treatment to the products concerned while awaiting the results of the verification, they shall offer to release the products to the importer subject to any precautionary measures judged necessary.

5. The customs authorities requesting the verification shall be informed of the results of this verification as soon as possible. These results must indicate clearly whether the documents are authentic and whether the products con- cerned can be considered as products originating in the EEA and fulfil the other requirements of this Protocol.

Article 34

Verification of supplier*s declarations

1. Subsequent verifications of supplier's declarations or long term supplier's declarations may be carried out at random or whenever the customs authori— ties of the country where such declarations have been taken into account to issue a movement certificate EUR.1 or to make out an invoice declaration have reasonable doubts as to the authenticity of the document or the correct- ness of the information given in this document.

2. For the purposes of implementing the provisions of paragraph 1, the cus- toms authorities of the above-mentioned country shall return the supplier's declaration and the invoice(s), delivery note(s) or other commercial docu- ment(s) concerning goods covered by this declaration, to the customs autho- 89

rities of the country where the declaration was made out, giving, where ap- propriate, the reasons of substance or form for an inquiry.

They shall forward, in support of the request for subsequent verification, any documents and information that have been obtained suggesting that the information given in the supplier*s declaration is incorrect.

3. The verification shall be carried out by the customs authorities of the country where the supplier's declaration was made out. For this purpose, they shall have the right to call for any evidence and to carry out any inspec- tion of the supplier's accounts or any other check which they consider appro- priate.

4. The customs authorities requesting the verification shall be informed of the results of this verification as soon as possible. These results must indicate clearly whether the information given in the supplier's declaration is correct and make it possible for them to determine whether and to what extent this supplier's declaration could be taken into account for issuing a movement certificate EUR.1 or for making out an invoice declaration.

Article 35

Dispute settlement

Where disputes arise in relation to the verification procedures of Articles 33 and 34 which cannot be settled between the customs authorities requesting a verification and the customs authorities responsible for carrying out this verification or where they raise a question as to the interpretation of this Pro- tocol, they shall be submitted to the EEA Joint Committee.

Article 36

Penalties

Penalties shall be imposed on any person who draws up, or causes to be drawn up, a document which contains incorrect information for the purpose of obtaining a preferential treatment for products.

TITLE VII

CEUTA AND MELILLA Article 37

Provisions applicable to Ceuta and Melilla

1. The term "EEA” used in this Protocol does not cover Ceuta and Melilla. The term "products originating in the EEA” does not cover products origina— ting in Ceuta and Melilla.

2. For the purpose of the application of Protocol 49 to the Agreement con- cerning products originating in Ceuta and Melilla, this Protocol shall apply mutatis mutandis subject to the special conditions set out in Article 38.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 4

Article 38 Prop. 1991/921170 Special conditions Bilaga 15 Protocol 4

1. The following shall be considered as: (a) products originating in Ceuta and Melilla: (i) products wholly obtained in Ceuta and Melilla; (ii) products obtained in Ceuta and Melilla in the manufacture of which materials which are not wholly obtained there have been used provided that these products have undergone sufficient working or processing in Ceuta and Melilla. This condition shall not apply, however, in respect of materials originating in the EEA within the meaning of this Protocol. (b) products originating in the EEA: (i) products wholly obtained in the EEA; (ii) products obtained in the EEA in the manufacture of which ma- terials which are not wholly obtained there have been used pro- vided that these products have undergone sufficient working or processing in the EEA. This condition shall not apply, however, in respect of materials originating in Ceuta and Melilla within the meaning of this Protocol.

2. Ceuta and Melilla shall be considered as a single territory.

3. When a proof of origin, issued or made out in accordance with this Proto- col relates to products originating in Ceuta and Melilla, the exporter must clearly indicate them by means of the symbol "CM”. In the case of a movement certificate EUR.1, this shall beindicated in box 4 of the certificate.

In the case of an invoicc declaration, this shall be indicated on the docu- ment in which the declaration is made.

4. The Spanish customs authorities shall be responsible for the application of this Protocol in Ceuta and Melilla.

5. Article 15 shall not apply to trade between Ceuta and Melilla, on the one hand, and the EFTA States on the other.

APPENDIX I Prop. 1991/92:170

' t 5 INTRODUCTORY NOTES TO THE LIST IN ggg] 4 APPENDIX 11 Note 1:

The list sets out for all products covered by the Agreement the condi- tions required for these products to be considered as sufficiently worked or processed within the meaning of Article 4(1) of the Protocol.

Note 2:

2.1 The first two columns in the list describe the product obtained. The first column gives the heading number or chapter number used in the Har- monized System and the second column gives the description of goods used in that system for that heading or chapter. For each entry in the first two columns a rule is specified in columns 3 or 4. Where, in some cases, the entry in the first column is preceded by an "ex”, this signifies that the rules in columns 3 or 4 apply only to the part of that heading or chapter as described in column 2. 2.2 Where several heading numbers are grouped together in column 1 or a chapter number is given and the description of products in column 2 is therefore given in general terms, the adjacent rules in columns 3 or 4 apply to all products which, under the Harmonized System, are classi- fied in headings of the chapter or in any of the headings grouped toget- her in column 1.

2.3 Where there are different rules in the list applying to different products within a heading, each indent contains the description of that part of the heading covered by the adjacent rules in columns 3 or 4. 2.4 Where, for an entry in the first two columns, a rule is specified in both columns 3 and 4, the exporter may opt, as an alternative, to apply either the rule set out in column 3 or that set out in column 4. If no origin rule is given in column 4, the rule set out in column 3 has to be applied.

Note 3:

3.1 The provisions of Article 4(1) of the Protocol concerning products ha- ving acquired originating status which are used in the manufacture of other products apply regardless of whether this status has been acquired inside the factory where these products are used, in another factory in the same country or in another EEA country.

Example: An engine of heading No. 84.07, for which the rule states that the value of the non-originating materials which may be incorporated may not exceed 40% of the ex-works price, is made from other alloy steel roughly shaped by forging of heading No. ex 72.24. If this forging has been forged in the EEA froma non-originating ingot, it has already acquired originating status by virtue of the rule for heading No. ex 72.24 in the list. The forging can then count as originating in the value calculation for the engine regardless of whet- her it was produced in the same factory, in another factory in the 92

same country or in another EEA country. The value of the non-origi- Prop. 1991/921170 nating ingot is thus not taken into account when adding up the value Bilaga 15 of the non—originating materials used. Protocol 4 3.2 The rule in the list represents the minimum amount of working or pro- cessing required and the carrying out of more working or processing also confers originating status; conversely, the carrying out of less wor- king or processing cannot confer originating status. Thus if a rule provi- des that non-originating material at a certain level of manufacture may be used, the use of such material at an earlier stage of manufacture is allowed and the use of such material at a later stage is not. 3.3 When a rule in the list specifies that a product may be manufactured from more than one material, this means that any one or more materials may be used. It does not require that all be used.

Example: The rule for fabrics of ex Chapter 50 to Chapter 55 provides that natu- ral fibres may be used and that chemical materials, among other ma- terials, may also be used. This does not mean that both have to be used; it is possible to use one or the other or both.

3.4 Where a rule in the list specifies that a product must be manufactured from a particular material, the condition obviously does not prevent the use of other materials which, because of their inherent nature, cannot satisfy the rule. (See also Note 6.2 below in relation to textiles).

Example: The rule for prepared foods of heading No. 19.04 which specifically excludes the use of cereals and their derivatives does not prevent the use of mineral salts, chemicals and other additives which are not pro- duced from cereals.

However, this does not apply to products which, although they can- not be manufactured from the particular material specified in the list, can be produced from a material of the same nature at an earlier stage of manufacture.

Example: In the case of an article of apparel of ex Chapter 62 made from non- woven materials, if the use of only non-originating yarn is allowed for this class of article, it is not possible to start from non-woven cloth even if non-woven cloths cannot normally be made from yarn. In such cases, the starting material would normally be at the stage before yarn — that is the fibre stage.

3.5 Where, in a rule in the list, two percentages arc given for the maximum value of non-originating materials that can be used, then these percen- tages may not be added together. In other words, the maximum value of all the non-originating materials used may never exceed the highest of the percentages given. Furthermore, the individual percentages must not be exceedcd in relation to the particular materials they apply to.

Note 4: 4.1 The term "natural fibres" is used in the list to refer to fibres other than 93

4.2

4.3

4.4

artificial or synthetic fibres. It is restricted to the stages before spinning takes place, including waste, and, unless otherwise specified, includes fibres that have been carded, combed or otherwise processed but not spun. The term "natural fibres” includes horsehair of heading No. 05.03, silk of heading Nos. 50.02 and 50.03 as well as the wool fibres, fine or coarse animal hair of heading Nos. 51.01 to 51.05, the cotton fibres of heading Nos. 52.01 to 52.03 and the other vegetable fibres of heading Nos. 53.01 to 53.05.

The terms "textile pulp”, "chemical materials” and "paper-making ma- terials” are used in the list to describe the materials not classified in Chapters 50 to 63, which can be used to manufacture artificial, synthetic or paper fibres or yarns. The term ”man-made staple fibres” is used in the list to refer to synthe- tic or artificial filament tow, staple fibres or waste, of heading Nos. 55.01 to 55.07.

Note 5:

5.1

5.2

Where for a given product in the List a reference is made to this Note, the conditions set out in column 3 shall not be applied to any basic tex- tile materials, used in the manufacture of this product, which, taken to- gether, represent 10% or less of the total weight of all the basic textile materials used. (See also Notes 5.3 and 5.4 below). However, this tolerance may only be applied to mixed products which have been made from two or more basic textile materials. The following are the basic textile materials: silk, wool, coarse animal hair, - fine animal hair, horsehair, _ cotton, — paper-making materials and paper, flax, true hemp, jute and other textile bast fibres, — sisal and other textile fibres of the genus Agave, coconut, abaca, ramie and other vegetable textile fibres, synthetic man-made filaments artificial man-made filaments — synthetic man-made staple fibres, — artificial man-made staple fibres.

Example: A yarn of heading No. 52.05 made from cotton fibres of heading No. 52.03 and synthetic staple fibres of heading No. 55.06 is a mixed yarn. Therefore, non-originating synthetic staple fibres that do not satisfy the origin rules (which require manufacture from chemical materials or textile pulp) may be used up to a weight of 10% of the yarn.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 4

Example: Prop. 1991/92:170 A woollen fabric of heading No. 51.12 made from woollen yarn of Bilaga 15 heading No. 51.07 and synthetic yarn of staple fibres of heading No. Protocol 4 55.09 is a mixed fabric. Therefore synthetic yarn which does not sa- tisfy the origin rules (which require manufacture from chemical mate- rials or textile pulp) or woollen yarn that does not satisfy the origin rules (which require manufacture from natural fibres, not carded or combed or otherwise prepared for spinning) or a combination of the two may be used provided their total weight does not exceed 10 % of the weight of the fabric.

Example: Tufted textile fabric of heading No. 58.02 made from cotton yarn of heading No. 52.05 and cotton fabric of heading No. 52.10 is only a mixed product if the cotton fabric is itself a mixed fabric being made from yarns classified in two separate headings or if the cotton yarns used are themselves mixtures.

Example: If the tufted textile fabric concerned had been made from cotton yarn of heading No. 52.05 and synthetic fabric of heading No. 54.07, then, obviously, the yarns used are two separate basic textile materials and the tufted textile fabric is accordingly a mixed product. Example:

A carpet with tufts made from both artificial yarns and cotton yarns and with a jute backing is a mixed product because three basic textile materials are used. Thus, any non-originating materials that are at a later stage of manufacture than the rule allows may be used, provided their total weight does not exceed 10% of the weight of the textiles materials of the carpet. Thus, both the jute backing and/or the artififi- cal yarns could be imported at that stage of manufacture, provided the weight conditions are met.

5.3 In the case of products incorporating "yarn made of polyurethane seg- mented with flexible segments of polycther whether or not gimped” this tolerance is 20% in respect of this yarn. 5.4 In the case of products incorporating strip consisting of a core of alumi- nium foil or of a core of plastic film whether or not coated with alumi- nium powder, of a width not exceeding 5 mm, sandwiched by means of an adhesive between two films of plastic film, this tolerance is 30% in respect of this strip.

Note 6:

6.1 In the case of those textile products which are marked in the list by a footnote referring to this note, textile materials, with the exception of linings and interlinings, which do not satisfy the rule set out in the list in column 3 for the made up product concerned may be used provided that they are classified in a heading other than that of the product and that their value does not exceed 8% of the ex- works price of the pro- duct. 95

6.2 Materials which are not classified within Chapters 50 to 63 may be used freely, whether or not they contain textiles.

Example: If a rule in the list provides that for a particular textile item, such as trousers, yarn must be used, this does not prevent the use of metal items, such as buttons, because buttons are not classified within Chapters 50 to 63. For the same reason, it does not prevent the use of slide-fasteners even though slide-fasteners normally contain textiles. Where a percentage rule applies, the value of materials which are not classified within chapter 50 to 63 must be taken into account when cal- culating the value of the non—originating materials incorporated.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 4

APPENDIX II Prop. 1991/92:170 Bilaga 15

Protocol 4 LIST OF WORKING OR PROCESSING REQUIRED TO BE CARRIED OUT ON NON-ORIGINATING MATERIALS IN ORDER THAT THE PRODUCT MANUFACTURED CAN OBTAIN ORIGINATING STATUS

7 Riksdagen I 991/92. ] saml. Nr 171'). Bil. 15

IIS heading No

ex 02.08 Other meat and edible

Chapter 3

ex 04 .03

ex 07.10 and ex 07.11

09.0l

09.02

ex 13.02

Description of products

2

meat offal, fresh chilled or frozen, of whale

Fish and crustaceans, molluscs and other aqua- tic invertcbrates

Buttermilk, curdled milk and cream, yogurt, kephir and other fermented or aeidified milk and cream, tlavoured or containing added fruit, nuts or cocoa

Sweet corn (Zea mays var. saccharata)

Coffee, whether or not roasted or dccaffcinatcd; coffee husks and skins; coffee substitutes contai- ning coffec in any propor- tion

Tea, whether or not lla- voured

Vegetable saps and ex- tracts of liquorice and hops; pectic substances. pectinates and pectates: agar-agar and other muci- lages and thickeners, whether or not modified, derived from vegetable products: —Mucilages and thick- eners, modified, deri-

Working or processing carried out on non-originating materials that confers

originating status

3 or

Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product

Manufacture in which all the materials of chapter 3 used must be wholly obtained

Manufacture in

which:

all the materials of Chapter 4 used must be wholly ob- tained, any fruit juice (ex- cept those of pi- neapple, lime or grapefruit) of hea- ding No. 20.09 used must already be ori- ginating, and — the value of any materials of Chap- ter 17 used does not exceed 30% of the ex-works price of the product

Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product

Manufacture from materials of any hea- ding

Manufacture from materials of any hea- ding

Manufacture from non—modified mucila-

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 4

HS heading Description of products

No

ex 14.04

15.04

ex 15.16'

ex 15.16

ex 15.17

ex 15.18

ved from vegetable products: — Other

Cotton linters

Fats and oils and their fractions, of fish or ma- rine mammals, whether or not refined, but not

chemically modified:

— solid fractions of fish oils and fats and oils of marine mammals

other

Animal fats and oils and their fractions, partly or wholly hydrogenated, in- ter-esterified, re-esteri- fied or elaidinized, whet- her or not refined, but not further prepared, obtai- ned entirely from fish or marine mammals

Hydrogenated castor oil, so called "opal wax”

Margarine and edible mixtures or preparations of animal or vegetable fats or oils or of fractions of different fats or oils of this Chapter, other than edible fats or oils or their fractions of heading No. 15.16, containing more than 10% but not more than 15% by weight of milkfats

Linoxyn

Working or processing carried out on non- originating materials that confers origina- ting status

3 or ges and thickeners

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 50% of the ex- works price of the product Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product

Manufacture from materials of any hea- ding including other materials of heading No. 15.04 Manufacture in which all the mate- rials of chapters 2 and 3 used must be wholly obtained

Manufacture in which all the materials of chapters 2 and 3 used must be wholly obtai- ned

Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product

Manufacture in which:

all the materials used are classified within a heading ot- her than that of the product, and — all the materials of Chapter 4 used must be wholly ob- tained

Manufacture in which all the materials used

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 4

. ( . HS heading Description of products Working or processing carried out on non- Prop. 1991/)2'170 No originating materials that confers origina- Bilaga 15

ting status Protocol 4

3or

are classified within a heading other than that of the product

ex 15.19 Industrial mono—carboxy- lic fatty acids, acid oils from refining or industrial fatty alcohols, not for ani— mal feeding — Industrial monocar- Manufacture in which boxylic fatty acids, all the materials used acids oils from refining are classified within a heading other than that of the product Industrial fatty alcohols Manufacture from materials of any hea- ding including other materials of heading No. 15.19 15.20 Glycerol (glycerine), Manufacture in which whether or not pure; gly— all the materials used cerol waters and glycerol are classified in a hea- lyes ding other than that of the product 15.21 Vegetable waxes (otiter Manufacture in which than tri—glycerides), bees- all the materials used wax, other insect waxes arc classified in ahea- and spermaceti, whether (lingotherthan that of or not refined or coloured the product 15.22 Degras; residues resulting Manufacture in which from the treatment of all the materials used fatty substances or animal are classified in a hea- or vegetable waxes ding other than that of the product ex 16.03 Extracts and juices of Manufacture in which Whale meat. fish or crus- all the materials of taccans, molluscs or other chapters 2 and 3 must aquatic invertebrates be wholly obtained 16.04 Prepared or preserved Manufacture in which fish, caviar and caviar all the fish or fish eggs substitutes prepared from used must be wholly fish eggs obtained 16.05 Crustaceans, molluscs Manufacture in which and other aquatic inverte- all the crustaceans, brates prepared or preser- molluscs or other ved aquatic invertebrates used must be wholly obtained ex 17.02 Chemically pure fructose Manufacture from and maltose materials of any hea- ding including other materials of heading No. 17.02 17.04 Sugar confeetionery (in- Manufacture in which 100

HS heading Description of products Working or processing carried out on non- PFOP' 1991/92170 NO originating materials that confers origina- Bilaga 15

ting status Protocol 4

1 2 3 or 4

18.03

18.04

18.05

18.06

19.01

cluding white chocolate), not containing cocoa

Cocoa paste, whether or not defatted

Cocoa butter, fat and oil

Cocoa powder, not con- taining added sugar or ot- her sweetening matter

Chocolate and other food preparations containing cocoa

Malt extract; food prepa- rations of flour, meal, starch or malt extract, not containing cocoa powder or containing cocoa pow- der in a proportion by Weight of less than 50%, not elsewhere specified or included; food prepara- tions of goods of headings Nos. 04.01 to 04.04, not containing cocoa powder or containing cocoa pow— der in a proportion by Weight of less than 10%, not elsewhere specified or included:

— Malt extract

— ()ther

all the materials used are classified in a hea- ding other than that of the product, provided the value of any other materials of Chapter 17 used does not ex- ceed 30% of the ex- works price of the product

Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product

Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product

Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product

Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product, provided the value of any materials of Chapter 17 used does not exceed 30% of the ex—works price of the product

Manufacture from ce— reals of Chapter 10 Manufacture in which all the materials used

HS heading Description of products Working or processing carried out on non- PYOP' 1991/92:170 No originating materials that confers origina- Bilaga 15

ting status Protocol 4

ex 19.02

19.03

19.04

b.)

Pasta, whether or not coo- ked or stuffed (with meat of other substances) or ot- herwise prepared, such as spaghetti, macaroni, noodles, lasagne, gnocchi, ravioli, cannel- loni — except for those Containing more than 20% by weight of sausa- ges, meat and meat offal or blood or any combina- tion thereof; couscous, Whether or not prepared

Tapioca and substitutes therefore prepared from starch, in the form of 11a- kes, grains, pearls, sif- tings or in similar forms Manufacture from mate- rials of any heading ex- cept potato starch of hea- ding No. 11.08

Prepared foods obtained by the swelling or roasting of cereals or cereal pro- ducts (for example, com- flakes); cereals, other than maize (corn), in grain form, pre-cooked or otherwise prepared: ': Not containing cocoa: * Cereals, other than maize (corn), in grain form, precooked or ot- herwise prepared

-— Other

3or

are classified within a heading other than that of the product, provided the value of any materials of Chapter 17 used does not exceed 30% of the ex-works price of the product

Manufacture in which all the cereals and de- rivatives (except du- rum wheat and its dc- rivatives) used must be wholly obtained

Manufacture from materials of any hea- ding. However, grains and cobs of sweet corn, prepared or pre- served, of heading Nos. 20.01, 20.04 and 20.05 and uncooked, boiled or steamed sweet corn, frozen, of heading No. 07.10, may not be used Manufacture in which:

— all the cereals and their derivatives (except maize of the species "Zea In-

Prop. 1991/92:17() Bilaga 15 Protocol 4

115 heading Description of products Working or processing carried out on non- No originating materials that confers origina- ting status

3or

19.05

ex 20.01

ex 20.02

ex 20.04 and ex 20.05

' However, until 30 November 1993, maize tiour (**masa" flour), obtained by the "nix- tamalization” method (alealine cooking and steeping), maybe used.

— Containing cocoa

Bread, pastry, cakes, bis- cuits and other bakers' wares, whether or not containing cocoa; com- munion wafers, empty caehets of a kind suitable for pharmaceutical use, sealing wafers, rice paper and similar products

Sweet corn (Zea mays var. saccharata), prepa- red or preserved by vine- gar or acetic acid; yams, sweet potatoes and simi— lar edible parts of plants containing S% or more by weight of starch, prepared or preserved by vinegar or acetic acid

Tomatoes prepared or preserved otherwise than by vinegar or acetic acid, not whole or in pieces

Potatoes in the form of flour, meal or flakes; pre- pared or preserved other- wise than by vinegar or acetic acid, sweet corn (Zea mays var. saccha- rata), prepared or preser- ved olhewvise than by vi- negar or acetic acid

durata" and durum wheat and their de— rivatives) used must be wholly obtained, and

the value of any materials of Chap- ter 17 used does not exceed 30% of the ex-works price of the product Manufacture from materials not classi- fied within heading No. 18.06, provi— ded the value of any materials of Chap— ter 17 used does not exceed 30% of the ex-works price of the product

Manufacture from materials of any hea- ding, except those of Chapter 11 *

Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product

Manufacture in which all the tomatoes of Chapter 7 or 20 used must already bc origi- nadng

Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product

HS heading Description of products Working or processing carried out on non- PFOP' 1991/92170 No originating materials that confers origina- Bllaga 15

ting status Protocol 4

20.07

ex 20.08

21.01

ex 21.02

21 .03

21.04

2

Jams, fruit jellies, mar- malades, fruit or nut pu- re'e and fruit or nut pastes, being cooked prepara- tions, whether or not con- taining added sugar or ot- her sweetening matter

Peanut butter; mixtures based on cereals; palm hearts; maize (corn), ot- her than sweet corn (Zea mays var. saccharata)

Extracts, essences and concentrates, of coffee, tea or mate and prepara- tions with a basis of these products or with a basis of coffee, tea or maté; roas- ted chicory and other roasted coffee substitutes, and extracts, essences and concentrates thereof

Active yeasts, other than bakers' yeasts, excluding those for animal feeding; inactive yeasts, not for animal feeding; other single-cell micro-orga- nisms, dead, not for ani- mal feeding; prepared baking powders

Sauces and preparations therefore; mixed condi-

ments and mixed seaso— nings; mustard flour and meal and prepared mus- tard — Sauces and prepara- tions therefore; mixed condimcnts and mixed seasonings — mustard flour and meal and prepared mustard

Soups and broths and pre- parations therefore; ho-

mogenised composite food preparations

Soups and broths and preparations therefore — homogenised compo— site food preparations

3 or

Manufacture in which: — all the materials used are classified within a heading ot- her than that of the product, and

— the value of any materials of Chap- ter 17 used does not exceed 30% of the ex-work price of the product

Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product

Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product

Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product

Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product. However, mustard flour or meal or pre- pared mustard may be used

Manufacture from materials of any hea- ding

Manufacture from materials of any hea- ding except prepared or preserved vegetab- les of heading Nos. 20.02 to 20.05 Manufacture in which all the materials used

HS heading Description of products Working or processing carried out on non- No originating materials that confers origina- Bilaga 15 "ng Status Protocol 4 1 2 3 or

21.05

ex 21.06

22.01

22.03

22.05

ex 22.08

Ice cream and other edible ice, whether or not containing cocoa

Food preparations not el- sewhere specified or in- cluded

Waters, including natural or artificial mineral wa- ters and aerated waters, not containing added su- gar or other sweetening matter nor flavoured; ice and snow

Beer made from malt

Vermouth and other wine of fresh grapes flavoured with plants or aromatic substances

Undenatured ethyl alco- hol of an alcoholic strength by volume of less than 80% volume; spirits, liqueurs and other spiri- tuous beverages

— Ouzo

Other

are classified within a heading other than that of the product

Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product

Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product

Manufacture in which all the waters of Chap- ter 22 used must al- ready be originating

Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product

Manufacture in which all the grapes or any materials derived from grapes used must be wholly obtained

Manufacture from:

materials not classi- fied within heading No. 22.07 or 22.08, and — in which all the gra- pes or any material derived from gra- pes used must be wholly obtained

Manufacture from:

materials not classi- fied within heading No. 22.07 or 22.08, and — in which all the gra- pes or any material derived from gra- pes used must be wholly obtained

OR ifall the other mate- rials used are already originating, arrack may be used up to a li- mit of 5% by volume

HS heading Description of products Working or processing carried out on n0n- FT_OP' 1991/92370 No originating materials that confers origina- Bllaga 15

ting status Protocol 4

22.09

ex 23.01

ex 23.09

ex Ch. 25

ex 25.04

ex 25.15

ex 25.16

ex 25.18

ex 25.19

2

Vinegar and substitutes for vinegar obtained from acetic acid

Whale meal; fiours, meals and pellets of fish or of crustaceans, molluscs or other aquatic invertebra- tes

Fish solublcs

Salt; sulphur; earths and stone; plastering mate- rials, lime and cement; except for heading Nos. ex 25.04, ex 25.15, ex 25.16, ex 25.18, ex 25.19, ex 25.20, ex 25.24, ex 25.25 and ex 25.30 for which the rules are set out below

Natural crystalline grap- hite, with enriched carbon content, purified and ground

Marble, merely cut by sa- wing or otherwise into blocks or slabs of a re- ctangular (including square) shape, of a thick- ness not exceeding 25 cm

Granite, porphyry, ba- salt, sandstone and other monumental and building stone, merely cut by sa- wing or otherwise, into blocks or slabs of a re- ctangular (including square) shape, of a thick- ness not exceeding 25 cm

Calcined dolomite

Crushed natural magne— sium carbonate (magne-

3or

Manufacture in which:

— all the materials used are classified within a heading ot- her than that of the product, and all the grapes or any material derived from grapes used must be wholly ob- tained

Manufacture in which all the materials of chapters 2 and 3 used must be wholly obtai- ned

Manufacture in which all the materials of chapter 3 used must be wholly obtained

Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product

Enriching of the car- bon content, purifying and grinding of crude crystalline graphite

Cutting, by sawing or otherwise, of marble (even if already sawn) of a thickness excee- ding 25 cm

Cutting, by sawing or otherwise, of stone (even if already sawn) of a thickness excee- ding 25 cm

Calcination of dolo- mite not calcined

Manufacture in which all the materials used

Prop. 1991/922170 Bilaga 15 Protocol 4

HS heading Description of products Working or processing carried out on non- No originating materials that confers origina- ting status

1 2 3 or site), in hermetically sea— are classified within a led containers, and mag— heading other than nesium oxide, whether or that of the product. not pure, other than fused However, natural magnesia or dead burned magnesium carbonate (sintered) magnesia (magnesite) may be used ex 25.20 Plasters specially prepa— Manufacture in which red for dentistry the value of all the materials used does not exceed 50% of the ex-works price of the product ex 25.24 Natural asbestos fibres Manufacture from as- bestos concentrate ex 25.25 Mica powder Grinding of mica or mica waste ex 25.30 Earth colours, calcined or Calcination or grin- powdered ding of earth colours Ch. 26 Ores, slag and ash Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product ex Ch. 27 Mineral fuels, mineral oils Manufacture in which and products of their dis- all the materials used tillation; bituminous sub- are classified within a stances; mineral waxes; heading other than except for heading Nos ex that of the product 27.07 and 27.09 to 27.15 for which the rules arc set out below ex 27.07 Oils in which the weight These are Appendix of the aromatic consti- Vll products tuents exceeds that of the non-aromatic consti- tuents, being oils similar to mineral oils obtained by distillation of high tem- perature coal tar, of which more than 65% by vo- lume distils at a tempera- ture of up to 250 C (inclu- ding mixtures of petro- leum spirit and benzole), for use as power or hea- ting fuels 27.09 to Mineral oils and products These are Appendix 27.15 of their distillation; bitu— Vll products minous substances; mine- ral waxes ex Ch. 28 lnorganic chemicals; or- Manufacture in which Manufacture in

ganic or inorganic com- all the materials used whichthe value of 107

HS heading No

Description of products

Working or processing carried out on non- orlginating materials that confers origina- ting status

2

3or

ex 28.11

ex 28.33

ex 28.40

ex Ch. 2.9

ex 29.01

ex 29.02

ex 29.05

pounds of precious me- tals, of rare-earth metals, of radioactive elements or of isotopes; except for heading Nos. ex 28.11, ex 3.33 and ex 28.40 for which the rules are set out below

Sulphur trioxide

Aluminium sulphate

Sodium perborate

Organic chemicals; ex- cept for headings Nos. ex 29.01, ex 29.02, ex 29.05, 29.15, 29.32, 29.33 and 29.34, for which the rules are set out below

Acyclic hydrocarbons for use as power or heating fuels

Q'clanes and cyclenes (other than azulenes), benzenc, toluene, xyle- nes, for use as power or heating fuels

Metal alcoholates of alco- hols of this heading and of ethanol or glycerol

are classified within a heading other than that of the product. However, materials classified within the same heading may be used provided their value does not exceed 20% of the ex-works price of the product

Manufacture from sulphur dioxide

Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 50% of the ex-works price of the product

Manufacture from di- sodium tetraborate pentahydrate

Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product. However, materials classified within the same heading may be used provided their value does not exceed 20% of the (:x-works price of the product

These are Appendix Vll products

These are Appendix Vll products

Manufacture from materials of any hea- ding, including other materials of heading No. 29.05. However,

4

all the materials used does not ex- ceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 40% of the.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 4

HS heading No

29.15

29.32

29.34

Description of products

Saturated acyclic mono- carboxylic acids and their anhydrides, halides, pe- roxides and peroxyacids; their halogenated, sulp- honated, nitrated or nit- rosated derivatives

Heterocyclic compounds with oxygen hetero- atom(s) only:

—Intema1 ethers and their halogenated, sulphonated, nitrated or nitrosated derivati- ves

— Q/clic acetals and in- ternal hemiacetals and their halogenated, sulphonated, nitrated or nitrosated derivati- ves

— Other

Heterocyclic compounds with nitrogen hetero- atom(s) only: nucleic acids and their salts

Other heterocyclic com- pounds

Working or processing carried out on non- originating materials that confers origina- ting status

3 or

metal alcoholates of this heading may be used, provided their value does not exceed 20% of the ex-works price of the product

Manufacture from materials of any hea- ding. However, the value of all the mate- rials of headings Nos. 29.15 and 29.16 used may not exceed 20% of the ex—works price of the product

Manufacture from materials of any hea- ding. However, the value of all the mate- rials of heading No. 29.09 used may not exceed 20% of the ex- works price of the product Manufacture from materials of any hea- ding

Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product. However. materials of this heading may be used provided their value does not exceed 20% of the ex-works price of the product

Manufacture from materials of any hea- ding. However, the value of all the mate- rials of headings Nos. 29.32 and 29.33 used may not exceed 20% of the ex-works price of the product

Manufacture from materials of any hea- ding. However, the value of all the mate- rials of headings Nos. 29.32, 29.33 and 29.34 used may not exceed

4

ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 40% of the ex—works price of the product Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 40% of the ex—works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 40% of the ex-works price of the product

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 4

HS heading Description of products Working or processing carried out on non- Prop. 1991/92170 No originating materials that confers origina- Bllaga 15

ting status PrOtOCOl 4

l 2 3 or 20% of the ex—works price of the product ex Ch. 30 Pharmaceutical products; Manufacture in which except for headings Nos. all the materials used 30.02, 30.03 and 30.04, are classified within a forwhich the rules are set heading other than out below that of the product. However, materials classified within the same heading may be used provided their value does not exceed 20% of the ex-works price of the product 30.02 Human blood; animal

blood prepared for thera- peutic, prophylactic or diagnostic uses; antisera and other blood fractions; vaccines, toxins, cultures of micro-organisms (ex- cluding yeasts) and simi- lar products:

— Products consisting of two or more consti- tuents which have been mixed together for the- rapeutic or prophylac- tic uses or unmixed products for these uses, put up in measured do- ses or in forms or pack- ings for retail sale

— Other: - Human blood

— Animal blood prepared for therapeutic or pro- phylactic uses

— Blood fractions other than antisera, haemog-

Manufacture from materials of any hea- ding, including other materials of heading No. 30.02. The mate- rials of this descrip- tion may also be used, provided their value does not exceed 20% of the ex-worlG price of the product

Manufacture from materials of any heading, including other materials of heading No. 30.02. The materials of this description may also be used, provided their va- lue does not exceed 20% of the ex- works price of the product Manufacture from materials of any hea- ding, including other materials of heading No. 30.02. The mate- rials of this descrip- tion may also be used, provided their value does not exceed 20% of the ex-works price of the product Manufacture from materials of any hea-

HS heading Description of products Working or processing carried out on non- NO originating materials that confers origina- Bilaga 15 ting status Protocol 4 1 2 3 or 4 lobin and serum globu- ding, including other lin materials of heading

No. 30.02. The mate- rials of this descrip- tion may also be used, provided their value does not exceed 20% of the ex-works price of the product — Haemoglobin, blood Manufacture from globulin and serum glo- materials of any hea- bulin ding, including other materials of heading No. 30.02. The mate- rials of this descrip- tion may also be used, provided their value does not exceed 20% of the ex-works price of the product Other Manufacture from materials of any hea- ding, including other materials of heading No. 30.02. The mate- rials of this descrip- tion may also be used, provided their value does not exceed 20% of the ex-works price of the product

30.03 Medicaments (excluding Manufacture in and 30.04 goods of heading No. which: 30.02, 30.05 or 30.06) —all the materials

used are classified within a heading ot- her than that of the product. Howe- ver, materials of heading No. 30.03 or 30.04 may be used provided their value, taken toget- her, does not ex- ceed 20% of the ex- works price of the product, and — the value of all the materials used does not exceed 50% of the ex-works price of the product

ex Ch. 31 Fertilisers except for hea- Manufacture in which Manufacture in ding No. ex 31.05 for all the materials used which the value of which the rule is set out are classified within a all the materials below heading other than used does not ex- that of the product. eeed 40% of the However, materials ex—works price of classified within the the product

h .d' . b same ea mg may e 111

HS heading No

ex 31.05

ex Ch. 32

ex 32.01

32.05

Description of products

Mineral or chemical ferti- lisers containing two or three of the fertilising ele-

ments nitrogen, phospho- rous and potassium; other fertilisers; goods of this Chapter, in tablets or si- milar forms or in pack- ages of a gross weight not exceeding 10 kg, except for:

— Sodium nitrate — Calcium cyanamide

Potassium sulphate — Magnesium potassium sulphate

Tanning or dyeing ex- tracts; tannins and their derivatives; dyes, pig- ments and other colouring matter; paints and varnis- hes; putty and other mas- tics; inks; except for hea- dings Nos. ex 32.01 and 32.05, for which the rules are set out below

Tannins and their salts, esters, ethers, and other derivatives

Colour lakes; prepara- tions as specified in Note 3 to this Chapter based on colour lakes '

Working or processing carried out on non- originating materials that confers origina-

ting status

3or

used provided their value does not exceed 20% of the ex-works price of the product

Manufacture in which:

— all the materials used are classified within a heading ot- her than that of the product. Howe- ver, materials clas- sified within the same heading may be used provided their value does not exceed 20% of the ex-works price of the product, and the value of all the materials used does not exceed 50% of the ex-works price of the product

Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product. However, materials classified within the same heading may be used provided their value does not exceed 20% of the ex-works price of the product

Manufacture from tanning extracts of ve- getable origin

Manufacture from materials of any hea- ding, except headings Nos. 32.03, 32.04 and 32.05. However, ma- terials from heading No. 32.05 may be used provided their value does not exceed 20% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 40% of the ex-works price of the product

' Note 3 to Chapter 32 says that these preparations are those of a kind used for colou- ring any material or used as ingredients in the manufacturing of colouring prepara- tions, provided they are not classified in another heading in Chapter 32

Prop. 1991/922170 Bilaga 15 Protocol 4

HS heading No

ex Ch. 33

33.01

ex Ch. 34

ex 34.03

34.04

Description of products

2

Essential oils and resi- noids; perfumery, cosme- tic or toilet preparations; except for heading No. 33.01, for which the rule is set out below

Essential oils (terpeneless or not), including concre- tes and absolutes; resi- noids; concentrates of es- sential oils in fats, in fixed oils, in waxes or the like, obtained by enfleurage or maceration; terpenic by- products of the deterpe- nation of essential oils; aqueous distillates and aqueous solutions of es- sential oils

Soap, organic surface-ac- tive agents, washing pre- parations, lubricating pre- parations, artificial waxes, prepared waxes, polishing or scouring pre- parations, candles and si- milar articles, modelling pastes, "dental waxes" and dental preparations with a basis of plaster; ex- cept for heading Nos. ex 34.03 and 34.04, for which the rules are set out below

Lubricating preparations containing petroleum oils or oils obtained from bitu- minous minerals, provi- ded they represent less than 70% by weight

Artificial waxes and pre- pared waxes: — With a basis of paraf- fin, petroleum waxes, waxes obtained from bituminous minerals, slack wax or scale wax

Other

Working or processing carried out on non- originating materials that confers origina- ting status

3or

Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product. However, materials classified within the same heading may be used provided their value does not exceed 20%"of the ex-works price of the product

Manufacture from materials of any hea- ding, including mate- rials of a different "group” 2 in this hea- ding. However, mate- rials of the same group may be used, provi- ded their value does not exceed 20% of the ex-works price of the product

Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product. However, materials classified within the same heading may be used provided their value does not exceed 20% of the ex-works price of the product

These are Appendix VII products

These are Appendix VII products

Manufacture from materials of any hea- ding, except:

4

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials

2 A "group” is regarded as any part of the heading separated from the rest by a semi- colon

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 4

HS heading Description of products

No

ex Ch. 35

ex 35.05

ex 35.07

Albuminoidal substances; modified starches; glucs; enzymes; except for hea- dings Nos. 35.01 . 35.02, 35.05 and ex 35.07. The rules for headings Nos. ex 35.02, ex 35.05 and ex 35.07 are set out below

Egg albumin unfit, or to be rendered unfit, for hu- man consumption; milk albumin (Iactalbumin), unfit, or to be rendered unfit, for human con- sumption

Dextrins and other modi- fied starches, except starches, esterified or et- herified; glues based on starches, or on dextrins or other modified starches

Prepared enzymes not el- sewhere specified or in- cluded

Working or processing carried out on non- originating materials that confers origina- ting status

3 or

— Hydrogenated oils having the charac- ter of waxes of hea- ding No. 15.16 - Fatty acids not che- mically defined or industrial fatty al- cohols having the character of waxes of heading No. 15.19 — Materials of hea- ding No. 34.04

llowever, these mate- rials may be used pro- vided their value does not exceed 20% of the ex-works price of the product

Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product. However. materials classified within the same heading may be used provided their value does not exceed 20% of the ex-works price of the product

Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product. However, materials classified within the same heading may be used provided their value does not exceed 20% of the cx-works price of the product

Manufacture from materials of any hea- ding, except those of heading No. 11.08

Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 50% of the

4

used does not ex- ceed 40% of the ex—works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 40% of the ex-works price of the product

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 4

HS heading No

Ch. 36

ex Ch. 37

37.01

37.02

Description of products

2 Explosives; pyrotechnic products; matches; py- rophoric alloys; certain combustible preparations

Photographic or cinema- tographic goods; except for headings Nos. 37.01, 37.02 and 37.04 for which the rules are set out below Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the pro- duct. However, materials classified within the same heading may be used pro- vided their value does not exceed 20% of the ex- works price of the product

Photographic plates and film in the flat, sensitised, unexposed, of any mate- rial other than paper, pa- perboard or textiles; in- stant print film in the flat, sensitised, unexposed, whether or not in packs: — Instant print film for colour photography, in packs

— Other

Photographic film in rolls,

Working or processing carried out on non- originating materials that confers origina- ting status

Bor

ex-works price of the product

Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product. However, materials classified within the same heading may be used provided their value does not exceed 20% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than heading Nos. 37.01 or 37.02. However, ma- terials from heading No. 37.02 may be used provided their value does not exceed 30% of the ex-works price of the product Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than heading No. 37.01 or 37.02. However, ma- terials from heading Nos. 37.01 and 37.02 may be used provided their value taken to- gether, does not ex- ceed 20% of the ex- works price of the pro- duct

Manufacture in which

sensitised, unexposed, of all the materials used any material other than are classified within a

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 4

HS heading No

Description of products

2

Working or processing carried out on non- originating materials that confers origina- ting status

3or

37.04

ex Ch. 38

38.01

ex 38.03

paper, paperboard or tex- tiles; instant print film in rolls, sensitised, unexpo- sed

Photographic plates. film paper, paperboard and textiles, exposed but not developed

Miscellaneous chemical products; except for hea— dings Nos. 38.01. ex 38.03, ex 38.05, ex 38.06, ex 38.07, 38.08 to 38.14, 38.18 to 38.20, 38.22 and 38.23 for which the rules are set out below

Artificial graphite: colloi- dal or semi-colloidal grap- hite; preparations based on graphite or other car- bon in the form of pastes, blocks, plates or other se- mi-manufactures:

— Colloidal graphite in suspension in oil and semi colloidal graphite; carbonaceous pastes for electrodes

— Graphite in paste form, being a mixture of more than 30% by weight of graphite with mineral oils

Other

Refined tall oil

heading other than heading No. 37.01 or 37.02

Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than heading Nos. 37.01 to 37.04

Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product. However. materials classified within the same heading may be used provided their value does not exceed 20% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 50% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials of heading No. 34.03 used does not exceed 20% of the ex-works price of the product Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product. However, materials of this heading may be used provided their value does not exceed 20% of the ex-works price of the product

Refining of crude tall oil

4

used does not ex- ceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 40% of the ex-works price of the product Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 40% of the

Prop. 1991/92:170 Bilaga "15 Protocol 4

HS heading No

ex 38.05

ex 38.06

ex 38.07

38.08

38.09

38.10

Description of products

Spirits of sulphate turpen- tine, purified

Ester gums

Wood pitch (wood tar pitch)

Insecticides, rodentici- des, fungicides, herbici- des, anti-sprouting pro- ducts and plant—growth regulators, disinfectants and similar products, put up in forms or packings for retail sale or as prepa- rations or articles (for ex- ample, sulphur-treated bands, wicks and candles, and fly-papers)

Finishing agents, dye car- riers to accelerate the dyeing or fixing of dyes- tuffs and other products and preparations (for ex- ample, dressings and mor- dants), of a kind used in the textile, paper, leather or like industries, not el- sewhere specified or in- cludcd

Pickling preparations for metal surfaces; fluxcs and other auxiliary prepara- tions for soldering, bra- zing or welding; solde- ring, brazing or welding powders and pastes c0n- sisting of metal and other materials; preparations of a kind used as cores or

Working or processing carried out on non- originating materials that confers origina- ting status

3or

Purification by distil- lation or refining of raw spirits of sulphate turpentine

Manufacture from re- sin acids

Distillation of wood tar

Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 50% of the ex-works price of the products

Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 50% of the ex-works price of the products

Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 50% of the ex-works price of the products

4

ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 40% of the ex-works price of the product

Prop. 1991/92:170 Bilaga "15 Protocol 4

HS heading No

Description of products Working or processing carried out on non- originating materials that confers origina- ting status

38.11

38.12

38.13

38.14

38.18

38.19

2

coatings for welding elect- rodes or rods

Anti-knock preparations, oxidation inhibitors, gum inhibitors, viseosity im- provers, anti-corrosive preparations and other prepared additives, for mineral oils (including ga- soline) or for other liquids used for the same purpo— ses as mineral oils:

— Prepared additives for lubricating oil, contai- ning petroleum oils or oils obtained from bitu- minous minerals

Other

Prepared rubber accelera— tors; compound plastici- sers for rubber or plastics, not elsewhere specified or included; anti-oxidising preparations and other compound stabilisers for rubber or plastics

Preparations and charges for fire-extinguishers; charged fire-extinguis- hing grenades

Organic composite sol- vents and thinners, not el- sewhere specified or in- cluded; prepared paint or varnish removers

Chemical elements dopcd for use in electronics, in the form of discs, wafers or similar forms; chemical compounds doped for use in electronics

Hydraulic brake fiuids and other prepared li- quids for hydraulic trans- mission, not containing or containing less than 70% by weight of petroleum oils or oils obtained from

Bor

These are Appendix VII products

Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 50% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 50% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 50% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 50% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 50% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 50% of the ex-works price of the product

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 4

HS heading No

38.20

38.22

38.23

Description of products

2

bituminous minerals

Anti-freezing prepara- tions and prepared de- icing fiuids

Composite diagnostic or laboratory reagents, ot- her than those of heading No. 30.02 or 30.06

Prepared binders for foundry moulds or cores; chemical products and preparations of the che- mical or allied industries (including those consis- ting of mixtures of natural products), not elsewhere specified or included; re- sidual products of the che- mical or allied industries, not elsewhere specified or included: — The following of this heading:

— Prepared binders for foundry moulds or co- res based on natural re- sinous products — Naphthenic acids, their water insoluble salts and their esters — Sorbitol other than that of heading No. 29.05 — Petroleum sulphona- tes, excluding petro- leum sulphonates of al- kali metals, of ammo- nium or of ethanolami— nes; thiophenated sulp- honic acids of oils ob- tained from bituminous minerals, and their salts — Ion exchangers Getters for vacuum tu- bes Alkaline iron oxide for the purification of gas Ammoniacal gas li- quors and spent oxide produced in coal gas purification -— Sulphonaphthenic acids, their water inso- luble salts and their es- ters

Working or processing carried out on non— originating materials that confers origina— ting status

3or

Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 50% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 50% of the ex-works price of the product

Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product. However, materials classified within the same heading may be used provided their value does not exceed 20% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex— ceed 40% of the ex-works price of the product

Prop. 1991/92:17() Bilaga 15 Protocol 4

HS heading Description of products Working or processing carried out on non- ' No * originating materials that confers origina- Bllaga 15 ting status Protocol 4 1 2 3 or 4 — Fusel oil and Dippel's oil , Mixtures of salts having different anions Copying pastes with a basis of gelatin, whet- her or not on a paper or textile backing Other Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 50% of the ex-works price of the product

ex 39.01 to Plastics in primary forms, 39.15 waste, parings and scrap,

of plastic; except for hea- ding No. ex 39.07 for which the rule is set out

below: -

- Addition homopoly- Manufacture in Manufacture in

meri-zation products which: which the value of

the value of all the all the materials materials used does used does not ex- not exceed 50% of ceed 25% of the the ex-works price ex-works price of of the product, and the product — the value of any materials of Chap- ter 39 used does not exceed 20% of the ex-works price of the product '

- Other Manufacture in which Manufacture in the value of any mate- which the value of rials of Chapter 39 all the materials used does not exceed used does not ex- 20% of the ex-works ceed 25% of the price of the product ' ex-works price of

the product ex 39.07 Copolymer, made from Manufacture in which

polycarbonate and acrylo- all the materials used nitrile-butadiene-styrene are classified within a c0polymer (ABS) heading other than that of the product. However, materials classified within the same heading may be used provided their value does not exceed 50% of the ex-works price of the product'

ex 39.16 to Semi-manufactures and

39.21 articles of plastics; except

' In the case of the products composed of materials classified within both heading Nos. 39.01 to 39.06, on the one hand, and within heading Nos. 39.07 to 39.11, on the other hand, this restriction only applies to that group of materials which predominates by weight in the product

HS heading Description-of products

No

1 2

for headings Nos. ex 39.16, ex 39.17 and ex 39.20, for which the rules

ex 39.16 and ex 39.17

ex 39.20

are set out below:

Flat

products, further worked than only sur- face-worked or cut into forms other than re- ctangular (including square), other pro- ducts, further worked than only surface-wor-

ked

— Other: Addition meri-zation products

— Other

Profile shapes and tubes

lonomer sheet or film

homopoly-

- Working or processing carried out on non- originating materials that confers origina-

ting status

3or

Manufacture in which the value of any mate- rials of Chapter 39 used does not exceed 50% of the ex-works price of the product

Manufacture in which:

the value of all the materials used does not exceed 50% of the ex-works price of the product, and — the value of any

Manufacture in which the value of all the materials used does "not ex- ceed 25% of the ex-works price of the product

Manufacture in

' which the value of 'all the materials used does not ex- ceed 25% of" the ex-works price of

the product ,_-:

materials of Chap- . ter 39 used does not exceed 20% of the ex-works price of the product1 Manufacture in which the value of any mate- rials of Chapter 39 used does not exceed 20% of the ex-works price of the product 1

Manufacture in which;

— the value of all the materials used does not exceed 50% of the ex-works price of the product, and — the value of any materials classified within the same heading as the pro- duct does not ex- ceed 20%.of the ex- works price of the product

Manufacture from a therrnoplastic partial salt which is a copoly- mer of ethylene and metacrylic acid partly neutralized with metal ions, mainly zinc and sodium

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 25% of the ex-works price of the product Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 25% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 25% of the ex-works price of the product

* In the case of the products composed of materials classified within both heading Nos. 39.01 to 39.06, on the one hand, and within heading Nos. 39.07 to 39.11, on the other hand, this restriction only applies to that group of materials which predominates by Weight in the product

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 4

HS heading Description of products Working or processing carried out on non-

No originating materials that confers origina- Bilaga 15 "ng Status Protocol 4 1 2 3 or

39.22 to 39.26

ex Ch. 40

ex 40.01

40.05

40.12

ex 40.17

ex Ch. 41

ex 41.02

41.04 to 41.07

Articles of plastics

Rubber and articles the- reof; except for heading Nos. ex 40.01, 40.05, 40.12 and ex 40.17 f'or which the rules are set out below

Laminated slabs of crepe rubber for shoes

Compound rubber, un- vulcanised, in primary forms or in plates, sheets or strip

Retreaded or used pneu- matic tyres of rubber; so- lid or cushion tyres, in- terchangcable tyre treads and tyre fiaps, of rubber: Retreaded pneumatic, solid or'cushion, tyres of rubber Other

Articles of hard rubber

Raw hides and skins (ot- her than furskins) and leather; except for hea- ding Nos. ex 41.02, 41.04 to 41.07 and 41.09 for which the rules are set be- low

Raw skins of sheep or lambs, without wool on

Leather, without hair or wool, other than leather of heading No. 41.08 or 41.09

Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 50% of the ex-works price of the product

Manufacture in which all the materials used are classitied within a heading other than that of the product

Lamination of sheets of natural rubber

Manufacture in which the value of all the materials used, except natural rubber, does not exceed 50% of" the ex-works price of the product

Retreading of used ty- res

Manufacture from materials of any hea- ding, except those of heading No. 40.11 or 40.12

Manufacture from hard rubber

Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product

Removal of wool from sheep or lamb skins, with wool on

Retanning of pre-tan- ned leather OR Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product

HS heading Description of products _ Working or processing carried out on non- No originating materials that confers origina- Bilaga 15 ""g Status Protocol 4 1 2 3 or

' 41.09

Ch. 42

ex Ch. 43

ex 43.02

43 .03

ex Ch. 44

ex 44.03

ex 44.07

ex 44.08

Patent leather and patent laminated leather; metal- lised leather

Articles of leather; sadd- lery and hamess; travel goods, handbags and si- milar containers; articles of animal gut (other than silk worm gut)

Furskins and artificial fur; manufactures thereof; ex- cept for heading Nos. ex 43.02 and 43.03 for which the rules are set out below

Tanned or dressed furs- kins, assembled: — Plates, crosses and si- milar forms

Other

Articles of apparel, clot- hing accessories and other articles of furskin

Wood and articles of wood; wood charcoal; ex- cept for heading Nos. ex 44.03, ex 44.07, ex 44.08, 44.09, ex 44.10 to ex 44.13, ex 44.15, ex 44.16, 44.18 and ex 44.21 for which the rules are set out below

Wood roughly squared

Wood sawn or chipped lengthwise, sliced or pee- led, of a thickness excee- ding 6 mm, planed, san- ded or finger-jointed

Veneer sheets and sheets

Manufacture from leather of headings Nos. 41.04 to 41.07 provided its value does not exceed 50% of the ex-works price of the product

Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product

Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product

Bleaching or dyeing, in addition to cutting and assembly of non- assembled tanned or dressed furskins Manufacture from non-assembled, tan- ned or dressed furs- kins

Manufacture from non-assembled tan- ncd or dressed furs- kins of heading No. 43.02

Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product

Manufacture from wood in the rough, whether or not strip- ped of its bark or me- rely roughed down

Planing, sanding or finger-jointing

Splicing, planing, san-

HS heading No

44 .09

ex 44.10 to ex 44.13

ex 44.15

ex 44.16

44.18

Description of products

2

for plywood, of a thick- ness not exceeding 6 mm, spliced, and other wood sawn lengthwise, sliced or peeled of a thickness not exceeding 6 mm, planed, sanded or finger-jointed

Wood (including strips and friezes for parquet flooring, not assembled) continuously shaped (tongued, grooved, reba- ted, chamfered, V-join- ted, headed, moulded, rounded or the like) along any of its edges or faces, whether or not planed, sanded or fmger-jointed: Sanded or finger-join- ted Beadings and moul- dings Other

Beadings and mouldings, including moulded skir- ting and other moulded boards

Packing cases, boxes, cra- tes, drums and similar packings, of wood

Casks, barrels, vats, tubs and other coopers' pro- ducts and parts thereof, of wood

Builders' joinery and car- pentry of wood, including cellular wood panels, as- sembled parquet panels, shingles and shakes:

Builders' joinery and carpentry of wood

— Beadings and moul- dings Other

Working or processing carried out on non- originating materials that confers origina- ting status

3 or ding or finger-jointing

Sanding or finger- jointing Beading or moulding

Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product

Beading or moulding

Manufacture from boards not cut to size

Manufacture from ri- ven staves, not further worked than sawn on the two principal sur— faces

Manufacture in which all the matc— rials used are classi- fied within a hea- ding other than that of the product. Ho- wever, cellular wood panels, shing- les and shakes may be used Beading or moulding

Manufacture in which

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 4

HS heading Description of products Working or processing carried out on non- Prop. 1991/922170 No originating materials that confers origina- Bilaga 15

ex 44.21

ex Ch. 45

45.03

Ch. 46

Ch. 47

ex Ch. 48

ex 48.11

48.16

48.17

Match splints; wooden pegs or pins for footwear

Cork and articles of cork; except for heading No. 45.03 for which the rule is set out below

Articles of natural cork

Manufactures of straw, of esparto or of other plai- ting materials; basket- ware and wickerwork

Pulp of wood or of other fibrous cellulosic mate- rial; waste and scrap of paper or paperboard

Paper and paperboard; articles of paper pulp, of paper or of paperboard; except for heading Nos. ex 48.11, 48.16, 48.17, ex 48.18, ex 48.19, ex 48.20 and ex 48.23 for which the rules are set out below

Paper and paperboard, ruled, lined or squared only

Carbon paper, self-copy paper and other copying or transfer papers (other than those of heading No. 48.09), duplicator stencils and offset plates, of pa- per, whether or not put up in boxes

Envelopes, letter cards, plain postcards and corre- spondence cards, of paper or paperboard; boxes, pouches, wallets and wri- ting compendiums, of pa- per or paperboard, con- taining an assortment of

ting status

3or

all the materials used are classified within a heading other than that of the product

Manufacture from wood of any heading except drawn wood of heading No. 44.09

Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product

Manufacture from cork of heading No. 45.01

Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product

Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product

Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product

Manufacture from pa- per making materials of Chapter 47

Manufacture from pa- per making materials of Chapter 47

Manufacture in which:

all the materials used are classified within a heading ot- her than that of the product, and — the value of all the

Protocol 4

HS heading Description of products Working or processing carried out on non- No . originating materials that confers origina- Bilaga 15 ting Status Protocol 4 l 2 3 or

ex 48.18

ex 48.19

ex 48.20

ex 48.23

ex Ch. 49

49.09

49.10

paper stationery

Toilet paper

Cartons, boxes, cases, bags and other packing containers, of paper, pa- perboard, cellulose wad- ding or webs of cellulose fibres

Letter pads

Other paper, paperboard, cellulose wadding and webs of cellulose fibres, cut to size or shape

Printed books, newspa- pers, pictures and other products of the printing industry; manuscripts, ty- pescripts and plans; ex- cept for heading Nos. 49.09 and 49.10 for which the rules are set out below

Printed or illustrated postcards; printed cards bearing personal gree- tings, messages or an- nouncements, whether or not illustrated, with or without envelopes or trimmings

Calendars of any kind, printed, including calen- dar blocks: — Calendars of the "per- petual" type or with re- placeable blocks moun- ted on bases other than paper or paperboard Manufacture in which: — all the materials used are classified within a

materials used does not exceed 50% of the ex-works price of the product

Manufacture from pa- per making materials of Chapter 47

Manufacture in which:

— all the materials used are classified within a heading ot- her than that of the product, and - the value of all the materials used does not exceed 50% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 50% of the ex-works price of the product

Manufacture from pa- per making materials of Chapter 47

Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product

Manufacture from materials not classi- fied within heading No. 49.09 or 49.11

HS heading DescriptiOn of products Working or processing carried out on non- No originating materials that confers origina- ting status l 2 3 or 4

heading other than that of the product. and

— the value of all the ma- terials used does not exceed 50% of the ex- works price of the pro- duct - Other Manufacture from

materials not classi-

fied in heading No.

49.09 or 49.11

ex Ch. 50 Silk; except for heading Manufacture in which Nos. ex 50.03, 50.04 to ex all the materials used 50.06 and 50.07 for which are classified within a the rules are set out below heading other than that of the product ex 50.03 Silk waste (including co- Carding or combing of coons unsuitable for ree- silk waste ling, yarn waste and gar- netted stock), carded or combed 50.04 Silk yarn and yarn spun Manufacture from ': to ex 50.06 from silk waste - raw silk or silk waste carded or combed or other- wise prepared for spinning,

- other natural fibres not carded or com- bed or otherwise prepared for spin- ning, chemical materials or textile pulp, or paper-makingmate- rials

50.07 Woven fabrics of' silk or of silk waste: Incorporating rubber Manufacture fromI thread single yarn - Other Manufacture from 1: coir yarn, - natural fibres, - man-made staple fi- bres not carded or combed or other- wise prepared for spinning,

- chemical materials or textile pulp, or — paper

OR

Printing accompanied

by at least two prepa- ratory or finishing operations (such as

1 For special conditions relating to products made of a mixture of textile materials, see lntroductory Note 5

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 4

HS heading Description of products .Working or processing carried out on non- No originating materials that confers origina- Bilaga 15 "ng Status Protocol 4 1 2 3 or 4

scouring, bleaching, mercerizing, heat set- ting, raising, calende- ring, shrink resistance processing, perma- nent finishing, decati- sing, impregnating, mending and burling) where the value of the unprinted fabric used does not exceed 47,5% of the ex-works price of the product '

ex Ch. 51 Wool, fine or coarse ani- mal hair; horsehair yarn and woven fabric; except for heading Nos. 51.06 to 51.10 and 51.11 to 51.13 for which the rules are set out below

51.06 Yarn of wool, of fine or

Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product

Manufacture from [:

to 51.10 coarse animal hair or of - raw silk or silk

horsehair

51.11 Woven fabrics of wool, of to 51.13 fine or coarse animal hair or of horsehair: — Incorporating rubber thread — Other

' For special conditions relating to products made of a mixture of textile materials, see lntroductory Note 5

waste carded or combed or other- wise prepared for spinning, - natural fibres not carded or combed or otherwise prepa- red for spinning, chemical materials or textile pulp, or paper-makingmate rials '

Manufacture from [ single yarn Manufacture from coir yam, -— natural fibres, - man-made staple fi- bres not carded or combed or other- wise prepared for spinning, - chemical materials or textile pulp, or

- paper

OR Printing accompanied ' by at least two prepa- ratory or finishing operations (such as.

HS heading Description of products Working or processing carried out on non- No originating materials that confers origina- Bilaga 15 ""g Status Protocol 4 1 2 3 or 4

scouring, bleaching, mercerizing, heat set- ting, raising, calende- ring, shrink resistance processing, perma- nent finishing, decati- sing, impregnating, mending and burling) where the value of the unprinted fabric used does not exceed 47,5 % of the ex-works price of the product

ex Ch. 52 Cotton; except for hea- Manufacture in which ding Nos. 52.04 to 52.07 all the materials used and 52.08 to 52.12 for are classified within a which the rules are set out heading other than below that of the product 52.04 Yarn and thread of cotton Manufacture from 1: to 52.07 — raw silk or silk

waste carded or combed or other- wise prepared for spinning, - natural fibres not carded or combed or otherwise prepa- red for spinning, — chemical materials or textile pulp, or — paper-makingmate-

rials 52.08 Woven fabrics of cotton: to 52.12 Incorporating rubber Manufacture fromI thread single yarn — Other Manufacture from 1: — coir yarn,

— natural fibres, — man-made staple fi- bres not carded or combed or other— wise prepared for spinning, - chemical materials or textile pulp, or

— paper

OR

Printing accompanied

by at least two prepa- ratory or finishing operations (such as scouring, bleaching, mercerizing, heat set- ting, raising, calende- ring, shrink resistance

' For special conditions relating to products made of a mixture of textile materials, see lntroductory Note 5 129

HS heading Description of products No

IQ

Working or processing carried out on non— originating materials that confers origina- ting status

3or

ex Ch. 53

53.06 to 53.08

53.09 to 53.11

' For special conditions relating to products made of a mixture of textile materials, see

Other vegetable textile fi— bres; paper yarn and wo- ven fabrics of paper yarn; except for heading Nos. 53.06 to 53.08 and 53.09 to 53.11 for which the ru- les are set out below

Yarn of other vegetable textile fibres; paper yarn

Woven fabrics of other

vegetable textile fibres;

woven fabrics of paper yarn: —lncorporaring rubber thread

— Other

lntroductory Note 5

processing, perma- nent finishing, decati- sing, impregnating, mending and burling) where the value of the unprinted fabric used does not exceed 47,5% of the cx-works price of the product

Manufacture in which all the materials used arc classified within a heading other than that of the product

Manufacture from ':

— raw silk or silk waste carded or combed or other- wise prepared for spinning, —natural fibres not carded or combed or otherwise prepa- red for spinning, — chemical materials or textile pulp, or — paper-makingmate- rials

Manufacture from' single yarn Manufacture from':

- coir yarn. — natural fibres, — man—made staple fi- bres not carded or combed or other- wise prepared for spinning, — chemical materials or textile pulp, or — paper

OR

Printing accompanied

by at least two prepa- ratory or finishing operations (such as scouting, bleaching, mercerizing, heat set- ting, raising, calende- ring, shrink resistance

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 4

HS heading Description of products Working or processing carried out on non- PFOp' 1991/92170 No originating materials that confers origina- Bllaga 15

ting status Protocol 4 1 2 3 or 4

processing, perma- nent finishing, decati- sing, impregnating, mending and burling) where the value of the unprinted fabric used does not exceed 47,5% of the ex-works price of the product

54.01 Yarn, monofilament and Manufacture from ': to 54.06 thread of man-made fila- raw silk or silk ments waste carded or

combed or other- wise prepared for spinning, — natural fibres not carded or combed or otherwise prepa- red for spinning, — chemical materials or textile pulp, or — paper-makingmate-

rials 54.07 Woven fabrics of man- and 54.08 made filament yarn: — Incorporating rubber Manufacture from' thread single yarn — Other Manufacture from ': coir yarn,

natural fibres, man-made staple fi- bres not carded or combed or other- wise prepared for spinning, — chemical materials or textile pulp, or paper

OR

Printing accompanied

by at least two prepa- ratory or finishing operations (such as scouring, bleaching, mercerizing, heat set- ting, raising, calende- ring, shrink resistance processing, penna- nent finishing, decati- sing, impregnating, mending and burling) where the value of the unprinted fabric used does not exceed 47,5% of the ex-works price of the product

' For special conditions relating to products made of a mixture of textile materials, see lntroductory Note 5 131

l-lS heading Description of products Working or processing carried out on non- No originating materials that confers origina- Bilaga 15 ting status Protocol 4

l 2 3 or 4

55.01 Man—made staple fibres Manufacture from to 55.07 chemical materials or

textile pulp

55.08 Yarn and sewing thread Manufacture from':

to 55.11 — raw silk or silk waste carded or combed or other- wise prepared for spinning, —natural fibres not carded or combed or otherwise prepa- red for spinning, — chemical materials or textile pulp, or — paper-makingmate-

rials 55.12 Woven fabrics of man- to 55.16 made staple fibres: - Incorporating rubber Manufacture from thread single yarn' — Other Manufacture from':

coir yarn, — natural fibres, — man-made staple fi- bres not carded or combed or other- wise prepared for spinning, chemical materials or textile pulp, or

— paper

OR

Printing accompanied

by at least two prepa- ratory or finishing operations (such as scouring. bleaching, mercerising. heat set- ting, raising, calende- ring, shrink resistance processing, perma— nent finishing, decati- sing, impregnating, mending and burling) where the value of the unprinted fabric used does not exceed 47.5% of the ex-works price of the product

ex Ch. 56 Wadding, felt and non- Manufacture from': wovens; special yarns. coir yarn, twine cordage, ropes and natural fibres, cables and articlesthereof — chemical materials except for heading Nos. or textile pulp, or 56.02, 56.04, 56.05 and — paper making ma- 56.06, for which the rules terials

' For special conditions relating to products made of a mixture of textile materials, see 132 lntroductory Note 5

___—___— ( . HS heading Description of products Working or processing carried out on non- Prop. ] )91/92'170 No originating materials that confers origina- B1laga 15

ting status Protocol 4

l 2 3 or 4

are set out below

56.02 Felt, whether or not im- pregnated, coated, cove- red or laminated: Needleloom felt Manufacture from]:

— natural fibres, — chemical materials or textile pulp

However: Polypropylene [ila- ment of heading No. 54.02, Polypropylene li- bres of heading No. 55.03 or 55.06, or Polypropylene fila- ment tow of hea- ding No. 55.01, of which the deno- mination in all cases of a single filament or fibre is less than 9 decitex may be used provided their value does not ex- ceed 40% of the ex- works price of the product

— Other Manufacture from':

natural fibres, — man—made staple ti- bres made from ca- sein, or chemical materials or textile pulp

56.04 Rubber thread and cord, textile covered; textile yarn, and strip and the like of heading No. 54.04 or 54.05, impregnated, coated, covered or sheat- hed with rubber or plas- tics: — Rubber thread and Manufacture from cord, textile covered rubber thread or cord, not textile covered — Other Manufacture from':

—- natural fibres not carded or combed or otherwise pro— cessed for spillning, — chemical materials or textile pulp, or — paper making ma- terials

56.05 Metallised yarn. whether Manufacture from': or not gimped, being tex- — natural fibres,

1 For special conditions relating to products made of a mixture of textile materials, see ”3 lntroductory Note 5 _

HS heading Description of products Working or processing carried out on non- No originating materials that confers origina- ting status

l 2 30r 4

tile yarn, or strip or the matt-made staple fi- like of heading No. 54.04 bres not carded or or 54.05, combined with combed or other- mctal in the form of wise processed for thread, strip or powder or spinning, covered with metal — chemical materials or textile pulp, or paper making ma—

terials

56.06 Gimped yarn, and strip Manufacture froml:

and the like of heading — natural fibres, No. 54.04 or 54.05, gim» — man-made staple fl- ped (other than those of bres not carded or heading No. 56.05 and combed or other- gimped horsehair yarn); wise processed for chenille yam (including spinning, flock chenille yarn); loop chemical materials wale-yarn or textile pulp, or paper making ma- terials Ch. 57 Carpets and other textile floor coverings: — Of needleloom felt Manufacture from 1:

— natural fibres, or — chemical materials or textile pulp

However: — Polypropylene fila- ment of heading No. 54.02, — Polypropylene fi- bres of heading No. 55.03 or 55.06, or Polypropylene fila- ment tow of hea- ding No. 55.01, of which the denomi- nation in all cases of a single filament or fibre is less than 9 decitex may be used provided their value does not ex- ceed 40% of the ex- works price of the product

— Of other felt Manufacture

fromlz — natural fibres not carded or combed or otherwise pro- cessed for spinning, or

— chemical materials or textile pulp

— Other Manufacture fromlz — coir yarn,

' For special conditions relating to products made of a mixtu re of textile materials, see lntroductory Note 5

Prop. 1991/922170 Bilaga 15 Protocol 4

HS heading Description of products Working or processing carried out on non- No originating materials that confers origina- Bilaga 15 "ng Status Protocol 4 1 2 3 or

ex Ch. 58

58.05

58.10

1 For special conditions relating to products made of a mixture of textile materials, see

Special woven fabrics; tufted textile fabrics; lace;

tapestries; trimmings; embroidery; except for

headings Nos. 58.05 and 58.10 for which the rules are set out below: Combined with rubber thread

Other

Hand-woven tapestries of the types gobelins, flan- ders, aubusson, beauvais and the like, and needle- worked tapestries (for ex- ample, petit point, cross Stitch), whether or not made up

Embroidcry in the piece, in strips or in motifs

lntroductory Note 5

— synthetic or artifi— cial filament yarn, - natural fibres, or — man-made staple li- bres not carded or combed or other- wise processed for spinning

Manufacture from single yarnl Manufacture from':

— natural fibres, — man-made staple l'i- bres not carded or combed or other- wise processed for spinning, or -— chemical materials or textile pulp

OR

Printing accompanied

by at least two prepa- ratory or finishing operations (such as scouting, bleaching, mercerising, heat set- ting, raising, calende- ring, shrink resistance processing, perma- nent finishing, decati- sing, impregnating, mending and burling) where the value of the unprinted fabric used does not exceed 47.5% ofthe ex-works price of the product

Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product

Manufacture in which:

- all the materials used are classified

Prop. 1991/921170

HS heading Description of products Working or processing carried out on non- No originating materials that confers origina- Bilaga 15 "ng Status Protocol 4 l 2 3 or 4

within a heading ot- her than that of the product, and the value of all the materials used does not exceed 50% of the ex-works price of the product

59.01 Textile fabrics coated with Manufacture from

gum or amylaceous sub- yarn stances, of a kind used for the outer covers of books or the like; tracing cloth; prepared painting canvas; buckram and similar stif- fened textile fabrics of a kind used for hat founda- tions

59.02 Tyre cord fabric of high tenacity yarn of nylon or other polyamides, polyes- ters or viscose rayon: — Containing not more Manufacture from than 90% by weight of yarn textile materials

— Other Manufacture from chemical materials or textile pulp

59.03 Textile fabrics impregna- Manufacture from

ted, coated, covered or la- yarn minated with plastics, ot- her than those of heading No. 59.02

59.04 Linoleum, whether or not Manufacture from cut to shape; floor cove- yarnl rings consisting of a coa- ting or covering applied on a textile backing, whether or not cut to shape

59.05 Textile wall coverings: — Impregnated, coated, Manufacture from covered or laminated yarn with rubber, plastics or other materials Other Manufacture from 1:

coir yarn, - natural fibres, man-made staple fi- bres not carded ot combed or other- wise processed for spinning, or - chemical materials or textile pulp

[ For special conditions relating to products made of a mixture of textile materials, see lntroductory Note 5 136

HS heading Description of products Working or processing carried out on non- No originating materials that confers origina- Bilaga 15 "ng Status Protocol 4 1 2 3 or 4 OR

Printing accompanied by at least two prepa- ratory or finishing operations (such as scouring, bleaching, mercerising, heat set- ting, rasing, calende- ring, shrink resistance processing, perma- nent finishing, decati- sing, impregnating, mending and burling) where the value of the unprinted fabric used does not exceed 47.5% of the ex-works price of the product

59.06 Rubberised textile fa-

brics, other than those of heading No. 59.02:

— Knitted or crocheted fabrics

Manufacture fromlz natural fibres, — man-made staple fibres not carded or combed or otherwise processed for spinning, or

— chemical materials or textile pulp Other fabrics made of Manufacture from synthetic filament yarn, chemical materials containing more than 90% by weight of tex- tile materials — Other Manufacture from yarn

59.07 Textile fabrics other- Manufacture from wise impregnated, coa- yarn ted or covered; painted canvas being theatrical scenery, studio back- cloths or the like

59.08 Textile wicks, woven, plaited or knitted, for lamps, stoves, lighters, candles or the like; in- candescent gas mantles and tubular knitted gas mantle fabric therefor, whether or not impreg- nated: — Incandescent gas Manufacture from tu- mantles, impregnated bular knitted gas mantle fabric

] However, until 30 November 1993, maize flour ("masa” flour), obtained by the "nix- tamalization” method (alcaline cooking and steeping), may be used. 137

HS heading Description of products No originating materials that confers origina- ting status 1 2 3 or

— Other Manufacture in which

all the materials used are classified within a heading other than that of the product 59.09 Textile articles of a kind to 59.11 suitable for industrial use:

Polishing discs or rings Manufacture from other than of felt of yarn or waste fabrics heading No. 59.11 or rags of heading No.

63.10

Other Manufacture from':

— coir yarn, — natural fibres, — man-made staple fi- bres not carded or combed or other- wise processed for spinning, or — chemical materials or textile pulp

Ch. 60 Knitted or crocheted fa- Manufacture froml: brics — natural fibres,

— man-made staple fi- bres not carded or combed or other- wise processed for spinning, or —— chemical materials or textile pulp

Ch. 61 Articles of apparel and

clothing accessories, knit- ted or crocheted:

Obtained hy sewing to- Manufacture from gether or otherwise as- yarnl sembling, two or more pieces of knitted or crocheted fabric which have been either cut to form or obtained di- rectly to form — Other Manufacture fromz:

natural fibres, man-made staple fi- bres not carded or combed or other- wise processed for spinning, or chemical materials or textile pulp

ex Ch. 62 Articles of apparel and Manufacture from

clothing accessories, not knitted or crocheted; ex- cept for headings Nos. ex

' See lntroductory Note 6 2 For special conditions relating to products made of a mixture of textile materials, see lntroductory Note 5

Working or processing carried out on non—

. 12

yarn

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 4

HS heading Description of products Working or processing carried out on non- No originating materials that confers origina- Bilaga 15 ""g Status Protocol 4 1 2 3 Or 4

62.02, ex 62.04, ex 62.06, ex 62.09, ex 62.10, 62.13, 62.14, ex 62.16 and 62.17 for which the rules are set out below

ex 62.02, Women's, girls” and ba- Manufacture from ex 62.04, bies* clothing and clothing yarn * ex 62.06 accessories for babies, OR and embroidered Manufacture from ex 62.09 unembroidered fa- bric provided the va- lue of the unembroi- dered fabric used does not exceed 40% of the ex-works price of the productI

ex 62.10, Fire-resistant equipment Manufacture from and of fabric covered with foil yarn1 ex 62.16 of aluminised polyester OR

Manufacture from un- coated fabric provi- ded the value of the uncoated fabric used does not exceed 40% of the ex-works price of the productl

62.13 Handkerchiefs, shawls, and 62.14 scarves, mufflers, mantil- las, veils and the like: - Embroidered Manufacture from unbleached single yaml z OR Manufacture from unembroidered fa- bric provided the va- lue of the unembroi- dered fabric used does not exceed 40% of the ex-works price of the product *

— Other Manufacture from unbleached single yaml 2

62.17 Other made up clothing

accessories; parts of gar- ments or of clothing ac- cessories, other than those of heading No. 62.12: - embroidered Manufacture from yaml OR Manufacture from

[ See lntroductory Note 6 _ 2 For special conditions relating to products made of a mixture of textile materials, see

lntroductory Note 5 139

HS heading Description of products No

ex Ch. 63

63.01 to 63.04

Fireresistant equipment of fabric covered with foil of aluminised polyester Manufacture from yarn OR

Manufacture from uncoa- ted fabric provided the value of the uncoated fa— bric used does not exceed 40% of the ex-works price of the productl -— interlinings for collars

and cuffs, cut out

1

other

Other made up textile ar— ticles; sets; worn clothing and worn textile articles; rags; except for heading Nos. 63.01 to 63.04, 63.05, 63.06, ex 63.07 and 63.08 for which the rules are set out below

Blankets, travelling rugs, bed linen etc.; curtains etc.; other furnishing ar— ticles;

— Of felt, of non-wovens

Other: — Embroidered

1 See lntroductory Note 6 2 For special conditions relating to products made ofa mixture of textile materials, see lntroductory Note 5 3 For knitted or crocheted articles, not elastic or rubberized, obtained by sewing or assembly of picccs of knitted or crocheted fabric (cut out or knitted directly to shape), see lntroductory Note 6

Working or processing carried out on non- originating materials that confers origina- ting status 3 or

unembroidered fa- bric provided the va- lue of the unembroi- dered fabric used does not exceed 40% of the ex—works price of the productl

Manufacture in which:

— all the materials used are classified within a heading ot- her than that of the product, and — the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture from

yarnl

Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product

Manufacture fromz:

natural fibres, or — chemical materials or textile pulp

Manufacture from unbleached single yarn2 3 OR

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 4

HS heading Description of products No

Working or processing carried out on non- originating materials that confers origina- ting status

3or

Manufacture from unembroidered fa— bric (other than knit— ted or crocheted) pro— vided the value of the unembroidered fa— bric used does not ex— ceed 40% of the ex- works price of the

product Manufacture from unbleached single yamtl) a)

Manufacture from':

used for the packing of natural fibres,

1 2 — Other

63.05 Sacks and bags, of a kind goods

63.06 Tarpaulins, awnings and

sunblinds; tents; sails for boats. sailboards or lande- raft; camping goods:

— Of non-wovcns

— Other

63.07 Other made up articles, including dress patterns

63.08 Sets consisting of woven fabric and yarn, whether or not with accessories, for making up into rugs, tapestries, embroidered table cloths or serviettes or similar textile articles, put up in packings for re- tail sale

64.01 Footwear to 64.05

' For special conditions relating to products made of a mixture of textile materials, see lntroductory Note 5

man-made staple fi- bres not carded or combed or other- wise processed for spinning, or chemical materials or textile pulp

Manufacture from':

— natural fibres, or chemical materials

or textile pulp Manufacture from unbleached single yam'

Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex-works price of the product

Each item in the set must satisfy the rule which would apply to it if it were not inclu- ded in the set. Howe- ver, non-originating articles may be incor- porated provided their total value does not exceed 15% of the ex-works price of the set

Manufacture from materials of any hea-

Prop. 1991/921170 Bilaga 15 Protocol 4

HS heading No

64.06

ex Ch. 65

65.03

65 .05

ex Ch. 66

66.01

Ch. 67

ex Ch. 68

Description of products

Parts of footwear; remo- vable in-soles, heel cus- hions and similar articles; gaiters, leggings and simi- lar articles, and parts the- reof

Headgear and parts the- reof; except for heading Nos. 65.03 and 65.05 for which the rules are set out below

Felt hats and other felt headgear, made from the hat bodies, hoods or pla- teaux of heading No. 65.01, whether or not li- ned or trimmed

Hats and other headgear, knitted or crocheted, or made up from lace, felt or other textile fabric, in the piece (but not in strips), whether or not lined or trimmed; hair-nets of any material, whether or not lined or trimmed

Umbrellas, sun umbrel- las, walking-sticks, seat- sticks, whips, riding- crops, and parts thereof; except for heading No. 66.01 for which the rule is set out below

Umbrellas and sun umb- rellas (including walking- stick umbrellas, garden umbrellas and similar umbrellas)

Prepared feathers and down and articles made of feathers or of down; arti- ficial flowers; articles of human hair

Articles of stone, plaster, cement, asbestos, mica or

' See lntroductory Note 6

Working or processing carried out on non- originating materials that confers origina-

ting status

3 or

ding except for as- semblies of uppers af- fixed to inner soles or to other sole compo- nents of heading No. 64.06

Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product

Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product

Manufacture from yarn or textile fibres'

Manufacture from yarn or textile fibres'

Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 50% of the ex-works price of the product

Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product

Manufacture in which all the materials used

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 4

HS heading Description of products Working or processing carried out on non- No originating materials that confers origina- Bilaga 15 ""g S'a'us Protocol 4 1 2 3 or

ex 68.03

ex 68.12

ex 68.14

Ch. 69

ex Ch. 70

70.06

70.07

70.08

70.09

70.10

similar materials; except for heading Nos. ex 68.03, ex 68.12 and ex 68.14 for which the rules are set out below

Articles of slate or of agg- lomerated slate

Articles of asbestos; artic- les of mixtures with & ba- sis of asbestos or of mixtu- res with a basis of asbestos and magnesium carbo- nate

Articles of mica, inclu- ding agglomerated or re- constituted mica, on a support of paper, paper- board or other materials

Ceramic products

Glass and glassware; ex- cept for heading Nos. 70.06, 70.07, 70.08, 70.09, 70.10, 70.13 and ex 70.19 for which the rules are set out below

Glass of heading No. 70.03, 70.04 or 70.05, bent, edgeworked, engra- ved, drilled, enamelled or otherwise worked, but not framed or fitted with other materials

Safety glass, consisting of toughened (tempered) or laminated glass

Multiple-walled insula- ting units of glass

Glass mirrors, whether or not framed, including rear-view mirrors

Carboys, bottles, flasks, jars, pots, phials. ampou- les and other containers, of glass, of a kind used for the conveyance or pack- ing of goods; preserving jats of glass; stoppers, lids

are classified within a heading other than that of the product

Manufacture from worked slate

Manufacture from materials of any hea- ding

Manufacture from worked mica (inclu- ding agglomerated or reconstituted mica)

Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product

Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product

Manufacture from materials of heading No. 70.01

Manufacture from materials of heading No. 70.01

Manufacture from materials of heading No. 70.01

Manufacture from materials of heading No. 70.01

Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product OR Cutting of glassware,

HS heading No

70.13

ex 70.19

ex Ch. 71

ex 71.02, ex 71.03 and ex 71.04

71.06, 71.08 and 71.10

Description of products

2

and other closures, of glass

Glassware of a kind used for table, kitchen, toilet, office, indoor decoration or similar purposes (other than that of heading No. 70.10 or 70.18)

Articles (other than yarn) of glass fibres

Natural or cultured pearls, precious or semi- precious stones, precious metals, metals clad with precious metal, and artic- les thereof; imitation je- wellery; coin; except for heading Nos. ex 71.02, ex 71.03, ex 71.04, 71.06, ex 71.07, 71.08, ex 71.09, 71.10, ex 71.11, 71.16 and 71.17 for which the rules are set out below

Worked precious or semi- precious stones (natural, synthetic or reconst- ructed)

Precious metals:

— Unwrought

Working or processing carried out on non- originating materials that confers origina- ting status

3or

provided the value of the uncut glassware does not exceed 50% of the ex-works price of the product

Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product OR

Cutting of glassware, provided the value of the uncut glassware does not exceed 50% of the ex-works price of the product

OR Hand-decoration (with the exception of silk screen printing) of hand-blown glass- ware, provided the va- lue of the hand-blOWn glassware does not ex- ceed 50% of the ex- works price of the pro- duct

Manufacture from: — uncoloured slivers, rovings, yarn or chopped strands, or — glass wool

Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product

Manufacture from un- worked precious or semi-precious stones

Manufacture from materials not classi- fied within heading

Prop. 1991/921170 Bilaga 15 Protocol 4

Prop. 1991/921170

HS heading Description of products Working or processing carried out on non- No originating materials that confers origina- Bilaga 15 "ng Status Protocol 4 1 2 3 or

ex 71.07, ex 71.09 and ex 71.11 71.16

71.17

ex Ch. 72

72.07

72.08 to 72.16

— Semi-manufactured or in powder form

Metals clad with precious metals, semi-manufactu- red

Articles of natural or cul- tured pearls, precious or semi-precious stones (na- tural, synthetic or re- constructed)

Imitation jewellery

Iron and steel; except for heading Nos. 72.07, 72.08 to 72.16, 72.17, ex 72.18, 72.19 to 72.22, 72.23, ex 72.24, 72.25 to 72.27, 72.28 and 72.29 for which the rules are set out below

Semi-finished products of iron or non-alloy steel

Flat-rolled products, bars and rods, angles, shapes and sections of iron or

No. 71.06, 71.08 or" 71.10 OR

Electolytic, thermal or chemical separa- tion of precious me- tals of- heading No. 71.06, 71.08 or 71.10 OR Alloying of precious metals of heading No. 71.06, 71.08 or 71.10 with each other or with base metals Manufacture from unwrought precious metals

Manufacture from metals clad with pre- cious metals, unw- rought

Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 50% of the ex-works price of the product

Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product OR Manufacture from base metal parts, not plated or covered with precious metals, pro- vided the value of all the materials used does not exceed 50% of the ex-works price of the product

Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product

Manufacture from materials of heading No. 72.01, 72.02, 72.03, 72.04 or 72.05

Manufacture from in- gots or other primary forms of heading No.

10 Riksdagen 199/592. [.ru/nl. Nr [70. [ii/. I5

HS heading Description of products Working or processing carried out on non- Päop' 1991/92170 No originating materials that confers origina- Bilaga 15

ting status Protocol 4

72.17

ex 72.18, 72. 19 to 72.22

72.23

ex 72.24, 72.25 to 72.27

72.28

72.29

ex Ch. 73

ex 73.01

73.02

73.04, 73.05

2

non-alloy steel

Wire of iron or non-alloy steel

Semi-finished products, flat rolled products, bars and rods. angles, shapes and sections of stainless steel

Wire of stainless steel

Semi-finished products, Hat rolled products, bars and rods, in irregularly wound coils, of other alloy steel

Other bars and rods of ot- her alloy stccl; angles, shapes and sections, of ot- her alloy steel; hollow drill bars and rods, of alloy or non—alloy steel

Wire of other alloy steel

Articles of iron or steel; except for heading Nos. ex 73.01, 73.02, 73.04, 73.05, 73.06, ex 73.07, 73.08, and ex 73.15 for which the rules are set out below

Sheet piling

Railway or tramway track construction material of iron or steel, the follo- wing: rails, checkrails and rack rails, switch blades, crossing frogs, point rods and other crossing pieces, sleepers (cross-ties). fish- plates, chairs, chair wed- ges, sole plates (base pla- tes), rail clips, bedplates, ties and other material specialized for jointing or fixing rails

Tubes, pipes and hollow profiles, of iron (other

3 or 72.06

Manufacture from se- mi-iinished materials of heading No. 72.07

Manufacture from in- gots or other primary forms of heading No. 72.18

Manufacture from se- mi-l'mished materials of heading No. 72.18

Manufacture from in- gots or other primary forms of heading No. 72.24

Manufacture from in- gots or other primary forms of heading No. 72.06, 72. 18 or 72.24

Manufacture from se- mi-tinished materials of heading No. 72.24

Manufacture in which all the materials used

are classified within a -

heading other than that of the product

Manufacture from materials of heading No. 72.06

Manufacture from materials of heading No. 72.06

Manufacture from materials of heading

HS heading Description of products Working or processing carried out on non- No originating materials that confers origina- Bilaga 15 "ng Status Protocol 4 1 2 3 or and 73.06 than cast iron) or steel No. 72.06, 72.07, 72.18 or 72.24 ex 73.07 Tube or pipe fittings of Turning, drilling, rea- stainless steel (ISO No. ming, threading, de- X5CrNiMo 1712), consis- burring and sand-blas- ting of several parts ting of forged blanks the value of which does not exceed 35% of the ex-works price of the product 73.08 Structures (excluding pre- Manufacture in which fabricated buildings of all the materials used heading No. 94.06) and are classified within a parts of structures (for ex- heading other than ample, bridges and brid- that of the product. ge-sections, lock-gates, However, welded an- towers, lattice masts, gles, shapes and sec- roofs, roofing frame- tions of heading No. works, doors and win- 73.01 may not be used dows and their frames and thresholds for doors, shutters, balustrades, pil- lars and columns), of iron or steel; plates, rods, an- gles, shapes, sections, tu- bes and the like, prepared for use in structures, of iron or steel ex 73.15 Skid chains Manufacture in which the value of all the materials of heading No. 73.15 used does- not exceed 50% of the ex-works price of the product ex Ch. 74 Copper and articles the- Manufacture in reof; except for headings which: Nos. 74.01, 74.02, 74.03, — all the materials 74.04 and 74.05 for which used are classified the rules are set out below within a heading ot- her than that of the product, and the value of all the materials used does not exceed 50% of the ex-works price of the product 74.01 Copper mattes; cement Manufacture in which copper (precipitated cop- all the materials used per) are classified within a heading other than that of the product 74.02 Unrefined copper; copper Manufacture in which

anodes for electrolytic re- fining

all the materials used are classified within a heading other than that of the product

___—___— ,)_ HS heading Description of products Working or processing carried out on non- PFOp' 1991/9"'170 No originating materials that confers origina- Bilaga 15

___—M_— Protocol 4

l 2 3 or 74.03 Refined copper and cop- per alloys, unwrought: — refined copper Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product — copper alloys Manufacture from re— fined copper, unw- rought, or waste and scrap 74.04 Copper waste and scrap Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product 74.05 Master alloys of copper Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product ex Ch. 75 Nickel and articles the- Manufacture in reof; except for headings which: Nos. 75.01 to 75.03 the ru- all the materials les for which are set out used are classified below within a heading ot- her than that of the product, and — the value of all the materials used does not exceed 50% of the ex-works price of the product 75.01 Nickel mattes, nickel ox- Manufacture in which to 75.03 ide sinters and other in- all the materials used termediate products of are classified within a nickel metallurgy; unw- heading other than rought nickel; nickel that of the product waste and scrap ex Ch. 76 Aluminium and articles Manufacture in thereof; except for hea- which: dings Nos. 76.01, 76.02 all the materials and ex 76.16 for which the used are classified rules are set out below within a heading ot- her than that of the product, and — the value of all the materials used does not exceed 50% of the ex—works price of the product 76.01 Unwrought aluminium Manufacture by ther-

mal or electrolytic treatment from unal- loyed aluminium or waste and scrap of

IIS heading Description of products Working or processing carried out on non- No originating materials that confers origina— Bilaga 15 ""g Status Protocol 4 1 2 3 or 4 aluminium 76.02 Aluminium waste or scrap Manufacture in which

all the materials used are classified within a heading other than that of the product

ex 76.16 Aluminium articles other Manufacture in than gauze, cloth, grill, which: netting,fencing, reinforc- — all the materials ing fabric and similar ma- used are classified terials (including endless within a heading ot- bands) of aluminium her than that of the wire, and expanded metal product, however, of aluminium gauze, cloth, grill, netting, fencing, re- inforcing fabric and similar materials (including endless bands) of alumi- nium wire, or ex- panded metal of aluminium may be used, and — the value of all the materials used does not exceed 50% of the ex-works price of the product

ex Ch. 78 Lead and articles thereof; Manufacture in except for headings Nos. which: 78.01 and 78.02 the rules — all the materials for which are set out be- used are classified low within a heading ot- her than that of the product, and — the value of all the materials used does not exceed 50% of the ex-works price of the product

78.01 Unwrought lead:

Refined lead Manufacture from "bullion” or "work" lead _ Other Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product. However, waste and scrap of heading No. 78.02 may not be used

78.02 Lead waste and scrap Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product 149

HS heading Description of products Working or processing carried out on non- No originating materials that confers origina- ting status

1 2 ex Ch. 79

3or 4

- Zinc and articles thereof; Manufacture in except for headings Nos. which: 79.01 and 79.02 the rules — all the materials for which are set out be- used are classified low within a heading ot- her than that of the

product, and — the value of all the materials used does not exceed 50% of the ex-works price of the product

79.01 Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product. However, waste and scrap of heading No. 79.02 may not be used

Unwrought zinc

79.02 Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product

Zinc waste and scrap

ex Ch. 80 Manufacture in

which:

— all the materials used are classified within a heading ot- her than that of the product. and the value of all the- materials used does not exceed 50% of the ex-works price of the product

Tin and articles thereof; except for headings Nos. 80.01, 80.02 and 80.07 the rules for which are set out below

80.01 Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product. However, waste and scrap of heading No. 80.02 may not be used

Unwrought tin

80.02 and 80.07

Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product

Tin waste and scrap; ot- her articles of tin

Ch. 81 Other base metals; cer-

mets; articles thereof: Other base metals, Manufacture in which wrought; articles the- the value of all the reof materials classified

within the same hea-

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 4

HS heading Description of products Working or processing carried out on non. Pfop. 1991/921170 No - originating materials that confers origina- Bilaga 15

ting status Protocol 4

ex Ch. 82

82.06

82.07

82.08

ex 82.11

— Other

Tools, implements, cut- lery, spoons and forks, of base metal; parts thereof of base metal; except for heading Nos. 82.06, 82.07, 82.08, ex 82.11, 82.14 and 82.15 the rules for which are set out be- low

Tools of two or more of the heading Nos. 82.02 to 82.05, put up in sets for retail sale

Interchangeable tools for hand tools, whether or not power-operated, or for machine-tools (for ex- ample, for pressing, stam- ping, punching, tapping, threading, drilling, bo- ring, broaching, milling, turning or screw driving), including dies for drawing or extruding metal, and rock-drilling or earth-bo- ring tools

Knives and cutting bla- des, for machines or for mechanical appliances

Knives with cutting bla-

Bor

ding as the product used does not exceed 50% of the ex-works price of the product Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product

Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product

Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than heading Nos. 82.02 to 82.05. However, tools of heading Nos. 82.02 to 82.05 may be incor- porated into the set provided their value does not exceed 15% of the ex-works price of the set

Manufacture in which:

— all the materials used are classified within a heading ot- her than that of the product, and —- the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which:

all the materials used are classified within a heading ot- her than that of the product, and - the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which

HS heading Description of products Working or processing carried out on non- No originating materials that confers origina- Bilaga 15 ' ting status - Protocol 4 l 2 3 ur 4 des, serrated or not (in- all the materials used cluding pruning knives), are classified within a other than knives of hea- heading other than ding No.82.08 that of the product. However, knife blades and handles of base metal may be used 82.14 Other articles of cutlery Manufacture in which (for example, hair clip- all the materials used pers, butchers' or kitchen are classified within a cleavers, choppers and heading other than mincing knives, paper that of the product. knives); manicure or pe- However, handles of dicure sets and instru- base metal may be ments (including nail fi- used les) 82.15 Spoons, forks, ladles, Manufacture in which skimmers, cake-servers, all the materials used fish-knives, butter-kni- are classified within a ves, sugar tongs and simi- heading other than lar kitchen or tableware that of the product. However, handles of base metal may be used ex Ch. 83 Miscellaneous articles of Manufacture in which base metal; except for all the materials used heading No. ex 83.06 for are classified within a which the rule is set out heading other than below that of the product ex 83.06 Statuettes and other orna- Manufacture in which ments, of base metal all the materials used are classified within a heading other than- that of the product. However, the other materials of heading No. 83.06 may be used provided their value does not exceed 30% of the ex-works price of the product ex Ch. 84 Nuclear reactors, boilers, Manufacture in Manufacture in machinery and mechani- which: which the value of cal appliances; parts the- reof; except for heading Nos. ex 84.01, 84.02, 84.03, ex 84.04, 84.06 to 84.09, 84.11, 84.12, ex 84.13, ex 84.14, 84.15, 84.18, ex 84.19, 84.20, 84.23, 84.25 to 84.30, ex 84.31, 84.39, 84.41, 84.44 to 84.47, ex 84.48, 84.52, 84.56 to 84.66, 84.69 to 84.72, 84.80, 84.82, 84.84 and 84.85 for which the rules are set out below

— all the materials used are classified within a heading ot- her than that of the product, and the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex-works price of the product

all the materials used does not ex- ceed 30% of the ex-works price of the product

HS heading Description of products Working or processing carried out on non- _ No originating materials that confers origina- Bilaga 15 "ng Status Protocol 4 1 2 3 or 4 ex 84.01 Nuclear fuel elementsl Manufacture in which Manufacture in all the materials used which the value of are classified within a all the materials heading other than used does not ex- that of the product. ceed 30% of the ex-works price of the product 84.02 Steam or other vapour ge- Manufacture in Manufacture in nerating boilers (other which: which the value of than central heating hot — all the materials all the materials water boilers capable also used are classified used does not ex- of producing low pressure within aheading ot- ceed 25% of the steam); super heated wa- her than that of the ex-works price of ter boilers product, and the product — the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex-works price of the product 84.03 Central heating boilers ot- Manufacture in which Manufacture in and her than those of heading all the materials used which the value of ex 84.04 No. 84.02 and auxiliary are classified within a all the materials plant for central heating heading other than used does not ex- boilers heading No. 84.03 or ceed 40% of the 84.04. ex-works price of the product 84.06 Steam turbines and other Manufacture in which vapourturbines the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex-works price of the product 84.07 Spark ignition reciproca- Manufacture in which ting or rotary internal the value of all the combustion piston eng- materials used does ines not exceed 40% of the ex-works price of the product 84.08 Compression-ignition in- Manufacture in which ternal combustion piston the value of all the engines (diesel or semi- materials used does diesel engines) not exceed 40% of the ex-works price of the product 84.09 Parts suitable for use so- Manufacture in which lelyorprincipallywith the the value of all the engines of heading No. materials used does 84.07 or 84.08 not exceed 40% of the ex-works price of the product 84.11 Turbo-jets, turbo-propel- Manufacture in lers and other gas turbines which:

—all the materials

* This rule shall apply until 31 December 1993

HS heading Description of products Working or processing carried out on non- No originating materials that confers origina— ting status 1 2 3 or 4

used are classified within a heading ot- her than that of the product, and — the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex-works price of the product Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 25% of the ex-works price of the product

84.12 Other engines and motors Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex-works price of the

product ex 84.13 Rotary positive displace- Manufacture in ment pumps which:

all the materials used are classified within a heading ot- her than that of the product, and — the value of all the materials used does

not exceed 40% of the ex-works price of the product

ex 84.14 Industrial fans, blowers Manufacture in and the like which:

all the materials used are classified within a heading ot- her than that of the product, and — the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex-works price of the product.

84.15 Air-conditioning machi- Manufacture in which nes, comprising a motor- the value of all the driven fan and elements materials used does for changing the tempera- not exceed 40% of the ture and humidity, inclu- ex-works price of the ding those machines in product which the humidity can- not be separately regula- ted

84.18 Refrigerators, freezers Manufacture in and other refrigerating or which: freezing equipment, — all the materials

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 25% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 25% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 4

1,54

HS heading Description of products Working or processing carried out on non- _ No originating materials that confers origina- Bilaga 15 ting status Protocol 4 l 2

electric or other;

heading No. 84.15

ex 84.19 paper pulp and paper- board industries

84.20 ling machines, other than for metals or glass, and cylinders therefor

84.23 Weighing machinery (ex- cluding balances of a sen- sitivity of 5 cg or better), including weight operated counting or checking mac- hines; weighing machine weights of all kinds

heat pumps other than air con- ditioning machines of

Bor

used are classified within a heading ot- her than that of the product, and the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex-works price of the product, and where the value of all the nonorigina- ting materials used does not exceed the value of the origi- nating materials used

Machines for the wood, Manufacture:

— in which the value of all the materials used does not ex- ceed 40% of the ex- works price of the product, and —where, within the above limit, the materials classified within the same heading as the pro- duct are only used up to a value of 25% of the ex- works price of the product

Calendering or other rol- Manufacture:

— in which the value of all the materials used does not ex- ceed 40% of the ex- works price of the product, and

—where, within the above limit, the materials classified within the same heading as the pro- duct are only used up to a value of 25% of the ex- works price of the product

Manufacture in which:

— all the materials used are classified within a heading ot- her than that of the product, and — the value of all the materials used does

4

used does not ex- ceed 25% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 30% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 30% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 25% of the ex-works price of the product

HS heading No

84.25 to 84.28

84.29

84.30

Description of products

Working or processing carried out on non- originating materials that confers origina- ting status

Bor

Lifting, handling, loading or unloading machinery

Self-propelled bulldozers, angledozers, graders, le- vellers, scrapers, mecha- nical shovels, excavators, shovel loaders, tamping machines and road rol- lers:

Road rollers

— Other

Other moving, grading, levelling, scraping, exca- vating, tamping, compac- ting, extracting or boring machinery, for earth, mi- nerals or ores; pile-drivers and pile-extractors; snow- ploughs and snow-blo- wers

not exceed 40% of the ex-works price of the product.

Manufacture:

— in which the value of all the materials used does not ex- ceed 40% of the ex- works price of the product, and

—where, within the above limit, the materials classified within heading No. 84.31 are only used up to a value of 10% of the ex- works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex-works price of the product Manufacture: — in which the value of all the materials used does not ex- ceed 40% of the ex- works price of the product, and — where, within the above limit, the va- lue of the materials classified within heading No. 84.31 are only used up to a value of 10% of the ex-works price of the product

Manufacture:

— in which the value of all the materials used does not ex- ceed 40% of the ex- works price of the product, and where, within the above limit, the va- lue of the materials classified within

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 30% of the cx-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 30% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 30% of the ex-works price of the product

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 4

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 4

HS heading Description of.products Working or processing carried out on non- No originating materials that confers origina- ting status

ex 84.31

84.39

84.41

84.44 to 84.47

ex 84.48

Parts for road rollers

Machinery for making pulp of fibrous cellulosic material or for making or finishing paper or paper- board

Other machinery for ma- king up paper pulp, paper or paperboard, including cutting machines of all kinds

Machines of these hea- dings for use in the textile industry

Auxiliary machinery for use with machines of hea- dings Nos. 84.44 and 84.45

3or

heading No. 84.31 are only used up to a value of 10% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture: — in which the value of all the materials used does not ex- ceed 40% of the ex- works price of the product, and —wliere, within the above limit, the materials classified within the same heading as the pro- duct are only used up to a value of 25% of the ex- works price of the product

Manufacture:

— in which the value of all the materials used does not ex- ceed 40% of the ex- works price of the product, and

—where, within the above limit, the materials classified within the same heading as the pro- duct are only used up to a value of 25% of the ex- works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 30% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all "the materials used does not ex- ceed 30% of the ex-works price of the product

HS heading No

84.52

84.56 to 84.66

84.69 to 84.72

84.80

84.82

Description of products

2

Working or processing carried out on non- originating materials that confers origina- ting status

3or

Sewing machines, other than book-sewing machi- ncs of heading No. 84.40; furniture, bases and co- vers specially designed for sewing machines; sewing machine needles:

— Sewing machines (lock stitch only) with heads of a weight not excee- ding 16 kg without mo- tor or 17 kg with motor

— Other

Machine-tools and machi- nes and their parts and ac- cessories of headings Nos. 84.56 to 84.66

Office machines (for cx- ample, typewriters, calcu- lating machines, automa- tic data processing machi- nes, duplicating machi- nes, stapling machines)

Moulding boxes for metal foundry; mould bases; moulding patterns; moulds for metal (other than ingot moulds), metal carbides, glass, mineral materials, rubber or plas- tics

Ball or roller bearings

Manufacture:

in which the value of all the materials used does not ex- ceed 40% of the ex- works price of the product, — where the value of all the nonorigina- ting materials used in assembling the head (without mo- tor) does not ex- ceed the value of the originating ma- terials used, and — the thread tension, crochct and zigzag

mechanisms used are already origina- ting Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 50% of the ex-works price of the product

Manufacture in which:

all the materials used are classified

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex-

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 4

HS heading Description of products No

Working or processing carried out on non- originating materials that confers origina- ting status

84 .84

84.85

cx Ch. 85

85.01

85.02

Gaskets and similarjoints of metal sheeting combi- ned with other material or of two or more layers of metal; sets or assortments of gaskets and similar joints, dissimilar in com- position, put up in pou- ches, envelopes or similar packings

Machinery parts, not con- taining electrical connec- tors, insulators, coils, contacts or other electri- cal features, not specified or included elsewhere in this Chapter

Electrical machinery and equipment and parts the- reof; sound recorders and re—producers, television image and sound recor- ders and reproducers and parts and accessories of such articles; except for heading Nos. 85.01, 85.02 ex 85.18, 85.19 to 85.29, 85.35 to 85.37, ex 85.41, 85.42, 85.44 to 85.48 for which the rules are set out below

Electric motors and gene- rators (excluding genera- ting sets)

Electric generating sets and rotary converters

3 or

within a heading ot— her than that of the product, and — the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex-works price of the product.

Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which

— all the materials used are classified within a heading ot- her than that of the product, and — the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture: — in which the value of all the materials used does not ex- ceed 40% of the ex- works price of the product, and —where, within the above limit, the materials classified within heading No. 85.03 are only used up to a value of 10% of the ex- works price of the product

Manufacture: — in which the value

4

ceed 25% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 30% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the mate— rials used does not exceed 30% of the ex-works price of the pro— duct

Manufacture in which the value of

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 4

HS heading Description of products

No

Working or processing carried out on non— originating materials that confers origina- ting status

3or

4

all the materials

of all the materials

ex 85.18

85.19

Microphones and stands therefor; loudspcakers, whether or not mounted in their enclosures; audio- frequency electric ampli- fiers; electric sound am- plifier sets

Turntables (record- decks), record-players, cassette-players and other sound reprodueing appa- ratus, not incorporating a sound recording device:

— Electric gramophones

Other

used does not ex- ceed 40% of the ex- works price of the product, and —where, within the above limit, the materials classified within heading No. 85.01 or 85.03, ta- ken together, are only used up to a value of 10% of the ex-works price of the product

Manufacture:

in which the value of all the materials used does not ex- ceed 40% of the ex- works price of the product, and where the value of all the nonorigina- ting materials used does not exceed the value of the origi- nating materials used

Manufacture:

— in which the value of all the materials used does not ex- ceed 40% of the ex- works price of the product, and where the value of all the nonorigina- ting materials used does not exceed the value of the origi- nating materials used Manufacture: in which the value of all the materials used does not ex- ceed 40% of the ex- works price of the product, and where the value of all the nonorigina- ting materials used does not exceed the

used does not ex- ceed 30% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 25% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 25% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 30% of the ex—works price of the product

Prop. 1991/921170 Bilaga 15 Protocol 4

HS heading Description of products No

Working or processing carried out on non- originating materials that confers origina- ting status

3 or

85 .22

85.23

85.24

Magnetic tape recorders and other sound recor- ding apparatus, whether or not incorporating a sound re-producing de- vice

Video-recording or repro- ducing apparatus

Parts and accessories of apparatus of heading Nos. 85.19 to 85.21

Prepared unrecorded media for sound recor- ding or similar recording of other phenomena, ot- her than products of Chapter 37

Records, tapes and other recorded media for sound or other similarly recor- ded phenomena, inclu- ding matrices and masters for the production of re— cords, but excluding pro- ducts of Chapter37: — Matrices and masters for the production of records

value of the origi- nating materials used

Manufacture:

in which the value of all the materials used does not ex- ceed 40% of the ex- works price of the product, and -— where the value of all the non origina- ting materials used does not exceed the value of the origi- nating materials used,

Manufacture:

— in which the value of all the materials used does not ex- ceed 40% of the ex- works price of the product, and where the value of all the nonorigina- ting materials used does not exceed the value of the origi- nating materials used,

Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 40% of the ex- works price of the product

ll Riksdagen [991/92. ] sum/. Nr [70. Bil. 15

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 30% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 30% of the ex-works price of the product

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 4

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 4

115 heading Description of products Working or processing carried out on non— No originating materials that confers origina- ting status

3or 4

— Other

Transmission apparatus for radio—tclephony, ra- dio-telegraphy, radio- broadcasting or televi- sion, whether or not in- corporating reception ap- paratus or sound recor- ding or rcproducing appa- ratus; television cameras

Manufacture:

— in which the value of all the materials used does not ex— ceed 40% of the ex- works price of the product, and

—where, within the above limit, the materials classified within heading No. 85.23 are only used up to a value of 10% of the ex- works price of the product

Manufacture:

in which the value of all the materials used does not ex- ceed 40% of the ex- works price of the product, aml — where the value of all the non origina— ting materials used does not exceed the value of the origi-

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 30% of the ex—works price of the product

Manufacture in which the value of all the mate- rials used does not exceed 25% of the ex-works price of the pro- duct

nating materials used,

85.26 Radar apparatus, radio Manufacture: lN-lanufacture in navigational aid appa— — in which the value which the value of ratus and radio remote of all the materials all the materials control apparatus used does not ex— used does not ex—

ceed 40% ofthe cx— ceed 25% of the works price of the ex-works price of product, and the product — where the value of all the nonorigina— ting materials used does not exceed the value of the origi- nating materials used, 85.27 Reception apparatus for Manufacture: Manufacture in

radio-telephony, radio-te- legraphy or radio-broad- casting, whether or not combined, in the same housing, with sound re- cording or reproducing apparatus or a clock

— in which the value of all the materials used does not ex- ceed 40% of the ex- works price of the product. and -— where the value of all the non origina- ting materials used does not exceed the value of the origi- nating materials used

which the value of all the materials used does not ex- ceed 25% of the ex-works price of the product

HS heading No

85 .28

85.29

Description of products

2

Television receivers (in- cluding video monitors and video projectors), whether or not combined, in the same housing, with radio-broadcast receivers or sound or video recor- ding or reproducing appa- ratus:

Video-recording or re- producing apparatus incorporating a- video tuner

Other

Parts suitable for use so- lely or principally with the apparatus of heading Nos. 85.25 to 85.28: Suitable for use solely or principally with vi- deo recording or repro- ducing apparatus

Other

Working or processing carried out on non- originating materials that confers origina- ting status

3or

Manufacture:

— in which the value of all the materials used does not ex- ceed 40% of the ex- works price of the product, and — where the value of all the non-origina- ting materials used does not exceed the value of the origi-

nating materials used Manufacture:

— in which the value of all the materials used does not ex- ceed 40% of the ex- works price of the product, and — where the value of all the non-origina- ting materials used does not exceed the value of the origi- nating materials used,

-Manufacture in which

the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex-works price of the product Manufacture:

— in which the value of all the materials used does not ex- ceed 40% of the ex- works price of the product, and — where the value of all the non-origina- ting materials used does not exceed the value of the origi- nating materials used

Manufacture in which the value of all the mate- rials used does not exceed 30% of the ex-works price of the pro- duct

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 25% of the ex-works price of the product

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 4

IIS heading No

85.35 and 85.36

85.37

ex 85.41

Description of products

IJ

Electrical apparatus for switching or protecting electrical circuits, or for making connections to or in electrical circuits

Boards, pancls (including numerical control pa- nels), consolcs, desks, ca- bincts and other bases. equipped with two or more apparatus of hea- ding No. 85.35 or 85.36, for electric control or the distribution of electricity, including those incorpo- rating instruments or ap- paratus of Chapter 90, ot— her than switching appa- ratus of heading No. 85.17

Diodes, transistors and si- milar semi-conductor de- vices, except waters not yet cut into chips

Electronic integrated cir- cuits and microassemblies

Working or processing carried out on non- originating materials that confers origina- ting status

3 or

Manufacture in which:

— the value of all the materials used does not exceed 25% of the ex—works price of the product

Manufacture:

— in which the value of all the materials used does not ex- ceed 40% of the ex- works price of the product, and

—where, within the above limit, the materials classified within heading No. 85.38 are only used up to a value of 10% of the ex— works price of the product

Manufacture:

— in which the value of all the materials used does not ex- ceed 40% of the ex- works price of the product, and

—where, within the above limit. the materials classified within heading No. 85.38 are only used up to a value of 10% of the ex- works price of the product

Manufacture in which: — all the materials

used are classified within a heading ot- her than that of the product, and the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture:

— in which the value of all the materials used does not ex- ceed 40% of the ex- works price of the product, and

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 30% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 30% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 25% of the ex—works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex— ceed 25% of the ex-works price of the product

Prop. 1991/921170 Bilaga 15 Protocol 4

IIS heading No

Description of products

Working or processing carried out on non- originating materials that confers origina- ting status

N

3 or

85.44

85.45

85.46

85.47

85.48

lnsulated (including ena- melled or anodised') wire, cable (including coaxial cable) and other insulated electric conductors, whet— her or not fitted with con- nectors; optical fibre cab- les, made up of indivi- dually sheathed fibres, whether or not assembled with electric conductors or fitted with connectors

Carbon electrodes, car- bon brushes, lamp car- bons, battery carbons and other articles of graphite or other carbon, with or without metal, of a kind used for electrical purpo- ses

Electrical insulators of any material

Insulating fittings for electrical machines, ap— pliances or equipment, being fittings wholly of in- sulating material apart from any minor compo- nents of metal (for exam- ple, threadcd sockcts) in- corporated during moul- ding solely for purposes of assembly other than insu- lators of heading No. 85.46; electrical conduit tubing andjoints therefor, of base metal lined with insulating material

Electrical parts of machi- nery or apparatus, not specified or included el- sewhere in this Chapter

—where, within the above limit, the materials classified within heading No. 85.41 or 85.42, ta- ken together, are only used up to a value of 10% of the cx-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex—works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex—works price of the

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 4

HS heading No

Description of products

Working or processing carried out on non- originating materials that confers origina- ting status

86.01 to 86.07

86 .08

86.09

ex Ch. 87

87.09

87.10

(0

Railway or tramway loco- motives, rolling-stock and parts thereof

Railway or tramway track fixtures and fittings; mec- hanical (including electro- mechanical) signalling, safety or traffic control equipment for railways, tramways, roads, inland waterways, parking facili- ties, pott installations or airfields; parts of the fore-

going

Containers (including containers for the trans- port of lIuids) especially designed and equipped for carriage by one or more modes of transport

Vehicles other than rail- way or tramway rolling- stock and parts and acces- sories thereof; except for heading Nos. 87.09 to 87.11, ex 87.12, 87.15 and 87.16 for which the rules are set out below

Works trucks, self—propel- led, not fitted with lifting or handling equipment, of the type used in factories, warehouses, dock areas or airports for short dis- tance transport of goods; tractors of the type used on railway station plat- forms; parts of the fore- going vehicles

Tanks and other annou- red fighting vehicles, mo- torised, whether or not fitted with weapons, and parts of such vehicles

3 or

product

Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which:

— all the materials used are classified within a heading ot- her than that of the product, and the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which:

— all the materials used are classified within a heading ot- her than that of the product, and — the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which: — all the materials

used are classified within a heading ot- her than that of the product, and the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 30% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 30% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 30% of the ex-works price of the product

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 4

IIS heading Description of products No

Working or processing carried out on non- originating materials that confers origina— ting status

I 2 3 or 4 87.11 Motorcycles (including mopeds) and cycles fitted with an auxiliary motor. with or without side-cars; side-cars: With reciprocating in- ternal combustion pi- ston engine of a cylin— der capacity: — Not exceeding 50cc Manufacture: Manufacture in in which the value which the value of of all the materials all the materials used does not ex- used does not ex- ceed 40%ofthe ex- ceed 20% of the works price of the cx-works price of product, and the product where the value of all the non-origina- ting materials used does not exceed the value of the origi- nating materials used — Exceeding 50cc Manufacture: Manufacture in in which the value which the value of of all the materials all the materials used does not ex- used does not ex- ceed4t)% ofthe cx- ceed 25% of the works price of the ex—works price of product, and the product — where the value of all the non-origina- ting materials used docs not exceed the value of the origi— nating materials used ()ther Manufacture: Manufacture in — in which the value which the value of of all the materials all the materials used does not ex- used does not ex— ceed 40%ofthe ex- ceed 30% of the works price of the ex-works price of product, and the product — where the value of all the non—origina- ting materials used does not exceed the value of the origi- nating materials used ex 87.12 Bicycles without ball bea- Manufacture from Manufacture in rings materials not classi- which the value of fied in heading No. all the materials 87.14 used does not ex- ceed 30% of the ex-works price of the product 87.15 Baby carriages and parts Manufacture in Manufacture in thereof which: which the value of

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 4

HS heading Description of products No

Working or processing carried out on non- originating materials that confers origina- ting status

I'd

3 or

4

87.16

ex Ch. 88

ex 88.04

88.05

Ch. 89

ex Ch. 90

'l'railers and semitrailers; other vehicles, not mec- hanically propelled; parts thereof

Aircraft, spacccraft, and parts thereof; except for heading Nos. ex 88.04 and 88.05 for which the rules are set out below

Rotochutcs

Aircraft launching gear; deck-arrestor or similar gear; ground flying trai- ners; parts of the forc- going articles

Ships, boats and floating structures

Optical, photographic, ci- nematographic, measu- ring, checking, precision, medical or surgical instru- ments and apparatus;

all the materials used are classified within a heading ot- her than that of the product, and the value of the ma- terials used does not exceed 40% of the ex—works price of the product

Manufacture in which:

— all the materials used are classified within a heading ot- her than that of the product, and — the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product

Manufacture from materials of any hea— ding including other materials of heading No. 88.04

Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product

Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product. However, hulls of heading No. 89.06 may not be used

Manufacture in which: all the materials

used are classified within a heading ot-

all the materials used does not cx- ceed 30% of the cx-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 30% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials uscd does not cx- ceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not cx- ceed 30% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 30% of the

Prop. 1991/922170 Bilaga 15 Protocol 4

HS heading Description of products No

90.01

90.02

90.04

ex 90.05

ex 90.06

Working or processing carried out on non- originating materials that confers origina-

ting status

2

parts and accessories the- reof; except for heading Nos. 90.01, 90.02, 90.04, ex 90.05, ex 90.06, 90.07, 90.11, ex 90.14, 90.15 to 90.20 and 90.24 to 90.33 for which the rules are set out below

Optical fibres and optical fibre bundles; optical fi- bre cables other than those of heading No. 85.44; sheets and plates of polarising material; lenses (including contact len- ses), prisms, mirrors and other optical elements, of any material, unmounted, other than such elements of glass not optically wor- ked

Lenses, prisms, mirrors and other optical cle- ments, of any material, mounted. being parts of or fittings for instruments or apparatus, other than such elements of glass not optically worked

Spectacles, goggles and the like, corrective, pro- tective or other

Binoculars, monoculars, other optical telescopes, and mountings therefor, except for astronomical refracting telescopes and mountings therefor

Photographic (other than cinematographic) came- ras; photographic Hash-

3or

her than that of the product, and — the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which: — all the materials used are classified within a heading ot- her than that of the product, and — the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex-works price of the product, and - where the value of all the non-origina- ting materials used does not exceed the value of the origi- nating materials used Manufacture in which: —all the materials

4

ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 30% of the ex-works price of the product

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 4

HS heading Description of products No

2

Working or processing carried out _on non- originating materials that confers origina- ting status

Sor

90.07

90.11

light apparatus and flash- bulbs other than electri- cally ignited flashbulbs

Cinematographic ca- meras and projectors, whether or not incor- porating sound recor- ding or reproducing ap- paratus

Compound optical mic- roscopes, including those for microphotography, microcinematography or microprojection

used are classified within a heading ot- her than that of the product, and — the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex-works price of the product, and Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 30% ofthe ex-works price of the product — where the value of all the non-origina— ting materials used does not exceed the value of the origi- nating materials used

Manufacture in which: - all the materials used are classified within a heading ot- her than that of the product, and — the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex-works price of the "product, and — where the value of all the non-origina- ting materials used does not exceed the value of the origi- nating materials used

Manufacture in which:

all the materials used are classified within a heading ot- her than that of the product, and —— the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex-works price of the product, and — where the value of all the non-origina- ting materials used does not exceed the value of the origi- nating materials used

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex— ceed 30% of the ex—works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 30% of the ex-works price of the product

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 4

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 4

HS heading Description of products Working or processing carried out on non- No originating materials that confers origina- ting status

ex 90.14

90.15

90.16

90.17

90.18

2

Other navigational instru- ments and appliances

Surveying (including pho- togrammetrical sur- veying), hydrographic, occanographic, hydro-lo- gical, meteorological or geophysical instruments and appliances, excluding compasses; rangefinders

Balances of a sensitivity of 5 cg or better, with or without weights

Drawing, marking-out or mathematical calculating instruments (for example, drafting machines, panto- graphs, protractors, dra- wing sets, slide rules, disc calculators); instruments for measuring length, for use in the hand (for exam- ple, measuring rods and tapes, micrometers, calli- pers), not specified or in- cluded elsewhere in this Chapter

Instruments and applian- ces used in medical, surgi- cal, dental or veterinary sciences, including scin- tigraphic apparatus, other electro-medical apparatus and sighttesting instru- ments:

Dentists' chairs incor- porating dental ap- pliances or dentists' spittoons

— Other

30r

Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture from materials of any hea- ding, including other materials of heading No. 90.18

Manufacture in which:

all the materials used are classified within a heading ot- her than that of the product, and the value of all the materials used does

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 40% of the ex-works price of the product Manufacture in which the value of all the maten'als used does not ex- ceed 25% of the ex-works price of the product

HS heading No

90.19

90.20

90.24

90.25

90.26

90.27

Description of products

Working or processing carried out on non- originating materials that confers origina- ting status

2 3 or not exceed 40% of the cx-works price of the product Mechano-therapyapplian- Manufacture in ces; massage apparatus; psychologicalaptitude-tes- all the ting apparatus; ozone the- rapy, oxygen therapy, aerosol therapy, artificial respiration or other thera- peutic respiration appara- tus

Other breathing applian- ces and gas masks, exclu- ding protective masks ha— ving neither mechanical parts nor replaceable fil- ters

Machines and appliances for testing the hardncss, strength, compressibi- lity, elasticity or other mechanical properties of materials (for example, metals, wood, textiles, paper, plastics)

Hydrometers and similar floating instruments, thermomcters, pyrome- tcrs, barometers, hydro- meters and psychromev ters, recording or not, and any combination of these instruments

Instruments and appara- tus for measuring or checking the row, level, pressure or other variab- les of liquids or gases (for example, row meters, le- vel gaugcs, manometers, heat meters), excluding instruments and appara- tus of heading No. 90.14, 90.15, 90.28 or 90.32

Instruments and appar. - tus for physical or chemi-

which:

materials used are classified within a heading ot- her "than that of the product, and

the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which: all the materials

used are classified within a heading ot- her than that of the product, and — the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex-' ceed 25% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 25% of the ex-works price of the product

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 4

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 4

Working or processing carried out on non- originating materials that confers origina- ting status

HS heading Description of products NO , .

') 1.

3 or

90.28

90.29

90.30

cal analysis (for example, polarimeters, refractome- ters, spectrometers, gas or smoke analysis appara- tus); instruments and ap- paratus for measuring or checking viseosity, poro- sity, expansion, surface tension or the like; instru- ments and apparatus for measuring or checking quantities of heat, sound or light (including expo- sure meters); microtomes

Gas, liquid or electricity supply or production me- ters, including calibrating meters therefor:

— Parts and accessories

— Othcr

Revolution counters, pro- duction counters, taxime- ters, mileometers, pedo- meters and the like; speed indicators and tachome- ters, other than those of heading No. 90.15; stro- boscopes Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex-works' price of the product

Oscilloscopes, spectrum analysers and other in- struments and apparatus for measuring or checking electrical quantities, ex- cluding meters of heading No. 90.28; instruments and apparatus for measu-

materials used does not exceed 40% of the cx-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex-works price of the product Manufacture: in which the value of all the materials used does not ex- ceed 40% of the ex- works price of the product, and — where the value of all the non-origina- ting matcrials used does not exceed the value of the origi- nating materials used

Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not cx- cccd 30% of the ex-works price of the product

HS heading Description of products Working or processing carried out on non-

No originating materials that confers origina- Bilaga 15 "ng S'a'us Protocol 4 1 2 3 or 4

90.31

90.32

90.33

ex Ch. 91

91.05

91.09

ring or detecting alpha, beta, gamma, X-ray, cos- mic or other ionising ra- diations

Measuring or checking in- struments, appliances and machines, not specified or included elsewhere in this Chapter; profile projec- tors

Automatic regulating or controlling instruments and apparatus

Parts and accessories (not specified or included el- sewhere in this Chapter) for machines, appliances, instruments or apparatus of Chapter 90

Clocks and watches and parts thereof; except for heading Nos. 91.05 and 91.09 to 91.13 for which the rules are set out below

Other Clocks

Clock movements, com- plete and assembled

Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture:

— in which the value of all the materials used does not ex- ceed 40% of the ex- works price of the product, and — where the value of all the non-origina- ting materials used does not exceed the value of the origi- nating materials used

Manufacture:

in which the value of all the materials used does not ex- ceed 40% of the ex- works price of the product, and where the value of all the non-origina- ting materials used does not exceed the value of the origi- nating materials used

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 30% of the ex—works price of the product

Manufacture in which the value of all the maten'als used does not ex- ceed 30% of the ex-works price of the product

HS heading No

Description of products

Working or processing carried out on non- originating materials that confers origina- ting status

1 2 91.10

3or

Manufacture:

in which the value of all the materials used does not cx- ceed 40% of the ex-

Complete watch or clock movements, unassembled or partly assembled (mo- vement sets); incomplete watch or clock move- ments, assembled; rough works price of the watch or clock move- product, and ments — where, within the above limit, the materials classified within heading No. 91.14 are only used up to a value of 10% of the ex- works price of the product 91.11 Watch cases and parts Manufacture in thereof which:

- all the materials used are classified within a heading ot- her than that of the product, and — the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex-works price of the product

91.12 Clock cases and cases of a Manufacture in

similar type for other which: goods ofthis Chapter, and — all the materials parts thereof used are classified within a heading ot— her than that of the product, and the value of all the materials "used does not exceed 40% of the ex-works price of the product Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 30% of the ex-works price of the product 91.13 Watch Straps, watch bands and watch brace- lets, and pans thereof: —— Of base metal, whether or not plated, or of clad precious metal

Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex-works price of the product Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 50% of the

— Other

4

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 30% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not ex- ceed 30% of the ex-works price of the product

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 4

HS heading No

Ch. 92

Ch. 93

ex Ch. 94

ex 94.01 and ex 94.03

94 .05

Description of products

Musical instruments; parts and accessories of such articles

Arms and ammunition; parts and accessories the- reof

Furniture; bcdding, matt- resscs, mattrcss supports, cushions and similar stuf- fed furnishings; lamps and lighting fittings, not el- sewhere specified or in- cluded; illuminated signs, illuminated name-plates and the like; prefabrica- ted buildings; except for heading Nos. ex 94.01, ex 94.03, 94.05 and 94.06 for which the rules are set out below

Base metal furniture, in- corporating unstuffed cot- ton cloth of a weight of 300 g/mZ or less

Lamps and lighting fit- tings including search- lights and spotlights and parts thereof, not elsew- here specified or inclu-

Working or processing carried out on non- originating materials that confers origina- ting status

3or

ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 40% of the ex-works price of the product

Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 50% of the ex-works price of the product

Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product

Manufacture in which the value of all the materials used are classified in a heading other than that of the

product

OR Manufacture from cotton cloth already made up in a form ready for use of hea- ding No. 94.01 or

94.03, provided:

— its value does not exceed 25% of the c-x-works price of the product, and - 311 the other mate- rials used are al- ready originating and are classified in a heading other than heading No. 94.01 or 94.03

Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 50% of the ex-works price of the

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 4

HS heading Description of products Working or processing carried out on non- No originating materials that confers origina- Bilaga 15 mg Status Protocol 4 1 2 3 or

94.06

ex Ch. 95

95 .03

ex 95.06

ex Ch. 96

ex 96.01 and ex 96.02

ex 96.03

(led; illuminated signs, il— luminated name-plates and the like, having a per— manently fixed light source, and parts thereof not elsewhere specified or included

Prefabricated buildings

Toys, games and sports requisites; parts and ac— cessories thereof; except for heading Nos. 95.03 and ex 95.06 for which the rules are set out below

Other toys; reduced-size ("scale”) models and si- milar recreational mo- dels, working or not; puzzles of all kinds

Articles and equipment for gymnastics, athletics, other sports (excluding table tennis) or outdoor games not specified or in- cluded elsewhere in this chapter; swimming pools and paddling pools

Miscellaneous manufac- tured articles; except for heading Nos ex 96.01, ex 96.02, ex 96.03, 96.05, 96.06, 96.12, ex 96.13 and ex 96.14 for which the ru- les are set out below

Articles of animal, vege- table or mineral carving materials

Brooms and brushes (ex- cept for besoms and the like and brushes made from marten or squirrel

product

Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 50% of the ex-works price of the product

Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product

Manufacture in which: — all the materials used are classified within a heading ot- her than that of the product, and — the value of all the materials used does not exceed 50% of the ex-works price of the product

Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product. However, roughly shaped blocks for ma- king golf club heads may be used

Manufacture in which all the materials used are classified within a heading other than that of the product

Manufacture from "worked” carving ma- terials of the same heading

Manufacture in which the value of all the materials used does not exceed 50% of the

12 Riksdagen 1991/"9.2. Imml. er70. Bil. 15

. ( _. . HS heading Description of products Working or processing carried out on non- 131-"Op. 199l/)2'170 No originating materials that confers origina- Bilaga 15

ting status Protocol 4

1 2 3 or hair), hand—operated ex-works price of the mechanical floor swce— product pers, not inotorised, paint pads and rollers, squee- gces and mops 96.05 Travel sets for personal Each item in the set toilet, sewing or shoe or must satisfy the rule, clothes cleaning which would apply to it if it were not inclu— ded in the set. Howe- ver, non-originating articles may be incor- porated, provided their total value does not exceed 15% ofthe ex-works price of the set 96.06 Buttons, press—fasteners, Manufacture in snap-fasteners and press- which: studs, button moulds and — all the materials other parts of these artic- used are classified les; button blanks within a heading ot- her than that of the product. and — the value of all the materials used does not exceed 50% of the ex—works price of the product 96.12 Typewriter or similar rib- Manufacture in bons. iriked or otherwise which: prepared for giving im- — all the materials pressions, whether or not used are classified on spools or in cartridges; within a heading ot- ink-pads, whether or not her than that of the inked, with or without product, and boxes — the value of all the materials used does not exceed St % of the ex-works price of the product ex 96.13 Lighters with piezo-igni- Manufacture in which ter the value of all the materials of heading No. 96.13 used does not exceed 30% of the ex-works price of the product ex 96.14 Smoking pipes and pipe Manufacture from bowls roughly shaped blocks Ch. 97 Works of art, collectors” Manufacture. in which

pieces and antiques all the materials used are classified within a heading other than that of the product

APPENDIX III Prop. 1991/92:170

E'] 15 MOVEMENT CERTIFICATE EUR. 1 Picatiiol 4 AND APPLICATION FOR A MOVEMENT CERTIFICATE EUR. 1

Printing instructions:

1. Each form shall measure 210 x 297 mm; a tolerance of up to minus 5 mm or plus 8mm in the length may be allowed. The paper used must be white, sized for writing, not containing mechanical pulp and Weighing not less than 25 g/m2. It shall have a printed green guillochc pattern background making any falsification by mechanical or chemical means apparent to the eye.

2. The public authorities of the EEA countries may reserve the right to print the forms themselves or may have them printed by approved printers. In the latter case, each form must include a reference to such approval. Each form must bear the name and address of the printer or a mark by which the printer can be identified. It shall also bear a serial number, either printed or not, by which it can-be identified.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 4

MGMT QRTIFICATE

LMMM—qm) EUR.1 No—AWODOO

:. Cartman ud h pni-'Em hd. m

uid

(E'-mamma ni:-inn. you; Jouni-Tu'i ecu-nm)

4. Country. nu; of 5. Country. group of eoumna or wm- countries or re:-n'- tory in which the wry of duumuon product: ue enn- |idend u oru-

hindu;

|) !! nod.. |. ller: number; mvh und numbers; number ud b'ud of 9. Grau 10.1n» uo nor put-gts (1); dewnpuo: of pods weight voices ”du? ** (kr) or (Ov— numbn of hout) wi- or luu 'In bulk " u lwrvpn- |||. ". CUSTOMS 11 DECLLRATJON lY 'IHI LN'DORSLWDT mona Dal-rlden cruh' :d 1, the ändar-sinä dfu. thu EXPO mim |__, the |o : ner-i | ove meet :) &???" nd t(2) the condition: required for Lh: any,," Form —--—-—— NO- iuue ofthis Bruat—.nu. ku'ou of mmm car.: lh "vor- . . u'uaeuo- lumn: country or samm-y " OY W. (han |) om

wqo—o. ESBE—15 mm:—mm 3 50.88— »

:. ”gbg 10” äga.—07.. 3 _». EFF." O_— 459507.

(Hannon && 2: Go!. 3: E.: H....r: an.: _:

D (! Sena 5 G— 9228 CBR 3923... på G: G. Eos.-con cour-Er... En?" .- 5955.

non 92 B.! =; Inga,—u: ! 3 :=?

(n.—3013 92.—= nu;—nen.: En 5953 & anna_... run hane.-3 GR Run! .? 5: 81.59: : Inca—Fn. 39.3.

A: En ! F 5. nun—dcl.: Vor

10a

_. namn.—XLE ni.—.. nu. cour-e...... äe...— 2 le.-a— ll...; 91_o.u. ova...”... Phu (___—duo": RE.. 7 Hua— 3 otur....— rw. robbin... ".iLnLuu run .un_ _...— vonqu-JHJGDRE Cancun &n...-:o... Rt.. Y S.....hau u.. ...n- vagn Ivo "nu..—...." .b. C.J.—...Lu- rnn nunnan nu 5. Orhan... ......wuunh c:.—: F.n.-n- nocuaä 221303. N Zu 55.. nr... Y ".a. vill... ;. En: 2:21 en 5. 21.52: En ="" =.." 9.51- o..-pun W.. Fu En fru".—_.) nu» in;. ___: ut.. 7. o..-nd ...nu—uh.... aln- ra. F.: Eur Pn— .GEK Gr.- Bt" v. % Funck" .b .cn—. . nr... _! 3 nr: F.: F.... Re...—:.: Evo-Ed:. _, mono? nu... f F E_n-bn. 1; undulat vin.—l .nu 19 F.,-HIB on?: 5 E!. E 8 v..

_m—

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 4

WCATXON FOR A MONWT carmen!

1.bWMMuQ—muv) EUR.! NQAOOODOO '

LAWUGUou for | amnesti to h und ln

4. Country. coup of !. Country. pou: _cl eountnu or icm- muntnei or tr.-n— tory in which the ton oföuuuuo: product: m con- tiden-d u orig- landa;

numa- l. lui: number; mvh vid" numbers; number lsd-kind of 9.

IN "1 ich 1 ;desen tio: frood: ”(ha __ » ml ) P 0 diar: nunnan of uni-Ju er nu 'ta bulk ' u Inner-L

Prop. 1991/92:17() Bilaga 15 Protocol 4

DMUON '! TB! moxm LWMMWomed—mww. DECLARE thu the good: om du conditions required for th- ktuc ofthe auch-:d uti-unna;

8PEGFY u rollo-1 tbc aminer which han anblad tha: goods te meet the ibm—l condition::

SUBMTT the following tuppar-tin; document: (1):

UNDERTAKE to iubmit. I! the request of the uppropmu authoriuu. any lapparna; evidenc- 'hleb tbc-sc luttoncn muy require for the purpcu of mur.-.: the nu.:bod amanie. uid unde—run, UICQWTLC.10 are: in uy impact.—oa of my a:aunu and to my check on the pm of amd-=== of the nbon goods, el.-ned aut by the uid authorities;

REQUEST 1.b: Luu: of the nu.-bod ammar.: for ihm goods.

___—ögna)

(1) For mph: lam Iman. nov-mc:ni rätat-.. kvala-. munala-"| declarations. cu— MrH-ll querMhmdmmuwWMWhub-uum

APPENDIX IV Prop 1991/92170 INVOICE DECLARATION Bllaga 15

Protocol 4 The invoicc declaration, the text of which is given overleaf, must be made out in accordance with the footnotes. However, the footnotes do not have to be reproduced. The exporter of the products covered by this document (customs authori- zation No. ...1) declarcs that, except where otherwise clearly indicated, these products are of EEA preferential origin 2

Spanish version

El exportador de los productos incluidos en el presente documento (autori- zaciön aduanera n 1) declara que, salvo indicaciön en seiitido contrario, cstos productos gozan de un origcn prcferencial EEE 2

Danish version

Eksportorcn af varer, der er omfattet af nazrvzcrendc dokument, (toldmyn- dighcdernes tilladelsc nr. 1), erklaerer, at varerne, niedmindre andet tyde- ligt er angivet, har praferenceoprindclse i EOS 2

German version

Der Ausfiihrer (Ermächtigtcr Ausfiihrer; Bewilligungs-Nr. ..1) det Waren, auf die sich dieses Handelspapier bezieht crklärt, dass diese Waren, soweit nicht anders angegeben, präferenzbegiinstigte EWR-Ursprungswaren sind 2

Greek version

0 såaywys ww ngot ovmiv nov uuxv monrrou uno "CO nagov eyympo (GÖELCL 'CEMDVt—ÖL ov wc GQLO. . . . ') önittuvei. OIL, antog sav ÖnÄwVETat oaqawg aMmg, TO. nom. ovm (ww EL var. ngottunomxn ;; nutaywyng EOX 2

' When the invoice declaration is made out by an approved exporter within the mea-

ning of Article 22 of the Protocol, the authorization number of the approved exporter

must be entered in this space. When the invoice declaration is not made out by an approved exporter, the words in brackets shall be omitted or the space left blank. 2 When the invoice declaration relates, in whole or in part, to products originating in Ceuta and Melilla within the meaning of Article 38 of the Protocol, the exporter must clearly indicate them in the document on which the declaration is made out by means of the symbol "CM”. 184

French version Prop. 1991/92:170 Uexportatcur des produits couverts par le présent document (autorisation Bilaga '5 douaniere no ') déclarc que, sauf indieation claire du contraire, ces pro- PTO'OCO' 4 duits ont l'origine préférentiellc EEE 2

Italian version

Uesportatore delle merci contemplate nel presente documento (autorizza- zione doganale n. ') dichiara che, salvo indicazione contraria, le merci sono di origine preferenziale SEE 2

Dutch version

De exporteur van de goederen waarop dit doeument van toepassing is (doua- nevergunning nr. '), verklaart dat, behoudens uitdrukkelijke anderslui- dendc vermelding, deze goederen van preferentiéle EER—oorsprong zijn 2

Portuguese version

0 abaixo assinado, exportador dos produtos cobertos pelo presente docu- mento (autorizacäo aduaneira n '), declara que, salvo expressamente in- dicado em contrario, estes produtos säo de origem prcferencial EEE 2

Icelandic version

Uttlytjandi framleisluvara sem skjal ötetta tekur til (leyfi tollyfirvalda nr. ...'), lysir pvi yfir, a vörurnar séu, ef annars er ekki greinilega geti, af EES- friindauppruna

Norwegian version

Eksporteren av produktene omfattet av dette dokument (tollmyndighetenes autorisasjonsnr. ' erklaerer at disse produktene, unntatt hvor annet er ty- delig angitt, har EOS preferanscopprinnelse 2

Finnish version

Tässä asiakirjassa mainittujen tuotteidcn viejä (tullin lupanumero...') il- moittaa, että nämä tuotteet ovat, ellei toisin ole selvästi merkitty, etuuskoh- tcluun oikeuttavaa ETA-alkuperää 2.

' When the invoicc declaration is made out by an approved exporter within the mea- ning of Article 22 of the Protocol, the authorization number of the approved exporter must be entered in this space. When the invoice declaration is not made out by an approved exporter, the words in brackets shall be omitted or the space left blank. 2 When the invoicc declaration relates, in whole or in part, to products originating in Ceuta and Melilla within the meaning of Article 38 of the Protocol, the exporter must clearly indicate them in the document on which the declaration is made out by means of the symbol "CM”. 185

Swedish version

Exportören av de varor som omfattas av detta dokument (tullmyndighetcns tillstånd nr...') försäkrar att dessa varor, om inte annat tydligt markerats, har förmånsberättigandc EES-ursprung 2.

(Signature of the exporter; in addition the name of the person sig- ning the declaration has to be indicated in clear script)

' When the invoicc declaration is made out by an approved exporter within the mea- ning oi Article 22 of the Protocol, the authorization number of the approved exporter must be entered in this space. When the invoicc declaration is not made out by an approved exporter, the words in brackets shall be omitted or the space left blank. 2 When the invoicc declaration relates, in whole or in part, to products originating in Ceuta and Melilla within the meaning of Article 38 of the Protocol, the exporter must clearly indicate them in the document on which the declaration is made out by means of the symbol "CM”. 3 These indications may be omitted if the information is contained on the document itself. 4 See Article 21(5) of the Protocol. In cases where the exporter is not required to sign, the cxemption of signature also implies the cxemption of the name of the signatory.

Prop. 1991/92:17() Bilaga 15 Protocol 4

APPENDIX V Prop. 1991/92:170 SUPPLIER*S DECLARATION Bllaga 15

Protocol 4 The supplier's declaration, the text of which is given overleaf, must be made out in accordance with the footnotes. However, the footnotes do not have to be reproduced.

SUPPLIER,S DECLARATION Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 for goods which have undergone working or processing in the EEA without Protocol 4 having obtained preferential originating status

], the undersigned, supplier of the goods covered by the annexed document, declare that:

1. The following materials which do not originate in the EEA have been used in the EEA to produce these goods.

Description of the Description of HS heading of Value of goods supplied' non—originating non-originatin non-originatin ' materials used materials used* materials used”3

Total value:

Total value: .......

' When the invoicc, delivery note or other commercial document to which the declara- tion is annexed relates to different kinds of goods, or to goods which do not incorpo- rate non—originating materials to the same extent, the supplier must clearly differen- tiate them.

Example:

The document relates to different models of electrical motors ofheading No. 85.01 to be used in the manufacture of washing machines of heading No. 84.50. The types and value of the non-originating materials used in the manufacture of these motors differ from one model to another. The models must therefore hc differentiated in the first column and the indications in the other columns must be provided separately for each of the models to make it possible for the manufacturer of washing machines to make a correct assessment of the originating status of his products depending on which model of electrical tnotor he uses. 2The intlications requested in these columns should only be given ifthey are necessary.

Examples:

The rule for garments of ex Chapter 62 says that non-originating yarn maybe used. lf a manufacturer of such garments in France uses fabric imported from Switzerland which has been obtained there by weaving non-originating yarn, it is sufficient for the Swiss supplier to describe in his declaration the non-originating material used as yarn, without it being necessary to indicate the HS heading and value of such yarn.

A producer of iron wire of HS heading No. 72.17 who has produced it from non- originating iron bars should indicate in the second column "bars of iron". Where this wire is to be used in the production of a machine, for which the origin rule contains a limitation for all non-originating materials used to a certain percentage value, it is necessary to indicate in the third column the value of the non-originating bars. 3 *Value of materials” means the customs value at the time of importation of the non- originating materials used, or, if this is not known and cannot be ascertained, the first ascertainable price paid for the materials in the EEA.

The exact value of each non-originating material used must be given per unit of the goods specified in the first column. 188

2. All the other materials used in the EEA to produce these goods originate Bilaga 15 in the EEA; ' ' Protocol 4

.The following goods have undergone working or processing outside the EEA in accordance with Article 11 of Protocol 4 to the EEA Agreement and have acquired the following total added value there.

Description of the Total added value acquired outside the goods supplied' EEA4

(Address and signatuare of the supplier; in addition the name of the person sig- ning the declaration has to be indicades in clear script)

' When the invoice, delivery note or other commercial document to which the declara— tion is annexed relates to different kinds of goods, or to goods which do not incorpo— rate non-originating materials to the same extent, the supplier must clearly differen— tiate them.

Example:

The document relates to different models of electrical motors of heading No. 85.01 to be used in the manufacture of washing machines of heading No. 84.50. The types and value of the non—originating materials used in the manufacture of these motors differ from one model to another. The models must therefore be differentiated in the first column and the indications in the other columns must be provided separately for each of the models to make it possible for the manufacturer of washing machines to make a correct assessment of the originating status ofhis products depending on which model of electrical motor he uses. * "Total added value” shall mean all costs accumulated outside the EEA, including the value of all the materials added there.

The exact total added value acquired outside the EEA must be given per unit of goods specified in the first column. 189

APPENDIX VI Prop. 1991/92:170 B] 15 LONG-TERM SUPPLIER'S DECLARATION laga

Protocol 4 The long-term supplier's declaration, the text of which is given overleaf, must be made out in accordance with the footnotes. However, the footnotes do not have to be reproduced.

LONG-TERM SUPPLIER7S DECLARATION Prop- 1991/92=170 Bilaga 15

for goods which have undergone working or processing in the EEA without Protocol 4 having obtained preferential originating status

I, the undersigned, supplier of the goods covered by this document, which are regularly supplied to

declare that:

1. The following materials which do not originate in the EEA have been used in the EEA to produce these goods:

Description of the Description of non- HS heading of non- Value of non-ori- goods supplied2 originating mate- originating mate- ginating mate- rials used rials uscd— rials used-" "

' Name and address of customer. 2 When the declaration covers different goods, or goods which do not incorporate non- originating materials to the same extent, the supplier must clearly differentiate them.

Example:

The document relates to electrical motors of heading No. 85.01 to be used in the manufacture of washing machines of heading No. 84.50. The types and value of the non-originating materials used in the manufacture of these motors differ from one mo- del to another. The models must therefore be differentiated in the first column and the indications in the other columns must be provided separately for each of the models to make it possible for the manufacturer of washing machines to make a correct assess- ment of the Originating status of his products depending on which model of electrical motor he uses. ' 3The indications requested in these columns should only be given ifthey are necessary.

Examples:

The rule for garments of ex Chapter 62 says that non-originating yarn may be used. lf a manufacturer of such garments in France uses fabric imported from Switzerland which has been obtained there by weaving non-originating yarn, it is sufficient for the Swiss supplier to describe in his declaration the non-originating material used as yarn, without it being necessary to indicate the HS heading and value of such yarn.

A producer of iron wire of HS heading No. 72.17 who has produced it from non- originating iron bars should indicate in the second column "bars of iron”. Where this wire is to be used in the production of a machine, for which the origin rule contains a limitation for all non-originating materials used to a certain percentage value, it is necessary to indicate in the third column the value of the non—originating bars. 4 *Value ofmaterials" means the customs value at the time of importation of the non- originating materials used, or, if this is not known and cannot be ascertained, the first ascertainable price paid for these materials in the EEA.

The exact value of each non-originating materials used must be given per unit of the goods specified in the first column. 191

Total value: ........ Prop. 1991/92.170

Bilaga 15 2. All the other materials used in the EEA to produce these goods originate Protocol 4

in the EEA;

3. The goods have undergone working or processing outside the EEA in ac- cordance with Article 11 of Protocol 4 to the EEA Agreement and have ac- quired the following total added value there:

Description fo the Total added value acuquired goods supplied outside the EEA5

This declaration is valid for all subsequent consignments of these goods dispatclted

from ...................................

(Address and signature of the supplier; in addition the name of the person sig- ning the declaration as to be indicated in clear script)

5 "Total added value” shall mean all costs accumulated outside the EEA, including the value of all the materials added there. The exact total added value acquired outside the EEA must be given per unit of goods specified in the first column. Insert dates. The period of validity of the supplier's declaration should not normally exceed 12 months, subject to the conditions laid down by the customs authorities of . the country where the supplier's declarations is made out. 192

APPENDIX VII Prop. 1991/92:170

E'] 15 LIST OF PRODUCTS REFERRED TO IN ARTICLE P;;iiol 4 2(3) WHICH ARE TEMPORARILY EXCLUDED FROM THE SCOPE OF THIS PROTOCOL EXCEPT FOR THE PROVISIONS IN TITLES IV TO VI

HS heading No Description of product ex 27.07 Oils in which the weight of the aromatic constituents exceeds that of the non-aromatic constituents, being oils similar to mineral oils obtained by distillation ofhigh temperature coal tar, of which more than 65% by volume distils at a temperature of up to 250"C (inclu- ding mixtures of petroleum spirit and benzole), for use as power or heating fuels 27.09 Mineral oils and products of their distillation; bituminous substan-

to ces; mineral waxes

27.15

ex 29.01 Acyclic hydrocarbons for use as power or heating fuels

ex 29.02 Cyclanes and cyclenes (other than azulenes), benzenc, toluenc, xy- lenes, for use as power or heating fuels

ex 34.03 Lubricating preparations containing petroleum oils or oils obtained from bituminous minerals, provided they represent less than 70% by weight

ex 34.04 Artificial waxes and prepared waxes with & basis of paraffin, petro-

leum waxes, waxes obtained from bitutninous minerals, slack wax or scale wax

ex 38.11 Prepared additives for lubricating oil, containing petroleum oils or oils obtained from bituminous minerals

13 Riksdagen 199/#12. [ sum/. Nr 170. Bil. 15

APPENDIX VIII

LIST OF PRODUCTS REFERRED TO IN ARTICLE 2(2) lN RESPECT OF WHICH THE TERRITORY OF THE REPUBLIC OF AUSTRIA IS EXCLUDED FROM THAT OF THE EEA FOR THE PURPOSE OF DETERMINING ORIGIN

HS heading No ex 3505

ex 38.09

ex 38.23

Description of product

Dextrins and other modified starches other than starches, esterified or etherized; glucs

Finishing agents, dye carriers to accelerate the dyeing or fixing of dyestuffs and other products and preparations (for example, dres- sings and mordants), of a kind used in the textile, paper, leather or like industries, not elsewhere specified or included, with a basis of amylaceous substances or containing starch or products derived from starch

Prepared binders for foundry moulds or cases; chemical products and preparations of the chemical or allied industries (including those consisting of mixtures of natural products), not elsewhere specified or included, residual products of the chemical or allied in- dustries, not elsewhere specified or included: — Prepared binders for foundry moulds or cases, containing starch or products derived from starch — Other (than naphtenic acids, their water-insoluble salts and their cstcrs, non—agglomerated metal carbides mixed together or with metallic binders, prepared additives for cements, mortars or concretes, non-refractory mortars and concretes and Sorbitol ot- her than that of subhcading 2905 44), with a total content of su- gar, starch, products derived from starch or goods of headings Nos 0401 to 0404 of 30% by weight or more

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 4

PROTOCOL 5 Prop. 1991/92:170

El 15 ON CUSTOMS DUTIES OF A FISCAL NATURE Pr'åiiol 5 (Liechtenstein, Switzerland)

1. Without prejudice to paragraph 2 of this Protocol, Liechtenstein and Switzerland may retain temporarily customs duties of a fiscal nature for pro- ducts falling under the tariff headings specified in the annexed table while observing the conditions of Article 14 of the Agreement. Concerning tariff headings 0901 and ex 2101, these customs duties shall be abolishcd at the latest on 31.12.1996.

2. When production is started in Liechtenstein or Switzerland of a product of like kind to one of those listed in the table, the customs duty of a fiscal nature to which the latter product is subject must be abolished.

3. The EEA Joint Committee shall examine the situation before the end of 1996.

Table

Tariff Heading Description of goods

0901 Coffee, whether or not roasted or decaffeinated; coffee husks and skins; substitutes containing coffee in any proportion (for a transitional period of 4 years)

ex 2101 Extracts, essences and concentrates, of coffee, and prepara-

tions with a basis of these extracts, essences and concentrations (for a transitional period of 4 years)

2707. 1010/9990 Mineral oils and products of their 2709. 0010/0090 distillation 2710. 0011/0029

2711. 1110/2990 Petroleum gases and other gaseous hydrocarbons ex all tariff chapters Products which are used as motor fuels

ex 8407 Spark-ignition reciprocating or rotary internal combustion pi- ston engines, for motor vehicles of heading Nos 8702.9010, 8703. 1000/2420, 9010/9030, 8704. 3110/3120, 9010/9020

ex 8408 Compression-ignition internal combustion piston engines (die- sel or semi-diesel engines), for motor vehicles of heading Nos 8702. 1010, 8703. 1000, 3100/3320, 8704. 2110/2120

ex 8409 Parts suitable for use solely or principally with the engines of heading No. 8407 or 84081 Cylinder blocks and cylinder heads for motor vehicles of heading Nos 8702. 1010, 9010, 8703. 1000/2420, 3100/3320, 8704. 2110/2120, 3110/3120

ex 8702 Public-transport type passenger motor vehicles, weighing each not more than 1600 kg

ex 8703 Motor cars and other motor vehicles principally designed for the transport of persons (other than those of heading No. 8702), including station wagOns and racing cars

ex 8704 Motor vehicles for the transport of goods, weighing each not more than 1600 kg

ex 8706 Chassis fitted with engines, for motor vehicles of headings Nos 195

ex 8707

ex 8708

Description of goods ' 8702. 1010, 9010, 8703. 1000/9030, 8704. 2110/2120, 31 11)/31711,

9010/9021)

Bodies (including cabs), for motor vehicles of headings Nos8702. 1010, 9010, 8703. 1000/9030, 8704. 2110/2120, 3110/3120, 9010/9020.

Parts and accessories of motor vehicles of headings Nos 8702. 1010, 9010, 8703. 10(.)0/9030, 8704. 2110/2120, 31 10/3120, 9010/9020: 1000 — bumpers and parts thereof 2990 — other parts and accessories of bodies (including cabs), other than those of heading Nos 8708. 1000/2010, not including luggage racks, licence plates and ski-racks; —— brakes and servo-brakes and parts thereof 3100 mounted brake linings 3990 other than compressed air tanks, for brakes

4090 — gear boxes 5090 — drive-axlcs with differential, whether or not provided Willi other transmission components 6090 — non-driving axles and parts thereof 7090 — road wheels and parts and accessories thereof, not in- cludingwheel rims and parts thereof, not surface-trea- ted, and wheel rims and parts thereof, unfinishet'l or roughed down 9299 — silencers and exhaust pipes otiter than ordinary silen— cers with side tubes of a length of not more than 15 cm 9390 — clutches and parts thereof

9490 — steering wheels, steering columns and steering boxes 9999 other, not including Steering—wheel covers

Prop. 1991/92:17() Bilaga 15 Protocol 5

PROTOCOL 6 Prop. 1991/92:170

1311 7 "15 ON THE BUILDING UP OF COMPULSORY pioiåoi o RESERVES BY SWITZERLAND AND LIECHTENSTEIN

Switzerland and Liechtenstein may subject to a scheme of compulsory reser- ves products which are indispensable for the survival of the population and, in relation to Switzerland, for the army, in times of serious supply shortagcs, and the production of which in Switzerland and Liechtenstein is insufficient or nonesistcnt and the characteristics and nature of which enable reserves to be built up. ,

Switzerland and Liechtenstein shall apply this scheme in a manner that does not involve discrimination, direct or indirect, between the products im- ported from the other Contracting Parties and like or substitute national pro— ducts.

PROTOCOL 7 Prop. 1991/92:170

ON QUANTITATIVE RESTRICTIONS WHICH 113352: åf, ICELAND MAY RETAIN

Notwithstanding Article 11 of the. Agreement, Iceland may retain quantita- tive restrictions on the products listed below:

Icelandic heading NoDescn'ption

96.03 Brooms, brushes (including brushes constituting parts of machines, appliances or vehicles), hand-operated mechanical floor swccpers, not motorised, mops and feather dusters; prepared knots and tufts for broom or brush making; paint pads and rollers; squccgees (other than roller squecgees): Tooth brushes, shaving brushes, hair brushes, nail brushes, eyelash brushes and other toilet brushes for use on the person, including such brushes consti- tuting parts Of appliances:

96.03 29 — Other: 96.03 29 01 — — — With brush backs of plastic material 96.03 29 09 Other

PROTOCOL 8 Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 ON STATE MONOPOLIES Protocol s

1. Article 16 of the Agreement shall be applicable at the latest from 1 Ja— nuary 1995 in the case of the following State monopolies of a commercial character:

— Austrian monopoly on salt; Icelandic monopoly on fcrtilizers; Swiss and Liechtenstein monopolies on salt and gunpowder. — Article 16 shall also apply to wine (l—lS Heading No 22.04).

PROTOCOL 9 Prop. 1991/92:170

'1 7' 15 ON TRADE IN FISH AND OTHER MARINE 233310, 9 PRODUCTS

Anicle ]

1. Without prejudice to the provisions referred to in Appendix 1, the EFTA States shall upon entry into force of the Agreement abolish customs duties on imports and charges having equivalent effect on the products listed in Table] of Appendix 2.

2. Without prejudice to the provisions referred to in Appendix 1, the EFTA States shall apply no quantitative restrictions on imports or measures having equivalent effect on the products listed in Table] of Appendix 2. In this context the provisions of Article 13 of the Agreement shall apply.

Article 2

1. The Community shall, upon the entry into force of the Agreement, abo— lish customs duties on imports and charges having equivalent effect on the products listed in Table 11 of Appendix 2.

2. The Community shall reduce customs duties on the products listed in Table 111 of Appendix 2 progressively in accordance with the following time- table:

(a) on 1 January 1993 each duty shall be reduced to 86% of the basic duty; (b) four further reductions of 14% each of the basic duty shall be made

on 1 January 1994, 1 January 1995, 1 January 1996 and 1 January 1997.

3. The basic duties to which the successive reductions provided for in paragraph 2 are to be applied shall, for each product, be the duties bound by the Community under the General Agreement on Tariffs and Trade, or, where the duty is not bound, the autonomous duty on 1January1992. Should, after 1 January 1992, any tariff reductions resulting from the multila- teral trade negotiations of the Uruguay Round become applicable, such re- duced duties shall be used as the basic duties. Whenever in the context of bilateral agreements between the Community and individual EFTA States reduced duties exist for certain products, those duties shall be considered as the basic duties for each of the EFTAStates concerned.

4. The rates of duty calculated in accordance with paragraphs2 and 3 shall be applied by rounding down to the first decimal place by deleting the second decimal.

5. The Community shall apply no quantitative restrictions on imports or measures having equivalent effect on the products listed in Appendix 2. In this context thc provisions of Article 13 of the Agreement shall apply.

Anicle 3 Prop. 1991/92:170 The provisions of Articles] and2 shall apply to products originating in the Bilaga 15 Contracting Parties. The rules of origin are set out in Protocol 4 of the Agree- Protocol 9

ment.

Article 4

1. Aid granted through State resources to the fisheries sector which distorts competition shall be abolished.

2. Legislation relating to the market organization in the fisheries sector shall be adjusted so as not to distort competition.

3. The Contracting Parties shall endeavour to ensure conditions of competi- tion which will enable the other Contracting Parties to refrain from the appli- cation of anti—dumping measures and countervailing duties.

Aniclc 5

The Contracting Parties shall take the necessary measures to ensure that all fishing vessels flying the flag of other Contracting Parties enjoy access equal to that of their own vessels to ports and first-stage marketing installations together with all associated equipment and technical installations.

Notwithstanding the provisions of the preceding paragraph, a Contracting Party may refuse landings of fish from a fish stock of common interest over the management of which there is serious disagreement.

Aniclc 6

Should the necessary legislative adaptations not have been effected to the satisfaction of the Contracting Parties at the time of entry into force of the Agreement, any points at issue may be put to the EEAJoint Committee. In the event of failure to reach agreement, the provisions of Article 11.4 of the Agreement shall apply mutatis mutandis.

Anicle 7

The provisions of the agreements listed in Appendix 3 shall prevail over pro- visions of this Protocol to the extent they grant to the EFTA States concer- ned more favourable trade regimes than this Protocol.

APPENDIX 1 Aniclc ]

On the following products Finland may temporarily maintain its present re- gime. Not later than 31 Deccmber1992 Finland shall present a fixed time- table for the elimination of these exemptions.

IIS I-Ieading No. Description of goods

ex 0302 Fish, fresh or chilled, excluding fish fillets and other fish meat of heading N00304: — Salmon Baltic herring ex 03.03 Fish, frozen, excluding fish fillets and other fish meat of heading No 0304: Salmon Baltic herring ex 03.04 Fish fillets and other fish meat (whether or not minced), fresh, chilled or frozen Fresh or chilled fillets of salmon — Fresh or chilled fillets of Baltic herring (The term "t'lllet" shall also cover fillets where the two sides are joined together, for example, by the back or the belly.)

Article 2

1. Liechtenstein and Switzerland may maintain customs duties on imports of the following products.

HS Heading No. Description of goods

ex 0301 to 0305 Fish, except ex 0304 frozen fillets, other than saltwater fish, eels and salmon

These arrangements shall be taken up for a review before 1January 1993.

2. Without prejudice to possible tariffication resulting from the multilateral trade negotiations of the Uruguay Round, Liechtenstein and Switzerland may maintain variable levies in the context of their agricultural policy for the following fish and other marine products.

HS Heading No. Description of goods

ex Chapter 15 Fats and oils for human consumption ex Chapter 23 Feedingstuffs for production animals An'icle 3

1. On the following products Sweden may until 31 December 1993 apply quantitative restrictions on imports, in so far as this may be necessary to av- oid serious disturbances in the Swedish market.

Bilaga 15 Protocol 9

HS I-Ieading No. Description of goods Bilaga 15 ( ex 0302 Fish, fresh or chilled, excluding fish fillets and other fish meat _ of heading No 0304: Pmtowl 9 — Herring — Cod

2. As long as Finland temporarily maintains its present regime with regard to Baltic herring, Sweden may apply quantitative restrictions on imports of that product when originating in Finland.

APPENDIX 2 Prop. 1991/92:170 Bilaga 15

lable I Protocol 9 HS Heading No. Description of goods 0208 Other meat and edible meat offal, fresh chilled or frozen: ex 020890 —— Other: — — — of whale Chapter 3 Fish and crustaceans, molluscs and other aquatic invertebrates 15.04 Fats and oils and their fractions, of fish or marine mamrnals, whether or not refined, but not chemically modified 15.16 Animal or vegetable fats and oils and their fractions, partly or wholly hydrogenated, inter-esterified, re—esterified or elaidini- zed. whether or not refined, but not further prepared: ex 151610 Animal fats and oils and their fractions: — — — Obtained entirely from fish or marine mammals 16.03 Extracts and juices of meat, lish or crustaceans, molluscs or ot- her aquatic invertebrates: ex 160300 Extracts and juices of whale meat, lish or crustaceans, mol- luscs or other aquatic invertebrates 16.04 Prepared or preserved fish; caviar and caviar substitutes prepa-

red from fish eggsCrustaceans, molluscs and other aquatic in- vcrtebratcs, prepared or preserved

23.01 Flours, meals and pellets, of meat or meat offal, of frsh or of crustaceans molluscs or other aquatic invertebrates, unlit for human consumption; greaves:

ex 2301. 10 — Flours, meals and pellets, of meat or meat offal; grcaves: Whale meal 230120 — Flours, meals and pellets of fish or of crustaceans, molluscs or other aquatic invertebrates 2309 Preparations of a kind used in animal feeding:

ex 230990 Other — Fish solubles

Table II

HS Heading No. Description of goods 0302 50 Cod (Gadus morhua, Gadus ogac, Gadus macrocephalus) and 0302 69 35 fish of the species Boreogadus saida, fresh, chilled or frozen, 0303 60 including fillets, fresh or chilled 0303 79 41 0304 10 31 0302 6200 Haddock (Melanogrammus aeglefinus), fresh, chilled or fro- 0303 72 ()0 zen, including fillets, fresh or chilled ex 0304 10 39 0302 63 00 Saithe [Coalfish] (Pollachiusvirens), fresh, chilled or frozen, in- ()303 73 00 cluding fillets, fresh or chilled ex 0304 10 39 0302 21 10 Lesser or Greenland halibut (Reinhardtius hippoglossoides) 0302 21 30 and Atlantic halibut (Hippoglossus hippoglossus), fresh, chilled 0303 31 10 or frozen, including fillets, fresh or chilled 0303 31 30 ex 0304 10 39 0305 62 00 Cod (Gadus morhua, Gadus ogac, Gadus macrocephalus) and 0305 69 10 fish of the species Boreogadus saida, salted but not dried or smoked and these fish in brine 0305 51 10 Cod (Gadus morhua, Gadus ogac, Gadus macrocephalus) and (1305 59 11 fish of the species Boreogadus saida, dried, unsalted 0305 30 11 Fillets of cod (Gadus morhua, Gadus ogac, Gadus macrocepha— 0305 30 W lus) and of the species Boreogadus saida, dried, salted or in

brine, but not smoked 204

I-IS Heading No. Description of goods _ 1604 19 91 Other fillets, dried, salted or in brine, but not smoked Bllagd 15 1604 19 91 Other fillets, raw, merely coated with balter or breadcrumbs, Protocol 9 whether or not prefried in oil, deep frozen 1604 30 90 Caviar substitutes

Table III

In each of the following Headings, the concessions granted by the Commu- nity shall not include any products specified in Table 11 or in the Attachment to Table III.

CN Heading No. Description of goods

0301 Live fish 0302 Fish, fresh or chilled, excluding fish fillets and other fish meat ofheading No. 0304 0303 Fish, frozen, excluding fish fillets and other fish meat of heading No 0304 0304 Fish fillets and other fish meat (whether or not minced), fresh, chilled or frozen (1305 Fish, dried, salted or in brine; smoked fish, whether or not coo-

ked before or during the smoking process; flours, meals and pellets of fish, fit for human consumption

0306 Crustaceans, whether in shell or not, live, fresh, chilled, frozen, dried, salted or in brine; crustaceans, in shell, cooked by stea- ming or by boiling in water, whether or not chilled, frozen, dried, salted or in brine: flours, meals and pellets of crusta- ceans, fit for human consumption 0307 Molluscs, whether in shell or not. live, fresh, chilled, frozen, dried, salted or in brine; aquatic invertebrates other than crus- taceans and molluscs, live, fresh, chilled, frozen, dried, salted or in brine: flours, meals and pellets of aquatic invertebrates ot- her than crustaceans, fit for human consumption 1604 Prepared or preserved fish; caviar and caviar substitutes prepa- red from fish eggs 1605 Crustaceans and molluscs, and other aquatic invertebrates, prc—

pared or preserved

Attachment to Table III

CN Heading No. Description of goods

(a) Salmon: Pacific salmon (Oneorhynehus spp.), Atlantic salmon (Salmo salar) and Danube salmon (Hucho hucho). 0301 99 11 live 0302 12 00 fresch or chilled 0303 10 00 frozen Pacific 0303 22 00 frozen Atlantic and Danube 0304 10 13 fresh or chilled fillets 0304 20 13 frozen fillets ex 0304 90 97 other frozen meat of salmon 0305 30 30 fillets, salted or in brine, not smoked 0305 41 00 smoked, including fillets 0305 69 50 salted or in brine, but not dried or smoked 1604 11 00 whole or in pieces, prepared or preserved 1604 20 10 other prepared or preserved

(b) Herring: (Clupea harengus, Clupea pallasii)

0303 40 90 fresh or chilled, from 16.6 to 14.2 205

CN , Heading No. 311384 15 Description of goods Protocol 9 ex 0302 70 ()0 livers and roes, fresh or chilled 0303 50 90 frozen, from 16.6 to 14.2 ex 0303 80 00 livers and roes, frozen

ex 0304 10 30 fresh fillets of herring 0304 10 93 fresh flaps, from 16.6 to 14.2 ex 0304 10 98 other fresh meat of herring 0304 20 75 frozen fillets 0304 90 25 other frozen meat of herring, from 16.6 to 14.2 ex 0305 20 00 livers and roes of herring, dried, smoked, salted or in brine 0305 42 00 smoked, including fillets 0305 59 30 dried, whether or not salted, but not smoked 0305 61 00 salted or in brine, but not dried or smoked 1604 12 10 fillets, raw, merely coated in batter or breadcrumbs, whether or not prefried in oil, deep frozen 1604 12 90 prepared or preserved herring, whole or in pieces, but not min- ced other prepared or preserved herring (e) Mackerel (Seomber scombrus, Seomber australasicus, Seomber japonicus) 0302 64 90 fresh or chilled, from 16.6 to 14.2 0303 74 19 frozen, from 16.6 to 14.2 (Seomber scombrus, Seomber japoni- cus)

0303 74 90 frozen, from 16.6 to 14.2 (Seomber australasicus) ex 0304 10 30 fresh fillets of mackerel

0304 20 51 frozen fillets (Seomber australasicus) ex 0304 20 53 frozen fillets (Seomber scombrus, Seomber japonicus) ex 0304 90 97 other frozen meat of mackerel

0305 49 30 smoked including fillets 1604 15 10 whole or in pieces, prepared or preserved (S.S., S.j.) 1604 15 90 whole or in pieces, prepared or preserved (S. austral.) ex 1604 20 90 other prepared or preserved mackerel (d) Shrimps and prawns

0306 13 10 Of the family Pandalidae, frozen 0306 13 30 Of the genus Crangon, frozen 0306 13 90 Other shrimps and prawns, frozen 0306 23 10 Of the family Pandalidae, not frozen 0306 23 31 Of the genus Crangon, fresh, chilled or cooked by steaming or by boiling in water 0306 23 39 Other shrimps of the genus Crangon 0306 23 90 Other shrimps and prawns, not frozen 1605 20 00 prepared or preserved (e) Coquilles StJacques (Pectcn maximus) ex 0307 21 00 live, fresh or chilled 0307 29 10 frozen ex 1605 90 10 prepared or preserved

(f) Norway lobsters (Nephrops norvegicus) 0306 19 30 frozen 0306 29 30 not frozen

ex 1605 40 00 prepared or preserved

APPENDIX 3 Prop. 1991/92:170 Bilaga 15

Agreements between the Community and mdrvrdual EFTA States, as refer- Protocol 9 red to in Article 7:

Agreement between the European Economic Community and the King- dom of Sweden, signed on 22 July 1972, and a subsequent Exchange of Let- ters concerning agriculture and fisheries, signed on 14 July 1986.

Agreement between the European Economic Community and the Swiss Confederation, signed on 22 July 1972, and a subsequent Exchange of Let- ters concerning agriculture and fisheries, signed on 14 July 1986.

Agreement between the European Economic Community and the King- dom of Norway, signed on 14 May 1973, and a subsequent Exchange of Let- ters concerning agriculture and fisheries, signed on 14 July 1986.

Article 1 of Protocol No 6 of the Agreement, between the European Eco- nomic Community and the Republic of Iceland, signed on 22 July 1972.

PROTOCOL 10 Prop. 1991/92:170

E']. 15 ON SIMPLIFICATION OF INSPECTIONS AND ”13301 10 FORMALITIES IN RESPECT OF CARRIAGE OF GOODS

CHAPTER I

GENERAL PROVISIONS Article ]

Definitions

For the purposes of this Protocol:

(a) 'inspections' shall mean the carrying out by customs or any other su- pervisory department of an operation which consists of the physical examination, including visual inspection, of the means of transport and/or the goods themselves with the aim of checking that their na- ture, origin, state, quantity or value are in conformity with the parti- culars given in the documents which have been presented; (b) 'formalities' shall mean any formality imposed on operators by the administration consisting in the presentation or examination of do- cuments and certificates accompanying goods or other particulars, irrespective of form or medium, relating to the goods or means of transport.

Article 2 Scope

]. Without prejudice to the specific provisions in force under agreements concluded between the European Economic Community and EFTA States, this Protocol shall apply to inspections and formalities concerning the car- riage of goods which have to cross & frontier between an EFTA State and the Community, as well as between the EFTA States.

2. This Protocol shall not apply to inspections or formalities: — in respect of ships and aircraft as means of transport; however, it shall apply to vehicles and goods carried by the said means of transport; _ required for the issue of health or plant health certificates in the country of origin or of provenance of the goods.

CHAPT ER II PROCEDURES Article 3

Random Checks and formalities

1. Save as otherwise expressly provided in this Protocol, the Contracting Parties shall take the necessary measures to ensure that: the different inspections and formalities provided for in Article 2(1) are 208

carried out with the minimum delay necessary and, in so far as possible, Prop. 1991/92:170 at one place; Bilaga 15

— inspections are carried out by means of random checks, except in duly Protocol 10 justified circumstances.

2. For the purposes of implementing the second indent of paragraph 1, the basis for carrying out random checks shall be the total number of consign- ments passing through a frontier post and presented to a customs office or inspection authority during a given period, and not the total number of goods making up each consignment.

3. The Contracting Parties shall facilitate, at the places of departure and des— tination of goods, the use of simplified procedures and data processing and data transmission techniques for the purposes of the export, transit and im- port of goods.

4. The Contracting Parties shall endeavour to deploy customs offices, inclu- ding those in the interior of their territory, in such a way as best to take ac— count Of the requirements of commercial operators.

Article 4

Veterinary rules

In areas relating to the protection of human and animal health and the pro- tection of animals, implementation of the principles set out in Articles 3, 7 and 13 and the rules governing the fees to be charged in respect of the forma- lities and inspections carried out shall be decided upon by the EEA Joint Committee in accordance with Article 93(2) of the Agreement.

Article 5

Plant health rules

1. Plant health inspections of imports shall take the form only of random checks and sample testing except in duly justified circumstances. Such in- spections shall be carried out at either the place of destination of the goods or another place designated within the respective territories on condition that the itinerary of the goods is affected to the least possible extent.

2. Rules governing the carrying out ofidentity checks on imports in relation to goods covered by plant health lcgislation shall be adopted by the EEA Joint Committee in accordance with Article 93(2) of the Agreement. The measures pertaining to the fees to be charged in respect of plant health for- malities and inspections shall be decided upon by the EEA Joint Committee in accordance with Article 93(2) of the Agreement.

3. Paragraphs 1 and 2 shall not apply to goods other than those produced in the Community or in an EFTA State except in cases where, by their nature, they present no plant health risk or in cases where they have undergone a plant health inspection on entering the territory of the respective Contrac- . ting Parties, and are found, at the time of such inspections, to meet the requi- 209 rements relating to plant health laid down in their lcgislation.

14 Riksdagen I99If'92. lxuml. Nr [70. Bil. [5

4. Where a Contracting Party considers that there is imminent danger of the Prop. 1991/925170 introduction or spread of harmful organisms in its territory, it may take such Bilaga 15 temporary measures as are necessary to protect itself against that danger. Protocol 10 The Contracting Parties shall notify one another forthwith of the measures taken and of the reasons which made them necessary.

Article 6 Delegation of pott-'em:

The Contracting Parties shall see to it that, by express delegation by the com- petent authorities and on their behalf, one of the Other services represented, and preferably the customs scwice, may carry out inspections for which those authorities are responsible and, in so far as such inspections relate to the requirement to produce the necessary documents, checks on the validity and authenticity thereof and on the identity of the goods declared in such documents. ln that event the authorities concerned shall ensure that the means required for carrying out such checks are made available.

Article 7 Recognition ofinslnrctions and documents

For the purposes of implementing this Protocol and without prejudice to the possibility of carrying out random checks, the Contracting Parties shall, in the event of goods being imported or entering in transit, recognize the in- spections carried out and the documents drawn up by the competent authori- ties of the other Contracting Parties which certify that the goods comply with the legal requirements of the country of import or equivalent requirements in the country of export.

Article 8

Opening hours of frontier posts

1. Where the volume of traffic so warrants, the Contracting Parties shall see to it that:

(a) frontier posts are open, except when traffic is prohibited, so that: frontiers can be crossed twenty-four hours a day with the correspon- ding inspections and formalities in respect of goods placed under a customs transit procedure, their means of transport and vehicles tra- velling unladen, save where frontier inspection is necessary in order to prevent the spread of disease or protect animals; inspections and formalities relating to the movement of means of transport and goods which are not moving under a customs transit procedure may be performed from Monday to Friday during an uninterrupted period of at least ten hours, and on Saturday during an uninterrupted period of at least six hours, unless those days are public holidays; (b) as regards vehicles and goods transported by air, the periods refer- 210

red to in the second indent of subparagraph (a) arc adapted in such Prop. 1991/92:17() a way as to meet actual needs and for that purpose are split or exten- Bilaga 15 ded if necessary. Protocol 10

2. Where general compliance with the periods referred to in the second in- dent of subparagraph 1(a) and in subparagraph 1(b) poses problems for vete- rinary services, the Contracting Parties shall see to it that, subject to at least tWelve hours' notice being given by the carrier, a veterinary expert is avai- lable during those periods; in the case of the transport of live animals, howe- ver, the period of such notice may be increased to eighteen hours.

3. Where several frontier posts are situated in the immediate vicinity of one and the same frontier zone, the Contracting Parties concerned may jointly agree for certain of such posts, to derogatc from paragraph 1 provided that the other posts in that zone are able to clear goods and vehicles in accordance with that paragraph.

4. As regards the frontier posts and customs offices and services referred to in paragraph ], and under the conditions laid down by the Contracting Par- ties, the competent authorities shall, if specifically requested during business hours and for sound reasons, provide for inspections and formalities to be carried out, as an exception, outside business hours, on condition that, where relevant, payment is made for services so rendered.

Article 9 Erpress lancs

The Contracting Parties shall endeavour to establish at frontier posts, where technically possible and justified by the volume of traffic, express lancs re- served for goods placed under a customs transit procedure, their means of transport, vehicles travelling unladen and all goods subject to such inspec- tions and formalities as do not exceed those required in respect of goods pla- ced under a transit procedure.

CHAPTER III COOPERATION Article 10

Cooperation between authorities

1. In order to facilitate the crossing of frontiers, the Contracting Parties shall take the measures necessary to extend cooperation at both national and re- gional or local level between the authorities responsible for the organization of inspections and between the various departments carrying out inspections and formalities on either side of such frontiers.

2. Each Contracting Party shall, in so far as it is concerned, see to it that persons engaged in trade covered by this Protocol can rapidly inform the competent authorities of any problems encountercd when crossing frontiers.

3. The cooperation referred to in paragraph 1 shall cover in particular: 211

(at) the arrangement of frontier posts in such a way as to meet traffic Prop. 1991/922170 requirements; Bilaga "15 (b) the conversion of frontier offices intojuxtaposcd inspection offices, Protocol 10 where possible; (c) the harmonization of the responsibilities of the frontier posts and offices situated on either side of the frontier; (d) the seeking of appropriate solutions to any problems reported.

4. The Contracting Parties shall cooperate in order to harmonizc the busi- ness hours of the various departments carrying out inspections and formali- ties on either side of the frontier.

A rticlc I ]

Notification of new inspections and fomzalities

Where a Contracting Party intends to introduce a new inspection or forma- lity, it shall inform the other Contracting Parties thereof. The Contracting Party concerned shall ensure that the measures taken to facilitate the cros- sing of frontiers are not rendered inoperativc through the application of such new inspections or formalities.

Artic/c lZ Free flow of traffic

[. The Contracting Parties shall take the measures necessary to ensure that waiting time caused by the various inspections and formalities does not ex- ceed the time required for their proper completion. To that end. they shall organize the buSiness hours of the departments which are to carry out inspec- tions and formalities, the staff available and the practical arrangements for processing goods and documents associated with the carrying out of inspec— tions and formalities in such a way as to reduce waiting time in the flow of traffic to the fullest possible extent.

2. The competent authorities of the Contracting Parties in whose territory serious disruption in regard to the carriage of goods occurs, which is likely to jeopardizc the objectives of simplifying and expediting the crossing of frontiers, shall immediately inform the competent authorities of the other Contracting Parties affected by such disruption.

3. The competent authorities of each Contracting Party so affected shall im- mediately take appropriate measures to ensure, as far as possible, the free flow of traffic. The measures shall be notificd to the EEA Joint Committee which shall, where appropriate, meet in emergency session at the request of a Contracting Party, to discuss these measures.

Article 13

Administrative assistance

In order to ensure the smooth functioning of trade between the Contracting 212 Parties and to facilitate the detection of any irregularity or infringement, the

competent authorities of the Contracting Parties shall cooperate with each Prop. 1991/92:170 other mutatis mutandis in accordance with the provisions of Protocol l.'l. Bilaga ]5

Protocol 1() Article 14

Consultation groups

1. The competent authorities of the Contracting Parties concerned may set up any consultation group responsible for dealing with questions of a practi— cal, technieal or organizational nature at regional or local level.

2. Such consultation groups shall meet whenever necessary at the request of the competent authorities of a Contracting Party. The EEA Joint Committee shall be kept regularly informed of their deliberations by the Contracting Parties responsible for them.

CHAPTER IV

FINAL PROVISIONS

Article 15

Payment facilities

The Contracting Parties shall see to it that any sums payable in respect of the inspections and formalities applied to trade can also be paid by means of guaranteed or certified international cheques, expressed in the currency of the country in which such sums are payable.

Article 16

Relationship to other agreements and national lcgislation

This Protocol shall not prevent the applicaton of greater facilities which two or more Contracting Parties grant to each other, nor the right of the Contrac- ting Parties to apply their own lcgislation to controls and formalities at their frontiers, on condition that this does not reduce in any way the facilities deri- ving from this Protocol.

PROTOCOL 11 . Prop. 1991/925170

, , , , , , , Bilaga 15 ON MU [ UAL ASSISTANCE IN CUS [ OMS MATTERS Protocol 11 Article ]

Definitions For the purposes of this Protocol:

(a) 'customs legislation' shall mean provisions applicable in the territo- ries of the Contracting Parties governing the import, export, transit of goods and their placing under any other customs procedure, in- cluding measures of prohibition, restriction and control adopted by the said Parties.

(b) 'customs duties' shall mean all duties, taxes, fees or other charges which are levied and collected in the territories of the Contracting Parties, in application of customs lcgislation, but not including fees and charges which are limited in amount to the approximate costs of services rendered; (c) 'applicant authority' shall mean a competent administrative autho- rity which has been appointed by a Contracting Party for this pur- pose and which makes a request for assistance in customs matters; (d) 'rcquested authority” shall mean a competent administrative autho- rity which has been appointed by a Contracting Party for this pur- pose and which receives a request for assistance in customs matters; (e) 'contravention' shall mean any violation of the customs lcgislation as well as any attempted violation of such legislation.

Article 2 Scope

1. The Contracting Parties shall assist each other, in the manner and under the conditions laid down in this Protocol, in ensuring that customs lcgislation is correctly applied, in particular by the prevention, detection and investiga- tion of contravcntions of this lcgislation.

2. Assistance in customs matters, as provided for in this Protocol, applies to any administrative authority of the Contracting Parties which is competent for the application of this Protocol. lt shall not prejudice the rules governing mutual assistance in criminal matters.

Article 3

Assistance on request

1. At the request of the applicant authority, the requested authority shall furnish it with all relevant information to enable it to ensure that customs lcgislation is correctly applied, including information regarding operations noted or planned which contravene or would contravene such lcgislation.

inform it whether goods exported from the territory of one of the Contrac- Prop. 1991/92:170 ting Parties have been properly imported into the territory of the other Party, Bilaga _] 5 specifying, where appropriate, the customs procedure applied to the goods. Protocol ] 1

3. At the request of the applicant authority, the requested authority shall take the necessary steps to ensure that a surveillance is kept on:

(a) natural or legal persons of whom there are reasonable grounds for bclieving that they are eontravening or have contravencd customs lcgislation; (b) movement of goods notificd as possibly giving rise to substantial contravcntions of customs lcgislation; (c) means of transport for which there are reasonable grounds for belie- ving that they have been, are or may be used in the eontravening of customs legislation.

Article 4

Spontaneous assistance

The Contracting Parties shall within their competences provide each other with assistance if they consider that to be necessary for the correct applica- tion of customs lcgislation, particularly when they obtain information pertai- ning to:

— operations which have contravened, contravene or would contravene such lcgislation and which may be of interest to other Contracting Parties; new means or methods employed in realizing such operations; goods known to be subject to substantial contravention of customs legis- lation on import, export, transit or any other customs procedure.

Article 5 Delivery/Notification

At the request of the applicant authority, the requested authority shall in accordance with its lcgislation take all necessary measures in order to:

deliver all documents; '

— notify all decisions; falling within the scope ofthis Protocol to an addressee, residing or estab- lished in its territory.

Article 6

Form and substance of requests for assistance

l. Requests pursuant to the present Protocol shall be made in writing. Do- cuments necessary for the execution of such requests shall accompany the request. When required because of the urgency of the situation, oral re- quests may be accepted, but must be confirmed in writing immediately.

2. Requests pursuant to paragraph ] shall include the following information: 215

(a) the applicant authority; Prop. 1991/92:170 (b) the measure requested; - Bilaga 15 (c) the object of and the reason for the request; Protocol 11 (d) laws, rules and other legal instrumentsinvolved; (e) indications as exact and comprehensive as possible on the natural or legal persons being the target of the investigations; (t') a summary of the relevant facts, except in cases provided for in Ar- ticle 5.

3. Requests shall be submitted in an official language of the requested aut- hority or in a language acceptable to such authority.

4. If a request does not meet the formal requirements, its correction or com- pletion may be demanded; the ordering of precautionary measures may, ho- wever, take place.

Article 7

Execution of requests

]. In order to comply with a request for assistance, the requested authority or, when the latter cannot act on its own, the administrative department to which the request has been addressed by this authority, shall proceed, within its competence and resources available, as though it were acting on its own account or at the request of other authorities of that same Contracting Party, by supplying information already possessed, by carrying out appropriate en- quiries or by arranging for them to be carried out.

2. Requests for assistance will be executed in accordance with the laws, rules and other legal instruments of the requested Contracting Party.

3. Duly authorized officials of a Contracting Party may, with the agreement of the other Contracting Party involved and within the conditions laid down by the latter, obtain from the offices of the requested authority or other aut- hority for which the requested authority is responsible, information relating to the contravention of customs lcgislation which the applicant authority needs for the purposes of this Protocol.

4. Officials of a Contracting Party may, with the agreement of the other Contracting Party, be present at enquiries carried out in the latter's territory.

Article 8 Form in which information is to be communicated

I. The requested authority shall communicate results of enquiries to the ap- plicant authority in the form of documents, certified copies of documents, reports and the like.

2. The documents provided for in paragraph ] may be replaced by compute- rized information produced in any form for the same purpose.

Article 9 Prop. 1991/92:170 Exceptions to the obligation to provide assistance Bilaga 15

. . . . . . Protocol 11 1. The Contracting Parties may refuse to give assrstance as provrded for in

this Protocol, where to do so would:

(a) be likely to prejudice sovereignty, public policy (Fordre publique), security or other essential interests; or (b) involve currency or tax regulations other than regulations concer- ning customs duties; or (c) violate an industrial, commercial or professional secret.

2. Where the applicant authority asks for assistance which it would itself be unable to provide if so asked, it shall draw attention to that fact in its request. It shall then be left to the requested authority to decide how to respond to such a request.

3. lf assistance is withheld or denied, the decision and the reasons therefor must be notificd to the applicant authority without delay.

Article 10

Obligation to observe confidentiality

Any information communicated in whatever form pursuant to this Protocol shall be of a confidential nature. It shall be covered by the obligation of offi- cial seerecy and shall enjoy the protection extended to like information un- der the relevant laws applicable in the Contracting Party which received it and the corresponding provisions applying to the Community authorities.

A rticle I I

Use of information

1 . Information obtained shall be used solely for the purposes ofthis Protocol and may be used within each Contracting Party for other purposes only with the prior written consent of the administrative authority which furnished the information and shall be subject to any restrictions laid down by that autho— rity. These provisions are not applicable to information concerning offenccs relating to narcotic drugs and psychotropic substances. Such information may be communicated to other authorities directly involved in the combat of illicit drug traffic.

2. Paragraph ] shall not impcde the use of information in any judicial or administrative proceedings subsequently instituted for failure to comply with customs lcgislation.

3. The Contracting Parties may, in their records of evidence, reports and testimonies and in proceedings and charges brought before the courts, use as evidence information obtained and documents consulted in accordance with the provisions of this Protocol.

AMG/f 12 Prop. 1991/92:17() Experts and witnesses Bilaga 15

. . . . _ . Protocol 'll An offtcral of a requested authority may be authorized to appear, wrthrn the

limitations of the authorization granted, as expert or witness in judicial or administrative proceedings regarding the matters covered by this Protocol in the jurisdiction of another Contracting Party, and produce such objects, documents or authenticated copies thereof, as maybe needed for the procee- dings. The request for an appearance must indicate specifically on what mat- ter and by virtue of what title or qualification the official will be questioned.

Article 13

Assistance expenses

The Contracting Parties shall waive all claims on each other for the reimbur— sement of expenses incurrcd pursuant to this Protocol, except, as appro- priate, for expenses to experts and witnesses and to interpreters and transla- tors who are not dependent upon public services.

Article 14

Implementation

I. The management of this Protocol shall be entrusted to the central cus- toms authorities of the EFTA States, on the one hand, and the competent services of the EC Commission and, where appropriate, the customs autho- rities of the EC Member States, on the other. They shall decide on all practi- cal measures and arrangements necessary for its application, taking into con- sideration rules in the field of data protection. They may recommend to the competent bodies amendments which they consider should be made to this Protocol.

2. The Contracting Parties shall transmit to each other lists of the competent authorities appointed to act as correspondents for the purpose of the opera- tional implementation of this Protocol. As regards cases covered by Community competence, due account shall be taken in this respect of specific situations which, because of the urgency or the fact that only two countries are involved in a request or communica- tion, may require direct contacts between thc competent services of the EFTA States and of the EC Member States for the handling of requests or exchange of information. This information shall be supplemented by lists, to be revised when necessary, of officials of those services responsible for preventing, investigating and combatting contravention of customs legisla- tion. Moreover, in order to ensure the maximum efficiency of operation of this Protocol, the Contracting Parties shall take appropriate measures to ensure that the departments responsible for combatting customs fraud establish di- rect personal contacts, including when applicable at the level of local cus- toms authorities, in order to facilitate exchange of information and handling of requests.

3. The Contracting Parties shall consult each other and subsequently keep Prop. 1991/92:170 each other informed of the detailed rules of implementation which are adop- Bilaga ]5 ted in accordance with the provisions of this Article. Protocol 11

Article 15 Complementarity

1. This Protocol shall complement and not impede application of any agree- ments on mutual assistance which have been concluded or may be concluded between EC Member States and EFTA States as well as between the EFTA States. Nor shall it preclude more extensive mutual assistance granted under such agreements.

2. Without prejudice to Article 11., these agreements do not prejudice Com- munity provisions governing the communication between the competent scr- vices of the EC Commission and the customs authorities of the Member Sta- tes of any information obtained in customs matters which could be of Com- munity interest.

Bilaga 15

PROTOCOL 12

ON CONFORMITY ASSESSMENT AGREEMENTS WITH TI—IIRD COUNTRIES

Mutual recognition agreements with third countries concerning conformity assessment for products where the use ofa mark is provided for in EC legisla- tion will be negotiated on the initiative of the Community. The Community will negotiate on the basis that the third countries concerned will conclude with the EFTA States parallel mutual recognition agreements equivalent to those to be concluded with the Community. The Contracting Parties shall cooperate in accordance with the general information and consultation pro- cedures set out in the EEA Agreement. Should a difference arise in relations with third countries, it will be dealt with in accordance with the relevant pro- visions of the EEA Agreement.

Protocol 12

PROTOCOL 13 Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 ON THE NON-APPLICATION OF ANTI-DUMPING Protocol 13 AND COUNTERVAILING MEASURES

The application of Article 26 of the Agreement is limited to the areas cove- red by the provisions of the Agreement and in which the Community acquis is fully integrated into the Agreement.

Moreover, unless other solutions are agreed upon by the Contracting Par- ties, its application is without prejudice to any measures which may be intro- duced by the Contracting Parties to avoid circumvention of the following measures aimed at third countries:

anti-dumping measures; countervailing duties; — measures against illicit commercial practices attributable to third count- ”OS.

22]

PROTOCOL 14 Prop. 1991/92:170

Bilaga 15 ON TRADE IN COAL AND STEEL PRODUCTS Protocol 14 Article ]

This Protocol applies to products covered by the bilateral Free Trade Agree- ments (hcreinafter referred to as the 'Free Trade Agreements') concluded between, on the one hand, the European Coal and Steel Community and its Member States and the individual EFTA States, on the other hand, or, as the case may be, between the Member States of the European Coal and Steel Community and the respective EFTA States.

Article 2

1. The Free Trade Agreements shall remain unaffected unless otherwise provided in this Protocol. Where the Free Trade Agreements do not apply, the provisions of this Agreement arc applicable. Where the substantive pro- visions of the Free Trade Agreements continue to be applied, the institutio- nal provisions of those agreements will also be applicable.

2. Quantitative restrictions on exports, measures having equivalent effect and customs duties and charges having equivalent effect, applicable to trade within the European Economic Area, shall be abolished.

Article 3

The Contracting Parties shall not introduce any restrictions or administrative and technical regulations which would form, in trade between the Contrac- ting Parties, an impediment to the free movement of products covered by this Protocol.

Article 4

The substantive competition rules applicable to undertakings concerning products covered by this Protocol are included in Protocol 25. Secondary le- gislation is set out in Protocol 21 and Annex XIV.

Article 5

The Contracting Parties shall comply with the rules for aid to the steel indu- stry. They recognize in particular the relevance of, and accept of the Com- munity rules for aid to the steel industry as laid down in Commission Deci- sion 322/89/ECSC which expires on 31 December 1991. The Contracting Par- ties declare their commitment to integrate into the EEA Agreement new Community rules for aid to the steel industry by the entry into force of this Agreement, provided that they are substantially similar to those of the afore- mentioned act.

Article 6 Prop. 1991/921170 Bilaga 15

1. The Contracting Parties shall exchange information on markets. The Protocol 14 EFTA States shall use their best endeavours in order to ensure that steel pro- ducers, consumers and merchants provide such information.

2. The EFTA States shall use their best endeavours in order to ensure that the steel-producing undertakings established within their territories will par- ' ticipatc in annual surveys concerning investment referred to in Article 15 of Commission Decision No 3302/81/ECSC of 18 November 1981. The Cont- racting Parties will exchange, without prejudice to the requirements of busi- ness confidentiality, information on significant investment or disinvcstment projects.

3. All matters relating to the exchange ofinformation between the Contrac- ting Partics shall be covered by the general institutional provisions of this Agreement.

A rticlc 7

The Contracting Parties note that the rules oforigin laid down in Protocol 3 of the Free Trade Agreements concluded between the European Economic Community and individual EFTA States are replaced by Protocol 4 to this Agreement.

fx.) PJ U)

PROTOCOL 15

ON TRANSITIONAL PERIODS ON THE FREE MOVEMENT OF PERSONS (SWITZERLAND AND LIECHTENSTEIN)

Article ]

The provisions of the Agreement and its Annexes relating to free movement of persons between the EC Member States and EFTA States shall apply sub- ject to the transitional provisions laid down in this Protocol.

Article 2

1. Notwithstanding the provisions of Article 4, Switzerland, on the one hand, and EC Member States and other EFTA States, on the other hand, may maintain in force until 1 January 1998 with regard to nationals from EC Member States and other EFTA States and to nationals of Switzerland, re- spectively, national provisions submitting to prior authorization entry, resi- dence and employment.

2. Switzerland may maintain in force until 1 January 1998 with regard to na- tionals of EC Member States and other EFTA States quantitative limitations for new residents and seasonal workers. These quantitative limitations will be gradually reduced until the end of the transitional period.

Article 3

]. Notwithstanding the provisions of paragraph 3, Switzerland may main- tain in force until 1January 1998 national provisions limiting professional and geographical mobility of seasonal workers, including the obligation for such workers to leave the territory of Switzerland at the expiry of their seaso- nal permit for at least three months. As from 1January 1993, seasonal per- mits will be automatically renewed for seasonal workers holding a seasonal work contract on their return to the territory of Switzerland.

2. Articles 10, 11 and 12 of Regulation (EEC) No 1612/68 as listed in point 2 of Annex V to the Agreement shall apply in Switzerland with regard to seasonal workers as from 1 January 1997.

3. As from 1 January 1993 and notwithstanding the provisions of Article 2 of this Protocol, the provisions of Article 28 of the Agreement and of Annex V to the Agreement shall apply to seasonal workers in Switzerland provided that such workers have completed 30 months of seasonal employment in the territory of Switzerland within & preceding reference period of four consecu- tive years.

Article 4

Switzerland may maintain in force until: — 1 January 1996 national provisions requiring a worker who, while having

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 15

his residence in a territory other than that of Switzerland, is employed in Prop. 1991/92:170 the territory of Switzerland (frontier worker) to return each day to the Bilaga 15 territory of his residence; Protocol 15 1 January 1998 national provisions requiring a worker who, while having his residence in a territory other than that of Switzerland, is employed in the territory of Switzerland (frontier worker) to return each week to the territory of his residence; 1 January 1997 national provisions concerning the limitation of employ- ment of frontier workers within defined frontier zones; 1 January 1995 national provisions submitting to prior authorization em- ployment undertaken by frontier workers in Switzerland.

Article 5

1. Liechtenstein, on the one hand, and EC Member States and other EFTA States, on the other hand, may maintain in force until ] January 1998 with regard to nationals from EC Member States and other EFTA States and to nationals of Liechtenstein, respectively, national provisions submitting to prior authorization entry, residence and employment.

2. Liechtenstein may maintain in force until 1 January 1998 with regard to nationals of EC Member States and other EFTA States quantitative limita- tious for new residents, seasonal workers and frontier workers. These quan- titative limitations will be gradually reduced.

Article 6

1. Liechtenstein may maintain in force until ] January 1998 national provi- sions limiting professional mobility of seasonal workers, including the obli- gation of such workers to leave the territory of Liechtenstein at the expiry of their seasonal permit for at least three months. As from 1 January 1993, sea- sonal permits will be automatically renewed for seasonal workers holding a seasonal work contract on their return to the territory of Liechtenstein.

2. Articles 10, 11 and 12 of Regulation (EEC) No 1612/68 as listed in point 2 of Annex V to the Agreement shall apply in Liechtenstein with regard to residents as from 1 January 1995 and with regard to seasonal workers as from 1 January 1997.

3. The arrangements provided for in paragraph 2 shall also apply to mem- bers of the family of a self-employed person in the territory of Liechtenstein.

Article 7

Liechtenstein may maintain in force until: 1 January 1998 national provisions requiring & worker who, while having his residence in a territory other than that of Liechtenstein, is employed in the territory of Liechtenstein (frontier worker) to return each day to the territory of his residence; 1 January 1998 national provisions on restrictions on professional mobi- 225 lity and access to professions for all categories of workers; 15 Riksdagen 1991/92. ] saml. .er70. Bil. 15

— 1 January 1995 national provisions on restrictions on access to professio- nal activities with regard to self-employed persons having their residence in the territory of Liechtenstein. Such restrictions may be upheld until 1 January 1997 with regard to self-employed persons having their residence in a territory other than that of Liechtenstein.

Article 8 ,

1. Other than the limitations set out in Articles 2 to 7, Switzerland and Liechtenstein shall not introduce any new restrictive measures concerning entry, employment and residence of workers and self—employed persons as of the date of signature of the Agreement.

2. Switzerland and Liechtenstein shall take all necessary measures so that during the transitional periods nationals of EC Member States and of other EFTA States may take up available employment in the territory of Switzer- land and Liechtenstein with the same priority as nationals of Switzerland and Liechtenstein, respectively.

Article 9

1. As from 1January 1996 the Contracting Parties shall examine the results of the application of the transitional periods as set out in Articles 2 to 4. On completion of this examination the Contracting Parties may, on the basis of new data and with a view to a possible shortening of the transition period, propose provisions intended to adjust the transitional periods.

2. At the end of the transitional period for Liechtenstein the transitional measures shall be jointly reviewed by the Contracting Parties, duly taking into account the specific geographic situation of Liechtenstein.

A nicle 10

During transitional periods, existing bilateral arrangements will continue to apply unless provisions which are more favourable in their effect to citizens of the EC Member States and EFTA States result from the Agreement.

A rticle ] ]

For the purposes of this Protocol, the terms "'seasonal worker' and ”frontier worker” contained therein shall have the meaning as defined by the national lcgislation of Switzerland and Liechtenstein, respectively. at the time of sig— nature of the Agreement.

Prop. 1991/92:17()

Bilaga 15 Protocol 15

PROTOCOL 16 Prop. 1991/92:170 ON MEASURES IN THE FIELD OF SOCIAL 223351 6 SECURITY RELATED TO TRANSITIONAL PERIODS

ON THE FREE MOVEMENT OF PERSONS

(SWITZERLAND AND LIECHTENSTEIN)

Article ]

For the purposes of applying this Protocol and Regulation (EEC) No 1408/71 of 14 June 1971 on the application of social security schemes to employed persons, to self-employed persons and to members of their families moving within the Community (OJ No L 149, 5.7.1971, p.416), 'scasonal worker” Shall mean, as regards Switzerland and Liechtenstein, any worker who is a national of an EC Member State or another EFTA State and who is the hol- der of a seasonal permit in the sense of the national lcgislation of Switzerland and Liechtenstein, respectively, for a maximum period of nine months.

Article 2

During the period ofvalidity of the permit, the seasonal worker shall be en- titled to unemployment benefits according to Swiss and Liechtenstein legis- lation, respectively, under the same conditions as a national of Switzerland and Liechtenstein, respectively, and according to the provisions of Regula- tion (EEC) No 1408/71.

Am'cle 3

Part of the unemployment contributions paid by seasonal workers shall be reimbursed by Switzerland and Liechtenstein, respectively, to the States of residence of these workers according to the following procedure:

(a) For each State, the total amount of contributions shall be established according to the number of seasonal workers who are nationals of this State and present in Switzerland and Liechtenstein, respecti- vely, at the end of August, to the average length of the season, to the wages and to the rates of contribution to Swiss and Liechtenstein unemployment insurance, respectively (shares of the employer and of the worker). (b) The amount reimbursed to each State shall correspond to fifty per cent of the total amount of the contributions, calculated according to subparagraph (a). (C) The reimbursement shall be made only when the total number of seasonal workers residing in the State concerned exceeds, during the accounting period, five hundred as regards Switzerland or fifty as regards Liechtenstein.

Article 4

The provisions on the reimbursement of unemployment contributions con- 227 tained in the conventions on unemployment insurance concluded by Switzer-

land with France (Convention of 14 December 1978), Italy (Convention of Prop. 1991/92:17() 12 December 1978)', the Federal Republic of Germany (Convention of 17 Bilaga 15 November 1982), Austria (Convention of 14 December 1978) and the Princi— Protocol 16 pality of Liechtenstein (Convention of 15 January 1979), shall continue to apply during the transitional periods.

Article 5

The validity of this Protocol shall be limited to the length of the transitional periods as defined in Protocol 15.

1To be examined in the light of current bilateral discussions between Italy and Switzer- 228 land.

PROTOCOL 17 Prop. 1991/92:170 CONCERNING ARTICLE 34 Bllaga 15

Protocol 17 1. Article 34 of the Agreement shall not prejudge the adoption of legislation or the application of any measures by the Contracting Parties concerning third country access to their markets.

Any lcgislation in a field which is governed by the Agreement shall be dealt with according to the procedures laid down in the Agreement and the Contracting Parties shall endeavour to elaborate corresponding EEA rules.

In all other cases the Contracting Parties shall inform the EEA Joint Com- mittee of the measures and, whenever necessary, endeavour to adopt provi- sions to ensure that the measures are not circumvented through the territory of the other Contracting Parties.

If no agreement can be reached on such rules or provisions, the Contrac- ting Party concerned may take measures necessary to prevent circumven- tion.

2. For the definition of the beneficiaries of the rights derived from Article 34 , Title ] of the General Programme for the abolition of restrictions on freedom of establishment (OJ 2, 15.1.1962, p.36/62) shall apply with the same legal effect as within the Community. '

PROTOCOL 18 ON INTERNAL PROCEDURES FOR THE IMPLEMENTATION OF ARTICLE 43

For the Community, the procedures to be followed for the implementation of Article 43 of the Agreement are set out in the Treaty establishing the European Economic Community.

For the EFTA States, the procedures are set out in the Agreement on a Standing Committee of the EFTA States and will cover the following ele- ments:

An EFTA State which intends to take measures in accordance with Article 43 of the Agreement shall in good time give notice thereof to the standing committee of the EFTA States.

However, in case of secrecy or urgency, notice shall be given to the other EFTA States and to the standing committee of the EFTA States at the latest by the date of entry into force of the measures.

The standing committee of the EFTA States shall examine the situation and deliver an opinion regarding the introduction of the measures. It shall keep the situation under review, and may at any time make, by majority vote, recommendations regarding the possible amendment, suspension or abolition of the measures introduced or regarding any other measures to as- sist the EFTA State concerned to overcome its difficulties.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 18

PROTOCOL 19 Prop. 1991/92:170 Bll' 7 15 ON MARITIME TRANSPORT ] ””a

Protocol 19

The Contracting Parties shall not apply between themselves the measures referred to in Council Regulations (EEC)/4057/86 (OJ No L 378, 31 .12.1986, p.14) and (EEC)4058/86 (OJ No L 378, 31.12.1986, p.21) and Council Deci- sion 83/573/EEC (OJ No L 332, 28.11.1983, p.37) or any other similar mea- sures, provided that the acquis on maritime transport included in the Agree- ment is fully implemented.

The Contracting Parties will coordinate their actions and measures to- wards third countries and third country companies in the area of maritime transport according to the following provisions:

1. If a Contracting Party decides to monitor the activities of certain third countries in the field of cargo shipping it shall inform the EEA Joint Com- mittee and may propose to other Contracting Parties that they participate in this action.

2. If a Contracting Party decides to make diplomatic representations to a third country in response to a restriction or a threat to restrict free access to cargocs in ocean trades, it shall inform the EEA Joint Committee. The other Contracting Parties may decide to join in such diplomatic representations.

3. If any of the Contracting Parties intends to take measures or action against a third country and/or third country shipowners in order to respond inter alia to unfair pricing practices by certain third country shipowners enga- ged in international cargo liner shipping or to restrictions or threats to re- strict free access to cargocs in ocean trades, it shall inform the EEA Joint Committee. Whenever appropriate, the Contracting Party initiating the pro- cedures may request the other Contracting Parties to cooperate in these pro- cedures.

The other Contracting Parties may decide to take the same measures or actions for their own jurisdictions. Where measures or actions taken by a Contracting Party are evaded through the territory of other Contracting Par- ties which have not adopted such measures or actions, the Contracting Party whose measures or actions are evaded may take appropriate measures to re- medy the situation.

4. If any of the Contracting Parties intends to negotiate cargo-sharing arran- gements as described in Articles 5(1) and 6 of Council Regulation No (EEC)4055/86 (OJ No L 378, 31.12.1986, p.1) or to extend the provisions of this Regulation to nationals of a third country as foreseen in Article 7 the- reof, it shall inform the EEA Joint Committee. If one or more of the other Contracting Parties object to the intended ac- tion, a satisfactory solution will be sought within the EEA Joint Committee. If the Contracting Parties do not reach agreement, appropriate measures may be taken . If no other means are available, such measures may include the revocation between Contracting Parties of the principle of freedom to provide maritime transport services, established in Article 1 of the Regula- tion. 231

5. Whenever possible, the information referred to in paragraphs 1 to 4 shall Prop. 1991/92:170 be given in good time to allow thc Contracting Parties to coordinate their Bilaga 15 actions. Protocol 19

6. At the request of a Contracting Party, consultations shall take place bet- ween Contracting Parties on questions concerning shipping matters and dealt with in international organizations and on the various aspects of devel- opment which have taken place in relations between Contracting Parties and third countries in shipping matters, and on the functioning of bilateral or multilateral agreements concluded in this sphere.

PROTOCOL 20 ' Prop. 1991/92:170 B'l ON ACCESS TO INLAND WATERWAYS * aga 15

Protocol 20 1. Mutual right of access shall be granted by each of the Contracting Parties to each other's inland waterways. In the case of the Rhine and the Danube, the Contracting Parties will take all necessary steps to reach simultaneously the objective of equal access and freedom of establishment in the area of inland waterways.

2. Arrangements to ensure reciprocal equal access to inland waterways wit- hin the territory of the Contracting Parties for all Contracting Parties shall be elaborated within the international organizations concerned by 1 January 1996, taking into account the obligations under relevant multilateral Agree- ments.

3. All relevant "acquis” in inland waterways shall apply as of the entry into force of the Agreement to those EFTA States which have, at that time, ac- cess to Community inland waterways, and to the other EFTA States as soon as they obtain the right of equal access. However, Article 8 of Regulation (EEC) No 1101/89 of 27 April 1989 (OJ No L 116, 28.4.1989, p.25), as adapted for the purposes of the Agreement, shall become applicable to such inland waterway vessels from the latter EFTA States which are brought into service after 1 January 1993 as soon as these States obtain access to the inland waterways of the Community.

PROTOCOL 21

ON THE IMPLEMENTATION OF COMPETITION RULES APPLICABLE TO UNDERTAKIN GS

Article ]

The EFTA Surveillance Authority shall, in an agreement between the EFTA States, bc entrusted with equivalent powers and similar functions to those of the EC Commission, at the time of the signature of the Agreement, for the application of the competition rules of the Treaty establishing the European Economic Community and the Treaty establishing the European Coal and Steel Community, enabling the EFTA Surveillance Authority to give effect to the principles laid down in Articles 1 (2) (e) and 53 to 60 of the Agree- ment, and in Protocol 25.

The Community shall, where necessary, adopt the provisions giving effect to the principles laid down in Articles 1 (2) (e) and 53 to 60 of the Agree- ment, and in Protocol 25, in order to ensure that the EC Commission has equivalent powers and similar functions under this Agreement to those which it has, at the time of the signature of the Agreement, for the applica— tion of the competition rules of the Treaty establishing the European Econo- mic Community and the Treaty establishing the European Coal and Steel Community.

Article 2

If, following the procedures set out in Part VII of the Agreement, new acts for the implementation of Articles 1 (2) (e) and 53 to 60 and of Protocol 25, or on amendments of the acts listed in Article 3 of this Protocol are adopted, corresponding amendments shall be made in the agreement setting up the EFTA Surveillance Authority so as to ensure that the EFTA Surveillance Authority will be entrusted simultaneously with equivalent powers and simi- lar functions to those of the EC Commission.

Article 3

1. In addition to the acts listed in Annex XIV, the following acts reflect the powers and functions of the EC Commission for the application of the com- petition rules of the Treaty establishing the European Economic Commu-

nity:

Control of concentrations

1. 389 R 4064: Articles 6 to 25 of Council Regulation (EEC) No 4064/89 of 21 December 1989 on the control of concentrations between undertakings (OJ No L 395, 30.12.1989, p.1), as corrected by OJ No L 257, 21.9.1990, p.13

2. 390 R 2367: Commission Regulation (EEC) No 2367/90 of 25 July 1990 on the notifications, time limits and hearings provided for in Council Regula-

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 21

tion (EEC) No 4064/89 on the control of concentrations between underta- Prop. 1991/92:170 kings (OJ NO L 219, 14.8.1990, p.5) Bilaga 15 Protocol 21

General procedural rules

3. 362 R 0017: Council Regulation No 17/62 of 6 February 1962. First Regu- lation implementing Articles 85 and 86 of the Treaty (OJ No 13, 21.2.1962, p.204/62), as amended by:

362 R 0059: Regulation No 59/62 of 3 July 1962 (OJ No 58, 10.7.1962, p.1655/62) 363 R 0118: Regulation No 118/63 of 5 November 1963 (OJ No 162, 7.11.1963, p.2696/63) 371 R 2822: Regulation (EEC) No 2822/71 of 20 December 1971 (OJ No L 285, 29.12.1971, p.49) 1 72 B: Act concerning the conditions of Accession and Adjustments to the Treaties — Accession to the European Communities of the Kingdom of Denmark, Ireland and the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland (OJ No L 73, 27.03.1972, p.92) 1 79 H: Act concerning the conditions of Accession and Adjustments to the Treaties — Accession to the European Communities of the Hellenic Republic (OJ No L 291, 19.11.1979, p.93) — 1 85 I: Act concerning the conditions of Accession and Adjustments to the Treaties Accession to the European Communities of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic (OJ No L 302, 15.11.1985, p. 165)

4. 362 R 0027: Commission Regulation No 27/62 of 3 May 1962. First Regu- lation implementing Council Regulation No 17 of 6 February 1962 (Form, content and other details concerning applications and notifications) (OJ No "35, 10.5.1962, p.1118/62), as amended by:

— 368 R 1133: Regulation (EEC) N01133/68 of 26 July 1968 (OJ No L 189, 1.8.1968, p.1) — 375 R 1699: Regulation (EEC) No 1699/75 of2 July 1975 (OJ No L 172, 3.7.1975, p.11) 1 79 H: Act concerning the conditions of Accession and Adjustments to the Treaties —— Accession to the European Communities of the Hellenic Republic (OJ No L 291, 19.11.1979, p.94) — 385 R 2526: Regulation (EEC) No 2526/85 of 5 August 1985 (OJ No L 240, 7.9.1985, p.1) - 1 85 I: Act concerning the conditions of Accession and Adjustments to the Treaties Accession to the European Communities of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic (OJ No L 302, 15.11.1985, p. 166)

5. 363 R 0099: Commission Regulation No 99/63 of 25 July 1963 on the hea— rings provided for in Article 19 (1) and (2) of Council Regulation (EEC) No 17/62 (OJ No 127, 20.8.1963, p.2268/63)

Transport

6. 362 R 0141: Council Regulation No 141/62 of 26 November 1962 exemp- ting transport from the application of Council Regulation No 17 amended by Regulations Nos 165/65/EEC and 1002/67/EEC (OJ No 124, 28.11.1962, p.2751/62)

7. 368 R 1017: Article 6 and Articles 10 to 31 of Council Regulation (EEC) No 1017/68 of 19 July 1968 applying rules of competition to transport by rail, road and inland waterway (OJ No L 175, 23.7.1968, p.1)

8. 369 R 1629: Commission Regulation (EEC) No 1629/69 of 8 August 1969 on the form, content and other details of complaints pursuant to Article 10, applications pursuant to Article 12 and notifications pursuant to Article 14 (1) of Council Regulation (EEC) No 1017/68 of 19 July 1968 (OJ No L 209, 21.8.1969, p.1)

9. 369 R 1630: Commission Regulation (EEC) No 1630/69 of 8 August 1969 on the hearings provided for in Article 26 (1) and (2) of Council Regulation (EEC) No 1017/68 of 19 July 1968 (OJ No L 209, 21.8.1969, p.11)

10. 374 R 2988: Council Regulation (EEC) No 2988/74 of 26 November 1974 concerning limitation periods in proceedings and the enforcement of sanc- tions under the rules of the European Economic Community relating to transport and competition ( OJ No L319, 29.11.1974, p.1)

11. 386 R 4056: Section 11 of Council Regulation (EEC) No 4056/86 of 22December 1986 laying down detailed rules for the application of Articles 85 and 86 of the Treaty to maritime transport (OJ No L 378, 31.12.1986, p.4)

12. 388 R 4260: Commission Regulation (EEC) No 4260/88 of 16 December 1988 on the communications, complaints and applications and the hearings provided for in Council Regulation (EEC) No 4056/86 laying down detailed rules for the application of Articles 85 and 86 of the Treaty to maritime trans- port (OJ No L 376, 31.12.1988, p.1)

13. 387 R3975: Council Regulation (EEC) No 3975/87 of 14 December 1987 laying down the procedure for the application of the rules on competition to undertakings in the air transport sector (OJ No L 374, 31.12.1987, p.1), as amended by:

— 391 R 1284: Council Regulation (EEC) No 1284/91 of 14 May 1991 (OJ No L122, 17.5.1991, p.2)

14. 388 R 4261: Commission Regulation (EEC) No 4261/88 of 16 December 1988 on the form, content and other details of complaints and of applica- tions, and the hearings provided for in Council Regulation (EEC) No 3975/87 laying down the procedure for the application of the rules of compe- tition to undertakings in the air transport sector (OJ No L 376, 31.12.1988, p.10)

2. In addition to the acts listed in Annex XIV, the following acts reflect the powers and functions of the EC Commission for the application of the

Prop. 1991/921170 Bilaga 15 Protocol 21

competition rules of the Treaty establishing the European Coal and Steel Prop. 1991/92:170 Community (ECSC): Bilaga 15

3. 354 D 7026: High Authority Decision No 26/54 of 6 May 1954 laying down in implementation of Article 66 (4) of the Treaty a regulation concerning in- formation to be furnished (OJ of the European Coal and Steel Community No 9, 11.5.1954, p.350/54)

4. 378 S 0715: Commission Decision No 715/78/ECSC of 6 April 1978 con- cerning limitation periods in proceedings and the enforcement of sanctions under the Treaty establishing the European Coal and Steel Community (OJ No L 94, 8.4.1978, p.22)

5. 384 S 0379: Commission Decision No 379/84/ECSC of 15 February 1984 defining the powers of officials and agents of the Commission instructed to carry out the checks provided for in the ECSC Treaty and decisions taken in application thereof (OJ No L 46, 16.2.1984, p.23)

Article 4

1. Agreements, decisions and concerted practices of the kind described in Article 53 (1) which come into existence after the entry into force of the Ag- reement and in respect of which the parties seek application of Article 53 (3) shall be notificd to the competent surveillance authority pursuant to Article 56, Protocol 23 and the rules referred to in Articles 1 to 3 of this Protocol. Until they have been notificd, no decision in application of Article 53 (3) may be taken.

2. Paragraph 1 shall not apply to agreements, decisions and concerted practices where:

(a) the only parties thereto are undertakings from one EC Member State or from one EFTA State and the agreements, decisions or concerted practices do not relate either to imports or to exports bet- ween Contracting Parties; (b) not more than two undertakings are party thereto, and the agree- ments only: (i) restrict the freedom of one party to the contract in determining the prices or conditions of business upon which the goods which he has obtained from the other party to the contract may be resold; or

(ii) impose restrictions on the exercise of the rights of the assignee or user of industrial property rights — in particular patents, ut- ility models, designs or trademarks or of the person entitled under a contract to the assignment, or grant, of the right to use a method of manufacture or knowledge relating to the use and to the application of industrial processes;

(c) they have as their sole object: 237

(i) the development or uniform application of standards or types; Prop. 1991/922170

or Bilaga 15 (ii) joint research or development; or ' Protocol 21 (iii) spccialization in the manufacture of products including agree-

ments necessary for achieving this: where the products which are the subject of spccialization do not, in a substantial part of the territory covered by the Agree- ment, represent more than 15 per cent of the volume of busi- ness done in identical products or those considered by consu- mers to be similar by reason of their characteristics, price and use; and

where the total annual turnover of the participating underta- kings does not exceed ECU 200 million.

These agreements, decisions and concerted practices may be notificd to the competent surveillance authority pursuant to Article 56, Protocol 23 and the rules referred to in Articles 1 to 3 of this Protocol.

Ar1icle 5

1. Agreements, decisions and concerted practices of the kind described in Article 53 (1) which are in existence at the date of entry into force of the Agreement and in respect of which the parties seek application of Article 53 (3) shall be notified to the competent surveillance authority pursuant to the provisions in Article 56, Protocol 23 and the rules referred to in Articles 1 to 3 of this Protocol within six months of the date of entry into force of the Agreement.

2. Paragraph 1 shall not apply to agreements, decisions or concerted practi- ces of the kind described in Article 53 (1) of the Agreement and falling under Article 4 (2) of this Protocol; these may be notified to the competent surveil- lance authority pursuant to Article 56, Protocol 23 and the rules referred to in Articles 1 to 3 of this Protocol.

Article 6

The competent surveillance authority shall specify in its decisions pursuant to Article 53 (3) the date from which the decisions shall take effect. That date may be earlier than the date of notification as regards agreements, deci— sions of associations of undertakings or concerted practices falling under Ar- ticles 4 (2) and 5 (2) of this Protocol, or those falling under Article 5 (1) of this Protocol which have been notificd within the time limit specified in Ar- ticle 5 (1).

Article 7

1. Where agreements, decisions or concerted practices of the kind described in Article 53 (1) which are in existence at the date of entry into force of the Agreement and notificd within the time limits specified in Article 5 (1) of 238

this Protocol do not satisfy the requirements of Article 53 (3) and the under- Prop. 1991/92:17() takings or associations of undertakings concerned cease to give effect to Bilaga 15 them or modify them in such & manner that they no longer fall under the Protocol 21 prohibition contained in Article 53 (1) or that they satisfy the requirements of Article 53 (3), the prohibition contained in Article 53 (1) shall apply only for a period fixed by the competent surveillance authority. A decision by the competent surveillance authority pursuant to the foregoing sentence shall not apply as against undertakings and associations of undertakings which did not expressly consent to the notification.

2. Paragraph 1 shall apply to agreements, decisions or concerted practices falling under Article 4 (2) of this Protocol which are in existence at the date of entry into force of the Agreement if they are notificd within six months after that date.

Anicle 8

Applications and notifications submitted to the EC Commission prior to the date of entry into force of the Agreement shall be deemed to comply with the provisions on application and notification under the Agreement.

The competent surveillance authority pursuant to Article 56 of the Agree- ment and Article 10 of Protocol 23 may require a duly completed form as prescribed for the implementation of the Agreement to be submitted to it within such time as it shall appoint. In that event, applications and notifica- tions Shall be treated as properly made only if the forms are submitted within the prescribed period and in accordance with the provisions of the Agree- ment.

Anicle 9

Fines for infringement of Article 53 (1) shall not be imposed in respect of any act prior to notification of the agreements, decisions and concerted prac- tices to which Articles 5 and 6 of this Protocol apply and which have been notified within the period specified therein.

Article 10

The Contracting Parties shall ensure that the measures affording the neces- sary assistance to officials of the EFTA Surveillance Authority and the EC Commission, in order to enable them to make their investigations as fore- seen under the Agreement, are taken within six months of the entry into force of the Agreement.

Article I I

As regards agreements, decisions and concerted practices already in exis- tence at the date of entry into force of the Agreement which fall under Ar- ticle 53 (1), the prohibition in Article 53 (1) shall not apply where the agree- ments, decisions or practices are modified within six months from the date 239

of entry into force of the Agreement so as to fulfil the conditions contained Prop. 1991/92:170 in the block exemptions provided for in Annex XIV. Bilaga 15

Protocol 21 Article 12

As regards agreements, decisions of associations of undertakings and con- certed practices already in existence at the date of entry into force of the Agreement which fall under Article 53 (1), the prohibition in Article 53 (1) shall not apply, from the date of entry into force of the Agreement, where the agreements, decisions or practices are modified within six months from the date of entry into force of the Agreement so as not to fall under the prohi- bition of Article 53 (1) any more.

Article 13

Agreements, decisions of associations of undertakings and concerted practi- ces which benefit from an individual cxemption granted under Article 85 (3) of the Treaty establishing the European Economic Community before the entry into force of the Agreement shall continue to be exempted as regards the provisions of the Agreement, until their date of expiry as provided for in the decisions granting these exemptions or until the EC Commission other- wise decides, whichever date is the earlier.

PROTOCOL 22 Prop. 1991/92:170

. _ Bilaga 15 CONCERNING THE DEFINITION OF Protocol 22

,UNDERTAKING' AND ”TURNOVER, (ARTICLE 56)

A rticle ]

For the purposes of the attribution of individual cases pursuant to Article 56 of the Agreement, an 'undcrtaking shall be any entity carrying out activities of & commercial or economic nature.

Article 2

'Turnover' within the meaning of Article 56 of the Agreement shall comprise the amounts derived by the undertakings concerned, in the territory covered by the Agreement, in the preceding financial year from the sale of products and the provision of services falling within the undertaking's ordinary scope of activities after deduction of sales rebates and of value added tax and other taxes directly related to turnover.

Article3 In place of turnover, the following shall be used:

(a) for credit institutions and other financial institutions, their total as- sets multiplied by the ratio between loans and advances to credit institutions and customers in transactions with residents in the terri- tory covered by the Agreement and the total sum of those loans and advances; (b) for insurance undertakings, the value of gross premiums received from residents in the territory covered by the Agreement, which shall comprise all amounts received and receivable in respect of in— surance contracts issued by or on behalf of the insurance underta— kings, including also outgoing reinsurance premiums, and after de- duction of taxes and parafiscal contributions or levies charged by reference to the amounts of individual premiums or the total value of premiums.

Article 4

1. In derogation from the definition of the turnover relevant for the applica- tion of Article 56 of the Agreement, as contained in Article 2 of this Proto- col, the relevant turnover shall be constituted:

(a) as regards agreements, decisions of associations of undertakings and concerted practices related to distribution and supply arrange- ments between non-competing undertakings, of the amounts deri- ved from the sale of goods or the provision of services which are the subject matter of the agreements, decisions or concerted practices, and from the other goods or services which are considered by users 241

to be equivalent in view of their characteristics, price and intended Prop. 1991/921170 use; Bilaga 15 (b) as regards agreements, decisions of associations of undertakings Protocol 22 and concerted practices related to arrangements on transfer of tech- nology between non-competing undertakings, of the amounts deri- ved from the sale of goods or the provision of services which result from the technology which is the subject matter of the agreements, decisions or concerted practices, and of the amounts derived from the sale of those goods or the provision of those services which that technology is designed to improve or replace.

2. However, where at the time of the coming into existence of arrangements as described in paragraph .] (a) and (b) turnover as regards the sale of goods or the provision of services is not in evidence, the general provision as contai- ned in Article2 shall apply.

Article 5

]. Where individual cases concern products falling within the scope of appli- cation of Protocol 25, the relevant turnover for the attribution of those cases shall be the turnover achieved in these products.

2. Where individual cases concern products falling within the scope of appli- cation of Protocol 25 as well as products or services falling within the scope of application of Articles 53 and 54 of the Agreement, the relevant turnover is determined by taking into account all the products and services as provided for in Article2 .

PROTOCOL 23 Prop. 1991/92:170

' B'l' 15 CONCERNING THE COOPERATION BETWEEN Pioiiioi 23 THE SURVEILLANCE AUTHORITIES (ARTICLE 58) GENERAL PRINCIPLES Article I

The EFTA Surveillance Authority and the EC Commission shall exchange information and consult each other on general policy issues at the request of either of the surveillance authorities.

The EFTA Surveillance Authority and the EC Commission, in accordance with their internal rules, respecting Article 56 of the Agreement and Proto- col 22 and the autonomy of both sides in their decisions, shall cooperate in the handling of individual cases falling under Article 56 (1) (b) and (c), (2), second sentence and (3), as provided for in the provisions below.

For the purposes of this Protocol, the term 'territory of a surveillance aut- hority' shall mean for the EC Commission the territory of the EC Member States to which the Treaty establishing the European Economic Community or the Treaty establishing the European Coal and Steel Community, as the case may be, applies, upon the terms laid down in those Treaties, and for the EFTA Surveillance Authority the territories of the EFTA States to which the Agreement applies.

THE INITIAL PHASE OF THE PROCEEDINGS Article 2

In cases falling under Article 56 (1) (b) and (c), (2), second sentence and (3) of the Agreement, the EFTA Surveillance Authority and the EC Commis- sion shall without undue delay forward to each other notifications and com- plaints to the extent that it is not apparent-that these have been addressed to both surveillance authorities. They shall also inform each other when ope- ning ex officio procedures.

The surveillance authority which has received information as provided for in the first subparagraph may present its comments thereon within 40 wor- king days of its receipt.

Article 3

The competent surveillance authority shall, in cases falling under Article 56 (1) (b) and (c), (2), second sentence and (3) of the Agreement, consult the other surveillance authority when: — publishing its intention to give a negative clearance; publishing its intention to take a decision in application of Article 53 (3);

or — addressing to the undertakings or associations of undertakings concerned

its statement of objections. The other surveillance authority may deliver its comments within the time limits set out in the abovementioned publication or statement of objections. 243

Bilaga 15

Observations received from the undertakings concerned or third parties shall be transmitted to the other surveillance authority.

A Hide 4

In cases falling under Article 56 (1) (b) and (e), (2), second sentence and (3) of the Agreement. the competent surveillance authority shall transmit to the other surveillance authority the administrative letters by which a file is closed or a complaint rejected.

A r1icle 5

In cases falling under Article 56 (1) (b) and (c), (2), second sentence and (3) of the Agreement, the competent surveillance authority shall invite the other surveillance authority to be represented at hearings of the undertakings con- cerned. The invitation shall also extend to the States falling within the com- petence of the other surveillance authority.

ADVISORY COMMI'ITEES Article ()

In cases falling under Article 56 (1) (h) and (0), (2), second sentence and (3) of the Agreement, the competent surveillance authority shall, in due time, inform the other surveillance authority of the date of the meeting of the Ad- visory Committee and transmit the relevant documentation.

All documents forwarded for that purpose from the other surveillance aut- hority shall be presented to the Advisory Committee of the surveillance aut- hority which is competent to decide on a case in accordance with Article 56 together with the material sent out by that surveillance authority.

Each surveillance authority and the States falling within its competence shall be entitled to be present in the Advisory Committees of the other sur- veillance authority and to express their views therein; they shall not have, however, the right to vote.

REQUEST FOR DOCUMENTS AND THE RIGHT TO MAKE ()BSERVATIONS

Article 7

In cases falling under Article 56 (1) (b) and (c), (2), second sentence and (3) of the Agreement, the surveillance authority which is not competent to de- cide on a case in accordance with Article 56 may request at all stages of the proceedings copies of the most important documents lodged with the compe- tent surveillance authority for the purpose of establishing the existence of infringements of Articles 53 and 54 or of obtaining a negative clearance or cxemption, and may furthermore. before a final decision is taken, make any observations it considers appropriate.

ADMINISTRATIVE ASSISTANCE Prop. 1991/921170 Article 8 Bilaga 15

. . . . . _ _ Protocol 23 l. When sending a request for information toan undertaking or assoctation

of undertakings located within the territory of the other surveillance autho- rity, the competent surveillance authority, as defined in Article 56 of the Ag- reement, shall at the same time forward a copy of the request to the other surveillance authority.

2. Where an undertaking or association of undertakings does not supply the information requested within the time limit fixed by the competent surveil- lance authority, or supplies incomplete information, the competent surveil- lance authority shall by decision require the information to be supplied. In the case of undertakings or associations of undertakings located within the territory of the other surveillance authority, the competent surveillance aut- hority shall forward a copy of that decision to the other surveillance autho- rity.

3. At the request of the competent surveillance authority, as defined in Ar- ticle 56 of the Agreement, the other surveillance authority shall, in accor- dance with its internal rules, undertake investigations within its territory in cases where the competent surveillance authority so requesting considers it to be necessary.

4. The competent surveillance authority is entitled to be represented and take an active part in investigations carried out by the other surveillance aut- hority in respect of paragraph 3.

5. All information obtained during such investigations on request shall be transmitted to the surveillance authority which requested the investigations immediately after their finalization.

6. Where the competent surveillance authority, in cases falling under Ar- ticle 56 (1) (h) and (c), (2), second sentence and (3) of the Agreement, car- ries out investigations within its territory, it shall inform the other surveil- lance authority of the fact that such investigations have taken place and, on request, transmit to that authority the relevant results of the investigations.

Article 9

"1. Information acquired as a result of the application of this Protocol shall be used only for the purpose of procedures under Articles 53 and 54 of the Agreement.

2. The EC Commission, the EFTA Surveillance Authority, the competent authorities of the EC Member States and the EFTA States, and their officials and other servants shall not disclose information acquired by them as a result of the application of this Protocol and of the kind covered by the obligation of professional secrecy.

3. Rules on professional secrecy and restricted use of information provided for in the Agreement or in the lcgislation of the Contracting Parties shall not 245 prevent exchange of information as set out in this Protocol.

Article 10 Prop. 1991/92:170

1. Undertakings shall, in cases of notifications of agreements, address the Bilaga 15 notification to the competent surveillance authority in accordance with Ar- Protocol 23 ticle 56 of the Agreement. Complaints may be addressed to either surveil-

lance authority.

2. Notifications or complaints addressed to the surveillance authority which, pursuant to Article 56, is not competent to decide on a given case shall be transferred without delay to the competent surveillance authority.

3. If, in the preparation or initiation of ex officio proceedings, it becomes apparent that the other surveillance authority is competent to decide on a case in accordance with Article 56 of the Agreement, this case shall be trans- ferred to the competent surveillance authority.

4. Once a case is transmitted to the other surveillance authority as provided for in paragraphs 2 and 3, a retransmission of the case may not take place. A transmission of a case may not take place after the publishing of the inten- tion to give a negative clearance, the publishing of the intention to take a decision in application of Article 53 (3) of the Agreement, the addressing to undertakings or associations of undertakings concerned of the statement of objections or the sending of a letter informing the applicant that there are insufficient grounds for pursuing the complaint.

Article ]]

The date of submission of an application or notification shall be the date on which it is received by the EC Commission or the EFTA Surveillance Autho- rity, regardless of which of these is competent to decide on the case under Article 56 of the Agreement. Where, however, the application or notifica- tion is sent by registered post, it shall be deemed to have been received on the date shown on the postmark of the place of posting.

LANGUAGES A rticle 12

Undertakings shall be entitled to address and be addressed by the EFTA Sur- veillance Authority and the EC Commission in an official language of an EFTA State or the European Community which they choose as regards noti- fications, applications and complaints. This shall also cover all instances of a proceeding, whether it be opened on notification, application or complaint or cx officio by the competent surveillance authority.

PROTOCOL 24 Prop. 1991/92:170

B'l' l ON COOPERATION IN THE FIELD OF CONTROL OF P;;iiofm CONCENTRATIONS ' GENERAL PRINCIPLES Article 1

1. The EFTA Surveillance Authority and the EC Commission shall ex- change information and consult each other on general policy issues at the request of either of the surveillance authorities.

2. In cases falling under Article 57 (2) (a), the EC Commission and the EFTA Surveillance Authority shall cooperate in the handling of concentra- tions as provided for in the provisions set out below.

3. For the purposes of this Protocol, the term ”territory of a surveillance authority” shall mean for the EC Commission the territory of the EC Mem- ber States to which the Treaty establishing the European Economic Commu- nity or the Treaty establishing the European Coal and Steel Community, as the case may be, applies, upon the terms laid down in those Treaties, and for the EFTA Surveillance Authority the territories of the EFTA States to which the Agreement applies.

Article 2

1. Cooperation shall take place, in accordance with the provisions set out in this Protocol, where:

(a) the combined turnover of the undertakings concerned in the terri- tory of the EFTA States equals 25 per cent or more of their total turnover within the territory covered by the Agreement; or (b) each of at least two of the undertakings concerned has a turnover exceeding ECU 250 million in the territory of the EFTA States; or (c) the concentration is liable to create or strengthen a dominant posi- tion as a result of which effective competition would be significantly impeded in the territories of the EFTA States or a substantial part thereof. 2. Cooperation shall also take place where:

(a) the concentration threatens to create or strengthen a dominant po- sition as a result of which effective competition would be signifi- cantly impeded on a market within an EFTA State which presents all the characteristics of a distinct market, be it a substantial part of the territory covered by this Agreement or not; or (b) an EFTA State wishes to adopt measures to protect legitimate inte- rests as set out in Article 7.

INITIAL PHASE OF THE PROCEEDINGS Article 3

1. The EC Commission shall transmit to the EFTA Surveillance Authority c0pies of notifications of the cases referred to in Article 2 (1) and (2) (a) within three working days and, as soon as possible, copies of the most impor- tant documents lodged with or issued by the EC Commission.

2. The EC Commission shall carry out the procedures set out for the imple- mentation of Article 57 of the Agreement in close and constant liaison with the EFTA Surveillance Authority. The EFTA Surveillance Authority and EFTA States may express their views upon those procedures. For the purpo- ses of Article 6 of this Protocol, the EC Commission shall obtain information from the competent authority of the EFTA State concerned and give it the opportunity to make known its views at every stage of the procedures up to the adoption of a decision pursuant to that Article. To that end, the EC Commission shall give it access to the file.

HEARINGS Article 4

In cases referred to in Article 2 (1) and (2) (a), the EC Commission shall invite the EFTA Surveillance Authority to be represented at the hearings of the undertakings concerned. The EFTA States may likewise be represented at those hearings.

THE EC ADVISORY COMMI'ITEE ON CONCENTRATIONS Article 5

1. In cases referred to in Article 2 (1) and (2) (a), the EC Commission shall in due time inform the EFTA Surveillance Authority of the date of the mee- ting of the EC Advisory Committee on Concentrations and transmit the rele— vant documentation.

2. All documents forwarded for that purpose from the EFTA Surveillance Authority, including documents emanating from EFTA States, shall be pre- sented to the EC Advisory Committee on Concentrations together with the other relevant documentation sent out by the EC Commission.

3. The EFTA Surveillance Authority and the EFTA State-s shall be entitled to be present in the EC Advisory Committee on Concentrations and to ex- press their views therein; they shall not have, however, the right to vote.

RIGHTS OF INDIVIDUAL STATES Article 6

1. The EC Commission may, by means of a decision notificd without delay to the undertakings concerned, to the competent authorities ofthe EC Mem- ber States and to the EFTA Surveillance Authority, refer a notified concent-

Prop. 1991/92:170 Bilaga 1.5 Protocol 24

ration to an EFTA State where a concentration threatens to create or Prop. 1991/92:170 strengthen a dominant position as a result of which effective competition Bilaga 15 would be significantly impeded on & market within that State, which presents Protocol 24 all the characteristics of a distinct market, be it a substantial part of the terri- tory covered by the Agreement or not.

2. In cases referred to in paragraph ], any EFTA State may appeal to the European Court of Justice, on the same grounds and conditions as an EC Member State under Article 173 of the Treaty establishing the European Economic Community, and in particular request the application of interim measures, for the purpose of applying its national competition law.

Ar1icle 7

1. Notwithstanding the sole competence of the EC Commission to deal with concentrations of a Community dimension as set out in Council Regulation (EEC) No 4064/89 of 21 December 1989 on the control of concentrations between undertakings (OJ No L 395, 30.12.1989, p.l, as corrected by OJ No L 257, 21.9.1990, p.13), EFTA States may take appropriate measures to protect legitimate interests other than those taken into consideration accor- ding to the above Regulation and compatible with the general principles and other provisions as provided for, directly or indirectly, under the Agree- ment.

2. Public security, plurality of media and prudential rules shall be regarded as legitimate interests within the meaning of paragraph ].

3. Any other public interest must be communicated to the EC Commission and shall be recognized by the EC Commission after an assessment of its compatibility with the general principles and other provisions as provided for, directly or indirectly, under the Agreement before the measures referred to above may be taken. The EC Commission shall inform the EFTA Surveil- lance Authority and the EFTA State concerned of its decision within one month of that communication.

ADMINISTRATIVE ASSISTANCE Article 8

1. In carrying out the duties assigned to it for the implementation of Article 57, the EC Commission may obtain all necessary information from the EFTA Surveillance Authority and EFTA States.

2. When sending a request for information to a person, an undertaking or an association of undertakings located within the territory of the EFTA Sur— veillance Authority, the EC Commission shall at the same time forward a copy of the request to the EFTA Surveillance Authority.

3. Where such persons, undertakings or associations of undertakings do not provide the information requested within the period fixed by the EC Com— mission, or provide incomplete information, the EC Commission shall by 249

decision require the information to be provided and forward a copy of that decision to the EFTA Surveillance Authority.

4. At the request of the EC Commission, the EFTA Surveillance Authority shall undertake investigations within its territory.

5. The EC Commission is entitled to be represented and take an active part in investigations carried out pursuant to paragraph 4.

6. All information obtained during such investigations on request shall be transmitted to the EC Commission immediately after their finalization.

7. Where the EC Commission carries out investigations within the territory of the Community, it shall, as regards cases falling under Article 2 (1) and (2) (a), inform the EFTA Surveillance Authority of the fact that such investi- gations have taken place and on request transmit in an appropriate way the relevant results of the investigations.

PROFESSIONAL SECRECY Article 9

]. lnforrnation acquired as a result of the application of this Protocol shall be used only for the purpose of procedures under Article 57 of the Agreement.

2. The EC Commission, the EFTA Surveillance Authority, the competent authorities of the EC Member States and of the EFTA States, and their offi- cials and other servants shall not disclose information acquired by them as a result of the application of this Protocol and of the kind covered by the obli- gation of professional secrecy.

3. Rules on professional secrecy and restricted use of information provided for in the Agreement or the lcgislation of the Contracting Parties shall not prevent the exchange and use of information as set out in this Protocol.

NOTIFICATIONS Article 10

]. Undertakings shall address their notifications to the competent surveil- lance authority in accordance with Article 57 (2) of the Agreement.

2. Notifications or complaints addressed to the authority which, pursuant to Article 57, is not competent to take decisions on a given case shall be trans- ferred without delay to the competent surveillance authority.

Arricle ]]

The date of submission of a notification shall be the date on which it is recei- ved by the competent surveillance authority.

The date of submission of a notification shall be the date on which it is received by the EC Commission or the EFTA Surveillance Authority, if the case is notificd in accordance with the implementing rules under Article 57 of the Agreement, but falls under Article 53.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 24

LANGUAGES Prop. 1991/92:170

Article 12 . Bilaga 15

. . Protocol 24 1. Undertakings shall be entitled to address and be addressed by the EFTA

Surveillance Authority and the EC Commission in an official language of an EFTA State or the Community which they choose as regards notifications. This shall also cover all instances of a proceeding.

2. If undertakings choose to address a surveillance authority in a language which is not one of the official languages of the States falling within the com- petence of that authority, or a working language of that authority, they shall simultaneously supplement all documentation with a translation into an offi- cial language of that authority.

3. As far as undertakings are concerned which are not parties to the notifica- tion, they shall likewise be entitled to be addressed by the EFTA Surveil- lance Authority and the EC Commission in an appropriate official language of an EFTA State or of the Community or in a working language of one of those authorities. If they choose to address a surveillance authority in a lang- uage which is not one of the official languages of the States falling within the competence of that authority, or a working language of that authority, paragraph 2 shall apply.

4. The language which is chosen for the translation shall determine the lang- uage in which the undertakings may be addressed by the competent autho—

rity.

TIME LIMITS AND OTHER PROCEDURAL QUESTIONS Article 13

As regards time limits and other procedural provisions, the rules implemen- ting Article 57 shall apply also for the purpose of the c00peration between the EC Commission and the EFTA Surveillance Authority and EFTA States, unless otherwise provided for in this Protocol.

TRANSITION RULE Article 14

Article 57 shall not apply to any concentration which was the subject of an agreement or announcement or where control was acquired before the date of entry into force of the Agreement. It shall not in any circumstances apply to a concentration in respect of which proceedings were initiated before that date by a national authority with responsibility for competition.

PROTOCOL 25 Prop. 1991/92:170

& Bilaga 15 ON COMPETIIION REGARDING COAL AND STEEL Protocol 25 Article]

1. All agreements between undertakings, decisions by associations of un- dertakings and concerted practices in respect of particular products referred to in Protocol 14 which may affect trade between Contracting Parties tending directly or indirectly to prevent, restrict or distort normal competition within the territory covered by this Agreement shall be prohibited, and in particular those tending:

(a) to fix or determine prices: (b) to restrict or control production, technical development or invest- ment; (c) to share markets, products, customers or sources of supply.

2. However, the competent surveillance authority, as provided for in Article 56 of the Agreement, shall authorize spccialization agreements or joint- buying or joint-selling agreements in respect of the products referred to in paragraph 1, if it finds that:

(a) such spccialization or such joint-buying or joint—selling will make for a substantial improvement in the production or distribution of those products; (b) the agreement in question is essential in order to achieve these re- sults and is not more restrictive than is necessary for that purpose; and

(c) the agreement is not liable to give the undertakings concerned the power to determine the prices, or to control or restrict the produc- tion or marketing, of a substantial part of the products in question within the territory covered by the Agreement, or to shield them against effective competition from other undertakings within the territory covered by the Agreement.

If the competent surveillance authority finds that certain agreements are strictly analogous in nature and effect to those referred to above, having par- ticular regard to the fact that this paragraph applies to distributive underta- kings, it shall authorize them also when satisfied that they meet the same requirements.

3. Any agreement or decision prohibited by paragraph] shall be automati- cally void and may not be relied upon before any court or tribunal in the EC Member States or the EFTA States.

Article 2

1. Any transaction shall require the prior authorization of the competent surveillance authority, as provided for in Article 56 of the Agreement, sub- ject to the provisions of paragraph 3 of this Article, if it has in itself the direct or indirect effect of bringing about within the territory covered by the Agree- 252

ment, as a result of action by any person or undertaking or group of persons Prop. 1991/92:170 or undertakings, a concentration between undertakings at least one of which Bilaga 15

is covered by Article 3, which may affect trade between Contracting Parties, Protocol 25 whether the transaction concerns a single product or a number of different products, and whether it is effected by merger, acquisition of shares or parts

of the undertaking or assets, loan, contract or any other means of control.

2. The competent surveillance authority, as provided for in Article 56 of the Agreement, shall grant the authorization referred to in paragraph 1 ifit finds that the proposed transaction will not give to the persons or undertakings concerned the power, in respect of the product or products within itsjurisdic- tion:

to determine prices, to control or restrict production or distribution or to hinder effective competition in a substantial part of the market for those products; or to evade the rules of competition instituted under this Agreement, in par- ticular by establishing an artificially privileged position involving a sub— stantial advantage in access to supplies or markets.

3. Classes of transactions may, in view of the size of the assets or underta- kings concerned, taken in conjunction with the kind of concentration to be effected, be exempted from the requirement of prior authorization.

4. If the competent surveillance authority, as provided for in Article 56 of the Agreement, finds that public or private undertakings which, in law or in fact, hold or acquire in the market for one of the products within its jurisdic- tion a dominant position shielding them against effective competition in a substantial part of the territory covered by this Agreement are using that position for purposes contrary to the objectives of this Agreement and if such abuse may affect trade between Contracting Parties, it shall make to them Such recommendations as may be appropriate to prevent the position from being so used.

Article 3

For the purposes of Articles ] and 2 as well as for the purposes of information required for their application and proceedings in connection with them, 'un- dertaking' means any undertaking engaged in production in the coal or the steel industry within the territory covered by the Agreement, and any under- taking or agency regularly engaged in distribution other than sale to domes- tic consumers or small craft industries.

Article 4

Annex XIV to the Agreement contains specific provisions giving effect to the principles set out in Articles 1 and 2.

Article 5

The EFTA Surveillance Authority and the EC Commission shall ensure the 253 application of the principles laid down in Articles 1 and 2 of this Protocol in

PROTOCOL 26

ON THE POWERS AND FUNCTIONS OF THE EFTA SURVEILLANCE AUTHORITY IN THE FIELD OF STATE AID

The EFTA Surveillance Authority shall, in an agreement between the EFTA States, be entrusted with equivalent powers and similar functions to those of the EC Commission, at the time of the signature of the Agreement, for the application of the competition rules applicable to State aid of the Treaty es- tablishing the European Economic Community, enabling the EFTA Surveil- lance Authority to give effect to the principles expressed in Articles 1 (2) (e), 49 and 61 to 63 of the Agreement. The EFTA Surveillance Authority shall also have such powers to give effect to the competition rules applicable to State aid relating to products falling under the Treaty establishing the Euro— pean Coal and Steel Community as referred to in Protocol 14.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 26

accordance with the provisions giving effect to Articles 1 and 2 as contained Prop. 1991/92:170 in Protocol 21 and Annex XIV to the Agreement. Bilaga 15

Protocol 25 Article 6

Individual cases referred to in Articles 1 and 2 of this Protocol shall be deci- ded upon by the EC Commission or the EFTA Surveillance Authority in ac- cordance with Article 56 of the Agreement.

Article 7

With a view to developing and maintaining a uniform surveillance throug- hout the European Economic Area in the field of competition and of promo- ting a homogeneous implementation, application and interpretation of the provisions of the Agreement to this end, the competent authorities shall coo- perate in accordance with the provisions set out in Protocol 23.

PROTOCOL 27 Prop. 1991/92:170 ON COOPERATION IN THE FIELD OF STATE AID Bllaga 15

Protocol 27 In order to ensure a uniform implementation, application and interpretation of the rules on State aid throughout the territory of the Contracting Parties as well as to guarantee their harmonious development, the EC Commission and the EFTA Surveillance Authority shall observe the following rules:

(a) Exchange of information and views on general policy issues such as the implementation, application and interpretation of the rules on State aid set out in the Agreement shall be held periodically or at the request of either surveillance authority. (b) The EC Commission and the EFTA Surveillance Authority shall periodically prepare surveys on State aid in their respective States. These surveys shall be made available to the Other surveillance aut- hority. (c) If the procedure referred to in the first and second subparagraphs of Article 93 (2) of the Treaty establishing the European Economic Community or the corresponding procedure set out in an agree- ment between the EFTA States establishing the EFTA Surveillance Authority is opened for State aid programmes and cases, the EC Commission or the EFTA Surveillance Authority shall give notice to the other surveillance authority as well as to the parties concer- ned to submit their comments. ((1) The surveillance authorities shall inform each other of all decisions as soon as they are taken. (e) The opening of the procedure referred to in paragraph (c) and the decisions referred to in paragraph (d) shall be published by the com- petent surveillance authorities. (f) Notwithstanding the provisions of this Protocol, the EC Commis- sion and the EFTA Surveillance Authority shall, at the request of the other surveillance authority, provide on a case-by-case basis in- formation and exchange views on individual State aid programmes and cases. (g) Information obtained in accordance with paragraph (f) shall be treated as confidential.

PROTOCOL 28 - Prop. 1991/92:170 ' , Bilaga 15 ON INTELLECTUAL PROPER] Y . Protocol 28 Article 1 Substance of protection

1. For the purposes of this Protocol, the term *intellectual property” shall include the protection of industrial and commercial property as covered by Article 13 of the Agreement.

2. Without prejudice to the provisions of this Protocol and of Annex XVII, the Contracting Parties shall upon the entry into force of the Agreement ad- just their legislation on intellectual property so as to make it compatible with the principles of free circulation of goods and services and with the level of protection of intellectual property attained in Community law, including the level of enforcement of those rights.

3. Subject to the procedural provisions of the Agreement and without preju- dice to the provisions of this Protocol and of Annex XVII, the EFTA States will adjust, upon request and after consultation between the Contracting Parties, their lcgislation on intellectual property in order to reach at least the level of protection of intellectual property prevailing in'the Community upon signature of the Agreement.

Article 2 Exhaustion of rights

]. To the extent that exhaustion is dealt with in Community measures orju- risprudence, the Contracting Parties shall provide for such exhaustion of in- tellectual property rights as laid down in Community law. Without prejudice to future developments of case law, this provision shall be interpreted in ac- cordance with the meaning established in the relevant rulings of the Court of Justice of the European Communities given prior to the signature of the

Agreement.

2. As regards patent rights, this provision shall take effect at the latest one year after the entry into force of the Agreement.

Article 3

Community Patents

1. The Contracting Parties undertake to use their best endeavours to conc- lude within a period of three years after the entry into force of the Agree- ment relating to Community Patents (89/695/EEC) negotiations with a view to the participation of the EFTA States in that Agreement. However, for Iceland, this date will not be earlier than 1 January 1998.

2. The specific conditions for the participation of the EFTA States in the Agreement relating to Community Patents (89/695/EEC) shall be subject to future negotiations. 257

17 Riksdagen [991/92. ] saml. Nr [70. Bil. [5

3. The Community undertakes, after the entry into force of the Agreement Prop. 1991/921170 relating to Community Patents, to invite those EFTA States who so request Bilaga 15 to enter into negotiations, in accordance with Article 8 of the Agreement Protocol 28 relating to Community Patents, provided they will have in addition respectcd the provisions of paragraphs 4 and 5.

4. The EFTA States shall comply in their law with the substantive provisions of the European Patent Convention of5 October 1973.

5. As regards patcntability of pharmaceutical and foodstuff products, Fin- land shall comply with the provisions of paragraph 4 by 1 January 1995. As regards patentability of pharmaceutical products, Iceland shall comply with the provisions of paragraph 4 by 1 January 1997. The Community shall howe- ver not address an invitation as mentioned in paragraph 3 to Finland and Iceland before these dates, respectively.

6. Notwithstanding Article 2, the holder, or his bcneficiary, of a patent for a product mentioned in paragraph 5 filed in a Contracting Party at a time when a product patent could not be obtained in Finland or Iceland for that product may rely upon the rights granted by that patent in order to prevent the import and marketing of that product in the Contracting Parties where that product enjoys patent protection even if that product was put on the market in Finland or Iceland for the first time by him or with his consent.

This right may be invoked for the products referred to in paragraph 5 until the end of the second year after Finland or Iceland, respectively, has made these products patentable.

Article 4

Semiconductor products

1.The Contracting Parties shall have the right to take decisions on the exten- sion of the legal protection of topographies of semiconductor products to persons from any third country or territory, which is not a Contracting Party to this Agreement, who do not benefit from the right to protection according to the provisions of this Agreement. They may also conclude agreements to this effect.

2. The Contracting Party concerned shall endeavour, where the right to pro- tection for topographies of semiconductor products is extended to a non- Contracting Party, to ensure that the non-Contracting Party concerned will grant the right to protection to the other Contracting Parties to this Agree- ment under equivalent conditions to those granted to the Contracting Party concerned.

3. The extension of rights conferrcd by parallel or equivalent agreements or understandings or equivalent decisions between any of the Contracting Par- ties and third countries shall be recognized and respectcd by all of the Cont- racting Parties.

4. In respect of paragraphs 1 to 3, the general information, consultation and

258 dispute settlement procedures contained in this Agreement shall apply.

5. In any case of different relations arising between any of the Contracting Prop. 1991/92:170 Parties and any third country, consultations shall take place without delay as Bilaga 15 set out in paragraph 4 concerning the implications of such a divergence for Protocol 28 the continuation of the free circulation of goods under this Agreement. Whe- never such an agreement, understanding or decision is adopted, despite con- tinuing disagreemcnt between the Community and any other Contracting Party concerned, Part VII of this Agreement shall apply.

Article 5 International conventions

1. The Contracting Parties shall undertake to obtain their adherence before 1 January 1995 to the following multilateral conventions on industrial, intel- lectual and commercial property:

(a) Paris Convention for the Protection of Industrial Property (Stock- holm Act, 1967); (b) Berne Convention for the Protection of Literary and Artistic Works (Paris Act, 1971); (c) International Convention for the Protection of Performers, Produ- cers of Phonograms and Broadcasting Organizations (Rome, 1961); (d) Protocol relating to the Madrid Agreement concerning the interna- tional Registration of Marks (Madrid 1989); (e) Nice Agreement concerning the International Classification of Goods and Services for the purpose of the Registration of Marks (Geneva 1977, amended 1979); ' (f) Budapest Treaty on the International Recognition of the Deposit of Microorganisms for the purposes of Patent Procedure (1980); (g) Patent Cooperation Treaty (1984).

2. For the adherence of Finland, Ireland and Norway to the Protocol rela- ting to the Madrid Agreement the date mentioned in paragraph 1 shall be replaced by 1 January 1996 and, for Iceland, 1 January 1997, respectively.

3. Upon entry into force of this Protocol, the Contracting Parties shall com— ply in their internal lcgislation with the substantive provisions of the Conven- tions listed in paragraph ] (a) to (c). However, Ireland shall comply in its internal lcgislation with the substantive provisions of the Berne Convention by 1 January 1995.

Article 6

Negotiations concerning the General Agreement on Tanfs and Trade

The Contracting Parties agree, without prejudice to the competence of the Community and its Member States in matters of intellectual property, to im- prove the regime established by the Agreement as regards intellectual pro- perty in light of the results of the Uruguay Round negotiations.

Article. 7 lllutual information and consultation

The Contracting Parties undertake to keep each other informed in the con- text of work within the framework of international organizations and within the context of agreements dealing with intellectual property.

The Contracting Parties also undertake, in areas covered by a measure adop- ted in Community law, to engage upon request in prior consultation in the above-mentioned framework and contexts.

Article 8

Transitional prot-'isions

The Contracting Parties agree to enter into negotiations in order to enable full participation of interested EFTA States in future measures concerning intellectual property which might be adopted in Community law.

Should such measures have been adopted before the entry into force of the Agreement, negotiations to participate in such measures shall begin at the earliest opportunity.

Article 9 C ornpetencc

The provisions of this Protocol shall be without prejudice to the competence of the Community and of its Member States in matters of intellectual pro-

pe rty.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 28

PROTOCOL 29 ON VOCATIONAL TRAINING

In order to promote the movement of young people Within the EEA, the Contracting Parties agree to strengthen their cooperation in the field of voca- tional training and to endeavour to improve conditions for students wishing to study in an EEA State other than their own. In this context they agree that the provisions of the Agreement concerning the right of residence for students do not alter the possibilities of individual Contracting Parties, exis- ting before the entry into force of the Agreement, as to the tuition fees char- ged to foreign students.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 29

PROTOCOL 30

ON SPECIFIC PROVISIONS ON THE ORGANIZATION OF COOPERATION IN THE FIELD OF STATISTICS

1. A conference of representatives of national statistical organizations of the Contracting Parties, the Statistical Office of the European Communities (Eurostat) and the Office of the Statistical Adviser ofthe EFTA States (OSA EFTA) shall be created. The conference sh'all guide statistical cooperation, develop programmes and procedures for statistical cooperation in close coordination with those of the Community and monitor their implementa- tion.

2. The EFTA States shall, from the entry into force of the Agreement, parti- cipate within the framework of plans for priority actions in the field of statis- tical information.l The EFTA States shall contribute financially to such actions in accordance with Article 821 (a) of the Agreement and the Financial Regulations thereto. The EFTA States shall participate fully in the EC committees which assist thc EC Commission in the management or development of such actions in so far the subjects dealt with are covered by the Agreement.l Statistical information from EFTA States relating to matters covered by the Agreement shall be coordinated by the OSA EFTA and transmitted through it to Eurostat. Storage and processing of data shall take place within Eurostat.

4. Eurostat and the OSA EFTA shall ensure that EEA statistics are dissemi- nated to the various users and to the public.

5. The EFTA States shall defray the additional costs incurred by Eurostat for storing, processing and disseminating data from their countries according to the provisions of the Agreement. The amounts involved shall be fixed pe- riodically by the EEA Joint Committee.

6. Confidential statistical data may be used only for statistical purposes.

1 I.e. future plans of the kind established by 389 Y 0628 (01) Council Resolution of 19 June 1989 on the implementation of a plan for priority actions in the field of statisti- cal information: Statistical programme of the European Communities 1989 to 1992 (OJ No C161,28.6.1989, p.1)

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 30

PROTOCOL 31

ON COOPERATION IN SPECIFIC FIELDS OUTSIDE THE FOUR FREEDOMS

Article I

Research and technological development

1. (a) The EFTA States shall, from the entry into force of the Agreement, participate in the implementation of the Framework Programme of Community activities in the field of research and technological de- velopment (1990 to 1994)' through participation in its specific pro- grammes.

(b) The EFTA States shall contribute financially to the activities refer- red to in subparagraph (a) in accordance with Article 82 (1) (a) of the Agreement. (c) The EFTA States shall, in consequence ofsubparagraph (b), partici- pate fully in all the EC committees which assist the EC Commission in the management or development of the said Framework Pro- gramme and its specific programmes. (d) Given the particular nature of the cooperation foreseen in the field of research and technological development, representatives of the EFTA States shall in addition be associated with the work of the Scientific and Technical Research Conunittee (CREST) and other EC committees which the EC Commission consults in this field, to the extent necessary for the good functioning of that cooperation.

2. In the case of Iceland, however, the provisions of paragraph 1 shall apply from 1 January 1994.

3. Evaluation and major redirection of activities in the Framework Pro- gramme for Community activities in the field of research and technological devlopment (1990 to 1994), after the entry into force of the Agreement, shall be governed by the procedure referred to in Article 79 (3) of the Agreement.

4. The Agreement shall be without prejudice, on the one hand, to the bilate- ral cooperation taking place under the Framework Programme for Commu- nity activities in the field of research and technological development (1987 to 1991)2 and, on the other hand, in so far as they concern cooperation which is not covered by the Agreement, to the bilateral framework agreements for scientific and technical cooperation between the Community and the EFTA States.

Article 2

Information services

The EEA Joint Committee shall, from the entry into force of the Agree- ment, deeide the terms and conditions for the participation of the EFTA Sta-

1 390 D 0221: Council Decision 90/221/Euratom/EEC of 23 April 1990 (1990 to 1994) (OJ No L 117, 8.5.1990, p. 28).

387 D 0516: Council Decision 87/516/Euratom/EEC of 28 September 1987 (OJ No L 302, 24.10.1987, p. 1)

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 31

tes in the programmes established under the EC Council decisions mentio- Prop. 1991/92:170 ned below, or deriving therefrom, in the field of information services: Bilaga 15 388 D 0524: Council Decision 88/524/EEC of 26 July 1988 concerning the Protocol 31 establishment of a plan of action for setting up an information services ' market( OJ No L 288, 21.10.1988, p. 39) — 389 D 0286: Council Decision 89/286/EEC of 17 April 1989 on the imple- mentation at Community level of the main phase of strategic programme for innovation and technology transfer (1989 to 1993) (Sprint pro- gramme) (OJ No L 112, 25. 4.1989, p. 12).

Article 3

Environment

1. Cooperation in the field of environment shall be strengthened in the fra- mework of the activities of the Community, in particular in the following areas: ' . I ' I I policy and action programmes on the environment; — integration of environmental protection requirements into other policies; economic and fiscal instruments; — environmental questions which have transboundary implications; major regional and global topics under discussion within international or- ganizations. The cooperation shall include, inter alia, regular meetings.

2. The necessary decisions shall be taken-as soon as possible after the entry into force of the Agreement, to ensure thc participation of the EFTA States in the European Environment Agency, once this Agency has been establis- hed by the Community, to the extent that this matter has not been settled prior to that date. '

3. Where it has been decided by the EEA Joint Committee that cooperation shall take the form of parallel lcgislation-of identical or similar content by the Contracting Parties, the procedures referred to in Article 79 (3) of the Agreement shall thereafter apply to the preparation of such lcgislation in the ' field in question.

Article 4

Education, training and youth

1. The EFTA States shall, from the entry into force of the Agreement, parti- cipate in the Community programme Youth for Europe in accordance with Part VI.

2. The EFTA States shall, as from 1 January 1995, participate subject to the provisions of Part VI, in all programmes of the Community in the field of education, training and youth then in force or adopted. The planning and development of programmes of the Community in this field shall, as from the entry into force of the Agreement, be subject to the procedures referred to in Part VI, in particular Article 79 (3). 264

3. The EFTA States shall contribute financially in accordance with Article 82 (1) (a) to the programmes referred to in paragraphs 1 and 2 .

4. The EFTA States shall, as from the start of cooperation in programmes to which they contribute financially in accordance with Article 82 (1) (a), participate fully in all the EC committees which assist the EC Commission in the management or development of these programmes.

5. The EFTA States shall, from the entry into force of the Agreement, parti- cipate in the various activities of the Community involving the exchange of information including, where appropriate, contacts and meetings of experts, seminars and conferences. The Contracting Parties shall, furthermore, through the EEA Joint Committee or otherwise, take any other initiatives which may appear appropriate in this regard.

6. The Contracting Parties shall encourage appropriate cooperation bet- ween the competent organizations, institutions and other bodies in their re- spective territories where this would contribute to the strengthening and broadening of cooperation. This shall apply in particular to matters covered by the activities of the European Centre for Development of Vocational Training (CEDEFOP)3

Article 5 Social policy

1. In the field of social policy, the dialogue referred to in Article 79 (1) of the Agreement shall comprise, inter alia, the holding of meetings, including contacts between experts, the examination of questions of mutual interest in specific fields, the exchange of information on activities of the Contracting Parties, stocktaking of the state of cooperation and the carrying out, in com- mon, of activities such as seminars and conferences.

2. The Contracting Parties shall seek in particular to strengthen cooperation in the framework of Community activities which may result from the follo- wing Community acts: — 388 Y 0203: Council Resolution of 21 December 1987 on safety, hygiene and health at work ( OJ No C 28, 3.2.1988, p. 3) — 391 Y 0531: Council Resolution of 21 May 1991 on the third medium- tcrm Community action programme on equal opportunities for women and men (1991-1995) (OJ NoC142, 31.5.1991, p. 1) 390 Y 627(06): Council Resolution of 29 May 1990 on action to assist the long-term unemploycd (OJ No C 157, 27.6.1990, p. 4) 386 X 0379: Council Recommendation 86/379/EEC of 24 July 1986 on the

3 375 R 0337: CoUncil Regulation (EEC) No 337/75 of 10 February 1975 establishing a European Centre for the Development of Vocational Training (OJ No L 39, 13.2.1975, p.1), as amended by: — 1 79 H: Act concerning the Conditions of AcceSsion and Adjustments to the Trea- ties — Accession of the Hellenic Republic (OJ No L 291, 19.11.1979, p.99) 1 85 I: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustment to the Treaties Accession of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic (OJ No L 302, 15.11.85, p.170)

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 31

employment of disabled people in the Community (OJ No L 225, Prop. 1991/92:170 12.8.1986, p. 43) Bilaga 15 389 D 0457: Council Decision 89/457/EEC of 18 July 1989 establishing a Protocol 31

medium-term Community action programme concerning the economic and social integration of the economically and socially less privileged groups in the society (OJ No L 224, 2.8.1989 p. 10)

3. The EFTA States shall, from the entry into force ofthe Agreement, parti- cipate within the framework of the Community actions for the elderlyf. The EFTA States shall contribute financially in accordance with Article 82 (1) (b) of the Agreement.

The EFTA States shall participate fully in the EC committees which assist the EC Commission in the management or development of the programme except for matters relating to the distribution of EC financial resources bet- ween Member States of the Community.

4. The EEA Joint Committee shall take the necessary decisions in order to facilitate cooperation between the Contracting Parties in future programmes and activities of the Community in the social field.

5. The Contracting Parties shall encourage appropriate cooperation bet- ween the competent organizations, institutions and other bodies in their re- spective territories where this would contribute to the strengthening and broadening of cooperation. This shall apply in particular to matters covered by the activities of the European Foundation for the Improvement of Wor- king and Living Conditions.5

Article 6

Consumer protection

1. In the field of consumer protection the Contracting Parties shall strengt- hen the dialogue between them by all appropriate means, with a view to identifying areas and activities where closer cooperation could contribute to the attainment of their objectives.

2. The Contracting Parties shall seek to strengthen cooperation in the fra- mework of Community activities, which may result from the following Com- munity acts, in particular in ensuring consumer influence and participation:

389 Y 1122(01): Council Resolution of 9 November 1989 on future priorities for relaunching consumer protection policy (OJ C 294, 22.11.1989, p. 1);

590 DC 0098: Three Year Action Plan of Consumer Policy in the EEC (1990-

4 391 D 0049: Council Decision 91/49/EEC of 26 November (OJ No L 28, 2.2.1991, p. 29 5 375 R 1365: Regulation (EEC) No 1365/75 of the Council of 26 May 1975 on the creation of a European Foundation for the Improvement of Living and Working Con- ditions (OJ No L 139, 30.5.1975, p.1), as amended by: — 1 79 H: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Trea- ties — Accession of the Hellenic Republic (OJ No L 291, 19.11.1979, p.111) — 1 85 I: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties — Accession of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic (OJ No L 302, 15.11.85,p.17()) 266

1992); Prop. 1991/92:170 Bilaga 15

388 Y 1117(01): Council Resolution of 4 November 1988 on the improve- Protocol 31 ment of consumer involvement in standardisation (OJ C 293, 17.11.1988, p.

1)

Article 7

Small and medium-Sized enterprises

1. The cooperation in the field of small and medium-Sized enterprises shall in particular be promoted within the framework of actions of the Commu- nity:

to remove undue administrative, financial and legal constraints on busi- ness; to inform and assist enterprises, and in particular small and medium-Sized enterprises, on policies and programmes which might be of relevance to them; to encourage cooperation and partnership between enterprises, and in particular small and medium-Sized enterprises, from different regions of the European Economic Area.

2. The Contracting Parties shall seek in particular to strengthen cooperation in the framework of Community activities which may result from the follo- wing Community acts: 388 Y 0727(02): Council Resolution on the improvement of the business environment and action to promote the development of enterprises, especially small and medium-Sized enterprises, in the Community (OJ C 197, 27.7.1988, p. 6) 389 D 0490: Council Decision 89/490/EEC of 28 July 1989 on the impro- vement of the business environment and the promotion of the develop- ment of enterprises, in particular small and medium-Sized enterprises, in the Community (OJ NoL239, 16.8.1989, p. 33) 389 Y 1007(01): Council Resolution of 26 September 1989 in the develop- ment of subcontracting in the Community (OJ C 254, 7.10.1989, p. 1) — 390 X 0246: Council Recommendation of 28 May 1990 relating to the im- plementation of a policy of administrative simplification in favour of SMEs in the Member States (OJ No L 141, 2.6.1990, p. 55) 391 Y 0605 : Council Resolution of 27 May 1991 on the action programme for small and medium-Sized enterprises including craft industry enterpri- ses (OJ NoC 146, 5.6.1991, p. 3) 391 D 0319: Council Decision 91/319/EEC of 18 June 1991 revising the programme on the improvement of the business environment and the promotion of the development of enterprises, in particular small and medium-Sized enterprises in the Community (OJ L 175, 4.7.1991, p. 32)

3. The EEA Joint Committee shall, from the entry into force of the Agree- ment, take the appropriate decisions concerning the modalities, including those concerning any financial contributions by EFTA States, which shall ap- ply in respect of the cooperation in the framework of the Communityls activi- 2 67

ties in implementing thc Council Decision on the improvement of the busi- Pr'o'p. 1991/92:170 ness environment and the promotion of development of enterprises, in parti- Bilugä 15 cular small and medium—Sized enterprises in the Community6 and activities Protocol 31 following therefrom.

Article 8

Toun'sm

In the field of tourism, the dialogue referred to in Article 79 (1) of the Agree- ment shall aim at identifying areas and actions where closer cooperation could contribute to the promotion of tourism and to the improvement of the general conditions of the tourist industry in the territories of the Contracting" Parties.

Article 9

Audiovisual sector

The necessary decisions-shall be taken as soon as possible after the entry into force of the Agreement, to ensure the participation by the EFTA States in the programmes established under 390 D 0685 Council Decision 90/685/EEÖ of 21 December 1990 concerning the implementation of an action pro- gramme to promote the development of the European audiovisual industry (MEDIA) (1991 to 1995) (OJ No L 380, 31.12.1990, p. 37) to the extent this matter has not been settled prior to that date.

Article 10

Civil protection

1. The Contracting Parties shall seek to strengthen cooperation in the fra- mework of Community activities which may result from (489 Y 0223) Reso- lution of the Council and the Representatives of the Merfibef States, meeting within the Council, of 13 February 1989 on the new deVelopmerits in Com- munity cooperation oii civil protection (OJ No C 44, 23.2.1989, p. 3)

2. The EFTA States" "shall ensure that the number 112 is introdueed within th'eir territories as the "single" European emergency call number" in accordance with the provisions of (391 D 0396) Council Decision of 29 July 1991 on the i'ri'tioduction of a single" Eiiropean emergency call number (OJ No L 217, 6.8.1991, p. 31)

6389 D 0490: Council Decision 89/490/EEC of 28 July 1989 (OJ C 239, 16.8.1989, p. 33) 268

PROTOCOL 32

ON FINANCIAL MODALITIES FOR IMPLEMENTATION OF ARTICLE 82

Article ]

Procedure for the determination of the financial participation of the EFTA States

1. The procedure for the calculation of the financial participation of the EFTA States in Community activities shall be that set out in the following paragraphs.

2. The EC Commission shall communicate to the EEA Joint Committee to- gether with relevant background material at the latest on 30 May of each financial year:

(a) the amounts entered "for information”, in commitment appropria- tions and payment appropriations, in the statement of expenditure of the preliminary draft general budget of the European Communi- ties, corresponding to the activities in which the EFTA States take part and calculated in accordance with the provisions of Article 82; (b) the estimated amount of the contributions, entered for information in the statement of revenue of the preliminary draft budget, corre- sponding to the participation of the EFTA States in these activities.

3. The EEA Joint Committee shall, before 1 July each year, confirm that the amounts referred to in paragraph 2 are in accordance with the provisions of Article 82 of the Agreement.

4. The amounts "for information” corresponding to the participation of the EFTA States, both in commitment appropriations and in payment appro- priations, as well as the amount of the contributions, shall be adjusted when the budget is adopted by the budgetary authority, in order to respect the pro- visions of Article 82.

5. As soon as the general budget has been finally adopted by the budgetary authority the EC Commission shall communicate to the EEA Joint Commit- tee the amounts which are entered therein "for information" both in the sta- tement of revenue and of expenditure corresponding to the participation of the EFTA States.

The EEA Joint Committee shall, within a period of 15 days following that communication, confirm that these amounts are in accordance with the pro- visions of Article 82.

6. By 1 January at the latest of each financial year, the Standing Committee of the EFTA States shall inform the EC Commission of the final breakdown of the contribution for each EFTA State. This breakdown shall be of a binding character for each EFTA State. Should this information not be provided by 1 January, the breakdown of the previous year shall apply on a provisional basis.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 32

Article 2 Prop. 1991/92:170 Making available the contributions of the EFTA States Bilaga 15

_ Protocol 32 1. On the basis of the information transmitted by the Standing Committee

of the EFTA States pursuant to the provisions of Article 1(6) above, the EC Commission shall establish:

(a) pursuant to Article 28.1 of the Financial Regulation1 a proposal for a claim, corresponding to the amount of the participation of the EFTA States, calculated on the basis of the commitment appropriations. The drawing up of the proposal for a claim shall give rise to the for- mal opening by the EC Commission of the commitment appropria- tions on the budgetary lines concerned within the framework of the budgetary structure created to this end. If the budget has not been adopted by the opening of the financial year, the provisions of Article 9 of the Financial Regulation shall ap- ply. (b) pursuant to Article 28(2) of the Financial Regulation, a call for funds corresponding to the amount of the contributions of the EFTA Sta- tes, calculatcd on the basis of the payment appropriations.

2. This order shall provide for the payment, by each EFTA State, of its cont- ribution in two stages: _— six twelfths of its contribution not later than 20 January -— six twelfths of its contribution not later than 15 July.

However, the six twelfths to be paid at the latest on 20 January are calculated on the basis of the amount, "for information” set out in the statement of rc- vcnue of the preliminary draft budget: the regularization of the amounts thus paid shall occur With the payment of the twelfths falling due on 15 July.

If the budget is not adopted before 30 March, the second payment shall also take place on the basis of the amount foreseen "for information” in the preliminary draft budget. The regularization shall take place three months after the completion of the procedures provided for in Article 1(5).

The collections corresponding to the payment by the EFTA States of their contributions shall give rise to the formal opening of payment appropriations on the budgetary lines concerned within the framework of the budgetary structure created to this end without prejudice to the application of the pro- visions of Article 9 of the Financial Regulation.

3. Contributions shall be expressed and paid in ecu.

4. To this cnd, each EFTA State shall open with its Treasury or the body it shall designate for this purpose an account in ecus on behalf of the EC Commission.

1 Financial Regulation of 21 December 1977 applicable to the general budget of the European Communities (OJ L No L 355, 31.12.1977, p. 1), as modified by Council Regulation (Euratom,ECSC,EEC) No 610/90 of 13 March 1990 (OJ No L 70, 16.3.1990, p. 1), hcreinafter referred to as the Financial Regulation. 270

5. Any delay in the entries in the account referred to in paragraph 4 in rela- Prop. 1991/92:170 tion to the deadlines set out in paragraph 2 shall give rise to the payment, by Bilaga 15 the EFTA State concerned, of interest at a rate equal to the rate applied by Protocol 32 the European Monetary Co-operation Fund to its operations in ecus, plus 1,5 ofa percentage point, for the month of the expiration date and published each month in the Official Journal of the European Communities, series C.

Article 3 Adjustments in the light of implementation

1. The amounts of the participation of the EFTA States, determined for each budgetary line concerned, in accordance with the provisions of Article 82 of the Agreement shall normally remain unchanged during the financial year in question.

2. The EC Commission, at the time of the closure of the accounts relating to each financial year (n), within the framework of the establishment of the revenue and expenditure account, shall proceed to the regularization of the accounts with respect to the participation of the EFTA States, taking into consideration: modifications which have taken place, either by transfer or by supple- mentary budget during the financial year; — the final implementation of the appropriations for the financial year, ta- king into account possible cancellations and carry-overs; any sums covering Community related expenditure which the EFTA Sta- tes cover individually or payments made by EFTA States in kind, e.g. administrative support. This regularization shall occur in the framework of the establishment of the budget for the following year (n + 2).

3. However, in exceptional circumstances duly justified, and in so far as the proportionality factor has to be safeguarded, the EC Commission may re- quest, from the EFTA States, after approval by the EEA Joint Committee, an additional contribution during the same financial year as that during which the variation has occurred. Such additional contributions shall be re- gistered on the accounts referred to in Article 2(4) on a date to be fixed by the EEA Joint Committee and which shall as far as possible coincide with the regularization foreseen in Article 2(2). In the event of delay in these regi- strations, the provisions of Article 2(5) shall apply.

4. Complementary rules for the implementation of paragraphs 1to 3 shall be adopted as necessary by the EEA Joint Committee. This shall apply in particular as regards the manner in which account shall be taken of any sums covering Community related expenditure which the EFTA States cover individually or payments made by EFTA States in kind.

Article 4 Prop. 1991/92:170 Review Bilaga 15

, . Protocol 32 The prows1ons of:

—- Article 2(1) ; —- Article 2(2); -_ Article 3(2); and , Article 3(3);

Shall be reviewed before 1 January 1994 by the EEA Joint Committee and amended as appropriate in the light of experience of their implementation and in the light of Community decisions affecting the Financial Regulation and/or the presentation of the general budget.

Article 5 Conditions for implementation

1. The utilization of the appropriations arising from the participation of the EFTA States shall take place in accordance with the provisions of the Finan- cial Regulation.

2 However, with regard to the rules relating to tendering procedures, calls for tender shall be open to all EC Member States as well as to all EFTA States in so far as they involve financing on budgetary lines in respect of which the EFTA States arc participating.

Article 6

Information

]. The EC Commission shall provide the Standing Committee of the EFTA States, at the end of each quarter, with an extract from its accounts showing, with regard both to receipts and expediture, the situation as regards the im- plementation of the programmes and other actions in which the EFTA States participate financially.

2. After the closure of the financial year, the EC Commission shall communi- cate to the Standing Committee of the EFTA States the data concerning the programmes and other actions in which the EFTA States participate finan- cially, which appear in the revenue and expenditure account and the balance sheet drawn up in accordance with the provisions of Articles 78 and 81 of the Financial Regulation.

3. The Community shall provide the Standing Committee of the EFTA Sta- tes with such other financial information as the latter may reasonably request as regards the programmes and others actions in which they participate fi- nancially.

Article 7 Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 32 Control

1. The control of the determination and of the availability of all income as well as the control of the commitment and of the scheduling of all expendi- ture corresponding to the participation of the EFTA States, shall take place in accordance with the provisions of the Treaty establishing the European Economic Community, of the Financial Regulation and of the applicable re- gulations in the fields referred to in Article 76 and 78 of the Agreement.

2. Appropriate arrangements shall be established between the auditing aut- horities in the Community and in the EFTA States with a view to facilitating the control of income and expenditure corresponding to the participation of EFTA States in Community activities in accordance with paragraph 1.

Article 8

GDP figure to be taken into consideration to calculate the proportionality factor

1. The GDP data at market prices referred to in Article 82 of the Agreement shall be those published as a result of the implementation of Article 76 of the Agreement.

2. Exceptionally, for the financial years 1993 and 1994, the data concerning GDP shall be those established by the OECD. If necessary, the EEA Joint Committee may decide to extend this provision for one or more subsequent years.

18 Riksdagen 199/fl)). Irarril. Nr [70. Bil. 15

PROTOCOL 33 Prop. 1991/92:170

l.. Ifa dispute has been referred to arbitration there shall be three arbitra- tors, unless thc parties to the dispute decide otherwise.

2. The two sides to the dispute shall each, within thirty days, appoint one arbitrator.

3. The arbitrators so designated shall nominate by consensus one umpirc, who shall be a national of one of the Contracting Parties other than those of the arbitrators designated. ll" they cannot agree within two months of their appointmcnt, thc umpirc shall be chosen by them from seven persons on a list established by the EEA Joint Committee. The Joint Committee shall es- tablish and keep under review this list in accordance with the rules of proce- dure for the Committee.

4. Unless thc Contracting Parties decide otherwise, the arbitration tribunal shall adopt its rules of procedure. lt takes its decisions by majority.

PROTOCOL 34 Prop. 1991/92:170 ON THE POSSIBILITY FOR COURTS AND 113231 315 3 4 TRIBUNALS OF EFTA STATES TO REQUEST THE COURT OF JUSTICE OF THE EUROPEAN COMMUNITIES TO DECIDE ON THE INTERPRETATION OF EEA RULES CORRESPONDING TO EC RULES

Article ]

When a question of interpretation of provisions of the Agreement, which are identical in substance to the provisions of the Treaties establishing the European Communities, as amended or supplemented, or of acts adopted in purSuance thereof, arises in a case pending before a court or tribunal of an EFTA State, the court or tribunal may, if it considers this necessary, ask the Court of Justice of the European Communities to decide on such a question.

Article 2

An EFTA State which intends to make use of this Protocol shall notify the Depositary and the Court of Justice of the European Communities to what extent and according to what modalities the Protocol will apply to its courts and tribunals. '

Article 3

The Depositary shall notify the Contracting Parties of any notification under Article 2.

Bilaga 15

PROTOCOL 35 ON THE IMPLEMENTATION OF EEA RULES

Whereas this Agreement aims at achieving a homogeneous European Eco- nomic Arca, based on common rules, without requiring any Contracting Party to transfer legislative powers to any institution of the European Econo- mic Area; and

Whereas this consequently will have to be achieved through national pro- cedures;

Sale Article

For cases Of possible conflicts between implemented EEA rules and other statutory provisions, the EFTA States undertake to introduce, if necessary, a statutory provision to the effect that EEA rules prevail in these cases.

Protocol 35

PROTOCOL 36 Prop. 1991/92:170

B'lz 't 15 ON THE STATUTE OF THE EEA JOINT Prloltiisol % PARLIAMENTARY COMMHTEE '

Article 1

The EEA Joint Parliamentary Committee established by Article 95 of the Agreement shall be constituted and function in accordance with the provi- sions of the Agreement and this Statute.

Article 2

The EEA Joint Parliamentary Committee shall consist of sixty-six members.

An equal number of members of the EEA Joint Parliamentary Committee shall be appointed by the European Parliament and by the Parliaments of the EFTA States, respectively.

Article 3

The EEAJoint Parliamentary Committee shall clect its President and Vice- President from among its members. The office of President of the Commit- tee shall be held alternately, for a period of one year, by a member appointed by the European Parliament and by a member appointed by a Parliament of an EFTAStatc. The Committee Shall appoint its bureau.

Article 4

The EEAJoint Parliamentary Committee shall hold a general session twice a year, alternately in the Community and in an EFTA State. The Committee shall decide at each session where the next general session shall be held. Ex- traordinary sessions may be held when the Committee or its bureau so dcci- des in accordance with the rules of procedure of the Committee.

Article 5

The EEA Joint Parliamentary Committee shall adopt its rules of procedure with a two-third majority of the members of the Committee.

Article 6

The costs for participartion in the EEA Joint Parliamentary Committee shall be bornc by the Parliament that appointed a member.

PROTOCOL 37

CONTAINING THE LIST PROVIDED FOR IN ARTICLE 101

1

SAF—P)!”

. Scientific Committee for Food (Commission Decision 74/234/EEC). Pharmaceutical Committee (Council Decision 75/320/EEC).

Scientific Veterinary Committee (Commission Decision 81/651/EEC). Committee on Transport Infrastructure (Council Decision 78/174/EEC).

Administrative Commission on Social Security for Migrant Workers (Council Regulation (EEC) 1408/71).

Contact Committee on Money Laundering (CouncilDirective 91/308/EEC).

Advisory Committee on Restrictive Practices and Dominant Positions (Council Regulation (EEC) 17/62).

. Advisory Committee on Concentrations (Council Regulation (EEC) 4064/89).

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 37

PROTOCOL 38 Prop. 1991/92:170

Bilaga l5 ON THE FINANCIAL MECHANIS Protocol 38 Article ]

1. The. Financial Mechanism shall provide financial assistance to the devel— opment and structural adjustment of the regions referred to in Article 4. on the one hand, in the form of interest rebates on loans and, on the other hand, in the form of direct grants.

2. The Financial Mechanism shall be financed by the EFTA States. The lat— ter Shall extend a mandatc to the European Investment Bank, which shall execute this mandate according to the following Articles. The EF'I'A States shall establish a Financial Mechanism Committee which shall take the dcci- sions required by ArticlesZ and3 as far as interest rebates and grants are concerned.

Article 2

1. The interest rebates provided for in Article ] shall be availble in connec- tion with loans granted by the European Investment Bank and denominated, as far as possible, in ecus.

2. The interest rebate on such loans shall be fixed at three prccentage points, per annum, by reference to European Investment Bank interest rates and shall be available for ten years in respect of any one loan.

3. There shall be a period of grace of two years before rcpayment, in equal tranches, of capital commences.

4. The interest rebates Shall be subject to approval by the EFTA Financial Mechanism Committee and to the Opinion of the EC Commission.

5. The total volume of loans, which shall be eligible, over the period 1993 to 1997 inclusive, for the interest rebates provided for in Article ] and to be committed in equal tranches, Shall be ECU 1500 million;

Article 3

1. The total amount of the grants provided for in Article 1 Shall be ECU 500 million, to be committed in equal tranches over the period 1993 to 1997, in- elusive.

2. These grants shall be disbursed by the European Investment Bank on the basis of the proposals from the beneficiary EC Member States and after see- king the opinion of the EC Commission and having the approval of the EFTA Financial Mechanism Committee, which Shall be informed throug- hout the process.

Anicle 4

1. The financial assistance provided for in Article l shall be limited 10 pro- 279 jects carried out by public authorities and public or private undertakings in

Greece, the island of Ireland, Portugal and in those regions of Spain listed Prop. 1991/92:170 in the Appendix. The share of each region in the overall level of financial Bilaga 15 assistance Shall be determined by the Community, which shall inform the Protocol 38 EFTA States.

2. Priority shall be given to projects which place particular emphasis on the en vironment (including urban development), on transport (including trans- port infrastructure) or on education and training. Among projects submitted by private undertakings, special consideration shall be given to small and medium Sized enterprises.

3. The maximum grant element for any project supported by the Financial Mechanism shall be fixed at a level which iS not inconsistent with EC policies in this regard.

Article 5

The EFTA States shall make such arrangements with the European Invest- ment Bank and the EC Commission aS may be mutually deemed appropriate to ensure the good functioning of the Financial Mechanism. The costs rela- ted to the administration of the Financial Mechanism shall be decided in this context.

Article 6

The European Investment Bank shall be entitled to attend, as an Observer, meetings of the EEA Joint Committee when matters in relation to the Finan- cial Mechanism which concern the European Investment Bank are on the agenda.

Article 7

Further provisions for the implementation of the Financial Mechanism may be decided upon by the EEA Joint Committee as necessary.

APPENDIX TO PROTOCOL 38 Prop- 1991/921170 Bilaga 15

._ ., __. . ( ..] . List of eligible Spams i regions Protocol 38

Andalucia

Asturias Castilla y Leön Castilla-La Mancha Ceuta-Melilla Valencia Extremadura Galicia Islas Canarias Murcia

PROTOCOL 39 Prop. 1991/922170 Bilaga '.15

ON THE ECU Protocol 39

For the purposes of this Agreement, "ECU” means the ECU as defined by the competent Community authorities. In all acts referred to in the Annexes to the Agreement, "European unit of account” shall be replaced by *"ECU”.

PROTOCOL 40 Prop. 1991/92:170 ON SVALBARD Bllaga 15

Protocol 40 1. When ratifying the EEA Agreement, the Kingdom of Norway shall have the right to exempt the territory of Svalbard from the application of the Ag— reement.

2. If the Kingdom of Norway avails itself of this right, existing agreements applicable to Svalbard, i.a. the Convention establishing the European Free Trade Association, the Free Trade Agreement between the European Eco— nomic Community and the Kingdom of Norway and the Free Trade Agree- ment between the Member States of the European Coal and Steel Commu- nity and the European Coal and Steel Community of the one part, and the Kingdom of Norway of the other part, shall continue to apply to the territory of Svalbard.

PROTOCOL 41 ON EXISTING AGREEMENTS

In accordance with the provisions of Article 120 of the EEA Agreement, the Contracting Parties have agreed that the following existing bilateral or multilateral Agreements binding the European Economic Community, on the one hand, and one or more EFTA States, on the other, shall continue to apply after the entry into force of the EEA Agreement:

29.4.1963 International Commission for the Protection of the 3.12.1976 Rhine against Pollution. Mixed agreement between the Swiss Confederation and the European Economic Com- munity, the Federal Republic Of Germany, France, Luxembourg and the Netherlands. 3.12.1976 Protection of the Rhine against Chemical Pollution. Mixed agreement between the Swiss Confederation and the European Economic Community, the Federal Repu- blic of Germany, France, Luxembourg and the Nether- lands. 1.12.1987 Agreement between the Republic of Austria, on the one hand, and the Federal Republic of Germany and the European Economic Community, on the other, on coo- peration on management of water resources in the Da- nube basin.

19.11.1991 Agreement in the form of an exchange of letters between the Republic of Austria and the European Economic Community concerning the marketing, in Austrian terri- tory, of Community table Wines and "Landwein" in bott— les.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 41

PROTOCOL 42 Prop. 1991/92:170

ON BILATERAL ARRANGEMENTS CONCERNING 535,131542 SPECIFIC AGRICULTURAL PRODUCTS

The Contracting Parties take note that at the same time as the Agreement, bilateral agreements on trade in agricultural products have been signed. These agreements, which develop further or supplement agreements made earlier by the Contracting Parties, and moreover reflect, inter alia, their ag- reed common objective to contribute to the reduction of social and economic disparities between their regions, shall enter into force, at the latest, at the time of entry into force of the present Agreement.

PROTOCOL 43 Prop. 1991/92:170 ON THE AGREEMENT BETWEEN THE EC AND THE 523154, REPUBLIC OF AUSTRIA ON THE TRANSIT OF * GOODS BY ROAD AND RAIL

The Contracting Parties note that simultaneously with the present Agree- ment, a bilateral Agreement was signed between the European Communi- ties and Austria on the transit of goods by road and rail.

Provisions of the bilateral Agreement shall prevail over provisions of the present Agreement to the extent that they cover the same subject matter and as specified in the present Agreement.

Six months before the expiration of the Agreement between the European Community and the Republic of Austria on the transit of goods by road and rail, the situation in road transport will be jointly reviewed.

Bilaga 15

PROTOCOL 44

ON THE AGREEMEN T BE TWEEN THE EC AND THE SWISS CONFEDERATION ON THE CARRIAGE OF GOODS BYROAD AND RAIL

The Contracting Parties note that simultaneously with the present Agree- ment, a bilateral Agreement was signed between the European Communi- ties and the Swiss Confederation on the carriage of goods by road and rail.

Provisions of the bilateral Agreement shall prevail over provisions of the present Agreement to the extent that they cover the same subject matter and as specified in the present Agreement.

Six months before the expiration of the Agreement between the European Community and the Swiss Confederation on the carriage of goods by road and rail, the situation in road transport will bejointly reviewed.

Protocol 44

PROTOCOL 45

ON TRANSITIONAL PERIODS CONCERNING SPAIN AND PORTUGAL

The Contracting Parties consider that the Agreement does not affect the transitional periods accorded to Spain and Portugal by the Act of their acces- Sion to the European Communities, which could remain after the entry into force of the Agreement, independently of the transitional periods provided for in the Agreement itself.

PrOp. 1991/921170 Bilaga 15 Protocol 45

Prop. 1991/92:17() Bilaga 15 PROTOCOL 46 Protocol 46

ON THE DEVELOPMENT OF COOPERATION IN THE FISHERIES SECTOR

In the light of the results of two-yearly reviews of the state of their coopera- tion in the fisheries sector, the Contracting Parties will seek to develop this cooperation on a harmonious, mutually beneficial basis and within the fra- mework of their respective fisheries policies. The first review will take place before the end of 1993.

l9 Riksdagen [991/"92. lsuml. Nr [70. Bil. 15

Bilaga 15

PROTOCOL 47

ON THE ABOLITION OF TECHNICAL BARRIERS TO TRADE IN WINE

The Contracting Parties shall authorize imports and marketing of wine pro- ducts, originating in their territories, which are in conformity with the EC lcgislation, as adapted for the purposes of the Agreement, as set out in the Appendix to this Protocol related to product definition, oenological practi- ces, composition of products and modalities for circulation and marketing.

For the purpose of this Protocol "originating wine products” shall be un- derstood as "wine products in which all the grapes or any materials derived from grapes used therein must be wholly obtained".

For all purposes other than trade between the EFTA States and the Com- munity, the EFTA States may continue to apply their national lcgislation.

The provisions of Protocol l on horizontal adaptations shall apply to the acts referred to in the Appendix to this Protocol. The Standing Committee of the EFTA States shall fulfil the functions mentioned in points 4(d) and 5 of Protocol 1.

Protocol 47

APPENDIX Prop. 1991/92:170 Bilaga 15

1. 373 R 2805: CommiSSion Regulation (EEC) N02805/73 of Protocol 47 12 October 1973 determining a list of white quality wines, produced in speci- fied regions and of imported white quality wines containing a certain percen- tage of sulphur dioxide and laying down certain transitional provisions rela- ting to the percentage of sulphur dioxide in wines produced before 1 October 1973 (OJ No L 289, 16.10.1973, p. 21), as amended by: — 373 R 3548: Commission Regulation (EEC) No 3548/73 of 21 December 1973 (OJ No L 361, 29.12.1973, p. 35) — 375 R 2160:Commission Regulation (EEC) No 2160/75 of 19 August 1975 (OJ No L 220, 20.8.1975, p. 7) — 377 R 0966: Commission Regulation (EEC) No 966/77 of 4 May 1977 (OJ NOL 115, 6.5.1977, p. 77) The provisions of the Regulation shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptation: Wines originating in EFTA States for which the provisions of this Regula- tion are relevant, Shall continue to be covered by section B of Article 1.

2. 374 R 2319: Commission Regulation No 2319/74/EEC of 10 September 1974 specifying certain wine-growing areas which may produce table wines having a maximum total alcoholic strength of 17" (OJ No L 248, 11.9.1974, p. 7)

3. 378 R 1972: Commission Regulation No 1972/78/EEC of 16 August 1978 laying down detailed rules on oenological practices (OJ No L 226, 17.8.1978, p. 11), as amended by:

380 R 0045: Commission Regulation (EEC) No 45/80 of 10January 1980 (OJ NOL 7, 11.1.1980, p. 12)

4. 379 R 0358: Council Regulation No 358/79/EEC of 5February1979 on Sparkling wines produced in the Community and defined in Item 13 of Annex II to Regulation (EEC) No 337/79 (OJ No L 54, 5.3.1979, p. 130), as amended by:

379 R 2383: Council Regulation (EEC) No 2383/79 of 29 October 1979 (OJ NoL274, 31.10.1979, p. 8) 179 H: Act concerning the Conditions of Accession and the Adjust- ments to the Treaties — Accession to the European Communities of the Hellenic Republic (OJ No L 291, 19.11.1979, p. 83) 380 R 3456: Council Regulation (EEC) No 3456/80 of 22 December 1980 (OJ No L360, 31.12.1980, p. 18) 384 R 3686: Council Regulation (EEC) No 3686/84 of 19 December 1984 (OJ No L 341, 29.12.1984, p. 3) 385 R 3310: Council Regulation (EEC) No 3310/85 of 18November 1985 (OJ NOL 320, 29.11.1985, p. 19) - 385 R 3805: Council Regulation (EEC) No 3805/85 of 20 December 1985 (OJ No L 367, 31.12.1985, p. 39) — 389 R 2044: Council Regulation (EEC) No 2044/89 of 19 June 1989 291

(OJ No L202, 14.7.1989, p. 8) Prop. 1991/92:170 — 390 R 1328: Council Regulation (EEC) No 1328/90 of 14 May 1990 Bilaga 15

(OJ NoL132, 23.5.1990, p. 24) Protocol 47 391 R 1735: Council Regulation (EEC) NO 1735/91 Of 13 June 1991

(OJ No L 163, 26.6.1991, p. 9)

5. 383R2510: Commission Regulation No 2510/83/EEC of 7September1983 providing for an exception in respect of the volatile acid content of certain wines (OJ NoL248, 8.9.1983, p. 16), as corrected by OJ NoL265, 28.9.1983, p. 22.

6. 384R2394: Commission Regulation No 2394/84/EEC of 20 August 1984 laying down conditions of ion exchange rcsins and detailed implementing ru- les for the preparation of rectified concentrated grape must (OJ NoL224, 21.8.1984, p. 8), as amended by:

385R0888: Commission Regulation (EEC) No 888/85 of 2April 1985 (OJ NoL96, 3.4.1985, p. 14) 386R2751: Commission Regulation (EEC) No 2751/86 of 4September1986 (OJ No L253, 5.9.1986, p. 11)

7. 385R3309: Council Regulation No3309/85/EEC of 18 Novemberl.985 laying down general rules for the description and presentation of Sparkling wines and aerated sparkling wines (OJ No L320, 29.11.1985, p. 9), as correc- ted by OJ No L72, 15.3.1986, p. 47, OJ NoL347, 28.11.1989, p. 37, OJ NoL286, 4.10.1989, p. 27 and OJ No L367, 16.12.1989, p. 71, as amen- ded by:

385 R3805: Council Regulation (EEC) No3805/85 of 20 December 1985 (OJ NoL367, 31.12.1985, p. 39) 386R1626: Council Regulation (EEC) No1626/86 of 6May1986 (OJ NoL 144, 29.5.1986, p. 3) — 387R0538: Council Regulation (EEC) No 538/87 of 23 February 1987 (OJ NoL55, 25.2.1987, p. 4) 389R2045: Council Regulation (EEC) No?.045/89 of 19June1989 (OJ NoL202, 14.7.1989, p. 12) The provisions of the Regulation shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptations:

(a) The first indent of Article 3(4) shall not apply. (b) Article 5(2) shall be completed as follows: "h) in the case of a quality sparkling wine referred to in Title 111 of Regulation (EEC) No 358/79, originating in: Austria: "Qualitätsschaumwein”, "Qualitätssekt" (c) Article 6 shall be completed as follows: 5.b The term "Hauersekt" shall be reserved for quality sparkling wines equivalent to quality sparkling wines produced in a specified region in accordance with Title III of Regulation (EEC) NO 358/79 and Article 6(4) of Regulation (EEC) No 3309/85, provided that they are — produced in Austria 292

produced from grapes harvested in the same Vineyard, where the Prop. 1991/92:170 producer makes wine from grapes intended for the preparation of Bilaga 15 quality sparkling wines Protocol 47 — marketed by the producer and made available with labels indica- ting the Vineyard, the vine variety and the year regulated by Austrian rules."

8. 385R3803: Council Regulation No3803/85/EEC of 20 December 1985 laying down the provisions enabling the origin of Spanish rcd table wines to be determined and their commercial movements to be followed (OJ N0L367, 31.12.1985, p. 36)

9. 385 R3804: Council Regulation No3804/85/EEC of 20Dccember1985 drawing up the list of areas under vines in certain Spanish regions where table wines may have an actual alcoholic strength which is lower than Com- munity requirements (OJ NoL367, 31.12.1985, p. 37)

10. 386 R 0305: Commission Regulation No 305/86/EEC of 12 February 1986 On the maximum total sulphur dioxide content of wine originating in the Community before lSeptember1986 and, for a transitional period, impor— ted wine (OJNoL38, 13.2.1986, p. 13)

11. 386R1627: Council Regulation N01627/86/EEC of 6May1986 laying down rules for the description of special wines with regard to the indieation ' of alcoholic strength (OJ NoL144, 29.5.1986, p. 4)

12. 386 R 1888: Commission Regulation N01888/86/EEC of 18 June 1986 on the maximum total sulphur dioxide content of certain sparkling wines origi- nating in the Community and prepared before ] September 1986, and, for a transitional period, of imported sparkling wines (OJ NoL163, 19.6.1986, p. 19)

13. 386R2094: Commission Regulation No 2094/86/EEC of 3July1986 laying down detailed rules for the use of tartaric acid for the deacidification of specified wine products in certain regions of zoneA (OJ NoL180, 4.7.1986, p. 17), as amended by:

386R2736: Commission Regulation (EEC) No 2736/86 (OJNoL252, 4.9.1986, p. 15)

14. 386 R2707: Commission Regulation No 2707/86/EEC of 28 August 1986 laying down detailed rules for the description and presentation of sparkling and aerated sparkling wines (OJ No 246, 30.8.1986, p. 71), as amended by:

— 386 R 3378: Commission Regulation (EEC) No 3378/86 of 4Novembcr 1986 (OJ No L310, 5.11.1986, p. 5) — 387 R 2249: Commission Regulation (EEC) No 2249/87 of 28 July 1987 (OJ NoL207, 29.7.1987, p. 26) — 388 R 0575: Commission Regulation (EEC) No 575/88 of 1 March 1988 (OJ NoL56, 2.3.1988, p. 22) — 388 R 2657: Commission Regulation (EEC) No 2657/88 of

389R0596: Commission Regulation (EEC) No 596/89 of 8March 1989 (OJ NoL65, 9.3.1989, p. 9)

390 R 2776: Commission Regulation (EEC) No 2776/90 of 27 September 1990 (OJ No L 267, 29.9.1990, p. 30)

390 R3826: Commission Regulation (EEC) No 3826/90 of 19 December 1990 (OJ NOL366, 29.12.1990, p. 58) The provisions of the Regulation shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptation: In Annex II point1 shall not apply.

15. 387 R0822: Council Regulation No 822/87/EEC of 16 March 1987 on the common organization of the market in wine (OJ NOL84, 27.3.1987, p. 1), as corrected by OJ NoL284, 19.10.1988, p. 65, as amended by:

387R1390: Council Regulation (EEC) N01390/87 of 18 May 1987 (OJ No L 133, 22.5.1987, p. 26) 387 R 1972: Council Regulation (EEC) N01972/87 of 2July 1987 (OJ No L 184, 3.7.1987, p. 26) 387 R3146: Council Regulation (EEC) N03146/87 of 19 October 1987 (OJ NoL300, 23.10.1987, p. 4) I 387 R3992: Commission Regulation (EEC) No 3992/87 of 23 December 1987 (OJ No L377, 31.12.1987, p. 20) 388R1441: Council Regulation (EEC) N01441/88 of 24 May 1988 (OJ No L 132, 28.5.1988, p. 1) 388R2253: Council Regulation (EEC) N02253/88 of 19July1988 (OJ NoL198, 26.7.1988, p. 35) 388R2964: Council Regulation (EEC) No 2964/88 of 26 September 1988 (OJ No L 269, 29.9.1988, p. 5) 388 R4250: Council Regulation (EEC) No 4250/88 of 21 December 1988 (OJ NOL 128, 11.5.1989, p. 31) 390 R0388: Council Regulation (EEC) No 388/90 of 12February1990 (OJ NoL42, 16.2.1990, p. 9) Ö 390R1325: Council Regulation (EEC) N01325/90 of 14 May 1990 (OJ No L 132, 23.5.1990, p. 19) 390R3577: Council Regulation (EEC) No 3577/90 of 4December 1990 (OJ No L353, "17.12.1990, p. 23)

The provisions of the Regulation shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptations:

(a) (b)

(6) (d)

(e)

Article 1(1), 1(4)(c), 1(4)(c), 1(4)(g) and the second subparagraph of 1(4) shall not apply. By way of derogation from Article 1(6), for Switzerland the wine marketing year starts at 1 July of each year and ends at 30 June of the following year.

Titles I, with the exception of Article 13, III and IV shall not apply. Austria, Switzerland and Liechtenstein shall establish a classifica- tion scheme of vine varictics drawn up in accordance with the prin- ciples laid down in Article 13. In Articlc16(7) "coupage of wine originating in a third country”

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 47

shall read "'coupage of wine originating in a third country or an Prop. 1991/921170 EFTA State”. Bilaga 15 (f) For products produced on their respective territories, Austria, Swit- Protocol 47 zerland and Liechtenstein may apply their national lcgislation regar- ding practices as referred to in Articles 18, 19, 21, 22, 23 and 24. (g) Article 20 shall not apply. (h) By way of derogation from Article 66(l), the following quality wines produced in Austria according to particular methods may exceed 18 but not 22 milliequivalents of volatile acid per litre: "'Ausbruch”, "Bcerenauslese", "Trockenbeercnauslese", "Eiswein" and "Stroh- wein”. (i) Articles 70, 75, 76, 80 and 85 shall not apply. (j) Article 78 shall be covered by point 3 of Protocol 1. (k) Annex] shall be supplemented as follows: (a) **Strolrweiri”: the product originating in Austria and produced according to provisions laid down in Article 17(3)(l) of the Austrian wine law Österreichisches Weingesetz, 1985) (b) The grape must in fermentation produced in accordance with provisions of point3 of Anncxl may be designated as — uSturm” if it originates in Austria; Ö "cherweiss" or "'Federweisscr” if it originates in Switzerland or Liechtenstein. However, for technical reasons the actual alcoholic strength by volume may exceptionally exceed three-fifths of the total alcoho- lic strength by volume. (c) The term "Tafclwcin" and its equivalents as referred to in point 13 shall not be used for wines originating in Austria.

(l) Annex lll, V and VII shall not apply. (m) For the purposes of Annele, Austria, Liechtenstein and Switzer- land shall be considered as belonging to wine-growing zone B. (n) By way of derogation from Annex VI

Austria may maintain the general prohibition for sorbic acid — Norway and Sweden may maintain the general prohibition of meta- tartaric acid

— wines originating in Austria, Liechtenstein and Switzerland may be treated with silver chloride according to their respective wine laws.

16. 387 R0823: Council Regulation No 823/87/EEC of 16 March 1987 laying down special provisions relating to quality wines produced in specified re- gions (OJ NoLO84, 27.3.1987, p. 59), as amended by

389R2043: Council Regulation (EEC) No 2043/89 of 19June1989 (OJ NoL202, 14.7.1989, p. 1) 390 R3577: Council Regulation (EEC) No 3577/90 of 4December1990 (OJ NoL353, 17.12.1990, p. 23) The provisions ofthe Regulation shall, for the purposes ofthe present Ag- reement, be read with the following adaptations: Wine products originating in EFTA States shall be considered as equiva- lent to quality wines produced in specified regions ("quality wines p.s.r.”), 295

provided that they comply with national lcgislation which, for the purposes Prop. 1991/92:170 of this Protocol, shall be in accordance with the principles of Article 2 of the Bilaga 15 Agreement. Protocol 47 However, the description quality wines p.s.r., as well as the other descrip- tions referred to in the second subparagraph of Article 1(2) of the Regula- tion, may not be used for these wines.

The lists of quality wines established by wine-producing EFTA States shall be published in the Official Journal of the European Communities.-

17. 387R1069: Commission Regulation No 1069/87/EEC of 15 April 1987 laying down detailed rules as regards the indieation of alcoholic strength on the labelling of special wines (OJ NoL104, 16.4.1987, p. 14)

18. 388R3377: Commission Regulation N03377/88/EEC of 28 October 1988 authorizing the United Kingdom to permit under certain conditions an additional increase in the alcoholic strength of certain table wines (OJ NoL296, 29.10.1988, p. 69)

19. 388R4252: Council Regulation No 4252/88/EEC of 21 December 1988 on the preparation and marketing of liqueur wines produced in the Commu- nity (OJ NoL373, 31.12.1988, p. 59), as amended by:

390 R1328: Regulation (EEC) No 1328/90 of 14 May 1990 (OJ No L 132, 23.5.1990, p. 24)

20. 389 R0986: Commission Regulation No 986/89/EEC of 10 April 1989 on the accompanying documents for carriage of wine products and the relevant records to be kept (OJ No L106, 18.4.1989, p. 1) as amended by:

389 R2600: Commission Regulation (EEC) No 2600/89 of 25 August 1989 (OJ No L261, 29.8.1989, p. 5) 390 R 2246: Commission Regulation (EEC) No 2246/90 of 31 July 1990 (OJ No L203, 1.8.1990, p. 50) 390 R2776: Commission Regulation (EEC) No 2776/90 of 27 September 1990 (OJ NoL267, 29.9.1990, p. 30) 391 R 0592: Commission Regulation (EEC) No 592/91 of 12 March 1991 (OJ NoL66, 13.3.1991, p. 13) The provisions of the Regulation shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptation:

Article 10(4) and Title Il shall not apply.

21. 389 R 2202: Commission Regulation No 2202/89/EEC of 20 July 1989 de- fining the terms "'coupage”, "the turning into wine”, "*bottler” and **bottling” (OJ NoL209, 21.7.1989, p. 31)

22. 389R2392: Council Regulation No 2392/89/EEC of 24 July 1989 laying down general rules for the description and presentation of wines and grape musts (OJ No L232, 9.8.1989, p. 13), as amended by

389 R3886: Council Regulation No 3886/89/EEC of 11 December 1989 (OJ NoL378, 27.12.1989, p. 12) The provisions of the Regulation shall, for the purposes of the Agreement, . 296 be read with the following adaptations:

(a) For wine products origination in Austria, Switzerland and Liechten- Prop. 1991/921170 stein description requirements of Chapter II shall apply instead of Bilaga 15 the requirements of Chapter]. Protocol 47 (b) In accordance with the requirements of Article 25(1)(d), the desig- nation "table wine” or "Landwein'” and its equivalents, shall be used in combination with the name of the country of origin. (c) For table wines respectively originating in Switzerland and Liechten- stein, the terms *Landwein”, ”Vin de pays” and "Vino tipico” may be used provided that producer States concerned have laid down ru- les for use in accordance with at least the following conditions:

specific geographic reference certain production requirements, particularly as regards vine varie- ties, minimum natural alcoholic strength by volume and organolep- tic characteristics.

23. 389 R3677: Council Regulation No 3677/89/EEC of 7 December 1989 on the total alcoholic strength by volume and the total acidity of certain impor- ted quality wines and repealing Regulation (EEC) No 2931/80 (OJ No L360, 9.12.1989, p. 1), as amended by:

390 R 2178: Council Regulation (EEC) No 2178/90 of 24 July 1990 (OJ NoL 198, 28.7.1990, p. 9) The provisions of the Regulation shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptation:

Article 1(1)(a) and 1(1)(c) shall not apply.

24. 390R0743: Commission Regulation No 743/90/EEC of 28 March 1990 providing for a derogation from certain provisions on the volatile acid con- tent of certain wines (OJ No L82, 29.3.1990, p. 20)

25. 390 R 2676: Commission Regulation No 2676/90/EEC of 17 September 1990 determining Community methods for the analysis of wi- nes (OJ NoL272, 3.10.1990, p. 1)

26. 390 R 3201: Commission Regulation No 3201/90/EEC of 16 October 1990 laying down detailed rules for the description and presenta- tion of wines and grape musts (OJ No L 309, 8.11.1990, p. 1), as corrected by OJ No L 272, 3.10.1991, p. 47.

The provisions of the Regulation shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptations

(a) In Article 5(3), first subparagraph, second indent, the following terms shall be added: "Weinhauer" and "Hauer”. (b) In Annex I, point 4, (Austria) the following terms shall be added: Strohwein — Qualitätswein" (0) In Annex I, point 12 (Switzerland) the following terms shall be ad- ded: La Gerle appellation d,origine controlée 297

Bilaga 15

— appellation d'origine". (d) In Annex II the following shall be added under A of point 17 (Swit- werland) "19. Canton of Jura Name of local administative area: Buix".

(e) Annex II shall be supplemented as follows:

23. LIECHTENSTEIN

Wines bearing one of the following names of the wine-growing regions of origin: Balzcrs Bendern Eschen — Mauren Schaan Triesen Vaduz (f) In Annex IV, point 17 (SWITZERLAND) shall be supplemented as follows: (i) the- left-hand column shall be completed by the following varie- ties: Reze Kerner Charmont — Bacchus — Gamay Humagne rouge — Cornalin Cabernet franc Diolinoir Gamaret Granoir (ii) the term "Humagne blanche” shall be added in the right-handed column as a synonym for "'Humagne'”. (g) In Annex V, paragraph (2) shall be completed as follows: "4. In Austria, the following wines produced in the wine-growing regions of Burgenland, Niedrösterreich, Steiermark and Wien: — Quality wines made from "Gewiirztramineri' and "Muskat-Ot- tonel” — Bccrenauslese, Trockenbeerenauslese, Eiswein, Strohwein, Ausbruch"

27. 390 R3220: Commission Regulation No 3220/90/EEC of 7November1990 laying down conditions for the use of certain oenological practices provided for in Council Regulation (EEC) No 822/87 (OJ No 308/22, 8.11.1990, p. 22)

Protocol 47

28. 390R3825: Commission Regulation No3825/90/EEC of Prop. 1991/92:170 19 December 1990 on the transitional measures applicable in Portugal from Bilaga 15 1January to lSeptember 1991 in the wine sector (OJ NoL366, 29.12.1990, Protocol 47 p. 56)

The provisions of the Regulation shall, for the purposes of the Agreement be read with the following adaptations:

Articles, 2, 4 and 5 shall not apply.

PROTOCOL 48 CONCERNIN G ARTICLES 105 AND 111

Decisions taken by the EEA Joint Committee under Articles 105 and 111 may not affect the case law of the Court of Justice of the European Commu- nities.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Protocol 48

PROTOCOL 49 Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 ON CEUTA AND MELILLA Protocol 49

Products covered by the Agreement and originating in the EEA, when im- ported into Ceuta or Melilla, shall enjoy in all respects the same customs regime as that which is applied to products originating in the customs terri— tory of the Community under Protocol N02 of the Act of Accession of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic to the European Communi- ties.

The EFTA States shall grant to imports of products covered by the Agree— ment and originating in Ceuta and Melilla the same customs regime as that which is granted to products imported from and originating in the EEA.

ANN EX I VETERINARY AND PHYTOSANITARY MATTERS

List provided for in Article 17 INTRODUCTION

When the acts referred to in this Annex contain notions or refer to procedu- res which are specific to the Community legal order, such as

preambles;

the addressecs of the Community acts; references to territories or languages of the EC; references to rights and obligations of EC Member States, their pu- blic entities, undertakings or individuals in relation to each other; and

references to information and notification procedure;

Protocol l on horizontal adaptations shall apply, unless otherwise provided for in this Annex.

SECTORAL ADAPTATION

Switzerland and Liechtenstein shall with regard to acts referred to in this An- nex be regarded as one entity.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex I

I VETERINARY ISSUES PrOP- 1991/922170 Bilaga 15

1. (a) The provrsrons relating to third country relations in the acts referred Annex I to in this Chapter are not applicable. However, the following general prin- ciples are applicable:

The Contracting Parties shall not apply more favourable rules on im- ports from third countries than those resulting from the Agreement. Nevertheless, regarding substances having a hormonal or thyrostatic action the EFTA States may maintain their national lcgislation on imports from third countries. In trade between EFTA States or between an EFTA State and the Community, animals and products coming from third countries, or partially or totally derived therefrom, must comply with the rules of the importing Contracting Party as concerns third countries. The exporting Contracting Party shall ensure that the competent authority, in each case, takes the necessary measures to secure that the provisions of this paragraph are complied with. (b) The Contracting Parties shall review the matter during 1995.

2. The provisions relating to border controls, animal welfare and financial arrangements in the acts referred to in this Chapter are not applicable. The Contracting Parties shall review the matter during 1995.

3. In order to enable the EFTA Surveillance Authority to take the necessary measures, the provisions of the acts referred to in this Chapter will be ap- plied, for the purposes of this Agreement, as from nine months after the entry into force of the Agreement and at the latest from 1 January 1994.

4. The acts referred to in this Chapter, except Directives 91/67/EEC, 91/492/EEC and 91/493/EEC, do not apply to Iceland. The other Contrac- ting Parties may maintain their third country regime in trade with Iceland for areas not covered by the acts mentioned. The Contracting Parties shall re- view the matter during 1995.

5. Notwithstanding the integration into this Agreement of the Community lcgislatiOn concerning BSE and awaiting the outcome of ongoing discussions aimed at arriving, as soon as possible, at an overall agreement related to the application by the EFTA States of this lcgislation, the EFTA States may ap- ply their national rules. However, they undertake to apply transparent natio- nal rules based on objective criteria in a non-discriminatory and foreseeablc manner. Such national rules shall be communicated to the Community in ac- cordance with the rules laid down in Protocol 1 paragraph 4 by the entry into force of the Agreement. The Community reserves the right to apply similar rules in trade with the EFTA State concerned. The Contracting Parties shall review the situation during 1995.

6. Notwithstanding the integration into this Agreement of the Community legislatiOn concerning new pig disease and awaiting the outcome of ongoing discussions aimed at arriving, as soon as possible, at an overall agreement related to the application by Norway of this lcgislation, Norway may apply 30,3

its own protective rules, based on a definition of non-affected regions, for Prop. 1991/92:170 live pigs, fresh meat, meat products and porcine semen. The other Contrac- Bilaga 15 ting Parties reserve the right to apply similar rules in trade with Norway. The Annex 1 Contracting Parties shall review the situation during 1995.

7. Notwithstanding the integration into this Agreement of Council Directive 91/68/EEC on animal health conditions governing intra—Community trade in ovine and caprine animals and awaiting the outcome of ongoing discussions aimed at arriving, as soon as possible, at an overall agreement related to the application by Austria, Finland and Norway of this lcgislation, these Cont- racting Parties may apply their national lcgislation. The other Contracting Parties may maintain their third country regime towards these countries in this field. The Contracting Parties shall review the situation during 1995.

8. Notwithstanding the integration into this Agreement of Council Directive 91/67/EEC concerning the animal health conditions governing the placing on the market of aquaculture animals and products and awaiting the outcome of ongoing discussions aimed at arriving, as soon as possible, at an overall agreement related to the application by Finland, Iceland and Norway of this lcgislation, these Contracting Parties may apply their national lcgislation concerning live fish and crustaceans as well as eggs and gametes of fish and crustaceans for farming or restocking. The other Contracting Parties may maintain their third country regime towards these Contracting Parties in the fields mentioned above. The Contracting Parties shall review the situation during 1995.

(1) (a) The Community and an EFTA State may, on serious public or animal health grounds, take interim protective measures according to their own procedures with regard to the introduction into their territory of animals or animal products. These measures shall be notificd without delay to each Contracting Party and to both the EC Commission and the EFTA Surveillance Authority. (b) Consultations regarding the situation shall be held within 10 days from the date of notification. The EC Commission and/or the EFTA Surveillance Authority shall, within their competences, take the necessary measures taking due account of the results of such consultations.

(2) The EC Commission and the EFTA Surveillance Authority may hold consultations regarding any aspect of the animal or public health situation. The provisions of subparagraph (1)(b) are appli- cable.

(3) (a) The EC Commission shall transmit to the EFTA Surveillance Authority any safeguard decision relating to intra-Community trade. If the EFTA Surveillance Authority considers the decision to be inadequate, the provisions of subparagraph (2) are applicable. 304

(b) The EFTA Surveillance Authority shall transmit to the EC Com- Prop. 1991/92:170 mission any safeguard decision relating to trade between EFTA Sta- Bilaga 15 tes. If the Commission considers the decision to be inadequate, the Annex I provisions of subparagraph (2) are applicable.

(1) For application of the provisions regarding spot-checks, inspections or disputes requiring the participation of experts referred to in'this Chapter, the EFTA Surveillance Authority shall be responsible with regard to the EFTA States. (2) The following principles shall apply:

(a) Inspections shall be carried out in accordance with programs equivalent to those of the Community. (b) The EFTA Surveillance Authority shall have a structure, equiva- lent to that in the Community, for inspections in the EFTA States. (c) The same criteria shall apply for inspections. (d) The inspector shall be independent for the purposes of inspec- tions. (e) The inspectors shall have comparable levels of training and expe- rience. (f) Information concerning inspections shall be exchanged between the EC Commission and the EFTA Surveillance Authority. (g) The follow-up of the inspections shall be coordinated between the EC Commission and the EFTA Surveillance Authority.

(3) Necessary rules for implementation of the provisions regarding spot- checks, inspections or disputes requiring the participation of experts will be determined in close cooperation between the EC Commis- sion and the EFTA Surveillance Authority. (4) The rules on spot-checks, inspections or disputes requiring the parti- cipation of experts referred to in this Chapter, are only valid in re- spect of the acts or the parts thereof applied by the EFTA States.

] ]. Designation ofcammon reference laboratories

Without prejudice to financial implications, the Community reference labo— ratories shall act as reference laboratories for all Parties to this Agreement.

Consultations shall take place between the Contracting Parties in order to define the working conditions.

The EC Commission nominates from highly qualified scientific persons from EFTA States, in addition to the number laid down in Article 3 of Commis- sion Decision 81/651/EEC, two persons for each section as referred to in Ar— ticles 2”) and 3 of the Decision, who will participate fully in the work of the

(I) OJ No L 233, 19.8.1981, p.32 3 5 0

Scientific Veterinary Committee. They will not participate in the voting and Prop. 1991/92:170 their position will be recorded separately. Bilaga 15 Annex I

ACTS REFERRED TO Prop. 1991/92:170 1 BASIC TEXTS Bilaga 15

Annex I 1.1 ANIMAL HEALTH 1.1.1 'Ik'ade and placing on the market

Bovine/swine

1. 364 L 0432: Council Directive 64/432/EEC of 26 June 1964 on animal health problems affecting intra-Community trade in bovine animals and swine (OJ No 121, 29.7.1964, p. 1977), as amended by:

— 366 L 0600: Council Directive 66/600/EEC of 25 October 1966 (OJ No L 192, 27.10.1966, p. 3294) — 371 L 0285: Council Directive 71/285/EEC of 19 July 1971 (OJ No L 179, 9.8.1971, p. 1) - 1 72 B: Act concerning the Conditions of Accession and Adjust- ments to the Treaties — Accession of the Kingdom of Denmark, Ire- land and the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland (OJ No L 73, 27.3.1972, p. 76) 372 L 0445: Council Directive 72/445/EEC of 28 December 1972 (OJ No L 298, 31.12.1972, p. 49) - 373 L 0150: Council Directive 73/150/EEC of 5 June 1973 (OJ No L 172, 28.6.1973, p. 18) — 377 L 0098: Council Directive 77/98/EEC of 21 December 1976 (OJ No L 26, 31.1.1977, p. 81) 379 L 0109: Council Directive 79/109/EEC of 24 January 1979 (OJ No L 29, 3.2.1979, p. 20) — 379 L 0111: Council Directive 79/111/EEC of 24 January 1979 (OJ No L 29, 3.2.1979, p. 26) — 380 L 0219: Council Directive 80/219/EEC of 22 January 1980 (OJ No L 47, 21.2.1980, p. 25) 380 L 1098: Council Directive 80/1098/EEC of 11 November 1980 (OJ No L 325,1.12.1980, p. 11) - 380 L 1274: Council Directive 80/1274/EEC of 22 December 1980 (OJ No L 375, 31.12.1980, p. 75) - 381 L 0476: Council Directive 81/476/EEC of 24 June 1981 (OJ No

L 186, 8.7.1981, p. 20) — 382 L 0061: Council Directive 82/61/EEC of 26 January 1982 (OJ No

L 29, 6.2.1982, p. 13)

— 382 L 0893: Council Directive 82/893/EEC of 21 December 1982 (OJ No L 378, 31.12.1982, p. 57) — 383 L 0642: Council Directive 83/642/EEC of 12 December 1983 (OJ No L 358, 22.12.1983, p. 41) — 383 L 0646: Council Directive 83/646/EEC of 13 December 1983 (OJ No L 360, 23.12.1983, p. 44) 384 L 0336: Council Directive 84/336/EEC of 19 J unc 1984 (OJ No L 177, 4.7.1984, p. 22) 384 L 0643: Council Directive 84/643/EEC of 11 December 1984 (OJ 307

No 1. 339, 27.12.1984, p. 27) Prop. 1991/92:170384 L 0644: Council Directive 84/644/EEC of 11 December 1984 (OJ Bilaga 15 No L 339, 27.12.1984, p. 3.0) Annex ] - 385 L 0320: Council Directive 85/320/EEC of 12 June 1985 (OJ No L 168, 28.6.1985, p. 36) — 385 L 0586: Council Directive 85/586/EEC of 20 December 1985 (OJ No L 372, 31.12.1985, p. 44) 387 D 0231: Council Decision 87/231/EEC of 7 April 1987 (OJ No L 99, 11.4.1987, p. 18) — 387 L 0489: Council Directive 87/489/EEC of 22 September 1987 (OJ No L 280, 3.10.1987, p. 28) — 388 L 0406: Council Directive 88/406/EEC of 14 June 1988 (OJ No L 194, 22.7.1988, p. 1) 389 L 0360: Council Directive 89/360/EEC of 30 May 1989 (OJ No L 153, 6.6.1989, p. 29) 389 D 0469: Commission Decision 89/469/EEC of 28 July 1989 (OJ No L 225, 3.8.1989, p. 51) 389 L 0662: Council Directive 89/662/EEC of 11 December 1989 (OJ No L 395, 30.12.1989, p. 13) 390 L 0422: Council Directive 90/422/EEC of 26 J unc 1990 (OJ No L 224, 18.8.1990, p. 9) — 390 L 0423: Council Directive 90/423/EEC of 26 June 1990 (OJ No L 224, 18.8.1990, p. 13) 390 L 0425: Council Directive 90/425/EEC of 26 June 1990 (OJ No L 224, 18.8.1990, p. 29) — 391 D 0013: Commission Decision 91/13/EEC of 17 December 1990 (OJ No L8,11.1.1991, p. 26) — 391 D 0177: Commission Decision 91/177/EEC of 26 March 1991 (OJ No L 86, 6.4.1991, p. 32)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Agree- ment, be read with the following adaptations:

(a) In Article 2 (o) concerning regions, the following shall be added: Austria: Bundesland Finland: lääni/län Liechtenstein: Liechtenstein — Norway: fylke Sweden: län Switzerland: Kanton/canton/cantone (b) Article 4 (b) shall not apply. New lcgislation will be laid down accor- ding to the procedure in this Agreement. (c) In Article 10 (2), the dates 1 July 1991 and 1 January 1992 referred to in the last sentence of the paragraph are, with regard to the EFTA States, replaced by 1 January 1993 and 1 July 1993 respectively. ((1) In Annex B (12), the following shall be added concerning State insti- tute responsible for official testing of tuberculin: (m) Austria: Bundesanstalt fiir Tierseuchenbekämpfung, Mödling (n) Finland: Veterinaerinstituttet, Oslo 308

(o) Norway: Veterinzerinstituttet, Oslo Prop. 1991/92:170 (p) Sweden: Institute of the supplying country Bilaga 15 (q) Switzerland/Liechtenstein: Eidgenössisches Institut fiir Virusk- Annex 1 rankheiten und Immunprophylaxe, Mittelhäusern (c) In Annex C (9), the following shall be added concerning official in- stitute responsible for the official testing of antigens: (m) Austria: Bundesanstalt fiir Tierseuchenbekämpfung, Mödling (n) Finland: Veterinzerinstituttet, Oslo (o) Norway: Veterinazrinstituttet, Oslo (p) Sweden: Statens veterinärmedicinska anstalt, Uppsala (q) Switzerland/Liechtenstein: Institut fiir Veteriniir-Bakteriologie, Bern (f) In Annex F Model I footnote 4, Model II footnote 5, Model III footnote 4 and Model IV footnote 5,

The following shall be added concerning the names of the veterinary servi-

ces: (m) Austria: Amtstierarzt (n) Finland: Kunnaneläinlääkäri, Kaupungineläinlääkäri or Lääni- neläinlääkäri/Kommunalveterinär, Stadsveterinär or Länsveterinär (o) Norway: Distriktsveterinzer (p) Sweden: Gränsveterinär or Distriktsveterinär (q) Switzerland/Liechtenstein: Kontrolltierarzt/Vétérinaire de cont- röle/Veterinario di controllo

(g) In Annex G (A) (2), the following shall be added concerning official

institutes: (m) Austria: Bundesanstalt fiir Tierseuchenbekämpfung, Mödling (n) Finland: Valtion eläinlääketieteellincn laitos, Helsinki/Statens Veterinärmedicinska anstalt, Helsingfors (0) Norway: Veterinwrinstituttct, Oslo (p) Sweden: Statens veterinärmedicinska anstalt, Uppsala (q) Switzerland/Liechtenstein: Eidgenössisches Institut fiir Virusk- rankheiten und Immunprophylaxe, Mittelhäusern

Ovine/caprine

2. 391 L 0068: Council Directive 91/68/EEC of 28 January 1991 on animal health conditions governing intra-Community trade in ovine and caprine ani- mals (OJ No L 46, 19.2.1991, p. 19) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptations: (a) Article 2 (3) shall be replaced by: "Holding shall mean an agricultural establishment or premises of a dealer, as defined by the national rules in force, situated in the terri- tory of an EC Member State or EFTA State and in which bovine and

porcine animals, sheep and goats, live poultry and domestic rabbits Prop. 1991/92:170 are held or regularly kept, and the holding as defined in Article 2 (a) Bilaga 15

of Council Directive 90/426/EEC of 26 June 1990 on animal health Annex I conditions governing the movement and import from third countries of live cquidae.”

(b) Article 2 (9) shall be replaced by:

"Approved market or assembly centre means any place, other than the holding, where ovine or caprine animals are sold, bought and/or assembled or loaded, and which complies with Article 3(7) of Coun- cil Directive 64/432/EEC and which has been approved.”

(c) Article 4 (1) (a) shall be replaced by:

"must be identified and registered in such a way that the original or transit holding, centre or organization can be traced. For the identi- fication, the EFTA States undertake to coordinate their system bet- ween them and the EC. Before 1 September 1993, the EFTA States must take appropriate measures to guarantee that the identification and registration sy- stems applicable to intra-EEA trade are extended to the movement of animals within their territory. National identification or registra- tion systems must be notificd to the EFTA Surveillance Authority before 1 July 1993.u

(d) Article 4 (2) first indent shall be replaced by:

Ovine and caprine animals which might have to be slaughtered un- der a national programme for the eradication of diseases which are not referred to in the following list or in Chapter I of Annex B to this Directive:

Foot and mouth disease (FMD) Classical swine fever (CSF) African swine fever (ASF) Swine vesicular disease (SVD) — Newcastle disease (ND)

Rinderpest

Peste des petits ruminants (PPR) Vesicular stomatitis (VS) Blue tongue — African horse sickness (AHS) Viral equine encephalomyelitis - Tcschen disease

Avian influenza

Sheep and goat pox

Lumpy skin disease

— Rift valley fever Contagious bovine pleuropneumonia."

(e) Article 4 (2) second indent shall be replaced by:

ovine and caprine animals which cannot be marketed on their own territory for health or animal health reasons.

' OJ No L 224, 18.8.1990, p.42 310

(f) Article 6 (b) (i) first indent shall be replaced by: Prop. 1991/92:170the holding is subject to regular official veterinary checks in accor- Bilaga 15 dance with the following requirements: Annex l Without prejudice to the monitoring duties assigned to the official veterinarian under this Agreement, thc competent authority shall carry out checks on holdings, approved markets and assembly cent- res, centres or organizations in order to satisfy itself that animals and products intended for trade comply with the requirements of this Di- rective and in particular fulfil the conditions laid down in Article 4 paragraph 1(a) concerning identification and registration, and must be accompanied to their destination(s) by health certificates as pro- vided for in this Directive." (g) In Article 8 (2), the dates 1 January 1992 and 1 July 1992 referred to in the last sentence of the paragraph are, with regard to the EFTA States, replaced by 1 January 1993 and 1 July 1993 respectively. (h) Article 10 shall not apply. (i) In Annex A Chapter 2 (D) (2), the first phrase shall be replaced by: "until 1 September 1993 ovine or caprine animals from holdings ot- her than those referred to in point 1, provided that they meet the following conditionsz” (j) Annex C shall be replaced by: Brucellosis (B. melitensis) tests For a holding to qualify for brucellosis-free status, testing for brucel- losis (B. melitensis) is performed by means of the Rose Bengal met- hod or by the complement-fixation method described in points 1 and 2 or by any other method recognized in accordance with the proce- dure laid down in Article 15 of this Directive. The complement-fixa- tion method is used for tests on individual animals.

1. Rose Bengal Test The Rose Bengal test may be used for screening ovine or caprine holdings in order to establish the status of holdings as officially bru- cellosis-frec or brucellosis-free.

2. Complement—fixation Test (3) The complement-fixation test must be used for all individual animal tests. (b) The complement—fixation test may be used for ovine or caprine hol- dings in order to establish the status of holdings as officially brucello- sis-free or brucellosis-free.

When carrying out the Rose Bengal test, if more than S% of the ani- mals on a holding show a positive reaction, a further test is carried out on every animal on the holding by means of the complement- fixation method.

Scrum containing 20 or more ICFT units/ml must be regarded as po- sitive in the complement—fixation test. The antigens used must be approved by the national laboratory and must be standardized against the second international standard anti- brucella abortus serum." 311

(k) Annex E Prop. 1991/92:170 Model 1 (111) (b) and (V) (e) third indent, Bilaga 15 Model II (III) (b) and (V) (f) third indent and Annex ] Model III (III) (b) and (V) (i) third indent shall not apply.

Equidae

3. 390 L 0426: Council Directive 90/426/EEC of 26 June 1990 on animal health conditions governing the movement and import from third countries of equidae (OJ No L 224, 18.8.1990, p. 42)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptations:

(a) Article 9 shall not apply. (b) In Annex C footnote 1, the following shall be added: "Austria: Amtstierarzt Finland: Kunnaneläinlääkäri, Kaupungincläinlääkäri or Läänine- läinlääkäri/Kommunalveterinär, Stadsveterinär or Länsveterinär Norway: Distriktsveterinzer Sweden: Gränsveterinär or Distriktsveterinär Switzerland/Liechtenstein: Kontrolltierarzt/Vétérinaire de contröle- /Veterinario di controllo”

Poultry/hatching eggs

4. 390 L 0539: Council Directive 90/539/EEC of 15 October 1990 on animal health conditions governing intra-Community trade in, and imports from third countries of, poultry and hatching eggs (OJ No L 303, 31.10.1990, p. 6)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptations:

(a) In Article 3 (1), the date 1 July 1991 referred to in the first sentence of the paragraph is, with regard to the EFTA States, replaced by 1 January 1993. (b) For the purpose of Article 7 (1) (b), the provisions on marking con- tained in Commission Regulation (EEC) 1868/77' are relevant. For the application of these provisions, the following abbreviations shall apply with regard to the EFTA States: AT for Austria

FI for Finland NO for Norway SE for Sweden

CH or FL for Switzerland/Liechtenstein

(c) In Article 13 (2), the dates 1 July 1991. and 1 January 1992 referred to in the second subparagraph are, with regard to the EFTA States, replaced by 1 January 1993 and 1 July 1993 respectively.

' OJ No L 209, 17.8.1977, p.] 312

(d) In Article 14 (2), the dates 1 July 1991 and 1 January 1992 referred Prop. 1991/92:170 to in the last sentence of the paragraph are, with regard to the EFTA Bilaga 15 States, replaced by 1 January 1993 and 1 July 1993 respectively. Annex 1 (e) Article 29 shall not apply. (f) Article 30 shall not apply. (g) In Annex I, the following shall be added concerning national refe- rence laboratories for avian diseases: "Austria: Bundesanstalt ftir Virusseuchenbekämpfung bei Haustie- ren, Wien-Hetzendorf Finland: Valtion eläinlääketieteellincn laitos, Helsinki/Statens vete- rinärmedicinska anstalt, Helsingfors Norway: Veterinzerinstituttet, Oslo Sweden: Statens veterinärmedicinska anstalt, Uppsala Switzerland/Liechtenstein: Eidgenössisches Institut fiir Viruskrank- heiten und Immunprophylaxe, Mittelhäusern" (h) In Annex II Chapter I (2), the reference to EEC Regulation 2782/75 shall not apply.

Aqua culture

5. 391 L 0067: Council Directive 91/67/EEC of 28 January 1991 concerning the animal health conditions governing the placing on the market of aquacul- ture animals and products (OJ No L 46, 19.2.1991, p. 1)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation:

Article 16 shall not apply.

Bovine embryos

6. 389 L 0556: Council Directive 89/556/EEC of 25 September 1989 on ani- mal health conditions governing intra-Community trade in and importation from third countries of embryos of domestic animals of the bovine species (OJ No L 302, 19.10.1989, p. 1), as amended by:

390 L 0425: Council Directive 90/425/EEC of 26 June 1990 (OJ No L 224, 18.8.1990, p. 29) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation: Article 14 shall not apply.

Bovine semen

7. 388 L 0407: Council Directive 88/407/EEC of 14 June 1988 laying down the animal health requirements applicable to intra-Community trade in and imports of deep-frozen semen of domestic animals of the bovine species (OJ No L 194, 22.7.1988, p. 10), as amended by:

390 L 0120: Council Directive 90/120/EEC of 5 March 1990 (OJ No L 71, 17.3.1990, p. 37) 313

390 L 0425: Council Directive 90/425/EEC of 26 June 1990 (OJ No L 224, 18.8.1990, p. 29) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation: Article 15 shall not apply.

Parcine semen

8. 390 L 0429: Council Directive 90/429/EEC of 26 June 1990 laying down the animal health requirements applicable to intra-Community trade in and imports of semen of domestic animals of the porcine species (OJ No L 224, 18.8.1990, p. 62)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptations:

(a) Article 6 (2) shall not apply. (b) Article 14 shall not apply. (c) Article 15 shall not apply.

Fresh meat

9. 372 L 0461: Council Directive 72/461/EEC of 12 December 1972 on health problems affecting intra—Community trade in fresh meat (OJ No L 302, 31.12.1972, p. 24), as amended by:

377 L 0098: Council Directive 77/98/EEC of 21 December 1976 (OJ No L 26, 31.1.1977, p. 81) 380 L 0213: Council Directive 80/213/EEC of 22 January 1980 (OJ No L 47, 21.2.1980, p. 1) 380 L 1099: Council Directive 80/1099/EEC of 11 November 1980 (OJ No L 325, 1.12.1980, p. 14) — 381 L 0476: Council Directive 81/476/EEC of 24 June 1981 (OJ No L 186, 8.7.1981, p. 20) 382 L 0893: Council Directive 82/893/EEC of 21 December 1982 (OJ No L 378, 31 .12.1982, p. 57) 383 L 0646: Council Directive 83/646/EEC of 13 December 1983 (OJ No L 360, 23.12.1983, p. 44) 384 L 0336: Council Directive 84/336/EEC of 19 June 1984 (OJ No L 177, 4.7.1984, p. 22) — 384 L 0643: Council Directive 84/643/EEC of 11 December 1984 (OJ No L 339, 27.12.1984, p. 27) 385 L 0322: Council Directive 85/322/EEC of ]2 June 1985 (OJ No L 168, 28.6.1985, p. 41) 387 L 0064 Council Directive 87/64/EEC of 30 December 1986 (OJ No L 34, 5.2.1987, p. 52) 387 D 0231: Council Decision 87/231/EEC of 7 April 1987 (OJ No L 99, 11.4.1987, p. 18) 387 L 0489: Council Directive 87/489/EEC of 22 September 1987 (OJ No L 280, 3.10.1987, p. 28) 389 L 0662: Council Directive 89/662/EEC of 11 December 1989 (OJ

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex I

No L 395, 30.12.1989, p. 13) Prop. 1991/92:170391 L 0266: Council Directive 91/266/EEC of 21 May 1991 (OJ No Bilaga 15 L 134, 29.5.1991, p. 45) Annex I The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptations:

(a) In Article 5 (1), the reference to "Chapter IX of Annex I” shall be replaced by "Chapter XI of Annex 1”. (b) For the application of Article 8a (2), the reference to "Article 9 of Council Directive 89/662/EEC shall read ”paragraph 9 of Chapter 1 of Annex I to the EEA Agreement". (c) Article 13a shall not apply. New lcgislation will be laid down accor- ding to the procedure in this Agreement. (d) Article 15 shall not apply. (e) In the Annex paragraph (2) third indent, the following shall be ad- ded:

"EFTA”

Poultry meat

10. 391 L 0494: Council Directive 91/494/EEC of 26 June 1991 on animal health conditions governing intra-Community trade in and imports from third countries of fresh poultrymeat (OJ No L 268, 24.9.1991, p. 35)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Agreement, be read with the following adaptation: '

Article 6 shall not apply.

Meat products

11. 380 L 0215: Council Directive 80/215/EEC of 22 January 1980 on animal health problems affecting intra—Community trade in meat products (OJ No L 47, 21.2.1980, p. 4), as amended by:

- 380 L 1100: Council Directive 80/1100/EEC of 11 November 1980 (OJ No L325, 1.12.1980, p. 16) 381 L 0476: Council Directive 81/476/EEC of 24 June 1981 (OJ No L 186, 8.7.1981, p. 20) — 385 L 0321: Council Directive 85/321/EEC of 12 June 1985 (OJ No L 168, 28.6.1985, p. 39) 387 L 0491: Council Directive 87/491/EEC of 22 September 1987 (OJ No L 279, 2.10.1987, p. 27) 388 L 0660: Council Directive 88/660/EEC of 19 December 1988 (OJ No L 382, 31.12.1988, p. 35) — 389 L 0662: Council Directive 89/662/EEC of 11 December 1989 (OJ No L 395, 30.12.1989, p. 13) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptations:

(a) For the application of Article 7a (1) and (2), the references to "Ar- ticle 9 of Council Directive 89/662/EEC shall read ”paragraph 9 of 315

Chapter I of Annex 1 to the EEA Agreement". Prop. 1991/92:170 (b) Article 10 shall not apply. New lcgislation will be laid down accor- Bilaga 15

ding to the procedure in this Agreement. Annex I (c) Article 15 shall not apply.

1.1.2 Control measures

Foot and Mouth disease

12. 385 L 0511: Council Directive 85/511/EEC of 18 November 1985 intro- ducing Community measures for the control of foot—and-mouth disease (OJ No L 315, 26.11.1985, p. 11), as amended by:

390 L 0423: Council Directive 90/423/EEC of 26 June 1990 (OJ No L 224, 18.8.1990, p. 13) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag— reement, be read with the following adaptations:

(a) In Annex A, the following shall be added concerning approved es- tablishments:

Public

(m) Austria: Bundesanstalt fiir Virusseuchenbekämpfung bei Haus- tieren, Wien

(n) Finland: -

(o) Norway: Veterinazrinstituttet, Oslo (p) Sweden: Statens veterinärmedicinska anstalt, Uppsala (q) Switzerland/Liechtenstein: Eidgenössisches Institut fiir Vi- ruskrankheiten und Immunprophylaxe, Mittelhäusern"*

((

Private: -

(b) In Annex B, the following shall be added concerning national labo- ratories: "(m) Austria: Bundesanstalt fiir Virusseuchenbekämpfung bei Haustieren, Wien-Hetzendorf (n)Finland: Statens veterinaere Institut for virusforskning, Lind- holm, Denmark Animal Virus Research Institute, Pirbright Woking, Surrey (o) Norway: Statens veterinaere Institut for virusforskning, Lind- holm, Denmark Animal Virus Research Institute, Pirbright Woking, Surrey (p) Sweden: Statens veterinärmedicinska anstalt, Uppsala (q) Switzerland/Liechtenstein: Eidgenössisches Institut fiir Vi- ruskrankheiten und Immunprophylaxe, Mittelhäusern"

13. 390 L 0423: Council Directive 90/423/EEC of 26 June 1990 amending Directive 85/511/EEC introducing Community measures for the control of 316

foot-and-mouth disease, Directive 64/432/EEC on animal health problems Prop. 1991/922170 affecting intra-Community trade in bovine animals and swine and Directive Bilaga 15 72/462/EEC on health and veterinary inspection problems upon importation Annex 1

of bovine animals and swine and fresh meat or meat products from third countries (OJ No L 224, 18.8.1990, p. 13)

Classical swine fever

The provisions of Council Decision 90/678/EEC of 13 December 1990 recog- nizing certain parts of the territory of the Community as being either offi- cially swine fever free or swine fever free have been revised and will there- fore not be taken over by the EFTA States. The new Community rules in this area will be dealt with according to the provisions laid down in the Ag- reement.

14. 380 L 0217: Council Directive 80/217/EEC of 22 January 1980 introdu- cing Community measures for the control of classical swine fever (OJ No L 47, 21.2.1980, p. 11), as amended by:

— 380 L 1274: Council Directive 80/1274/EEC of 22 December 1980 (OJ No L 375, 31.12.1980, p. 75) 381 L 0476: Council Directive 81/476/EEC of 24 June 1981 (OJ No L 186, 8.7.1981, p. 20) — 384 L 0645: Council Directive 84/645/EEC of 11 December 1984 (OJ No L 339, 27.12.1984, p. 33) — 385 L 0586: Council Directive 85/586/EEC of 20 December 1985 (OJ No L 372, 31.12.1985, p. 44) 387 L 0486: Council Directive 87/486/EEC of 22 September 1987 (OJ No L 280, 3.10.1987, p. 21) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptations:

(a) In Annex II, the following shall be added concerning national labo- ratories for swine fever:

"(m) Austria: Bundesanstalt ftir Virusseuchenbekämpfung bei Haustiercn, Wien-Hetzendorf (n) Finland: Statens veterinaere Institut for virusforskning, Lind- holm, Denmark (o) Norway: Statens veterinaere Institut for virusforskning, Lind- holm, Denmark (p) Sweden: Statens veterinärmedicinska anstalt, Uppsala (q) Switzerland/ Liechtenstein: Eidgenössisches Institut fiir Viruskrankheiten und Immunprophylaxe, Mittelhäusern"

(b) For the application of Annex III, the EFTA States will set up a simi- lar notification and information system which will work according to Protocol 1 to the Agreement and which will be coordinated with the EC system.

1.1.3 Notification of diseases

15. 382 L 0894: Council Directive 82/894/EEC of 21 December 1982 on the notification of animal diseases within the Community (OJ No L 378, 31.12.1982, p. 58), as amended by:

389 D 0162: Commission Decision 89/162/EEC of 10 February 1989 (OJ No L 61, 4.3.1989, p. 48) 390 D 0134: Commission Decision 90/134/EEC of 6 March 1990 (OJ No L 76, 22.3.1990, p. 23) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation:

The EFTA States will set up a similar notification and information system, which will work according to Protocol 1 to the Agreement and which will be coordinated with the EC system (ADNS) in principle before lSeptember 1993.

16. 384 D 0090: Commission Decision 84/90/EEC of 3 February 1984 laying down the codified form for the notification of animal diseases pursuant to Council Directive 82/894/EEC (OJ No L 50, 21.2.1984, p. 10), as amended by:

— 389 D 0163: Commission Decision 89/163/EEC of 13 February 1989 (OJ No L 61, 4.3.1989, p. 49) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Agreement, be read with the following adaptation:

The EFTA States will set up a similar notification and information system, which will work according to Protocol 1 to the Agreement and which will be coordinated with the EC system (ADNS) in principle before lSeptember 1993.

17. 390 D 0442: Commission Decision 90/442/EEC of 25 July 1990 laying down the codes for the notification of animal diseases (OJ No L 227, 21.8.1990, p. 39)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation:

The EFTA States will set up a similar notification and information system, which will work according to Protocol 1 to the Agreement and which will be coordinated with the EC system (ADNS) in principle before lSeptember 1993.

Fresh meat

18. 364 L 0433: Council Directive 64/433/EEC of 26 June 1964 on health conditions for the production and marketing of fresh meat (OJ No 121, 29.7.1964, p. 2012), as amended by:

— 391 L 0497: Council Directive 91/497/EEC of 29 July 1991 (OJ No L 268, 24.9.1991, p. 69)

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex I

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- Prop. 1991/92:170 reement, be read with the following adaptations: Bilaga 15

(a) In Article 4 (A), the dates 1 January 1993 and 31 December 1991 Anne-”

referred to in the first sentence of the paragraph arc, with regard to the EFTA States, replaced by 1 September 1993 and 31 December 1992 respectively.

(b) Article 5 (1) (a) (i) shall be replaced by: "in which, without prejudice to diseases specified in the following list:

Foot and mouth disease (FMD) — Classical swine fever (CSF) — African swine fever (ASF) — Swine vesicular disease (SVD) _ Newcastle disease (ND)

— Rinderpest

— Peste des petits ruminants (PPR) Vesicular stomatitis (VS)

Blue tongue

African horse sickness (AHS) — Viral equine encephalomyelitis — Teschcn disease

Avian influenza

Sheep and goat pox — Lumpy skin disease — Rift valley fever — Contagious bovine pleuropneumonia

one of the following diseases has been diagnosed:

— generalized actinobacillosis or actinomycosis anthrax and blackleg generalized tuberculosis

— generalized lymphadenitis — glanders — rabies

— tetanus

acute salmonellosis

acute brucellosis

— swine erysipelas botulism

speticaemia, pyaemia, toxaemia or viraemia;"

(c) For the purposes of Article 6 (1) (a), Council Directive 77/96/EEC of 21 December 1976' on examination for Trichinae (Trichinella Spi- ralis) upon importation from third countries of fresh meat derived from domestic swine is relevant.

' OJ No 1. 26, 31.1.1977, p. 6 319

(d) For the application of Article 6 (2), the EFTA Standing Committee Prop. 1991/92:170 shall, with regard to the EFTA States, take the necessary decisions Bilaga 15 before 1 September 1993. Annex ] (e) In Article 10 (1) sixth subparagraph, the beginning of the last sen- tence shall read "The other Member States, the EFTA Surveillance Authority and the EC Commission shall be informed”. (f) In Article 13 (1)(b), the date 1 July 1991 referred to in the littera is, with regard to the EFTA States, replaced by 1 January 1993. (g) Article 18 shall not apply. (h) In Annex I Chapter VI (26) (b), the reference to "Community rules on animal welfare” shall be replaced by "national lcgislation on ani- mal welfare”. (i) For the purpose of Annex I Chapter VIII (42) (A) (3) third subpara- graph, Annex I (1) of Council Directive 77/96/EEC of 21 December 1976' on examination for Trichinae (Trichinella Spiralis) upon im- portation from third countries of fresh meat derived from domestic swine is relevant. (j) In Annex I Chapter XI (50) (a) first indent, the following shall be added: ""*-AT—FI—NO—SE—CH—FL” (k) In Annex I Chapter XI (50) (a) second indent and (b) third indent, the following shall be added: "EFTA”

19. 391 L 0498: Council Directive 91/498/EEC of 29 July 1991 on the condi- tions for granting temporary and limited derogations from specific Commu- nity health rules on the production and marketing of fresh meat (OJ No L 268, 24.9.1991, p. 105) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptations:

(a) In Article 2 (1), the "date on which this Directive is notificd” is, with regard to the EFTA States, replaced by 1 January 1993. (b) In Article 2 (2), the date 1 April 1992 referred to in the first subparagraph is, with regard to the EFTA States, replaced by 1 April 1993; the date 1 July 1992 referred to in the fourth subparagraph is, with regard to the EFTA States, replaced by 1 July 1993; and — the date 1 January 1993 referred to in the fifth subparagraph is, with regard to the EFTA States, replaced by 1 September 1993.

20. 371 L0118: Council Directive 71/118/EEC of 15 February 1971 on health problems affecting trade in fresh poultrymeat (OJ No L 55, 8.3.1971, p. 23), as amended by: — 375 L 0431: Council Directive 75/431/EEC of 10 July 1975 (OJ No L 192, 24.7.1975, p. 6) ' — 378 L 0050: Council Directive 78/50/EEC of 13 December 1977 (OJ No L 15, 19.1.1978, p. 28)

' OJ NoL26,31.1.1977,p.6 320

380 L 0216: Council Directive 80/216/EEC of 22 January 1980 (OJ Prop. 1991/922170 No L 47, 21.2.1980, p. 8) Bilaga 15 — 380 L 0879: Commission Directive 80/879/EEC of 3 September 1980 Annex 1 (OJ No L 251, 24.9.1980, p. 10) 381 L 0476: Council Directive 81/476/EEC of 24 June 1981 (OJ No L 186, 8.7.1981, p. 20) 384 L 0642: Council Directive 84/642/EEC of 11 December 1984 (OJ No L 339, 27.12.1984, p. 26) 385 L 0324: Council Directive 85/324/EEC of 12 June 1985 (OJ No L 168, 28.6.1985, p. 45) — 385 L 0326: Council Directive 85/326/EEC of 12 June 1985 (OJ No L 168, 28.6.1985, p. 48) -— 3805: Council Regulation (EEC) No 3508/87 of 15 December 1987 (OJ No L 357, 19.12.1987, p. 1) — 388 L 0657: Council Directive 88/657/EEC of 14 December 1988 (OJ No L 382, 31.12.1988, p. 3) — 389 L 0662: Council Directive 89/662/EEC of 11 December 1989 (OJ No L 395, 30.12.1989, p. 13) 390 D 0484: Commission Decision 90/484/EEC of 27 September 1990 (OJ No L 267, 29.9.1990, p. 45) 390 L 0654: Council Directive 90/654/EEC of 4 December 1990 (OJ No L 353, 17.12.1990, p. 48) — 391 L 0494: Council Directive 91/494/EEC of 26 June 1991 (OJ No L 268, 24.9.1991, p. 35) The provisions of this Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptations:

(a) In Article 5 (1) fourth subparagraph, the beginning of the last sen- tence shall read "The other Member States, the EFTA Surveillance Authority and the EC Commission shall be informed”. (b) Art 19 shall not apply. (c) In Annex I Chapter X (44) (1) (a) first indent, the following shall be

added: "- AT—FI—NO—SE—CH—FL” ((1) In Annex I Chapter X (44) (1) (a) third indent, the following shall be added: "EFTA”

Meat products

21. 377 L 0099: Council Directive 77/99/EEC of 21 December 1976 on health problems affecting intra-Community trade in meat products (OJ No L 26, 31.1.1977, p. 85), as amended by:

381 L 0476: Council Directive 81/476/EEC of 24 June 1981 (OJ No L 186, 8.7.1981, p. 20) 385 L 0327: Council Directive 85/327/EEC of 12 June 1985 (OJ No L 168, 28.6.1985, p. 49) 385 L 0586: Council Directive 85/586/EEC of 20 December 1985 (OJ 321 No L 372, 31.12.1985, p. 44)

— 387 R3805: Council Regulation (EEC) No 3805/87 of 15 December Prop. 1991/922170 1987 (OJ No L 357, 19.12.1987, p. 1) Bilaga 15 ' 388 L 0658: Council Directive 88/658/EEC of 14 December 1988 (OJ Annex ] No L 382, 31.12.1988, p. 15) — 389 L 0227: Council Directive 89/227/EEC of 21 March 1989 (OJ No L 93, 6.4.1989, p. 25) 389 L 0662: Council Directive 89/662/EEC of 11 December 1989 (OJ No L 395, 30.12.1989, p. 13) The provisions of this Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptations:

(a) In Article 7 (l) third subparagraph, the beginning of the last sen- tence shall read ("The other Member States, the EFTA Surveillance Authority and the EC Commission shall be informed”. (b) Article 24 shall not apply. (c) ln Annex A Chapter VI (39) (a) (i) first indent, the following shall be added:

"/AT/FI/NO/SE/CH/FL”

(d) In Annex A Chapter VI (39) (a) (i) second indent and (ii) third in-

dent, thc following shall be added:

**EFTA”

Minced meat

22. 388 L 0657: Council Directive 88/657/EEC of 14 December 1988 laying down the requirements for the production of, and trade in, minced meat, meat in pieces of less than 100 grams and meat preparations and amending Directives 64/433/EEC, 71/118/EEC and 72/462/EEC (OJ No L 382, 31.12.1988, p. 3), as amended by:

— 388 L 0662: Council Directive 89/662/EEC of 11 December 1989 (OJ No L 395, 30.12.1989, p. 13) The provisions of this Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, bc read with the following adaptations:

(a) ln Article 7 (3), the beginning of the last sentence shall read "The other Member States, the EFTA Surveillance Authority and the EC Commission shall be informed”.

(b) Article 18 shall not apply.

Egg products

23. 389 L 0437: Council Directive 89/437/EEC of 20 June 1989 on hygiene and health problems affecting the production and the placing on the market of egg products (OJ No L 212, 22.7.1989, p. 87), as amended by:

— 389 L 0662: Council Directive 89/662/EEC of 11 December 1989 (OJ No L 395, 30.12.1989, p. 13) The provisions of this Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptations: 322

(a) In Article 2, the first phrase shall be replaced by: Prop. 1991/92:170 "For the purposes of this Directive: Bilaga 15

eggs mean hen eggs in shell, suitable for direct human consumption Annex I

or for use in the food industries, except for incubated eggs which do not meet the following requirements:

a) they shall be marked before insertion in the incubator, b) they shall not be fertile and shall be absolutely clear when candlcd, c) the air space shall not exceed a height of 9 mm, (I) they shall not have remained more than six days in an incubator, e) they shall not be treated with antibiotics, f) they shall be intended for use in a processing plant manufacturing pasteurized egg products. Industrial eggs means hen eggs in shell other than those referred to in the preceding indent.

The following definitions shall also apply:"

(b) Article 2 (11) shall be replaced by the following:

"11) placing on the market: the marketing of egg products defined as holding or displaying for sale, offering for sale, selling, delivering or any other form of marketing.”

(c) In Article 6 (1) second subparagraph, the beginning of the last sen- tence shall read "The other Member States, the EFTA Surveillance Authority and the EC Commission shall be informed”. (d) Article 17 shall not apply. (e) In the Annex, Chapter IV (1) shall be replaced by:

**1) Eggs used for the manufacture of egg products must be put in packaging which comply with the following provisions:

(a) (i) Packs, including inner packing material, must be shock—resistant, dry, clean and in good repair, and made of materials which protect the eggs from extraneous odour and the risk of quality deterioration. (ii) Large packs, used for transporting and dispatching eggs, inclu— ding inner packing material, shall not be re-used unless they are as new and meet the technical requirements of paragraph 1. Re-used large packs must not bear any previous marking likely to lead to con- fusion. (iii) Small packs may not be re-used. (b) (i) Eggs must be stored in clean, dry premises, free of extraneous odoun (ii) Eggs in transport and during storage must be kept clean, dry and free of extraneous odour and effectively protected from shocks, weather and the effect of light. (iii) Eggs in store and in transport must be protected from extremes of temperature." (f) In the Annex, Chapter XI (1) (i) first indent, the following shall be added: "/AT/FI/NO/SE/CH/FL” (g) In the Annex, Chapter XI (1) (i) second indent and (ii) third indent, 323

the following shall be added: Prop. 1991/92:170 uEFTA” Bilaga 15 Annex I Fishery products

24. 391 L 0493: Council Directive 91/493/EEC of 22 July 1991 laying down the health conditions for the production and the placing on the market of fishery products (OJ No L 268, 24.9.1991, p. 15)

The provisions of this Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptations:

(a) In Article 7 (2), the dates 31 December 1991 and 1 July 1992 referred to in the second sentence of the paragraph are, with regard to the EFTA States, replaced by 31 December 1992 and 1 April 1993 re- spectively. (b) Article 9 shall not apply. (c) For the purpose of the Annex Chapter V (II) (1), the common mar-

keting standards laid down pursuant to Article 2 of Council Regula- tion (EEC) 3796/81 are relevant.

Molluscs

25. 391 L 0492: Council Directive 91/492/EEC of 15 July 1991 laying down the health conditions for the production and the placing on the market of live bivalve molluscs (OJ No L 268, 24.9.1991, p. I)

The provisions of this Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptations:

(a) In Article 5 (1) (a), the dates 31 December 1991 and 1 July 1992 referred to in the second sentence of second subparagraph are, with regard to the EFTA States, replaced by 31 December 1992 and 1 April 1993 respectively. (b) Article 7 shall not apply.

Honnones

26. 381 L 0602: Council Directive 81/602/EEC of 31 July 1981 concerning the prohibition of certain substances having a hormonal action and of any substances having a thyrostatic action (OJ No L 222, 7.8.1981, p. 32), as amended by:

- 385 L 0358: Council Directive 85/358/EEC of 16 July 1985 (OJ No L 191, 23.7.1985, p. 46)

27. 385 L 0358: Council Directive 85/358/EEC of 16 July 1985 supplemen- ting Directive 8l/602/EEC concerning the prohibition of certain substances having a hormonal action and of any substances having a thyrostatic action (OJ No L 191, 23.7.1985, p. 46), as amended by:

— 388 L 0146: Council Directive 88/146/EEC of 7 March 1988 (OJ No L 70, 16.3.1988, p. 16) 324

28. 388 L 0146: Council Directive 88/146/EEC of 7 March 1988 prohibiting Prop. 1991/92:170 the use in livestock farming of certain substances having a hormonal action Bilaga 15 (OJ No L 70, 16.3.1988, p. 16) Annex 1

Residues

29. 386 L 0469: Council Directive 86/469/EEC of 16 September 1986 concer- ning the examination of animals and fresh meat for the presence of residues (OJ No L 275, 26.9.1986, p. 36)

The provisions of this Directive shall, for the purposes of the present Ag— reement, be read with the following adaptations:

(a) ln Article 2, the reference to "Directive 85/649/EEC” shall read "Di- rective 88/146/EEC”. (b) In Article 4 (I), the date 31 May 1987 referred to in the first sentence of the paragraph is, with regard to the EFTA States, replaced by 1 January 1993. (c) ln Article 4 (3), the date 30 September 1987 referred to in the third sentence of the paragraph is, with regard to the EFTA States, repla- ced by 1 September 1993. (d) ln Article 9 (1), the date 16 September 1986 referred to in the first sentence of the paragraph is, with regard to the EFTA States, repla- ced by 1 January 1993.

BST

30. 390 D 0218: Council Decision 90/218/EEC of 25 April 1990 concerning the administration of Bovine Somatotrophin (BST) (OJ No L 116, 8.5.1990, p. 27)

31. 385 L 0397: Council Directive 85/397/EEC of 5 August 1985 on health and animal-health problems affecting intra-Community trade in heat-treated milk (OJ No L 226, 24.8.1985, p. 13), as amended by:

— 389 D 0159: Commission Decision 89/159/EEC of 21 February 1989 (OJ No L59, 2.3.1989, p. 40) 389 D 0165: Commission Decision 89/165/EEC of 22 February 1989 (OJ No L 61, 4.3.1989, p. 57) 389 L 0662: Council Directive 89/662/EEC of 11 December 1989 (OJ No L 395, 30.12.1989, p. 13) The provisions of this Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptations:

(a) For the purpose of Annex A Chapter VIII (4), the reference to Council Directive 79/112/EEC' shall be relevant.

' OJ No L 33, 8.2.1979, p.1 325

(b) In Annex A Chapter VIII (4) (c), the following shall be added: Prop. 1991/92:170 "EFTA” Bilaga 15 Annex I

Animal waste, pathogens

32. 390 L 0667: Council Directive 90/667/EEC of 27 November 1990 laying down the veterinary rules for the disposal and processing of animal waste, for its placing on the market and for the prevention of pathogens in feedstuffs of animal or fish origin and amending Directive 90/425/EEC (OJ No L 363, 27.12.1990, p. 51)

The provisions of this Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptations:

(a) In Article 3 (1) (g), the words "Community lcgislation” and "Com- munity provisions” shall,in relation to the EFTA States, be replaced by "the national lcgislation of the respective EFTA State”. (b) Article 7 (iii) shall not apply. (c) Article 13 shall not apply.

Medicated feedingstufs

33. 390 L 0167: Council Directive 90/167/EEC of 26 March 1990 laying down the conditions governing the preparation, placing on the market and use of medicated feedingstuffs in the Community (OJ No L 92, 7.4.1990, p. 42)

The provisions of this Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, bc read with the following adaptations:

(a) In Article 8 (2), "the date provided for in the first indent of the first subparagraph of Article 15” as referred to in the first sentence of the second subparagraph is, with regard to the EFTA States, replaced by 1 April 1993. (b) Article 11 shall not apply.

Rabbit meat and farmed game meat

34. 391 L 0495: Council Directive 91/495/EEC of 27 November 1990 concer- ning public health problems affecting the production and placing on the mar- ket of rabbit meat and farmed game meat (OJ No L 268, 24.9.1991, p. 41)

The provisions of this Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptations:

(a) For the purpose of Article 6 (1) last subparagraph, Council Directive 77/96/EEC of 21 December 19762 on examination for Trichinae (Trichinella spiralis) upon importation from third countries of fresh meat derived from domestic swine is relevant.

(b) In Article 6 (2) sixth indent, the reference to "Council Directive 74/577/EEC” shall, in relation to the EFTA States, be replaced by

"appropriate national lcgislation".

2 OJ No L26, 31.1.1977, p.67 326

(c) Article 16 shall not apply. Prop. 1991/92:17() (d) Article 21 shall not apply. Bilaga 15 (0) In Annex I Chapter III (11) (1) (a) first indent, the following shall Annex ] be added: "AT, Fl, NO, SE, CH, FL” (f) In Annex l Chapter III (11) (1) (a) third indent, the following shall be added: **EFTA”

Mutual assistance

35. 389 L 0608: Council Directive 89/608/EEC of 21 November 1989 on mu- tual assistance between the administrative authorities of the Member States and cooperation between the latter and the Commission to ensure the cor- rect application of lcgislation on veterinary and zootechnieal matters (OJ No L 351, 2.12.1989, p. 34)

The provisions of this Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be rcad with the following adaptation:

The EFTA States will set up a similar system of cooperation which will work according to the provisions of this Directive and which will be coordi- nated with the EC system.

Bovine

36. 377 L 0504: Council Directive 77/504/EEC of 25 July 1977 on pure-bred breeding animals of the bovine species (OJ No L 206, 12.8.1977, p. 8), as amended by:

379 L 0268: Council Directive 79/268/EEC of 5 March 1979 (OJ No L 62, 13.3.1979, p. 5) — 385 L 0586: Council Directive 85/586/EEC of 20 December 1985 (OJ No L 372, 31.12.1985, p. 44) - L 0174: Council Directive 91/174/EEC of 25 March 1991 (OJ No L 85, 5.4.1991, p. 37)

Porcine

37. 388 L 0661: Council Directive 88/661/EEC of 19 December 1988 on the zootechnieal standards applicable to breeding animals of the porcine species (OJ No L 382, 31.12.1988, p. 36)

Sheep and goats

38. 389 L 0361: Council Directive 89/361/EEC of 30 May 1989 concerning pure-bred breeding sheep and goats (OJ No L 153, 6.6.1989, p. 30)

Equidae Prop. 1991/92:170

39. 390 L 0427: Council Directive 90/427/EEC of 26 June 1990 on the zoo- Bilaga 15 technical and genealogical conditions governing intra-Community trade in Annex I equidae (OJ No L 224, 18.8.1990, p. 55)

40. 390 L 0428: Council Directive 90/428/EEC of 26 June 1990 on trade in equidae intended for competitions and laying down the conditions for parti- cipation therein (OJ No L 224, 18.8.1990, p. 60)

Pure-bred animals

41 . 391 L 0174: Council Directive 91/174/EEC of 25 March 1991 laying down zootechnieal and pedigree requirements for the marketing of pure-bred ani- mals and amending Directives 77/504/EEC and 90/425/EEC (OJ No L 85, 5.4.1991, p. 37)

The provisions of this Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation:

In Article 1, the words "covered by Annex II to the Treaty” shall not ap—

ply.

42. 373 D 0053: Commission Decision 73/53/EEC of 26 February 1973 con- cerning protective measures to be applied by the Member States, against swine vesicular disease (OJ No L 83, 30.3.1973, p. 43)

43. 385 D 0445: Commission Decision 85/445/EEC of 31 July 1985 concer- ning certain animal health measures with regard to enzootic bovine leucosis (OJ No L 260, 2.10.1985, p. 18)

44. 389 D 0091: Commission Decision 89/91/EEC of 16 January 1989 autho- rizing the Kingdom of Spain to apply additional health guarantees for the prevention of enzootic bovine leucosis in the case of bovine animals impor- ted for breeding or production (OJ No L 32, 3.3.1989, p. 37)

45. 390 D 0552: Commission Decision 90/552/EEC of 9 November 1990 de- termining the limits of the territory infected with African horse sickness (OJ No L 313, 13.11.1990, p. 38)

46. 390 D 0553: Commission Decision 90/553/EEC of 9 November 1990 es- tablishing the identification mark for equidae vaccinated against African horse sickness (OJ No L 313, 13.11.1990, p. 40)

47. 391 D 0093: Commission Decision 91/93/EEC of 11 February 1991 deter- mining the period of the year during which Portugal may diSpatch certain equidae from the part of its territory considered to be infected with African horse sickness (OJ No L 50, 23.2.1991, p. 27)

48. 388 D 0397: Commission Decision 88/397/EEC of 12 July 1988 coordina- ting rules laid down by Member States in application of Article 6 of Council Directive 85/511/EEC (OJ No L 189, 20.7.1988, p. 25)

49. 389 D 0531: Council Decision 89/531/EEC of 25 September 1989 desig- nating a reference laboratory for the identification of foot-and mouth disease virus and determining the functions of that laboratory (OJ No L 279, 28.9.1989, p. 32)

50. 391 D 0042: Commission Decision 91/42/EEC of 8 January 1991 laying down the criteria to be applied when drawing up contingency plans for the control of foot-and-mouth disease, in application of Article 5 of Council Di- rective 90/423/EEC (OJ No L 23, 29.1.1991, p. 29)

51. 381 D 0859: Council Decision 81/859/EEC of 19 October 1981 on the designation and operation of a liaison laboratory for classical swine fever (OJ No L 319, 7.11.1981, p. 20)

52. 387 D 0065: Council Decision 87/65/EEC of 19 January 1987 extending the duration of the measure provided for in Decision 81/859/EEC on the des- ignation and operation of a liaison laboratory for classical swine fever (OJ No L 34, 5.2.1987, p. 54)

53. 383 D 0138: Commission Decision 83/138/EEC of 25 March 1983 concer-

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex I

ning certain measures to prevent the spread of African swine fever (OJ No L 93, 13.4.1983, p. 17), as amended by:

383 D 0300: Commission Decision 83/300/EEC of 8 June 1983 (OJ No L 160, 18.6.1983, p. 44) - 384 D 0343: Commission Decision 84/343/EEC of 18 June 1984 (OJ No L 180, 7.7.1984, p. 38)

54. 389 D 0021: Council Decision 89/21/EEC of 14 December 1988 deroga- ting from prohibitions relating to African swine fever for certain areas in Spain (OJ No L 9, 12.1.1989, p. 24), as amended by:

- 391 D 0112: Commission Decision 91/112/EEC of 12 February 1991 (OJ No L 58, 5.3.1991, p. 29)

55. 390 D 0208: Commission Decision 90/208/EEC of 18 April 1990 concer- ning certain protection measures rclating to contagious bovine pleuropneu- monia in Spain (OJ No L 108, 28.4.1990, p. 102)

56. 391 D 0052: Commission Decision 91/52/EEC of 14 January 1991 concer- ning certain protection measures relating to contagious bovine pleuropneu- monia in Portugal (OJ No L 34, 6.2.1991, p. 12)

57. 391 D 0056: Commission Decision 91/56/EEC of21 January 1991 concer- ning certain protection measures relating to contagious bovine pleuropneu- monia in Italy (OJ No L 35, 7.2.1991, p. 29)

58. 389 D 0469: Commission Decision 89/469/EEC of 28 July 1989 concer- ning certain protection measures relating to bovine spongiform encephalo- pathy in the United Kingdom (OJ No L 225, 381989 p. 51), as amended by:

- 390 D 0059: Commission Decision 90/59/EEC of 7 February 1990 (OJ No L 41, 15.2.1990, p. 23) - 390 D 0261: Commission Decision 90/261/EEC of 8 June 1990 (OJ No L 146, 9.6.1990, p. 29)

59. 390 D 0200: Commission Decision 90/200/EEC of 9 April 1990 concer- ning additional requirements for some tissues and organs with respect to bo- vine spongiform encephalopathy (BSE) (OJ NO L 105, 25.4.1990, p. 24), as amended by:

- 390 D 0261: Commission Decision 90/261/EEC of 8 June 1990 (OJ No L 146, 961990, p. 29)

60. 391 D 0237: Commission Decision 91/237/EEC of 25 April 1991 concer- ning further protection measures relating to a new pig disease (OJ No L 106, 26.4.1991, p. 67), as amended by:

- 391 D 0332: Commission Decision 91/332/EEC of 8 July 1991 (OJ No L 183, 9.7.1991, p. 15)

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex I

61. 384 D 0371: Commission Decision 84/371/EEC of 3 July 1984 establish- Annex I ing the characteristics of the special mark for fresh meat referred to in Article 5 (a) of Directive 64/433/EEC (OJ No L 196, 26.7.1984, p. 46)

62. 385 D 0446: Commission Decision 85/446/EEC of 18 September 1985 concerning the on—the-spot inspections to be carried out in respect of the in- tra-Community trade in fresh meat (OJ No L 260, 2.10.1985, p. 19), as amended by:

- 389 D 0136: Commission Decision 89/136/EEC of 8 February 1989 (OJ No L 49, 21.2.1989, p. 36) — 390 D 0011: Commission Decision 90/11/EEC of 20 December 1989 (OJ No L 7, 10.1.1990, p. 12)

63. 390 D 0515: Commission Decision 90/515/EEC of 26 September 1990 laying down the reference methods for detecting residues of heavy metals and arsenic (OJ No L 268, 18.10.1990, p. 33)

64. 387 D 0266: Commission Decision 87/266/EEC of 8 May 1987 recogni- zing that the staff medical check-up scheme submitted by the Netherlands offers equivalent guarantees (OJ No L 126, 15.5.1987, p. 20)

65 . 390 D 0514: Commission Decision 90/514/EEC of 25 September 1990 re- cognizing that the staff medical check-up scheme submitted by Denmark of- fers equivalent guarantees (OJ No L 286, 18.10.1990, p. 29)

66. 389 D 0610: Commission Decision 89/610/EEC of 14 November 1989 laying down the reference methods and the list of national reference labora- tories for detecting residues (OJ No L 351, 2.12.1989, p. 39)

The provisions of this Decision shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation:

In Annex II, the following shall be added concerning National Reference Laboratories:

Member State Reference laboratory Residue groups

"Austria: Bundesanstalt fiir Tierseuchenbekämpfung, Mödling all groups

Finland: Valtion eläinlääketie-teellinen laitos, Helsinki/Statens ve- terinär—medicinskaanstalt, Helsingfors all groups Valtion maitoval- mis-eiden tarkastuslaitos, group A III (a,b); Helsinki/Statens kon- trollanstalt för group B 11 (c) mjölkprodukter, Helsingfors

Norway: Norges Veterinzergroup A I (b); hoyskole/group A 11]; Veterinierinstituttet, group B 1 (a,f); Oslo group B 11 Hormonlabo- ratoriet, group A I Aker Sykehus, (a,c); Oslo group A II Bavarian Animal Health Service, Grub group E I (b)

Sweden: Statens livsmedelverk,Uppsala all groups

Switzerland/Liechtenstein: Bundesamt fiir Veterinärwesen, Sektion Chemie, Liebefeld all groups" 331

67. 380 L 0879: Commission Directive 80/879/EEC of 3 September 1980 on health marking of large packagings of fresh poultrymeat (OJ No L 251, 24.9.1980, p. 10)

68. 383 L 0201: Commission Directive 83/201/EEC of 12 April 1983 estab- lishing exceptions from Council Directive 77/99/EEC for certain products which contain other foodstuffs and only a small percentage of meat or meat product (OJ No L 112, 28.4.1983, p. 28), as amended by:

— 383 L 0577: Commission Directive 83/577/EEC of 15 November 1983 (OJ No L 334, 29.11.1983, p. 21)

69. 387 D 0410: Commission Decision 87/410/EEC Of 14 July 1987 laying down the methods to be used for detecting residues of substances having a hormonal action and Of substances having a thyrostatic action (OJ No L 223, 11.8.1987, p. 18)

70. 389 D 0153: Commission Decision 89/153/EEC of 13 February 1989 con- cerning the correlation of samples taken for residue examination with ani- mals and their farms origin (OJ No L 59, 2.3.1989, p. 33)

71. 389 D 0358: Commission Decision 89/358/EEC of 23 May 1989 laying down measures for the application of Article 8 of Council Directive 85/358/EEC (OJ No L 151, 3.6.1989, p. 39)

72. 389 D 0187: Council Decision 89/187/EEC of 6 March 1989 determining the powers and conditions of operation of the Community reference labora- tories provided for by Directive 86/469/EEC concerning the examination of animals and fresh meat for the presence of residues (OJ No L 66, 10.3.1989, p. 37)

73. 388 L 0299: Council Directive 88/299/EEC of 17 May 1988 on trade in animals treated with certain substances having a hormonal action and their meat, as referred to in Article 7 of Directive 88/146/EEC (OJ No L 128, 21.5.1988, p. 36)

74. 389 L 0362: Commission Directive 89/362/EEC of 26 May 1989 on gene- ral conditions of hygiene in milk production holdings (OJ No L 156, 8.6.1989, p. 30)

75. 389 L 0384: Council Directive 89/384/EEC of 20 June 1989 establishing the detailed procedure for carrying out checks to ensure that the freezing point of untreated milk laid down in Annex A of Directive 85/397/EEC is complied with (OJ No L 181, 28.6.1989, p. 50)

76. 391 D 0180: Commission Decision 91/180/EEC of 14 February 1991 laying down certain methods of analysis and testing of raw milk and heat- treated milk (OJ No L 93, 13.4.1991, p. 1)

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex I

77. 384 D 0247: Commission Decision 84/247/EEC of 27 April 1984 laying Annex I down the criteria for the recognition of breeders' organizations and associa- tions which maintain or establish herd-books for pure-bred breeding animals of the bovine species (OJ No L 125, 12.5.1984, p. 58)

78.384. D 0419: Commission Decision 84/419/EEC of 19 July 1984 laying down the criteria for entering cattle in hord-books (OJ No L 237, 5.9.1984, p. 11)

79. 386 D 0130: Commission Decision 86/130/EEC of 11 March 1986 laying down performance monitoring methods and methods for assessing cattle”s genetic value for pure-bred breeding animals of the bovine species (OJ No L 101, 17.4.1986, p. 37)

80. 386 D 0404: Commission Decision 86/404/EEC of 29 July 1986 laying down the specimen and the particulars to be shown on the pedigree certifi- cate of pure-bred breeding animals of the bovine species (OJ No L 233,

20.8.1986, p. 19)

81. 387 L 0328: Council Directive 87/328/EEC of 18 June 1987 on the accep- tance for breeding purposes of pure-bred breeding animals of the bovine spe- cies (OJ No L 167, 26.6.1987, p. 54)

82. 388 D 0124: Commission Decision 88/124/EEC of 21 January 1988 laying down the specimen pedigree certificates for the semen and embryos of pure- brcd breeding animals of the bovine species and the particulars to be entered on those certificates (OJ No L 62, 8.3.1988, p. 32)

83. 389 D 0501: Commission Decision 89/501/EEC of 18 July 1989 laying down the criteria for approval and supervision of breeders* associations and breeding organizations which establish or maintain herd-books for pure breeding pigs (OJ No L 247, 23.8.1989, p. 19)

84. 389 D 0502: Commission Decision 89/502/EEC of 18 July 1989 laying down the criteria governing entry in herd-books for pure-bred breeding pigs (OJ No L247, 23.8.1989, p. 21)

85. 389 D 0503: Commission Decision 89/503/EEC of 18 July 1989 laying down the certificate of pure-bred breeding pigs, their semen, ova and em- bryos (OJ No L 247, 23.8.1989, p. 22)

86. 389 D 0504: Commission Decision 89/504/EEC of 18 July 1989 laying down the criteria for approval and supervision of breeders' associations, breeding organizations and private undertakings which establish or maintain register for hybrid breeding pigs (OJ No L 247, 23.8.1989, p. 31)

87. 389 D 0505: Commission Decision 89/505/EEC of 18 July 1989 laying down the criteria governing entry in registers for hybrid breeding pigs (OJ No L 247, 23.8.1989, p. 33)

88.389. D 0506: Commission Decision 89/506/EEC of 18 July 1989 laying down the certificate of hybrid breeding pigs, their semen, ova and embryos 333 (OJ No L 247, 23.8.1989, p. 34)

89. 389 D 0507: Commission Decision 89/507/EEC of 18 July 1989 laying Prop. 1991/921170 down methods for monitoring performance and assessing the genetic value Bilaga 15 of pure-bred and hybrid breeding pigs (OJ No L 247, 23.8.1989, p. 43) Annex 1

90. 390 L 0118: Council Directive 90/118/EEC of 5 March 1990 on the accep- tance of pure-bred breeding pigs for breeding (OJ No L 71, 17.3.1990, p. 34)

91. 390 L 0119: Council Directive 90/119/EEC of 5 March 1990 of hybrid breeding pigs for breeding (OJ No L 71, 17.3.1990, p. 36)

92. 390 D 0254: Commission Decision 90/254/EEC of 10 May 1990 laying down the criteria for approval of breeders' organizations and associations which establish or maintain flock-books for pure-bred breeding sheep and goats (OJ No L 145, 8.6.1990, p. 30)

93.390. D 0255: Commission Decision 90/255/EEC of 10 May 1990 laying down the criteria governing entry in flock-books for pure-bred breeding sheep and goats (OJ No L 145, 8.6.1990, p. 32)

94. 390 D 0256: Commission Decision 90/256/EEC of 10 May 1990 laying down methods for monitoring performance and assessing the genetic value of pure-bred breeding sheep and goats (OJ No L 145, 8.6.1990, p. 35)

95. 390 D 0257: Commission Decision 90/257/EEC of 10 May 1990 laying down criteria for the acceptance for breeding purposes of pure-bred bree- ding sheep and goats and the use of their semen, ova or embryos (OJ No L 145, 8.6.1990, p. 38)

96. 390 D 0258: Commission Decision 90/258/EEC of 10 May 1990 laying down the zootechnieal certificates for pure-bred breeding sheep and goats, their semen, ova and embryos (OJ No L 145, 8.6.1990, p. 39)

97. 379 D 0837: Commission Decision 79/837/EEC of 25 September 1979 laying down the methods of control for maintaining the officially brucellosis- free status of bovine herds in Denmark (OJ No L 257, 12.10.1979, p. 46)

98. 380 D 0775: Commission Decision 80/775/EEC of 25 July 1980 laying down methods of control for maintaining the officially brucellosis-free status of bovine herds in certain regions of the Federal Republic of Germany (OJ No L 224, 27.8.1980 p. 14), as amended by:

389 D 0031: Commission Decision 89/31/EEC of 21 December 1988 (OJ No L 15, 19.1.1989, p. 20) - 390 D 0029: Commission Decision 90/29/EEC of 10 January 1990 (OJ No L 16, 20.1.1990, p. 34)

99. 380 D 0984: Commission Decision 80/984/EEC of 2 October 1980 laying 334

down methods of control for maintaining the officially tuberculosis free sta- Prop. 1991/92:170 tus of bovine herds in Denmark (OJ No L 281, 25.10.1980, p. 31) Bilaga 15 100. 388 D 0267: Commission Decision 88/267/EEC of 13 April 1988 laying Annex I down the interval between serological checks concerning brucellosis in cer- tain regions of the United Kingdom (OJ No L 107, 28.4.1988, p. 51)

3.12. PUBLIC HEALTH

101. 388 D 0196: Commission Decision 88/196/EEC Of 18 February 1988 ap- proving the plan relating to the examination for hormone residues submitted by the United Kingdom (OJ No L 94, 12.4.1988, p. 22)

102. 388 D 0197: Commission Decision 88/197/EEC of 18 February 1988 ap- proving the plan relating to the examination for hormone residues submitted by Denmark (OJ No L 94, 12.4.1988, p. 23)

103. 388 D 0198: Commission Decision 88/198/EEC of 18 February 1988 ap- proving the plan relating to the examination for hormone residues submitted by the Federal Republic of Germany (OJ No L 94, 12.4.1988, p. 24)

104. 388 D 0199: Commission Decision 88/199/EEC of 18 February 1988 ap- proving the plan relating to the examination for hormone residues submitted by Italy (OJ No L 94, 12.4.1988, p. 25)

105 . 388 D 0200: Commission Decision 88/200/EEC of 18 February 1988 ap- proving the plan relating to the examination for hormone residues submitted by Belgium (OJ NO L 94, 12.4.1988, p. 26)

106. 388 D 0201: Commission Decision 88/201/EEC of 18 February 1988 ap- proving the plan relating to the examination for hormone residues submitted by Spain (OJ No L 94, 12.4.1988, p. 27)

107. 388 D 0202: Commission Decision 88/202/EEC of 18 February 1988 ap— proving the plan relating to the examination for hormone residues submitted by Ireland (OJ No L 94, 12.4.1988, p. 28)

108. 388 D 0203: Commission Decision 88/203/EEC of 18 February 1988 ap- proving the plan relating to the examination for hormone residues submitted by France (OJ No L 94, 12.4.1988, p. 29)

109. 388 D 0204: Commission Decision 88/204/EEC of 18 February 1988 ap- proving the plan relating to the examination for hormone residues submitted by Luxembourg (OJ No L 94, 12.4.1988, p. 30)

110. 388 D 0205: Commission Decision 88/205/EEC of 18 February 1988 ap- proving the plan relating to the examination for hormone residues submitted by the Hellenic Republic (OJ No L 94, 12.4.1988, p. 31)

111. 388 D 0206: Commission Decision 88/206/EEC of 18 February 1988 ap- proving the plan relating to the examination for hormone residues submitted by the Netherlands (OJ No L 94, 12.4.1988, p. 32)

112. 388 D 0240: Commission Decision 88/240/EEC of 14 March 1988 ap- 335

proving the plan relating to the examination for hormone residues submitted Prop. 1991/92:170 by Portugal (OJ No L 105, 26.4.1988, p. 28) Bilaga 15 113. 389 D 0265: Commission Decision 89/265/EEC of 30 March 1989 ap- Anne” proving the plan relating to the examination for residues of substances other than those having a hormonal action submitted by Spain (OJ No L 108, 19.4.1989, p. 20)

114. 389 D 0266: Commission Decision 89/266/EEC of 30 March 1989 ap- proving the plan relating to the examination for residues of substances other than those having a hormonal action submitted by Denmark (OJ No L 108, 19.4.1989, p. 21)

115. 389 D 0267: Commission Decision 89/267/EEC of 30 March 1989 ap- proving the plan relating to the examination for residues of substances other than those having a hormonal action submitted by Italy (OJ No L 108, 19.4.1989, p. 22)

116. 389 D 0268: Commission Decision 89/268/EEC of 30 March 1989 ap- proving the plan relating to the examination for residues of substances other than those having a hormonal action submitted by France (OJ No L 108, 19.4.1989, p. 23)

117. 389 D 0269: Commission Decision 89/269/EEC of 30 March 1989 ap- proving the plan relating to the examination for residues of substances other than those having a hormonal action submitted by Belgium (OJ No L 108, 19.4.1989, p. 24)

118. 389 D 0270: Commission Decision 89/270/EEC of 30 March 1989 ap- proving the plan relating to the examination for residues of substances other than those having a hormonal action submitted by the Federal Republic of Germany (OJ No L 108, 19.4.1989, p. 25)

119. 389 D 0271: Commission Decision 89/271/EEC of 30 March 1989 ap- proving the plan relating to the examination for residues of substances other than those having a hormonal action submitted by Portugal (OJ No L 108, 19.4.1989, p. 26)

120. 389 D 0272: Commission Decision 89/272/EEC of 30 March 1989 ap- proving the plan relating to the examination for residues of substances other than those having a hormonal action submitted by Luxembourg (OJ No L 108, 19.4.1989, p. 27)

121. 389 D 0273: Commission Decision 89/273/EEC of 30 March 1989 ap- proving the plan relating to the examination for residues of substances other than those having a hormonal action submitted by the Netherlands (OJ No L 108, 19.4.1989, p. 28)

122. 389 D 0274: Commission Decision 89/274/EEC of 30 March 1989 ap- proving the plan relating to the examination for residues of substances other than those having a hormonal action submitted by the United Kingdom (OJ No L 108, 19.4.1989, p. 29)

123. 389 D 0275: Commission Decision 89/275/EEC of 30 March 1989 ap- 336

proving the plan relating to the examination for residues of substances other Prop. 1991/92:170 than those having a hormonal action submitted by Greece (OJ No L 108, Bilaga 15 19.4.1989, p. 30) Annex I

124. 389 D 0276: Commission Decision 89/276/EEC of 30 March 1989 ap- proving the plan relating to the examination for residues of substances other than those having a hormonal action submitted by Ireland (OJ No L 108, 19.4.1989, p. 31)

The Contracting Parties take note of the content of the following act:

125. 389 X 0214: Commission Recommendation 89/214/EEC of 24 February 1989 on the rules to be followed for inspections carried out in fresh meat establishments approved for the purposes of intra-Community trade (OJ No L 87, 31.3.1989, p. 1)

22 Riksdagen 1991/92. [sam/. Nr [70. Bil. [5

II FEEDINGSTUFFS

1. Notwithstanding the provisions of tlle acts referred to in this Chapter, Switzerland and Liechtenstein shall introduce national lcgislation concer- ning pet food in accordance with these acts by the latest 1 January 1995. From 1 January 1993 Switzerland and Liechtenstein shall not prohibit the placing on the market of products which comply with the provisions of the acts.

2. Products of animal origin obtained from feedingstuffs ill conformity with the provisions of the acts mentioned in this Annex shall not be submitted to any trade restrictions as a consequence of the arrangements laid down in this Chapter.

ACT S REFERRED TO Additives

1. 370 L 0524: Council Directive 70/524/EEC of 23 November 1970 concer- ning additives in fecding-stuffs (OJ No L 270, 14.12.1970, p. 1), as amended

by:

373 L 0103: Council Directive 73/103/EEC of 28 April 1973 (OJ No L 124, 10.5.1973, p. 17) 384 L 0587: Council Directive 84/587/EEC of 30 June 1984 (OJ NO L 319, 8.12.1984, p. 13) 387 L 0153: Council Directive 87/153/EEC of 16 February 1987 (OJ No L 64, 7.3.1987, p. 19) 391 L 0248: Commission Directive 91/248/EEC of 12 April 1991 (OJ No L 124, 18.5.1991, p. 1) 391 L 0249: Commission Directive 91/249/EEC of 19 April 1991 (OJ No L 124, 18.5.1991, p. 43) 391 L 0336: Commission Directive 91/336/EEC of 10 June 1991 (OJ No L 185, 11.7.1991, p. 31) The EFTA States will take over the provisions of the Directive as from 1 January 1993 subject to the following conditions:

the EFTA States may, with regard to Growth promoters, maintain their national lcgislation. The Contracting Parties shall review the matter during 1995; the EFTA States may apply their national lcgislation related to other additives covered by Annex I until 31 December 1994.

Nevertheless,

Finland may, with regard to Antibiotics, maintain its national lcgislation. The Contracting Parties shall review the matter du- ring 1995;

Iceland may, with regard to Antibiotics, maintain its national legisla-

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex I

tion. The Contracting Parties shall review the matter du- Prop. 1991/92:170 ring 1995; Bilaga 15

with regard to Antioxidants, Aromatic and appetizing AnnexI substances as well as Couloring matters including pig- ments, apply its national lcgislation until 31 December 1995;

Norway may,

with regard to Antibiotics, Coccidiostates and other med- . icinal substances, the Preservatives sulphuric acid and chlorhydrie acid as well as the Trace element copper as growth promoter, maintain its national legislation. The Contracting Parties shall review the matter during 1995;

with regard to Vitamins, provitamins and chemically well defined substances having a similar effect, apply its natio- nal legislation for a period cxpiring 31 December 1994. The Contracting Parties may agree to prolong this period;

— Sweden may, with regard to Antibiotics, Coccidiostates and ot- her medieinal substances as well as the Preservativc formic acid, maintain its national lcgislation. The Contracting Parties shall review the matter during 1995. .

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Agreement, be read with the following adaptations:

For the application of Articles 4 and 5,

by 1 January 1993, the EFTA States shall forward dossiers con- cerning additives authorized by EFTA States but not in the Community, established according to the guidelines provided for by Directive 87/153/EEC.

Dossiers and monographs, where appropriate, shall be for- warded at least in the English language. Furthermore, a short summary intended for publication, giving the basic information contained in dossiers and monographs, shall be forwarded in the English, French and German languages.

— before 1 January 1995, the national authorizations granted by EFTA States shall be decided on in accordance with the proce- dure laid down in Article 23. Until a decision has been adopted by the European Economic Community, the EFTA States may, for products marketed in their territory, maintain their national authorizations.

2. 387 L 0153: Council Directive 87/153/EEC of 16 February 1987 fixing gui- delines for the assessment of additives in animal nutrition (OJ No L 64, 7.3.1987, p. 19)

Straight and compound feedingstuffs

3. 377 L 0101: Council Directive 77/101/EEC of 23 November 1976 on the marketing of straight feedingstuffs (OJ No L 32, 3.2.1977, p. 1), as amended by: 339

379 L 0372: Council Directive 79/372/EEC of 2April 1979 (OJ No L 86, 6.4.l979, p. 29) 379 L 0797: First Commission Directive 79/797/EEC of 10Angust1979 (OJ No L 239, 22.9.1979, p. 53) 380 L 0510: Second Commission Directive 80/510/EEC of-2 May 1980 (OJ No L 126, 21.5.1980, p. 12) 382 L 0937: Third Commission Directive 82/937/EEC of 21 December 1982 (OJ No L 383, 31.12.1982, p. 11) 386 L 0354: Council Directive 86/354/EEC of 21 July 1986 (OJ No L 212, 2.8.1986, p. 27) 387 L 0234: Commission Directive 87/234/EEC of 31March 1987 (OJ No L 102, 14.4.1987, p. 31) 390 L 0654: Council Directive 90/654/EEC of 4 December 1990 (OJ No L 353, 17.12.1990, p. 48)

Notwithstanding the provisions of the Directive

— Sweden may maintain its national lcgislation concerning meat meal and other products made of high-risk material within the meaning of Article 3 of Council Directive 90/667/EEC. The Contracting Parties shall review the matter during 1995; — Switzerland and Liechtenstein may maintain their national le- gislation as to prohibition of peanuts until 31 December 1994.

4. 379 L 0373: Council Directive 79/373/EEC of 2 April 1979 on the marke-

by. ting of compound feedingstuffs (OJ No L 86, 6.4.1979, p. 30), as amended

380 L 0509: First Commission Directive 80/509/EEC of 2 May 1980 (OJ No L 126, 21.5.1980, p. 9) 380 L 0695: Second Commission Directive 80/695/EEC of 27 June 1980 (OJ No L 188, 22.7.1980, p. 23) 382 L 0957: Third Commission Directive 82/957/EEC of 21 Decem- ber 1982 (OJ No L 386, 31.12.1982, p. 46) 386 L 0354: Council Directive 86/354/EEC of 21 July 1986 (OJ No L 212, 2.8.1986, p. 27) 387 L 0235: Commission Directive 87/235/EEC of 31 March 1987 (OJ No L 102, 14.4.1987, p. 34) 390 L 0044: Council Directive 90/44/EEC of 22January 1990 (OJ No L 27, 31.1.1990, p. 35)

Notwithstanding the provisions of the Directive

Sweden may maintain its national legislation concerning meat meal and other products made of high-risk material within the meaning of Article 3 of Council Directive 90/667/EEC. The Contracting Parties shall review the matter during 1995; Switzerland and Liechtenstein may maintain their national legisla- tion as to prohibition of peanuts until 31 December 1994.

5. 380 L 0511: Commission Directive 80/511/EEC of 2May1980 authorizing in certain cases, the marketing of compound feedingstuffs in unsealcd pack- age or containers (OJ No L 126, 21.5.1980, p. 14)

Prop. 1991/922170 Bilaga 15 Annex I

6. 382 L 0475: Commission Directive 82/475/EEC of 23 June1982 laying Prop. 1991/92:170 down the categories of ingredients which may be used for the purposes of Bilaga 15 labelling compound feedingstuffs for pet animal (OJ No L 213, 21.7.1982, p. Annex I 27), as amended by:

391 L 0334: Commission Directive 91/334/EEC of 6June 1991 (OJ No L 184, 10.7.1991, p. 27) - 391 L 0336: Commission Directive 91/336/EEC of 10June 1991 (OJ No L185,17.7.1991, p. 31) '

7. 386 L 0174: Commission Directive 86/174/EEC of 9Apri11986 fixing the method of calculation for the energy value of compound poultryfeed (OJ No L 130, 6.5.1986, p. 53)

8. 391 L 0357: Commission Directive 91/357/EEC of 13 June 1991 laying down the categories of ingredients which may be used for the purpose of la- belling compound feedingstuffs for animals other than pet animals (OJ No L 193, 17.7.1991, p. 34)

Bioproteines and similar

9. 382 L 0471: Council Directive 82/471/EEC of 30 June 1982 concerning certain products used in animal nutrition (OJ No L 213, 21.7.1982, p. 8), as amended by:

385 L 0509: Second Commission Directive 85/509/EEC of 6 Novem- ber 1985 (OJ No L314, 23.11.1985, p. 25) 386 L 0530: Commission Directive 86/530/EEC of 28 October 1986 (OJ No L 312, 7.11.1986, p. 39) — 388 L 0485: Commission Directive 88/485/EEC of 26 July 1988 (OJ No L 239, 30.8.1988, p. 36) 389 L 0520: Commission Directive 89/520/EEC of 6 September 1989 (OJ No L 270, 19.9.1989, p. 13) 390 L 0439: Commission Directive 90/439/EEC of 24 July 1990 (OJ No L 227, 21.8.1990, p. 33) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptations: For the application of the Directive,

by 1 January 1993, the EFTA States shall forWard dossiers concer— ning products falling within the groups of micro—organisms referred to in items 1.1 and 1.2 of the Annex, authorized by EFTA States but not in the Community, established according to the guidelines provided for by Directive 83/228/EEC.

Dossiers shall be forwarded at least in the English language. Furt- hermore, a short summary intended for publication, giving the basic information contained in dossiers, shall be forwarded in the English, French and German languages.

before 1 January 1995, the national authorizations granted by EFTA

States shall be decided on in accordance with the procedure laid 341

Bilaga 15

down in Article 13. Until a decision has been adopted by the Euro- pean Economic Community, the EFTA States may, for products marketed in their territory, maintain their national authorizations.

10. 383 L 0228: Council Directive 83/228/EEC of 18 April 1983 on the fixing of guidelines for the assessment of certain products used in animal nutrition (OJ No L126, 13.5.1983, p. 23)

11. 385 D 0382: Commission Decision 85/382/EEC of 10 July 1985 prohibi- ting the use in feedingstuffs of protein products obtained from Candida yeasts cultivated on n-alkanes (OJ No L 217, 14.8.1985, p. 27)

Methods of analysis and control

12. 370 L 0373: Council Directive 70/373/EEC of 20 July 1970 on the intro- duction of Community methods of sampling and analysis for the official cont- rol of feedingstuffs (OJ No L 170, 3.8.1970, p. 2), as amended by:

372 L 0275: Council Directive 72/275/EEC of 20 July 1972 (OJ No L 171, 29.7.1972, p. 39)

13. 371 L 0250: First Commission Directive 71/250/EEC of 15 June 1971 cs- tablishing Community methods of analysis for the official control of fee- dingstuffs (OJ No L 155, 12.7.1971, p. 13), as amended by:

381 L 0680: Commission Directive 81/680/EEC of 30 July 1981 (OJ No L 246, 29.8.1981, p. 32)

14. 371 L 0393: Second Commission Directive 71/393/EEC of 18 November 1971 establishing Community methods of analysis for the official control for feedingstuffs (OJ No L 279, 20.12.1971, p. 7), as amended by:

— 373 L 0047: Commission Directive 73/47/EEC of 5 December 1972 (OJ No L83, 30.3.1973, p. 35) 381 L 0680: Commission Directive 81/680/EEC of 30 July 1981 (OJ No L 246, 29.8.1981, p. 32) 384 L 0004: Commission Directive 84/4/EEC of 20 December 1983 (OJ No L 15, 18.1.1984, p. 28)

15. 372 L 0199: Third Commission Directive 72/199/EEC of 27 April 1972 establishing Community methods of analysis for the official control of fee- dingstuffs (OJ No L 123, 29.5.1972, p. 6), as amended by:

381 L 0680: Commission Directive 81/680/EEC of 30 July 1981 (OJ No L 246, 29.8 1981, p. 32) 384 L 0004: Commission Directive 84/4/EEC of 20 December 1983 (OJ No L 15, 18.1.1984, p. 28)

16. 373 L 0046: Fourth Commission Directive 73/46/EEC of 5December 1972 establishing Community methods of analysis for the official control of feedingstuffs (OJ No L 83, 30.3.1973, p. 21), as amended by:

381 L 0680: Commission Directive 81/680/EEC of 30 July 1981 (OJ

Annex I

No L 246, 29.8.1981, p. 32) ' Prop. 1991/92:17() Bilaga 15

17. 374 L 0203: Fifth Commission Directive 74/203/EEC of 25 March 1974 Annex ] establishing Community methods of analysis for the official control of fee- dingstuffs (OJ No L 108, 22.4.1974, p. 7), as amended by:

381 L 0680: Commission Directive 81/680/EEC of 30July 1981 (OJ No L 246, 29.8.1981, p. 32)

18. 375 L 0084: Sixth Commission Directive 75/84/EEC of 20 December 1974 establishing Community methods of analysis for the official control of feedingstuffs (OJ No L 32, 5.2.1975, p. 26), as amended by:

381 L 0680: Commission Directive 81/680/EEC of 30July 1981 (OJ No L 246, 29.8.1981, p. 32)

19. 376 L 0371: First Commission Directive 76/371/EEC of 1 March 1976 establishing Community methods of sampling for the official control of fee- dingstuffs (OJ No L 102, 15.4.1976, p. 1)

20. 376 L 0372: Seventh Commission Directive 76/372/EEC of 1 March 1976 establishing Community methods of analysis for the official control of fee- dingstuffs (OJ No L 102, 15.4.1976, p. 8), as amended by:

381 L 0680: Commission Directive 81/680/EEC of 30 July 1981 (OJ No L 246, 29.8.1981, p. 32)

21. 378 L 0633: Eight Commission Directive 78/633/EEC of 15June 1978 establishing Community methods of analysis for the official control of fee- dingstuffs (OJ No L 206, 29.7.1978, p. 43), as-amended by:

381 L 0680: Commission Directive 81/680/EEC of 30 July 1981 (OJ No L 246, 29.8.1981, p. 32) 384 L 0004: Commission Directive 84/4/EEC of 20 December 1983 (OJ No L15,18.1.1984, p. 28)

22. 381 L 0715: Ninth Commission Directive 81/715/EEC of31 July 1981 es- tablishing Community methods of analysis for the official control of fec- dingstuffs (OJ No L 257, 10.9.1981, p. 38)

23. 384 L 0425: Tenth Commission Directive 84/425/EEC of 25 July l984 es- tablishing Community methods of analysis for the official control of fec- dingstuffs (OJ No L 238, 6.9.1984, p. 34)

Undesirable substances and products

24. 374 L 0063: Council Directive 74/63/EEC of 17 December 1973 on unde— sirable substances and products in animal nutrition (OJ No L 38, 11.2.1974, p. 31), as amended by:

— 376 L 0934: Commission Directive 76/934/EEC of 1 December 1976 (OJ No L 364, 31.12.1976, p. 20) 380 L 0502: Council Directive 80/502/EEC of 6May 1980 (OJ No L

124, 20.5.1980, p. 17) 343

383 L 0381: Third Commission Directive 83/381/EEC of 28 July 1983 (OJ No L 222, 13.8.1983, p. 31) 386 L 0299: Fourth Commission Directive 86/299/EEC of 3 June 1986 (OJ No L 189, 11.7.1986, p. 40) 386 L 0354: Council Directive 86/354/EEC of 21 July 1986 (OJ No L 212, 2.8.1986, p. 27) 387 L 0238: Commission Directive 87/238/EEC of 1 April 1987 (OJ No L 110, 25.4.1987, p. 25) 387 L 0519: Council Directive 87/519/EEC of 19 October 1987 (OJ No L 304, 27.10.1987, p. 38) 391 L 0126: Commission Directive 91/126/EEC of 13 February 1991 (OJ No L 60, 7.3.1991, p. 16) 391 L 0132: Council Directive 91/132/EEC of 4March 1991 (OJ No -

L 66, 13.3.1991, p. 16) Notwithstanding the provisions of the Directive, with regard to afIatoxin, Sweden may maintain its national lcgislation. The Contracting Parties shall review the matter during 1995.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex I

III PHYTOSANITARY MATTERS PFOP- 1991/92117O

, _ _ . _ Bilaga 15 The prowsions relatlng to thlrd country relatlons and border controls ln the Annex I

acts referred to in this Chapter are not applicable.

SEEDS ACTS REFERRED TO 1 BASIC TEXTS

1. 366 L 0400: Council Directive 66/400/EEC of 14 June 1966 on the marke- ting of beet seed (OJ No 125, 11.7.1966, p. 2290/66), as amended by:

369 L 0061: Council Directive 69/61/EEC of 18 February 1969 (OJ No L 48, 26.2.1969, p. 4) 371 L 0162: Council Directive 71/162/EEC of 30 March 1971 (OJ No L 87, 17.4.1971, p. 24) — 372 L 0274: Council Directive 72/274/EEC of 20July 1972 (OJ No L 171, 29.7.1972, p. 37) — 372 L 0418: Council Directive 72/418/EEC of 6 December 1972 (OJ No L 287, 26.12.1972, p. 22) — 373 L 0438: Council Directive 73/438/EEC of 11 December 1973 (OJ No L 356, 27.12.1973, p. 79) 375 L 0444: Council Directive 75/444/EEC of 26 June 1975 (OJ No L 196, 26.7.1975, p. 6) 376 L 0331: First Commission Directive 76/331/EEC of 29 March 1976 (OJ No L 83, 30.3.1976, p. 34) 378 L 0055: Council Directive 78/55/EEC of 19 December 1977 (OJ No L 16, 20.1.1978, p. 23) 378 L 0692: Council Directive 78/692/EEC of 25 July 1978 (OJ No L 236, 26.8.1978, p. 13) 387 L 0120: Commission Directive 87/120/EEC of 14 January 1987 (OJ No L 49, 18.2.1987, p. 39) — 388 L 0095: Commission Directive 88/95/EEC of 8 January 1988 (OJ No L 56, 2.3.1988, p. 42) 388 L 0332: Council Directive 88/332/EEC of 13 June 1988 (OJ No L 151, 17.6.1988, p. 82) . 388 L 0380: Council Directive 88/380/EEC of 13 June 1988 (OJ No L 187, 16.7.1988, p. 31) -— 390 L 0654: Council Directive 90/654/EEC of 4 December 1990 (OJ No L 353, 17.12.1990, p. 48) .

2. 366 L 0401: Council Directive 66/401/EEC of 14 June 1966 on the marke- ting of fodder plant seed (OJ No 125, 11.7.1966, p. 2298/66), as amended by:

1 72 B: Act concerning the Conditions of Accession and Adjust- ments to the Treaties Accession to the European Communities of the Kingdom of Denmark, Ireland and the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland (OJ No L 73, 27.3.1972, p. 76) — 378 L 0055: Council Directive 78/55/EEC of 19 December 1977 (OJ 345

No L 16, 20.1.1978, p. 23)

— 378 L 0386: First Commission Directive 78/386/EEC of 18 April 1978 (OJ No L 113, 25.4.1978, p. 1) 378 L 0692: Council Directive 78/692/EEC of 25 July 1978 (OJ No L 236, 26.8.1978, p. 13) 378 L 1020: Council Directive 78/1020/EEC of5 December 1978 (OJ No L 350, 14.12.1978, p. 27) 379 L 0641: Commission Directive 79/641/EEC of 27 June 1979 (OJ No L 183, 19.7.1979, p. 13) -— 379 L 0692: Council Directive 79/692/EEC of 24 July 1979 (OJ No L 205, 13.8.1979, p. 1) — 380 L 0754: Commission Directive 80/754/EEC of 17 July 1980 (OJ No L 207, 9.8.1980, p. 36) 381 L 0126: Commission Directive 81/126/EEC of 16 February 1981 (OJ No L 67, 12.3.1981, p. 36) 382 L 0287: Commission Directive 82/287/EEC of 13 April 1982 (OJ No L 131, 13.5.1982, p. 24) 385 L 0038: Commission Directive 85/38/EEC of 14 December 1984 (OJ No L 16, 19.1.1985, p. 41) — 385 D 0370: Commission Decision 85/370/EEC of 8 July 1985 (OJ No L 209, 6.8.1985, p. 41) 386 D 0153: Commission Decision 86/153/EEC of 25 March 1986 (OJ No L 115, 3.5.1986, p. 26) 386 L 0155: Council Directive 86/155/EEC of 22 April 1986 (OJ No L 118, 7.5.1986, p. 23) 387 L 0120: Commission Directive 87/120/EEC of 14 January 1987 (OJ No L 49, 18.2.1987, p. 39) — 387 L 0480: Commission Directive 87/480/ EEC of 9 September 1987 (OJ No L 273, 26.9.1987, p. 43) 388 L 0332: Council Directive 88/332/EEC of 13 June 1988 (OJ No L 151, 17.6.1988, p. 82) — 388 L 0380: Council Directive 88/380/EEC of 13 June 1.988 (OJ No L 187, 16.7.1988, p. 31) 389 L 0100: Commission Directive 89/100/EEC of 20 January 1989 (OJ No L 38, 10.2.1989, p. 36) 390 L 0654: Council Directive 90/654/EEC of 4 December 1990 (OJ No L 353, 17.12.1990, p. 48)

Notwithstanding the provisions of the Directive:

(a) Finland may permit, for a period expiring 31 December 1996, unless otherwise agreed by the Contracting Parties, the marketing on its territory of — seed nationally produced which do not meet the requirements of the European Economic Community in respect of germination; seeds of any species of the category "commercial seed” ("kauppa- sicmen”/*"handelsutsäde”) as defined in the existing Finnish legis- lation. (b) Norway may permit, for a period expiring 31 December 1996, unless

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex I

otherwise agreed by the Contracting Parties, the marketing on its Prop. 1991/92:170 territory of seeds nationally produced which do not meet the requi- Bilaga 15 rements of the European Economic Community in respect of germi- Annex ] nation.

3. 366 L 0402: Council Directive 66/402/EEC of 14 June 1966 on the marke- ting of cereal seed (OJ No 125, 11.7.1966, p. 2309/66), as amended by:

369 L 0060: Council Directive 69/60/EEC of 18 February 1969 (OJ No L 48, 26.2.1969, p. 1) — 371 L 0162: Council Directive 71/162/EEC of30 March 1971 (OJ No L 87, 17.4.1971, p. 24) — 1 72 B: Act concerning the Conditions of Accession and Adjust- ments to the Treaties — Accession to the European Communities of the Kingdom of Denmark, Ireland and the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland (OJ No L 73, 27.3.1972, p. 76) — 372 L 0274: Council Directive 72/274/EEC of 20 July 1972 (OJ No L 171, 29.7.1972, p. 37) 372 L 0418: Council Directive 72/418/EEC of 6 December 1972 (OJ No L 287, 26.12.1972, p. 22) 373 L 0438: Council Directive 73/438/EEC of 11 December 1973 (OJ No L 356, 27.12.1973, p. 79) 375 L 0444: Council Directive 75/444/EEC of 26 June 1975 (OJ No L 196, 26.7.1975, p. 6) 378 L 0055: Council Directive 78/55/EEC of 19 December 1977 (OJ No L 16, 20.1.1978, p. 23) — 378 L 0387: First Commission Directive 78/387/EEC of 18 April 1978 (OJ No L 113, 25.4.1978, p. 13) 378 L 0692: Council Directive 78/692/EEC of 25 July 1978 (OJ No L 236, 26.8.1978, p. 13) — 378 L 1020: Council Directive 78/1020/EEC of 5 December 1978 (OJ No L 350, 14.12.1978, p. 27) 379 L 0641: Commission Directive 79/641/EEC of 27 June 1979 (OJ No L 183, 19.7.1979, p. 13) 379 L 0692: Council Directive 79/692/EEC of 24 July 1979 (OJ No L 205, 13.8.1979, p. 1) 381 L 0126: Commission Directive 81/126/EEC of 16 February 1981 (OJ No L 67, 12.3.1981, p. 36) 386 D 0153: Commission Decision 86/153/EEC of 25 March 1986 (OJ No L 115, 3.5.1986, p. 26) 386 L 0155: Council Directive 86/155/EEC of 22 April 1986 (OJ No L 118, 7.5.1986, p. 23) — 386 L 0320: Commission Directive 86/320/EEC of 20 June 1986 (OJ No L 200, 23.7.1986, p. 38) 387 L 0120: Commission Directive 87/120/EEC of 14 January 1987 (OJ No L 49, 18.2.1987, p. 39) 388 L 0332: Council Directive 88/332/EEC of 13 June 1988 (OJ No L151,17.6.1988, p. 82) — 388 L 0380: Council Directive 88/380/EEC of 13 June 1988 (OJ No - 347

L 187, 16.7.1988, p. 31) Prop. 1991/92:170388 L 0506: Commission Directive 88/506/EEC of 13 September Bilaga 15 1988 (OJ No L 274, 6.10.1988, p. 44) Annex ] 389 D 0101: Commission Decision 89/101/EEC of 20 January 1989 (OJ No L 38, 10.2.1989, p. 37) — 389 L 0002: Commission Directive 89/2/EEC of 15 December 1988 (OJ No L 5, 7.1.1989, p. 31) — 390 L 0623: Commission Directive 90/623/EEC of 7 November 1990 (OJ No L 333, 30.11.1990, p. 65) — 390 L 0654: Council Directive 90/654/EEC of 4 December 1990 (OJ No L 353, 17.12.1990, p. 48)

Notwithstanding tlle provisions of the Directive:

(a) Finland may permit, for a period expiring 31 December 1996, unless otherwise agreed by the Contracting Parties, the marketing on its territory of — seeds of the species oats, barley, wheat and rye, which do not meet the requirements of this Directive in respect of the maxi- mum number of generations of seed of the category "certified seed” ("valiosiemen”/"elitutsäde”); seeds nationally produced which do not meet the requirements of the European Economic Community in respect of germination; seeds of any species of the category "commercial seed" ("kauppa- siemen”/"handelsutsäde”) as defined in the existing Finnish legis- lation. (b) Norway may permit, for a period expiring 31 December 1996, unless otherwise agreed by the Contracting Parties, the marketing on its territory of seeds nationally produced which do not meet the requi- rements of the European Economic Community in respect of germi- nation.

4. 369 L 0208: Council Directive 69/208/EEC of 30 June 1969 on the marke- ting of seed ofoil and fibre plants (OJ No L 169, 10.7.1969, p. 3), as amended by:

— 371 L 0162: Council Directive 71/162/EEC of 30 March 1971 (OJ No L 87, 17.4.1971, p. 24) 372 L 0274: Council Directive 72/274/EEC of 20 July 1972 (OJ No L 171, 29.7.1972, p. 37) 372 L 0418: Council Directive 72/418/EEC of 6 December 1972 (OJ No L 287, 26.12.1972, p. 22) 373 L 0438: Council Directive 73/438/EEC of 11 December 1973 (OJ No L 356, 27.12.1973, p. 79) — 375 L 0444: Council Directive 75/444/EEC of 26 June 1975 (OJ No L 196, 26.7.1975, p. 6) 378 L 0055: Council Directive 78/55/EEC of 19 December 1977 (OJ No L 16, 20.1.1978, p. 23) 378 L 0388: First Commission Directive 78/388/EEC of 18 April 1978 (OJ No L 113, 25.4.1978, p. 20) 348

— 378 L 0692: Council Directive 78/692/EEC of 25 July 1978 (OJ No L Prop. 1991/921170 236, 26.8.1978, p. 13) Bilaga 15 378 L 1020: Council Directive 78/1020/EEC of5 December 1978 (OJ Annex 1 No L 350, 14.12.1978, p. 27) 379 L 0641: Commission Directive 79/641/EEC of 27 June 1979 (OJ

No L 183, 19.7.1979, p. 13)

— 380 L 0304: Commission Directive 80/304/EEC of 25 February 1980 (OJ No L 68, 14.3.1980, p. 33) — 381 L 0126: Commission Directive 81/126/EEC of 16 February 1981 (OJ No L 67, 12.3.1981, p. 36) 382 L 0287: Commission Directive 82/287/EEC of 13 April 1982 (OJ No L 131, 13.5.1982, p. 24) 382 L 0727: Council Directive 82/727/EEC of 25 October 1982 (OJ No L 310, 6.11.1982, p. 21) 382 L 0859: Commission Directive 82/859/EEC of 2 December 1982 (OJ No L 357, 18.12.1982, p. 31) 386 L 0155: Council Directive 86/155/EEC of 22 April 1986 (OJ No L 118, 7.5.1986, p. 23) — 387 L 0120: Commission Directive 87/120/EEC of 14 January 1987 (OJ No L 49, 18.2.1987, p. 39) 387 L 0480: Commission Directive 87/480/EEC of 9 September 1987 (OJ No L 273, 26.9.1987, p. 43) 388 L 0332: Council Directive 88/332/EEC of 13 June 1988 (OJ No L151,17.6.1988, p. 82) — 388 L 0380: Council Directive 88/380/EEC of 13 June 1988 (OJ No L187,16.7.1988, p. 31) 390 L 0654: Council Directive 90/654/EEC of 4 December 1990 (OJ No L 353, 17.12.1990, p. 48)

5. 370 L 0457: Council Directive 70/457/EEC of 29 September 1970 on the common catalogue of varieties of agricultural plant species (OJ No L 225, 12.10.1970, p. 1), as amended by:

372 L 0418: Council Directive 72/418/EEC of 6 December 1972 (OJ No L 287, 26.12.1972, p. 22) — 373 L 0438: Council Directive 73/438/EEC of 11 December 1973 (OJ No L 356, 27.12.1973, p. 79) ' — 376 D 0687: Commission Decision 76/687/EEC of 30 June 1976 (OJ No L 235, 26.8.1976, p. 21) — 378 D 0122: Commission Decision 78/122/EEC of 28 December 1977 (OJ No L 41, 11.2.1978, p. 34) 379 D 0095: Commission Decision 79/95/EEC of 29 December 1978 (OJ No L 22, 31.1.1979, p. 21) 379 L 0692: Council Directive 79/692/EEC of 24 July 1979 (OJ No L 205, 13.8.1979, p. 1) 379 L 0967: Council Directive 79/967/EEC of 12 November 1979 (OJ No L 293, 20.11.1979, p. 16) 381 D 0436: Commission Decision 81/436/EEC of 8 May 1981 (OJ No L 167, 24.6.1981, p. 29) 349

- 381 D 0888: Commission Decision 81/888/EEC of 19 October 1981 Prop. 1991/92:170 (OJ No L 324, 12.11.1981, p. 28) Bilaga 15 —- 382 D 0041: Commission Decision 82/41/EEC of 29 December 1981 Annex ] (OJ No L 16, 22.1.1982, p. 50) 383 D 0297: Commission Decision 83/297/EEC of 6 June 1983 (OJ No L 157, 15.6.1983, p. 35) — 386 L 0155: Council Directive 86/155/EEC of 22 April 1986 (OJ No L 118, 7.5.1986, p. 23) 388 L 0380: Council Directive 88/380/EEC of 13 June 1988 (OJ No L 187, 16.7.1988, p. 31) — 390 L 0654: Council Directive 90/654/EEC of 4 December 1990 (OJ No L 353, 17.12.1990, p. 48)

Notwithstanding the provisions of the Directive:

The Contracting Parties shall from the entry into force of the Agree- ment jointly elaborate a common catalogue of varieties comprising also EFTA States' varieties fulfilling the requirements of the Act. They shall aim at completing such a common catalogue by 31 De- cember 1995; until the entry into force of the jointly elaborated catalogue the EFTA States shall continue to apply national catalogues of varieties.

6. 370 L 0458: Council Directive 70/458/EEC of 29 September 1970 on the marketing of vegetable seed (OJ No L 225, 12.10.1970, p. 7), as amended

by:

— 371 L 0162: Council Directive 71/162/EEC of 30 March 1971 (OJ No L 87, 17.4.1971, p. 24) — 372 L 0274: Council Directive 72/274/EEC of 20 July 1972 (OJ No L 171, 29.7.1972, p. 37) 372 L 0418: Council Directive 72/418/EEC of 6 December 1972 (OJ No L 287, 26.12.1972, p. 22) 373 L 0438: Council Directive 73/438/EEC of 11 December 1973 (OJ No L 356, 27.12.1973, p. 79) 376 L 0307: Council Directive 76/307/EEC of 15 March 1976 (OJ No L 72, 18.3.1976, p. 16) — 378 L 0055: Council Directive 78/55/EEC of 19 December 1977 (OJ No L 16, 20.1.1978, p. 23) 378 L 0692: Council Directive 78/692/EEC of 25 July 1978 (OJ No L 236, 26.8.1978, p. 13) 379 D 0355: Commission Decision 79/355/EEC of 20 March 1979 (OJ No L 84, 4.4.1979, p. 23) 379 L 0641: Commission Directive 79/641/EEC of 27 June 1979 (OJ No L 183, 19.7.1979, p. 13) 379 L 0692: Council Directive 79/692/EEC of 24 July 1979 (OJ No L 205, 13.8.1979, p. 1) 379 L 0967: Council Directive 79/967/EEC of 12 November 1979 (OJ No L 293, 20.11.1979, p. 16) — 381 D 0436: Commission Decision 81/436/EEC of 8 May 1981 (OJ 350

No L 167, 24.6.1981, p. 29) Prop. 1991/92:170381 D 0888: Commission Decision 81/888/EEC of 19 October 1981 Bilaga 15 (OJ No L 324, 12.11.1981, p. 28) Annex [ — 387 L 0120: Commission Directive 87/120/EEC of 14 January 1987 (OJ No L 49, 18.2.1987, p. 39) 387 L 0481: Commission Directive 87/481/EEC of 9 September 1987 (OJ No L 273, 26.9.1987, p. 45) — 388 L 0332: Council Directive 88/332/EEC of 13 June 1988 (OJ No L 151, 17.6.1988, p. 82) 388 L 0380: Council Directive 88/380/EEC of 13 June 1988 (OJ No L 187, 16.7.1988, p. 31) 390 L 0654: Council Directive 90/654/EEC of 4 December 1990 (OJ No L 353, 17.12.1990, p. 48)

7. 372 L 0168: Commission Directive 72/168/EEC of 14 April 1972 on deter- mining the characteristics and minimum conditions for inspecting vegetable varieties (OJ No L 103, 2.5.1972, p. 6)

8. 372 L 0180: Commission Directive 72/180/EEC of 14 April 1972 deterrni— ning the characteristics and minimum conditions for examining agricultural varieties (OJ No L 108, 8.5.1972, p. 8)

9. 374 L 0268: Commission Directive 74/268/EEC of 2 May 1974 laying down special conditions concerning the presence of "Avena fatua" in fodder plant and cereal seed (OJ No L 141, 24.5.1974, p. 19), as amended by:

— 378 L 0511: Commission Directive 78/511/EEC of 24 May 1978 (OJ No L 157, 15.6.1978, p. 34)

.? APPLICATION TEXT S

10. 375 L 0502: Commission Directive 75/502/EEC of 25 July 1975 limiting the marketing of seed of smooth-talk mcadowgrass (Poa pratensis L.) to seed which has been officially certified ”basic seed” or "certified seed” (OJ No L 228, 29.8.1975, p. 23)

11. 380 D 0755: Commission Decision 80/755/EEC of 17 July 1980 authori- zing the indelible printing of prescribed information on packages of cereal seed (OJ No L 207, 9.8.1980, p. 37), as amended by:

— 381 D 0109: Commission Decision 81/109/EEC of 10 February 1981 (OJ No L64, 11.3.1981, p. 13)

12. 381 D 0675: Commission Decision 81/675/EEC of 28 July 1981 establish— ing that particular sealing systems are "non-reuseable systems” within the meaning of Council Directives 66/400/EEC, 66/401/EEC, 66/402/EEC, 69/208/EEC and 70/458/EEC (OJ No L 246, 29.8.1981, p. 26), as amended by:

— 386 D 0563: Commission Decision 86/563/EEC of 12 November 1986 (OJ No L 327, 22.12.1986, p. 50)

13. 386 L 0109: Commission Directive 86/109/EEC of 27 February 1986 limi- 351

ting the marketing of seed of certain species of fodder plants and oil and fibre Prop. 1991/92:170 plants to seed which has been officially certified as "basic seed” or "certified Bilaga 15 seed” (OJ No L 93, 8.4.1986, p. 21), as amended by: Annex I

— 389 L 0424: Commission Directive 89/424/EEC of 30 June 1989 (OJ No L 196, 12.7.1989, p. 50) — 391 L 0376: Commission Directive 91/376/EEC of 25 June 1991 (OJ No L 203, 26.7.1991, p. 108)

14. 387 D 0309: Commission Decision 87/309/EEC of 2 June 1987 authori- zing the indelible printing of prescribed information on packages of seed of certain fodder plant species (OJ No L 155, 16.6.1987, p. 26), as amended by:

388 D 0493: Commission Decision 88/493/EEC of 8 September 1988 (OJ No L 261, 21.9.1988, p. 27)

15. 389 L 0014: Commission Directive 89/14/EEC of 15 December 1988 de- termining the groups of varieties of spinaeh beet and beetroot referred to crop isolation conditions of Annex 1 to Council Directive 70/458/EEC on the marketing of vegetable seed (OJ NoL8,11.1.1989, p. 9)

16. 389 D 0374: Commission Decision 89/374/EEC of 2 June 1989 on the organization of a temporary experiment under Council Directive 66/402/EEC on the marketing of cereal seed, in order to establish the condi- tions to be satisfied by the crop and the seed of hybrids of rye (OJ No L 166, 16.6.1989, p. 66)

17. 389 D 0540: Commission Decision 89/540/EEC of 22 September 1989 on the organization of a temporary experiment on the marketing of seeds and propagating material (OJ No L 286, 4.10.1989, p. 24)

18. 390 D 0639: Commission Decision 90/639/EEC of 12 November 1990 de- termining the names to be borne by the varieties derived from the varieties of vegetable species listed in Decision 89/7/EEC (OJ No L 348, 12.12.1990,

D- 1)

3 ACTS OF WHICH THE EFT/1 STATES AND THE EFTA SURVEILLANCEA UTHORITY SHALL TAKE DUE ACCOUNT

19. 370 D 0047: Decision de la Commission 70/47/CEE du 22 décembre 1969, dispensant la République frangaise d'appliquer, å certaines espéces, les directives du Conseil, du 14 juin 1966, concernant la commercialisation des semences de plantes fourrageres et de eéréales (OJ No L 13, 19.1.1970, p. 26), as amended by:

380 D 0301: Commission Decision 80/301/EEC of 25 February 1980 (OJ No L 68, 14.3.1980, p. 30)

20. 373 D 0083: Council Decision 73/83/EEC of 26 March 1973 on the equi- valencc of field inspections carried out on seed producing crops in Denmark, Ireland and the United Kingdom (OJ No L 106, 20.4.1973, p. 9), as amended by: 352

— 374 D 0350: Council Decision 74/350/EEC of 27 June 1974 (OJ No L 191, 15.7.1974, p. 27)

21. 373 D 0188: Commission Decision 73/188/EEC 0f4 June 1973 exempting the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland from applying to certain species the Council Directive of 29 September 1970 concerning the marketing of vegetable seed (OJ No L 194, 16.7.1973, p. 16)

22. 374 D 0005: Commission Decision 74/5/EEC of 6December1973 ex- empting the Kingdom of Denmark from applying to certain species the Council Directive of 14 June 1966 concerning the marketing of cereal seed (OJ No L 12, 15.1.1974, p. 13)

23. 374 D 0269: Commission Decision 74/269/EEC of 2 May 1974 authori- zing certain Member States to make provisions which are more strict concer- ning the presence of ”Avena fatua* in fodder plant and cereal seed (OJ No L 141, 24.5.1974, p. 20), as amended by:

378 D 0512: Commission Decision 78/512/EEC of 24 May 1978 (OJ No L 157, 15.6.1978, p. 35)

24. 374 D 0358: Commission Decision 74/358/EEC of 13 June 1974 exemp- ting Ireland from applying to certain species the Council Directive of 29 Sep- tember 1970 on the marketing of vegetable seed (OJ No L 196, 19.7.1974, p. 15), as amended by:

390 D 0209: Commission Decision 90/209/EEC of 19 April 1990 (OJ No L 108, 28.4.1990, p. 104)

25. 374 D 0360: Commission Decision 74/360/EEC of 13 June 1974 exemp- ting the United Kingdom from applying to certain species the Council Direc- tive of 30 June 1969 on the marketing of seed of oil and fibre plants (OJ No L 196, 19.7.1974, p. 18)

26. 374 D 0361: Commission Decision 74/361/EEC of 13 June 1974 exemp- ting the United Kingdom from applying to certain species the Council Direc- tive of 14 June 1966 on the marketing of cereal seed (OJ No L 196, 19.7.1974, p. 19)

27. 374 D 0362: Commission Decision 74/362/EEC of 13 June 1974 exemp- ting the United Kingdom from applying to certain species the Council Direc- tive of 14 June 1966 on the marketing of fodder plant seed (OJ No L 196, 19.7.1974, p. 20)

28. 374 D 0366: Commission Decision 74/366/EEC of 13 J une 1974 provisio- nally authorizing the French Republic to prohibit the marketing, in France, of dwarf french bean seed of the variety "Sim” (OJ No L 196, 19.7.1974, p. 24)

29. 374 D 0367: Commission Decision 74/367/EEC of 13 June 1974 provisio- nally authorizing the French Republic to prohibit the marketing, in France, of dwarf french bean seed of the variety "Dustor" (OJ No L 196, 19.7.1974, p- 25)

23 Riksdagen [991/92. [Stun/. Nr [70. Bil. 15

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex I

30. 374 D 0491: Commission Decision 74/491/EEC of 17 September 1974 ex- empting the Kingdom of Denmark from applying to certain species the Council Directive of 30 June 1969 on the marketing of seed of oil and fibre plants (OJ No L 267, 3.10.1974, p. 18)

31. 374 D 0531: Commission Decision 74/531/EEC of 16 October 1974 aut- horizing the Kingdom of the Netherlands to adopt more stringent provisions concerning the presence of "Avena fatua” in cereal seed (OJ No L 299, 7.11.1974, p. 13)

32. 374 D 0532: Commission Decision 74/532/EEC of 16 October 1974 ex- empting Ireland from applying to certain species the Council Directives of 14 June 1966 on the marketing of fodder plant seed and of cereal seed and the Council Directive of 30 June 1969 on the marketing of seed of oil and fibre plants (OJ No L 299, 7.11.1974, p. 14)

33. 375 D 0577: Commission Decision 75/577/EEC of 30 June 1975 authori- zing the Republic of France to restrict the marketing of seeds alld scedlings of certain varieties of agricultural plant species (OJ No L 253, 30.9.1975, p. 41)

34. 375 D 0578: Commission Decision 75/578/EEC of 30 June 1975 authori- zing the Grand Duchy of Luxembourg to restrict the marketing of seed of certain varieties of agricultural plant species (OJ No L 253, 30.9.1975. p. 45), as amended by:

378 D 0285: Commission Decision 78/285/EEC of 22 February 1978 (OJ No L 74, 16.3.1978, p. 29)

35. 375 D 0752: Commission Decision 75/752/EEC of 20 November 1975 ex- empting the United Kingdom from applying Council Directive 70/458/EEC to certain vegetable species (OJ No L 319, 10.12.1975, p. 12)

36. 376 D 0219: Commission Decision 76/219/EEC of 30 December 1975 authorizing the French Republic to restrict the marketing of seed or propa- gating material of certain varieties of agricultural plant species (OJ No L 46, 21.2.1976, p. 30)

37. 376 D 0221: Commission Decision 76/221/EEC of 30 December 1975 authorizing the Grand Duchy of Luxembourg to restrict the marketing of seed or propagating material of certain varieties of agricultural plant species (OJ No L 46, 21.2.1976, p. 33)

38. 376 D 0687: Commission Decision 76/687/EEC of 30 June 1976 authori- zing the Federal Republic of Germany to restrict the marketing of seed of certain varieties of agricultural plant species (OJ No L 235, 26.8.1976, p. 21), as amended by:

—- 378 D 0615: Commission Decision 78/615/EEC of 23 June 1978 (OJ No L 198, 22.7.1978, p. 12)

39. 376 D 0688: Commission Decision 76/688/EEC of 30 June 1976 authori- zing the French Republic to restrict the marketing of seed of certain varieties of agricultural plant species (OJ No L 235, 26.8.1976, p. 24)

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex I

40. 376 D 0689: Commission Decision 76/689/EEC of 30 June 1976 authori- Prop. 1991/92:170 zing the Grand Duchy of Luxembourg to restrict the marketing of seed of Bilaga 15 certain varieties of agricultural plant species (OJ No L 235, 26.8.1976, p. 27) Annex ]

41. 376 D 0690: Commission Decision 76/690/EEC of 30 June 1976 authori- zing the United Kingdom to restrict the marketing of seed of certain varieties of agricultural plant species (OJ No L 235, 26.8.1976, p. 29)

42. 377 D 0147: Commission Decision 77/147/EEC of 29 December 1976 authorizing the Federal Republic of Germany to restrict the marketing of seed of certain varieties of agricultural plant species (OJ No L 47, 18.2.1977, p. 66)

43. 377 D 0149: Commission Decision 77/149/EEC of 29 December 1976 authorizing the French Republic to restrict the marketing of seed of certain varieties of agricultural plant species (OJ No L 47, 18.2.1977, p. 70)

44. 377 D 0150: Commission Decision 77/150/EEC of 29 December 1976 authorizing the French Republic to restrict the marketing of a variety of ce- reals (OJ NoL47, 18.2.1977, p. 72)

45. 377 D 0282: Commission Decision 77/282/EEC of 30 March 1977 autho- rizing the French Republic to restrict the marketing of seed of certain varie- ties of agricultural plant species (OJ No L 95, 19.4.1977, p.21)

46. 377 D 0283: Commission Decision 77/283/EEC of 30 March 1977 autho- rizing the United Kingdom to restrict the marketing of seed of certain varie- ties of agriCultural plant species (OJ No L 95, 19.4.1977, p.23)

47. 377 D 0406: Commission Decision 77/406/EEC of 1 June 1977 authori- zing the Federal Republic of Germany to restrict the marketing of seed of certain varieties of agricultural plant species (OJ No L 148, 16.6.1977, p. 25)

48. 378 D 0124: Commission Decision 78/124/EEC of 28 December 1977 authorizing the Grand Duchy of Luxembourg to restrict the marketing of seed of certain varieties of agricultural plant species (OJ No L41, 11.2.1978, p. 38)

49. 378 D 0126: Commission Decision 78/126/EEC of 28 December 1977 authorizing the Federal Republic of Germany to restrict the marketing of seed of certain varieties of agricultural plant species (OJ No L 41, 11.2.1978,

p- 41)

50. 378 D 0127: Commission Decision 78/127/EEC of 28 December 1977 authorizing the French Republic to restrict the marketing of seed of certain varieties of agricultural plant species (OJ No L 41, 11.2.1978, p. 43)

51. 378 D 0347: Commission Decision 78/347/EEC of 30 March 1.978 autho- rizing the United Kingdom to restrict the marketing of seed of certain varie- ties of agricultural plant species (OJ No L 99, 12.4.1978, p. 26)

52. 378 D 0348: Commission Decision 78/348/EEC of 30 March 1978 autho- rizing the French Republic to restrict the marketing of seed of certain varie- ties of agricultural plant species (OJ No L 99, 12.4.78, p. 28) 355

53. 378 D 0349: Commission Decision 78/349/EEC of 30 March 1978 autho- rizing the Federal Republic of Germany to restrict the marketing of seed of certain varieties of agricultural plant species (OJ No L 99, 12.4.1978, p. 30)

54. 379 D 0092: Commission Decision 79/92/EEC of 29 December 1978 aut- horizing the Federal Republic of Germany to restrict the marketing of seed of certain varieties of agricultural plant species (OJ NO L 22, 31.1.1979, p. 14)

55. 379 D 0093: Commission Decision 79/93/EEC of 29 December 1978 aut- horizing the United Kingdom to restrict the marketing of seed of certain va- rieties of agricultural plant species (OJ NO L 022, 31 .01 .79, p. 17)

56. 379 D 0094: Commission Decision 79/94/EEC of 29 December 1978 aut- horizing the French Republic to restrict the marketing of seed of certain va- rieties of agricultural plant species (OJ No L 22, 31.1.1979, p. 19)

57. 379 I) 0348: Commission Decision 79/348/EEC of 14 March 1979 autho- rizing the French Republic to restrict the marketing of seed of certain varie- ties of agricultural plant species (OJ No L 84, 4.4.1979, p. 12)

58. 379 D 0355: Commission Decision 79/355/EEC of 20 March 1979 exemp- ting the Kingdom of Denmark from applying to certain species Council Di- rective 70/458/EEC on the marketing of vegetable seed (OJ No L 84, 4.4.1979, p. 23)

59. 380 D 0128: Commission Decision 80/128/EEC of 28 December 1979 authorizing the United Kingdom to restrict the marketing of seed of certain varieties of agricultural plant species (OJ No L 29, 6.2.1980, p. 35)

60. 380 D 0446: Commission Decision 80/446/EEC of 31 March 1980 autho- rizing the United Kingdom to restrict the marketing of seed of a variety of an agricultural plant species (OJ No L 110, 29.4.1980, p. 23)

61. 380 D 0512: Commission Decision 80/512/EEC of 2 May 1980 authori- zing the Kingdom of Denmark, the Federal Republic of Germany, the Grand Duchy of Luxembourg, the Kingdom of the Netherlands and the Uni- ted Kingdom not to apply the conditions laid down in Council Directive 66/40l/EEC on the marketing of fodder plant seed, as regards the weight of the sample for determination of seed of Cuscuta (OJ No L 126, 21.5.1980, p. 15)

62. 380 D 1359: Commission Decision 80/1359/EEC of 30 December 1980 authorizing the Federal Republic of Germany to restrict the marketing of seed of certain varieties of agricultural plant species (OJ No L 384, 31.12.1980, p. 42)

63. 380 D 1360: Commission Decision 80/1360/EEC of 30 December 1980 authorizing the French Republic to restrict the marketing of seed of certain varieties of agricultural plant species (OJ No L 384, 31.12.1980, p. 44)

64. 380 D 1361: Commission Decision 80/1361/EEC of 30 December 1980 authorizing the United Kingdom to restrict the marketing of seed of certain varieties of agricultural plant species (OJ No L 384, 31.12.1980, p. 46)

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex ]

65. 381 D 0277: Commission Decision 81/277/EEC of 31 March 1981 autho- Prop. 1991/921170 rizing the French Republic to restrict the marketing of seed of certain varie- Bilaga 15 ties of agricultural plant species (OJ No L 123, 7.5.1981, p. 32) Annex ]

66. 381 D 0436: Commission Decision 81/436/EEC of 8 May 1981 authori- zing the United Kingdom to extend the time limit for acceptances of certain varieties of species of agricultural plants and vegetables (OJ No L 167, 24.6.1981, p. 29)

67. 382 D 0041: Commission Decision 82/41/EEC of 29 December 1981 aut- horizing the United Kingdom to restrict the marketing of seed of certain va- rieties of agricultural plant species (OJ No L 16, 22.1.1982, p. 50)

68. 382 D 0947: Commission Decision 82/947/EEC of 30 December 1982 authorizing the United Kingdom to restrict the marketing of seed of certain varieties of agricultural plant species (OJ No L 383, 31.12.1982, p. 23), as amended by:

388 D 0625: Commission Decision 88/625/EEC of 8 December 1988 (OJ No L 347, 16.12.1988, p. 74)

69. 382 D 0948: Commission Decision 82/948/EEC of 30 December 1982 authorizing the French Republic to restrict the marketing of seed of certain varieties of agricultural plant species (OJ No L 383, 31.12.1982, p. 25)

70. 382 D 0949: Commission Decision 82/949/EEC of 30 December 1982 authorizing the Federal Republic of Germany to restrict the marketing of seed of certain varieties of agricultural plant species (OJ No L 383, 31.12.1982, p. 27)

71. 384 D 0019: Commission Decision 84/19/EEC of 22 December 1983 aut- horizing the French Republic to restrict the marketing of seed of certain va- rieties of agricultural plant species (OJ No L 18, 21.1.1984, p. 43)

72. 384 D 0020: Commission Decision 84/20/EEC of 22 December 1983 aut— horizing the United Kingdom to restrict the marketing of seed of certain va- rieties of agricultural plant species (OJ No L 18, 21.1.1984, p. 45)

73. 384 D 0023: Commission Decision 84/23/EEC of 22 December 1983 aut- horizing the Federal Republic of Germany to restrict the marketing of seed of certain varieties of agricultural plant species (OJ No L 20, 25.1.1984, p.

19)

74. 385 D 0370: Commission Decision 85/370/EEC of 8 July 1985 authori- zing the Netherlands to assess the satisfaction of the varietal purity standards laid down in Annex 11 to Council Directive 66/401/EEC for seed of apomictic uniclonal varieties of Poa pratensis, also on the basis of the results of seed and seedling testing (OJ No L 209, 6.8.1985, p. 41)

75. 385 D 0623: Commission Decision 85/623/EEC of 16 December 1985 authorizing the French Republic to restrict the marketing of seed of certain varieties of agricultural plant species (OJ No L 379, 31.12.1985, p. 18)

76. 385 D 0624: Commission Decision 85/624/EEC of 16 December 1985 357

authorizing the Federal Republic of Germany to restrict the marketing of seed of certain varieties of agricultural plant species (OJ No L 379, 31.12.1985, p. 20)

77. 386 D 0153: Commission Decision 86/153/EEC of 25 March 1986 exemp- ting Greece from applying to certain species Council Directives 66/401/EEC, 66/402/EEC and 69/208/EEC on the marketing of fodder plant seed, cereal seed and the seed of oil and fibre plants respectively (OJ No L 115, 3.5.1986,

p. 26)

78. 387 D 0110: Commission Decision 87/110/EEC of 22 December 1986 authorizing the Federal Republic of Germany to restrict the marketing of seed of certain varieties of agricultural plant species (OJ No L 48, 17.2.1987, p. 27)

79. 387 D 0111: Commission Decision 87/111/EEC of 22 December 1986 authorizing the United Kingdom to restrict the marketing of seed of certain varieties of agricultural plant species (OJ No L 48, 17.2.1987, p. 29)

80. 387 D 0448: Commission Decision 87/448/EEC of 31 July 1987 authori- zing the United Kingdom to restrict the marketing of seed of a variety of an agricultural plant species (OJ No L 240, 22.8.1987, p. 39)

81. 389 D 0078: Commission Decision 89/78/EEC of 29 December 19881ibc- ralizing trade in seeds of certain agricultural plant species between Portugal and other Member States (OJ No L 30, 1.2.1989, p. 75)

82. 389 D 0101: Commission Decision 89/101/EEC of 20 January 1989 relea- sing Belgium, Denmark, Germany, Spain, Ireland, Luxembourg and the United Kingdom from the obligation to apply to certain species Council Di- rectives 66/401/EEC, 66/402/EEC, 69/208/EEC and 70/458/EEC on the mar- keting of fodder plant seed, cereal seed, seed of oil and fibre plants and vege- table seed respectively (OJ No L 38, 10.2.1989, p. 37)

83. 389 D 0421: Commission Decision 89/421/EEC of 22 June 1989 authori— zing the Hellenic Republic to restrict the marketing of seed of certain varie- ties of an agricultural plant species (OJ NO L 193, 8.7.1989, p. 41)

84. 389 D 0422: Commission Decision 89/422/EEC of 23 June 1989 authori- zing the Federal Republic of Germany to restrict the marketing of seed of a variety of an agricultural plant species and amending Decision 89/77/EEC

(OJ No L 193, 8.7.1989, p. 43)

85. 390 D 0057: Commission Decision 90/57/EEC of 24 January 19901ibera- lizing trade in seeds of certain agricultural plant species between Portugal and other Member States (OJ No L 40, 14.2.1990, p. 13)

86. 390 D 0209: Commission Decision 90/209/EEC of 19 April 1990 releasing the Member States from the obligation to apply to certain species the provi- sions of Council Directive 70/458/EEC on the marketing of vegetable seed amending Decisions 73/122/EEC and 74/358/EEC and repealing Decision 74/363/EEC (OJ No L 108, 28.4.1990, p. 104)

87. 391 D 0037: Commission Decision 91/37/EEC of 20 December 1990 aut-

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex 1

horizing the Federal Republic ofGermany and the Hellenic Republic to rc- strict the marketing of seed of certain varieties of agricultural plant species and amending certain Decisions authorizing the Federal Republic of Ger- many to restrict tlle marketing of seed of certain varieties of agricultural plant species (OJ No L 18, 24.1.1991, p. 19)

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex I

ANNEX II

TECHNICAL REGULATIONS, STANDARDS, TESTIN G AND CERTIFICATION

List provided for in Article 23 INTRODUCTION

When the acts referred to in this Annex contain notions or refer to procedu- res which are specific to the Community legal order, such as

preambles;

the addressees of the Community acts; references to territories or languages of the EC; references to rights and obligations of EC Member States, their public entities, undertakings or individuals in relation to each other; and references to information and notification procedures; Protocol 1 on horizontal adaptations shall apply, unless otherwise provi- ded for in this Annex.

SECTORAL ADAPTATIONS

References to Articles 30 and 36 or 30 to 36 of the Treaty establishing the European Economic Community shall be replaced with references to Artic— lcs 11 and 13 or 11 to 13 and, where applicable, 18 of the Agreement.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex II

I. MOTOR VEHICLES PrOp. 1991/921170

_ _ , _ _ Bilaga 15 The EFTA States may, until 1 January 1995, apply their national lcgislation, Annex II

including the possibility of refusing the registration, sale, entry into service or use, on grounds relating to their emissions of gaseous pollutants for all engines, particulatcs of diesel engines and noise, of motor vehicles falling within the scope of the Directives in question which respect the requirements of Directives 70/157/EEC, 70/220/EEC, 72/306/EEC and 88/77/EEC, as last amended, and which are type-approved according to the requirements of Di- rective 70/156/EEC. From 1 January 1995, the EFTA States may continue to apply their national lcgislation, but they shall allow free circulation accor- ding to the "Community acquis”. All proposals to amend, up-date, extend or otherwise develop the *"Community acquis” in relation to the matters co- vered by these Directives shall be subject to the general decision-making provisions of this Agreement.

The EFTA States shall not be entitled to grant EEC type-approval for whole vehicles, or separate directives certificates for systems, components or separate technical units according to the Directives within the scope of the first paragraph, until 1 January 1995.

ACTS REF ERRED TO

1. 370 L 0156: Council Directive 70/156/EEC of 6 February 1970 on the ap- proximation of the laws of the Member States relating to the type-approval of motor vehicles and their trailers (OJ No L 42, 23.2.1970, p.1), as amended

by:

— 1 72 B: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustment to the Treaties — Accession to the European Communities of the Kingdom of Denmark, Ireland and the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland (OJ No L 73, 27.3.1972, p.115) 378 L 0315: Council Directive 78/315/EEC of 21 December 1977 (OJ No L 81, 28.3.1978, p.1) — 378 L 0547: Council Directive 78/547/EEC of 12 June 1978 (OJ No L 168, 26.6.1978, p.39) — 1 79 H: Act concerning the Conditions of Accession and the Adjust— ments to the Treaties — Accession to the European Communities of the Hellenic Republic (OJ No L 291, 19.11.1979, p.108) — 380 L 1267: Council Directive 80/1267/EEC of 16 December 1980 (OJ No L375, 31.12.1980, p.34), as corrected by OJ No L 265, 19.9.1981, p.28 1 85 I: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties Accession to the European Communities of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic (OJ No L 302, 15.11.1985, p.211) 387 L 0358: Council Directive 87/358/EEC of 25 June 1987 (OJ No L 192, 11.7.1987, p.51) — 387 L 0403: Council Directive 87/403/EEC of 25 June 1987 supple- menting Annex 1 to Directive 70/156/EEC on the approximation of 361

thc laws of the Member States relating to the type-approval of motor vehicles and their trailers (OJ No L 220, 8.8.1987, p.44)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation: ln Article 2(a), the following indents shall be added: Typengcnchmigung" in Austrian law, "tyyppihyväksyntä"/ "typgodkännande” in Finnish law, "geröarviöurkenning" in Icelandic law, **Typengenehmigung” in Liechtensteiner law, "typegodkjenning" in Norwegian law, "typgodkännande” in Swedish law, "Typengenchmigung”/"approbation du type”/"approvazione del tipo” in Swiss law".

2. 370 L 0157: Council Directive 70/157/EEC of 6 February 1970 on the ap- proximation of the laws of the Member States relating to the permissible sound level and the exhaust system of motor vehicles (OJ No L 42, 23.2.1970, p.16), as amended by:

1 72 B: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustment to the Treaties — Accession to the European Communities of the Kingdom of Denmark, Ireland and the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland (OJ No L 73, 27.3.1972, p.115) 373 L 0350: Commission Directive 73/350/EEC of 7 November 1973 (OJ No L 321, 22.11.1973, p.33) 377 L 0212: Council Directive 77/212/EEC of 8 March 1977 (OJ No L 66, 12.3.1977, p.33) 381 L 0334: Commission Directive 81/334/EEC of 13 April 1981 (OJ No L 131, 18.5.1981, p.6) 384 L 0372: Commission Directive 84/372/EEC of 3 July 1984 (OJ No L 196, 26.7.1984, p.47) 384 L 0424: Council Directive 84/424/EEC of 3 September 1984 (OJ No L 238, 6.9.1984, p.31) 1 85 I: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties Accession to the European Communities of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic (OJ No L 302, 15.11.1985, p.211) 389 L 0491: Commission Directive 89/491/EEC of 17 July 1989 (OJ No L 238, 15.8.1989, p.43) '

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptations:

(a) In Annex II, the following shall be added to the footnote relating to

point 3.1.3: "A = Austria, CH = Switzerland, FL = Liechtenstein, IS = Ice— land, N = Norway, S = Sweden, SF = Finland”.

(b) In Annex IV, the following shall be added to the footnote concer-

ning the distinctive letter(s) of the country granting type-approval: "A = Austria, CH = Switzerland, FL = Liechtenstein, IS = Ice-

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex Il

land, N = Norway, S = Sweden, SF = Finland”. Prop. 1991/92:170 Bilaga 15

3. 370 L 0220: Council Directive 70/220/EEC of 20 March 1970 on the ap- Annex II proximation of the laws of the Member States relating to measures to be ta- ken against air pollution by gases from positive-ignition engines of motor ve- hicles (OJ No L 76, 6.4.1970, p.1), as amended by:

— 1 72 B: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustment to the Treaties — Accession to the European Communities of the Kingdom of Denmark, Ireland and the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland (OJ No L 73, 27.3.1972, p.115) — 374 L 0290: Council Directive 74/290/EEC of 28 May 1974 (OJ No L 159, 15.6.1974, p.61) — 377 L 0102: Commission Directive 77/102/EEC of 30 November 1976 (OJ No L 32, 3.2.1977, p.32) 378 L 0665: Commission Directive 78/665/EEC of 14 July 1978 (OJ No L 223, 14.8.1978, p.48) 383 L 0351: Council Directive 83/351/EEC of 16 June 1983 (OJ No L 197, 20.7.1983, p.1) — 388 L 0076: Council Directive 88/76/EEC of 3 December 1987 (OJ No L 36, 9.2.1988, p.1) — 388 L 0436: Council Directive 88/436/EEC of 16 June 1988 (OJ No L 214, 6.8.1988, p.1), as corrected by OJ No L 303, 8.11.l988, p.36 389 L 0458: Council Directive 89/458/EEC of 18 July 1989 (OJ L226, 3.8.1989, p.1) 389 L 0491: Commission Directive 89/491/EEC of 17 July 1989 (OJ No L 238, 15.8.1989, p.43) — 391 L 0441: Council Directive 91/441/EEC of 26 June 1991 (OJ No L 242, 30.8.1991, p.1)

4. 370 L 0221: Council Directive 70/221/EEC of 20 March 1970 on the ap- proximation of the laws of the Member States relating to liquid fuel tanks and rear protective devices for motor vehicles and their trailers (OJ No L 76, 6.4.1970, p.23), as corrected by OJ No L 65, 15.3.1979, p.42, as amended by:

1 72 B: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustment to the Treaties — Accession to the European Communities of the Kingdom of Denmark, Ireland and the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland (OJ No L 73, 27.3.1972, p.116) 379 L 0490: Commission Directive 79/490/EEC of 18 April 1979 (OJ No L 128, 26.5.1979, p.22), as corrected by OJ No L 188, 26.7.1979, p.54, as amended by Commission Directive 81/333/EEC of 13 April 1981 381 L 0333: Commission Directive 81/333/EEC of 13 April 1981 (OJ No L 131, 18.5.1981, p.4)

5. 370 L 0222: Council Directive 70/222/EEC of 20 March 1970 on the ap- proximation of the laws of the Member States relating to the space for moun- ting and the fixing of rear registration plates on motor vehicles and their trai- lers (OJ No L 76, 6.4.1970, p.25), as amended by: 363

1 72 B: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustment Prop. 1991/922170 to the Treaties — Accession to the European Communities of the Bilaga 15 Kingdom of Denmark, Ireland and the United Kingdom of Great Annex ][ Britain and Northern Ireland (OJ No L 73, 27.3.1972, p.116)

6. 370 L 0311: Council Directive 70/311/EEC of 8 June 1970 on the approxi- mation of the laws of the Member States relating to the Steering equipment for motor vehicles and their trailers (OJ No L 133, 18.6.1970, p.10), as cor- rected by OJ No L 196, 3.9.1970, p.14, as amended by:

— 1 72 B: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustment to the Treaties Accession to the European Communities of the Kingdom of Denmark, Ireland and the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland (OJ No L 73, 27.3.1972, p.116)

7. 370 L 0387: Council Directive 70/387/EEC of 27 July 1970 on the approxi- mation of the laws of the Member States relating to the doors of motor vehic- les and their trailers (OJ No L 176, 10.8.1970, p.5), as amended by:

1 72 B: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustment to the Treaties Accession to the European Communities of the Kingdom of Denmark, Ireland and the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland (OJ No L 73, 27.3.1972, p.116)

8. 370 L 0388: Council Directive 70/388/EEC of 27 July 1970 on the approxi- mation of the laws of the Member States relating to audible warning devices for motor vehicles (OJ No L 176, 10.8.1970, p.227), as corrected by OJ No L 329, 25.11.1982, p.31, as amended by:

1 72 B: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustment to the Treaties — Accession to the European Communities of the Kingdom of Denmark, Ireland and the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland (OJ No L 73, 27.3.1972, p.116) 1 79 H: Act concerning the Conditions of Accession and the Adj ust- ments to the Treaties Accession to the European Communities of the Hellenic Republic (OJ No L 291, 19.11.1979, p.108) 1 85 I: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties Accession to the European Communities of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic (OJ No L 302, 15.11.1985, p.212) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation:

In Annex I, the following shall be added to the text in brackets in point 1.4.1:

6'12 for Austria, 17 for Finland, IS for Iceland, FL for Liechtenstein, 16 for Norway, 5 for Sweden and 14 for Switzerland”.

9. 371 L 0127: Council Directive 71/127/EEC of 1 March 1971 on the ap- proximation of the laws of the Member States relating to the rear-view mir- rors of motor-vehicles (OJ No L68, 22.3.1971, p.1), as amended by:

— 1 72 B: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustment 354

to the Treaties Accession to the European Communities of the Prop. 1991/92:170 Kingdom of Denmark, Ireland and the United Kingdom of Great Bilaga 15 Britain and Northern Ireland (OJ No L 73, 27.3.1972, p.116) Annex 11 — 379 L 0795: Commission Directive 79/795/EEC of 20 July 1979 (OJ No L 239, 22.9.1979, p.1) 1 79 H: Act concerning the Conditions of Accession and the Adj ust- ments to the Treaties Accession to the European Communities of the Hellenic Republic (OJ No L 291, 19.11.1979, p.109) — 385 L 0205: Commission Directive 85/205/EEC of 18 February 1985 (OJ No L90, 29.3.1985, p.1) 1 85 I: Act concerning the Conditions of Accession and Adj ustments to the Treaties — Accession to the European Communities of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic (OJ No L 302, 15.11.1985, p.212) — 386 L 0562: Commission Directive 86/562/EEC of 6 November 1986 (OJ No L327, 22.11.1986, p.49) — 388 L 0321: Commission Directive 88/321/EEC of 16 May 1988 (OJ No L 147, 14.6.1988, p.77) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation: In Appendix 2 to Annex II, the following shall be added to the enumera- tion of distinguishing numbers in point 4.2: ”12 for Austria, 17 for Finland, IS for Iceland, FL for Liechtenstein, ]6 for Norway, 5 for Sweden and 14 for Switzerland”.

10. 371 L 0320: Council Directive 7l/320/EEC of 26 July 1971 on the approx- imation of the laws of the Member States relating to the braking devices of certain categories of motor vehicles and their trailers (OJ No L 202, 6.9.1971, p.37), as amended by:

1 72 B: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustment to the Treaties Accession to the European Communities of the Kingdom of Denmark, Ireland and the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland (OJ No L 73, 27.3.1972, p.118) —.. 374 L 0132: Commission Directive 74/132/EEC of 11 February 1974 (OJ No L74, 19.3.1974, p.7) .— 375 L 0524: Commission Directive 75/524/EEC of 25 July 1975 (OJ No L 236, 8.9.1975, p.3), as corrected by OJ No L 247, 23.9.1975, p.36 379 L 0489: Commission Directive 79/489/EEC of 18 April 1979 (OJ No L 128, 26.5.1979, p.12), as corrected by OJ No L 188, 26.7.1979, p. 54 .— 385 L 0647: Commission Directive 85/647/EEC of 23 December 1985 (OJ No L 380, 31.12.1985, p.1) 388 L 0194: Commission Directive 88/194/EEC of 24 March 1988 (OJ No L 92, 9.4.1988, p.47)

11. 372 L 0245: Council Directive 72/245/EEC of 20 June 1972 on the ap- proximation of the laws of the Member States relating to the suppression of 36 5

radio interference produced by spark-ignition engines fitted to motor vehic- les (OJ No L 152, 6.7.1972, p.15), as amended by:

389 L 0491: Commission Directive 89/491/EEC of 17 July 1989 (OJ No L 238, 15.8.1989, p.43)

12. 372 L 0306: Council Directive 72/306/EEC of 2 August 1972 on the ap- proximation of the laws of the Member States relating to the measures to be taken against the emission of pollutants from diesel engines for use in vehic- les (OJ No L 190, 20.8.1972, p.1), as corrected by OJ No L 215, 6.8.1974, p.20, as amended by:

389 L 0491: Commission Directive 89/491/EEC of 17 July 1989 (OJ No L 238, 15.8.1989, p.43)

13. 374 L 0060: Council Directive 74/60/EEC of 17 December 1973 on the approximation of the laws of the Member States relating to the interior fit- tings of motor vehicles (interior parts of the passenger compartment other than the interior rear-view mirrors, layout of controls, the roof or sliding roof, the backrest and rear part of the seats) (OJ No L 38, 11.2 1974, p.2), as corrected by OJ No L 215, 6.8.1974, p.20, and by OJ No L 53, 25.2.1977, p.30, as amended by:

378 L 0632: Commission Directive 78/632/EEC of 19 May 1978 (OJ No L 206, 29.7.1978, p.26)

14. 374 L 0061: Council Directive 74/61/EEC of 17 December 1973 on the approximation of the laws of the Member States relating to devices to pre— vent the unauthorized use of motor vehicles (OJ No L 38, 11.2.1974, p.22), as corrected by OJ No L 215, 6.8.1974, p.20

15. 374 L 0297: Council Directive 74/297/EEC of 4June 1974 on the approx- imation of the laws of the Member States relating to the interior fittings of motor vehicles (the behaviour of the steering mechanism in the event of an

impact) (OJ No L 165, 20.6.1974, p.16)

16. 374 L 0408: Council Directive 74/408/EEC of 22 July 1974 on the approx- imation of the laws of the Member States relating to the interior fittings of motor vehicles (strength of seat and their anchorages) (OJ No L 221, 12.8.1974, p.1), as amended by:

381 L 0577: Council Directive 81/557/EEC of 20 July 1981 (OJ No L 209, 29.7.1981, p.34)

17. 374 L 0483: Council Directive 74/483/EEC of 17 September 1974 on the approximation of the laws of the Member States relating to the external pro- jections of motor vehicles (OJ No L 266, 2.10.1974, p.4), as amended by:

379 L 0488: Commission Directive 79/488/EEC of 18 April 1979 (OJ No L 128, 26.5.1979, p.1) — 1 85 I: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties — Accession to the European Communities of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic (OJ No L 302,

PrOp. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex 11

15.11.1985, p.212) Prop. 1991/92:170 The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- Bilaga 15 reement, be read with the following adaptation: Annex 11 In Annex I, the following shall be added to the footnote relating to point 3.2.2.2.: "12 for Austria, 17 for Finland, IS for Iceland, FL for Liechtenstein, 16 for Norway, 5 for Sweden, 14 for Switzerland”.

18. 375 L 0443: Council Directive 75/443/EEC of 26 June 1975 on the ap- proximation of the laws of the Member States relating to the reverse and spccdometer equipment of motor vehicles (OJ No L 196, 26.7.1975, p. 1)

19. 376 L 0114: Council Directive 76/114/EEC of 18 December 1975 on the approximation of the laws of the Member States relating to statutory plates and inscriptions for motor vehicles and their trailers, and their location and method of attachment (OJ No L 24, 30.1.1976, p.1), as corrected by OJ No L 56, 4.3.1976, p.38, and OJ No L 329, 25.11.1982, p.31, as amended by:

378 L 0507: Commission Directive 78/507/EEC of 19 May 1978 (OJ No L 155, 13.6.1978, p.31) 1 79 II: Act concerning the Conditions of Accession and the Adjust- ments to the Treaties — Accession to the European Communities of the Hellenic Republic (OJ No L 291, 19.11.1979, p.109) 1 85 I: Act concerning the Conditions of Accession and Adj ustments to the Treaties Accession to the European Communities of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic (OJ No L 302, 15.11.1985, p.213) Thc provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation:

In the Annex, the following shall be added to the text in brackets in point 2.1.2.:

"12 for Austria, 17 for Finland, IS for Iceland, FL for Liechtenstein, 16 for Norway, 5 for Sweden and 14 for Switzerland”.

20. 376 L 0115: Council Directive 76/115/EEC of 18 December 1975 on the approximation of the laws of the Member States relating to anchorages for motor-vehicle safety belts (OJ No L 24, 30.1 1976, p.6), as amended by:

— 381 L 0575: Council Directive 81/575/EEC of 20 July 1981 (OJ No L 209. 29.7.1981, p.30) — 382 L 0318: Commission Directive 82/318/EEC of 2 April 1982 (OJ No L 139, 19.5.1982, p.9)

21. 376 L 0756: Council Directive 76/756/EEC of 27 July 1976 on the approx- imation of the laws of the Member States relating to the installation of ligh- ting and lightsignalling devices on motor vehicles and their trailers (OJ No L 262, 27.9.1976, p.1), as amended by:

380 L 0233: Commission Directive 80/233/EEC of 21 November 1979 (OJ No L 51, 25.2.1980, p.8), as corrected by OJ No L 111,

30.4.1980, p.22 367

382 L 0244: Commission Directive 82/244/EEC of 17 March 1982 (OJ No L 109, 22.4.1982, p.31) — 383 L 0276: Council Directive 83/276/EEC of 26 May 1983 (OJ No L 15], 9.6.1983, p.47) — 384 L 0008: Commission Directive 84/8/EEC of 14 December 1983 (OJ No L 9, 12.1.1984, p.24), as corrected by OJ No L 131, 17.5.1984, p.50, and OJ No L 135, 22.5.1984, p.27 389 L 0278: Commission Directive 89/278/EEC of 28 March 1989 (OJ No L 109, 20.4.1989, p.38), as corrected by OJ No L 114, 27.4.1989, p.52

22. 376 L 0757 : Council Directive 76/757/EEC of 27 July 1976 on the approx- imation of the laws of the Member States relating to reflex reflectors for mo- tor vehicles and their trailers (OJ No L 262, 27.9.1976, p.32), as amended by:

1 79 H: Act concerning the Conditions of Accession and the Adjust- ments to the Treaties Accession to the European Communities of the Hellenic Republic (OJ No L 291, 19.11.1979, p.109) 1 85 I: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties Accession to the European Communities of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic (OJ No L 302, 15.11.1985, p.213) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation:

In Annex III, the following shall be added to point 4.2: "12 for Austria 17 for Finland IS for Iceland FL for Liechtenstein

16 for Norway 5 for Sweden 14 for Switzerland".

23. 376 L 0758: Council Directive 76/758/EEC of 27 July 1976 on the approx- imation of the laws of the Member States relating to end-outline marker lamps, front position (side) lamps, rear position (side) lamps and stop lamps for motor vehicles and their trailers (OJ No L 262, 27.9.1976, p.54), as amen- ded by:

— 1 79 H: Act concerning the Conditions of Accession and the Adjust- ments to the Treaties Accession to the European Communities of the Hellenic Republic (OJ No L 291, 19.11.1979, p.109) — 1 85 I: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties — Accession to the European Communities of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic (OJ No L 302, 15.11.1985, p.213) 389 L 0516: Commission Directive 89/516/EEC of 1 August 1989 (OJ No L 265, 12.9.1989, p.1) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation:

Prop. 1991/921170 Bilaga 15 Annex II

In Annex III, the following shall be added to point 4.2: Prop. 1991/92:170 **12 for Austria Bilaga 15 17 for Finland Annex II IS for Iceland

FL for Liechtenstein 16 for Norway 5 for Sweden 14 for Switzerland".

24. 376 L 0759: Council Directive 76/759/EEC of 27 July 1976 on the approx- imation of the laws of the Member States relating to direction indicator lamps for motor vehicles and their trailers (OJ No L 262, 27.9.1976, p.71), as amended by:

— 1 79 H: Act concerning the Conditions of Accession and the Adj ust- ments to the Treaties — Accession to the European Communities of the Hellenic Republic (OJ No L 291, 19.11.1979, p.109) 1 851: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties Accession to the European Communities of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic (OJ No L 302, 15.11.1985, p.213) 389 L 0277: Commission Directive 89/277/EEC of 28 March 1989 (OJ No L 109, 20.4.1989, p.25), as corrected by OJ No L 114, 27.4.1989, p.52 The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation:

In Annex III, the following shall be added to point 4.2: "12 for Austria

17 for Finland

IS for Iceland

FL for Liechtenstein 16 for Norway 5 for Sweden 14 for Switzerland".

25. 376 L 0760: Council Directive 76/760/EEC of 27 July 1976 on the approx- imation of the laws of the Member States relating to the rear registration plate lamps for motor vehicles and their trailers (OJ No L 262, 27.9.1976, p.85), as amended by

— 1 79 H: Act concerning the Conditions of Accession and the Adjust- ments to the Treaties — Accession to the European Communities of the Hellenic Republic (OJ No L 291, 19.11.1979, p.109) . 1 85 I: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties — Accession to the European Communities of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic (OJ No L 302, 15.11.1985, p.213) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation: In Annex I, the following shall be added to point 4.2: 369

24 Riksdagen 1991/92. [.ru/"L Nr [70. Bil. 15

"12 for Austria

l7 for Finland

IS for Iceland

FL for Liechtenstein l6 for Norway 5 for Sweden

14 for Switzerlandu.

26. 3761. 0761: Council Directive 76/761/EEC of 27 July 1976 on the approx- imation of the laws of the Member States relating to motor-vehicle head- lamps which function as main-beam and/or dippcd—beam headlamps and to incandcscent electric filament lamps for such headlamps (OJ No L 262, 27.9.1976, p.96), as amended by:

1 79 H: Act concerning the Conditions of Accession and the Adjust- ments to the Treaties Accession to the European Communities of the Hellenic Republic (OJ No L 291, 19.11.1979, p.109) 1 851: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties Accession to the European Communities of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic (OJ No L 302, l5.11.1985, p.213) 389 L 0517: Commission Directive 89/517/EEC of 1 August 1989 (OJ No L265, 12.9.1989, p.15)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, bc read with the following adaptation:

In Annex VI, the following shall be added to point 4.2: *12 for Austria

l7 for Finland

IS for Iceland FL for Liechtenstein

16 for Norway 5 for Sweden 14 [or Switzerland".

27. 376 L 0762: Council Directive 76/762/EEC of 27 July 1976 on the approx- imation of the laws of the Metnber States relating to front fog lamps for mo- tor vchicles and filament lamps for such lamps (OJ No L 262, 27.9. 1976, p. 122), as amended by:

1 79 H: Act concerning the Conditions of Accession and the Adjust- ments to the Treaties — Accession to the European Communities of the Hellenic Republic (OJ No L 291, 19.11.1979, p.109) [ 85 I: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties Accession to the European Communities of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic (OJ No L 302,

15.11.1985, p.213)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation:

ln Annex ll, the following shall be added to point 4.2: **12 for Austria

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex II

17 for Finland Prop. 1991/92:170 IS for Iceland , Bilaga 15 FL for Liechtenstein Annex II 16 for Norway 5 for Sweden 14 for Switzerland".

28. 377 L 0389: Council Directive 77/389/EEC of 17 May 1977 on the ap- proximation of the laws of the Member States relating to motor-vehicle to- wing-deviccs (OJ No L 145, 13.6.1977, p.41)

29. 377 L 0538: Council Directive 77/538/EEC of 28June1977 on the ap- proximation of the laws of the Member States relating to rear fog lamps for motor vehicles and their trailers (OJ No L 220, 29.8.1977, p.60), as corrected by OJ No L 284, 10.10.1978, p. 11, as amended by:

— 1 79 H: Act concerning the Conditions of Accession and the Adjust- ments to the Treaties Accession to the European Communities of the Hellenic Republic (OJ No L 291, 19.11.1979, p.110) 1 851: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties Accession to the European Communities of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic (OJ No L 302, 15.11.1985, p.213) — 389 L 0518: Commission Directive 89/518/EEC of 1 August 1989 (OJ No L265, 12.9.1989, p.24) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation:

In Annex II, the following shall be added to point 4.2: ”12 for Austria

17 for Finland

IS for Iceland

FL for Liechtenstein

16 for Norway 5 for Sweden

14 for Switzerland".

30. 377 L 0539: Council Directive 77/539/EEC of 28 June 1977 on the ap- proximation of the laws of the Member States relating to reversing lamps for motor vehicles and their trailers (OJ No L220, 29.8.1977, p.72), as corrected by OJ No L 284, 10.10.1978, p.11, as amended by:

1 79 H: Act concerning the Conditions of Accession and the Adjust- ments to the Treaties Accession to the European Communities of the Hellenic Republic (OJ No L 291, 19.11.1979, p.110) — 1 85 I: Act concerning the Conditions of Accession and Adj ustments to the Treaties — Accession to the European Communities of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic (OJ No L 302, 15.11.1985, p.213) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation: 371

In Annex ll, the following shall be added to point 4.2: Prop. 1991/92:17() "12 for Austria Bilaga 15 17 for Finland Annex 11 IS for Iceland FL for Liechtenstein 16 for Norway 5 for Sweden

14 for Switzerland".

31. 377 L 0540: Council Directive 77/540/EEC of 28 June 1977 on the ap- proximation of the laws of the Member States relating to parking lamps for motor vehicles (OJ No L 220, 29.8.1977, p.83), as corrected by OJ No I. 284, 10.10.1978, p.11, as amended by:

— 1 79 H: Act concerning the Conditions of Accession and the Adjust- ments to the Treaties Accession to the European Communities of the Hellenic Republic (OJ No L 291, 19.11.1979, p.110) 1 85 I: Act concerning the Conditions of Accession and Adj ustments to the Treaties Accession to the European Communities of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic (OJ No L 302, 15.11.1985, p.214) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation:

In Annex IV, the following shall be added to point 4.2:

*" 12 for Austria

17 for Finland

IS for Iceland FL for Liechtenstein

16 for Norway 5 for Sweden 14 for Switzerland”.

32. 377 L 0541: Council Directive 77/541/EEC of 28 June 1977 on the ap- proximation of the laws of the Member States relating to safety belts and restraint systems ot" motor vehicles (OJ No L 220, 29.8.1977, p.95). as amen- ded by: '

1 79 H: Act concerning the Conditions of Accession and the Adj ust- ments to the Treaties Accession to the European Communities of the Hellenic Republic (OJ No L 291, 19.11.1979, p.110) 381 L 0576: Council Directive 81/576/EEC of 20 July 1981 (OJ No L 209, 29.7.1981, p.32) — 382 L 0319: Commission Directive 82/319/EEC of 2 April 1982 (OJ No L 139, 19.5.1982, p.17) 1 85 I: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties — Accession to the European Communities of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic (OJ No L 302, 15.11.1985, p.214) 390 L 0628: Commission Directive 90/628/EEC of 30 October 1990 (OJ No L 341, 6.12.1990, p.1) 372

The Contracting Parties may rcfttse, within the period expiring on 1 July Prop. 1991/921170 1997, the placing on the market of vehicles of category M1, M2 and M3 the Bilaga 15 safety belts or restraint systems of which do not satisfy the requirements of Annex ]] Directive 77/541/EEC as last amended by Directive 90/628/EEC, but shall not refuse the placing on the market ofvehiclcs which do respect these requi- rements. The EFTA States shall only be entitled to grant EEC type-approval according to these Directives from the date on which they apply in full the Directives in question.

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation:

In Annex III, the following shall be added to point 1.1.1.: ”12 for Austria

17 for Finland

IS for Iceland

FL for Liechtenstein 16 for Norway 5 for Sweden

14 for Switzerland*'.

33. 377 L 0649: Council Directive 77/649/EEC of 27 September 1977 on the approximation of the laws of the Member States relating to the field of vision of motor vehicle drivers (OJ No L 267, 19.10.1977, p.1), as corrected by OJ No L 150, 6.6.1978, p.6, as amended by:

— 381 L 0643: Commission Directive 81/643/EEC of 29 July 1981 (OJ No L 231, 15.8.198'1, p.41) — 388 L 0366: Commission Directive 88/366/EEC of 17May 1988 (OJ No L 181, 12.7.1988, p.40)

34. 378 L 0316: Council Directive 78/316/EEC of 21 December 1977 on the approximation of the laws of the Member States relating to the interior fit— tings of motor vehicles (identification of controls, tell—tales and indicator— s)(OJ No L 81., 28.3.1978, p.3)

35. 378 L 0317: Council Directive 78/317/EEC of 21 December 1977 on the approximation of the laws of the Member States relating to the defrosting and demisting systems of glazed surfaces of motor vehicles (OJ No L 81, 28.3.1978, p.27), as corrected by OJ No L 194, 19.7.1978, p.29

36. 378 L 0318: Council Directive 78/318/EEC of 21 December 1977 on the approximation of the laws of the Member States relating to the wiper and washer systems of motor vehicles (OJ No L 81 , 28.3.1978, p.49), as corrected by OJ No L 194, 19.7.1978, p.30

37. 378 L 0548: Council Directive 78/548/EEC of 12 June 1978 on the ap- proximation of the laws of the Member States relating to heating systems for the passenger compartmcnt of motor vehicles (OJ No L 168, 26.6.1978, p.40)

38. 378 L 0549: Council Directive 78/549/EEC of 12 June 1978 on the ap- proximation of the laws of the Member States relating to the wheel guards of motor vehicles (OJ No L 168, 26.6.1978, p.45) 373

39. 378 L 0932: Council Directive 78/932/EEC of 16 October 1978 on the approximation of the laws of the Member States relating to head restraints of seats of motor vehicles (OJ No L 325, 20.11.1978, p.1), as corrected by OJ No L 329, 25.11.1982, p.31, as amended by:

— 1 79 H: Act concerning the Conditions of Accession and the Adjust- ments to the Treaties Accession to the European Communities of the Hellenic Republic (OJ No L 291, 19.11.1979, p.110) 1 85 I: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties Accession to the European Communities of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic (OJ No L 302, 15.11.1985, p.214)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation:

In Annex VI, the following shall be added to point 1.1.1: ”12 for Austria 17 for Finland IS for Iceland FL for Liechtenstein

16 for Norway 5 for Sweden

14 for Switzerland".

40. 378 L 1015: Council Directive 78/1015/EEC of 23 November 1978 on the approximation of the laws of the Member States on the permissible sound level and exhaust system of motorcycles (OJ No L 349, 13.12.1978, p.21), as corrected by OJ No L 10, 16.1.1979, p.15, as amended by:

— 1 79 H: Act concerning the Conditions of Accession and the Adjust- ments to the Treaties Accession to the European Communities of the Hellenic Republic (OJ No L 291, 19.11 .1979, p.110) 1 85 I: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties — Accession to the European Communities of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic (OJ No L 302, 15.11.1985, p.214) 387 L 0056: Council Directive 87/56/EEC of 18 December 1986 (OJ No L 24, 27.1. 1987, p. 42) 389 L 0235. Council Directive 89/235/EEC of 13 March 1989 (OJ No L 98, 11.4.1989, p.1) The EFTA States may, until 1 January 1995, apply their national legisla- tion, including the possibility of refusing the registration, sale, entry inte ser- vice or use, on grounds of their sound level and exhaust system, of motorcyc- les falling within the scope of the Directive in question which respect the re- quirements of Directive 78/1015/EEC, as last amended. From 1 January 1995, the EFTA States may continue to apply their national lcgislation, but they shall allow free circulation according to the "Community acquis". All proposals to amend, up-date, extend or otherwise develop the "Community acquis” in relation to the matters covered by the Directive shall be subject to the general decision-making provisions of this Agreement.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex 11

The EFTA States shall not be entitled to grant certificates according to the Prop. '1 991/92: 1.70 Directive until 1 January 1995. Bilaga 15

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- Annex ]] reement, be read with the following adaptations:

(a) In Article 2, the following indents shall be added: ”Typcngenehmigung" in Austrian law, "tyyppihyväksyntä'V "typgodkännande” in Finnish law, — "geröarviöurkenning” in Icelandic law, — "Typengenehmigung' in Liechtensteiner law, ”*typegodkjenning” in Norwegian law, "typgodkännande” in Swedish law, — "Typengenehmigung/"approbation du type"/”approvazionc del tipo*' in Swiss law”. (b) In Annex II, the following shall be added to point 3.1.3: " 12 for Austria 17 for Finland IS for Iceland FL for Liechtenstein 16 for Norway ' 5 for Sweden 14 for Switzerland".

41 . 380 L 0780: Council Directive 80/780/EEC of 22 July 1980 on the approx- imation of the laws of the Member States relating to rear-view mirrors for two-wheeled motor vehicles with or without a side-car and to their fitting on such vehicles (OJ No L 229, 30.8.1980, p.49), as amended by:

380 L 1272: Council Directive 80/1272/EEC of 22 December 1980(OJ No L 375, 31.12.1980, p.73) — 1 85 I: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties Accession to the European Communities of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic (OJ No L 302, 15.11.1985, p.214) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, bc read with the following adaptation: In Article 8, the following indents shall be added: ”Typengenehmigung" in Austrian law, "tyyppihyväksyntä'V "typgodkännande” in Finnish law, **geröarviöurkenning” in Icelandic law, — "Typengenehmigung" in Liechtensteiner law, "typegodkjenning" in Norwegian law, "typgodkännande” in Swedish law, "Typengenehmigung/"approbation du type"/”approvazione del tipo" in Swiss law”.

42. 380 L 1268: Council Directive 80/1268/EEC of 16 December 1980 on the approximation of the laws of the Member States relating to the fuel con- sumption of motor vehicles (OJ No L 375, 31.12.1980, p.36), as amended by: 375

389 L 0491: Commission Directive 89/491/EEC of 17 July 1989 (OJ Prop. 1991/92:170 No L 238, 15.8.1989, p.43) Bilaga 15 43. 380 L 1269: Council Directive 80/1269/EEC of 16 December 1980 on the Annex " approximation of the laws of the Member States relating to the engine pbwer ' of motor vehicles (OJ No L 375, 31.12.1980, p.46), as amended by:

— 388 L 0195: Commission Directive 88/195/EEC of 24 March 1988 (OJ No L 92, 9.4.1988, p.50), as corrected by OJ No L 105, 26.4.1988, p.34 — 389 L 0491: Commission Directive 89/491/EEC of 17 July 1989 (OJ No L 238, 15.8.1989, p.43)

44. 388 L 0077: Council Directive 88/77/EEC of 3 December 1987 on the approximation of the laws of the Member States relating to the measures to be taken against the emission of gaseous pollutants from diesel engines for use in vehicles (OJ No L 36, 9.2.1988, p.33)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adapation:

In Annex I, the following shall be added to point 5.1.3: "12 for Austria 17 for Finland IS for Iceland

FL for Liechtenstein

16 for Norway 5 for Sweden

14 for Switzerland".

45. 389 L 0297: Council Directive 89/297/EEC of 13 April 1989 on the ap- proximation of the laws of the Member States relating to the lateral protec- tion (side guards) of certain motor vehicles and their trailers (OJ No L 124, 5.5.1989, p.1) '

ACTS OF WHICH THE CONTRACT ING PARTIES SHALL TAKE NOTE

The Contracting Parties take note of the content of the following acts:

46. 377 Y 0726(01): Council Resolution of 29 June 1977 on EEC whole vc- hicle type-approval for passenger cars (OJ No C 177, 26.7.1977, p.1)

47. C/281/88/p.9: Commission notice on procedures for the type-approval and registration of vehicles previously registered in another Member State (OJ No C 281, 4.11.1988, p.9)

II. AGRICULTURAL AND FORESTRY P(OP- 1991/922170 TRACTORS Bilaga 15

Annex II ACTS REF ERRED TO

"1. 374 L 0150: Council Directive 74/150/EEC of 4 March 1974 on the ap- proximation of the laws of the Member States relating to the type-approval of wheeled agricultural or forestry tractors (OJ No L 84, 28.3.1974, p.10), as corrected by OJ No L 226, 18.8.1976, p.16, as amended by:

— 379 L 0694: Council Directive 79/694/EEC of 24 July 1979 (OJ No L 205, 13.8.1979, p.17) — 1 79 H: Act concerning the Conditions of Acession and the Adjust- ments to the Treaties — Accession to the European Communities of the Hellenic Republic (OJ No L 291, 19.11.1979, p.17) 382 L 0890: Council Directive 82/890/EEC of 17 December 1982 (OJ No L 378, 31.12.1982, p.45) 1 85 I: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties Accession to the European Communities of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic (OJ No L 302, 15.11.1985, p.212) — 388 L 0297: Council Directive 88/297/EEC of 3 May 1988 (OJ No L 126, 20.5.1988, p.52)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation:

In Article 2(a), the following indents shall be added: —- ”Typcngenehmigung" in Austrian law, "'tyyppihyväksyntäJJ/ *typgodkännande” in Finnish law,

'"'geröarviöurkenning” in Icelandic law, '"'Typcngenehmigung” in Liechtensteiner law, "typegodkjenning” in Norwegian law, "typgodkännande” in Swedish law, ”Typengenehmigung”/**approbation du type”/"approvazione del tipo”

in Swiss law".

2. 374 L 0151: Council Directive 74/151/EEC of 4 March 1974 on the ap- proximation of the laws of the Member States relating to certain parts and characteristics of wheeled agricultural or forestry tractors (OJ No L 84, 28.3.1974, p.25), as corrected by OJ No L 226, 18.8.1976, p.16, as amended by:

— 382 L 0890: Council Directive 82/890/EEC of 17 December 1982 (OJ No L 378, 31.12.1982, p.45) 388 L 0410: Commission Directive 88/410/EEC of 21 June 1988 (OJ No L 200, 26.7.1988, p.27)

3. 374 L 0152: Council Directive 74/152/EEC of 4 March 1974 on the ap- proximation of the laws of the Member States relating to the maximum de- sign speed of and load platforms for wheeled agricultural or forestry tractors (OJ No L 84, 28.3.1974, p.33), as corrected by OJ No L 226, 18.8.1976, p. 16, as amended by: 377

382 L 0890: Council Directive 82/890/EEC of 17 December 1982 (OJ No L 378, 31.12.1982, p.45) 388 L 0412: Commission Directive 88/412/EEC of 22 June 1988 (OJ No L 200, 26.7.1988, p.31)

4. 374 L 0346: Council Directive 74/346/EEC of 25 June 1974 on the approx- imation of the laws of the Member States relating to rear-view mirrors for wheeled agricultural or forestry tractors (OJ No L 191, 15.7.1974, p.1), as corrected by OJ No L 226, 18.8.1976, p.16, as amended by:

— 382 L 0890: Council Directive 82/890/EEC of 17 December 1982 (OJ No L 378, 31.12.1982, p.45)

5. 374 L 0347: Council Directive 74/347/EEC of 25 June 1974 on the approx- imation of the laws of the Member States relating to the field of vision and windscreen wipcrs for wheeled agricultural or forestry tractors (OJ No L 191, 15.7.1974, p.5), as corrected by OJ No L226, 18.8.1976, p.16, as amen- ded by:

379 L 1073: Commission Directive 79/1073/EEC of 22 November 1979 (OJ NOL 331, 27.12.1979, p.20) — 382 L 0890: Council Directive 82/890/EEC of 17 December 1982 (OJ No L 378, 31.12.1982, p.45)

6. 375 L 0321: Council Directive 75/321/EEC of 20 May 1975 on the approxi- mation of the laws of the Member States relating to the steering equipment of wheeled agricultural or forestry tractors (OJ No L 147, 9.6.1975, p.24), as corrected by OJ No L 226, 18.8.1976, p.16, as amended by:

382 L 0890: Council Directive 82/890/EEC of 17 December 1982 (OJ No L 378, 31.12.1982, p.45) 388 L 0411: Commission Directive 88/411/EEC of 21 June 1988 (OJ No L 200, 26.7.1988, p.30)

7. 375 L 0322: Council Directive 75/322/EEC of 20 May 1975 on the approxi- mation of the laws of the Member States relating to the suppression of radio interference produced by spark-ignition engines fitted to wheeled agricultu- ral or forestry tractors (OJ No L 147, 9.6.1975, p.28), as corrected by OJ No L 226, 18.8.1976, p.16, as amended by:

— 382 L 0890: Council Directive 82/890/EEC of 17 December 1982 (OJ No L 378, 31.12.1982, p.45)

8. 376 L 0432: Council Directive 76/432/EEC of 6 April 1976 on the approxi- mation of the laws of the Member States relating to the braking devices of wheeled agricultural or forestry tractors (OJ No L 122, 8.5.1976, p.1), as corrected by OJ No L 226, 18.8.1976, p.16, as amended by:

382 L 0890: Council Directive 82/890/EEC of 17 December 1982 (OJ No L 378, 31.12.1982, p.45)

9. 376 L0763: Council Directive 76/763/EEC of 27 July 1976 on the approxi- mation of the laws of the Member States relating to passenger seats for whee-

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex II

led agricultural or forestry tractors (OJ No L 262, 27.9.1976, p.135), as Prop. 1991/921170 amended by: Bilaga 15

_ 382 L 0890: Council Directive 82/890/EEC of 17 December 1982 (OJ Annex " No L 378, 31.12.1982, p.45)

10. 377 L 0311: Council Directive 77/311/EEC of 29 March 1977 on the ap- proximation of the laws of the Member States relating to the driver-percei- ved noise level of wheeled agricultural or forestry tractors (OJ No L 105, 28.4.1977, p.1), as amended by:

— 382 L 0890: Council Directive 82/890/EEC of 17 December 1982 (OJ No L 378, 31.12.1982, p.45)

11. 377 L 0536: Council Directive 77/536/EEC of 28 June 1977 on the ap- proximation of the laws of the Member States relating to the roll-over pro- tection structures of wheeled agricultural or forestry tractors (OJ No L 220, 29.8.1977, p.1), as amended by:

1 79 H: Act concerning the Conditions of AccessiOn and the Adjust- ments to the Treaties Accession to the European Communities of the Hellenic Republic (OJ No L 291, 19.11.1979, p.110) 1 85 I: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties — Accession to the European Communities of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic (OJ No L 302, 15.11.1985, p.213) 389 L 0680: Council Directive 89/680/EEC of 21 December 1989 (OJ No L 398, 30.12.1989, p.26) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation:

In Annex VI, the following shall be added: "12 for Austria

17 for Finland

IS for Iceland

FL for Liechtenstein

16 for Norway 5 for Sweden

14 for Switzerland".

12. 377 L 0537: Council Directive 77/537/EEC of 28 June 1977 on the ap- proximation of the laws of the Member States relating to the measures to be taken against the emission of pollutants from diesel engines for use in whee- led agricultural or forestry tractors (OJ No L220, 29.8.1977, p.38), as amen- ded by:

— 382 L 0890: Council Directive 82/890/EEC of 17 December 1982 (0.1 No L 378, 31.12.1982, p.45)

13. 378 L 0764: Council Directive 78/764/EEC of 25 July 1978 on the approx- imation of the laws of the Member States relating to the driveris seat on wheeled agricultural or forestry tractors (OJ No L 255, 18.9.1978, p.1), as amended by: 379

— 1 79 [I: Act concerning the Conditions of Accession and the Adjust- Prop. 1991/92:170 ments to the Treaties Accession to the European Communities of Bilaga 15 the Hellenic Republic (OJ No L 291, 19.11.1979, p.110) Annex 11 382 L 0890: Council Directive 82/890/EEC of 17 December 1982 (OJ No L 378, 31.12.1982, p.45) 383 L 01.90: Commission Directive 83/190/EEC of 28 March 1983 (OJ NoL109, 26.4.1983, p.13) 1 85 I: Act concerning the Conditions of Accession and Adj ustments to the Treaties — Accession to the European Communities of the Kingdom of Spain and tlte Portuguese Republic (OJ No L 302, 15.11.1985, p.214) — 388 L 0465: Commission Directive 88/465/EEC of 30 June 1988 (OJ No L 228, 17.8.1988, p.31) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation: In Annex II, the following shall be added to point 3.5.2.1: "12 for Austria 17 for Finland IS for Iceland FL for Liechtenstein 16 for Norway 5 for Sweden 14 for Switzerland".

1.4. 378 L 0933: Council Directive 78/933/EEC of 17 October 1978 on the approximation of the laws of the Member States relating to the installation

of lighting and light-signalling devices on wheeled agricultural and forestry tractors (OJ No L 325, 20.11.1978, p.16), as amended by:

382 L 0890: Council Directive 82/890/EEC of 17 December 1982 (OJ No L 378, 31.12.1982, p.45)

15. 379 L 0532: Council Directive 79/532/EEC of ]7 May 1979 on the ap- proximation of the laws of the Member States relating to the component ty- pc-approval of lighting and light-signalling devices on wheeled agricultural or forestry tractors (OJ No L 145, 13.6.1979, p.16), as amended by:

— 382 L 0890: Council Directive 82/890/EEC of 17 December 1982 (OJ No L 378, 31.12.1982, p.45)

16. 379 L 0533: Council Directive 79/533/EEC of 17 May 1979 on the ap- proximation of the laws of the Member States relating to the coupling device and the reverse of wheeled agricultural or forestry tractors (OJ No L 145, 13.6.1979, p.20), as amended by:

382 L 0890: Council Directive 82/890/EEC of 17 December 1982 (OJ No L 378, 31.12.1982, p.45)

17. 379 L 0622: Council Directive 79/622/EEC of 25 June 1979 on the ap- proximation of the laws of the Member States relating to the roll-over pro- tection structures of wheeled agricultural or forestry tractors (static testing) (OJ No L 179, 17.7.1979, p.1), as amended by: 380

— 382 L 0953: Commission Directive 82/953/EEC of 15 December Prop. 1991/92:170 1982 (OJ No L 386, 31.12.1982, p.31) Bilaga 15 1 851: Act concerning the Conditions of Accession and Adj ustments Annex ]] to the Treaties Accession to the European Communities of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic (OJ No L 302, 15.11.1985, p.214) 388 L 0413: Commission Directive 88/413/EEC of 22 June 1988 (OJ No L 200, 26.7.1988, p.32) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation:

In Annex VI, the following shall be added: "12 for Austria

17 for Finland

IS for Iceland

FL for Liechtenstein 16 for Norway 5 for Sweden

14 for Switzerland".

18. 380 L 0720: Council Directive 80/720/EEC of 24 June 1980 on the ap- proximation of the laws of the Member States relating to the operating space, access to the driving position and the doors and windows of wheeled agricultural or forestry tractors (OJ No L 194, 28.7.1980, p.1), as amended by:

382 L 0890: Council Directive 82/890/EEC of 17 December 1982 (OJ No L 378, 31.12.1982, p.45) 388 L 0414: Commission Directive 88/414/EEC of 22 June 1988 (OJ No L 200, 26.7.1988, p.34)

19. 386 L 0297: Council Directive 86/297/EEC of 26 May 1986 on the ap- proximation of the laws of the Member States relating to the power take-offs of wheeled agricultural and forestry tractors and their protection (OJ No L

186, 8.7.1986, p.19)

20. 386 L 0298: Council Directive 86/298/EEC of 26 May 1986 on rear- mounted roll-over protection structures of narrow-track wheeled agricultu- ral and forestry tractors (OJ No L 186, 8.7.1986, p.26), as amended by:

389 L 0682: Council Directive 89/682/EEC of 21 December 1989 (OJ No L 398, 30.12.1989, p. 29) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation: In Annex VI, the following shall be added: "12 for Austria 17 for Finland IS for Iceland FL for Liechtenstein 16 for Norway 5 for Sweden 381

14 for Switzerland". Prop. 1991/92:170 21. 386 L 0415: Council Directive 86/415/EEC of 24 July 1986 on the instal- Bllaga 15 lation, location, operation and identification of the controls of wheeled agri- Annex H cultural or forestry tractors (OJ No L 240, 26.8.1986, p.1)

22. 387 L 0402: Council Directive 87/402/EEC of 25 June 1987 on roll-over protection structures mounted in front of the driver's seat on narrow-track wheeled agricultural and forestry tractors (OJ No L 220, 8.8.1987, p.1), as amended by:

— 389 L 0681: Council Directive 89/681/EEC of 21 December 1989 (OJ No L 398, 30.12.1989, p.27) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation:

In Annex VII, the following shall be added: "12 for Austria

17 for Finland

IS for Iceland

FL for Liechtenstein 16 for Norway 5 for Sweden

14 for Switzerland".

23. 389 L 0173: Council Directive 89/173/EEC of 21 December 1988 on the approximation of the laws of the Member States relating to certain compo- nents and characteristics of wheeled agricultural or forestry tractors (OJ No L 67, 10.3.1989, p.1)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptations:

(a) In Annex III A, the following shall be added to footnote 1 of point 5.4.1: "12 for Austria, 17 for Finland, IS for Iceland, FL for Liechtenstein, 16 for Norway, 5 for Sweden, 14 for Switzerland”. (b) In Annex V, the following shall be added to the text in brackets of point 2.1.3: "12 for Austria, 17 for Finland, IS for Iceland, FL for Liechtenstein, 16 for Norway, 5 for Sweden, 14 for Switzerland”.

III. LIFTING AND MECHANICAL Prop. 1991/92:170 HANDLING APPLIAN CES Bllaga 15

Annex II ACTS REFERRED TO

1. 373 L 0361: Council Directive 73/361/EEC of 19 November 1973 on the approximation of the laws, regulations and administrative provisions of the

Member States relating to the certification and marking of wire-ropes, chains and hooks (OJ No L 335, 5.12.1973, p.51), as amended by:

— 376 L 0434: Commission Directive 76/434/EEC of 13 April 1976 (OJ No L 122, 8.5.1976, p. 20)

2. 384 L 0528: Council Directive 84/528/EEC of 17 September 1984 on the approximation of the laws of the Member States relating to common provi- sions for lifting and mechanical handling appliances (OJ No L 300, 19.11.1984, p. 72), as amended by:

1 851: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties — Accession to the European Communities of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic (OJ No L 302, 15.11.1985, p.214) — 388 L 0665: Council Directive 88/665/EEC of 21 December 1988 (OJ No L 382, 31.12.1988, p.42)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation:

In Annex I, the following shall be added to the text in brackets in point 3: "A for Austria, CH for Switzerland, FL for Liechtenstein, IS for Iceland, N for Norway, S for Sweden, SF for Finland”.

3. 384 L 0529: Council Directive 84/529/EEC of 17 September 1984 on the approximation of the laws of the Member States relating to electrically ope- rated lifts (OJ No L 300, 19.11.1984, p. 86), as amended by:

386 L 0312: Commission Directive 86/312/EEC of 18 June 1986 (OJ No L 196, 18.7.1986, p. 56) — 390 L 0486: Council Directive 90/486/EEC of 17 September 1990

(01 No L 270, 2.10.1990, p.21)

4. 386 L 0663: Council Directive 86/663/EEC of 22 December 1986 on the approximation of the laws of the Member States relating to self-propelled industrial trucks (OJ No L 384, 31.12.1986, p.12), as amended by:

389 L 0240: Commission Directive 89/240/EEC of 16 December 1988 (OJ No L 100. 12.4.1989, p.1)

IV. HOUSEHOLD APPLIANCES PrOP- 1991/921170

ACTS REFERRED TO Bllaga 15 Annex II

1. 379 L 0530: Council Directive 79/530/EEC of 14 May 1979 on the indica- tion by labelling of the energy consumption of household appliances (OJ No L 145, 13.6.1979, p.1)

2. 379 L 0531: Council Directive 79/531/EEC of 14 May 1979 applying to electric ovens Directive 79/530/EEC on the indieation by labelling of the energy consumption of household appliances (OJ No L 145, 13.6.1979, p.7), as amended by:

— 1 85 [: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties Accession to the European Communities of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic (OJ No L 302, 15.11.1985, p.227) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptations:

(3) In Annex I, the following shall be added to point 3.1.1: "sähköuuni, in Finnish (FI) rafmagnsbökunarofn, in Icelandic (IS) elektrisk stekeovn, in Norwegian (N) elektrisk ugn, in Swedish (S)". (b) In Annex I, the following shall be added to point 3.1.3: "käyttötilavuus, in Finnish (FI) nytanlegt rymi, in Icelandic (IS) nyttevolum, in Norwegian (N) nyttovolym, in Swedish (S)". (c) In Annex I, the following shall be added to point 3.1.5.1: "esilämmityskulutus 200"C:een, in Finnish (FI) forhitunarnotkun i ZOOOC, in Icelandic (IS) energiforbruk ved oppvarming til ZOOOC, in Norwegian (N) Energiförbrukning vid uppvärmning till ZOOOC, in Swedish (S) vakiokulutus (yhden tunnin aikana 200”C:ssa), in Finnish (FI) jafnstööunotkun (ein klukkustund viö ZOODC), in Icelandic (IS) energiforbruk for å opprettholde en bestemt temperatur (en time på 2000C), in Norwegian (N)

Energiförbrukning för att upprätthålla en temperatur (på 2000C i en timme), in Swedish (S)

KOKONAISKULUTUS, in Finnish (FI) ALLS, in Icelandic (IS) TOTALT, in Norwegian (N) TOTALT, in Swedish (S)".

(d) In Annex I, the following shall be added to point 3.1.5.3: "puhdistusvaiheen kulutus, in Finnish (FI) hreinsilotunotkun, in Icelandic (IS) energiforbruk for en rengjeringsperiode, in Norwegian (N) Energiförbrukning vid en rengöringsprocess, in Swedish (S)”. 3 84

(e) The following Annexes shall be added: - Prop. 1991/921170

ANNEX II(h) . Bilaga 15 (drawings with the adaptations in Finnish) Annex II ANNEX II(i)

(drawings with the adaptations in Icelandic)ANNEX II(j) (drawings with the adaptations in Norwegian)

ANNEX II(k) (drawings with the adaptations in Swedish).

3. 386 L 0594: Council Directive 86/594/EEC of 1 December 1986 on air- borne noise emitted by household appliances (OJ No L 344, 6.12.1986, p.24)

25 Riksdagen I 991/"92. I saml. Nr 170, Bil. 15

V. GAS APPLIANCES ' Prop.1991/92:17() ACTS REFERRED TO Bllaga 15 Annex II

1. 378 L 0170: Council Directive 78/170/EEC of 13 February 1978 on the performance of heat generators for space heating and the production of hot water in new or existing non-industrial buildings and on the insulation of heat and domestic hot-water distribution in new non-industrial buildings (OJ No L 52, 23.2.1978, p.32)'

2. 390 L 0396: Council Directive 90/396/EEC of 29 June 1990 on the approx- imation of the laws of the Member States relating to appliances burning ga- seous fuels (OJ No L 196, 26.7.1990, p.15)

1 Listed here for information purposes only; for application see Annex IV on Energy 386

VI. CONSTRUCTION PLANT AND Prop. 1991/922170 EQUIPMENT Bilaga 15

Annex II ACTS REFERRED TO

1. 379 L 0113: Council Directive 79/113/EEC of 19 December 1978 on the approximation of the laws of the Member States relating to the determina—

tion of the noise emission of construction plant and equipment (OJ No L 33, 8.2.1979, p.15), as amended by:

— 381 L 1051: Council Directive 81/1051/EEC of 7 December 1981 (OJ No L 376, 30.12.1981, p.49) 385 L 0405: Commission Directive 85/405/EEC of 11 July 1985 (OJ No L 233, 30.8.1985, p.9)

2. 384 L 0532: Council Directive 84/532/EEC of 17 September 1984 on the approximation of the laws of the Member States relating to common provi- sions for construction plant and equipment (OJ No L 300, 19.11.1984, p.111), as corrected by OJ No L 41, 12.2.1985, p.15, as amended by:

-— 388 L 0665: Council Directive 88/665/EEC of 21 December 1988 (OJ No L 382, 31.12.1988, p.42)

3. 384 L 0533: Council Directive 84/533/EEC of 17 September 1984 on the approximation of the laws of the Member States relating to the permissible sound power level of compressors (OJ No L 300, 19.11.1984, p.123), as amended by:

— 385 L 0406: Commission Directive 85/406/EEC of 11 July 1985 (OJ No L 233, 30.8.1985, p.11)

4. 384 L 0534: Council Directive 84/534/EEC of 17 September 1984 on the approximation of the laws of the Member States relating to the permissible sound power level of tower cranes (OJ No L 300, 19.11.1984, p.130), as'cor- rected by OJ No L 41, 12.2.1985, p.15, as amended by:

387 L 0405: Council Directive 87/405/EEC of 25 June 1987 (OJ No L 220, 8.8.1987, p.60)

5. 384 L 0535: Council Directive 84/535/EEC of 17 September 1984 on the approximation of the laws of the Member States relating to the permissible sound power level of welding generators (OJ No L 300, 19.11.1984, p.142), as amended by:

385 L 0407: Commission Directive 85/407/EEC of 11 July 1985 (OJ No L 233, 30.8.1985, p.16)

6. 384 L 0536: Council Directive 84/536/EEC of 17 September 1984 on the approximation of the laws of the Member States relating to the permissible sound power level of power generators (OJ No L 300, 19.11.1984, p.149), as corrected by OJ No L 41, 12.2.1985, p.17, as amended by:

— 385 L 0408: Commission Directive 85/408/EEC of 11 July 1985 (OJ

No L 233, 30.8.1985, p.18) 387

7. 384 L 0537: Council Directive 84/537/EEC of 17 September 1984 on the approximation of the laws of the Member States relating to the permissible sound power level of powered hand—held concrete-breakers and picks (OJ No L 300, 19.11.1984, p.156), as corrected by OJ No L 41, 12.2.1985, p.17, as amended by:

385 L 0409: Commission Directive 85/409/EEC of 11 July 1985 (OJ No L 233, 30.8.1985, p.20)

8. 386 L 0295: Council Directive 86/295/EEC of 26 May 1986 on the approxi- mation of the laws of the Member States relating to roll-over protective structures (ROPS) for certain construction plant (OJ No L 186, 8.7.1986, P- 1)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation:

In Annex IV, the following shall be added to the text in brackets: ”"A for Austria, CI-I for Switzerland, FL for Liechtenstein, IS for Iceland, N for Norway, S for Sweden, SF for Finland”.

9. 386 L 0296: Council Directive 86/296/EEC of 26 May 1986 on the approxi- mation of the laws of the Member States relating to falling-object protective structures (FOPS) for certain construction plant (OJ No L 186, 8.7.1986,

p.I()) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation:

In Annex IV, the following shall be added to the text in brackets: 4”A for Austria, CI—I for Switzerland, FL for Liechtenstein, IS for Iceland, N for Norway, S for Sweden, SF for Finland".

10. 386 L 0662: Council Directive 86/662/EEC of 22 December 1986 on the limitation of noise emitted by hydraulic excavators, rope-operated excava- tors, dozers, leaders and excavator-loaders (OJ No L 384, 31.12.1986, p.1), as amended by:

389 L 0514: Commission Directive 89/514/EEC of2August 1989 (OJ No L 253, 30.8.1989, p.35)

ACTS OF WHICH THE CONTRACTING PARTIES SHALL TAKE NOTE

The Contracting Parties take note of the content of the following acts:

II. Commission Communication relating to harmonized noise measure- ment methods for construction plant. (Adopted 3.1.1981)

12. 386 X 0666: Council Recommendation 86/666/EEC of 22 December 1986 on fire safety in existing hotels (OJ No L 384, 31.12.1986, p.60)

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex II

VII. OTHER MACHINES Prop. 1991/92:17()

ACTS REFERRED TO Bllaga 15 Annex II I. 384 L 0538: Council Directive 84/538/EEC of 17 September 1984 on the approximation of the laws of the Member States relating to the permissible sound power level of lawnmowers (OJ No L 300, 19.11.1984, p.l7l), as amended by:

— 387 L 0252: Commission Directive 87/252/EEC of 7April 1987 (OJ No L 117, 5.5.1987, p.22), as corrected by OJ No L 158, 18.6.1987, p.31 388 L 0180: Council Directive 88/180/EEC of March 1988 (OJ No L 81, 26.3.1988, p.69) — 3881. 0181: Council Directive 88/181/EEC of 22 March 1988 (OJ No L 81, 26.3.1988, p.7l)

VIII. PRESSURE VESSELS Prop. 1991/92:170 ACTS REFERRED TO Bllaga 15 Annex II

1. 375 L 0324: Council Directive 75/324/EEC of 20 May 1975 on the approxi- mation of the laws of the Member States relating to aerosol dispensers (OJ No L 147, 9.6.1975, p.40)

2. 376 L 0767: Council Directive 76/767/EEC of 27 July 1976 on the approxi— mation of the laws of the Member States relating to common provisions for pressure vessels and methods of inspecting them (OJ No L 262, 27.9.1976, p.153), as amended by:

1 7911: Act concerning the Conditions of Accession and the Adjust- ments to the Treaties Accession to the European Communities of the Hellenic Republic (OJ No L 291, 19.11.1979, p.110) 1 85 I: Act concerning the Conditions of Accession and Adj ustments to the Treaties — Accession to the European Communities of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic (OJ No L 302, 15.11.1985, p.213) 388 L 0665: Council Directive 88/665/EEC of 21 December 1988 (OJ No L 382, 31.12.1988, p.42) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation:

The following shall be added to the text in brackets in the first indent of point 3.1 of Annex I and in the first indent of point 3.1.1.1.1 of Annex 11:

"A for Austria, CH for Switzerland, FL for Liechtenstein, IS for Iceland, N for Norway, S for Sweden, SF for Finland”.

3. 384 L 0525: Council Directive 84/525/EEC of 17 September 1984 on the approximation of the laws of the Member States relating to seamless, steel gas cylinders (OJ No_L 300, 19.11.1984, p.1)

4. 384 L 0526: Council Directive 84/526/EEC of 17 September 1984 on the approximation of the laws of the Member States relating to seamless, unal-

loyed aluminium and aluminium alloy gas cylinders (OJ No L 300, 19.11.1984, p.20)

5. 384 L 0527: Council Directive 84/527/EEC of 17 September 1984 on the approximation of the laws of the Member States relating to welded unal- loyed steel gas cylinders (OJ No L 300, 19.11.1984, p.48)

6. 387 L 0404: Council Directive 87/404/EEC of 25 June 1987 on the harmo- nization of the laws of the Member States relating to simple pressure vessels (OJ No L 220, 8.8.1987, p.48), as amended by:

390 L 0488:Council Directive 90/488/EEC of 17 September 1990 (OJ No L 270, 2.10.1990, p.25)

ACTS or WHICH THE CONTRACTING PARTIES SHALL TAKE prop 1991/922170 NOTE Bilaga 15 The Contracting Parties take note of the content of the following act: Annex 11

7. 389 X 0349: Commission Recommendation 89/349/EEC of 13 April 1989 on the reduction of chlorofluorocarbons by the aerosol industry (OJ No L 144, 27.5.1989, p.56)

IX. MEASURING INSTRUMENTS ACTS REFERRED TO

1. 371 L 0316: Council Directive 71/316/EEC of 26 July 1971 on the approxi- mation of the laws of the Member States relating to common provisions for both measuring instruments and methods of metrologieal control (OJ No L 202, 6.9.1971, p.1), as amended by:

1 72 B: Act concerning the Conditions of Accession and Adjust- ments to the Treaties Accession to the European Communities of the Kingdom of Denmark, Ireland and the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland (OJ No L 73, 27.3.1972, p. 118) 372 L 0427: Council Directive 72/427/EEC of 19 December 1972 (OJ No L 291, 28.12.1972, p.156) 1 79 H: Act concerning the Conditions of Accession and the Adjust- ments to the Treaties — Accession to the European Communities of the Hellenic Republic (OJ No L 291, 19.11.1979, p.109) 383 L 0575: Council Directive 83/575/EEC of 26 October 1983 (OJ No L 332, 28.11.1983, p.43) 1 85 I: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties Accession to the European Communities of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic (OJ No L 302, 15.11.1985, p.212) 387 L 0354: Council Directive 87/354/EEC of 25 June 1987 (OJ No L 192, 11.7.1987, p.43) 388 L 0665: Council Directive 88/665/EEC of 21 December 1988 (OJ No L 382, 31.12.1988, p.42)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, bc read with the following adaptations:

(3) To the first indent of point 3.1 of Annex I and to the first indent of

point 3. I .I.1 (a) of Annex II, the following shall be added to the text in brackets:

"A for Austria, CH for Switzerland, FL for Liechtenstein, IS for Iceland, N for Norway, S for Sweden, SF for Finland”.

(b) The drawings to which Annex II point 3.2.1 refers, shall be supple-

mented by the letters necessary for the signs A, CH, FL, IS, N, S, SF.

2. 371 L 0317: Council Directive 71/317/EEC of 26 July 1971 on the approxi- mation of the laws of the Member States relating to 5 to 50 kilogramme med- ium accuracy rcctangular bar weights and 1 to 10 kilogramme medium accu- racy cylindrical weights (OJ No L 202, 6.9.1971, p.14)

3. 371 L 0318: Council Directive 71/318/EEC of 26 July 1971 on the approxi- mation of the laws of the Member States relating to gas volume meters (OJ No L 202, 6.9.1971, p.21), as amended by:

374 L 0331: Commission Directive 74/331/EEC of 12 June 1974 (OJ No L 189, 12.7.1974, p.9)

Bilaga 15 Annex II

" Prop. 1991/92:170

378 L 0365: Commission Directive 78/365/EEC of 31 March 1978 Prop. 1991/92:170 (OJ No L104, 18.4.1978, p.26) Bilaga 15 382 L 0623: Commission Directive 82/623/EEC of 1 July 1982 (OJ Annex ][ No L 252, 27.8.1982, p.5)

4. 371 L 0319: Council Directive 71/319/EEC of 26 July 1971 on the approxi- mation of the laws of the Member States relating to meters for liquids other than water (OJ No L 202, 6.9.1971, p. 32)

5. 371 L 0347: Council Directive 71/347/EEC of 12 October 1971 on the ap- proximation of the laws of the Member States relating to the measuring of the standard mass per storage volume of grain (OJ No L 239, 25.10.1971, p.1), as amended by:

1 72 B: Act concerning the Conditions of Accession and Adjust— ments to the Treaties — Accession to the European Communities of the Kingdom of Denmark, Ireland and the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland (OJ No L 73, 27.3.1972, p. 119) — 1 79 H: Act concerning the Conditions of Accession and Adjust- ments to the Treaties — Accession to the European Communities of the Hellenic Republic (OJ No L 291, 19.11.1979, p.109) 1 85 I: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties — Accession to the European Communities of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic (OJ NO L 302, 15.11.1985, p.212) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation:

To article 1(a) the following is added between the brackets:

"EY hehtolitrapaino” (in Finnish) ”EB hektölitratyngd” (in Icelandic) uEF hektolitervekt” (in Norwegian) "EG hektolitervikt” (in Swedish)".

6. 371 L 0348: Council Directive 71/348/EEC of 12 October 1971 on the ap- proximation of the laws of the Member States relating to ancillary equipment for meters for liquids other than water (OJ No L 239, 25.10.1971, p.9), as amended by:

1 72 B: Act concerning the Conditions of Accession and Adjust- ments to the Treaties — Accession to the European Communities of the Kingdom of Denmark, Ireland and the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland (OJ No L 73, 27.3.1972, p. 119) 1 79 H: Act concerning the Conditions of Accession and the Adjust— ments to the Treaties — Accession to the European Communities of the Hellenic Republic (OJ No L 291, 19.11.1979, p.109) — 1 851: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties — Accession to the European Communities of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic (OJ No L 302, 15.11.1985, p.212) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation: 393

In Chapter IV of the Annex the following shall be added at the end of Prop. 1991/92:170 section 4.8.1: "10 Groschen” (Austria) Bilaga 15

"10 penniä/IO penni” (Finland) Annex [[ "10 aurar” (Iceland) "1 Rappen” (Liechtenstein) "10 orc” (Norway) "1 öre” (Sweden) '"'1 Rappen/I centimc/I centesimo” (Switzerland).

7. 371 L0349: Council Directive 71/349/EEC of 12 October 1971 concerning the approximation of the laws of the Member States relating to the calibra- tion of the tanks of vessels (OJ No L 239, 25.10.1971, p.15)

8. 373 L 0360: Council Directive 73/360/EEC of 1.9 November 1973 on the approximation of the laws of the Member States relating to non-automatic weighing machines (OJ No L 335, 5.12.1973, p.1), as amended by:

376 L 0696: Commission Directive 76/696/EEC of 27 July 1976 (OJ No L 236, 27.8.1976, p.26) — 382 L 0622: Commission Directive 82/622/EEC of 1 July 1982 (OJ No L 252, 27.8.1982, p.2) 390 L 0384: Council Directive 90/384/EEC of 20 June 1990 on the harmonization of the laws of the Member States relating to non-au- tomatic weighing instruments (OJ L No 189, 20.7.1990, p.1), as cor- rected by OJ No L258, 22.9.1990, p.35

9. 373 L 0362: Council Directive 73/362/EEC of 19 November 1973 on the approximation of the laws of the Member States relating to material measu- res of length (OJ No L 335, 5.12.1973, p.56), as amended by:

— 378 L 0629: Council Directive 78/629/EEC of 19 June 1978 (OJ No L 206, "29.7.1978, p.8) — 385 L 0146: Commission Directive 85/146/EEC of 31 January 1985 (OJ No L54, 23.2.1985, p.29) 10. 374 L 0148: Council Directive 74/148/EEC of 4 March 1974 on the approximation of the laws of the Member States relating to weights of from 1 mg to 50 kg of above-medium accuracy (OJ No L 84, 28.3.1974, p.3)

11. 375 L 0033: Council Directive 75/33/EEC of 17 December 1974 on the approximation of the laws of the Member States relating to cold-water me- ters (OJ No L 14, 20.1.1975, p.1)

12. 375 L 0106: Council Directive 75/106/EEC of 19 December 1974 on the approximation of the laws of the Member States relating to the making-up by volume of certain prepackaged liquids (OJ No L 42, 15.2.1975, p.1), as corrected by OJ No L 324, 16.12.1975, p.31, as amended by:

378 L 0891: Commission Directive 78/891/EEC of 28 September 1978 (OJ No L 311, 4.11.1978, p.21) 379 L 1005: Council Directive 79/1005/EEC of 23 November 1979 (OJ No L 308, 4.12.1979, p.25) 394

385 L 0010: Council Directive 85/10/EEC of 18 December 1984 (OJ Prop. 1991/92:170 No L 4, 5.1.1985, p.20) Bilaga 15 388 L 0316: Council Directive 88/316/EEC of7 June 1988 (OJ No L Annex 11" 143, 10.6.1988, p.26), as corrected by OJ No L 189, 20.7.1988, p.28 389 L 0676: Council Directive 89/676/EEC of 21 December 1989 (OJ No L 398, 30.12.1989, p.18) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptations:

(a) The products listed in Annex III(1)(a), when contained in retur- nable packages may, until 31 December 1996, be marketed in the following volumes:

in Switzerland and Liechtenstein: 0,7 liters; in Sweden: 0,7 liters; in Norway: 0,35 — 0,7 liters; in Austria: 0,7 liters. The products listed in Annex III(3)(a), when contained in retur- nable packages may, in Norway, until 31 December 1996, be marke- ted in the volumes 0,35 — 0,7 liters.

The products listed in Annex III(4), when contained in returnable packages may, in Sweden, until 31 December 1996, be marketed in the volumes 0,375 — 0,75 liters.

The products listed in Annex III(8)(a) and (b), when contained in returnable packages may, in Norway, until 31 December 1996, be marketed in the volumes 0,35 liters.

From 1 January 1993 the EFTA States shall ensure free circulation of products marketed according to the requirements of Directive 75/106, as last amended.

(b) In Annex III, the left column shall be replaced by the following:

Liquids 1. (a) Wine of fresh grapes; fresh grape must with fermentation arrested

by the addition of alcohol including wine made of unfermented grapejuice. blended with alcohol, except for wines included in Com- mon Customs Tariff subheadings 22.05 A and B [HS subheadings 220410, 2204.21 and 2204.29 and liqueur wines (CCT subheading ex 22.05 C / HS heading ex 22.04); grape must, in fermentation or with fermentation arrested otherwise than by the addition of alcohol (CCT heading No 22.04/ HS subheading 220430)

(b) "Yellow” wines entitled to use the following designations of origin: "'Cötes du J ura”, "Arbois”, "L”Etoile" and "Chåteau-Chalon" (c) Other non-sparkling fermented beverages, for example, cider, perry and mead (CCT subheading 22.07 B 11 / HS subheading 220600) (d) Vermouths and other wines of fresh grapes flavoured with aromatic extracts (CCT heading No 22.06 / HS heading 22.05); liqueur wines (CCT subheading ex 22.05 C / HS heading ex 22.04)

2. (a) — Sparkling wines (CCT subheading 22.05 A / HS subheading 395 220410)

Prop. 1991/92:170 Liquids Bilaga 15 — Wine other than that referred to in subheading 2204.10 in bottles Annex H with **mushroom” stoppers held in place by ties or fastenings, and wine otherwise put up with an excess pressure of not less than one bar but less than three bar, measured at a temperature of ZOOC (CCT subheading 22.05 B / HS subheadings ex 2204.21 and ex 2204.29)

(b) Other fermented sparkling beverages, for example, cider, perry and mead (CCT subheading 22.07 B 1 / HS heading 220600)

3. (a) Beer made from malt (CCT heading No 22.03 / HS heading 220300), excluding acid beers (b) Acid beers, gueuze

4. Spirits (other than those of CCT heading No 22.08 / HS heading 22.07); liqueurs and other spirituous beverages; compound alcoho- lic preparations (known as "concentrated extracts”) for the manu- facture of beverages (CCT heading No 22.09 / HS heading 22.08)

6. Olive oils (CCT subheading 15.07 A / HS subheadings 1509.10 and 1509.90, and HS heading 15.10), other edible oils (CCT subheading 15.07 D 11 / HS headings 15.07 and 15.08, and 15.11 to 15.17)

7. Milk, fresh, not concentrated or swcetened (CCT heading ex 04.01 / HS heading 04.01), excluding yoghourt, kephir, curdled milk, whey and other fermented or aeidified milk Milk-based beverages (CCT subheading 22.02 B / HS subheadings ex 0403.10 and ex 040390)

8. (a) Waters, including spa waters and aerated waters (CCT heading No

22.01 / HS heading 22.01)

(b) Lemonade, flavoured spa waters and flavoured aerated waters and other non-alcoholic beverages not containing milk or milkfats, (CCT subheading 22.02 A / HS heading 22.02) excluding fruit and vegetable juices falling within CCT heading No 22.07 / HS heading 22.09 and concentrates (c) Beverages labelled as alcohol—free aperitifs

9. Fruit juices (including grape must) or vegetable juices, whether or not containing added sugar, but unfermented and not containing spi- rit falling within CCT subheading 20.07 B / HS heading 20.09, fruit nectar (Council Directive 75/726/EEC of 17 November 1975 on the approximation of the laws of the Member States concerning fruit jui- 396

Prop. 1991/92:170 Liquids Bilaga 15 Annex II

ces and certain similar products”)

13. 375 L 0107: Council Directive 75/107/EEC of 19 December 1974 on the approximation of the laws of the Member States relating to bottles used as measuring containers (OJ No L42, 15.2.1975, p.14)

14. 375 L 0410: Council Directive 75/410/EEC of 24 June 1975 on the ap- proximation of the laws of the Member States relating to continuous totali- zing weighing machines (OJ No L 183, 14.7.1975, p.25)

15. 376 L 0211: Council Directive 76/211/EEC of 20 January 1976 on the approximation of the laws of the Member States relating to the making-up by weight or by volume of certain prepackaged products (OJ No L 46, 21.2.1976, p.1), as amended by:

378 L 0891: Commission Directive 78/891/EEC of 28 September 1978 (OJ No L 311, 4.11.1978, p.21)

16. 376 L 0764: Council Directive 76/764/EEC of 27 July 1976 on the approx- imation of the laws of the Member States on clinical mercury-in-glass, maxi— mum reading thermometers (OJ No L 262, 27.9.1976, p.139), as amended by:

— 383 L 0128: Council Directive 83/128/EEC of 28 March 1983 (OJ No

L 91, 9.4.1983, p.29) 384 L 0414: Commission Directive 84/414/EEC of 18 July 1984 (OJ

No L 228, 25.8.1984, p.25)

17. 376 L 0765: Council Directive 76/765/EEC of 27 July 1976 on the approx- imation of the laws of the Member States relating to alcoholometers and al- cohol hydromcters (OJ No L 262, 27.9.1976, p.143), as corrected by OJ No L 60, 5.3.1977, p.26, as amended by:

— 382 L 0624: Commission Directive 82/624/EEC of 1 July 1982 (OJ No L 252, 27.8.1982, p.8)

18. 376 L 0766: Council Directive 76/766/EEC of 27 July 1976 on the approx- imation of the laws of the Member States relating to alcohol tables (OJ No L 262, 27.9.1976, p.149)

19. 376 L 0891: Council Directive 76/891/EEC of 4 November 1976 on the approximation of the laws of the Member States relating to electrical energy meters (OJ NO L 336, 4.12.1976, p.30), as amended by:

— 382 L 0621: Commission Directive 82/621/EEC of 1 July 1982 (OJ No L 252, 27.8.1982, p.1)

20. 377 I. 0095: Council Directive 77/95/EEC of 21 December 1976 on the approximation of the laws of the Member States relating to taximeters (OJ No L 26, 31.1.1977, p.59)

1110] No 311,1.12.1975, p.40

21. 377 L 0313: Council Directive 77/313/EEC of 7 April 1977 on the ap- Prop. 1991/92:170 proximation of the laws of the Member States relating to measuring systems Bilaga 15 for liquids other than water (OJ L No 105, 28.4.1977, p.18), as amended by: Annex [[

— 382 L 0625: Commission Directive 82/625/EEC of 1 July 1982 (OJ No L 252, 27.8.1982, p.10)

22. 378 L 1031: Council Directive 78/1031/EEC of 5 December 1978 on the approximation of the laws of the Member States relating to automatic check- weighing and weight grading machines (OJ No L 364, 27.12.1978, p.1)

23. 379 L 0830: Council Directive 79/830/EEC of 11 September 1979 on the approximation of the laws of the Member States relating to hot-water meters (OJ No L 259, 15.10.1979, p.1) '

24. 380 L 0181: Council Directive 80/181/EEC of 20 December 1979 on the approximation of the laws of the Member States relating to units of measure- ment and on the repeal of Directive 71/354/EEC (OJ No L 39, 15.2.1980, p.40), as corrected by OJ No L 296, 15.10.1981, p.52, as amended by:

— 385 L 0001: Council Directive 85/1/EEC of 18 December 1984 (OJ No L 2, 3.1.1985, p.11) — 387 L 0355: Council Directive 87/355/EEC of 25 June 1987 (OJ No L 192, "11.7.1987, p.46) 389 L 0617: Council Directive 89/617/EEC of 27 November 1989 (OJ No L 357, 7.12.1989, p.28)

25. 380 L 0232: Council Directive 80/232/EEC of 15 January 1980 on the approximation of the laws of the Member States relating to the ranges of nominal quantities and nominal eapacities permitted for certain prepack- aged products (OJ No L 51, 25.2.1980, p.1), as amended hy:

— 386 L 0096: Council Directive 86/96/EEC of 18 March 1986 (OJ No L 80, 25.3.1986, p.55) 387 L 0356: Council Directive 87/356/EEC of 25 June 1987 (OJ No L 192, 11.7.1987, p.48) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptations:

(3) In Annex I, points 1 to 1.6 shall be replaced by the following 1. FOOD PRODUCTS SOLD BY WEIGHT (quantity in g)

1.2 Fresh cheeses except "petits suisses” and other cheeses put up in the same way (CCT subheading ex 04.04 E I c/ HS subheading 04.06.10) 62.5—125—250—500—1000—2000—5000

1.4

1.5

1.5.1

1.5.2

1.5.3

1.5.4

1.6

0?)

125—250—500—750—1000—1500—5000

Impalpable sugars, red or brown sugars, candy sugars 125—250—500—750—1000—1500—2000—2500—3000—4000— 5 000

Cereal products (excluding foods for infants)

Cereal floms, groats, flakes and oatmeal and meal, oatflakes (exclu- ding the products referred to in 1.5.4) 125—250—500—1000—1500—2000—2500l —5000— 10000

Pasta products (CCT heading No 19.03 / HS heading 19.02) 125—250—500—1000—1500—2000—3 000—4 000—5 000— 10 000

Rice (CCT heading No 10.06 / HS heading 10.06) 125—250—500—1000—2000—2500—5000

Prepared foods obtained similar the swelling or roasting of cereals or cereal products (puffed rice, corn flakes and similar products) (CCT heading No 19.05 / HS heading 19.04) 250—375 —500—750—1000—1500—2000

Dried vegetables (CCT heading No 07.05 / HS headings 07.12 07.13),2dried fruits (CCT heading Nos or subheadings ex 08.01, 08.03 B, 08.04 B, 08.12 / HS headings ex 08.03, ex 08.04, ex 08.05, ex 08.06, ex 08.13) 125—250—500—1000—1500—2000—5000—7500—10000

In Annex I, point 4 shall be replaced by the following:

READY-TO-USE PAINTS AND VARNISHES (with or without added solvents; CCT subheading 32.09 A II/HS heading 32.08, 32.09, 32.10 excluding dispersead pigments and solutions) (quantity in ml) 25—50—125—250—375—500—750—1000—2000—2500—4000— 5 000 — 10 000

In Annex I, point 6 shall be replaced by the following:

CLEAN ING PRODUCTS (solids and powder in g, liquids and pastcs in ml) inter alia products for leather and footwear, wood and Door coverings, ovens and me— tals including for cars, windows and mirrors including for cars (CCT heading No 34.05 / HS heading 34.05); stain removers, starches and dyes for household use (CCT subheadings 38.12 A and 32.09 C/ HS

:Not invalid for for oatmeal and oatl'lakes * Excluding potatoes and dehydrated vegetables

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex 11

(d)

8.2

8.3

8.4

subheadings 3809.10 and ex 321290), household insecticides (CCT heading No cx 38.11 IHS subheading 380810), descalers (CCT hea- ding No ex 34.02 / HS headings ex 34.01, ex 34.02), household deo- dorizers (CCT subheading 33.06 B / HS subheadings 330720, 3307.41 and 3307.49), non-pharmaceutical disinfectants . 25—50—75— 100— 150—200—250—375—500—750— 1 OOO—1500— 2000 — 5000 —- 10000

In Annex I, point 7 shall be replaced by the following:

COSMETICS: BEAUTY AND TOILET PREPARATIONS (CCT subheadings 33.06 A and B / HS heading 33.03, ex 33.07) (solids and powders in g, liquids and pastes in ml)

In Annex I, points 8 to 8.4 shall be replaced by the following: WASHING PRODUCTS

Solid toilet and household soaps (g) (CCT heading No ex 34.01 /HS subheadings ex 3401.11 and ex 3401.19) 25—50—75—100—150—200—250—300—400—500—1000

Soft soaps (g) (CCT heading No 34.01 / HS heading 34.01 (20)) 125 —250—500—750-—1000—5000—10000

Soap in flakes, chips, etc. (g) (CCT heading No ex 34.01 / HS sub- heading ex 3401.20 250—500—750—1000—3000—5000— 10000

Liquid washing, cleaning and scouring products and auxiliary pro- ducts (CCT heading No 34.02 / HS heading 34.02) and hypochlorite preparations (excluding thc products referred to in point 6) (quan- tity in ml) 125 —250—500—750—1OOO—12501-1500—2000—3 OOO—4000- 5000 - 6000—7000— 10000

26. 386 L 0217: Council Directive 86/217/EEC of 26 May 1986 on the ap- proximation of the laws of the Member States relating to tyre pressure gau- ges for motor vehicles (OJ No L 152, 6.6.1986, p.48)

27. 390 L 0384: Council Directive 90/384/EEC of 20 June 1990 on the har- monization of the laws of the Member States relating to non-automatic weig- hing instruments (OJ No L 189, 20.7.1990, p.1), as corrected by OJ No L 258, 22.9.1990, p.35

' For hypochlorites only

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex 11

ACTS OF WHICH THE CONTRACTING PARTIES SHALL TAKE prop 1991/92:170 NOTE Bilaga 15 The Contracting Parties take note of the content of the following acts: Annex II

28. 376 X 0223: Commission Recommendation 76/223/EEC of 5 February 1976 to the Member States concerning units of measurement referred to in patent conventions (OJ No L43, 19.2.1976, p.22)

32. C/50/75/p.1: Communication from the Commission in application of Council Directive No 71/316/EEC (OJ No C 50, 3.3.1975, p.1)

33. C/66/76/p.1: Communication from the Commission in application of Council Directive No 71/316/EEC (OJ No C 66, 22.3.1976, p.1)

36. C/9/77/p.1: Communication from the Commission in application of Council Directive No 71/316/EEC (OJ No C 9, 13.1.1977, p.1)

38. C/176/77/p.1: Communication from the Commission in application of Council Directive No 71/316/EEC (OJ No C 176, 25.7.1977, p.1)

40. C/221/78/p.1: Communication from the Commission in application of Council Directive 71/316/EEC (OJ No C 221, 18.9.1978, p.1)

42. C/194/79/p.1: Communication from the Commission in application of Council Directive 71/316/EEC (OJ No C 194, 31.7.1979, p.1)

43. C/40/80/p.1: Communication from the Commission in application of Council Directive 71/316/EEC (OJ No C 40, 18.2.1980, p.1)

26 Riksdagen 1991/92. [saml. Nr [70. Bil. [5

X. ELECTRICAL MATERIAL Prop- 1991/922170

Bilaga 15 ACTS REF ER RED TO Annex II

1. 373 L 0023: Council Directive 73/23/EEC of 19 February 1973 on the har- monization of the laws of the Member States relating to electrical equipment designed for uSe within certain voltage limits (OJ No L 77, 26.3.1973, p.29)

Finland, Iceland and Sweden shall comply with the provisions of the Di- rective by 1 January 1994.

2. 376 L 0117: Council Directive 76/117/EEC of 18 December 1975 on the approximation of the laws of the Member States concerning electrical equip- ment for use in potentially explosive atmospheres (OJ No L 24, 30.1.1976, p.45)

3. 379 L 0196: Council Directive 79/196/EEC of 6 February 1979 on the ap- proximation of the laws of the Member States concerning electrical equip- ment for use in potentially explosive atmospheres employing certain types of protection (OJ No L 43, 20.2.1979, p.20), as amended by:

384 L 0047: Commission Directive 84/47/EEC of 16 January 1984 (OJ No L 31, 2.2.1984, p.19) 388 L 0571: Commission Directive 88/571/EEC of 10 November 1988 (OJ No L 311, 17.11.1988, p.46) — 388 L 0665: Council Directive 88/665/EEC of 21 December 1988 (OJ No L 382, 31.12.1988, p.42) 390 L 0487: Council Directive 90/487/EEC of 17 September 1990 (OJ No L 270, 2.10.1990, p.23)

4. 382 L 0130: Council Directive 82/130/EEC of 15 February 1982 on the approximation of the laws of the Member States concerning electrical equip- ment for use in potentially explosive atmospheres in mines susceptible to fi— redamp (OJ No L 59, 2.3.1982, p.10), as amended by:

— 388 L 0035: Commission Directive 88/35/EEC of 2 December 1987 (OJ No L 20, 26.1.1988, p.28) 391 L 0269: Commission Directive 91/269/EEC of 30 April 1991 (OJ No L 134, 29.5.1991, p.51)

5. 384 L 0539: Council Directive 84/539/EEC of 17 September 1984 on the approximation of the laws of the Member States relating to electro-medical equipment used in human or veterinary medicine (OJ No L 300, 19.11.1984, p.179)

6. 389 L 0336: Council Directive 89/336/EEC of 3 May 1989 on the approxi- mation of the laws of the Member States relating to electromagnetic compa- tibility (OJ No L 139, 23.5.1989, p.19)

7. 390 L 0385: Council Directive 90/385/EEC of 20 June 1990 on the approx- imation of the laws of the Member States relating to active implantablc med- ical devices (OJ No L 189, 20.7.1990, p.17)

ACTS OF WHICH THE CONTRACT ING PARTIES SHALL TAKE NOTE

The Contracting Parties take note of the content of the following acts:

8. C/184/79/p.1: Communication of the Commission within the framework of Council Directive 73/23/EEC of 19 February 1973 on the harmonization of the laws of the Member States relating to electrical equipment designed for use within certain voltage limits (OJ No C 184, 23.7.1979, p.1), as amen- ded by:

C/26/80/p.2: Amendment to the Communication of the Commission (OJ No C 26, 2.2.1980, p.2)

9. C/107/80/p.2: Communication of the Commission within the framework of Council Directive 73/23/EEC of 19 February 1973 on the harmonization of the laws of the Member States relating to electrical equipment designed for use within certain voltage limits (OJ No C 107, 30.4.1980, p.2)

10. C/199/80/p.2: Third Communication of the Commission within the fra- mework of Council Directive 73/23/EEC of 19 February 1973 on the harmo- nization of the laws of the Member States relating to electrical equipment designed for use within certain voltage limits (OJ No C 199, 5.8.1980, p.2)

11. C/59/82/p.2: Commission Communication of 15 December 1981 concer- ning the operation of Council Directive 73/23/EEC of 19 February 1973 on the harmonization of the laws of the Member States relating to electrical equipment designed for use within certain voltage limits the "low-voltage Directive" (OJ No C 59, 9.3.1982, p.2)

12. C/235/84/p.2: Fourth Communication of the Commission within the fra- mework of Council Directive 73/"23/EEC of 19 February 1973 on the harmo— nization of the laws of the Member States relating to electrical equipment designed for use within certain voltage limits (OJ No C 235, 5.9.1984, p.2)

13. C/l66/85/p.7: Fifth Commission Communication in the context of the implementation Council Directive 73/23/EEC of 19 February 1973 on the harmonization of the laws of the Member States relating to electrical equip- ment designed for use within certain voltage limits (OJ No C 166, 5.7.1985,

M)

14. C/168/88/p.5: Commission Communication within the framework of Council Directive 73/23/EEC of 19 February 1973 on the harmonization of the laws of the Member States relating to electrical equipment designed for use within certain voltage limits (OJ No C 168, 27.6.1988, p.5), as corrected by OJ No C 238, 13.9.1988, p.4

15. C/46/81/p.3: Communication of the Commission within the framework of Council Directive 76/117/EEC of 18 December 1975 on the approximation of the laws of the Member States concerning electrical equipment for use in potentially explosive atmospheres (OJ No C 46, 5.3.1981, p.3)

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex 11

of the laws of the Member States concerning electrical equipment for use in Prop. 1991/922170 potentially explosive atmospheres (OJ No C 149, 18.6.1981, p.1) Bilaga 15 17. 382 X 0490: Commission Recommendation 82/490/EEC of 6 July 1982 Annex ” relating to the certificates of conformity provided for in Council Directive 76/117/EEC of 18 December 1975 on the approximation of the laws of the Member States concerning electrical equipment for use in potentially explo- sive atmospheres (OJ No L 218, 27.7.1982, p.27)

18. C/328/82/p.2: First Commission Communication pursuant to Council Directive 79/196/EEC of 6 February 1979 on the approximation of the laws of the Member States concerning electrical equipment for use in potentially explosive atmospheres employing certain types of protection (OJ No C 328, 14.12.1982, p.2) and Annex (OJ No C 328A, 14.12.1982, p.1)

19. C/356/83/p.20: Second Commission Communication pursuant to Coun- cil Directive 79/196/EEC of 6 February 1979 on the approximation of the laws of the Member States concerning electrical equipment for use in poten- tially explosive atmospheres employing certain types of protection (OJ No C 356, 31.12.1983, p.20) and Annex (OJ No C 356A, 31.12.1983, p.1)

20. C/194/86/p.3: Commission Communication within the framework of Council Directive 76/117/EEC of 18 December 1975 on the approximation of the laws of the Member States concerning electrical equipment for use in potentially explosive atmospheres (OJ No C 194, 1.8.1986, p.3)

21 . C/311/87/p.3:Commission Communication pursuant to Council Dircc- tive 82/130/EEC of 15 February 1982 on the approximation of the laws of the Member States concerning electrical equipment for use in potentially explo- sive atmosphercs in mines susceptible to firedamp (OJ No C 311, 21.11.1987,

p. 3)

XI. TEXTILES ACTS REFERRED TO

1. 371 L 0307: Council Directive 71/307/EEC of 26 July 1971 on the approxi- mation of the laws of the Member States relating to textile names (OJ No L 185, 16.8.1971, p.16), as amended by:

_ 1 72 B: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustment to the Treaties Accession to the European Communities of the Kingdom of Denmark, Ireland and the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland (OJ No L 73, 27.3.1972, p.118) 1 79 H: Act concerning the Conditions of Accession and the Adjust- ments to the Treaties Accession to the European Communities of the Hellenic Republic (OJ No L 291, 19.11.1979, p.109) .. 383 L 0623: Council Directive 83/623/EEC of 25 November 1983 (OJ No L 353, 15.12.1983, p.8) - 1 85 I: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties Accession to the European Communities of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic (OJ No L 302, 15.11.1985, p.219) - 387 L 0140: Commission Directive 87/140/EEC of 6 February 1987 (OJ No L 56, 26.2.1987, p.24) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation:

The following shall be added to Article 5.1:

— uusi villa

— ny ull ren ull

kamull.

2. 372 L 0276: Council Directive 72/276/EEC of 17 July 1972 on the approxi- mation of the laws of the Member States relating to certain methods for the quantitative analysis of binary textile fibre mixtures (OJ No L 173, 31.7.1972, p.1), as amended by:

_— 379 L 0076: Commission Directive 79/76/EEC of 21 December 1978 (OJ No L 17, 24.1.1979, p.17) -_ 381 L 0075: Council Directive 81/75/EEC of 17 February 1981 (OJ No L 57, 4.3.1981, p.23) —- 387 L 0184: Commission Directive 87/184/EEC of 6 February 1987 (OJ No L 75, 17.3.1987, p.21)

3. 373 L 0044: Council Directive 73/44/EEC of 26 February 1973 on the ap- proximation of the laws of the Member States relating to the quantitative analysis of ternary fibre mixtures (OJ No L 83, 30.3.1973, p.1)

4. 375 L 0036: Council Directive 75/36/EEC of 17 December 1974 supple- menting Directive 71/307/EEC on the approximation of the laws of the Member States relating to textile names (OJ No L 14, 20.1.1975, p.15)

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex 11

ACTS OF WHICH 'l'I-IE CONTRACTING PARTIES SHALL TAKE |)r0p_ '] 991/92;'17() NOTE Bilaga 15 The Contracting Parties take note of the content of the following acts: Annex ”

5. 387 X 0142: Commission Recommendation 87/142/EEC of 6 February 1987 on certain methods for the removal of non-fibrous matter prior to quan- titative analysis of fibre mixtures (OJ No L 57, 27.2.1987, p.52)

6. 387 X 0185: Commission Recommendation 87/185/EEC of 6 February 1987 on quantitative methods of analysis for the identification of acrylic and modacrylic fibres, chlorofibres and trivinyl fibres (OJ No L 75, 17.3.1987, p-28)

XII. FOODSTUFFS Prop. 1991/92:170

ECC . . . f h' hl l'f' d _ __ Bilaga 15 The ommtssronnomtnates rom ig yquaite scrcntificpersonsfrom Annex II

EFTA States at least one person who will be present in the Scientific Com— mittee for Food and who will be entitled to express his views therein. His position will be recorded separately.

The EC Commission shall, in due time, inform him of the date of the mce- ting of the Committee and transmit the relevant information.

ACTS REFERRED TO

1. 362 L 2645: Council Directive of 23 October 1962 on the approximation of the rules of the Member States concerning the colouring matters authori— sed for use in foodstuffs intended for human consumption (OJ No L 115, 11.11.1962, p.2645/62), as amended by:

365 L 0469: Council Directive 65/469/EEC of 25 October 1965 (OJ No 178, 26.10.1965, p.2793/65) 367 L 0653: Council Directive 67/753/EEC of 24 October 1967 (OJ No 263, 30.10.1967, p.4) 368 L 0419: Council Directive 68/419/EEC of 20 December 1968 (OJ No L 309, 24.12.1968, p.24) 370 L 0358: Council Directive 70/358/EEC of 13 July 1970 (OJ No L 157, 18.7.1970, p.36) - 1 72 B: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustment to the Treaties — Accession of the Kingdom of Denmark, Ireland and the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland (OJ No L 73, 27.3.1972, p.120) 376 L 0399: Council Directive 76/399/EEC of 6 April 1976 (OJ No L 108, 26.4.1976, p.19) 378 L 0144: Council Directive 78/144/EEC of 30 January 1978 (OJ No L 44, 15.2.1978, p.20) — 1 79 H: Acts concerning the Conditions of Accession and the Adjust- ments to the Treaties — Accession to the European Communities of the Hellenic Republic (OJ No L 291, 19.11.1979, p.110) 381 L 0020: Council Directive 81/20/EEC of 20 January 1981 (OJ No L 43,14.2.1981, p.11) 385 L 0007: Council Directive 85/7/EEC of 19 December 1984 (OJ No L 2, 3.1.1985, p.22) 1 85 I: Act concerning the Conditions ofAccession and Adjustments to the Treaties Accession to the European Communities of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic (OJ No L 302, 15.11.1985, p.214)

2. 364 L 0054: Council Directive 64/54/EEC of 5 November 1963 on the ap- proximation of the laws of the Member States concerning the preservativcs authorised for use in foodstuffs intended for human consumption (OJ No 12, 27.1.1964, p.161/64), as amended by:

371 L 0160: Council Directive 71/160/EEC of 30 March 1971 (OJ No 408

L 87, 17.4.1971, p.12) ' Prop. 1991/92:1701 72 B: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustment Bilaga 15 to the Treaties Accession to the European Communities of the Annex 11 Kingdom of Denmark, Ireland and the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland (OJ No L 73, 27.3.1972, p.121) 372 L 0444: Council Directive 72/444/EEC of 26 December 1972 (OJ No L 298, 31.12.1972, p.48) — 374 L 0062: Council Directive 74/62/EEC of 17 December 1973 (OJ No L 38, 11.2.1974, p.29) — 374 L 0394: Council Directive 74/394/EEC of 22 July 1974 (OJ No L 208, 30.7.1974, p.25) — 376 L 0462: Council Directive 76/462/EEC of 4 May 1976 (OJ No L 126, 14.5.1976, p.31) 1 79 H: Acts concerning the Conditions of Accession and the Adjust- ments to the Treaties — Accession to the European Communities of the Hellenic Republic (OJ No L 291, 19.11.1979, p.110) — 381 L 0214: Council Directive 81/214/EEC of 16 March 1981 (OJ No L 101, 11.4.1981, p.10) 383 L 0636: Council Directive 83/636/EEC of 13 December 1983 (OJ No L 357, 21.12.1983, p.40) 384 L 0458: Council Directive 84/458/EEC of 18 September 1984 (OJ No L 256, 26.9.1984, p.19) — 385 L 0007: Council Directive 85/7/EEC of 19 December 1984 (OJ No L 2, 3.1.1985, p.22) 1 85 I: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties Accession to the European Communities of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic (OJ No L 302, 15.11.1985, p.215) — 385 L 0585: Council Directive 85/585/EEC of 20 December 1985 (OJ No L 372, 31.12.1985, p.43

3. 365 L 0066: Council Directive 65/66/EEC of 26 January 1965 laying down Specific criteria of purity for preservativcs authorised for use in foodstuffs intended for human consumption (OJ No 22, 9.2.1965, p.373/65), as amen- ded by:

— 367 L 0428: Council Directive 67/428/EEC of 27 June 1967 (OJ No 148, 11.7.1967, p.10) — 376 L 0463: Council Directive 76/463/EEC of 4 May 1976 (OJ No L 126, 14.5.1976, p.33) 386 L 0604: Council Directive 86/604/EEC of 8 December 1986 (OJ No L 352, 13.12.1986, p.45)

4. 367 L 0427: Council Directive 67/427/EEC of 27 June 1967 on the use of certain preservativcs for the surface treatment of citrus fruit and on the cont- rol measures to be used for the qualitatiVe and quantitative analysis of pre— servativcs in and on citrus fruit (OJ No L 148, 11.7.1967)

5. 370 L 0357: Council Directive 70/357/EEC of 13 July 1970 on the approxi- mation of the laws of the Member States concerning the antioxidants autho- 409

riscd for use in foodstuffs intended for human consumption (OJ No L 157, 18.7.1970, p.31), as amended by:

1 72 B: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustment to the Treaties Accession to the European Communities of the Kingdom of Denmark, Ireland and the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland (OJ No L 73, 27.3.1972, p.121) 378 L 0143: Council Directive 78/143/EEC of 30 January 1978 (OJ No L 44, 15.2.1978, p.18) 1 79 H: Act concerning the Conditions of Accession and the Adj ust- ments to the Treaties _ Accession to the EurOpean Communities of the Hellenic Republic (OJ No L 291, 19.11.1979, p.110) 381 L 0962: Council Directive 81/962/EEC of 24 November 1981 (OJ No L 354, 9.12.1981, p.22) 385 L 0007: Council Directive 85/7/EEC of 19 December 1984 (OJ No L 2, 3.1.1985, p.22) 1 851: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties - Accession to the European Communities of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic (OJ No L 302, 15.11.1985, p.215) 387 L 0055: Council Directive 87/55/EEC of 18 December 1986 (OJ No L 24, 27.1.1987, p.41)

6. 373 L 0241: Council Directive 73/241/EEC of 24 July 1973 on the approxi- mation of the laws of the Member States relating to cocoa and chocolate pro- ducts intended for human consumption (OJ No L 228, 16.8.1973, p.23), as amended by:

374 L 0411: Council Directive 74/411/EEC of 1 August 1974 (OJ No L 221, 12.8.1974, p.17) 374 L 0644: Council Directive 74/644/EEC of 19 December 1974 (OJ No L 349, 28.12.1974, p.63) 375 L 0155: Council Directive 75/155/EEC of 4 March 1975 (OJ No L 64, 11.3.1975, p.21) 376 L 0628: Council Directive 76/628/EEC of 20 July 1976 (OJ No L 223, 16.8.1976, p.1) 378 L 0609: Council Directive 78/609/EEC of 29 June 1978 (OJ No L 197, 22.7.1978, p.10) 378 L 0842: Council Directive 78/842/EEC of 10 October 1978 (OJ No L 291, 17.10.1978, p.15) 1 79 H: Acts concerning the Conditions of Accession and the Adjust- ments to the Treaties Accession to the European Communities of the Hellenic Republic (OJ No L 291, 19.11.1979, p.110) 380 L 0608: Council Directive 80/608/EEC of 30 June 1980 (OJ No L 170, 3.7.1980, p.33) 385 L 0007: Council Directive 85/7/EEC of 19 December 1984 (OJ No L 2, 3.1.1985, p.22) 1 85 I: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties Accession to the European Communities of the

Prop. 1991/92:17() Bilaga 15 Annex 11

Kingdom of Spain and the Portuguese Republic (OJ No L 302, Prop. 1991/92:17() 15.11.1985, p.216) Bilaga 15

— 389 L 0344: Council Directive 89/344/EEC of 3 May 1989 (OJ No L Annex H 142, 25.5.1989, p.19)

7. 373 L 0437: Council Directive 73/437/EEC of 11 December 1973 on the approximation of the laws of the Member States concerning certain sugars intended for human consumption (OJ No L356, 27.12.1973, p.71), as amen- ded by:

1 79 H: Act concerning the Conditions of Accession and the Adjust- ments to the Treaties Accession to the European Communities of the Hellenic Republic (OJ No L 291, 19.11.1979, p.110) — 1 85 I: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties — Accession to the European Communities of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic (OJ No L 302, 15.11.1985, p.216)

8. 374 L 0329: Council Directive 74/329/EEC of 18 June 1974 on the approx- imation of the laws of the Member States relating to emulsifiers, stabilizers, thickeners and gelling agents for use in foodstuffs (OJ No L 189, 12.7.1974, p.1), as amended by:

— 378 L 0612: Council Directive 78/612/EEC of 29 June 1978 (OJ No L 197, 22.7.1978, p.22) 1 79 H: Acts concerning the Conditions of Accession and the Adjust- ments to the Treaties Accession to the European Communities of the Hellenic Republic (OJ No L 291, 19.11.1979, p.110) — 380 L 0597: Council Directive 80/597/EEC of 29 May 1980 (OJ No L 155, 23.6.1980, p.23) — 385 L 0006: Council Directive 85/6/EEC of 19 December 1984 (OJ No L 2, 3.1.1985, p.21) — 385 L 0007: Council Directive 85/7/EEC of 19 December 1984 (OJ No L 2, 3.1.1985, p.22) — 1 85 I: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties Accession of the Kingdom of Spain and the Portu- guese Republic (OJ No L 302, 15.11.1985, p.216) — 386 L 0102: Council Directive 86/102/EEC of 24 March 1986 (OJ No L 88, 3.4.1986, p.40) — 389 L 0393: Council Directive 89/393/EEC of 14 June 1989 (OJ No L 186, 30.6.1989, p.13)

9. 374 L 0409: Council Directive 74/409/EEC of 22 July 1974 on the harmo— nization of the laws of the Member States relating to honey (OJ No L 221, 12.8.1974, p.10), as amended by:

1 79 H: Act concerning the Conditions of Accession and the Adj ust- ments to the Treaties — Accession to the European Communities of the Hellenic Republic (OJ No L 291, 19.11.1979, p.110) — 1 851: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties — Accession to the European Communities of the 411

Kingdom of Spain and the Portuguese Republic (OJ No 1. 302, 15.11.1985, p.216)

10. 375 L 0726: Council Directive 75/726/EEC of 17 November 1975 on the approximation of the laws of the Member States concerning fruit juice and certain similar products (OJ No L 311, 1.12.1975, p.40), as amended by:

— 379 L 0168: Council Directive 79/168/EEC of 5 February 1979 (OJ No L 37, 13.2.1979, p.27) 1 79 H: Act concerning the Conditions of Accession and the Adjust- ments to the Treaties Accession to the European Communities of the Hellenic Republic (OJ No L 291, 19.11.1979, p.17) 381 L 0487: Council Directive 81/487/EEC of 30 June 1981 (OJ No L 189, 11.7.1981, p.43) 1 851: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties -— Accession to the European Communities of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic (OJ No L 302, 15.11.1985, pp.216 and 217) 389 L 0394: Council Directive 89/394/EEC of 14 June 1989 (OJ No L 186, 30.6.1989, p.14) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation:

The following shall be added to Article 3(2): *(f)' 7Must, together with the name (in Swedish) of the fruit used, for fruit ju1cesf

11. 376 L 0118: Council Directive 76/118/EEC of 18 December 1975 on the approximation of the laws of the Member States relating to certain partly

or wholly dehydrated preserved milk for human consumption (OJ No L 24, 30.1.1976, p.49), as amended by:

— 378 L 0630: Council Directive 78/630/EEC of 19 June 1978 (OJ No L 206, 29.7.1978, p.12) — 1 79 H: Act concerning the Conditions of Accession and the Adjust- ments to the Treaties Accession to the European Communities of the Hellenic Republic (OJ No L 291, 19.11.1979, p.110) 383 L0635: Council Directive 83/635/EEC of 13 December 1983 (OJ No L 357, 21.12.1983, p.37) 1 85 I: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties -— Accession to the European Communities of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic (OJ No L 302, 15.11.1985, pp.216 and 217) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation:

The following shall replace Article 3(2)(c): "flodcpulver” in Denmark, ”Rahmpulvcr” and "'Sahnepulver" in Ger- many and Austria, "gräddpulver” in Sweden, "niöurseydd nymjölk” in Ice- land, "rasvainen maitojauhe/gräddpulver” in Finland and "flotcpulver" in Norway to denote the product defined in point 2(d) of the Annex".

12. 376 L 0621: Council Directive 76/621/EEC of 20 July 1976 relating to the

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex 11

fixing of the maximum level of erucic acid in oils and fats intended as such Prop. 1991/92:170 for human consumption and in foodstuffs containing added oils or fats (OJ Bilaga 15 No L 202, 28.7.1976, p.35), as amended by: Annex II

— 1 79 H: Act concerning the Conditions of Accession and the Adjust- ments to the Treaties Accession to the European Communities of the Hellenic Republic (OJ No L 291, 19.11.1979, p.110) 1 85 I: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties Accession to the European Communities of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic (OJ No L 302, 15.11.1985, p.216)

13. 376 L 0895: Council Directive 76/895/EEC of 23 November 1976 relating to the fixing of maximum levels for pesticide residues in and on fruit and vegetables (OJ No L 340, 9.12.1976, p.26), as amended by:

380 L 0428: Commission Directive 80/428/EEC of 28 March 1980 (OJ No L 102, 19.4.1980, p.26) 381 L 0036: Council Directive 81/36/EEC of9 February 1981 (OJ No L 46, 19.2.1981, p.33) 382 L 0528: Council Directive 82/528/EEC of 19 July 1982 (OJ No L 234, 9.8.1982, p.1) — 388 L 0298: Council Directive 88/298/EEC of 16 May 1988 (OJ No L 126, 20.5.1988, p.53) '389 L 0186: Council Directive 89/186/EEC of 6 March 1989 (OJ No L 66, 10.3.1989, p.36) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, bc read with the following adaptations:

Annex 1 shall be replaced by the following: Prop. 1991/92370 Annex I Bilaga 15 List of products referred to in Article ] Annex H

HS heading or CCT heading Description subheading No No

0704 0701 B Cabbages, cauliflowers and Brussels sprouts, fresh or chilled

070970 0701 C Spinach, fresh or chilled

ex 0709 90, 0701 D Salad vegetables, including endive and chicory, 0705 fresh or chilled

ex 0709 90 0701 E Chard (or white beet) and cardoons, fresh or chilled

0708 0701 F Leguminous vegetables, shelled or unshelled, fresh or chilled

0706 0701 G Carrots, turnips, salad beetroot, salsify, celeriac, ra- dishes and similar edible roots, fresh or chilled

070310, 0701 H Onions, shallots and garlic, fresh or chilled 0703 20

0703 90 0701 IJ Leeks and other allieeous plants, fresh or chilled

070920 0701 K Asparagus, fresh or chilled

070910 0701 L Artichokes, fresh or chilled

0702 0701 M Tomatoes, fresh or chilled

ex 0709 90 0701 N Olives, fresh or chilled

ex 070990 0701 0 Capers, fresh or chilled

0707 0701 P Cucumbers and gherkins, fresh or chilled

070951, 0701 0 Mushrooms and truffels, fresh or chilled 070952

ex 070990 0701 R Fennel, fresh or chilled

ex 070960 0701 S Sweet peppcrs, fresh or chilled

ex 0709 0701 T Other, fresh or chilled

ex 0710 ex 0702 Vegetables, uncooked, frozen

ex 0801, ex 0801 Dates, bananas, coconuts, Brazil nuts, cashew nuts ex 0803, (1), avocados, mangoes, guavas and mangosteens, ex 0804 fresh, shelled or peeled

ex 0805 ex 0802 Citrus fruit, fresh(1)

ex 0804 ex 0803 Figs, fresh ( 1)

ex 0806 ex 0804 Grapcs, fresh(1)

ex 0802 ex 0805 Nuts, other than those falling within heading No

08.01, fresh (1), shelled or peeled 0808 0806 Apples, pears and quinces, fresh(1) 414

HS heading or CCT heading Description Prop. 1991/92170 subheading No Bilaga 15 59____________ Annex 11 0809 0807 Stone fruit, fresh(1)

ex 0810, 0808 Berries, fresh(l) 080720

ex 0810, 0809 Other fruit, fresh(1) 080710

ex 0811 ex 0810 Fruit, uncooked, reserved by freezing, not contai-

ning added sugarf )

14. 377 L 0436: Council Directive 77/436/EEC of 27 June 1977 on the ap- proximation of the laws of the Member States relating to coffee extracts and chicory extracts (OJ No L 172, 12.7.1977, p.20), as amended by:

— 1 79 H: Act concerning the Conditions of Accession and the Adjust- mcnts to the Treaties — Accession to the European Communi- ties of the Hellenic Republic (OJ No L 291, 19.11.1979, p.110) — 1 85 I: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties Accession to the European Communities of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic (OJ No L 302, 15.11.1985, p.217) — 385 L 0007: Council Directive 85/7/EEC of 19 December 1984 (OJ No L 2, 3.1.1985, p.22) 385 L 0573: Council Directive 85/573/EEC of 19 December 1985 (OJ No L 372, 31.12.1985, p.22)

15. 378 L 0142: Council Directive 78/142/EEC of 30 January 1978 on the approximation of the laws of the Member States relating to materials and articles which contain vinyl chloride monomer and are intended to come into contact with foodstuffs (OJ No L 44, 15.2.1978, p.15), as corrected by OJ No L 163, 20.6.1978, p.24

16. 378 L 0663: Council Directive 78/663/EEC of 25 July 1978 laying down specific criteria of purity for emulsifiers, stabilizers, thickeners and gelling agents for use in foodstuffs (OJ No L 223, 14.8.1978, p.7), as corrected by OJ No L 296, 21.10.1978, p.50, and OJ No L 91, 10.4.1979, p.7, as amended

by: 382 L 0504: Council Directive 82/504/EEC of 12 July 1982 (OJ No L 230, 5.8.1982, p.35)

— 390 L 0612: Commission Directive 90/612/EEC of 26 October 1990 (OJ No L 326, 24.11.1990, p.58)

17. 378 L 0664: Council Directive 78/664/EEC of 25 July 1978 laying down specific criteria of purity for antioxidants which may be used in foodstuffs intended for human consumption (OJ No L 223, 14.8.1978, p.30), as amen- ded by:

(”Chilled fruit is treated in the same way as fresh fruit 415

382 L 0712: Council Directive 82/712/EEC of 18 October 1982 (OJ Prop. 1991/922170 No L 297, 23.10.1982, p.31) Bilaga 15

18. 379 L 0112: Council Directive 79/112/EEC of 18 December 1978 on the Annex ” approximation of the laws of the Member States relating to the labelling, presentation and advertising of foodstuffs (OJ No L 33, 8.2.1979, p.1), as amended by:

— 1 79 H: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustment to the Treaties — Accession to the European Communities of the Hellenic Republic (OJ No L 291, 19.11.1979, p.17) 1 85 I: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustment to the Treaties — Accession to the European Communities of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic (OJ No L 302, 15.11.1985, p.218) 385 L 0007 : Council Directive 85/7/EEC of 19 December 1984 (OJ No L 2, 3.1.1985, p.22) — 386 L 0197: Council Directive 86/197/EEC of 26 May 1986 (OJ No L 144, 29.5.1986, p.38) 389 L 0395: Council Directive 89/395/EEC of 14 June 1989 (OJ No L 186, 30.6.1989, p.17) 391 L 0072: Commission Directive 91/72/EEC of 16 January 1991 (OJ No L 42, 15.2.1991, p.27)

Foodstuffs labelled before the entry into force of this Agreement and in accordance with the relevant national lcgislation of the EFTA States in force at that time, may be placed on their own markets until 1.1.1995.

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptations:

(a) The following shall be added to Article 5.3: in Finnish ”säteilytetty, käsitelty ionisoivalla säteilyllä" — in Icelandic "geislaö, meöhöndlaö meo jönandi geislun” in Norwegian "bestrålt, behandlet med ioniserende stråling” in Swedish "bestrålad, behandlad med joniserande strålning”. (b) In Article 9(6), the corresponding heading in the Harmonized Sy- stem to CN codes 2206 0091, 2206 00 93 and 2206 00 99, is 22.06. (c) The following shall be added to articles 9a.2: in Finnish ”viimeinen käyttöajankohta" in Icelandic "siöasti neysludagur” — in Norwegian "holdbar til” in Swedish "sista förbrukningsdagen”. ((1) In Article 10a, the corresponding heading in the Harmonized Sy- stem to tariff headings Nos 22.04 and 22.05, is 22.04.

19. 379 L 0693: Council Directive 79/693/EEC of 24 July 1979 on the approx- imation of the laws of the Member States relating to fruit jams, jellies and marmalades and chestnut purée (OJ No L 205, 13.8.1979, p.5), as amended by:

— 380 L 1276: Council Directive 80/1276/EEC of 22 December 1980 416

(OJ No L 375, 31.12.1980, p.77) Prop. 1991/92:17() - 1 85 I: Act concerning the Conditions of Accession and Adjust- Bilaga 15

ments to the Treaties Accession to the European Communities Annex 11

of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic (OJ No L 302, 15.11.1985, p.217) — 388 L 0593: Council Directive 88/593/EEC of 18 November 1988 (OJ No L 318, 25.11.1988, p.44)

20. 379 L 0700: Commission Directive 79/700/EEC of 24 July 1979 estab- lishing Community methods of sampling for the official control of pesticide residues in and on fruit and vegetables (OJ No L 207, 15.8.1979, p.26)

21. 379 L 0796: First Commission Directive 79/796/EEC of 26 July 1979 laying down Community methods of analysis for testing certain sugars inten- ded for human consumption (OJ No L 239, 22.9.1979, p.24)

22. 379 L 1066: First Commission Directive 79/1066/EEC of 13 November 1979 laying down Community methods of analysis for testing coffee extracts and chicory extracts (OJ No L 327, 24.12.1979, p.17)

23. 379 L 1067: First Commission Directive 79/1067/EEC of 13 November 1979 laying down Community methods of analysis for testing certain partly or wholly dehydrated preserved milk for human consumption (OJ No L 327,

24.12.1979, p.29)

24. 380 L 0590: Commission Directive 80/590/EEC of 9 June 1980 determi- ning the symbol that may accompany materials and articles intended to come into contact with foodstuffs (OJ No L 151, 19.6.1980, p.21), as amended by:

— 1 85 I: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments

to the Treaties — Accession to the European Communities of the

Kingdom of Spain and the Portuguese Republic (OJ No L 302, 15.11.1985, p.217)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptations:

(a) The following shall be added to the title of the Annex: "LIITE" (Finnish) "VIAUKI” (Icelandic) ”VEDLEGG” (Norwegian) ”BILAGA” (Swedish). (b) The following shall be added to the text in the Annex: "tunnus" (Finnish) "merki" (Icelandic) asymbol” (Norwegian) "symbol” (Swedish).

25. 380 L 0766: Commission Directive 80/766/EEC of 8 July 1980 laying down the Community method of analysis for the official control of the vinyl chloride monomer level in materials and articles which are intended to come

into contact with foodstuffs (OJ No L 213, 16.8.1980, p.42) 26. 380 L 0777: Council Directive 80/777/EEC of 15 July 1980 on the ap- . 417

27 Riksdagen 1991/92. ] sam/. Nr17l). Bil. l5

proximation of the laws of the Member States relating to the exploitation Prop. 1991/92:170 and marketing of natural mineral waters (OJ No L 229, 30.8.1980, p.1), as Bilaga 15 amended by: Annex Il

380 L 1276: Council Directive 80/1276/EEC of 22 December 1980 (OJ No L 375, 31.12.1980, p.77) 385 L 0007: Council Directive 85/7/EEC of 19 December 1984 (OJ No L 2, 3.1.1985, p.22) —1 85 I: Act concerning the Conditions of Accession and Adjust- ments to the Treaties — Accession to the European Communities of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic (OJ No L 302, 15.11.1985, p.217)

27. 380 L 0891: Commission Directive 80/89l/EEC of 25 July 1980 relating to the Community method of analysis for determining the erucic acid content in oils and fats intended to be used as such for human consumption and foodstuffs containing added oils or fats (OJ No L 254, 27.9.1980, p.35)

28. 381 L 0432: Commission Directive 81/432/EEC of 29 April 1981 laying down Community methods of analysis for the official control of vinyl chlo- ride released by materials and articles into foodstuffs (OJ No L 167, 24.6.1981, p.6)

29. 381 L 0712: First Commission Directive 81/712/EEC of 28 July 1981 laying down Community methods of analysis for vcrifying that certain additi- ves used in foodstuffs satisfy criteria of purity (OJ No L 257, 10.9.1981 , p.1)

30. 382 L 0711: Council Directive 82/7ll/EEC of 180ctoberl982 laying down the basic rules necessary for testing migration of the constituents of plastic materials and articles intended to come into contact with foodstuffs (OJ No L 297, 23.10.1982, p.26)

31. 383 L 0229: Council Directive 83/229/EEC of 25 April 1983 on the ap- proximation of the laws of the Member States relating to materials and artic- les made of regenerated cellulose film intended to come into contact with foodstuffs (OJ No L 123, 11.5.1983, p.31), as amended by:

— 386 L 0388: Commission Directive 86/388/EEC of 23 July 1986 (OJ " No L 228, 14.8.1986, p.32)

32. 383 L 0417 : Council Directive 83/417/EEC of 25 July 1983 on the approx- imation of the laws of the Member States relating to certain lactoprotcins (caseins and caseinates) intended for human consumption (OJ No L 237, 26.8.1983, p.25), as amended by:

1 85 I: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties Accession to the European Communities of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic (OJ No L 302, 15.11.1985, p.217)

33. 383 L 0463: Commission Directive 83/463/EEC of 22 July 1983 introdu- cing temporary measures for the designation of certain ingredients in the la- belling of foodstuffs for sale to the ultimate consumer (OJ No L 255, 418 15.9.1983, p.1)

34. 384 L 0500: Council Directive 84/500/EEC of 15 October 1984 on the Prop. 1991/92:170 approximation of the laws of the Member States relating to ceramic articles Bilaga 15 intended to come into contact with foodstuffs (OJ No L 277, 20.10.1984, Annex 11

p.12) Norway and Sweden shall comply with the provisions of the Directive by

1 January 1995.

35. 385 L 0503: First Commission Directive 85/503/EEC of 25 October 1985 on methods of analysis for edible caseins and caseinates (OJ No L 308, 20.11.1985, p.12)

36. 385 L 0572: Council Directive 85/572/EEC of 19 December 1985 laying dOWn the list of simulants to be used for testing migration of constituents of plastic materials and articles intended to come into contact with foodstuffs (OJ No L 372, 31.12.1985, p.14)

37. 385 L 0591: Council Directive 85/591/EEC of 20 December 1985 concer- ning the introduction of Community methods of sampling and analysis for the monitoring of foodstuffs intended for human consumption (OJ No L 372, 31.12.1985, p.50)

38. 386 L 0362: Council Directive 86/362/EEC of 24 July 1986 on the fixing of maximum levels for pesticide residues in and on cereals (OJ No L 221, 7.8.1986, p.37), as amended by:

— 388 L 0298: Council Directive 88/298/EEC of 16 May 1988 (OJ No L 126, 20.5.1988, p.53) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation:

Annex I shall be replaced by the following: 6*Annex I HS CCI” Description heading heading No No ex 1001 ex 1001 Wheat 1002 1002 Rye 1003 1003 Barley 1004 1004 Oats ex 1005 ex 1005 Maize ex 1006 ex 1006 Paddy rice ex 1007 ex 1007 Buckwheat, millet, grain, sorghum,

tricale and other cereals"

39. 386 L 0363: Council Directive 86/363/EEC of 24July1986 on the fixing of maximum levels for pesticide residues in and on foodstuffs of animal ori- gin (OJ No L 221, 7.8.1986, p.43)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation:

Annex I shall be replaced by the following:

"Annex I I—lS CCT Description heading or heading subheading NO No 0201, ex 0201 Meat and edible offals horses, asses, mules and 0202, hinnies, bovine animals, swine, sheep and goats, 0203, fresh, chilled or frozen 0204, 0205. 0206, ex 0207 0202 Dead poultry (that is to say, fowls, ducks, gecse, turkeys and guinea fowls) and edible offals the- reof (except liver), fresh, chilled or frozen 020731, 0203 Poultry liver, fresh, chilled, frozen, salted or in ex 020739, brine 020750 ex 021090, 0208 10, ex 0204 Other meat and edible meat offals, fresh, chilled ex 020890 or frozen, of domestic pigeons, domestic rabbits and game 0209 ex 0205 Pig fat and poultry fat, fresh, chilled, frozen, sal- ted, in brine, dried or smoked 0210 0206 Meat and edible meat offals (except poultry li- ver), salted, in brine, dried or smoked ex 0401, 0401 Milk and cream, fresh, not not concentrated or ex 0403, swcetened ex 0404 ex 0401, 0402 Milk and cream, preserved, concentrated or 0402, swcetened ex 0403, ex 0404 0405 0403 Butter 0406 0404 Cheese and curd ex 0407, ex 0405 Birds) eggs and egg yolks, fresh, dried or other- ex 0408 wise preserved, swcetened or not except eggs for hatching as well as eggs and egg yolks intended for purposes other than nutrition 1601, 1601 Sausagcs and the like, of meat, meat offals or ex 1902 20 animal blood ex 021090, 1602 Other prepared or preserved meat or meat of- 1602 fal." ex 1902 20

40. 386 L 0424: First Commission Directive 86/424/EEC of 15 July 1986 laying down methods of sampling for chemical analysis of edible caseins and caseinates (OJ No L 243, 28.8.1986, p.29)

41. 387 L 0250: Commission Directive 87/250/EEC of 15 April 1987 on the indieation of alcoholic strength by volume in the labelling of alcoholic beve- rages for sale to the ultimate consumer (OJ No L 113, 30.4.1987, p.57)

42. 387 L 0524: First Commission Directive 87/524/EEC of 6 October 1987 laying down Community methods of sampling for chemical analysis for the monitoring of preserved milk products (OJ No L 306, 28.10.1987, p.24)

43. 388 L 0344: Council Directive 88/344/EEC of 13 June 1988 on the ap- proximation of the laws of the Member States on extraction solvents used in the production of foodstuffs and food ingredients (OJ No L 157, 24.6.1988, p-28)

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex II

44. 388 L 0388: Council Directive 88/388/EEC of 22 June 1988 on the ap- Prop. 1991/92:170 proximation of the laws of the Member States relating to flavourings for use Bilaga 15 in foodstuffs and to source materials for their production (OJ No L 184, Annex ][ 15.7.1988, p.61), as corrected by OJ No L 345,14.12.1988, p.29, as amended

by:

— 391 L 0071: Commission Directive 91/71/EEC of 16 January 1991 (OJ No L 42, 15.2.1991, p.25)

45. 388 D 0389: Council Decision 88/389/EEC of 22 June 1988 on the estab- lishment, by the Commission, of an inventory of the source materials and Substances used in the preparation of flavourings (OJ No L 184, 15.7.1988, p.67)

46. 389 L 0107: Council Directive 89/107/EEC of 21 December 1988 on the approximation of the laws of the Member States concerning food additives authorized for use in foodstuffs intended for human consumption (OJ No L 40, 11.2.1989, p.27)

47. 389 L 0108: Council Directive 89/108/EEC of 21 December 1988 on the approximation of the laws of the Member States relating to quick-frozen foodstuffs for human consumption (OJ No L 40, 11.2.1989, p.34)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation: The following shall be added to Article 8(1)(a):

(&

in Finnish ”pakastettu" — in Icelandic "hraöfryst” —- in Norwegian "dypfryst" in Swedish "djupfryst”.

48. 389 L 0109: Council Directive 89/109/EEC of 21 December 1988 on the approximation of the laws of the Member States relating to materials and articles intended to come into contact with foodstuffs (OJ No L 40, 11.2.1989, p.38), as corrected by OJ No L 347, 28.11.1989, p.37

49. 389 L 0396: Council Directive 89/396/EEC of 14 June 1989 on indica- tions or marks identifying the lot to which a foodstuff belongs (OJ No L 186, 30.6.1989, p.21), as amended by:

— 391 L 0238: Council Directive 91/238/EEC of 22 April 1991 (OJ No L 107, 27.4.1991, p.50)

50. 389 L 0397: Council Directive 89/397/EEC of 14 June 1989 on the official control of foodstuffs (OJ No L 186, 30.6.1989, p.23)

51.. 389 L 0398: Council Directive 89/398/EEC of 3 May 1989 on the approxi- mation of the laws of the Member States relating to foodstuffs intended for particular nutritional uses (OJ No L 186, 30.6.1989, p.27)

52. 390 L 0128: Commission Directive 90/128/EEC of 23 February 1990 rela- ting to plastic materials and articles intended to come into contact with foodstuffs (OJ No L 75, 21.3.1990, p.19) 421

53. 390 L 0496: Council Directive 90/496/EEC of 24 September 1990 on nut- rition labelling for foodstuffs (OJ No L 276, 6.10.1990, p.40)

54. 390 L 0642: Council Directive 90/642/EEC of 27 November 1990 on the fixing of maximum levels for pesticide residues in and on certain products of plant origin, including fruit and vegetables (OJ No L 350, 14.12.1990, p.71)

ACTS OF WHICH THE CONTRACT ING PARTIES SHALL TAKE NOTE

The Contracting Parties take note of the content of the following acts:

55. 378 X 0358: Commission Recommendation 78/358/EEC of 29 March 1978 to the Member States on the use of saccharin as a food ingredient and for sale as such in tablet form to the final consumer (OJ No L 103, 15.4.1978,

p.32)

56. 380 X 1089: Commission Recommendation 80/1089/EEC of 11 Novem- ber 1980 concerning tests related to the safety evaluation of food additives (OJ No L 320, 27.11.1980, p.36)

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex 11

XIII. MEDICINAL PRODUCTS PYOP- 1991/92:170

_ _ _ . _ _ Bilaga 15 The EFTA Surveillance Authority may destgnate, according to its working Annex II

procedures, two observers entitled to participate in the tasks of the Commit- tee which are described in Article 2, first indent of the Council Decision 75/320/EEC of 20 May 1975 setting up a pharmaceutical committee.

Notwithstanding Article 101 of the Agreement, the EC Commission shall invite experts from the EFTA States according to Article 99 of the Agree- ment, to participate in the tasks which are described in Article 2, second in- dent of the Council Decision 75/320/EEC.

The EC Commission shall, in due time, inform the EFTA Surveillance Authority about the date of the meeting of the Committee and transmit the relevant documentation.

ACTS REF ERRED TO

]. 365 L 0065: Council Directive 65/65/EEC of the 26 January 1965 on the approximation of provisions laid down by law, regulation or administrative action relating to medicinal products (OJ No 22, 9.2.1965, p.369/65), as amended by:

— 375 L 0319: Second Council Directive 75/319/EEC of 20 May "1975 on the approximation of provisions laid down by law, regulation or administrative action relating to medicinal products (OJ No L 147, 9.6.1975, p.13) — 383 L 0570: Council Directive 83/570/EEC of 26 October 1983 (OJ No L 332, 28.11.1983, p.1) — 387 L 0021: Council Directive 87/21/EEC of 22 December 1986 (OJ No L 15, 17.1.1987, p.36) — 389 L 0341: Council Directive 89/341/EEC of3 May 1989 (OJ No L 142, 25.5.1989, p.11), as corrected by OJ No L 176, 23.6.1989, p.55

2. 375 L 0318: Council Directive 75/318/EEC of 20 May 1975 on the approxi- mation of the laws of the Member States relating to analytical, pharmaco— toxicological and clinical standards and protocols in respect of the testing of medicinal products (OJ No L 147, 9.6.1975, p.1), as amended by:

— 383 L 0570: Council Directive 83/570/EEC of 26 October 1983 (OJ No L 332, 28.11.1983, p.1) — 387 L 0019: Council Directive 87/19/EEC of 22 December 1986 (OJ No L 15, 17.1.1987, p.31) — 389 L 0341: Council Directive 89/341/EEC of 3 May 1989 (OJ No L 142, 25.5.1989, p.11), as corrected by OJ No L 176, 23.6.1989, p.55

3. 375 L 0319: Second Council Directive 75/319/EEC of 20 May 1975 on the approximation of provisions laid down by law, regulation or administrative action relating to proprietary medicinal products (OJ No L 147, 9.6.1975, p.13), as amended by:

— 378 L 0420: Council Directive 78/420/EEC of 2 May 1978 (OJ No L 123, 11.5.1978, p.26) 423

383 L 0570: Council Directive 83/570/EEC of 26 October 1983 (OJ No L 332, 28.11.1983, p.1) — 389 L 0341: Council Directive 89/341/EEC of 3 May 1989 (OJ No L 142, 25.5.1989, p.11), as corrected by OJ No L 176, 23.6.1989, p.55

4. 378 L 0025: Council Directive 78/25/EEC of 12 December 1977 on the approximation of the laws of the Member States relating to the colouring matters which may be added to medicinal products( OJ No L 11, 14.1.1978, p.18), as amended by:

172 B: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustment to the Treaties— Accession to the European Communities of the Kingdom of Denmark, Ireland and the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland (OJ NoL73, 27.3.1972) 381 L 0464: Council Directive 81/464/EEC of 24 June 1981 (OJ No L 183, 4.7.1981, p.33) 185I Act concerning the Conditions of Accession and Adjustment to the Treaties- Accession to the European Communities of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic (OJ No L302, 15.11.1985)

5. 381 L 0851: Council Directive 81/851/EEC of 28 September 1981 on the approximation of the laws of the Member States relating to veterinary med- icinal products (OJ No L 317, 6.11.1981, p.1), as amended by:

390 L 0676: Council Directive 90/676/EEC of 13 December 1990 (OJ No L 373, 31.12.1990, p.15)

6. 381 L 0852: Council Directive 81/852/EEC of 28 September 1981 on the approximation of the laws of the Member States relating to analytical, phar- maco-toxicological and clinical standards and protocols in respect of the tes- ting of veterinary medicinal products (OJ No L 317, 6.11.1981, p.16), as amended by:

— 387 L 0020: Council Directive 87/20/EEC of 22 December 1986 (OJ No L 15, 17.1.1987, p.34)

7. 386 L 0609: Council Directive 86/609/EEC of 24 November 1986 on the approximation of laws, regulations and administrative provisions of the Member States regarding the protection of animals used for experimental and other scientific purposes (OJ No L 358, 18.12.1986, p.1)

8. 387 L 0022: Council Directive 87/22/EEC of 22 December 1986 on the approximation of national measures relating to the placing on the market of hightechnology medicinal products, particularly those derived from biotech- nology (OJ No L 15, 17.1.1987, p.38)

9. 389 L 0105: Council Directive 89/105/EEC of 21 December 1988 relating to the transparency of measures regulating the pricing of medicinal products for human use and their inclusion in the scope of national health insurance systems (OJ No L 40, 11.2.1989, p.8)

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex II

10. 389 L 0342: Council Directive 89/342/EEC of 3 May 1989 extending the scope of Directives 65/65/EEC and 75/319/EEC and laying down additional provisions for immunological medicinal products consisting of vaccines, tox- ins or serums and allergens (OJ No L 142, 25.5.1989, p.14)

11. 389 L 0343: Council Directive 89/343/EEC of 3 May 1989 extending the scope of Directives 65/65/EEC and 75/319/EEC and laying down additional provisions for radiopharmaceuticals (OJ No L 142, 25.5.1989, p.14)

12. 389 L 0381: Council Directive 89/381/EEC of 14 June 1989 extending the scope of Directives 65/65/EEC and 75/319/EEC on the approximation of pro- visions laid down by law, regulation or administrative action relating to pro- prietary medicinal products and laying down special provisions for medicinal products derived from human blood or human plasma (OJ No L 181, 28.6.1989, p.44)

13. 390 L 0677 : Council Directive 90/677/EEC of 13 December 1990 exten- ding the scope of Directive 81/851/EEC on the approximation of the laws of the Member States relating to veterinary medicinal products and laying down additional provisions for immunological veterinary medicinal products (OJ No L 373, 31.12.1990, p.26)

14. 390 R 2377: Council Regulation No 2377/90 of 26 June 1990 laying down a Community procedure for the establishment of maximum residue limits of veterinary medicinal products in foodstuffs of animal origin (OJ No L 224,

18.8.1990, p.1)

15. 391 L 0356: Commission Directive 91/356/EEC of 13 June 1991 laying down the principles and guidelines of good manufacturing practice for med- icinal products for human use (OJ No L 193, 17.7.1991, p.30)

ACTS OF WHICH THE CONTRACT ING PARTIES SHALL TAKE NOTE

The Contracting Parties take note of the content of the following acts:

16. C/310/86/p.7: Commission Communication on the compatibility with Ar- ticle 30 of the Treaty of Measures taken by Member States relating to price controls and reimbursement of medicinal products (OJ No C 310, 4.12.1986,

M)

17. C/115/82/p.5: Commission Communication on parallel imports of pro- prietary medicinal products for which marketing authorisation have already been granted (OJ No C 115, 6.5.1982, p.5)

Prop. 1991/921170 Bilaga 15 Annex 11

XIV. FERTILIZERS Prop. 1991/92:170

ACTS REFERRED TO Bilaga 15 Annex II

1. 376 L 0116: Council Directive 76/116/EEC of 18 December 1975 on the approximation of the laws of the Member States relating to fertilizers (OJ No L 24, 30.1.1976, p.21), as amended by:

388 L 0183: Council Directive 88/183/EEC of 22 March 1988 (OJ No L 83, 29.3.1988, p.33) 389 L 0284: Council Directive 89/284/EEC of 13 April 1989 supple- menting and amending Directive 76/116/EEC in respect of the cal— cium, magnesium, sodium and sulphur content of fertilizers (OJ No L 111, 22.4.1989, p.34) — 389 L 0530: Council Directive 89/530/EEC of 18 September 1989 supplementing and amending Directive 76/116/EEC in respect of the trace elements boron, cobalt, copper, iron, manganese, molyb- denum and zinc contained in fertilizers (OJ No L 281, 30.9.1989, p.116) The EFTA States will be free to limit access to their market according to the requirements of their lcgislation existing at the date of entry into force of this Agreement concerning cadmium in fertilizers. The Contracting Par— ties shall jointly review the situation in 1995.

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adapations:

(a) In Annex I, chapter A II, the following shall be added to no. 1, co- lumn 6, third paragraph, to the text in brackets: "Austria, Finland, Iceland, Liechtenstein, Norway, Sweden, Swit- zerland”. (b) In Annex I, chapter B 1, 2 and 4, the following shall be added to column 9, point 3, to the text in brackets after (Gb): "Austria, Finland, Iceland, Liechtenstein, Norway, Sweden, Swit- zerland”.

2. 377 L 0535: Commission Directive 77/535/EEC of 22 June 1977 on the approximation of the laws of the Member States relating to methods of sampling and analysis for fertilizers (OJ No L 213, 22.8.1977, p.1), as amen- ded by:

379 L 0138: Commission Directive 79/138/EEC of 14 December 1978 (OJ No L 39, 14.2.1979, p.3), as corrected by OJ No L 1, 3.1.1980, p.11 — 387 L 0566: Commission Directive 87/566/EEC of 24 November 1987 (OJ No L 342, 4.12.1987, p.32) — 389 L 0519: Commission Directive 89/519/EEC of 1 August 1989 supplementing and amending Directive 77/535/EEC (OJ No L 265, 12.9.1989, p.30)

3. 380 L 0876: Council Directive 80/876/EEC of 15 July 1980 on the approxi- mation of the laws of the Member States relating to straight ammonium nit- rate fertilizers of high nitrogen content (OJ No L 250, 23.9.1980, p.7) 426

4. 387 L 0094: Commission Directive 87/94/EEC of 8 December 1986 on the Prop. 1991/92:170 approximation of the laws of the Member States relating to procedures for Bilaga 15 the control of characteristics of, limits for and resistance to detonation of Annex ]] straight ammonium nitrate fertilizers of high nitrogen content (OJ No L 38, 7.2.1987, p.1), as corrected by OJ No L63, 9.3.1988, p.16, as amended by:

388 L 0126: Commission Directive 88/126/EEC of 22 December 1987 (OJ No L 63, 9.3.1988, p.12)

5. 389 L 0284: Council Directive 89/284/EEC of 13 April 1989 supplemen- ting and amending Directive 76/116/EEC in respect of the calcium, magne- sium, sodium and sulphur content of fertilizers (OJ No L 111, 22.4.1989, p.34)

6. 389 L 0519: Commission Directive 89/519/EEC of 1 August 1989 supple- menting and amending Directive 77/535/EEC on the approximation of the laws of the Member States relating to methods of sampling and analysis for fertilizers (OJ No L 265, 12.9.1989, p.30)

7. 389 L 0530: Council Directive 89/530/EEC of 18 September 1989 supple- menting and amending Directive 76/116/EEC in respect of the trace ele- ments boron, cobalt, copper, iron, manganese, molybdenum and zinc con- tained in fertilizers (OJ No L 281, 30.9.1989, p.116)

XV. DANGEROUS SUBSTANCES Prop. 1991/92:170

Bilaga 15 ACTS REF ERRED TO Annex II

1. 367 L 0548: Council Directive 67/548/EEC of 27 June 1967 on the approx- imation of laws, regulations and administrative provisions relating to the classification, packaging and labelling of dangerous substances (OJ No 196, 16.8.1967, p.1), as amended and supplemented by:

379 L 0831: Council Directive 79/831/EEC of 18 September 1979 (OJ No L 259, 15.10.1979, p.10) 1 79 H: Acts concerning the Conditions of Accession and the Adjust- ments to the Treaties Accession to the European Communities of the Hellenic Republic (OJ No L 291, 19.11.1979, p.17) 384 L 0449: Commission Directive 84/449/EEC of 25 April 1984 (OJ No L 251, 19.9.1984, p.1) — 388 L 0302: Commission Directive 88/302/EEC of 18 November 1987 (OJ No L 133, 30.5.1988, p.1) as corrected by OJ No L 136, 2.6.1988, p.20 390 D 0420: Commission Decision 90/420/EEC of 25 July 1990 on the classification and labelling of Di(2-ethylhexyl)phthalate in ac- cordance with Article 23 of Council Directive 67/548/EEC (OJ No L 222, 17.8.1990, p.49) 391 L 0325: Commission Directive 91/325/EEC of 1 March 1991 (OJ No L 180, 87.91, p.1) — 391 L 0326: Commission Directive 91/326/EEC of 5 March 1991 (OJ No L 180, 8.7.91, p.79) The Contracting Parties agree on the objective that the provisions of the Community acts on dangerous substances and preparations should apply by 1 January 1995. Finland shall comply with the provisions of the acts as from the entry into force of the 7th amendment to Council Directive 67/548/EEC. Pursuant to cooperation to be initiated from the signature of this Agreement in order to solve remaining problems, a review of the situation will take place during 1994, including matters not covered by Community lcgislation. If an EFTA State concludes that it will need any derogation from the Community acts relating to classification and labelling, the latter shall not apply to it un- less the EEA Joint Committee agrees on another solution.

As regards the exchange of information, the following shall apply:

( i) The EFTA States that comply with the acquis on dangerous sub- stances and preparations shall give equivalent guarantees to those existing within the Community that: — where the information is treated as confidential on the grounds of industrial and commercial secrecy within the Community, accor- ding to the provisions of the Directive, only those EFTA States which have taken over the relevant acquis shall participate in the exchange of information; confidential information will be afforded the same degree of pro- tection in the EFTA States as that which obtains within the Com- munity. 428

(ii) All EFTA States will participate in the exchange of information Prop. 1991/921170 concerning all other aspects as provided for in the Directive. Bilaga 15

2. 373 L 0404: Council Directive 73/404/EEC of 22 November 1973 on the Annex " approximation of the laws of the Member States relating to detergents (OJ No L 347, 17.12.1973, p.51), as amended by:

382 L 0242: Council Directive 82/242/EEC of 31 March 1982 on the approximation of the laws of the Member States relating to methods of testing the biodegradability of non-ionic surfactants and amen- ding Directive 73/404/EEC (OJ No L 109, 22.4.1982, p.1) 386 L 0094: Council Directive 86/94/EEC of 10 March 1986 (OJ No L 80, 25.3.1986, p.51)

3. 373 L 0405: Council Directive 73/405/EEC of 22 November 1973 on the approximation of the laws of the Member States relating to methods of tes- ting the biodegradability of anionic surfactants (OJ No L 347, 17.12.1973, p.53), as amended by:

— 382 L 0243: Council Directive 82/243/EEC of 31 March 1982 (OJ No L 109, 22.4.1982, p.18)

4. 376 L 0769: Council Directive 76/769/EEC of 27 July 1976 on the approxi- mation of laws, regulations and administrative provisions of the Member States relating to restrictions on the marketing and use of certain dangerous substances and preparations (OJ No L 262, 27.9.1976, p.201), as amended

by:

— 379 L 0663: Council Directive 79/663/EEC of 24 July 1979 supple— menting the Annex to Council Directive 76/769/EEC (OJ No L 197, 3.8.1979, p.37) — 382 L 0806: Council Directive 82/806/EEC of 22 November 1982 (OJ No L 339, 1.12.1982, p.55) — 382 L 0828: Council Directive 82/828/EEC of 3 December 1982 (OJ No L 350, 10.12.1982, p.34) 383 L 0264: Council Directive 83/264/EEC of 16 May 1983 (OJ No L 147, 6.6.1983, p.9) — 383 L 0478: Council Directive 83/478/EEC of 19 September 1983 (OJ No L 263, 24.9.1983, p.33) — 385 L 0467: Council Directive 85/467/EEC of 1 October 1985 (OJ No L 269, 11.10.1985, p.56) — 385 L 0610: Council Directive 85/610/EEC of 20 December 1985 (OJ No L 375, 31.12.1985, p.1) 389 L 0677: Council Directive 89/677/EEC of 21 December 1989 (OJ No L 398, 30.12.1989, p.19) 389 L 0678: Council Directive 89/678/EEC of 21 December 1989 (OJ No L 398, 30.12.1989, p.24) 391 L 0173: Council Directive 91/173/EEC of 21 March 1991 (OJ No L 85, 5.4.1991, p.34) 391 L 0338: Council Directive 91/338/EEC of 18 June 1991 (OJ No L 186, 12.7.1991, p.59) 429

— 391 L 0339: Council Directive 91/339/EEC of 18 June 1991 (OJ NO Prop. 1991/92:170

L 186, 12.7.91, p.64) Bilaga 15 The EFTA States will be free to limit access to their markets according to Annex II

the requirements of their lcgislation existing at the date of entry into force of this Agreement, concerning:

chlorinated organic solvents; asbestos fibres; mercury compounds; — arsenic compounds; organostannic compounds; pentachlorophenol; cadmium; batteries. The Contracting Parties shall jointly review the situation in 1995.

5. 378 L 0631: Council Directive 78/631/EEC of 26 June 1978 on the approximation of the laws of the Member States relating to

the classification, packaging and labelling of dangerous preparations (pesti- cides) (OJ No L 206, 29.7.1978, p.13), as amended by:

— 381 L 0187: Council Directive 81/187/EEC of 26 March 1981 (OJ No L 88, 2.4.1981, p.29) 384 L 0291: Commission Directive 84/291/EEC of 18 April 1984 (OJ No L 144, 30.5.1984, p.1) The EFTA States will be free to limit access to their markets according to the requirements of their lcgislation existing at the date of entry into force of this Agreement. New EC rules will be dealt with according to the procedu- res laid down in Articles 97 to 104 of the Agreement.

6. 379 L 0117: Council Directive 79/117/EEC of 21 December 1978 prohibiting the placing on the market and use of plant pro- tection products containing certain active substances (OJ No L 33, 8.2.1979, p.36), as amended by:

— 383 L 0131: Commission Directive 83/131/EEC of 14 March 1983 (OJ No L 91, 9.4.1983, p.35) — 385 L 0298: Commission Directive 85/298/EEC of 22 May 1985 (OJ No L 154, 13.6.1985, p.48) 386 L 0214: Council Directive 86/214/EEC of 26 May 1986 (OJ No L 152, 6.6.1986, p.45) 386 L 0355: Council Directive 86/355/EEC of 21 July 1986 (OJ No L 212, 2.8.1986, p.33) 387 L 0181: Council Directive 87/181/EEC of 9 March 1987 (OJ No L 71, 14.3.1987, p.33) . — 387 L 0477: Commission Directive 87/477/EEC of 9 September 1987 (OJ No L 273, 26.9.1987, p.40) 389 L 0365: Council Directive 89/365/EEC of 30 May 1989 (OJ No L 159, 10.6.1989, p.58) — 390 L 0533: Council Directive 90/533/EEC of 15 October 1990 (OJ 430

No L 296, 27.10.1990, p.63) Prop. 1991/92:170391 L 0188: Commission Directive 91/188/EEC of 19 March 1991 Bilaga 15 (OJ No L 92, 13.4.1991, p. 42) Annex [[ The EFTA States will be free to limit access to their markets according to the requirements of their lcgislation existing at the date of entry into force of this Agreement. New EC rules will be dealt with according to the procedu- res laid down in Articles 97 to 104 of the Agreement.

7. 382 L 0242: Council Directive 82/242/EEC of 31 March 1982 on the ap- proximation of the laws of the Member States relating to methods of testing the biodegradability of non-ionic surfactants and amending Directive 73/404/EEC (OJ No L 109, 22.4.1982, p.1)

8. 387 L 0018: Council Directive 87/18/EEC of 18 December 1986 on the harmonization of laws, regulations and administrative provisions relating to the application of the principles of good laboratory practice and the verifica- tion of their application for tests on chemical substances (OJ No L 15, 17.1.1987, p.29)

9. 388 L 0320: Council Directive 88/320/EEC of 9 June 1988 on the inspec- tion and verification of Good Laboratory Practice (GLP) (OJ No L 145, 11.6.1988, p.35), as amended by:

— 390 L 0018: Commission Directive 90/18/EEC of 18 December 1989 (OJ No L 11, 13.1.1990, p.37)

10. 388 L 0379: Council Directive 88/379/EEC of 7 June 1988 on the approx- imation of the laws, regulations and administrative provisions of the Mem- ber States relating to the classification, packaging and labelling of dangerous preparations (OJ No L 187, 16.7.1988, p.14), as amended by:

—— 389 L 0178: Commission Directive 89/178/EEC of 22 February 1989 (OJ No L64, 8.3.1989, p.18) 390 L 0035: Commission Directive 90/35/EEC of 19 December 1989 (OJ No L 19, 24.1.1990, p. 14) 390 L 0492: Commission Directive 90/492/EEC of 5 September 1990 (OJ No L 275, 5.10.1990, p.35) as corrected by OJ No L 321, 21.11.1990, p.19 — 391 L 0155: Commission Directive 91/155/EEC of 5 March 1991 (OJ No L 76, 22.3.1991, p.35) The Contracting Parties agree on the objective that the provisions of the Community acts on dangerous substances and preparations should apply by 1 January 1995. Finland shall comply with the provisions of the acts as from the entry into force of the 7th amendment to C0uncil Directive 67/548/EEC. Pursuant to cooperation to be initiated from the signature of this Agreement in order to solve remaining problems, a review of the situation will take place during 1994, including matters not covered by Community legislation. If an EFTA State concludes that it will need any derogation from the Community acts relating to classification and labelling, the latter shall not apply to it un- less the EEA Joint Committee agrees on another solution.

As regards the exchange of information, the following shall apply: 431

( i) The EFTA States that comply with the acquis on dangerous sub- Prop. 1991/92:170 stances and preparations shall give equivalent guarantees to Bilaga 15 those existing within the Community that: Annex [[ where the information is treated as confidential on the grounds of industrial and commercial secrecy within the Com- munity, according to the provisions of the Directive, only those EFTA States which have taken over the relevant acquis shall participate in the exchange of information;

— confidential information will be afforded the same degree of protection in the EFTA States as that which obtains within the Community. (ii) All EFTA States will participate in the exchange of infor- mation concerning all other aSpects as provided for in the Direc- tive.

11. 391 0157: Council Directive 91/157/EEC of 18 March 1991 on batteries and accumulators containing certain dangerous substances (OJ No L 78, 26.3.1991, p.38)

The EFTA States will be free to limit accesss to their markets according to the requirements of their legislations existing at the time of entry into force of this Agreement concerning batteries. The Contracting Parties shall jointly review the situation in 1995.

12. 391 R 0594: Council Regulation (EEC) No 594/91 of 4 March 1991 on substances that deplete the ozone layer (OJ No L 67, 14.3.1991, p.1)

The EFTA States may apply their national lcgislation, existing at the date of entry into force of this Agreement. The Contracting Parties shall organize practical ways of cooperation. They shall jointly review the situation in 1995.

ACTS OF WHICH THE CONTRACTING PARTIES SHALL TAKE NOTE

The Contracting Parties take note of the content of the following acts:

13. 389 X 0542: Commission Recommendation 89/542/EEC of 13 Septem- ber 1989 for the labelling of detergents and cleaning products (OJ No L 291, 10.10.1989, p.55)

14. C/79/82/p.3: Communication concerning Commission Decision 81/437/EEC of 11 May 1981 laying down the criteria in accordance with which information relating to the inventory of chemical substances is sup- plied by the Member States to the Commission (OJ No C 79, 31.3.1982, p.3)

XVI. COSMETICS . Prop. 1991/92:170 ACTS REFERRED TO Bilaga 15 Annex II

1. 376 L 0768: Council Directive 76/768/EEC of 27 July 1976 on the approxi— mation of the laws of the Member States relating to cosmetic products (OJ No L 262, 27.9.1976, p.169), as amended by:

379 L 0661: Council Directive 79/661/EEC of 24 July 1979 (OJ No L 192, 31.7.1979, p.35) 1 79 H: Acts concerning the Conditions of Accession and the Adjust— ments to the Treaties Accession to the Europen Communities of the Hellenic Republic (OJ No L 291, 19.11.1979, p.108) 382 L 0147: Commission Directive 82/147/EEC of 11 February 1982 (OJ No L63, 6.3.1982, p.26) 382 'L 0368: Council Directive 82/368/EEC of 17 May 1982 (OJ No L167,15.6.1982, p.1) 383 L 0191: Second Commission Directive 83/191/EEC of 30 March 1983 (OJ No L 109, 26.4.1983, p.25) —383 L 0341: Third Commission Directive 83/341/EEC of 29 June 1983 (OJ No L 188, 13.7.1983, p.15) —- 383 L 0496: Fourth Commission Directive 83/496/EEC of 22 Sep— tember 1983 (OJ No L 275, 8.10.1983, p.20) — 383 L 0574: Council Directive 83/574/EEC of 26 October 1983 (OJ No L 332, 28.11.1983, p.38) 384 L 0415: Fifth Commission Directive 84/415/EEC of 18 July 1984 (OJ No L 228, 25.8.1984, p.31), as corrected by OJ No L 255, 25.9.1984, p.28 385 L 0391: Sixth Commission Directive 85/391/EEC of 16 July 1985 (OJ No L 224, 22.8.1985, p.40) 1 85 I: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties Accession of the Kingdom of Spain and the Portu— guese Republic (OJ No L 302, 15.11.1985, p.218) 386 L 0179: Seventh Commission Directive 86/179/EEC of 28 Fe- bruary 1986 (OJ No L 138, 24.5.1986, p.40) — 386 L 0199: Eighth Commission Directive 86/199/EEC of 26 March 1986 (OJ No L 149, 3.6.1986, p.38) — 387 L 0137: Ninth Commission Directive 87/137/EEC of 2 February 1987 (OJ No L 56, 26.2.1987, p.20) — 388 L 0233: Tenth Commission Directive 88/233/EEC of 2 March 1988 (OJ No L 105, 26.4.1988, p.11) —388 L 0667: Council Directive 88/667/EEC of 21 December 1988 (OJ No L 382, 31.12.1988, p.46) 389 L 0174: Eleventh Commission Directive 89/174/EEC of 21 Fe— bruary 1989 (OJ No L 64, 8.3.1989, p.10), as corrected by OJ No L 199, 13.7.1989, p.23 389 L 0679: Council Directive 89/679/EEC of 21 December 1989 (OJ No L 398, 30.12.1989, p.25) 390 L 0121: Twelfth Commission Directive 90/121/EEC of 20 Fe— 433

28 Riksdagen ]99/1'92. ] ram/. Nr [70. Bil. 15

bruary 1990 (OJ No L 71, 17.3.1990, p.40) 391 L 0184: Thirteenth Commission Directive 91/184/EEC of 12 March 1991 (OJ No L 91, 12.4.1991, p.59)

2. 380 L 1335: First Commission Directive 80/1335/EEC of 22 December 1980 on the approximation of the laws of the Member States relating to met— hods of analysis necessary for checking the composition of cosmetic products (OJ No L 383, 31.12.1980, p.27), as amended by:

— 387 L 0143: Commission Directive 87/143/EEC of 10 February 1987 (OJ No 1-57, 27.2.1987, p.56)

3. 382 L 0434: Second Commission Directive 82/434/EEC of 14 May 1982 on the approximation of the laws of the Member States relating to methods of analysis necessary for checking the composition of cosmetic products (OJ No L 185, 30.6.1982, p.1), as amended by:

— 390 L 0207: Commission Directive 90/207/EEC of 4 April 1990 (OJ No L 108, 28.4.1990, p.92)

4. 383 L 0514: Third Commission Directive 83/514/EEC of 27 September 1983 on the approximation of the laws of the Member States relating to met- hods of analysis necessary for checking the composition of cosmetic products (OJ No L 291. 24.10.1983, p.9)

5. 385 L 0490: Fourth Commission Directive 85/490/EEC of 11 October on the approximation of laws of the Member States relating to methods of ana-

lysis necessary for checking the composition of cosmetic products (OJ No L 295, 7.11.1985, p.30)

Prop. 1991/92:17() Bilaga 15 Annex II

XVII. ENVIRONMENT PROTECTION Prop. 1991/92:170

ACTS REFERRED TO Bllaga 15 Annex II

1. 375 L 0716: Council Directive 75/716/EEC of 24 November 1975 on the approximation of the laws of the Member States relating to the sulphur con- tent of certain liquid fuels (OJ No L 307, 27.11.1975, p.22), as amended by:

— 387 L 0219: Council Directive 87/219/EEC of 30 March 1987 (OJ No L 91, 3.4.1987, p.19) The provisions of the Directive shall, for the purposes of tlle present Ag- reement, be read with the following adapation: In Article 1(1)(a), tlle corresponding heading in the Harmonized System to subheading 27.10 C I of the Common Customs Tariff, is ex 2710.

2. 380 L 0051: Council Directive 80/51/EEC of 20 December 1979 on the limitation of noise emissions from subsonic aircrafts (OJ No L 18, 24.1.1980, p.26), as amended by:

— 383 L 0206: Council Directive 83/206/EEC of 21 April 1983 (01 No L 117, 4.5.1933, p.15)

3. 385 L 0210: Council Directive 85/210/EEC of 20 March 1985 on the ap- proximation of the laws of the Member States concerning the lead content

of petrol (OJ No L 96, 3.4.1985, p.25), as amended by:

— 385 L 0581: Council Directive 85/581/EEC of 20 December 1985 (OJ No L 372, 31.12.1985, p.37) — 387 L 0416: Council Directive 87/416/EEC of 21 July 1987 (OJ No L 225, 13.8.1987, p.33)

4. 385 L 0339: Council Directive 85/339/EEC of 27 June 1985 on containers of liquids for human consumption (OJ No L 176, 6.7.1985, p.18)

5. 389 L 0629: Council Directive 89/629/EEC of 4 December 1989 on the limitation of noise emissions from subsonic jet aeroplanes (OJ No L 363, 13.12.1989, p.27)

XVIII. INFORMATION TECHNOLOGY, PtOP- 1991/922170 TELECOMMUNICATION AND DATA Bllaga 15 PROCESSING Annex "

ACTS REF ERRED TO

]. 386 L 0529: Council Directive 86/529/EEC of 3 November 1986 on the adoption of common technical specifications of the MAC/packet family of standards for direct satellite television broadcasting (OJ No L 311, 6.11.1986, p.28)

2. 387 D 0095: Council Decision 87/95/EEC of 22 December 1986 on stan- dardization in the field of information technology and telecommunications (OJ No L 36, 7.2.1987, p.31)

The provisions of the Decision shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptations:

”European standard”, referred to in Article 1(7) of the Decision, shall mean a standard approved by ETSI, CEN/Genelec, CEPT and other bodies on which the. Contracting Parties may agree. '" European prestandard”, refer- rcd to in Article 1(8) of the Decision, shall mean a standard adopted by the same bodies.

3. 389 D 0337: Council Decision 89/337/EEC of 27 April 1989 on high-defini- tion television (OJ No L 142, 25.5.l989, p.1)

4. 391 L 0263: Council Directive 91/263/EEC of 29 April 1991 on the ap- proximation of the laws of the Member States concerning telecommunica- tions terminal equipment, including thc mutual recognition of their confor- mity (OJ No L 128, 23.5.1991, p.1)

ACTS OF W'HICH THE CONTRACTING PARTIES SHALL TAKE NOTE

The Contracting Parties takc note of the content of the following acts:

5. 384 X 0549: Council Recommendation 84/549/EEC of 12 November 1984 concerning the implementation of harmonization in the field of telecommu- nications (OJ No L 298, 16.11.1984, p.49)

6. 389 Y 0511(01): Council Resolution 89/C 117/01 of 27 April 1989 on stan- dardization in the field of information technology and telecommunications (OJ No C117,11.5.1989, p.1)

XIX. GENERAL PROVISIONS IN THE PIOP- 1991/923170 FIELD OF TECHNICAL BARRIERS TO Bilaga 15 TRADE Annex II

ACTS REFERRED TO

1. 383 L 0189: Council Directive 831189/EEC of 28 March 1983 laying down & procedure for the provisions of information in the field of technical stan- dards and regulations (OJ No L 109, 26.4.1983. p.8), as amended by:

1 85 I: Act concerning the Conditions of Accession and the Adjust- ments to the Treaties Accession to the European Communities of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic (OJ No L 302, 15.11.1985, p.214) — 388 L 0182: Council Directive 88/182/EEC of 22 March 1988 (OJ No L 81, 26.3.1988, p.75) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptations:

(a) Article 1(7) is replaced by the following: "7. ”product", any industrially manufactured product and any agri- cultural product, ineluding fish products”. (b) The following shall be added to the end of the first subparagraph of Article 8(1): ”A full text of the draft technical regulation notified shall be made available in the original language as well as in a full translation into one of the official languages of the European Community". (c) The following shall be added to the second subparagraph of Article 8(1): uThe Community, on the one side, and the EFTA Surveillance Aut- hority or the EFTA States through the EFTA Surveillance Autho- rity, on the other side, may ask for further information on a draft technical regulation notificd”. (d) The following shall be added to Article 8(2): "The comments of the EFTA States shall be forwarded by the EFTA Surveillance Authority to the EC Commission in the form of a single coordinated communication and the comments of the Community shall be forwarded by the Commission to the EFTA Surveillance Authority. The Contracting Parties shall, when a six-month stands- till is invoked according to the rules of their respective internal sy— stems, inform each other thereof in a similar manner”. (e) The first subparagraph of Article 8(4) shall be replaced by the follo- wing: "The information supplied under this Article shall be considered as confidential upon request”. (f) Article 9 shall be replaced by the following: "The competent authorities ofthe EC Member States and the EFTA States shall postpone the adoption of draft technical regulations no- tificd for three months from the date of receipt of the text of the draft regulation: 437

by the EC Commission in case of drafts notificd by Member States Prop. 1991/92:170

of the Community, Bilaga 15 by the EFTA Surveillance Authority for drafts notificd by the Annex ]] EFTA States.

However, this standstill period of three months shall not apply in those cases where, for urgent reasons relating to the protection of public health or safety, the protection of health and life of animal or plants, the competent authorities are obliged to prepare technical regulations in a very short space of time in order to enact and introduce them immediately without any con— sultations being possible. The reasons which warrant the urgency of the mea- sures taken shall be given. The justification for urgent measures shall be de- tailed and clearly explained with particular emphasis on the unpredictability and the seriousness of the danger confronting the concerned authorities as well as the absolute necessity for immediate action to remedy it".

(g) The following shall be added to list 1 of the Annex:

"ON (Austria)

Österreichisches Normungsinstitut Heinestrassc 38

A 1020 Wien

ÖVE (Austria)

Österreichischer Verband fiir Elektrotechnik Eschenbachgassc 9

A 1010 Wien

SFS (Finland)

Suomen Standardisoimisliitto SFS r.y. PL 205

SF — 00121 Helsinki

SESKO (Finland) Suomen Sähköteknillinen Standardisoimisyhdistys Sesko r.y. Särkiniementie 3 SF 00210 Helsinki

STRI (Iceland) Staölaräö slands Keldnaholti

IS 112 Reykjavik

SNV (Liechtenstein) Schweizerische Normen-Vereinigung Kirchenweg 4 Postfach

CH — 8032 Zijrich

NSF (Norway) Norges Standardiseringsforbund Pb 7020 Homansbyen

N 0306 Oslo 3

NEK (Norway) 438

Norsk Elektroteknisk Komitc Prop. 1991/92:170 Pb 280 Sk0yen Bilaga 15 N 0212 Oslo 2 Annex II

SIS (Sweden) Standardiseringskommissionen i Sverige Box 3295

S — 103 66 Stockholm

SEK (Sweden) Svenska Elektriska Kommissionen Box 1284

S 164 28 Kista

SNV (Switzerland) Schweizerische Normen-Vereinigung Kirchenweg 4 Postfach

CI—I 8032 Zarich

SEK (Switzerland) Sehweizerisehes Elektrotechnisches Komitee Postfach

CH — 8034 Ziirich".

(h) For the application of the Directive, the following communications by electronic means are considered necessary:

1) Notification slips. They may be communicated before or toget- her with the transmission of the full text. 2) Acknowledgement of receipt of draft text, containing inter alia, the relevant expiry date of the standstill determined according to the rules of each system.

3) Messages requesting supplementary information. 4) Answers to request for supplementary information. 5) Comments. 6) Requests for ad hoc meetings. 7) Answers to requests for ad hoc meetings. 8) Requests for final texts.

9) Information that a six-month standstill has been called.

The following communications may, for the time being, be transmitted by normal mail:

10) The full text of the draft notified. 11.) Basic legal texts or regulatory provisions. 12) The final text.

(i)Administrative arrangements concerning the communications shall bejointly agreed by the Contracting Parties.

2. 389 D 0045: Council Decision 89/45/EEC of 21 December 1988 on a Com-

munity system for the rapid exchange of information on dangers arising from the use of consumer products (OJ No L 17, 21 .1.1989, p.51), as amended by: 439

— 390 D 0352: Council Decision 90/352/EEC of 29 June 1990 (OJ No L 173, 6.7.1990, p. 49) The provisions of the Decision shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation:

The entity designated by the EFTA States shall immediately communicate to the EC Commission the information it sends to the EFTA States or their competent authorities. The EC Commission shall immediately communicate to the entity designated by the EFTA States the information it sends to the EC Member States or their competent authorities

3. 390 D 0683: Council Decision 90/683/EEC of 13 December 1990 concer— ning the modules for the various phases of the conformity assessment proce— dures which are intended to be used in the technical harmonization directives (OJ No L 380, 21.12.1990, p.13)

ACTS OF WHICH THE CONTRACTIN G PARTIES SHALL TAKE NOTE

The Contracting Parties take note of the content of the following acts:

4. C/136/85/p.2: Conclusions on Standardization, approved by the Council on 16July1984 (OJ No C 136, 4.6.1985, p.2)

5. 385 Y 0604(01):Council Resolution 85/C 136/01 of 7 May 1985 on a new approach to technical harmonization and standards (OJ No C 136, 4.6.1985,

N)

6. 386 Y 1001(01): Commission communication concerning the non-respect of certain provisions of Council Directive 83/189/EEC of 28 March laying down a procedure for the provision of information in the field of technical standards and regulations (OJ No C 245, 1.10.1986, p.4)

7. C/67/89/p.3: Commission Communication concerning the publication in the Official Journal of the European Communities of the titles of draft tech- nical regulations notificd by the Member States pursuant to Council Direc- tive 83/189/EEC, as amended by Council Directive 88/182/EEC (OJ No C 67, 17.3.1989, p.3) '

8. 390 Y 0116(01): Council Resolution of 21 December 1989 on a global ap- proach to conformity assessment (OJ No C 10, 16.1.90, p.1)

9. 590 DC 0456:Commission Green Paper on the development of European Standardization: action for faster technological integration in Europe (OJ No C 20, 28.1.1991, p.1)

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex Il

XX. FREE MOVEMENT OF GOODS — GENERAL

ACTS OF WHICH THE CONTRACTING PARTIES SHALL TAKE NOTE

The Contracting Parties take note of the content of the following acts:

1.380 Y 1003(01): Communication from the Commission concerning the consequences of the judgment given by the Court of Justice of the European Communities on 20 February 1979 in Case 120/78 (”Cassis de Dijon”) (OJ No C 256, 3.10.80, p.2)

2. 585 PC 0310: Commission Communication on the completion of the Inter— nal Market COM (85) 310 Final ("White Paper”)

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex II

XXI. CONSTRUCTION PRODUCTS ACTS REFERREI) TO

1. 389 L 0106: Council Directive 89/106/EEC of 21 Decemeber 1988 on the approximation of laws, regulations and administrative provisions of the Member States relating to construction products (OJ No L 40, 11.2.1989, p. 12)

As regards the participation of the EFTA States in the work of the Euro- pean Organization of Technical Approval mentioned in Annex II to the Di- rective, Article 100 of the Agreement shall apply.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex 11

XXII. PERSONAL PROTECTIVE Prop. 1991/92:170 EQUIPMENT Bilaga 15

Annex II ACTS REF ERRED TO

]. 389 L 0686: Council Directive 89/686/EEC of 21 December 1989 on the approximation of the laws of the Member States relating to personal protec- tive equipment (OJ No L 399, 30.12.1989, p. 18)

XXIII TOYS ACTS REFERRED TO

1. 388 L 0378: Council Directive 88/378/EEC of 3 May 1988 on the approxi- mation of the laws of the Member States concerning the safety of toys (OJ No L 187, 16.7.1988, p.1)

Norway shall comply with the provisions of the Directive by 1 January 1995.

Provisions concerning classification and labelling as well as restrictions on the marketing and use of dangerous substances and preparations in this Ag- reement shall apply also to provisions in Annex II, part II, point 3 of the Directive.

- Prop. 1991/92:170

Bilaga 15 Annex II

XXIV. MACHINERY Prop. 1991/92:170 ACTS REFERRED TO Bllaga 15 Annex II

1. 389 L 0392: Council Directive 89/392/EEC of 14 June 1989 on the approxi- mation of the laws of the Member States relating to machinery (OJ No L 183, 29.6.1989, p.9), as corrected by OJ L 296, 14.10.1989, p.40, as amended

by: — 391 L 0368: Council Directive 91/368/EEC of 20 June 1991 (OJ No L 198, 22.7.1991, p.16)

Sweden shall comply with the provisions of the Directive by 1 January 1994.

XXV. TOBACCO Prop. 1991/92:170 ACTS REFERRED TO Bllaga 15 Annex II

1.389 L 0622: Council Directive 89/622/EEC of 13 November 1989 on the approximation of the laws, regulations and administrative provisions of the Member States concerning the labelling of tobaeco products (OJ No L 359,

8.12.1989, p.1)

2. 390 L 0239: Council Directive 90/239/EEC of 17 May 1990 on the approxi- mation of the laws, regulations and administrative provisions of the Member States concerning the maximum tat yield of eigarettes (OJ No L 137,

30.5.1990, p.36)

XXVI . ENERGY Prop. 1991/92:170 ACTS REFERRED TO Bllaga 15 Annex II

1. 385 L 0536: Council Directive 85/536/EEC of 5 December 1985 on erude- oil savings through the use of substitute fuel components in petrol (OJ No L 334, 12.12.1985, p.20)1

1 Listed here for information purposes only; for application see Annex IV on Energy. 447

XXVII SPIRIT DRINKS

Contracting Parties shall authorise imports and marketing of spirit drinks which are in conformity with the Community lcgislation as listed in this Chapter. For all other purposes, EFTA States may continue to apply their national legislation.

ACTS REF ERRED TO:

1. 389 R 1576: Council Regulation (EEC) NO 1576/89 of 29 May 1989 laying down general rules on the definition, description and presentation of spirit drinks (OJ NoL 160, 12.6.1989, p.1), as corrected by OJ No. L 223, 2.8.1989, p.27.

The provisions of the Regulation shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptations:

(a) The provisions of this Regulation shall not prejudice the right of the EFTA States to prohibit on a non-discriminatory basis the placing on their national market of spirit drinks for direct human consumption which exceed alcoholic strength of 60%. (b) In Article 1(2), the corresponding headings in the Harmonized sy- stem to CN codes 2203 00, 2204, 2205, 2206 and 2207 are 2203, 2204, 2205, 220600 and 2207. (c) As regards the definition of fruit spirit drinks in Article 1(4)(1): for Austria, alcohol of agricultural origin may be added at any phase of the manufacturing process, provided that the minimum proportion of 33% of the alcohol contained in the final product is derived from the name-giving fruit. (d) As regards Article 1(4)(q): Finland, Iceland, Norway and Sweden may prohibit the marketing of vodka produced from raw materials other than cereals or potatoes. (e) In application of Article 6(1) the following terms may complete the sales description: The words "Suomalainen punssi/Finsk Punsch/Finnish punch” and "Svensk Punsch/Swedish punch” can be used for a spirit drink from sugar cane distillate as raw material. It may be mixed with alcohol of agricultural origin, and sweetening. It may be flavoured with wine or juice or natural aroma from citrus- or other fruits or berries.

The word **Spritglögg” can be used for a spirit drink produced by flavouring ethyl alcohol of agricultural origin with natural extracts of cloves, or any other plant which contains the same principal aromatic constituent, using one of the following processes: maceration and/or distillation; redistillation of the alcohol in the presence of the buds or other parts of the plants specified above; — addition of natural distilled extracts of clove plants;

a combination of these three methods.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex II

Other natural plant extracts or aromatic seed may also be used, Prop. 1991/922170 but the cloves taste must remain predominant. Bilaga 15 The word "Jägertee" can be used for a liquor normally diluted be- Annex II fore consumption in hot water or tea, originating in Austria. This liquor is prepared on the basis of ethyl alcohol of agricultural ori- gin, essence of certain spirit drinks or tea to which several natural aromatizing substances have been added. The alcohol strength is at least 22.5% vol. The sugar content is at least 100 g per litre ex- pressed as invert sugar. This liquor may also be designated as **Jagertee” or **Jagatee”. (f) In Article 3(2) "Regulation” shall read "EEA Agreement”. (g) Articles 7(6), 7(7), 10(2), 11 and 12 shall not apply. (h) Annex II shall be completed as follows:

6. Grape marc spirit Balzner Marc Baselbieter Marc Benderer Marc Eschner Marc — Grappa del Ticino/Grappa Ticinese — Grappa della Val Calanca Grappa della Val Bregaglia — Grappa della Val Mesolcina Grappa della Valle di Poschiavo Marc d'Auvernier — Marc de Dole du Valais Schaaner Marc — Triesner Marc — Vaduzer Marc

7. Fruit spirit — Aargauer Bure Kirsch —- Abricotine du Valais/Walliser Aprikosenwasser Baselbieterkirsch - Baselbieter Zwetschgenwasser — Bernbieter Birnenbrand — Bernbieter Kitsch — Bernbieter Mirabellen — Bernbieter Zwetschgenwasser Bérudges de Cornaux — Emmentaler Kirsch — Freiämtcr Theilersbirnenbranntwein Freiämtcr Zwetschgenwasser -— Fricktaler Kirsch

Kirsch de la Béroche 449

29 Riksdagen 199II'92. Isa/nl. Nr170. Bil. 15

Luzerner Birnenträsch Prop. 1991/92:17() — Luzerner Kirsch Bilaga 15 Luzerner Theilersbirnenbranntwein Annex II — Luzerner Zwetschgenwasser Mirabelle du Valais

— Rigi Kirsch Seeländer Ptiiimliwasser

— Urschwyzerkirsch Wachauer Marillenbrand

William du Valais/Walliscr Williams

— Zuger Kirsch

14. Liqueur Bernbieter Griottes Liqueur — Bernbieter Kirschen Liqueur — Genépi du Valais Grossglockner Alpenbitter Mariazeller Magenlikör — Mariazeller Jagasaftl — Puchheimer Bitter Puchheimer Schlossgeist Steinfelder Magenbitter Wachauer Marillenlikör

15. Spirit drinks — Bernbieter Cherry Brandy Liqueur Bernbieter Kräuterbitter Eau-de-vie d'herbes du Jura Gotthard Kräuterbranntwein — Luzerner Chriiter (Kräuterbranntwein) — Suomalainen punssi/Finsk Punsch/Finnish punch Svensk Punsch/Swedish punch — Vieille lie du Mandement Walliser Chriiter (Kräuterbranntwein) The geographical indications mentioned under point 15 concern products which are not defined in the Regulation. Therefore they must be completed with the sales description "spirit drink”. The EFTA States producing these spirit drinks shall inform the other Contracting Parties of the national definitions of these products. 450

16. Vodka Prop. 1991/92:170 — slenskt Vodka/Icelandic Vodka Bilaga 15 — Norsk Vodka/Norwegian Vodka Annex II Suomalainen Vodka/Finsk Vodka/Vodka of Finland — Svensk Vodka/Swedish Vodka

2. 390 R 1014: Commission Regulation (EEC) N01014/90 of 24 April 1990 laying down detailed implementing rules on the definition, description and presentation of spirit drinks (OJ No L 105, 25.4.1990, p.9), as amended by:

391 R 1180: Commission Regulation (EEC) No 1180/91 of 6 May 1991 (OJ No L 115, 8.5.1991, p. 5) 391 R 1781: Commission Regulation (EEC) N01781/91 of 19 June 1991 (OJ No L 160, 25.6.1991, p.6) The provisions of the Regulation shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation: For the application of Articles 2 and 6 Finland, Iceland, Norway and SWe- den may apply a maximum methyl alcohol content of 1200 g per hectolitre of alcohol at 100 % volume.

3. 391 R 1601: Council Regulation (EEC) No 1601/91 of 10 June 1991 laying down general rules on the definition, description and presentation of aroma- tized wines, aromatized wine—based drinks and aromatized wine-product cocktails (OJ No L 149, 14.6.1991, p.1)

The provisions of the Regulation shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptations:

(a) Article 2(2) shall be completed as follows: (d) Starkvinsglögg: Aromatized wine which has been prepared from wine as referred to in paragraph 1(a), the characteristic taste of which is obtained by the use of cloves which must always be used together with other spices; this drink may be swcetened according to Article 3(a). (b) In the heading and text of Article 2(3)(f), "or vinglögg” shall be in- serted after "Gliihwein". (c) Articles 8(7), 8(8), 9(2), 10 and 11 shall not apply.

ANNEX III Prop. 1991/92:170 PRODUCT LIABILI [ Y Bilaga 15 . . _ Annex III List provrded for in Article 23 (c)

INTRODUCTION

When the acts referred to in this Annex contain notions or refer to procedu— res which are specific to the Community legal order, such as

preambles; the addressees of the Community acts; references to territories or languages of the EC; references to rights and obligations of EC Member States, their public entities, undertakings or individuals in relation to each other; and references to information and notification procedures; Protocol 1 en horizontal adaptations shall apply, unless otherwise provi- ded for in this Annex.

ACT REFERRED TO

385 L 0374: Council Directive 85/374/EEC of 25 July 1985 on the approxima- tion of the laws, regulations and administrative provisions of the Member States concerning liability for defective products (OJ No L 210, 7.8.1985, p. 29) _ The provisions of the Directive shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptations:

(a) As regards the liability of the importer as foreseen in Article 3(2), the following shall apply: (i) Without prejudice to the liability of the producer any person who imports into the EEA a product for sale, hire, leasing or any form of distribution in the course of his business shall be responsible as a producer.

(ii) The same applies as concerns imports from an EFTA State into the Community or from the Community into an EFTA State or from an EFI'A State into another EFTA State. From the date of entry into force for any EC Member State or EFTA State of the Lugano Convention on jurisdiction and the enforcement of judgments in civil and commercial matters of 16 September 1988, the first sentence of this subparagraph shall no longer apply between those States which have ratified the Convention to the extent a national judgement in favour of the injured person is, by the fact of those ratifications, en- forceable against the producer or the importer within the meaning of subparagraph (i). (iii) Switzerland and Liechtenstein may waive importeris liability between themselves.

(b) As regards Article 14 the following shall apply: 452

The Directive shall not apply to injury or damage arising from nuclear acci- Prop. 1991/92:170 dents and covered by an international convention ratified by EFTA States Bilaga 15 and EC Member States. Annex III For Switzerland and Liechtenstein in addition the Directive shall not apply if their national law provides equivalent protection to that afforded by inter- national conventions within the meaning mentioned above.

AN NEX IV ENERGY

List provided for in Article 24 INTRODUCTION

When the acts referred to in this Annex contain notions or refer to procedu- res whieh are specific to the Community legal order, such as

-— preambles; — the addressees of the Community acts; —- references to territories or languages of the EC; references to rights and obligations of EC Member States, their public entities, undertakings or individuals in relation to each other; and -— references to information and notification procedures; Protocol 1 on horizontal adaptations shall apply, unless otherwise provi- ded for in this Annex.

ACTS REF ERRED TO

1. 372 R 1056: Council Regulation (EEC) No 1056/72 of 18 May 1972 on notifying the Commission of investment projects of interest to the Commu- nity in the petroleum, natural gas and electricity sectors (OJ No L 120, 25.5.1972, p. 7), as amended by:

— 376 R 1215: Council Regulation (EEC) N01215/76 of 4 May 1976 amending Council Regulation (EEC) No 72/1056 (OJ No L 140, 28.5.1976, p. 1)

2. 375 L 0405: Council Directive 75/405/EEC of 14 April 1975 concerning the restriction of the use of petroleum products in power stations (OJ No L 178, 9.7.1975, p. 26)

3. 376 L 0491: Council Directive 76/491/EEC of 4 May 1976 regarding a Community procedure for information and consultation on the prices of crude oil and petroleum products in the Community (OJ No L 140, 28.5.1976, p. 4)

4. 378 L 0170: Council Directive 78/170/EEC of 13 February 1978 on the performance of heat generators for space heating and the production of hot water in new or existing non-industrial buildings and on the insulation of heat and domestic hot-water distribution in new non-industrial buildings (OJ No L 052, 23.2.1978, p. 32), as amended by:

- 382 L 0885: Council Directive 82/885/EEC of 10 December 1982 (OJ No L378, 31.12.1982, p. 19)

5. 379 R 1893: Council Regulation (EEC) 79/1893 of 28 August 1979 intro- ducing registration for crude oil and/or petroleum product imports in the Community (OJ No L 220, 30.8.1979, p. 1), as amended by:

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex IV

— 388 R 4152: Council Regulation (EEC) No 88/4152 of 21 December Prop. 1991/92:170 1988 (OJ No L 367, 31.12.1988, p. 7) Bilaga 15

6. 385 L 0536: Council Directive 85/536/EEC of 5 December 1985 on crude- Annex IV oil savings through the use of substitute fuel components in petrol (OJ No L 334, 12.12.1985, p. 20), as amended by:

387 L 0441: Commission Directive 87/441/EEC of 29 July 1987 on crude-oil savings through the use of substitute fuel components in petrol (OJ No L 238, 21.8.1987, p. 40)

7. 390 L 0377: Council Directive 90/377/EEC of 29 June 1990 concerning a Community procedure to improve the transparency of gas and electricity pri- ces charged to industrial end—users (OJ No L 185, 17.7.1990, p. 16)'

8. 390 L 0547: Council Directive 90/547/EEC of 29 October 1990 on the transit of electricity through transmission grids (OJ No L 313, 13.11.1990, p. 30)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptations:

(a) In Article 3(4),

(i) each of the entities concerned may request that, with regard to intra-Community trade, the conditions of transit be subject to conciliation by a body set up and chaired by the Commis— sion and on which the entities responsible for transmission grids in the Community are represented; (ii) each of the entities concerned may request that, with regard to intra—EFTA trade, the conditions of transit be subject to conciliation by a body set up and chaired by the EFTA Sur- veillance Authority and on which the entities responsible for transmission grids in the EFTA countries are represented; (iii) each of the entites concerned may request that, with regard to trade between the Community and an EFTA State, the conditions of transit be subject to a conciliation procedure to be decided by the EEA Joint Committee.

(b) Appendix 1 contains the list of entities and grids relevant for the ap- plication of this Directive in respect of EFTA States.

9. 391 L 0296: Council Directive 91/296/EEC of 31 May 1991 on the transit of natural gas through grids (OJ No L 147, 12.6.1991, p. 37)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptations:

(a) in Article 3(4)

(i) each of the entities concerned may request that, with regard to intra-Community trade, the conditions of transit be subject to conciliation by a body set up and chaired by the Commis-

' Listed here for information purposes only: for application see Annex XXI on statis- 455 tics.

sion and on which the entities responsible for transmission Prop. 1991/92:170 grids in the Community are represented; Bilaga 15 (ii) each of the entities concerned may request that, with regard Annex IV to intra-EFTA trade, the conditions of transit be subject to conciliation by a body set up and chaired by the EFTA Sur- veillance Authority and on which the entities responsible for transmission grids in the EFTA countries are represented; (iii) each of the entities concerned may request that, with regard to trade between the Community and an EFTA State, the conditions of transit be subject to a conciliation procedure to be decided by the EEA Joint Committee.

(b) Appendix 2 contains the list of entities and grids relevant for the ap- plication of this Directive in respect of EFTA States.

APPENDIX 1 Prop. 1991/921170 List of entities and grids covered by Council Directive 90/547/EEC of 29 Oc- gnaga lli] tober 1990 on the transit of electricity through transmission grids. nnex EFTA State Entity Grid Austria Österreichische High voltage Elektrizitätswirtschaft AG transmission grid Finland Imatran Voima Oy High voltage transmission grid Teollisuuden Voimansiirto Oy High voltage transmission grid Iceland Landsvirkjun High voltage transmission grid Liechtenstein Liechtensteinische Kraftwerke Interconnection grid Norway Statnett SF High voltage

transmission grid

Sweden Statens Vattenfallsverk High voltage transmission grid

Switzerland Aare-Tessin Aktiengesellschaft fiir Elektrizität Bernische Kraftwerke AG L'Energie Ouest-Suisse SA Interconnection grids Elektrizitätsgesellschaft Laufenburg Nordostschweizerische Kraftwerke AG

APPENDIX 2

List of entities and high pressure gas transmission grids covered by Council Directive 91/296/EEC of 31 May 1990 on the transit of natural gas through

grids.

EFTA State Entity Grid Austria ÖMV Aktiengesellschaft High pressure gas grid Finland Neste Oy High pressure gas grid Liechtenstein Liechtensteinische Gasversorgung High pressure gas grid Sweden Swedegas AB High pressure gas grid Sydgas AB High pressure gas grid Switzerland Swissgas AG Transit grid Transitgas AG Transit grid

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex IV

ANNEX V Prop. 1991/92:170 FREE MOVEMENT OF WORKERS Bilaga 15 Annex V List provided for in Article 28 INTRODUCTION

When the acts referred to in this Annex contain notions or refer to procedu- res which are specific to the Community legal order, such as

preambles; the addressees of the Community acts; — references to territories or languages of the EC; — references to rights and obligations of EC Member States, their public entities, undertakings or individuals in relation to each other; and — references to information and notification procedures; Protocol 1 on horizontal adaptations shall apply, unless otherwise provi- ded for in this Annex.

SECTORAL ADAPTATIONS

For the purposes of this Annex and notwithstanding the provisions of Proto- col 1, the term "Member State(s)” contained in the acts referred to shall be understood to include, in addition to its meaning in the relevant EC acts, Austria, Finland, Iceland, Liechtenstein, Norway, Sweden and Switzerland.

ACTS REFERRED TO

1. 364 L 0221: Council Directive 64/221/EEC of 25 February 1964 on the co- ordination of special measures concerning the movement and residence of foreign nationals which are justified on grounds of public policy, public secu- rity or public health (OJ No 56,4.4.1964, p.850/64)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation:

Article 4(3) shall not apply.

2. 368 R 1612: Council Regulation (EEC) No 1612/68 of 15 October 1968 on freedom of movement for workers within the Community (OJ No L257, 19.10.1968,p.2), as amended by:

- 376 R 0312: Council Regulation (EEC) No 312/76 of 9 February 1976 (OJ No L39, 14.2.1976, p.2)

The provisions of the Regulation shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptations:

(a) In Article 15(2), the phrase "within eighteen months following thc entry into force of this Regulation” shall not apply.

(b) Article 40 shall not a l . pp y 459

(c) Article 41 shall not apply. Prop. 1991/92:170 (d) Article 42(1) shall not apply. Bilaga 15 (e) In Article 42(2), the reference to Article 51 of the EEC Treaty shall Annex V be replaced by reference to Article 29 of this Agreement. (f) Article 48 shall not apply.

3. 368 L 0360: Council Directive 68/360/EEC of 15 October 1968 on the abo- lition of restrictions on movement and residence within the Community for workers of Member States and their families (OJ No L257, 19.10.1968, p.13)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptations:

(a) In Article 4(2), the words ”Residence Permit for a national of a Member State of the EEC” shall be replaced by uResidence Per- mit”.

(b) In Article 4(3), the words "Residence Permit for a national of a Member State of the EEC” shall be replaced by "Residence Per- mit”. (c) Article 11 shall not apply. (d) Article 13 shall not apply. (e) In the Annex:

(i) the first paragraph of the statement shall be replaced by the following: "This permit is issued pursuant to Regulation (EEC) No 1612/68 of 15 October 1968 and to the measures taken in implementation of Directive 68/360/EEC as integrated into the EEA Agreement.”; (ii) the footnote shall be replaced by the following: "Austrian, Belgian, British, Danish, German, Greek, Icelan- dic, Irish, Finnish, French, Italian, Liechtenstein, Luxem- bourg, Netherlands, Norwegian, Portuguese, Spanish, Swe- dish, Swiss, according to the country issuing the permit.”.

4. 370 R 1251: Commission Regulation (EEC) No 1251/70 of 29 June 1970 on the right of workers to remain in the territory of a Member State after having been employed in that State (OJ No L 142, 30.6.1970, p.24)

The provisions of the Regulation shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation:

Article 9 shall not apply.

5. 372 L 0194: Council Directive 72/194/EEC of 18 May 1972 extending to workers exercising the right to remain in the territory of a Member State after having been employed in that State the scope of Directive 64/221/EEC (OJ No L 121, 26.5.1972, p.32)

6. 377 L 0486: Council Directive 77/486/EEC of 25 July 1977 on the educa- tion of the children of migrant workers (OJ No L 199, 6.8.1977, p.32)

ANNEX VI Prop. 1991/92:170 SOCIAL SECURITY Bilaga 15 Annex VI List provided for in Article 29 INTRODUCTION

When the acts referred to in this Annex contain notions or refer to procedu- res which are specific to the Community legal order, such as

preambles; — the addressees of the Community acts; references to territories or languages of the EC;references to rights and obligations of EC Member States, their public entities, undertakings or individuals in relation to each other; and — references to information and notification procedures;

Protocol 1 on horizontal adaptations shall apply, unless otherwise provi- ded for in this Annex.

SECTORAL ADAPTATIONS

I. For the purposes of this Annex and notwithstanding the provisions of Protocol 1, the term "Member State(s)” contained in the acts re- ferred to shall be understood to include, in addition to its meaning in the relevant EC acts, Austria, Finland, Iceland, Liechtenstein,- Norway, Sweden and Switzerland.

11. In applying the provisions of the acts referred to in this Annex for the purposes of the present Agreement, the rights and duties confer- red upon the Administrative Commission on Social Security for Mi— grant Workers attached to the EC Commission and the rights and duties conferred upon the Audit Board attached to the said Admi- nistrative Commission shall be assumed, according to the provisions of Part VII of the Agreement, by the EEA Joint Committee.

ACTS REFFERED TO

1. Council Regulation (EEC) No 1408/71 of 14 June 1971 on the application of social security schemes to employed persons, to self-employed persons and to members of their families moving within the Community,

as updated by:

383 R 2001: Council Regulation (EEC) No 2001/83 of 2 June 1983 (OJ No L 230, 22.8.1983, p.6)

and subsequently amended by:

— 385 R 1660: Council Regulation (EEC) No 1660/85 of 13 June 1985 (OJ No L 160, 20.6.1985, p.1)

— 385 R 1661: Council Regulation (EEC) No 1661/85 of 13 June 1985 461

(OJ No L 160, 20.6.1985, p.7) Prop. 1991/92:170 Bilaga 15

— 1 85 I: Act concerning the Conditions of Accession and the Adjust- Annex VI

ments to the Treaties Ö Accession to the European Communities of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic (OJ No L 302, 15.11.1985, p.170)

— 386 R 3811: Council Regulation (EEC) No 3811/86 of 11 December 1986 (OJ No L 355, 16.12.1986, p.5)

— 389 R 1305: Council Regulation (EEC) No 1305/89 of 11 May 1989 (OJ No L 131, 13.5.1989, p.1)

— 389 R 2332: Council Regulation (EEC) No 2332/89 of 18 July 1989 (OJ No L 224, 2.8.1989, p.1)

— 389 R 3427: Council Regulation (EEC) No 3427/89 of 30 October 1989 (OJ No L 331,16.11.1989, p.1)

391 R 2195: Council Regulation (EEC) No 2195/91 of 25 June 1991 (OJ No L 206, 29.7.1991, p.2)

The provisions of the Regulation shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptations:

(a) The third subparagraph of Article 1(j) shall not apply. (b) Article 10(1), subparagraph 1, of the Regulation shall not apply to the Swiss federal law on supplementary benefits to the old age, sur- vivors' and invalidity insurance until 1 January 1996. (c) In Article 88, the words "Article 106 of the Treaty” shall be replaced by the words "Article 41 of the EEA Agreement”. (d) Article 94(9) shall not apply.(e) Article 96 shall not apply. (f) Article 100 shall not apply. (g) The following shall be added to Annex 1(1):

"M. AUSTRIA Does not apply.

N. FINLAND Any person who is an employed or self-employed person wit- hin the meaning of the lcgislation on the Employment Pen- sions Scheme shall be considered respectively as employed or self-employed within the meaning of Article 1(a)(ii) of the Regulation.

O. ICELAND Any person who is an employed or self-employed person wit- hin the meaning of the provisions relating to the occupational injun'es insurance in the Social Security Act shall be conside- red respectively as employed or self-employed within the meaning of Article 1(a)(ii) of the Regulation.

P. LIECHTENSTEIN Does not apply. 462

Q. NORWAY Prop. 1991/922170 Any person who is an employed or self—employed person wit- Bilaga 15 hin the meaning of the National Insurance Act shall be consi- Annex VI dered respectively as employed or self-employed within the meaning of Article 1(a)(ii) of the Regulation.

R. SWEDEN Any person who is an employed or self—employed person wit- hin the meaning of the legislation on work injury insurance shall be considered respectively as employed or self-em- ployed within the meaning of Article 1(a)(ii) of the Regula- tion.

S. SWITZERLAND Does not apply."

(h) The following shall be added to Annex I(II):

"M. AUSTRIA Does not apply.

N. FINLAND For the purpose of determining entitlement to benefits in kind pursuant to the provisions of Chapter 1 of Title 111 of the Re- gulation, "member of the family” means a spouse or & child as defined by the Sickness Insurance Act.

0. ICELAND For the purpose of determining entitlement to benefits in kind pursuant to the provisions of Chapter 1 of Title 111 of the Re- gulation, "member of the family” means a spouse or a child under the age of 25.

P. LIECHTENSTEIN For the purpose of determining entitlement to benefits in kind pursuant to the provisions of Chapter 1 of Title 111 of the Re- gulation, "member of the family” means a spouse or a depen— dent child under the age of 25.

O. NORWAY For the purpose of determining entitlement to benefits in kind pursuant to the provisions of Chapter 1 ofTitle III of the Re- gulation, "member of the family” means a spouse or a child under the age of 25.

R. SWEDEN For the purpose of determining entitlement to benefits in kind pursuant to the provisions of Chapter 1 of Title III of the Re- gulation "member of the family” means a spouse or a child under the age of 18.

S. SWITZERLAND *"Member of the family” means member of the family as defi- 463

ned in the lcgislation of the competent State. However, for the purpose of determining entitlement to benefits in kind pursuant to Articles 22(1)(a) and 31 of the Regulation, "member of the family” means a spouse or a dependent child under the age of 25."

(i) The following shall be added to Annex II(I): "M. AUSTRIA

6)

N.

Does not apply.

FINLAND Does not apply.

ICELAN D Does not apply.

LIECHTENSTEIN Does not apply.

NORWAY Does not apply.

SWEDEN Does not apply.

SWITZERLAND Does not apply."

The following shall be added to Annex II(II):

"M.

N.

AUSTRIA The general part of the childbirth allowance.

FINLAND The maternity package or the maternity lump-sum grant pur- suant to the Maternity Grant Act.

ICELAND None .

LIECHTENSTEIN None.

N ORWAY Lump-sum grants payable on childbirth pursuant to the Na- tional Insurance Act.

SWEDEN None.

SWITZERLAND Childbirth allowances pursuant to the relevant cantonal legis- lations on family benefits (Fribourg, Geneve, Jura, Luzern, Neuchätel, Schaffhausen, Schwyz, Solothurn, Uri, Valais, Vaud)."

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex VI

(k) The following shall be added to Annex III(A): Prop. 1991/922170 Bilaga 15 Annex VI

"67. AUSTRIA BELGIUM (a) Article 4 of the Convention on social security of 4 April 1977 as regards persons residing in a third State. (b) Point 111 of the Final Protocol to the said Convention as regards persons residing in a third State.

68. AUSTRIA — DENMARK (a) Article 4 of the Convention on social security of 16 June 1987 as regards persons residing in a third State. (b) Point I of the Final Protocol to the said Convention as regards persons residing in a third State.

69. AUSTRIA — GERMANY

(a) Article 41 of the Convention on social security of 22 De- cember 1966 as amended by the Complementary Con- ventions No 1 of 10 April 1969, No 2 of 29 March 1974 and No 3 of 29 August 1980. (b) Paragraphs 3(c), 3(d), 17, 20(a) and 21 of the Final Proto- col to the said Convention. (c) Article 3 of the said Convention as regards persons resi- ding in a third State. (d) Paragraph 3(g) of the Final Protocol to the said Conven- tion as regards persons residing in a third State. (e) Article 4(1) of the Convention as regards the German le- gislation, under which accidents (and occupational disea- ses) oceuring outside the territory of the Federal Repu- blic of Germany, and periods completed outside that ter- ritory, do not give rise to payment of benefits, or only give rise to payment of benefits under certain conditions, when those entitled to them reside outside the territory of the Federal Republic of Germany, in cases in which: (i) the benefit at the date of entry into force of the Agree- ment is already granted or could be granted; (ii) the person concerned has taken up ordinary residence in Austria before the entry into force of the Agreement and the granting of pensions from pension and accidcnt insu- rance started within one year of the entry into force of the Agreement. (f) Paragraph 19(b) of the Final Protocol to the said Conven- tion. In applying Number 3 (c) of this provision the amount taken into account by the competent institution shall not exceed the amount, which is due in respect of the corresponding periods to be remunerated by this institu- tion.

(g) Article 2 of the Complementary Convention No 1 of 10 April 1969 to the said Convention. (h) Articles 1(5) and 8 of the Convention on unemployment

insurance of 19 July 1978. 465

30 Riksdagen 199/1'93. [saml. er70. Bil. 15

70.

71.

72.

73.

74.

75.

76.

77.

78.

(i) Paragraph 10 of the Final Protocol to the said Convention.

AUSTRIA SPAIN

(a) Article 4 of the Convention on social security of 6 No- vember 1981 as regards persons residing in a third State. (b) Point II of the Final Protocol to the said Convention as regards persons residing in a third State.

AUSTRIA FRANCE None.

AUSTRIA GREECE

(a) Article 4 of the Convention on social security of 14 De- cember 1979 as amended by the Complementary Con- vention of 21 May 1986 as regards persons residing in a third State.

(b) Point 11 of the Final Protocol to the said Convention as regards persons residing in a third State.

AUSTRIA IRELAND

Article 4 of the Convention on social security of 30 September 1988 as regards persons residing in a third State.

AUSTRIA ITALY

(a) Articles 5(3) and 9(2) of the Convention on social secu- rity of 21 January 1981. (b) Article 4 of the said Convention as regards persons resi- ding in a third State. (c) Paragraph 2 of the Final Protocol to the said Convention as regards persons residing in a third State.

AUSTRIA LUXEMBOURG

(a) Article 5(2) of the Convention on social security of 21 De- cember 1971 as amended by the Complementary Con- ventions No 1 of 16 May 1973 and No 2 of9 October 1978. (b) Article 3(2) of the said Convention as regards persons re- siding in a third State. (c) Point III of the Final Protocol to the said Convention as regards persons residing in a third State.

AUSTRIA NETHERLANDS

(a) Article 3 of the Convention on social security of 7 March 1974 as amended by the Complementary Convention of 5 November 1980 as regards persons residing in a third State. (b) Point II of the Final Protocol to the said Convention as regards persons residing in a third State.

AUSTRIA PORTUGAL None.

AUSTRIA — UNITED KINGDOM

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex VI

79.

80.

81.

82.

83.

84.

85.

86.

(a) Article 3 of the Convention on social security of 22 July 1980 as amended by the Complementary Convention of 9 December 1985 as regards persons residing in a third State. (b) Protocol concerning benefits in kind to the said Conven- tion with the exception of Article 2(3) as regards persons who cannot claim treatment under Chapter 1 of Title III of the Regulation.

AUSTRIA FINLAND

(a) Article 4 of the Convention en social security of 11 De- cember 1985 as regards to persons residing in a third State. (b) Point II of the Final Protocol to the said Convention as regards persons residing in a third State.

AUSTRIA ICELAND No convention.

AUSTRIA — LIECHTENSTEIN

Article 4 of the Convention on social security of 26 September 1968 as amended by the Complementary Conventions No 1 of 16 May 1977 and No 2 of 22 October 1987 as regards the pay- ment of cash benefits to persons residing in a third State.

AUSTRIA NORWAY

(a) Article 5(2) of the Convention on social security of 27 August 1985. (b) Article 4 of the said Convention as regards persons resi- ding in a third State. (c) Point II of the Final Protocol to the said Convention as regards persons residing in a third State.

AUSTRIA — SWEDEN

(a) Articles 4 and 24(1) of the Convention on social security of 11 November 1975 as amended by the Complementary Convention of 21 October 1982 as regards persons resi- ding in a third State. (b) Point II of the Final Protocol to the said Convention as regards persons residing in a third State.

AUSTRIA — SWITZERLAND Article 4 of the Convention en social security of 15 November 1967 as amended by the Complementary Conventions No 1 of 17 May 1973, No 2 of 30 November 1977 and No 3 of 14 December 1987 as regards the payment of cash benefits to persons residing in a third State.

FINLAND BELGIUM No convention.

FINLAND DENMARK

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex VI

Article 14(4) of the Nordic Convention on social security of5 Prop. 1991/922170 March 1981. Bilaga 15 87. FINLAND — GERMANY A""cx VI (a) Article 4 of the Convention on social security of 23 April 1979.

(b) Point 9(a) of the Final Protocol to the said Convention.

88. FINLAND SPAIN Article 5(2) of the Convention on social security of 19 Decem- ber 1985.

89. FINLAND FRANCE No convention.

90. FINLAND -— GREECE

Articles 5(2) and 21 of the Convention on social security of 11 March 1988.

91. FINLAND IRELAND No convention.

92. FINLAND — ITALY No convention.

93. FINLAND LUXEMBOURG Articles 5(2) of the Convention on social security of 15 Sep- tember 1988.

94. FINLAND NETHERLANDS No convention.

95. FINLAND — PORTUGAL No convention.

96. FINLAND UNITED KINGDOM None.

97. FINLAND — ICELAND Article "14(4) of the Nordic Convention on social security of 5 March 1981.

98. FINLAND — LIECHTENSTEIN No convention.

99. FINLAND — NORWAY Article 14(4) of the Nordic Convention on social security of 5 March 1981.

100. FINLAND — SWEDEN Article 14(4) of the Nordic Convention on social security of 5 March 1981.

101. FINLAND — SWITZERLAND

Article 5(2) of the Convention on social security of 28 June 1985. 468

Prop. 1991/92:17() Bilaga 15 Annex VI

102. ICELAND BELGIUM No convention.

103. ICELAND — DENMARK Article 14(4) of the Nordic Convention on social security of 5 March 1981.

104. ICELAND — GERMANY No convention.

105. ICELAND — SPAIN No convention.

106. ICELAND — FRANCE No convention.

107. ICELAND — GREECE No convention.

108. ICELAND — IRELAND No convention.

109. ICELAND ITALY No convention.

110. ICELAND LUXEMBOURG No convention.

111. ICELAND NETHERLANDS No convention.

112. ICELAND - PORTUGAL No convention.

113. ICELAND UNITED KINGDOM None.

114. ICELAND — LIECHTENSTEIN No convention.

115. ICELAND NORWAY Article 14(4) of the Nordic Convention on social security of 5 March 1981.

116. ICELAND — SWEDEN Article 14(4) of the Nordic Convention on social security of 5 March 1981.

117. ICELAND — SWITZERLAND No convention.

118. LIECHTENSTEIN BELGIUM No convention.

119. LIECHTENSTEIN DENMARK No convention. 469

120.

121.

122.

123.

124.

125.

126.

127.

128.

129.

130.

131.

132.

133.

134.

135.

LIECHTENSTEIN GERMANY

Article 4(2) of the Convention on social security of 7 April 1977 as amended by the Complementary Convention No 1 of 11 August 1989 as regards the payment of cash benefits to per- sons residing in a third State.

LIECHTENSTEIN — SPAIN No convention.

LIECHTENSTEIN FRANCE No convention.

LIECHTENSTEIN — GREECE No convention.

LIECHTENSTEIN — IRELAND No convention.

LIECHTENSTEIN ITALY

Article 5 second sentence of the Convention on social security of 11 November 1976 as regards the payment of cash benefits to persons residing in a third State.

LIECHTENSTEIN LUXEMBOURG No convention.

LIECHTENSTEIN NETHERLANDS No convention.

LIECHTENSTEIN PORTUGAL No convention.

LIECHTENSTEIN — UNITED KINGDOM No convention.

LIECHTENSTEIN NORWAY No convention.

LIECHTENSTEIN — SWEDEN No convention.

LIECHTENSTEIN SWITZERLAND

Article 4 of the Convention on social security of 8 March 1989 as regards the payment of cash benefits to persons residing in a third State.

NORWAY BELGIUM No convention.

NORWAY DENMARK Article 14(4) of the Nordic Convention on Social Security of 5 March 1981.

NORWAY GERMANY No convention.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex VI

136. NORWAY -— SPAIN Prop. 1991/922170 No convention. Bilaga 15 137. NORWAY FRANCE Annex VI

None.

138. NORWAY GREECE Article 16(5) of the Convention on social security of 12 June 1980.

139. NORWAY — IRELAND No convention.

140. NORWAY — ITALY None.

141. NORWAY — LUXEMBOURG No convention.

142. NORWAY — NETHERLANDS Article 5(2) of the Convention on social security of 13 April 1989.

143. NORWAY — PORTUGAL Articles 6 of the Convention en social security of 5 June 1980.

144. NORWAY UNITED KINGDOM None.

145. NORWAY SWEDEN Article 14(4) of the Nordic Convention on Social Security of 5 March 1981.

146. NORWAY SWITZERLAND Article 6(2) of the Convention on social security of 21 Fe- bruary 1979.

147. SWEDEN BELGIUM No convention.

148. SWEDEN DENMARK Article 14(4) of the Nordic Convention on Social Security of 5 March 1981.

149. SWEDEN — GERMANY (a) Article 4(2) of the Convention on social security of 27 Fe- bruary 1976. (b) Point 8(a) of the Final Protocol to the said Convention.

150. SWEDEN SPAIN Articles 5(2) and 16 of the Convention on social security of 29 June 1987.

151. SWEDEN — FRANCE

None. 471

152. SWEDEN GREECE Prop. 1991/92:170 Article 5(2) and 23 of the Convention on social security of 5 Bilaga 15 May 1978 as amended by the Complementary Convention of Annex VI 14 September 1984.

153. SWEDEN IRELAND No convention.

154. SWEDEN ITALY Article 20 of the Convention on social security of 25 Septem- ber 1979.

155. SWEDEN LUXEMBOURG (a) Articles 4 and 29(1) of the Convention on social security of 21 February 1985 as regards persons residing in a third State. (b) Article 30 of the said Convention.

156. SWEDEN — NETI—IERLANDS Articles 4 and 24(3) of the Convention on social security of 2 July 1976 as regards persons residing in a third State.

157. SWEDEN PORTUGAL Article 6 of the Convention on social security of 25 October 1978.

158. SWEDEN UNITED KINGDOM Article 4(3) of the Convention on social security of 29 June 1987.

159. SWEDEN — SWITZERLAND Article 5(2) of the Convention on social security of 20 Octo- ber 1978.

160. SWITZERLAND — BELGIUM (a) Article 3(1) of the Convention on social security of 24 September 1975 as regards the payment of cash benefits to persons residing in a third State.

(b) Point 4 of the Final Protocol to the said Convention as regards the payment of cash benefits to persons residing in a third State.

161. SWITZERLAND — DENMARK None.

162. SWITZERLAND GERMANY Article 4(2) of the Convention en social security of 25 Fe- bruary 1964 as amended by the Complementary Conventions No 1 of 9 September 1975 and No 2 of 2 March 1989 as regards the payment of cash benefits to persons residing in a third

State. 472

163. SWITZERLAND SPAIN Prop. 1991/92:170 Article 2 of the Convention on social security of 13 October Bilaga 15 1969 as amended by the Complementary Convention of 11 Annex VI June 1982 as regards the payment of cash benefits to persons residing in a third State.

164. SWITZERLAND — FRANCE None.

165. SWITZERLAND GREECE Article 4 of the Convention on social security of 1 June 1973 as regards the payment of cash benefits to persons residing in a third State.

166. SWITZERLAND — IRELAND No convention.

167. SWITZERLAND ITALYI

(a) Article 3, second sentence, of the Convention on social security of 14 December 1962 as amended by the Com- plementary Convention of 18 December 1963, the Com- plementary Agreement No 1 of 4 July 1969, the Additio- nal Protocol of 25 February 1974 and the Complementary Agreement No 2 of 2 April 1980 as regards the payment of cash benefits to persons residing in a third State.

(b) Article 9(1) of the said Convention.

168. SWITZERLAND — LUXEMBOURG Article 4(2) of the Convention on social security of 3 June 1967 as amended by the Complementary Convention of 26 March 1976.

169. SWITZERLAND — NETHERLANDS Article 4, second sentence, of the Convention on social secu-

rity of 27 May 1970.

170. SWITZERLAND PORTUGAL Article 3, second sentence, of the Convention on social secu- rity of 11 September 1975 as regards the payment of cash be- nefits to persons residing in a third State.

171. SWITZERLAND UNITED KINGDOM Article 3(1) and (2) of the Convention on social security of 21 February 1968 as regards the payment of cash benefits to persons residing in a third State."

(I) The following shall be added to Annex III (B):

"*67. AUSTRIA BELGIUM (a) Article 4 of the Convention on social security of 4 April 1977 as regards persons residing in a third State.

68.

69.

70.

71.

(b) Point III of the Final Protocol to the said Convention as regards persons residing in a third State.

AUSTRIA DENMARK

(a) Article 4 of the Convention on social security of 16 June 1987 as regards persons residing in a third State. (b) Point I of the Final Protocol to the said Convention as regards persons residing in a third State.

AUSTRIA GERMANY

(a) Article 41 of the Convention on social security of 22 De- cember 1966 as amended by the Complementary Con- ventions No 1 of 10 April 1969, No 2 of 29 March 1974 ' and No 3 of 29 August 1980. (b) Paragraph 20(a) of the Final Protocol to the said Conven- tion.

(c) Article 3 of the said Convention as regards persons resi- ding in a third State. (d) Paragraph 3(g) of the Final Protocol to the said Conven- tion. (c) Article 4(1) of the Convention as regards the German le- gislation, under which accidents (and occupational disea- ses) occuring outside the territory of the Federal Repu- blic of Germany, and periods completed outside that ter- ritory, do not give rise to payment of benefits, or only give rise to payment of benefits under certain conditions, when those entitled to them reside outside the territory of the Federal Republic of Germany, in casesin which: (i) the benefit at the date of entry into force of the Agree- ment is already granted or could be granted; (ii) the person concerned has taken up ordinary residence in Austria before the entry into force of the Agreement and the granting of pensions from pension and accident insu- rance started within one year of the entry into force of the Agreement. (f) Paragraph 19(b) of the Final Protocol to the said Conven— tion. In applying Number 3 (c) of this provision the amount taken into account by the competent institution shall not exceed the amount, which is due in respect of the corresponding periods to be remunerated by this institu- tion.

AUSTRIA SPAIN

(a) Article 4 of the Convention on social security of 6 No- vember 1981 as regards persons residing in a third State. (b) Point 11 of the Final Protocol to the said Convention as regards persons residing in a third State.

AUSTRIA FRANCE None.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex VI

72.

73.

74.

75.

76.

77.

78.

79.

AUSTRIA GREECE

(a) Article 4 of the Convention on social security of 14 De- cember 1979 as amended by the Complementary Con- vention of 21 May 1986 as regards persons residing in & third State. (b) Point 11 of the Final Protocol to the said Convention as regards persons residing in a third State.

AUSTRIA — IRELAND Article 4 of the Convention on social security of 30 September 1988 as regards persons residing in a third State.

AUSTRIA ITALY (a) Articles 5(3) and 9(2) of the Convention on social secu-

rity of 21 January 1981.

(b) Article 4 of the said Convention as regards persons resi- ding in a third State. (c) Paragraph 2 of the Final Protocol to the said Convention as regards persons residing in a third State.

AUSTRIA LUXEMBOURG

(a) Article 5(2) of the Convention on social security of 21 De— cember 1971 as amended by the Complementary Con— ventions No 1 of 16 May 1973 and No 2 of 9 October 1978. (b) Article 3(2) of the said Convention as regards persons re- siding in a third State. (c) Point III of the Final Protocol to the said Convention as regards persons residing in a third State.

AUSTRIA NETHERLAN DS

(a) Article 3 of the Convention on social security of 7 March 1974 as amended by the Complementary Convention of 5 November 1980 as regards persons residing in a third State. (b) Point 11 of the Final Protocol to the said Convention as regards persons residing in a third State.

AUSTRIA PORTUGAL None.

AUSTRIA UNITED KINGDOM

(a) Article 3 of the Convention on social security of 22 July 1980 as amended by the Complementary Convention of 9 December 1985 as regards persons residing in a third State. (b) Protocol concerning benefits in kind to the said Conven- tion with the exception of Article 2(3) as regards persons who cannot claim treatment under Chapter 1 of Title III of the Regulation.

AUSTRIA — FINLAND

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex VI

80.

81.

82.

83.

84.

85.

86.

87.

88.

89.

(a) Article 4 of the Convention on social security of 11 De- cember 1985 as regards persons residing in a third State. (b) Point 11 of the Final Protocol to the said Convention as regards persons residing in a third State.

AUSTRIA ICELAND No convention.

AUSTRIA LIECHTENSTEIN

Article 4 of the Convention on social security of 26 September 1968 as amended by the Complementary Conventions No 1 of 16 May 1977 and No 2 of 22 October 1987 as regards the payment of cash benefits to persons residing in a tlrird State.

AUSTRIA — NORWAY

(a) Articles 5 (2) of the Convention on social security of 27 August 1985. (b) Article 4 of the said Convention as regards persons resi- ding in a third State. (c) Point II of the Final Protocol to the said Convention as regards persons residing in a third State.

AUSTRIA SWEDEN

(a) Articles 4 and 24(1) of the Convention on social security of 11 November 1975 as amended by the Complementary Convention of 21 October 1982 as regards persons resi- ding in a third State. (b) Point 11 of the Final Protocol to the said Convention as regards persons residing in a third State.

AUSTRIA — SWITZERLAND Article 4 of the Convention on social security of 15 November 1967 as amended by the Complementary Conventions No 1 of 17 May 1973, No 2 of 30 November 1977 and No 3 of 14 December 1987 as regards the payment of cash benefits to persons residing in a third State.

FINLAND BELGIUM No convention.

FINLAND — DENMARK None.

FINLAND GERMANY Article 4 of the Convention on social security of 23 April 1979. '

FINLAND — SPAIN Article 5(2) of the Convention on social security of 19 Decem- ber 1985.

FINLAND — FRANCE No convention.

Prop. 1991/922170 Bilaga 15 Annex VI

90. FINLAND — GREECE Prop. 1991/92:170 Article 5(2) of the Convention on social security of 11 March Bilaga 15 1988. Annex VI

91. FINLAND IRELAND No convention.

92. FINLAND — ITALY No convention.

93. FINLAND - LUXEMBOURG Articles 5(2) of the Convention on social security of 15 Sep- tember 1988.

94. FINLAND — NETHERLANDS No convention.

95. FINLAND PORTUGAL No convention.

96. FINLAND — UNITED KINGDOM None.

97. FINLAND — ICELAND None.

98. FINLAND LIECHTENSTEIN No convention.

99. FINLAND — NORWAY None.

100. FINLAND - SWEDEN None.

101. FINLAND -— SWITZERLAND Article 5(2) of the Convention on social security of 28 June 1985.

102. ICELAND BELGIUM No convention.

103. ICELAND — DENMARK None.

104. ICELAND GERMANY No convention.

105. ICELAND SPAIN No convention.

106. ICELAND — FRANCE No convention.

107. ICELAND GREECE No convention. 477

108.

109.

110.

111.

112.

113.

114.

115.

116.

117.

118.

119.

120.

121.

122.

123.

124.

125.

ICELAND IRELAND No convention.

ICELAND ITALY No convention.

ICELAND LUXEMBOURG No convention.

ICELAND NETHERLANDS No convention.

ICELAND — PORTUGAL No convention.

ICELAND — UNITED KINGDOM None.

ICELAND — LIECHTENSTEIN No convention.

ICELAND NORWAY None.

ICELAN D SWEDEN None.

ICELAND SWITZERLAND No convention.

LIECHTENSTEIN BELGIUM No convention.

LIECHTENSTEIN — DENMARK No convention.

LIECHTENSTEIN GERMANY

Article 4(2) of the Convention on social security of 7 April 1977 as amended by the Complementary Convention No 1 of ] 1 August 1989 as regards the payment of cash benefits to per- sons residing in a third State.

LIECHTENSTEIN SPAIN No convention.

LIECHTENSTEIN FRANCE No convention.

LIECHTENSTEIN — GREECE No convention.

LIECHTENSTEIN IRELAND No convention.

LIECHTENSTEIN ITALY

Article 5, second sentence, of the Convention on social secu-

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex VI

rity of 11 November 1976 as regards the payment of cash be- Prop. 1991/92:170 nefits to persons residing in a third State. Bilaga 15

126. LIECHTENSTEIN LUXEMBOURG Annex VI

No convention.

127. LIECHTENSTEIN — NETHERLANDS No convention.

128. LIECHTENSTEIN — PORTUGAL No convention.

129. LIECHTENSTEIN UNITED KINGDOM No convention.

130. LIECHTENSTEIN NORWAY No convention.

131. LIECHTENSTEIN — SWEDEN No convention.

132. LIECHTENSTEIN SWITZERLAND Article 4 of the Convention on social security of 8 March 1989 as regards the payment of cash benefits to persons residing in a third State.

133. NORWAY — BELGIUM No convention.

134. NORWAY DENMARK None.

135. NORWAY GERMANY No convention.

136. NORWAY SPAIN

No convention.

137. NORWAY — FRANCE None.

138. NORWAY - GREECE None.

139. NORWAY — IRELAND No convention.

140. NORWAY — ITALY None.

141. NORWAY — LUXEMBOURG No convention.

142. NORWAY — NETHERLANDS Article 5(2) of the Convention on social security of 13 April

1989. 479

143. NORWAY — PORTUGAL Prop. 1991/92:170 None. Bilaga 15 144. NORWAY _ UNITED KINGDOM Annex VI None.

145. NORWAY SWEDEN None.

146. NORWAY SWITZERLAND

Article 6 (2) of the Convention on social security of 21 Fe— bruary 1979.

147. SWEDEN BELGIUM No convention.

148. SWEDEN DENMARK None.

149. SWEDEN — GERMANY Article 4(2) of the Convention on social security of 27 Fe- bruary 1976.

150. SWEDEN SPAIN Articles 5(2) and 16 of the Convention on social security of 29 June 1987.

151. SWEDEN — FRANCE None.

152. SWEDEN GREECE Article 5(2) of the C0nvention on social security of 5 May 1978 as amended by the Complementary Convention of 14 September 1984.

153. SWEDEN IRELAND No convention.

154. SWEDEN — ITALY Article 20 of the Convention on social security of 25 Septem- ber 1979.

155. SWEDEN .— LUXEMBOURG Articles 4 and 29(1) of the Convention on social security of 21 February 1985 as regards persons residing in a third State.

156. SWEDEN — NETHERLANDS Articles 4 and 24(3) of the Convention on social security of 2 July 1976 as regards persons residing in a third State.

157. SWEDEN PORTUGAL Article 6 of the Convention en social security of 25 October 1978.

158. SWEDEN — UNITED KINGDOM 480

Article 4(3) of the Convention on social security of 29 June Prop. 1991/92:170 1987. Bilaga 15

159. SWEDEN — SWITZERLAND Annex VI Article 5(2) of the Convention on social security of 20 Octo- ber 1978.

160. SWITZERLAND BELGIUM (a) Article 3(1) of the Convention on social security of 24 September 1975 as regards the payment of cash benefits to persons residing in a third State. (b) Point 4 of the Final Protocol to the said Convention as regards the payment of cash benefits to persons residing in & third State.

161. SWITZERLAND DENMARK None.

162. SWITZERLAND GERMANY Article 4(2) of the Convention on social security of 25 Fe-

bruary 1964 as amended by the Complementary Conventions No 1 of 9 September 1975 and No 2 of 2 March 1989 as regards the payment of cash benefits to persons residing in a third State.

163. SWITZERLAND SPAIN Article 2 of the Convention on social security of 13 October 1969 as amended by the Complementary Convention of 11 June 1982 as regards the payment of cash benefits to persons residing in a third State.

164. SWITZERLAND FRANCE None.

165. SWITZERLAND — GREECE Article 4 of the Convention on social security of 1 June 1973 as regards the payment of cash benefits to persons residing in a third State.

166. SWITZERLAND IRELAND No convention.

167. SWITZERLAND ITALY

(a) Article 3, second sentence, of the Convention on social security of 14 December 1962 as amended by the Com- plementary Convention of 18 December 1963, the Com- plementary Agreement No 1 of 4 July 1969, the Additio- nal Protocol of 25 February 1974 and the Complementary Agreement No 2 of 2 April 1980 as regards the payment of cash benefits to persons residing in a third State. (b) Article 9(1) of the said Convention.

168. SWITZERLAND — LUXEMBOURG 481

31 Riksdagen 1991/92. [mm/. Nr [70. Bil. I5

169.

170.

171.

"M.

((M.

Article 4(2) of the Convention on social security of 3 June 1967 as amended by the Complementary Convention of 26 March 1976.

SWITZERLAND NETHERLANDS Article 4, second sentence, of the Convention on social secu- rity of 27 May 1970.

SWITZERLAND PORTUGAL Article 3, second sentence, of the Convention on social secu-

rity of 11 September 1975 as regards the payment of cash be- nefits to persons residing in a third State.

SWITZERLAND UNITED KINGDOM

Article 3(1) and (2) of the Convention on social security of 21 February 1968 as regards the payment of cash benefits to persons residing in a third State." (m) The following shall be added to Annex IV:

AUSTRIA None .

FINLAND None.

ICELAND None.

LIECHTENSTEIN None.

NORWAY None.

SWEDEN None.

SWITZERLAND None.

(n) The following shall be added to Annex VI:

AUSTRIA

1. For the purpose of applying Chapter 1 of Title III of the Regulation, a person receiving a civil servant's pension shall be considered to be a pensioner.

2. For the purpose of applying Article 46(2) of the Regula- tion, increments for contributions for supplementary insu- rance and the miner*s supplementary benefit under Aust- rian legislation shall be disregardcd. In these cases the amount calculated according to Article 46(2) of the Regu- lation shall be increased by increments for contributions for supplementary insurance and the miner's supplemen- tary benefit.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex Vl

3. For the purpose of applying Article 46(2) of the Regula- Prop. 1991/92:170 tion, in applying Austrian legislation the day relevant for Bilaga 15 a pension (Stichtag) shall be considered as the date when Annex VI the risk materializes. 4. The application of the provisions of the Regulation shall not have the effect of reducing any entitlement to benefits by virtue of Austrian lcgislation with regard to persons who have suffered in their social security situation for poli- tical or religious reasons or for reasons of their descent.

N. FINLAND

1. In order to determine whether the period between the oc- currence of the pension contingency and the pensionable age (future period) should be taken into account when cal- culating the amount of the Finnish employment pension, the periods of insurance or residence under the lcgislation of another State to which this Regulation applies shall be taken into consideration for the condition relating to resi- dence in Finland.

2. Where employment or self-employment in Finland has terminated and the contingency occurs during employ— ment or self-employment in another State to which this Regulation applies and where the pension according to the Finnish employment pension lcgislation no longer inclu— des the period between the contingency and the pensio- nable age (future period), periods of insurance under the lcgislation of another State to which this Regulation ap- plies shall be taken into consideration for the requirement of the future period as if they were periods of insurance in Finland.

3. When, under the lcgislation of Finland, an increment is payable by an institution in Finland because of a delay in processing a claim for & benefit, a claim submitted to an institution of another State to which this Regulation ap- plies shall, for the purpose of applying the provisions of the Finnish lcgislation relating to such increment, be consi- dered to have been presented on the date when that claim, along with all necessary enclosures, reaches the competent institution in Finland.

0. ICELAND Where employment or self-employment in Iceland has ter- minated and the contingency occurs during employment or self-employment in another State to which this Regulation applies and where the disability pension of both the social security and the supplementary pension schemes (pension funds) in Iceland no longer includes the period between the contingency and the pensionable age (future periods), periods of insurance under the lcgislation of another State 483

to which this Regulation applies shall be taken into consi- Prop. 1991/921170 deration for the requirement of the future periods as ifthey Bilaga 15 were periods of insurance in Iceland. Annex VI

P. LIECHTENSTEIN Any employed or self-employed person who is no longer subject to the Liechtenstein legislation on invalidity insu- rance shall, for the purpose of Chapter3 of Title Ill of the Regulation, be considered as insured under this insurance for the granting of an ordinary invalidity pension if: (a) either for the date on which the insurance risk materiali- zes according to the provisions of the Liechtenstein legis- lation on invalidity insurance: (i) he benefits from rehabilitation measures provided under the invalidity insurance of Liechtenstein; or

(ii) he is insured under the lcgislation en eld age, survi- vors' or invalidity insurance of another State to which this Regulation applies; or (iii) he can establish a claim to pensions under the invali- dity or old age insurance of another State to which this Regulation applies or if he receives such a pen- sion; or (iv) he is incapablc for work under the lcgislation of an- other State to which this Regulation applies and can establish a claim to benefits from the sickness or ac- cident insurance of that State or if he receives such a benefit; or (v) he can establish a claim, due to unemployment, to cash benefits from the unemployment insurance of another State to which this Regulation applies or if he receives such a benefit; (b) or if he worked in Liechtenstein as a frontier worker and, within the three years immediately before the risk materializes according to the Liechtenstein lcgislation, he paid contributions under this lcgislation for at least twelve months; or

(c) if he has to give up his employment or self-employment in Liechtenstein following an accident or illness, for as long as he stays in Liechtenstein; he shall be required to contribute on the same basis as 3 person without a gainful activity.

Q. NORWAY ]. The transitional provisions of the Norwegian lcgislation entailing a reduction of the insurance period which is re- quired for a full supplementary pension for persons born before 1937 shall be applicable to persons covered by the Regulation provided that they have been residents of Nor- way, or engaged in gainful occupation as employed or self— 484

employed in Norway, for such a number of years as is re- Prop. 1991/921170 quired after their sixteenth birthday and before 1 January Bilaga 15 1967. This requirement shall be one year for each year the Annex V] person's year of birth falls before 1937. 2. A person insured under the National Insurance Act who provides care to insured care-needing old, disabled or sick persons shall, according to prescribed conditions, be credi- ted pension points for such periods. Likcwise, a person who takes care of small children shall be credited pension points when staying in another State to which this Regula- tion applies than Norway provided that the person concer- ned is on parental leave under Norwegian labour law.

R. SWEDEN

1. When applying Article 18(1) for the purpose of establish- ing a person,s entitlement to a parental benefits periods of insurance completed under the lcgislation of another State to which this Regulation applies than Sweden shall be con- sidered to be based on the same average earnings as the Swedish periods of insurance to which they are aggrega- ted.

2. The provisions of the Regulation on the aggregation of in- surance or residence periods shall not apply to the transi- tional rules of the Swedish lcgislation on the right to a more favourable calculation of basic pensions for persons residing in Sweden for a specified period preceding the date of the claim.

3. For the purpose of establishing the entitlement to an inva- lidity or survivor's pension partly based on future assumed insurance periods a person shall be considered to meet the insurance and income requirements of the Swedish legisla- tion when covered as an employed or self—employed per- son by an insurance or residence scheme of another State to which this Regulation applies.

4. Years of care of small children shall, according to prescri- bed conditions of the Swedish lcgislation, be considered as insurance periods for supplementary pension purposes even when the child and the person concerned are residing in another State to which this Regulation applies, provided that the person taking care of the child is on parental leave under the provisions of the Law on Right to Leave for Child Rearing.

S. SWITZERLAND 1. Where according to the provisions of the Regulation 3 per- son is entitled to apply for membership with a Swiss recog- nized sickness fund, the members of his family residing in the territory of another State to which this Regulation ap— plies are also entitled to apply for membership with the 485 same sickness fund.

2. For the purposes of Article 9(2) and Article 18(1) of the Prop. 1991/922170 Regulation, insurance periods completed under the legis- Bilaga 15 lation of another State to which this Regulation applies Annex VI shall be taken into account as if the person concerned was a "Ziiger passant passante” (passer) according to the Swiss lcgislation. The insurance or entitlement as a mem- ber of the family is assimilated to a personal insurance.

3. Any employed or self-employed person who is no longer subject to the Swiss legislation on invalidity insurance shall, for the purposes of Chapter 3 of Title III of the Re- gulation, be considered as insured under this insurance for the granting of an ordinary invalidity pension if: (a) either for the date on which the insurance risk materiali- zes according to the provisions of the Swiss lcgislation on invalidity insurance: (i) he benefits from rehabilitation measures provided under the Swiss invalidity insurance; or (ii) he is insured under the lcgislation on old age, survivors, or invalidity insurance of another State to which this Re- gulation applies; or (iii) he can establish a claim to pensions under the invalidity or old age insurance of another State to which this Regu- lation applies or if he receives such a pension; or (v) he is incapablc for work under the lcgislation of another State to which this Regulation applies and can establish a claim to benefits from the sickness or accident insu- rance of that State or if he receives such a benefit; or (v) he can establish a claim, due to unemployment, to cash benefits from the unemployment insurance of another State to which this Regulation applies or if he receives such a benefit; (b) or if he worked in Switzerland as a frontier worker and, within the three years immediately before the risk mate- rializes according to the Swiss lcgislation, he paid contri- butions under this lcgislation for at least twelve months; (c) or if he has to give up his employment or self-employment in Switzerland following an accident or illness, for as long as he stays in Switzerland; he shall be required to contri- bute on the same basis as a person without a gainful acti-

vity." (0) The following shall be added to Annex VII:

64

10. Where a person is self-employed in Austria and gainfully employed in any other State to which this Regulation ap- plies. 11. Where a person resident in Finland is self-employed in Finland and gainfully employed in any other State to which this Regulation applies. 486

12. Where a person resident in Iceland is self-employed in Prop. 1991/92:170 Iceland and gainfully employed in any other State to Bilaga 15 which this Regulation applies. Annex V] 13. Where a person is self-employed in Liechtenstein and gainfully employed in any other State to which this Regu- lation applies. 14. Where a person resident in Norway is self-employed in Norway and gainfully employed in any other State to which this Regulation applies. 15. Where a person resident in Sweden is self-employed in Sweden and gainfully employed in any other State to which this Regulation applies. 16. Where a person is self-employed in Switzerland and gain- fully employed in any other State to which this Regula- tion appliesf

2. Council Regulation (EEC) No 574/72 of 21 March 1972 laying down the procedure for implementing Regulation No 1408/71/EEC on the application of social security schemes to employed persons, to self-employed persons and to their families moving within the Community,

as updated by:

383 R 2001: Council Regulation (EEC) No 2001/83 of 2 June 1983 (OJ No L 230, 22.8.1983, p.6)

and subsequently amended by:

385 R 1660: Council Regulation (EEC) No 1660/85 of 13 June 1985 (OJ No L 160, 20.6.1985, p.1) 385 R 1661: Council Regulation (EEC) No 1661/85 of 13 June 1985 (OJ No L 160, 20.6.1985, p.7) — 1 85 I: Act concerning the Conditions of Accession and the Adjust- ments to the Treaties — Accession to the European Communities of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic (OJ No L 302, 15.11 1985, p. 188) 386 R 513: Commission Regulation (EEC) No 513/86 of 26 February 1986 (OJ No L 51, 28.2.1986, p. 44) 386 R 3811: Council Regulation (EEC) No 3811/86 of 11 December 1986 (OJ No L 355, 16.12.1986, p. 5) 389 R 1305: Council Regulation (EEC) No 1305/89 of 11 May 1989 (OJ No L 131, 13.5.1989, p.1) 389 R 2332: Council Regulation (EEC) No 2332/89 of 18 July 1989 (OJ No L 224, 2.8.1989, p.1) 389 R 3427: Council Regulation (EEC) No 3427/89 of 30 October 1989 (OJ No L 331, 16.11.1989, p.1) 391 R 2195: Council Regulation (EEC) No 2195/91 of 25 June 1991 (OJ 'No L 206. 29.7.1991, p.2)

The provisions of the Regulation shall, for the purposes of the present Ag— reement, be read with the following adaptations: 487

(a) The following shall be added to Annex 1: Prop. 1991/922170 Bilaga 15 Annex VI

"M. AUSTRIA 1. Bundesminister fiir Arbeit und Soziales (Federal Minister for Labour and Social Affairs), Wien. 2. Bundesminister fiir Umwelt, Jugend und Familie (Federal

Minister for the Environment, Youth and the Family), Wien.

N. FINLAND Sosiaali- ja terveysministeriö Social- och hälsovårdsministe- riet (Ministry of Social Affairs and Health), Helsinki.

O. ICELAND 1. Heilbrigis- og tryggingamålaraherra (Minister of Health and Social Security), Reykjavfk. 2. Félagsmalaraherra (Minister of Social Affairs), Reykja- vik. 3. Fjårmålaraherra (Minister of Finance), Reykjavik.

P. LIECHTENSTEIN Die Regierung des Fiirstentums Liechtenstein (the Govern- ment of the Principality of Liechtenstein), Vaduz.

Q. NORWAY 1. Sosialdepartementet (the Ministry of Health and Social Affairs), Oslo. 2. Arbeids og administrasjonsdepartementet (the Ministry of Labour and Government Administration), Oslo. 3. Barne — og familiedepartementet (the Ministry of Child- ren and Family Affairs), Oslo.

R. SWEDEN Regeringen (Socialdepartementet) (the Government (the Ministry of Health and Social Affairs)), Stockholm.

S. SWITZERLAND 1. Bundesamt fiir Sozialversicherung, Bern Office fédéral des assurances sociales, Berne —— Ufficio federale delle assi- curazioni sociali, Berna (Federal Social Insurance Office, Berne). 2. Bundesamt fiir Industrie, Gewerbe und Arbeit, Bern — Of- fice fédéral de l'industrie, des arts et métiers et du travail, Berne — Ufficio federale dell'industria, delle arti e mestieri e del lavoro, Berna (Federal Office for Industry and La- bour, Berne).” (b) The following shall be added to Annex 2:

"M. AUSTRIA The competence of the Austrian institutions shall be gover- ned by the provisions of Austrian lcgislation, unless otherwise specified hcreinafter: 488

1. Sickness insurance Prop. 1991/92:170 (a) Where the person concerned is resident in the territory Bilaga 15 of another State to which this Regulation applies and a Annex VI Gebietskrankenkasse (Regional Fund for Sickness Insu- rance) is competent for an insurance and under Austrian lcgislation the local competence cannot be decided the lo- cal competence shall be determined as follows: Gebietskrankenkasse (Regional Fund for Sickness Insu- rance) competent for the last employment in Austria, or

— Gebietskrankenkasse (Regional Fund for Sickness Insu- rance) competent for the last residence in Austria, or if there has never been an employment for which a Gebiets- krankenkasse (Regional Fund for Sickness Insurance) was competent or there has never been a residence in Austria, the Wiener Gebietskrankenkasse (Regional Fund for Sick- ness Insurance of Vienna), Wien. (b) For the purpose of applying Sections 4 and 5 of Chapter 1 of Part III of the Regulation in connection with Article 95 of the implementing Regulation in relation to the re- fund of the expenses for benefits to persons entitled to a pension under the ASVG (General Social Insurance Law): Hauptverband der österreichischen Sozialversicherungsträ- ger (Main Association of Austrian Social Insurance Institu- tions), Wien, it being understood that the refund of the ex- penses shall be made from contributions for sickness insu- rance of the pensioners received by the said Main Associa- tion. 2. Pension insurance In determining the institution responsible for paying a benefit only insurance periods under the Austrian lcgislation shall be taken into consideration. 3. Unemployment insurance (a) For the announcement of being unemploycd: Arbeitsamt (Employment Office) competent for the place of residence or place of stay of the person concerned. (b) For the issue of the Forms Nos. E 301, E 302 and E 303: Arbeitsamt (Employment Office) competent for the place of employment of the person concerned. 4. Family benefits: (a) Family benefrts with the exception of Karenzurlaubsgeld (special maternity allowance): Finanzamt (Finance Office). (b) Karenzurlaubsgeld (special maternity allowance): Arbeitsamt (Employment Office) competent for the place of residence or place of stay of the person concerned. 489

N. FINLAND Prop. 1991/92:170 1. Sickness and maternity: Bilaga 15 (a) Cash benefits: Annex VI Kansaneläkelaitos — Folkpensionsanstalten (Social Insu-

rance Institution) with its local offices, or Sickness funds. (b) Benefits in kind: (i) Refunds under sickness insurance: Kansaneläkelaitos — Folkpensionsanstalten (Social In- surance Institution) with its local offices, or sickness funds. (ii) Public health and hospital services: the local units which provide services under the scheme. 2. Old—age, invalidity, death (pensions): (a) National pensions: Kansaneläkelaitos Folkpensionsanstalten (Social Insu- rance Institution). (b) Employment pensions: the. employment pension institution which grants and pays the pensions. 3. Accidents at work, occupational diseases: Tapaturmavakuutuslaitosten Liitto Olyckfallsförsäk- ringsanstalternas Förbund (Federation of Accident Insu- rance Institutions) in case of medical treatment and in other cases the institution which grants and pays the be- nefits. 4. Death grants: _ Kansaneläkelaitos Folkpensionsanstalten (Social In- surance Institution), or — the institution which grants and pays the benefits in case of accident insurance. 5. Unemployment: (a) Basic scheme: Kansaneläkelaitos — Folkpensionsanstalten (Social Insu- rance Institution) With its local offices. (b) Supplementary scheme: the competent unemployment fund. 6. Family benefits: (a) Child allowance: the- local social office of the municipality where the bene- ficiary resides. (b) Child care allowance: Kansaneläkelaitos Folkpensionsanstalten (Social Insu- rance Institution) with its local offices.

O. ICELAND 1. For all contingencies except unemployment benefits

and family benefits: 490

Tryggingastofnun rrkisins (the State Social Security In- Prop. 1991/92:170 stitute), Reykjavik. Bilaga 15

2. For unemployment benefits: Annex V] Tryggingastofnun rikisins, Atvinnuleysistryggingasjöur (the State Social Security Institute, Unemployment In- surance Fund), Reykjavik.

3. For family benefits: (a) Family benefits with the exception of children's and supplementary children's benefits: Tryggingastofnun rrkisins (the State Social Security In-

stitute), Reykjavik.

(b) Children's and supplementary children*s benefits: Rikisskattstjöri'(the Director of Internal Revenue), Re-

ykjavik.

LIECHTENSTEIN

1. Sickness and maternity: the Recognized Sickness Insurance Fund with which the person concerned is insured; or — the Amt fiir Volkswirtschaft (Office of National Eco- nomy). '

2. Invalidity: (a) Invalidity insurance: Liechtensteinische Invalidenversicherung (Invalidity In- surance of Liechtenstein). (b) Occupational scheme: the pension fund to which the last employer is affiliated.

3. Old-age and death (pensions): (a) Old age and survivors insurance: Liechtensteinische Alters- und Hinterlassenenversiche- rung (Old Age and Survivors” Insurance of Liechten- stein). (b) Occupational scheme: the pension fund to which the last employer is affiliated.

4. Accidents at work and occupational diseases: — the accident insurance fund with which the person concerned is insured; or — the Amt fiir Volkswirtschaft (Office of National Eco- nomy).

5. Unemployment: Amt fiir Volkswirtschaft (Office of National Economy).

6. Family benefits: Liechtensteinische Familienausgleichskasse (Families, Compensation Fund of Liechtenstein).

NORWAY

det (the Directorate of Labour, Oslo, the regional la- Prop. 1991/92:170 bour offices and the local labour offices at the place of Bilaga 15 residence or at the place of stay). Annex VI 2. All other benefits under the Norwegian National In- surance Act: Rikstrygdeverket, Oslo, fylkestrygdekontorene og de lokale trygdekontor på bostedet eller oppholdsstedet (the National Insurance Administration, Oslo, the re- gional insurance offices and the local insurance offices at the place of residence or at the place of stay). 3. Family allowances: Rikstrygdeverket, Oslo, og de lokale trygdekontor på bostedet eller oppholdsstedet (the National Insurance Administration, Oslo, and the local insurance offices at the place of residence or at the place of stay). 4. Pension insurance scheme for seafarers: Pensjonstrygden for sjomenn (the Pension Insurance for Seafarers), Oslo.

SWEDEN

1. For all contingencies except unemployment benefits: (a) As a general rule: the social insurance office with which the person concer- ned is insured.

(b) For mariners not resident in Sweden:

Göteborgs allmänna försäkringskassa, Sjöfartskontoret

(the Social Insurance Office of Göteborg, Mariners sec-

tion).

(c) For the purpose of applying Articles 35 to 59 of the implementing Regulation for persons not resident in Sweden: Stockholms läns allmänna försäkringskassa, utlandsav- delningen (the Social Insurance Office of Stockholm,

Foreign Division).

((1) For the purpose of applying Articles 60 to 77 of the implementing Regulation for persons, with the ex- ception of mariners not resident in Sweden: — the social insurance office of the place where the acci— dent at work or the occupational disease occurred or appeared, or Stockholms läns allmänna försäkringskassa (the So- cial Insurance Office of Stockholm, Foreign Divi- sion).

2. For unemployment benefits: Arbetsmarknadsstyrelsen (National Labour Market

Board).

SWITZERLAND 1. Sickness and maternity: 492

Anerkannte Krankenkasse Caisse-maladie reconnue — Prop. 1991/921170 Cassa malati riconosciuta — (Recognized Sickness Bilaga 15

Fund), with which the person concerned is insured. Annex V]

2. Invalidity: (a) Invalidity insurance: (i) Persons residing in Switzerland: Invalidenversicherungskommission Commission de l'assurance invalidité — Commissione dell'assicurazione invaliditå -(Invalidity-Insurance-Commission) of the canton of residence. (ii) Persons residing outside Switzerland: Schweizerische Ausgleichskasse, Genf— Caisse suisse de compensation, Geneve — Cassa svizzera di compensa- zione, Ginevra (Swiss Compensation Fund), Geneva. (b) Occupational scheme: the pension fund to which the last employer is affiliated.

3. Old-age and death: (a) Old age and survivors insurance: (i) Persons residing in Switzerland:

Ausgleichskasse — Caisse de compensation Cassa di com-

pensazione — (Compensation Fund), to which contributions were last paid. (ii) Persons residing outside Switzerland:

Schweizerische Ausgleichskasse, Genf Caisse suisse de compensation, Geneve Cassa svizzera di compensa- zione, Ginevra (Swiss Compensation Fund, Geneva).

(b) Occupational scheme:

the pension fund to which the last employer is affiliated.

4. Accidents at work and occupational diseases:

(a) Employed persons: the accidents insurer with which the employer is insured. (b) Self-employed persons:

the accidents insurer with which the person is voluntarily in— sured.

5. Unemployment:

(a) In case of whole unemployment: the unemployment insurance fund chosen by the employed

person. (b) In case of partial unemployment: the unemployment insurance fund chosen by the employer.

6. Family benefits: (a) Federal scheme: (i) Employed persons:

Kantonale Ausgleichskasse — Caisse cantonale de com- pensation Cassa cantonale cli compensazione (Canto- nal Compensation Fund), to which the employer is affi- liated.

(ii) Self-employed persons: 493

Kantonale Ausgleichskasse Caisse cantonale de corn- Prop. 1991/922170 pensation Bilaga 15 Cassa cantonale di compensazione (Cantonal Com- Annex VI pensation Fund) of the canton of residence.

(b) Cantonal schemes: (i) Employed persons: Familienausgleichskasse Caisse de compensation fa- miliale - Cassa di compensazione familiale (Family Compensation Fund), to which the employer is affilia- ted, or the employer. (ii) Self-employed persons: Kantonale Ausgleichskasse Caisse cantonale de com- pensation - Cassa cantonale di compensazione (Canto- nal Compensation Fund), to which the person is affilia- ted."

(C) The following is added at the end of Annex 3:

"M. AUSTRIA

1. Sickness insurance: (a) In all cases, except for the application of Articles 27 and 29 of the Regulation and of Articles 30 and 31 of the im- plementing Regulation in relation to the institution of the place of residence of a pensioner mentioned in Article 27 of the Regulation: Gebietskrankenkasse (Regional Fund for Sickness Insu- rance) competent for the place of residence or place of stay of the person concerned. (b) For the application of Articles 27 and 29 of the Regula- tion and of Articles 30 and 31 of the implementing Regu- lation in relation to the institution of the place of resi- dence of a pensioner mentioned in Article 27 of the Re- gulation: the competent institution.

2. Pension insurance:

(a) If the person concerned has been subject to the Austrian lcgislation with the exception of the application of Article 53 of the implementing Regulation: the competent institution. (b) In all other cases with the exception of the application of Article 53 of the implementing Regulation: Pensionsversicherungsanstalt der Angestellten (Pension Insurance Institution for Employees), Wien. (c) For the purpose of applying Article 53 of the implemen- ting Regulation: Hauptverband der österreichischen Sozialversicherungsträ- ger (Main Association of Austrian Social Insurance Institu—

tions), Wien.

3. Accrdent Insurance: 494

(a) Benefits in kind: Prop. 1991/92:170 — Gebietskrankenkasse (Regional Fund for Sickness Insu- Bilaga 15 rance) competent for the place of residence or place of stay Annex VI of the person concerned; or Allgemeine Unfallversicherungsanstalt (General Acci- dent Insurance Institution), Wien may grant the benefits. (b) Benefits in cash: (i) In all cases with the exception of the application of Ar- ticle 53 in connection with Article 77 of the implemen- ting Regulation: Allgemeine Unfallversicherungsanstalt (General Acci- dent Insurance Institution), Wien. (ii) For the purpose of applying Article 53 in connection with Article 77 of the implementing Regulation: Hauptverband der österreichischen Sozialversiche- rungsträger (Main Association of Austrian Social Insu- rance Institutions), Wien. 4. Unemployment insurance: Arbeitsamt (Employment Office) competent for the place of residence or place of stay of the person concerned. 5. Family benefits: (a) Family benefits with the exception of Karenzurlaubsgeld (special maternity allowance): Finanzamt (Finance Office) competent for the place of resi- dence or place of stay of the beneficiary. (b) Karenzurlaubsgeld (special maternity allowance): Arbeitsamt (Employment Office) competent for the place of residence or place of stay of the person concerned.

FINLAND 1. Sickness and maternity: (a) Cash benefits: Kansaneläkelaitos — Folkpensionsanstalten (Social Insu- rance Institution) with its local offices, or sickness funds. (b) Benefits in kind: (i) prefunds under sickness insurance: Kansaneläkelaitos Folkpensionsanstalten (Social In- surance Institution) with its local offices, or — sickness funds. (ii) Public health and hospital services: the local units which provide services under the scheme. 2. Old-age, invalidity, death (pensions): National pensions: Kansaneläkelaitos — Folkpensionsanstalten (Social Insurance Institution) with its local offices. 3. Death grants:

ld th : Genera ea grant 495

General death grant: Kansaneläkelaitos — Folkpensionsanstalten (Social Insurance Institution) with its local offices.

4. Unemployment: Basic scheme:

Kansaneläkelaitos — Folkpensionsanstalten (Social Insurance Institution) with its local offices.

5. Family benefits: (a) Child allowance: the local social office of the municipality where the benefi- ciary resides. (b) Child care allowance: Kansaneläkelaitos Folkpensionsanstalten (Social Insurance Institution) with its local offices.

ICELAND

1. Sickness, maternity, invalidity, old-age, death, accidents at work and occupational diseases: Tryggingastofnun rikisins (the State Social Security Institute),

Reykjav'k.

2. Unemployment: Tryggingastofnun rikisins, Atvinnuleysistryggingasjöur (the State Social Security Institute, Unemployment Insurance Fund), Reykjavfk.

3. Family benefits: (a) Family benefits with the exception of children's and sup- plementary children's benefrts: Tryggingastofnun rikisins (the State Social Security Institute), Reykjavfk. (b) Children's and supplementary children*s benefits: Rikisskattstjöri (the Director of Internal Revenue), Reykja- vr'k.

LIECHTENSTEIN

1. Sickness, maternity, accidents at work and occupational diseases, unemployment: Amt fiir Volkswirtschaft (Office of National Economy).

2. Old age and death: (a) Old age and survivors insurance: Liechtensteinische Alters- und Hinterlassenenversicherung (Old-Age and Survivors' Insurance of Liechtenstein). (b) Occupational scheme: Amt fiir Volkswirtschaft (Office of National Economy).

3. Invalidity: (a) Invalidity insurance: Liechtensteinische Invalidenversicherung. (Invalidity Insu- rance of Liechtenstein). (b) Occupational scheme: Amt fiir Volkswirtschaft (Offrce of National Economy).

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex VI

Q. NORWAY De lokale arbeidskontor og trygdekontor på bostedet eller oppholdsstedet (the local labour and insurance offices of the place of residence or the place of stay). R. SWEDEN 1. For all contingencies except unemployment benefits: the social insurance office of the place of residence or place of stay. 2. For unemployment benefits: the employment Office of the place of the residence or palce of stay.

S. SWITZERLAND 1. Invalidity: (a) Invalidity insurance: Schweizerische Ausgleichskasse, Gcnf Caisse suisse de compensation, Geneve— Cassa svizzera di compensazione, Ginevra - (Swiss Compensation Fund, Geneva). 2. Old age and death: Old age and survivors insurance: Schweizerische Ausgleichskasse, Genf — Caisse suisse de Compensation, Geneve — Cassa svizzera di compensazione, Ginevra - (Swiss Compensation Fund, Geneva). 3. Accidents at work and occupational diseases: Schweizerische Unfallversicherungsanstalt, Luzern — Caisse nationale suisse d*assurance en cas d'accidents, Lucerne Cassa nazionale svizzera di assicurazione contro gli incidenti, Lucerna (Swiss National Accidents Insurance Fund, Lu- Cerne). 4. Unemployment: (a) In case of whole unemployment: the unemployment insurance fund chosen by the employed person. (b) In case of partial unemployment: the unemployment insurance fund chosen by the employer." (d) The following shall be added to Annex 4:

"M. AUSTRIA I. Sickness, accident and pension insurance: Hauptverband der österreichischen Sozialversicherungsträ- ger (Main Association of Austrian Insurance Institutions), Wien. 2. Unemployment insurance: (a) Dealing with Liechtenstein and Switzerland: Landesarbeitsamt Vorarlberg (Provincial Employment Of- fice Vorarlberg), Bregenz. 497

33 Riksdagen 199/19.2. 1 Sam/. Nr170. Bil. 15

(b) Dealing with Germany: Prop. 1991/92:170 Landesarbeitsamt Salzburg (Provincial Employment Office Bilaga 15 Salzburg), Salzburg. . Annex VI (c) ln all other cases: Landesarbeitsamt Wien (Provincial Employment Office Vienna), Wien. 3. Family benefits: (a) Family benefits with the exception of Karenzurlaubsgeld (special maternity allowance): Bundesministerium fiir Umwelt, Jugend und Familie (Fede- ral Ministry for the Environment, Youth and the Family), Wien. (b) Karenzurlaubsgeld (special maternity allowance): Landesarbeitsamt Wien (Provincial Employment Office Vienna), Wien.

FINLAND

1. Sickness and maternity insurance, national pensions: Kansaneläkelaitos — Folkpensionsanstalten (Social Insurance Institution), Helsinki.

2. Employment pensions:

Eläketurvakeskus — Pensionsskyddscentralen (Central Pen- sion Security Institute), Helsinki.

3. Accidents at work, occupational diseases: Tapaturmavakuutuslaitosten Liitto Olyckfallsförsäkrings- anstalternas Förbund (Federation of Accident Insurance In- stitutions), Helsinki.

4. Other cases:

Sosiaali—ja terveysministeriö Social- och hälsovårdsministe- riet (Ministry of Social Affairs and Health), Helsinki.

ICELAND 1. Sickness, maternity, invalidity, old-age, death, accidents at work and occupational diseases: Tryggingastofnun rikisins (the State Social Security Institute), Reykjavik. 2. Unemployment: Tryggingastofnun rikisins, AtvinnuleysistryggingasjOur (the State Social Security Institute, Unemployment Insurance Fund), Reykjavik. 3. Family benefits: (a) Family benefits with the exception of children's and sup- plementary children's benefits: Tryggingastofnun rrkisins (the State Social Security Institute), Reykjavfk. (b) Children*s and supplementary children's benefits: Rikisskattstjöri (the Director of Internal Revenue), Reykja- vik. 498

P. LIECHTENSTEIN Prop. 1991/92:170 1. Sickness, maternity, accidents at work and occupational Bilaga 15 diseases, unemployment: Annex VI Amt fiir Volkswirtschaft (Office of National Economy). 2. Old age and death: (a) Old age and survivors insurance: Liechtensteinische Alters- und Hinterlassenenversicherung (Old Age and Survivors Insurance of Liechtenstein). (b) Occupational scheme: Amt fiir Volkswirtschaft (Office of National Economy) 3. Invalidity: (a) Invalidity insurance: Liechtensteinische Invalidenversicherung (Invalidity Insu- rance of Liechtenstein). (b) Occupational scheme: Amt fiir Volkswirtschaft (Office of National Economy). 4. Family benefits: Liechtensteinische Familienausgleichskasse (Families' Com- pensation Fund of Liechtenstein).

Q. NORWAY 1. Unemployment benefits: Arbeidsdirektoratet (the Directorate of Labour), Oslo. 2. In all other cases: Rikstrygdeverket (the National Insurance Administration), Oslo.

R. SWEDEN 1. For all contingencies except unemployment benefits: Riksförsäkringsverket (National Social Insurance Board). 2. For unemployment benefits: Arbetsmarknadsstyrelsen (National Labour Market Board).

S. SWITZERLAND 1. Sickness and maternity: Bundesamt fiir Sozialversicherung, Bern Office federal des assurances sociales, Berne Ufficio federale degli assicura- zioni sociali, Berna — (Federal Social Insurance Office, Berne). 2. Invalidity: Invalidity insurance: Schweizerische Ausgleichskasse, Genf Caisse suisse de compensation, Geneve Cassa svizzera di compensazione, Ginevra - (Swiss Compensation Fund, Geneva). 3. Old age and death: Old age and survivors insurance: Schweizerische Ausgleichskasse, Genf — Caisse suisse de compensation, Geneve Cassa svizzera di compensazione, Ginevra - (Swiss Compensation Fund, Geneva). 499

Bilaga 15

4. Accidents at work and occupational diseases: Schweizerische Unfallversicherungsanstalt, Luzern Caisse nationale suisse d'assurance en cas d'accidents, Lucerne Cassa nazionale svizzera di assicurazione contro gli incidenti, Lucerna — (Swiss National Accidents Insurance Fund, Lu- cerne).

5. Unemployment:

Bundesamt fiir Industrie, Gewerbe und Arbeit, Bern — Office fédéral dc l'industrie, des arts et métiers et du travail, Berne Ufficio federale dell'industria, delle arti e mestieri e del la- voro, Bcrna (Federal Office for Industry and Labour, Berne).

6. Family benefits: Bundesamt fiir Sozialversicherung, Bern Office fédéral des assurances sociales, Berne Ufficio federale degli assicura- zioni sociali, Berna (Federal Social Insurance Office, Berne)!" (e) The following shall be added to Annex 6:

AUSTRIA Direct payment.

FINLAND Direct payment.

ICELAND Direct payment.

LIECHTENSTEIN Direct payment.

NORWAY Direct payment.

SWEDEN Direct payment.

SWITZERLAND Direct payment." (f) The following shall be added to Annex 7:

AUSTRIA Österreichische Nationalbank (National Bank of Austria), Wien.

FINLAND Postipankki Oy, Helsinki Postbanken Ab, Helsingfors (Pos- tal Bank Ltd., Helsinki).

ICELAND Selabanki Islands (the Central Bank of Iceland), Reykjavik.

LIECHTENSTEIN

Liechtensteinische Landesbank (National Bank of Liechten- Prop. 1991/92:17() stein), Vaduz. Bilaga 15 - Annex VI

Q. NORWAY Sparebanken Nor (the Union Bank of Norway)» Oslo.

R. SWEDEN None.

S. SWlTZERLAND Schweizerische Nationalbank, Ziirich — Banque nationale suisse, Zurich Banca nazionale svizzera, Zurigo — (Swiss National Bank, Zurich)!"

(g) The following shall be added to Annex 9:

*"M. AUSTRIA The following institutions shall be taken into consideration when calculating the average annual cost of benefits in kind: (a) Gebietskrankenkassen (Regional Funds for Sickness ln- surance) and (b) Betriebskrankenkassen (Sickness Funds of Underta- kings).

N. FINLAND Thc average annual cost of benefits in kind shall be calculated by taking into account the schemes of public health and hospi- tal serviccs and the refunds under the Sickness Insurance.

O. ICELAND The average annual cost of benefits in kind shall be'calculated by taking into account the benefits provided under social-se- curity schemes in Iceland.

P. LIECHTEN STEI N The average annual cost of benefits in kind shall be calculated by taking into account the benefits granted by the recognized sickness funds in accordance with the provisions of the natio- nal legislation on sickness insurance.

Q. NORWAY The average annual cost of benefits in kind shall be calculated by taking into consideration the benefits provided under chapter 2 of the National Insurance Act (Act 17 June 1966), under the Act 19 November 1982 on Municipal Health Care, under the Act 19 June 1969 on Hospitals and the Act 28 April 1961 on Mental Health Care.

R. SWEDEN The annual average cost of benefits in kind is calculated by taking into consideration the benefits provided under Natio- nal Social lnsurancc Scheme. 501

S. SWITZERLAND Prop. 1991/922170 The average annual cost of benefits in kind shall be calculated Bilaga 15 by taking into account the benefits granted by the recognized Annex VI sickness funds in accordance with the provisions of the federal lcgislation on sickness insurance."

(h) The following shall be added to Annex 10:

"M. AUSTRIA 1. For the purpose of applying Article 6(1) of the implemen- ting Regulation in relation to selfinsurance under para- graph 16 of the ASVG (General Social Insurance Law) for persons residing outside the territory of Austria: Wiener Gebietskrankenkasse (Regional Fund for Sick- ness Insurance of Vienna), Wien.

2. For the purpose of applying Articles 14(1)(b) and 17 of the Regulation: Bundesminister fiir Arbeit und Soziales (Federal Minis— ter for Labour and Social Affairs), Wien, in agreement with the Bundesminister fiir Umwelt, Jugend und Familie (Federal Minister for the Environment, Youth and the Fa- mily), Wien.

3. For the purpose of applying Articles 11, lla, 12a, 13 and 14 of the implementing Regulation: (a) When the person concerned is subject to Austrian legisla- tion and covered by sickness insurance: The competent sickness insurance institution. (b) When the person concerned is subject to Austrian legisla- tion and not covered by sickness insurance: The competent accident insurance institution. (c) In all other cases: Hauptverband der österreichischen Sozialversicherungs- träger (Main Association of Austrian Social Insurance In- stitutions), Wien.

4. For the purpose of applying Articles 38(1) and 70(1) of the implementing Regulation: Gebietskrankenkasse (Regional Fund for Sickness Insu- rance) competent for the place of residence of the mem- bers of the family.

5. For the purpose of applying Articles 80 (2), 81 and 82 (2) of the implementing Regulation: Arbeitsamt (Employment Office) competent for the last place of residence or stay of the employed person or for the last place of employment.

6. For the purpose of applying Articles 85 (2) and 86 (2) of the implementing Regulation in relation to the Karcnzur- 502

laubsgeld (Special Maternity Allowance): Prop. 1991/921170 Arbeitsamt (Employment Office) competent for the last Bilaga 15

place of residence or stay of the employed person or for Annex VI the last place of employment.

7. For the purpose of applying: (a) Article 102 (2) of the implementing Regulation in rela- tion to Articles 36 and 63 of the Regulation: Hauptverband der österreichischen Sozialversiche— rungsträger (Main Association of Austrian Social Insu— rance Institutions), Wien. (b) Article 102 (2) of the implementing Regulation in rela- tion to Article 70 of the Regulation: Landesarbeitsamt Wien (Provincial Employment Of— fice Vienna), Wien.

8. For the purpose of applying Article 110 of the implemen— ting Regulation:

— The competent institution, or if there is no Austrian competent institution, the institution of the place of residence.

9. For the purpose of applying Article 113(2) of the imple- menting Regulation: Hauptverband dcr österreichischen Sozialversiche- rungsträger (Main Association of Austrian Social Insu- rance Institutions), Wien, it being understood that the re- fund of the expenses for benefits in kind shall be made from contributions for sickness insurance of the pensio- ners received by the said Main Association.

FINLAND 1. For the purpose of applying Articles 11(1), 11a(1), 12a, 13 and 14 of the implementing Regulation: Eläketurvakeskus — Pensionsskyddscentralen (Central Pension Security Institute), Helsinki.

2. For the purpose of applying: (a) Article 36(l) and 36(3) and 90(1) of the implementing Regulation:

Kansaneläkelaitos — Folkpensionsanstalten (Social Insu- rance Institution), Helsinki with its local offices; and

_ Työeläkelaitokset (Employment pension institutions) and Eläketurvakeskus — Pensionsskyddscentralen (Cen- tral Pension Security Institute).

(b) Article 36(1 ), second sentence, 36(2) and 90(2) of the im- plementing Regulation: Kansaneläkelaitos — Folkpensionsanstalten (Social Insu- rance Institution), Helsinki. Eläketurvakeskus Pensionsskyddscentralen (Central 503

Pension Security Institute), Helsinki as the institution of the place of residence.

3. For the purpose of applying Article 37b and 38(1) 70(1), 82(2), 86(2) of the implementing Regulation: — Kansaneläkelaitos — Folkpensionsanstalten (Social Insu- rance Institution), Helsinki with its local offices.

4. For the purpose of applying Articles 41 to 59 of the imple- menting Regulation: '

(a) National pensions: Kansaneläkelaitos Folkpensionsanstalten (Social Insu- rance Institution), Helsinki. (b) Employment pensions: Eläketurvakeskus Pensionsskyddscentralen (Central Pension Security Institute), Helsinki.

5. For the purpose of applying Articles 60 to 67, 71 and 75 of the implementing Regulation: Tapaturmavakuutuslaitosten liitto Olyckfallsförsäk- ringsanstalternas Förbund (Federation of Accident Insu- rance Institutions), Helsinki as the institution of the place of residence.

6. For the purpose of applying Articles 68 and 69 of the im- plementing Regulation: The Institution responsible for accident insurance for the case concerned.

7. For the purpose of Applying Articles 76 and 78 of the im- plementing Regulation: Tapaturmavakuutuslaitosten liitto Olyckfallsförsäk- ringsanstalternas Förbund (Federation of Accident Insu- rance Institutions), Helsinki, in case of accident insurance.

8. For the purpose of Applying Articles 80, 81 and 85(2) of the implementing Regulation: Eläketurvakeskus — Pensionsskyddscentralen (Central Pension Security Institute), Helsinki.

9. For the purpose of applying Articles 96, and 113 of the Im— plementing Regulation: Tapaturmavakuutuslaitosten liitto Olyckfallsförsäk- ringsanstalternas Förbund (Federation of Accident Insu- rance Institutions), Helsinki in case of accident insurance.

10. For the purpose of applying Article 110 of the Implemen- ting Regulation: (a) Sickness and maternity insurance, National pensions: Kansaneläkelaitos — Folkpensionsanstalten (Social Insu- rance Institution), Helsinki.

(b) Employment pensions:

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex VI

Eläketurvakeskus Pensionsskyddscentralen (Central Prop. 1991/92:170 Pension Security Institute), Helsinki. Bilaga 15 (c) Accidents at work, occupational diseases: Annex VI Tapaturmavakuutuslaitosten Liitto — Olyckfallsförsäk- ringsanstalternas Förbund (Federation of Accident Insu- rance Institutions), Helsinki. (d) Other cases: Sosiaali- ja terveysministeriö — Social- och hälsovårdsmi- nisteriet (Ministry of Social Affairs and Health), Hel- sinki. ICELAND For all contingencies except Article 17 of the Regulation and Article 102(2) of the implementing Regulation: Tryggingastofnun rikisins (the State Social Security Institute), Reykjavik.

LIECHTENSTEIN 1. For the purpose of applying Article 11(1) of the implemen- ting Regulation: (a) In relation to Article 14 (1) and Article 14b(1) of the Re- gulation:

Liechtensteinische Alters-, Hinterlassenen- und Invali- denversicherung (Old Age, Survivors and Invalidity In- surance of Liechtenstein).

(b) In relation to Article 17 of the Regulation: Amt fiir Volkswirtschaft (Office of National Economy).

2. For the purpose of applying Article 11a (1) of the imple- menting Regulation: (a) In relation to Article 14a(1) and Article 14b(2) of the Re- gulation: Liechtensteinische Alters-, Hinterlassenen- und Invali- denversicherung (Old Age, Survivors and Invalidity In- surance of Liechtenstein). (b) In relation to Article 17 of the Regulation: Amt fiir Volkswirtschaft (Office of National Economy).

3. For the purpose of applying Article 13(2) and (3) and Ar- ticle 14(1) and (2) of the implementing Regulation: Amt fiir Volkswirtschaft und Liechtensteinische Al- ters-, Hinterlassenen- und Invalidenversicherung (Office of National Economy and Old Age, Survivors and Invali- dity Insurance of Liechtenstein).

4. For the purpose of applying Articles 38 (1), 70 (1), 82 (2) and 86 (2): Gemeindeverwaltung (Communal Administration) of the place of residence.

5. For the purpose of applying Article 80 (2) and Article 81: 505

Amt ftir Volkswirtschaft (Office of National Economy). Prop. 1991/92:170 Bilaga 15

6. For the ur ose of a 1 in Article 102 2 of the im lc- _ p p ppy g ( ) p Annex VI menting Regulation in relation to Articles 36, 63 and 70: Amt fiir Volkswirtschaft (Office of National Economy).

7. For the purpose of applying Article 113 (2) of the imple- menting Regulation: Amt fiir Volkswirtschaft (Office of National Economy).

NORWAY 1. For the purpose of applying Articles 14(1)(a) and (b) of the Regulation, Article 11(1)(a) and (2) of the implemen- ting Regulation when the work is carried out outside Nor- way, and Article 14a(1)(b): Folketrygdkontoret for utenlandssaker (the National Insurance Office for Social Insurance Abroad), Oslo.

2. For the purpose of applying Article 14a(1)(a) if the work is carried out in Norway: The local insurance office in the municipality where the person concerned is resident.

3. For the purpose of applying Article 14(1)(a) of the Regula— tion, if the person concerned is posted in Norway: The local insurance office in the municipality where the employer's representative is registered in Norway, and if the employer has no representative in Norway, the local insurance office in the municipality where the work is car- ried out.

4. For the purpose of applying Article 14(2) and Article 14(3): The local insurance office in the municipality in which the person concerned is resident.

5. For the purpose of applying Article 14a(2): The local insurance office in the municipality where the work is carried out.

6. For the purpose of applying Article 14b(1) and (2): Folketrygdkontoret for utenlandssaker (the National In- surance Office for Social Insurance Abroad), Oslo.

7. For the purpose of applying Chapters 1, 2, 3, 4, 5 and 8 of Part 111 of the Regulation and the provisions linked to these provisions in the implementing Regulation: Rikstrygdeverket (the National Insurance Administra- tion), Oslo and its designated bodies (the regional bodies and the local insurance offices).

8. For the purpose of applying Chapter 6 of Part III of the Regulation and the provisions linked to these provisions in 506

the implementing Regulation: Prop. 1991/92:170 Arbeidsdirektoratet (the Directorate of Labour), Oslo Bilaga 15 and its designated bodies. Annex VI

9. For the pension insurance scheme for seafarers: (a) The local insurance office at the place of residence when the person concerned is resident in Norway. (b) Folketrygdkontoret for utenlandssaker (the National In- surance Office for Social Insurance Abroad), Oslo in re- lation to paying benefits under the Scheme to persons re- sident abroad.

10. For family allowances: Rikstrygdeverket (the National Insurance Administra- tion), Oslo and its designated bodies (the local insurance offices).

SWEDEN 1. For the purpose of applying Articles 14(1), 14a(1), 14b(1) and (2) of the Regulation and Articles 11(1)(a) and 11a(1) of the implementing Regulation: The social insurance office with which the person con- cerned is insured.

2. For the purpose of applying Articles 14(1)(b) and 14a(1)(b) in cases when a person is posted to Sweden: The social insurance office at the place where the work is preformed.

3. For the purpose of applying Articles 14b(1) and (2) in ca- ses when a person is posted to Sweden for a longer period than 12 months: Göteborgs allmänna försäkringskassa, Sjöfartskontoret (Social Insurance Office of Gothenburg, Mariners, sec— tion).

4. For the purpose of applying Articles 14(2) and (3), 14a(2) and (3) of the Regulation: The social insurance office of the place of residence.

5. For the purpose of applying Articles 14a(4) of the Regula— tion and Articles 11(1)(b), 11a(1)(b) and 12a(5),(6) and (7)(a) of the implementing Regulation: The social insurance office at the place where the work is performed.

6. For the purpose of applying Article 17 of the Regulation: (a) The social insurance office at the place where the work is or will be performed, and

(b) Riksförsäkringsverket (National Social Insurance Board) concerning categories of employed or self-employed per-

sons . 507

7. For the purpose of applying Article 102 (2): Prop. 1991/92:17() (a) Riksförsäkringsverket (National Social Insurance Bilaga 15 Board). Annex VI (b) Arbetsmarknadsstyrelsen (National Labour Market Board), for unemployment benefits.

SWITZERLAND 1. For the purpose of applying Article 11 (1) of the imple- menting Regulation: ' (a) In relation to Article 14(1) and Article -14b(1) of the Re- gulation:

The competent Ausgleichskasse der Alters-, Hinterlas- senen- und Invalidenversicherung Caisse de compensa- tion dc l'assurance vieillesse, survivants et invalidité Cassa di compensazione dell'assicurazione vecchiaia, su- perstiti e invaliditå (Old- Age, Survivors and Invalidity Insurance Compensation Fund) and the competent acci- dent insurer.

(b) In relation to Article 17 of the Regulation: Bundesamt fiir Sozialversicherung, Bern Office federal des assurances sociales, Berne Ufficio federale degli as- sicurazioni sociali, Berna (Federal Social Insurance Of- fice, Berne).

2. For the purpose of Article 11a(1) of the implementing Rc- gulation: (a) In relation to Article 14a(1) and Article 14b(2) of the Re— gulation: The competent Ausgleichskasse der Alters-, Hinterlas- senen- und Invalidenversicherung — Caisse de compensa- tion de l'assurancc vieillesse, survivants ct invalidité Cassa di compensazione dell'assicurazionc vecchiaia, su- perstiti c invalidita — (Old-Age, Survivors and Invalidity Insurance Compensation Fund). (b) In relation to Article 17 of the Regulation: Bundesamt fiir Sozialversicherung, Bern — Office federal des assurances sociales, Berne Ufficio federale degli as- sicurazioni sociali, Berna (Federal Social Insurance Of- fice, Berne).

3. For the purpose of Article 123 of the implementing Regu- lation: (a) Persons residing in Switzerland: Kantonale Ausgleichkasse — Caisse cantonale de com- pensation Cassa cantonale di compensazione (Cantonal Compensation Fund) of the canton of residence. (b) Persons residing outside Switzerland: Kantonale Ausgleichkasse Caisse cantonale de com- pensation Cassa cantonale di compensazione (Cantonal 508

Compensation Fund) competent for the place of business Prop. 1991/92:17() employer. Bilaga 15

4. For the purpose of Article 13(2) and (3) and Article 14(1) Annex VI and (2) of the implementing Regulation:

Eidgenössische Ausgleichskasse, Bern — Caisse fede- rale de compensation, Berne Cassa federale di compen- sazione, Berna (Federal Compensation Fund, Berne) and Schweizerische Unfallversicherungsanstalt, Kreisagentur Bern, Bern Caisse nationale suisse d*assurance en cas d*accidents, agence d'”arrondissement dc Berne, Berne — Istituto nazionale svizzero di assicurazione contro gli in- fortuni, agenzia circondariale di Berna, Berna (Swiss National Accident Insurance Fund, district agency of Berne, Berne).

5. For the purpose of Article 38(1), Article 70(1), Article 82(2) and Article 86(2) of the implementing Regulation: Gemeindeverwaltung Administration communale -Am- ministrazione communale (Communal administration) of the place of residence.

6. For the purpose of Article 80(2) and 81 of the implemen- ting Regulation: Bundesamt fiir Industrie, Gewerbe und Arbeit, Bern — Office federal de l'industrie, des arts et métiers et du tra- vail, Berne — Ufficio federale dell*industria, delle arti e mestieri e del lavoro, Berna (Federal Office for Industry and Labour, Berne).

7. For the purpose of applying Article 102(2) of the imple- menting Regulation (a) In relation to Article 63 of the Regulation: Schweizerische Unfallversicherungsanstalt, Luzern — Caisse nationale suisse d'assurance en cas d'accidents, Lucerne -— Cassa nazionale svizzera di assicurazione contro gli incidenti, Lucerna — (Swiss National Accidents Insurance Fund, Lucerne). (b) In relation to Article 70 of the Regulation: Bundesamt fiir Industrie, Gewerbe und Arbeit, Bern Office fédéral de l7industrie, des arts et métiers et du tra- vail, Berne Ufficio federale dell'industria, delle arti e mestieri c del lavoro, Berna — (Federal Office for Indu- stry and Labour, Berne).

8. For the purpose of Article 113(2) of the implementing Re- gulation: In relation to Article 62 (1) of the implementing Regula- tion:

Schweizerische Unfallversicherungsanstalt, Luzern 509

Caisse nationale suisse d'assurance en oas d'accidents, Lu- cerne Cassa nazionale svizzera di assicu razione contro gli incidenti, Lucerna (Swiss National Accidents Insurance Fund, Lucerne)"

(k) The following shall be added to Annex 11:

HM.

N.

AUSTRIA None.

FINLAND None.

ICELAND None.

LIECHTENSTEIN None .

NORWAY None.

SWEDEN None.

SWITZERLAND None."

ACTS OF WHICH THE CONTRACTING PARTIES SHALL TAKE DUE ACCOUNT 3. 373 Y 0919(02): Decision No 74 of 22 February 1973 concer- ning the provision of medical care in cases of temporary stay under Article 22(1)(a)(i) of Council Regulation (EEC) No 1408/71 and Article 21 of Council Regulation (EEC) No 574/72 (OJ No C 75, 19.9.1973, p.4)

373 Y 0919(03): Decision No 75 of 22 February 1973 concer- ning the investigation of applications for review made under Article 94(5) of Council Regulation (EEC) No 1408/71 by in- validity pensioners (OJ No C 75, 19.9.1973, p.5)

373 Y 0919(06): Decision No 78 of 22 February 1973 concer- ning the interpretation of Article 7(1)(a) of Council Regula- tion (EEC) N0574/72 relating to the procedure for imple- menting the provisions on reduction and suspension (OJ No C 75, 19.9.1973, p.8)

373 Y 0919(07): Decision No 79 of 22 February 1973 concer- ning the interpretation of Article 48(2) of Council Regulation (EEC) N01408/71 relating to the aggregation of insurance periods treated as such with regard to insurance for invalidity,

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15

Annex VI

10.

11.

12.

13.

14.

15.

old age and death (OJ No C 75, 19.9.1973, p.9)

373 Y 0919(09): Decision No 81 of 22 February 1973 concer- ning aggregation of insurance periods completed in a specific employment pursuant to Article 45(2) of Council Regulation (EEC) No 1408/71 (OJ No C 75, 19.9.1973, p.11)

373 Y 0919(11): Decision No 83 of 22 February 1973 concer- ning the interpretation of Article 68(2) of Council Regulation (EEC) No 1408/71 and of Article 82 of Council Regulation (EEC) No 574/72 relating to increases in unemployment be- nefit for dependant members of the family (OJ No C 75, 19.9.1973, p.14)

373 Y 0919(13): Decision No 85 of 22 February 1973 concer- ning the interpretation of Article 57(1) of Council Regulation (EEC) No 1408/71 and of Article 67(3) of Council Regulation (EEC) No 574/72 to the determination of the applicable legis- lation and the institution competent for the granting of bene- fits in respect of occupational diseases (OJ No C 75, 19.9.1973, p.17)

373 Y 1113(02): Decision No 86 of 24 September 1973 concer- ning the methods of operation and the composition of the Au- dit Board of the Administrative Commission of the European Communities on social security for migrant workers (OJ No C 96, 13.11 1973, p.2) as amended by: — 376 Y 0813(02): Decision No 106 of 8 July 1976 (OJ No C 190, 13.8.1976, p.2)

374 Y 0720(06): Decision No 89 of 20 March 1973 concerning the interpretation of Article 16(1) and (2) of Council Regula— tion (EEC) No 1408/71 relating to persons employed by dip- lomatic missions and consular posts (OJ No C 86, 20.7.1974, p-7)

374Y0720(07): Decision No 91 of 12 July 1973 concerning the interpretation of Article 46(3) of Council Regulation (EEC) No 1408/71 relating to the award of benefits due under paragraphl of the said Article (OJ No C 86, 20.7.1974, p.8)

374Y 0823(04): Decision No 95 of 24 January 1974 concerning the interpretation of Article 46(2) of Council Regulation (EEC) No 1408/71 on the calculation of pro rata pensions (OJ No C 99, 23.8.1974, p.5)

374 Y 1017(03): Decision No 96 of 15 March 1974 concerning the revision of rights to benefit pursuant to Article 49(2) of Council Regulation (EEC) No 1408/71 (OJ No C 126, 17.10.1974, p.23)

375 Y 0705(02): Decision No 99 of 13 March 1975 concerning

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex VI

16.

17.

18.

19.

20.

the interpretation of Article 107(1) of Council Regulation (EEC) No 574/72 with regard to the obligation to recalcu- late current benefits (OJ No C 150, 5.7.1975, p.2)

375 Y 0705(03): Decision No 100 of 23 January 1975 concer- ning the refund of cash benefits provided by the institution of the place of stay or of residence on behalf of the competent institution and the details of refunding these benefits (OJ No C 150, 5.7.1975, p.3)

376 Y 0526(03): Decision No 105 of 19 December 1975 on the implementation of Article 50 of Council Regulation (EEC) No 1408/71 (OJ No C 117, 26.5.1976, p.3)

378 Y 0530(02): Decision No 109 of 18 November 1977 amen— ding Decision No 92 of 22 November 1973, concerning the concept of sickness and maternity insurance benefits in kind referred to in Articles 19(1) and (2), 22, 25(1), (3) and (4), 26, 28(1) and 28a, 29 and 31 of Council Regulation (EEC) No 1408/71 and the determination of the amounts to be refunded under Articles 93, 94 and 95 of Council Regulation (EEC) No 574/72, as well as the advances to be paid in pursuance of Article 102(4) of the same Regulation (OJ No C 125, 30.5.1978, p.2)

383 Y0115: Decision No 115 of 15 December 1982 concerning the granting of prostheses, major appliances and other sub- stantial benefits in kind provided for in Article 24(2) of Coun- cil Regulation (EEC) No 1408/71 (OJ No C 193, 20.7.1983,

W)

383 Y 0117: Decision No 117 of 7 July 1982 concerning the conditions for implementing Article 50(1)(a) of Council Re- gulation (EEC) No 574/72 (OJ No C 238, 7.9.1983, p.3) The provisions of the Decision shall, for the purposes of the present Agreement, be read with the following adaptations:

(a) The following shall be added to Article 2(2):

"Austria

Hauptverband der österreichischen Sozialversiche- rungsträger (Main Association of Austrian Social Insu- rance Institutions), Wien.

Finland Eläketurvakeskus Pensionsskyddscentralen (Central Pension Security Institute), Helsinki.

Iceland Tryggingastofnun rikisins (the State Social Security In- stitute), Rcykjavrk.

Liechtenstein

Prop. 1991/922170 Bilaga 15 Annex VI

Liechtensteinische Alters-, Hinterlassenen- und Invali- Prop. 1991/921170 denversicherung (Old Age, Survivors” and Invalidity In- Bilaga 15 surance of Liechtenstein), Vaduz. Annex VI

Norway Rikstrygdeverket (National Insurance Administration), Oslo.

Sweden Riksförsäkringsverket (National Social Insurance Board), Stockholm.

Switzerland

Schweizerische Ausgleichskasse, Genf — Caisse suisse de compensation, Geneve - Cassa svizzera di compensa- zione, Ginevra - (Swiss Compensation Fund, Geneva)."

21. 383 Y 1112(02): Decision No 118 of 20 April 1983 concerning the conditions for implementing Article 50(1)(b) of Council Regulation (EEC) No 574/72 (OJ No C 306, 12.11.1983, p.2)

The provisions of the Decision shall, for the purposes of the present Agreement, be read with the following adaptations: (a) The following shall be added to Article 2(4):

"Austria Hauptverband der österreichischen Sozialversiche- rungsträger (Main Association of Austrian Social Insu- rance Institutions), Wien.

Finland Eläketurvakeskus Pensionsskyddscentralen (Central Pension Security Institute), Helsinki.

Iceland ' Tryggingastofnun rikisins (the State Social Security In-

stitute), Reykjavik.

Liechtenstein Liechtensteinische Alters-, Hinterlassenen- und Invali- denversicherung (Old Age, Survivors” and Invalidity In- surance of Liechtenstein), Vaduz.

Norway Rikstrygdeverket (National Insurance Administration),

Oslo.

Sweden Riksförsäkringsverket (National Social Insurance Board), Stockholm.

Switzerland Schweizerische Ausgleichskasse, Genf Caisse suisse de compensation, Geneve - Cassa svizzera di compensa- 513

33 Riksdagen 1991/"92. [saml. Nr 170. Bil. 15

23.

26.

27.

30.

zione, Ginevra — (Swiss Compensation Fund, Geneva)."

383 Y 1102(03): Decision No 119 of 24 February 1983 conccr- ning the interpretation of Article 76 and Article 79(3) of Council Regulation (EEC) No 1408/71 and of Article 10(1) of Council Regulation (EEC) No 574/72 relating to the overlap- ping of family benefits and allowances (OJ No C 295, 2.1I.I983, p.3)

383 Y 0121: Decision No 121 of 21 April 1983 concerning the interpretation of Article 17(7) of Council Regulation (EEC) No 574/72 relating to the granting of prosthesis, major appliances and other substantial benefits in kind (OJ No C 193, 20.7.1983, p.10)

384 Y 080262): Decision No 123 of 24 February 1984 concer- ning thc interpretation of Article 22(1)(a) of Council Regula- tion (EEC) No 1408/71with regard to persons undergoing re- nal dialysis treatment (OJ No C 203, 2.8.1984, p.13)

386 Y 0125: Decision No 125 of 17 October 1985 concerning the use of the certificate concerning thc applicable lcgislation (Form E 101) where the period of posting does not exceed three months (OJ No C 14], 7.6.1986, p.3)

386 Y 0126: Decision No 126 of 17 October 1985 concerning the application of Articles 14(1)(a), 14a(1)(a), 14b(1) and (2) of Council Regulation (EEC) No 1408/71 (OJ No C 141. 7.6.1986, p.3)

386 Y 0128: Decision No 128 of 17 October 1985 concerning the application of Articles 14(1)(a) and 14b(1) of Council Rc- gulation (EEC) No 1408/71 on the lcgislation applicable to posted workers (OJ No C 141, 7.6.1986, p.6)

386 Y 0129: Decision No 129 of 17 October 1985 concerning the application of Articles 77, 78, 79(3) of Council Regulation (EEC) No 1408/71 and of Article 10(l)(b)(ii) of Council Re- gulation (EEC) No 574/72 (OJ No C 141, 7.6.1986, p.7)

386 Y 0130: Decision No 130 of 17 October 1985 concerning the model forms necessary for the application of Council Re- gulations (EEC) No 1408/71 and (EEC) No 574/72 (E 001;

E101-127; E201-215; E301-303; E401-411) (86/303/EEC) (OJ No L 192, 15.7.1986, p.1), as amended by:

391 X 0140: Decision No 144 of 9 April 1990 (E 401 — E410F) (OJ No L 71, 18.3.1991, p.1)

386 Y0131: Decision No 131 of3 December 1985 concerning the scope of Article 71(1)(b)(ii) of Council Regulation (EEC) No 1408/71 relating to the right to unemployment benefits of workers, other than frontier workers, who, during their last

Prop. 1991/921170 Bilaga 15 Annex VI

31.

32.

33.

34.

35.

employment, were residing in the territory of a Member Sta- tcs other than the competent State (OJ No C 141, 7.6.1986,

p.10)

C/27l/87/p.3: Decision No 132 of 23 April 1987 concerning the interpretation of Article 40 (3)(a)(ii) of Council Regula- tion (EEC) No 1408/71 (OJ No C 271, 9.10.1987, p.3)

C/284/87/p.3: Decision No 133 of 2 July 1987 concerning the application of Articles 17(7) and 60(6) of Council Regulation (EEC) No 574/72 (OJ No C 284, 22.10.1987, p.3 and OJ No C 64, 9.3.1988, p.13)

C/64/88/p.4: Decision No 134 of 1 July 1987 concerning the interpretation of Article 45(2) of Council Regulation (EEC) No 1408/71 relating to aggregation of insurance periods com— pleted in an occupation subject to a special scheme in one or more Member States (OJ No C 64, 9.3.1988, p.4)

C/281/88/p.7: Decision No 135 of 1 July 1987 concerning the granting of benefits in kind provided for in Article 17(7) and Article 60(6) of Council Regulation (EEC) No 574/72 and the concepts of urgency within the meaning of Article 20 of Coun- cil Regulation (EEC) No 1408/71 and of extreme urgency wit- hin the meaning of Articles 17(7) and 60(6) of Council Regu- lation (EEC) No 574/72 (OJ No C 281, 9.3.1988, p.7) The provisions of the Decision shall, for the purposes of the present Agreement, be read with the following adaptations: (3) The following shall be added to Article 2(2): "(m)AS7000 for the institution of the place of residence in Austria; (n) FIM3 000 for the institution of the place of residence in Finland; (0) IKR 35 000 for the institution of the place of residence in Iceland; (p) SFR 800 for the institution of the place of residence in Liechtenstein; (q) NOK3 600 for the institution of the place of residence in Norway; (r) SEK3600 for the institution of the place of residence in Sweden; (5) SFR 800 for the institution of the place of residence in Switzerland."

C/64/88/p.7: Decision No 136 of 1 July 1987 concerning the interpretation of Article 45(1) to (3) of Council Regulation (EEC) No 1408/71 with regard to the taking into account of insurance periods completed under the legislations of other Member States for the acquisition, retention or recovery of the right to benefits (OJ No C 64, 9.3.1988, p.7)

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex VI

The provisions of the Decision shall, for the purposes of the Prop. 1991/92:170 present Agreement, be read with the following adaptations: Bilaga 15 (a) The following shall be added to the Annex: Annex VI

"M. AUSTRIA None.

N. FINLAND None.

O. ICELAND None.

P. LIECHTENSTEIN None.

O. NORWAY None.

R. SWEDEN None.

S. SWITZERLAND None."

36. C/140/89/p.3: Decision No 137 of 15 December 1988 concer- ning the application of Article 15(3) of Council Regulation (EEC) No 574/72 (OJ No C 140, 6.6.1989, p.3)

37. C/287/89/p.3: Decision No 138 of 17 February 1989 concer- ning the interpretation of Article 22 (1)(c)(i) of Council Rc- gulation (EEC) No 1408/71 in the case of organ transplants or other forms of surgery requiring tests on biological samples while the person concerned is not present in the Member State where the tests are carried out (OJ No C 287, 15.11.1989, p.3)

38. C/94/90/p.3: Decision No 139 of 30 June 1989 concerning the date to be taken into consideration for determining the rates of conversion referred to in Article 107 of Council Regulation (EEC) No 574/72 to be applied when calculating certain benc- fits and contributions (OJ No C 94, 12.4 1990. p.3)

39. C/94/90/p.4: Decision No 140 of 17 October 1989 concerning the rate of conversion to be applied by the institution of a wholly unemploycd frontier worker's place of residence to the last wage or salary he received in the competent State (OJ No C 94, 12.4.1990, p.4)

40. C/94/90/p.5: Decision No 141 of 17 October 1989 amending Decision No 127 of 17 October 1985 concerning thc compila- tion of the lists provided for in Articles 94(4) and 95(4) of Re- gulation (EEC) No 574/72/EEC (OJ No C 94, 12.4.1990, p.5)

41. C/80/90/p.7: Decision No 142 of 13 February 1990 concerning Prop. 1991/92:170 the application of Articles 73, 74 and 75 of Council Regula- Bilaga 15 tion (EEC) No 1408/71 (OJ No C 80, 30.3.1990, p.7) Annex Vl The provisions of the Decision shall, for the purposes of the present Agreement, be read with the following adaptations: (a) Point 1 shall not apply. (b) Point 3 shall not apply.

42. 391 D 0425: Decision No 147 of 11 October 1990 concerning the application of Article 76 of Council Regulation (EEC) No 1408/71 (OJ No L 235, 23.8.1991, p.21)

ACTS OF WHICH THE CONTRACTING PARTIES SHALL TAKE NOTE

The Contracting Parties take note of the content of the following acts:

43. Recommendation No 14 of 23 January 1975 concerning the issue of Form E 111 to workers posted abroad (adopted by the Administrative Commission during its 139th session on 23 January 1975)

44. Recommendation No 15 of 19 December 1980 on the deter- mination of the language of issue of the forms required for the purposes of Regulations No 1408/71/EEC and

No 574/72/EEC (adopted by the Administrative Commis- sion during its 176th session on 19 December 1980)

45. 385 Y 0016: Recommendation No 16 of 12 December 1984 concerning the conclusion of agreements pursuant to Article 17 of Regulation (EEC) No 1408/71/EEC (OJ No C 273, 24.10.1985, p.3)

46. 385 Y 0017: Recommendation No 17 of 12 December 1984 concerning the statistical data to be supplied each year for the drawing up of the reports of the Administrative Commission (OJ No C 273, 24.10.1985, p.3)

47. 386 Y 0028: Recommendation No 18 of 28 February 1986 rela- ting to the lcgislation applicable to unemployed persons enga- ged in part-time work in a Member State other than the State of residence (OJ No C 284, 11.11.1986, p.4)

48. 380 Y 0609(03): Updating of the Declarations of the Member States provided for in Article 5 of Council Regulation (EEC) No 1408/71 of 14 June 1971 on the application of social secu- rity schemes to employed persons and their families moving within the Community (OJ No C 139, 9.6.1980, p.1)

49. 381 Y 0613(01): Declarations by Greece provided for in Ar- ticle 5 of Council Regulation (EEC) No 1408/71 of 14 June 517

50.

51.

52.

53.

54.

1971 on the application of social security schemes to em— ployed persons and their families moving within the Commu- nity (OJ No C 143, 13.6 1981, p.1)

383 Y 1224(01): Amendments to the Declaration of the Fede- ral Republic of Germany provided for in Article 5 of Council Regulation (EEC) No 1408/71 of 14 June 1971 on the applica- tion of social security schemes to employed persons and their families moving within the Community (OJ No C 351, 24.12.1983, p.1)

C/338/86/p.1: Updating of the Declarations of the Member States provided for in Article 5 of Council Regulation (EEC) No 1408/71 of 14 June 1971 on the application of social secu- rity schemes to employed persons and their families moving within the Community (OJ No C 338, 31.12.1986, p.1)

C/107/87/p.1: Declarations of the MemberStates provided for in Article 5 of Council Regulation (EEC) No 1408/71 of 14 June 1971 on the application of social security schemes to employed and self employed persons and their families mo- ving within the Community (OJ No C 107, 22.4.1987, p.1)

C/323/80/p.1: Notification to the Council by the Governments of the Federal Republic of Germany and of the Grand Duchy of Luxembourg of the conclusion of a convention between these two Governments on various social security questions, pursuant to Articles 8(2) and 96 of Council Regulation (EEC) No 1408/71 of 14 June 1971 on the application of social se— curity schemes to employed persons and their families moving within the Community (OJ No C 323, 11.12.1980, p.1)

U90/87/p.39: Declaration made by the French Republic pur- suant to Article 1(j) of Council Regulation (EEC) No 1408/71 on the application of social security schemes to employed per- sons, self—employed persons and members of their families moving within the Community (OJ No L 90, 2.4.1987, p.39)

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex VI

MODALITIES FOR THE PARTICIPATION OF EFTA STATES IN THE ADMINISTRATIVE COMMISSION ON SOCIAL SECURITY FOR MIGRANT WORKERS AND IN THE AUDIT BOARD ATTACHED TO THIS COMMISSION IN ACCORDANCE WITH ARTICLE 101(1) OF THE AGREEMENT

Austria, Finland, Iceland, Liechtenstein, Norway, Sweden and Switzerland may each send a representative, present in an advisory capacity (Observer), to the meetings of the Administrative Commission on Social Security for Mi- grant Workers attached to the Commission of the European Communities and to the meetings of the Audit Board attached to the said Administrative Commission.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex VI

ANNEX VII Prop. 1991/92:170 MUTUAL RECOGNITION OF Bilaga 15 PROFESSIONAL QUALIFICATIONS Annex VH List provided for in Article 23 (c)

INTRODUCTION

When the acts referred to in this Annex contain notions or refer to procedu- res which are specific to the Community legal order, such as

—- preambles;

—- the addressees of the Community acts; -— references to territories or languages of the EC; - references to rights and obligations of EC Member States, their public entities, undertakings or individuals in relation to each other; and __ references to information and notification procedures;

Protocol 1 on horizontal adaptations shall apply, unless otherwise provided for in this Annex.

SECTORAL ADAPTATIONS

For the purposes of this Annex and notwithstanding the provisions of Proto- col 1, the term "Member State(s)” contained in the acts referred to shall be understood to include, in addition to its meaning in the relevant EC acts, Austria, Finland, Iceland, Liechtenstein, Norway, Sweden and Switzerland.

ACTS REFFERED TO A. GENERAL SYSTEA'I

1. 389 L 0048: Council Directive 89/48/EEC of 21 December 1988 on a gene- ral system for the recognition of higher-education diplomas awarded on completion of professional education and training of at least three years” du- ration (OJ No L 19, 24.1.1989, p.16)

Switzerland, by derogation from the provisions from Directive 89/48/EEC, as adapted in this Agreement, shall comply with the obligations stated therein at the latest by 1 January 1995 instead of 1 January 1993.

B. LEGAL PROFESSIONS

2. 377 L 0249: Council Directive 77/249/EEC of 22 March 1977 to facilitate the effective exercise by lawyers of freedom to provide services (OJ No L 78, 26.3.1977, p.17), as amended by:

— 1 79 11: Act concerning the Conditions of Accession and Adjust- ments to the Treaties Accession of the Hellenic Republic

(OJ No L291,19.11.1979, p.91) 1 85 I: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments

to the Treaties — Accession of the Kingdom of Spain and the Portu- Prop. 1991/92:170 guese Republic Bilaga 15 (OJ NoL302,15.11.1985,p.160) Annex VII The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation: The following shall be added to Article 1(2):

"in Austria: ”Rechtsanwalt"; in Finland: "Asianajaja/Advokat”; in Iceland: **Lögmaur”; in Liechtenstein: "Rechtsanwalt"; in Norway: "Advokat”; in Sweden: "Advokat”; in Switzerland: ”'Avocat/Avvocato/Advokat/Rechtsanwalt/ An-

walt/ Fiirsprecher/Ft'irsprech"."

C. [MEDICAL AND PAR/t-A'IEDICAL ACTIVYTIES

3. 381 L 1057: Council Directive 81/1057/EEC of 14Deccmber 1981

supplementing Directives 75/362/EEC, 77/452/EEC, 78/686/EEC and 78/1026/EEC concerning the mutual recognition of diplomas, certificates and other evidence of the formal qualifications of doctors, nurses respon- sible for general care, dental practitioners and veterinary surgeons respecti- vely, with regard to acquired rights (OJ No L 385, 31.12.1981, p.25)

Doctors

4. 375 L 0362: Council Directive 75/362/EEC of 16 June 1975 concerning the

mutual recognition of diplomas, certificates and other evidence of formal qualifications in medicine, including measures to facilitate the effective exer- cise of the right of establishment and freedom to provide services (OJ No L 167, 30.6.1975, p.1), as amended by:

1 79 11: Act concerning the Conditions of Accession and Adjust- ments to the Treaties Accession of the Hellenic Republic (OJ NoL291, 19.11.1979,p.90) 382 L 0076: Council Directive 82/76/EEC of 26January 1982 (OJ NoL43,15.2.1982, p.21) 1 851: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties Accession of the Kingdom of Spain and the Portu- guese Republic (OJ NoL302,15.11.1985, p.158) — 389 L 0594: Council Directive 89/594/EEC of 30 October 1989 (OJ NoL341, 23.11.1989, p.19) 390 L 0658: Council Directive 90/658/EEC of 4 December 1990 (OJ NoL 353, 17.12.1990, p.73) Switzerland, by derogation from the provisions of Directive 75/362/EEC, as adapted in this Agreement, shall comply with the obligations stated the- rein at the latest by 1 January 1997 instead of 1 January 1993. 521

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- Prop. 1991/92:170 reement, be read with the following adaptations: Bilaga 15 (at) The following shall be added to Article 3: Annex V” "(nl)in Austria "Doktor der gesamtcn Heilkunde” (diploma of doctor of medicine) awarded by a university faculty of medicine and "*Beschcinigung iiber die Absolvicrung der Tätigkeit als Arzt im Praktikum” (certifi- cate of practical training) issued by the competent authorities;

(ll) in Finland "todistus lääketieteen lisensiaatin tutkinnosta/ bevis om medicine li- centiat examen” (certificate of the degree of licentiate in medicine) awarded by a university faculty of medicine and a certificate of prac- tical training issued by the competent public health authorities;

(0) in Iceland "pröf l' lacknisfraci fra lzeknadeild Hasköla Islands” (diploma from the medical faculty of the University of Iceland) and a certificate of practical training in a hospital of at least 12 months issued by the chief medical doctor;

(p) in Liechtenstein the diplomas, certificates and other titles awarded in another State to which this Directive applies and listed in the present Article, ac- companied by a certificate on the completed practical training issued by the competent authorities;

((1) in Norway "bevis for bestått medisinsk embetscksamen" (diploma of the deg- ree cand.med.) awarded by a university faculty of medicine and a certificate of practical training issued by the competent public health authorities;

(r) in Sweden "läkarexamen" (university medical degree) awarded by a university faculty of medicine and a certificate of practical training issued by the National Board of Health and Welfare;

(5) in Switzerland "Eidgenössisch diplomierter Arzt/titulaire du diplöme féde'ral de médecin/titolare di diploma federale di medico" (diploma of doctor of medicine) awarded by the Federal Department of Home Affairs."

(b)The following shall be added to Article 5(2): "in Austria **Facharztdiplom” (diploma of medical specialist) issued by the com- petent authorities; 522

in Finland Prop. 1991/922170 "todistus erikoislääkärin oikeudesta/bevis om specialisträttigheten” Bilaga 15 (certificate of specialist in medicine) issued by the competent autho- Annex VII rities;

in Iceland "sérfrazileyff' (certificate of specialist in medicine) issued by the Mi- nistry of Health;

in Liechtenstein

the diplomas, certificates and other titles awarded in another State to which this Directive applies and listed in the present article, ac- companied by a certificate on the completed practical training issued by the competent authorities;

irl Norway ”bevis for tillatelse til å bcnytte spesialisttittelen” (certificate of the right to use the title of specialist) issued by the competent authori- ties;

in Sweden

”bevis om specialistkompetens som läkare utfärdat av socialstyrel- sen” (certificate of the right to use the title of specialist) issued by the National Board of Health and Welfare;

in Switzerland "Spezialarzt/spécialiste/specialista” (certificate of medical specia- list) issued by the competent authorities."

(c) The following entries shall be added to the indents in Article 5(3) indica- ted hereafter:

— anaestltctics: "Austria: Anästhesiologie Finland: anestesiologia/anestesiologi Iceland: svzefingalzekningar Liechtenstein: Anästhesiologie Norway: anestesiologi Sweden: anestesiologi Switzerland: Anästhesiologie/anesthe'siologic/anestesiolo-

gia"

— general surgery: ”Austria: Chirurgie Finland: kirurgia/kirurgi Iceland: almennar skurlwkningar Liechtenstein: Chirurgie

Norway: generell kirurgi 523

Sweden: Switzerland:

neurological surgery: "Austria: Finland: Iceland: Liechtenstein: Norway: Sweden: Switzerland:

allmän kirurgi Cllirurgie/chirurgie/chirurgia"

Neurochirurgie neurokirurgia/neurokirurgi taugaskurlzekningar Neurochirurgie ncvrokirurgi neurokirurgi Neurochirurgie/ncurochiru rgic/ rurgia"

neurochi-

obstetrics and gynaecology: "Austria: Finland:

Iceland: Liechtenstein: Norway: Sweden:

Switzerland:

Frauenheilkundc und Geburtshilfe naistentaudit ja synnytykset/kvillnosjukdo- mar och förlossningar

kvenltekningar

Gynäkologic und Geburtshilfe fodselshjelp og kvinnesykdommer kvinnosjukdomar och förlossningar (gyne- kologi och obstetrik) Gynäkologic und Geburtshilfe/gynécologie et obstétrique/ginecologia c ostetricia"

general (internal) medicine: "Austria: Finland: Iceland: Liechtenstein: Norway: Sweden: Switzerland:

opht/ralmology:

uAustria: Finland: Iceland: Liechtenstein: Norway: Sweden: Switzerland:

oto rhino laryngalogy: "Austria: Finland:

Innere Medizin sisiitaudit/inremedicin lyfllekningar Innere Medizin

indremedisin

allmän internmedicin

Innere Medizin/médecine interne/ medicina interna"

Augenheilkunde silmätaudit/ögonsjukdomar augnlmkningar Augenheilkunde oyesykdommer ögonsjukdomar (oftalmologi) Ophthalmologie/ ophtalmologie/ oftalmolo-

', u

gla

Hals-, Nasen- und Ohrenkrankheiten korva-, nenä- ja kurkkutaudit/öron-, näs-

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex VII

Iceland: Liechtenstein: Norway: Sweden:

Switzerland:

paediatrics: ”Austria: Finland: Iceland: Liechtenstein: Norway: Sweden: Switzerland:

respiratory medicine: "Austria: Finland: Iceland: Liechtenstein Norway: Sweden: Switzerland:

urology: "Austria: Finland: Iceland: Liechtenstein: Norway: Sweden: Switzerland:

onhopaedics: "Austria: Finland:

Iceland: Liechtenstein: Norway: Sweden: Switzerland:

och strupsjukdomar hals-, nef— og eyrnalakningar Hals-, Nasen- und Ohrenkrankheiten ore-nese-halssykdommer öron-, näs- och halssjukdomar (oto-rhino-la- ryngologi) Oto-Rhino-Laryngologie/ oto-rhino-laryng- ologie/ otorinolaringoiatria"

Kinderheilkundc lastentaudit/barnsjukdomar

barnalzekningar

Kinderheilkundc

barnesykdommer

barnaålderns invärtes sjukdomar (pediatrik) Pädiatrie/pédiatrie/pediatria"

Lungenkrankheiten keuhkosairaudet/lungsjukdomar lungnalaakningar Lungenkrankheiten lungcsykdommer lungsjukdomar (pneumonologi) Lungenkranklleiten/maladics des poumons/— malattie polmonariu

Urologie urologia/urologi tvagfleraskurlaekningar Urologie urologi urologisk kirurgi Urologie/urologie/urologia"

Orthopädie und orthopädische Chirurgie ortopedia ja traumatologia/ortopedi och traumatologi baklunarskurlazkningar Orthopädisehe Chirurgie ortopedisk kirurgi ortopedisk kirurgi Orthopädisehe Chirurgie/Chirurgie orthopé- dique/chirurgia ortopedica"

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex VII

— pathological anatomy: Prop. 1991/92:170

"Austria: Pathologie Bilaga 15 Finland: patologia/patologi Annex VH Iceland: liffaerameinafrzei Liechtenstein: Pathologie Norway: patologi Sweden: klinisk patologi Switzerland: Pathologie/pathologie/patologia" neurolog)»: "Austria: Neurologie Finland: neurologia/neurologi Iceland: taugalzekningar Liechtenstein: Neurologie Norway: nevrologi Sweden: nervsjukdomar (neurologi) Switzerland: Neurologic/neurologie/neurologia" psychiatry: "Austria: Psychiatrie Finland: psykiatria/psykiatri Iceland: gelaskningar Liechtenstein: Psychiatrie und Psychotherapie Norway: psykiatri Sweden: allmän psykiatri Switzerland: Psychiatrie und Psychotherapie/Psychiatrie

et psychotlle'rapie/psichiatria e psicoterapia"

(d)The following entries shall be added to the indents in Article 7(2) indica- ted hereafter:

—— clinical biology: "Austria: Medizinische Biologie” — biological haernatology: "Finland: hematologiset laboratoriotutkimukset/hc-

matologiska laboratorieundersökningar”

— microbialogy — bacteriology:

"Austria: Hygiene und Mikrobiologie Finland: kliininen mikrobiologia/klinisk mikrobiologi Iceland: syklafrrei Norway: medisinsk mikrobiologi

Sweden: klinisk bakteriologi"

biological chemistry: "Austria: Medizinisch-chemische Labordiagnostik Finland: kliininen kemia/klinisk kemi Norway: klinisk kjemi 526

Sweden:

irnrrlunology: "Austria: Finland: Iceland: Norway: Sweden:

plastic surgery: "Austria: Finland: Iceland: Norway: Sweden: Switzerland:

lllorac'ic surgery: " Finland:

Iceland: Norway: Sweden:

paediatric surgery:

"Finland: Iceland: Norway: Sweden: Switzerland:

vascular surgery: "Iceland: Norway:

cardiology: "Finland: Iceland: Norway: Sweden:

gastro-erzterologv:

"Finland: Iceland: Norway:

klinisk kemi"

Immunologie immunologia/immunologi önlemisfrzei immunologi og transfusjonsmcdisin klinisk immunologi"

Plastische Chirurgie plastiikkakirurgia/plastikkirurgi lytalmkningar plastikkirurgi plastikkirurgi Plastische und Wiederherstellungschirur- gie/Chirurgie plastique et reconstructive/chi- rurgia plastica e ricostruttiva"

thorax-ja verisuonikirurgia/thorax- och kärl- kirurgi

brjöstholsskurlzekningar thoraxkirurgi thoraxkirurgi"

lastenkirurgia/barnkirurgi barnaskurlazkningar barnekirurgi barnkirurgi Kinderchirurgie/chirurgie infantile/chirurgia infantile"

maskurlmkningar karkirurgi"

kardiologia/kardiologi hjartalaekningar hjertesykdommer hjärtsjukdomar"

gastroenterologia/gastroenterologi meltingarlrekningar fordoyelsessykdommer

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex VII

Sweden: matsmältningsorganens medicinska sjukdo- Prop. 1991/922170

mar (medicinsk gastro-enterologi)" Bilaga 15 Annex VII rheumatology: "Finland: rcumatologia/reumatologi Iceland: gigtllekningar Liechtenstein: Rheumatologie Norway: revmatologi Sweden: reumatiska sjukdomar" general haernatology: "Finland: kliininen hematologia/klinisk hematologi Iceland: blömeinafrazi Norway: blodsykdommer Sweden: hematologi" erulocrirlology: "Finland: endokrinologia/cndokrinologi Iceland: efnaskipta- og innkirtlalzekningar Norway: endokrinologi Sweden: endokrina sjukdomar" physiotherapy: "Austria: Physikalische Medizin Finland: fysiatria/fysiatri Iceland: orku- og endurhzefingarlzekningar Liechtenstein: Physikalische Medizin und Rehabilitation Norway: fysikalsk medisin og rehabilitering Sweden: medicinsk rehabilitering Switzerland: Physikalische Medizin und Rehabilitation/-

médecine physique et rehabilitation/medi- cina fisica e riabilitazione"

dennato-venereology:

"Austria: HautÖ und Geschlechtkrankheiten Finland: iho- ja sukupuolitaudit/hud- och könssjuk- domar Iceland: ht'l- og kynsjukdömalzekningar Liechtenstein: Dermatologie und Venereologie Norway: hud- og veneriskc sykdommcr Sweden: hudsjukdomar och veneriska sjukdomar (dermatologi och venerologi) Switzerland: ermatologie und Venereologie/dermatologie et vénéréologie/ dermatologia e vcncreolo- gia"

radiology:

"Austria: Radiologie 528

Iceland: geislalaekningar Prop. 1991/92:170 Norway: radiologi" Bilaga 15 Annex VII diagnostic radiology:

"Austria: Finland: Liechtenstein: Sweden: Switzerland:

radiotherapy: "Austria: Finland:

Norway: Sweden: Switzerland:

tropical medicine: "Switzerland:

child psychiatry: "Finland: Iceland: Liechtenstein:

Norway: Sweden: Switzerland:

geriatrics: "Finland: Iceland: Liechtenstein: Norway: Sweden:

renal diseases: "Finland: Iceland:

Radiologie-Diagnostik radiologia/radiologi

Medizinische Radiologie

röntgendiagnostik

Medizinische Radiologie Radiodiagnostik- /radiologie médicale radio-diagnostic/ra- diologia medica radiodiagnostica"

Radiologie-Strahlentherapie syöpätaudit ja sädehoito/cancersjukdomar och radioterapi onkologi tumörsjukdomar (allmän onkologi) Medizinische Radiologie Radio-Onkolo- gie/radiologie médicale _ radio-oncologie/ra- diologia medica — radio-oncologia"

Tropenkrankheiten/maladies tropicales/ma- lattie tropicali”

lasten psykiatria/barnspsykiatri barnagelzekningar Kinder- und Jugendpsychiatrie und -psyc- hotherapie barne- og ungdomspsykiatri barn- och ungdomspsykiatri Kinder- und Jugendpsychiatrie und -psyc- hotherapie/psychiatric et psychothérapic d'enfants et d*adolescents/ psichiatria e psi- coterapia infantile e dell'adolescenza"

geriatria/geriatri öldrunarlmkningar Geriatrie geriatri långvårdsmedicin"

nefrologia/nefrologi nymalaekningar

34 Riksdagen 1991/92. Isarnl. Nr 170. Bil. I5

Norway: nyresykdommer Sweden: medicinska njursjukdomar (nefrologi)"

corrlmurlicable diseases: "Finland: infektiosairaudet/in fektionssjukdomar Iceland: smitsjt'lkdömar

Norway: infcksjonssykdommer Sweden: infektionssjukdomar"

community medicine: "Austria: Sozialmedizin Finland: terveydenhuolto/hälsovård Iceland: félagslrekningar Liechtenstein: Prävention und Gesundheitswesen Norway: samfunnsmedisin Switzerland: Prävention und Gesundheitswesen/preven- tion et santé publique/prevenzione c sanita pubblica"

pharmacology'

"Finland: kliininen farmakologia/klinisk farmakologi Iceland: lyfjafrcei Norway: klinisk farmakologi Sweden: klinisk farmakologi"

occupational medicine:

"Austria: Arbeitsmedizin Finland: työterveyshuolto/företagshälsovård Iceland: atvinnulznkningar

Norway: yrkesmedisin

S wederl: yrkesmediein "

allergology: "Finland: allergologia/allergologi Iceland: ofnzemislaekningar Sweden: internmedicinsk allergologi"

gastro enterological surgery:

' "Finland: gastrocnterologia/gastroenterologi Norway: gastroenterologisk kirurgi" nuclear medicine: '?1 ustria: Nukleannedizin Finland: isotooppitutkimukset/isotopundersökningar Switzerland: Medizinische Radiologie Nuklearmedizin/-

radiologie médicale médecine nucléaire/ra- diologia medica medicina nucleare"

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex VII

dental, oral and maxillo-facial surgery (basic medical and dental lrai- Prop. 1991/92:170

ning): Bilaga 15 "Finland: leukakirurgia/käkkirurgi Annex VII Liechtenstein: Kieferchirurgie Norway: kjevekirurgi og munnhulesykdommer Switzerland: Kieferchirurgie/chirurgie maxillo-faciale/c-

hirurgia mascello-facciale"

5. 375 L0363: Council Directive 75/363/EEC of 16 June 1975 concerning the

co-ordination of provisions laid down by law, regulation or administrative action in respect of activities of doctors (OJ No L 167, 30.6.1975, p.14), as amended by:

382 L 0076: Council Directive 82/76/EEC of 26 January 1982 (OJ No L43, 15.2.1982, p.21) — 389 L 0594: Council Directive 89/594/EEC of 30 October 1989 (OJ NoL341, 23.11.1989, p.19) Switzerland, by derogation from the provisions of Directive 75/363/EEC, as adapted in this Agreement, shall comply with the obligations stated the- rein at the latest by 1 January 1997 instead of 1 January 1993.

6. 386 L 0457: Council Directive 86/457/EEC of 15 September 1986 on speci— fic training in general medical practice (OJ No L 267, 19.9.1986, p.26)

Norway, by derogation from the provisions of Article 1 of Directive 86/457/EEC, as adapted in this Agreement, shall comply with the obligations stated therein at the latest by 1 January 1995 instead of 1 January 1993.

Switzerland, by derogation from the provisions of Directive 86/457/EEC, as adapted in this Agreement, shall comply with the obligations stated the- rein at the latest by 1 January 1997 instead of 1 January 1993 and 1 January 1999 instead of 1 January 1995 respectively.

7. C/268/90/p.2: List 90/C 268/02 of designations of diplomas, certificates or other evidence of formal qualifications as general medical practitioner published in accordance with Article 12 (2) of Council Directive 86/457/EEC (OJ No C 268, 14.10.1990, p.2)

Nurses

8. 377 L 0452: Council Directive 77/452/EEC of 27 June 1977 concerning the mutual recognition of diplomas, certificates and other evidence of the formal qualifications of nurses responsible for general care, including measures to facilitate the effective exercise of this right of establishment and freedom to provide services (OJ No L 176, 15.7.1977, p.1), as amended by: — 1 79 H: Act concerning the Conditions of Accession and Adjust- ments to the Treaties Accession of the Hellenic Republic (OJ No L291,19.11.1979, p.91) 1 85 I: Act concerning the Conditions of Accession and Adj ustments to the Treaties Accession of the Kingdom of Spain and the Portu- guese Republic (OJ No L302,15.11.1985, p.160) 531

389 L 0594: Council Directive 89/594/EEC of 30 October 1989 Prop. 1991/92:170 (OJ NoL341, 23.11.1989, p.19) Bilaga 15 389 I. 0595: Council Directive 89/595/EEC of 10 October 1989 Annex VII (OJ NoL341, 23.11.1989, p.30) 390 L 0658: Council Directive 90/658/EEC of 4 December 1990 (OJ No L 353, 17.12.1990, p.73)

Switzerland, by derogation from the provisions of 77/452/EEC, as adapted in this Agreement, shall comply with the obligations stated tllerein at the latest hy 1 January 1997 instead of] January 1993.

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Agreement, bc read with the following adaptations:

(a) The following shall be added to Article 1(2): "in Austria "Diplomierte Krankenschwester/Diplomierter KrankenptIeger”

in Finland "sairaanhoitaja/sjukskötare — terveydenhoitaja/hälsovårdare”;

in Iceland "'hjukrunzlrfrxingur”;

in Liechtenstein "Krankenschwester Krankenpfleger”;

in Norway "offentlig godkjent sykcpleier";

in Sweden "sjuksköterska";

in Switzerland "Krankenschwester — Krankenpfleger/infirmiere infirmier/infer-

” u miera infermiere .

(b)The following shall be added to Article 3: "(m)in Austria "Diplom in der allgemeinen Krankenpflege" (diploma of general nursing) issued by nursing schools recognised by the government;

(n) in Finland diploma of "sairaanhoitaja/sjukskötare” or "terveydenhoitaja/häl- sovårdare" awarded by a nursing school;

(0) in Iceland "pröf i hjukrunarfraeum fra Hasköla Islands” (diploma from the nur- sing department in the medical faculty of the University of Iceland);

(p) in Liechtenstein 532

the diplomas, certificates and other titles awarded in another State Prop. 1991/92:17() to which this Directive applies and listed in the present Article; Bilaga 15

Annex VII (q) in Norway

"bevis for bestått sykeplciereksamen” (diploma of general nursing) awarded by a college of nursing;

(r) in Sweden diploma of "sjuksköterska” (university certificate of general nur- sing) awarded by a College of Nursing;

(s) in Switzerland "diplomierte Krankenschwester fiir allgemeine Krankenpflege — diplomierter Krankenpreger fiir allgemeine Krankenprege/infir— miere diplöméc en soins généraux — infirmier diplömé en soins géné- raux/infermiera diplomata in cure generali — infermiere diplomato in cure generali” (diploma of general nursing) awarded by the com- petent authority."

9. 377 L 0453: Council Directive 77/453/EEC of 27 June 1977 concerning the co-ordination of provisions laid down by law, regulation or administrative action in respect of the activities of nurses responsible for general care (OJ No L 176, 15.7.1977, p.8), as amended by:

389 L 0595: Council Directive 89/595/EEC of 30 October 1989 (OJ No L341, 23.11.1989, p.30) Switzerland, by derogation from the provisions of Directive 77/453/EEC, as adapted in this Agreement, shall comply with the obligations stated thc- rein at the latest by 1 January 1997 instead of] January 1993.

Practitioners of Derrtistry

10. 378 L 0686: Council Directive 78/686/EEC of 25 July 1978 concerning the mutual recognition of diplomas, certificates and other evidence of the formal qualifications of practitioners of dentistry, including measures to faci- litate the effective exercise of the right of establishment and freedom to pro- vide services (OJ No L 233, 24.8.1978, p.1), as amended by:

- 1 79 H: Act concerning the Conditions of Accession and Adjust- ments to the Treaties — Accession of the Hellenic Republic (OJ No L291, 19.11.1979, p.91) — 1 85 I: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties Accession of the Kingdom of Spain and the Portu- guese Republic (OJ NoL302, 15.11.1985, p.160) — 389 L 0594: Council Directive 89/594/EEC of 30 October 1989 (OJ NoL341, 23.11.1989, p.19) — 390 L 0658: Council Directive 90/658/EEC of 4 December 1990 (OJ No I. 353, 17.12.1990, p.73)

Switzerland, by derogation from the. provisions of Directive 78/686/EEC, 533

as adapted in this Agreement, shall comply with the obligations stated the- Prop. 1991/92:170 rein at the latest by 1 January 1997 instead of 1 January 1993. Bilaga 15 The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Annex VII Agreement, be read with the following adaptations:

(a) The following shall be added to Article 1:

"inAustriathe title which will be notified by Austria to the Contrac- ting Parties within six years from the entry into force of this Agree- ment;

in Finland hammaslääkäri/tandläkare;

in Iceland tannlzeknir;

in Liechtenstein Zahnarzt;

in Norway tannlege;

in Sweden tandläkare;

in Switzerland Zahnarzt/médecin-dentiste/medico-dentista."

(b) The following shall be added to Article 3: " ( m)in Austria the diploma which will be notificd by Austria to the Contracting Par- ties within six years from the entry in to force of this Agreement; (n) in Finland "todistus hammaslääkcticteen lisensiaatin tutkinnosta/bevis om Odontologi licentiat examen” (certificate of the degree of licentiate in dentistry) awarded by a university faculty of medicine and a certi- ficate of practical training issued by the National Board of Health and Welfare;

(0) in Iceland

"prof frå tannlaknadeild Håsköla Islands” (diploma from the dental faculty of the University of Iceland);

(p) in Liechtenstein the diplomas, certificates and other titles awarded in another State to which this Directive applies and listed in the present article, ac- companied by & certificate on the completed practical training issued 534

by the competent authorities; Prop. 1991/922170 Bilaga 15 (Q) inNorway Annex VII *"bevis for bestått odontologisk embetscksamen” (diploma of the degree cand.odont.) awarded by a university faculty of dentistry;

(r) in Sweden "tandläkarexamen" (university dental degree) awarded by schools of dentistry and a certificate of practical training issued by the Natio- nal Board of Health and Welfare;

(5) in Switzerland ”eidgenössisch diplomierter Zahnarzt/titulairc du diplöme federal de médecin-demiste/titolare di diploma federale di medico-den- tista” (diploma of doctor of dentistry) issued by the Federal Depart- ment of Home Affairs."

(c) The following entries shall be added to the indents in Article 5 indicated hcreinafter:

1. Orthodontics:

— in Finland: ”todistus crikoishammaslääkärin oikeudesta oikomishoidon alalla/bcvis om specialist— tandläkarrättigheten inom området tandreg— lering" (certificate of orthodontist) issued by the competent authorities

in Norway: "bevis for giennomgått spesialistutdanning i kjeveortopedi” (certificate of specialist stu— dies in orthodontics) awarded by a university faculty of dentistry

in Sweden: "bevis om specialistkompetens i tandregle- ring” (certificate awarding the right to use the title of dental practitioncr specializing in orthodontics) issued by the National Board of Health and Welfare

in Switzerland: "Dr.med.dent., Kicferorthopäde/diplöme, dr.méd.dent., orthodontiste/ diploma, dott.med.dcnt., ortodontista” (certificate of specialist studies in orthodontics) issued by the competent authority recognized for this purpose"

2. Oral surgery: — in Finland: ”todistus crikoishammaslääkärin oikeudesta suukirurgian (hammas—ja suukirurgian) alal- 535

la/bevis om specialist-tand]äkarrättighcten Prop. 1991/921170 inom området oralkirurgi (tand- och munki- Bilaga 15 rurgi)'* (certificate of oral or dental and oral Annex VII surgery) issued by the competent authorities

in Norway: "bevis for gjennomgått spesialistutdanning i oralkirurgi” (certificate of specialist studies in oral surgery) awarded by a university fa- culty of dentistry

in Sweden: "bevis om specialistkompetens i tandsyste- mets kirurgiska sjukdomar” (certificate awarding the right to use the title of dental practitioner specializing in oral surgery) is- sued by the National Board of Health and Welfarea

(d)The following shall be insertedzuAnicle 19 b From the date on which Austria takes the measures necessary to comply with this Directive, the States to which this Directive applies shall recog- nize, for the purposes of carrying out the activities referred to in Article 1 of this Directive, as adapted for EEA purposes, thc diplomas, certifica- tes and other evidence of formal qualifications in medicine awarded in Austria to persons who had begun their university training before the entry into force of the EEA Agreement, accompanied by a certificate is- sued by the competent Austrian authorities, certifying that these persons have effectively, lawfully and principally been engaged in Austria in the activities specified in Article 5 of Directive 78/687/EEC for at least three consecutive years during the five years prior to the issue of the certificate and that these persons are authorized to carry out the said activities under the same conditions as holdcrs of the diploma, certificate or other evi- dence of formal qualifications referred to in Article 3(m). The requi- rement of three years, experience referred to in the first subparagraph shall be waived in the case of persons who have successfully completed at least three years of study which are certified by the competent authorities as being equivalent to the training referred to in Article 1 of Directive

78/687/EEC. "

11. 378 L 0687 :Council Directive 78/687/EEC of 25 July 1978 concerning the co-ordination of provisions laid down by law, regulation or administra- tive action in respect of the activities of dental practitioners (OJ No L 233, 24.8.1978, p.10)

Switzerland, by derogation from the provisions of Directive 78/687/EEC, as adapted in this Agreement, shall comply with the obligations stated the- rein at the latest by 1 January 1997 instead of 1 January 1993.

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation:

In Article 6, the phrase "persons covered by Article 19 of Directive 53 6

78/686/EEC” shall read "persons covered by Article 19, 193 and 19b of Di- Prop, 1991/92:170 rective 78/686/EEC”. Bilaga 15 In addition, as concerns Directives 78/686/EEC and 78/687/EEC (i.e. Annex VII points 10 and 11 above), the following shall apply: Until such time as the training of dental practitioners in Austria under the conditions laid down pursuant to Directive 78/687/EEC is completed and un- til 31 December 1998 at the latest, freedom of establishment and freedom to provide services shall be deferred for qualified dental practitioners from the other States to which this Directive applies in Austria and for qualified Aust- rian doctors practising dentistry in the other States to which this Directive applies. During the temporary derogation provided for above, general or special facilities concerning the right of establishment and freedom to provide servi- ces which would exist pursuant to Austrian provisions or conventions gover- ning rclations between the Republic of Austria and any other State to which this Directive applies will be maintained and appliedon a non-discriminatory basis with regard to all other States to which this Directive applies.

Veterinary Medicine

12. 378 L 1026: Council Directive 78/1026/EEC of 18 December 1978 con- cerning the mutual recognition of diplomas, certificates and other evidence of formal qualifications in veterinary medicine, including measures to facili- tate the effective exercise of the right of establishment and freedom to pro- vide services (OJ NOL362, 23.12.1978, p.1), as amended by:

1 79 H: Act concerning the Conditions of Accession and Adjust- ments to the Treaties Accession of the Hellenic Republic (OJ NoL291, 19.11.1979,p.92) 1 85 I: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties — Accession of the Kingdom of Spain and the Portu— guese Republic (OJ No L 302, 15.11.1985, p.160) 389 L 0594: Council Directive 89/594/EEC of 30 October 1989 (OJ No L341, 23.11.1989, p.19) -— 390 L 0658: Council Directive 90/658/EEC of 4 December 1990 (OJ No L 353, 17.12.1990, p.73) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation: The following shall be added to Article 3:

"(m)in Austria "Diplom-Tierarzt” (diploma in veterinary medicine) awarded by the Vienna University of Veterinary Medicine;

(n) in Finland "eläinlääketieteen lisensiaatti/veterinär-medicine licentiat" (licen- tiate in veterinary medicine) awarded by the College of Veterinary Medicine; 537 (0) in Iceland

the diplomas, certificates and other titles awarded in another State to which this Directive applies and listed in the present Article, ac— companied by a certificate on the completed practical training issued by the competent authorities;

(p) in Liechtenstein the diplomas, certificates and other titles awarded in another State to which this Directive applies and listed in the present Article, ac- companied by a certificate on the completed practical training issued by the competent authorities;

(q) in Norway "eksamensbevis utstedt av Norges veterinazrhogskole for bestått ve- terimermedisinsk embetscksamen (diploma of degree cand.med.vet.) awarded by the Norwegian College of Veterinary Medicine;

(r) in Sweden "*vetcrinärexamen” (Master of Science of Veterinary Medicine) awarded by the Swedish University of Agricultural Sciences;

(5) in Switzerland "eidgenössisch diplomierter Tierarzt/titulaire du diplöme fédéral de véte'rinaire/titolare di diploma federale di veterinario” (diploma in veterinary medicine) issued by the Federal Department of Home Affairs."

13. 378 L 1027: Council Directive 78/1027/EEC of 18 December 1978 con- cerning thc co-ordination of provisions laid down by law, regulation or admi- nistrative action in respect of the activities of veterinary surgcons (OJ No L 362, 23.12.1978, p.7), as amended by:

— 389 L 0594: Council Directive 89/594/EEC of 30 October 1989 (OJ NoL341, 23.11.1989, p.19)

Midwives

14. 380 L 0154: Council Directive 80/154/EEC of 21 January 1980 concer- ning the mutual recognition of diplomas, certificates and other evidence of formal qualifications in midwifery and including measures to facilitate the effective exercise of the right of establishment and freedom to provide ser- vices (OJ No L 33, 11.2.1980, p.1), as amended by:

— 380 L 1273: Council Directive 80/1273/EEC of 22 December 1980 (OJ No L 375, 31.12.1980, p.74) 1 85 I: Act concerning the. Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties — Accession of the Kingdom of Spain and the Portu- guese Republic (OJ NoL302, 15.11.1985, p.161) 389 L 0594: Council Directive 89/594/EEC of 30 October 1989 (OJ NoL341, 23.11.1989, p.19)

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex VII

— 390 L 0658: Council Directive 90/658/EEC of 4 December 1990 Prop. 1991/92:170 (OJ NoL 353, 17.12.1990, p.73) Bilaga 15 Switzerland, by derogation from the provisions of Directive 80/154/EEC, Annex VII as adapted in this Agreement, shall comply with the obligations stated the- rein at the latest by 1 January 1997 instead of 1 January 1993. The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Agreement, be read with the following adaptations:

(a) The following shall be added to Article 1: "in Austria "Hebamrne"

in Finland "kätilö/barnmorska”;

in Iceland "ljösmöir”;

in Liechtenstein "Hebamme”;

in Norway "jordmor”;

in Sweden "barnmorska”;

in Switzerland "Hebamme/sage-femmc/levatrice”."

(b)The following shall be added to Article 3: "(m)in Austria "Hebammen-Diplom” awarded by a school of midwifery; (n) in Finland "kätilö/barnmorska” or ”erikoissairaanhoitaja, naistentaudit ja äi- tiyshuolto/specialsjukskötare, kvinnosjukdomar och mödravård" (diploma of midwifery) awarded by a school of nursing;

(0) in Iceland "prof frå Ljösmmrasköla islands (diploma from the Midwifery School in Iceland);

(p) in Liechtenstein the diplomas, certificates and other titles awarded in another State to which this Directive applies and listed in the present Article;

(q) in Norway "bevis for bestått jordmoreksamen” (diploma of midwifery) awar- 539

ded by & college of midwifery and a certificate of practical training issued by competent public health authorities;

(r) in Sweden diploma of "barnmorska” (Bachelor of Science in Nursing/Midwi- fery) awarded by a College of Nursing;

(5) in Switzerland "diplomierte Hebamme/sage-fcmme diplömée/ levatrice diplo- mata” (diploma of midwifery) awarded by the competent autho- rity."

15. 380 L 0155: Council Directive 80/155/EEC of 21 January 1980 concer- ning the co-ordination of provisions laid down by law, regulation or admi- nistrative action relating to the taking up and pursuit of the activities of mid- wives (OJ No L 33, 11.2.1980, p.8), as amended by:

389 L 0594: Council Directive 89/594/EEC of 30 October 1989 (OJ NoL341, 23.11.1989, p.19) Switzerland, by derogation from the provisions of Directive 80/155/EEC, as adapted in this Agreement, shall comply with the obligations stated the- rein at the latest by 1 January 1997 instead of 1 January 1993.

Pharmacy

16. 385 L 0432: Council Directive 85/432/EEC of 16 September 1985 concer- ning the co-ordination of provisions laid down by law, regulation or admi- nistrative action in respect of certain activities in the field of pharmacy (OJ No L 253, 24.9.1985, p.34).

17. 385 L 0433: Council Directive 85/433/EEC of 16 September 1985 concer- ning the mutual recognition of diplomas, certificates and other evidence of formal qualifications in pharmacy, including measures to facilitate the effec- tive exercise of the right of establishment relating to certain activities in the

field of pharmacy (OJ No L 253, 24.9.1985, p.37), as amended by:

385 L 0584: Council Directive 85/584/EEC of 20 December 1985 (OJ NoL 372, 31.12.1985, p.42) 390 L 0658: Council Directive 90/658/EEC of 4 December 1990 (OJ NoL 353, 17.12.1990, p.73) The provisions of this Directive Shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptations:

(a) The following shall be added at the end of Article 4:

**(m)in Austria "Staatliches Apothekerdiplom” (State diploma of pharmacists) awarded by the competent authorities; (n) in Finland "todistus proviisorin tutkinnosta/bevis om provisorexamen” (Mas- ter of Science in Pharmacy) awarded by & university;

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex VII

(0) in Iceland Prop. 1991/92:170 "prof fra Hasköla Islands i lyfjafrzei” (diploma in pharmacy from the Bilaga 15 University of Iceland); Annex VII

(p) in Liechtenstein the diplomas, certificates and other titles awarded in another State to which this—Directive applies and listed in the present article, ac- companied by a certificate on the completed practical training issued by the competent authorities;

(q) in Norway "bevis for bestått cand.pharm. eksamen” (diploma of the degree cand.pharm.) awarded by a university faculty;

(r) in Sweden "apotekarexamen" (Master of Science in Pharmacy) awarded by the University of Uppsala;

(5) in Switzerland "eidgenössisch diplomierter Apotheker/titulaire du diplöme féde'ral de pharmacien/titolare di diploma federale di farmacista” (diploma in pharmacy) issued by the Federal Department of Home Affairs."

D. ARCHI TE C TURE

18. 385 L0384: Council Directive 85/384/EEC of 10 June 1985 on the mutual

recognition of diplomas, certificates and other evidence of formal qualifi- cations in architecture, including measures to facilitate the effective exercise of the right of establishment and freedom to provide services (OJ No L 223, 21.8.1985, p.15), as amended by:

385 L 0614: Council Directive 85/614/EEC of 20 December 1985 (OJ NoL 376, 31.12.1985, p.1) 386 L 0017: Council Directive 86/17/EEC of 27 January 1986 (OJ NoL27, 1.2.1986, p.71) — 390 L 0658: Council Directive 90/658/EEC of 4 December 1990 (OJ No L 353, 17.12.1990, p.73) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present

Agreement, be read with the following adaptations:

(3) The following shall be added to Article 11: "(l) inAustria

— the diplomas awarded by Universities of Technology on architec- ture ("Architektur"), building-engineering ("Bauingenieurwe- sen”) or building ("Hochbau”, "Wirtschafts-ingenieurwesen-Bau- wesen”, "Kulturtechnik und Wasserwirtschaft”); - the diplomas awarded by the Academy of Fine Arts in Vienna on architecture ("Meisterschule fiir Architektur”); 541

the diplomas awarded by the Universital College of Applied Arts Prop. 1991/92:170 in Vienna on architecture ("Meisterklasse fiir Architektur”); Bilaga 15 the diplomas awarded by the Universital College of Industrial De- Annex VII sign in Linz on architecture ("Meisterklasse fiir Architektur”); — the diplomas of Certified Engineers (Ing.) awarded by Higher Technical Colleges or Technical Colleges for Building, plus the li- cence of "Baumeister" attesting a minimum of six years of profes— sional experience in Austria, sanctioncd by an examination; — the certificates of qualification for Civil Engineers or Engineering Consultants in the field of construction (**I—Iochbau”, "Bauwesen", "Wirtschaftsingenieurwcsen-Bauwesen”, "Kulturtechnik und Wasserwirtschaft”) according to the Civil Technician Act (Zivil- technikergesetz, Federal Gazette No 146/1957);

(m) in Finland — the diplomas awarded by the architecture departments of Univer- sities of Technology and the University of Oulu (arkkitehti arki- tekt); the diplomas awarded by the Institutes of Technology (rakennu- sarkkitehti);

(n) in Iceland the diplomas, certificates and other titles awarded in another State to which this Directive applies and listed in the present Article, accompanied by a certificate on the completed practical training issued by the competent authorities;

(0) in Liechtenstein the diplomas of the Higher Technical College (Höhere Technische Lehranstalt: Architekt HTL);

(p) in Norway the diplomas (sivilarkitekt) awarded by the Norwegian Institute of Technology at the University of Trondheim, the Oslo College of Architecture and the Bergen College of Architecture; — the certificates of membership of the "Norske Arkitekters Lands- forbund” (NAL) if the persons concerned have received their trai- ning in a State to which this Directive applies;

(q) in Sweden — the diplomas awarded by the School of Architecture at the Royal Institute of Technology, the Chalmers Institute of Technology and the Institute of Technology at Lund University (arkitekt, Master of Architecture); the certificates of membership of the *Svenska Arkitekters Riks- förbund” (SAR) if the persons concerned have received their trai- ning in a State to which this Directive applies; 542

(r) in Switzerland Prop. 1991/92:170 —the diplomas awarded by the Federal Institutes of Technology Bilaga 15 (Eidgenössische Technische Hochschulen, Ecoles Annex VII Polytechniques Fédérales, Politecnici Federali: dipl.Arch.ETH, arch.dipl.EPF, arch.dipl.PF); the diplomas awarded by the School of Architecture of the Univer- sity of Geneva (Ecole d'architecture de l'Université de Geneve: architecte diplöme' EAUG); —the diplomas of the Higher Technical Colleges (Höhere Techni- sche Lchranstalten, Ecoles Techniques Supérieures, Scuole Tec- niche Superiori: Architekt I-ITL, architecte ETS, architetto STS), plus a certificate attesting a four-year period of professional expe- rience in Switzerland; — the certificates of the "Stiftung der Schweizerischen Register der Ingenicure, der Architektcn und der Technikcr/Fondation des Re- gistres suisses des ingénieurs, des architectes et des techniciens/— Fondazione dci Registri svizzeri degli ingegneri, degli architetti e dei tecnici” (REG) "Architekt REG A”, "architecte REG A”, "architetto REG A”; — the certificates of the "Stiftung der Schweizerischen Register der Ingenicure, der Architektcn und der Techniker/Fondation des Re- gistres suisses des ingénieurs, des architectes et des techniciens/— Fondazione dei Registri svizzeri degli ingegneri, degli architetti e dei tecnici” (REG) uArchitekt REG B”, "architecte REG B”, "architetto REG 13”, plus a certificate attesting a four-year period of professional experience in Switzerland,"

(b) The provisions of Article 15 shall not apply.

19. C/205/89/p.5: Diplomas, certificates and other evidence of formal quali- fication in architecture which are the object of mutual recognition by the Member States 89/C 205/06 (Updating of Communication 88/C 270/03 of 19 October 1988) (OJ No C 205, 10.8.1989, p.5)

E. COMMERCE AND INTERMEDIARIES Wholesale Trade

20. 364 L 0222: Council Directive 64/222/EEC of 25 February 1964 laying down detailed provisions concerning transitional measures in respect of acti- vities in the Wholesale trade and activities ofintermediaries in commerce, industry and small craft industries (OJ No 56, 4.4.1964, p.857/64)

21. 364 L 0223: Council Directive 64/223/EEC of 25 February 1964 concer- ning the obtainment of freedom of establishment and freedom to provide services in respect of activities in Wholesale trade (OJ No 56, 4.4.1964, p.863/64), as amended by: — 1 72 B: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties Accession of the Kingdom of Denmark, Ireland and the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland 543 (OJ No L 73, 27.3.1972, p.84)

Intcrmediaries in Commerce, Industry and Small Craft Industries

22. 364 L 0224: Council Directive 64/224/EEC of 25 February 1964 concer- ning the attainment of freedom ofestablishment and freedom to provide ser- vices in respect of activities of intermediaries in commerce, industry and small craft industries (OJ No 56, 4.4.1964, p.869/64), as amended by: 1 72 B: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties Accession of the Kingdom of Denmark, Ireland and the United Kingdom of Great Britain Northern Ireland (OJ No L 73, 27.3.1972, p.85) — 1 79 H: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties -— Accession of the Hellenic Republic (OJ No L 291, 19.11.1979, p.89) — 1 85 I: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties —Accession of the Kingdom ofSpain and the Portuguese Re- public (OJ No L302,15.11.1985, p.155)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation:

and

The following shall be added to Article 3:

"in Austria:

Self-employed

Handelsagent

Paid employees

Handlungs-rcisender

in Finland: Kauppa-agentti Myyntimies/ Handelsagent Försäljare Kauppaedustaja/ Handelsrepresentant in Iceland: smasali sölumaöur heildsali umboössali farandsali in Liechtenstein: Handelsvertreter Handelsreisender in Norway.-Handelsagent Handelsagent Kommisjonazr Selger Grossist Representant in Sweden: Handelsagent Handelsresande Mäklare Kommissionär in Switzerland: Agent/agent/ Handelsreisender/ agente rcprésentant de commerce/ rappresentante

Self—employed Persons in Retail Trade

23. 368 L 0363:C0uncil Directive 68/363/EEC of 15 October 1968 concer- ning the attainment of freedom of establishment and the freedom to provide services in respect of activities of self-employed persons in retail trade (ISIC ex Group 612) (OJ No L 260, 22.10.1968, p.496), as amended by:

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex VII

-— 1 72 B:Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to Prop. 1991/92:17() the Treaties Accession of the Kingdom of Denmark, Ireland and the Bilaga 15 United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland Annex VII (OJ No L 73, 27.3.1972, p.86)

24. 368 L 0364:Council Directive 68/364/EEC of 15 October 1968 laying down detailed provisions concerning transitional measures in respect of acti- vities of self-employed persons in retail trade (ISIC ex Group 612) (OJ No L260, 22.10.1968, p.6)

Self-employed Persons in the Wholesale Coal Trade and Activities of Intcrmediaries in the Coal Trade

25. 370 L 0522: Council Directive 70/522/EEC of 30 November 1970 con- cerning the attainment of freedom of establishment and freedom to provide services in respect of activities of self-employed persons in the Wholesale eoal trade and activities of intermediaries in the coal trade (ISIC ex Group 6112) (OJ No L 267, 10.12.1970, p.14), as amended by:

1 72 B:Act concerning the Conditions of Accession and Adj ustments to the Treaties Accession of the Kingdom of Denmark, Ireland and the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland (OJ No L 73, 27.3.1972, p.86)

26. 370 L 0523: Council Directive 70/523/EEC of 30 November 1970 laying down detailed provisions concerning transitional measures in respect of acti- vities of self-employed persons in the Wholesale coal trade and in respect of activities of intermediaries in the coal trade (ISIC ex Group 6112) (OJ No L 267, 10.12.1970, p.18)

Trade in and Distribution of Toxic Products

27. 374 L 0556: Council Directive 74/556/EEC of 4 June 1974 laying down detailed provisions concerning transitional measures relating to activities, trade in and distribution of toxic products and activities entailing the profes- sional use of such products including activities of intermediaries (OJ No L 307, 18.12.1974, p.1)

28. 374 L 0557: Council Directive 74/557/EEC of 4June 1974 on the attain- ment of freedom of establishment and freedom to provide services in respect of activities of self-employed persons and of intermediaries engaging in the trade and distribution of toxic products (OJ No L 307, 18.11.1974, p.5)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation:

The following shall be added to the Annex:

"in Austria Toxic substances and preparations which are classified as "strongly toxic” or "toxic” according to the Law on Chemical Substances (Chemikalieng- esetz), Federal Gazette 326/1987, and the respective regulations 545

(& 224 Gcwcrbeordnung); Prop. 1991/92:170 in Finland Bilaga 15 I. Chemicals covered by the Chemicals Act of 1989 and regulations; Annex VII

2. Biological pesticides covered by the Pcsticidcs Act of 1969 and regu- lations;

in Liechtenstein

1. Benzol and tetrachlorocarbon (Regulation No 23 of] June 1964);

2. All toxic substances and products according to Art. 2 of the Toxicity Law (SR 814.80), especially those that are registered in the list of toxic substances or products ], 2, 3 according to Art. 3 of the Regu- lation relating to Toxic Substances (SR 814.801) (applicable accor- ding to Customs Treaty, Public Notice No 47 of 28 August 1979);

in Noni-71))

1. Pcsticidcs covered by the Acton Pcsticidcs of5 April 1963 and regu- lations; Chemicals covered by the Regulation of 1 June 1990 on marking and trading of chemicals which maybe of danger for the health of man, with the corresponding Regulation on the List of Chemicals; (x)

in Sweden 1. Extremely dangerous and very dangerous chemical products refer- red to in the Regulation on Chemical Products (1985:835);

2. Certain drug preeursors referred to in the Instructions on Permits to Produce, Trade and Distribute Venomous and Very Hazardous Chemical Products (KIFS 1986z5, KIFS 1990:9);

3. Pesticides, class 1, referred to in Regulation 1985:836;

4. Waste which is hazardous to the environment referred to in

Regulation 1985:841;

5. PCB and chemical products containing PCB referred to in Regula- tion 1985:837;

6. Substances listed under group B in the Public Notice on Instructions Concerning Sanitary Limit Values (AFS 1990:13);

7. Asbestos and materials containing asbestos referred to in Public No- tice AFS 1986:2;

in Switzerland

All toxic substances and products according to Article 2 of the Toxicity Law (SR 814.80), especially those that are registered in the list of toxic substances or products 1, 2, 3 according to Article 3 of the Regulation relating to Toxic Substances (SR 814.801).u

Itinerant Activities

29. 375 L 0369: Council Directive 75/369/EEC of 16 June 1975 on measures to facilitate the effective exercise of freedom of establishment and freedom to provide services in respect of itinerant activities and in particular, transi- tional measures in respect of those activities (OJ No L 167, 30.6.1975, p.29) 546

Self-employed Commercial Agents Prop. 1991/92:170

30. 386 L 0653: Council Directive 86/653/EEC of 18 December 1986 on the Bilaga 15 co-ordination of the laws of the Member States relating to self-employed Annex VH commercial agents (OJ No L 382, 31.12.86, p.17)

F. INDUSTRY/IND CRAFTS

Manufacturing and Processing Industries

31. 364 L 0427: Council Directive 64/427/EEC of 7July 1964 laying down detailed provisions concerning transitional measures in respect of activities of self-employed persons in manufacturing and processing industries falling within ISIC Major Groups 23-40 (Industry and small craft industries) (OJ No 117, 23.7.1964, p.1863/64), as amended by:

— 369 L 0077: Council Directive 69/77/EEC of 4March 1969 (OJ No L59, 10.3.1969, p.8) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation:

The provisions of Article 5(3) shall not apply.

32. 364 L 0429: Council Directive 64/429/EEC of 7 July 1964 concerning the attainment of freedom of establishment and freedom to provide services in respect of activities of self-employed persons in manufacturing and proces- sing industries falling within ISIC Major Groups 23-40 (Industry and small craft industries) (OJ No 117, 23.7.1964, p.1880/64), as amended by:

1 72 B: Act concerning the Conditions of Accession and Adjust- ments to the Treaties Accession of the Kingdom of Denmark, Ire- land and the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland (OJ No L73, 27.3.1972, p.83)

Mining and Quarrying

33. 364 L 0428: Council Directive 64/428/EEC of 7July 1964 concerning the attainment of freedom of establishment and freedom to provide services in respect of activities of self-employed persons in mining and quarrying (ISIC Major Groups 11-19) (OJ No 117, 23.7.1964, p.1871/64), as amended by:

1 72 B: Act concerning the Conditions of Accession and Adjust- ments to the Treaties Accession of the Kingdom of Denmark, Ire- land and the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland (OJ No L 73, 27.3.1972, p.81)

Provision of Electricity, Gas, Water and Sanitary Services

34. 366 L 0162: Council Directive 66/162/EEC of 28 February 1966 concer- ning the attainment of freedom of establishment and freedom to provide ser- vices in respect of activities of self-employed persons engaging in the provi- sion of electricity, gas, water and sanitary services (ISIC Division 5) (OJ No

547 42, 8.3.1966, p.584/66), as amended by:

1 72 B: Act concerning the Conditions of Accession and Adjust- ments to the Treaties Accession of the Kingdom of Denmark, Ire- land and the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland

(OJ No L73,27.3.1972, p.82)

Food Manufacturing and Beverage Industries

35. 368 L 0365: Council Directive 68/365/EEC of 15 October 1968 concer- ning the attainment of freedom of establishment and freedom to provide ser- vices in respect of activities of self-employed persons in the food manufactu- ring and bcverage industries (ISIC Major Groups 20 and 21) (OJ No L 260, 22.10.1968, p.9), as amended by:

1 72 B: Act concerning the Conditions of Accession and Adjust- ments to the Treaties — Accession of the Kingdom of Denmark, Ire- land and the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland (OJ No L 73, 27.3.1972, p.83)

36. 368 L 0366: Council Directive 68/366/EEC of 15 October 1968 laying down detailed provi5ions concerning transitional measures in respect of acti- vities of self—employed persons in the food manufacturing and beveragc in- dustries (ISIC Major Groups 20 and 21) (OJ No L 260, 22.10.1968, p.12) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag— reement, be read with the following adaptation: The provisions of Article 6(3) shall not apply.

Exploration (Prospecting and Drilling) for Petroleum and Natural Gas

37. 369 L 0082: Council Directive 69/82/EEC of 13 March 1969 concerning the attainment of freedom of establishment and freedom to provide services in respect of activities of self-employed persons engaging in exploration (prospecting and drilling) for petroleum and natural gas (ISIC ex Major Group 13) (OJ No L 68, 19.3.1969, p.4), as amended by:

— 1 72 B: Act concerning the Conditions of Accession and Adjust- ments to the Treaties Accession of the Kingdom of Denmark, Ire- land and the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland (OJ No L73, 27.3.1972, p.82)

G. SERVICES INCIDENTAL TO TRANSPORT

38. 382 L 0470: Council Directive 82/470/EEC of 29 June 1982 on measures to facilitate the effective exercise of freedom of establishment and freedom to provide services in respect of activities of self-employed persons in certain services incidental to transport and travel agencies (ISIC Group 718) and in storage and warehousing (ISIC Group 720) (OJ No L 213, 21 .7.1982, p.1), as amended by:

— 1 851: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties Accession of the Kingdom of Spain and the Portu-

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex VII

guese Republic (OJ NoL302, 15.11.1985, p.156) Prop. 1991/92:170 The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- Bilaga 15 reement, be read with the following adaptation: Annex VII The following is added at the end of Article 3:

"A ustria

A. Spediteur

Transportagent

B. Reisebijro C. Lagerhalter Tierpfleger D. Kraftfahrzeugpriifcr Kraftfahrzeugsachverständiger Wäger

Finland

A. Huolitsija/Speditör Laivanselvittäjä/Skeppsmäklare B. Matkanjärjestäjä/Researrangör Matkanvälittäjä/Reseagent

C. —

D. Autonselvittäjä/Bilmäklare

Iceland

A. Skipamilari B. Feraskrifstofa C. Flutningamistö D. Bifreiaskoun

Liechtenstein

A. Spediteur, Warentransportvermittler B. Reisebiirounternehmcr C. Lagerhalter D. Fahrzeugsachverständigcr, Wåger

Norway

A. Speditar Skipsmegler B. Reisebyrå C. Oppbevaring D. Bilinspektor

Sweden

A. Speditör

Ske smäklare pp 549

B. Resebyrå Prop. 1991/921170 C. Magasinering Bilaga 15 Lagring Annex VII Förvaring D. Bilinspektör Bilprovare Bilbesiktningsman

Switzerland

A. Spediteur/expéditeur/spedizioniere Zolldcklarant/déclarant de douane/dichiarante di dogana B. Reisebtirounternehmer/agent de voyage/agentc di viaggio. C. Lagerhalter/entrepositairc/agente di deposito D. Automobilexpertc/expert en automobilcs/perito in automobili Eichmeister/verificateur des poids et mesures/verificatore dei pesi e delle misure”

H. FILM INDUSTRY

39. 363 L 0607: Council Directive 63/607/EEC of 15 October 1963 imple- menting in respect of the film industry the provisions of the General Pro- gramme for the abolition of restrictions on freedom to provide services (OJ N0159, 2.11.1963, p.2661/63)

40. 365 L 0264: Second Council Directive 65/264/EEC of 13 May 1965 im- plementing in respect of the film industry the provisions of the General Pro- grammes for the abolition of restrictions on freedom of establishment and freedom to provide services (OJ No 85, 19.5.1965, p.1437/65), as amended

by:

1 72 B: Act concerning the Conditions of Accession and Adjust- ments to the Treaties — Accession of the Kingdom of Denmark, Ire- land and the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland (OJ No L 73, 27.3.1972, p.14)

41. 368 L 0369: Council Directive 68/369/EEC of 15 October 1968 concer- ning the attainment of freedom of establishment in respect of activities of self-employed persons in film distribution (OJ No L 260, 22.10.1968, p.22), as amended by:

1 72 B: Act concerning the Conditions of Accession and Adj ust- ments to the Treaties Accession of the Kingdom of Denmark, Ire- land and the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland (OJ No L 73, 27.3.1972, p.88)

42. 370 L 0451: Council Directive 70/451/EEC of 29 September 1970 concer- ning the attainment of freedom of establishment and freedom to provide ser- vices in respect of activities of self—employed persons in film production (OJ No L 218, 3.10.1970, p.37), as amended by:

— 1 72 B: Act concerning the Conditions of Accession and Adjust- Prop. 1991/922170 ments to the Treaties Accession of the Kingdom of Denmark, lre- Bilaga 15 land and the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland Annex VII (OJ No L73, 27.3.1972, p.88)

I. OYHER SE C TORS

Business Services in the Real Estate and Other Sectors

43. 367 L 0043: Council Directive 67/43/EEC of 12January 1967 concerning the attainment of freedom of establishment and freedom to provide services in respect of activities of self-employed persons concerned with: 1. Matters of "real estate” (excluding 6401)(ISIC Group ex 640) 2. The provision ofcer- tain "business services not elsewhere classified” (ISIC Group 839) (OJ No 10, 19.1.1967, p.140/67), as amended by:

1 72 B: Act concerning the Conditions of Accession and Adjust— ments to the Treaties — Accession of the Kingdom of Denmark, Ire— land and the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland (OJ No L73, 27.3.1972, p.86) — 1 79 H: Act concerning the Conditions of Accession and Adjust— ments to the Treaties Accession of the Hellenic Republic (OJ No L291,19.11.1979, p.89) 1 85 I: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties Accession of the Kingdom of Spain and the Portu— guese Republic (OJ NoL302, 15.11.1985, p.156) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation: The following is added at the end of Article 2(3):

”in Austria

—— Immobilienmakler — Immobilienverwaltung Bauträger (Bauorganisator, Baubetreucr)

in Finland

— kiintcistönvälittäjä/fastighetsförmedlare, fastighetsmäklare

in Iceland

Fasteigna- og skipasala Leigumilarar

in Liechtenstein

— Immobilien- und Finanzmakler

Immobilienschätzer, Immobiliensachverständiger

— Immobilienhändler

Baubetreuer

Immobilien-, Haus- und Vermögcnsverwaltcr 551

Prop. 1991/92:170 in Norway . Bilaga 15 Annex VII

Eiendomsmeglere, adokatcr Entreprenorer, utbyggere av fast eiendom — Eiendomsforvalter

Eiendomsforvaltere

— Utleiekontorer

in Sweden

Fastighetsmäklare

(Fastighets-)Värderingsman - Fastighetsförvaltare - Byggnadsentrcprenörer

in Switzerland

-— Liegenschaftenmakler/courtier en immeubles/agente immobiliare _J-Iausverwaltcr/gestionnaire en immeubles/amministratore di sta- bili

—-Immobilien-Treuhiinder/régisseur et courtier en immeublcs/fidu- ciario immobiliare."

Personal Service Sector

44. 368 L 0367: Council Directive 68/367/EEC of 15 October 1968 concer- ning thc ttainment of freedom of establishment and freedom to provide ser- vices in respect of activities of self-employed persons in the personal service sector (ISIC ex Major Group 85);

1. Restaurants, cafes, taverns, and other drinking and eating places (ISIC Group 852); 2. Hotels, rooming houses, camps and other lodging places (ISIC Group 853) (OJ No L 260, 22.10.1968, p.16), as amended by:

- 1 72 B: Act concerning the Conditions of Accession and Adjust- ments to the Treaties - Accession of the Kingdom of Denmark, Ire- land and the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland (OJ No L 73, 27.3.1972, p.86)

45. 368 L 0368: Council Directive 68/368/EEC of 15 October 1968 laying down detailed provisions concerning transitional measures in respect of acti- vities of self-employed persons in the personal services sector (ISIC ex Major Group 85); 1. Restaurants, cafes, taverns and other drinking and eating pla- ces (ISIC Group 852); 2. Hotels, rooming houses, camps and other lodging places (ISIC Group 853) (OJ No L 260, 22.10.1968, p.19)

Various Activities

46. 375 L 0368: Council Directive 75/368/EEC of 16 June 1975 on measures to facilitate the effective exercise of freedom of establishment and freedom to provide services in respect of various activities (ex ISIC Division 01 to 85) 552

and, in particular, transitional measures in respect of those activities (OJ No Prop. 1991/92:170 L 167, 30.6.1975, p.22) Bilaga 15 Annex VII

Hairdressing

47. 382 L 0489: Council Directive 82/489/EEC of 19July 1982 laying down measures to facilitate the effective exercise of the right of establishment and freedom to provide services in hairdressing (OJ No L 218, 27.7.1982, p.24)

J. AGRICULTURE

48. 363 L 0261: Council Directive 63/261/EEC of 2April 1963 laying down detailed provisions for the attainment of freedom of establishment in agricul- ture in the territory of a Member State in respect of nationals of other count- ries of the Community who have been employed as paid agricultural workers in that Member State for a continuous period of two years (OJ No 62, 20.4.1963, p.1323/63), as amended by:

1 72 B: Act concerning the Conditions of Accession and Adjust- ments to the Treaties Accession of the Kingdom of Denmark, Ire- land and the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland (OJ No L 73, 27.3.1972, p.14)

49. 363 L 0262: Council Directive 63/262/EEC of 2April 1963 laying down detailed provisions for the attainment of freedom of establishment on agri- cultural holdings abandoned or left uncultivated for more than two years (OJ No 62, 20.4.1963, p.1326/63), as amended by:

— 1 72 B: Act concerning the Conditions of Accession and Adjust— ments to the Treaties — Accession of the Kingdom of Denmark, Ire- land and the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland (OJ No L 73, 27.3.1972, p.14)

50. 365 L 0001: Council Directive 65/1/EEC of 14December 1964 laying down detailed provisions for the attainment of freedom to provide services in agriculture and horticulture (OJ No 1/65, 8.1.1965, p.1/65), as amended

by: — 1 72 B: Act concerning the Conditions of Accession and Adjust- ments to the Treaties Accession of the Kingdom of Denmark, Ire-

land and the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland (OJ No L73, 27.3.1972, p.79)

51. 367 L 0530: Council Directive 67/530/EEC of 25 July 1967 concerning the freedom of nationals of a Member State established as farmers in another Member State to transfer from one holding to another (OJ No 190, 10.8.1967, p.1), as amended by:

— 1 72 B: Act concerning the Conditions of Accession and Adjust- ments to the Treaties Accession of the Kingdom of Denmark, Ire- land and the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland (OJ No L 73, 27.3.1972, p.79) 553

52. 367 L 0531: Council Directive 67/531/EEC of 25 July 1967 concerning the application of the laws of Member States relating to agricultural lcases to farmers who are nationals of other Member States (OJ No 190, 10.8.1967, p.3), as amended by:

1 72 B: Act concerning the Conditions of Accession and Adjust- ments to the Treaties Accession of the Kingdom of Denmark, Ire- land and the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland (OJ No L 73, 27.3.1972, p.80)

53. 367 L 0532: Council Directive 67/532/EEC of 25 July 1967 concerning freedom of access to co-operatives for farmers who are nationals of one Member State and established in another Member State (OJ No 190, 10.8.1967, p.5), as amended by:

_ 1 72 B: Act concerning the Conditions of Accession and Adjust- ments to the Treaties Accession of the Kingdom of Denmark, Ire- land and the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland (OJ No L 73, 27.3.1972, p.80)

54. 367 L 0654: Council Directive 67/654/EEC of 24 October 1967 laying down detailed provisions for the attainment of freedom of establishment and freedom to provide services in respect of activities of self-employed persons in forestry and logging (OJ No 263, 30.10.1967, p.6), as amended by:

# 1 72 B: Act concerning the Conditions of Accession and Adjust- ments to the Treaties — Accession of the Kingdom of Denmark, Irc- land and the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland (OJ No L 73, 27.3.1972, p.80)

55. 368 L 0192: Council Directive 68/192/EEC of 5 April 1968 concerning freedom of access to the various forms of credit for farmers who are nationals of one Member State and established in another Member State (OJ No L 93, 17.4.1968, p.13), as amended by:

—— 1 72 B: Act concerning the Conditions of Accession and Adjust- ments to the Treaties Accession of the Kingdom of Denmark, Ire- land and the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland (OJ No L 73, 27.3.1972, p.80)

56. 368 L 0415: Council Directive 68/415/EEC of 20 December 1968 concer- ning freedom of access to the various forms of aid for farmers who are natio- nals of one Member State and established in another Member State (OJ No L 308, 23.12.1968, p.17)

57. 371 L 0018: Council Directive 71/18/EEC of 16 December 1970 laying down detailed provisions for the attainment of freedom of establishment in respect of self-employed persons providing agricultural and horticultural ser- vices (OJ No L 8, 11.1.1971, p.24), as amended by:

—- I 72 B: Act concerning the Conditions of Accession and Adjust- ments to the Treaties Accession of the Kingdom of Denmark, Ire-

Prop. 1991/92:17() Bilaga 1.5 Annex VII

land and the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland Prop. 1991/92:17() (OJ No L73, 27.3.1972, p.80) Bilaga 15

Annex VII K. OTHER

58. 385 D 0368: Council Decision 85/368/EEC of 16 July 1985 on the compa- rability of vocational training qualifications between the Member States of the European Community (OJ No L 199, 31.7.1985, p.56)

ACT S OF WHICH THE CONT RAC TING PARTIES SHALL BIKE NOTE

The Contracting Parties take note of the content of the following acts:

In general

59. C/81/74/p.1: Communication from the Commission concerning the pro- ofs, declarations and certificates relating to good repute, absence of previous bankruptcy, nature and duration of activity in country of provenance provi- ded for in Council Directives adopted before 1 June 1973 in the field of free- dom of establishment and freedom to provide services (OJ No C 81, 13.7.1974, p.1)

60. 374 Y 0820(01): Council Resolution of 6 June 1974 on the recognition of diplomas, certificates and other evidence of formal qualifications (OJ No C98, 20.8.1974, p.1)

General system

61. 389 L 0048: Statement by the Council and the Commission made at the adoption of Directive 89/48/EEC on a general system for the recognition of higher education diplomas awarded on completion of professional education and training of at least three years' duration (OJ No L 19, 24.1.1989, p.23)

Doctors

62. 375 X 0366: Council Recommendation 75/366/EEC of 16 June 1975 con- cerning nationals of the Grand Duchy of Luxembourg who hold a diploma in medicine conferrcd in a third country (OJ No L 167, 30.6.1975, p.20)

63. 375 X 0367: Council Recommendation 75/367/EEC of 16 June 1975 on the clinical training of doctors (OJ No L 167, 30.6.1975, p.21)

64. 375 Y 0701(01): Council Statements made on adopting the texts concer- ning freedom of establishment and freedom to provide services for doctors within the Community (OJ No C 146, 1.7.75, p.1)

65. 386 X 0458: Council Recommendation 86/458/EEC of 15 September 1986 concerning nationals of the Grand Duchy of Luxembourg who hold a diploma in medicine by a third State (OJ No L 267, 19.9.1986, p.30) 555

66. 389 X 0601: Commission Recommendation 89/601/EEC of 8 November Prop. 1991/92:170 1989 concerning the training of health personnel in the matter of cancer (OJ Bilaga 15 No L 346, 27.11.1989, p.1) Annex VII

Dental practitioners

67. 378 Y0824(01): Council Statement on the Directive concerning the coor- dination of provisions laid down by law, regulation or administrative action in respect of the activities of dental surgeons (OJ No C 202, 24.8.1978, p.1)

Veterinary medicine

68. 378 X 1029: Council Recommendation 78/1029/EEC of 18 December 1978 concerning nationals of the Grand Duchy of Luxembourg who hold a diploma in veterinary medicine conferred in a third country (OJ No L 362, 23.12.1978, p.12)

69. 378 Y 1223(01): Council Statements on the Directive concerning the mu- tual recognition of diplomas, certificates and other evidence of formal quali- fications in veterinary medicine, including measures to facilitate the effective exercise of the right of establishment and freedom to provide services (OJ No 308, 23.12.1978, p.1)

Pharmacy

70. 385 X 0435: Council Recommendation 85/435/EEC of 16 September 1985 concerning nationals of the Grand Duchy of Luxembourg who hold a diploma in pharmacy in a third State (OJ No L 253, 24.9.1985, p.45)

Architecture

71. 385 X 0386: Council Recommendation 85/386/EEC of 10 June 1985 con- cerning holders of a diploma in architecture awarded in a third country (OJ No L 223, 21.8.1985, p.28)

Wholesale trade

72. 365 X 0077: Rccommandation de la Commission 65/77/CEE aux Etats Membres relative aux attestations concernant llexercice de la profession dans le pays de provenance, prévues a l'articlc 4, paragraphe 2 de la Direc- tive 64/222/CEE (OJ No 24, 11.2.1965, p.413/65)

Industry and crafts

73. 365 X 0076: Rccommandation de la Commission 65/76/CEE aux Etats Membres relative aux attestations concernant l”exercice de la profession dans le pays de provenance, prévues a Particle 4, paragraphe2 de la Direc- tive 64/427/CEE du Conseil (OJ No 24, 11.2.1965, p.410/65)

74. 369 X 0174: Rccommandation de la Commission 69/174/CEE aux Etats 556

Membres relative aux attestations concernant l'exercice de la profession Prop. 1991/92:170 dans le pays de provenance, prévues ä Particle 5, paragraphe2 de la Direc— Bilaga 15 tive 68/366/CEE du Conseil (OJ No L 146, 18.6.1969, p.4) Annex VII

ANNEX VIII Prop. 1991/92:170 RIGHT OF ESTABLISHMENT Bilaga 15 Annex VIII List provided for in Article 31

INTRODU CT ION

When the acts referred to in this Annex contain notions or refer to procedu— res which are specific to the Community legal order, such as

preambles;

— the addressees of the Community acts; — references to territories or languages of the EC; references to rights and obligations of EC Member States, their public entities, undertakings or individuals in relation to each other; and references to information and notification procedures;

Protocol 1 on horizontal adaptations shall apply, unless otherwise provided for in this Annex.

SECTORAL ADAPTATIONS

For the purposes of this Annex and notwithstanding the provisions of Proto- col ], the term "Member State(s)” contained in the acts referred to shall be understood to include, in addition to its meaning in the relevant EC acts, Austria, Finland, Iceland, Liechtenstein, Norway, Sweden and Switzerland.

ACTS REF ERRED TO

1. 361 X 1201 P 0032/62: General Programme for the abolition of restrictions on freedom to provide services (French version: OJ No 002, 15.1.1962, p.32; English version: English Special Edition (2nd Series) IX, p.3)

The provisions of the General Programme shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptations:

(a) In Title III, first paragraph, first indent, the reference to Article 55 of the EEC Treaty shall be replaced by reference to Article 32 of this Agreement. (b) In Title III, first paragraph, second indent, the reference to Article 56 of the EEC Treaty shall be replaced by reference to Article 33 of this Agreement. (e) In Title III, first paragraph, third indent, the reference to Article 61 of the EEC Treaty shall be replaced by reference to Article 38 of this Agreement. (d) In Title VI, first paragraph, the reference to Article 57(3) of the EEC Treaty shall be replaced by reference to Article 30 of this Ag- reement.

2. 361 X 1202 P 0036/62: General Programme for the abolition of restrictions on freedom of establishment (French version: OJ No 002, 15.1.1962, p.36; English version: English Special Edition (2nd Series) IX, p.7) 558

The provisions of the General Programme shall, for the purposes of the Prop. 1991/92:170 Agreement, be read with the following adaptations: Bilaga 15

(a) In the first paragraph of Title I, the first phrase until "attained inde- Annex VIII

pendence after the entry into force of the Treaty” shall not apply. (I)) The following paragraph shall be added to TitleI: ”The references to overseas countries and territories shall be read in the light of the provisions of Article 126 of the EEA Agreement.” (c) In Title V, first paragraph, the reference to Article 57(3) of the EEC Treaty shall be replaced by reference to Article 30 of the EEA Agreement. (d) In Title VII, the reference to Articles 92 et sa]. of the EEC Treaty shall be replaced by reference to Articles 61 et seq. of the EEA Agreement.

3. 373 L 0148: Council Directive 73/148/EEC of 21 May 1973 on the aboli- tion of restrictions on movement and residence within the Community for nationals of Member States with regard to establishment and the provision of services (OJ No L 172, 28.6.1973, p.14)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptations:

(3) In the second subparagraph of Article 4(1), the words "Residence Permit for a National ofa Member State of the European Communi- ties" shall be replaced by the words "Residence Permit”. (b) Article 10 shall not apply.

4. 375 L 0034: Council Directive 75/34/EEC of 17 December 1974 concer- ning the right of nationals of a Member State to remain in the territory of another Member State after having pursued therein an activity in a self-em- ployed capacity (OJ No L 14, 20.1.1975, p.10)

5. 375 L 0035: Council Directive 75/35/EEC of l7 December 1974 extending the scope of Directive 64/22l/EEC to include nationals of a Member State who exercise the right to remain in the territory of another Member State after having pursued therein an activity in a self-employed capacity (OJ NoL 14, 20.1.1975, p. 14)

6. 390 L 0364: Council Directive 90/364/EEC of 28 June 1990 on the right of residence (OJ No L 180, 13.7.1990, p.26)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptation:

In the first subparagraph of Article 2(1), the words "Residence Permit for a national of a Member State of the EEC" shall be replaced by the words *"Residence Permit”.

7. 390 L 0365: Council Directive 90/365/EEC of 28 June 1990 on the right of residence for employees and self-employed persons who have ceased their occupational activity (OJ No L 180, 13.7.1990, p.28)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptation: 559

In the first subparagraph of Article 2(1), the words "Residence Permit for Prop. 1991/92:170 a national of a Member State of the EEC” shall be replaced by the words Bilaga 15 "Residence Permit”. Annex VIII

8. 390 L 0366: Council Directive 90/366/EEC of 28 June 1990 on the right of residence for students (OJ No L 180, 13.7.1990, p.30)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptation:

In the second subparagraph of Article 2(1), the words "Residence Permit for & national of a Member State of the EEC” shall be replaced by the words "Residence Permit”.

9. Notwithstanding Articles 31 to 35 of the Agreement and the provisions of this Annex, Iceland may continue to apply restrictions existing on the date of signature of the Agreement on establishment of non-nationals and natio- nals who do not have legal domicile in Iceland in the sectors of fisheries and fish processing.

10. Notwithstanding Articles 31 to 35 of the Agreement and the provisions of this Annex, Norway may continue to apply restrictions existing on the date of signature of the Agreement on establishment of non-nationals in fis- hing operations or companies owning or operating fishing vessels.

ANNEX IX Prop. 1991/92:170 FINANCIAL SERVICES Bilaga 15 Annex IX List provided for in Article 36(2)

INTRODUCTION

When the acts referred to in this Annex contain notions or refer to procedu- res whieh are specific to the Community legal order, such as

— preambles;

the addressees of the Community acts; - references to territories or languages of the EC; — references to rights and obligations of EC Member States, their public entities, undertakings or individuals in relation to each other; and references to information and notification procedures;

Protocol 1 en horizontal adaptations shall apply, unless otherwise provided for in this Annex.

SECTORAL ADAPTATION S

Regarding exchange of information between the competent authorities of EC Member States envisaged in the acts included in this Annex, paragraph 7 of Protocol 1 shall apply for the purposes of this Agreement.

ACTS REFERRED TO I INS URANCE

(i) Non-life insuranc

1. 364 L 0225: Council Directive 64/225/EEC of 25 February 1964 on the abolition of restrictions on freedom of establishment and freedom to provide services in respect of reinsurance and retrocession (OJ No 56, 4.4.1964, p.878/64)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation :

Article 3 shall not apply.

2. 373 L 0239: First Council Directive 73/239/EEC of 24July 1973 on the coordination of laws, regulations and administrative provisions relating to the taking-up and pursuit of the business of direct insurance other than life assurance (OJ No L 228, 16.8.1973, p.3), as amended by:

376 L 0580: Council Directive 76/580/EEC of 29 June 1976 (OJ No L 189, 13.7.1976, p.13) 384 L 0641: Council Directive 84/641/EEC of 10 December 1984 amending, particularly as regards tourist assistance, the first Direc- tive (73/239/EEC) on the coordination of laws, regulations and ad- ministrative provisions relating to the taking up and pursuit of the business of direct insurance other than life assurance (OJ No L 339, 27.12.1984, p.21) 561

387 L 0343: Council Directive 87/343/EEC of 22 June 1987 amen- Prop. 1991/92:17() ding, as regards credit assurance and suretyship assurance, the first Bilaga 15 Directive (73/239/EEC) (OJ No L 185, 4.7.1987, p.72) Annex ix — 387 L 0344: Council Directive 87/344/EEC of 22 June 1987 on the coordination of laws, regulations and administrative provisions rela- ting to legal expenses insurance (OJ No L 185, 4.7.1987, p.77) 388 L 0357: Second Council Directive 88/357/EEC of 22 June 1988 on the coordination of laws, regulations and administrative provi- sions relating to direct insurance other than life assurance and laying down provisions to facilitate the effective exercise of freedom to provide services and amending Directive 73/239/EEC (OJ No L 172,

4.7.1988, p.1)

390 L 0618: Council Directive 90/618/EEC of 8 November 1990 amending, particularly as regards motor vehicle liability insurance, Directive 73/239/EEC and Directive 88/357/EEC which concern the coordination oflaws, regulations and administrative provisions rela- ting to direct insurance other than life assurance (OJ No L 330, 29.11.1990, p.44) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptations:

(a) The following shall be added to Article 4: (f) In Iceland I-Iusatryggingar Reykjavikurborgar Vidlagatrygging Islands (g) In Switzerland — AargauzAargauisches Versicherungsamt, Aarau — Appenzell Ausser-Rhoden: Brand- und Elcmcntarschadenver- sichcrung Appenzell AR, Herisau Basel-Land: Basellandschaftliche Gebäudeversicherung, Liestal — Basel-Stadt: Gebäudeversicherung des Kantons Basel-Stadt, Basel Bern/Berne: Gebäudeversicherung des Kantons Bern, Bern /As- surance immobiliere du canton de Berne, Berne - Fribourg/Freiburg: Etablissement cantonal d'assurance des bati- ments du canton de Fribourg, Fribourg/Kantonale Gebäudever- sicherungsanstalt Freiburg, Freiburg — Glarus: Kantonale Sachversicherung Glarus, Glarus Graubiinden/Grigioni/Grischun: Gebäudeversicherungsanstalt des Kantons Graubiindcn, Chur/Istituto d'assicurazione fabbri- eati del cantone dci Grigioni, Coira/ Institut dil cantun Grischun per assicuranzas da baghetgs, Cuera Jura: Assurance immobiliere de la République et canton du Jura, Saignelégier — Luzern: Gebäudeversicherung des Kantons Luzern, Luzern Neuchätel: Etablissement cantonal d'assurance immobilierc

t 1" d' , N h*t l con re mcen ie euc a e 562

Nidwalden: Nidwaldner Sachversicherung, Stans Prop. 1991/92:170Schaffhausen: Gebäudeversicherung des Kantons Schaffhausen, Bilaga 15

Schaffhausen Annex [X Solothurn: Solothurnische Gebäudeversicherung, Solothurn St. Gallen: Gebäudeversicherungsanstalt des Kantons St. Gal- len, St. Gallen Thurgau: Gebäudeversicherung des Kantons Thurgau, Frauen- feld Vaud: Etablissement d*assurance contre l'incendie et les élé- ments naturels du canton de Vaud, Lausanne — Zug: Gebäudeversicherung des Kantons Zug, Zug Ziirich: Gebäudeversicherung des Kantons Ziirich, Ziirich"

(b) The following shall be added to Article 8 :

— in the case of Austria: Aktiengesellschaft, Versicherungsverein auf Gegenseitigkeit — in the case of Finland: Keskinäinen Vakuutusyhtiö/Ömsesidigt Försäkringsbolag, Vakuutusosakeyhtiö/Fösäkringsaktiebolag, Vakuutusyhdistys/- Försäkringsförening in the case of Iceland: Hlutafélag, Gagnkvaemt félag in the case of Liechtenstein: Aktiengesellschaft, Genossenschaft in the case of Norway: Aksjeselskaper, Gjensidige selskaper in the case of Sweden: Försäkringsaktiebolag, Ömsesidiga försäkringsbolag, Understödsförcningar in the case of Switzerland : Aktiengesellschaft, Société anonyme, Societa anonima , Genos- senschaft, Société cooperative, Societa cooperativa"

(c) Article 29 shall not apply; the following provision shall be appli- cable:

Each Contracting Party may, by means of agreements concluded with one or more third countries, agree to the application of provi- sions different from those provided for in Articles 23 to 28 of the Directive on the condition that its insured persons are given ade- quate and equivalent protection. The Contracting Parties shall in- form and consult each other prior to concluding such agreements.

The Contracting Parties shall not apply to branches of insurance undertakings having their head office outside the territory of the Contracting Parties provisions which result in more favourable treat- ment than that accorded to branches of insurance undertakings ha- ving their head office within the territory of the Contracting Parties.

d) Articles 30, 31, 32 and 34 shall be replaced by the following:

The non-life insurance undertakings to be identified separately by Finland, Iceland and Norway shall be exempt from Articles 16 and 563

(e)

17. The competent supervisory authority shall require such underta- kings to meet the requirements of these Articles by 1 January 1995. Prior to that date the EEA Joint Committee shall examine the finan- cial situation of the undertakings still not meeting the requirements and make appropriate recommendations. As long as an insurance undertaking fails to meet the requirements of Articles 16 and 17 it shall not establish a branch or provide services in the territory of an- other Contracting Party. Undertakings desiring to extend their ope- rations within the meaning of Article 8(2) or Article 10 may not do so unless they comply immediately with the rules of the Directive. As regards relations with third-country insurance undertakings described in Article 29b ( see Article 4 of Council Directive 90/618/EEC) the following shall apply:

1. With a view to achieving a maximum degree of convergence in the application of a third-country regime for insurance underta- kings, the Contracting Parties shall exchange information as descri- bed in Articles 29b(1) and 29b(5) and consultations shall be held re- garding matters referred to in Articles 29b(2), 29b(3) and 29b(4), within the framework of the EEA Joint Committee and according to specific procedures to be agreed by the Contracting Parties.

2. Authorizations granted by the competent authorities of a Contracting Party to insurance undertakings being direct or indirect subsidiaries of parent undertakings governed by the laws of a third country shall have validity in accordance with the provisions of the Directive throughout the territory of all Contracting Parties. Howe- ver, (a) when a third country imposes quantitative restrictions on the es- tablishment of insurance undertakings of an EFTA State or imposes restrictions on such insurance undertakings that it does not impose on Community insurance undertakings, authorizations granted by competent authorities within the Community to insurance underta- kings being direct or indirect subsidiaries of parent undertakings go- verned by the laws of that third country shall have validity only in the Community, except where an EFTA State decides otherwise for its own jurisdiction; ' (b) where the Community has decided that decisions regarding aut- horizations of insurance undertakings being direct or indirect subsi- diaries of parent undertakings governed by the laws of a third country shall be limited or suspended, any authorization granted by a competent authority of an EFTA State to such insurance underta- kings shall have validity only in its jurisdiction, except where an- other Contracting Party decides otherwise for its own jurisdiction; (c) the limitations or suspensions referred to in sub-paragraphs (a) and (b) may not apply to insurance undertakings or their subsidia— ries already authorized in the territory of a Contracting Party.

3. Whenever the Community negotiatcs with a third country on the basis of Articles 29b(3) and 29b(4) in order to obtain national treatment and effective market access for its insurance underta-

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex IX

kings, it shall endeavour to obtain equal treatment for the insurance Prop. 1991/922170 undertakings of the EFTA States. Bilaga 15

3. 373 L 0240: Council Directive 73/240/EEC of 24 July 1973 abolishing re- Annex IX strictions on freedom of establishment in business of direct insurance other than life assurance (OJ No L 228, 16.8.1973, p. 20)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptation:

Articles 1, 2 and 5 shall not apply.

4. 378 L 0473: Council Directive 78/473/EEC of 30 May 1978 on the coordi- nation of laws, regulations and administrative provisions relating to Commu- nity co-insurance (OJ No L 151, 7.6.1978, p.25)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptation:

Article 9 shall not apply.

5. 384 L 0641: Council Directive 84/641/EEC of 10 December 1984 amen— ding, particularly as regards tourist assistance, the First Directive (73/239/EEC) on the coordination of laws, regulations and administrative provisions relating to the taking-up and pursuit of the business of direct insu— rance other than life assurance (OJ No L 339, 27.12.1984, p.21)

6. 387 L 0344: Council Directive 87/344/EEC of 22 June 1987 on the coordi— nation of laws, regulations and administrative provisions relating to legal ex— penses insurance (OJ No L 185, 4.7.1987, p.77)

7. 388 L 0357: Second Council Directive 88/357/EEC of 22 June 1988 on the coordination of laws, regulations and administrative provisions relating to direct insurance other than life assurance and laying down provisions to faci— litate the effective exercise of freedom to provide services and amending Di— rective 73/239/EEC (OJ No L 172, 4.7.1988, p.1), as amended by:

— 390 L 0618: Council Directive 90/618/EEC of 8 November 1990 amending, particularly as regards motor vehicle liability insurance, Directive 73/239/EEC and Directive 88/357/EEC which concern the coordination of laws, regulations and administrative provisions rela- ting to direct insurance other than life assurance (OJ No L 330, 29.11.1990, p.44)

(ii) Motor insurance

8. 372 L 0166: Council Directive 72/166/EEC of 24 April 19720n the ap- proximation of the laws of the Member States relating to insurance against civil liability in respect of the use of motor vehicles, and to the enforcement of the obligation to insure against such liability (OJ No L 103, 2.5.1972, p.1), as amended by:

372 L 0430: Council Directive 72/430/EEC of 19 December 1972 (OJ NO L 291, 28.12.1972, p.162) 384 L 0005: Second Council Directive 84/5/EEC of 30 December 565

1983 on the approximation of the laws of the Member States relating Prop. 1991/92:170 to insurance against civil liability in respect of the use of motor vehic- Bilaga 15 les (OJ No L 8, 11.1.1984, p.17) Annex IX — 390 L 0232: Third Council Directive 90/232/EEC of 14 May 1990 on the approximation of the laws of the Member States relating to insu- rance against civil liability in respect of the use of motor vehicles (OJ No L 129, 19.5.1990, p.33) 391 D 0323: Commission Decision of 30 May 1991 relating to the application of Council Directive 72/166/EEC (OJ No L 177 5.7.1991 , p.25)

9. 384 L 0005: Second Council Directive 84/5/EEC of 30 December 1983 on the approximation of the laws of the Member States relating to insurance against civil liability in respect of the use of motor vehicles (OJ No L 8, 11.1.1984, p.17), as amended by:

390 L 0232: Third Council Directive 90/232/EEC of 14 May 1990 on the approximation of the laws of the Member States relating to insu- rance against civil liability in respect of the use of motor vehicles (OJ No L 129, 19.5.1990, p.33)

10. 390 L 0232: Third Council Directive 90/232/EEC of 14 May 1990 on the approximation of the laws of the Member States relating to insurance against civil liability in respect of the use of motor vehicles (OJ No L 129, 19.5.1990,

p.33)

(iii) Life assurance

11. 379 L 0267: First Council Directive 79/267/EEC of 5 March 1979 on the coordination of laws, regulations and administrative provisions relating to the taking-up and pursuit of the business of direct life assurance (OJ No L 63, 13.3.1979, p.1), as amended by:

390 L 0619: Council Directive 90/619/EEC of 8 November 1990 on the coordination of laws, regulations and administrative provisions relating to direct life assurance, laying down provisions to facilitate the effective exercise of freedom to provide services and amending Directive 79/267/EEC (OJ No L 330, 29.11.1990, p.50)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptations:

(a) The following shall be added to Article 4:

"This Directive shall not concern the pension activities of pension insurance undertakings prescribed in the Employees' Pensions Act (TEL) and other related Finnish lcgislation. However, the Finnish authorities shall allow in a non—discriminatory manner all nationals and companies of Contracting Parties to perform according to Fin- nish legiSIation the activities specified in Article 1 related to this ex- emption whether by means of: - ownerShip or participation in an existing insurance company or

group; 566

— creation or participation of new insurance companies or groups, Prop. 1991/921170 including pension insurance companies." Bilaga 15

(b) The following shall be added to Article 8(1)(a): Annex IX

in the case of Austria:

Aktiengesellschaft, Versicherungsverein auf Gegenseitigkeit

in the case of Finland: Keskinäinen Vakuutusyhtiö / Ömsesidigt Försäkringsbolag, Vakuutusosakeyhtiö / Försäkringsaktiebolag , Vakuutusyhdistys / Försäkringsförening ill the case of Iceland: Hlutafélag, Gagnkvaemt félag

in the case of Liechtenstein: Aktiengesellschaft, Genossenschaft, Stiftung

in the case of Norway: Aksjeselskaper, Gjensidige selskaper in the case of Sweden: Försäkringsaktiebolag, Ömsesidiga försäkringsbolag, Understödsförcningar in the case of Switzerland: Aktiengesellschaft/ Société anonyme/ Societä anonima, Genossenschaft/ Société coopérative/ Societa cooperativa, Stiftung/ Fondation/ Fondazioneu

(c) Articles 13(5), 33, 34, 35 and 36 shall not apply; the following provi- sion shall be applicable:

The life assurance undertakings to be identified separately by Ice- land shall be exempt from Articles 18, 19 and 20. The competent supervisory authority shall require such undertakings to meet the re- quirements of these Articles by 1 January 1995. Prior to that date the EEA Joint Committee shall examine the financial situation of the undertakings still not meeting the requirements and make ap- propriate recommendations. As long as an insurance undertaking fails to meet the requirements of Articles 18, "19 and 20 it shall not establish a branch or provide services in the territory of another Contracting Party.

Undertakings desiring to extend their operations within the mea- ning of Article 8(2) or Article 10 may not do so unless they comply immediately with the rules of the Directive.

(d) Article 32 shall not apply; the following provision shall be appli- cable:

Each Contracting Party may, by means of agreements concluded with one or more third countries, agree to the application of provi- sions different from those provided for in Articles 27 to 31 of the Directive on the condition that its insured persons are given ade- quate and equivalent protection.

The Contracting Parties shall inform and consult each other prior to concluding such agreements.

The Contracting Parties shall not apply to branches of insurance 567

undertakings having their head office outside the territory of the Prop. 1991/922170 Contracting Parties provisions which result in more favourable treat- Bilaga 15 ment than that accorded to branches of insurance undertakings ha- Annex IX ving their head office within the territory of the Contracting Parties. As regards relations with third-country insurance undertakings described in Article 32b (see Article 9 of Council _Dircctive 90/619/EEC) the following shall apply:

1. With a view to achieving a maximum degree of convergence in the application of a third- -country regime for insurance underta- kings, the Contracting Parties shall exchange information as described in Articles 32b(1) and 32b(5) and consultations shall be held regarding matters referred to in Articles 32b(2), 32b(3) and 32b(4), within the framework of the EEA Joint Committee and according to specific procedures to be agreed by the Contrac- ting Parties.

2. Authorizations granted by the competent authorities of a Cont- racting Party to insurance undertakings being direct or indirect subsidiaries of parent undertakings governed by the laws of a third country shall have validity in accordance with the provi- sions of the Directive throughout the territory of all Contracting Parties. However, (a) when a third country imposes quantitative restrictions on the establishment of insurance undertakings of an EFTA State, or imposes restrictions on such insurance underta- kings that it does not impose on Community insurance un- dertakings, authorizations granted by competent authori- ties within the Community to insurance undertakings being direct or indirect subsidiaries of parent undertakings gover- ned by the laws of that third country shall have validity only in the Community, except where an EFTA State decides ot- herwise for its own jurisdiction; (b) where the Community has decided that decisions regarding authorizations of lnsurance undertakings being direct or in-- direct subsidiaries of parent undertakings governed by the laws of a third country, shall be limited or suspended, any authorization granted by a competent authority of an EFTA State to such insurance undertakings shall have validity only in its jurisdiction, except where another Contracting Party decides otherwise for its own jurisdiction. (c) the limitations or suspensions referred to in subparagraphs (a) and (b) may not apply to insurance undertakings or their subsidiaries already authorized in the territory of a Contrac- ting Party

3. Whenever the Community negotiates with a third country on the basis of 32b(3) and 32b(4), in order to obtain national treatment and effective market access for its insurance undertakings, it shall endeavour to obtain equal treatment for the insurance un- 568

dertakings of the EFTA States. Prop. 1991/92:170 (f) In Article 13(3), the words "at the time of notification ofthis Bilaga 15 Directive” shall be replaced by ”at the time of signature of Annex IX the EEAAgrcement”

12. 390 L 0619: Council Directive 90/619/EEC of 8 November 1990 on the coordination of laws, regulations and administrative provisions relating to direct life assurance, laying down provisions to facilitate the effective exer- cise of freedom to provide services and amending Directive 79/267/EEC (OJ No L 330, 29.11.1990, p.50)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptation : Article 9 : see adaptation (e) to Council Directive 79/267/EEC.

(iv) Other issues

13. 377 L 0092: Council Directive 77/92/EEC of 13 December 1976 on mea— sures to facilitate the effective exercise of freedom of establishment and free- dom to provide services in respect of the activities of insurance agents and brokers (ex. ISIC group 630) and, in particular, transitional measures in re- spect of those activities (OJ No L 26, 31.1.1977, p.14)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, bc read with the following adaptations :

(a) The following shall be added to Article 2(2)(a) : — In Austria Versicherungsmaklcr Riickversicherungsmakler in Finland: Vakuutuksenvälittäjä/Försäkringsmäklare — in Iceland: Vatryggingamidlari in Liechtenstein: Versicherungsmakler -— in Norway: Forsikringsmegler — in Sweden: Försäkringsmäklare in Switzerland: Versicherungsmakler Courtier en assurances Mediatore d,assicurazione Broker"

(b) The following shall be added to Article 2 (2) (b): in Austria: Versicherungsvertreter in Finland:

Vakuutusasiamics/Försäkringsombud 569

in Iceland: Vatryggingaumbodsmadur in Liechtenstein: Versicherungs-Gencralagent Versicherungsagcnt Versicherungsinspektor in Norway: Assurandtbr Agent

in Sweden: Försäkringsombud

in Switzerland: Versicherungs-Generalagcnt Agent general d*assurance Agente generale d*assicurazi0ne Versicherungsagent Agent d*assurance Agente d'assicurazione Versicherungsinspektor Inspecteur d*assurance Ispettore d'assicurazione"

(c) The following shall be added to Article 2 (2) (c): in Iceland: Vatryggingasölumadur in Norway: Underagent

II BA NKS AND OTHER CREDIT INSTITUTIONS

(i) Coordination of lcgislation on establishment and freedom to provide services

14. 373 L 0183: Council Directive 73/183/EEC of 28 June 1973 on the aboli- tion of restrictions on freedom of establishment and freedom to provide ser- vices in respect of self-employed activities of banks and other financial insti- tutions. (OJ No L 194, 16.7.1973, p.1; as corrected by OJ No L 320, 21.11.1973, p.26 and OJ No L 17, 22.1.1974, p.22

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptations :

(a) Articles 1, 2, 3 and 6 of the Directive shall not apply.

(b) ln Articles 5(1) and 5(3) of the Directive, the words "in Article 2" shall be replaced by "in Annex II, except category 4.”.

15. 377 L 0780: First Council Directive 77/780/EEC of 12 December 1977 on the coordination of the laws, regulations and administrative provisions relating to the taking-up and pursuit of the business of credit institutions (OJ NO L 322, 17.12.1977, p.30), as amended by:

Prop. 1991/921170 Bilaga 15 Annex lX

386 L 0524: Council Directive 86/524/EEC of 27 October 1986 Prop. 1991/921170 amending Directive 77/780/EEC in respect of the list of permanent Bilaga 15 exclusions of certain credit institutions (OJ No L 309, 4.11.1986, Annex [X p.15) — 389 L 0646: Second Council Directive 89/646/EEC of 15 December 1989 on the coordination of laws, regulations and administrative provisions relating to the taking-up and pursuit of the business of credit institutions and amending Directive 77/780/EEC (OJ No L 386, 30.12.1989, p.1) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptations:

(a) Articles 2(5) and 2(6), 3(3)(b) to (d), 9(2), 9(3) and 10 of the Direc- tive shall not apply.

(b) The following shall be added to Article 2(2) : In Austria, enterprises recognized as building associations for the public benefit — In Iceland "Byggingarsjodir rikisins” In Liechtenstein, the *Liechtensteinische Landesbank' — In Sweden, the "”Svenska skeppshypotekskassan'

(c) Iceland shall implement the provisions ofthe Directive by 1 January 1995.

16. 389 L 0646: The Second Council Directive 89/646/EEC of 15 December 1989 on the coordination of laws, regulations and administrative provisions relating to the taking-up and pursuit ofthe business of credit institutions and amending Directive 77/780/EEC (OJ No L 386, 30.12.1989, p.1)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptations:

(a) As regards relations with third-country credit institutions described in Articles 8 and 9 of the Directive, the following shall apply :

1. With a view to achieving a maximum degree of convergence in the application of a third-country regime for credit institutions, the Contracting Parties shall exchange information as described in Articles 9(1) and 9(5) and consultations shall be held regarding matters referred to in Articles 9(2), 9(3) and 9(4), within the fra- mework of the EEA Joint Committee and according to specific procedures to be agreed by the Contracting Parties.

2. Authorizations granted by the competent authorities of a Cont- racting Party to credit institutions being direct or indirect subsi- diaries of parent undertakings governed by the laws of a third country, shall have validity in accordance with the provisions of this Directive throughout the territory of all Contracting Parties. However, (a) when a third country imposes quantitative restrictions on the establishment of credit institutions of an EFTA State, or imposes restrictions on such credit institutions that it does not impose en 571

Community credit institutions, authorizations granted by compc— tent authorities within the Community to credit institutions being direct or indirect subsidiaries of parent undertakings governed by the laws of that third country shall have validity only in the Com- munity, except where an EFTA State decides otherwise for its own jurisdiction; (b) where the Community has decided that decisions regarding authorizations of credit institutions being direct or indirect subsi- diaries of parent undertakings governed by the laws of & third country shall be limited or suspended, authorizations granted by a competent authority of an EFTA State to such credit institu- tions shall have validity only in its jurisdiction, except where an- other Contraeting Party decides otherwise for its own jurisdic- tion; (e) the limitations or suspensions referred to in subparagraphs (a) and (b) may not apply to credit institutions or their subsidia- ries already authorized in the territory of a Contracting Party. 3. Whenever the Community negotiates with a third country on the basis of Articles 9(3) and 9(4), in order to obtain national treat- ment and effective market access for its credit institutions, it shall endeavour to obtain equal treatment for the credit institutions of the EFTA States. (b) In Article 10(2), the words "when the Directive is implemented” shall be replaced by "when the

EEAAgreement enters into force”, and the words "the date of ' the notification of this Directive shall be replaced by "the date of signature of the EEA Agreement”.

(c) Iceland shall implement the provisions of the Directive by 1January 1995. During the transition period it shall recognize, in accordance with the provisions of the Directive, authorizations granted to credit institutions by the competent authorities of the other Contracting Parties. Authorizations granted to credit institutions by the compe- tent Icelandic authorities shall not have EEA-wide validity before the full application of the Directive.

(ii) Prudential requirements and regulations

17. 389 L 0299: Council Directive 89/299/EEC of 17 April 1989 on the own funds of credit institutions (OJ No L 124, 5.5.1989, p.16)

18. 389 L 0647: Council Directive 89/647/EEC of 18 December 1989 on a solvency ratio for credit institutions (OJ No L 386, 30.12.1989, p.14)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptations:

(a) Loans fully and completely secured by shares in Finnish residential housing companies, operating in accordance with the Finnish Hou- sing Company Act of 1991 or subsequent equivalent lcgislation, shall be given the same weighting as the one applied to mortgages on residential property in accordance with the rules set out in Article

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex IX

6(1)(c)(1) of the Directive. Prop. 1991/921170 (b) Article 11(4) shall also apply to Austria and Iceland. Bilaga 15 (c) Austria and Finland shall before 1 January 1993 establish a system Annex IX

for identification of those credit institutions that are unable to meet

the requirement of Article 10(1) of the Directive. For each of those credit institutions, the competent authority shall take the appro— priate measures to ensure that the 8% solvency ratio is met as quickly as possible and no later than 1 January 1995. Until the credit institutions in question reach the 8% solvency ratio, the competent authorities in Austria and Finland will, in relation to Article 19(3) of Council Directive 89/646/EEC, regard the financial situation of such credit institutions as inadequate.

19. 391 L 0031: Commission Directive 91/31/EEC of 19 December 1990 adapting the technical definition of "multilateral development banks” in COuncil Directive 89/647/EEC of 18 December 1989 on a solvency ratio for credit institutions (OJ No L 17, 23.1.1991, p.20)(iii) Super—vision and (IC- counts

20. 383 L 0350: Council Directive 83/350/EEC of 13 June 1983 on the super- vision of credit institutions on a consolidated basis (OJ No L 193, 18.7.1983,

p.18)

21. 386 L 0635: C0uncil Directive 86/635/EEC of 8 December 1986 on the annual accounts and consolidated accounts of banks and other financial insti- tutions (OJ No L372, 31.12.1986, p.1)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptation:

Austria, Norway and Sweden shall implement the provisions of the Direc- tive by 1 January 1995, and Liechtenstein and Switzerland by 1 January 1996. During the transition periods, there shall be mutual recognition of the an- nual accounts published by the credit institutions of the Contracting Parties relative to branches.

22. 389 L 0117: Council Directive 89/117/EEC of 13 February 1989 on the obligations of branches established in a Member State of credit institutions and financial institutions having their head offices outside that Member State regarding the publication of annual accounting documents (OJ No L 44, 16.2.1989, p.40)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptation:

Article 3 shall not apply.

23. 391 L 0308 : Council Directive 91/308/EEC of 10 June 1991 on preven- tion of the use of the financial system for the purpose of money launde- ring.(OJ No L 166, 28.6.1991, p.77)

Modalities for association of EFTA States in accordance with Article 10] of the Agreement :

An expert from each EFTA State may participate in the tasks of the Con- tact Committee on money laundering which are described in Article 13(1)(a) 573

and 13(1)(b). With regard to the involvement of experts from the EFTA Sta- Prop. 1991/922170 tes in the tasks described in Article 13(1)(c) and 13(1)(d), the relevant provi- Bilaga 15 sions of the Agreement shall apply. Annex IX

The EC Commission shall, in due time, inform the participants about the date of the meeting of the Committee and transmit the relevant documenta- tion.

III STOCK EXCHANGE AND SECURITIES (i) Stock exchange listing and transactions

24. 379 L 0279: Council Directive 79/279/EEC of5 March 1979 coordinating the conditions for admission of security to official stock exchange listing (OJ No L 66, 16.3.1979, p.21), as amended by:

388 L 0627: Council Directive 88/627/EEC of 12 December 1988 on the information to be published when a major holding in a listed company is acquired or disposed of (OJ No L 348, 17.12.1988, p.62) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptation:

Iceland and Switzerland shall implement the provisions of the Directive by 1January 1995. During the transition period, these countries shall pro- vide for exchange of information with the competent authorities of the other Contracting Parties relative to the issues regulated by the Directive.

25. 380 L 0390: Council Directive 80/390/EEC of 17 March 1980 coordina- ting thc requirements for the drawing up, scrutiny and distribution of the listing particulars to be published for the admission of securities to official stock exchange listing (OJ No L 100, 17.4.1980, p.1), as amended by:

— 387 L 0345: Council Directive 87/345/EEC of 22 June 1987, (OJ No L 185, 4.7.1987, p.81) -— 390 L 0211:C0uncil Directive 90/211/EEC of 23 April 1990 amen- ding Directive 80/390/EEC in respect of mutual recognition of pu- blic-offer prospectuses as stock exchange listing particulars (OJ No L 112, 3.5.1990, p.24)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptations:

(a) Article 25a of the Directive, introduced by Directive 87/345/EEC, shall not apply. (b) Iceland and Switzerland shall implement the provisions of the Direc- tive by I January 1995. During the transition period, these countries shall provide for exchange of information with the competent autho- rities of the other Contracting Parties relative to the issues regulated by the Directive.

26. 382 L 0121: Council Directive 82/121/EEC of 15 February 1982 on infor- mation to be published on a regular basis by companies the shares of which have been admitted to official stock exchange listing (OJ No L 48, 20.2.1982,

p.26) 574

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the Agreement, Prop. 1991/92:170 be read with the following adaptation : Iceland and Switzerland shall im- Bilaga 15 plement thc provisions of the Directive by 1January 1995. During the transi- Annex IX tion period, these countries-shall provide for exchange of information with the competent authorities of the other Contracting Parties relative to the is- sues regulated by the Directive.

27. 388 L 0627: Council Directive 88/627/EEC of "12 December 1988 on the information to be published when a major holding in a listed company is ac- quired or disposed of (OJ No L 348, 17.12.1988, p.62)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptation :

Iceland, Switzerland and Liechtenstein shall implement the provisions of the Directive by 1 January 1995. During the transition period, these count- ries shall provide for exchange of information with the competent authorities of the other Contracting Parties relative to the issues regulated by the Direc- tlvc.

28. 389 L 0298:Council Directive 89/298/EEC of 17 April 1989 coordinating the requirements for the drawing-up, scrutiny and distribution of the pro- spectus to be published when transferable securities are offered to the public (OJ No L 124, 5.5.1989, p.8)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptations:

(a) The provisions of Article 24 of the Directive shall not apply. (b) Iceland, Switzerland and Liechtenstein shall implement the provi- sions of the Directive by 1 January 1995. During the transition pe- riod, these countries shall provide for exchange of information with the competent authorities of the other Contracting Parties relative to the issues regulated by the Directive.

29. 389 L 0592:Council Directive 89/592/EEC of 13 November 1989 coordi- nating regulations on insider dealing (OJ No L 334, 18.11.1989, p.30)

Thc provisions of the Directive shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptations:

(a) Austria, Iceland, Switzerland and Liechtenstein shall implement the provisions of the Directive by 1 January 1995. During the transition period, these countries shall provide for exchange of information with the competent authorities of the other Contracting Parties rela- tive to the issues regulated by the Directive. (b) Article 11 shall not apply.

(ii) Undertakings for Collective Investment in Transferable Securities (UCITS)

30. 385 L 0611: Council Directive 85/611/EEC of 20 December 1985 on the coordination of laws, regulations and administrative provisions relating to

undertakings for collective investment in transferable securities (UCITS) (OJ No I. 375, 31.12.1985, p.3), as amended by: 575

388 L 0220: Council Directive 88/220/EEC of 22 March 1988 amen- Prop. 1991/92:170 ding, as far as concerns the investment policy of certain UCITS, Di- Bilaga 15 rective 85/611/EEC (OJ No L 100, 19.4.1988, p.31) Annex ]X The provisions of the Directive shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptation: In Article 57(2), the words "on the date of implementation of the Direc- tive” shall be replaced by "on the date of entry into force of the EEAAgreemcnt”.

ACTS OF WHICH THE CONTRACTING PARTIES SHALL TAKE NOTE

The Contracting Parties take note of the contents of the following acts:

31. 374 X 0165: Commission Recommendation 74/165/EEC of 6 February 1974 to the Member States concerning the application of the Council Direc- tive of 24 April 1972. (OJ No L 87, 30.3.1974, p.12)

32. 381 X 0076: Commission Recommendation 81/76/EEC of 8 January 1981 on the accelerated settlement of claims under insurance against civil liability in respect of the use of motor vehicles (OJ No L 57, 4.3.1981, p.27)

33. 385 X 0612: Council Recommendation 85/612/EEC of 20 December 1985 concerning the second subparagraph of Article 25(1) of Council Direc- tive 85/611/EEC (OJ No L375, 31.12.1985, p.19)

34. 387 X 0062: Commission Recommendation 87/62/EEC of 22 December 1986 on monitoring and controlling large exposures of credit institutions (OJ No L 33, 4.2.1987, p.10)

35. 387 X 0063: Commission Recommendation 87/63/EEC of 22 December

1986 concerning the introduction of deposit-guarantee schemes in the Com- munity (OJ No L33, 4.2.1987, p.16)

36. 390 X 0109: Commission Recommendation 90/109/EEC of 14 February 1990 on the transparency of banking conditions relating to cross-border fi- nancial transactions in the EEC (OJ No L 67, 15.3.1990, p.39)

ANNEX X Prop. 1991/92:170

Bilaga 15 AUDIOVISUAL SERVICES Annex X List provided for in Article 36(2) INTRODUCTION

When the acts referred to in this Annex contain notions or refer to procedu- res which are specific to the Community legal order, such as

preambles; the addressees of the Community acts; — references to territories or languages of the EC;

references to rights and obligations of EC Member States, their public entities, undertakings or individuals in relation to each other; and -— references to information and notification procedures;

Protocol 1 on horizontal adaptations shall apply, unless otherwise provided for in this Annex.

ACTS REFERRED TO

1. 389 L 0552 Council Directive 89/552/EEC of 3 October 1989 on the coor- dination of certain provisions laid down by law, regulation or administrative action in Member States concerning the pursuit of television broadcasting activities. (OJ No L 298, 17.10.1989, p.23).

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptations : '

(a) With regard to EFTA States, the works referred to in Article 6(1)(c) of the Directive are also works made, as described in Article 6(3), by and with producers established in European third countries with which the EFTA State concerned has agreements to this effect.

If a Contracting Party intends to conclude an agreement as men- tioned in Article 6(3), it shall inform the EEA Joint Committee the- reof. Consultations concerning the contents of such agreements may take place at the request of any Contracting Party.

(b) The following shall be added to Article 15 of the Directive :

The EFTA States shall be free to compel cable companies opera- ting on their territories to scramble or otherwise obscure spot adver- tisements for alcoholic beverages. This exception shall not have the effect of restricting the retransmission of parts of television pro- grams other than advertising spots for alcoholic beverages. The Contracting Parties will jointly review this exception in 1995.

37 Riksdagen 1991/92. 1 rum/. Nr [70. Bil. [5

ANN EX XI Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 TELECOMMUNICATION SERVICES Annex XI

List provided for in Article 36(2) INTRODUCTION

When the acts referred to in this Annex contain notions or refer to procedu- res which are specific to the Community legal order, such as

— preambles;

— the addressees of the Community acts; — references to territories or languages of the EC; references to rights and obligations of EC Member States, their public entities, undertakings or individuals in relation to each other; and — references to information and notification procedures;

Protocol 1 on horizontal adaptations shall apply, unless otherwise provided for in this Annex.

ACTS REFERRED TO

1. 387 L 0372 Council Directive 87/372/EEC of 25 June 1987 on the fre- quency bands to be reserved for the coordinated introduction of public pan- European cellular digital land-based mobile communications in the Euro- pean Community (OJ No L 196, 17.7.1987 p.85)

2. 390 L 0387 Council Directive 90/387/EEC of 28 June 1990 on the estab- lishment of the internal market for telecommunications services through the implementation of open network provision (OJ No L 192, 24.7.1990, p.1)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptations:

(a) In Article 5(3) "Articles 85 and 86 of the Treaty" shall read "Articles 53 and 54 of this Agreement" (b) Iceland shall implement the provisions of this Directive at the latest on 1 January 1995.

3. 390 L 0388 Commission Directive 90/388/EEC of 28 June 1990 on compe- tition in the markets for telecommunications services (OJ No L 192, 24.7.1990, p.10)

4. 390 L 0544 Council Directive 90/544/EEC of 90ctober1990 on the fre- quency bands designated for the coordinated introduction of pan-European land-based public radio paging in the Community (OJ No L 310, 9.11.1990, me

5. 391 L 0287 Council Directive 91/C 287/EEC of 3 June 1991 on the fre- quency band to be designated for the coordinated introduction of digital EurOpean cordless telecommunications (DECT) into the Community (OJ No L 144, 8.6.1991, p.45)

ACTS OF WHICH THE CONTRACTING PARTIES SHALL TAKE prop 1991 /92;170 NOTE Bilaga 15 The Contracting Parties take note of the contents of the following Acts: Annex XI

6. 388 Y 1004(01) Council Resolution 88/C 257/01 of 30 June 1988 on the development of the common market for telecommunications services and equipment up to 1992 (OJ No C 257, 4.10.1988, p. 1)

7. 389 Y 0511(01) Council Resolution 89/C 117/01 of 27 April 1989 on stan- dardization in the field of information technology and telecommunications (OJ No C117,11.5.1989, p. 1)

8. 389 Y 0801 Council Resolution C/196/P 4 of 18 July 1989 on the strengthe- ning of the coordination for the introduction of the Integrated Services Digi- tal Network (ISDN) in the European Community up to 1992 (OJ No C 196, 1.8.1989, p. 4)

9. 390 Y 0707(02) Council Resolution 90/C 166/02 of 28 June 1990 on the strengthening of the Europe-wide cooperation on radio frequencics in parti- cular with regard to services with a pan-European dimension (OJ No C 166, 7.7.1990, p. 4)

10. 390 Y 3112(01) Council Resolution C/329/90/P 25 of 14 December 1990 on the final stage of the coordinated introduction of pan-European land-ba- sed public digital mobile cellular communications in the Community (GSM) (OJ No C 329, 31.12.1990, p. 25)

11. 384 X 0549 Council Recommendation 84/549/EEC of 12 November 1984 concerning the implementation of harmonization in the field of telecommu- nications (OJ No L 298, 16.11.1984, p. 49)

12. 384 X 0550 Council Recommendation 84/550/EEC of 12 November 1984 concerning the first phase of opening up access to public telecommunications contract (OJ No L 298, 16.11.1984, p. 51)

13. 386 X 0659 Council Recommendation 86/659/EEC of 22 December 1986 on the coordinated introduction of the Integrated Services Digital Network (ISDN) in the European Community (OJ No L 382, 31.12.1986, p. 36)14. 387 X 0371 Council Recommendation 87/371/EEC of 25 June 1987 on the coordinated introduction of public pan-European cellular digital and land-based mobile communications in the Community (OJ No L 196, 17.7.1987, p. 81)

15. 390 X 0543 Council Recommendation 90/543/EEC on the coordinated introduction of pan-European land-based public radio paging in the Com- munity (OJ No L 310, 9.11.1990, p. 23)

16. 391 X 0288 Council Recommendation 91/C 288/EEC on the coordinated introduction of digital European cordless telecommunications (DECT ) into the Community (OJ No L 144, 8.6.1991, p. 47)

ANNEX XII Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 FREE MOVEMENT OF CAPITAL Annex XII

List provided for in Article 40 INTRODUCTION

When the acts referred to in this Annex contain notions or refer to procedu- res which are specific to the Community legal order, such as

preambles;

the addressees of the Community acts; references to territories or languages of the EC; references to rights and obligations of EC Member States, their public entities, undertakings or individuals in relation to each other; and — references to information and notification procedures;

Protocol 1 on horizontal adaptations shall apply, unless otherwise provided for in this Annex.

ACTS REFERRED TO

1. 388 L 0361 Council Directive 88/361/EEC of 24 June 1988 for the imple- mentation of Article 67 of the Treaty (OJ L 178 , 08.07.1988, p.5).

The provisions of the Directive shall for the purposes of the present Agree- ment, bc read with the following adaptations :

(a) The EFTA States shall notify the EEA Joint Committee of the mea- sures referred to in Article 2 of the Directive. The Community shall notify thc EEA Joint Committee of the measures taken by its Mem— ber States. Exchanges of information regarding such measures shall take place within the EEA Joint Committee. (b) For the application of measures as referred to in Article 3 of the Directive, the EFTA States shall follow the procedure as set out in Protocol 18. For cooperation between the Contracting Parties the joint procedures as set out in Article 45 of the Agreement shall ap- ply. (c) Any decisions the Community may take in accordance with Article 6(2) of the Directive, shall not be subject to the procedures of Chap- ter 2, Part VII to the Agreement. The Community shall inform the other Contracting Parties of such decisions. The restrictions for which an extension of the transition periods is granted may be up- held within the framework of this Agreement on the same terms as in the Community. (d) The EFTA States may continue to apply domestic lcgislation regu- lating foreign ownership and/or ownership by non-residents, exis- ting on the date of entry into force of the EEA Agreement, subject to time limits and within the areas set out below:

Up to 1 January 1995 for Iceland regarding short term capital mo- vement operations set out in Annex II of the Directive; 580

— Up to 1 January 1995 for Norway regarding acquisition of domes- Prop. 1991/92:170 tic securities and admission of domestic securities to a foreign ca- Bilaga 15 pita! market; Annex xn —Up to 1 January 1995 for Norway and Sweden, and up to 1 Ja- nuary 1996 for Finland, Iceland and Liechtenstein regarding di- rect investment on national territory; — Up to 1 January 1998 for Switzerland regarding direct investment in professional real estate business on national territory; Up to 1 January 1995 for Norway, up to 1 January 1996 for Aust- ria, Finland and Iceland and up to 1 January 1998 for Liechten- stein and Switzerland regarding investments in real estate on na- tional territory; —For Austria regarding direct investments in the sector of inland waterways, until equal access to EC waterways is obtained. (e) During transition periods EFTA States shall not treat new and exis- ting investments by companies or nationals of EC Member States or other EFTA States less favourably than under the lcgislation cx— isting at the date of signature of the Agreement, without prejudice to the right of EFTA States to introduce lcgislation which is in con- formity with the Agreement and in particular provisions concerning the purchase of secondary residences which correspond in their ef- fect to lcgislation that has been upheld within the Community in accordance with Article 6(4) of the Directive. (I) The reference in the introductory part of Annex I of the Directive to Article 68(3) of the EEC Treaty shall be deemed to be to Article 42(2) of the Agreement. (g) Notwithstanding Article 40 of the Agreement and the provisions of this Annex, Iceland may continue to apply rcstictions existing on the date of signature of the Agreement, on foreign ownership an- d/or ownership by non-residents in the sectors of fisheries and fish processing.

These restrictions shall not prevent investments by non-nationals or nationals who do not have legal domicile in Iceland in companies which are only indirectly engaged in fisheries or fish processing. Ho- wever, national authorities shall have the right to oblige companies which have, wholly or partly, been acquired by non nationals or na- tionals who do not have legal domicile in Iceland to divest themsel- ves of any investments in fish-processing activities or fishing vessels. (h) "Notwithstanding Article 40 of the Agreement and the provisions of this Annex, Norway may continue to apply restrictions existing on the date of signature of the Agreement on ownership by non- nationals of fishing vessels.

These restrictions shall not prevent investments by non—nationals in land-based fish processing or in companies which are only indi- rectly engaged in fishing operations. National authorities shall have the right to obligc companies which have been wholly or partly ac- quired by non-nationals to divest themselves of any investments in fishing vessels.” 581

ANNEX XIII

TRANSPORT

List provided for in Article 47 INTRODUCTION

When the acts referred to in this Annex contain notions or refer to procedu- res which are specific to the Community legal order, such as

preambles;

the addressees of the Community acts; references to territories or languages of the EC; references to rights and obligations of EC Member States, their public entities, undertakings or individuals in relation to each other; and references to information and notification procedures;

Protocol 1 on horizontal adaptations shall apply, unless otherwise provided for in this Annex.

SECTORAL ADAPTATIONS

I. Where the acts referred to in this Annex contain references to the EEC Treaty, they shall, for the purposes of the present Agreement,

(a) be read, with regard to the following references, as indicated below: Article 55 EEC = Article 32 EEA Article 56 EEC = Article 33 EEA — Article 57 EEC = Article 30 EEA —Article 58 EEC = Article 34 EEA — Article 77 EEC = Article 49 EEA Article 79 EEC = Article 50 EEA —Article 85 EEC = Article 53 EEA — Article 86 EEC = Article 54 EEA —Article 92 EEC = Article 61 EEA Article 93 EEC = Article 62 EEA —Article 214 EEC = Article 122 EEA (b) be deemed, with regard to the following references, as not relevant: Article 75 EEC Article 83 EEC Article 94 EEC -— Article 95 EEC -— Article 99 EEC Article 172 EEC Article 192 EEC —- Article 207 EEC Article 209 EEC

II. For the purposes of the present Agreement, the following shall be added to the lists set out in Annex II, A.1 of Regulation (EEC) No 1108/70, Article

Prop. 1991/922170 Bilaga 15 Annex XIII

19 of Regulation (EEC) No 1191/69, Article 1 of Decision 83/418/EEC, Ar- Prop. 1991/92:170 ticle 3 of Regulation (EEC) No 1192/69, Article 2 of Regulation (EEC) Bilaga 15 No 2830/77, Article 2 of Regulation (EEC) No 2183/78 and Article 2 of Dcci- Annex )(111 sion 82/529/EEC:

— "Österreichische Bundesbahnen

—— Valtionrautatiet/Statsjärnvägarna —— Norges Statsbaner —— Statens Järnvägar — Schweizerische Bundesbahnen/Chemins de fer federaux suisses/Fer- rovie federali svizzerc/ Viafiers federalas svizras"

III. When an act referred to in this Annex provides for procedures to settle a dispute between EC Member States and a dispute ariscs between EFTA States they shall submit the dispute for settlement to the appropriate EFTA body applying equivalent procedures. If a dispute arises between an EC Member State and an EFTA State, the respective Contracting Parties shall submit the dispute for settlement by the EEA Joint Committee applying equivalent procedures.

ACTS REFERRED TO [INLAND TRANSPORT (i) GENERAL ISSUES

1. 370 R 11.08: Council Regulation (EEC) No 1108/70 of 4June 1970 intro- ducing an accounting system for expenditure on infrastructure in respect of transport by rail, road and inland waterway (OJ No L 130, 15.6.1970, p.4), as amended by:

— 172 B: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties Accession to the European Communities of the Kingdom of Denmark, Ireland and the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland (OJ No L073, 27.3.1972, p.90) 373 D 0101(01): Council Decision of the European Communities of 1 January 1973 adjusting the instruments concerning the accession of new Member States to the European Communities (OJ No L 002, 1.1.1973, p.19) 179 II: Act concerning the Conditions of Accession and Adjust- ments to the Treaties Accession of the Hellenic Republic (OJ No L 291, 19.11.1979, p.92) 185 I: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties Accession of the Kingdom of Spain and the Portu- guese Republic (OJ No L302, 15.11.1985, p.23) — 379 R 1384: Council Regulation (EEC) No 1384/79 of 25June 1979 (OJ No L 167, 5.7.1979, p.1) — 381 R 3021: Council Regulation (EEC) No 3021/81 of 19 October 1981 (OJ No L 302, 23.10.1981, p.8) — 390 R 3572: Council Regulation (EEC) No 3572/90 of 4December 1990 amending, as a result of German unification, certain Directi- 583

ves, Decisions and Regulations relating to transport by road, rail and inland waterway (OJ No L 353, 17.12.1990, p.12) The provisions of the Regulation shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation:

The following shall be added to Annex II of the Regulation:

A.1 RAIL Main networks

See sectoral adaptation II.

A.2 RAIL — Networks open to public traffic and connected to the main network (excluding urban networks)

Austria

H

t—kb—lr—ll—ll—lb—Åb—l PMAPNHP

PPOH?$"PPEQ

Montafoner Bahn AG

Stubaitalbahn AG Achenseebahn AG Zillertaler Verkehrsbetriebe AG Salzburger Stadtwerke Verkehrsbetriebe (SVB) Biirmoos—Trimmelkam AG Lokalbahn Vöcklamarkt—Attersee AG Lokalbahn Gmunden — Vorchdorf AG

Lokalbahn Lambach —Vochdorf—Eggenberg AG- Linzcr Lokalbahn AG

. Lokalbahn Neumarkt Waizcnkirchen — Peuerbach AG

Lambach Haag Steiermärkische Landesbahnen

. GKB Graz—KötIachcr Eisenbahn- und Bergbau Ges.m.b.H. Raab — Sopron — Ebenfurther Eisenbahn AG der Wiener Lokalbahn

Finland Valtionrautatiet/Statsjärnvägarna

Norway

Norges Statsbaner

Sweden

Nordmark — Klarälvens Järnväg (NKLJ) Malmö Limhamns Järnväg (NLJ) Växjö — Hultsfred Västerviks Järnväg (VHVJ) J ohannesberg Lj ungaverks Järnväg (J LJ)

Switzerland

1. Chemin de fer Vevey - Chexbres

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex XIII

PPOHPP'F—PN

Nr—lv—I—Ar—Ap—tb—lh—r—Ab—A—t Ppsesosnth—o

Chemin de fer Pont—Brassus

Chemin de fer Orbe—Chavornay Chemin de fer Regional du val-de-Travcrs Chemins de fer du Jura

Chemin de fer Fribourgeois Chemin de fer Martigny-Orsieres Berner Alpenbalm Gesellschaft Bern Lötschbcrg— Simplon

Bern — Ncuenburg-Bahn Giirbetal Bern — Schwarzenburg-Bahn

. Simmentalbahn, Spiez— Erlenbach —Zweisimmen . Sensetalbahn

Solothurn —Miinster Bahn Emmental — Burgdorf Thun-Bahn Vereinigte Huttwil-Bahnen Oensingen Balsthal-Bahn Wohlen Meisterschwanden-Bahn Sursee —Tricngen-Bahn(1) Sihltal Ziirich — Uetliberg-Bahn Schweizerische Siidostbahn

. Mittel—Thurgau-Bahn . Bodensce—Toggenburg—Bahn

. Chemin de fer Nyon—St Cergue—Morez . Chemin de fer Bicre—Apples—Morges . Chemin de fer Lausanne-Echallens—Bercher . Chemin de fer Yverdon—Ste Croix . Chemin de fer des Montagnes Neuchäteloises . Chemins de fer Electriques Veveysans Chemin de fer Montreux—Oberland Bcrnois Chemin de fer Aiglc Lcysin

. Chemin de fer Aiglc —Sépey — Diablerets . Chemin de fer Aigle Ollon Monthey — Champéry . Chemin de fer Bex—Villars - Bretaye

Chemin de fer Martigny—Chatelard

. Berner Oberland-Bahnen

. Meiringen lnnertkirchen-Bahn . Brig Visp - Zermatt-Bahn . Furka Oberalp-Bahn . Biel —Täuffelen Ihs-Bahn

Regionalverkehr Bern - Solothurn

. Solothurn —- Niederbipp-Bahn

Oberaargau — J ura-Bahnen

. Baselland—Transport . Waldenburgerbahn . Wynental- und Suhrentalbahn . Bremgarten—Dietikon-Bahn

. Luzern — Stans— Engelberg-Bahn

. Ferrovie Autolinee Regionali Ticinesi . Ferrovia Lugano—Ponte Tresa

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex XIII

50. Forchbahn Prop. 1991/92:17() 51. Frauenfeld—Wil-Bahn Bilaga 15 52. Appenzellerbahn Annex XIII 53. St. Gallen—Gais-Appenzell-Altstätten-Bahn 54. Trogenerbahn St. Gallen—Speicher—Trogen 55. Rhätische Bahn/Viafier Reticau

B. ROAD

"Austria 1. Bundesautobahnen 2. Bundesstrassen 3. Landesstrassen 4. Gemeindestrassen

Finland

]. Päätiet/I-Iuvudvägar

Iceland

1. tjövcgir

2. sysluvcgir

3. tjövegir i téttbyli 4. Gtur sveitarfélaga

Liechtenstein

1. Landesstrassen 2. Gemeindestrassen

Norway

l. Riksveger 2. Fylkesvegcr 3. Kommunale veger

Sweden

Switzerland

1. Nationalstrasscn/routes nationales/strade Nazionali 2. Kantonsstrassen/routes cantonales/strade cantonali 3. Gemeindestrassen/routes communales/strade comunali" 586

2. 370 R 2598: Regulation (EEC) No 2598/70 of the Commission of 18 De- Prop. 1991/922170 cember 1970 specifying the items to be included under the various headings Bilaga 15 in the forms of accounts shown in Annex I to Council Regulation (EEC) No Annex XIII 1108/70 of 4 June 1970 (OJ No L 278, 23.12.1970, p.1) as amended by:

378 R 2116: Commission Regulation (EEC) No 2116/78 of7 Septem- ber 1978 (OJ No L 246, 8.9.1978, p.7)

3. 371 R 0281: Commission Regulation (EEC) No 28.1/710f9 February 1971 determining the composition of the list of waterways of maritime character provided for in Article 3 (c) of Council Regulation (EEC) No 1108/70 of 4 June 1970 (OJ No L 33, 10.2.1971, p.1l), as amended by:

— 172 B: Act concerning the conditions of accession to the European Communities of the Kingdom of Denmark, the Republic of Ireland and the United Kingdom and the adjustments to the Treaties (OJ No L073, "27.3.1972, p.92) 185 I: Act concerning the conditions of accession of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic and the adjustements to the Treaties (OJ No L302, 15.11.1985, p.162)

The provisions of the Regulation shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation:

The following shall be added to the Annex:

”Finland

Saimaan kanava/Saima kanal Saimaan vesistö/Saimcns vattendrag

Sweden

—Trollhätte kanal and Göta älv — Lake Vänern

Södertälje kanal Lake Mälaren"

4. 369 R 1191: Council Regulation (EEC) No _1191/69 of 26June 1969 on action by the Member States concerning the obligations inherent in the con- cept of a public service in transport by rail, road and inland waterway (OJ No L156, 28.6.1969, p.1), as amended by:

— 172 B: Act concerning the conditions of accession and the adjust- ments to the Treaties (OJ No L073, 27.3.1972, p.90) 179 II: Act concerning the conditions of accession of the Hellenic Republic and the adjustments to the Treaties (OJ No L 291, 19.11.1979, p.92) — 185 I: Act concerning the conditions of accession of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic and the adjustements to the Treaties (OJ No L302, 15.11.1985, p.161) 373 D 0101(01): Council Decision of the European Communities of 1January 1973 adjusting the instruments concerning accession of new Member States to the European Communities (OJ No L 002, 587

1.1.1973, p.19)

390 R 3572: Council Regulation (EEC) No 3572/90 of 4December 1990 amending, as a result of German unification, certain Directi— ves, Decisions and Regulations relating to transport by road, rail and inland waterway (OJ No L 353, 17.12. l990, p.12) 391 R 1893: Council Regulation (EEC) No 1893/91 of 20 June 1991 (OJ No L 169, 29.6.1991, p.1)

(ii) INFRASTRUCTURE

5. 378 D 0174: Council Decision No 78/174/EEC of 20 February 1.978 institu- ting a consultation procedure and setting up a Committee in the field of transport infrastructure (OJ No L054, 25.2.1978, p.15)

The provisions of the Decision shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptations :

(a) in Articles 1 point 2 and 2(1) of the Decision, the words "of Commu- nity interest” shall be replaced by "of interest to the Contracting Par- ties to the EEA Agreement” and in ArticleS thereof the words *”"of interest to the Community” shall be replaced by "of interest to the Contracting Parties to the EEA Agreement”. (b) Article 1(2)(e) shall not apply. Modalities for association of EFTA States in accordance with Article 112

of the Agreement: An expert from each EFTA State may participate in the tasks ofthe Com— mittee on transport infrastructure which are described in this Decision. The EC Commission shall, in due time, inform the participants of the date of the meeting of the Committee and transmit the relevant documentation.

(iii) COMPETITION RULES

6. 360 R 0011: Council Regulation No 11 concerning the abolition ofdiscri- mination in transport rates and conditions, in implementation of Article 79(3) of the Treaty establishing the European Economic Community (OJ No L052, 16.8.1960, p.1121/60) as amended and supplemented by:

- 172 B: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties - Accession to the European Communities of the Kingdom of Denmark, Ireland and the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland (OJ No L073, 27.3.1972, p.148) — 384 R 3626: Council Regulation (EEC) No 3626/84 of 19 December 1984 (OJ No L 335, 22.12.1984, p.4) The provisions of the Regulation shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptation: For the application of Articles 11 to 26 of this Regulation, see Protocol 21.

7. 368 R 1017: Council Regulation (EEC) No 1017/68 of 19July 1968 ap-

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex XIII

plying rules of competition to transport by rail, road and inland waterway Prop. 1991/92:170 (OJ No L 175, 23.7.1968, p.1)l Bilaga 15

8. 369 R 1629: Regulation (EEC) No 1629/69 ofthe Commission of8 August Annex XIII 1969 on the form, content and other details of complaints pursuant to Article 10, applications pursuant to Article 12 and notifications pursuant to Article 14(1) of Council Regulation (EEC) No 1017/68 of 19 July 1968 (OJ No L 209, 21.8.1969, p.1).2

9. 369 R 1630: Regulation (EEC) No 1630/69 of the Commission of8 August 1969 on the hearings provided for in Article 26 (1) and (2) of Council Regula— tion (EEC) No 1017/68 of 19 July 1968 (OJ No L 209, 21.8.1969, p.11)1.

10. 374 R 2988: Council Regulation (EEC) No 2988/74 of 26 November 1974 concerning limitation periods in proceedings and the enforcement of sanc- tions under the rules of the European Economic Community relating to transport and competition (OJ NoL319, 29.11.1974, p.1)1

(iv) STATE AID

11. 370 R 1107: Council Regulation (EEC) No 1107/70 of4June197O on the granting of aids for transport by rail, road and inland waterway (OJ OJ No L 130, 15.6.1970, p.1), as amended and supplemented by:

172 B: Act concerning the Conditions ofAcccssion and Adjustments to the Treaties Accession to the European Communities of the Kingdom of Denmark, Ireland and the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland (OJ No L073, 27.3.1972, p.149) — 375 R 1473: Council Regulation (EEC) No 1473/75 of 20 May 1975 (OJ No L 152, 12.6.1975, p.1) 382 R 1658: Council Regulation (EEC) No 1658/82 of 10 June 1982 supplementing, by provisions on combined transport, Regulation (EEC) No 1107/70 (OJ No L 184, 29.6.1982, p.1) -— 389 R 1100: Council Regulation (EEC) No 1100/89 of 27 April 1989

(OJ No L 116, 28.4.1989, p.24) The provisions of the Regulation shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptation: In Article 5 'Commission' shall read 'the competent authority as defined in Article 62 of the EEA Agreement”.

(v) FRONTIER FACILITATION

12. 389 R 4060: Council Regulation (EEC) No 4060/89 of 21 December 1989 on the elimination of controls performed at the frontiers of Member States in the field of road and inland waterway transport (OJ No L 390, 30.12.1989, p. 18) The provisions of the Regulation shall, for the purposes of the Agreement, bc read with the following adaptations:

'Listed here for purposes of information only. For application, see Annex XIV. . _ 2 Listed here for purposes of information only. For application see Protocol 21. 589

(a) Pursuant to Article 17 of the Agreement between the European Economic Community and the Republic of Austria on transit of goods by road and rail (referred to as 'the transit agreemenF), Aust- ria may perform controls at the frontier to verify compliance with the ecopoint system as referred to in Articles 15 and 16 of the transit agreement.

All Contracting Parties concerned may perform controls at the frontier to verify compliance with the quota arrangements referred to in Article 16 of the transit agreement which are not replaced by the ecopoint system and with quota arrangements covered by bilate- ral agreements between Austria on the one hand and Finland, Nor- way, Sweden and Switzerland on the other.

All other controls shall be performed in conformity with the Re- gulation.

(b) Switzerland may perform controls at the frontier to verify permits issued under Annex 6 to the Agreement between the European Communities and the Swiss Confederation on carriage of goods by road and rail.

All other controls shall be performed in conformity with the Re- gulation.

(iv) COMBINED TRANSPORT

13. 375 L 0130: Council Directive No 75/130/EEC of 17 February 1975 on the establishment of common rules for certain types of combined transport of goods between Member States (OJ No L 048, 22.2.1975, p.31), as amen- dcd by:

185 [: Act concerning the conditions of accession of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic and the adjustments to the Trea- ties (OJ No L302, 5.11.1985, p.163) 379 L 0005: Council Directive No 79/5/EEC of 19 December 1978 (OJ No L 005, 9.1.1979, p.33) 382 L 0003: Council Directive No 82/3/EEC of 21 December1981 (OJ No L 005, 9.1.1982, p.12) — 382 L 0603: Council Directive No 82/603/EEC of 28 July 1982 (OJ NoL247, 23.8.1982, p.6) — 386 L 0544: Council Directive No 86/544/EEC of 10 November 1986 (OJ No L 320, 15.11.1986, p.33) 391 L 0224: Council Directive No 91/224/EEC of 27 March 1991 (OJ No L 103, 23.4.1991, p.1). The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag— reement, be read with the following adaptation:

The following shall be added to Article 8(3):

—"Austria : Strassenverkehrsbeitrag Finland : Moottoriajoneuvovero/ Motorfordonsskatt Sweden : Fordonsskatt"

Switzerland will maintain a system of subsidies for combined transport (at

Prop. 1991/922170 Bilaga 15 Annex XIII

the date of signature of the Agreement : Verordnung des Schweizerischen Prop. 1991/92:170 Bundesrates vom 29.Juni 1.988 iiber die Förderung des kombinierten Ver- Bilaga 15 kehrs und des Transportes begleiteter Motorfahrzeuge — Ordonnance sur la Annex XIII promotion du traffic combine ct du transport des vehicules a moteur accom- pagne's, du 29juin1988 Ordinanza sul promovimento del traffico combi- nato c del trasporto di autoveicoli accompagnati, del 29giugn01988.) in- stead of introducing a reimbursement of taxes.

II ROAD TRANSPORT (i) TECHNICAL HARMONISATION AND SAFETY

14. 385 L 0003: Council Directive No 85/3/EEC of 19 Deeember1984 on the weights, dimensions and certain other technical characteristics of certain road vehicles (OJ NoL 002, 3.1.1985, p.14), as amended by:

386 L 0360: Council Directive No 86/360/EEC of 24 July 1986 (OJ No L 217, 5.8.1986, p.19) 388 L 0218: Council Directive No 88/218/EEC of 11 April 1988 (OJ No L 098, 15.4.1988, p.48) 389 10338: Council Directive No 89/338/EEC of 27 April 1989 (OJ No L 142, 25.5.1989, p.3) 389 10460: Council Directive No 89/460/EEC of 18July1989 amen- ding, with a view to fixing an expiry date for the derogations accor- ded to Ireland and the United Kingdom, Directive/85/3/EEC (OJ No L 226, 3.8.1989, p.5) _ 389 L0461: Council Directive No 89/461/EEC of 18 July 1989 amen- ding with a view to fixing certain maximum authorized dimensions for articulated vehicles, Directive/85/3/EEC (OJ No L 226, 3.8.1989, p.7) — 391 L 0060: Council Directive No 91/60/EEC of 4Fcbruary 1991 amending, with a view to fixing certain maximum authorized dimen- sions for road trains, Directive/85/3/EEC (OJ No L 037, 9.2.1991, p.37) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the Agreement, be read with the. following adaptation:

Austria may maintain its national lcgislation for maximum authorized weights of motor vehicles and trailers as set out in Annex I, sections 2.2.1 and 2.2.2 of this Directive. Therefore provisions authorizing the use of vehic- les (individual or combined) which are not in conformity with such national lcgislation shall not be applicable in Austria. This situation will be jointly reviewed six months before the expiry of the agreement between the Euro- pean Communities and the Republic of Austria on transit of goods by road and rail.

Switzerland may maintain its national lcgislation for maximum authorized weights of motor vehicles and trailers as set out in Annex I, sections 2.2 and 2.3.3 of this Directive. Therefore provisions authorizing the use of vehicles (individual or combined) which are not in conformity with such national le- gislation shall not be applicable in Switzerland. This situation will bejointly 591

reviewed six months before the expiry of the agreement between the Euro- Prop. 1991/92:170 pean Communities and the Swiss Confederation on the carriage of goods by Bilaga 15 road and rail. Annex XIII All other provisions on weights and dimensions covered by this Directive shall be fully implemented by Austria and Switzerland.

15. 386 L 0364: Council Directive No 86/364/EEC of 24 July 1986 relating to proof of compliance of vehicles with Directive 85/3/EEC on the weights, dimensions and certain other technical characteristics of certain road vehic- les (OJ No L 221, 7.8.1986, p.48)

16. 377 L 0143:: Council Directive No 77/143/EEC of 29 December 1976 on the approximation of the laws of the Member States relating to roadworthi- ness tests for motor vehicles and their trailers (OJ No L 047, 18.2.1977, p.47), as amended by:

388 L 0449: Council Directive No 88/449/EEC of 26 July 1988 (OJ No L 222, 12.8.1988, p.10) as corrected in OJ NoL261, 21.9.1988, p.28 — 391 L 0225: Council Directive No 91/225/EEC of 27 March 1991 (OJ No L 103, 23.4.1991, p.3). The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation: Until 1 January 1998 Switzerland may maintain a longer interval between two successive compulsory road worthiness tests for all categories of vehicles listed in Annex I of the Directive.

17. 389 10459: Council Directive No 89/459/EEC of 18 July 1989 on the ap- proximation of the laws of the Member States relating to the tread depth of tyres of certain categories of motor vehicles and their trailers (OJ No L226, 3.8.1989, p.4)

(ii) TAXATION

18. 368 L 0297: Council Directive No 68/297/EEC of 19July1968 on the standardisation of provisions regarding the duty-free admission of fuel con- tained in the fuel tanks of commercial motor vehicles (OJ No L 175, 23.7.1968, p.15), as amended by: —- 172 B: Act concerning the conditions of accession and the adjust- ments to the Treaties (OJ No L073, 27.3.1972, p.92) 385 L 0347: Council Directive No 85/347/EEC of 8July1985 (OJ No L 183, 16.7.1985, p.22)

(iii) SOCIAL HARMONISATION

19. 377 L 0796: Council Directive No 77/796/EEC of 12 December 1977 ai- ming at the mutual recognition of diplomas, certificates and other evidence of formal qualifications for goods haulage operators and road passenger transport operators, including measures intended to encourage these opera- tors effectively to exercise their right to freedom of establishment (OJ No L

592 334, 24.12.1977, p.37), as amended by:

389 L0438: Council Directive No 89/438/EEC of 21 June 1989 (OJ Prop. 1991/92:170 No L212, 22.7.1989, p.101) as corrected in OJ No L298,17.10.1989, Bilaga 15 P-31 Annex XIII

20. 385 R 3820: Council Regulation (EEC) No 3820/85 of 20 December 1985 on the harmonisation of certain social lcgislation relating to road trans- port (OJ No L370, 31.12.1985 p.1)

The provisions of the Regulation shall, for the purposes of the present Ag- reeement, be read with the following adaptations:

(a) The provisions of Article 3 shall not apply. (b) Switzerland shall implement the provisions of Articles 5(2), 6(1), 7(1) and (2) and 8(1 to 3) of the Regulation at the latest on 1 January 1995.

21 . 385 R 3821: Council Regulation (EEC) No 3821/85 of 20 December 1985 on the introduction of recording equipment in road transport (OJ No L 370, 31.12.1985, p.8), as amended by:

390 R 3572: Council Regulation (EEC) No 3572/90 of 4December 1990 amending, as a result of German unification, certain Directi- ves, Decisions and Regulations relating to transport by road, rail and inland waterway (OJ No L 353, 17.12.1990, p.12) The provisions of the Regulation shall, for the purposes of the present Ag— reement, be read with the following adaptations :

(a) Until 1 January 1995 at the latest Austria may exempt vehicles which are only engaged in national transport from the obligation to install recording equipment as described in Article 3(1) of the Regulation. (b) Until 1 January 1995 at the latest Switzerland may exempt crews consisting of more than one driver from the obligation set out in point 4.3 of Annex I, Chapter III(c) of the Regulation to make the recordings provided for in point 4.1 on two separate sheets.

22. 376 L 0914: Council Directive No 76/914/EEC of 16 December 1976 on the minimum level of training for some road transport drivers (OJ No L 357, 29.12.1976, p.36)

The provisions of this Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation:

Switzerland shall implement the provisions of the Directive not later than on 1 January 1995.

23. 388 L 0599: Council Directive No 88/599/EEC of 23 November 1988 en standard checking procedures for the implementation of Regulation (EEC) No 3820/85 on the harmonisation of certain social lcgislation relating to road transport and Regulation (EEC) No 3821/85 on recording equipment in road transport (OJ No L 325, 29.11.1988, p.55)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, bc read with the following adaptation:

Austria and Switzerland shall implement the provisions of the Directive not later than on 1 January 1995. 593

24. 389 L 0684: Council Directive No 89/684/EEC of 21 December 1989 on Prop. 1991/922170 vocational training for certain drivers of vehicles carrying dangerous goods Bilaga 15 by road (OJ No L398, 30.12.1989, p.33) Annex XIII

(iv) ACCESS TO THE MARKET (goods)

25. 362 L 2005 First Council Directive of 23 July 1962 on certain types of carriage of goods by road between Member States (OJ No 70, 6.8.1962, p.2005/62), as amended and supplemented by:

— 172 B: Act concerning the conditions of accession and the adjust- ments to the Treaties (OJ No L073, 27.3.1972, p.126) 372 L 0426: Council Directive No 72/426/EEC of 19 December 1972 (OJ No L 291, 28.12.1972, p.155) — 374 L 0149: Council Directive No 74/149/EEC of 4March1974 (OJ NoL 084, 28.3.1974, p.8) — 377 L 0158: Council Directive No 77/158/EEC of 14 February 1977 (OJ No L 048, 19.2.1977, p.30) 378 L 0175: Council Directive No 78/175/EEC of 20 February 1978 (OJ No L 054, 25.2.1978, p.18) — 380 L 0049: Council Directive No 80/49/EEC of 20 December 1979 (OJ No L 018, 24.1.1980, p.23) 382 L 0050: Council Directive No 82/50/EEC of 19January1982 (OJ No L 027 4.2.1982, p.22) — 383 L 0572: Council Directive No 83/572/EEC of 26 October 1983 (OJ No L 332, 28.11.1983, p.33) — 384 L 0647: Council Directive No 84/647/EEC of 19 December 1984 on the use of vehicles hired without drivers for the carriage of goods by road (OJ No L 335, 22.12.1984, p.72) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptations:

(a) The provisions of the Directive shall only be applicable to own ac- count transport. (b) For the duration of the Agreement between the European Commu- nities and the Republic of Austria on transit of goods by road and rail, the application of this Directive shall not affect the existing mu- tual rights for market access referred to in Article 16 of the Agree- ment between the European Communities and the Republic of Austria on transit of goods by road and rail, and as set out in the bilateral Agreements between Austria on the one hand and Finland, Norway, Sweden and Switzerland on the other hand, unless other- wise agreed by the Parties concerned.

26. 376 R 3164: Council Regulation (EEC) No 3164/76 of 16 December 1976 on access to the market in the international carriage of goods by road (OJ No L 357, 29.12.1976, p.1), as amended by:

388 R 1841: Council Regulation (EEC) No 1841/88 of 21 June 1988 (OJ No L 163, 30.6.1988, p.1) 594

The provisions ofthe Regulation shall, for the purposes ofthe present Ag- Prop. 1991/92:170 reement, be read with the following adaptations : Bilaga 15

(a) Only Article 4a of the Regulation shall apply, subject to implemen- Annex XIII

tation measures as provided for in Article 4b and adopted in accor- dance with the provisions of the Agreement.

(b) For the duration of the Agreement between the European Commu- nities and the Republic of Austria on transit of goods by road and rail, the application of this Regulation shall not affect the existing mutual rights for market access referred to in article [15a] of the Ag- reement between the European Communities and Austria on trans- port of goods by road and rail, and as set out in the bilateral Agree- ments between Austria on the one hand and Finland, Norway, Swe- dcn and Switzerland on the other hand, unless otherwise agreed by the Parties concerned.

(v) RATES (goods)

27. 389 R 4058: Council Regulation (EEC) No 4058/89 of 21 December 1989 on the fixing of rates for the carriage of goods by road between Member Sta- tes (OJ No L390, 30.12.1989 p.1)

(vi) ADMISSION TO THE OCCUPATION (goods)

28. 374 L 0561: Council Directive No 74/561/EEC of 12 November 1974 on admission to the occupation of road haulage operator in national and inter- national transport operations (OJ No L 308, 19.11.1974, p.18), as amended

by:

389 L 0438: Council Directive No 89/438/EEC of 21 June 1989 (OJ No L 212, 22.7.1989, p.101) 390 R 3572: Council Regulation (EEC) No 3572/90 of 4December 1990 amending, as a result of German unification, certain Directi- ves, Decisions and Regulations relating to transport by road, rail and inland waterway (OJ No L 353, 17.12.1990, p.12) The provisions of this Directive shall, for the purpose of the present Ag- reement, be read with the following adaptation:

Switzerland shall implement the provisions of the Directive at the latest on 1 January 1995.

(vii) HIRED VEHICLES (goods)

29. 384 L 0647: Council Directive No 84/647/EEC of 19 December 1984 on the use of vehicles hired without drivers for the carriage of goods by road (OJ No L 335, 22.12.1984, p.72), as amended by:

390 L 0398: Council Directive No 90/398/EEC of 24July1990' (OJ No L 202, 31.7.1990, p.46)

(viii) ACCESS TO THE MARKET (passengers) Prop. 1991/921170

30. 366 R 0117: Council Regulation No 117/(somm of 28 July 1966 on the Bilaga 15 introduction of common rules for the international carriage of passengers by Annex XIII coach and bus (OJ NoL 147, 9.8.1966, p.2688/66)

The provisions ofthis regulation shall, for the purposes of the present Ag- reement, bc read with the following adaptation:

Article 4(2) shall not apply.

31. 368 R 1016: Commission Regulation (EEC) No 1016/68 of 9July1968 prescribing the model control documents referred to in Articles 6 and 9 of Council Regulation No 117/66/EEC (OJ No L 173, 22.7.1968, p.8) as amen- ded by:

382 R 2485: Commission Regulation (EEC) No 2485/82 of 13 September 1982 (OJ No L 265, 15.9.1982, p.5)

32. 372 R 0516: Council Regulation (EEC) No 516/72 of 28 February 1972 on the introduction of common rules for shuttle services by coach and bus between Member States (OJ No L 067, 20.3.1972, p.13), as amended by:

378 R 2778: Council Regulation (EEC) No 2778/78 of 23 November 1978 (OJ No L 333, 30.11.1978, p.4)

33. 372 R 0517: Council Regulation (EEC) No 517/72 of 28 February 1972 on the introduction of common rules for regular and special regular services by coach and bus between Member States (OJ No L 067, 20.3.1972, p.19), as amended by:

377 R 3022: Council Regulation (EEC) No 3022/77 of 20 December 1977 (OJ No L 358, 31.12.1977, p.1) — 378 R 1301: Council Regulation (EEC) No 1301/78 of 12 June 1978 (OJ No L 158, 16.6.1978, p.1)

34. 372 R 1172: Commission Regulation (EEC) No 1172/72 of 26 May 1972 prescribing the form of the documents referred to in Council Regulation (EEC) No 517/72 and Council Regulation (EEC) No 516/72 (OJ No L 13.4, 12.6.1972, p.1), as amended by:

— 372 R 2278 Commission Regulation (EEC) 2778/72 of 20 December 1972 (OJ No L 292, 29.12.1972, p.22 — 179 H: Act concerning the conditions of accession of the Hellenic Republic and the adjustments to the Treaties (OJ No L 291, 19.11.1979, p.92) — 185 I: Act concerning the conditions of accession of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic and the adjustments to the Trea- ties (OJ No L302, 15.11.1985, p.162) The provisions of the Regulation shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptation: In Annex I, footnote (1) shall be completed as follows: Iceland (IS), Liechtenstein (FL), Norway (N), Austria (A), Switzerland (CH), Finland

(SF), Sweden (S). 596

(iv)/IDMISSION TO THE OCCUPMTION (passengers) Prop. 1991/92170 35. 374 L 0562: Council Directive No 74/562/EEC of 12 November 1974 on Bilaga 15 admission to the occupation of road passenger transport operator in national Annex Xl" and international transport operations (OJ No L 308, 19.11.1974, p.23), as amended by:

— 389 L 0438: Council Directive No 89/438/EEC of 21 June 1989 (OJ No L 212, 22.7.1989, p.101) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation:

Austria shall implement the provisions of the Directive at the latest on 1 January 1995.

36. 390 R 3572: Council Regulation (EEC) No 3572/90 of 4December 1990 amending, as a result of German unification, certain Directives, Decisions and Regulations relating to transport by road, rail and inland waterway (OJ No L 353, 17.12.1990, p.12)

111 TRANSPORTBYRAIL (i) STRUCTURA 1. POLICY

37. 375 D 0327: Council Decision No 75/327/EEC of 20 May 1975 on the improvement of the situation of railway undertakings and the harmonisation of rules governing financial relations between such undertakings and States (OJ No L 152, 12.6.1975, p.3), as amended by:

— 179 H: Act concerning thc conditions of accession of the Hellenic Republic and the adjustments to the Treaties (OJ No L 291, 19.11.1979, p.1992) — 185 I: Act concerning the conditions of accession of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic and the adjustments to the Trea- ties (OJ No L302, 15.11.1985, p.163) 390 R 3572: Council Regulation (EEC) No 3572/90 of 4December 1990 amending, as a result of German unification, certain Directi- ves, Decisions and Regulations relating to transport by road, rail and inland waterway (OJ No L 353, 17.12.1990, p.12)

The provisions of the Decision shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptations:

(a) Article 8 shall not apply. (b) Austria shall apply the provisions of this Decision as of 1 January 1995 at the latest.

38. 383 D 0418: Council Decision No 83/418/EEC of 25 July1983 on the commercial independence of the railways in the management of their inter- national passenger and luggage traffic (OJ No L 237, 26.8.1983, p.32), as amended by:

— 185 I: Act concerning the conditions of accession of the Kingdom of

Spain and the Portuguese Republic and the adjustments to the Trea- 597

ties (OJ No L302, 15.11.1985, p.165) 390 R 3572: Council Regulation (EEC) No 3572/90 of 4December 1990 amending, as a result of German unification, certain Directi- ves, Decisions and Regulations relating to transport by road, rail and inland waterway (OJ No L 353, 17.12.1990, p.12)

39. 369 R 1192: Council Regulation (EEC) No 1192/69 of 26 June 1969 on common rules for the normalisation of the accounts of railway undertakings (OJ No L 156, 28.6.1969, p.8), as amended by:

172 B: Act concerning the conditions of accession to the European Communities of the Kingdom of Denmark, Ireland and the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland and the ad- justments to the Treaties (OJ No L073, 27.3.1972, p.90) 373 D 0101(01): Council Decision of 1 January 1973 adjusting the instruments concerning the accession of new Member States to the European Communities (OJ No L 002, 1.1.1973, p.19) 179 H: Act concerning the conditions of accession to the European Communities of the Hellenic Republic and the adjustments to the Treaties (OJ No L 291, 19.11.1979, p.92) 185 I: Act concerning the conditions of accession to the European Communities of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic and the adjustments to the Treaties (OJ No L302, 15.11.1985, p.161) 390 R 3572: Council Regulation (EEC) No 3572/90 of 4December 1990 amending, as a result of German unifieation, certain Directi- ves, Decisions and Regulations relating to transport by road, rail and inland waterway (OJ No L 353, 17.12.1990, p.12)

40. 377 R 2830: Council Regulation (EEC) No 2830/77 of 12 December 1977 on the measures necessary to achieve eomparability between the accounting systems and annual accounts of railway undertakings (OJ No L 334, 24.12.1977, p.13), as amended by:

179 H: Act concerning the conditions of accession of the Hellenic Republic and the adjustments to the Treaties (OJ No L 291, 19.11.1979, p.94) 185 I: Act concerning the conditions of accession of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic and the adjustments to the Trea- ties (OJ No L302, 15.11.1985, p.162) 390 R 3572: Council Regulation (EEC) No 3572/90 of 4December 1990 amending, as a result of German unification, certain Directi- ves, Decisions and Regulations relating to transport by road, rail and inland waterway (OJ No L 353, 17.12.1990, p.12)

41. 378 R 2183: Council Regulation (EEC) No 2183/78 of 19 September 1978 laying down uniform costing principles for railway undertakings (OJ No L 258, 21.9.1978, p.1), as amended by:

179 H: Act concerning the conditions of accession of the Hellenic Republic and the adjustments to the Treaties (OJ No L 291,

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex XIII

19.11.1979, p.93) Prop. 1991/92:170 — 1851: Act concerning the conditions of accession of the Kingdom of Bilaga 15

Spain and the Portuguese Republic and the adjustments to the Trea- Annex X] [[ tics (OJ No L302, 15.11.1985, p.162) — 390 R 3572: Council Regulation (EEC) No 3572/90 of 4December

1990 amending, as a result of German unification, certain Directi- ves, Decisions and Regulations relating to transport by road, rail and inland waterway (OJ No L 353, 17.12.1990, p.12)

(ii) RATES

42. 382 D 0529: Council Decision No 82/529/EEC of 19July1982 on the fix- ing of rates for the international carriage of goods by rail (OJ No L 234 9.8.1982, p.5), as amended by:

— 1851: Act concerning the conditions of accession of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic and the adjustments to the Trea- ties (OJ No L302, 15.11.1985, p.164) 390 R 3572: Council Regulation (EEC) No 3572/90 of 4December 1990 amending, as a result of German unification, certain Directi- ves, Decisions and Regulations relating to transport by road, rail and inland waterway (OJ No L 353, 17.12.1990, p. l2)

IV TRANSPORT BYINLAND WA TER WAY (i) ACCESS TO THE MARKET

43. 385 R 2919: Council Regulation (EEC) No 2919/85 of 17 October 1985 laying down the conditions for access to the arrangements under the Reviscd Convention for the navigation of the Rhine relating to vessels belonging to the Rhine Navigation (OJ No L 280, 22.10.1985, p.4)

The provisions of the Regulation shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptations:

(a) The Commission shall also be informed by the EFTA States , in ac-

cordance with the provisions of Article 2, of any information refer- red to in that Article which EFTA States may send to the CCR.

(b) Article 3 shall not apply.

(_ii) STRUCTURAL POLICY

44. 389 R 1101: Council Regulation (EEC) No 1101/89 of 27 April 1989 on structural improvements in inland waterway transport (OJ No L 116, 28.4.1989, p.25), as amended by:

390 R 3572: Council Regulation (EEC) No 3572/90 of 4December1990 amending, as a result of German unification, ccr- tain Directives, Decisions and Regulations relating to transport by road, rail and inland waterway (OJ No L 353, 17.12.1990, p.12) The provisions of this Regulation shall, for the purposes of the present Agreement, be read with the following adaptation: 599

The Commission, in reaching its decisions as mentioned in Articles 6(7), 8(1)(c) and 8(3)(e), shall take due account of the views expressed by EFTA States in the same manner as those expressed by EC Member States.

45. 389 R 1102: Commission Regulation (EEC) No 1102/89 of 27 April 1989 laying down certain measures for implementing Council Regulation (EEC) No 1101/89 (OJ No L 116, 28.4.1989, p.30), as amended by:

389 R 3685: Commission Regulation (EEC) No 3685/89 of 8 Deccmber1989 (OJ No L 360, 9.12.1989, p.20) — 391 R 0317: Commission Regulation (EEC) No 317/91 of 8February1991 (OJ No L 037, 9.2.1991, p.27) The provisions of this Regulation shall, for the purposes of the present Agreement, be read with the following adaptation: The Commission, in amending this Regulation as mentioned in Article 12(1), shall take due account of the views expressed by EFTA States in the same manner as of those expressed by EC Member States.

(iii)ACESS TO THE OCCUPATION

46. 387 L 0540: Council Directive No 87/540/EEC of 9November1987 on access to the occupation of carrier of goods by waterway in national and in- ternational transport and on the mutual recognition of diplomas, certificates and other evidence of formal qualifications for this occupation (OJ No L 322,

12.11.1987, p.20) The provisions of the Directive shall, for the purpose of the present Agree— ment, be read with the following adaptation:

Austria shall implement the Directive at the latest on ] July 1994. Switzer- land shall implement the Directive at the latest on 1 January 1995.

(iv) TECHNICAL HARMONISATION

47. 382 L 0714: Council Directive No 82/714/EEC of 40ctober 1982 laying down technical requirements for inland waterway vessels (OJ No L 301, 28.10.1982, p.1)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation :

The list in Annex 1 shall be supplemented as follows :

CHAPTER I Zone 2

Sweden

Trollhätte kanal and Göta älv Lake Vänern Södertälje kanal Lake Mälaren Falsterbokanal Sotenkanalen

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex XIII

CHAPTER 11 Bilaga 15 Annex XIII Zone 3

Austria Danube from the Austrian-German border to the Austrian Czec-

hoslovak border

Sweden Göta kanal Lake Vättern

Switzerland Rhine from Rheinfelden to the Swiss-German border

CHAPTER III Zone 4

Sweden All other rivers, canals and inland seas not listed in Zones 1,2 and 3.

48. 376 L 0135: Council Directive No 76/135/EEC of 20 January 1976 on re- ciprocal recognition of navigability licences for inland waterway vessels (OJ No L 021, 29.1.1976, p.10) as amended by:

— 378 L 1016: Council Directive No 78/1016/EEC of 23 November 1978 (OJ No L 349, 13.12.1978, p.31)

49. 377 D 0527: Commission Decision No 77/527/EEC of 29 July 1977 estab- lishing the list of maritime shipping lancs for the application of Council Directive 76/135/EEC (OJ No L 209, 17.8.1977, p.29), as amended by:

— 185 I: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties accession to the European Communities of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic (OJ No L302, 15.11.1985, p.164). The provisions of the decision shall, for the purposes of the present Agree— ment, be read with the following adaptation:

The list set out in the Annex shall be supplemented as follows:

Finland Saimaan kanava/Saima kanal Saimaan vesistö/Saimens vattendrag

Sweden Trollhätte kanal and Göta älv Lake Vänern Lake Mälaren Södertälje kanal Falsterbokanal 601 Sotenkanalen

VIIM RI TIME TRANSPORT

Protocol 19 shall apply in the field of third country relations in maritime transport.

50. 386 R 4056: Council Regulation (EEC) No 4056/86 of 22 December 1986 laying down detailed rules for the application of Articles 85 and 86 of the Treaty to maritime transport (OJ No L 378, 31.12.1986, p.4)3

51. 388 R 4260: Commission Regulation (EEC) No 4260/88 of 16 December 1988 on the communications, complaints and applications and the hearings provided for in Council Regulation (EEC) No 4056/88 (OJ No I.. 376, 21.12.1988, p. 1)4

52. 379 R 0954: Council Regulation (EEC) No 954/79 of 15 May1979 con- cerning the ratification by Member States of, or their accession to, the Uni- ted Nations Convention on a Code of Conduct for Liner Conferences (OJ No 1.121, 17.5.1979 p.1) 3

53. 386 R 4055: Council Regulation (EEC) No 4055/86 of 22 December 1986 applying the principle of freedom to provide sewices to maritime transport between Member States and between Member States and third countries (OJ No L378, 31.12.1986, p.1), as amended by:

— 390 R 3573: Council Regulation (EEC) No 3573/90 of 4December 1990 amending, as a result of German unification, Re- gulation (EEC) No 4055/86 applying the principle of freedom to pro- vide services to maritime transport between Member States and bet- ween Member States and third countries (OJ No L353, 17.12.1990, p.16). The provisions of the Regulation shall , for the purposes of the present Agreement, be read with the following adaptations :

(a) Article 2 shall be replaced by: "There shall be no unilateral national restrictions on the carriage of certain goods wholly or partly reser— ved for vessels flying the national flag.” (b) With respect to Article 5(1), it is understood that cargo sharing ar- rangements in bulk trades in any future agreements with third count- ries are prohibited. (c) For the implementation of Articles 5, 6 and 7, Protocol 19 to the EEA Agreement shall apply.

54. 379 L0115: Council Directive No 79/115/EEC of 21 December 1978 con- cerning pilotage of vessels by deep-sea pilots in the North Sea and English Channel (OJ No L033, 8.2.1979, p.32)

55. 379 L 0116: Council Directive No 79/116/EEC of 2] December 1978 con- cerning minimum requirements for certain tankers entering or leaving Com- munity ports (OJ No L033, 8.2.1979, p.33), as amended by:

3 Listed here for purposes of information only. For application , see Annex XIV. ”* Listed here for purposes of information only. For application see, Protocol 21.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex XIII

— 379 L1034: Council Directive 79/1034/EEC of 6December1979 Prop. 1991/921170 (OJ No L 315, 11.12.1979, p.16) Bilaga 15 56. 391 R 0613: Council Regulation (EEC) No 613/91 of 4 March 1991. on Almex XI” the transfer of ships from one register to another within the Community. (OJ No L 68, 15.3.1991, p.1)

ACTS OF WHICH THE CONTRACTING PARTIES SHALL TAKE NOTE

The Contracting Parties take note of the contents of the following acts:

57. 386 R 4057: Council Regulation (EEC) No 4057/86 of 22 December 1986 on unfair pricing practices in maritime transport (OJ No L 378, 31.12.1986,

p.14)

58. 386 R 4058: Council Regulation (EEC) No 4058/86 of 22 December 1986 concerning coordinated action to safeguard free access to cargocs in ocean trades (OJ No L 378 31.12.1986 p.21)

59. 383 I) 0573: Council Decision No 83/573/EEC of 26 October 1983 con- cerning counter-measures in the field of international merchant shipping (OJ No L 332, 28.11.1983, p.37)

ACTS REFERRED TO VI CIVYL AVIATION

(i) COMPETI TION RULES

60. 387 R 3975: Council Regulation (EEC) No 3975/87 of 14 December 1987 laying down the procedure for the application of the rules on competition to undertakings in the air transport sector (OJ No L 374, 31.12.1987, p.1)5

61. 388 R 4261: Commission Regulation (EEC) No 4261/88 of 16 December 1988 on the complaints, application and hearings provided for in Council Regulation (EEC) No 3975/87 (OJ No L 376, 31.12.1988, p.10)f*

(ii) IMARKETACCESS

62. 390 R 2343: Council Regulation (EEC) No 2343/90 of 24 July 1990 on access for air carriers to scheduled intra-Community air service routes and on the sharing of passenger capacity between air carriers on scheduled air services between Member States (OJ No L 217, 11.8.1990, p.8)

The provisions of the Regulation shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation:

The list set out in Annex II of the Regulation shall be supplemented as follows:

Austria: Vienna Finland: Helsinki-Vantaa Iceland: Keflavik

5 Listed here for purposes of information only. For application, scc Protocol 21 . 603

Norway: Oslo-Forncbn/Gardemoen Prop. 1991/92:170 Sweden: Stockholm-Arlanda Bilaga 15 Switzerland: Zurich Annex XIII Geneva-Cointrin

63. 389 R 2299: Council Regulation (EEC) No 2299/89 of 24 July 1989 intro- ducing a Code of Conduct for the use of computer reservation systems (OJ Nol. 220, 29.7.1989, p.1)

The provisions of the Regulation shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation:

For the application of Articles 7 and 11 to 20 of this Regulation, see Proto- col 21.

64. 391 R 0294: Council Regulation (EEC) No 294/91 of4 February 1991 on the operation of air cargo services between Member States (OJ No L 036, 8.2.l991, p.1)

(iii) FARES

65. 390 R 2342: Council Regulation (EEC) No 2342/90 of 24 July 1990 on fares for scheduled air services (OJ No L217, 11.8.1990, p.1)

(iv) TECHNICAL ILdRMONISATIONAND SAFETY

66. 380 L 1266: Council Directive No 80/1266/EEC of 16 December 1980 on future cooperation and mutual assistance between the Member States in the field of air accident investigation (OJ No L 375, 31.12.1980, p.32)

(v) CONSUL'IA TION PROCED URE

67. 380 D 0050 : Council Decision 80/50/EEC of 20 December 1979 setting up a consultation procedure on relations between Member States and third countries in the field of air transport and on action relating to such mattters within international organizations (OJ No L 018, 24.1.1980, p.24)

(vi) SOCIAL HARMONISATION

68. 391 R 0295: Council Regulation (EEC) No 295/91 of 4Fcbruary 1991 establishing common rules for a denied boarding compensation system in scheduled air transport (OJ No L 036, 8.2.1991, p.5)

ACTS OF WHICH THE CONTRACTING PARTIES SHALL TAKE NOTE

The Contracting Parties take note of contents of the following acts:

69. C/257/88/p.6: Commission Notice concerning procedures for communi- cations to the Commission relating to Articles 4 and 5 of Commission Regu- lation (EEC) No 2671/88 of 26 July 1988 on the application of the Treaty to certain categories of Agreements between undertakings and concerted prac- 604

tices concerningjoint planning and coordination of capacity, sharing ofreve— Prop. 1991/92:170 nue and consultations on tariffs on scheduled air services and slot allocation Bilaga 15 at airports (OJ No C 257, 4.10.1988, p.6) Annex XIII

70. C/119/89 p.6: Commission Notice concerning the application of Article 4(1) (a) of Commission Regulation (EEC) No 2671/88 of 26 July 1988 on the application of Article 85(3) of the Treaty to certain categories of Agreements between undertakings, decisions of associations of undertakings and concer— ted practices concerningjoint planning and coordination of capacity, sharing of revenue and consultations on tariffs on scheduled air services and slot all— ocation at airports (OJ No C "119, 13.5.1989, p.6)

71. 361 Y 0722(01) : Recommendation of the Commission of 14 June 1961 addressed to the Member States on the application of Regulation 11 concer— ning thc abolition of discrimination in transport rates and conditions, in im- plementation of Article 79(3) of the Treaty (OJ No L 050, 22.7.1961, p.975/61)

72. 485 Y 1231(01) : Resolution 85/C348/01 of the Council and the Repre- sentatives of the Governments of the Member States meeting within the Council to improve the implementation of the social regulations in road transport (OJ No C 348, 31.12.1985, p.1)

73. 384 X 0646 : Recommendation 84/646/EEC of the Council of 19 Decem- ber 1984 on strengthening the cooperation of the national railway companies

of the Member States in international passenger and goods transport (OJ No L 333, 21.12.1984, p.63)

74. 382 X 0922 : Recommendation 82/922/EEC of the Commission of 17 De- cember 1982 to national railway undertakings on the definition of a high qua- lity international passenger transport system (OJ No L 381, 31.12.1982,

p.38)

75. 371 Y 0119(01) : Resolution of the Council of 7 December 1970 on the cooperation between railway companies (OJ No C 005, 19.1.1971, p.1)

ANNEX XIV Prop. 1991/92:170

Bilaga 15 COMPETITION Annex le List provided for in Article 60 INTRODUCTION

When the acts referred to in this Annex contain notions or refer to procedu- res which are specific to the Community legal order, such as

preambles; — the addressees of the Community acts; references to territories or languages of the ec; references to rights and obligations of EC Member States, their public entities, undertakings or individuals in relation to each other; and — references to information and notification procedures; Protocol 1 on horizontal adaptations shall apply, unless otherwise provi- ded for in this Annex.

SECTORAL ADAPTATIONS

Unless otherwise provided for, the provisions of this Annex shall, for the purposes of the present Agreement, be read with the following adaptations:

I. The term ”Commission” shall read *competent surveillance autho- rity”. II. The term ”common market” shall read *the territory covered by the EEA Agreement”. III. The term ”trade between Member States” shall read ”trade between Contracting Parties”. IV. The term ”the Commission and the authorities of the Member Sta- tes” shall read 'the EC Commission, the EFTA Surveillance Autho- rity, the authorities of the EC Member States and of the EFTA Sta-

7 tes .

V. References to Articles of the Treaty establishing the European Eco- nomic Community (EEC) or the Treaty establishing the European Coal and Steel Community (ECSC) shall be read as references to the EEA Agreement (EEA) as follows:

Article 85 (EEC) Article 53 (EEA) Article 86 (EEC) — Article 54 (EEA) Article 90 (EEC) Article 59 (EEA) Article 66 (ECSC) Article 2 of Protocol 25 to the EEA Agree- ment

Article 80 (ECSC) Article 3 of Protocol 25 to the EEA Agree- ment.

VI. The term "this Regulation” shall read "this Act”. VII. The term "the competition rules of the Treaty” shall read ”the com-

petition rules of the EEA Agreement”. 606

VIll. The term "High Authority” shall re'ad "competent surveillance aut- Prop. 1991/92:170 hority”. Bilaga 15 Without prejudice to the rules on control of concentrations, the term Annex XIV "competent surveillance authority” as referred to in the rules below shall read "the surveillance authority which is competent to decide on a case in accordance with Article 56 of the EEA Agreement”.

ACTS REFERRED TO A.MERGER CONTROL

1. 389 R 4064: Council Regulation (EEC) No 4064/89 of21 December 1989 on the control of concentrations between undertakings (OJ No L 395, 30.12.1989, p.1), as corrected by OJ No L 257, 21.9.1990, p.13

The provisions of Articles 1 to 5 of the Regulation shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptations:

(8) In Article 1(1), the phrase ",or the corresponding provision envisa- ged in Protocol 21 to the EEA Agreement,” shall be inserted after the words uWithout prejudice to Article 22”. Furthermore, the term ”Community dimension” shall be replaced by "Community or EFTA dimension”. (b) In Article 1(2), the term ”Comm'unity dimension” shall be replaced by "Community or EFTA dimension respectively”. Furthermore, the term "Community-wide turnover” shall be repla- ced by "Community-wide or EFTA-wide turnover”. In the last subparagraph, the term ”Member State” shall be replaced by "State”. (c) Article ](3) shall not apply. (d) In Article 2(1), first subparagraph, the term "common market”” shall be replaced by ”functioning of the EEA Agreement”. (e) In Article 2(2), at the end, the term ”common market” shall be rc- placed by "functioning of the EEA Agreement”. (1) In Article 2(3), at the end, the term "common market” shall be re- placed by "functioning of the EEA Agreement”. (g) In Article 3(5)(b), the term "Member State” shall be replaced by ”EC Member State or an EFTA State”.

(h) In Article 4(1), the term "Community dimension” shall be replaced by uCommunity or EFTA dimension”. Furthermore, in the first sentence, the phrase "in accordance with Article 57 of the EEA Agreement” shall be inserted after the words "... shall be notificd to the Commission”. (i) In Article 5(1), the last subparagraph shall be replaced by the follo- wing: "Turnover, in the Community or in an EC Member State, shall comprise products sold and services provided to undertakings or consumers, in the Community or in that EC Member State as the case may be. The same shall apply as regards turnover in the terri- tory of the EFTA States as a whole or in an EFTA State.”. 607

(j) In Article 5(3)(a), second subparagraph, the term "Community- Prop. 1991/922170 wide turnover” shall be replaced by the words ”Community-wide or Bilaga 15 EFTA-wide turnover”. Annex XIV Furthermore, the term "Community residents” shall be replaced by "Community or EFTA residents, respectively”. (k) In Article 5(3)(a), third subparagraph, the term "Member State” shall be replaced by "EC Member State or EFTA State”. (1) In Article 5(3)(b), the last phrase "..., gross premiums received from

Community residents and from residents of one Member State re- spectively shall be taken into account.” shall be replaced by the fol- lowing: "..., gross premiums received from Community residents and from residents of one EC Member State respectively shall be taken into account. The same shall apply as regards gross premiums received from residents in the territory of the EFTA States as a whole and from residents in one EFTA State, respectively.”.

B. EXCL US] VE DEALIN G AGREEMEN TS

2.383 R 1983: Commission Regulation (EEC) No 1983/83 of 22 June 1983 on the application of Article 85(3) of the Treaty to categories of exclusive distribution agreements (OJ No L 173, 30.6.1983, p.1), as corrected by OJ No L 281, 13.10.1983, p.24, and as amended by:

1 85 I: Act concerning the conditions of Accession and Adjustments to the Treaties Accession of the Kingdom of Spain and the Portu- guese Republic (OJ No L 302, 15.11.1985, p.166)

The provisions of the Regulation shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptations:

(21) In Article 5(1), the term "the Treaty” shall read "the Treaty estab- lishing the European Economic Community”. (b) In Article 6, introductory paragraph, the phrase "pursuant to Ar- ticle 7 of Regulation No 19/65/EEC” shall read "either on its own initiative or at the request of the other surveillance authority or a State falling within its competence or of natural or legal persons clai- ming a legitimate interest”. (c) The following paragraph shall be added at the end of Article 6: ”The competent surveillance authority may in such cases issue a de- cision in accordance with Articles 6 and 8 of Regulation (EEC) No 17/62, or the corresponding provisions envisaged in Protocol 21 to the EEA Agreement, without any notification from the underta- kings concerned being required.” (d) Article 7 shall not apply. (e) Article 10 shall read:

”This Act shall expire on 31 December 1997.”.

3. 383 R 1984: Commission Regulation (EEC) No 1984/83 of 22 June 1983 on the application of Article 85(3) of the Treaty to categories of exclusive 608

purchasing agreements (OJ No L 173, 30.6.1983, p.5), as corrected by OJ Prop. 1991/92:170 No L 281, 13.10.1983, p. 24, and as amended by: Bilaga 15

—1 85 I: Act concerning the conditions of Accession and Adjust- Annex XIV ments to the Treaties _ Accession of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic (OJ No L 302, 15.11.1985, p.166) The provisions of the Regulation shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptations:

(a) In Article 5(1) the term "the Treaty” shall read ”the Treaty establish- ing the European Economic Community”. (b) In Article 14, introductory paragraph, the phrase "pursuant to Ar- ticle 7 of Regulation No 19/65/EEC” shall read "either on its own initiative or at the request of the other surveillance authority or a State falling within its competence or of natural or legal persons clai- ming a legitimate interest”. (c) The following paragraph shall be added at the end of Article 14: ”'The competent surveillance authority may in such cases issue a de- cision in accordance with Articles 6 and 8 of Regulation (EEC) No 17/62, or the corresponding provisions envisaged in Protocol 21 to the EEA Agreement, without any notification from the underta- kings concerned being required.” (d) Article 15 shall not apply. (e) Article 19 shall read:

”This Act shall expire on 31 December 1997.”

4. 385 R 0123: Commission Regulation (EEC) No 123/85 of 12 December 1984 on the application of Article 85(3) of the Treaty to certain categories of motor vehicle distribution and servicing agreements (OJ No L 15, 18.1.1985, p.16), as amended by:

— 1 85 I: Act concerning the conditions of Accession and Adjustments to the Treaties Accession of the Kingdom of Spain and the Portu- guese Republic (OJ No L 302, 15.11.1985, p.167) The provisions of the Regulation shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptations:

(a) In Article 5(1), subparagraph (2)(d), the term "Member State” shall read "EC Member State or EFTA State”. (b) Article 7 shall not apply. (c) Article 8 shall not apply. (d) Article 9 shall not apply. (6) In Article 10, introductory paragraph, the phrase "pursuant to Ar- ticle 7 of Regulation No 19/65/EEC” shall read "either on its own initiative or at the request of the other surveillance authority or a State falling within its competence or of natural or legal persons elai- ming a legitimate interest”. (f) In Article 10 (3), the term "Member States” shall read ”Contracting Parties”. (g) The following paragraph shall be added at the end of Article 10: 609

39 Riksdagen 1991/92. ] saml. Nr [70. Bil. 15

"The competent surveillance authority may in such cases issue a de- Prop. 1991/921170 cision in accordance with Articles 6 and 8 of Regulation (EEC) No Bilaga 15 17/62, or the corresponding provisions envisaged in Protocol 21 to Annex XIV the EEA Agreement, without any notification from the underta- kings concerned heing required.”. (h) Article 14 shall read: ”This Act shall remain in force until 30 June 1995.”.

C. 1 111 TEN T LI CENSIN G AGREEMEN TS

5. 384 R 2349: Commission Regulation (EEC) No 2349/84 of 23 July 1984 on the application of Article 85(3) of the Treaty to certain categories of patent licensing agreements (OJ No L 219, 16.8.1984, p.15), as amended by:

1 85 I: Act concerning the conditions of Accession and Adjustments to the Treaties -— Accession of the Kingdom of Spain and the Portu- guese Republic (OJ No L 302, 15.11.1985, p.166) The provisions of the Regulation shall, for the purposes of the Agreement, he read with the following adaptations:

(a) In Article 4(1), the phrase ”on condition that the agreements in question are notificd to the Commission in accordance with the pro- visions of Commission Regulation No 27, as last amended by Regu- lation (EEC) No 1699/75, and that the Commission does not op- pose” shall read ”on condition that the agreements in question are notificd to the EC Commission or the EFTA Surveillance Authority in accordance with the provisions of Commission Regulation No 27/62, as last amended by Regulation (EEC) No 2526/85, and the corresponding provisions envisaged in Protocol 21 to the EEA Ag- reement, and that the competent surveillance authority does not op— pose”. (b) In Article 4(2), the term "the Commission” shall read "the EC Com- mission or the EFTA Surveillance Authority”. (c) Article 4(4) shall not apply. (d) ln Article 4(5), the second sentence shall be replaced as follows: "It shall opposc cxemption if it receives a request to do so from a State falling within its competence within three months of the trans- mission to those States of the notification referred to in paragraph I.”.

(e) ln Article 4(6), the second sentence shall be replaced as follows: "Howe-ver, where the opposition was raised at the request of a State falling within its competence and this request is maintained, it may be withdrawn only after consultation of its Advisory Committee on Restrictive Practices and Dominant Positions”. * (f) The following shall be added to the end of Article 4(9): ', or the corresponding provisions envisaged in Protocol 21 to the EEA Agreement.”. (g) Article 6 shall not apply. (h) Article 7 shall not apply. 610

(i) Article 8 shall not apply. Prop. 1991/92:170 (j) In Article 9, introductory paragraph, the phrase "pursuant to Ar- Bilaga 15 ticle 7 of Regulation No 19/65/EEC” shall read "either on its own Annex XIV initiative or at the request of the other surveillance authority or a State falling within its competence or of natural or legal persons clai- ming a legitimate interest”. (k) The following paragraph shall be added at the end of Article 9: "The competent surveillance authority may in such cases issue a de- cision in accordance with Articles 6 and 8 of Regulation (EEC) No 17/62, or the corresponding provisions envisaged in Protocol 21 to the EEA Agreement, without any notification from the underta- kings concerned being required.”. (l) Article 14 shall read: ”This Act shall apply until 31 December 1994.”

D. SPECIALIZATIONAND RESEARCI—IAND DEVELOPMENT AGREEMENTS

6. 385 R 0417: Commission Regulation (EEC) No 417/85 of 19 December 1984 on the application of Article 85(3) of the Treaty to categories of special- ization agreements (OJ No L 53, 22.2.1985, p.1), as amended by:

1 85 I: Act concerning the conditions of Accession and Adjustments to the Treaties — Accession of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic (OJ No L 302, 15.11.1985, p.167) The provisions of the Regulation shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptations:

(a) In Article 4(1), the phrase "on” condition that the agreements in question are notificd to the Commission in accordance with the pro- visions of Commission Regulation No 27 and that the Commission does not opposc” shall read "on condition that the agreements in question are notificd to the EC Commission or the EFTA Surveil- lance Authority in accordance with the provisions of Commission Regulation No 27/62, as last amended by Regulation (EEC) NO 2526/85, and the corresponding provisions envisaged in Protocol 21 to the EEA Agreement, and that the competent surveillance aut- hority does not opposc”. (b) In Article 4(2) the term "the Commission” shall read "the EC Com- mission or the EFTA Surveillance Authority”. (c) Article 4(4) shall not apply. (d) In Article 4(5), the second sentence shall be replaced as follows: "It shall opposc cxemption if it receives a request to do so from a State falling within its competence within three months of the for- warding to those States of the notification referred to in paragraph l.”. (e) In Article 4(6), the second sentence shall be replaced as follows: "However, where the opposition was raised at the request of a State falling within its competence and this request is maintained, it may 611

be withdrawn only after consultation of its Advisory Committee on Prop. 1991/92:17() Rcstrictivc'Praetices and Dominant Positions”. Bilaga 15 (f) The following shall be added to the end of Article 4(9): Annex XIV ", or the corresponding provisions envisaged in Protocol 21 to the EEA Agreement." (g) In Article 8, introductory paragraph, the phrase "pursuant to Ar- ticle 7 of Regulation (EEC) No 2821/71” shall read "either on its own initiative or at the request of the other surveillance authority or a State falling within its competence or of natural or legal persons claiming a legitimate interest”. (h) The f0110wing paragraph shall be added at the end of Article 8: "The competent surveillance authority may in such cases issue a de- cision in accordance with Articles 6 and 8 of Regulation (EEC) No 17/62, or the corresponding provisions envisaged in Protocol 21 to the EEA Agreement, without any notification from the underta- kings concerned being required.". (i) Article 10 shall read: "This Act shall apply until 31 December 1997.”.

7. 385 R 0418: Commission Regulation (EEC) No 418/85 of 19 December 1984 on the application of Article 85(3) of the Treaty to categories of re- search and deveIOpmcnt agreements (OJ No L 53, 22.2.1985, p.5), as amen- dcd by:

— 1 85 I: Act concerning the conditions of Accession and Adjustments to the Treaties — Accession of the Kingdom of Spain and the Portu- guese Republic (OJ No L 302, 15.11.1985, p. 167) The provisions of the Regulation shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptations:

(3) In Article 7(1), the phrase ”on condition that the agreements in question are notified to the Commission in accordance with the pro- visions of Commission Regulation No 27 and that the Commission does not opposc” shall read "on condition that the agreements in question are notificd to the EC Commission or the EFTA Surveil- lance Authority in accordance with the provisions of Commission Regulation No 27/62, as last amended by Regulation (EEC) NO 2526/85, and the corresponding provisions envisaged in Protocol 21 to the EEA Agreement, and that the competent surveillance aut- hority does not opposc”. (b) In Article 7(2), the term "the Commission" shall read "the EC Com- mission or the EFTA Surveillance Authority”. (c) Article 7(4) shall not apply. ((1) In Article 7(5), the second sentence shall be replaced as follows: ”It shall oppose cxemption if it receives a request to do so from a State falling within its competence within three months of the for- warding to those States of the notification referred to in paragraph l.”.

(6) In Article 7(6), the second sentence shall be replaced as follows: 612

”However, where the opposition was raised at the request of a State Prop. 1991/92:170 falling within its competence and this request is maintained, it may Bilaga 15 be withdrawn only after consultation of its Advisory Committee on Annex XIV Restrictive Practices and Dominant Positions”. (f) The following shall be added to the end of Article 7(9): ", or the corresponding provisions envisaged in Protocol 21 to the EEA Agreement.”. (g) In Article 10, introductory paragraph, the phrase "pursuant to Ar- ticle 7 of Regulation (EEC) No 2821/71” shall read "either on its own initiative or at the request of the other surveillance authority or & State falling within its competence or of natural or legal persons claiming a legitimate interest”. (h) The following paragraph shall be added at the end of Article 10: ”The competent surveillance authority may in such cases issue a de- cision in accordance with Articles 6 and 8 of Regulation (EEC) No 17/62, or the corresponding provisions envisaged in Protocol 21 to the EEA Agreement, without any notification from the underta- kings concerned being required.”. (i) Article 11 shall not apply. (j) Article 13 shall read: "This Act shall apply until 31 December 1997.”.

E. FRANCHISING AGREEMENTS

8. 388 R 4087: Commission Regulation (EEC) No 4087/88 of 30 November 1988 on the application of Article 85(3) of the Treaty to categories of franc- hise agreements (OJ No L 359, 28.12.1988, p.46)

The provisions of the Regulation shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptations:

(a) In Article 6(1), the phrase uon condition that the agreements in question are notificd to the Commission in accordance with the pro- visions of Commission Regulation No 27, and that the Commission does not opposc” shall read non condition that the agreements in question are notificd to the EC Commission or the EFTA Surveil- lance Authority in accordance with the provisions of Commission Regulation No 27/62, as last amended by Regulation (EEC) No 2526/85, and the corresponding provisions envisaged in Protocol 21 to the EEA Agreement, and that the competent surveillance aut- hority does not oppose”. (b) In Article 6(2), the term "the Commission” shall read "the EC Com- mission or the EFTA Surveillance Authority". (c) Article 6(4) shall not apply. (d) In Article 6(5), the second sentence shall be replaced as follows: "It shall oppose exemption if it receives a request to do so from a State falling within its competence within three months of the for- warding to those States of the notification referred to in paragraph I.”. 613

(e)

(f)

(g)

(h)

(i) 0)

In Article 6(6), the second sentence shall be replaced as follows: "However, where the opposition was raised at the request of a State falling within its competence and this request is maintained, it may be withdrawn only after consultation of its Advisory Committee on Restrictive Practices and Dominant Positions”. The following shall be added to the end of Article 6(9): ", or the corresponding provisions envisaged in Protocol 21 to the

EEA Agreement.”.

In Article 8, introductory paragraph, the phrase "pursuant to Ar- ticle 7 of Regulation No 19/65/EEC” shall read "either on its own initiative or at the request of the other surveillance authority or a State falling within its competence or of natural or legal persons clai- ming a legitimate interest”. The following paragraph shall be added at the end of Article 8: "The competent surveillance authority may in such cases issue a de- cision in accordance with Articles 6 and 8 of Regulation No 17/62, or the corresponding provisions envisaged in Protocol 21 to the EEA Agreement, without any notification from the undertakings concer-

ned being required.".

In Article 8(c), the term "Member States" shall read "EC Member States or EFTA States". Article 9 shall read:

"This Act shall remain in force until 31 December 1999.”.

E KNO W—HOWLICENSING AGREEMENTS

9. 389 R 0556: Commission Regulation (EEC) No 556/89 of 30 November 1988 on the application of Article 85(3) of the Treaty to certain categories of know-how licensing agreements (OJ No L 61, 4.3.1989, p.1)

The provisions of the Regulation shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptations:

(a) (13)

(C) (d)

In Article 1(2), the term "EEC” shall read "the territory covered by the EEA Agreement". Article 1(4) shall read: "In so far as the obligations referred to in paragraph 1 (1) to (5) con- cern territories including EC Member States or EFTA States in which the same technology is protected by necessary patents, the ex- emption provided for in paragraph 1 shall extend for those States as long as the licensed product or process is protected in those States by such patents, where the duration of such protection exceeds the periods specified in paragraph 2.”. In Article 1(7), points 6 and 8, the term "Member States” shall read '"EC Member States or EFTA States”.

In Article 4(1), the phrase "on condition that the agreements in question are notificd to the Commission in accordance with the pro- visions of Commission Regulation No 27 and that the Commission does not opposc” shall read "on condition that the agreements in

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex XIV

question are notificd to the EC Commission or the EFTA Surveil- Prop. 1991/92:17() lance Authority in accordance with the provisions of Commission Bilaga 15 Regulation No 27/62, as last amended by Regulation (EEC) Annex XIV No 2526/85, and the corresponding provisions envisaged in Protocol 21 to the EEA Agreement, and that the competent surveillance aut- hority does not opposc”.

(c) In Article 4(3) the term ”the Commission” shall read uthe EC Com- mission or the EFTA Surveillance Authority”. (f) Article 4(5) shall not apply. (g) In Article 4(6), the second sentence shall be replaced as follows: "It shall oppose cxemption if it receives a request to do so from a State falling within its competence within three months of the trans- mission to those States of the notification referred to in paragraph 1.”.

(h) In Article 4(7), the second sentence shall be replaced as follows: uHowever, where the opposition was raised at the request of a State falling within its competence and this request is maintained, it may be withdrawn only after consultation of its Advisory Committee on Restrictive Practices and Dominant Positions". (i) The following shall be added to the end of Article 4(10):

", or the corresponding provisions envisaged in Protocol 21 to the EEA Agreement.”.

(j) In Article 7, introductory paragraph, the phrase ”pursuant to Ar- ticle 7 of Regulation No 19/65/EEC” shall read "either on its own initiative or at the request of the other surveillance authority or a State falling within its competence or of natural or legal persons clai- ming a legitimate interest”. (k) In Article 7, the following shall be added at the end of point (5) (a)

and (b): "The competent surveillance authority may in such cases issue a de- cision in accordance with Articles 6 and 8 of Regulation (EEC) No 17/62, or the corresponding provisions envisaged in Protocol 21 to the EEA Agreement, without any notification from the underta- kings concerned being required.”.

(l) Article 8 shall not apply. (m) Article 9 shall not apply. (n) Article 10 shall not apply. (o) Article 12 shall read:

"This Act shall apply until 31 December 1999.”.

G. TRANSPORT

10. 368 R 1017: Council Regulation (EEC) No 1017/68 of 19 July 1968 ap- plying rules of competition to transport by rail, road and inland waterway (OJ No L 175, 23.7.1968, p.1)

The provisions of Articles 1 to 5 and of Articles 7 to 9 of the Regulation shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adapta- tions: 615

(a)

0?) (C) (d)

(e)

(f) (g)

In Article 2, the introductory paragraph shall read as follows: "Subject to the provisions of Articles 3 to 5, Article 6 of Regulation (EEC) No 1017/68 and to the provision corresponding to Article 6 as it is envisaged in Protocol 21 to the EEA Agreement, the follo- wing shall be prohibited as incompatible with the functioning of the EEA Agreement, no prior decision to that effect being required: all agreements between undertakings, decisions by associations of un- dertakings and concerted practices liable to affect trade between Contracting Parties which have as their object or effect the preven- tion, restriction or distortion of competition within the territory covered by the EEA Agreement, and in particular those which:”. Article 3(2) shall not apply. Article 6 shall not apply. In the first subparagraph of Article 8, the phrase "incompatible with the common market”” shall read "incompatible with the functioning of the EEA Agreement”. Article 9(1) shall read: "In the case of public undertakings and undertakings to which EC Member States or EFTA States grant special or exclusive rights, Contracting Parties shall ensure that there is neither enacted nor maintained in force any measure contrary to the provisions of the foregoing Articles.". In Article 9(2), the term "Community” shall read ”'the Contracting Parties”. Article 9 (3) shall read: *The EC Commission and the EFTA Surveillance Authority shall see to it that the provisions of this Article are applied and shall, where necessary, address appropriate measures to States falling wit— hin their respective competence.”.

11. 386 R 4056: Council Regulation (EEC) No 4056/86 of 22 December 1986 laying down detailed rules for the application of Articles 85 and 86 of the Treaty to maritime transport (OJ No L 378, 31.12.1986, p.4)

The provisions of Section I of the Regulation shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptations:

(a)

0?) (C)

(d)

(C)

In Article 1(2), the term "Community ports” shall read ”ports in the territory covered by the EEA Agreement”. Article 2 (2) shall not apply. In Article 7(1), introductory paragraph, the term "Section II” shall read "Section 11 or the corresponding provisions envisaged in Proto- col 21 to the EEA Agreement”. Furthermore, in the second indent, the term "Article 11 (4)” shall read "Article ]] (4) or the corresponding provisions envisaged in Protocol 21 to the EEA Agreement”.

In Article 7(2)(a), the term "Section II”” shall read uSection 11 or the corresponding provisions envisaged in Protocol 21 to the EEA Ag- reement”.

The following subparagraphs shall be added to Article 7 (2)(c)(i):

Prop. 1991/922170 Bilaga 15 Annex XIV

"If any of the Contracting Parties intends to undertake consultations Prop. 1991/92:170 with a third country in accordance with this Regulation, it shall in- Bilaga 15 form the EEA Joint Committee. Annex XIV Whenever appropriate, the Contracting Party initiating the proce- dure may request the other Contracting Parties to cooperate in these

procedures.

If one or more of the other Contracting Parties object to the inten- ded action, a satisfactory solution will be sought within the EEA Joint Committee. If the Contracting Parties do not reach agreement, appropriate measures may be taken to remedy subsequent distor-

tions of competition.".

(f) In Article 8(2), the phrase "at the request of a Member State” shall read "at the request of a State falling within its competence”. Furthermore, the term "Article 10” shall read "Article 10 or the cor- responding provisions envisaged in Protocol 21 to the EEA Agree— ment”.

(g) In Article 9(1), the term "Community trading and shipping inte- rests” shall read the "trading and shipping interests of the Contrac- ting Parties” (11) The following paragraph shall be added to Article 9:

"4. If any of the Contracting Parties intends to undertake consulta- tions with a third country in accordance with this Regulation, it shall inform the EEA Joint Committee.”

Whenever appropriate, the Contracting Party initiating the proce- dure may request the other Contracting Parties to cooperate in these procedures.

If one or more of the other Contracting Parties object to the inten- ded action, a satisfactory solution will be sought within the EEA Joint Committee. If the Contracting Parties do not reach agreement, appropriate measures may be taken to remedy subsequent distor- tions of competition.".

H. PUBLIC UNDERTAKINGS

12. 388 L 0301: Commission Directive 88/301/EEC of 16 May 1988 on com- petition in the markets in telecommunications terminal equipment (OJ No L 131, 27.5.1988, p.73)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptations:

(3) In the second subparagraph of Article 2, the phrase "notification of this Directive” shall be replaced by "entry into force of the EEA Ag- reement”. (b) Article 10 shall not apply. (c) In addition, the following shall apply:

As regards EFTA States, it is understood that the EFTA Surveil- lance Authority shall be the addressee of all the infomation, com- munications, reports and notifications which according to this Direc- 617

tive are, within the Community, addressed to the EC Commission.

As regards the different transition periods provided for in this act, a general transition period of six months as from the entry into force of the EEA Agreement shall apply.

13. 390 L 0388: Commission Directive 90/388/EEC of 28 June 1990 on com- petition in the markets for telecommunications services (OJ No L 192, 24.7.1990, p.10)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptations:

(a) In Article 3, the fifth subparagraph shall be replaced by the follo- wing: "Before they are implemented, the EC Commission or the EFTA Surveillance Authority shall, in their respective competence, verify the compatibility of these projects with the EEA Agreement.”. (b) In the second subparagraph of Article 6, the phrase ”harmonized Community rules adopted by the Council” shall be replaced by "*har- monized rules contained in the EEA Agreement”. (c) The first paragraph of Article 10 shall not apply. (d) In addition, the following shall apply:

As regards EFTA States, it is understood that the EFTA Surveil- lance Authority shall be the addressee of all the information, com- munications, reports and notifications which according to this Direc- tive are, within the Community, addressed to the EC Commission. Likewise, the EFTA Surveillance Authority shall be responsible, as regards EFTA States, for making the necessary reports or assess- ments.

As regards the different transition periods provided for in this act, a general transition period of six months as from the entry into force of the EEA Agreement shall apply.

I. COAL AND STEEL

14. 354 D 7024: High Authority Decision No 24/54 of 6 May 1954 laying down in implementation of Article 66(1) of the Treaty & regulation on what consti- tutes control of an undertaking (OJ of the ECSC No 9, 11.5.1954, p.345/54) The provisions of the Decision shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptation: Article 4 shall not apply.

15. 367 D 7025: High Authority Decision No 25/67 of 22 June 1967 laying down in implementation of Article 66(3) of the Treaty a regulation concer- ning exemption from prior authorization (OJ No 154, 14.7.1967, p.11), as amended by:

378 S 2495: Commission Decision No 2495/78/ECSC of 20 October 1978 (OJ No L 300, 27.10.1978, p.21) The provisions of the Decision shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptations:

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex XIV

(a) In Article 1 (2), the phrase "and within the EFTA States” shall be Prop. 1991/92:170 inserted after "... within the Community”. Bilaga 15 (b) In the heading of Article 2, the phrase "the scope of the Treaty” shall Annex XIV read ”the scope of Protocol 25 to the EEA Agreement”. (c) In the heading of Article 3, the phrase "the scope of the Treaty” shall read "the scope of Protocol 25 to the EEA Agreement”. (d) Article 11 shall not apply.

ACTS OF WHICII THE EC COMMISSION AND TIIE EFTA SURVEILLANCE AUTHORITY SHALL TAKE DUE ACCOUNT

In the application of Articles 53 to 60 of the Agreement and the provisions referred to in this Annex, the EC Commission and the EFTA Surveillance Authority shall take due account of the principles and rules contained in the following acts:

Control of concentrations

16.C/203/90/p.5: Commission Notice regarding restrictions ancillary to con- centrations (OJ No C 203, 14.8.1990, p.5)

17. C/203/90/p.10: Commission Notice regarding the concentrative and co- operative operations under Council Regulation (EEC) No 4064/89 of 21 December 1989 on the control of concentrations between undertakings (OJ No C 203,14.8.1990, p.10)

Exclusive dealing agreements

18. C/101/84/p.2: Commission Notice concerning Commission Regulations (EEC) No 1983/83 and (EEC) No 1984/83 of 22 June 1983 on the application of Article 85(3) of the Treaty to categories of exclusive distribution and ex- clusive purchasing agreements (OJ No C 101, 13.4.1984, p.2)

19. C/17/85/p.4: Commission Notice concerning Regulation (EEC) No 123/85 of 12 December 1984 on the application of Article 85(3) of the Treaty to certain categories of motor vehicle distribution and servicing agreements (OJ No C 17, 18.1.1985, p.4)

Other

20. 362 X 1224 (01): Commission Notice on exclusive dealing contracts with commercial agents (OJ No 139, 24.12.1962, p.2921/62)

21. C/75/68/p.3: Commission Notice concerning agreements, decisions and concerted practices in the field of co-operation between enterprises (OJ No C 75, 29.7.1968, p.3) as corrected by OJ No C 84, 28.8.1968, p.14 619

23. C/l/79/p.2: Commission Notice of 18 December 1978 concerning its as- sessment of certain subcontracting agreements in relation to Article 85(1) of the EEC Treaty (OJ No C 1, 3.1.1979, p.2)

24. C/231/86/p.2: Commission Notice on agreements of minor importance which do not fall under Article 85(1) of the Treaty establishing the European Economic Community (OJ No C 231, 12.9.1986, p.2)

25. C/233/91/p.2: Guidelines on the application of EEC competition rules in the telecommunication sector (OJ No C233, 6.9.1991, p. 2)

Prop. 1991/921170 Bilaga 15 Annex XIV

ANNEX XV Prop. 1991/92:170

Bilaga 15 STATE AID Annex XV List provided for in Article 63 INTRODUCTION

When the acts referred to in this Annex contain notions or refer to procedu- res which are specific to the Community legal order, such as

—- preambles; the adressees of the Community acts; — references to territories or languages of the EC;

references to rights and obligations of EC Member States, their public entities, undertakings or individuals in relation to each other; and — references to information and notification procedures;

Protocol 1 on horizontal adaptations shall apply, unless otherwise provided for in this Annex.

ACTS REFERRED TO

Public undertakings

1. 380 L 0723: Commission Directive 80/723/EEC of 25 June 1980 on the transparency of financial relations between Member States and public un- dertakings (OJ No L 195, 29.7.1980, p. 35), as amended by:

385 L 0413: Commission Directive 85/413/EEC of 24 July 1985 amending Directive 80/723/EEC on the transparency of financial re- lations between Member States and public undertakings (OJ No L 229, 28.8.1985, p. 20)

The provisions of this Directive shall, for the purposes of the present Agree- ment, be read with the following adaptations:

(a) The term "Commission” shall read "competent surveillance autho- rity as defined in Article 62 of the EEA Agreement”. (b) The term "trade between Member States” shall read "trade bet- ween Contracting Parties”.

ACTS OF WIIICH THE EC COMMISSION AND THE EFTA SURVEILLAN CE AUTHORITY SHALL TAKE DUE ACCOUNT

In the application of Articles 61 to 63 of the Agreement and the provisions referred to in this Annex, the EC Commission and the EFTA Surveillance Authority shall take due account of the principles and rules contained in the following acts:

Scrutiny by the Commission Prop. 1991/92:170 Prior notification of State aid plans and other procedural rules Bilaga 15

. . . . . . Annex XV 2. C/252/80/p.2: The notification of State aids to the Commisswn pursuant

to Article 93 (3) of the EEC Treaty; the failure of Member States to respect their obligations (OJ No C 252, 30.9.1980, p.2)

3. Letter from the Commission to the Member States SG(81) 12740 of 2 Oc- tober 1981

4. Letter from the Commission to the Member States SG(89) D/5521 of 27 April 1989

5. Letter from the Commission to the Member States SG (87) D/5540 of 30 April 1989: Procedure under Article 93 (2) of the EEC Treaty -Timc limits

6. Letter from the Commission to the Member States SG (90) D/28091 of 11 October 1990: State aid informing Member States about aid cases not objected by the Commission

7. Letter from the Commission to the Member States SG (91) D/4577 of 4 March 1991: Communication to the Member States concerning the proce- dure for the notification of aid plans and procedures applicable when aid is provided in breach of the rules of Article 93 (3) of the EEC Treaty

Evaluation ofaid of minor importance

8. C/40/90/p.2: Notification of an aid scheme of minor importance (OJ No C 40, 20.2.1990, p.2)

Public authorities ' holdings

9. Application of Articles 92 and 93 of the EEC Treaty to public authorities” holdings (Bulletin EC 9-1984)

Aid granted illegally

10. C/318/83/p.3: Commission Communication on aids granted illegally (OJ No C 318, 24.11.1983, p.3)

State guarantees

11. Letter from the Commission to the Member States SG(89) D/4328 of 5 April 1989

12. Letter from the Commission to the Member States SG(89) D/12772 of 12 October 1989

Frameworks on sectoral aid schemes Prop, 1991/92:170 'l'extile and clothing industry Bilaga 15

_ _ _ _ _ _ Annex XV 13. Commtssron Communication to the Member States on the Community

framework on aid to the textile industry (SEC(71) 363 Final July 1971)

14. Letter from the Commission to the Member States SG(77) D/1190 of 4 February 1977 and Annex (Doc. SEC(77) 317, 25.1.1977): Examination of the present situation with regard to aids to the textile and clothing industries

S_wzthetic ]ibres industry

15. C/l73/89/p.5: Commission Communication on aid to the EEC synthetic fibres industries (OJ No C 173, 8.7.1989, p.5)

Alotor vehicle industry

16. C/123/89/p.3:C0mmunity framework on State aid to the motor vehicle industry (OJ No C 123, 18.5.1989, p. 3)

17. C/81/9l/p.4: Community framework on State aid to the motor vehicle industry (OJ No C 81, 26.3.1991, p. 4)

Frameworks on general systems ol' regional aid

18. 471 Y 1104: Council Resolution of 20 October 1971 on general systems of regional aid (OJ No C 111, 4.11.1971, p.1)

19. C/111/71/p.7: Commission Communication on Council Resolution of 20 October 1971 on general systems of regional aid (OJ No C 111, 4.11.1971,

M)

20. Commission Communication to the Council on general regional aid sy- stems (COM(75)77, final)

21. C/31/79/p.9: Commission Communication of 21 December1978 on re- gional aid systems (OJ No C 31, 3.2.1979, p. 9)

22. C/212/88/p.2: Commission Communication on the method for the appli- cation of Article 92(3)(a) and (c) to regional aid (OJ No C 212, 12.8.1988,

M)

23. C/10/90/p.8: Commission Communication on the revision of the Com- munication of 21 December 1978 (OJ No C 10, 16.1.1990, p.8)

24. C/163/90/p.5: Commission Communication on the method of applica- tion of Article 92 (3) (c) to regional aid (OJ No C 163, 4.7.1990, p.5)

25. C/l63/90/p.6: Commission Communication on the method of applica- tion of Article 92 (3) (a) 10 regional aid (OJ No C 163, 4.7.1990, p.6)

Horizontal frameworks Prop. ]991/92:17() Community framework on State aid in environmental matters Bilaga 15

A xv 26. Letter from the Commission to the Member States S/74/30.807 of7 No- "nex vember 1974

27. Letter from the Commission to the Member States SG(80) D/8287 of 7 July 1980

28. Commission Communication to the Member States (Annex to the letter of 7 July 1980)

29. Letter from the Commission to the Member States SG(87) D/3795 of 23 March 1987

Communi ramework on State aid to research and develo ment P

30. C/83/86/p.2: Community framework for State aids for research and de- velopment (OJ No C 83, 11.4.1986, p.2)

31. Letter from the Commission to the Member States SG(90) D/01620 of 5 February 1990

Rules applicable to general aid schemes

32. Letter from the Commission to the Member States SG(79) D/10478 of 14 September 1979

33. Control of aid for rescue and restructuring (Eighth Report on Competi- tion Policy, point 228)

Rules applicable to cases of cumulation of aid for different purposes

34. C/3/85/p.2: Commission Communication on the cumulation of aids for different purposes (OJ No C 3, 5.1.1985, p.2)

Aid to employment 35. Sixteenth Report on Competition Policy, point 253 36. Twentieth Report on Competition Policy, point 280

Control of aid to the steel industry

37. C/320/88/p.3: Framework for certain steel sectors not covered by the ECSC Treaty (OJ No C 320, 13.12.1988, p.3)

ANNEX XVI Prop. 1991/92:170

Bilaga 15 PROCUREMENT Annex XVI List provided for in Article 65 (1) INTRODUCTION

When the acts referred to in this Annex contain notions or refer to procedu- res which are specific to the Community legal order, such as

— preambles;

-— the addressees of the Community acts; — references to territories or languages of the EC; — references to rights and obligations of EC Member States, their public entities, undertakings or individuals in relation to each other; and references to information and notification procedures;

Protocol 1 on horizontal adaptations shall apply, unless otherwise provided for in this Annex.

SECTORAL ADAPTATIONS

1. For the purposes of applying Directives 71/305/EEC, 89/440/EEC and 90/531/EEC referred to in this Annex the following shall apply: Until such time as they apply free movement of labour in accordance with Article 28 of the Agreement, the Contracting Parties shall ensure:

- effective free access for key employees of contractors of any Cont- racting Parties who have obtained public works contracts; non-discriminatory access to work-permits for contractors from any Contracting Parties who have obtained public works contracts.

2. When the acts referred to in this Annex require the publication of notices or documents the following shall apply:

(a) The publication of notices and other documents as required by the acts referred to in this Annex in the Official Journal of the European Communities and in the Tenders Electronic Daily shall be carried out by the Office for Official Publications of the European Commu- nities.

(b) Notices from the EFTA States shall be sent in at least one of the Community languages to the Office for Official Publications of the European Communities. They shall be published in the Community languages in the S-Series of the Official Journal of the European COmmunities and in the Tenders Electronic Daily. EC notices need not be translated into the languages of the EFTA States.

3. When applying Part VII, Chapter 3, of the Agreement to surveillance for the purposes of this Annex, the competence for surveillance of alleged in- fringements lies with the EC Commission if the alleged infringement is com- mitted by a contracting entity in the Community and with the EFTA Surveil-

. . . . 5 lance Authority if it is committed by a contracting entity in an EFTA State. 62

40 Riksdagen 1991/9.2. lsaml. Nr [70. Bil. 15

ACTS REFERRED TO

1. 371 L0304 : Council Directive 7l/304/EEC of26 July 1971 concerning the abolition of restrictions on freedom to provide services in respect of public works contracts and on the award of public works contracts to contractors acting through agencies of branches (OJ No L "185, 16.8.1971, p. 1)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptations:

(a) The list of professional trade activities shall be replaced by Annex 11 of Directive 89/440/EEC. (b) With regard to Liechtenstein, thc measures necessary to comply with this Directive shall enter into force by 1January 1995; with regard to Switzerland, the measures necessary to comply with this Directive shall enter into force by 1January 1994; during these transition periods the application of the Directive will be rcciprocally suspended between these States and the other Contracting Parties.

2. 371 L 0305 : Council Directive 71/305/EEC of 26 July 1971 concerning the co-ordination of procedure for the award of public works contracts (OJ No L 185, 25.8.1971, p. 5), as amended by:

— 389 L 0440: Council Directive 89/440/EEC of 18 July 1989 (OJ No L 210, 21.7.1989, p. 1) — 390 D 0380: Commission Decision 90/380/EEC of 13 July 1990 con- cerning the Updating of Annex I to Council Directive 89/440/EEC (OJ No L 187, 19.7.1990, p. 55) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, bc read with the following adaptations:

(a) With regard to Liechtenstein, the measures necessary to comply with this Directive shall enter into force by 1 January 1995; with regard to Switzerland, the measures necessary to comly with this Directive shall enter into force by 1 January 1994; during these transistion periods, the application of the Directive will be rcciprocally suspended between these States and the other Cont- racting Parties. (b) In Article 4 (at), the phrase "in conformity with the EEC Treaty" shall read ”in conformity with the EEA Agreement". (c) ln Article 4 a (1) and 4 a (3), in so far as it is not introduced in Fin- land, Liechtenstein and Switzerland, VAT shall mean : — "liikevaihtovero/omsättningsskatt” in Finland; — "*Warenumsatzsteuer” in Liechtenstein; "Warenumsatzsteuer/ impot sur le chiffre d'affaires/ imposta sulla

cifra dlaffari” in Switzerland.

((1) in Article 4 a (2), the value of the thresholds in national currencies of the EFTA States shall be calculated so as to come into effect on 1 January 1993 and shall in principle be revised every two years with effect from 1 January 1995 and published in the Official Journal of

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex XVI

the European Communities. Prop. 1991/92:170 (e) Article 24 shall be supplemented as follows: Bilaga 15 in Austria, the. Firmenbuch,the Gewerberegistcr,the Mitgliederver- Annex XVI zeiclmisse der Landeskamern; in Finland, the Kaupparekisteri, Handelsregistret; in Iceland, the Firmaskra; in Liechtenstein, the Gewerberegistcr; in Norway, the Foretaksregisteret; in Sweden, the Aktiebolagsregistret, Handelsregistret; in Switzerland, the Handelsregister, the Registre du Commerce, Re- gistro di Commercio. (f) in Article 30 a (1), the date of 31 October 1993 shall be replaced by 31 October 1995. (g) Annex I is supplemented by Appendix 1 to this Annex.

3. 377 L 0062: Council Directive 77/62/EEC of 21 December 1976 coordina- ting procedures for the award of public supply contracts (OJ No L 13, 15.1.1977, p. 1) as amended by Directive 80/767/EEC and Directive 88/295/EEC, as amended and supplemented by

380 L 0767: Council Directive 80/767/EEC of 22 July 1980 adapting and supplementing in respect of certain contracting authorities Di- rective 77/62/EEC coordinating procedures for the award of public supply contracts (OJ No L 215, 18.8.1980, p. 1), as amended by Di- rective 88/295/EEC. 388 L 0295: Council Directive 88/295/EEC of 22 March 1988 amen- ding Directive 77/62/EEC relating to the coordination of procedures on the award of public supply contracts and repealing certain provi- sions of Directive 80/767/EEC (OJ No L 127, 20.5.1988, p. 1) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptations:

(a) With regard to Liechtenstein, the measures necessary to comply

with this Directive shall enter into force by 1 January 1995;

with regard to Switzerland, the measures necessary to comly with this Directive shall enter into force by 1 January 1994; during these transistion periods, the application of the Directive will be rcciprocally suspended between these States and the other Cont- racting Parties.

(b) In Article 2 a , the reference to ”Article 223 (1) (b) of the Treaty” shall be replaced by reference to "Article 123 of the EEA Agree- ment”. (c) In Article 5 (1) (a), in so far as it is not introduced in Finland, Liechtenstein and Switzerland, VAT shall mean : "liikevaihtovero/omsättningsskatt” in Finland; "Warenumsatzsteuer” in Liechtenstein; — *Warenumsatzsteucr/ impot sur le chiffre d'affaires/ imposta sulla cifra d'affari” in Switzerland.

(d) On the understanding that the threshold expressed in ECU shall 627

only apply within the EEA, the following words shall be deleted in Prop. "1991/92:170 Article 5 (1) (c): Bilaga 15 in the first sentence, the words "and the threshold of the GATT Annex XVI Agreement expressed in ECU"; — in the second sentence, the words "and of the ECU expressed in SDR's”. (e) in Article 5 (1) (c), the value of the thresholds in the national curren- cies of the EFTA States shall be calculated so as to come into effect on 1 January 1993. (f) in Article 9 (1), the date of 1 January 1989 shall be replaced by 1 January 1993. (g) ln Article 20 (4) the sentence "within the time limit laid down in Ar- ticle 30" shall read "before ] January 1993”. (h) Article 2.1 shall be supplemented as follows: in Austria, the Firmenbuch,the Gewerberegistcr, the der Landeska- mern; in Finland, the Kaupparekisteri, Handelsregistret; in Iceland, the Firmaskra; in Liechtenstein, the Gewerberegistcr; in Norway, the Foretaksregisteret; in Sweden, the Aktiebolagsregistret, Handelsregistret; in Switzerland, the Handelsregister, the Registre du Commerce, Re- gistro di Commercio (i) in Article 29 (1) (b), the date of 31 October 1991 shall be replaced by 31 October 1994. (i) Annex I to Directive 80/767/EEC shall be supplemented by Appen- dix 2 to this Annex. (k) Annex I to Directive 88/295/EEC shall be supplemented by Appen- dix 3 to this Annex.

4. 390 L 0531: Council Directive 90/531/EEC of 17 September 1990 on the procurement procedures of entities operating in the water, energy, transport and telecommunications sectors (OJ No L 297, 29.10.1990, p. 1)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptations:

(a) With regard to Liechtenstein, the measures necessary to comply

with this Directive shall enter into force by 1January 1995;

with regard to Switzerland, the measures necessary to comply with this Directive shall enter into force by 1January 1994; during these transition periods the application of the Directive will be rcciprocally suspended between these States and the other Cont- racting Parties.

(b) With regard to Norway, the measures necessary to comply with this Directive shall enter into force on 1 January 1995 or before upon notification by Norway of having complied with this Directive. Du- ring this transition period the application of the Directive will be re- ciprocally suspended between Norway and the other Contracting Parties. 628

(c) In Article 3 (l) (e) the reference to "Article 36 of the Treaty” shall Prop. 1991/92:170 be read as a reference to ”Article 13 of the EEA Agreement". Bilaga 15 (d) In Article 11, point 1), the phrase "in conformity with the Treaty" Annex XVI shall read ”in conformity with the EEA Agreement". (e) In Article 12 (1) and 12 (6), in so far as it is not introduced in Fin- land, Liechtenstein and Switzerland VAT shall mean : — '"liikevaihtovero/omsåittningsskatt” in Finland; — **Wareiiuntsatzsteuer” in Liechtenstein; -— ”Warenumsatzsteuer/ impot sur le chiffre d'affaires/ imposta sulla cifra d'affari” in Switzerland. (f) In Article 27 (5) the reference to "Article 93 (3) of the Treaty” shall be replaced by a reference to "Article 62 of the EEA Agreement”. (g) In Article 29, the term "third countries” shall be understood as ucountries other than the Contracting Parties to the EEA Agree- ment".

(h) in Article 29 (1) the term u"Community” shall read "Community, as regards Community entities, or the EFTA States, as regards their entities”. (i) in Article 29 (1) the term "Community undertakings” shall read "Community undertakings, as regards Community agreements, or EFTA States” undertakings, as regards EFTA Statcs' agreements”. (j) in Article 29 (1) the words "the Community or its Member States in respect of third countries” shall read "either the Community or its Member States in respect of third countries or the EFTA States in respect of third countries”. (k) ln Article 29 (5), the words "by a Council decision” shall read by a "decision in the context of the general decision-making procedure of the EEA Agreement”. (l) Article 29 (6) shall read as follows:

"In the context of the general institutional provisions of the EEA Agreement, annual reports shall be submitted on the progress made in multilateral or bilateral negotiations regarding access for Commu- nity and EFTA undertakings to the markets of third countries in the fields covered by this Directive, on any result which such negotia- tions may have achieved, and on the implementation in practice of all the agreements which have been concluded.

In the context of the general decision-making procedure of the EEA Agreement the provisions of this Article may be amended in the light of such developments."

(m) In order to enable the contracting entities in the EEA to apply Ar- ticle 29 (2) and (3), the Contracting Parties shall ensure that the sup- pliers established in their respective territories determine the origin of the products in their tenders for supply contracts in conformity with Regulation (EEC) No 802/68 of the Council of 27 June 1968 on the common definition of the concept of the origin of goods (OJ No L 148, 28.6.1968, p.1). (11) In order to obtain maximum convergence Article 29 will be applied in the EEA context on the understanding that: 629

the operation of paragraph (3) is without prejudice to the existing Prop. 1991/921170 degree of liberalization towards third countries; Bilaga 15 thc Contracting Parties consult closely in their negotiations with Annex XVI third countries. The application of this regime will be jointly reviewed during 1996. (0) In Article 30, the values of the thresholds in national currencies of the EFTA States shall be calculated so as to come into effect on 1 January 1993. They shall in principle be revised every two years with effect from 1January 1995. (p) Annexes ] to X are supplemented by Appendices 4 to 13 to this An- nex, respectively.

5. 389 L 0665: Council Directive 89/665/EEC of 21 December 1989 on the co—ordination of the laws, regulations and administrative provisions relating to the application of review procedures to the award of public supply and public works contracts (OJ No L 395, 30.12.1989, p. 33)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptations:

(a) With regard to Liechtenstein, the measures necessary to comply with this Directive shall enter into force by 1January 1995; with regard to Switzerland, the measures necessary to comply with this Directive shall enter into force by 1 January 1994; during these transition periods the application of the Directive will be rcciprocally suspended between these States and the other Contracting Parties. (b) In Article 2 (8), the reference to "Article 177 of the EEC Treaty” shall be read as by a reference to the "criteria laid down by the Court ofJustice in its interpretation of Article 177 of the EEC Treaty”U)

6. 371 R 1182: Regulation (EEC/Euratom) No 1182 of3 June 1971 determi- ning the rules applicable to periods, dates and time limits (OJ No L 124, 8.6.1971, p. 1)(3)

The provisions of the Regulation shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptations:

(a) With regard to Liechtenstein, the measures necessary to comply with this Regulation shall enter into force by 1January 1995; with regard to Switzerland, the measures necessary to comply with this Regulation shall enter into force by 1 January 1994; during these transition periods the application of the Regulation will be rcciprocally suspended between these States and the other Contracting Parties. (b) The words "Council and Commission acts” shall mean acts referred to in this Annex.

'Examples: Case 61/65 Vaassen V. Beambtenfonds Wijnbedrijf [1966] E.C.R 261; [1966] C.M.L.R. 508: Case 36/73 Nederlandse Spoorwegen v. Minister van Verkeer en Waterstaat [1973] E.C.R 1299; [1974] 2 C.M.L.R. 148; Case 246/80 Broekmeulcn v. Hulsarts Registratle Commissie [1981] E.C.R. 2311: [1982] 1 C.M.L.R. 91. 3 Article 30 of Directive 71/305/EEC and Article 28 of Directive 77/623/(EEC refer to 630 this Regulation which needs therefore to be part of the acquis.

ACTS or wurcn THE CONTRACTING mrmrzs SHALL TAKE Bilaga 15 NOTE - Annex XVI

In the application of the provisions of this Annex, the Contracting Parties shall take note of the contents of the following acts:

7. Guide to the Community rules on open public procurement (OJNoC358, 21.12.1987, p. 1)

S. Commission communication (COM(89)400 of 27.7.1989) on regional and social aspects (OJ No C 311, 12.12.1989, p. 7).

APPENDIX 1

LISTS OF BODIES AND CATEGORIES OF BODIES GOVERNED BY PUBLIC LAW

I.

II.

III.

IV.

In AUSTRIA: All bodies subject to budgetary supervision by the "Rechnungshof" (audit authority) not having an industrial or commercial character. In FINLAND: Public or publicly controlled entities or undertakings not having an industrial or commercial character. In ICELAND: Categories Fjarmalaräuncyti (Ministry of Finance)

Innkaupastofnun rikisins (Government Purchasing Department) pursuant to lög nr. 63 1970 um skipan opinberra framkvmmda

Lyfjaverslun rikisins (The State Pharmaceuticals Import Company) Samgönguräuncyti (Ministry of Communications)

Pöst- og simamalastofnunin (The Post and Tclecommunication Ad- ministration)

Vegager rikisins (Public Road Administration) Flugmalastjörn (Directorate of Civil Aviation) Menntamalarauneyti (Ministry of Culture and Education)

Hasköli Islands (University of Iceland) Utanri'kisräuneyti (Ministry for Foreign Affairs) Fe'lagsmalarauneyti (Ministry of Social Affairs) Heilbrigis- og tryggingamalarauneyti (Ministry of Health and Social Security)

Rikisspitalar (National Hospitals) Sveitarfélög (Municipalitics)

City of Reykjavfk Innkaupastofnun Reykjavikurborgar (Reykja- vik Purchasing Center) In LIECHTENSTEIN: Die öffentlich-rechtlichen Verwaltungseinrichtungen auf Landes- und Gemeindeebene. (Authorities, establishments and foundations go— verned by public law and established at national and municipal level.) In NORWAY: Offentlige eller offentlig kontrollerte organer eller virksomheter som ikke har en industriell eller kommersiell karakter. (Public or publicly controlled entities or undertakings not having an industrial or com- mercial character.)

Bodies

Norsk Rikskringkasting (Norwegian Broadcasting Corporation) — Norges Bank (Central Bank) Statens Lånekasse for Utdanning (State Educational Loan Fund) Statistisk Sentralbyrå (Central Bureau of Statistics) Den Norske Stats Husbank (Norwegian State Housing Bank) —- Statens Innvandrar- og Flyktningeboliger

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex XVI

Medisinsk Innovasjon Rikshospitalet Prop. 1991/92:17() Norsk Teknisk Naturvitenskapclig Forskningsråd (Royal Norwe- Bilaga 15

gian Council for Scientific and Industrial Research) Annex XVI Statens Pensjonskasse (Norwegian Public Pension Fund)

Categories Statsbedrifter i h.h.t lov om statsbedrifter av 25. juni 1965 nr. 3 (State enterprises) Statsbanker (State banks) Universiteter of hÄyskoler etter lov av 16. juni 1989 nr. 77 (Univer- sities) VI. In SWEDEN: Alla icke-kommersiella organ vars upphandling står under tillsyn av riksrevisionsverket. (All non-commercial bodies whose procurement is subject to supervision by the National Audit Bureau.) VII. In SWITZERLAND: Die öffentlich-reehtlichen Verwaltungseinrichtungen auf Landes-, kantonaler, Bezirks- und Gemeindeebene. (Authorities, establishments and foundations governed by public law and established at federal, cantonal, district and municipal level.)

APPENDIX 2 Prop. 1991/92:170

Bilaga 15 AUSTRIA Annex XVI LIST OF CENTRAL PURCIIASING ENTITIES

1. Bundeskanzleramt (Federal Chancellery)

3. Bundesministerium fiir Gesundheit, Sport und Konsumentenschutz (Federal Ministry of Health, Sports and Consumer Protection)

4. Bundesministerium fiir Finanzen

&) Amtswirtschaftsstclle

b) Abteilung Vl/5 (EDV-Bcreich des Bundesministeriums fiir Finan- zen und des Bundesrechenamtcs)

c) Abteilung III/1 (Bcschaffung von technischen Geräten, Einrich- tungen und Sachgijtern fiir die Zollwache)

(Federal Ministry of Finance

a) Proeurement Office

b) Division VI/S (EDP procurement of the Federal Ministry of Finance and of the Federal Office ofAccount)

e) Division III/1 (procurement of technical appliances, equipments and goods for the customs guard))

5. Bundesministerium ftir Umwelt, Jugend und Familie Amtswirtschaftss- telle (Federal Ministry for Environment, Youth and Family Proeurement Of- fice)

7. Bundesministerium fiir lnnercs

a) Abteilung I/5 (Amtswirtschaftsstclle)

b) EDV—Zentrale (Beschaffung von EDV-Hardware)

c) Abteilung 11/3 (Bcschaffung von technischen Geräten und Einrich- tungen fiir die Bundespolizei)

d) Abteilung 1/6 (Bcschaffung aller Sachgiiter fiir die Bundespolizei, soweit sie nicht von der Abteilung II/3 beschafft werden)

e) Abteilung IV/8 (Bcschaffung von Flugzeugen)

(Federal Ministry of the Interior

a) Division 1/5 (Proeurement Office)

b) EDP-Centre (procurement of electronica] data processing machines

hardware» ( 634

0) Division 11/3 (procurement of technical appliances and equipments Prop. 1991/92:170 for the Federal Police) Bilaga 15 (1) Division I/6 (procurement of goods (other than those procured by Annex XVI division II/3) for the Federal Police)

e) Division 1V/8 (procurement of aircraft))

8. Bundesministerium fiir Justiz Amtswirtschaftsstelle (Federal Ministry for Justice Proeurement Office)

9. Bundesministerium fiir Landesverteidigung (Nichtkriegs-material ist in Anhang I, Teil II, Österreich, des GATT Ubereinkommens fiber das öffent- liehe Beschaffungs—wesen enthalten) (Federal Ministry of Defence (non-warlike materials contained in Annex I, Part II, Austria of the GATT Agreement on Government Procurement))

10. Bundesministerium fiir Land- und Forstwirtschaft (Federal Ministry of Agriculture and Forestry)

11. Bundesministerium fiir Arbeit und Soziales Amtswirtschaftsstclle (Federal Ministry of Labour and Social Affairs Proeurement Office)

12. Bundesministerium fiir Unterricht und Kunst (Federal Ministry of Education and Fine Arts)

13. Bundesministerium fiir öffentliehe Wirtschaft und Verkehr (Federal Ministry for Public Economy and Transport)

14. Bundesministerium fiir Wissenschaft und Forschung (Federal Ministry of Science and Research)

15. Österreichisches Statistisches Zentralamt (Austrian Central Statistical Office)

16. Österreichische Staatsdruckerei (Austrian State Printing Office)

17. Bundesamt fiir Eich- und Vermessungswesen (Federal Office of Metrology and Survcying)

19. Bundesstaatliche Prothesenwerkstätten (Federal Workshops for Artificial Limbs)

20. Bundesamt fiir Zivilluftfahrt (Federal Office for Civil Aviation)

21. Amt fiir Sehiffahrt (Office for Navigation)

23. Generaldirektion fiir die Post- und Telegraphenverwaltung (nur Ein- richtungen fiir das Postwesen) 635

(Headquarters of the Postal and Telegraph Administration (postal busi- Prop. 1991/922170 "655 Om”) Bilaga 15 Annex XVI

FINLAND LIST OF CENTRAL PURCIIASING ENTITIES

4. Valtion ravitsemuskeskus, Statens måltidsccntral (State Catering Centre) 5. Mctsähallitus, Forststyrelsen (National Board of Forestry) 6. Maanmittaushallitus, Lantmäteristyrelsen (National Board of Survey)

14. Vesi-jaympäristöhallitus, Vatten- och miljöstyrelsen (National Board of Waters and the Environment)

ICELAN D

LIST OF CENTRAL PURCHASING ENTITIES EQUIVALENT TO TIIOSE COVERED BY THE GA'IT AGREEMENT ON GOVERNMENT PROCUREMENT

Central purchasing entities governed by the lög um opinber innkaup 18. mars 1987, and regluger 14. april 1988.

LIECHTENSTEIN Prop. 1991/92:170

LIST OF CENTRAL PURCIIASING ENTITIES EQUIVALENT To Bilaga 15 THOSE COVERED BY THE GATT AGREEMENT ON GOVERNMENT Annex XVI PROCUREMENT

1. Regierung des Fiirstentums Liechtenstein

2. Liechtensteinische Post-, Telefon- und Telegrafenbetriebe (PTT)

NORWAY LIST OF CENTRAL PURCHASING ENTITIES

1. Statens vegvesen (National Road Services)

2. Postverket (Postal Services Administration)

4. Universitetet i Oslo (University of Oslo)

5. Politiet (Police Services) 6. Norsk Rikskringkasting (Norwegian Broadcasting Corporation)

7. Universitetet i Trondheim (University of Trondheim)

8. Universitetet i Bergen (University of Bergen)

10. Universitetet iTromstö (University of Tromso)

15. Luftforsvarets Forsyningskommando 637

(Airforce Material Command) Prop. 1991/921170 16. Hzerens Forsyningskommando Bllaga 15 (Army Material Command) Annex XVI

18. Forsvarets Felles Matcrielltjeneste (Defence Combined Material Agency)

19. Norges Statsbaner (for innkjop av) betongsviller — bremseutstyr til rullende materiell reservedeler til skinnegående maskiner autodiesel person- og varebiler (National Railways (for the procurement of) concrete sleepers brake details for rolling stocks sparc parts for railway track machines — autodiesel cars and vans for railway services)

SWEDEN

LIST OF CENTRAL PURCHASING ENTITIES. THE LISTED ENTITIES INCLUDE REGIONAL AND LOCAL SUBDIVISIONS.

1. Försvarets materielverk (Defence Material Administration)

4. Postverket (Post Office Administration)

5. Domänverket (Swedish Forest Service)

6. Luftfartsverket (National Civil Aviation Administration)

7. Fortifikationsförvaltningen (Fortifications Administration)

8. Skolverket (National Board of Education)

Annex XVI

l 1 . Kriminalvårdsstyrelsen (National Prison and Probation Administration)

13. Riksskatteverket (National Tax Board)

16. Statens trafiksäkerhetsverk (National Road Safety Office)

SWITZERLAND LIST OF CENTRAL PURCIIASING ENTITIES

'] . Eidgenössische Drucksaehen- und Materialzentrale Office central federal des imprimés et du materiel

Ufficio centrale federale degli stampati e del materiale (Central Federal Office for Printed Material and Supplies)

2. Eidgenössische ParlamentS-und Zentralbibliothek Bibliothéque centrale du Parlement et de l'administration federale Biblioteca centrale del Parlamento c dell'amministrazione federale (Central Library for the Parliament and the Federal Administration)

3. Amt fiir Bundesbauten Office des constructions fédérales Ufficio delle costruzioni federali (Federal Construction Office)

(Federal Polytechnic School, Ziirich) Prop. 1991/92:170 Bilaga 15

6. Schweizerische Meteorologische Zentralanstalt Institut suisse de météorologie Instituto svizzcro di meteorologia (Swiss Institute for Meteorology)

7. Eidgenössische Anstalt fur Wasserversorgung, Abwasserreinigung und Gewässerschutz Institut federal pour Paménagement, l'e'puration et la protection des eaux Instituto federale per l*approwigionamento, la depurazione e la prote- zione delle acque (Federal Institute for Water Management, Purification and Protection)

8. Eidgenössiche Forsehungsanwalt fiir Wald, Schnee und Landschaft Institut federal de recherches sur la forét, la neige et le paysage Istituto federale di recerca per la foresta, la neve e il paesaggio Federal Institute for research on the forest, the snow and the landscape

9. Bundesamt fiir Gesundheitswesen Office fédéral de la santé publique Ufficio federale della sanitä pubblica (Federal Office for Public Health)

10. Schweizerische Landesbibliothek Bibliothéque nationale suisse Biblioteca nazionale svizzera (Swiss National Library)

11. Bundesamt fiir Zivilschutz Office fédéral de la protection civile Ufficio federale della protezione civile (Federal Office for Civil Protection)

14. Mtinzstätte Monnaie Zecca

(Mint) 640

16. Paul Scherrer Institut Institut Paul Scherrer Istituto Paul Scherrer (Institute Paul Scherrer)

17. Bundesamt ftir Landwirtschaft Office federal de ]*agriculturc Ufficio federale dell'agricoltura (Federal Office for Agriculture)

18. Bundesamt fiir Zivilluftfahrt Office federal de llaviation civile Ufficio federale dell'aviazione civile (Federal Office for Civil Aviation)

19. Bundesamt fiir Wasserwirtschaft Office federal de Péconomie des eaux Ufficio federale dell'economia delle acque (Federal Office for Water Management)

21. Postbetricbe Entreprise des postes Azienda delle poste (Postal business of the PTT)

APPENDIX 3 Prop. 1991/92:170

B'lt 0; 15 LISTS OF BODIES AND CATEGORIES OF BODIES Alm'fgl XVI GOVERNED BY PUBLIC LAW

1. In AUSTRIA:

All bodies subject to budgetary supervision by the "Rechnungshof" (audit authority) not having an industrial or commercial character.

II. In FINLAND:

Public or publicly controlled entities or undertakings not having an industrial or commercial character.

III. In ICELAND:

Categories Fjarmalarauneyti (Ministry of Finance) Innkaupastofnun rikisins (Government Purchasing Department) pursuant to lög um opinber innkaup 18. mars 1987 and Regluger 14. april 1988 Lyfjaverslun rntisins (The State Pharmaceuticals Import Company)

Samgöngurz'tuncyti (Ministry of Communications)

Pöst- og simamalastofnunin (The Post and Telecommunication Admini stration)

Vegager rikisins (Public Road Administration) Flugmalastjörn (Directorate of Civil Aviation)

Mcnntamalarauneyti (Ministry of Culture and Education) Hasköli Islands (University of Iceland)

Utanrfkisrauneyti (Ministry for Foreign Affairs) Félagsmalarauncyti (Ministry of Social Affairs)

I—Icilbrigis- og tryggingamalarauneyti (Ministry of Health and Social Secu- rity)

Rfkisspitalar (National Hospitals) Sveitarfélög (Municipalities)

City of Reykjavfk Innkaupastofnun Reykjavxkurborgar (Reykjavik Purchasing Center)

IV. In LIECHTENSTEIN:

Die öffentlich-rechtlichen Verwaltungseinrichtungen auf Landes- und Ge- meindeebene. (Authorities, establishments and foundations governed by public law and established at national and municipal level.)

V. In NORWAY: Prop. 1991/92:170 Offentlige eller offentlig kontrollerte organcr eller virksomheter som ikke Bilaga 15 har en industriell eller kommersiell karakter. (Public or publicly controlled Annex XVI entities or undertakings not having an industrial or commercial character.)

Bodies

— Norsk Rikskringkasting (Norwegian Broadcasting Corporation) Norges Bank (Central Bank) — Statens Lånekasse for Utdanning (State Educational Loan Fund) — Statistisk Sentralbyrå (Central Bureau ofStatistics) Den Norske Stats Husbank (Norwegian State Housing Bank) Statens Innvandrar- og Flyktningeboliger Medisinsk Innovasjon Rikshospitalet — Norsk Teknisk Natuwitenskapelig Forskningsråd (Royal Norwegian Council for Scientific and Industrial Research) — Statens Pensjonskasse (Norwegian Public Pension Fund)

Categories — Statsbedrifter i h.h.t. lov om statsbedrifter av 25. juni 1965 nr. 3 (State enterprises)

Statsbanker (State banks) -— Universiteter og hoyskoler etter lov av 16. juni 1989 nr. 77 (Universities)

VI. In SWEDEN:

Alla icke-kommersiella organ vars upphandling står under tillsyn av riksrevi- sionsverket. (All non-commercial bodies whose procurement is subject to supervision by the National Audit Bureau.)

VII. In SWITZERLAND:

Die öffentlich-rechtlichen Verwaltungseinrichtungen auf Landes-, kantona- ler, Bezirks- und Gemeindeebene.

(Authorities, establishments and foundations governed by public law and established at federal, cantonal, district and municipal level.)

APPENDIX 4 Prop. 1991/92:170

"[ "z 1 PRODUCTION, TRANSPORT OR DISTRIBUTION OF 21,32; ÄV] DRINKING WATER

AUSTRIA

Entitics of local authorities (Gemeinden) and associations Of local authori- ties (Gemeindeverbiinde) pursuant to the Wasserversorgungsgesetzc Of the nine Liinder.

FINLAND

Entitics producing, transporting or distributing drinking water pursuant to Article 1 of Laki yleisistä vesi-ja viemiirilaitoksista (982/77) of 23 December 1977.

ICELAND

Reykjavik Municipal Water Works and Other Municipal Water Works pur- suant to lög nr. 15 fra 1923.

LI ECHTENSTEIN

Gruppenwasscrversorgung Liechtensteiner Oberland. Wasserversorgung Liechtensteiner Unterland.

NORWAY

Entitics producing or distributing water pursuant to Forskrift om Drikke- vann og Vannforsyning (FOR 1951-09-28 9576 SO).

SWEDEN

Local authorities and municipal companies which produce, transport or dis- tribute drinking water pursuant to Lag (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar.

SWITZERLAN D

Territorial administrative bodies and enterprises producing, transporting and distributing water.

Such territorial administrative bodies and enterprises are Operating under local or cantonal lcgislation or under individual agreements based thereu- pon.

APPENDIX 5 Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 PRODUCTION, TRANSPORT OR DISTRIBUTION OF Annex XVI ELECTRICITY AUSTRIA

Entitics pursuant to the second Verstaatlichungsgesetz (BGBI. 81/47, as last amended by BGBI. 321/87) and the Elektrizitätswirtschaftsgesetz (BGBI. 260/75, as amended by BGBI. 131/79), including the Elcktrizitiitswirtschafts- gesetze of the nine Länder.

FINLAND

Entitics producing, transporting or distributing electricity on the basis Of a concession pursuant to Article 27 of Sähkölaki (319/79) of 16 March 1979.

ICELAND

The National Power Company pursuant to lög nr. 59 ari 1965.

The State Electric Power Works pursuant to 9. kalIi orkulaga nr. 58 ari 1967.

Reykjavik Municipal Electric Works. Sudurnes Regional Heating pursuant to lög nr. 100 ari 1974. Vestfjord Power Company pursuant to lög nr. 66 ari 1976.

LIECHTENSTEIN

Liechtensteinische Kraftwerke.

N O RWAY

Entitics producing, transporting or distributing electricity pursuant to lov om bygging og drift av elektriske anlegg (LOV 1969-06-19) LOV om erverv av vannfall, bergverk og annen fast eiendom m.v., Kap. I, jf.kap.V (LOV 1917- 12-14 16, kap. I), or Vassdragsreguleringsloven (LOV 1917-12-14 17) or Energiloven (LOV 1990-06-29 50).

SWEDEN

Entitics which transport Or distribute electricity on the basis of a concession pursuant to Lag (1902:71 s.1) innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar.

SWITZERLAND

Territorial administrative bodies and enterprises for the transport and distri- bution of electricity Operating on the basis of authorizations for expropria- tion pursuant tO the Bundesgcsetz vom 24. Juni 1902 betreffend die elektri- sehen Schwach- und Starkstromanlagen. 645

Territorial administrative bodies and enterprises producing electricity to Prop. 1991/92:170 be supplied to territorial administrative bodies and enterprises mentioned Bilaga 15 above pursuant to the Bundesgcsetz vom 22. Dezember 1916 fiber die Nutz- Annex XVI barmachung der Wasscrkräfte and the Bundesgcsetz vom 23. Dezember 1959 fiber die friedliche Verwendung der Atomenergie und den Strahlen- schutz.

APPENDIX 6 Prop. 1991/92:170 , Bilaga 15 TRANSPORT OR DISTRIBUTION OF GAS OR HEAT Annex XV]

AUSTRIA gas: contracting entities pursuant to the Energiewirtschaftsgcsetz l935.

heat: contracting entities transporting or distributing heat licensed pursuant to the Austrian Trade, Commerce and Industry Regulation Act (Gewer- beordnung), (BGBI. 50/74, as last amended by BGBI. 233/80).

FINLAND

Municipal energy boards (kunnalliset energialaitoksct), or associations the- reof, or other entities distributing gas or heat on the basis of a concession granted by the municipal authorities.

ICELAND

Sudurnes Regional Heating pursuant to lög nr. 100 ari 1974. Reykjavik Municipal District Heating and other municipal district hea- ting.

LIECI'ITENSTEI N

Liechtensteinische Gasversorgung.

NORWAY

Entitics transporting or distributing heat pursuant to Lov om bygging og drift av fjernvarmcanlcgg (LOV 1986-04-18 10) or Energiloven (LOV 1990-06-29 50).

SWEDEN

Entitics which transport or distribute gas or heat on the basis of a concession pursuant to Lag (1978:160) om vissa rörledningar.

SWITZERLAND

Territorial administrative bodies and enterprises operating a pipeline pur- suant to the Bundesgcsetz vom 4. Oktober 1963 iiber Rohrleitungsanlagen zur Bcförderung iliissiger oder gasförmigcr Brenn- und Treibstoffe.

APPENDIX 7

EXPLORATION FOR AND EXTRACTION OF OIL OR GAS

AUSTRIA

Entitics pursuant to the Berggesetz 1975 (BGBI. 259/75, as last amended by BGBI. 355/90).

FINLAND

Entitics operating on the basis of an exclusive right pursuant to Articles 1 and 2 of Laki oikeudesta luovuttaa valtion maaomaisuutta ja tuloatuottavia oikeuksia (687/78).

ICELAND

National Energy Authority pursuant to lög nr. 58 ari 1967.

LIECHTENSTEIN

NORWAY

Contracting entities covered by Petroleumsloven (LOV 1985-03-22 11) (Pe- troleum Act) and regulations pursuant to the Petroleum Act or by bov om undersakelse etter og utvinning av petroleum i grunncn under norsk land- område (LOV 1973-05-04 21).

SWEDEN

Entitics exploring or extracting oil or gas on the basis of a concession pur- suant to Lag (1974-:890) om vissa mineralfyndigheter or which have been granted an authorisation pursuant to Lag (1966:314) om kontinentalsockeln.

SWITZERLAND

Territorial administrative bodies and enterprises exploring for or extracting oil or gas pursuant to cantonal provisions on exploitation of the subsoil laid down in the the Verlassungen der Kantone or the Erdölkonkordat vom 24. September 1955 zwischen den Kantonen Zurich, Schwyz, Zug, Schaffhau- sen, Appenzell Inncrrhoden, Appenzell Ausserhoden, St. Gallen, Argan und Thurgau or the Einfiihrungsgesetzen zum Zivilgesetzbuch der Kantone or the Spezialgesetzgebungen der Kantone.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex XVI

APPENDIX 8 Prop. 1991/92:170

EXPLORATION FOR AND EXTRACTION OF COAL mä äv] OR OTHER SOLID FUELS

AUSTRIA

Entitics pursuant to the Berggesetz 1975 (BGBI. 259/75, as last amended by BGBI. 355/90).

FINLAND

ICELAND

National Energy Authority pursuant to lög nr. 58 ari 1967.

LIECHTENSTEIN

NORWAY

SWEDEN

Entities exploring or extracting coal or other solid fuels on the basis of a con- cession pursuant to Lag (1974z890) om vissa mineralfyndigheter or Lag (1985:620) om vissa torvfyndighcter or which have been granted an authori- sation pursuant to Lag (1966:314) om kontinentalsockeln.

SWITZERLAND

APPENDIX 9 Prop. 1991/92:170

CONTRACTING ENTITIES IN THE FIELD OF 211,31 äv] RAILWAY SERVICES ' AUSTRIA

Entitics pursuant to the Eisenbahngcsetz 1957 (BGBI. 60/57, amended last by BGBI. 305/76).

FINLAND

Valtion rautatiet, Statsjärnvägarna (State Railways).

ICELAND

LIECHTENSTEIN

N ORWAY

Norges Statsbaner (NSB) and entities operating pursuant to Lov innehol- dende szerskilte Bestemmelser angaaende Anlzeg af Jernveie til almindelig Benyttelse (LOV 1848-08-12) or Lov inneholdende Bcstemmelser an- gaaende Jernveie til almindelig Afbenyttelse (LOV 1854-09-07) or bov om Tillzeg til Jernveisloven af 12te August 1848 (LOV 1898-04—23).

SWEDEN

Public entities operating railway services in accordance with Förordning (1988:1339) om statens spåranläggningar and Lag (1990:1157) om järnvägs- säkerhet. '

Regional and local public entities operating regional or local railway com- munications pursuant to Lag (1978:438) om huvudmannaskap för viss kol- lektiv persontrafik.

Private entities operating railway services pursuant to a permission under Förordning (1988:1339) om statens spåranläggningar where such permits correspond to Article 2.3 of the Directive.

SWITZERLAND

Schweizerische Bundesbahnen (SBB)/Chemins de Fer Fédéraux (CFF). All other enterprises pursuant to Article 1, paragraph 2, and Article 2, pa- ragraph 1, of the Eisenbahngesetz vom 20. Dezember 1957.

APPENDIX 10 Prop. 1991/92:170

CONTRACTING ENTITIES IN THE FIELD OF 211115; Siw URBAN RAILWAY, TRAMWAY, TROLLEY BUS OR

BUS SERVICES

AUSTRIA

Entitics pursuant to the Eisenbahngcsetz 1957 (BGBI. 60/57, amended last by BGBI. 305/76) and the Kraftfahrlinengesetz 1952 (BGBI. 84/52, as amen- ded by BGBI. 265/66).

FINLAND

Municipal traffic boards (kunnalliset liikennelaitokset) or entities providing bus services to the public on the basis ofa concession granted by the munici- pal authorities. '

ICELAN D

The Reykjavik Municipal Bus Service.

LIECHTENSTEIN

Liechtensteinische Post-, Telefon— und Telegrafenbetriebe (PTT).

NORWAY

Norges Statsbaner (NSB) and land transport entities operating pursuant to Lov inneholdende saerskilte Bcstemmelser angaaende Anlaeg af Jernveie til almindelig Benyttelse (LOV 1848-08-12) or Lov inneholdende Bcstemmel- ser angaaende J ernveie til almindelig Afbenyttelse (LOV 1854-09-07) or Lov om Tillaeg til Jernveisloven af 12te August 1848 (LOV 1898-04-23) or Lov om samferdsel (LOV 1976-06-04 63) or Lov om anlzeg av taugbaner og lipest- rcnger (LOV 1912-06-14 1).

SWEDEN

Public entities operating urban railway or tramway services according to Lag (1978:438) om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik and Lag (1990:1157) om järnvägssäkerhet.

Public or private entities operating a trolley bus or bus service in accor— dance with Lag (1978:438) om huvudmannaskap för viss kollektiv persontra- fik and Lag (1988:263) om yrkestrafik.

SWITZERLAND

Schweizerische Post-, Telefon- und Telegrafenbetriebe (PTT).

Territorial administrative bodies and enterprises providing tramways ser- vices pursuant to Article 2, paragraph 1 of the Eisenbahngcsetz vom 20. De- 651 zember 1957.

Territorial administrative bodies and enterprises for the public transport providing services pursuant to Article 4, paragraph ], of the Bundesgesetz vom 29. März 1950 iiber die Tro]lcybusunternehmungen.

Territorial administrative bodies and enterprises undertaking scheduled commercial passenger transport pursuant to Article 1, paragraph l lit. a, and Article3 paragraph 1, of the Postverkehrsgesetz vom 2. Oktober 1924.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex XVI

APPENDIX 11 Prop. 1991/92:170

B'l ' 15 CONTRACTING ENTITIES IN THE FIELD OF Alnige'; xvr AIRPORT FACILITIES AUSTRIA

Entitics as defined in Articles 63 to 80 of the Luftfahrtgesetz 1957 (BGBI. 253/57).

FINLAND

Airports managed by "Ilmailulaitos" pursuant to Ilmailulaki (595/64).

ICELAND

Directorate of Civil Aviation.

LI ECHTENSTEIN

NORWAY

Entitics providing airport facilities pursuant to Lov om luftfart (LOV 1960- 12-16 1).

SWEDEN

Publicly owned and operated airports in accordance with Lag (1957z297) om luftfart.

Privately owned and operated airports with an exploitation permit under the act, where this permit corresponds to the criteria of Article 2.3 of the Directive.

SWITZERLAN D

Aéroport de Bale-Mulhouse set up pursuant to the Convention Franco- Suisse du 4juillet 1949 relative a la construction et är l'exploitation de l'aéro- port de Bale-Mulhouse, a Blotzheim.

Airports operated by virtue of a licence pursuant to Article 37 of the Bun- desgcsetz vom 21. Dezember 1948 fiber die Luftfahrt.

APPENDIX 12 Prop. 1991/92:170

CONTRACTING ENTITIES IN THE FIELD OF 2131 ?Vi MARITIME OR INLAND PORT OR OTHER TERMINAL FACILITIES

AUSTRIA

Inland ports owned totally or partially by Länder and/or Gemeinden.

FINLAND

Ports owned or managed by municipal authorities pursuant to Laki kunnalli- sista satamajärjestyksistä ja liikennemaksuista (955/76). Saimaa Canal (Saimaan kanavan hoitokunta).

ICELAND

The State Lighthouse and Port Authority pursuant to hafnalög nr. 69 ari 1984. Port of Reykjavik.

LI ECHTENSTEIN

N ORWAY

Norges Statsbaner (NSB) (Railway terminals). Entitics operating pursuant to Havneloven (LOV 1984-06-08 51).

SWEDEN

Publicly owned and/or operated ports and terminal facilities according to Lag (1988:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn, Förordning (1983:744) om trafiken på Göta kanal, Kungörelse (1970:664) om trafik på Södertälje kanal, Kungörelse (1979:665) om trafik på Trollhätte kanal.

SWITZERLAND

Rheinhäfen beider Basel: for the Kanton Basel-Stadt set up pursuant to the Gesetz vom 13. November 1919 betreffend Verwaltung der baselstädtischen Rheinhafenanlagen, for the Kanton Basel-Land set up pursuant to the Ge- setz vom 26. Oktober 1936 fiber die Errichtung von Hafen-, Geleise- und Strassenanlagen auf dem **Sternenfeld”, Birsfclden, und in der "Au”, Mut- tenz.

APPENDIX 13 Prop. 1991/92:170

Bilaga 15 OPERATION OF TELECOMMUNICATIONS Annex XVI NETWORKS OR PROVISION OF TELECOMMUNICATIONS SERVICES

AUSTRIA

Österreichische Post- und Telegraphenverwaltung (PTV).

FINLAND

Entitics operating on the basis of an exclusive right pursuant to Article 4 of Telctoimintalaki (183/87) of 16July 1990.

ICELAND

The Post and Telecommunication Administration pursuant to lög um fjars- kipti nr. 73 ari 1984 and lög um Stjörn og starfsemi pöst- og simamala nr. 36 ari 1977.

LI ECHTENSTEIN

Liechtensteinische Post-, Telefon- und Telegrafenbetriebe (P'IT).

NORWAY

Entitics operating pursuant to Telegratioven (LOV 1899-04-29).

SWEDEN

Private entities operating subject to permits corresponding to the criteria of Article 2.3 of the Directive.

SWITZERLAND

Schweizerische Post-, Telefon- und Telegrafenbetriebe (PTT).

ANN EX XVII Prop. 1991/92:170

Bilaga 15 INTELLECTUAL PROPERTY Annex XVII List provided for in Article 65 INTRODUCTION

When the acts referred to in this Annex contain notions or refer to procedu- res which are specific to the Community legal order, such as

preambles; the addressees of the Community acts; references to territories or languages of the EC;

references to rights and obligations of EC Member States, their public entities, undertakings or individuals in relation to each other; and references to information and notification procedures;

Protocol ] on horizontal adaptations shall apply, unless otherwise provided for in this Annex.

ACTS REFERRED TO:

1. 387 L 0054: Council Directive 87/54/EEC of 16 December 1986 on the legal protection of topographies of semiconductor products (OJ No L 24, 27.1.1987, p.36)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptations:

(a) in Article 1(1)(c), the reference to Article 223 (1)(b) of the EEC Treaty shall be replaced by reference to Article 123 of the EEA Ag- reement. (b) Article 3(6) to 3(8) shall not apply. (c) Article 5(5) shall be replaced by the following:

"The exclusive rights to authorize or prohibit the acts specified in paragraph 1(b) shall not apply to any such act committed after the topography or the semiconductor product has been put on the market in a Contracting Party by the person entitled to authorize its marketing or with his consent”.

2. 390 D 0510: First Council Decision 90/510/EEC of 9 October 1990 on the extension of the legal protection of topographies of semiconductor products to persons from certain countries and territories (OJ No L 285, 17.10.1990, p-29)

The provisions of the Decision shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptations:

(a) In the Annex, the references to Austria and Sweden shall be dele- ted. (b) In addition, the following shall apply: Where a country or territory listed in the Annex does not give the same protection as provided for in that Decision to persons from 656

a Contracting Party, the Contracting Parties will use their best en- Prop. 1991/921170 deav0urs to ensure that such protection is given by the said Bilaga 15 country or territory to the said Contracting Party at the latest one Annex XVII year after the date of entry into force of this Agreement.

3. (a) 390 D 0511: Second Council Decision 90/511/EEC of 9 October 1990 on the extension of the legal protection of topographies of semicon- ductor products to persons from certain countries and territories (OJ No L 285, 17.10.1990, p.31)

(b) 390 D 0541: Commission Decision 90/541/EEC of 26 October 1990 in accordance with Council Decision 90/511/EEC determining the countries to the companies or other legal persons of which legal pro- tection of topographies of semiconductors is extended (OJ No L 307, 7.11.1990, p.21)

In addition to these two Decisions, the following shall apply: The EFTA States undertake to adopt for the purposes of this Agreement Council Decision 90/511/EEC and the decisions taken by the Commission in accordance with the said Council Decision, if their application is extended beyond 31 December 1992. En- suing EC amendments or replacements shall be adopted by the EFTA States before the entry into force of the Agreement.

4. 389 L 0104: First Council Directive 89/104/EEC of 21 December 1988 to approximate the laws of the Member States relating to trade marks (OJ No L 40,11.2.1989, p.1)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptations:

(a) In Article 3(2), the term "trade mark law” shall be understood to be the trade mark law applicable in a Contracting Party. (b) In Articles 4(2)(a)(i), (2)(b) and (3), 9 and 14, the provisions concer- ning the Community Trade Mark shall not apply to EFTA States un- less the Community Trade Mark extends to them. (c) Article 7(1) shall be replaced by the following:

"The trade mark shall not entitle the proprietor to prohibit its use in relation to goods which have been put on the market in a Cont- racting Party under that trade mark by the proprietor or with his consent”.

5. 391 L 0250: Council Directive 91/250/EEC of 14 May 1991 on the legal protection of computer programs (OJ No L 122, 17.5.1991, p. 42)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptation:

Article 4(c) shall be replaced by the following:

"any form of distribution to the public, including the rental, of the original computer program or of copies thereof. The first sale in a Contracting Party of a copy of a programme by the righthol- der or with his consent shall exhaust the distribution right within the territories of the Contracting Parties of that COPY, with the ex- 657

42 Riksdagen 1991/92. I sam/. Nr [70. Bil. I5

ception of the right to control further rental of the program or a Prop. 1991/922170 copy thereof". Bilaga 15 Annex XVII

ANNEX XVIII Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 HEALTH AND SAFETY AT WORK, LABOUR Annex xvnr LAW, AND EQUAL TREATMENT FOR MEN AND WOMEN

List provided for in Articles 67 to 70 INTRODUCTION

When the acts referred to in this Annex contain notions or refer to procedu- res which are specific to the Community legal order, such as

preambles;

the addressees of the Community acts; references to territories or languages of the EC; — references to rights and obligations of EC Member States, their public entities, undertakings or individuals in relation to each other; and — references to information and notification procedures;

Protocol 1 on horizontal adaptations shall apply, unless otherwise provided for in this Annex.

ACTS REF ERRED TO Health and safety at work

1. 377 L 0576: Council Directive 77/576/EEC of 25 July 1977 on the approxi- mation of the laws, regulations and administrative provisions of the Member States relating to the provision of safety signs at places of work (OJ No L 229, 7.9.1977, p.19), as amended by: — 379 L 0640: Council Directive 79/640/EEC of 21 June 1979 (OJ No L 183,

19.7.1979, p.11)

1 79 II: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties - Accession of the I—Iellenic Republic (OJ No L 291, 19.11.1979, p. 108) -— 1 85 I: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties — Accession of the Kingdom of Spain and the Portuguese Re- public (OJ No L 302, 15.11.1985, p.208,209) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation:

Annex II shall be supplemented by the following new entries:

Liite II II. viauki Vedlegg II Bilaga II Erityinen turvamerkintä Sérstök öryggisskilti Spesiell sikkerhetsskilt- ning Särskilda säkerhetsskyltar

1. Kieltomerkit Bannskilti Forbudsskilt — Förbudsskyltar

a) Tupakointi kielletty Reykingar bannaöar

Royking forbudt 659

Rökning förbjuden Prop. 1991/92:170 Bilaga 15

b) Tupakointi ja avotulcn teko kielletty XV Annex III

Reykingar og opinn eldur bannaöur Ild, åpen varme og royking forbudt Förbud mot rökning och öppen eld

c) Jalankulku kielletty UnIferÖ gangandi vegfarenda bönnuö Forbudt for gående Förbjuden ingång

d) Vedellä sammuttaminen kielletty Bannaö aÖ slökkva nIeÖ vatni Vann cr forbudt som slokkningsmiddel Förbud mot släckning med vatten

e) Juomakelvotonta vettä Ekki drykkjarhcht Ikke drikkevann Ej dricksvatten

2. Varoitusmerkit Vivörunarskilti — Fareskilt — Varningsskyltar

a) Syttyvää ainetta Eldfim efni Forsiktig, brannfare Brandfarliga ämnen

b) Räjähtävää ainetta Sprengifim efni Forsiktig, eksplosjonsfare Explosiva ämnen

c) Myrkyllistä ainetta Eiturefni Forsiktig, fare for forgiftning Giftiga ämnen

d) Syövyttävää ainetta IEtandi efni Forsiktig, fare for korrosjon eller etsing Frätande ämnen

e) Radioaktiivista ainetta Jönandi geislun Forsiktig, ioniserende stråling Radioaktiva ämnen

f) Riippuva taakka Krani aÖ vinnu Forsiktig, kran i arbeid Hängande last 660

g) Liikkuvia ajoncuvoja Prop. 1991/92:170

Flutningatzeki Bilaga 15 Forsiktig, truckkjoring Annex XVIII

Arbetsfordon i rörelse

h) Vaarallinen jännite Ilzcttuleg rafspenna Forsiktig, farlig spenning Farlig spänning

i) Yleinen varoitusmerkki I-Izetta Alminnelig advarsel, försiktig, fare Varning

j) Lasersäteilyä Leysigeislar Forsiktig, lasersträling Laserstrålning

3. Käskymerkit Boskilti — Påbudsskilt — Påbudsskyltar

a) Silmiensuojaimien käyttöpakko Notiö augnhlifar Påbudt med eyevern Skyddsglasögon

b) Suojakypärän käyttöpakko Notiö öryggishjälma Påbudt med vernchjelm Skyddshjälm

c) Kuulonsuojainten käyttöpakko Notiö hcyrnarhlifar Påbudt med litbrselvcrn Hörselskydd

d) Hengityksensuojainten käyttöpakko Notiö öndunargrimur Påbudt med åndedrettsvern Andningsskydd

e) Suojajalkineiden käyttöpakko Notiö öryggisskö Påbudt med vernesko Skyddsskor

f) Suojakäsinciden käyttöpakko Notiö hlifarhanska Påbudt mcd vernehansker Skyddshandskar

4. Hätätilanteisiin tarkoitetut merkit —- Neyarskilti Redningsskilt — Rädd-

ningsskyltar 661

a) Ensiapu Skyndihjalp Forstchjclp Första hjälpen

c) tai eöa eller eller

d) Poistumistie LeiÖ aö neyöarutgangi Retningsangivelse til nodutgang Nödutgång i denna riktning

e) Poistumistie (asetetaan uloskäynnin yläpuolelle) Neyöartitgangur (sctjist yfir neyarutganginn) Nodutgang (plasseres over utgången) Nödutgång (placeras ovanför utgången)

2. 378 L 0610: Council Directive 78/610/EEC of 29 June 1978 on the approx- imation of the laws, regulations and administrative provisions of the Mem- ber States on the protection of health of workers exposed to vinyl chloride monomer (OJ No L 197, 22.7.1978, p.12)

3. 380 L 1107: Council Directive 80/1107/EEC of 27 November 1980 on the protection of workers from the risks related to exposure to chemical, physi- cal and biological agents at work (OJ No L 327, 3.12.1980, p.8), as amended by: 1 85 I: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties Accession of the Kingdom of Spain and the Portuguese Re- public (OJ NoL302, 15.11.1985,p.209) — 388 L 0642: Council Directive (88/642/EEC) of 16 December 1988 (OJ No L 356, 24.12.1988, p.74)

4. 382 L 0605: Council Directive 82/605/EEC of 28 July 1982 on the. protec- tion of workers from the risks related to exposure to metallic lead and its ionic compounds at work (first individual Directive within the meaning of Article 8 of Directive 80/1107/EEC) (OJ No L 247, 23.8.1982, p.12)

5. 383 L 0477: Council Directive 83/477/EEC of 19 September 1983 on the protection of workers from the risks related to exposure to asbestos at work (second individual Directive within the meaning of Article 8 of Directive 80/1107/EEC) (OJ No L 263, 24.9.1983, p.25), as amended by: — 391 L0382: Council Directive 91/382/EEC of 25 June 1991 (OJ No L 206, 29.7.1991, p. 16)

6. 386 L 0188: Council Directive 86/188/EEC of 12 May 1986 on the protec- tion of workers from the risks related to exposure to noise at work (OJ No L 137, 24.5.1986, p 28).

7. 388 L 0364: Council Directive 88/364/EEC of 9 June 1988 on the protec—

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex XVIII

tion of workers by the banning of certain specified agents and/or certain work activities (Fourth individual Directive within the meaning of Article 8 of Directive 80/1107/EEC) (OJ No L .179, 9.7.1988, p.44)

8. 389 L 0391: Council Directive 89/391/EEC of 12 June 1989 on the intro- duction of measures to encourage improvements in the safety and health of workers at work (OJ No L 183, 29.6.1989, p.1l), as corrected by OJ No L 275, 5.10.1990, p.42

9. 389 L 0654: Council Directive 89/654/EEC of 30 November 1989 concer- ning the minimum safety and health requirements for the workplace (first individual directive within the meaning of Article 16(1) of Directive 89/391/EEC) (OJ No L 393, 30.12.1989, p.1)

10. 389 L 0655: Council Directive 89/655/EEC of 30 November 1989 concer- ning the minimum safety and health requirements for the Ilse of work equip- ment by workers at work (second individual Directive within the meaning of

Article 16(1) of Directive 89/391/EEC) (OJ No L 393, 30.12.1989, p. 13)

11. 389 L 0656: Council Directive 89/656/EEC of 30 November 1989 on the minimum health and safety requirements for the use by workers of personal protective equipment at workplace (third individual directive within the meaning of Article 16(1) of Directive 89/391/EEC) (OJ No L 393, 30.12.1989, p.18)

12. 390 L 0269: Council Directive 90/269/EEC of 29 May 1990 on the mini- mum health and safety requirements for the manual handling of loads where there is a risk particularly of back injury to workers (fourth individual Direc- tive within thc meaning of Article 16(1) of Directive 89/391/EEC) (OJ No L 156, 21.6.1990, p.9)

13. 390 L 0270: Council Directive 90/270/EEC of 29 May 1990 on the mini- mum safety and health requirements for work with display screen equipment (fifth individual Directive within the meaning of Article 16(1) of Directive 87/39l/EEC) (OJ No L .156, 21.6.1990, p.14)

14. 390 L 0394: Council Directive 90/394/EEC of28 June 19900n the protec- tion of workers from the risks related to exposure to carcinogens at work (Sixth individual Directive within the meaning of Article 16(1) of Directive 89/391/EEC) (OJ No L 196, 26.7.1990, p.1)

15. 390 L 679: Council Directive 90/679/EEC of 26 November 1990 on the protection of workers from risks related to exposure to biological agents at work (seventh individual Directive within the meaning of Article 16(1) of Directive 89/391/EEC) (OJ No L 374, 31.12.1990, p.1)

16. 391 L 0383: Council Directive 91/383/EEC of 25 June 1991 supplemen- ting thc measures to encourage improvements in the safety and health at work of workers with a fixed-duration employment relationship or a tempo- rary employment relationship (OJ No L 206, 29.7.91, p. 19)

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex XVIII

Equal treatment for men and women

17. 375 L 0117: Council Directive 75/117/EEC of 10 February 1975 on the approximation of the laws of the Member States relating to the application of the principle of equal pay for men and women (OJ No L 45, 19.2.1975, p.19)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation:

In Article 1, "Article 119 of the Treaty” shall be read as "Article 69 of the EEA Agreement”.

18. 376 L 0207: Council Directive 76/207/EEC of 9 February 1976 on the implementation of the principle of equal treatment for men and women as regards access to employment, vocational training and promotion, and wor- king conditions (OJ No L 39, 14.2.1976, p.40).

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation:

Switzerland and Liechtenstein shall put into effect the measures necessary for them to comply with the provisions of this Directive as from 1 January 1995.

19. 379 L 0007: Council Directive 79/7/EEC of 19 December 1978 on the progressive implementation of the principle of equal treatment for men and women in matters of social security (OJ No L 6, 10.1,1979, p.24)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation:

Austria shall put into effect the measures necessary for it to comply with the provisions of this Directive as from 1 January 1994.

20. 386 L 0378: Council Directive 86/378/EEC of 24 July 1986 on the imple- mentation of the principle of equal treatment for men and women in occupa— tional social security schemes (OJ No L 225, 12.8.1986, p.40)

21. 386 L 0613: Council Directive 86/613/EEC of 11 December 1986 on the application of the principle of equal treatment between men and women en- gaged in an activity, including agriculture in a self-employed capacity, and on the protection of self-employed women during pregnancy and mother- hood (OJ No L 359, 19.12.1986, p.56) .

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation:

Austria shall put into effect the measures necessary for it to comply with the provisions of this Directive as from 1 January 1994.

Labour law

22. 375 L 0129: Council Directive 75/129/EEC of 17 February 1975 on the approximation of the laws of the Member States relating to collective redun- dancies (OJ No L 48, 22.2.1975, p.29).

23. 377 L 0187: Council Directive 77/187/EEC of 14 February 1977 on the approximation of the laws of the Member States relating to the safeguarding

Prop. 1991/921170 Bilaga 15 Annex XVIII

of employees' rights in the event of transfers of undertakings, businesses or Prop. 1991/92:170 parts of businesses (OJ No L 61, 5.3.1977, p.26). Bilaga 15

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- Annex XVIII reement, be read with the following adaptation:

In Article l. (2), "the territorial scope of the Treaty” shall be read "the territorial scope of the EEA Agreement”.

24. 380 L 0987: Council Directive 80/987/EEC of 20 October 1980 on the approximation of the laws of the Member States relating to the protection of employees in the event of the insolvcncy of their employer (OJ No L 283, 28.10.1980, p. 23), as amended by: 387 L 0164: Council Directive 87/164/EEC of 2 March 1987 (OJ No L 66, 11.3.1987, p.11) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptations:

(a) The following shall be added to section I of the Annex:

" F. AUSTRIA

1. Members of the authority of a body corporate, which is respon- sible for the statutory representation of that body.

2. Associates entitled to exercise dominant influence in the associa- - tion, even if this influence is based on fiduciary disposition. G. LIECHTENSTEIN

Partners or shareholders entitled to exercise dominant influence in

a partnership or a company. H. ICELAND

1. Those members of the Board of Directors of a bankrupt company after the company's financial situation became considerably ad- verse.

2. Those having held 5 % or thereover of the capital of a bankrupt limited company.

3. The general manager of a liquidated company or those others who, on account of their work with the company, had had a sur- vey of the company's finances in such manner that it could not be concealed from them that a company*s liquidation had been impending at the time the wages were being earned.

4. The spouse ofa person in a situation specified in clauses 1 to 3 as well as his/her direct relative and direct relative's spouse. I. SWEDEN

An employee, or the survivors of an employee, who on his own or together with his close relatives was the owner of an essential part of the employer's undertaking or business and had a considerable influence on its activities. This shall apply also when the employer is a legal person without an undertaking or business."

(b) The following shall be added to section II of the Annex:

"E. LIECHTENSTEIN Insurcd persons receiving benefits from the old age insurance. F. SWITZERLAND

Insurcd persons receiving benefits from the old age insurance." 665

ANNEX XIX

CONSUMER PROTECTION

List provided for in Article 72 INTRODUCTION

When the acts referred to in this Annex contain notions or refer to procedu- res which are specific to the Community legal order, such as

preambles; the addressees of the Community acts; references to territories or languages of the EC;

references to rights and obligations of EC Member States, their public entities, undertakings or individuals in relation to each other; and references to information and notification procedures;

Protocol 1 on horizontal adaptations shall apply, unless otherwise provided for in this Annex.

SECTORAL ADAPTATIONS,

For the purposes of this Annex and notwithstanding the provisions of Proto- col 1, the term "Member State(s)” contained in the acts referred to shall be understood to include, in addition to its meaning in the relevant EC acts, Austria, Finland, Iceland, Liechtenstein, Norway, Sweden and Switzerland.

ACTS REF ERRED TO

1. 379 L 0581: Council Directive 79/581/EEC of 19 June 1979 on consumer protection in the indieation of the prices of foodstuffs (OJ No L 158, 26.6.1979, p.19), as amended by:

388 L 0315: Council Directive 88/315/EEC of 7 June 1988 (OJ No L 142, 9.6.1988, p.23)

2. 384 L 0450: Council Directive 84/450/EEC of 10 September 1984 relating to the approximation of the laws, regulations and administrative provisions of the Member States concerning misleading advertising (OJ No L 250,

19.9.1984, p.17)

3. 385 L 0577: Council Directive 85/577/EEC of 20 December 1985 to pro- tect the consumer in respect of contracts negotiated away from business pre- mises (OJ No L372, 31.12.1985, p.31)

4. 387 L 0102: Council Directive 87/102/EEC of 22 December 1986 for the approximation of the laws, regulations and administrative provisions of the Member States concerning consumer credit (OJ No L 42, 12.2.1987, p.48), as amended by:

390 L 0088: Council Directive 90/88/EEC of 22 February 1990 (OJ No L 61, 10.3.1990, p.14)

Prop. 1991/92:17(_) Bilaga 15 Annex XIX

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag— Prop. 1991/923 70 reement, be read with the following adaptation: Bilaga 15

In Articles la (3) (a) and (5) (a), the date 1 March 1990 is replaced by the Annex XIX date 1 March 1992.

5. 3871. 0357: Council Directive 87/357/EEC of 25 June 1987 on the approx— imation of the laws of the Member States concerning products which, appea— ring to be other than they are, endangcr the health or safety of consumers (OJ No L 192, 11.7.1987, p.49)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Agree- ment, be read with the following adaptation:

ln Article 4(2), the reference to Decision 84/133/EEC shall be read as a refe- rence to Decision 89/45/EEC.

6. 388 L 0314: Council Directive 88/314/EEC of 7 June 1988 on consumer protection in the indieation of the prices of non-food products (OJ No L 142, 9.6.1988, p.19)

7. 390 L 0314: Council Directive 90/314/EEC of 13 June 1990 on package travel, package holidays and package tours (OJ No L 158, 23.6.1990, p.59)

ACTS OF WHICH THE CONTRACTING PARTIES SIIALL TAKE NOTE

The Contracting Parties take note of the content of the following acts:

8. 388 X 0590: Commission Recommendation 88/590/EEC of 17 November 1988 concerning payment systems and in particular the relationship between cardholder and card issucr (OJ No L 317, 24.11.1988, p.55)

9. 388 Y 0611(01): Council Resolution 88/C 153/01 of 7 June 1988 on consu- mer protection in the indieation of the prices of foodstuffs and non-food pro- ducts (OJ No C 153, 11.6.1988, p.1)

AN NEX XX Prop. 1991/92:170

Bilaga 15 ENVIRONMENT Annex XX List provided for in Article 74 INTRODUCTION

When the acts referred to in this Annex contain notions or refer to procedu- res which are specific to the Community legal order, such as

preambles; the addressees of the Community acts; -— references to territories or languages of the EC;

»— referenees to rights and obligations of EC Member States, their public entities, undertakings or individuals in relation to each other; and —— references to information and notification procedures;

Protocol 1 on horizontal adaptations shall apply, unless otherwise provided for in this Annex.

SECTORAL ADAPTATION

For the purposes of this Annex and notwithstanding the provisions of Proto- col 1, the term "Member State(s)” contained in the acts referred to shall be understood to include, in addition to its meaning in the relevant EC acts, Austria, Finland, Iceland, Liechtenstein, Norway, Sweden and Switzerland.

ACTS REF ERRED TO

]. GENERAL

1. 385 L 0337: Council Directive 85/337/EEC of 27 June 1985 on the assess- ment of the effects of certain public and private projects on the environment (OJ No L 175, 5.7.1985, p.40)

2. 390 L 0313: Council Directive 90/313/EEC of 7 June 1990 on freedom of access to information (OJ No L 158, 23.6.1990, p.56)

ll. WATER

3. 375 L 0440: Council Directive 75/440/EEC of 16 June 1975 concerning the quality required of surface water intended for the abstraction of drinking water in the Member States (OJ No L 194, 25.7.1975, p.26), as amended by:

379 L 0869: Council Directive 79/869/EEC of 9 October 1979 (OJ No L 271, 29.10.1979, p.44)

4. 376 L 0464: Council Directive 76/464/EEC of 4 May 1976 on pollution caused by certain dangerous substances discharged into the aquatic environ- ment of the Community (OJ L 129, 18.5.1976, p.23)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the Agreement, bc read with the following adaptation:

Iceland shall put into effect thc measures necessary for it to comply with the provisions of this Directive as from 1. January 1995.

5. 379 L 0869: Council Directive 79/869/EEC of 9 October 1979 concerning Prop. 1991/92:170 the methods of measurement and frequencies of sampling and analysis of Bilaga 15 surface water intended for the abstraction of drinking water in the Member Annex XX States (OJ L 271, 29.10.1979, p.44), as amended by:

381 L 0855: Council Directive 81/855/EEC of 19 October 1981 (OJ No L 319, 7.11.1981, p.16) — 1 85 I: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties Accession to the European Communities of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic (OJ No L302, 15.11.1985, p.219)

6. 380 L 0068: Council Directive 80/68/EEC of 17 December 1979 on the protection of groundwater against pollution caused by certain dangerous substances (OJ No L 20, 26.1.1980, p.43)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptation:

The provisions of Article 14 shall not apply.

7. 380 L 0778: Council Directive 80/778/EEC of 15 July 1980 relating to the quality of water intended for human consumption (OJ No L 229, 30.8.1980, p.11), as amended by:

381 L 0858: Council Directive 81/858/EEC of 19 October 1981 (OJ No L 319, 7.11.1981, p.19) 1 85 I: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties Accession to the European Communities of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic (OJ No L302, 15.11.1985, p.219, 397) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptation: The provisions of Article 20 shall not apply.

8. 382 L 0176: Council Directive 82/176/EEC of 22 March 1982 on limit va- lues and quality objectives for mercury dischargcs by the chlor-alkali electro- lysis industry (OJ No L 81, 27.3.1982, p.29)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation:

Iceland shall put into effect the measures necessary for it to comply with the provisions of this Directive as from 1 January 1995.

9. 383 L 0513: Council Directive 83/513/EEC of 26 September 1983 on limit values and quality objectives for cadmium discharges (OJ No L 291, 24.10.1983, p.1)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the Agreement, he read with the following adaptation:

Iceland shall put into effect the measures necessary for it to comply with the provisions of this Directive as from 1 January 1995.

10. 384 L 0156: Council Directive 84/156/EEC of 8 March 1984 on limit va- lues and quality objectives for mercury discharges by sectors other than the

ehlor-alkali electrolysis industry (OJ No L 74, 17.3.1984, p.49) 669

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the Agreement, Prop. 1991/92:170 be read with the following adaptation: Bilaga 15

Iceland shall put into effect the measures necessary for it to comply with Annex XX the provisions of this Directive as from 1 January 1995.

11. 384 L 0491: Council Directive 84/491/EEC of 9 October 1984 on limit values and quality objectives for discharges of hexachlorocyclohexane (OJ No L 274,17.10.1984, p.11)

Thc provisions of the Directive shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptation:

Iceland shall put into effect the measures necessary for it to comply with the provisions of this Directive as from 1 January 1995.

12. 386 L 0280: Council Directive 86/280/EEC of 12 June 1986 on limit va— lues and quality objectives for dischargcs of certain dangerous substances included in List I of the Annex to Directive 76/464/EEC (OJ No L 181, 4.7.1986, p.16), as amended by:

388 L 0347: Council Directive 88/347/EEC of 16 June 1988 amen- ding Annex II to Directive 86/280/EEC (OJ No L 158, 25.6.1988, p.35) — 390 L 0415: Council Directive 90/4l5/EEC of 27 July 1990 amending Annex 11 to Directive 86/280/EEC (OJ No L 219, 14.8.1990, p.49) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptation: Iceland shall put into effect the measures necessary for it to comply with the provisions of this Directive as from 1 January 1995.

13. 391 L 0271: Council Directive 91/27l/EEC of 21 May 1991 concerning urban Waste water treatment (OJ No L 135, 30.5.1991, p.40)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptation:

Iceland shall put into effect the measures necessary for it to comply with the provisions of this Directive as from 1 January 1995.

III. AIR

14. 380 L 0779: Council Directive 80/779/EEC of 15 July 1980 on air quality limit values and guide values for sulphur dioxide and suspended particulatcs (OJ NoL229, 30.8.1980, p.30), as amended by:

381 L 0857: Council Directive 81/857/EEC of 19 October 1981 (OJ No L 319, 7.11.1981, p.18) — 1 85 I: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties — Accession to the European Communities of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic (OJ No L302, 15.11.1985, p.219) — 389 L 0427: Council Directive 89/427/EEC of 21 June 1989 (OJ No L 201, 14.7.1989, p.53) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptation: 670

Iceland shall put into effect the measures necessary for it to comply with Prop. 1991/92:170 the provisions of this Directive as from 1 January 1995. Bilaga 15 15. 3821. 0884: Council Directive 82/884/EEC of3 Deeember1982 on a limit Annex XX value for lead in the air (OJ NoL378, 31.12.1982, p.15)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptation:

Iceland shall put into effect the measures necessary for it to comply with the provisions of this Directive as from 1 January 1995.

16. 384 L 0360: Council Directive 84/360/EEC of 28 June 1984 on the com- bating of air pollution from industrial plants (OJ No L 188, 16.7.1984, p.20) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptation: Iceland shall put into effect the measures necessary for it to comply with the provisions of this Directive as from 1 January 1995.

17. 385 L 0203: Council Directive 85/203/EEC of7 March 1985 on air quality standards for nitrogen dioxide (OJ No L87, 27.3.1985, p.1), as amended by:

385 L 0580: Council Directive 85/580/EEC of 20 December 1985 (OJ No I. 372, 31.12.1985, p.36) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptation: Iceland shall put into effect the measures necessary for it to comply with the provisions of this Directive as from 1 January 1995.

18. 387 L 0217: Council Directive 87/217/EEC of 19 March 1987 on the pre- vention and reduction of environmental pollution by asbestos (OJ NoL85, 28.3.1987, p.40)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the Agreement, bc read with the following adaptations:

(a) In Article 9 "the Treaty” shall read "the EEA Agreement”. (b) Iceland shall put into effect the measures necessary for it to comply with the provisions of this Directive as from 1 January 1995.

19. 388 L 0609: Council Directive 88/609/EEC of 24 November 1988 on the limitation of emissions of certain pollutants into the air from large combus- tion plants (OJ NoL336, 7.12.1988, p.1)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptations:

(a) Article 3 (5) shall be replaced by the following: (a) Ifa substantial and unexpected change in energy demand or in the availability of certain fuels or certain generating installations creates serious technical difficulties for the implementation by a Contrac- ting Party of the emission ceilings, such a Contracting Party may re- quest a rnodification of the emission ceilings and/or dates set out in Annexes I and II. The procedure set out in (b) shall apply. (b) The Contracting Party shall immediately inform the other Contrac- ting Parties through the EEA Joint Committee of such action and 671

give reasons for its decision. If a Contracting Party so requires, con- sultations on the appropriateness of the measures taken shall take place in the EEA Joint Committee. Part VII of the Agreement shall apply."

(b) The following shall be added to the table for ceilings and reduction targets in Annex I:

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9

Austria: 90 54 36 27 —40 —60 —70 —40 —60 —70 Finland: 171 102 68 51 —40 —60 —70 —40 —60 —70 Sweden: 112 67 45 34 —40 —60 —70 —40 —60 —70 Switzerland: 28 14 14 14 —50 —50 —50 -—50 —50 —50

(c) The following is added to the table for ceilings and reduction targets

in Annex II: 0 1 2 3 4 5 6 Austria: 19 15 11 —20 —40 —20 —40 Finland: 81 65 48 —20 —40 —20 —-40 Sweden: 31 25 19 —20 —40 —20 —40 Switzerland: 9 8 5 10 —40 —10 —40

(d) At the time of entry into force of the Agreement, Iceland, Liechten- stein and Norway do not have any large combustion plants as defi- ned in Article I. These States will comply with the Directive if and when they acquire such plants.

20. 389 L 0369: Council Directive 89/369/EEC of8 June 1989 on the preven- tion of air pollution from new municipal waste incineration plants (OJ No L 163, 14.6.1989, p.32)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptation:

Iceland shall put into effect the measures necessary for it to comply with the provisions of this Directive as from 1 January 1995.

21. 389 L 0429: Council Directive 89/429/EEC of 21 June 1989 on the reduc- tion of air pollution from existing municipal waste—incincration plants (OJ No L203, 15.7.1989, p.50)

IV. CHEMICALS, INDUSTRIAL RISK AND BIOTECHNOLOGY

22. 376 L 0403: COuncil Directive 76/403/EEC of 6 April 1976 on the dispo- sal of polychlorinated biphcnyls and polychlorinated terphenyls (OJ No L 108, 26.4.1976, p.41)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptation:

The EFTA States shall put into effect the measures necessary for them to comply with the provisions of this Directive as from 1 January 1995, subject to a review before that date.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex XX

23. 382 L 0501: Council Directive 82/501/EEC of 24 June 1982 on the major— Prop. 1991/92:170 accident hazards of certain industrial activities (OJ No L 230, 5.8.1982, p.1), Bilaga 15 as amended by: Annex XX

_ 1 85 I: Act concerning the Conditions ofAccession and Adjustments to the Treaties Accession to the European Communities of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic (OJ No L302,15.11.1985, p.219) 387 L 0216: Council Directive 87/216/EEC of 19 March 1987 (OJ No L 085, 28.3.1987, p.36) 388 L 0610: Council Directive 88/610/EEC of 24 November 1988 (OJ No L 336, 7.12.1988, p.14)

24. 390 L 0219: Council Directive 90/219/EEC of 23 April 1990 on the con- tained use of genetically modified micro-organisms (OJ No L 117, 8.5.1990, p-l)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptation:

Austria, Finland, Iceland, Liechtenstein, Norway and Sweden shall put into effect the measures necessary for them to comply with the provisions of this Directive as from 1 January 1995.

25. 390 L 0220: Council Directive 90/220/EEC of 23 April 1990 on the deli— berate release into the environment of genetically modified organisms (OJ No L 117, 8.5.1990, p.15)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptations:

(a) Austria, Finland, Iceland, Liechtenstein, Norway and Sweden shall put into effect the measures necessary for them to comply with the provisions of this Directive as from 1 January 1995. (b) Article 16 shall be replaced by the following: "1. Where a Contracting Party has justifiable reasons to consider that a product which has been properly notificd and has received written consent under this Directive constitutes a risk to human health or the environment, it may restrict or prohibit the use and/or sale of that product on its territory. It shall immediately inform the other Contracting Parties through the EEA Joint Committee of such ac- tion and give reasons for its decision.

2. If & Contracting Party so requires, consultations on the appropriate- ness of the measures taken shall take place in the EEA Joint Com- mittee. Part VII of the Agreement shall apply." (c) The Contracting Parties agree that the Directive only covers aspects relating to the potential risks to humans, plants, animals and the en- vironment.

The EFTA States therefore reserve the right to apply their natio- nal legISIation in this area in relation to other concerns than health and environment, in so far as it is compatible with this Agreement.

V. WASTF. Prop. 1991/922170

26. 375 |. 0439: Council Directive 75/439/EEC of 16 June 1975 on the dispo- 311391 15 , sal of waste oils (OJ No L 194, 25.7.1975, p.23), as amended by: Annex XÄ

387140101: Council Directive 87/101/EEC of 22 December 1986 (OJ No L 42, 12.2.1987, p.43)

27. 375 L 0442: Council Directive 75/442/EEC of 15 July 1975 on waste (OJ No L 194, 25.7.1975, p.39), as amended by:

— 391 L0156: Council Directive 91/156/EEC of 18 March 1991 (OJ No L 78, 26.3.1991, p.32) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the Agreement, be read with the following adaptation: Norway shall put into effect the measures necessary for it to comply with the provisions of this Directive as from I January 1995, subject to a review before that date.

28. 378 L 0176: Council Directive 78/176/EEC of 20 February 1978 on waste from the titanium dioxide industry (OJ No L 54, 25.2.1978, p.19), as amen- ded by:

382 L 0883: Council Directive 82/883/EEC of 3 December 1982 on procedures for the surveillance and monitoring of environments concerned by waste from the titanium dioxide industry (OJ No L 378, 31.12.1982, p.1) 383 L 0029: Council Directive 83/29/EEC of 24 January 1983 (OJ No L 32, 3.2.1983, p.28)

29. 378 L 0319: Council Directive 78/319/EEC of 20 March 1978 on toxic and dangerous waste (OJ No L 84, 31.3.1978, p.43), as amended by:

— 1 79 11: Act concerning the Conditions of Accession and Adjust- ments to the Treaties _ Accession to the European Communities of the IIellenic Republic (OJ NoL291,19.11.1979, p.111) 1 851: Act concerning thc Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties Accession to the European Communities of the Kingdom of Spain and the Portuguese Republic (OJ NoL302, 15.11.1985, p.2l9, 397)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the Ag- reement, be read with the following adaptation:

. The EFTA States shall put into effect thc measures necessary for them to comply with the provisions of this Directive as from 1 Ja- nuary 1995, subject to a review before that date.

30. 382 L 0883: Council Directive 82/883/EEC of 3 December 1982 on pro- cedures for the surveillance and monitoring of environments concerned by waste from the titanium dioxide industry (OJ No L 378, 31.12.1982, p.1), as amended by:

— 1 85 I: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties Accession to the European Communities of the 674

Kingdom of Spain and the Portuguese Republic (OJ No L 302, Prop. 1991/922170 15.11.1985, p.219) Bilaga 15

31. 384 L 0631: Council Directive 84/631/EEC of 6 December 1984 on the Annex XX supervision and control within the European Community ofthe transfrontier shipment of hazardous waste (OJ No L 326, 13.12.1984, p.31), as amended

by:

385 L 0469: Commission Directive 85/469/EEC of 22 July 1985 (OJ No L 272, 12.10.1985, p.1) 386 L 0121: Council Directive 86/121/EEC of 8 April 1986 (OJ No 1.100, 16.4.1986, p.20) -— 386 L 0279: Council Directive 86/279/EEC of 12 June 1986 (OJ No L 181, 4.7.1986, p.13) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the Ag- reement, be read with the following adaptations: (a) The following shall be added to box 36 of Annex I:

ISLENSKA: duft, duftkennt, fast, limkennt, seigfljötandi, tunnfljö- tandi, vökvi, loftkennt NORSK: pulverformet, stovformet, fast, pastaformet, viskost (tyktflytende), slamformet, flytcnde, gassformet SUOMEKSI: jauhemaincn, pölymäinen, kiinteä, tahnamainen, siirap- pimainen, lietemäinen, nestemäinen, kaasumainen SVENSKA: pulverformigt, stoft, fast, pastöst, visköst, slamformigt, flytande, gasformigt,

(b) The following new entries shall be added to the last sentence of pro- Vision 6 of Annex III: AU for Austria, SF for Finland, IS for Ice- land, LI for Liechtenstein, NO for Norway, SE for Sweden and CH for Switzerland. (c) The EFTA States shall put into effect the measures necessary for them to comply with the provisions of this Directive as from 1 Ja- nuary 1995, subject to a review before that date.

32. 386 L 0278: Council Directive 86/278/EEC of 12 June 1986 on the protec— tion of the environment, and in particular of the soil, when sewage sludge is used in agriculture (OJ No L 181, 4.7.1986, p.6)

ACTS OF WHICH THE CONTRACTING PARTIES SHALL TAKE NOTE

The Contracting Parties take note of the content of the following acts:

33. 375 X 0436: Council Recommendation 75/436/Euratom,ECSC,EEC of 3 March 1975 regarding cost allocation by public authorities on environmental matters (OJ L 194, 25.7.75, p.1)

34. 379 X 0003: Council Recommendation 79/3/EEC of 19 December 1978 to the Member States regarding methods of evaluating the cost of pollution control to industry (OJ No L 5, 9.1.1979, p.28) 35. 380 Y 0830(01): Council Resolution of 15 July 1980 on transboundary 675

air pollution by sulphur dioxide and suspended particulatcs (OJ No C 222, 30.8.1980, p.1)

36. 389 Y 1026(01): Council Resolution (89/C273/01) of 16 October 1989 on guidelines to reduce tecllnological and natural hazards (OJ No C 273, 26.10.1989, p.1)

37. 390 Y 0518(01): Council Resolution (90/C 122/02) of 7 "May 1990 on waste policy (OJ No C 122, 18.5.1990, p.2)

38. SEC (89) 934 l'mal: Communication from the Commission to the Council and to Parliament of 18 September 1989. A Community Strategy for waste management

Prop. 1991/921170 Bilaga 15 Annex XX

ANNEX XXI Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 STATISTICS Annex XXI

List provided for in Article 76 INTRODUCTION

When the acts referred to ill this Annex contain notiolls or refer to procedu- res which are specific to the Community legal order, stlcll as

preambles; thc addressees of the Community acts; references to territories or languages of the EC; — references to rights and obligations of EC Member States, tllcir public entities, undertakings or individuals in relation to eacll other; and references to information and notification procedures;

Protocol 1 on horizontal adaptations shall apply, unless otherwise provided for in this Almex.

SECTORAL ADAPTATIONS

1. For the purposes of this Annex and notwithstanding the provisions of Pro- tocol 1, the term "Member State(s)" contained in the acts referred to shall be understood to include, in addition to its meaning in the relevant EC acts, Austria, Finland, Iceland, Liechtenstein, Norway, Sweden and Switzerland.

2. References to the "Nomenclature of Industries in the European Commu- nities (NICE)”, and to "Nomenclature of Economic Activities in the Euro- pean Communities (NACE)” shall, except where otherwise provided, be read as references to "Nomenclature of Economic Activities in the European Communities (NACE Rev.1)”, as defined by the Council Regulation (EEC) No 3037/90 of 9 October 1990 on the statistical classification of economic activities in the European Communities, and as adapted for this Agreement. The referred code numbers shall be read as the corresponding converted code numbers in NACE Rev.].

3. Provisions laying down by whom the costs for carrying out surveys and the like shall be borne are not relevant for the purposes of this Agreement.

ACTS REFERRED TO IND USTRIAL STATISTICS

]. 364 L 0475: Council Directive 64/475/EEC of 30 July 1964 concerning co— ordinated annual surveys of investment in industry (OJ No 131, 13.8.1964, p.2193/64), as amended by:

— 1 72 B: Act concerning the Conditions of Accession and Adjust— ments to the Treaties — Accession of the Kingdom of Denmark, Ire- land and the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland 677

(OJ No L 73, 27.3.1972, p.l21,]59) Prop. 1991/922170

— 1 79 H: Act concerning the Conditions of Accession and Adjust- Bilaga 15 ments to the Treaties Accession of the Hellenic Republic (OJ No Annex XXI I. 291,19.11.1979, p.112) 1 85 I: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties Accession of the Kingdom of Spain and the. Portu- guese Republic (OJ No L 302, 15.11.1985, p.231) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptations:

(a) The Annex is not relevant. (b) For Liechtenstein, the data required by this Directive shall be inclu- ded in the data for Switzerland. (c) The EFTA States shall, respectively, carry out their first survey re- quired by this Directive not later than in 1995. (d) Finland, Iceland, Liechtenstein, Norway, Sweden and Switzerland shall provide the data required by this Directive at least down to the 3-digit level and, if possible, down to the 4-digit level of NACE Rev.l. (e) Austria, Finland, Iceland, Norway, Sweden and Switzerland shall, for the undertakings being classified by Council Regulation (EEC) No 3037/90 of 9 October 1990 on the statistical classification of eco- nomic activities in the European Communities under the code num- ber 27.10 and taking due consideration of statistical confidentiality as defined by Council Regulation (Euratom/EEC) No 1588/90 of 11 June 1990 on the transmission of data subject to statistical confiden- tiality to the Statistical Office of the European Communities, as adapted for this Agreement, provide through the competent natio— nal statistical authorities the information equivalent to that reques- ted in questionnaires 2.60 and 2.61 in the Annex to the Commission Decision 3302/81/ECSC of 18 November 1981 on the information to be furnished by steel undertakings about their investment (OJ No L 333, 20.11.1981, p.35).

2. 372 L 0211: Council Directive 72/211/EEC of 30 May 1972 concerning co- ordinated statistics on the business cycle in industry and small craft industries (OJ No L 128, 3.6.1972, p.28), as amended by:

1 79 H: Act concerning the Conditions of Accession and Adjust- ments to the Treaties Accession of the Hellenic Republic (OJ No L 291, 19.11.1979, p.112) — 1 85 I: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties Accession of the Kingdom of Spain and the Portu- guese Republic (OJ No L 302, 15.11.1985, p.231) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptations:

(a) In Article 3, first paragraph, point 5, the text "specifying the number of manual workers” shall be deleted. (b) Iceland and Liechtenstein are exempted from collecting the data re- 678

quired by this Directive. Prop. 1991/92:170 (c) Switzerland shall collect the data required by this Directive from, at Bilaga 15

the latest, 1997 onwards. llowcver, the data shall already be provi— Annex XXl ded on a quarterly basis from 1995 onwards. (d) Finland shall collect the data required by this Directive from, at the

latest, 1997 onwards. I-lowever, monthly data on the industrial pro- duction index shall be provided from, at the latest, 1995 onwards. (e) Austria, Norway and Sweden shall collect the data required by this

Directive from, at the latest, 1995 onwards.

3. 372 L 0221: Council Directive 72/221/EEC of 6 June 1972 concerning co— ordinated annual inquiry into industrial activity (OJ No L 133, 10.6.1972, p.57), as amended by:

— 1 79 H: Act concerning the Conditions of Accession and Adjust- ments to the Treaties Accession of the l-lellenic Republic (OJ No L 291, 19.11.1979, p.112) — 1 85 I: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties Accession of the Kingdom of Spain and the Portu- guese Republic (OJ No L 302, "15.11.1985, p.23l) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptations:

(a) In Article 3, the reference to "NACE” shall be read as "NACE, 1970 edition”. (b) For Liechtenstein, the data required by this Directive shall be inclu- ded in the data for Switzerland. (c) The EFTA States shall collect the data required by this Directive from, at the latest, 1995 onwards. (d) Finland, Iceland, Liechtenstein, Norway, Sweden and Switzerland shall collect and provide the data required in Articles 2 and 5 of this Directive at least down to the 3—digit level of NACE Rev.1. (e) Switzerland and Liechtenstein are exempted from providing the data on the economic activity unit and the local unit for all variables except those on turnover and employment. (f) The EFTA States are exempted from providing data on the variables corresponding to the code numbers 1.21, 1.21.1, 1.22 and 1.22.1 of the Annex.

4. 378 L 0166: Council Directive 78/166/EEC of 13 February 1978 concer- ning co-ordinated statistics on the business cycle in building and civil eng- ineering (OJ No L 52, 23.1.1978, p.17, as amended by:

1 79 H: Act concerning the Conditions of Accession and Adjust— ments to the Treaties Accession of the Hellenic Republic (OJ No L 291, 19.11.1979, p.113) — 1 851: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties Accession of the Kingdom of Spain and the Portu— guese Republic (OJ No L 302, 15.11.1985, p.231) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag— reement, be read with the following adaptations: 679

(a) In Article 2, second paragraph, the reference to "Part I of NACE” Prop. 1991/92:170 shall be read "Part I of NACE, 1970 edition”. In the third paragraph, Bilaga 15 the reference to "NACE” shall read "NACE Rev.1'”. Annex XX] (b) In Article 3(a), the data is to be provided at least quarterly. (c) In Article 4(1), the text "month or” is deleted. (d) Iceland and Liechtenstein arc- exempted from providing the data re- quired by this Directive. (e) Austria, Finland, Norway, Sweden and Switzerland shall collect the data required by this Directive from, at the latest, 1995 onwards.

TRANSPORT STATISTICS

5. 378 L 0546: Council Directive 78/546/EEC of 12 June 1978 on statistical returns in respect of carriage of goods by road, as part of regional statistics (OJ No L 168, 26.6.78, p.29), as amended by:

— 1 79 H: Act concerning the Conditions of Accession and Adjust- ments to the Treaties Accession of the Hellenic Republic (OJ No L 291,19.11.1979, p.29) . — 1 851: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties _ Accession of the Kingdom of Spain and the Portu- guese Republic (OJ No L 302, 15.11.1985, p.163) 389 L 0462: Council Directive 89/462/EEC of 18 July 1989 (OJ No L 226, 3.8.89, p.8) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptations:

(a) For Liechtenstein, the data required by this Directive shall be inclu- ded in the data for Switzerland. (b) In Annex ll, the following is added after the entries for United King- dom: "Austria Burgenland Kärnten N icderösterreich Oberösterreich Salzburg Steiermark Tirol Vorarlberg Wien Finland Suomi/Finland Iceland Island Norway Norge/Noreg Sweden Sverige 680

Switzerland and Liechtenstein Prop. 1991/922170 Schweiz/Suisse/Svizzera and Liechtenstein" Bilaga 15

(c) Annex III is replaced by the following: Annex XXI

"LIST OF COUNTRIES

Belgium

Denmark

France

Germany Greece

Ireland

Italy Luxembourg

Netherlands

Portugal Spain

United Kingdom

Austria Finland Iceland Norway Sweden Switzerland and Liechtenstein

Bulgaria Czechoslovakia Hungary Poland Romania Turkey

Soviet Union Yugoslavia

Other European countries North African countries Near and Middle Eastern countries Other countries"

(d) In Tables B, CZ, and C4 of Annex IV, the term "Member States” shall read "EEA States”. (e) In Tables Cl, CZ, C3, C5 and C6 of Annex IV, the term "EUR” is replaced by "EEA”. (f) In Table CZ of the Annex IV, the last country number under "Recei- ved from” and "Dispatched to” shall be 18. (g) Austria, Finland, Liechtenstein, Norway, Sweden and Switzerland shall compile the data required by this Directive from, at the latest, 1995 onwards. leeland shall compile the data from, at the latest, 1998 onwards. (h) Until 1997, Switzerland shall be allowed to send the quarterly data

on national transport (including transport to and from Liechten— (81 )

stein) required by this Directive as part of the annual data. (i) Iceland shall compile the data on national transport required by this Directive at least every third year.

6. 380 L 1119: Council Directive 80/1119/EEC of 17 November l980 on sta- tistical returns in respect of carriage of goods by inland waterways (OJ No L 339, 15.12.1980, p.30), as amended by:

— 1 85 I: Act concerning the Conditions of Accession and Adj ustments to the Treaties — Accession of the Kingdom of Spain and the Portu- guese Republic (OJ No L 302, 15.11.1985, p.163) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptations:

(a) In Annex II, the following is added after the entries for United King- dom: "Austria Burgenland Kärnten Niedert'.')sterreich Oberösterreich Salzburg Steiermark Tirol Vorarlberg Wien Finland Suomi/Finland Iceland Island Norway Norge/Noreg Sweden Sverige Switzerland and Liechtenstein Schweiz/Suisse/Svizzcra and Liechtenstein" (b) Annex III is amended as follows:

The following is inserted between the heading "LIST OF ...” and part 1 of the table: "A. EEA States"

Part II VII is replaced by the following: (”II. EFTA States 13. Austria 14. Finland 15. Iceland 16. Norway 17. Sweden 18. Switzerland and Liechtenstein

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex XXI

( . B. Non-EEA countries Prop. 1991/)2'170

III. Non-EEA European Countries Bllaga 15 19_ USSR Annex XXI 20. Poland 21. Czechoslovakia ZZ. Hungary 23. Romania 24. Bulgaria 25. Yugoslavia 26. Turkey 27. Other non-EEA European countries IV. 28. United States of America V. 29. Other countries"

(c) In Annex IV, Tables 1(A) and 1(B), the term "EEC share" shall read "EEA share”. (d) In Annex IV, Tables 7(A), 7(B), 8(A) and 8(B), the positions of the columns headed "State trading countries” and "Other countries” arc interchanged; the heading "Other countries” is replaced by "EFTA countries”; the heading "State trading countries” is replaced by "Ot- her countries”. (e) In Annex IV, Tables 10(A) and 10(B), the list of countries under the heading "Nationality of vesscl” is replaced by the "list of countries and groups of countries” of amended Annex III. The term "EEC share” shall be read as "EEA share”. (f) The EFTA States shall carry out the surveys required by this Direc- tive from, at the latest, 1995 onwards.

7. 380 L 1177: Council Directive 80/1177/EEC of4 December 1980 on statis- tical returns in respect of carriage of goods by rail, as part of regional statis- tics (OJ No L 350, 23.12.1980, p.23), as amended by:

1 85 I: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties Accession of the Kingdom of Spain and the Portu- guese Republic (OJ No L 302, 15.11.1985, p.164) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptations:

(a) The following is added to Article 1(2) (a):

OBB: Österreichische Bundesbahnen VR: Valtionrautatiet/Statsjärnvägarna NSB: Norges Statsbaner SJ' Statens Järnvägar SBB/CFF/FFS: Schweizerische Bundesbahnen/Chemins de fer federaux/Ferrovie federale svizzere

BLS: Bern-Lötschberg-Simplon

(b) In Annex II, the following is added after the entries for United King- dom: "Austria

Österreich 683

Finland Prop. 1991/92:170 Suomi/Finland Bilaga 15 Norway Annex XXI Norge/Noreg Sweden Sverige

Switzerland Schweiz/Suisse/Svizzera"

(c) Annex III is amended as follows:

The following is inserted between the heading "LIST OF ...” and part I of the table:

"A. EEA States”Part Il is replaced by the following: "II. EFTA States

13. Austria 14. Finland 15. Norway 16. Sweden 17. Switzerland

B. Non-EEA countries 18. USSR 19. Poland 20. Czechoslovakia 21. Hungary 22. Romania 23. Bulgaria 24. Yugoslavia 25. Turkey 26. Near and Middle Eastern countries 27. Other countries" (d) The EFTA States shall collect the data required by this Directive from, at the latest, 1995 onwards.

F OREIGN AND COIUMUNITY-INTERNAL TRADE STATISTICS

8. 375 R 1736: Regulation (EEC) No 1736/75 of the Council of 24 June 1975 on the external trade statistics of the Community and statistics of trade bet— ween Member States (OJ No L 183, 14.7.1975, p.3), as amended by:

377 R 2845: Council Regulation (EEC) No 2845/77 of 19 December 1977 (OJ No L 329, 22.12.1977, p.3) 384 R 3396: Commission Regulation (EEC) No 3396/84 of 3 Decem- ber 1984 (OJ No L 314, 4.12.1984, p.10) — 387 R 3367: Council Regulation (EEC) No 3367/87 of 9 November 1987 on the application of the Combined Nomenclature to the statis- tics of trade between Member States and amending Regulation (EEC) No 1736/75 on the external trade statistics ofthe Community and statistics of trade between its Member States (OJ No L 321, 684

11.11.1987, p.3) Prop. 1991/92:170

387 R 3678: Commission Regulation (EEC) No 3678/87 of 9 Decem- Bilaga 15 ber 1987 on statistical procedures in respect of the Community”s ex- Annex XXI ternal trade (OJ No L 346, 10.12.1987, p.12) — 388 R 0455: Commission Regulation (EEC) No 455/88 of 18 Fe- bruary 1988 on the statistical threshold in the external trade statistics of the Community and statistics of trade between Member States (OJ No L 46, 19.2.1988, p.19) 388 R 1629: Council Regulation (EEC) No 1629/88 of 27 May 1988 (OJ No L 147, 14.6.1988, p.1) — 391 R 0091: Commission Regulation (EEC) No 91/91 of 15 January 1991 (OJ No L11,16.1.1991, p.5) The provisions of the Regulation shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptations:

(a) Article 2 (2) (a) and (b) shall read: "(a) goods entering or leaving the customs warehouses with the ex— ception of the customs warehouses listed in Annex A; (b) goods entering or leaving the free zones listed in Annex A." (b) Article 3 is replaced by the following:

1. The statistical territory of the EEA shall, in principle, comprise the customs territories of the Contracting Parties. The Contrac— ting Parties shall define their statistical territories accordingly.

2. The statistical territory of the Community shall comprise the cus— toms territory of the Community as defined in Council Regula- tion (EEC) No 215.1/84 of 23 July 1984 on the definition of the customs territory of the Community as last amended by Regula— tion (EEC) No 4151/88.

3. For the EFTA States the statistical territory shall comprise the customs territory. However, for Norway, the Svalbard Archipe- lago and the Jan Mayen Island shall be included in the statistical territory. Switzerland and Liechtenstein together form one single statistical territory. (c) The classification referred to in Article 5 (1) and (3) shall be made at least down to the first 6 digits. (d) In Article 7(1), the introductory phrase is replaced by the following: "Without prejudice to Article. 5(1) and (2) of Regulation (EEC) No 2658/87, the following should be indicated in the statistical information medium of each CN subheading, at least down to the first 6 digits.” (e) The following new paragraph is added to Article 9: "3. For the EFT A States, ”country of origin" shall be taken to mean the country in which the goods originated within the meaning of the respective national rules of origin.” (t) Article 17(1): The reference to "Council Regulation (EEC) No 803/68 of as last amended by Regulation (EEC) No 1028/75” shall read "Council Regulation (EEC) No 1224/80 of 28 May 1980 concer- ning the valuation of goods for customs purposes (OJ No L 134, 685

31.5.1980, p.1)”. Prop. 1991/92:17() (g) Article 34 is replaced by the following: Bilaga 15

"The data referred to in Article 22 (1) shall be compiled for each Annex XXI CN subheading according to the current version of the first 6 di- gits of the Combined Nomenclature.” (h) Annex C is amended as follows:

The following line is inserted between "EUROPE” and "Commu-

nity”: "European Economic Area” The following is inserted between the entry "022 Ceuta and ....”

and the heading "Other European countries and territories”:

"EFTA. countries 024 Iceland 028 Norway Including Svalbard Archipelago and Jan Mayen Island 030 Sweden 032 Finland Including Åland Islands 036 Switzerland Including Liechtenstein, the German

territory of Btisingen and the Italian pa- rish of Campione d'Italia 038 Austria Excluding the territories of Jungholz and Mittelberg" The entries 024, 025, 028, 030, 032, 036 and 038 after "Other European countries ..” are replaced by "041 Faroe Islands”.

(i) The EFTA States shall collect the data required by this Regulation from, at the latest, 1995 onwards.

9. 377 R 0546: Commission Regulation (EEC) No 546/77 of 16 March 1977 on statistical procedures in respect of the Community's external trade (OJ No L 70, 17.3.1977, p.13), as amended by:

— 1 79 H: Act concerning the Conditions of Accession and Adjust- ments to the Treaties - Accession of the Hellenic Republic (OJ No L 291,19.11.1979, p.112) — 1 85 I: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties Accession of the Kingdom of Spain and the Portu- guese Republic (OJ No L 302, 15.11.1985, p.230) — 387 R 3678: Commission Regulation (EEC) No 3678/87 of 9 Decem- ber 1987 on statistical procedures in respect of the Community's cx- ternal trade (OJ No L 346, 10.12.1987, p.12) The provisions of the Regulation shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptations:

(a) The following is added to Article 1:

Austria: Aktiver Veredelungsvcrkchr; Finland: Vientietumenettely/Exportförmåns- förfarandet;

Iceland: Vinnsla innanlands fyrir erlendan aöila; Prop. 1991/92:170 Norway: Foredling innenlands (aktiv); Bilaga 15 Sweden: Industrirestitution; Annex XXI Switzerland: Aktiver Eigen-/Lohn-veredelungsverkehr Traffic de perfectionnement actif a facon/- commercial

— Regime economico di perfezionamento ac-

tivo a cottimo (b) The following is added to Article 2:

Austria: Passiver Veredelungsvcrkchr; Finland: Tullinalennusmencttely/Tullnedsättningsförfarandet; Iceland: — Vinnsla erlendis fyrir innlendan aöila Norway: — Foredling utenlands (passiv); Sweden: — Återinförsel efter annan bearbetning än repa- ration; Switzerland: — Passiver Eigen-[Lohn-veredelungsverkehr Traffic de perfectionnement passif a faconl- commercial

— Regime economico di perfezionamento passivo a cottimo

10. 379 R 0518: Commission Regulation (EEC) No 518/79 of 19 March 1979 for recording exports of complete industrial plant in the external trade statis- tics of the Community and statistics of trade between Member States (OJ No L 69, 20.3.1979, p.10), as amended by:

— 387 R 3521: Commission Regulation (EEC) No 3521/87 of 24 No- vember 1987 (OJ No L 335, 25.11.1987, p.8)

ll . 380 R 3345: Commission Regulation (EEC) No 3345/80 of 23 December 1980 on the recording of the country of consignment in the external trade statistics of the Community and statistics of trade between Member States (OJ No L 351, 24.12.1980, p.12)

12. 383 R 0200: Council Regulation (EEC) No 200/83 of 24 January 1983 on the adaptation of the external trade statistics of the Community to the Directives concerning the harmonization of procedures for the export of goods and for the release of goods for free circulation (OJ No L 26, 28.1.1983, p.1)

13. 387 R 3367: Council Regulation (EEC) No 3367/87 of 9 November 1987 on the application of the Combined Nomenclature to the statistics of trade between Member States and amending Regulation (EEC) No 1736/75 on the external trade statistics of the Community and statistics of trade between its Member States (OJ No L 321, 11.11.1987, p.3)

The provisions of the Regulation shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptations:

(a) The Combined Nomenclature (CN) shall be applied, at least down 687

to the first 6 digits. Prop. 1991/921170 (b) In Article 1(2), the last sentence is not applicable. Bilaga 15 14. 387 R 3522: Commission Regulation (EEC) No 3522/87 of 24 November Annex XXI 1987 on the recording of the mode of transport in the statistics of trade bet- ween Member States (OJ No L 335, 25.11.1987, p.10)

15. 387 R 3678: Commission Regulation (EEC) No 3678/87 of 9 December 1987 on statistical procedures in respect of the Community's external trade (OJ No L 346, 10.12.1987, p.12)

The provisions of the Regulation shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation:

Article 3 is not applicable.

16. 388 R 0455: Commission Regulation (EEC) No 455/88 of 18 February 1988 on the statistical threshold in the external trade statistics of the Commu- nity and statistics of trade between Member States (OJ No L 46, 19.2.1988, p.19)

The provisions of the Regulation shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation:

The following is added to Article 2:

"for Austria: AS ]] 500 for Finland: FMk 4 000 for Iceland: IKr 60 000 for Norway: NKr 6 300 for Sweden: SKr 6 000 for Switzerland: SFrs 1 000"

STA TIS TICAL C ONFIDEN TIALI TY

17. 390 R 1588: Council Regulation (EEC) No 1588/90 of 11 June 1990 on the transmission of data subject to statistical confidentiality to the Statistical Office of the European Communities (OJ No L 151, 15.6.1990, p.1)

The provisions of the Regulation shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptations:

(a) The following new paragraph is added to Article 2:

"11. staff of the Office of the EFTA Statistical Adviser: staff of the EFTA Secretariat working on the premises of the SOEC.”

(b) In the second sentence of Article 5 (1), the term "SOEC” is replaced by "SOEC and of the Office of the EFTA Statistical Adviser”. (c) The following new subparagraph is added to Article 5 (2):

Confidential statistical data transmitted to the SOEC through the Office of the EFTA Statistical Adviser shall be accessible also to the staff of this Office.

(d) In Article 6, the term "SOEC” shall, for these purposes, be read as to include the Office of the EFTA Statistical Adviser.

DEMOGRAPHICAL AND SOCL4L STATISTICS prop 1991 /92;170 18. 376 R 0311: Council Regulation (EEC) No 311/76 of9 Fcbruary 1976 on Bilaga 15 the compilation of statistics on foreign workers (OJ No L 39, 14.2.1976, p.1) Annex XXI The provisions of the Regulation shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptations:

(a) Finland, Iceland, Liechtenstein, Norway, Sweden and Switzerland shall not be bound by the regional breakdown of the data required in Article 1. ' ' (b) The EFTA States shall collect the data required by this Regulation from, at the latest, 1995 onwards.

NATIONAL ACCOUNTS — GDP

19. 389 L 0130: Council Directive 89/130/EEC,Euratom of 13 February 1989 on the harmonization of gross national product at market prices (OJ No L 49, 21.2.1989, p.26)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, bc read with the following adaptations:

(a) Liechtenstein is exempted from providing the data required by this Directive. (b) Austria, Finland, Iceland, Norway, Sweden and Switzerland shall provide the data required by this Directive from, at the latest, 1995 onwards.

N OMEN CLA TURES

20. 390 R3037: Council Regulation (EEC) No 3037/90 of 9 October 1990 on the statistical classification of economic activities in the European Com- munities (OJ No L 293, 24.10.1990, p.1)

The provisions of the Regulation shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation:

Austria, Iceland, Liechtenstein, Norway, Sweden and Switzerland shall use "NACE Rev.1” or a national classification derived therefrom pursuant to Article 3 from, at the latest, 1995 onwards. Finland shall comply with this Regulation from, at the latest, 1997 onwards.

AGRI C ULTURAL S MTIS TICS

21. 372 L 0280: Council Directive 72/280/EEC of 31 July 1972 on the statisti- cal surveys to be made by Member States on milk and milk products (OJ No L 179, 7.8.1972, p.2), as amended by:

— 373 L 0358: Council Directive 73/358/EEC of 19 November 1.973 (OJ No L 326, 27.11.1973, p.17) 378 L 0320: Council Directive 78/320/EEC of 30 March 1978 (OJ L 84, 31.3.1978, p.49) 1 79 H: Act concerning the Conditions of Accession and Adjust- 689

ments to the Treaties Accession of the Hellenic Republic (OJ No Prop. 1991/92:170 I. 291, 19.11.1979, p.67, 88) Bilaga "15 — 386 L 0081: Council Directive 86/81/EEC of 25 February 1986 (OJ Annex XXI No L 77, 22.3.1986, p.29) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag— reement, be read with the following adaptations:

(a) Article 1(2) is not applicable. (1)) In Article 4(3)(a) the territorial division therein referred is supple- mented by the following entries: "Austria Bundesländer Finland leeland — Norway Sweden Switzerland (c) Austria, Finland, Iceland, Norway, Sweden and Switzerland shall collect the data required by this Directive from, at the latest, 1995 onwards.

(d) Liechtenstein is exempted from supplying the statistical data requi- red by this Directive. (e) Finland, Iceland, Norway, Sweden and Switzerland are exempted from supplying the weekly data required in Article 4(1) of this Di- rective. (lf) Finland, Iceland, Norway, Sweden and Switzerland arc exempted form supplying data on home consumption of milk.

22. 372 D 0356: Commission Decision 7'2/356/EEC of 18 October 1972 laying down implementing provisions for the statistical surveys on milk and lnilk products (OJ No L 246, 30.10.1072, p.1), as amended by:

1 79 H: Act concerning the Conditions of Accession and Adjust- ments to the Treaties — Accession of tlle Ilcllenic Republic (OJ No L 291, 19.11.1979, p.88) 386 D 0180: Commission Decision 86/180/EEC of 19 March 1986 (OJ No L 138 24.5.1986 p.49) The provisions of the Decision shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptations:

(a) In Annex II, table 4, footnote 1, the territorial division referred the- rein is supplemented by the following entries:

"Austria: Bundesländer Finland: One region only Iceland: One region only Norway: One region only Sweden: One region only Switzerland: One region only"

(b) In Annex II, table 5, part B, the following ncw footnote is added to item 1 (a) "Home consumption”: 690

"l) Not required for Finland, Iceland, Norway, Sweden and Swit- zerland"

The other two foot—notes are renumbered accordingly.

23. 388 R 0571: Council Regulation (EEC) No 571/88 of 29 February 1988 on the organization of Community surveys on the structure of agricultural holdings between 1988 and 1997 (OJ No L 56, 2.3.1988, p.1), as amended

by:

389 R 0807: Council Regulation (EEC) No 807/89 of 20 March 1989 (OJ No L 86, 31.3.1989, p.1) The provisions of the Regulation shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptations:

(a) (b)

(C)

(d) (9)

In Article 4, the text beginning with "and insofar as they are impor- tant locally ...” until the end of the Article is not applicable. In Article 6(2), the text "standard gross margin (SGM), within the meaning of Decision 85/377/EEC” is replaced by:

"standard gross margin (SGM), within the meaning of Decision 85/377/EEC, or to the value of the total agricultural production”.

In Article 8(2), the reference to "Decision 83/461/EEC, as amended by Decisions 85/622/EEC and 85/643/EEC” is replaced by a refe- rence to "Decision 89/651/EEC”. A new footnote is added at the bottom of the page: OJ No L 391, 30.12.1989, p.1. Articles 10, 12, and 13, and Annex II are not relevant. In Annex I, appropriate footnotes are added marking the following variables as optional for the indicated countries:

B.02: Optional for Iceland 13.03: Optional for Finland, Iceland and Sweden 804: Optional for Austria, Finland and Switzerland C.03: Optional for Iceland, C.04: Optional for Austria, Finland, Iceland, Norway and Sweden E: Optional for Austria, Finland, Iceland, Norway, Sweden and Switzerland 6.05: Optional for Finland I.01: Optional for Norway I.01(a): Optional for Norway

I.01(b): Optional for Norway I.01(c): Optional for Norway I.01(d): Optional for Norway 1.02: Optional for Norway

1.03: Optional for Austria, Finland and Sweden I.03(a): Optional for Austria, Finland and Sweden J.03: Breakdown on the two sexes optional for Ice- land

J.04: Breakdown on the two sexcs optional for Ice- land

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex XXI

J.09(a): Optional for Finland Prop. 1991/92:170 J.09(b): Optional for Finland Bilaga 15 J.]"l: Breakdown on piglets, breeding sows and other Annex XX] pigs optional for Iceland J. 12: Breakdown on piglets, breeding sows and other pigs optional for Iceland J.l3: Breakdown on piglets, breeding sows and other pigs optional for Iceland J.I7: Optional for Austria and Switzerland K: Optional for Iceland and Sweden K.02: Optional for Austria L: Finland, Iceland and Sweden are allowed to

provide the variables of the table on a higher aggregatation level L.'10: Optional for Austria

(f) For Liechtenstein, the data required by this Regulation shall be ill- cluded in the data for Switzerland. (g) Finland, Iceland, Liechtenstein, Norway, Sweden and Switzerland shall not be bound by the geographical breakdown of the data requi- red in Articles 4, 8 and Annex I of this Regulation. However, these States shall assure that sample sizes are such that the breakdown of the data other than regional is obtained on a representative basis. (h) Finland, Iceland, Liechtenstein, Norway, Sweden and Switzerland shall not be bound by the typology referred to in Articles 6, 7, 8, 9 and Annex I ofthis Regulation. I-Iowever, these States shall transmit thc necessary additional information allowing the reclassification ac- cording to this typology.

(i) The EFTA States are exempted from the obligation to carry out the survey referred to in Article 3 (c). 0) The EFTA States shall collect the data required by this Regulation from, at the latest, 1995 onwards.

24. 390 R 0837: Council Regulation (EEC) No 837/90 of 26 March 1990 con- cerning statistical information to be supplied by the Member States on ce- reals production (OJ No L 88, 3.4.1990, p.1)

The provisions of the Regulation shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptations:

(a) In Article 8(4), the text "twice a year” is deleted. (b) In Annex III, the following is added after the entry for United King- dom:

Austria Bundesländer Finland _ Iceland Norway — Sweden _ Switzerland

(c) Liechtenstein is exempted from supplying the data required by this Prop. 1991/922170 Regulation. Bilaga 15 (d) Austria, Finland, Iceland, Norway, Swedell and Switzerland shall Annex XX] provide the data required by this Regulation from, at the latest, 1995 onwards.

FISHERY STATISTICS

25. 391 R 1382: Council Regulation (EEC) No 1382/91 of 21 May 1991 on the submission of data on the landings of fishery products in Member States (OJ No 1. 133, 28.5.1991, p.1)

The provisions of the Regulation shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptations:

(a) In Annex 3, the layout of the table is changed according to the follo-

wing: EC EFTA") Quantity Price Quantity Price FOR HUMAN CONSUMPTION: Cods (CDZ)

Fresh whole

(') Column to be completed by EFTA States, and by those EC Member States which register EFTA vessels.

(b) The EFTA States shall provide the data required by this Regula— tion from, at the latest, 1995 onwards. The report referred to in Article 5(1) and, in case of the need, the request for exclusions of small ports referred to in Article 5(6), first subparagraph, shall be made in the course of the year 1995.

ENERGY STATISTICS

26. 390 L 0377: Council Directive 90/377/EEC of 29 June 1990 concerning a Community procedure to improve the transparency of gas and electricity pri- ces charged to industrial end-users (OJ No L 185, 17.7.1990, p.16) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptations:

(a) The following is added to Article 2 (1) and (3):

"For Austria, Finland, Norway, Sweden and Switzerland the data shall be sent to the SOEC through the countries, competent national authorities.”

(b) Irrcspective of the provisions of Articles 4 and 5, the handling of confidential data from Austria, Finland, Norway, Sweden and Swit- zerland is governed exclusively by the Council Regulation (Eurato- m/EEC) No 1588/90 of 11 June 1990 on the transmission of data sub- ject to statistical confidentiality to the Statistical Office of the Euro- 693

(C) (4)

pean Communities, as adapted for this Agreement. Iceland and Liechtenstein shall be exempted from supplying the in- formation rcquested by this Directive. Austria, Finland, Norway, Sweden and Switzerland shall provide the information required by this Directive from, at the latest, 1995 onwards. These countries shall inform the SOEC by 1 January 1993 about the places and regions for which prices will be recorded accor- ding to itcm 11 of Annex I and items 2 and 13 of Annex II.

Prop. 1991/922170 Bilaga "15 Annex XXI

ANNEX XXII Prop. 1991/92:170 Bilaga 15

COMPANY LAW Annex XXII

List provided for in Article 77 INTRODUCTION

When the acts referred to in this Annex contain notions or refer to procedu— res which are specific to the Community legal order, such as

preambles; the addressees of the Community acts; — references to territories or languages of the EC; — references to rights and obligations of EC Member States, their public entities, undertakings or individuals in relation to each other; and references to information and notification procedures; Protocol l on horizontal adaptations shall apply, unless otherwise provi- ded for in this Annex.

SECTORAL ADAPTATIONS

Integration of company forms not existing at the time of the initialling of the EEA Agreement:

Where reference is made in the directives mentioned below exclusively or primarily to one type of company, this reference may be changed upon the introduction of specific lcgislation for private companies. The introduction of such lcgislation and the denomination of the companies involved will be notificd to the EEA Joint Committee at the latest at the time of implementa- tion of the relevant directives.

TRANSITION PERIODS

The EFTA States shall implement in full the provisions laid down in this An- nex not later than three years, as regards Switzerland and Liechtenstein, and two years as regards Austria, Finland, Iceland, Norway and Sweden, after the entry into force of the EEA Agreement.

ACTS REFERRED TO

1. 368 L 0151: First Council Directive 68/151/EEC of 9 March 1968 on co- ordination of safeguards which, for the protection of the interests of mem- bers and others, are required by Member States of companies within the meaning of the second paragraph of Article 58 of the Treaty, with a view to making such safeguards equivalent throughout the Community (OJ No L 65, 14.3.1968, p.41), as amended by:

I 72 B: Act concerning the Conditions of Accession and Adjust- ments to the Treaties — Accession of the Kingdom of Denmark, Ire- land and the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland (OJ No L 73, 27.3.1972, p.89) 695

— 1 79 H: Act concerning the Conditions of Accession and Adjust- Prop. 1991/92:170 ments to the Treaties Accession of the Hellenic Republic (OJ No Bilaga 15 L 291, 19.11.1979, p.89) . Annex XXII 1 85 I: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustments to the Treaties Accession of the Kingdom of Spain and the Portu- guese Republic (OJ No L 302, 15.11.1985, p.157) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the'following adaptation: The following shall be added to Article 1:

In Austria: die Aktiengesellschaft, die Gesellschaft mit beschränkter Haftung; — In Finland: osakeyhtiö, aktiebolag; In Iceland: almenningshlutafélag, einkahlutafélag, samlagsfélag; — In Liechtenstein: die Aktiengesellschaft, die Gesellschaft mit beschränkter Haftung, die Kommanditaktiengesellschaft; In Norway: aksjeselskap; — In Sweden: aktiebolag; In Switzerland: die Aktiengesellschaft, la société anonyme, la societa anonima; die Gesellschaft mit beschränkter Haftung, Ia société a responsabilité limitée, societa a garanzia limitata; die Kommanditaktiengesellschaft, la société en commandite par actions, Ia socictå in accomandita per azioni."

2. 377 L 0091: Second Council Directive 77/91/EEC of 13 December 1976 on coordination of safeguards which, for the protection of the interests of members and others, are required by Member States of companies within the meaning of the second paragraph of Article 58 of the Treaty, in respect of the formation of public limited liability companies-and the maintenance and alteration of their capital, with a view to making such safeguards equiva- lent (OJ No L 26, 31.1.1977, p.1), as amended by:

1 79 H: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustment to the Treaties — Accession of the Hellenic Republic (OJ No L 291, 19.11.1979, p.89) — 1 85 I: Act concerning the conditions of Accession and Adj ustments to the Treaties — Accession of the Kingdom of Spain and the Portu- guese Republic (OJ No L 302, 15.11.1985, p.157)' '

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptations: 696

(a) The following shall be added to Article 1(1), subparagraph 1: Prop. 1991/92:170

Bilaga 15 — in Austria: Annex XXII die Aktiengesellschaft; — in Finland: osakeyhtiö, aktiebolag; in Iceland:

almenningshlutafélag; — in Liechtenstein: die Aktiengesellschaft; — in Norway: aksjeselskap; — in Sweden: aktiebolag; — in Switzerland: dic Aktiengesellschaft, la société anonyme, la societa anonima."

(b) In Article 6, the term "European unit of account” shall be replaced by "Ecu”. (c) The transition measures indicated in Article 43(2) shall be appli- cable also with regard to the EFTA States.

3. 378 L 0855: Third Council Directive 78/855/EEC of 9 October 1978 based on Article 54 (3)(g) of the Treaty concerning mergers of public limited liabi- lity companies (OJ No L 295, 20.10.1978. p. 36), as amended by:

1 79 H: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustment to the Treaties Accession of the Hellenic Republic (OJ No L 291, 19.11.1979, p.89) — 1 85 I: Act concerning the conditions of Accession and Adj ustments to the Treaties — Accession of the Kingdom of Spain and the Portu- guese Republic (OJ No L 302, 15.11.1985, p.157) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptations:

(a) The following shall be added to Article 1(1):

Austria:

die Aktiengesellschaft; Finland:

osakeyhtiö, aktiebolag; Iceland:

almenningshlutafélag; — Liechtenstein:

die Aktiengesellschaft; — Norway:

aksjeselskap; — Sweden: 697

aktiebolag; Switzerland: die Aktiengesellschaft, la société anonyme,

la societa anonima."

(b) The transition measures indicated in Article 32(3) and (4) shall be

applicable also with regard to the EFTA States.

4. 378 L 0660: Fourth Council Directive 78/660/EEC of 25July 1978 based on Article 54 (3)(g) of the Treaty on the annual accounts of certain types of companies (OJ No L222, 14.8.1978, p.11), as amended by:

1 79 H: Act concerning the Conditions of Accession and Adjustment to the Treaties Accession of the Hellenic Republic (OJ No 1. 291, 19.11.1979, p.89) 383 L 0349: Seventh Council Directive 83/349/EEC of 13 June 1983 based on the Article 54 (3) (g) of the Treaty on consolidated ac- counts (OJ No L 193, 18.7.1983, p.1) 1 851: Act concerning the conditions of Accession and Adjustments to the Treaties Accession of the Kingdom of Spain and the Portu- guese Republic (OJ No L 302, 15.11.1985, pp.]57-158) 38914 0666: Eleventh Council Directive 89/666/EEC of21 December 1989 concerning disclosure requirements in respect of branches opc- ned in a Member State by certain types of company governed by the law of another State (OJ No L 395, 30.12.1989, p. 36) 390 L 0604: Council Directive 90/604/EEC of 8 November 1990 amending Directive 78/660/EEC on annual accounts and Directive S3/349/EEC on consolidated accounts as concerns the exemptions for small and medium-sized companies and the publication of accounts in ecus (OJ No L 317, 16.11.1990, p.57) 390 L 0605: Council Directive 90/605/EEC of 8 November 1990 amending Directive 78/660/EEC on annual accounts and Directive 83/349/EEC on consolidated accounts as regards the scope of those Directives (OJ No L 317, 16.11.1990, p.60)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptations:

(a) The following shall be added to Article 1(1), subparagraph 1:

in Austria:

dic Aktiengesellschaft,

die Gesellschaft mit beschränkter Haftung; in Finland:

osakeyhtiö, aktiebolag;

in Iceland:

almenningshlutafélag, einkahlutafélag;

in Liechtenstein: die Aktiengesellschaft,

Prop. 1991/92:17() Bilaga 15 Annex XXII

die Gesellschaft mit beschränkter Haftung, Prop. 1991/92:170 die Kommanditaktiengesellschaft; Bilaga 15

in Norway: Annex XXII aksjeselskap;

in Sweden:

aktiebolag; — in Switzerland: die Aktiengesellschaft, la société anonyme, la societå anonima; die Gesellschaft mit beschränkter Haftung, la société å responsabilité limitée, la societå a garanzia limitata; die Kommanditaktiengesellschaft, la société en commandite par actions, la societa in accomandita per azioni."

(b) The following shall be added to Article 1(1), subparagraph 2:

in Austria: die offene Handelsgcsellschaft, die Kommanditgesellschaft; (n) in Finland: avoin yhtiö, öppet bolag, kommandiittiyhtiö, kommanditbolag; (0) in Iceland: sameignarfélag, samlagsfe'lag; (p) in Liechtenstein: die offene Handelsgesellschaft, die Kommanditgesellschaft; (q) in Norway: partrederi, ansvarlig selskap, kommanditselskap; (r) in Sweden: handelsbolag, kommanditbolag;u

5. 382 L 0891: Sixth Council Directive 82/891/EEC of 17 December 1982 ba- sed on Article 54 (3)(g) of the Treaty, concerning the division of public limi- ted liability companies (OJ No L 378, 31.12.1982, p.47)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation:

The transition measures indicated in Article 26(4) and (5) shall be appli- cable also with regard to the EFTA States.

6. 383 L 0349: Seventh Council Directive 83/349/EEC of 13 June 1983 based 699

on the Article 54 (3)(g) of the Treaty on consolidated accounts (OJ No L 193, 18.7.1983, p.1), as amended by:

1 85 I: Act concerning the conditions of Accession and Adjustments to the Treaties — Accession of the Kingdom of Spain and the Portu- gtlese Republic (OJ NO L 302, 15.11.1985, p.158) 390 L 0604: Council Directive 90/604/EEC of 8November 1990 amending Directive 78/660/EEC on annual accounts and Directive 83/349/EEC on consolidated accounts as concerns the exemptions for small and medium-Sized companies and the publication of accounts in ecus (OJ No L 317, 16.11.1990, p.57) 390 L 0605: Council Directive 90/605/EEC of 8 November 1990 amending Directive 78/660/EEC on annual accounts and Directive 83/349/EEC on consolidated accounts as regards the scope of those Directives (OJ No L 317, 16.11.1990, p.60)

The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag- reement, be read with the following adaptation: The following shall be added to Article 4(1), subparagraph 1:

(m) in Austria:

(n) (0)

(p)

die Aktiengesellschaft, dic Gesellschaft mit beschränkter Haftung; in Finland:

osakeyhtiö, aktiebolag;

in Iceland:

almenningshlutafélag, einkahlutafélag, samlagsfélag;

in Liechtenstein: die Aktiengesellschaft, die Gesellschaft mit beschränkter Haftung, die Kornmanditaktiengesellschaft; in Norway:

aksjeselskap;

in Sweden:

aktiebolag;

in Switzerland:

die Aktiengesellschaft,

la société anonyme, la societä anonima; die Gesellschaft mit beschränkter Haftung, la société a responsabilité limitée, la societa a garanzia limitata; die Kommanditaktiengesellschaft, la société en commandite par actions, la societå in accomandita per azioni."

7. 384 L 0253: Eighth Council Directive 84/253/EEC of 10 April 1984 based on Article 54 (3)(g) of the Treaty on the approval of persons responsible for carrying out the statutory audits of accounting documents (OJ No L 126,

12.5.1984, p.20)

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Annex XXII

8. 389 L 0666: Eleventh Council Directive 89/666/EEC of21 December 1989 Prop. 1991/92:170 concerning disclosure requirements in respect of branches opened in a Mem— Bilaga 15 ber State by certain types of company governed by the law of another State Annex XXII (OJ No L 395, 30.12.1989, p.36) 9. 389 L 0667: Twelfth Council Directive 89/667/EEC of 21 December 1989 on single-member private limited-liability companies (OJ No L 395, 30.12.1989, p.40) The provisions of the Directive shall, for the purposes of the present Ag— reement, bc read with the following adaptation: The following shall be added to Article 1:

in Austria: die Gesellschaft mit beschränkter Haftung; - in Finland: osakeyhtiö, aktiebolag; in Iceland: einkahlutafélag; in Liechtenstein: die Gesellschaft mit beschränkter Haftung; in Norway: aksjeselskap; in Sweden: aktiebolag; in Switzerland: die Gesellschaft mit beschränkter Haftung, la société a responsabilité limitée, la societa a garanzia limitata."

10. 385 R 2137: Council Regulation (EEC) N02137/85 of 25 July 1985 on the European Economic Interest Grouping (EEIG) (OJ No L 199, 31.7.1985, p.1)

FINAL ACT Prop. 1991/92:170

. . ' Bilaga 15

The plenipotentiaries of: Final act THE EUROPEAN ECONOMIC COMMUNITY, THE EUROPEAN COAL AND STEEL COMMUNITY, hcreinafter referred to as "the Community”, and of:

THE KINGDOM OF BELGIUM, THE KINGDOM OF DENMARK, THE FEDERAL REPUBLIC OF GERMANY, THE HELLENIC REPUBLIC, THE KINGDOM OF SPAIN, THE FRENCH REPUBLIC,

IRELAND, THE ITALIAN REPUBLIC, THE GRAND DUCHY OF LUXEMBOURG, THE KINGDOM OF THE NETHERLANDS, THE PORTUGUESE REPUBLIC,

THE UNITED KINGDOM OF GREAT BRITAIN AND NORT- HERN IRELAND,

Contracting Parties to the Treaty establishing the EUROPEAN ECONO- MIC COMMUNITY and the Treaty establishing the EUROPEAN COAL AND STEEL COMMUNITY,

hcreinafter referred to as "the EC Member States”, and

the plenipotentiaries of:

THE REPUBLIC OF AUSTRIA, THE REPUBLIC OF FINLAND, THE REPUBLIC OF ICELAND, THE PRINCIPALITY OF LIECHTENSTEIN, THE KINGDOM OF NORWAY, THE KINGDOM OF SWEDEN, THE SWISS CONFEDERATION,

hcreinafter referred to as "the EFTA States”,

meeting at Oporto, this second day of May in the year one thousand nine hundred and ninety-two for the signature of the Agreement on the European Economic Area, hcreinafter referred to as the EEA Agreement, have adop- ted the following texts:

I. the Agreement on the European Economic Area;

II. the texts listed below which are annexed to the Agreement on the Euro- pean Economic Area:

A. Protocol 1 on horizontal adaptations Protocol 2 on products excluded from the scope of the Agree- 702

ment in accordance with Article 8(3)(a) Prop. 1991/92:17()

Protocol 3 concerning products referred to in Article 8(3)(b) Bilaga 15 of the Agreement Final act Protocol 4 on rules of origin Protocol 5 en customs duties of a fiscal nature (Switzerland/- Liechtenstein) Protocol 6 on the building up of compulsory reserves by Swit- zerland and Liechtenstein

Protocol 7 on quantitative restrictions which Iceland may re- tain

Protocol 8 en State monopolies Protocol 9 on trade in fish and other marine products Protocol 10 on simplification of inspections and formalities in respect of carriage of goods Protocol 11 on mutual assistance in customs matters

Protocol 12 on conformity assessment agreements with third countries

Protocol 13 on the non-application of anti-dumping and coun- tervailing measures Protocol 14 on trade in coal and steel products Protocol 15 on transitional periods on the free movement of persons (Switzerland and Liechtenstein) Protocol 16 on measures in the field of social security related to

transitional periods on the free movement of per- sons (Switzerland and Liechtenstein)

Protocol 17 concerning Article 34 Protocol 18 on internal procedures for the implementation of Article 43

Protocol 19 on maritime transport Protocol 20 on access to inland waterways Protocol 21 on the implementation of competition rules appli- cable to undertakings Protocol 22 concerning the definition of "undertaking” and "turnover" (Article 56) Protocol 23 concerning the cooperation between the surveil- lance authorities (Article 58) Protocol 24 on cooperation in the field of control of concentra- tions

Protocol 25 on competition regarding coal and steel Protocol 26 on the powers and functions of the EFTA Surveil- lance Authority in the field of State aid Protocol 27 on cooperation in the field of State aid Protocol 28 on intellectual property Protocol 29 on vocational training Protocol 30 on specific provisions on the organization of coope- ration in the field of statistics

Protocol 31 on cooperation in specific fields outside the four

freedoms 703

Protocol 32

Protocol 33 Protocol 34

Protocol 35 Protocol 36

Protocol 37 Protocol 38 Protocol 39 Protocol 40 Protocol 41 Protocol 42

Protocol 43

Protocol 44

Protocol 45

Protocol 46

Protocol 47

Protocol 48 Protocol 49

Annex I Annex II

Annex III Annex IV Annex V Annex VI Annex VII Annex VIII

on financial modalities for the implementation of Article 82

on arbitration procedures on the possibility for courts and tribunals of EFTA States to request the Court of Justice of the Euro- pean Communities to decide on the interpretation of EEA rules corresponding to EC rules on the implementation of EEA rules on the Statute of the EEA Joint Parliamentary Committee

containing the list provided for in Article 101 on the financial mechanism on the ECU

on Svalbard

on existing agreements on bilateral arrangements concerning specific agri- cultural products on the Agreement between the EEC and the Repu- blic of Austria on the transit of goods by road and rail on the Agreement between the EEC and the Swiss Confederation on the carriage of goods by road and rail on transitional periods concerning Spain and Portu— gal on the development of cooperation in the fisheries sector

on the abolition of technical barriers to trade in wine

concerning Articles 105 and 111 en Ceuta and Melilla

Veterinary and phytosanitary matters Technical regulations, standards, testing and certi- fication Product liability Energy Free movement of workers Social security Mutual recognition of professional qualifications Right of establishment

Annex IXFinancial services Annex X Annex XI Annex XII Annex XIII Annex XIV

Audio-visual services Telecommunication services Free movement of capital Transport

Competition

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Final act

Annex XV State aid - ' Prop. 1991/92:170

Annex XVI Proeurement . Bilaga 15 Annex XVII Intellectual property Final act Annex XVIII Health and safety at work, labour law, and equal treatment for men and women Annex XIX Consumer protection Annex XX Environment Annex XXI Statistics Annex XXII Company law

The plenipotentiaries of the EC Member States and of the Community and the plenipotentiaries of the EFTA States have adopted the joint declarations listed below and annexed to this Final Act: '

2. Joint Declaration on mutual recognition and protection agreements for the designations of wine and spiritu0us beverages;

3. Joint Declaration on a transitional period concerning the issuing or ma- king out of documents relating to the proof of origin;

4. Joint Declaration concerning Articles 10 and 14(1) of Protocol 11 to the Agreement;

5. Joint Declaration on electro-medical equipment;

6. Joint Declaration concerning nationals of the Republic of Iceland who hold a diploma in specialized medicine, specialized dentistry, veterinary medicine, pharmacy, general medical practice or architecture conferrcd in a third country;

7. Joint Declaration concerning nationals of the Republic of Iceland who hold higher-education diplomas awarded on completion of professional edu- cation and training of at least three years” duration conferrcd in a third country;

8. Joint Declaration on transport of goods by road;

9. Joint Declaration concerning rules on competition;

10. Joint Declaration on Article 61(3)(b) of the Agreement; ' 11. Joint Declaration on Article 61(3)(c) of the Agreement;

12. Joint Declaration on aid granted through the EC Structural Funds or ot- her financial instruments;

13. Joint Declaration on paragraph (c) of Protocol 27 to-the Agreement; 14. Joint Declaration on Shipbuilding;

15. Joint Declaration on applicable procedures in cases where, by virtue of Article 76 and PartVI of the Agreement and corresponding Protocols, EFTA States participate fully in EC committees; - 705

45 Riksdagen [991/92. Isuml. er70. Bil. l5

16. Joint Declaration on cooperation in cultural affairs; 17. Joint Declaration on cooperation against illegal traffic in cultural goods;

18. Joint Declaration on the association of Community experts with the work of committees among the EFTA States or set up by the EFTA Surveillance Authority;

19. Joint Declaration on Article 103 of the EEA Agreement; 20. Joint Declaration on Protocol 35 to the Agreement; 21. Joint Declaration concerning the Financial Mechanism;

22. Joint Declaration on the relation between the EEA Agreement and exis- ting agreements;

23. Joint Declaration on the agreed interpretation of Article 4(1) and (2) of Protocol9 on trade in fish and other marine products;

24. Joint Declaration concerning the application of tariff concessions for cer- tain agricultural products;

25. Joint Declaration on plant health issues;

26. Joint Declaration on mutual assistance between control authorities in the area of spirit drinks;

27. Joint Declaration on Protocol 47 on the abolition of technical barriers to trade in wine;

28. Joint Declaration on modification of tariff concessions and on special treatment of Spain and Portugal;

29. Joint Declaration on animal welfare; 30. Joint Declaration on the Harmonized System.

The plenipotentiaries of the EC Member States and the plenipotentiaries of the EFTA States have adopted thc declarations listed below and annexed to this Final Act:

]. Declaration by the Governments of the Member States of the EC and the EFTA States on the facilitation of horder controls;

2. Declaration by the Governments of the Member States of the EC and the EFTA States on political dialogue.

The plenipotentiaries of the EC Member States and of the Community and the plenipotentiaries of the EFTA States have also taken note of the arrange- ment regarding the functioning of a IIigh-Level Interim Group during the period preceding the entry into force of the EEA Agreement which is an- nexed to this Final Act. They have further agreed that the High-Level Inte- rim Group shall, at the latest by the entry into force of the EEA Agreement, decide on the authentication of texts of the EC acts referred to in the An- nexes to the EEA Agreement which have been drawn up in the Finnish, Ice- landic, Norwegian and Swedish languages.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Final act

The plenipotentiaries of the EC Member States and of the Community and the plenipotentiaries of the EFTA States have further taken note of the arrangement regarding the publication of EEA relevant information which is annexed to this Final Act.

Further, the plenipotentiaries of the EC Member States and of the Com- munity and the plenipotentiaries of the EFI'A States have taken note of the arrangement regarding the publication of EFTA notices on procurement which is annexed to this Final Act.

Furthermore, the plenipotentiaries of the EC Member States and of the Community and the plenipotentiaries of the EFTA States have adopted the Agreed Minutes from the negotiations which are annexed to this Final Act. The Agreed Minutes shall have a binding character.

Finally, the plenipotentiaries of the EC Member States and of the Com- munity and the plenipotentiaries of the EFTA States have taken note of the declarations listed below and annexed to this Final Act:

2. Declaration by the Governments of Liechtenstein and Switzerland on alcohol monopolies;

3. Declaration by the European Community on mutual assistance in cus- toms matters;

4. Declaration by the Governments of the EFTA States on free circulation of light duty commercial vehicles;

6. Declaration by the Government of Liechtenstein on the specific situation of the country;

7. Declaration by the Government of Austria on safeguards; 8. Declaration by the European Community;

9. Declaration by the Government of Iceland on the use of safeguard mea— sures under the EEA Agreement;

10. Declaration by the Government of Switzerland on safeguard measures; 11. Declaration by the European Community;

12. Declaration by the Government of Switzerland on the introduction of post-diploma studies in architecture at the higher technical colleges;

13. Declaration by the Governments of Austria and Switzerland on audiovi— sual services;

14. Declaration by the Governments of Liechtenstein and Switzerland on administrative assistance;

15 . Declaration by the European Community;

16. Declaration by the Government of Switzerland on the use of the safe— guard clause in connection with capital movements;

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Final act

18. Declaration by the Government of Norway on the direct enforceahility _ Final act of decisions by the EC institutions regarding pecuniary obligations addressed to enterprises located in Norway;

20. Declaration by the Government of Austria on the enforcement on its territory of decisions by EC institutions regarding pecuniary obligations;

23. Declaration by the Government of Ireland to Protocol 28 on intellectual property -international conventions;

24. Declaration by the Governments of the EFTA States on the charter of fundamental social rights for workers;

25. Declaration by the Government of Austria on the implementation of ArticleS of Directive 76/207/EEC in respect of night-work;

2.7. Declaration by the European Community on the rights för the EFTA States before the EC Court of Justice;

28. Declaration by the European Community on the rights of lawyers of the EFTA States under Community law;

29. Declaration by the European Community on the participation of the EFTA Statcs' experts in EEA relevant EC committees inapplication of Article 100 of the Agreement:

30. Declaration by the European Community on Article 103 of the Agree- ment;

31. Declaration by the Governments of the EFTA States on Article 103(l) of the EEA Agreement;

32. Declaration by the European Community on transit in the fisheries sec- tor; '

33. Declaration by the European Community and the Governments of Aust- ria, Finland, Liechtenstein, Sweden and Switzerland on whale products;

34. Declaration by the Government of Switzerland concerning customs du- ties of a fiscal nature;

35. Declaration by the European Communities on bilateral agreements;

36. Declaration by the Government of Switzerland on the Agreement bet- ween the EEC and the Swiss Confederation on the carriage of goods by road and rail;

37. Declaration by the Government of Austria on the Agreement between 708

the EEC and the Republic of Austria on the transit of goods by road and Prop." 1991/925170 rail; . Bilaga 15 38. Declaration by the Governments of the EFTA States concerning the I'lnal act EFTA financial mechanism;

39. Declaration by the Governments of the EFTA States concerning a court of first instance.

JOINT DECLARATIONS BY PrOp- 1991/92:170 THE CONTRACTIN G PARTIES Bilaga 15 TO THE AGREEMENT ON Final act THE EUROPEAN ECONOMIC AREA

JOINT DECLARATION Prop. 1991/92:170 CONCERNING THE PREPARATION OF JOINT Bilaga 15 REPORTS UNDER PARAGRAPH 5 OF PROTOCOL ] Final act ON HORIZONTAL ADAPTATIONS

As regards the review and reporting procedures under paragraph 5 of Proto- col I on Horizontal Adaptations, it is understood that the EEA Joint Com- mittee may, whenever it considers this useful, request thc preparation of a joint report.

JOINT DECLARATION ON MUTUAL RECOGNITION AND PROTECTION AGREEMENTS FOR THE DESIGNATIONS OF WINE AND SPIRITUOUS BEVERAGES

The Contracting Parties agree to negotiate with a view to concluding before 1 July 1993 separate mutual recognition and protection agreements for the designations of wine and spiritious beverages, taking into account the exis- ting bilateral agreements-.

JOINT DECLARATION ON A TRANSITIONAL PERIOD CONCERNING THE ISSUING OR MAKING OUT OF DOCUMENTS RELATING TO THE PROOF OF ORIGIN

(a) For two years after the entry into force of the EEA Agreement, the com- petent customs authorities of the Community and those of Austria, Finland, Iceland, Norway, Sweden and Switzerland shall accept as valid proof of ori- gin within the meaning of Protocol 4 to the EEA Agreement the following documents referred to in Article 13 of Protocol No. 3 to the Free Trade Ag- reements between the EEC and the individual EFTA States mentioned above:

(i) EUR.1 certificates, including Long-Term certificates, endor- sed beforehand with the stamp of the competent customs of- fice of the exporting State; (ii) EUR.1 certificates, including Long-Term certificates, endor- sed by an approved exporter with a special stamp which has been approved by the customs authorities of the exporting State; and (iii) invoices referring to Long-Term certificates.

(b) For six months after the entry into force of the EEA Agreement, the competent customs authorities of the Community and those of Austria, Fin- land, Iceland, Norway, Sweden and Switzerland shall accept as valid proof of origin within the meaning of Protocol 4 to the EEA Agreement the following documents referred to in Article 8 of Protocol No.3 to the Free Trade Agree- ments between the EEC and the individual EFTA States mentioned above:

" Bilaga 15 '

(i) invoices hearing the exporter*s declaration as given in Annex V to Protocol No.3 made out in accordance with ArtiCle 13 of that Protocol; and (ii) invoices hearing the cxportefs declaration as givenin Annex V to Protocol No.3, made out hy any exporter.

(c) Requests for subsequent verification of documents referred to in para- graphs (a) and (b) shall be accepted by the competent customs authorities of the Community and those of Austria, Finland, Iceland, Norway, Sweden and Switzerland for a period of two years after issuing and making out of the proof of origin concerned. These verifications shall be carried out in accor- dance with Title VI of Protocol 4 to the EEA Agreement. '

J OINT DECLARATION CONCERNING ARTICLES 10 AND 14 (1) OF PROTOCOL 11. TO THE AGREEMENT

The Contracting Parties stress-the importance they attach to the protection of nominative data. They undertake to consider this matter further with a view to ensuring appropriate protection of such data under Protocol 11, at least at a level comparable to the one provided for by the Council of Europe Convention of 28 January 1981.

J OINT DECLARATION ON ELECTRO-MEDICAL EQUIPMENT

The Contracting Parties take note that the Commission has presented to the Council a preposal for a Council directive on electro-medical equipment fal- ling so far within the scope of Directive 84/539/EEC (OJ No L 300, 19.11.1984, p. 179) (AnnexIl).

The Commission proposal strengthens the protection "of patients, users and third persons by referring to harmonized standards which are to be adop- ted by CEN-CENELEC in accordance with the legal requirements and by subjecting these products to appropriate conformity assessment procedures including a third party intervention for certain devices.

J OINT DECLARATION CONCERNING NATIONALS OF THE REPUBLIC OF ICELAN D WHO HOLD A DIPLOMA IN SPECIALIZED MEDICINE, SPECIALIZED DENTISTRY, VETERINARY MEDICINE, PHARMACY, GEN ERAL MEDICAL PRACT ICE OR ARCHITECTURE CONFERRED IN A THIRD COUNTRY

Noting that Council Directives 75/362/EEC, 78/686/EEC, 78/1026/EEC, 85/384/EEC, 85/433/EEC and 86/457/EEC, as adapted for EEA purposes, refer only to diplomas, certificates and other evidence of formal qualifica- tions conferrcd in the Contracting Parties;

anxious, however, to take account of the special position of nationals of

Prop. 1991/92:170- Final act

the Republic of Iceland who, since there is no complete university training Prop. 1991/92:170 in specialized medicine, specialized dentistry, veterinary medicine and archi- Bilaga 15 tecture in Iceland itself, since there are limited possibilities oftraining in spe- Final act cialized dentistry and of specific training in general medical practice and ot- her specialization in medicine, and since there is only recently a complete university training in pharmacy offered in Iceland, have studied in a third country; the Contracting Parties hereby recommend that the Governments concer- ned should allow nationals of the Republic of Iceland who hold & diploma in specialized dentistry, in veterinary medicine, in architecture, in pharmacy, on completion of specific training in general medical practice or of spccializa- tions in medicine, awarded in a third country and recognized by the compe- tent Icelandic authorities, to take up and pursue activities as specialists in dentistry, veterinary surgeons, architects, pharmacists, general medical practitioners or specialists in medicine within the European Economic Area, by recognizing these diplomas in their territories.

J OINT DECLARATION CONCERNING NATIONALS OF THE REPUBLIC OF ICELAND WHO HOLD HIGHER—EDUCATION DIPLOMAS AWARDED ON COMPLETION OF PROFESSIONAL EDUCATION AND TRAINING OF AT LEAST THREE YEARS* DURATION CONFERRED IN A THIRD COUNTRY

Noting that Council Directive 89/48/EEC of 21 December 1988 on a general system for the recognition of higher-education diplomas awarded on comple- tion of professional education and training of at least three years” duration (OJ No L 19, 24.1.1989, p. 16), as adapted for EEA purposes, refers to dip- lomas, certificates and other evidence of formal qualifications conferrcd mainly in the Contracting Parties;

anxious, however, to take account of the special position of nationals of the Republic of Iceland who, since there are limited possibilities of post-se- condary education and a long tradition of students receiving this education abroad, have studied in a third country;

the Contracting Parties hereby recommend that the Governments concer- ned should allow nationals of the Republic of Iceland who hold a diploma of studies covered by the general system, awarded in a third country and recog- nized by the competent Icelandic authorities, to take up and pursue within the European Economic Area the activities of the professions concerned, by recognizing these diplomas in their territories.

J OINT DECLARATION ON TRANSPORT OF GOODS BY ROAD

If the European Community elaborates new lcgislation to amend, replace or prolong the application of rules on access to the market in transport of goods 713

by road (First Council Directive of 23 July 1962 on the establishment of cer- tain common rules for international transport, OJ No 070, 6.8.62, p.2005; Council Directive 65/269/EEC, OJ No 88, 24.5.1965, p.1469; Council Regu- lation (EEC) 3164/76, OJ No L 357, 29.12.1976, p.1; Council Decision 80/48/EEC, OJ No L 18, 24.1.1980, p.21; Council Regulation (EEC) 4059/89, OJ No L 390, 30.12.1989, p. 3) the Contracting Parties shall, in ac- cordance with the jointly agreed procedures, take a decision concerning an amendment of the relevant Annex, allowing carriers of the Contracting Par- ties reciprocal and mutual access to the market in transport of goods by road on equal terms.

For the duration of the Agreement between the European Communities and Austria on transport of goods by road and rail, future amendments of the present Agreement, shall not affect the existing mutual rights for market access referred to in Article 16 of the Agreement between the European Communities and Austria on transport of goods by road and rail, and as set out in the bilateral Agreements between Austria on the one hand and Fin- land, Norway, Sweden and Switzerland on the other hand, unless otherwise agreed by the Parties concerned.

J OINT DECLARATION CONCERNING RULES ON COMPETITION

The Contracting Parties declare that the implementation of the EEA compe- tition rules, in cases falling within the responsibility of the EC Commission, is based on the existing Community competences, supplemented by the pro- visions contained in the Agreement. In cases falling within the responsibility of the EFTA Surveillance Authority, the implementation of the EEA com- petition rules is based on the agreement establishing that authority as well as on the provisions contained in the EEA Agreement.

JOINT DECLARATION ON ARTICLE 61 (3)(b) OF THE AGREEMENT

The Contracting Parties declare that in establishing whether a derogation can be granted under Article 61 (3) (b) the EC Commission shall take the interest of the EFTA States into account and the EFTA Surveillance Autho- rity shall take the interest of the Community into account.

JOINT DECLARATION ON ARTICLE 6] (3)(c) OF THE AGREEMENT

The Contracting Parties take note that even if eligibility of the regions has to be denied in the context of Article 61 (3)(a) and according to the criteria of the first stage of analysis under subparagraph (c) (see Commission Commu- nication on the method for the application of Article 92 (3)(a) and (c) to regional aid, OJ No C 212, 12.8.1988, p.2) examination according to other criteria, e.g. very low population density, is possible.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Final act

J OINT DECLARATION Prop. 1991/92:170 ' ON AID GRANTED THROUGH THE EC Bilaga 15 STRUCTURAL FUNDS OR OTHER FINANCIAL Final act INSTRUMENTS

The Contracting Parties declare that financial support to undertakings finan- ced by the EC Structural Funds or receiving assistance from the European Investment Bank or from any other similar financial instrument or fund shall be in keeping with the provisions of this Agreement on State aid. They dec- lare that exchange of information and views on these forms of aid shall take place at the request of either surveillance authority.

J OINT DECLARATION ON PARAGRAPH (c) OF PROTOCOL 27 TO THE AGREEMENT

The notice referred to in paragraph (c) of Protocol 27 shall contain a descrip- tion of the State aid programme or case concerned, including all elements which are necessary for a proper evaluation of the programme or case (de- pending on the State aid elements concerned, such as type of State aid, bud- get, beneficiary, duration). Moreover, the reasons for the opening of the procedure referred to in Article 93 (2) of the Treaty establishing the Euro-' pean Economic Community or of the corresponding procedure set out in an agreement between the EFTA States establishing the EFTA Surveillance Authority shall be communicated to the other surveillance authority. Ex- change of information between the two surveillance authorities shall take place on a reciprocal basis.

JOINT DECLARATION ON SHIPBUILDING

The Contracting Parties agree that, until the expiry of the 7th Shipbuilding Directive (i.e. at the end of 1993), they will refrain from the application of the general rules on State aid laid down in Article 61 of the Agreement to the sector of Shipbuilding.

Article 62(2) of the Agreement as well as the Protocols referring to State aid are applicable to the sector of Shipbuilding.

J OINT DECLARATION ON APPLICABLE PROCEDURES IN CASES WHERE, BY VIRTUE OF ARTICLE 76 AND PART VI OF THE AGREEMENT AND CORRESPONDING PROTOCOLS, EFTA STATES PARTICIPATE FULLY IN EC COMMI'ITEES

The EFTA States shall have the same rights and obligations as EC Member States within EC committees in which they participate fully, by virtue of Ar- ticle 76 and Part VI of the Agreement and the corresponding Protocols, ex- cept in respect of voting procedures, if any. In reaching its decision, the EC 715

Commission shall take due account of the views expressed by the EFTA Sta- tes in the same manner as of the views expressed by the EC Member States before voting.

In cases where the EC Member States have the possibility of appealing to the EC Council against the decision ofthe EC Commission, the EFTA States may raise the issue in the EEA Joint Committee in conformity with Article 5 of the Agreement.

J OINT DECLARATION ON COOPERATION IN CULTURAL AFFAIRS

The Contracting Parties, having regard to their cooperation within the Coun- cil of Europe, recalling the Declaration of 9 April 1984 from the Ministerial meeting in Luxembourg between the European Community and its Member States and the States of the European Free Trade Association, mindful that the establishment of the free movement of goods, services, capital and per- sons within the EEA will have a significant impact in the field of culture, declare their intention to strengthen and broaden cooperation in the area of cultural affairs, in order to contribute to a better understanding between the peoples of a multi-cultural Europe and to safeguard and further develop the national and regional heritage that enriches the European culture by its di- vcrsity.

J OINT DECLARATION ON COOPERATION AGAINST ILLEGAL TRAFFIC IN CULTURAL GOODS

The Contracting Parties declare their willingness to establish cooperation ar- rangements and procedures against illegal traffic in cultural goods as well as arrangements concerning thc management of the regime for regular traffic in cultural goods.

Without prejudice to the provisions of the EEA Agreement and other in- ternational obligations, these arrangements and procedures shall take into account the lcgislation which the Community is developing in this field.

J OINT DECLARATION ON THE ASSOCIATION OF COMMUNITY EXPERTS WITH THE WORK OF COMMITTEES AMONG THE EFTA STATES OR SET UP BY THE EFTA SURVEILLAN CE AUTHORITY

Having regard to the association of experts of the EFTA States with the work of the EC committees listed in Protocol 37 to the Agreement, Community experts shall on the same basis be associated, at Commmunity request, with the work of any corresponding bodies among the EFTA States or set up by the EFTA Surveillance Authority relating to the same subject matter as eo- vered by the EC committees listed in Protocol 37.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Final act

J OINT DECLARATION Prop. 1991/921170 ON ARTICLE 103 OF THE EEA AGREEMENT Bilaga 15

It is the understanding of the Contracting Parties that the reference to the Flnal act fulfilment of constitutional requirements contained in Article 103 (1) of the EEA Agreement and the reference to provisional application contained in Article 103 (2) have no practical implications for internal Community proce- dures.

J OINT DECLARATION ON PROTOCOL 35 TO THE AGREEMENT

It is the understanding of the Contracting Parties that Protocol 35 does not restrict the effects of those existing internal rules which provide for direct effect and primacy of international agreements.

J OI NT DECLARATI ON CONCERNING THE FINANCIAL MECHAN ISM

In the event that an EFTA Contracting Party should withdraw from EFTA and accedc to the Community, appropriate arrangements should be made to ensure that no additional financial obligations are, as a result, incurrcd by the remaining EFTA States. The Contracting Parties note in this regard the decision by the EFTA States to calculate their respective contributions to the Financial Mechanism based on the GNP at market price data for the three most recent years. As regards any acceding EFTA State, appropriate and equitable solutions should be found in the context of the accession negotia- tions.

J OINT DECLARATION ON THE RELATION BETWEEN THE EEA AGREEMENT AND EXISTING AGREEMENTS

The EEA Agreement shall not affect rights assured through existing agree- ments binding one or more EC Member States, on the one hand, and one or more EFTA States, on the other, or two or more EFTA States, such as among others agreements concerning individuals, economic operators, re- gional cooperation and administrative arrangements, until at least equiva- lent rights have been achieved under the Agreement.

J OINT DECLARATION ON THE AGREED INTERPRETATION OF ARTICLE 4 (1) AND (2) OF PROTOCOL 9 ON TRADE IN FISH AND OTHER MARINE PRODUCTS

1. While the EFTA States will not take over the "acquis eommunautaire” concerning the fishery policy it is understood that, where reference is made to aid granted through State resources, any distortion of competition is to be 717

assessed by the Contracting Parties in the context of Articles 92 and 93 of the Prop. 1991/92:170 EEC Treaty and in relation to relevant provisions of the ”acquis communau- Bilaga 15 taire” concerning the fishery policy and the content of the Joint Declaration Final act regarding Article 61(3)(c) of the Agreement.

2. While the EFTA States will not take over the "acquis communautaire” concerning the fishery policy it is understood that, where reference is made to lcgislation relating to the organization of the market, any distortion of competition caused by such lcgislation is to be assessed in relation to the principles of the "acquis communautaire” concerning the common organiza- tion of the market. Whenever an EFTA State maintains or introduces national provisions on market organization in the fisheries sector, such provisions shall be conside- red a prion" to be compatible with the principles, referred to in the preceding subparagraph, if they contain at least the following elements:

(a) the lcgislation on producers, organizations reflects the principles of the "acquis communautaire” regarding:

establishment on the producers' initiative; freedom to become and cease to be a member; absence of a dominant position, unless necessary in pur-

suance of objectives corresponding to those specified in Ar- ticle 39 of the EEC Treaty;

(b) whenever the rules of producers, organizations are extended to non- members of producers' organizations, the provisions to be applied corre- spond to those laid down in Article 7 of Regulation (EEC) No. 3687/91; (c) whenever provisions in respect of interventions to support prices exist or are established, they correspond to those specified in Title III of Regulation (EEC) No. 3687/91.

JOINT DECLARATION CONCERNING THE APPLICATION OF TARIFF CONCESSIONS FOR CERTAIN AGRICULTURAL PRODUCTS

The Contracting Parties declare that in case of tariff concessions granted for the same product, both under Protocol 3 to the Agreement and under a bila- teral agreement on trade in agricultural products as referred to in Protocol 42 to the above-mentioned Agreement, the most advantageous tariff treatment shall be granted upon submission of the relevant documentation.

This is without prejudice to the obligations resulting from Article 16 of the Agreement.

J OINT DECLARATION ON PLANT HEALTH ISSUES

The Contracting Parties state that the existing Community acts in this area are under review. Therefore, this lcgislation will not be taken over by the 718

EFTA States. New rules will be dealt with according to Articles 99 and 102 Prop. 1991/92:170 of the Agreement. . Bilaga 15 Final act

J OINT DECLARATION ON MUTUAL ASSISTAN CE BETWEEN CONTROL AUTHORITIES IN THE AREA OF SPIRIT DRINKS

The Contracting Parties agree that any future EC lcgislation on mutual assis- tance in the area of spirit drinks between the competent authorities of EC Member States, relevant for this Agreement, shall be dealt with according to the general provisions on decision making of the Agreement.

J OINT DECLARATION ON PROTOCOL 47 ON THE ABOLITION OF TECHNICAL BARRIERS TO TRADE IN WINE

The adaptation concerning the use of the terms 'Federweiss' and 'Federwcis- ser” as provided for in the Appendix to Protocol 47, shall be without preju- dice to any future modifications ofthe relevant Community lcgislation where provisions may be introduced regulating the use of the same terms and their equivalents for wine produced in the Community.

The classification of EFTA States” wine producing regions in wine-gro- wing zone B for the purposes of this Agreement, shall not prejudge any fu- ture modifications of the Community's classification scheme which may have a subsequent impact on the classification within the framework of the Agree- ment. Any such modifications shall bc dealt with in accordance with the ge- neral provisions of the Agreement.

J OINT DECLARATION .

ON MODIFICATION OF TARIFF CONCESSIONS AND ON SPECIAL TREATMENT OF SPAIN AND PORTUGAL

A full implementation of the system outlined in Protocol 3 depends in some Contracting Parties on amendments to the national price compensation sy- stem. These amendments are not possible without the modification of tariff concessions. Such modifications would not imply the need for compensation between the Contracting Parties of the EEA Agreement.

The system outlined in Protocol 3 does not preclude the application of the relevant transitional provisions of the Act of Accession of Spain and Portugal and shall not result in the Community, in its composition as of 31 December 1985, granting Contracting Parties to the EEA Agreement a more favou- rable treatment than the one applied to the new EC Member States. In parti- cular, the application of this system does not preclude the application of the accession price compensatory amounts established in application of the Act of Accession of Spain and Portugal.

J OINT DECLARATION ON ANIMAL WELFARE Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Notwithstanding the provisions of point 2, Chapter] (veterinary issues) of , Final act

AnnexI to the Agreement, the Contracting Parties note the new develop- ment of the Community lcgislation in this area and agree to consult each—ot- her in case differences in their legislations concerning animal welfare consti- tute barriers to the free movement of goods. The Contracting Parties agree to monitor the situation in this area. Commission of the European Communities Brussels, Directorate-General External Relations The director general H.B. Mr H. Hafstein Ambassador Permanent Representative of Iceland to the European Communities Rue Archimede 5 1040-Brussels

J OINT DECLARATION ON THE HARMONIZED SYSTEM

The Contracting Parties agree to harmonize as soon as possible, and by 31 December 1992 at the latest, the German text of the description of goods in the Harmonized System, contained in the relevant protocols and annexes to the EEA Agreement.

DECLARATION BY THE GOVERNMENTS OF THE MEMBER STATES OF THE EC AND THE EFTA STATES ON THE FACILITATION OF BORDER CONTROLS

In order to promote the free movements of persons the Member States of the EC and the EFTA States shall, subject to the practical modalities to be defined in appropriate fora, cooperate with a view to the facilitation of cont- rols for each others” citizens and the members of their families at borders between their territories.

DECLARATION ON POLITICAL DIALOGUE

The European Community and its Member States and the Member States of the European Free Trade Association expressed their wish to strengthen their political dialogue on foreign policy with the view to developing closer relations in spheres of mutual interest.

They agreed to that end:

to hold informal exchanges of view at ministerial level at meetings of the 720

EEA Council. As appropriate these exchanges of view could be prepared Prop. 1991/92:170 by meetings at political directors' level; Bilaga 15 to make full use of existing diplomatic channels, in particular the diplo- Final act matic representations in the capital of the country holding the EC Presi- dency, in Brussels and in the capitals of the EFTA Countries; — to consult informally at conferences and in international organizations; —— that this will in no way affect or replace existing bilateral contacts in this field.

46 Riksdagen 199/(92. [saml. Nr [70. Bil. [5

INTERIM ARRANGEMENT Prop. 1991/92:170 TO PREPARE FOR THE ORDERLY ENTRY Bilaga 15 INTO FORCE OF THE AGREEMENT Fm?” 8”

COMMISSIONOF THE EUROPEAN COMMUNITIES Prop. 1991/92:170 Bilaga 15

Brussels . Final act

Directorate-generale external relations The director general

Mr H. Hafstein, Ambassador, Head of the EFTA Delegation, EFTA Secretariat, Rue Arlon 118, 1040—Brussels.

Dear Mr Hafstein,

I refer to our discussions concerning the EEA interim phase and understand that we agree to set up an interim arrangement to prepare for the orderly entry into force of the Agreement.

Under this arrangement, the structures and procedures established during the EEA Negotiations will be maintained. A High Level Interim Group as- sisted by Expert Interim Groups, analogous to the previous High Level Ne- gotiating Group and the Negotiating Groups, composed by representatives of the Community and of the EFTA States, will i.a. examine in the EEA context Community acquis issued between 1August 1991 and the entry into force of the Agreement. Consensus will be recorded and finalized either in Additional Protocols to be attached to the EEA Agreement, or in appro- priate decisions by the EEA Joint Committee after the entry into force ofthe Agreement. Any substantial negotiating problems arising under the interim arrangement will be dealt with by the EEA Joint Committee after the entry into force of the Agreement.

It being understood that the information and consultation procedures of the EEA Agreement can only be applied after the latter's entry into force, the Community will inform the EFTAStates during the interim phase on proposals for new Community acquis after they have been submitted to the EC Council of Ministers.

I would be grateful for confirmation of your agreement on this interim ar- rangement.

Yours sincerely,

Horst G. Krenzler

ICELANDIC MISSION Prop. 1991/921170 TO THE EUROPEAN COMMUNITIES Bilaga 15

. . Final act Rue Archimede 5

1040 Bruxelles

Brussels,

Dear Mr Krenzler,

l hereby acknowledge receipt today of your letter which reads as follows:

"[ refer to our discussions concerning the EEA interim phase and under- stand that we agree to set up an interim arrangement to prepare for the or- derly entry into force of the Agreement.

Under this arrangement, the structures and procedures established during the EEA Negotiations will be maintained. A I-Iigh Level Interim Group, as- sisted by Expert Interim Groups, analogous to the previous High Level Ne- gotiating Group and the Negotiating Groups, composed by representatives of the Community and of the EFTA States, will i.a. examine in the EEA con- text Community acquis issued between 1August 1991 and the entry into force of the Agreement. Consensus will be recorded and finalized either in Additional Protocols to be attached to the draft EEA Agreement, or in ap- propriate decisions by the EEA Joint Committee after the entry into force of the Agreement. Any substantial negotiating problems arising under the interim arrangement will be dealt with by the EEA Joint Committee after the entry into force of the Agreement.

It being understood that the information and consultation procedures of the EEA Agreement can only be applied after the latter's entry into force, the Community will inform the EFTA States during the interim phase on proposals for ncw Community acquis after they have been submitted to the EC Council of Ministers.

I would be grateful for confirmation of your agreement on this interim ar- rangement."

I have the honour to confirm my agreement on this interim arrangement.

Yours sincerely,

Hannes Hafstein, Ambassador, Head of the Icelandic Mission

to the European Communities Mr Horst Krenzler

Director-General Commission of the European Communities Directorate-General I Avenue d'Audergham 35 Brussels

ARRANGEMENT REGARDING Prop. 1991/92:170 PUBLICATION OF EEA RELEVANT Bilaga 15 INFORMATION Final ”cl

ICELANDIC MISSION TO THE EUROPEAN Prop. 1991/92:170 COMMUNITIES Bilaga 15

Rue Archimede 5 Final act "1040 Bruxelles Brussels,

Subject: Publication of EEA relevant information Sir,

With regard to publication of EEA relevant information to be published af- ter the entry into force of the EEA Agreement, I have the honour to summa- rize the agreement we have reached as follows.

There will be a co-ordinated system consisting of the Official Journal of the EC and a special EEA supplement thereto. Where information to be published both for the EC and the EFTA States is identical, publication by the EC in the Official Journal of the EC will serve at the same time as publi- cation in the three common EC/EFTA languages, while the information in the remaining four EFTA languages (Finnish, Icelandic, Norwegian and Swedish) will be published in the EEA supplement to the Official Journal of the EC. The EFTA States undertake to provide an appropriate infrastruc- ture in order to ensure the timcly availability of the necessary translations into the four non-EC EFTA languages. The EFTA States will be responsible for producing the material for the production of the EEA supplement.

The publication system would contain the following elements:

(a) Decisions of the EEA Joint Committee relating to the acquis and otiter decisions, acts, notices, etc., by the EEA organs

The decisions of the EEA Joint Committee relating to the acquis shall be published in the nine official languages in a special EEA section of the Offi- cial Journal of the EC. That publication will sewe as publication in relation to the three common languages. These decisions will also be published in the EEA supplement in the official languages of the Nordic EFTA States and, under the responsibility Of the EFTA States, possibly, for information, in the EFTA working language.

The same applies to other decisions, acts, notices, etc., by the EEA or- gans, in particular the EEA Council and the EEA Joint Committee.

As concerns decisions by the EEA Joint Committee relating to the acquis, the table of contents of the EEA section will contain references to where the relevant internal EC texts can be found.

(b) EF TA data with EC relevance

Information emanating from the EFTA States, the EFTA Surveillance Aut- hority, the Standing Committee of the EFTA States and the EFTA Court regarding, for example, competition, state aid, public procurement and tech- nical standards will be published in the nine official languages of the EC in a special EEA section of the Official Journal of the EC. That publication 726

will also serve as publication for the EFTA States for the three common lang- uages whereas the other four EFTA languages will be produced in the EEA supplement. Where relevant, the table of contents of the EEA section and the EEA supplement, respectively, will contain references to where the cor- responding information emanating from the EC and its Member States can be found.

(c) EC (lala wit/i EF TA relevance

Information emanating from the EC and its Member States regarding, for example, competition, state aid, public procurement and technical standards will be published in the nine official languages of the EC in the Official Jour- nal of the EC. That publication will also serve as publication for the EFTA States for the three common languages whereas the other four EFTA langua- ges will be produced in the EEA supplement. Where relevant, reference will be made to where the corresponding information emanating from the EFTA States, the EFTA Surveillance Authority, the Standing Committee of the EFTA States and the EFTA Court can be found.

The financial aspects of the publication system will be the subject of a sc- parate arrangement.

I should be obliged if you would confirm that you are in agreement with the above.

Please accept, Sir, the assurances of my highest consideration.

Hannes Hafstein, Ambassador Head of the Icelandic Mission to the European Communities

Mr Horst Krenzler

Director-General

Commission of the European Communities Directorate-General I Avenue Auderghem 35

Brussels

COMMISSION OF THE EUROPEAN COMMUNITIES

Directorate-General External Relations The Director—General

Mr H. Hafstein, Ambassador Head of the EFTA Delegation EFTA Secretariat

rue Arlon 1181040 Brussels

Sir,

I hereby acknowledge receipt today of your letter which reads as follows:

”With regard to publication of EEA relevant information to be published after the entry into force of the EEA Agreement, I have the honour to sum- marize the agreement we have reached as follows.

Prop. 1991/92:17() Bilaga 15 Final act

There will be a co-ordinatcd system consisting of the Official Journal of Prop. 1991/922170 the EC and a special EEA supplement thereto. Where information to be Bilaga 15 published both for the EC and the EFTA States is identical, publication by Final act the EC in the Official Journal of the EC will serve at the same time as publi- cation in the three common EC/EFTAlanguages, while the information in the remaining four EFTA languages (Finnish, Icelandic, Norwegian and Swedish) will be published in the EEA supplement to the Official Journal of the EC. The EFTA States undertake to provide an appropriate infrastruc- ture in order to ensure thc timely availability of the necessary translations into the four non-EC EFTA languages. The EFTA States will be responsible for producing the material for the production of the EEA supplement.

The publication system would contain the following elements:

( a) Decisions of the EEA Joint Committee relating to the acquis and other decisions, acts, notices, etc., by the EEA organs

The decisions of the EEA Joint Committee relating to the acquis shall be published in the nine official languages in a special EEA section of the Offi- cial Journal of the EC. That publication will serve as publication in relation to the three common languages. These decisions will also be published in the EEA supplement in the official languages of the Nordic EFTA States and, under the responsibility of the EFTA States, possibly, for information, in the EFTAworking language. '

The same applies to other decisions, acts, notices, etc., by the EEA or- gans, in particular the EEA Council and the EEA Joint Committee.

As concerns decisions by the EEA Joint Committee relating to the acquis, the table of contents of the EEA section will contain references to where the relevant internal EC texts can be found.

(b) EF DI data with EC relevance

Information emanating from the EFTA States, the EFTA Surveillance Aut— hority, the Standing Committee of the EFTA States and the EFTA Court regarding, for example, competition, state aid, public procurement and tech- nical standards will be published in the nine official languages of the EC in a special EEA section of the Official Journal of the EC. That publication will also serve as publication for the EFTA States for the three common langua- ges whereas the other four EFTA languages will be produced in the EEA supplement. Where relevant, the table of contents of the EEA section and the EEA supplement, respectively, will contain references to where the cor- responding information emanating from the EC and its Member States can be found.

(c) EC data with EF TA relevance

Information emanating from the EC and its Member States regarding, for example, competition, state aid, public procurement and technical standards will be published in the nine official languages of the EC in the Official Jour- 728

nal of the EC. That publication will also serve as publication for the EFTA Prop. 1991/922170 States for the three common languages whereas the other four EFTA langua- Bilaga 15 ges will be produced in the EEA supplement. Where relevant, reference will Final act be made to where the corresponding information emanating from the EFTA States, the EFTA Surveillance Authority, the Standing Committee of the EFTA States and the EFTA Court can be found. The financial aspects of the publication system will be the subject of a se- parate arrangement. I should be obliged if you would confirm that you are in agreement with the above.” I have the honour to confirm my agreement to the above. Please accept, Sir, the assurance of my highest consideration.

Horst G. Krenzler

ARRANGEMENT REGARDING THE Prop. 1991/92:170 PUBLICATION OF EFTA N OTICES ON Bflaga 15 PROCUREMENT Fmal 301

COMMISSION OF THE EUROPEAN COMMUNITIES

Directorate-general external relations The director general

Brussels,

Mr H. Hafstein, Ambassador, Head of the EFTA Delegation, EFTA Secretariat, Rue Arlon 118, 1040-Brussels.

Subject: Publication of EFTA notices on procurement

Dear Mr Hafstein,

With regard to the publication of the EFTA notices in the Official Journal of the EC as provided for in Annex XVI to the EEA Agreement and in particu- lar in paragraph 2(a) and (b) thereof, I have the honour to summarize the agreement we have reached as follows:

(a) the EFTA notices shall be sent, in at least one of the Community languages, to the Office for Official Publication of the European Communities (OPOCE); the notice shall specify in which EC lang- uage the notice shall be considered as authentic;

(b) the OPOCE shall publish the notice which is considered as being authentic, in full, in the Official Journal and in the TED data bank; a summary of the important elements shall be published in the other official languages of the Community;

(c) the EFTA notices shall be published, by the OPOCE, in the S—series of the EC Official Journal along with EC notices and within the time limits provided for in the acts referred to in Annex XVI;

(d) the EFTA States undertake to ensure that notices shall be transmit- ted to the OPOCE in an official language of the Community in good time so that, provided the obligation of the OPOCE to translate the notices into the official languages of the Community and to publish them in the Official Journal and in TED within a period of 12 days (in urgent cases 5 days) is respectcd, the time available to suppliers and contractors to present bids or expressions of interest shall not be reduced with respect to the time limits referred to in Annex XVI;

(c) the EFTA notices shall be sent in the format of the model notices annexed to the acts referred to in Annex XVI; however, with a view to setting up an efficient and timely system of translation and publi- cation, the EFTA States takc note that they are recommended to set 730

up standardized notices for each of their States along the lines of Prop. 1991/92:170 those recommended for each of the twelve Member States in Bilaga 15 Recommendation 91/561/EEC of 24 October 1991 * Final act

(I) the contracts signed in 1988 and 1989 by the EC Commission acting through the OPOCE and the respective designated contractors of Sweden, Norway, Finland, Switzerland and Austria on the publica- tion of EFTA supply contracts covered by the GATT Agreement on Government Proeurement shall be terminated by the time the EEA Agreement enters into force;

(g) the financial aspects of this publication system shall be subject to the separate arrangement, which will be set up for all the other publica- tions relevant to the EEA.

I should be obliged if you would confirm that you are in agreement with the above.

Yours sincerely,

Horst G. Krenzler

ICELANDIC MISSION TO THE EUROPEAN COMMUNITIES

Rue Archimede 5 1040 Bruxelles

Tel. (02) 231 03 95 Fax (02) 230 81 46

Brussels,

Sir,

I hereby acknowledge receipt today of your letter reading as follows: ”Subject: Publication of EFTA Notices on procurement

With regard to the publication of the EFTA notices in the Official Journal of the EC as provided for in Annex XVI to the EEA Agreement and in particu- lar in paragraph 2(a) and (b) thereof, I have the honour to summarize the agreement we have reached as follows:

(a) the EFTA notices shall be sent, in at least one of the Community languages, to the Office for Official Publication of the European Communities (OPOCE); the notice shall specify in which EC lang- uage the notice shall be considered as authentic;

(b) the OPOCE shall publish the notice which is considered as being authentic, in full, in the Official Journal and in the TED data bank; a summary of the important elements shall be published in the other official languages of the Community;

lOJ No L305 of6.11.1991 and OJ No S2I7A— N of 16.11.1991 731

(C)

(d)

(e)

(f)

(g)

the EFTA notices shall be published, by the OPOCE, in the S-serics of the EC Official Journal along with EC notices and within the time limits provided for in the acts referred to in Annex XVI;

thc EFTA States undertake to ensure that notices shall be transmit- tcd to the OPOCE in an official language of the Community in good time so that, provided the obligation of the OPOCE to translate the notices into the official languages of the Community and to publish them in the Official Journal and in TED within a period of 12 days (in urgent cases 5 days) is respectcd, the time available to suppliers and contractors to present bids or expressions of interest shall not be reduced with respect to the time limits referred to in Annex XVI;

the EFTA notices shall be sent in the format of the model notices annexed to the acts referred to in Annex XVI; however, with a view to setting up an efficient and timely system of translation and publi- cation, the EFTA States take note that they are recommended to set up standardized notices for each of their States along the lines of those recommended for each of the twelve Member States in Recommendation91/561/EEC of 24 October 1991 '

the contracts signed in 1988 and 1989 by the EC Commission acting through the OPOCE and the respective designated contractors of Sweden, Norway, Finland, Switzerland and Austria on the publica— tion of EFTA supply contracts covered by the GATT Agreement on Government Proeurement shall be terminated by the time the EEA Agreement enters into force;

the financial aspects of this publication system shall be subject to the separate arrangement, which will be set up for all the other publica- tions relevant to the EEA.

I should be obliged if you would confirm that you are in agreement with the above.”

I have the honour to confirm my agreement to the above.

Yours faithfully,

Hannes

Hafstein, Ambassador,

Head of the Icelandic Mission to the European Communities

IOJ No L305 of6.ll.199l and OJ No SZl7A—Nof 16.11.1991

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Final act

AGREED MINUTES PrOP- 1991/92:170 Bilaga 15

:- .: ' — | 1 ) e '4 r a ( ], . of the negotiations for an Agreement between th Eu ope n Ec )non IC Flnal act

Community, the European Coal and Steel Community and their Member States and the EFTA States on the European Economic Area

The Contracting Parties agreed that:

Ad Article 26 and Protocol 13

before the entry into force of the Agreement the Community shall, together with the interested EFTA States, examine whether the conditions are fulfil- lcd in which Article 26 of the Agreement, irrespective of the provisions set forth in the first paragraph in Protocol 13, will apply between the Commu- nity and the EFTA States concerned in the fisheries sector;

Ad Article 56(3)

the word "appreciable” in Article 56(3) of the Agreement is understood to have the meaning it has in the Commission Notice of 3September 1986 on agreements of minor importance which do not fall under Article 85(1) of the Treaty establishing the European Economic Community (OJ No C 231, 12.9.1986, p.2);

Ad Article 90

the rules of procedure of the EEA Council will make it clear that, when ta- ' king decisions, EFTA Ministers speak with one voice;

Ad Article 9!

the EEA Council shall, if necessary, provide in its rules of procedure for the possibility of establishing any subcommittee or working party;

Ad Article 91(2)

thc rules of procedure of the EEA Council will make it clear that the words "whenever circumstances so require”, in Article 91(2), cover the situation where a Contracting Party makes use of its "droit d'évocation” in conformity with Article 89(2);

Ad Article 94(3)

it is understood that the EEA Joint Committee will at one of its first mee- tings, when adopting its rules of procedure, decide on the setting up of sub- committees or working groups particularly needed to assist it in carrying out its tasks, e.g. in the field of origin and other customs matters;

AdArticle 102(5) Prop. 1991/92:170 in the case of a provisional suspension under Article 102(5) the scope and Bilaga 15 entry into force thereof shall be adequatcly published; Flnal aCt

Ad Article 102(6)

Article 102(6) applies only to actually acquired rights but not to expectations only. Some examples of such acquired rights would be:

a suspension relating to free movement of workers will not affect the right of a worker to remain in a Contracting Party he had moved to already before the rules were suspended; a suspension relating to freedom of establishment will not affect the rights of a company in a Contracting Party in which it had establis- hed itself already before the rules were suspended; a suspension relating to investment, e.g. in real estate, will not affect investments made already before the date of suspension; a suspension relating to public procurement will not affect the ex- ecution of a contract awarded already before the suspension; a suspension relating to the recognition of a diploma shall not affect the right of a holder of such a diploma to continue his professional activities thereunder in a Contracting Party not having awarded the diploma;

Ad Article 103 if a decision is adopted by the EEA Council, Article 103(1) shall apply;

Ad Article 105

decisions taken by the EEA Joint Committee under this Article may not af- fect the case law of the court of Justice of the European Communities;

Ad Article 109(3)

the term "application” in Article 109(3) also covers implementation of the Agreement;

Ad Article III

suspension is not in the interest of the good functioning of the Agreement and all efforts should be made to avoid it;

AdAnicle 112(1) Prop. 1991/92:170

the provisions of Article 112(1) also cover the situation in a given area; Bilaga 15 Final act

Ad Article 123

they would not make improper use of provisions in Article 123 to prevent the disclosure of information in the field of competition;

Ad Article 129

should any one of them not be prepared to ratify thc Agreement, the signato- ries shall review the situation;

Ad Article 129

should any one of them not ratify the Agreement, the remaining Contracting Parties shall convene a diplomatic conference to assess the effects of the non- ratification for the Agreement and to examine the possibility of adopting a Protocol containing the amendments which will be subject to necessary in- ternal procedures. Such & conference shall be convened as soon as it has be- come clear that one of the contracting Parties will not ratify the Agreement or at the latest if the date of entry into force of the Agreement is not respec- ted;

Ad Protocol 3

Appendices 2 to 7 will be completed before the entry into force of the Agree- ment; AppendicesZ to7 shall be worked out as soon as possible and in any case before 1 July 1992. With regard to Appendix 2 experts shall work out a list of raw materials subject to price compensation on the basis of raw materials subject to price compensation measures in the Contracting Parties prior to the entry into force of the Agreement;

Ad Protocol 3, Article II

with a view to faeilitating the application of Protocol N02 of the Free Trade Agreements, the provisions of Protocol No 3 to each of these Free Trade Ag- reements concerning the definition of the concept of "originating products” and methods of administrative cooperation shall be amended before the entry into force of the EEA Agreement. These amendments shall aim at bringing the abovementioned provisions, inter alia those concerning proof of origin and administrative cooperation, as much in line with those of Protocol 4 of the EEA Agreement as possible while maintaining the ”diago- nal" cumulation system and the corresponding provisions currently appli- cable in the framework of Protocol No 3. It is thus understood that these amendments shall not modify the degree of liberalization achieved under the Free Trade Agreements; 735

Ad Protocol 9 Prop. 1991/92:170 before the entry into force of the Agreement, the Community and the inte- Bilaga 15 rested EFTA States shall continue their discussions of legislative adaptations Fmal aCt in relation to the issue of transit of fish and fishery products in order to find a satisfactory arrangement;

Ad Protocol II, Article 14(3)

the Community, while fully complying with the coordination role of the Commission, will develop direct contacts, as set out in the Commission wor- king document XX1/201/89, where this may grant tlexibility and efficiency to the functioning of this Protocol, in so far as this is on a reciprocal basis;

Ad Protocol 16 and Annex VI

the possibility of maintaining bilateral agreements in the area of social secu- rity after the expiration of the transitional periods relating to free movement of persons can be discussed bilaterally between Switzerland and the interes- ted States;

Ad Protocol 20

the Contracting Parties shall, within the framework of the international orga- nizations concerned, elaborate the rules for the application of structural im- provement measures to the Austrian eret, taking into account the extent to which this erct will participate in the market for which the structural impro- vement measures were designed. Due account shall be paid to the date by which the obligations of Austria under the structural improvement measures become effective;

Ad Protocols 23 and 24 (Articles 12 concerning languages)

the EC Commission and the EFTA Surveillance Authority will provide for practical arrangements for mutual assistance or any other appropriate solu- tion concerning in particular the question of translations;

Ad Protocol 30

the following EC committees in the field of statistical information have been identified as being committees in which the EFTA States shall participate fully in accordance with Article 2 of this Protocol:

1. Committee on the Statistical Programmes of the European Communities as established in: 389 D 0382: Council Decision 89/382/EEC, EURATOM of 19 June 1989 establishing a Committee on the Statistical Programmes of the European Communities (OJ No L 181, 28.6.1989, p. 47); 2. Committee on Monetary, Financial and Balance of Payments Statistics as established in: 736

391D0115: Council Decision 91/115/EEC of 25 February 1991 cstablish- Prop. 1991/922170 ing a Committee on monetary, financial and balance of payments statis- Bilaga 15 tics (OJ No L 59, 6.3.1991, p. 19); Final act 3. Committee on Statistical Confidentiality as established in: 390R1588: Council Regulation (EURATOM, EEC) N01588/90 of 11 June 1990 on the transmission of data subject to statistical confidentiality to the Statistical Office of the European Communities (OJ No L 151, 15.6.1990, p. 1); 4. Committee on the Harmonization of the Compilation of GNP at Market Prices as established in: 389 L 0130: Council Directive 89/130/EEC, EURATOM of 13 February 1989 on the harmonization of gross national product at mar- ket prices (OJ No L49, 21.2.1989, p. 26); 5. Advisory Committee on Economic and Social Statistics as established in: 391 D 0116: Council Decision 91/116/EEC of 25 February 1991 setting up the European Advisory Committee on Statistical Information in the eco- nomic and social spheres (OJ NoL59, 6.3.1991, p. 21). The EFTA States' rights and obligations in the said EC committees are governed by the Joint Declaration on applicable procedures in cases where, by virtue of Article 76 and Part VI of the Agreement and the corresponding Protocols, EFTA States participate fully in EC committees;

Ad Protocol 36, Article 2

the EFTA States will, before the entry into force of the Agreement, decide on the number of members from each of their Parliaments in the EEA Joint

Parliamentary Committee;

A d Protocol 37

in accordance with Article6 of Protocol 23, the reference to the Advisory Committee on Restrictive Practices and Dominant Positions (Council Regu- lation No 17/62) also covers:

—- the Advisory Committee on Restrictive Practices and Monopolies in the Transport Industry (Council Regulation (EEC) No 1017/68); the Advisory Committee on Agreements and Dominant Positions in the Maritime Transport (Council Regulation (EEC) No 4056/86); The Advisory Committee on Agreements and Dominant Positions in the Air Transport (Council Regulation (EEC) No 3975/87);

Ad Protocol 37

in application of the review clause in Article 101(2) of the Agreement, one . more committee will be added, at the entry into force of the Agreement, to 737 the list contained in Protocol 37:

Coordinating Group on Mutual Recognition of Higher-Education Diplo- Prop. 1991/922170 mas (Council Directive 89/48/EEC). Bilaga 15 The modalities of participation will be specified; Final act Ad Protocol 4 7

they will elaborate a system for mutual assistance between authorities re- sponsible for ensuring compliance with Community and national provisions in the wine sector on the basis of the relevant provisions of Council Regulation(EEC) No 2048/89 of 19 June 1989 laying down general rules on controls in the wine sector. The modalities for this mutual assistance will be established before the entry into force of the Agreement. Until such a system has been established, the relevant provisions of the bilateral agreements between the Community and Switzerland and the Community and Austria on cooperation and control in the wine sector shall prevail;

Ad Annexes VI and V71

further specific adaptations as described in an NGIII document dated 11 November 1991 have still to be made before the entry into force of the EEA Agreement in the field of social security and mutual recognition of pro- fessional qualifications;

Ad Annex VII

from the entry into force of the EEA Agreement on, no State to which this Agreement applies may invokc Article 21 of Council Directive 75/362/EEC of 16 June 1975 (OJ NoL167, 30.6.1975, p. 1) to require nationals from ot— her States to which the Agreement applies to complete an additional prepa- ratory training in order to become eligible for appointment as a doctor of a social security scheme;

Ad Annex VII

from the entry into force of the EEA Agreement on, no State to which this Agreement applies may invokc Article 20 of Council Directive 78/686/EEC of 25 July 1978 (OJ NoL233, 24.8.1978, p. 1) to require nationals from other States to which the Agreement applies to complete an additional prepara- tory training in order to become eligible for appointment as & dental practi- tioner of a social security scheme;

Ad Annex VII

engineers of the Foundation of the Swiss Register of Engineers, Architects and Technicians (REG) are covered by Article 1(d), first subparagraph, of Council Directive 89/48/EEC of 21 December 1988 (OJ NoL 19, 24.1.1989, p. 16) on a general system for the recognition of higher-education diplomas awarded on completion of professional education and training of at least 738

three years' duration, in so far as they fulfil the provisions of Article 1(a) of Prop. 1991/92:170 this Directive; Bilaga 15

Fina] act Ad Annex IX

before 1 January 1993 Finland, Iceland and Norway shall each draw up a list of the non-life insurance undertakings that are exempt from the require- ments of Articles 16 and 17 of Council Directive 73/239/EEC (OJ NoL228, 16.8.1973, p. 3) and shall communicate them to the other Contracting Par- ties;

Ad AnnexIX

before 1 January 1993 Iceland shall draw up a list of the life insurance under- takings that are exempt from the requirements of Articles 18, 19 and 20 of Council Directive 79/267/EEC (OJ NOL63, 13.3.1979, p. 1), and shall com- municate them to the other Contracting Parties;

Ad Annex XIII

they shall examine Council Directive 91/439/EEC of 29 July 1991 on driving licences, in accordance with the jointly agreed procedure, with a view to its inclusion in Annex XIII on transport;

Ad Annex XIII

the EFTA States which are Contracting Parties to the European Agreement concerning the work of crews of vehicles engaged in international road trans- port (AETR) shall, before the entry into force of the present Agreement, introduce the following reservation to the AETR:

"Transport operations between Contracting Parties to the EEA Agree- ment shall be regarded as national transport operations within the meaning of the AETR in so far as such operations do not pass in transit through the territory of a third State which is a Contracting Party to the AETR.” The Community shall take the necessary measures in order to bring about corresponding modifications in the reservations of the EC Member States;

Ad AnnexXVI

It is understood that Article 100 of the Agreement shall apply to the commit- tees in the field of public procurement.

DECLARATIONS BY ONE OR MORE OF Prop. 1991/92470 THE CONTRACTING PARTIES TO THE Bilaga 15 AGREEMENTON THE EUROPEAN Final act ECONOMIC AREA

DECLARATION BY THE GOVERNMENTS OF Prop. 1991/92:170 FINLAND, ICELAND, NORWAY AND SWEDEN ON Bilaga 15 ALCOHOL MONOPOLIES Final act

Without prejudice to the obligations arising under the Agreement, Finland, Iceland, Norway and Sweden recall that their alcohol monopolies are based on important health and social policy considerations.

DECLARAT ION BY THE GOVERNMENTS OF LIECHTENSTEIN AND SWITZERLAND ON ALCOHOL MONOPOLIES

Without prejudice to the obligations arising under the Agreement, Switzer- land and Liechtenstein declare that their alcohol monopolies are based on important agricultural, health and social policy considerations.

DECLARATION BY THE EUROPEAN COMMUNITY ON MUTUAL ASSISTANCE IN CUSTOMS MATTERS

The European Community and its Member States declare that they under— stand the last sentence of Article 11 (1) of Protocol 11 on Mutual Assistance in Customs Matters as being covered by the provisions of Article 2 (2) ofthis Protocol.

DECLARATION BY THE GOVERNMENTS OF THE EFTA STATES ON FREE CIRCULATION OF LIGHT DUTY COMMERCIAL VEHICLES

The free circulation, as defined in Annex 11 on technical regulations, stan— dards, testing and certification, Part 1 Motor vehicles, of light duty commer- cial vehicles from 1 January 1995 is accepted by the EFTA States on the un— derstanding that new lcgislation will be applicable, by that date, in line with the other vehicle categories.

DECLARATION BY THE GOVERNMENT OF LIECHTENSTEIN ON PRODUCT LIABILITY

The Government of the Principality of Liechtenstein, with regard to Article 14 of the Council Directive 85/374/EEC, declares that-the Principality of Liechtenstein shall by the entry into force Of this Agreement have introdu- ced, to the extent necessary, legislation on nuclear accident protection equi- valent to that afforded by international conventions.

DECLARATION BY THE GOVERNMENT OF LIECHTENSTEIN ON THE SPECIFIC SITUATION OF THE COUNTRY

The Government of the Principality of Liechtenstein, 741 Refarring to paragraph 18 of the Joint Declaration of 14 May 1991 from

the Ministerial meeting between the European Community, its Member Sta- Prop. 1991/92:170 tes and the Countries of the European Free Trade Association; Bilaga 15 Reajyinning thc duty to ensure compliance with all provisions of the EEA Final act Agreement and to apply them in good faith; Expects that due regard will be paid under the EEA Agreement to the specific geografic situation of Liechtenstein; Considers that a situation justifying the taking of the measures referred to in Article 112 of the EEA Agreement shall in particular be considered to exist if capital inflows from another Contracting Party are liable to endanger the access of the resident population to real estate, or in the case of an ex- traordinary increase in the number of nationals from the EC Member States or the other EFTA States, or in the total number of jobs in the economy, both in comparison with the number of the resident population.

DECLARATION BY THE GOVERNMENT OF AUSTRIA ON SAFEGUARDS

Austria declares that due to the specific geographical situation, the available settlement area (particularly the land available for housing construction) is scarce above average in parts of Austria. Accordingly, disturbances on the real estate market could eventually lead to serious economic, societal or en- vironmental difficulties of a regional nature within the meaning of the safe- guard clause contained in Article 112 of the EEA Agreement and require measures under this Article.

DECLARATION BY THE EUROPEAN COMMUNITY

The European Community considers that the declaration by the Govern- ment of Austria on safeguards shall be without prejudice to the rights and obligations of the Contracting Parties under the Agreement.

DECLARATION BY THE GOVERNMENT OF ICELAND ON THE USE OF SAFEGUARD MEASURES UNDER THE EEA AGREEMENT

Due to the one-sided nature of its economy and the fact that its territory is sparsely populated, Iceland states its understanding that, without prejudice to the obligations arising under the Agreement, it may take safeguard mea- sures if the application of the Agreement is to cause in particular: _. serious disturbances on the labour market through large-scale move- ments of labour into certain geographic areas, particular types of jobs, or branches of industry; or -_ serious disturbances in the real estate market.

DECLARATION BY THE GOVERNMENT OF SWITZERLAND ON SAFEGUARD MEASURES

For reasons of its particular geographic and demographic situation Switzer- 742 land states its understanding that it would have the possibility to take measu-

res to limit the immigration from EEA countries in cases of imbalances ofa Prop. 199l/922170 demographic, social or ecological nature resulting from migratory move- Bilaga 15 ments of EEA nationals. Final act

DECLARATION BY THE EUROPEAN COMMUNITY

The European Community considers that the declaration by the Govern- ment of Switzerland on safeguards shall be without prejudice to the rights and obligations of the Contracting Parties under the Agreement.

DECLARATION BY THE GOVERNMENT OF SWITZERLAND ON THE INTRODUCTION OF POST- DIPLOMA STUDIES IN ARCHITECTURE AT THE HIGHER TECHNICAL COLLEGES

By asking to insert the diplomas in architecture awarded by the Swiss Higher Technical Colleges into Article 11 of Directive 85/384/EEC, the Swiss Confe- deration declares its willingness to establish a complementary post-diploma training of one year on academic level, sanctioned by an examination, in or— der to render the whole of the studies conform with the requirements of Ar- ticle 4(1)(a). This complementary training will be introduced by the Federal Office for Industry and Labour by the beginning of the academic year 1995/1996.

DECLARATION BY THE GOVERNMENTS OF AUSTRIA AND SWITZERLAND ON AUDIOVISUAL SERVICES

With reference to Council Directive 89/552/EEC of 3 October 1989 on the coordination of certain provisions laid down by law, regulation or administ- rative action in Member States, concerning the pursuit of television broad- casting activities, the Government of Austria and the Government of Swit— zerland state that, in accordance with existing EC law, as interpreted by the Court ofJustice of the European Communities, they will have the possibility to take appropriate measures in case of delocalisation for the purpose of cir- cumvention of their domestic lcgislation.

DECLARATION BY THE GOVERNEMENTS OF LIECHTENSTEIN AND SWITZERLAN ON ADMINISTRATIVE ASSISTANCE

With reference to the provisions of the Agreement on the European Econo- mic Area dealing with cooperation between supervisory authorities in the field of financial services (banking, UCITS and trade in securities), the Go- vernments of Switzerland and Liechtenstein underline the importance they attach to the principles of secrecy and speciality and state their understan- ding that information provided by their. competent authorities will be treated 743

by the receiving authorities according to those principles. Without prcj udice to the cases specified in the relevant acquis, this means that: all persons working or having worked for the authorities receiving infor- mation, shall be bound by professional secrecy. Information specified as confidential will be treated accordingly; . competent authorities receiving confidential information may use it only for the performance of their duties as specified in the relevant acquis.

DECLARATION BY THE EUROPEAN COMMUNITY

The European Community considers that the declaration made by the Go- vernments of Switzerland and Liechtenstein on administrative assistance, shall be without prejudice to the rights and obligations of the Contracting Parties under the Agreement.

DECLARATION BY THE GOVERNMENT OF SWITZERLAND ON THE USE OF THE SAFEGUARD CLAUSE IN CONNECTION WITH CAPITAL MOVEMENTS

Considering the fact that in Switzerland the supply of land for productive use is particularly low, that the foreign demand for real estate has been traditio- nally high and that, in addition, the share of the resident population living in its own property is low as compared to the rest of Europe, Switzerland states its understanding that it may in particular take safeguard measures if capital inflows originating from other Contracting Parties lead to disturbances in the real estate market which, inter alia, could endanger the access of the resident population to real estate.

DECLARATION BY THE EUROPEAN COMMUNITY

The European Community considers that the declaration by the Govern- ment of Switzerland on the use of the safeguard clause in connection with capital movements, shall be without prejudice to the rights and obligations of the Contracting Parties under the Agreement.

DECLARATION BY THE GOVERNMENT OF NORWAY ON THE DIRECT ENFORCEABILITY OF DECISIONS BY THE EC INSTITUTIONS REGARDING PECUNIARY OBLIGATIONS ADDRESSED TO ENTERPRISES LOCATED IN NORWAY

The attention of the Contracting Parties is drawn to the fact that the present constitution of Norway does not provide for direct enforceability of decisions by the EC institutions regarding pecuniary obligations addressed to enterpri- ses located in Norway. Norway acknowledges that such decisions should con-

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Fina] act

tinue to be addressed directly to these enterprises, and that they should fulfil Prop. 1991/922170 their obligations in accordance with the present practice. The said constitu- Bilaga 15 tional limitations to direct enforceability of decisions by the EC institutions Final act regarding pecuniary obligations do not apply to subsidiaries and assets in the territory of the Community belonging to enterprises located in Norway. If difficulties should arise, Norway is prepared to enter into consultations and work towards a mutually satisfactory solution.

DECLARATION BY THE EUROPEAN COMMUNITY ON THE DIRECT ENFORCEABILITY OF DECISIONS BY THE EC INSTITUTIONS REGARDING PECUNIARY OBLIGATIONS ADDRESSED TO ENTERPRISES LOCATED IN NORWAY

The Commission will keep the situation referred to in Norway's unilateral declaration under constant review. It may at any time initiate consultations with Norway with a view to finding satisfactory solutions to such problems as may arise.

DECLARATION BY THE GOVERNMENT OF AUSTRIA ON THE EN FORCEMENT ON ITS TERRITORY OF DECISIONS BY EC INSTITUTIONS REGARDING PECUNIARY OBLIGATIONS

Austria declares that its obligation to enforce on its territory decisions by EC institutions which impose pecuniary obligations shall only refer to such decisions which are fully covered by the provisions of the EEA Agreement.

DECLARATION BY THE EUROPEAN COMMUNITY

The Community understands the Austrian declaration to mean that the en- forcement of decisions imposing pecuniary obligations on undertakings will be ensured on the Austrian territory to the extent that the decisions imposing such obligations are based even if not exclusively — on provisions contained in the EEA Agreement.

The Commission may at any time initiate consultations with the Govern- ment of Austria with a view to finding satisfactory solutions to such problems as may arise.

DECLARATION BY THE EUROPEAN COMMUNITYON SHIPBUILDING

It is the agreed policy of the European Community to progressively reduce the level of contract-related production aid paid to shipyards. The Commis- sion is working to bring down the level of the ceiling as far as and as fast as is consistent with the 7th Directive (90/684/EEC). The 7th Directive expires at the end of 1993. In deciding whether a new 745

Directive is necessary, the Commission will also review the competitive si- tuation in Shipbuilding throughout the EEA in the light of progress made towards the reduction or elimination of contract-related production aid. When conducting this review the Commission will closely consult with the EFTA States, taking due account of the results of efforts in & wider interna- tional context, and with a view to creating conditions which ensure that com- petition is not distorted.

DECLARATION BY THE GOVERNMENT OF IRELAND TO PROTOCOL 28 ON INTELLECTUAL PROPERTY — INTERNATIONAL CONVENTIONS

Ireland understands Article 5 (1) of Protocol 28 as imposing a requirement on the Government of Ireland to undertake, subject to its constitutional re- quirements, to take all necessary steps to obtain adherence to the Conven- tions listed.

DECLARATION BY THE GOVERNMENTS OF THE EFTA STATES ON THE CHARTER OF FUNDAMENTAL SOCIAL RIGHTS FOR WORKERS

The Governments of the EFTA States share the view that enlarged economic cooperation must be accompanied by progress in the social dimension of in- tegration, to be achieved in full cooperation with the social partners. The EFTA States wish to actively contribute to the development of the social di- mension of the European Economic. Area. They therefore welcome the strengthened cooperation in the social field with the Community and its Member States established under this Agreement. Recognizing the impor- tance of guaranteeing, in this context, the fundamental social rights for wor- kers within the whole EEA, the above mentioned Governments endorsc the principles and basic rights laid down in the Charter of the Fundamental So- cial Rights for Workers of 9 December 1989 recalling the principle of subsi- diarity referred to therein. They note that, in the implementation of such rights, due regard must be given to the diversity of national practices, espe- cially as regards the role of the social partners and collective agreements.

DECLARATION BY THE GOVERNMENT OF AUSTRIA ON THE IMPLEMENTATION OF ARTICLE 5 OF DIRECT IVE 76/207/EEC IN RESPECT OF NIGHT- WORK

The Republic of Austria,

aware of the principle of equal treatment as laid down in the present Ag- reement;

in view of Austria”s obligation under the present Agreement to incorpo- rate the acquis communautaire into the Austrian legal order;

considering other obligations undertaken by Austria under public interna- tional law;

Prop. 1991/921170 Bilaga 15 Final act

having regard to the effects harrnful to health of night-work and to the Prop. 1991/92:170 particular need of female workers for protection; Bilaga 15

declares its willingness to take account of the particular need of female Final act workers” protection.

DECLARATION BY THE EUROPEAN COMMUNITY

The European Community considers that the unilateral declaration made by the Government of Austria on the implementation of Article 5 of Directive 76/207/EEC in respect of night-work shall be without prejudice to the rights and obligations of the Contracting Parties under the Agreement.

DECLARATION BY THE EUROPEAN COMMUNITY ON THE RIGHTS FOR THE EFTA STATES BEFORE THE EC COURT OF JUSTICE

1. In order to reinforee the legal homogeneity within the EEA through the opening of intervention possibilities for EFTA States and the EFTA Surveil- lance Authority before the EC Court of Justice, the Community will amend Articles 20 and 37 of the Statute of the Court ofJustice and the Court of First Instance of the European Communities.

2. In addition, the Community will take the necessary measures to ensure that EFTA States, in so far as the implementation of ArticlesZ (2) (b) and 6 of Protocol 24 to the EEA Agreement is concerned, will have the same rights as EC Member States under Article 9 (9) of Regulation (EEC) No 4064/89.

DECLARATION BY THE EUROPEAN COMMUNITY ON THE RIGHTS OF LAWYERS OF THE EFTA STATES UNDER COMMUNITY LAW

The Community undertakes to amend thc Statute of the Court of Justice and the Court of First Instance of the European Communities so as to ensure that agents appointed for each case, when representing an EFTA State or the EFTA Surveillance Authority, may be assisted by an adviser or by & lawyer entitled to practise before a court of an EFTA State. It also undertakes to ensure that lawyers entitled to practise before a court of an EFTA State may represent individuals and economic operators before the Court of Justice and the Court of First Instance of the European Communities.

Such agents, advisers and lawyers shall, when they appear before the Court of Justice and the Court of First Instance of the European Communi- ties, enjoy the rights and immunities necessary to the independent exercise of their duties, under the conditions to be laid down in the rules of procedure of those Courts.

In addition, the Community will take the necessary measures in order to ensure lawyers of the EFTA States the same rights as to legal privilege under Community law as lawyers of EC Member States.

DECLARATION BY THE EUROPEAN COMMUNITY ON THE PARTICIPATION OF THE EFTA STATES” EXPERTS IN EEA RELEVANT EC COMMITTEES IN APPLICATION OF ARTICLE 100 OF THE AGREEMENT

The Commission of the European Communities confirms that in applying the principles laid down in Article 100 it is understood that each EFTA State will design:-ne its own experts. Those experts will be involved on an equal footing together with national experts from the EC Member States in the work preparatory to the convening of the EC committees relevant to the ac- quis in question. The EC Commission will pursue consultations as long as deemed necessary, until the Commission submits its proposal at a formal meeting.

DECLARATION BY THE EUROPEAN COMMUNITY ON ARTICLE 103 OF THE EEA AGREEMENT

The European Community considers that until constitutional requirements referred to in Article 103 (1) of the Agreement are fulfilled by the EFTA States, it can delay the definitive application of the EEA Joint Committee decision referred to in the same Article.

DECLARATION BY THE GOVERNMENTS OF THE EFTA STATES ON ARTICLE 103 (1) OF THE EEA AGREEMENT

Aiming to achieve a homogeneous EEA, and without prejudice to the func- tioning of their democratic institutions, the EFTA States will use their best endeavours to promote that the necessary constitutional requirements are fulfilled as foreseen in the first subparagraph of Article 103 (1) of the EEA Agreement.

DECLARATION BY THE EUROPEAN COMMUNITY ON TRANSIT IN THE F ISHERIES SECTOR

It is the Community's understanding that Article 6 of Protocol 9 will also be applicable if a mutually satisfactory arrangement on the question of transit is not found before the entry into force of the Agreement.

DECLARATION BY THE EUROPEAN COMMUNITY AND THE GOVERNMENTS OF AUSTRIA, FINLAND, LIECHTENSTEIN, SWEDEN AND SWITZERLAND ON WHALE PRODUCTS

The European Community and the Governments of Austria, Finland, Liechtenstein, Sweden and Switzerland declare that Appendix 2, Table 1, of Protocol 9 is without prejudice to the import ban, which they apply for whale products.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 15 Final act

DECLARATION BY THE GOVERNMENT OF Prop. 1991/92:170 SWITZERLAND CONCERN ING CUSTOMS DUTIES OF Bilaga 15 A F ISCAL NATURE Final act

The internal procedure in view of the transformation of customs duties of a fiscal nature into internal taxation has been launched.

Without prejudice to Protocol 5 to the Agreement, Switzerland will elimi- nate these duties on the tariff positions listed in the table attached to Proto- col 5, subject to the approval, according to its internal lcgislation, of the ne- cessary constitutional and legislative modifications, at the moment when the internal taxation enters into force.

A referendum on this subject will be held before the end of 1993. ln case of a positive outcome of the constitutional referendum, best efforts will be undertaken in order to proceed to the transformation of customs du- ties of a fiscal nature into internal taxes by the end of 1996.

DECLARATION BY THE EUROPEAN COMMUNITY

The Community considers that the bilateral agreements on transport of goods by road and rail between the European Economic Community and Austria and between the Euro- pean Economic Community and Switzerland, the bilateral agreements on certain arrangements concerning agriculture between the European Economic Community and each EFTA State, the bilateral agreements on fisheries between the European Economic Community and Sweden, the European Economic Community and Nor- way and the European Economic Community and Iceland,

notwithstanding the fact that these agreements have been laid down in se- parate legal instruments, are part of the overall balance of the results of the negotiations and essential elements for its approval of the EEA Agreement.

The Community therefore reserves its right to suspend the conclusion of the EEA Agreement as long as the ratification of the above-mentioned bila- teral agreements has not been notificd to the Community by the EFTA Sta- tes concerned. Moreover, the Community reserves its position as to the con- sequences to be drawn in case of non-ratification of these agreements.

DECLARATION BY THE GOVERNMENT OF SWITZERLAND ON THE AGREEMENT BETWEEN THE EEC AND THE SWISS CONFEDERATION ON THE CARRIAGE OF GOODS BY ROAD AND RAIL

Switzerland shall endeavour to ratify the bilateral agreement between the EEC and the Swiss Confederation on carriage of goods by road and rail on time for the ratification of the EEA Agreement, while confirming its posi- tion that the EEA Agreement and this bilateral agreement arc to be conside- red as two separate legal instruments with their own merits.

DECLARATION BY THE GOVERNMENT OF Prop. 1991/92:170 AUSTRIA ON THE AGREEMENT BETWEEN THE EEC Bilaga 15 AND THE REPUBLIC OF AUSTRIA ON THE Final act TRANSIT OF GOODS BY ROAD AND RAIL

Austria shall endeavour to ratify the bilateral agreement between the EEC and the Republic of Austria on the transit of goods by road and rail on time for the ratification of the EEA Agreement, while confirming its position that the EEA Agreement and this bilateral agreement are to be considered as two separate legal instruments with their own merits.

DECLARATION BY THE GOVERNMENTS OF THE EFTA STATES CONCERNING THE EFTA FINANCIAL MECHANISM

The EFTA States consider that the "appropriate and equitable solutions” re- ferred to in the Joint Declaration concerning the financial mechanism should have the effect either that an EFTA State acceding to the Community should not be party to any financial obligation entered into by the EFTA financial mechanism after that State*s accession to the Community or that & corre- sponding adjustment should be made to the contributions of that State to the EC general budget.

DECLARATION BY THE GOVERNMENTS OF THE EFTA STATES CONCERNING A COURT OF FIRST IN STANCE

The EFTA States will establish a court of first instance for cases in the field of competition, should the need arise.

gotab 11133], Stock'lolm 1992

AVTAL MELLAN EFTA-STATERNA OM Prop. 1991/92:170 UPPRÄTTANDE AV EN Bilaga 16 OVERVAKNINGSMYNDIGHET OCH EN DOMSTOL Övervakningsavtalet REPUBLIKEN FINLAND, REPUBLIKEN ISLAND, HUVUdbeS'ammelsef FURSTENDÖMET LIECHTENSTEIN,

KONUNGARIKET NORGE, SCHWEIZISKA EDSFÖRBUNDET, KONUNGARIKET SVERIGE OCH REPUBLIKEN ÖSTERRIKE,

SOM MED AVSEENDE på EES-avtalet,

BEAKTAR att EFTA-staterna, i enlighet med artikel 108.1 i EES-avtalet, skall upprätta en oberoende övervakningsmyndighet (EFTA:s övervak- ningsmyndighet) samt skapa förfaranden liknande dem som finns inom ge- menskapen, liksom förfaranden för att säkerställa att skyldigheterna enligt EES-avtalet uppfylls och för att kontrollera lagenligheten av åtgärder av EFTA:s övervakningsmyndighet på konkurrensområdet,

VIDARE BEAKTAR att EFTA-staterna i enlighet med artikel 108.2 i EES- avtalet skall upprätta en domstol för EFTA-staterna,

ERINRAR om målsättningen för de avtalsslutandc parterna i EES—avtalet att, med full hänsyn till domstolarnas oberoende ställning, nå och upprätt- hålla en enhetlig tolkning och tillämpning av EES-avtalet samt de bestäm- melser i gemenskapslagstiftningen som i sak återges i det avtalet samt att nå lika behandling av enskilda och företag vad avser de fyra friheterna och konkurrensvillkoren,

UPPREPAR att EFTA:s övervakningsmyndighet och Europeiska gemen- skapernas kommission skall samarbeta, utbyta infomation och samråda i frågor om övervakningspolitik och i enskilda ärenden,

BEAKTAR att ingresserna till rättsakter som antagits med tillämpning av fördragen om upprättande av Europeiska ekonomiska gemenskapen och om Europeiska kol- och stålgemenskapen, i den mån som dessa rättsakter mot- svarar bestämmelserna i protokollen 1—4 och bestämmelserna i de rättsakter som motsvarar dem som är uppräknade i bilagorna I och II till detta avtal, skall vara relevanta i den utsträckning som är nödvändig för en riktig tolk- ning och tillämpning av bestämmelserna i dessa protokoll och bilagor,

EFTERSOM, vid tillämpning av protokollen 1—4 till detta avtal, vederbörlig hänsyn skall tas till rättspraxis och administrativ sedvänja inom Europeiska gemenskapernas kommission från tiden före detta avtals ikraftträdande,

HAR BESLUTAT att ingå följande avtal.

1 Riksdagen 1991/92. ] saml. Nr I 70. Bil. 16

DEL I Artikel ]

I detta avtal avses med

a) ”EES-avtalet" huvuddelen av EES-avtalet, dess protokoll och bila- gor samt de rättsakter som det där hänvisas till, b) ”EFTA-stat” den avtalsslutande part som är medlem av Europeiska

frihandelssammanslutningen samt part i EES-avtalet och i detta av- tal.

Anikel 2

EFTA-staterna skall vidta alla lämpliga åtgärder, både allmänna och sär- skilda, för att säkerställa att de skyldigheter som följer av detta avtal full- görs.

De skall avstå från varje åtgärd som kan äventyra att avtalets mål uppnås.

Anikel 3

1. Utan att föregripa en framtida utveckling av rättspraxis skall bestämmel- serna i protokollen 1—4 och bestämmelserna i de rättsakter som motsvarar dem som är uppräknade i bilagorna ] och ll i detta avtal, i den mån de i sak är identiska med motsvarande bestämmelser i Fördraget om upprättande av Europeiska ekonomiska gemenskapen och i Fördraget om upprättande av Europeiska kol- och stålgemenskapen samt med rättsakter som antagits med tillämpning av dessa två fördrag, vid deras genomförande och tillämpning tolkas i enlighet med relevanta avgöranden av Europeiska gemenskapernas domstol, vilka meddelats före dagen för undertecknandet av detta avtal.

2. Vid tolkning och tillämpning av EES-avtalet och detta avtal skall EFTA:s övervakningsmyndighet och EFTA-domstolen ta vederbörlig hänsyn till de principer som fastställts genom relevanta avgöranden av Europeiska gemen- skapernas domstol, som meddelats efter dagen för undertecknandet av EES- avtalet och som avser tolkningen av det avtalet eller av sådana bestämmelser i Fördraget om upprättande av Europeiska ekonomiska gemenskapen och i Fördraget om upprättande av Europeiska kol- och stålgemenskapen som i sak är identiska med bestämmelserna i EES—avtalet eller bestämmelserna i protokollen 1—4 och bestämmelserna i de rättsakter som motsvarar dem som finns förtecknade bilagorna ] och II till detta avtal.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 16 Övervakningsavtalet Huvudbestämmelser

DEL II

EFTA:S OVERVAKNINGSMYNDIGHET Artikel 4

En oberoende övervakningsmyndighet för EFTA-staterna, EFTA:s över- vakningsmyndighet, upprättas härmed.

Am'kel 5

1. EFTA:s övervakningsmyndighet skall i enlighet med bestämmelserna i detta avtal och i EES-avtalet och i syfte att säkerställa att EES-avtalet funge- rar väl,

a) säkerställa att EFTA-staterna uppfyller sina skyldigheter enligt EES-avtalet och detta avtal,

b) säkerställa att EES-avtalets konkurrensregler tillämpas,

c) övervaka att EES-avtalet tillämpas av de övriga avtalsslutandc par- terna i nämnda avtal.

a) fatta beslut och vidta andra åtgärder i de fall som avses i detta avtal och i EES-avtalet, '

b) avfatta rekommendationer, avge yttranden och utfärda meddelan- den eller riktlinjer i frågor som behandlas i EES-avtalet, om det av- talet eller detta avtal uttryckligen föreskriver det eller om EFTA:s övervakningsmyndighet anser det nödvändigt,

c) genomföra samarbete, informationsutbyte och samråd med Euro- peiska gemenskapernas kommission i enlighet med bestämmelserna i detta avtal och i EES-avtalet,

d) fullfölja de uppgifter som, med tillämpning av protokoll 1 till EES- avtalet, följer av de rättsakter som det hänvisas till i bilagorna till det avtalet, enligt vad som närmare anges i protokoll 1 till detta avtal.

Anikel 6

I enlighet med bestämmelserna i detta avtal och i EES-avtalet får EFTA:s övervakningsmyndighet, när den utför de uppgifter som ålagts den, begära in all nödvändig information från EFTA-staternas regeringar och behöriga myndigheter samt från företag eller företagssammanslutningar.

Anikel 7

EFTA:s övervakningsmyndighet skall bestå av sju medlemmar, som skall ut- ses på grundval av deras allmänna duglighet och vilkas oavhängighet inte kan ifrågasättas.

Endast medborgare i EFTA-staterna får vara medlemmar av EFTA:s över— vakningsmyndighet.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 16 Övervakningsavtalet Huvudbestämmelser

Arrikel 8

Medlemmarna av EFTA:s övervakningsmyndighet skall fullgöra sina skyl- digheter under full oavhängighet. Vid fullgörandet av dessa skyldigheter skall de inte vare sig begära eller ta emot instruktioner från någon regering eller något annat organ. De skall avhålla sig från varje handling som är oför- enlig mcd deras skyldigheter. Varje EFTA-stat förbinder sig att respektera denna princip och att inte söka påverka övervakningsmyndighetens medlem- mar när de utför sina uppgifter.

Medlemmarna av EFTA:s övervakningsmyndighet får inte, under deras äm- betstid, utöva någon annan avlönad eller oavlönad yrkesverksamhet.

De skall när de tillträder avge en högtidlig försäkran att såväl under som ef- ter sin ämbetstid respektera de förpliktelser som följer med ämbetet, särskilt deras skyldighet att efter ämbetstiden iaktta redbarhet och omdöme vid mot- tagande av uppdrag eller förmåner. Om dessa förpliktelser åsidosätts får EFTA-domstolen, på begäran av EFTA:s övervakningsmyndighet, allt efter omständigheterna besluta antingen att den berörda medlemmen skall avsät— tas från ämbetet eller berövas rätten till pension eller andra förmåner i dess ställe.

Anikel 9

Medlemmarna av EFTA:s övervakningsmyndighet skall utses av EFTA-sta- ternas regeringar i samförstånd.

Deras mandattid är fyra år. Mandatet kan förnyas.

A rtikel ] 0

Frånsett vid normala nytillsättningar och vid dödsfall, skall ämbetet för en medlem i EFTA:s övervakningsmyndighet upphöra när medlemmen begär sitt entledigande eller avsätts. För den avgående medlemmens återstående mandattid skall en ersättare utses.

Artikel 1 1

Om en medlem av EFTA:s övervakningsmyndighet inte längre uppfyller de villkor som krävs för att han skall kunna utföra sina uppgifter eller om han gjort sig skyldig till allvarligt tjänstefel, får EFTA-domstolen på begäran av EFTA:s övervakningsmyndighet avskeda honom.

A rtikel 12

Ordföranden i EFTA:s övervakningsmyndighet skall utses bland dess med- lemmar för en period av två år i samförstånd mellan EFTA-staternas rege- ringar.

Prop. 1991/92:17O Bilaga 16 Övervakningsavtalet Huvudbestämmelser

A rtikel I 3

EFTA:s övervakningsmyndighet skall själv anta sin arbetsordning.

Artikel 14

EFTA:s övervakningsmyndighet skall utse tjänstemän och andra anställda, så att den kan fungera.

EFTA:s övervakningsmyndighet får konsultera experter eller besluta att till- sätta sådana kommittéer och andra organ som den anser vara nödvändiga för att bistå den med att fullgöra sina uppgifter.

När de fullgör sina skyldigheter, får tjänstemän och andra anställda i EFTA:s övervakningsmyndighet varken begära eller ta emot instruktioner från nå- gon regering eller någon organisation utanför EFTA:s övervakningsmyndig— het.

Medlemmar av EFTA:s övervakningsmyndighet, tjänstemän och övriga an- ställda skall, även efter det att deras uppdrag upphört, vara förpliktade att inte lämna ut upplysningar som omfattas av tystnadsplikt, särskilt uppgifter om företag, deras affärsförbindelser eller deras kostnadsförhållanden.

Artikel I 5

EFTA:s övervakningsmyndighet skall fatta beslut med majoriteten av sina medlemmar. Vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst.

I arbetsordningen skall fastställas när beslutsmässighet föreligger.

Artikel I 6

Beslut av EFTA:s övervakningsmyndighet skall ange vilka skäl de grundas på.

Artikel 1 7

Om inte annat anges i detta avtal eller i EES-avtalet, skall beslut av EFTA:s övervakningsmyndighet delges dem som de riktar sig till och bli gällande ef- ter en sådan delgivning.

Artikel 18

Beslut av EFTA:s övervakningsmyndighet skall offentliggöras i enlighet med bestämmelserna i detta avtal och i EES-avtalet.

Artikel 19

Beslut av EFTA:s övervakningsmyndighet som medför betalningsskyldighet för andra än stater skall vara verkställbara i enlighet med artikel 110 i EES- avtalet.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 16 Övervakningsavtalet Huvudbestämmelser

Artikel 20 Prop. 1991/92:170 Enskilda personer och företag skall ha rätt att skriva till och att tillskrivas av Bilaga 16 EFTA:s övervakningsmyndighet på EFTA-staternas och Europeiska gemen- Övervakningsavtalet skapernas alla officiella språk vad gäller anmälningar, ansökningar och Huvudbestämmelser klagomål. Detta skall även täcka alla instanser i ett ärende, vare sig detta inletts till följd av anmälan, ansökan eller klagomål eller efter eget initiativ av EFTA:s övervakningsmyndighet.

Artikel 21

EFTA:s övervakningsmyndighet skall varje år offentliggöra en allmän rap- port om sin verksamhet.

DEL III

EFTA-STATERNAS UPPFYLLANDE AV SINA SKYLDIGHETER ENLIGT EES-AVTALET OCH DETTA AVTAL

Artikel 22

För att säkerställa en riktig tillämpning av EES-avtalet skall EFTA:s över- vakningsmyndighet kontrollera hur EFTA-staterna tillämpar bestämmel- serna i EES-avtalet och i detta avtal.

A rtikel 23

EFTA:s övervakningsmyndighet skall, i enlighet med artiklarna 22 och 37 i detta avtal samt artiklarna 65.1 och 109 i, och bilaga XVI till EES-avtalet och med förbehåll för bestämmelserna i protokoll 2 till detta avtal, säkerställa att bestämmelserna om upphandling i EES-avtalet tillämpas av EFTA-staterna.

Artikel 24

EFTA:s övervakningsmyndighet skall, i enlighet med artildarna 49, 61—64 och 109 i, samt protokollen 14, 26, 27, bilagorna XIII, avsnitt I.IV och XV till EES-avtalet och med förbehåll för bestämmelserna i protokoll 3 till detta avtal, genomföra bestämmelserna om statsstöd i EES-avtalet samt säker- ställa att dessa bestämmelser tillämpas av EFTA-staterna.

Med tillämpning av artikel 5.2 b skall EFTA:s övervakningsmyndighet i syn- nerhet, sedan detta avtal har trätt i kraft, anta rättsakter som motsvarar dem som är uppräknade i bilaga I.

Artikel 25

EFTA:s övervakningsmyndighet skall, i enlighet med artiklarna 53—60 och 109 i, samt protokollen 21—25 och bilaga XIV till EES-avtalet och med förbe- håll för bestämmelserna i protokoll 4 till detta avtal, förverkliga bestämmel- serna i EES-avtalet om genomförandet av konkurrensregler tillämpliga på företag samt säkerställa att dessa bestämmelser tillämpas.

Med tillämpning av artikel 5.2 b skall EFTA:s övervakningsmyndighet, i syn- nerhet, sedan detta avtal har trätt i kraft, anta rättsakter som motsvarar dem som är uppräknade i bilaga 11.

Artikel 26

Bestämmelser om samarbete, informationsutbyte och samråd mellan EFTA:s övervakningsmyndighet och Europeiska gemenskapernas kommis- sion om tillämpningen av EES-avtalet finns i artikel 109 samt i artiklarna 58 och 62.2 i, och protokollen 1, 23, 24 och 27 till EES-avtalet.

Prop. 1991/921170 Bilaga 16 Övervakningsavtalet Huvudbestämmelser

DEL IV

EFTA-DOMSTOLEN Artikel 27

En domstol för EFTA-staterna, nedan kallad EFTA-domstolen, upprättas härmed. Den skall fullgöra de uppgifter som följer av bestämmelserna i detta avtal och i EES-avtalet.

Artikel 28

Domstolen skall bestå av sju domare.

A rtikel 29

EFTA-domstolen skall sammanträda i plenum. Domstolens beslut skall vara giltiga endast om ett ojämnt antal av dess ledamöter är närvarande. Domstolens beslut skall vara giltiga om fem ledamöter är närvarande. På domstolens begäran får EFTA-staternas regeringar i sam- förstånd bemyndiga domstolen att upprätta avdelningar.

Artikel 30

Domarna skall utses bland personer vilkas oavhängighet inte kan ifrågasät- tas och som i hemlandet uppfyller nödvändiga villkor för utövande av de högsta domarämbetena eller är jurister med allmänt erkända kvalifikationer. De skall utses för sex år av EFTA-staternas regeringar i samförstånd.

En partiell nytillsättning av domarna skall äga rum vart tredje år. Den skall gälla omväxlande tre och fyra domare. De tre domare som skall ersättas efter de första tre åren skall utses genom lottning.

Avgående domare kan utnämnas på nytt.

Domarna skall bland sig välja domstolens ordförande för en tid av tre är. Han kan återväljas.

Artikel 31

Om EFTA:s övervakningsmyndighet anser att en EFTA-stat har misslyckats med att uppfylla en skyldighet enligt EES-avtalet eller detta avtal, skall den, om inte annat föreskrivs i detta avtal, avge ett motiverat yttrande i ärendet efter att ha givit den berörda staten möjlighet att inkomma med sina syn- punkter.

Om den berörda staten inte rättar sig efter yttrandet inom den tid som angi- vits av EFTA:s övervakningsmyndighet, får denna föra ärendet vidare till EFTA-domstolen.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 16 Övervakningsavtalet Huvudbestämmelser

A rtikel 32

EFTA-domstolen skall vara behörig att avgöra tvister mellan två eller flera EFTA-stater angående tolkningen eller tillämpningen av EES—avtalet, avta- let om en ständig kommitté för EFTA-staterna eller detta avtal.

Artikel 33

De berörda EFTA-staterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att efter- komma EFTA-domstolens domar.

Artikel 34

EFTA-domstolen skall vara behörig att avge rådgivande yttranden angående tolkningen av EES-avtalet.

När en sådan fråga väcks vid en domstol i en EFTA-stat, får den domstolen, om den anser att det är nödvändigt för att döma i saken, begära att EFTA- domstolen avger ett sådant yttrande.

I sin interna lagstiftning kan en EFTA-stat begränsa rätten att begära ett så- dant rådgivande yttrande till domstolar mot vilkas avgöranden det inte finns något rättsmedel enligt nationell lagstiftning.

A rtikel 35

EFTA-domstolen skall ha obegränsad behörighet i fråga om påföljder som ålagts av EFTA:s övervakningsmyndighet.

Artikel 36

EFTA-domstolen skall vara behörig att pröva en EFTA-stats talan mot ett beslut av EFTA:s övervakningsmyndighet rörande bristande behörighet, åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, åsidosättande av detta avtal, av EES-avtalet eller av någon bestämmelse som gäller deras tillämpning eller rörande maktmissbruk.

Varje fysisk eller juridisk person får på samma villkor föra talan vid EFTA- domstolen mot ett beslut av EFTA:s övervakningsmyndighet som är riktat till honom eller mot ett beslut riktat till en annan person, om detta direkt och personligen berör honom.

Talan som avses i denna artikel skall anhängiggöras inom två månader från dagen då åtgärden offentliggjorts eller delgivits klaganden eller, om så inte skett, från den dag då denne fick kännedom om åtgärden, allt efter omstän- digheterna.

Om talan är välgrundad, skall beslutet av EFTA:s övervakningsmyndighet förklaras ogiltigt.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 16 Övervakningsavtalet Huvudbestämmelser

Artikel 37

Om EFTA:s övervakningsmyndighet, i strid med detta avtal eller bestäm- melserna i EES-avtalet, underlåter att fatta beslut, får en EFTA-stat anhäng- iggöra talan vid EFTA-domstolen för att få överträdelsen fastslagen.

En sådan talan skall endast tas upp om EFTA:s övervakningsmyndighet dessförinnan anmodats att agera. Om myndigheten inom två månader efter denna anmodan inte tagit ställning, får talan anhängiggöras inom en ytterli— gare frist av två månader.

Varje fysisk eller juridisk person får på de villkor som slagits fast i före- gående stycke föra talan vid EFTA-domstolen över att EFTA:s övervak- ningsmyndighet har underlåtit att rikta ett beslut till personen i fråga.

Anikel 38

Om ett beslut av EFTA:s övervakningsmyndighet har förklarats ogiltigt, el- ler om det har fastställts att EFTA:s övervakningsmyndighet, i strid med detta avtal eller bestämmelserna i EES-avtalet, underlåtit att agera, skall EFTA:s övervakningsmyndighet vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa domen.

Denna skyldighet skall inte påverka någon skyldighet som kan följa av till- lämpningen av artikel 46 andra stycket.

A rtikel 39

Om inte annat föreskrivs i protokoll 7 till detta avtal, skall EFTA-domstolen vara behörig i mål mot EFTA:s övervakningsmyndighet avseende ersättning för skada i enlighet med bestämmelserna i artikel 46 andra stycket.

Artikel 40

Talan som förs vid EFTA-domstolen skall inte hindra verkställighet. EFTA- domstolen får dock, om den anser att omständigheterna så kräver, förordna om uppskov med verkställigheten av den påtalade rättsakten.

Artikel 4]

I ärenden som anhängiggjorts vid EFTA-domstolen får denna vidta nödvän- diga interimistiska åtgärder.

Prop. 1991/922170 Bilaga 16 Övervakningsavtalet Huvudbestämmelser

DEL V ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OCH SLUTBESTAMMELSER

Artikel 42

Protokollen och bilagorna till detta avtal skall utgöra en integrerad del av avtalet.

Artikel 43 1. EFTA-domstolens stadga fastställs i protokoll 5 till detta avtal.

2. EFTA—domstolen skall anta sina procedurregler, som skall godkännas av EFTA-staternas regeringar i samförstånd.

Artikel 44

1. Den rättsliga kapacitet, de privilegier och den immunitet som skall erkän- nas och beviljas av EFTA-staterna vad gäller EFTA:s övervakningsmyndig- het och EFTA-domstolen finns i protokollen 6 och 7 till detta avtal.

2. EFTA:s övervakningsmyndighet och EFTA-domstolen får med rege- ringen i den stat på vars territorium de har sitt säte ingå ett avtal avseende de privilegier och den immunitet som skall erkännas och beviljas i samband härmed.

Artikel 45

EFTA:s övervakningsmyndighets och EFTA-domstolens säte skall faststäl- las av EFTA-staternas regeringar i samförstånd.

Artikel 46

EFTA:s övervakningsmyndighets kontraktsmässiga ansvarighet skall regle- ras av den lag som är tillämplig på avtalet i fråga.

När det är fråga om icke kontraktsmässig ansvarighet, skall EFTA:s över- vakningsmyndighet i enlighet med allmänna rättsprinciper ersätta varje skada som den eller dess anställda har förorsakat under fullgörande av sina uppgifter.

Artikel 47

EFTA-staternas regeringar skall, på förslag av EFTA:s övervakningsmyn- dighet och efter samråd med en kommitté bestående av de parlamentsleda- möter från EFTA-statema som är ledamöter i EES gemensamma parlamen— tarikerkommitté, årligen före den 1 juli i samförstånd upprätta en budget för det nästkommande året samt fördela dessa utgifter mellan EFTA-staterna.

EFTA:s övervakningsmyndighet skall höras innan ett beslut fattas som på ett eller annat sätt medför ändring i dess budgetförslag.

PrOp. 1991/92:170 Bilaga 16 Övervakningsavtalet Huvudbestämmelser

Artikel 48

EFTA-staternas regeringar skall, på förslag av EFTA-domstolen, årligen före den 1januari gemensamt upprätta en budget för EFTA-domstolen för det nästkommande året samt fördela dessa utgifter mellan sig.

Artikel 49

EFTA-staternas regeringar får, om inte annat föreskrivs i detta avtal, på för- slag av eller efter att ha hört EFTA:s övervakningsmyndighet, i samförstånd ändra huvudavtalet och protokollen 1 — 4 samt 6 och 7. En sådan ändring skall underställas EFTA-staterna för godtagande och träda i kraft under för- utsättning att den godkänts av alla EFTA-stater. Godtagandeinstrumenten skall deponeras hos Sveriges regering, som skall meddela alla andra EFTA- stater.

Artikel 50

1. Varje EFTA—stat som frånträder EES-avtalet skall upphöra att vara part i detta avtal samma dag som frånträdandet blir gällande.

2. Varje EFTA-stat som ansluter sig till Europeiska gemenskapen skall upp- höra att vara part i detta avtal samma dag som anslutningen blir gällande.

3. cheringarna i de återstående EFTA-staterna skall i samförstånd besluta om de nödvändiga ändringar som skall göras i detta avtal.

_Artikel 51

Varje EFTA-stat som ansluter sig till EES-avtalet skall ansluta sig till detta avtal på de villkor och betingelser som får fastställas av EFTA-staterna i samförstånd. Anslutningsinstrumentet skall deponeras hos Sveriges rege- ring, som skall meddela övriga EFTA-stater.

Artikel 52

EFTA-staterna skall underrätta EFTA:s övervakningsmyndighet om de åt- gärder som vidtagits för att genomföra detta avtal.

Artikel 53

1. Detta avtal, som upprättats i ett enda autentiskt exemplar på engelska språket, skall ratificeras av de avtalsslutandc parterna i enlighet med deras respektive konstitutionella krav.

Innan detta avtal träder i kraft skall det också upprättas och autentifieras på finska, franska, isländska, italienska, norska, svenska och tyska.

2. Detta avtal skall deponeras hos Sveriges regering, som skall lämna varje EFTA-stat en bestyrkt kopia."

Ratifikationsinstrumenten skall deponeras hos Sveriges regering som skall meddela alla övriga EFTA-stater.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 16 Övervakningsavtalet Huvudbestämmelser

3. Detta avtal träder i kraft den 1 januari 1993 om EES-avtalet träder i kraft den dagen och under förutsättning att ratifikationsinstrumenten för detta av- tal har deponerats av alla EFTA-stater.

Om EES-avtalet inte träder i kraft den dagen, träder detta avtal i kraft den dag då EES-avtalet träder i kraft eller när alla ratifikationsinstrumcnt för detta avtal har deponerats av alla EFTA-stater, beroende på vilken dag som inträffar senast.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 16 Övervakningsavtalet Huvudbestämmelser

PROTOKOLL 1 Prop. 1991/92:170

OM EFTA:s ÖVERVAKNINGSMYNDIGHETS gtifilaäingsavtalet UPPGIFTER OCH BEFOGENHETER SOM MED Protokoll 1 TILLAMPNING AV PROTOKOLL 1 TILL EES-

AVTALET FÖLIER AV DE RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL I BILAGORNA TILL DET AVTALET

SOM MED AVSEENDE på EES-avtalet och särskilt protokoll 1 till detta,

BEAKTAR att punkterna 4 d och 5 i protokoll 1 till EES-avtalet innehåller hänvisningar till EFTA:s övervakningsmyndighet och till Ständiga kommit- tén,

VIDARE BEAKTAR att det i punkt 4 d i protokoll 1 till EES-avtalet hänvi- sas till förfaranden som upprättats mellan EFTA-staterna,

EFTERSOM det för en riktig tillämpning av de rättsakter som det hänvisas till i bilagorna till EES-avtalet är nödvändigt att bland EFTA-staterna fast— ställa de uppgifter som motsvarar EG-kommissionens uppgifter, som genom tillämpning av protokoll 1 till EES-avtalet skall genomföras antingen av EFTA:s övervakningsmyndighet eller Ständiga kommittén, samt att fast- ställa vilka förfaranden som skall tillämpas mellan EFTA-staterna för detta ändamål.

Artikel 1

1. När de rättsakter som det hänvisas till i bilagorna till EES-avtalet innehål- ler bestämmelser om förfaranden enligt vilka EG-kommissionen

a) underrättar en medlemsstat om huruvida en förebyggande åtgärd el- ler skyddsåtgärd som vidtagits av en medlemsstat var befogad, b) skall höras av en medlemsstat innan ett undantag eller en avvikelse från en bestämmelse i en rättsakt beviljas eller genomförs av staten i fråga, c) kan, innan ett undantag eller en awikelse från en bestämmelse i en rättsakt beviljas eller genomförs av en medlemsstat, ge sitt samtycke eller bemyndiga staten att göra detta, samt vid behov närmare ange på vilka villkor som tillståndet beviljas eller fastställa detaljerade regler rörande dess tillämpning, d) skall vid behov samråda med de berörda medlemsstaterna eller de— ras behöriga myndigheter i syfte att bilägga meningsskiljaktigheter och tvister samt, i förekommande fall, föreslå lämpliga lösningar, e) på det veterinära och fytosanitära området kan göra eller föranstalta om utvärderingar, undersökningar och kontroller på platsen, kan ge godkännanden eller liknande, eller avge rekommendatio- ner avseende planering, program, vaccinationer i nödsituationer, högriskområden, mm, — skall göra förteckningar, såsom förteckningar över experter, god- 14

kända områden, godkända gårdar osv., och i förekommande fall Prop. 1991/922170 vidarebefordra dem till medlemsstaterna, Bilaga 16 f) på det veterinära Området Övervakningsavtalet får vidta lämpliga åtgärder i samband med tvister, Protokoll 1 g) på området tekniska föreskrifter, standarder, provning och certifie- ring

— skall underrätta medlemsstaterna om nationella tekniska före- skrifter, som antas överensstämma med de väsentliga säkerhets- kraven och, i förekommande fall, inleda förfaranden när den anser att ett sådant antagande om överensstämmelse måste återkallas,

h) på livsmedelsområdet kan besluta om huruvida vissa villkor är uppfyllda, i) på energiområdet

— skall genomföra de förfaranden som föreskrivs i gemenskapsrät- ten,

j) på området för offentlig upphandling

- kan begära information från medlemsstaterna eller deras behöriga myndigheter och/eller skall fastställa arten av den tilläggsstatistik som behövs,

kan upprätta förteckningar över de kategorier av verksamheter el- ler tjänster som den anser omfattas av ett undantag, skall fastställa villkoren för meddelanden från upphandlande en- heter om resultaten av ett anbudsförfarande, skall dessa och liknande uppgifter för EFTA-statema utföras av EFTA:s övervakningsmyndighet i enlighet med de förfaranden som anges i de rättsakter som det hänvisas till.

2. Om EG-kommissionen skulle åläggas andra liknande uppgifter, skall motsvarande uppgifter också fullgöras av EFTA:s övervakningsmyndighet.

Artikel 2

]. EFTA:s övervakningsmyndighet skall ta emot information som en EF— TA-stat eller en behörig myndighet i enlighet med EES-reglerna skall lämna den samt vidarebefordra informationen till EG-kommissionen.

2. EFTA:s övervakningsmyndighet skall vidare ta emot motsvarande infor- mation från EG-kommissionen för spridning till EFTA-staterna eller deras behöriga myndigheter.

Artikel 3

När EG-kommissionen, i en rättsakt som det hänvisas till i bilagorna till EES-avtalet som innehåller de förfaranden som beskrivs i artikel 1, skall lämna ett utkast till ett beslut om åtgärd som skall behandlas, eller på annat sätt bli föremål för samråd, i en EG-kommitté, skall EFTA:s övervaknings- myndighet, i enlighct med motsvarande förfaranden som skall fastställas av Ständiga kommittén, samråda med en eventuell motsvarande kommitté, som upprättats eller utsetts i enlighet med avtalet om en ständig kommitté

15 för EFTA-staterna.

Artikel 4 Prop. 1991/92:170 EFTA:s övervakningsmyndighet skall, om inte annat överenskoms med EG- ?ilaga 16 kommissionen, samtidigt med EG-kommissionen på lämpligt sätt upprätta Overvakningsavtalet rapporter, utvärderingar eller liknande med avseende på EFTA-staterna i de PTOtOkOH 1 ärenden som med tillämpning av punkt 5 i protokoll 1 till EES-avtalet följer av de rättsakter som det hänvisas till i bilagorna till det avtalet och som inte direkt har samband med Ständiga kommitténs uppgifter enligt protokoll 1 till avtalet om en ständig kommitté för EFTA-staterna. EFTA:s övervak- ningsmyndighet skall samråda och utbyta synpunkter med EG-kommissio- nen när deras respektive rapporter upprättas, av vilka kopior skall sändas till Gemensamma EES-kommittén.

PROTOKOLL 2 Prop. 1991/92:170 OM DE UPPGIFTER OCH BEFOGENHETER SOM Bllaga 16

.. Övervakningsavtalet EFTA.S OVERVAKNINGSMYNDIGHET HAR PÅ Protok0112

UPPHANDLINGSOMRÅDET Artikel 1

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 31 idetta avtal kan EFTA:s övervakningsmyndighet inleda det förfarande som föreliggande artikel före- skriver när den, innan ett avtal har träffats, anser att en klar och konkret överträdelse av bestämmelserna i EES-avtalet på upphandlingsområdet har ägt rum i samband med ett upphandlingsförfarande inom tillämpningsområ- det för de rättsakter som nämns i punkterna 2 och 3 i bilaga XVI i EES- avtalet.

2. EFTA:s övervakningsmyndighet skall underrätta EFTA-staten och den upphandlande enheten som berörs om skälen till varför man anser att en klar och konkret överträdelse ägt rum och begära att rättelse sker.

3. Inom 21 dagar efter mottagande av underrättelsen enligt punkt 2 skall den berörda EFTA-staten till EFTA:s övervakningsmyndighet översända:

a) dess bekräftelse på att överträdelsen rättats, eller b) en motiverad inlaga om varför ingen åtgärd vidtagits, eller

e) ett meddelande om att upphandlingsförfarandet har ställts in tills vi- dare antingen av den upphandlande enheten på eget initiativ eller med stöd av de befogenheter som anges i artikel 2.1.a i den rättsakt som nämns i punkt 5 i bilaga XVI i EES-avtalet.

4. Den motiverade inlagan enligt punkt 3.b i denna artikel kan bland annat grundas på det faktum att den påstådda överträdelsen redan är föremål för rättsligt förfarande eller annan granskning eller översyn enligt artikel 2.8 i den rättsakt som anges i punkt 5 i bilaga XVI i EES—avtalet. I så fall skall EFTA-staten informera EFTA:s övervakningsmyndighet om resultaten av dessa förfaranden så snart de blir kända.

5 . När meddelande har lämnats att ett upphandlingsförfarande har ställts in tills vidare enligt punkt 3.c i denna artikel skall EFTA-staten anmäla till EFTA:s övervakningsmyndighet när upphandlingen återupptagits eller an- nat upphandlingsförfarande inletts avseende samma ärende i dess helhet el- ler del därav. Denna anmälan skall bekräfta att den påstådda överträdelsen har rättats eller innefatta en motiverad inlaga om varför rättelse inte vidta- gits.

Artikel 2

1. Senast den 1 januari 1996 skall EFTA:s övervakningsmyndighet tillsam— mans med en rådgivande kommitté, sammansatt av representanter från EF- TA-staterna, granska det sätt varpå bestämmelserna i detta protokoll samt bestämmelserna i den rättsakt som anges i punkt 5 i bilaga XVI i EES-avtalet 17

har genomförts och, om så anses nödvändigt, komma med förslag till Prop. 1991/92:170 ändringar. Till ordförandeidenna kommitté skall utses en representant från Bilaga 16

EFTA:s övervakningsmyndighet. Övervakningsavtalet

Ordföranden sammankallar kommittén på eget initiativ eller på begäran av Protokoll 2 en av dess ledamöter.

2. Senast den I mars varje år skall EFTA-staterna till EFTA:s övervaknings- myndighet översända information om granskningsförfarandena på det natio- nella planet under föregående kalenderår. Vad denna information skall in- nehålla fastställs av EFTA:s övervakningsmyndighet i samråd med rådgi- vande kommittén.

PROTOKOLL 3 Prop. 1991/92:170

B'l OM DE UPPGIFTER OCH BEFOGENHETER SOM Ölvaeåilalköningsavtalet EFTA:s OVERVAKNINGSMYNDIGHET HAR PÅ Protokoll 3 STATSSTODSOMRÅDET

Artikel 1

1. EFTA:s övervakningsmyndighet skall i samarbete med EFTA-staterna fortlöpande granska alla stödprogram som förekommer i dessa stater. Den skall till EFTA-staterna lämna förslag till lämpliga åtgärder som krävs med hänsyn till den pågående utvecklingen eller EES-avtalets funktion.

2. Om EFTA:s övervakningsmyndighet, efter att ha gett berörda parter till- fälle att yttra sig, finner att stöd som lämnas av en EFTA-stat eller med me- del från en EFTA-stat inte är förenligt med EES-avtalet med avseende på artikel 61 i EES-avtalet, eller att sådant stöd missbrukas, skall den besluta om att EFTA-staten i fråga skall upphäva eller ändra dessa stödåtgärder inom den tidsfrist som övervakningsmyndigheten fastställer.

Om EFTA-staten i fråga inte rättar sig efter detta beslut inom föreskriven tid får EFTA:s övervakningsmyndighet eller andra berörda EFTA-stater, med avvikelse från artiklarna 31 och 32 i detta avtal, hänskjuta ärendet direkt till EFTA-domstolen.

På ansökan av en EFTA-stat kan EFTA-staterna i samförstånd besluta att stöd som denna stat lämnar eller avser att lämna skall anses vara förenligt med EES-avtalets funktion, med awikelse från bestämmelserna i artikel 61 i EES-avtalet, om ett sådant beslut är motiverat på grund av exceptionella omständigheter. Om EFTA:s övervakningsmyndighet beträffande stödet i fråga redan inlett det förfarande som anges i denna punkts första stycke, skall den i de fall staten i fråga har lämnat in en ansökan till EFTA-staterna skjuta upp detta förfarande tills EFTA-staterna i samförstånd har tagit ställ- ning till ansökan.

Om EFTA-staterna inte har tagit ställning till nämnda ansökan inom tre må- nader efter det att den inlämnats, skall EFTA:s övervakningsmyndighet fatta beslut i ärendet.

3. EFTA:s övervakningsmyndighet skall underrättas i så god tid att den kan yttra sig om alla planer på att vidta eller ändra stödåtgärder. Om den anser att någon sådan plan inte är förenlig med EES-avtalet med avseende på arti- kel 61 i EES-avtalet, skall den utan dröjsmål inleda det förfarande som anges i punkt 2. Staten i fråga får inte genomföra åtgärden förrän detta förfarande lett till ett slutgiltigt beslut.

Artikel 2

1. En rådgivande kommitté skall bistå EFTA:s övervakningsmyndighet vid granskningen av stöd som lämnats för transporter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar. Kommittén skall som ordförande ha en representant från EFTA:s övervakningsmyndighet och skall bestå av representanter utnämnda 19

av varje enskild EFTA-stat. Kallelse till kommitténs sammanträden skall Prop. 1991/92170 skickas ut minst tio dagar i förväg och innehålla en detaljerad Bilaga 16 dagordning. Denna tid kan dock i brådskande fall förkortas. Övervakningsavtalet

Protokoll 3

2. Kommittén får granska och lämna synpunkter på samtliga frågor som rör tillämpningen av bestämmelserna i EES-avtalet beträffande stöd inom trans- portsektorn.

3. Kommittén skall hållas underrättad om arten och omfattningen av det stöd som lämnats till transportföretag och, i allmänhet, om alla relevanta de- taljer om sådant stöd, så snart detta anmälts till EFTA:s övervakningsmyn- dighet i enlighet med bestämmelserna i bilaga XIII, avsnitt Liv, i EES-avta- let som reglerar stödåtgärder inom transportsektorn.

PROTOKOLL 4 Prop. 1991/92:170

B"] 16 OM DE UPPGIFTER OCH BEFOGENHETER SOM ÖLZäiaknmgsavtalet EFTA:s OVERVAKNINGSMYNDIGHET HAR PÅ Protokoll 4

KONKURRENSOMRÅDET

Innehållsförteckning med hänvisningar till motsvarande EG-rättsakter eller bestämmelser i EES-avtalet

DEL 1 ALLMÄNNA REGLER

Kapitel I Inledning sidan 1 Kapitel Il Allmänna procedurregler för tillämpning av sidan 3 artiklarna 53 och 54 i EES-avtalet (jmf. för- ordning nr17/62)

Kapitel III Form, innehåll och övriga enskildheter beträf— sidan 20 fande ansökningar och anmälningar (jmf. för- ordning nr 27/62)

Kapitel IV Förhör enligt artikel 19.1 och 2 i kapitel 11 sidan 23 (jmf. förordning nr 99/63)

Kapitel V Preskription av möjligheten att ålägga ekono- sidan 28 miska påföljder enligt transport— och konkur- rensreglerna i kapitel II-IV och VI-XIV och att verkställa sådana påföljder (imf. förord- ning nr 2988/74)

DEL 1] TRANSPORT

Kapitel VI Tillämpning av konkurrensregler på transpor- sidan 32 ter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar (jmf. förordning nr 1017/68, artikel 6 och arti- kel 10—31)

Kapitel VII Form, innehåll och övriga enskildheter beträf— sidan 51 fande klagomål enligt artikel 10, ansökningar enligt artikel 12 och anmälningar enligt artikel 14.1 i kapitel VI (jmf. förordning nr 1629/69)

Kapitel VIII Förhör enligt artikel 26.1 i kapitel VI (jmf. sidan 54 förordning nr 1630/69)

Kapitel IX Regler för tillämpning av artiklarna 53 och 54 sidan 59 i EES-avtalet på sjöfarten (jmf. förordning nr 4056/86, avsnitt II)

Kapitel X Anmälningsskyldighet, form, innehåll och öv- sidan 75 riga enskildheter beträffande klagomål, an- sökningar och förhör enligt kapitcl IX (jmf. förordning nr 4260/88)

Kapitel XI Proceduren för tillämpning av konkurrensreg- sidan 83 21

lerna på företag inom luftfartssektorn (jmf. Prop. 1991/92:170 förordning nr 3975/87) Bilaga 16

Kapitel XII Form, innehåll och övriga enskildheter beträf— sidan 100 Övervakningsavtalet

fande klagomål, ansökningar och förhör enligt Protokoll 4 kapitel XI, som fastställer proceduren för till- lämpning av konkurrensreglerna på företag inom luftfartssektorn (jmf. förordning nr 4261/88)

DEL III KONTROLL AV KONCENTRATIONER

Kapitel XIII Regler för kontroll av företagskoncentrationer sidan 108 (jmf. förordning nr 4064/89, artikel 6—25)

Kapitel XIV Närmare bestämmelser om anmälningar, tids- sidan 130 frister och förhör beträffande företagskon- centrationer (jmf. förordning nr 2367/90)

DEL IV KOL OCH STÅL

Kapitel XV Bestämmelser tillämpliga på företag på kol- sidan 144 och stålområdet

AvsnittI Allmänna bestämmelser om avtal och kon- sidan 144 centrationer (jmf. artikel 65.2, styckena 3—5, punkt 3, punkt 4, stycke 2, och punkt 5, artikel 66.2, styckena 2—4, och punkt 4—6 samt artikel 47, 36.1 och 82 i CECA-fördraget)

Avsnitt 11 Uppgiftsskyldighet (artikel 2.4 i avsnitt 1) sidan 151 (jmf. beslut nr26/54)

Avsnitt III Preskription av möjligheten att ålägga ekono- sidan 155 miska påföljder enligt protokoll 25 till EES- avtalet och detta kapitel och att verkställa Så- dana påföljder (jmf. beslut nr 715/78)

Avsnitt IV Befogenheter för EFTAs övervakningsmyn- sidan 159 dighets tjänstemän och befullmäktigade före- trädare som har till uppgift att genomföra kon- troller enligt bestämmelserna i protokoll 25 till EES-avtalet och i detta kapitel (jmf. beslut nr 379/84)

DEL V ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH ÖVRIGA BESTAMMELSER Kapitel XVI Övergångsbestämmelser sidan 161 Avsnitt I Bestämmelser som är tillämpliga på kapitel II- sidan 161

XII och XV (jmf.artikel 5 o.f. i protokoll 21 22

till EES-avtalet Prop. 1991/92:170

Avsnitt II Bestämmelser som är tillämpliga på kapitlen sidan 165 Bilaga 16 _ Xlll och xrv (jmf. artikel 25.2 i förordning ovcwaknmgsavmlet nr 4064/89) Prot0k01l4 BILAGOR Bilaga 1 Formulär som avses i artikel 4.1 och 4 i kapitel sidan lII Bilaga 2 Förteckning över helgdagar som avses i artikel sidan

11.3 i kapitel IV, artikel 11.3 i kapitel Vlll, ar- tikel 15.3 i kapitel X och artikel 14.3 i kapitel Xll Bilaga 3 Formulär som avses i artikel 1.1 i kapitel VII sidan Bilaga 4 Formulär söm avses i artikel 3.1 i kapitel VII sidan Bilaga 5 Formulär som avses i artikel 3.2 i kapitel VII sidan Bilaga 6 Formulär som avses i artikel 1.1 i kapitel Vll sidan Bilaga 7 Förteckning över vissa tekniska avtal inom sidan 166

luftfartssektorn som avses i artikel 2 i kapitel XI Bilaga 8 Formulär som avses i artikel 3.1 i kapitel XII sidan Bilaga 9 Formulär som avses i artikel 2.1 i kapitel XIV sidan Bilaga 10 Förteckning över helgdagar som avses i artikel sidan

19 i kapitel XIV

Hänvisningar till US375

DEL I ALLMÄNNA REGLER Prop. 1991/92:170 Bilaga 16

Övervakningsavtalet

KAPITEL I INLEDNING Protokoll 4

Artikel 1

Detta protokoll innehåller bestämmelser för genomförandet av EES-avta- lets konkurrensregler som är tillämpliga på företag, särskilt beträffande ge- nomförandet av protokollen 21—25 i avtalet.

Artikel 2

1. Om inte annat anges, är kapitel II-V, XIII och XIV tillämpliga på samt- liga områden som omfattas av EES-avtalet.

2. Kapitlen II-IV skall inte tillämpas på avtal, beslut eller samordnade förfa- randen på transportområdet som har till syfte eller resultat att fastställa transportpriser och -villkor, begränsa eller kontrollera transportutbudet el- ler dela upp tranSportmarknader. De skall inte heller tillämpas på missbruk av en dominerande ställning, enligt artikel 54 i EES-avtalet, på transportmarknaden. Sådana fall omfattas av kapitlen VI-XII.

3. Kapitlen II-V, XIII och XIV skall inte tillämpas på sådana fall som omfat- tas av kapitel XV enligt de förutsättningar som anges där.

A rtikel 3

Kapitel XVI innehåller de övergångsbestämmelser som skall tillämpas be- träffande kapitlen II—XV.

Artikel 4

EFTAs övervakningsmyndighet får i enlighet med artikel 49 i detta avtal till EFTA-staternas regeringar lämna förslag till ändringar i detta protokoll med bilagor.

KAPITEL II ALLMÄNNA PROCEDURREGLER Prop. 1991/92:170 FOR TILLAMPNING AV ARTIKLARNA 53 OCH 54 I Bilaga 16 EES-AVTALET Övervakningsavtalet

Protokoll 4 Artikel ]

Principbestämrnelse

Om inte annat följer av bestämmelserna i artikel 6 i detta kapitel och artikel 3 i kapitel XVI, är sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i artikel 53.1 i EES-avtalet samt sådant missbruk av en dominerande ställning på marknaden som avses i artikel 54 i EES-avtalet förbjudna utan att det krävs föregående beslut om detta.

Artikel 2 Icke-ingripandebesked

EFTAs övervakningsmyndighet kan efter ansökan av berörda företag eller företagssammanslutningar fastslå att det på grundval av de omständigheter som har kommit till dess kännedom inte finns anledning för den att ingripa med stöd av artikel 53.1 eller artikel 54 i EES-avtalet mot ett avtal, beslut eller förfarande.

Artikel 3 Åläggande att upphöra med överträdelser

1. Konstaterar EFTAs övervakningsmyndighet, efter ansökan eller på eget initiativ, en överträdelse av bestämmelserna i artikel 53 eller artikel 54 i EES-avtalet, kan den ålägga de berörda företagen eller företagssammanslut- ningarna att upphöra med överträdelsen.

2. Rätt att framställa ansökan om detta har

a) EFTA-stater, b) fysiska eller juridiska personer som åberopar ett legitimt intresse i saken.

3. Om inte annat följer av andra bestämmelser i detta protokoll kan EFTAs övervakningsmyndighet, innan den fattar beslut enligt punkt 1, rikta rekom- mendationer till de berörda företagen eller företagssammanslutningarna för att få dem att upphöra med överträdelsen.

Artikel 4 Anmälan av nya avtal, beslut och förfaranden

1. Sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i artikel 53.1 i EES-avtalet, som har tillkommit efter det att EES-avtalet har trätt i kraft och beträffande vilka parterna önskar åberopa bestämmelserna i artikel 53.3 i EES-avtalet skall anmälas till EFTAs övervakningsmyndighet i enlighet med artikel 56 i EES-avtalet, de regler som anges i artikel 1—3 i protokoll 21 25

och i protokoll 23 till EES-avtalet samt i kapitlen III, VI, Vll, IX, X, XI, Xll och XV. Så länge en sådan anmälan inte har gjorts, kan beslut om till- lämpning av artikel 53.3 inte fattas.

2. Punkt 1 gäller inte avtal, beslut och samordnade förfaranden om

a) endast företag från en och samma EG-medlemsstat eller EFTA-stat är parter och avtalen, besluten eller förfarandena inte berör import eller export mellan avtalsslutandc parter i EES-avtalet,

b) högst två företag är parter och avtalen endast innebär

i)

ii)

att ena partens frihet att bestämma priser eller affärsvillkor be- gränsas vid återförsäljning av varor som denne förvärvat av den andra parten, eller att den som förvärvar eller utnyttjar rättigheter som åtnjuter industriellt rättsskydd särskilt patent, bruksmönster, mönster eller varumärken eller den som enligt avtal om överlåtelse el- ler upplåtelsc har rätt att använda en tillverkningsmetod eller kunskaper om användning och tillämpning av industriella pro- cesser åläggs begränsningar i utnyttjandet av dessa rättigheter,

e) de endast syftar till

i)

utarbetande eller enhetlig tillämpning av standarder eller ty- per, eller gemensam forskning eller utveckling, eller specialisering beträffande tillverkningen av produkter, inklu- sive dc avtal som är nödvändiga för att genomföra denna om de produkter som är föremål för specialisering inte inom en väsentlig del av det territorium som omfattas av detta avtal svarar för mer än 15 procent av affärsvolymen för identiska produkter eller produkter som med hänsyn till sina egenska- per, sitt pris och sin användning av konsumenterna uppfattas som likartade, och —om de berörda företagens sammanlagda årsomsättning inte överstiger 200 milj. ecu.

Dessa avtal, beslut och samordnade förfaranden kan anmälas till EFTAs övervakningsmyndighet i enlighet med artikel 56 i EES-avtalet, de regler som anges i artikel 1—3 i protokoll 21 och i protokoll 23 till EES-avtalet samt i kapitlen III, VI, VII, IX, X, Xl, XII och XV.

A rtikel 5

Anmälan av gällande avtal, beslut och förfaranden

(Se artikel 1 i kapitel XVI)

Artikel 6

Beslut enligt artikel 53.3 i EES-avtalet

1. När EFTAs övervakningsmyndighet meddelar beslut enligt artikel 53.3 i EES-avtalet skall den ange den dag då beslutet träder i kraft. Denna dag skall inte sättas tidigare än dagen för anmälan.

Prop. 1991/921170 Bilaga 16 Övervakningsavtalet Protokoll 4

2. Andra meningen i punkt 1 gäller inte sådana avtal, beslut och samord- Prop. 1991/921170 nade förfaranden som avses i artikel 4.2 i detta kapitel och artikel 1.2 i kapi- Bilaga 16 tel XVI och inte heller sådana som avses i artikel 1.1 i kapitel XVI och som Övervakningsavtalet har anmälts inom den tidsfrist som anges där. Protokoll 4

Arrikel 7

Särskilda bestämmelser om befintliga avtal, beslut och förfaranden

(Se artikel 3 i kapitel XVI)

Artikel 8

Giltighetstid för och återkallande av beslut enligt artikel 53.3

1. Beslut enligt artikel 53.3 i EES-avtalet ges för en bestämd period och kan förenas med villkor och ålägganden.

2. Beslut kan på ansökan förnyas, om villkoren i artikel 53.3 i EES-avtalet fortfarande är uppfyllda.

3. EFTAs övervakningsmyndighet kan återkalla eller ändra sitt beslut eller förbjuda parterna att vidta vissa åtgärder

a) om de faktiska förhållanden som låg till grund för beslutet ändras i något väsentligt avseende,

b) om parterna åsidosätter ett åläggande som har förenats med beslu- tet,

c) om beslutet grundar sig på oriktiga uppgifter eller har utverkats på ett bedrägligt sätt, eller

d) om parterna missbrukar undantag från bestämmelsen i artikel 53.1 i EES-avtalet som har beviljats dem genom beslutet.

I fall enligt b, c och (1 kan beslutet återkallas med retroaktiv verkan.

Artikel 9 Behörighet

1. Med förbehåll för EFTA-domstolens prövning av beslutet enligt artikel 108.2 i EES—avtalet och tillämpliga bestämmelser i föreliggande avtal är EFTAs övervakningsmyndighet ensam behörig att i enlighet med de villkor som anges i artikel 56 i EES-avtalet förklara med stöd av artikel 53.3 i EES- avtalet att bestämmelserna i artikel 53.1 inte är tillämpliga.

2. EFTAs övervakningsmyndighet är behörig att tillämpa artiklarna 53.1 och 54 i EES-avtalet, även om de tidsfrister för anmälan som anges i artik- larna 1.1 och 3.2 i kapitel XVI inte har löpt ut.

3. Så länge EFTAs övervakningsmyndighet inte har inlett ett förfarande en- ligt artiklarna 2, 3 eller 6, är myndigheterna i de berörda EFTA-staterna allt- 27

jämt behöriga att tillämpa artiklarna 53.1 och 54, även om de tidsfrister för Prop. 1991/92:170 anmälan som anges i artiklarna 1.1 och 3.2 i kapitel XVI inte har löpt ut. Bilaga 16

Övervakningsavtalet Anikcl 10 Protokoll 4

Samverkan med EFTA-staternas myndigheter

1. EFTAs övervakningsmyndighet skall utan dröjsmål till EFTA-staternas behöriga myndigheter översända kopior av ansökningar och anmälningar samt även av de viktigaste handlingarna som tillställs EFTAs övervaknings- myndighet för att överträdelser av artikel 53 eller 54 i EES-avtalet skall kunna konstateras eller för att negativattest eller beslut om tillämpning av artikel 53.3 skall kunna erhållas.

EFTAs övervakningsmyndighet skall utan dröjsmål till EFTA-staternas be- höriga myndigheter översända kopior av anmälningar, klagomål och uppgif- ter om inledande av förfaranden på eget initiativ som den har mottagit från ISG-kommissionen enligt artiklarna 2 och 10 i protokoll 23 till EES-avtalet.

EFTAs övervakningsmyndighet skall utan dröjsmål till EFTA-staternas be- höriga myndigheter översända kopior av handlingar som den har mottagit från EG-kommissionen enligt artikel 7 i protokoll 23 till EES-avtalet.

2. EFTAs övervakningsmyndighet skall vidta åtgärder enligt punkt 1, första stycket, i nära och ständig samverkan med EFTA-staternas behöriga myn- digheter, som har rätt att framföra sina synpunkter på dessa åtgärder.

3. Samråd skall ske med en Rådgivande kommitté för kartell- och monopol- frågor före beslut som följer på åtgärder enligt punkt 1 samt beslut om att förnya, ändra eller återkalla beslut enligt artikel 53.3 i EES-avtalet.

Samråd skall ske med Rådgivande kommitten innan ett sådant förslag som avses i artikel 22 läggs fram.

4. Rådgivande kommittén skall vara sammansatt av tjänstemän som är sak- kunniga i kartell- och monopolfrågor. Varje EFTA-stat skall utse en tjänste- man som representant, som vid förhinder kan ersättas av en annan tjänste- man.

EG-kommissionen och EG-medlemsstaterna skall ha rätt att närvara vid Rådgivande kommitténs sammanträden och att framföra sina synpunkter där. Deras representanter skall dock inte ha rösträtt.

5. Samrådet skall äga rum vid ett gemensamt sammanträde som samman- kallas av EFTAs övervakningsmyndighet och som hålls tidigast 14 dagar cf- ter det att kallelse har skett. Till kallelsen skall fogas en redogörelse för varje ärende som skall behandlas, med uppgift om de viktigaste handling- arna samt ett preliminärt utkast till beslut.

Med hänsyn till det deltagande som avses i punkt 4, andra stycket, skall EG- kommissionen erhålla en inbjudan till sammanträdet samt den information som avses i artikel 6 i protokoll 23 till EES-avtalet.

6. Rådgivande kommittén kan avge ett yttrande även om en del ledamöter 28

eller deras ersättare inte är närvarande. En redogörelse för resultatet av Prop. 1991/92:170 överläggningarna skall bifogas utkastet till beslut. Redogörelsen skall inte Bilaga 16

offentliggöras. Övervakningsavtalet Protokoll 4

Anikel ]] Begäran om upplysningar

1. Vid fullgörandet av de uppgifter som EFTAs övervakningsmyndighet har tilldelats genom artiklarna 55 och 58 i EES-avtalet, genom bestämmelserna i protokoll 23 och bilaga XIV till EES-avtalet eller genom bestämmelserna i detta kapitel får EFTAs övervakningsmyndighet inhämta alla nödvändiga upplysningar hos EFTA-staternas regeringar och behöriga myndigheter samt hos företag och företagssammanslutningar.

2. När EFTAs övervakningsmyndighet riktar en begäran om upplysningar till ett företag eller en företagssammanslutning, skall den samtidigt sända en k0pla av denna begäran till den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium företaget eller företagssammanslutningen har sitt säte.

3. I sin begäran skall EFTAs övervakningsmyndighet ange den rättsliga grunden för och syftet med begäran samt de påföljder som avses i artikel 15.1 b om oriktiga uppgifter lämnas.

4. Skyldiga att lämna de begärda upplysningarna är företagens ägare eller deras företrädare och, när det gällerjuridiska personer och bolag, eller sam- manslutningar som inte är juridiska personer, de som är utsedda att före- träda dessa enligt lag eller stadgar.

5. Om ett företag eller en företagssammanslutning inte lämnar de begärda upplysningarna inom den tidsfrist som har fastställts av EFTAs övervak- ningsmyndighet eller lämnar ofullständiga uppgifter, skall EFTAs övervak- ningsmyndighet begära upplysningarna genom beslut. I beslutet skall anges vilka upplysningar som begärs, fastställas en lämplig tidsfrist inom vilken upplysningarna skall lämnas och anges de påföljder som avses i artiklarna 15.1 b och 16.1c samt upplysas om rätten att enligt artikel 108.2 i EES-avta- let och de tillämpliga bestämmelserna i föreliggande avtal, särskilt artikel 35, föra talan mot beslutet vid EFTA-domstolen.

6. EFTAs övervakningsmyndighet skall samtidigt sända en kopia av sitt be- slut till den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium företaget eller företagssammanslutningen har sitt säte.

Artikel 12

Utredning av branscher

1. Om inom en bransch utvecklingen av handeln, prisrörelser, prisstelhet el- ler andra omständigheter tyder på att konkurrensen inom det territorium SOm omfattas av EES-avtalet är begränsad eller snedvriden i branschen i fråga, kan EFTAs övervakningsmyndighet i enlighet med bestämmelserna i protokoll 23 till EES-avtalet besluta att företa en allmän utredning och i sam- 29

band därmed begära att företagen i denna bransch lämnar de upplysningar Prop. 1991/92:170 som är nödvändiga för att förverkliga de principer som är uppställda i artik- Bilaga 16 larna 53 och 54 i EES-avtalet och för att fullgöra de uppgifter som har anför- Övervakningsavtalet trotts EFTAs övervakningsmyndighet. Protokoll 4

2. EFTAs övervakningsmyndighet kan särskilt begära att alla företag och företagsgrupper inom den berörda branschen informerar den om samtliga avtal, beslut och samordnade förfaranden som i enlighet med artikel 4.2 i detta kapitel och artikel 1.2 i kapitel XVI är undantagna från anmälnings- skyldighet.

3. När EFTAs övervakningsmyndighet företar utredningar enligt punkt 2, skall den även begära att företag eller företagsgrupper, vars storlek tyder på att de har en dominerande ställning på det territorium som omfattas av EES- avtalet eller på en väsentlig del av det, lämnar de uppgifter om företagens struktur och beteende som är nödvändiga för att bedöma deras ställning mot bakgrund av bestämmelserna i artikel 54 i EES-avtalet.

4. Artiklarna 10.3—6, 11, 13 och 14 äger motsvarande tillämpning.

Artikel 13

Undersökningar genomförda av EFTA-staternas myndigheter

1. På begäran av EFTAs övervakningsmyndighet skall EFTA-staternas be- höriga myndigheter genomföra de undersökningar som EFTAs övervak- ningsmyndighet anser påkallade enligt artikel 14.1 eller som den har beslutat om enligt artikel 14.3. De tjänstemän hos EFTA-staternas behöriga myn- digheter som har till uppgift att genomföra undersökningarna skall utöva sina befogenheter efter företeende av en skriftlig fullmakt utfärdad av den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium undersök- ningen skall genomföras. Fullmakten skall ange föremålet för och syftet med undersökningen. '

2. På begäran av EFTAs övervakningsmyndighet eller den behöriga myn- digheten i den EFTA-stat inom vars territorium undersökningen skall ge- nomföras kan EFTAs övervakningsmyndighets tjänstemän biträda myndig- hetens tjänstemän vid fullgörandet av deras uppgifter.

Anikel 14 EFTAs övervakningsmyndighets befogenheter vid undersökningar

1. Vid fullgörandet av de uppgifter som EFTAs övervakningsmyndighet har tilldelats genom artiklarna 55 och 58 i EES-avtalet, genom bestämmelserna i protokoll 23 och bilaga XIV till EES-avtalet eller genom bestämmelserna i detta kapitel får den genomföra alla nödvändiga undersökningar hos företag och företagssammanslutningar inom en EFTA-stats territorium. För detta ändamål har de av EFTAs övervakningsmyndighet bemyndigade tjänste- männen befogenhet

a) att granska böcker och andra affärshandlingar, 30

b) att göra kopior av eller utdrag ur böcker och affärshandlingar, Prop. 1991/92:170

e) att begära muntliga förklaringar på platsen, Bilaga 16 (1) att få tillträde till företagens samtliga lokaler, markområden och Övervakningsavtalet transportmedel. Protokoll 4

2. De tjänstemän som av EFTAs övervakningsmyndighet har fått i uppdrag att genomföra undersökningarna skall utöva sina befogenheter efter före- teende av skriftlig fullmakt, som anger föremålet för och syftet med under— sökningen samt de påföljder som avses i artikel ]5.1 e för det fall att begärda böcker eller andra affärshandlingar inte framläggs på ett fullständigt sätt. EFTAs övervakningsmyndighet skall i god tid före undersökningen under— rätta den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium un- dersökningen skall genomföras om undersökningsuppdraget samt om de be— myndigade tjänstemännens identitet. EFTAs övervakningsmyndighet skall också utfärda sådant bemyndigande för de representanter för EG-kommis- sionen som skall delta i undersökningen enligt artikel 8.4 i protokoll 23 till EES-avtalet

3. Företag och företagssammanslutningar är skyldiga att underkasta sig de undersökningar som EFTAs övervakningsmyndighet har beslutat om. I be- slutet skall anges föremålet för och syftet med undersökningen, fastställas när den skall börja och anges de påföljder som avses i artiklarna 15.1c och 16.1 d samt upplysas om rätten att enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och de tillämpliga bestämmelserna i föreliggande avtal, särskilt artikel 35, föra talan mot beslutet vid EFTA-domstolen.

4. EFTAs övervakningsmyndighet skall fatta beslut enligt punkt 3 efter att ha samrått med den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars terri- torium undersökningen skall genomföras.

5. Tjänstemännen hos den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium undersökningen skall genomföras kan, på begäran av myn- digheten eller EFTAs övervakningsmyndighet, hjälpa EFTAs övervaknings- myndighets tjänstemän vid fullgörandet av deras uppgifter.

6. Om ett företag motsätter sig en undersökning som har beslutats med stöd av denna artikel, skall den berörda EFTA-staten lämna de av EFTAs över- vakningsmyndighet bemyndigade tjänstemännen den hjälp som behövs för att de skall kunna utföra sitt undersökningsuppdrag.

7. För detta ändamål skall EFTA-staterna, efter samråd med EFTAs över- vakningsmyndighet vidta nödvändiga åtgärder inom sex månader efter det att EES-avtalet har trätt i kraft.

Artikel 15

Böter

eller av oaktsamhet 31

a) lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter i en ansökan enligt arti- Prop. 1991/922170 ke12 eller i en anmälan enligt artikel 4 i detta kapitel eller artikel 1 Bilaga 16 i kapitel XVI, eller Övervakningsavtalet b) lämnar oriktiga uppgifter till svar på en begäran enligt artiklarna protokoll 4 11.3, 11.5 eller 12 eller inte lämnar en uppgift inom den tidsfrist som har fastställts genom beslut enligt artikel 11.5, eller c) vid undersökningar som genomförs enligt artikel 13 eller 14 framläg- ger begärda böcker eller andra affärshandlingar på ett ofullständigt sätt eller inte underkastar sig en undersökning som har beslutats en- ligt artikel 14.3.

2. EFTAs övervakningsmyndighet kan ålägga företag och företagssamman- slutningar böter om lägst 1 000 och högst 1 000 000 ecu, eller ett högre be- lopp som dock inte får överstiga tio procent av föregående räkenskapsårs omsättning för varje företag som har deltagit i överträdelsen, om de uppsåtli- gen eller av oaktsamhet

a) överträder bestämmelserna i artikel 53.1 eller artikel 54 i EES—avta- let, eller b) åsidosätter ett åläggande som har beslutats med stöd av artikel 8.1.

När bötesbeloppet fastställs skall hänsyn tas både till överträdelsens svårig- hetsgrad och till dess varaktighet.

3. Artikel 10.3—6 är tillämplig.

4. Beslut fattade med stöd av punkterna 1 och 2 har inte straffrättslig karak- tär.

a) som har vidtagits efter anmälan till EFTAs övervakningsmyndighet och före dess beslut om tillämpning av artikel 53.3 i EES-avtalet, förutsatt att åtgärderna ligger inom ramen för den verksamhet som har beskrivits i anmälan,

b) som har vidtagits före anmälan inom ramen för sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som föreligger när EES-avtalet träder ikraft, förutsatt att denna anmälan har .orts inom de tidsfrister som anges i artikel 1.1 och artikel 3.2 i kapitel XVI.

6. Bestämmelserna i punkt 5 är inte tillämpliga när EFTAs övervaknings- myndighet har meddelat de berörda företagen att den efter preliminär un- dersökning anser att artikel 53.1 i EES-avtalet är tillämplig och att det inte finns skäl att tillämpa artikel 53.3.

Artikel 16 Viten

1. EFTAs övervakningsmyndighet kan genom beslut förelägga företag eller företagssammanslutningar viten om lägst 50 och högst 1 000 ecu om dagen, räknat från den dag som anges i beslutet, för att förmå dessa 32

a) att upphöra med en överträdelse av artikel 53 eller 54 i EES-avtalet Prop. 1991/922170 i överensstämmelse med EFTAs övervakningsmyndighets beslut en- Bilaga 16 ligt artikel 3 i detta kapitel, Övervakningsavtalet b) att upphöra med varje åtgärd som har förbjudits enligt artikel 8.3, Protokoll 4

e) att på ett fullständigt och riktigt sätt lämna upplysningar som EFTAs övervakningsmyndighet har begärt genom beslut enligt artikel 11.5, (1) att underkasta sig en sådan undersökning som EFTAs övervaknings- myndighet har beslutat om enligt artikel 14.3.

2. Om företag eller företagssammanslutningar har fullgjort skyldigheten för vars uppfyllande vitet har förelagts, kan EFTAs övervakningsmyndighet fastställa det slutliga vitet till ett belopp som är lägre än det som skulle ha följt av det ursprungliga beslutet.

3. Artikel 10.3—6 är tillämplig.

Artikel 1 7 EFTA-domstolens prövning

EFTA-domstolen har enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och de tillämpliga be— stämmelserna i föreliggande avtal oinskränkt prövningsrätt, på det sätt som anges i artikel 35 i föreliggande avtal, att avgöra överklaganden av beslut genom vilka EFTAs övervakningsmyndighet har fastställt böter eller viten. Domstolen kan upphäva, sätta ned eller höja ålagda böter eller viten.

Artikel 18 Ecu

Vid tillämpning av artiklarna 15—17 skall med ecu förstås ecun såsom den har definierats av Europeiska gemenskapernas behöriga myndigheter.

Artikel 19

Förhör med parterna och tredje man

1. Innan EFTAs övervakningsmyndighet fattar beslut enligt artiklarna 2, 3, 6, 8, 15 och 16 i detta kapitel och artikel 3 i kapitel XVI skall den lämna de berörda företagen och företagssammanslutningarna tillfälle att yttra sig över dess anmärkningar.

2. Om EFTAs övervakningsmyndighet eller EFTA-staternas behöriga myn- digheter anser det nödvändigt, kan de även höra andra fysiska eller juridiska personer. Begäran från sådana personer att få yttra sig skall bifallas, om de kan påvisa ett tillräckligt intresse i saken.

3. Om EFTAs övervakningsmyndighet avser att utfärda icke-ingripandebe- sked med stöd av artikel 2 eller meddela beslut med stöd av artikel 53.3 i EES-avtalet, skall den offentliggöra ansökan eller anmälan i sammandrag och lämna berörd tredje man tillfälle att framföra sina synpunkter inom den tidsfrist som EFTAs övervakningsmyndighet fastställer och som inte skall 33

understiga en månad. Vid offentliggörandet skall hänsyn tas till företagens Prop. 1991/92:170 legitima intresse av att deras affärshemligheter skyddas. Bilaga 16 Övervakningsavtalet Artikel 20 Protokoll 4

Sekretess

1. Om inte annat följer av artikel 9.3 i protokoll 23, får upplysningar som har inhämtats med stöd av artikel 11—14 i detta kapitel eller artikel 57 i EES- avtalet samt protokoll 23 till avtalet endast användas för det med begäran eller undersökningen avsedda ändamålet.

2. Om inte annat följer av artiklarna 19 och 21, får EFTAs övervaknings- myndighet och EFTA-staternas behöriga myndigheter samt dessas tjänste- män och övriga anställda inte avslöja upplysningar som de har inhämtat med stöd av detta protokoll eller artikel 57 i EES-avtalet samt protokoll 23 till avtalet och som är av sådant slag att de omfattas av sekretess. Denna skyl- dighet skall gälla även representanter för EG-kommissionen och de EG- medlemsstaler som deltar i Rådgivande kommittén enligt artikel 10.4 och i förhör enligt artikel 8.2 i kapitel IV.

3. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 skall inte utgöra hinder för offentlig- görande av allmän information eller undersökningar som inte innehåller uppgifter om enskilda företag eller företagssammanslutningar.

Artikel 21

Offentliggörande av beslut

]. EFTAs övervakningsmyndighet skall offentliggöra de beslut den fattar enligt artiklarna 2, 3, 6, och Si detta kapitel och artikel 3 i kapitel XVI.

2. I offentliggörandet skall anges de berörda parternas namn och huvuddra- gen av beslutet. Därvid skall hänsyn tas till företagens legitima intresse av att deras affärshemligheter skyddas.

Artikel 22 Särskild bestämmelse

EFTAs övervakningsmyndighet får förelägga EFTA-staterna, för samråd inom Ständiga kommittén enligt artikel 2 i avtalet om EFTA-staternas Stän- diga kommitté, förslag om att med stöd av artikel 53.3 i EES-avtalet undanta vissa grupper av avtal, beslut och samordnade förfaranden från förbudet i artikel 53.1 i nämnda avtal.

KAPITEL III FORM, INNEHÅLL OCH OVRIGA Prop. 1991/921170 ENSKILDHETER BETRAFFANDE ANSOKNINGAR Bilaga 16 OCH ANMALNINGAR Övervakningsavtalet

Protokoll 4 Artikel 1

Personer som är berättigade att inlämna ansökningar och anmälningar

1. Varje företag som deltari sådana avtal, beslut eller förfaranden som avses i artiklarna 53 och 54 i EES-avtalet får inlämna en ansökan enligt artikc12i kapitel II eller en anmälan enligt artikel 4 i kapitel II och artikel 1 i kapitel XVI. Om ansökan eller anmälan inlämnas av några av de berörda företagen, men inte av alla, skall de underrätta de övriga företagen om detta.

2. Om ansökningar eller anmälningar enligt artiklarna 2, 3.1, 3.2b och 4 i kapitel 11 och artikel 1 i kapitel XVI undertecknas av företrädare för företag, företagssammanslutningar eller fysiska eller juridiska personer, skall de förete skriftlig fullmakt.

3. Vid gemensamma ansökningar eller anmälningar bör en gemensam före- trädare utses.

Artikel 2

Inlämnande av ansökningar och anmälningar

1. Varje ansökan och anmälan skall inlämnas till EFTAs övervakningsmyn- dighet i nio exemplar.

2. De bifogade handlingarna skall vara antingen original eller kopior. Ko- piornas överensstämmelse med originalen skall bestyrkas.

3. Ansökningar och anmälningar skall vara avfattade på ett av EFTA-stater- nas eller Europeiska gemenskapens officiella språk. Övriga handlingar skall lämnas in på originalspråket. Om originalspråket inte är något av EFTA- staternas eller Europeiska gemenskapens officiella språk, skall en översätt- ning till ett av dessa språk bifogas.

Artikel 3

Giltighetsdatum för ansökningar och anmälningar

Datum för ansökan eller anmälan skall, om inte annat följer av artikel 11 i protokoll 23 till EES-avtalet, vara den dag när den inkommer till EFTAs övervakningsmyndighet. Om ansökan eller anmälan skickas med rekom- menderat brev, skall den dock anses ha inkommit den dag som framgår av avsändningsortens poststämpel.

Artikel 4

Innehållet i ansökningar och anmälningar

1. Ansökningar enligt artikel 2 i kapitel 11 som avser tillämpligheten av arti- ke153.1 i EES-avtalet samt anmälningar enligt artikel 4 i kapitel Heller arti- 35

kel 1.2 i kapitel XVI skall inlämnas på de formulär som för detta ändamål Prop. 1991/921170 utfärdas av EFTA-staternas regeringar enligt gemensam överenskommelse Bilaga 16 eller av IBG-kommissionen och som framgår av bilaga 1. Övervakningsavtalet

. .. . . o . ) 2. Ansökningarna och anmalnmgarna skall Innehalla de uppgifter som be- I rOtOkOH 4

gärs i formulären.

3. Flera deltagande företag får göra ansökan eller anmälan på ett enda for- mulär.

4. Ansökningar enligt artikel 2 i kapitel II som avser tillämpligheten av arti- kel 54 i EES—avtalet skall innehålla en fullständig redogörelse för förhållan- dena och skall särskilt ange förfarandet i fråga samt företagets eller fi:")reta- gens ställning inom det territorium som omfattas av EES-avtalet, eller en väsentlig del av det, beträffande de varor eller tjänster som omfattas av för- farandet. De formulär som för detta ändamål utfärdas av EFTA-staternas regeringar enligt gemensam överenskommelse eller av EC,-kommissionen, och som framgår av bilaga 1, kan användas.

A nikel 5 Särskilt! bestämmelse

EFTAs övervakningsmyndighet får i enlighet med bestämmelserna i artikel 49 i detta avtal förelägga EFTA-staternas regeringar förslag om formulär och kompletterande anmärkningar.

KAPITEL IV FÖRHÖR ENLIGTARTIKEL19.1 OCH Prop. 1991/92:170 2 I KAPITEL II Bilaga 16 Övervakningsavtalet Artikel 1 Protokoll 4

Innan EFTAs övervakningsmyndighet samråder med Rådgivande kommit- tén för kartell- och monopolfrågor skall den hålla ett förhör enligt artikel 19.1 i kapitel II.

Anikel 2

1. EFTAs övervakningsmyndighet skall skriftligt meddela företag och före- tagssammanslutningar de anmärkningar som har framställts mot dem. Med- delandet skall tillställas vart och ett av dem eller ett gemensamt ombud som de har utsett.

2. EFTAs övervakningsmyndighet kan meddela parterna genom kungörelse i EES-delen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning, om omstän- digheterna i ärendet motiverar detta, särskilt om meddelandet skall riktas till Hera företag och inget gemensamt ombud har utsetts. I kungörelsen skall hänsyn tas till företagens legitima intresse av att deras affärshemligheter skyddas.

3. Böter eller viten kan åläggas företag eller företagssammanslutningar cn- dast om anmärkningarna har meddelats på det sätt som anges i punkt 1.

4. Då EFTAs övervakningsmyndighet meddelar anmärkningar skall den fastställa en tidsfrist inom vilken företagen och företagssammanslutningarna kan framföra sina synpunkter till EFTAs övervakningsmyndighet.

A rtikel 3

1. Företag och företagssammanslutningar skall inom den fastställda tidsfris- tcn skriftligt framföra sina synpunkter på de anmärkningar som har fram- ställts mot dem.

2. De får i sina skriftliga yttranden anföra alla omständigheter som är av betydelse för deras försvar.

3. De får bifoga alla handlingar som behövs för att styrka de åberopade om- ständigheterna. De får även föreslå att EFTAs övervakningsmyndighet hör personer som kan bekräfta dessa omständigheter.

A nikel 4

EFTAs övervakningsmyndighet skall i sina beslut endast ta upp sådana an- märkningar mot företag och företagssammanslutningar beträffande vilka dessa har haft tillfälle att yttra sig.

Am'kel 5

Om fysiska ellerjuridiska personer som kan påvisa ett tillräckligt intresse i 37 saken begär att få yttra sig enligt artikel 19.2 i kapitel II, skall EFTAs över—

vakningsmyndighet lämna dem tillfälle att yttra sig skriftligt inom den tids— Prop. 1991/92:170 frist som den fastställer. Bilaga 16 Övervakningsavtalet Artikel 6 Protokoll 4

Om EFTAs övervakningsmyndighet, efter att ha mottagit en ansökan enligt artikel 3.2 i kapitel II, anser att det på grundval av den information som den har tillgång till inte finns tillräckligt underlag för att bifalla ansökan, skall den meddela sökandena sina skäl och fastställa en tidsfrist inom vilken de får inkomma med ytterligare skriftliga synpunkter.

A rtikel 7

]. EFTAs övervakningsmyndighet skall lämna personer, som i sina skriftliga yttranden begärt att få framföra sina synpunkter muntligt, tillfälle att göra detta, om de kan påvisa ett tillräckligt intresse i saken eller om EFTAs över- vakningsmyndighet avser att ålägga dem böter eller viten.

2. EFTAs övervakningsmyndighet kan även lämna varje annan person till- fälle att muntligt framföra sina synpunkter.

Artikel 8

]. EFTAs övervakningsmyndighet skall kalla de personer som skall höras att infinna sig vid den tidpunkt som den bestämmer.

2. Den skall genast översända en kopia av kallelsen till EFTA-staternas be- höriga myndigheter, som kan utse en tjänsteman att delta i förhöret. EFTAs övervakningsmyndighet skall även bjuda in EG-kommissionen att låta sig representeras vid förhöret. Inbjudan skall även omfatta EG-medlemssta- terna.

Artikel 9

1. Förhören skall ledas av de personer som EFT As övervakningsmyndighet utser för detta ändamål.

2. Personer som kallas att närvara skall infinna sig personligen eller genom Sina juridiska ombud eller stadgeenliga ställföreträdare. Företag och före- tagssammanslutningar kan dessutom företrädas av ett vederbörligen befull- mäktigat ombud som har utsetts bland deras ordinarie personal.

Personer som hörs av EFTAs övervakningsmyndighet kan biträdas av advo- kater eller akademiska lärare som har rätt att föra talan vid EFTA-domsto— len eller av andra kvalificerade personer.

3. Förhören skall inte vara offentliga. Personerna skall höras enskilt eller i närvaro av andra personer som har kallats. I det senare fallet skall hänsyn tas till företagens legitima intresse av att deras affärshemligheter skyddas.

4. Det väsentliga innehållet i de yttranden som avges av varje person som hörs skall antecknas i ett protokoll som skall läsas och godkännas av honom. 38

Ani/cc! 10 Prop. 1991/%:] 70 Bilaga 16 Övervakningsavtalet Med förbehåll för bestämmelserna i artikel 2.2 skall meddelanden och kallel- ser från EFTAs övervakningsmyndighet skickas till mottagarna i rekommen- derat brev med mottagningsbevis eller överlämnas till dem mot kvitto. Protokoll 4

Artikel 11

1. När EFTAs övervakningsmyndighet fastställer de tidsfrister som anges i artiklarna 2, 5 och 6 skall den ta hänsyn till den tid som behövs för att förbe- reda yttranden och till om ärendet är av brådskande natur. Tidsfristen skall inte understiga två veckor och skall kunna förlängas.

2. När tidsfristerna fastställs skall inte den dag inräknas då handlingen har tagits emot eller getts in.

3. Skriftliga yttranden skall inkomma till EFTAs övervakningsmyndighet el- ler vara avsända i rekommenderat brev före tidsfristens utgång. Infaller tidsfristens sista dag på en söndag eller helgdag, skall den förlängas till ut— gången av påföljande arbetsdag. Vid beräkningen av den förlängda tidsfris- ten skall hänsyn tas, när det gäller dagen för mottagandet av skriftliga yttran- den, till de helgdagar som anges i bilaga 2 till detta protokoll och när det gäller avsändningsdagen till de lagstadgade helgdagarna i avsändningslan- det.

KAPITEL V PRESKRIPTION AV MÖJLIGHETEN Prop. 1991/92:170 ATT ÅLÄGGA EKONOMISKA PÄFÖLJ DER ENLIGT Bilaga 16 TRANSPORT— OCH KONKURRENSREGLERNA I Övervakningsavtalet KAPITLEN II—IV OCH VI-XIV OCH ATT VERKSTÄLLA Protokoll 4 SÅDANA PÅFÖLJDER

Artikel ] Preskription av möjligheten att ålägga påföljd

1. Följande preskriptionstider gäller EFTAs övervakningsmyndighets befo- genhet att ålägga böter eller viten för överträdelser av transport- och kon- kurrensreglerna i EES-avtalet:

a) tre år vid överträdelser av bestämmelser om företags eller företags- sammanslutningars ansökningar eller anmälningar, begäran om upplysningar eller genomförande av undersökningar,

b) fem år vid övriga överträdelser.

2. Preskriptionstiden skall räknas från den dag när överträdelsen begås. När det gäller fortsatta eller upprepade överträdelser skall dock tiden räknas från den dag när överträdelsen upphör.

Artikel 2 Avbrott av preskription beträffande påföljd

1. Preskriptionstiden vid förfaranden avbryts av åtgärder som vidtas av EFTAs övervakningsmyndighet eller av ISG-kommissionen på EFTAs över- vakningsmyndighets begäran enligt artikel 8 i protokoll 23 till EES-avtalet eller av en EFTA-stat på EFTAs övervakningsmyndighets begäran i syfte att få till stånd en förberedande undersökning eller ett förfarande beträffande en överträdelse. Avbrottet i preskriptionstiden gäller från den dag när minst ett företag eller en företagssammanslutning som har deltagit i överträdelsen har underrättats om åtgärden.

Åtgärder som avbryter preskriptionstiden omfattar särskilt

a) skriftliga framställningar om upplysningar, som görs av EFTAs över- vakningsmyndighet eller av den behöriga myndigheten i en EFTA- stat på EFTAs övervakningsmyndighets begäran, eller beslut av EFTAs övervakningsmyndighet i vilka de begärda upplysningarna krävs,

b) skriftliga bemyndiganden att genomföra undersökningar som har lämnats till dess tjänstemän av EFTAs övervakningsmyndighet el- ler, på EFTAs övervakningsmyndighets begäran, av den behöriga myndigheten i en EFTA-stat, eller beslut av EFTAs övervaknings- myndighet om att beordra en undersökning,

c) EFTAs övervakningsmyndighets inledande av ett förfarande,

d) meddelanden om EFTAs övervakningsmyndighets anmärkningar.

3. Efter varje avbrott börjar preskriptionstiden att löpa på nytt. Preskrip- Prop. 1991/92:170 tionstiden skall dock utlöpa senast när en period som är lika med dubbla pre- Bilaga 16 skriptionstiden har förflutit utan att EFTAs övervakningsmyndighet har Övervakningsavtalet ålagt böter eller viten. Denna period skall förlängas med den tid under vilken Protokoll 4 preskriptionen tillfälligt har upphävts enligt artikel 3.

Artikel 3 Tillfälligt avbrott i preskriptionstiden beträffande påföljd

Preskriptionstiden beträffande påföljder löper inte så länge EFTAs övervak- ningsmyndighets beslut är föremål för prövning vid EFTA-domstolen enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och de tillämpliga bestämmelserna i föreliggande avtal.

Artikel 4 Preskriptionstiden vid verkställande av påföljder

1. En preskriptionstid på fem år gäller för EFTAs övervakningsmyndighets befogenhet att genomdriva beslut om åläggande av böter, sanktionsavgifter eller viten för överträdelser av transport- eller konkurrensreglerna i EES- avtalet.

2. Preskriptionstiden skall räknas från den tidpunkt när beslutet träder i kraft.

Artikel 5

Avbrott i preskriptionstiden vid verkställande av påföljder 1. Preskriptionstiden vid verkställande av påföljder avbryts

a) genom meddelande av ett beslut om ändring av det ursprungliga bö- tes-, sanktionsavgifts- eller vitesbeloppet eller om avslag på en begä- ran om en sådan ändring,

b) genom åtgärder som vidtas av EFTAs övervakningsmyndighet eller av en EFTA-stat på EFTAs övervakningsmyndighets begäran för att driva in böter, sanktionsavgifter eller viten.

2. Efter varje avbrott börjar preskriptionstiden att löpa på nytt.

Artikel 6 Tillfälligt avbrott i preskriptionstiden vid verkställande av påföljder

Preskriptionstiden vid verkställande av påföljder skall ej löpa så länge som

a) en betalningsfrist har medgetts, eller

b) indrivningen har skjutits upp enligt ett beslut av EFTA-domstolen enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och de tillämpliga bestämmelserna i föreliggande avtal.

DEL II TRANSPORT Prop. 1991/92:170 Bilaga 1.6 Övervakningsavtalet

KAPITEL VI TILLAMPNING AV , Protokoll 4

KONKURRENSREGLER PÅ TRANSPORTER PÅ JARNVAG, LANDSVAG OCH INRE VATTENVÄGAR

På grund av uppdelningen av texten i förordning (EEG) nr 1017/68 mellan bilaga XIV till EES-avtalet (materiella bestämmelser) och detta kapitel (procedurbestämmelser) återfinns texten till artikel 1—5 och 7—9, med änd- ringar, i den rättsakt som avses i punkt 1.0 i bilaga XIV till EES-avtalet (för- ordning (EEG) nr1017/68). EFTAs övervakningsmyndighet skall besluta om sådana fall enligt bestämmelserna i artikel 56 i EES-avtalet, särskilt punkt lat och b och punkt 3.

A rtikel ] —5

(Ingen text)

Artikel 6

Avtal avsedda att minska störningar till följd av transportmarknadens struktur

1. Till dess att lämpliga ågärder vidtas för att säkerställa en stabil transport- marknad kan förbudet i artikel 2 i den rättsakt som avses i punkt 10 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 1017/68) förklaras icke tillämp- ligt på avtal, beslut och samordnade förfaranden som kan minska störningar på marknaden i fråga.

2. Beslut enligt det förfarande som anges i artikel 14 om att inte tillämpa förbudet i artikel 2 i nämnda rättsakt får inte fattas förrän Ständiga kommit- tén på grundval av ett utlåtande från EFTAs övervakningsmyndighet har konstaterat att det föreligger ett krisläge på hela transportmarknaden eller en del av den.

3. Med förbehåll för bestämmelserna i punkt 2, kan förbudet i artikel 2 i nämnda rättsakt förklaras ej tillämpligt endast om

a) avtalet, beslutet eller det samordnade förfarandet inte ålägger de berörda företagen begränsningar som inte är nödvändiga för att minska störningarna, och

b) inte ger dessa företag möjlighet att sätta konkurrensen ur spel när det gäller en väsentlig del av den berörda transportmarknaden.

Artikel 7—9

(Ingen text)

A rtikel ] 0

Förfaranden efter klagomål eller på EFTAs övervakningsmyndighets eget initiativ

EFTAs övervakningsmyndighet skall efter att ha mottagit klagomål eller på eget initiativ inleda förfaranden för att få överträdelser av bestämmelserna i artikel 2 eller 8 i den rättsakt som avses i punkt 10 i bilaga XIV till EES- avtalet (förordning (EEG) nr1017/68) att upphöra eller för att säkerställa att artikel 4.2 i nämnda rättsakt iakttas.

Rätt att framställa klagomål har

21) EFTA-staterna, b) fysiska eller juridiska personer som åberopar ett legitimt intresse i saken.

A rtikel ] I

Genomförandet av förfaranden efter klagomål eller på EFTAs övervakningsmyndighets eget initiativ

1. Konstaterar EFTAs övervakningsmyndighet att det har skett en överträ- delse av artikel 2 eller 8 i den rättsakt som avses i punkt 10 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr1017/68), kan den genom beslut ålägga de berörda företagen eller företagssammanslutningarna att upphöra med överträdelsen.

Om inte annat följer av andra bestämmelser i detta kapitel och i nämnda rättsakt, kan EFTAs övervakningsmyndighet, innan den fattar beslut enligt föregående stycke, rikta rekommendationer till de berörda företagen eller företagssammanslutningarna för att få dem att upphöra med överträdelsen.

2. Punkt 1 gäller även sådana fall som avses i artikel 4.2 i nämnda rättsakt.

3. Finner EFTAs övervakningsmyndighet, efter att ha mottagit klagomål, att det på grundval av den information som den har tillgång till inte finns skäl för att ingripa med stöd av artikel 2, 4.2 eller 8 i nämnda rättsakt mot ett avtal, beslut eller förfarande, skall den genom beslut tillbakavisa klagomålet som obefogat.

4. Finner EFTAs övervakningsmyndighet, efter att ha mottagit klagomål el- ler på eget initiativ, att ett avtal, beslut eller samordnat förfarande uppfyller villkoren i både artiklarna 2 och 5 i nämnda rättsakt, skall den meddela ett beslut om tillämpning av artikel 5. I beslutet skall anges tidpunkten då det träder i kraft. Denna tidpunkt kan vara tidigare än tidpunkten för beslutet.

Artikel 12

Tillämpningen av artikel 5 i den rättsakt som avses i punkt 10 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 1017/68) - invändningar

1. Företag och företagssammanslutningar som önskar åberopa artikel 5 i den rättsakt som avses i punkt 10 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning

Prop. 1991/922170 Bilaga 16 Övervakningsavtalet Protokoll 4

(EEG) nr 1017/68) beträffande sådana avtal, beslut eller samordnade förfa- Prop. 1991/922170 randen som avses i artikel 2 i nämnda rättsakt och i vilka de deltar kan fram- Bilaga 16 ställa ansökningar till EFTAs övervakningsmyndighet. Övervakningsavtalet

2. Finner EFTAs övervakningsmyndighet att den förfogar över allt tillgäng- Protokoll 4 ligt bevismaterial och att en ansökan kan medges och har inga åtgärder enligt artikel 10 vidtagits mot det ifrågavarande avtalet, beslutet eller samordnade förfarandet, skall den snarast offentliggöra ansökan i sammandrag i EES- delen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning och lämna berörda tredje män tillfälle att framföra synpunkter till EFTAs övervakningsmyndig- het inom 30 dagar. Vid offentliggörandet skall hänsyn tas till företagens legi- tima intresse av att deras affärshemligheter skyddas.

3. Om EFTAs övervakningsmyndighet inte inom 90 dagar från tidpunkten för ett sådant offentliggörande i EES-delen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning meddelar sökandena att det finns allvarliga tvivel beträf- fande tillämpligheten av artikel 5 i nämnda rättsakt, skall avtalet, beslutet eller det samordnade förfarandet, förutsatt att det överensstämmer med den beskrivning som har lämnats i ansökan, anses undantaget från förbudet för den tid som redan har förflutit och under ytterligare högst tre år från offent- liggörandet av ansökan i EES-delen av Europeiska gemenskapernas offi- ciella tidning.

Konstaterar EFTAs övervakningsmyndighet, efter utgången av nittiodagars- fristen men före utgången av treårsfristen, att villkoren för tillämpning av artikel 5 i nämnda rättsakt inte är uppfyllda, skall den genom beslut meddela att förbudet i artikel 2 i nämnda rättsakt gäller. Detta beslut kan ges retroak- tiv verkan, om de berörda parterna har lämnat oriktiga uppgifter eller miss- brukat undantaget från bestämmelserna i artikel 2 i nämnda rättsakt.

4. Om EFTAs övervakningsmyndighet inom nittiodagarsfristen lämnar sö- kandena meddelande i enlighet med punkt 3, första stycket, skall den under- söka om villkoren i artiklarna 2 och 5 i nämnda rättsakt är uppfyllda.

Finner EFTAs övervakningsmyndighet att villkoren i artiklarna 2 och 5 i nämnda rättsakt är uppfyllda, skall den besluta om tillämpning av artikel 5. I beslutet skall anges tidpunkten då det träder i kraft. Denna tidpunkt kan vara tidigare än tidpunkten för ansökan.

Artikel I 3

Giltighetstiden för och återkallande av beslut om tillämpning av artikel 5 i den rättsakt som avses i punkt 10 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 1017/68)

1. I beslut om tillämpning av artikel 5 i nämnda rättsakt som fattas med stöd av artikel 11.4 eller 12.4, andra stycket, skall anges för vilken tid det skall gälla. Normalt skall denna tid inte understiga sex år. Beslutet kan förenas med villkor och ålägganden.

2. Beslutet kan förnyas, om förutsättningarna för tillämpning av artikel 5 i nämnda rättsakt fortfarande gäller. 44

3. EFTAs övervakningsmyndighet kan återkalla eller ändra sitt beslut eller Prop. 1991/92:170 förbjuda parterna att vidta vissa åtgärder Bilaga 16 Övervakningsavtalet

a) om de faktiska förhållanden som låg till grund för beslutet har änd- Protokoll 4

rats i något väsentligt avseende,

b) om parterna åsidosätter ett åläggande som har förenats med beslu- tet,

c) om beslutet grundar sig på oriktiga uppgifter eller har utverkats på ett bedrägligt sätt, eller

d) om parterna missbrukar det undantag från bestämmelserna i artikel 2 i nämnda rättsakt som har beviljats dem genom beslutet.

I fall enligt b, c och d kan beslutet återkallas med retroaktiv verkan.

Ani/cc! 14 Beslut om tillämpning av artikel 6

1. Sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i artikel 2 i den rättsakt som avses i punkt 10 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 1017/68) och beträffande vilka parterna önskar åberopa artikel 6 skall anmälas till EFTAs övervakningsmyndighet.

2. Beslut av EFTAs övervakningsmyndighet om tillämpning av artikel 6 i nämnda rättsakt skall träda i kraft först vid tidpunkten för beslutet. I be- slutet skall anges för vilken tid det skall gälla. Denna tid skall inte överstiga tre år från den tidpunkt när Ständiga kommittén konstaterar att det förelig- ger ctt krisläge enligt artikel 6.2.

3. EFTAs övervakningsmyndighet kan förnya beslutet, om Ständiga kom- mittén i enlighet med det förfarande som anges i artikel 6.2 på nytt konstate- rar att det föreligger ett krisläge och om de övriga villkoren i artikel 6 fortfa- rande är uppfyllda.

4. Beslutet kan förenas med villkor och ålägganden.

5. EFTAs övervakningsmyndighets beslut skall upphöra att gälla senast sex månader efter det att de åtgärder som anges i artikel 6.1 har genomförts.

6. Artikel 13.3 är tillämplig.

Artikel 15 Behörighet

Med förbehåll för EFTA-domstolens prövning av beslutet enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och tillämpliga bestämmelser i föreliggande avtal är EFTAs övervakningsmyndighet ensam behörig att i enlighet med villkoren i artikel 55 i EES-avtalet

— ålägga skyldigheter enligt artikel 4.2 i den rättsakt som avses i punkt 10 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr1017/68),

meddela beslut enligt artiklarna 5 i nämnda rättsakt och 6 i detta kapitel. 45

Så länge EFTAs övervakningsmyndighet varken har inlett ett förfarande för Prop. 1991/92:170 att meddela beslut i ett visst fall eller översänt ett meddelande enligt artikel Bilaga 16 12.3, första stycket, är EFTA-staternas myndigheter behöriga att avgöra om Övervakningsavtalet bestämmelserna i artikel 2 eller 8 i nämnda rättsakt är tillämpliga på fallet. Protokoll 4

Am'kel 16

Samverkan med EFTA-staternas myndigheter

1. EFTAs övervakningsmyndighet skall genomföra de förfaranden som föreskrivs i detta kapitel i nära och ständig samverkan med EFTA-staternas behöriga myndigheter, som har rätt att framföra sina synpunkter på dessa förfaranden.

2. EFTAs övervakningsmyndighet skall utan dröjsmål till EFTA-staternas behöriga myndigheter översända kopior av klagomål och ansökningar samt även av de viktigaste handlingarna som tillställs EFTAs övervakningsmyn- dighet eller som den skickar ut i samband med dessa förfaranden.

EFTAs övervakningsmyndighet skall utan dröjsmål till EFTA-staternas be- höriga myndigheter översända kopior av anmälningar, klagomål och uppgif- ter om inledande av förfaranden på eget initiativ som den har mottagit från EG-kommissionen enligt artiklarna 2 och 10 i protokoll 23 till EES—avtalet.

EFTAs övervakningsmyndighet skall utan dröjsmål till EFTA-staternas be- höriga myndigheter översända kopior av handlingar som den har mottagit från EG-kommissionen enligt artikel 7 i protokoll 23 till EES-avtalet.

3. Samråd skall ske med en Rådgivande kommitté för kartell- och monopol- frågor inom transportsektorn före beslut som följer på ett förfarande enligt artikel 10 eller beslut enligt artikel 12.3, andra stycket, eller enligt punkt 4, andra stycket, i samma artikel eller enligt punkt 2 eller 3 i artikel 14. Samråd skall också ske med Rådgivande kommittén före överlämnandet av sådana förslag som avses i artikel 29.

4. Rådgivande kommittén skall vara sammansatt av tjänstemän som är sak- kunniga i kartell- och monopolfrågor på transportområdet. Varje EFTA- stat skall utse två tjänstemän som representanter, som var och en vid förhin- der kan ersättas av en annan tjänsteman.

EG-kommissionen och EG—medlemsstatcrna skall ha rätt att närvara vid Rådgivande kommitténs sammanträden och att framföra sina synpunkter där. Deras representanter skall dock inte ha rösträtt.

5. Samrådet skall äga rum vid ett gemensamt sammanträde som samman- kallas av EFTAs övervakningsmyndighet och som hålls tidigast 14 dagar ef- ter det att kallelse har skett. Till kallelsen skall fogas en redogörelse för varje ärende som skall behandlas, med uppgift om de viktigaste handling— arna samt ett preliminärt utkast till beslut.

Med hänsyn till det deltagande som avses i punkt 4, andra stycket, skall EG- kommissionen erhålla en inbjudan till sammanträdet samt den information som avses i artikel 6 i protokoll 23 till EES-avtalet. 46

6. Rådgivande kommittén kan avge ett yttrande även om en del ledamöter Prop. 1991/92:170 eller deras ersättare inte är närvarande. En redogörelse för resultatet av Bilaga 16 överläggningarna skall bifogas utkastet till beslut. Redogörelsen skall inte Övervakningsavtalet offentliggöras. Protokoll 4

Artikel 1 7

Ständiga kommitténs behandling av de principfrågor rörande transportbestämmelserna i EES-avtalet som uppkommer i särskilda fall

1. EFTAs övervakningsmyndighet skall inte meddela ett beslut för vilket samråd enligt artikel 16 är obligatoriskt förrän efter utgången av en frist på 20 dagar från den dag när Rådgivande kommittén har avgett sitt yttrande.

2. Före utgången av den frist som anges i punkt 1 får varje EFTA-stat begära att Ständiga kommittén sammankallas för att tillsammans med EFTAs över- vakningsmyndighet behandla de principfrågor rörande transportbestämmel- serna i EES-avtalet som enligt EFTA-statens uppfattning har samband med det ärende som skall avgöras.

Ständiga kommittén skall inom 30 dagar efter en begäran från den berörda EFTA-staten sammanträda uteslutande för att behandla sådana principfrå- gor.

EFTAs övervakningsmyndighet skall inte meddela sitt beslut förrän efter Ständiga kommitténs sammanträde.

3. Ständiga kommittén kan vidare när som helst på begäran av en EFTA- stat eller EFTAs övervakningsmyndighet behandla allmänna frågor som uppkommer i samband med genomförandet av konkurrenspolitiken inom transportsektorn.

4. I samtliga fall där det begärs att Ständiga kommittén sammanträder för att behandla principfrågor enligt punkt 2 eller allmänna frågor enligt punkt 3 skall EFTAs övervakningsmyndighet inom ramen för detta kapitel ta hän- syn till de riktlinjer som framkommer vid sammanträdet.

Artikel 18

Utredningar av transportbranschcr

1. Om transportutvecklingen, prisrörelser eller prisstelhet på transportom- rådet eller andra omständigheter tyder på att konkurrensen på transportom- rådet är begränsad eller snedvriden inom det territorium som omfattas av EES-avtalet i ett särskilt geografiskt område eller i samband med en eller f1era trafikleder, eller i fråga om person- eller godsbefordran av en eller flera bestämda kategorier, kan EFTAs övervakningsmyndighet i enlighet med be- stämmelserna i protokoll 23 till EES-avtalet besluta att företa en allmän ut- redning av den berörda branschen och i samband därmed begära att tran- sportföretagen i denna bransch lämnar de upplysningar och de handlingar som är nödvändiga för att förverkliga de principer som är uppställda i artik- larna 2—5, 7 och 8 i den rättsakt som avses i punkt 10 i bilaga XIV till EES- avtalet (förordning (EEG) nr1017/68) och i artikel 6 i detta kapitel.

2. När EFTAs övervakningsmyndighet företar utredningar enligt punkt 1, Prop. 1991/92:170 skall den även begära att företag eller grupper av företag, vars storlek tyder Bilaga 16 på att de har en dominerande ställning inom det territorium som omfattas av Övervakningsavtalet EES-avtalet eller en väsentlig del av det, lämnar de uppgifter om företagens Protokoll 4 struktur och beteende som är nödvändiga för att bedöma deras ställning mot

bakgrund av bestämmelserna i artikel 8 i nämnda rättsakt.

3. Artiklarna 16.2—6, 17, 19, 20 och 21 är tillämpliga.

Anikel 19

Begäran om upplysningar

1. Vid fullgörandet av de uppgifter som EFTAs övervakningsmyndighet har tilldelats genom artiklarna 55 och 58 i EES-avtalet, genom bestämmelserna i protokoll 23 och bilaga XIV till EES-avtalet eller genom bestämmelserna i detta kapitel får EFTAs övervakningsmyndighet inhämta alla nödvändiga upplysningar hos EFTA-staternas regeringar och behöriga myndigheter samt hos företag och företagssammanslutningar.

2. När EFTAs övervakningsmyndighet riktar en begäran om upplysningar till ett företag eller en företagssammanslutning, skall den samtidigt sända en kopia av denna begäran till den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium företaget har sitt säte.

3. I sin begäran skall EFTAs övervakningsmyndighet ange den rättsliga grunden för och syftet med begäran samt de påföljder som avses i artikel 22.1 b om oriktiga uppgifter lämnas.

4. Skyldiga att lämna de begärda upplysningarna är företagens ägare eller deras företrädare och, när det gällerjuridiska personer och bolag, eller sam- manslutningar som inte är juridiska personer, de som är utsedda att före- träda dessa enligt lag eller stadgar.

5. Om ett företag eller en företagssammanslutning inte lämnar de begärda upplysningarna inom den tidsfrist som har fastställts av EFTAs övervak- ningsmyndighet eller lämnar ofullständiga uppgifter, skall EFTAs övervak- ningsmyndighet begära upplysningarna genom beslut. I beslutet skall anges vilka upplysningar som begärs, fastställas en lämplig tidsfrist inom vilken upplysningarna skall lämnas och anges de påföljder som avses i artiklarna 22.1 b och 23.1 c samt upplysas om rätten att enligt artikel 108.2 i EES-avta- let och de tillämpliga bestämmelserna i föreliggande avtal, särskilt artikel 35, föra talan mot beslutet vid EFTA-domstolen.

6. EFTAs övervakningsmyndighet skall samtidigt sända en kopia av sitt be- slut till den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium företaget eller företagssammanslutningen har sitt säte.

Am'ke120 Prop. 1991/92:170 Undersökningar genomförda av EFTA-staternas myndigheter Bilaga 16

Övervakningsavtalet

1. Pa begaran av EFTAs overvakningsmyndighet skall EFTA-staternas be- Protokoll 4 höriga myndigheter genomföra de undersökningar som EFTAs övervak— ningsmyndighet anser påkallade enligt artikel 21.1 eller som den har beslutat om enligt artikel 21 .3. De tjänstemän hos EFTA-staternas behöriga myndig- heter som har till uppgift att genomföra undersökningarna skall utöva sina befogenheter efter företeende av en skriftlig fullmakt utfärdad av den behö- riga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium undersökningen skall genomföras. Fullmakten skall ange föremålet för och syftet med under- sökningen.

2. På begäran av EFTAs övervakningsmyndighet eller den behöriga myn- digheten i den EFTA-stat vars territorium undersökningen skall genomföras kan EFTAs övervakningsmyndighets tjänstemän biträda myndighetens tjänstemän vid fullgörandet av deras uppgifter.

Artikel 21 EFTAs övervakningsmyndighets befogenheter vid undersökningar

1. Vid fullgörandet av de uppgifter som EFTAs övervakningsmyndighet har tilldelats genom artiklarna 55 och 58 i EES-avtalet, genom bestämmelserna i protokoll 23 och bilaga XIV till EES-avtalet eller genom bestämmelserna i detta kapitel får den genomföra alla nödvändiga undersökningar hos företag och företagssammanslutningar inom en EFTA-stats territorium. För detta ändamål har de av EFTAs övervakningsmyndighet bemyndigade tjänste- männen befogenhet

&) att granska böcker och andra affärshandlingar,

b) att göra kopior av eller utdrag ur böcker och affärshandlingar,

e) att begära muntliga förklaringar på platsen,

d) att få tillträde till företagens samtliga lokaler, markområden och transportmedel.

2. De tjänstemän som av EFTAs övervakningsmyndighet har fått i uppdrag att genomföra undersökningarna skall utöva sina befogenheter efter före- teende av en skriftlig fullmakt, som anger föremålet för och syftet med un- dersökningen samt de påföljder som avses i artikel 22.1 c för det fall att be- gärda böcker eller andra affärshandlingar inte framläggs på ett fullständigt sätt.

EFTAs övervakningsmyndighet skall i god tid före undersökningen under- rätta den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium un- dersökningen skall genomföras om undersökningsuppdraget samt om de be- myndigade tjänstemännens identitet. EFTAs övervakningsmyndighet skall också utfärda sådant bemyndigande för de representanter för EG-kommis- sionen som skall delta i undersökningen enligt artikel 8.4 i protokoll 23 till EES-avtalet.

3. Företag och företagssammanslutningar är skyldiga att underkasta sig de 49

undersökningar som EFTAs övervakningsmyndighet har beslutat om. I be- Prop. 1991/922170 slutet skall anges föremålet för och syftet med undersökningen, fastställas Bilaga 16 när den skall börja och anges de påföljder som avses i artiklarna 22.1c och Övervakningsavtalet 23.1d samt upplysas om rätten att föra talan mot beslutet vid EFTA-domsto- Protokoll 4 len.

4. EFTAs övervakningsmyndighet skall fatta beslut enligt punkt 3 efter att ha samrått med den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars terri- torium undersökningen skall genomföras.

5. Tjänstemännen hos den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium undersökningen skall genomföras kan, på begäran av myn- digheten eller EFTAs övervakningsmyndighet, hjälpa EFTAs övervaknings- myndighets tjänstemän vid fullgörandet av deras uppgifter.

6. Om ett företag motsätter sig en undersökning som har beslutats med stöd av denna artikel, skall den berörda EFTA-staten lämna de av EFTAs över- vakningsmyndighet bemyndigade tjänstemännen den hjälp som behövs för att de skall kunna utföra sitt undersökningsuppdrag. För detta ändamål skall EFTA-staterna efter samråd med EFTAs övcrvakningsmynt'lighet vidta nöd- vändiga åtgärder inom sex månader efter det att EES-avtalet har trätt i kraft.

A nikcl 22 Böter

]. EFTAs övervakningsmyndighct kan ålägga företag eller företagssam- manslutningar böter om lägst 100 och högst 5 000 ecu, om de uppsåtligen eller av oaktsamhet

a) länmar oriktiga eller vilseledande uppgifter i en ansökan enligt arti- kel 12 eller i en anmälan enligt artikel 14, eller

b) lämnar oriktiga uppgifter till svar på en begäran enligt artikel 18 el- ler 19, punkt 3 eller 5, eller inte lämnar en uppgift inom den tidsfrist som har fastställts genom beslut enligt artikel 19.5, eller 6) vid undersökningar som genomförs enligt artikel 20 eller 21 framläg- ger begärda böcker eller andra affärshandlingar på ett ofullständigt sätt eller inte underkastar sig en undersökning som har beslutats cn- ligt artikel 21.3.

2. EFTAs övervakningsmyndighet kan ålägga företag och företagssamman- slutningar böter om lägst 1 000 och högst 1 000 000 ecu, eller ett högre be- lopp som dock inte får överstiga tio procent av föregående räkenskapsårs omsättning för varje företag som har deltagit i överträdelsen, om de uppsåtli- gen eller av oaktsamhet

3) överträder bestämmelserna i artikel 2 eller Siden rättsakt som avses i punkt 10 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 1017/68), eller b) åsidosätter ett åläggande som har beslutats med stöd av artikel 13.1 eller 14.4. 50

När bötesbeloppet fastställs skall hänsyn tas både till överträdelsens svårig- Prop. 1991/92:170 hetsgrad och till dess varaktighet. Bilaga 16

3. Artiklarna 16.3—6 och 17 är tillämpliga. ovewaknlngsavmlet Protokoll 4

4. Beslut fattade med stöd av punkterna 1 och 2 har inte straffrättslig karak- tär.

Anikel 23

Viten

1. EFTAs övervakningsmyndighet kan genom beslut förelägga företag eller företagssammanslutningar viten om lägst 50 och högst 1 000 ecu om dagen, räknat från den dag som anges i beslutet, för att förmå dessa

a) att upphöra med en överträdelse av artikel 2 eller 8 i den rättsakt som avses i punkt 10 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 1017/68) enligt ett åläggande med stöd av artikel 11 eller att efterkomma ett åläggande enligt artikel 4.2 i nämnda rättsakt,

b) att upphöra med varje åtgärd som har förbjudits enligt artikel 13.3,

c) att på ett fullständigt och riktigt sätt lämna upplysningar som EFTAs övervakningsmyndighet har begärt genom beslut enligt artikel 19.5, (1) att underkasta sig en sådan undersökning som EFTAs övervaknings- myndighet har beslutat om enligt artikel 21.3.

2. Om företag eller företagssammanslutningar har fullgjort skyldigheten för vars uppfyllande vitet har förelagts, kan EFTAs övervakningsmyndighet fastställa det slutliga vitet till ett belopp som är lägre än det som skulle ha följt av det ursprungliga beslutet.

3. Artiklarna 16.3—6 och 17 är tillämpliga.

Artikel 24 EFTA-domstolens prövning

EFTA-domstolen har enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och de tillämpliga be- stämmelserna i föreliggande avtal oinskränkt prövningsrätt, på det sätt som anges i artikel 35 i föreliggande avtal, att avgöra överklagande av beslut ge- nom vilka EFTAs övervakningsmyndighet har fastställt böter eller viten. Domstolen kan upphäva, sätta ned eller höja ålagda böter eller viten.

Anikel 25 Ecu

Vid tillämpning av artiklarna 22—24 skall med ecu förstås ecun såsom den har definierats av Europeiska gemenskapernas behöriga myndigheter.

Anikel 26 Prop. 1991/92:170 Förhör med parterna och tredje man Bilaga 16

Övervakningsavtalet

1. Innan EFTAs övervakningsmyndighet fattar beslut enligt artiklarna 11, Protokoll 4 12.3, andra stycket, 12.4, 13.3, 14.2 och 3, 22 och 23, skall den lämna be- rörda företag och företagssammanslutnillgar tillfälle att yttra sig över dess anmärkningar.

2. Om EFTAs övervakningsmyndighet eller EFTA-staternas behöriga myll- diglleter anser det nödvändigt, kan de även höra andra fysiska ellerjuridiska personer. Begäran från sådana personer att få yttra sig skall bifallas, om de kan påvisa ett tillräckligt intresse i saken.

3. Om EFTAs övervakningsmyndighet avser att utfärda ieke-ingripandebe- sked med stöd av artikel 5 i den rättsakt som avses i punkt 10 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 1017/68) eller artikel 6 i detta kapitel, skall den offentliggöra ifrågavarande avtal, beslut eller samordnade förfa- rande i sammandrag och lämna varje berörd tredje man tillfälle att framföra sina synpunkter inom den tidsfrist som EFTAs övervakningsmyndighet fast- ställer och som inte skall understiga en månad. Vid offentliggörandet skall hänsyn tas till företagens legitima intresse av att deras affärshemligheter skyddas.

A nike! 27 Sekretess

1. Om inte annat följer av artikel 9 i protokoll 23 till EES-avtalet, får upplys- ningar sorn har inhämtats med stöd av artikel 18—21 i detta kapitel eller arti- kel 58 i EES-avtalet samt protokoll 23 till avtalet endast användas för det med begäran eller under5ökningen avsedda ändamålet.

2. Om inte annat följer av artiklarna 26 och 28 får EFTAs övervakningsmyn- dighet oeh EFTA-staternas behöriga myndigheter samt dessas tjänstemän och övriga anställda inte avslöja upplysningar som de har inhämtat med stöd av detta protokoll eller artikel 58 i EES-avtalet samt protokoll 23 till avtalet och som är av sådant slag att de omfattas av sekretess. Denna skyldighet skall gälla även representanter för EG-kommissionen och de IEC-medlems- stater som deltar i Rådgivande kommittén enligt artikel 16.4 och i förhör enligt artikel 8.2 i kapitel VIII.

3. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 skall inte utgöra hinder för offentlig- görande av allmän information eller undersökningar som inte innehåller uppgifter om enskilda företag eller företagssammanslutningar.

Anikel 28 Offentliggörande av beslut

1. EFTAs övervakningsmyndighet skall offentliggöra de beslut den fattar enligt artiklarna 11, 12.3, andra stycket, 12.4, 13.3 och 14.2 och 3.

Ul (”J

2. I offentliggörandet skall anges de berörda parterna och huvuddragen av

beslutet. Därvid skall hänsyn tas till företagens legitima intresse av att deras Prop. 1991/92:170

affärshemligheter skyddas. Bilaga 16 Övervakningsavtalet Anikc129 _ Protokoll 4

Särskild bestämmelse

EFTAs övervakningsmyndighet får i enlighet med bestämmelserna i artikel 49 i detta avtal förelägga EFTA-staternas regeringar förslag om formulär som skall användas för klagomål enligt artikel 1.0, ansökningar enligt artikel 12 och anmälningar enligt artikel 14.1 samt förslag till kompletterande an- märkningar till dessa formulär.

KAPITEL VII FORM, INNEHÅLL OCH ÖVRIGA Prop. 1991/92:170 ENSKILDHETER BETRÄFFANDE KLAGOMÅL Bilaga 16 ENLIGT ARTIKEL 10, ANSOKNINGAR ENLIGT Övervakningsavtalet ARTIKEL 12 OCH ANMALNINGAR ENLIGT ARTIKEL Protokoll 4

14.] I KAPITEL VI

Artikel 1 Klagomål

1. Klagomål enligt artikel 10 i kapitel VI skall inlämnas skriftligt på ett av EFTA-staternas eller Europeiska gemenskapens officiella språk. De kan in- lämnas på de formulär som för detta ändamål utfärdas av EFTA-staternas regeringar enligt gemensam överenskommelse eller av EG-kommissionen och som framgår av bilaga 4.

2. Om sådana klagomål undertecknas av ombud för företag, företagssam- manslutningar eller fysiska eller juridiska personer, skall de förete skriftlig fullmakt.

Anikel 2

Personer som är berättigade att inlämna ansökningar och anmälningar

1. Varje företag som deltar i sådana avtal, beslut eller förfaranden som avses i artikel 2 i den rättsakt som avses i punkt 10 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 1017/68) får inlämna en ansökan enligt artikel 12 eller en anmälan enligt artikel 14.1 i kapitel VI. Om ansökan eller anmälan in- lämnas av några av de berörda företagen, men inte av alla, skall de under- rätta de övriga företagen om detta.

2. Om ansökningar eller anmälningar enligt artiklarna 12 och 14.1 i kapitel VI undertecknas av ombud för företag, företagssammanslutningar eller fy- siska eller juridiska personer, skall de förete skriftlig fullmakt.

3. Vid gemensamma ansökningar eller anmälningar skall ett gemensamt ombud utses.

Artikel 3

Inlämning av ansökningar och anmälningar

1. Ansökningar enligt artikel 12 i kapitel VI skall inlämnas på de formulär som för detta ändamål utfärdas av EFTA-staternas regeringar enligt gemen- sam överenskommelse eller av EG-kommissionen och som framgår av bilaga 4.

2. Anmälningar enligt artikel 14.1 i kapitel VI skall inlämnas på de formulär som för detta ändamål utfärdas av EFTA-staternas regeringar enligt gemen- sam överenskommelse eller av EG-kommissionen och som framgår av bilaga 5.

3. Flera deltagande företag får göra ansökan eller anmälan på ett enda for- 54 mulär.

4. Ansökningarna och anmälningarna skall innehålla de uppgifter som bc- Prop. 1991/92:170 gärs i formulären. Bilaga 16 Övervakningsavtalet

. . . Sionen l atta exemplar.

6. De bifogade handlingarna skall vara antingen original eller kopior. Kopiornas överensstämmelse med originalen skall bestyrkas.

7. Ansökningar och anmälningar skall vara avfattade på ett av EFTA-stater- nas eller Europeiska gemenskapens officiella språk. Övriga handlingar skall lämnas in på originalspråket. Om originalspråket inte är något av de offi- ciella språken, skall en översättning till ett av dessa språk bifogas.

Am'kel 4

Särskild bestämmelse

EFTAs övervakningsmyndighet får i enlighet med bestämmelserna i artikel 49 i detta avtal förelägga EFTA-staternas regeringar förslag om formulär och kompletterande anmärkningar.

KAPITEL VIII FÖRHÖR ENLIGT ARTIKEL 26.1 I Prop. 1991/92:170 KAPITEL VI Bilaga 16 _ Övervakningsavtalet Artikel 1 Protokoll 4

Innan EFTAs övervakningsmyndighet samråder med Rådgivande kommit- tén för kartell- och monopolfrågor inom transportsektorn skall den hålla ett förhör enligt artikel 26.1 i kapitel VI.

Artikel 2

1. EFTAs övervakningsmyndighet skall skriftligt meddela företag och före- tagssammanslutningar de anmärkningar som har framställts mot dem. Meddelandet skall tillställas vart och ett av dem eller ett gemensamt ombud som de har utsett.

2. EFTAs övervakningsmyndighet kan meddela parterna genom kungörelse i EES-delen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning, om omstän- digheterna i ärendet motiverar detta, särskilt om meddelandet skall riktas till flera företag och inget gemensamt ombud har utsetts. I kungörelsen skall hänsyn tas till företagens legitima intresse av att deras affärshemligheter skyddas.

3. Böter eller viten kan åläggas företag eller företagssammanslutningar en- dast om anmärkningarna har meddelats på det sätt som anges i punkt 1.

4. Då EFTAs övervakningsmyndighet meddelar anmärkningar skall den fastställa en tidsfrist inom vilken företagen och företagssammanslutningarna kan framföra sina synpunkter till EFTAs övervakningsmyndighet.

Artikel 3

1. Företag och företagssammanslutningar skall inom den fastställda tidsfris- ten skriftligt framföra sina synpunkter på de anmärkningar som har fram- ställts mot dem.

2. De får i sina skriftliga yttranden anföra alla omständigheter som är av betydelse för deras försvar.

3. De får bifoga alla handlingar som behövs för att styrka de åberopade omständigheterna. De får även föreslå att EFTAs övervakningsmyndighet hör personer som kan bekräfta dessa omständigheter.

Artikel 4

EFTAs övervakningsmyndighet skall i sina beslut endast ta upp sådana an- märkningar mot företag och företagssammanslutningar beträffande vilka dessa har haft tillfälle att yttra sig.

Artikel 5

Om fysiska eller juridiska personer som kan påvisa ett tillräckligt intresse i 56 saken begär att få yttra sig enligt artikel 26.2 i kapitel VI, skall EFTAs över-

vakningsmyndighet lämna dem tillfälle att yttra sig skriftligt inom den tids- Prop. 1991/922170 frist som den fastställer. Bilaga 16 Övervakningsavtalet Artikel 6 Protokoll 4

Om EFTAs övervakningsmyndighet, efter att ha mottagit en ansökan enligt artikel 10.2 i kapitel VI, anser att det på grundval av den information som den har tillgång till inte finns tillräckligt underlag för att bifalla ansökan, skall den meddela sökandena sina skäl och fastställa en tidsfrist inom vilken de får inkomma med ytterligare skriftliga synpunkter.

Artikel 7

1. EFTAs övervakningsmyndighet skall lämna personer, som i sina skriftliga yttranden begärt att få framföra sina synpunkter muntligt, tillfälle att göra detta, om de kan påvisa ett tillräckligt intresse i saken eller om EFTAs över- vakningsmyndighet avser att ålägga dem böter eller viten.

2. EFTAs övervakningsmyndighet kan även lämna varje annan person till- fälle att muntligt framföra sina synpunkter.

Artikel 8

1. EFTAs övervakningsmyndighet skall kalla de personer som skall höras att infinna sig vid den tidpunkt som den bestämmer.

2. Den skall genast översända en kopia av kallelsen till EFTA-staternas be- höriga myndigheter, som kan utse en tjänsteman att delta i förhöret. EFTAs övervakningsmyndighet skall även bjuda in EG-kommissionen att låta sig representeras vid förhöret. Inbjudan skall även omfatta EG-medlemssta- terna.

Artikel 9

1. Förhören skall ledas av de personer som EFTAs övervakningsmyndighet utser för detta ändamål.

2. Personer som kallas att närvara skall infinna sig personligen eller genom sina juridiska ombud eller stadgeenliga ställföreträdare. Företag och före- tagssammanslutningar kan dessutom företrädas av ett vederbörligen befull- mäktigat ombud som har utsetts bland deras ordinarie personal.

Personer som hörs av EFTAs övervakningsmyndighet kan biträdas av advo- kater eller akademiska lärare som har rätt att föra talan vid EFTA-domsto- len eller av andra kvalificerade personer.

3. Förhören skall inte vara offentliga. Personerna skall höras enskilt eller i närvaro av andra personer som har kallats. I det senare fallet skall hänsyn tas till företagens legitima intresse av att deras affärshemligheter skyddas.

4. Det väsentliga innehållet i de yttranden som avges av varje person som hörs skall antecknas i ett protokoll som skall läsas och godkännas av honom. 57

Artikel 10 Prop. 1991/92:170 Med förbehåll för bestämmelserna i artikel 2.2 skall meddelanden och kallel- låilaga 16 _ scr från EFTAs övervakningsmyndighet skickas till mottagarna i rekommen- Overvaknlngsavtalet derat brev med mottagningsbevis eller överlämnas till dem mot kvitto. PFOtOkOH 4

A rtikel ] ]

1. När EFTAs övervakningsmyndighet fastställer de tidsfrister som anges i artiklarna 2, 5 och 6 skall den ta hänsyn till den tid som behövs för att förbe- reda yttranden och till om ärendet är av brådskande natur. Tidsfristen skall inte understiga två veckor och skall kunna förlängas.

2. När tidsfristerna fastställs skall inte den dag inräknas då handlingen har tagits emot eller getts in.

3. Skriftliga yttranden skall inkomma till EFTAs övervakningsmyndighet el- ler vara avsända i rekommenderat brev före tidsfristens utgång. Infaller tids- fristens sista dag på en söndag eller helgdag, skall den förlängas till utgången av påföljande arbetsdag. Vid beräkningen av den förlängda tidsfristen skall hänsyn tas, när det gäller dagen för mottagandet av skriftliga yttranden, till de helgdagar som anges i bilaga 2 till detta protokoll och när det gäller av— sändningsdagen till de lagstadgade helgdagarna i avsändningslandet.

KAPITEL IX REGLER FÖR TILLÄMPNING AV Prop. 1991/92:170 ARTIKLARNA 53 OCH 54 I EES-AVTALET PÅ Bilaga 16 SJ OFARTEN Övervakningsavtalet Protokoll 4

På grund av uppdelningen av texten i förordning (EEG) nr 4056/86 mellan bilaga XIV till EES-avtalet (materiella bestämmelser) och detta kapitel (procedurbestämmelser) återfinns texten till avsnitt 1, artikel 1—9, med änd- ringar, i den rättsakt som avses i punkt 11 i bilaga XIV till EES-avtalet (för- ordning (EEG) nr4056/86). EFTAs övervakningsmyndighet skall besluta om sådana fall enligt bestämmelserna i artikel 56 i EES-avtalet, särskilt punkt 1a och b och punkt 3.

AVSNITT 1 Artikel 1—9

(Ingen text)

AVSNITT II PROCEDURREGLER Artikel 10

Förfaranden efter klagomål eller på EFTAs övervakningsmyndighets eget initiativ

EFTAs övervakningsmyndighet skall efter att ha mottagit klagomål eller på eget initiativ inleda förfaranden för att få överträdelser av bestämmelserna i artikel 53.1 eller 54 i EES-avtalet att upphöra eller för att säkerställa att arti- kel 7 i den rättsakt som avses i punkt 11 i bilaga XIV till EES-avtalet (förord- ning (EEG) nr 4056/86) iakttas.

Rätt att framställa klagomål har

a) EFTA-staterna, b) fysiska eller juridiska personer som åberopar ett legitimt intresse i saken.

Artikel I ]

Genomförandet av förfaranden efter klagomål eller på EFTAs övervakningsmyndighets eget initiativ

1. Konstaterar EFTAs övervakningsmyndighet att det har skett en överträ- delse av artikel 53.1 eller 54 i EES-avtalet, kan den genom beslut ålägga de berörda företagen eller företagssammanslutningarna att upphöra med över- trädelsen.

Om inte annat följer av andra bestämmelseri detta kapitel eller i den rättsakt som avses i punkt 11 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4056/86) kan EFTAs övervakningsmyndighet, innan den fattar beslut en- ligt föregående stycke, rikta rekommendationer till de berörda företagen el- 59

ler företagssammanslutningarna för att få dem att upphöra med överträdcl- Prop. 1991/92:170 sen- Bilaga 16 Övervakningsavtalet

2. Punkt 1 gäller även sådana fall som avses i artikel 7 i nämnda rättsakt. Protokoll 4

3. Finner EFTAs övervakningsmyndighet, efter att ha mottagit klagomål, att det på grundval av den information som den har tillgång till inte finns skäl för att ingripa med stöd av artikel 53.1 eller 54 i EES-avtalet eller artikel 7 i nämnda rättsakt mot ett avtal, beslut eller förfarande, skall den genom be- slut tillbakavisa klagomålet som obefogat.

4. Finner EFTAs övervakningsmyndighet, efter att ha mottagit klagomål el- ler på eget initiativ, att ett avtal, beslut eller samordnat förfarande uppfyller villkoren i både artikel 53.1 och 53.3 i EES-avtalet, skall den meddela ett beslut om tillämpning av artikel 53.3. I beslutet skall anges tidpunkten då det träder i kraft. Denna tidpunkt kan vara tidigare än tidpunkten för beslutet.

A rtikel I 2

Tillämpningen av artikel 53.3 i EES-avtalet — invändningar

1. Företag och företagssammanslutningar som önskar åberopa artikel 53.3 i EES-avtalet beträffande sådana avtal, beslut eller samordnade förfaranden som avses i artikel 53.1 och i vilka de deltar skall, om inte annat följer av artikel 11 i protokoll 23 till EES-avtalet, framställa ansökningar till EFTAs övervakningsmyndighet.

?.. Finner EFTAs övervakningsmyndighet att den förfogar över allt tillgäng- ligt bevismaterial och att en ansökan kan medges och har inga åtgärder enligt artikel 10 vidtagits mot det ifrågavarande avtalet, beslutet eller samordnade förfarandet, skall (len snarast offentliggöra ansökan i sammandrag i EES— delen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning och lämna berörda tredje män och EFTA-staterna tillfälle att framföra synpunkter till EFTAs övervakningsmyndighet inom 30 dagar. Vid offentliggörandet skall hänsyn tas till företagens legitima intresse av att deras affärshemligheter skyddas.

3. Om EFTAs övervakningsmyndighet inte inom 90 dagar från tidpunkten för ett sådant offentliggörande i EES-delen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning meddelar sökandena att det finns allvarliga tvivel beträf- fande tillämpligheten av artikel 53.3, skall avtalet, beslutet eller det samord- nade förfarandet, i den mån som det överensstämmer med den beskrivning som har lämnats i ansökan, anses undantaget från förbudet för den tid som redan har förflutit och under ytterligare högst sex år från offentliggörandet av ansökan i EES-delen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Konstaterar EFTAs övervakningsmyndighet, efter utgången av nittiodagars- fristen men före utgången av sexårsfristen, att villkoren för tillämpning av artikel 53.3 inte är uppfyllda, skall den genom beslut meddela att förbudet i artikel 53.1 gäller. Detta beslut kan ges retroaktiv verkan, om de berörda parterna har lämnat oriktiga uppgifter eller missbrukat undantaget från be- stämmelserna i artikel 53.1. 60

4. EFTAs övervakningsmyndighet kan lämna sökandena meddelande i en- Prop. 1991/92:170 lighet med punkt 3, första stycket, och skall göra detta om en EFTA-stat så Bilaga 16 begär inom 45 dagar från det att en ansökan har skickats till staten enligt Övervakningsavtalet artikel 15.2. Denna begäran skall vara motiverad med hänsyn till konkur- Protokoll 4 rensreglerna i EES-avtalet.

Finner EFTAs övervakningsmyndighet att villkoren i artiklarna 53.1 och 53.3 är uppfyllda, skall den besluta om tillämpning av artikel 53.3. l beslutet skall anges tidpunkten då det träder i kraft. Denna tidpunkt kan vara tidigare än tidpunkten för ansökan.

Artikel 13

Giltighetstiden för och återkallande av beslut om tillämpning av artikel 53.3 i EES-avtalet

1. I ett beslut om tillämpning av artikel 53.3 som fattas med stöd av artikel 11.4 eller 12.4, andra stycket, skall anges för vilken tid det skall gälla. Nor- malt skall denna tid inte understiga sex år. Beslutet kan förenas med villkor och ålägganden.

2. Beslutet kan förnyas, om förutsättningarna för tillämpning av artikel 53.3 fortfarande gäller.

3. EFTAs övervakningsmyndighet kan återkalla eller ändra sitt beslut eller förbjuda parterna att vidta vissa åtgärder

a) om de faktiska förhållanden som låg till grund för beslutet har änd- rats i något väsentligt avseende,

b) om parterna åsidosätter ett åläggande som har förenats med beslu- tet,

c) om beslutet grundar sig på oriktiga uppgifter eller har utverkats på ett bedrägligt sätt, eller

d) om parterna missbrukar det undantag från bestämmelserna i artikel 53.1 som har beviljats dem genom beslutet.

I fall enligt b, c och (1 kan beslutet återkallas med retroaktiv verkan.

Artikel 14 Behörighet

Med förbehåll för EFTA-domstolens prövning av beslutet enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och tillämpliga bestämmelser i föreliggande avtal är EFTAs övervakningsmyndighet ensam behörig att i enlighet med de villkor som anges i artikel 56 i EES-avtalet

— ålägga skyldigheter enligt artikel 7 i den rättsakt som avses i punkt 11 i bl- laga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4056/86), meddela beslut med stöd av artikel 53.3 i EES—avtalet.

Så länge EFTAs övervakningsmyndighet varken har inlett ett förfarande för att meddela beslut i ett visst fall eller översänt ett meddelande enligt artikel 61

12.3, första stycket, är EFTA-staternas myndigheter behöriga att avgöra om Prop. 1991/922170 bestämmelserna i artikel 53.1 eller 54 är tillämpliga på fallet. Bilaga 16

Övervakningsavtalet Artikel 15 Protokoll 4

Samverkan med EFTA-staternas myndigheter

1. EFTAs övervakningsmyndighet skall genomföra de förfaranden som föreskrivs i detta kapitel i nära och ständig samverkan med EFTA-staternas behöriga myndigheter, som har rätt att framföra sina synpunkter på dessa förfaranden.

2. EFTAs övervakningsmyndighet skall utan dröjsmål till EFTA-staternas behöriga myndigheter översända kopior av klagomål och ansökningar samt även av de viktigaste handlingarna som tillställs EFTAs övervakningsmyn- dighet eller som den skickar ut i samband med dessa förfaranden.

EFTAs övervakningsmyndighet skall utan dröjsmål till EFTA-staternas be- höriga myndigheter översända kopior av anmälningar, klagomål och uppgif- ter om inledande av förfaranden på eget initiativ som den har mottagit från EG-kommissionen enligt artiklarna 2 och 10 i protokoll 23 till EES-avtalet.

EFTAs övervakningsmyndighet skall utan dröjsmål till EFTA-staternas be- höriga myndigheter översända kopior av handlingar som den har mottagit från EG-kommissionen enligt artikel 7 i protokoll 23 till EES-avtalet.

3. Samråd skall ske med en Rådgivande kommitté för kartell- och monopol- frågor inom sjöfartssektorn före beslut som följer på ett förfarande enligt artikel 10 eller beslut enligt artikel 12.3, andra stycket, eller enligt punkt 4, andra stycket, i samma artikel. Samråd skall också ske med Rådgivande kommittén före överlämnandet av sådana förslag som avses i artikel 26.

4. Rådgivande kommittén skall vara sammansatt av tjänstemän som är sak- kunniga i sjötransportfrågor samt frågor om karteller och monopol. Varje EFTA-stat skall utse två tjänstemän som representanter, som var och en vid förhinder kan ersättas av en annan tjänsteman.

EG—kommissionen och EG-medlemsstaterna skall ha rätt att närvara vid Rådgivande kommitténs sammanträden och att framföra sina synpunkter där. Deras representanter skall dock inte ha rösträtt.

5. Samrådet skall äga rum vid ett gemensamt sammanträde som samman- kallas av EFTAs övervakningsmyndighet och som hålls tidigast 14 dagar ef- ter det att kallelse har skett. Till kallelsen skall fogas en redogörelse för varje ärende som skall behandlas, med uppgift om de viktigaste handlingarna samt ett preliminärt utkast till beslut.

Med hänsyn till det deltagande som avses i punkt 4, andra stycket, skall EG- kommissionen erhålla en inbjudan till sammanträdet samt den information som avses i artikel 6 i protokoll 23 till EES-avtalet.

6. Rådgivande kommittén kan avge ett yttrande även om en del ledamöter eller deras ersättare inte är närvarande. En redogörelse för resultatet av 62

överläggningarna skall bifogas utkastet till beslut. Redogörelsen skall inte Prop. 1991/92:170 offentliggöras. Bilaga 16 Övervakningsavtalet Anikel 16 Protokoll 4

Begäran om upplysningar

1. Vid fullgörandet av de uppgifter som EFTAs övervakningsmyndighet har tilldelats genom artiklarna 55 och 58 i EES-avtalet, genom bestämmelserna i protokoll 23 och bilaga XIV till EES-avtalet eller genom bestämmelserna i detta kapitel får EFTAs övervakningsmyndighet inhämta alla nödvändiga upplysningar hos EFTA-staternas regeringar och behöriga myndigheter samt hos företag och företagssammanslutningar.

2. När EFTAs övervakningsmyndighet riktar en begäran om upplysningar XX till ett företag eller en företagssammanslutning, skall den samtidigt sända en kopia av denna begäran till den behöriga myndigheten i den EFTA—stat inom vars territorium företaget eller företagssammanslutningen har sitt säte.

3. I sin begäran skall EFTAs övervakningsmyndighet ange den rättsliga grunden för och syftet med begäran samt de påföljder som avses i artikel 19.1 b om oriktiga uppgifter lämnas.

4. Skyldiga att lämna de begärda upplysningarna är företagens ägare eller deras företrädare och, när det gällerjuridiska personer och bolag, eller sam— manslutningar som inte är juridiska personer, de som är utsedda att före— träda dessa enligt lag eller stadgar.

5. Om ett företag eller en företagssammanslutning inte lämnar de begärda upplysningarna inom den tidsfrist som har fastställts av EFTAs övervak— ningsmyndighet eller lämnar ofullständiga uppgifter, skall EFTAs övervak— ningsmyndighet begära upplysningarna genom beslut. 1 beslutet skall anges vilka upplysningar som begärs, fastställas en lämplig tidsfrist inom vilken upplysningarna skall lämnas och anges de påföljder som avses i artiklarna 19.] b och 20.1c samt upplysas om rätten att enligt artikel 108.2 i EES-avta- let och de tillämpliga bestämmelserna i föreliggande avtal, särskilt artikel 35, föra talan mot beslutet vid EFTA-domstolen.

6. EFTAs övervakningsmyndighet skall samtidigt sända en kopia av sitt be- slut till den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium företaget eller företagssammanslutningen har sitt säte.

Artikel 17

Undersökningar genomförda av EFTA-staternas myndigheter

1. På begäran av EFTAs övervakningsmyndighet skall EFTA-staternas be- höriga myndigheter genomföra de undersökningar som EFTAs övervak- ningsmyndighet anser påkallade enligt artikel 18.1 eller som den har beslutat om enligt artikel 18.3. De tjänstemän hos EFTA-staternas behöriga myndig- heter som har till uppgift att genomföra undersökningarna skall utöva sina befogenheter efter företeende av en skriftlig fullmakt utfärdad av den behö- 63

riga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium undersökningen Prop. 1991/92:170 skall genomföras. Fullmakten skall ange föremålet för och syftet med under- Bilaga 16

sökningen. Övervakningsavtalet

2. På begäran av EFTAs övervakningsmyndighet eller den behöriga myn- Protokoll 4 digheten i den EFTA-stat inom vars territorium undersökningen skall ge— nomföras kan EFTAs övervakningsmyndighets tjänstemän biträda myndig- hetens tjänstemän vid fullgörandet av deras uppgifter.

Artikel 18

EFTAs övervakningsmyndighets befogenheter vid undersökningar

1. Vid fullgörandet av de uppgifter som EFTAs övervakningsmyndighet har tilldelats genom artiklarna 55 och 58 i EES-avtalet, genom bestämmelserna i protokoll 23 och bilaga XIV till EES-avtalet eller genom bestämmelserna i detta kapitel får den genomföra alla nödvändiga underSÖkningar hos företag och företagssammanslutningar inom en EFTA—stats territorium.

För detta ändamål har de av EFTAs övervakningsmyndighet bemyndigade tjänstemännen befogenhet

a) att granska böcker och andra affärshandlingar,

b) att göra kopior av eller utdrag ur böcker och affärshandlingar,

e) att begära muntliga förklaringar på platsen,

d) att få tillträde till företagens samtliga lokaler, markområden och transportmedel.

2. De tjänstemän som av EFTAs övervakningsmyndighet har fått i uppdrag att genomföra undersökningarna skall utöva sina befogenheter efter före- teende av skriftlig fullmakt, som anger föremålet för och syftet med under- sökningen samt de påföljder som avses i artikel 19.1c för det fall att begärda böcker eller andra affärshandlingar inte framläggs på ett fullständigt sätt. EFTAs övervakningsmyndighet skall i god tid före undersökningen under- rätta den behöriga myndigheten i den EFTA—stat inom vars territorium un- dersökningen skall genomföras om undersökningsuppdraget samt om de be- myndigade tjänstemännens identitet. EFTAs övervakningsmyndighet skall också utfärda sådant bemyndigande för de representanter för EG-kommis- sionen som skall delta i undersökningen enligt artikel 8.4 i protokoll 23 till EES-avtalet.

3. Företag och företagssammanslutningar är skyldiga att underkasta sig de undersökningar som EFTAs övervakningsmyndighet har beslutat om. I be- slutet skall anges föremålet för och syftet med undersökningen, fastställas när den skall börja och anges de påföljder som avses i artiklarna 19.1 c och 20.1 d samt upplysas om rätten att enligt artikel 108.2 i EES—avtalet och de tillämpliga bestämmelserna i föreliggande avtal, särskilt artikel 35, föra talan mot beslutet vid EFTA-domstolen.

4. EFTAs övervakningsmyndighet skall fatta beslut enligt punkt 3 efter att ha samrått med den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars terri- torium undersökningen skall genomföras. 64

5. Tjänstemännen hos den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom Prop. 1991/922170 vars territorium undersökningen skall genomföras kan, på begäran av myn- Bilaga 16 digheten eller EFTAs övervakningsmyndighet, hjälpa EFTAs övervaknings- Övervakningsavtalet myndighets tjänstemän vid fullgörandet av deras uppgifter. Protokoll 4

6. Om ett företag motsätter sig en undersökning som har beslutats med stöd av denna artikel, skall den berörda EFTA-staten lämna de av EFTAs över- vakningsmyndighet bemyndigade tjänstemännen den hjälp som behövs för att de skall kunna utföra sitt undersökningsuppdrag. För detta ändamål skall EFTA-staterna efter samråd med EFTAs övervakningsmyndighet vidta nödvändiga åtgärder inom sex månader efter det att EES-avtalet har trätt i kraft.

Anikel 19

Böter

a) lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter i en anmälan enligt arti- kel 5.5 i den rättsakt som avses i punkt 11 i bilaga XlV till EES- avtalet (förordning (EEG) nr 4056/86) eller i en ansökan enligt arti- kel 12 i detta kapitel, eller

b) lämnar oriktiga uppgifter till svar på en begäran enligt artikel 16.3 eller 5 eller inte lämnar en uppgift inom den tidsfrist som har fast- ställts genom beslut enligt artikel 16.5, eller

c) vid undersökningar som genomförs enligt artikel 17 eller 18 framläg- ger begärda böcker eller andra affärshandlingar på ett ofullständigt sätt eller inte underkastar sig en undersökning som har beslutats en- ligt artikel 18.3.

2. EFTAs övervakningsmyndighet kan ålägga företag och företagssamman- slutningar böter om lägst 1000 och högst 1 000000 ecu, eller ett högre belopp som dock inte får överstiga tio procent av föregående räkenskapsårs omsätt- ning för varje företag som har deltagit i överträdelsen, om de uppsåtligen eller av oaktsamhet

a) överträder bestämmelserna i artikel 53.1 eller 54 i EES-avtalet, eller inte fullgör en skyldighet som har ålagts enligt artikel 7 i nämnda rättsakt,

b) åsidosätter ett åläggande som har beslutats med stöd av artikel 5 i nämnda rättsakt eller artikel 13.1.

När bötesbeloppet fastställs skall hänsyn tas både till överträdelsens svårig- hetsgrad och till dess varaktighet.

3. Artikel 15.3 och 4 är tillämplig.

4. Beslut fattade med stöd av punkterna 1 och 2 har inte straffrättslig karak-

tar. 65

Böter enligt punkt 2a skall inte åläggas för åtgärder som har vidtagits efter Prop. 1991/92:170 anmälan till EFTAs övervakningsmyndighet och före dess beslut om tillämp- Bilaga 16 ning av artikel 53.3 i EES-avtalet, förutsatt att åtgärderna ligger inom ramen Övervakningsavtalet för den verksamhet som har beskrivits i anmälan. Protokoll 4

Denna bestämmelse är dock inte tillämplig om EFTAs övervakningsmyndig- het har meddelat de berörda företagen att den efter preliminär undersökning anser att artikel 53.1 i EES-avtalet är tillämplig och att det inte finns skäl att tillämpa artikel 53.3.

Arrikel 20 Viten

l. EFTAs övervakningsmyndighet kan genom beslut förelägga företag eller företagssammanslutningar viten om lägst 50 och högst 1000 ecu om dagen, räknat från den dag som anges i beslutet, för att förmå dessa

a) att upphöra med en överträdelse av artikel 53.1 eller 54 i EES-avta- let enligt ett åläggande med stöd av artikel 11 eller att fullgöra en skyldighet som har ålagts enligt artikel 7 i den rättsakt som avses i punkt 11 i bilaga XlV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4056/86),

b) att upphöra med varje åtgärd som har förbjudits enligt artikel 13.3,

e) att på ett fullständigt och riktigt sätt lämna upplysningar som EFTAs övervakningsmyndighet har begärt genom beslut enligt artikel 16.5, (1) att underkasta sig en sådan undersökning som EFTAs övervaknings- myndighet har beslutat om enligt artikel 18.3.

2. Om företag eller företagssammanslutningar har fullgjort skyldigheten för vars uppfyllande vitet har förelagts, kan EFTAs övervakningsmyndighet fastställa det slutliga vitet till ett belopp som är lägre än det som skulle ha följt av det ursprungliga beslutet.

3. Artikel 15.3 och 4 är tillämplig.

Artikel 2] EFTA-domstolens prövning

EFTA-domstolen har enligt artikel 108.2i EES-avtalet och de tillämpliga bc- stämmelserna i föreliggande avtal oinskränkt prövningsrätt, på det sätt som anges i artikel 35 i föreliggande avtal, att avgöra överklagande av beslut ge- nom vilka EFTAs övervakningsmyndighet har fastställt böter eller viten. Domstolen kan upphäva, sätta ned eller höja ålagda böter eller viten.

Anikel 22 Ecu

Vid tillämpning av artiklarna 19—21 skall med ecu förstås ecun såsom den har definierats av Europeiska gemenskapernas behöriga myndigheter. 66

Artikel 23 Prop. 1991/92:170 Förhör med parterna och tredje man Bilaga 16

1 EFTAs .. k' d' h f b 1 l' t'kl ' 11 Övervakningsavtalet . Innan OVCI'Vä nmgsmyn lg et attar esut enigt al'l arna , Protokoll4 12.3, andra stycket, 12.4, 13.3, 19 Och 20, skall den lämna berörda företag och företagssammanslutningar tillfälle att yttra sig över dess anmärkningar.

2. Om EFTAs övervakningsmyndighet eller EFTA-staternas behöriga myn- digheter anser det nödvändigt, kan de även höra andra fysiska ellerjuridiska personer. Begäran från sådana personer att få yttra sig skall bifallas, om de kan påvisa ett tillräckligt intresse i saken.

3. Om EFTAs övervakningsmyndighet avser att utfärda icke-ingripandebe- sked med stöd av artikel 53.3 i EES-avtalet, skall den offentliggöra ifrågava- rande avtal, beslut eller samordnade förfarande i sammandrag och lämna varje berörd tredje man tillfälle att framföra sina synpunkter inom den tids- frist som EFTAs övervakningsmyndighet fastställer och som inte skall un- derstiga en månad. Vid offentliggörandet skall hänsyn tas till företagens le- gitima intresse av att deras affärshemligheter skyddas.

Artikel 24

Sekretess

1. Om inte annat följer av artikel 9 i protokoll 23 till EES-avtalet, får upplys- ningar som har inhämtats med stöd av artiklarna 17 och 18 i detta kapitel eller artikel 58 i EES-avtalet samt protokoll 23 till avtalet endast användas för det med begäran eller undersökningen avsedda ändamålet.

2. Om inte annat följer av artiklarna 23 och 25 får EFTAs övervakningsmyn- dighet och EFTA-staternas behöriga myndigheter samt dessas tjänstemän och övriga anställda inte avslöja upplysningar som de har inhämtat med stöd av detta protokoll eller artikel 58 i EES-avtalet samt protokoll 23 till avtalet och som är av sådant slag att de omfattas av sekretess. Denna skyldighet skall gälla även representanter för EG-kommissionen och de EG-medlems- stater som deltar i Rådgivande kommittén enligt artikel 15.4 och i förhör enligt artikel 12.2 i kapitel X.

3. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 skall inte utgöra hinder för offentlig— görande av allmän information eller undersökningar som inte innehåller uppgifter om enskilda företag eller företagssammanslutningar.

Artikel 25 Offentliggörande av beslut

1. EFTAs övervakningsmyndighet skall offentliggöra de beslut den fattar enligt artiklarna 11, 12.3, andra stycket, 12.4 och 13.3.

2. I offentliggörandet skall anges de berörda parterna och huvuddragen av beslutet. Därvid skall hänsyn tas till företagens legitima intresse av att deras affärshemligheter skyddas. 67

Artikel 26 Prop. 1991/921170 Särskild bestämmelse Bilaga 16

EFTA .. k , s i" | tf" _ I' | t db t" 1 , "k [ Övervakningsavtalet ' rV' .m ; en .. z . ' ' ' sovc a ning ynugie lrl lgIC me es unme sernaiarti e Protokoll4

49 i detta avtal förelägga EFTA-staternas regeringar förslag om formulär som skall användas för klagomål enligt artikel 10 och ansökningar enligt arti— kel 12 samt förslag till kompletterande anmärkningar till dessa formulär.

KAPITEL )( ANMÄLNINGSSKYLDIGHET, FORM, Prop. 1991/92:170 INNEHÅLL OCH ÖVRIGA ENSKILDHETER Bilaga 16 BETRÄFFANDE KLAGOMÅL, ANSOKNINGAR Övervakningsavtalet OCH FÖRHÖR ENLIGT KAPITEL IX Protokoll 4

AVSNITT I

ANMÄLNINGAR, KLAGOMÅL OCH ANSÖKNINGAR Artikel 1

Anmälningar

1. EFTAs övervakningsmyndighet skall underrättas om av parterna god- tagna skilj edomar och rekonuncndationer av förlikningsmän när dessa avser lösning av tvister om de sedvänjor inom konferenser som avses i artiklarna 4 Och 5.2 och 3 i den rättsakt som avses i punkt 11 i bilaga XIV till EES- avtalet (förordning (EEG) nr 4056/86).

2. Anmälningsskyldigheten gäller varje part i en tvist som har lösts genom skiljedom eller rekommendation.

3. Anmälningar skall inlämnas utan dröjsmål i rekommenderat brev med mottagningsbevis eller överlämnas mot kvitto. De skall vara avfattade på ett av EFTA-staternas eller Europeiska gemenskapens officiella språk.

Övriga handlingar skall vara antingen original eller kopior. Kopiornas över- ensstämmelse med originalen skall bestyrkas. De skall inlämnas på original- språket. Om originalspråket inte är något av EFTA-staternas eller Euro- peiska gemenskapens officiella språk, skall en översättning till ett av dessa språk bifogas.

4. Om sådana anmälningar undertecknas av företrädare för företag, före- tagssammanslutningar eller fysiska eller juridiska personer, skall de förete skriftlig fullmakt.

Artikel 2 Klagomål 1. Klagomål enligt artikel 10 i kapitel IX skall inlämnas skriftligt på ett av EFTA-staternas eller Europeiska gemenskapens officiella språk. Klagan- dena får själva bestämma deras form, innehåll och övriga enskildheter efter eget gottfinnande.

2. Rätt att framställa klagomål har

a) EFTA-staterna, b) fysiska eller juridiska personer som åberopar ett legitimt intresse i saken.

3. Om sådana klagomål undertecknas av företrädare för företag, företags- sammanslutningar eller fysiska eller juridiska personer, skall dessa företrä- dare förete en skriftlig fullmakt.

Artikel 3 Prop. 1991/92:170

Personer som har rätt att inlämna ansökningar Bilaga 16 Overvakningsavtalet

1. Varje företag som deltar i sådana avtal, beslut eller förfaranden som avses Protokoll 4 i artikel 53.1 i EES-avtalet får inlämna en ansökan enligt artikel 12 i kapitel IX. Om ansökan inlämnas av några av de berörda företagen, men inte av alla, skall de underrätta de övriga företagen om detta.

2. Om ansökningar enligt artikel 12 i kapitel IX undertecknas av företrädare för företag, företagssammanslutningar eller fysiska eller juridiska personer, skall de förete skriftlig fullmakt.

3. Vid gemensamma ansökningar bör en gemensam företrädare utses.

A rtikel 4

Inlämnande av ansökningar

1. Ansökningar enligt artikel 12 i kapitel IX skall inlämnas på de formulär som för detta ändamål utfärdas av EFTA—staternas regeringar enligt gemen- sam överenskommelse eller av EG-kommissionen.

4. Varje ansökan och bifogad handling skall inlämnas till EFTAs övervak- ningsmyndighet i nio exemplar.

5. De bifogade handlingarna skall vara antingen original eller kopior. Ko- piornas överensstämmelse med originalen skall bestyrkas.

6. Ansökningar skall vara avfattade på ett av EFTA-staternas eller Euro- peiska gemenskapens Officiella språk. Övriga handlingar skall lämnas in på originalspråket. Om originalspråket inte är något av EFTA-staternas eller Europeiska gemenskapens officiella språk, skall en översättning till ett av dessa språk bifogas.

7. Datum för ansökan skall, om inte annat följer av artikel 11 i protokoll 23 till EES-avtalet, vara den dag när den inkommer till EFTAs övervaknings- myndighet. Om ansökan skickas mcd rekommenderat brev, skall den dock anses ha inkommit den dag som framgår av avsändningsortens poststämpel.

8. Om en ansökan enligt artikel 12 i kapitel IX faller utanför det kapitlets tillämpningsområde, skall EFTAs övervakningsmyndighet utan dröjsmål meddela sökanden att den avser att pröva ansökan enligt bestämmelserna i den av de övriga i artikel 3 i protokoll 21 och bilaga XIV till EES-avtalet avsedda rättsakter som är tillämplig på fallet. Datum för inlämnande av en ansökan skall dock vara den dag som följer av punkt 7. EFTAs övervak- ningsmyndighet skall meddela sökanden sina skäl och bestämma en tidsfrist inom vilken han skriftligt får framföra sina synpunkter innan den gör sin be- dömning enligt bestämmelserna i den tillämpliga rättsakten.

AVSNITT II Prop. 1991/92:17() FÖRHÖR låilaga 16 A . Overvakningsavtalet rtikel 5 Protokoll 4 Innan EFTAs övervakningsmyndighet samråder med Rådgivande kommit- tén för kartell- och monopolfrågor inom sjöfartssektorn skall den hålla ett förhör enligt artikel 23.1 i kapitel IX.

Artikel 6

l. EFTAs övervakningsmyndighet skall skriftligt meddela företag och före- tagssammanslutningar de anmärkningar som har framställts mot dem. Med- delandet skall tillställas vart och ett av dem eller ett gemensamt ombud som de har utsett.

2. EFTAs övervakningsmyndighct kan meddela parterna genom kungörelse i EES-delen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning, om omstän- digheterna i ärendet motiverar detta, särskilt om meddelandet skall riktas till flera företag och inget gemensamt ombud har utsetts. I kungörelsen skall hänsyn tas till företagens legitima intresse av att deras affärshemligheter skyddas.

3. Böter eller viten kan åläggas företag eller företagssammanslutningar en- dast om anmärkningarna har meddelats på det sätt som anges i punkt 1.

4. Då EFTAs övervakningsmyndighet meddelar anmärkningar skall den fastställa en tidsfrist inom vilken företagen och företagssammanslutningarna kan framföra sina synpunkter till den.

Anikel 7

1. Företag och företagssammanslutningar skall inom den fastställda tidsfris- ten skriftligt framföra sina synpunkter på de anmärkningar som har fram- ställts mot dem.

2. De får i sina skriftliga yttranden anföra alla omständigheter som är av betydelse för deras försvar.

3. De får bifoga alla handlingar som behövs för att styrka de åberopade om- ständigheterna. De får även föreslå att EFTAs övervakningsmyndighet hör personer som kan bekräfta dessa omständigheter.

A rtikel 8

EFTAs övervakningsmyndighet skall i sina beslut endast ta upp sådana an- märkningar mot företag och företagssammanslutningar beträffande vilka deSSa har haft tillfälle att yttra sig.

Artikel 9

Om fysiska eller juridiska personer som kan påvisa ett tillräckligt intresse i 71 saken begär att få yttra sig enligt artikel 23.2 i kapitel IX, skall EFTAs över-

vakningsmyndighet lämna dem tillfälle att yttra sig skriftligt inom den tids- Prop. 1991/92:170 frist som den fastställer. Bilaga 16 Övervakningsavtalet Artikel 10 Protokoll 4

Om EFTAs övervakningsmyndighet, efter att ha mottagit ett klagomål enligt artikel 10 i kapitel IX, anser att det på grundval av den information som den har tillgång till inte finns tillräckligt underlag för att bifalla klagomålet, skall den meddela klagandena sina skäl och fastställa en tidsfrist inom vilken de får inkomma med ytterligare skriftliga synpunkter.

Artikel ] I

1. EFTAs övervakningsmyndighet skall lämna personer, som i sina skriftliga yttranden begärt att få framföra sina synpunkter muntligt, tillfälle att göra detta, om de kan påvisa ett tillräckligt intresse i saken eller om EFTAs över- vakningsmyndighet avser att ålägga dern böter eller viten.

2. EFTAs övervakningsmyndighet kan även lämna varje annan person till- fälle att muntligt framföra sina synpunkter.

Artikel 12

1. EFTAs övervakningsmyndighet skall kalla de personer som skall höras att infinna sig vid den tidpunkt som den bestämmer.

2. Den skall genast översända en kopia av kallelsen till EFTA-staternas be- höriga myndigheter, som kan utse en tjänsteman att delta i förhöret. EFTAs övervakningsmyndighet skall även bjuda in EG-kommissionen att låta sig representeras vid förhöret. Inbjudan skall även omfatta EG-medlemssta- terna.

Anikel 13

1. Förhören skall ledas av de personer som EFTAs övervakningsmyndighet utser för detta ändamål.

2. Personer som kallas att närvara skall infinna sig personligen eller genom sina juridiska ombud eller stadgeenliga ställföreträdare. Företag och före- tagssammanslutningar kan dessutom företrädas av ett vederbörligen befull- mäktigat ombud som har utsetts bland deras ordinarie personal.

Personer som hörs av EFTAs övervakningsmyndighet kan biträdas av advo- kater eller akademiska lärare som har rätt att föra talan vid EFTA-domsto- len eller av andra kvalificerade personer.

3. Förhören skall inte vara offentliga. Personerna skall höras enskilt eller i närvaro av andra personer som har kallats. I det senare fallet skall hänsyn tas till företagens legitima intresse av att deras affärshemligheter skyddas.

4. Det väsentliga innehållet i de yttranden som avges av varje person som hörs skall antecknas i ett protokoll som skall läsas och godkännas av honom. 72

Artikel 14 Prop. 1991/92:170 Med förbehåll för bestämmelserna i artikel 6.2 skall meddelanden och kallel- Bilaga 16 _ ser från EFTAs övervakningsmyndighet skickas till mottagarna i rekommen- Overvakningsavtalet derat brev med mottagningsbevis eller överlämnas till dem mot kvitto. PTOtOkOH 4

Artikel 15

1. När EFTAs övervakningsmyndighet fastställer de tidsfrister som anges i artiklarna 4.8, 6, 9 och 10 skall den ta hänsyn till den tid som behövs för att förbereda yttranden och till om ärendet är av brådskande natur. Tidsfristen skall inte understiga två veckor och skall kunna förlängas.

2. När tidsfristerna fastställs skall inte den dag inräknas då handlingen har tagits emot eller getts in.

3. Skriftliga yttranden skall inkomma till EFTAs övervakningsmyndighet el- ler vara avsända i rekommenderat brev före tidsfristens utgång. Infaller tids- fristens sista dag på en söndag eller helgdag, skall den förlängas till utgången av påföljande arbetsdag. Vid beräkningen av den förlängda tidsfristen skall hänsyn tas, när det gäller dagen för mottagandet av skriftliga yttranden, till de helgdagar som anges i bilaga 2 till detta protokoll och när det gäller av- sändningsdagen till de lagstadgade helgdagarna i avsändningslandet.

Artikel 16 Särskild bestämmelse

EFTAs övervakningsmyndighet får i enlighet med bestämmelserna i artikel 49 i detta avtal förelägga EFTA-staternas regeringar förslag om formulär och kompletterande anmärkningar.

KAPITEL XI PROCEDUREN FÖR TILLAMPNING Prop. 1991/922170 AV KONKURRENSREGLERNA PÅ FORETAG INOM Bilaga 16 LUFTFARTSSEKTORN Övervakningsavtalet

Protokoll 4 Artikel ]

Tillämpningsområde

1. I detta kapitel anges detaljerade regler för tillämpning av artiklarna 53 och 54 i EES-avtalet på lufttransporttjänster.

2. Detta kapitel skall tillämpas endast på internationell luftfart mellan flyg- platser inom det territorium som omfattas av EES-avtalet.

Artikel 2 Undantag för vissa tekniska avtal

1. Det förbud som anges i artikel 53.1 i EES-avtalet skall inte gälla de avtal, beslut och samordnade förfaranden som uppräknas i bilaga 7 till detta proto- koll iden mån de endast har till syfte och resultat att uppnå tekniska förbätt- ringar eller samarbete. Uppräkningen är inte uttömmande.

2. Vid behov får EFTAs övervakningsmyndighet i enlighet med artikel 49 i detta avtal till EFTA-staternas regeringar lämna förslag till ändringari upp- räkningen i bilaga 7.

A rtikel 3

Förfaranden efter klagomål eller på EFTAs Övervakningsmyndighets eget initiativ 1. EFTAs övervakningsmyndighet skall efter att ha mottagit klagomål eller på eget initiativ inleda förfaranden för att få överträdelser av bestämmel- serna i artikel 53.1 eller 54 i EES-avtalet att upphöra.

Rätt att framställa klagomål har

a) EFTA-staterna, b) fysiska eller juridiska personer som åberopar ett legitimt intresse i saken.

2. EFTAs övervakningsmyndighet kan efter ansökan av berörda företag el- ler företagssammanslutningar fastslå att det på grundval av de omständighe- ter som har kommit till dess kännedom inte finns anledning för den att in- gripa med stöd av artikel 53.1 eller 54 i EES-avtalet mot ett avtal, beslut eller samordnat förfarande.

Artikel 4 Genomförandet av förfaranden efter klagomål eller på EFTAs övervakningsmyndighets eget initiativ

1. Konstaterar EFTAs övervakningsmyndighet att det har skett en överträ-

4 delse av artikel 53.1 eller 54 i EES-avtalet, kan den genom beslut ålägga de 7

berörda företagen eller företagssammanslutningarna att upphöra med över- Prop. 1991/92:170 trädelsen. Bilaga 16 Övervakningsavtalet Om inte annat följer av andra bestämmelser i detta kapitel kan EFTAs över- Protokoll 4 vakningsmyndighet, innan den fattar beslut enligt föregående stycke, rikta rekommendationer till de berörda företagen eller företagssammanslutning- arna för att få dem att upphöra'med överträdelsen.

2. Finner EFTAs övervakningsmyndighet, efter att ha mottagit klagomål, att det på grundval av den information som den har tillgång till inte finns skäl för att ingripa med stöd av artikel 53.1 eller 54 i EES-avtalet mot ett avtal, beslut eller samordnat förfarande, skall den genom beslut tillbakavisa klago- målet som obefogat.

3. Finner EFTAs övervakningsmyndighet, efter att ha mottagit klagomål el- ler på eget initiativ, att ett avtal, beslut eller samordnat förfarande uppfyller villkoren i både artikel 53.1 och 53.3 i EES-avtalet, skall den meddela ett beslut om tillämpning av punkt 3 i samma artikel. I beslutet skall anges tid- punkten då det träder i kraft. Denna tidpunkt kan vara tidigare än tidpunk- ten för beslutet.

Arlikel 4a

Interimsåtgärder mot konkurrensbegränsande förfaranden

1. Om inte annat följer av tillämpningen av artikel 4.1 kan EFTAs övervak- ningsmyndighet, om den förfogar över klara prima facie-bevis för att vissa förfaranden strider mot artikel 53 eller 54 i EES-avtalet och har till syfte eller resultat att direkt hota en flygförbindelses existens och om begagnandet av det normala förfarandet kan vara otillräckligt för att skydda Hygförbindelsen eller det berörda flygbolaget, genom beslut vidta interimsåtgärder för att så- kerställa att dessa förfaranden inte vidtas eller att de upphör samt lämna så- dana anvisningar som behövs för att hindra förekomsten av dessa förfaran- den till dess att ett beslut fattas enligt artikel 4.1.

2. Ett beslut som fattas i enlighet med punkt 1 skall gälla i högst sex månader. Artikel 8.5 är inte tillämplig.

EFTAs övervakningsmyndighet kan under en tid av högst tre månader med eller utan ändring ompröva det ursprungliga beslutet. I så fall skall artikel 8.5 vara tillämplig.

Artikel 5

Tillämpningen av artikel 53.3 i EES-avtalet invändningar

1. Företag och företagssammanslutningar som önskar åberopa artikel 53.3 i EES-avtalet beträffande sådana avtal, beslut eller samordnade förfaranden som avses i punkt 1 i samma artikel och i vilka de deltar skall framställa an- sökningar till EFTAs övervakningsmyndighet.

2. Finner EFTAs övervakningsmyndighet att den förfogar över allt tillgäng- 75

ligt bevismaterial och att en ansökan kan medges och har inga åtgärder enligt artikel 3 vidtagits mot det ifrågavarande avtalet, beslutet eller samordnade förfarandet, skall den snarast offentliggöra ansökan i sammandrag i EES- delen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning och lämna berörda tredje män och EFTA-staterna tillfälle att framföra synpunkter till EFTAs övervakningsmyndighet inom 30 dagar. Vid offentliggörandet skall hänsyn tas till företagens legitima intresse av att deras affärshemligheter skyddas.

3. Om EFTAs övervakningsmyndighet inte inom 90 dagar från tidpunkten för ett sådant offentliggörande i EES-delen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning meddelar sökandena att det finns allvarliga tvivel beträf- fande tillämpligheten av artikel 53.3 i EES-avtalet, skall avtalet, beslutet el- ler det samordnade förfarandet, i den mån som det överensstämmer med den beskrivning som har lämnats i ansökan, anses undantaget från förbudet för den tid som redan har förflutit och under ytterligare högst sex år från offentliggörandet av ansökan i EES-delen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Konstaterar EFTAs övervakningsmyndighet, efter utgången av nittiodagars- fristen men före utgången av sexårsfristen, att villkoren för tillämpning av artikel 53.3 i EES-avtalet inte är uppfyllda, skall den genom beslut meddela att förbudet i artikel 53.1 gäller. Detta beslut kan ges retroaktiv verkan, om de berörda parterna har lämnat oriktiga uppgifter eller missbrukat undanta- get från bestämmelserna i artikel 53.1 eller har överträtt artikel 54.

4. EFTAs övervakningsmyndighet kan lämna sökandena meddelande i en- lighet med punkt 3, första stycket, och skall göra detta om en EFTA-stat så begär inom 45 dagar från det att en ansökan har skickats till staten enligt artikel 8.2. Denna begäran skall vara motiverad med hänsyn till konkurrens- reglerna i EES-avtalet.

Finner EFTAs övervakningsmyndighet att villkoren i artiklarna 53.1 och 53.3 i EES-avtalet är uppfyllda, skall den besluta om tillämpning av artikel 53.3. I beslutet skall anges tidpunkten då det träder i kraft. Denna tidpunkt kan vara tidigare än tidpunkten för ansökan.

Artikel 6

Giltighetstiden för och återkallande av beslut om tillämpning av artikel 53.3 i EES-avtalet

1. I ett beslut om tillämpning av artikc153.3 som fattas med stöd av artikel 4 eller 5 i detta kapitel skall anges för vilken tid det skall gälla. Normalt skall denna tid inte understiga sex år. Beslutet kan förenas med villkor och åläg- ganden.

2. Beslutet kan förnyas, om förutsättningarna för tillämpning av artikel 53.3 fortfarande gäller.

3. EFTAs övervakningsmyndighet kan återkalla eller ändra Sitt beslut eller förbjuda parterna att vidta vissa åtgärder

Prop. 1991/92:170 Bilaga 16 Övervakningsavtalet Protokoll 4

a) om de faktiska förhållanden som låg till grund för beslutet har änd- Prop. 1991/92:170

rats i något väsentligt avseende, Bilaga 16 b) om parterna åsidosätter ett åläggande som har förenats med beslu- Övervakningsavtalet tet, Protokoll 4

c) om beslutet grundar sig på oriktiga uppgifter eller har utverkats på ett bedrägligt sätt, eller

d) om parterna missbrukar det undantag från bestämmelserna i artikel 53.1 i EES-avtalet som har beviljats dem genom beslutet.

I fall enligt b, c och d kan beslutet återkallas med retroaktiv verkan.

Artikel 7 Behörighet

Med förbehåll för EFTA-domstolens prövning av beslutet enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och tillämpliga bestämmelser i föreliggande avtal är EFTAs övervakningsmyndighet ensam behörig att i enlighet med de villkor som anges i artikel 56 i EES-avtalet meddela beslut med stöd av artikel 53.3 i EES-avtalet.

Så länge EFTAs övervakningsmyndighet varken har inlett ett förfarande för att meddela beslut i ett visst fall eller översänt ett meddelande enligt artikel 5.3, första stycket, i detta kapitel är EFTA-staternas myndigheter behöriga att avgöra om bestämmelserna i artikel 53.1 eller 54 i EES—avtalet är tillämp- liga på fallet.

Artikel 8 Samverkan med EFTA-staternas myndigheter

1. EFTAs övervakningsmyndighet skall genomföra de förfaranden som föreskrivs i detta kapitel i nära och ständig samverkan med EFTA-staternas behöriga myndigheter, som har rätt att framföra sina synpunkter på dessa förfaranden.

2. EFTAs övervakningsmyndighet skall utan dröjsmål till EFTA-staternas behöriga myndigheter översända kopior av klagomål och ansökningar samt även av de viktigaste handlingarna som tillställs EFTAs övervakningsmyn- dighet eller som den skickar ut i samband med dessa förfaranden.

EFTAs övervakningsmyndighet skall utan dröjsmål till EFTA-staternas be- höriga myndigheter översända kopior av anmälningar, klagomål och uppgif- ter om inledande av förfaranden på eget initiativ som den har mottagit från EG-kommissionen enligt artiklarna 2 och 10 i protokoll 23 till EES-avtalet.

EFTAs övervakningsmyndighet skall utan dröjsmål till EFTA-staternas bc- höriga myndigheter översända kopior av handlingar som den har mottagit från EG-kommissionen enligt artikel 7 i protokoll 23 till EES-avtalet.

3. Samråd skall ske med en Rådgivande kommitté för kartell- och monopol- frågor inom luftfartssektorn före beslut som följer på ett förfarande enligt 77

artikel 3 eller beslut enligt artikel 5.3, andra stycket, eller enligt punkt 4, Prop. 1991/92:170 andra stycket, i samma artikel eller enligt artikel 6. Samråd skall också ske Bilaga 16 med Rådgivande kommittén före överlämnandet av sådana förslag som av- Övervakningsavtalet ses i artikel 19. Protokoll 4

4. Rådgivande kommittén skall vara sammansatt av tjänstemän som är sak- kunniga i luftfartsfrågor samt frågor om karteller och monopol. Varje EFTA-stat skall utse två tjänstemän som representanter, som var och en vid förhinder kan ersättas av en annan tjänsteman.

EG-kommissionen och EG-medlemsstaterna skall ha rätt att närvara vid Rådgivande kommitténs sammanträden och att framföra sina synpunkter där. Deras representanter skall dock inte ha rösträtt.

5. Samrådet skall äga rum vid ett gemensamt sammanträde som samman- kallas av EFTAs övervakningsmyndighet och som hålls tidigast 14 dagar ef- ter det att kallelse har skett. Till kallelsen skall fogas en redogörelse för varje ärende som skall behandlas, med uppgift om de viktigaste handlingarna samt ett preliminärt utkast till beslut.

Med hänsyn till det deltagande som avses i punkt 4, andra stycket, skall EG- kommissionen erhålla en inbjudan till sammanträdet samt den information som avses i artikel 6 i protokoll 23 till EES-avtalet.

6. Rådgivande kommittén kan avge ett yttrande även om en del ledamöter eller deras ersättare inte är närvarande. En redogörelse för resultatet av överläggningarna skall bifogas utkastet till beslut. Redogörelsen skall inte offentliggöras.

Artikel 9 Begäran om upplysningar

1. Vid fullgörandet av de uppgifter som EFTAs övervakningsmyndighet har tilldelats genom artiklarna 55 och 58 i EES-avtalet, genom bestämmelserna i protokoll 23 och bilaga XIV till EES-avtalet eller genom bestämmelserna i detta kapitel får EFTAs övervakningsmyndighet inhämta alla nödvändiga upplysningar hos EFTA—staternas regeringar och behöriga myndigheter samt hos företag och företagssammanslutningar.

2. När EFTAs övervakningsmyndighet riktar en begäran om upplysningar till ett företag eller en företagssammanslutning, skall den samtidigt sända en kopia av denna begäran till den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium företaget eller företagssammanslutningen har sitt säte.

3. I sin begäran skall EFTAs övervakningsmyndighet ange den rättsliga grunden för och syftet med begäran samt de påföljder som avses i artikel 12.1 b om oriktiga uppgifter lämnas.

4. Skyldiga att lämna de begärda upplysningarna är företagens ägare eller deras företrädare och, när det gäller juridiska personer och bolag, eller sam- manslutningar som inte är juridiska personer, de som är utsedda att före- träda dessa enligt lag eller stadgar. 78

5. Om ett företag eller en företagssammanslutning inte lämnar de begärda Prop. 1991/92:170 upplysningarna inom den tidsfrist som har fastställts av EFTAs övervak- Bilaga 16 ningsmyndighet eller lämnar ofullständiga uppgifter, skall EFTAs övervak- Övervakningsavtalet ningsmyndighet begära upplysningarna genom beslut. I beslutet skall anges Protokoll 4 vilka upplysningar som begärs, fastställas en lämplig tidsfrist inom vilken upplysningarna skall lämnas och anges de påföljder som avses i artiklarna 12.1 b och 13.1 c samt upplysas om rätten att enligt artikel 108.2 i EES-avta- let och de tillämpliga bestämmelserna i föreliggande avtal, särskilt artikel 35, föra talan mot beslutet vid EFTA-domstolen.

6. EFTAs övervakningsmyndighet skall samtidigt sända en kopia av sitt be- slut till den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium företaget eller företagssammanslutningen har sitt säte.

Artikel 10 Undersökningar genomförda av EFTA-staternas myndigheter

1. På begäran av EFTAs övervakningsmyndighet skall EFTA-staternas be- höriga myndigheter genomföra de undersökningar som EFTAs övervak- ningsmyndighet anser påkallade enligt artikel 11.1 eller som den har beslutat om enligt artikel 11.3. De tjänstemän hos EFTA-staternas behöriga myndig- heter som har till uppgift att genomföra undersökningarna skall utöva sina befogenheter efter företeende av en skriftlig fullmakt utfärdad av den behö- riga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium undersökningen skall genomföras. Fullmakten skall ange föremålet för och syftet med under- sökningen.

2. På begäran av EFTAs övervakningsmyndighet eller den behöriga myn- digheten i den EFTA-stat inom vars territorium undersökningen skall ge- nomföras kan EFTAs övervakningsmyndighets tjänstemän biträda myndig— hetens tjänstemän vid fullgörandet av deras uppgifter.

Artikel 1 ] EFTAs övervakningsmyndighets befogenheter vid undersökningar

1. Vid fullgörandet av de uppgifter som EFTAs övervakningsmyndighet har tilldelats genom artiklarna 55 och 58 i EES-avtalet, genom bestämmelserna i protokoll 23 och bilaga XIV till EES-avtalet eller genom bestämmelserna i detta kapitel får den genomföra alla nödvändiga undersökningar hos företag och företagssammanslutningar. För detta ändamål har de av EFTAs över- vakningsmyndighet bemyndigade tjänstemännen befogenhet

a) att granska böcker och andra affärshandlingar,

b) att göra kopior av eller utdrag ur böcker och affärshandlingar,

e) att begära muntliga förklaringar på platsen,

d) att få tillträde till företagens samtliga lokaler, markområden och transportmedel.

2. De av EFTAs övervakningsmyndighet bemyndigade tjänstemännen skall 79

utöva sina befogenheter efter företeende av skriftlig fullmakt, som anger Prop. 1991/92:170 föremålet för och syftet med undersökningen samt de påföljder som avses i Bilaga 16 artikel 12.1 e för det fall att begärda böcker eller andra affärshandlingar inte Övervakningsavtalet framläggs på ett fullständigt sätt. EFTAs övervakningsmyndighet skall i god Protokoll 4 tid före undersökningen underrätta den behöriga myndigheten i den EFTA- stat inom vars territorium undersökningen skall genomföras om undersök- ningsuppdraget samt om de bemyndigade tjänstemännens identitet. EFTAs övervakningsmyndighet skall också utfärda sådant bemyndigande för de re- presentanter för EG-kommissionen som skall delta i undersökningen enligt artikel 8.4 i protokoll 23 till EES-avtalet.

3. Företag och företagssammanslutningar är skyldiga att underkasta sig de undersökningar som EFTAs övervakningsmyndighet har beslutat om. I be- slutet skall anges föremålet för och syftet med undersökningen, fastställas när den skall börja och anges de påföljder som avses i artiklarna 12.1c och 13.1 d samt upplysas om rätten att föra talan mot beslutet vid EFTA-domsto- len.

4. EFTAs övervakningsmyndighet skall fatta beslut enligt punkt 3 efter att ha samrått med den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars terri- torium undersökningen skall genomföras.

5. Tjänstemännen hos den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium undersökningen skall genomföras kan, på begäran av myn- digheten eller EFTAs övervakningsmyndighet, hjälpa EFTAs övervaknings- myndighets tjänstemän vid fullgörandet av deras uppgifter.

6. Om ett företag motsätter sig en undersökning som har beslutats med stöd av denna artikel, skall den berörda EFTA-staten lämna de av EFTAs över- vakningsmyndighet bemyndigade tjänstemännen den hjälp som behövs för att de skall kunna utföra sitt undersökningsuppdrag. För detta ändamål skall EFTA-staterna efter samråd med EFTAs övervakningsmyndighet vidta nödvändiga åtgärder inom sex månader efter det att EES-avtalet har trätt i kraft.

Artikel 12

Böter

a) lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter i en ansökan enligt arti- kel 3.2 eller artikel 5, eller

b) lämnar oriktiga uppgifter till svar på en begäran enligt artikel 9.3 eller 5 eller inte lämnar en uppgift inom den tidsfrist som har fast- ställts genom beslut enligt artikel 9.5, eller

c) vid undersökningar som genomförs enligt artikel 10 eller 11 framläg- ger begärda böcker eller andra affärshandlingar på ett ofullständigt

sätt eller inte underkastar sig en undersökning som har beslutats en- 80 ligt artikel 11.3.

2. EFTAs övervakningsmyndighet kan ålägga företag och företagssamman- Prop. 1991/92370 slutningar böter om lägst 1 000 och högst 1 000 000 ecu, eller ett högre be- Bilaga 16 _ lopp som dock inte får överstiga tio procent av föregående räkenskapsårs Overvakningsavtalet Protokoll 4 omsättning för varje företag som har deltagit i överträdelsen, om de uppsåtli- gen eller av oaktsamhet

a) överträder bestämmelserna i artikel 53.1 eller 54 i EES-avtalet, eller b) åsidosätter ett åläggande som har beslutats med stöd av artikel 6.1 i detta kapitel.

När bötesbeloppet fastställs skall hänsyn tas både till överträdelsens svårig- hetsgrad och till dess varaktighet.

3. Artikel 8 är tillämplig.

4. Beslut fattade med stöd av punkterna 1 och 2 har inte straffrättslig karak- tär.

5. Böter enligt punkt 2 a skall inte åläggas för åtgärder som har vidtagits ef- ter anmälan till EFTAs övervakningsmyndighet och före dess beslut om till- lämpning av artikel 53.3 i EES-avtalet, förutsatt att åtgärderna ligger inom ramen för den verksamhet som har beskrivits i anmälan.

Denna bestämmelse är dock inte tillämplig om EFTAs övervakningsmyndig- het har meddelat de berörda företagen eller företagssammanslutningarna att den efter preliminär undersökning anser att artikel 53.1 i EES-avtalet är till- lämplig och att det inte finns skäl att tillämpa artikel1153.3.

Artikel 13 Viten

1. EFTAs övervakningsmyndighet kan genom beslut förelägga företag eller företagssammanslutningar viten om lägst 50 och högst 1 000 ecu om dagen, räknat från den dag som anges i beslutet, för att förmå dessa

a) att upphöra med en överträdelse av artikel 53.1 eller 54 i EES-avta- let enligt ett åläggande med stöd av artikel 4 i detta kapitel,

b) att upphöra med varje åtgärd som har förbjudits enligt artikel 6.3,

c) att på ett fullständigt och riktigt sätt lämna upplysningar som EFTAs övervakningsmyndighet har begärt genom beslut enligt artikel 9.5,

d) att underkasta sig en sådan undersökning som EFTAs övervaknings- myndighet har beslutat om enligt artikel 11.3, 6) att vidta varje åtgärd som har beslutats enligt artikelä4a.

2. Om företag eller företagssammanslutningar har fullgjort skyldigheten för vars uppfyllande vitet har förelagts, kan EFTAs Övervakningsmyndighet fastställa det slutliga vitet till ett belopp som är lägre än det som skulle ha följt av det ursprungliga beslutet.

3. Artikel 8 är tillämplig.

Artikel 14 Prop. 1991/921170 EFTA-domstolens prövning Bilaga 16 Overvakningsavtalet

_ . l'ti "ll .2'EE.- . 'i' ' ' EFTA domstolen har en ig irtlkc 08 1 S avtalet och de tilhinpliga be Protokoll 4

stämmelserna i föreliggande avtal oinskränkt prövningsrätt, på det sätt som anges i artikel 35 i föreliggande avtal, att avgöra överklaganden av beslut genom vilka EFTAs övervakningsmyndighet har fastställt böter eller viten. Domstolen kan upphäva, sätta ned eller höja ålagda böter eller viten.

Artikel 15

Ecu

Vid tillämpning av artiklarna 12—14 skall med ecu förstås ecun såsom den har definierats av Europeiska gemenskapernas behöriga myndigheter.

Artikel 16

Förhör med parterna och tredje man

1. Innan EFTAs övervakaingsmyndighet avslår en ansökan om attest enligt artikel 3.2 eller fattar beslut enligt artiklarna 4, 4a, 5.3, andra stycket, 5.4, 6.3, 12 och 13, skall den lämna berörda företag och företagssammanslut- ningar tillfälle att yttra sig över dess anmärkningar.

2. Om EFTAs övervakningsmyndighet eller EFTA-staternas behöriga myn- digheter anser det nödvändigt, kan de även höra andra fysiska ellerjuridiska personer. Begäran från sådana personer att få yttra sig skall bifallas, om de kan påvisa ett tillräckligt intresse i saken.

3. Om EFTAs övervakningsmyndighet avser att utfärda icke-ingripandebe- sked med stöd av artikel 53.3 i EES-avtalet, skall den offentliggöra ifrågava- rande avtal, beslut eller samordnade förfarande i sammandrag och lämna varje berörd tredje man tillfälle att framföra sina synpunkter inom den tids- frist som EFTAs övervakningsmyndighet fastställer och som inte skall un- derstiga cn månad. Vid offentliggörandet skall hänsyn tas till företagens legi- tima intresse av att deras affärshemligheter skyddas.

Artikel 17

Sekretess

1. Om inte annat följer av artikel 9 i protokoll 23 till EES-avtalet, får upplys- ningar som har inhämtats med stöd av artiklarna 9—11 i detta kapitel eller artikel 58 i EES-avtalet samt protokoll 23 till avtalet endast användas för det med begäran eller undersökningen avsedda ändamålet.

2. Om inte annat följer av artiklarna 16 och 18, får EFTAs övervaknings- myndighet och EF'TA-staternas behöriga myndigheter samt dessas tjänste- män och övriga anställda inte avslöja upplysningar som de har inhämtat med stöd av detta protokoll eller artikel 58 i EES—avtalet samt protokoll 23 till avtalet och som är av sådant slag att de omfattas av sekretess. Denna skyldig- 82

het skall gälla även representanter för EG-kommissionen och de EG-med- Prop. 1991/92:170 lemsstater som deltar i Rådgivande kommittén enligt artikel 8.4 och i förhör Bilaga 16 enligt artikel 11.2 i kapitel xn. Övervakningsavtalet

3. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 skall inte utgöra hinder för offentlig- Protokoll 4 görande av allmän information eller undersökningar som inte innehåller uppgifter om enskilda företag eller företagssammanslutningar.

Artikel 18 Offentliggörande av beslut

1. EFTAs övervakningsmyndighet skall offentliggöra de beslut den fattar enligt artiklarna 3.2, 4, 5.3, andra stycket, 5.4 och 6.3.

2. I offentliggörandet skall anges de berörda parterna och huvuddragen av beslutet. Därvid skall hänsyn tas till företagens legitima intresse av att deras

affärshemligheter skyddas.

Artikel 19

Särskild bestämmelse

EFTAs övervakningsmyndighet får i enlighet med bestämmelserna i artikel 49 i detta avtal förelägga EFTA-staternas regeringar förslag om formulär som skall användas för klagomål enligt artikel 3 och ansökningar enligt arti- kel 3.2 och artikel 5 samt förslag till kompletterande anmärkningar till dessa formulär.

KAPITEL XII FORM, INNEHÅLL OCH ÖVRIGA Prop. 1991/92170

ENSKILDHETER BETRÄFFANDE KLAGOMÅL, Bilaga 16 ANSOKNINGAR _OCH FORHOR ENLIGT KAPITEL Övervakningsavtalet XI, SOM FASTSTALLER PROCEDUREN FOR Protokoll 4 TI__LLÄMPNING AV KONKURRENSREGLERNA PÅ FORETAG INOM LUFTFARTSSEKTORN

AVSNITT I

KLAGOMÅL OCH ANSOKNINGAR Artikel ]

Klagomål

]. Klagomål enligt artikel 3.1 i kapitel Xl skall inlämnas skriftligt på ett av EFTA-staternas eller Europeiska gemenskapens officiella språk.Klagan- dem får själva bestämma deras form, innehåll och övriga enskildheter efter eget gottfinnande.

2. Rätt att framställa klagomål har

a) EFTA-staterna, b) fysiska ellerjuridiska personer som åberopar ett legitimt intresse i saken.

3. Om sådana klagomål undertecknas av företrädare för företag, företags- sammanslutningar eller fysiska eller juridiska personer, skall dessa företrä- dare förete en skriftlig fullmakt.

A nike! 2

Personer som har rätt att inlämna ansökningar

1. Varje företag som deltar i sådana avtal, beslut eller förfaranden som avses i artiklarna 53 och 53.] i EES-avtalet får inlämna en ansökan enligt artikel 3.2 och artikel 5 i kapitel Xl. Om ansökan inlämnas av några av de berörda företagen, men inte av alla, skall de underrätta de övriga företagen om detta.

2. Om ansökningar enligt artikel 3.2 och artikel 5 i kapitel Xl undertecknas av företrädare för företag, företagssammanslutningar eller fysiska ellerjuri- diska personer, skall dc förete skriftlig fullmakt.

3. Vid gemensamma ansökningar bör en gemensam företrädare utses.

Anikel 3 Inlämnande av ansökningar

1. Ansökningar enligt artikel 3.2 och artikel 5 i kapitel Xl skall inlämnas på de formulär som för detta ändamål utfärdas av EFTA-staternas regeringar enligt gemensam överenskommelse eller av EG-kommissionen och som framgår av bilaga 8.

2. Flera deltagande företag får göra ansökan på ett enda formulär. 84

4. Varje ansökan och bifogad handling skall inlämnas till EFTAs övervak- Ellaga 16 _ ningsmyndighet i nio exemplar. Overvakningsavtalet Protokoll 4

5. De bifogade handlingarna skall vara antingen original eller kopior. Ko- piornas överensstämmelse med originalen skall bestyrkas.

6. Ansökningar skall vara avfattade på ett av EFTA-staternas eller Euro- peiska gemenskapcns officiella språk.Övriga handlingar skall lämnas in på originalspråket. Om originalspråket inte är något av EFTA-staternas eller Europeiska gemenskapens officiella språk, skall en översättning till ett av dessa språk bifogas.

7. Datum för ansökan skall, om inte annat följer av artikel 11 i protokoll 23 till EES-avtalet, vara den dag när den inkommer till EFTAs övervaknings- myndighet. Om ansökan skickas med rekommenderat brev, skall den dock anses ha inkommit den dag som framgår av avsändningsortens poststämpel.

8. Om en ansökan enligt artikel 3.2 och artikel 5 i kapitel XI faller utanför det kapitlets tillämpningsområde, skall EFTAs övervakningsmyndighet utan dröjsmål meddela sökanden att den avser att pröva ansökan enligt bestäm- melserna i den av de övriga i bilaga XlV till EES-avtalet avsedda rättsakter som är tillämplig på fallet. Datum för inlämnande av en ansökan skall dock vara den dag som följer av punkt 7. EFTAs övervakningsmyndighet skall meddela sökanden sina skäl och bestämma en tidsfrist inom vilken han skriftligt får framföra sina synpunkter innan den gör sin bedömning enligt bestämmelserna i (len tillämpliga rättsakten.

AVSNITT I [ FÖRHÖR Anikel 4

Innan EFTAs övervakningsmyndighet samråder med Rådgivande kommit- tén för kartell- och monopolfrågor inom luftfartssektorn skall den hålla ett förhör enligt artikel 16.1 i kapitel XI.

Anikel 5

1. EFTAs övervakningsmyndighet skall skriftligt meddela företag och före- tagssammanslutningar de anmärkningar som har framställts mot dem. Med- delandet skall tillställas vart och ett av dem eller ett gemensamt ombud som de har utsett.

2. EFTAs övervakningsmyndighet kan meddela parterna genom kungörelse i EES-delen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning, om omstän- digheterna i ärendet motiverar detta, särskilt om meddelandet skall riktas till flera företag och inget gemensamt ombud har utsetts. I kungörelsen skall hänsyn tas till företagens legitima intresse av att deras affärshemligheter sk ddas. y 85

3. Böter eller viten kan åläggas företag eller företagssammanslutningar en- Prop. 1991/92:170 dast om anmärkningarna har meddelats på det sätt som anges i punkt 1. Bilaga 16 4. Då EFTAs övervakningsmyndighet meddelar anmärkningar skall den Overvakmngsavtalet Protokoll 4 fastställa en tidsfrist inom vilken företagen och företagssammanslutningarna kan framföra sina synpunkter till den.

Artikel 6

1. Företag och företagssammanslutningar skall inom den fastställda tidsfris- ten skriftligt framföra sina synpunkter på de anmärkningar som har fram- ställts mot dem.

2. De får i sina skriftliga yttranden anföra alla omständigheter som är av betydelse för deras försvar.

3. De får bifoga alla handlingar som behövs för att styrka de åberopade om- ständigheterna. De får även föreslå att EFTAs övervakningsmyndighet hör personer som kan bekräfta dessa omständigheter.

Artikel 7

EFTAs övervakningsmyndighet skall i sina beslut endast ta upp sådana an- märkningar mot företag och företagssammanslutningar beträffande vilka dessa har haft tillfälle att yttra sig.

Artikel 8

Om fysiska eller juridiska personer som kan påvisa ett tillräckligt intresse i saken begär att få yttra sig enligt artikel 16.2 i kapitel XI, skall EFTAs över- vakningsmyndighet lämna dem tillfälle att yttra sig skriftligt inom den tids- frist som den fastställer.

Artikel 9

Om EFTAs övervakningsmyndighet, efter att ha mottagit ett klagomål enligt artikel 3.1 i kapitel XI, anser att det på grundval av den information som den har tillgång till inte finns tillräckligt underlag för att bifalla klagomålet, skall den meddela klagandena sina skäl och fastställa en tidsfrist inom vilken de får inkomma med ytterligare skriftliga synpunkter.

Artikel 10

1. EFTAs övervakningsmyndighet skall lämna personer, som i sina skriftliga yttranden begärt att få framföra sina synpunkter muntligt, tillfälle att göra detta, om de kan påvisa ett tillräckligt intresse i saken eller om EFTAs över- vakningsmyndighet avser att ålägga dem böter eller viten.

2. EFTAs övervakningsmyndighet kan även lämna varje annan person till- fälle att muntligt framföra sina synpunkter. 86

Artikel 11 Prop. 1991/92:17()

1. EFTAs övervakningsmyndighet skall kalla de personer som skall höras låilaga 16 _ att infinna sig vid den tidpunkt som den bestämmer. Overvakningsavtalet Protokoll 4

2. Den skall genast översända en kopia av kallelsen till EFTA-staternas be- höriga myndigheter, som kan utse en tjänsteman att delta i förhöret. EFTAs övervakningsmyndighet skall även bjuda in EG-kommissioncn att låta sig representeras vid förhöret. Inbjudan skall även omfatta EG-mcdlemssta- terna.

Artikel 12

1. Förhören skall ledas av de personer som EFTAs övervakningsmyndighet utser för detta ändamål.

2. Personer som kallas att närvara skall infinna sig personligen eller genom sina juridiska ombud eller stadgeenliga ställföreträdare. Företag och före- tagssammanslutningar kan dessutom företrädas av ett vederbörligen befull- mäktigat ombud som har utsetts bland deras ordinarie personal.

Personer som hörs av EFTAs övervakningsmyndighet kan biträdas av advo- kater eller akademiska lärare som har rätt att föra talan vid EFTA-domsto- len eller av andra kvalificerade personer.

3. Förhören skall inte vara offentliga. Personerna skall höras enskilt eller i närvaro av andra personer som har kallats. I det senare fallet skall hänsyn tas till företagens legitima intresse av att deras affärshemligheter skyddas.

4. Det väsentliga innehållet i de yttranden som avges av varje person som hörs skall antecknas i ett protokoll som skall läsas och godkännas av honom.

Artikel 13

Med förbehåll för bestämmelserna i artikel 5.2 skall meddelanden och kallel- ser från EFTAs övervakningsmyndighet skickas till mottagarna i rekommen- derat brev med mottagningsbevis eller överlämnas till dem mot kvitto.

A rtikel 14

1. När EFTAs övervakningsmyndighet fastställer de tidsfrister som anges i artiklarna 3.8, 5, 8 och 9 skall den ta hänsyn till den tid som behövs för att förbereda yttranden och till om ärendet är av brådskande natur. Tidsfristen skall inte understiga två veckor och skall kunna förlängas.

2. När tidsfristerna fastställs skall inte den dag inräknas då handlingen har tagits emot eller getts in.

3. Skriftliga yttranden skall inkomma till EFTAs övervakningsmyndighet el- ler vara avsända i rekommenderat brev före tidsfristens utgång. Infaller tids- fristens sista dag på en söndag eller helgdag, skall den förlängas till utgången av påföljande arbetsdag. Vid beräkningen av den förlängda tidsfristen skall hänsyn tas, när det gäller dagen för mottagandet av skriftliga yttranden, till 87

de helgdagar som anges i bilaga 2 till detta protokoll Och när det gäller av- Prop. 1991/921170 sändningsdagen till de lagstadgade helgdagarna i avsändningslandet. Bilaga 16 Övervakningsavtalet Artikel 15 Protokoll 4

Särskild bestämmelse

EFTAs övervakningsmyndighet får i enlighet med bestämmelserna i artikel 49 i detta avtal förelägga EFTA-staternas regeringar förslag om formulär och kompletterande anmärkningar.

DEL III KONTROLL AV Prop. 1991/92:170

KONCENTRATIONER Bilaga 16 _ _. Overvakningsavtalet KAPITEL XIII REGLER FOR KONTROLL AV Protokoll 4 F ÖRETAGSKONCENTRATI ON ER

På grund av uppdelningen av texten i förordning (EEG) nr 4064/89 mellan bilaga XIV till EES-avtalet (materiella bestämmelser) och detta kapitel (procedurbestämmelser) återfinns texten till artikel 1—5, med ändringar, i den rättsakt som avses i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89). EFTAs övervakningsmyndighet skall genomföra kon- trollen av koncentrationer enligt bestämmelserna i artikel 57 i EES-avtalet, särskilt punkt 2 b.

Artikel ]—5

(Ingen text)

Artikel 6 Prövning av anmälan och inledande av förfaranden

1. EFTAs övervakningsmyndighet skall pröva anmälan så snart den har mottagits.

a) Om EFTAs övervakningsmyndighet finner att den anmälda koncen— trationen inte omfattas av den rättsakt som avses i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89), skall den fast— slå detta genom beslut.

b) Om EFTAs övervakningsmyndighet finner att den anmälda koncen— trationen, fastän den omfattas av nämnda rättsakt, inte ger anled— ning till allvarliga tvivel beträffande dess förenlighet med EES-avta— lets funktion, skall den besluta att inte göra invändning mot den och skall förklara att den är förenlig med EES-avtalets funktion. 0) Om EFTAs övervakningsmyndighet däremot finner att den an— mälda koncentrationen omfattas av nämnda rättsakt och ger anled— ning till allvarliga tvivel beträffande dess förenlighet med EES-avta- lets funktion, skall den besluta att inleda ett förfarande.

2. EFTAs övervakningsmyndighet skall snarast underrätta de berörda före- tagen och EFTA-staternas behöriga myndigheter om sitt beslut.

Artikel 7

Uppskjutande av koncentrationer

1. Vid tillämpningen av punkt 2 skall en koncentration enligt artikel 1 i den rättsakt som avses i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89) varken genomföras före anmälan eller inom de första tre veck- orna efter anmälan.

2. Om EFT As övervakningsmyndighet efter en preliminär prövning av an- 89

mälan inom den tidsfrist som anges i punkt 1 bedömer det nödvändigt för att Prop. 1991/92:170 säkerställa den fulla verkan av ett senare beslut som fattas med stöd av arti- Bilaga 16 kel 8.3 och 4, kan den på eget initiativ besluta att en koncentration inte får Övervakningsavtalet genomföras, helt eller delvis, till dess att EFTAs övervakningsmyndighet fat- Protokoll 4 tar ett slutligt beslut eller att vidta andra interimistiska åtgärder med samma innebörd.

3. Punkterna 1 och 2 skall inte utgöra hinder för genomförandet av ett of- fentligt bud om övertagande som har anmälts till EFTAs övervakningsmyn- dighet enligt artikel 4.1 i nämnda rättsakt före den tidpunkt när det offentlig- görs, förutsatt att förvärvaren inte utövar de rösträttigheter som följer med värdepapperen i fråga eller gör det endast för att upprätthålla det fulla värdet av dessa investeringar och på grundval av en dispens som har lämnats av EFTAs övervakningsmyndighet enligt punkt 4.

4. EFTAs övervakningsmyndighet kan på begäran medge dispens från de skyldigheter som åläggs enligt punkterna l, 2 eller 3 för att förhindra att ett eller flera företag som berörs av en koncentration eller tredje man åsamkas allvarlig skada. En sådan dispens kan förenas med villkor och ålägganden för att säkerställa förutsättningarna för en effektiv konkurrens. En dispens kan begäras och medges när som helst, även före anmälan eller efter transak- tionen.

5. Giltigheten av en transaktion som genomförs i strid mot punkt 1 eller 2 skall vara beroende av ett beslut enligt artikel 6.1 b eller 8.2 eller 3 eller det antagande som avses i artikel 10.6.

Denna artikel skall dock inte påverka giltigheten av transaktioner med vär- depapper, inklusive sådana som kan konverteras till andra värdepapper, som kan vara föremål för handel på en marknad som står under offentligt er- kända myndigheters kontroll och tillsyn, som fungerar regelmässigt och som direkt eller indirekt är tillgänglig för allmänheten, såvida inte köparen och säljaren visste eller borde ha vetat att transaktionen genomfördes i strid mot punkt 1 eller 2.

Artikel 8 EFTAs övervakningsmyndighets befogenhet att fatta beslut

' 1. Om inte annat följer av artikel 9, skall varje förfarande som inleds med stöd av artikel 6.1 c avslutas genom beslut enligt punkt 2—5.

2. Om EFTAs övervakningsmyndighet finner att en koncentration som har anmälts uppfyller det kriterium som anges i artikel 2.2 i den rättsakt som avses i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89), eventuellt sedan de berörda företagen har vidtagit ändringar, skall den med- dela ett beslut enligt vilket koncentrationen förklaras förenlig med EES-av— talets funktion.

EPTAs övervakningsmyndighet kan förena beslutet med villkor och åläg- ganden i syfte att säkerställa att de berörda företagen fullgör sina åtaganden gentemot EFTAs övervakningsmyndighet när det gäller att ändra den ur— 90

Sprungliga koncentrationsplanen. Beslutet om att koncentrationen är fören- Prop. 1991/92:170 lig med EES-avtalets funktion skall även omfatta sådana begränsningar som Bilaga 16 har direkt samband med och är nödvändiga för genomförandet av koncen- Övervakningsavtalet trationen. Protokoll 4

3. Om EFTAs övervakningsmyndighet finner att en koncentration uppfyller det kriterium som anges i artikel 2.3 i nämnda rättsakt, skall den meddela ett beslut enligt vilket koncentrationen förklaras oförenlig med EES-avtalets funktion.

4. Om en koncentration redan har genomförts kan EFTAs övervaknings- myndighet genom ctt beslut enligt punkt 3 eller genom ett särskilt beslut kräva att de sammanförda företagen eller tillgångarna delas upp eller att den gemensamma kontrollen upphör eller att andra åtgärder som är nödvändiga för att återupprätta förutsättningarna för en effektiv konkurrens vidtas.

5. EFTAs övervakningsmyndighet kan återkalla det beslut som den har fat- tat enligt punkt 2, om

a) förklaringen om förenlighet med EES-avtalets funktion grundar sig på oriktiga uppgifter för vilka ett av de berörda företagen är ansva- rigt eller om den har utverkats på ett bedrägligt sätt, eller

b) de berörda företagen åsidosätter ett åläggande som var förenat med beslutet.

6. I sådana fall som avses i punkt 5 kan EFTAs övervakningsmyndighet fatta ett beslut enligt punkt 3 utan att vara bunden av den tidsfrist som avses i artikel 10.3.

Artikel 9 Hänskjutande till EFTA-staternas behöriga myndigheter

1. EFTAs övervakningsmyndighet kan genom ett beslut som snarast medde- las de berörda företagen och de övriga EFTA-staternas behöriga myndighe- ter hänskjuta en anmäld koncentration till den berörda EFTA-statens behö- riga myndighetcr under följande omständigheter.

2. Inom tre veckor från det att den har mottagit en kopia av anmälan kan en EFTA-stat underrätta EFTAs övervakningsmyndighet, som skall under- rätta de berörda företagen, om att en koncentration hotar att skapa eller för- stärka en sådan dominerande ställning som medför att den effektiva konkur- rensen märkbart skullc hämmas på en marknad inom EFTA—staten som uppvisar alla kännetecken på en avgränsad marknad, oavsett om det rör sig om en väsentlig del av EFTA-staternas territorium.

3. Om EFTAs övervakningsmyndighet med hänsyn till marknaden för ifrå- gavarande varor och tjänster och den geografiska referensmarknaden enligt definitionen i punkt 7 anser att det föreligger en sådan avgränsad marknad och ett sådant hot, skall den antingen

3) själv behandla fallet för att upprätthålla eller återupprätta en effek- tiv konkurrens på marknaden i fråga, eller 91

b) hänskjuta fallet till den berörda EFTA-statens behöriga myndighe- Prop. 1991/92:170 ter för att denna stats nationella konkurrenslagstiftning skall tilläm- Bilaga 16 pas. Övervakningsavtalet Om EFTAs övervakningsmyndighet däremot anser att en sådan avgränsad Protokoll 4 marknad eller ett sådant hot inte föreligger, skall den fatta ett beslut med den innebörden som den skall rikta till den berörda EFTA-staten.

&) som huvudregel inom den sexveckorsfrist som anges i artikel 10.1 om EFTAs övervakningsmyndighet inte har inlett ett förfarande en- ligt artikel 6.1 b, eller

b) senast inom tre månader efter det att den berörda koncentrationen har anmälts, om EFTAs övervakningsmyndighet har inlett ett förfa- rande enligt artikel 6.1c utan att ha gjort förberedelser i syfte att vidta nödvändiga åtgärder enligt artikel 8.2, andra stycket, 3 eller 4 för att upprätthålla eller återupprätta en effektiv konkurrens på marknaden i fråga.

5. Om EFTAs övervakningsmyndighet trots påminnelse från den berörda EFTA-staten inte inom den tremånadersfrist som avses i punkt 4 b har fattat något beslut om hänskjutande enligt punkt 3 eller gjort de förberedelser som avses i punkt 4 b, skall den anses ha beslutat att hänskjuta fallet till den be- rörda EFTA-staten enligt punkt 3 b.

6. Rapporter om eller tillkännagivanden av resultatet av den berörda EF- TA-statens behöriga myndighets undersökning av koncentrationen skall of- fentliggöras senast fyra månader efter EFTAs övervakningsmyndighets hän- skjutande.

7. Med geografisk refercnsmarknad skall förstås det område inom vilket de berörda företagen medverkar i utbudet av varor eller tjänster, där konkur- rensförhållandena är tillräckligt likartade och som kan skiljas från angrän- sande områden framför allt därför att konkurrensvillkoren är väsentligt an- norlunda inom de områdena. Vid denna bedömning skall hänsyn tas bl. a. till de berörda varornas eller tjänsternas beskaffenhet och egenska- per, eventuella hinder för inträde på marknaden, konsumentpreferenser, vä- sentliga skillnader i företagens marknadsandelar inom angränsande områ- den eller bctydande prisskillnader.

8. Vid tillämpningen av denna artikel får den berörda EFTA-staten endast vidta sådana åtgärder som är absolut nödvändiga för att säkerställa eller återupprätta en effektiv konkurrens på marknaden i fråga.

9. Enligt de tillämpliga bestämmelserna i EES-avtalet kan varje EFTA-stat enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och de tillämpliga bestämmelserna i förelig- gande avtal anföra besvär till EFTA-domstolen, och särskilt begära tillämp- ning av artikel 41 i föreliggande avtal, för att få tillämpa sin nationella kon- kurrenslagstiftning.

10. Denna artikel kommer att tas upp till förnyad prövning före utgången av 1993. 92

Anike110 PrOp. 1991/921170 Tidsfristerna för inledande av förfaranden och för beslut Eilaga 16 Overvakningsavtalet

1. De beslut som avses I artikel 6.1 skall fattas senast Inom en Protokoll4 månad. Denna frist skall löpa från dagen efter det att en anmälan har motta- gits eller, om de upplysningar som skall lämnas med anmälan är ofullstän- diga, från dagen efter det att de fullständiga uppgifterna har mottagits. Denna frist skall förlängas till sex veckor om EFTAs övervakningsmyndighet mottar en begäran från en EFTA-stat enligt artikel 9.2.

2. Beslut enligt artikel 8.2 om anmälda koncentrationer skall fattas så snart det visar sig att de allvarliga tvivel som avses i artikel 6.1c har avlägsnats, särskilt till följd av ändringar som har vidtagits av de berörda företagen, och senast före utgången av den frist som anges i punkt 3.

3. Om inte annat följer av artikel 8.6, skall beslut enligt artikel 8.3 om an— mälda koncentrationer fattas inom högst fyra månader efter den tidpunkt när förfarandet har inletts.

4. Den tidsfrist som anges i punkt 3 skall i undantagsfall tillfälligt avbrytas om EFTAs övervakningsmyndighet på grund av omständigheter för vilka ett av de företag som deltar i koncentrationen är ansvarigt har varit tvungen att begära upplysningar genom beslut enligt artikel 11 eller beordra en under- sökning genom beslut enligt artikel 13.

5. Om domstolen avkunnar en dom som helt eller delvis upphäver ett beslut av EFTAs övervakningsmyndighet enligt detta kapitel, skall de tidsfrister som anges i detta kapitel börja löpa på nytt från dagen när domen avkunna- des.

6. Om EFTAs övervakningsmyndighet inte har fattat något beslut enligt ar- tike16.1b eller c eller artikel 8.2 eller 3 inom de tidsfrister som anges i punkt 1 respektive punkt 3, skall koncentrationen anses ha förklarats förenlig med EES-avtalets funktion, om inte annat följer av artikel 9.

Artikel ]] Begäran om upplysningar

]. Vid fullgörandet av de uppgifter som EFTAs övervakningsmyndighet har tilldelats genom artiklarna 57 och 58 i EES-avtalet, genom bestämmelserna i protokoll 24 och bilaga XIV till EES-avtalet och genom bestämmelserna i detta kapitel får EFTAs övervakningsmyndighet inhämta alla nödvändiga upplysningar hos EFTA-staternas regeringar och behöriga myndigheter, från de personer som avses i artikel 3.1 b i den rättsakt som avses i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89) samt från företag och företagssammanslutningar.

2. När EFTAs övervakningsmyndighet riktar en begäran om upplysningar till en person, ett företag eller en företagssammanslutning, skall den samti- digt sända en kopia av denna begäran till den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium personen är bosatt eller företaget eller fö- 93 retagssammanslutningen har sitt säte.

3. I sin begäran skall EFTAs övervakningsmyndighet ange den rättsliga Prop. 1991/92:170 grunden för och syftet med begäran samt de påföljder som avses i artikel Bilaga 16 14.1c för det fall att oriktiga uppgifter lämnas. Övervakningsavtalet

4. Skyldiga att lämna de begärda upplysningarna är, när det gäller företag, Protokoll 4 företagens ägare eller deras företrädare och, när det gäller juridiska perso- ner, bolag eller företag, eller sammanslutningar som inte är juridiska perso- ner, de som är utsedda att företräda dessa enligt lag eller stadgar.

5. Om en person, ett företag eller en företagssammanslutning inte lämnar de begärda upplysningarna inom-den tidsfrist som har fastställts av EFTAs övervakningsmyndighet eller lämnar ofullständiga upplysningar, skall EFTAs övervakningsmyndighet begära upplysningarna genom beslut. I be- slutet skall anges vilka upplysningar som begärs, fastställas en lämplig tids- frist inom vilken upplysningarna skall lämnas och anges de påföljder som avses i artiklarna 14.1c och 15.1 a samt upplysas om rätten att enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och de tillämpliga bestämmelserna i föreliggande avtal, särskilt artikel 35, föra talan mot beslutet vid EFTA-domstolen.

6. EFTAs övervakningsmyndighet skall samtidigt sända en kopia av sitt be- slut till den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium personen är bosatt eller företaget eller företagssammanslutningen har sitt säte.

Artikel 12

Undersökningar genomförda av EFTA-staternas myndigheter

1. På begäran av EFTAs övervakningsmyndighet skall EFTA-staternas be- höriga myndigheter genomföra de undersökningar som EFTAs övervak- ningsmyndighet anser nödvändiga enligt artikel 13.1 eller som den har beslu- tat Om enligt artikel 13.3. De tjänstemän hos EFTA-staternas behöriga myn- digheter som har till uppgift att genomföra undersökningarna skall utöva sina befogenheter efter företeende av en skriftlig fullmakt utfärdad av den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium undersök- ningen skall genomföras. Fullmakten skall ange föremålet för och syftet med undersökningen.

2. På begäran av EFTAs övervakningsmyndighet eller den behöriga myn- digheten i den EFTA-stat inom vars territorium undersökningen skall ge— nomföras kan EFTAs övervakningsmyndighets tjänstemän biträda myndig- hetens tjänstemän vid fullgörandet av deras uppgifter.

A nike! 13

EFTAs övervakningsmyndighets befogenheter vid undersökningar

1. Vid fullgörandet av de uppgifter som EFTAs övervakningsmyndighet har tilldelats genom artiklarna 57 och 58 i EES-avtalet, genom bestämmelserna i protokoll 24 och bilaga XIV'till EES-avtalet och genom bestämmelserna i detta kapitel får den genomföra alla nödvändiga undersökningar hos företag och företagssammanslutningar. 94

För detta ändamål har de av EFTAs övervakningsmyndighet bemyndigade Prop. 1991/921170 tjänstemännen befogenhet Bilaga 16

Övervakningsavtalet

a) att granska böcker och andra affärshandlingar, Protokoll 4

b) att göra eller begära kopior av eller utdrag ur böcker och affärshand- hngan

e) att begära muntliga förklaringar på platsen,

d) att få tillträde till företagens lokaler, markområden och transport- medel.

2. De tjänstemän som av EFTAs övervakningsmyndighet har fått i uppdrag att genomföra undersökningarna skall utöva sina befogenheter efter före— teende av en skriftlig fullmakt, som anger föremålet för och syftet med un- dersökningen samt de påföljder som avses i artikel 14.1 d för det fall att be- gärda böcker eller andra affärshandlingar inte framläggs på ett fullständigt sätt. EFTAs övervakningsmyndighet skall i god tid före undersökningen skriftligt underrätta den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium undersökningen skall genomföras om undersökningen samt om de bemyndigade tjänstemännens identitet. EFTAs övervakningsmyndighet skall också utfärda ett sådant bemyndigande för de representanter för EG- kommissionen som skall delta i undersökningen enligt artikel 8.5 i protokoll 24 till EES-avtalet.

3. Företag och företagssammanslutningar är skyldiga att underkasta sig de undersökningar som EFTAs övervakningsmyndighet har beslutat om. I be- slutet skall anges föremålet för och syftet med undersökningen, fastställas när den skall börja och anges dc påföljder som avses i artiklarna 14.1 d och 15.1 b samt upplysas om rätten att enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och de tillämpliga bestämmelserna i föreliggande avtal, särskilt artikel 35, föra talan mot beslutet vid EFTA-domstolen.

4. EFTAs övervakningsmyndighet skall i god tid skriftligt underrätta den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium undersök- ningen skall genomföras om sin avsikt att fatta beslut enligt punkt 3. Den skall samråda med den behöriga myndigheten innan den fattar sitt beslut.

5. Tjänstemännen hos den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium undersökningen skall genomföras kan, på begäran av myn- digheten eller EFTAs övervakningsmyndighet, hjälpa EFTAs övervaknings- myndighets tjänstemän vid fullgörandet av deras uppgifter.

6. Om ett företag motsätter sig en undersökning som har beslutats med stöd av denna artikel, skall den berörda EFTA-staten lämna de av EFTAs över- vakningsmyndighet bemyndigade tjänstemännen den hjälp som behövs för att de skall kunna utföra sitt undersökningsuppdrag. För detta ändamål skall EFTA-staterna efter samråd med EFTAs övervakningsmyndighet vidta nödvändiga åtgärder inom sex månader efter det att EES-avtalet har trätt i kraft.

Ani/(8114 Prop. 1991/92:170 Böter Bilaga 16 Övervakningsavtalet

1. EFTAs övervakningsmyndighet kan genom beslut alagga sadana perso- Protokoll 4 ner som avses i artikel 3.1 b i den rättsakt som avses i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr4064/89), företag eller företagssam- manslutningar böter om lägst 1 000 och högst 50 000 ecu, om de uppsåtligen eller av oaktsamhet

a) underlåter att anmäla en koncentration enligt artikel 4 i nämnda rättsakt,

b) lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter i en anmälan enligt arti- kel 4 i nämnda rättsakt,

c) lämnar oriktiga uppgifter till svar på en begäran enligt artikel 11 el- ler inte lämnar en uppgift inom den tidsfrist som har fastställts ge- nom beslut enligt artikel 11,

d) vid undersökningar som genomförs enligt artikel 12 eller 13 framläg— ger begärda böcker eller andra affärshandlingar på ett ofullständigt sätt eller inte underkastar sig en undersökning som har beslutats cn- ligt artikel 13.

2. EFTAs övervakningsmyndighet kan genom beslut ålägga de berörda per- sonerna eller företagen böter som inte överstiger tio procent av de berörda företagens sammanlagda omsättning enligt artikel 5 i nämnda rättsakt, om de uppsåtligen eller av oaktsamhet

a) åsidosätter ett åläggande som har beslutats med stöd av artikel 7.4 eller 8.2, andra stycket,

b) genomför en koncentration i strid mot artikel 7.1 eller åsidosätter ett beslut enligt artikel 7.2,

c) genomför en koncentration som genom beslut enligt artikel 8.3 har förklarats oförenlig med EES-avtalets funktion eller underlåter att vidta de åtgärder som har beslutats enligt artikel 8.4.

3. När bötesbeloppet fastställs skall hänsyn tas både till överträdelsens art och svårighetsgrad.

4. Beslut fattade med stöd av punkterna 1 och 2 har inte straffrättslig karak- tär.

Artikel 15 Viten

1. EFTAs övervakningsmyndighet kan genom beslut förelägga sådana per- soner som avses i artikel 3.1 b i den rättsakt som avses i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89) eller berörda företag eller fö- retagssammanslutningar viten om högst 25 000 ecu för varje dag som dröjs- målet varar, räknat från den dag som anges i beslutet, för att förmå dem

3) att på ett fullständigt och riktigt sätt lämna de upplysningar som 96

EFTAs övervakningsmyndighet har begärt genom beslut enligt arti- Prop. 1991/922170 kel 11, eller Bilaga 16 b) att underkasta sig en sådan undersökning som EFTAs övervaknings- Övervakningsavtalet myndighet har beslutat om enligt artikel 13. Protokoll 4

2. EFTAs övervakningsmyndighet kan genom beslut förelägga sådana per- soner som avses i artikel 3.1 b i nämnda rättsakt eller företag viten om högst 100 000 ecu för varje dag som dröjsmålet varar, räknat från den dag som an- ges i beslutet, för att förmå dem

a) att iaktta ett åläggande som har beslutats med stöd av artikel 7.4 el- ler 8.2, andra stycket, eller b) att vidta de åtgärder som har beslutats enligt artikelfi8.4.

3. Om de personer som avses i artikel 3.1b i nämnda rättsakt eller företag eller företagssammanslutningar har fullgjort skyldigheten för vars uppfyl- lande vitet har förelagts, kan EFTAs övervakningsmyndighet fastställa det slutliga vitet till ett belopp som är lägre än det som skulle ha följt av det ur— sprungliga beslutet.

Anikel 16 EFTA-domstolens prövning

EFTA-domstolen har enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och de tillämpliga be- stämmelserna i föreliggande avtal oinskränkt prövningsrätt, på det sätt som anges i artikel 35 i föreliggande avtal, att avgöra överklaganden av beslut genom vilka EFTAs övervakningsmyndighet har fastställt böter eller viten. Domstolen kan upphäva, sätta ned eller höja ålagda böter eller viten.

Artikel 1 7

Sekretess

1. Om inte annat följer av artikel 9 i protokoll 24 till EES-avtalet, får upplys- ningar som har inhämtats med stöd av artiklarna 57 och 58 i EES-avtalet, protokoll 24 till avtalet och artiklarna 11, 12, 13 och 18 i detta kapitel endast användas för det med begäran, undersökningen eller förhöret avsedda ända- målet.

2. Om inte annat följer av artiklarna 4.3 i den rättsakt som avses i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89) och artiklarna 18 och 20 i detta kapitel, får EFTAs övervakningsmyndighet och EFTA-stater- nas behöriga myndigheter samt dessas tjänstemän och övriga anställda inte avslöja upplysningar som de har inhämtat med stöd av protokoll 24 till EES- avtalet, den rättsakt som avses i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (för- ordning (EEG) nr 4064/89) eller detta kapitel och som är av sådant slag att de omfattas av sekretess.

3. Punkterna 1 och 2 skall inte utgöra hinder för offentliggörande av allmän information eller undersökningar som inte innehåller uppgifter om enskilda företag eller företagssammanslutningar. 97

Ahikcl 18 Prop. 1991/921170 Förhör med parterna och tredje man Iåilaga 16 Overvakningsavtalet

1. Innan EFTAs övervakningsmyndighet fattar beslut enligt artikel 7.2 och Protokoll 4 4, artikel 8.2, andra stycket, och 3—5, artikel 14 och artikel 15, skall den lämna de berörda personerna, företagen och företagssammanslutningarna tillfälle att i varje skede av förfarandet fram till samrådet med Rådgivande kommittén yttra sig över de. anmärkningar som framförs mot dem.

2. Med avvikelse från punkt 1 kan ett interimistiskt beslut om att förlänga tidsfristen under vilken en koncentration uppskjuts eller medge dispens en- ligt artikel 7.2 respektive 4 fattas utan att de berörda personerna, företagen eller företagssammanslutningarna lämnas tillfälle att på förhand framföra sina synpunkter, förutsatt att EFTAs övervakningsmyndighct lämnar dem tillfälle att göra detta St snart som möjligt efter det att den har fattat sitt beslut. -_

-J

3. EFTAs övervakningsmyndighet skall fatta sitt beslut endast på grundval av de anmärkningar beträffande vilka parterna har haft möjlighet att fram- föra synpunkter. Vid förfarandet skall parternas rätt att gå i svaromål re- spekteras till fullo. Åtminstone de direkt berörda parterna skall få ta del av akten, varvid hänsyn skall tas till företagens berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas.

4. I den mån EFTAs övervakningsmyndighet och EFTA-staternas behöriga myndigheter anser det nödvändigt kan de inhämta yttranden även från andra fysiska ellerjuridiska personer. Fysiska ellerjuridiska personer som kan på- visa ett berättigat intresse i saken, särskilt ledamöter av de berörda företa- gens administrativa eller styrandc organ eller erkända arbetstagarrepresen- tanter från dessa företag, skall efter ansökan ha rätt att yttra sig.

Anikel 1 9

Samverkan med EFTA-staternas myndigheter

]. EFTAs övervakningsmyndighet skall inom tre arbetsdagar till EFTA-sta- ternas bchöriga myndigheter översända kopior av anmälningar samt, så snart som möjligt, även av de viktigaste handlingar som tillställs eller utfär- das av EFTAs övervakningsmyndighet enligt den rättsakt som avses i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89) och detta kapi- tel.

2. EFTAs övervakningsmyndighet skall vidta åtgärder enligt nämnda rätts- akt och detta kapitel i nära och ständig samverkan med EFTA-staternas be- höriga myndigheter, som har rätt att framföra sina synpunkter på dessa åt- gärder. För tillämpningen av artikel 9 skall den inhämta upplysningar från EFTA-statens behöriga myndighet enligt punkt 2 i samma artikel och lämna den tillfälle att yttra sig i varje skede av förfarandet fram till det att ett beslut fattas i enlighet med punkt 3 i samma artikel. För detta ändamål skall EFTAs övervakningsmyndighet låta den ta del av akten.

EFTAs övervakningsmyndighet skall utan dröjsmål till EFTA-staternas be- 98

höriga myndigheter översända kopior av anmälningar och uppgifter som den Prop. 1991/92:170 har mottagit från EG-kommissionen enligt artiklarna 3 och 10 i protokoll 24 Bilaga 16 till EES-avtalet. Övervakningsavtalet EFTAs övervakningsmyndighet skall utan dröjsmål till EFTA—staternas be- Protokoll 4 höriga myndigheter översända kopior av handlingar som den har mottagit från EG-kommissionen enligt artikel 8 i protokoll 24 till EES-avtalet.

3. Samråd skall ske med en Rådgivande kommitté för koncentrationer in- nan beslut fattas enligt artikel 8.2—5, 14 eller 15 eller ett sådant förslag som avses i artikel 23 överlämnas.

4. Rådgivande kommittén skall vara sammansatt av representanter för EF- TA-staternas myndigheter. Varje EFTA-stat skall utse en eller två represen- tanter, som vid förhinder kan ersättas av andra representanter. Minst en av dessa representanter skall vara sakkunnig i frågor som rör karteller och mo- nopoL

5. Samråd skall äga rum vid ett gemensamt sammanträde som sammankal- las av EFTAs övervakningsmyndighet och med EFTAs övervakningsmyn- dighet som ordförande. Till kallelsen skall fogas en redogörelse för varje ärende som skall behandlas, med de viktigaste handlingarna samt ett preli- minärt utkast till beslut. Sammanträdet skall hållas tidigast 14 dagar efter det att kallelse har skett. I undantagsfall kan EFTAs övervakningsmyndighet förkorta denna frist där så är påkallat för att förhindra att ett eller flera av de företag som berörs av en koncentration åsamkas allvarlig skada.

6. Rådgivande kommittén skall avge ett yttrande om EFTAs övervaknings- myndighets utkast till beslut, efter omröstning om så behövs. Rådgivande kommittén kan avge ett yttrande även om några ledamöter är frånvarande och orepresenterade. Yttrandet skall vara skriftligt och skall bifogas utkastet till beslut. EFTAs övervakningsmyndighet skall ta största möjliga hänsyn till kommitténs yttrande. Den skall underrätta kommittén om i vilken utsträck- ning dess yttrande har beaktats.

7. Rådgivande kommittén kan förorda att dess yttrande offentliggörs. EFTAs övervakningsmyndighet kan företa ett sådant offentliggörande. I be- slutet att offentliggöra yttrandet skall vederbörlig hänsyn tas till företagens berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas och till de bc- rörda företagens intresse av att ett sådant offentliggörande sker.

Artikel 20 Offentliggörande av beslut

1. EFTAs övervakningsmyndighet skall offentliggöra de beslut som den fat- tar enligt artikel 8.2—5 i EES-delen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

2. I offentliggörandet skall anges parternas namn och huvuddragen av be- slutet. Därvid skall hänsyn tas till företagens berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas. 99

Anikel 21 Prop. 1991/92:170 Behörighet Eilaga 16 Overvakningsavtalet

1. Med forbehall for EFlA—domstolens provning enligt artikel 108.21 EES- Protokoll 4 avtalet och tillämpliga bestämmelser i föreliggande avtal är EFTAs övervak- ningsmyndighet ensam behörig att i enlighet med de villkor som anges i arti- ke158 i EES-avtalet meddela sådana beslut som avses i den rättsakt som av- ses i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89) och detta kapitel.

2. EFTA-staterna skall inte tillämpa sin nationella konkurrenslagstiftning på en koncentration med en EFTA-dimension enligt definitionen i artikel 1 i nämnda rättsakt.

Bestämmelsen i första stycket skall inte utgöra hinder för en EFTA-stats be- fogenhet att företa de undersökningar som behövs för tillämpning av artikel 9.2 eller att efter hänskjutande enligt artikel 9.3 b eller 9.5 vidta de åtgärder som absolut är nödvändiga för tillämpning av artikel 9.8.

3. Utan hinder av punkterna ] och 2 kan EFTA-staterna vidta nödvändiga åtgärder för att skydda andra legitima intressen än de som omfattas av nämnda rättsakt och detta kapitel och som är förenliga med de allmänna principer och övriga bestämmelser som direkt eller indirekt fastställs i EES- avtalet.

Med legitima intressen enligt första stycket avses allmän säkerhet, medier- nas mångfald och tillsynsregler.

Alla andra allmänna intressen skall meddelas EFTAs övervakningsmyndig- het av den berörda EFTA-staten och skall erkännas av EFTAs övervaknings- myndighet cfter en bedömning av deras förenlighet med gemenskapsrättens allmänna principer och övriga bestämmelser innan ovannämnda åtgärder kan vidtas. EFTAs övcrvakningsmyndighet skall underrätta den berörda EFTA-staten om sitt beslut inom en månad efter meddelandet.

A nike! 22

Tillämpningen av den rättsakt som avses i punkt 1 i bilaga XIV till EES- avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89) och av detta kapitel

1. Endast den rättsakt som avses i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (för- ordning (EEG) nr 4064/89) och detta kapitel är tillämpliga på koncentratio— ner enligt definitionen i artikel 3 i nämnda rättsakt.

2. Kapitlen II, VI, IX och XI och de rättsakter som avses i punkterna 10 och 11 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr "1017/68 och förord— ning (EEG) nr 4056/86) är inte tillämpliga på koncentrationer enligt defini- tionen i artikel 3 i den rättsakt som avses i punkt 1 i bilaga XIV till EES- avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89).

3. Om på begäran av en EFTA-stat EFTAs övervakningsmyndighet konsta- terar att en koncentration enligt definitionen i artikel 3 i nämnda rättsakt 100

som inte har någon EFTA-dimension enligt artikel 1 i nämnda rättsakt ska- Prop. 1991/92:170 par eller förstärker en sådan dominerande ställning som medför att den ef— Bilaga 16 fektiva konkurrensen inom den berörda EFTA-statens territorium märkbart Övervakningsavtalet skulle hämmas, kan den, i den mån koncentrationen påverkar handeln mel- Protokoll 4 lan EFTA-staterna, fatta beslut enligt artikel 8.2, andra stycket, 3 och 4.

4. Artiklarna 2.1a och b och 5 i nämnda rättsakt och artiklarna 6, 8 och 10— 20 i detta kapitel är tillämpliga. Den frist inom vilken ett förfarande enligt artikel 10.1 kan inledas skall löpa från dagen när begäran från EFTA-staten inkommer. En sådan begäran skall framställas senast en månad efter det att koncentrationen har anmälts till EFTA-staten eller genomförts. Denna frist skall löpa från den tidpunkt när den första av dessa händelser inträffar.

5. Enligt punkt 3 skall EFTAs övervakningsmyndighet endast vidta de åt- gärder som absolut är nödvändiga för att upprätthålla eller återupprätta en effektiv konkurrens inom territoriet i den EFTA-stat på vars begäran den ingriper.

6. Punkt 3—5 skall gälla till dess att de tröskelvärden som anges i artikel 1.2 i nämnda rättsakt har tagits upp till förnyad prövning.

A rtikel 23

Särskild bestämmelse

EFTAs övervakningsmyndighet får i enlighet med bestämmelserna i artikel 49 i detta avtal förelägga EFTA-staternas regeringar förslag om formulär som skall användas för anmälningar enligt artikel 4 i den rättsakt som avses i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89) samt förslag till kompletterande anmärkningar till dessa formulär.

A rtikel 24

Relationer med länder som inte är parter i EES-avtalet

1. EFTA-staterna skall underrätta EFTAs övervakningsmyndighet om all- männa svårigheter som deras företag möter när det gäller koncentrationer enligt definitionen i artikel 3 i den rättsakt som avses i punkt 1 ibilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr4064/89) i länder som inte är parter i EES-avtalet.

2. EFTAs övervakningsmyndighet skall, första gången senast ett år efter det att EES-avtalet har trätt i kraft och därefter mcdjämna mellanrum," utarbeta en rapport om behandlingen av EFTA-företag ur de synpunkter som avses i punkt 3—4 när det gäller koncentrationer i länder som inte är parter i EES- avtalet. EFTAs övervakningsmyndighet skall lägga fram dessa rapporter, tillsammans med eventuella rekommendationer, för Ständiga kommittén.

3. Om EFTAs övervakningsmyndighet, antingen på grundval av de rappor- ter som avses i punkt 2 eller andra upplysningar, konstaterar att ett tredje land inte behandlar EFTA-företag på ett sätt som motsvarar EFTA-staternas behandling av företag från landet i fråga, kan den lägga fram förslag för EF- 101

TA-staternas regeringar i syfte att uppnå motsvarande behandling för EF- Prop. 1991/92:170 TA-företag. Bilaga 16 4. Åtgärder som vidtas med stöd av denna artikel skall vara i överensstäm- Overvaknlngsavtalet Protokoll 4 melse med EFTA-staternas förpliktelser enligt internationella överenskom- melser, vare sig dessa är bilaterala eller multilaterala.

Anikel 25 (Se artikel 10 i kapitel XVI)

KAPITEL XIV NÄRMARE BESTÄMMELSER OM Prop. 1991/92:170

ANMÅ_LNINGAR,"I_"_IDSFRISTER OCH FÖRHÖR Bilaga 16 BETRAFFANDE FORETAGSKONCENTRATIONER Övervakningsavtalet AVSNITT I Protokoll 4 ANMÄLNINGAR

Artikel 1

Personer som är berättigade att inlämna anmälningar

1. Anmälningar skall inlämnas av de personer eller företag som avses i arti- kel 4.2 i den rättsakt som avses i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (för- ordning (EEG) nr 4064/89).

2. Om anmälningar undertecknas av ställföreträdare för personer eller före- tag, skall dessa ställföreträdare förete en skriftlig fullmakt.

3. Gemensamma anmälningar bör inlämnas av en gemensam ställföreträ- dare som har fullmakt att överlämna och ta emot handlingar för alla anmä- larnas räkning.

Artikel 2 Inlämnande av anmälningar

1. Anmälningar skall inlämnas på det sätt som föreskrivs i det formulär som för detta ändamål utfärdas av EFTA-staternas regeringar enligt gemensam överenskommelse eller av EG-kommissionen och som framgår av bilaga 9. Gemensamma anmälningar skall inlämnas på ett enda formulär.

2. Nio exemplar av varje anmälan och av de bifogade handlingarna skall in- lämnas till EFTAs övervakningsmyndighet under den adress som anges i det formulär som för detta ändamål utfärdas av EFTA-staternas regeringar en- ligt gemensam överenskommelse.

3. De bifogade handlingarna skall vara antingen original eller kopior. I det senare fallet skall anmälarna bestyrka att kopiorna överensstämmer med ori- ginalen och att de är fullständiga.

4. Anmälningar skall vara avfattade på ett av EFTA-staternas eller gemen- skapens officiella språk. Om företag väljer att kommunicera med EFTAs övervakningsmyndighet på ett språk som varken är officiellt språk i någon av de stater som ligger inom myndighetens behörighet eller ett av dess ar- betsspråk, skall de samtidigt till samtliga handlingar bifoga en översättning till ett av myndighetens officiella språk eller ett av dess arbetsspråk. Det språk som väljs för översättningen skall avgöra vilket Språk som skall använ- das av EFTAs övervakningsmyndighet när den kommunicerar med företa- get. Bifogade handlingar skall lämnas in på originalspråket. Om original- språket inte är något av de officiella språk som avses ovan, skall en översätt- ning till språket för förfarandet bifogas.

Anikel 3 Prop. 1991/92:170 Uppgifter som skall lämnas Bilaga 16 Overvakningsavtalet

. .. . ( " . . .. . ,. . ] Anmalnmgar ska innehålla de uppgifter som begärs | det formular som Protokoll 4

för detta ändamål utfärdas av EFTA-staternas regeringar enligt gemensam överenskommelse eller av EG-kommissionen. Uppgifterna skall vara kor— rekta och fullständiga.

2. Väsentliga förändringar i de i anmälan redovisade förhållanden som an- mälarna känner till eller borde känna till skall meddelas EFTAs övervak— ningsmyndighet utan anmodan och så snart som möjligt.

3. Oriktiga eller vilseledande uppgifter skall anses vara ofullständiga uppgif- ter.

Anikel 4 Giltighetsdatum för anmälningar

1. Om inte annat följer av punkt 2 eller av artikel 11 i protokoll 24 till EES- avtalet, skall anmälningar gälla från den dag när de inkommer till EFTAs övervakningsmyndighet.

2. Om uppgifter i anmälan är ofullständiga i något väsentligt avseende, skall EFTAs övervakningsmyndighet, om inte annat följer av punkt 3, snarast skriftligt underrätta anmälarna eller den gemensamma ställföreträdaren om detta och bestämma en lämplig tidsfrist inom vilken uppgifterna skall kom- pletteras. I sådana fall skall anmälan gälla från den dag när de fullständiga uppgifterna har inkommit till EFTAs övervakningsmyndighet.

3. EFTAs övervakningsmyndighet kan ge dispens från skyldigheten att lämna vissa uppgifter som begärs i det formulär som för detta ändamål utfär- das av EFTA-staternas regeringar enligt gemensam överenskommelse eller av EG-kommissionen, om den anser att dessa uppgifter inte behövs för åren— dets prövning.

4. EFTAs övervakningsmyndighet skall snarast lämna anmälarna eller den gemensamma ställföreträdaren skriftlig bekräftelse om att den har mottagit anmälan och svar på ett brev som den har skickat enligt punkt 2 ovan.

Artikel 5

Omvandling av anmälningar

1. Om EFTAs övervakningsmyndighet konstaterar att den anmälda trans- aktionen inte utgör en koncentration enligt artikel 3 i den rättsakt som avses i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89), skall den skriftligt underrätta anmälarna eller den gemensamma ställföreträdaren om detta. Om anmälarna begär det, kan EFTAs övervakningsmyndighet i sådana fall, där så är lämpligt och om inte annat följer av punkt 2 nedan, behandla anmälan som en ansökan enligt artikel 2 eller en anmälan enligt artikel 4 i kapitel II, som en ansökan enligt artikel 12 i kapitel VI , som en 104

ansökan enligt artikel 12 i kapitel IX eller som en ansökan enligt artikel 3.2 Prop. 1991/92:170 eller artikel 5 i i kapitel XI. Bilaga 16 Övervakningsavtalet

2. I sådana fall som avses i punkt 1, andra meningen, kan EFTAs övervak- Protokoll 4 ningsmyndighet kräva att de uppgifter som lämnas i anmälan kompletteras inom en lämplig tidsfrist som den bestämmer, i den mån detta behövs för att bedöma transaktionen på grundval av ovannämnda kapitel. Ansökan eller anmälan skall anses uppfylla kraven i dessa kapitel från tidpunkten för den ursprungliga anmälan, förutsatt att EFTAs övervakningsmyndighet mottar de kompletterande uppgifterna inom den bestämda tidsfristen.

AVSNI'IT II

TIDSFRISTER FÖR INLEDANDE AV FÖRFARANDEN OCH FÖR BESLUT

Artikel 6 Tidsfristens början

1. De tidsfrister som anges i artikel 10.1 i kapitel XIII skall börja löpa från och med dagen efter giltighetsdatum för anmälan enligt artikel 4.1 och 2 i den rättsakt som avses i punkt 1. i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89).

2. Den tidsfrist som anges i artikel 10.3 i kapitel XIII skall börja löpa från och med dagen efter den dag när förfarandet inleddes.

3. Om den första dagen i en frist inte är en arbetsdag enligt artikel 19, skall fristen löpa från och med följande arbetsdag.

Am'kel 7 Tidsfristens utgång

1. Den frist som avses i artikel 10.1, första stycket, i kapitel XIII skall löpa ut vid utgången av den dag i månaden efter den månad i vilken fristen bör- jade att löpa, som har samma datum som den dag då fristen börjar löpa. Om en sådan dag inte förekommer i den månaden, skall fristen löpa ut vid utgången av månadens sista dag.

2. Den frist som avses i artikel 10.1, andra stycket, i kapitel XIII skall löpa ut vid utgången av den dag i sjätte veckan efter den vecka i vilken fristen började att löpa, som är samma veckodag som den dag då fristen började löpa.

3. Den frist som avses i artikel 10.3 i kapitel XIII skall löpa ut vid utgången av den dag i fjärde månaden efter den månad ivilken fristen började att löpa, som har samma datum som den dag då fristen började löpa. Om en sådan dag inte förekommer i den månaden, skall fristen löpa ut vid utgången av månadens sista dag.

4. Om sista dagen ifristen inte är en arbetsdag enligt artikel 19, skall fristen Prop. 1991/92:170 löpa ut vid utgången av följande arbetsdag. Bilaga 16

Övervakningsavtalet Protokoll 4

5. Punkt 1—4 ovan gäller om inte annat följer av bestämmelserna i artikel 8.

Artikel 8 Förlängning av tidsfrister vid helgdagar

Om helgdagar eller andra fridagar fastställda av EFTAs övervakningsmyn- dighet enligt artikel 19 infaller inom de frister som avses i artikel 10.1 och 3 i kapitel XIII, skall dessa frister förlängas med motsvarande antal dagar.

Anikel 9 Tillfälligt avbrytande av tidsfristen

]. Den frist som avses i artikel 10.3 i kapitel XIII skall tillfälligt upphöra att löpa om EFTAs övervakningsmyndighet måste fatta beslut enligt artikel 11.5 eller 13.3 i kapitel XIII därför att

a) uppgifter som EFTAs övervakningsmyndighet med stöd av artikel 11.2 i kapitel XIII har begärt från ett företag som deltar i en koncen- tration inte lämnas, eller inte lämnas på ett fullständigt sätt, inom den tidsfrist som har bestämts av EFTAs övervakningsmyndighet,

b) ett företag som deltar i koncentrationen har vägrat att underkasta sig en undersökning som EFTAs övervakningsmyndighet anser nöd- vändig med stöd av artikel 13.1 i kapitel XIII eller att samarbeta vid genomförandet av en sådan undersökning enligt ovannämnda bc- stämmelse,

c) anmälarna har underlåtit att underrätta EFTAs övervakningsmyn- dighet om väsentliga förändringar i de förhållanden som redovisas i anmälan.

2. Den frist som avses i artikel 10.3 i kapitel XIII skall tillfälligt upphöra att löpa,

a) i sådana fall som avses i punkt 1 a ovan, under tiden mellan utgången av den tidsfrist som har bestämts i begäran om uppgifter och motta- gandet av de fullständiga och korrekta uppgifter som krävs genom beslutet,

b) i sådana fall som avses i punkt 1 b ovan, under tiden mellan det miss- lyckade försöket att genomföra undersökningen och avslutandet av den genom beslutet beordrade undersökningen,

e) i sådana fall som avses i punkt 1c ovan, under tiden mellan det att den förändring i förhållandena som omtalas där inträffar och mot- tagandet av de fullständiga och korrekta uppgifter som krävs genom beslutet eller avslutandet av den genom beslutet beordrade under- sökningen.

3. Avbrottet i tidsfristen börjar dagen efter den dag när händelsen som för— anledde avbrytandet inträffade. Avbrottet skall upphöra vid utgången av 106

den dag när anledningen därtill bortfaller. Om denna dag inte är en arbets- Prop. 1991/92:170 dag enligt artikel 19, skall avbrottet i tidsfristen upphöra vid utgången av Bilaga 16

följande arbetsdag. Övervakningsavtalet ' Protokoll 4

Artikel 10

Iakttagande av tidsfristen

De tidsfrister som avses i artikel 10.1 och 3 i kapitel XIII skall iakttas om EFTAs övervakningsmyndighet har fattat beslutet i fråga före utgången av fristen. De berörda företagen skall meddelas beslutet utan dröjsmål.

AVSNITT III FÖRHÖR MED PARTERNA OCH TREDJE MAN Anikel 11

Beslut om uppskjutande av koncentrationer

1. Om EFTAs övervakningsmyndighet avser att fatta ett beslut enligt artikel 7.2 i kapitel XIII eller enligt artikel 7.4 i samma kapitel som är till nackdel för parterna, skall den enligt artikel 18.1 i samma kapitel skriftligt meddela de berörda parterna sina anmärkningar och bestämma en tidsfrist inom vil- ken de får yttra sig.

2. Om EFTAs övervakningsmyndighet enligt artikel 18.2 i kapitel XIII inte- rimistiskt har fattat ett sådant beslut som avses i punkt 1 utan att ha lämnat de berörda parterna tillfälle att yttra sig, skall den snarast och ivarje fall före utgången av den period under vilken koncentrationen uppskjuts skicka dem texten till det interimistiska beslutet samt bestämma en tidsfrist inom vilken de får yttra sig.

När de berörda parterna har yttrat sig skall EFTAs övervakningsmyndighet fatta ett slutligt beslut om att upphäva, ändra eller bekräfta det interimistiska beslutet. Om de berörda parterna inte har yttrat sig inom den bestämda tids— fristen blir EFTAs övervakningsmyndighets interimistiska beslut slutligt vid utgången av denna frist. '

3. De berörda parterna skall yttra sig skriftligt eller muntligt inom den be- stämda tidsfristen. De kan skriftligt bekräfta sina muntliga yttranden.

Artikel 12

Beslut i sak

1. Om EFTAs övervakningsmyndighet avser att fatta ett beslut enligt artikel 8.2, andra stycket, artikel 8.3, 4 och 5, artikel 14 eller artikel 15 i kapitel XIII, skall den innan den samråder med den rådgivande kommittén för kon- centrationer inhämta yttranden från de berörda parterna enligt artikel 18 i nämnda kapitel.

2. EFTAs övervakningsmyndighet skall skriftligt meddela de berörda par- 107

terna sina anmärkningar. Sådant meddelande skall riktas till anmälarna eller Prop. 1991/922170 den gemensamme företrädaren. När EFTAs övervakningsmyndighet med- Bilaga 16 delar sina anmärkningar skall den bestämma en tidsfrist inom vilken de be- Övervakningsavtalet rörda parterna får framföra sina synpunkter till EFTAs övervakningsmyn- Protokoll 4

dighet.

3. När EFTAs övervakningsmyndighet har meddelat parterna sina anmärk- ningar skall den på begäran låta de berörda parterna ta del av akten för att kunna förbereda sina yttranden. De skall dock inte ges tillgång till hand- lingar som innehåller andra berörda parters eller tredje mans affärshemlig- heter eller andra konfidentiella uppgifter, inklusive känslig kommersiell in- formation vars avslöjande skulle kunna vara till betydande skada för den som har lämnat den, eller till myndigheternas interna handlingar.

4. De berörda parterna skall inom den bestämda tidsfristen skriftligt yttra sig om EFTAs övervakningsmyndighets anmärkningar. De får i sina skrift- liga yttranden redogöra för alla förhållanden som är av betydelse för ärendet och får bifoga alla handlingar som kan styrka förhållandena. De kan även föreslå att EFTAs övervakningsmyndighet hör personer som kan styrka för- hållandena.

Artikel 13

Muntliga förhör

1. EFTAs övervakningsmyndighet skall lämna de berörda parter, som i sina skriftliga yttranden har begärt det, tillfälle att framföra sina synpunkter muntligt, om dessa personer visar att de har ett berättigat intresse därav eller om EFTAs övervakningsmyndighet avser att ålägga dem böter eller viten. Den kan även i andra fall ge de berörda parterna tillfälle att framföra sina synpunkter muntligt.

2. EFTAs övervakningsmyndighet skall kalla de personer som skall höras att infinna sig vid den tidpunkt som den bestämmer.

3. Den skall genast översända en kopia av kallelsen till EFTA-staternas be- höriga myndigheter, som kan utse en tjänsteman att delta i förhöret.

Artikel I 4

Förhör

1. Förhören skall ledas av de personer som EFTAs övervakningsmyndighet utser för detta ändamål.

2. Personer som kallas att närvara skall infinna sig personligen eller genom ombud eller ställföreträdare. Företag och företagssammanslutningar kan företrädas av ett vederbörligen befullmäktigat ombud som har utsetts bland deras ordinarie personal.

3. Personer som hörs av EFTAs övervakningsmyndighet kan biträdas av ad- vokater eller rådgivare som har rätt att föra talan vid EFTA-domstolen eller av andra kvalificerade personer. 108

4. Förhören skall inte vara offentliga. Personerna skall höras enskilt eller i Prop. 1991/92:170 närvaro av andra personer som har kallats. I det senare fallet skall hänsyn tas Bilaga 16 till företagens berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas. Övervakningsavtalet

5. De yttranden som avges av varje person som hörs skall protokollföras. Protokoll 4

A rtikel 15

Yttranden från tredje man

1. Om fysiska ellerjuridiska personer som kan påvisa ett berättigat intresse i saken, särskilt medlemmar av de berörda företagens administrativa eller styrande organ eller erkända arbetstagarrepresentanter från dessa företag, skriftligt begär att få yttra sig enligt artikel 18.4, andra meningen, i kapitel XIII, skall EFTAs övervakningsmyndighet skriftligt underrätta dem om för- farandets karaktär och innehåll och fastställa en tidsfrist inom vilken de kan framföra sina synpunkter.

2. De personer som avses i punkt 1 ovan skall yttra sig skriftligt eller munt— ligt inom den fastställda tidsfristen. De kan skriftligt bekräfta sina muntliga yttranden.

3. EFTAs övervakningsmyndighet kan på samma sätt lämna varje annan person tillfälle att framföra sina synpunkter.

AVSNITT IV DIVERSE BESTÄMMELSER Artikel 16

Överlämnande av handlingar

1. Handlingar och kallelser från EFTAs övervakningsmyndighet kan tillstäl- las adressaterna på något av följande sätt:

a) med bud mot kvitto,

b) i rekommenderat brev med mottagningsbevis,

e) med telefax med begäran om mottagningserkännande, (1) med telex.

2. Om inte annat följer av artikel 18.1, gäller punkt 1 ovan även när berörd part eller tredje man tillställer EFTAs övervakningsmyndighet handlingar.

3. Om en handling skickas med telex eller telefax skall den anses ha kommit adressaten tillhanda samma dag som den har avsänts.

Artikel 17

Fastställande av tidsfrister

]. När EFTAs övervakningsmyndighet fastställer de tidsfrister som anges i artiklarna 4.2, 5.2, 11.1 och 2, 12.2 och 15.] skall den ta hänsyn till den tid som behövs för att förbereda yttranden och till om ärendet är av brådskande natur. Den skall också ta hänsyn till helgdagari mottagarlandet. 109

2. Tidsfrist börjar löpa dagen efter den dag då adressaten mottar ett medde- Prop. 1991/92:170 lande. Bilaga 16 Övervakningsavtalet Anike118 Protokoll 4

EFTAs övervakningsmyndighets mottagande av handlingar

1. Om inte annat följer av artikel 4.1, skall anmälningar överlämnas till EFTAs övervakningsmyndighet under den adress som anges i det formulär som för detta ändamål utfärdas av EFTA-staternas regeringar enligt gemen- sam överenskommelse eller av EG-kommissionen eller skickas i rekommen- derat brev före utgången av den frist som anges i artikel 4.1 i den rättsakt som avses i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89). Ytterligare uppgifter som begärs för att göra anmälningar full- ständiga enligt artikel 4.2 eller för att komplettera anmälningar enligt artikel 5.2 i nämnda rättsakt skall vara EFTAs övervakningsmyndighet tillhanda under ovannämnda adress eller skickas i rekommenderat brev före utgången av den tidsfrist som har bestämts ivarje särskilt fall. Skriftliga yttranden över EFTAs övervakningsmyndighets meddelanden enligt artiklarna 11.1 och 2, 12.2 och 15.1 skall överlämnas till EFTAs övervakningsmyndighet under ovannämnda adress före utgången av den tidsfrist som har bestämts i varje särskilt fall.

2. Om sista dagen i en frist för mottagande av handlingar som avses i punkt 1 inte är en arbetsdag enligt definitionen i artikel 19, skall fristen löpa ut vid utgången av följande arbetsdag.

3. Om sista dagen i en frist för avsändande av handlingar som avses i punkt 1 är en lördag, söndag eller helgdag i avsändningslandet, skall fristen löpa ut vid utgången av följande arbetsdag i det landet.

Artikel 19

Definition av EFTAs övervakningsmyndighets arbetsdagar

Med arbetsdagar i artiklarna 6.3, 7.4, 9.3 och 18.2 avses alla andra dagar än lördagar, söndagar, helgdagar enligt bilaga 10 till detta protokoll och andra fridagar som fastställs av EFTAs övervakningsmyndighet och offentliggörs i EES-delen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning före början av varje år.

DEL IV KOL OCH STÄL Prop. 1991/92:170

.. .. ., E'] 1 KAPITEL XV BESTAMMELSER TILLOAMPLIGA PA Ölegf/laköningsavtalct FORETAG PÅ KOL— OCH STÄLOMRADET Protokoll 4

AVSNITT 1 ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OM AVTAL OCH KONCENTRATIONER

Artikel 1

1. Ett godkännande enligt artikel 1.2 i protokoll 25 till EES-avtalet kan ges på vissa villkor och för en begränsad tid. I sådana fall skall EFTAs övervak- ningsmyndighet förnya godkännandet en eller flera gånger om den konstate- rar att kraven i artikel 1.2 a-c i protokoll 25 till EES-avtalet vid tidpunkten för förnyelsen fortfarande är uppfyllda.

2. EFTAs övervakningsmyndighet skall återkalla eller ändra godkännandet om den konstaterar att avtalet till följd av ändrade förhållanden inte längre uppfyller dessa krav eller att de faktiska följderna av avtalet eller av dess tillämpning strider mot de krav som har uppställts för godkännandet.

3. Beslut som innebär att godkännanden ges, förnyas, ändras, vägras eller återkallas, liksom grunderna för besluten, skall offentliggöras. De begräns- ningar som åläggs enligt artikel 3.2 skall inte vara tillämpliga.

4. EFTAs övervakningsmyndighet får i enlighet med artikel 3 inhämta alla uppgifter som behövs för tillämpningen av artikel 1 i protokoll 25 till EES- avtalet och av denna artikel, antingen genom en särskild begäran till de be- rörda parterna eller genom beslut som anger vilka slags avtal, beslut eller förfaranden som skall anmälas.

5. EFTAs övervakningsmyndighet är, med förbehåll för rätten att föra talan vid EFTA-domstolen enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och de tillämpliga be- stämmelserna i föreliggande avtal, ensam behörig att i enlighet med de vill- kor som anges i artikel 55 i EES-avtalet samt protokollen 22 och 25 till avta- let avgöra om sådana avtal eller beslut står i överensstämmelse med artikel 1 i protokoll 25 till EES-avtalet.

6. EFTAs övervakningsmyndighet får ålägga ett företag böter eller Viten om det har ingått ett avtal som automatiskt är ogiltigt enligt artikel 1.3 i proto- koll 25 till EES-avtalet eller om det genom skiljedomsförfarande, avtalsvite, bojkott eller på något annat sätt har tillämpat, eller försökt tillämpa, ett avtal eller beslut som automatiskt är ogiltigt eller ett avtal för vilket godkännande har vägrats eller återkallats eller har utverkat ett godkännande genom med- vetet oriktiga eller Vilseledande uppgifter eller har deltagit i förfaranden som är förbjudna enligt artikel 1.1 i protokoll 25 till EES-avtalet. Det högsta bö- tes- eller vitesbeloppet får inte överstiga det dubbla värdet av omsättningen för de varor som berörs av det i artikel 1.1 i protokoll 25 till EES-avtalet förbjudna avtalet, beslutet eller förfarandet. Om syftet med avtalet, beslutet eller förfarandet har varit att begränsa produktion, teknisk utveckling eller investeringar, kan detta belopp dock höjas, vad gäller böter, till 10 procent av det berörda företagets årsomsättning och, vad gäller viten, till 20 procent av dagsomsättningen.

Artikel 2 Prop. 1991/92:170

1. Vid bedömningen av huruvida kraven i artikel 2.2 i protokoll 25 till EES- Eilaga 16 avtalet är uppfyllda skall EFTAs övervakningsmyndighet, i överensstäm- Overvakningsavtalet melse med principen om icke-diskriminering, ta hänsyn till storleken på lik- PrOtOkOH 4 nande företag inom det territorium som omfattas av EES-avtalet i den ut- sträckning som den anser det motiverat för att undvika eller utjämna de nackdelar som har uppkommit till följd av skillnader i konkurrensvillkoren.

2. EFTAs övervakningsmyndighet får uppställa de villkor för godkännandet som den anser nödvändiga för att uppnå syftet med artikel 2.2 i protokoll 25 till EES-avtalet.

3. Innan EFTAs övervakningsmyndighet tar ställning till en transaktion som berör företag av vilka minst ett inte omfattas av artikel 3 i protokoll 25 till EES-avtalet, skall den inhämta de berörda regeringarnas synpunkter.

4. Om inte annat följer av tillämpningen av artikel 3 på företag som lyder under EFTAs övervakningsmyndighet, får denna från de fysiska eller juri- diska personcr som har förvärvat eller sammanslagit, eller avser att förvärva eller sammanslå, ifrågavarande rättigheter eller tillgångar inhämta alla de uppgifter som behövs för tillämpningen av artikel 2 i protokoll 25 till EES- avtalet och av föreliggande artikel beträffande transaktioner som kan leda till det resultat som avses i artikel 2.1 i protokoll 25 till EES-avtalet.

5. Om en koncentration har kommit till stånd beträffande vilken EFTAs övervakningsmyndighet konstaterar att den har genomförts i strid med be- stämmelserna i artikel 2.1 i protokoll 25 till EES—avtalet men trots detta upp- fyller kraven i artikel 2.2 i protokoll 25 till EES-avtalet, skall den godkänna koncentrationen endast under förutsättning att de personer som har förvär- vat eller sammanslagit ifrågavarande rättigheter eller tillgångar erlägger bö- ter enligt punkt 12 b. Om det är uppenbart att ett godkännande borde ha sökts, skall bötesbeloppet inte understiga hälften av det högsta belopp som anges i punkt 12 b. Erläggs inte detta belopp, skall EFTAs övervaknings- myndighet vidta de åtgärder som anges nedan i fråga om koncentrationer som befinns vara Otillåtna.

6. Om en koncentration har kommit till stånd beträffande vilken EFTAs övervakningsmyndighet konstaterar att de allmänna eller särskilda villkor som har uppställts för ett godkännaNde enligt artikel 2.2 i protokoll 25 till EES-avtalet inte är uppfyllda, skall EFTAs övervakningsmyndighet genom ett motiverat beslut förklara att koncentrationen är otillåten och, efter ha gett de berörda parterna tillfälle att framföra sina synpunkter, förordna om uppdelning av de sammanförda företagen eller tillgångarna eller om upphö- rande av den gemensamma kontrollen samt om vidtagande av alla andra åt- gärder som den anser nödvändiga för att de berörda företagen åter skall dri- vas eller tillgångarna utnyttjas självständigt och för att återupprätta normala konkurrensvillkor. Varje direkt berörd person kan i enlighet med artikel 108.2b i EES-avtalet och artikel 18 i föreliggande avtal föra talan mot sådana beslut. EFTA-domstolen har enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och de till- lämpliga bestämmelserna i föreliggande avtal oinskränkt rätt att pröva huru- 112

vida den genomförda transaktionen utgör en koncentration enligt artikel 2.1 Prop. 1991/922170 i protokoll 25 till EES-avtalet och de rättsakter om kol och stål som anges i Bilaga 16 bilaga XIV till EES-avtalet. Väckande av sådan talan skall medföra att be- Övervakningsavtalet slutet skjuts upp. Talan får endast väckas efter det att ovannämnda åtgärder Protokoll 4 har påbjudits, såvida inte EFTAs övervakningsmyndighet samtycker till att särskild talan väcks mot det beslut genom vilket transaktionen har förklarats otillåten.

7. EFTAs övervakningsmyndighet kan när som helst, med förbehåll för till- lämpning av artikel 41 i EES-avtalet, vidta eller föranstalta om sådana före- byggande interimsåtgärder som den anser nödvändiga för att skydda kon- kurrerande företags eller tredje mans intressen samt för att awärja varje åt- gärd som skulle kunna hindra att dess beslut verkställs. Om inte EFTA-dom- stolen beslutar annorlunda, skall talan inte medföra anstånd i fråga om så- dana interimsåtgärder.

8. EFTAs övervakningsmyndighet skall medge de berörda parterna en skä- lig frist för att efterkomma dess beslut. Efter utgången av denna frist får den förelägga dagsviten om högst en tiondel av 1% av värdet av ifrågavarande rättigheter eller tillgångar.

9. Om de berörda parterna inte uppfyller sina skyldigheter, skall EFTAs övervakningsmyndighet dessutom själv vidta åtgärder för att få sitt beslut verkställt.

10. EFTAs övervakningsmyndighet har dessutom befogenhet att rikta så- dana rekommendationer till de berörda EFTA-staterna som kan behövas för att säkerställa att de åtgärder som avses i föregående stycken verkställs inom ramen för deras nationella lagstiftning.

11. Vid utövandet av sina befogenheter skall EFTAs övervakningsmyndig- het beakta de rättigheter som tredje man har förvärvat i god tro.

8) 3 procent av värdet av de tillgångar som har förvärvats eller sam- manslagits, eller som skall förvärvas eller sammanslås, för fysiska eller juridiska personer som har undandragit sig de skyldigheter som anges i punkt 4,

b) 10 procent av värdet av de tillgångar som har förvärvats eller sam— manslagits för fysiska eller juridiska personer som har undandragit sig de skyldigheter som anges i artikel 2.1 i protokoll 25 till EES- avtalet, varvid detta maximibelopp efter utgången av tolfte måna- den efter det att transaktionen har genomförts skall höjas med en tjugofjärdedel för varje ytterligare månad som förfIyter till dess att EFTAs övervakningsmyndighet fastställer att en överträdelse har skett,

c) 10 procent av värdet av de tillgångar som har förvärvats eller sam- manslagits, eller som skall förvärvas eller sammanslås, för fysiska eller juridiska personer s'om genom oriktiga eller vilseledande upp- 113

gifter har erhållit eller försökt erhålla ett godkännande enligt artikel Prop. 1991/922170 2,2 i protokoll 25 till EES-avtalet, Bilaga 16

d) 15 procent av värdet av de tillgångar som har förvärvats eller sam- Övervakningsavtalet manslagits för företag under dess behörighet som har deltagit i eller protokoll 4 medverkat vid transaktioner som strider mot bestämmelserna i arti- kel 2 i protokoll 25 till EES-avtalet eller i denna artikel.

13. Personer som åläggs böter enligt punkt 12 får väcka talan vid EFTA- domstolcn enligt artikel 35 i detta avtal.

A rtikel 3

1. EFTAs övervakningsmyndighet får inhämta de uppgifter som den behö- ver för att fullgöra sina uppgifter. Den får låta utföra nödvändiga kontrollun- dersökningar.

2. Om inte annat följer av artikel 9 i protokoll 23 till EES-avtalet, får inte EFTAs övervakningsmyndighet utlämna uppgifter som har erhållits till följd av tillämpningen av artiklarna 55 och 58 i EES-avtalet, protokoll 25 till avta- let och bestämmelserna i detta kapitel och som är av sådant slag att de omfat- tas av sekretess, särskilt uppgifter om företag, deras affärsförbindelser eller kostnadsfaktorer. Denna skyldighet skall också omfatta representanter för EG-kommissionen och EG-medlemsstaterna som deltar i Rådgivande kom- mitte'n enligt artikel 10.4 i kapitel II och i förhör enligt artikel 8.2 i kapitel IV.

Med detta förbehåll skall EFTAs övervakningsmyndighet offentliggöra så- dana uppgifter som kan vara till nytta för regeringar eller övriga berörda par- ter. "

3. EFTAs övervakningsrnyndighct kan ålägga böter eller viten för företag som undandrar sig de skyldigheter som följer av beslut fattade enligt denna artikel eller som medvetet lämnar oriktiga uppgifter. Bötesbeloppet får uppgå till 1 % av årsomsättningen. och vitesbeloppet får för varje dags dröjs- mål uppgå till högst 5 procent av den genomsnittliga dagsomsättningen.

4. Om ett företag har åsamkats skada genom att EFTAs övervakningsmyn- dighet har kränkt sekretessen, får skadeståndstalan väckas vid EFTA-dom- stolen i enlighet med artikel 108.2 i EES-avtalet och de tillämpliga bestäm- melserna i föreliggande avtal, särskilt artikel 39.

Artikel 4

Innan EFTAs övervakningsmyndighet ålägger böter eller viten enligt detta kapitel skall den ge den berörda parten tillfälle att framföra sina synpunkter.

A rtikel 5

Den omsättning som skall ligga till grund för beräkning av böter och viten som åläggs företag enligt detta kapitel skall vara omsättningen på de varor som avses i protokoll "14 till EES-avtalet. 114

AVSNITT II UPPGIFTSSKYLDIGHET Prop. 1991/92:170 (ARTIKEL 2.4 I AVSNITT 1) Bilaga 16 Övervakningsavtalet DEL I Protokoll 4 Anmälningsskyldighet

Artikel 1

Alla fysiska och juridiska personer, utom personer som inom det territorium som omfattas av EES-avtalet är verksamma inom produktion av kol och stål eller annan distribution av dessa produkter än försäljning till hushåll eller hantverksindustri, skall lämna de uppgifter som avses i detta avsnitt, om de genomför sådana transaktioner som avses i nedanstående artiklar.

A rtikel 2

De personer som avses i artikel 1 skall till EFTAs övervakningsmyndighet anmäla varje förvärv av rättigheter i ett företag som avses i artikel 3 i proto- koll 25 till EES-avtalet samt varje förvärv av befogenhet att för egen eller tredje mans räkning utöva rättigheter i ett sådant företag, varigenom de för- värvar mer än 10 procent av rösträttigheterna vid sammanträden med företa- gets aktieägare eller andra delägare, om det sammanlagda värdet av deras rättigheter överstiger 100 000 ecu. Vid beräkningen skall medräknas alla rät- tigheter eller befogenheter att för annans räkning utöva rättigheter som in- nehas av de berörda personerna före transaktionen i fråga.

Artikel 3

Artikel 1 gäller även förvärv av rättigheteri ett företag som utövar kontroll över ett företag som avses i artikel 3 i protokoll 25 till EES-avtalet.

Artikel 4

1. Banker och deras ombud är befriade från skyldigheten att anmäla de transaktioner som anges i artiklarna 2 och 3, om utövandet av rösträttighe- terna hänför sig till

aktier tillhörande kunder i dessa eller andra banker, eller

aktier utställda på viss person eller beträffande vilka banken i egenskap av förvaltare har befogenhet att utöva rättigheterna för sina kunders räkning.

2. Punkt 1 påverkar inte

—bankernas skyldighet att lämna uppgifter om sådana transaktioner enligt artikel 7,

kundernas skyldighet att anmäla sådana transaktioner enligt artiklarna 2 och 3 eller lämna uppgifter enligt artikelf17.

Artikel 5

EFTAs övervakningsmyndighet kan genom särskilt tillstånd och på vissa vill- kor medge vederbörligen ackrediterade börsmäklare undantag från skyldig- 115

heten att anmäla de transaktioner som anges i artiklarna 2 och 3, om de inte Prop. 1991/92:170 utövar de rösträttigheter som är förenade med de värdepapper som de innc- Bilaga 16

har. Övervakningsavtalet Protokoll 4

A rtikel 6

Den anmälan som avses i artiklarna 2 och 3 skall göras inom fyra veckor från den dag när den uppgiftsskyldige får kännedom om transaktionen i fråga.

DEL II

Särskild begäran om uppgifter Artikel 7

]. EFTAs övervakningsmyndighet kan från de personer som avses i artikel 1 genom särskild begäran inhämta alla uppgifter som behövs för tillämpning av artikel 2 i avsnitt I beträffande

]) förvärv av äganderätten till eller rätten att använda ett företags fas- tigheter, industrianläggningar eller koncessioner, om dessa fastighe- ter, anläggningar eller koneessioner före förvärvet användes i drif- ten av företaget, 2) förvärv av rättigheter i ett företag som medför rösträtt vid samman- träden med företagets aktieägare eller andra delägare, ' 3) förvärv av befogenheten att för egen eller tredje mans räkning utöva sådana rättigheter som avses i 2) och som innehas av tredje man, 4) förvärv genom avtal av rätten att fatta beslut om redovisning eller disposition av ett företags vinster, 5) förvärv av rätten att ensam eller tillsammans med andra delta i led- ningen av ett företag, antingen som ägare, förmånshavare, företags- ledare eller medlem av de styrande organen, 6) utnämning till styrelseledamot i ett företag.

—att utöva de rättigheter som avses i punkt 1 i egenskap av förvaltare för tredje mans räkning,

— att för egen eller tredje mans räkning utöva sådana rättigheter som avses i punkt 1 och som innehas av tredje man.

AVSNOITT III PRESKRIPTION AVOMOJLIGHETEN Prop. 1991/92:170 ATT ALAGGA EKONOMISKA PAFOLJDER ENLIGT Bilaga 16 PROTOKOLL 25 TILL EES-AVTALET 0OCH DETTA Övervakningsavtalet KAPITEL OCH ATT VERKST ALLA SADANA Protokoll 4 PAFOLJDER

Artikel ]

Preskription av möjligheten att ålägga påföljd

1. För EFTAs övervakningsmyndighets befogenhet att ålägga böter för överträdelser av bestämmelserna i artiklarna 53 och 54 i EES-avtalet samt protokoll 25 till avtalet eller av bestämmelserna i detta kapitel gäller följande preskriptionstider:

a) tre år vid överträdelser av bestämmelser om parternas ansökningar eller meddelanden, begäran om upplysningar eller genomförande av undersökningar,

b) fem år vid övriga överträdelser.

2. Preskriptionstiden skall räknas från den dag när överträdelsen begås. När det gäller fortsatta eller upprepade överträdelser skall dock ti- den räknas från den dag när överträdelsen upphör.

Artikel 2 Avbrott av preskription beträffande påföljd

1. Preskriptionstiden skall avbrytas av åtgärder som vidtas av EFTAs över- vakningsmyndighet i samband med en preliminär utredning eller ett förfa- rande avseende en överträdelse. Avbrottet i preskriptionstiden gäller från den dag när minst en part som har deltagit i överträdelsen har underrättats om åtgärden.

Preskriptionstiden skall avbrytas till följd av bl. a. följande åtgärder:

a) skriftliga framställningar om upplysningar från EFTAs övervak- ningsmyndighet eller beslut av EFTAs övervakningsmyndighet i vilka de begärda upplysningarna krävs,

b) EFTAs övervakningsmyndighets utfärdande av skriftliga fullmakter för dess tjänstemän att genomföra undersökningar eller beslut av EFTAs övervakningsmyndighet om att en undersökning skall ge- nomföras,

c) EFTAs övervakningsmyndighets inledande av ett förfarande,

d) skriftliga meddelanden från EFTAs övervakningsmyndighet om att den berörda parten enligt artikel 4 i avsnitt 1 skall ges tillfälle att framföra sina synpunkter.

2. Avbrottet i preskriptionstiden gäller alla parter som har deltagit i överträ- delsen.

Hänvisningar till US393

skriptionstiden har förflutit utan att EFTAs övervakningsmyndighet har Prop. 1991/92:170 ålagt böter eller viten. Denna period skall förlängas med den tid under vilken Bilaga 16 preskriptionen tillfälligt har upphävts enligt artikel 3. Övervakningsavtalet

Protokoll 4 Artikel 3

Tillfälligt avbrott i preskriptionstiden beträffande påföljd

Preskriptionstiden vid förfaranden löper inte under den tid som EFTAs övervakningsmyndighets beslut är föremål för prövning vid EFTA-domsto- len.

Artikel 4 Preskriptionstiden vid verkställande av påföljder

1. En preskriptionstid på fem år gäller för EFTAs övervakningsmyndighets befogenhet att genomdriva beslut om åläggande av böter eller viten för över- trädelser av bestämmelser i EES-avtalet eller föreskrifter som har utfärdats för dess tillämpning.

2. Preskriptionstiden skall räknas från den dag när beslutet träder i kraft.

Artikel 5 Avbrott i preskriptionstiden vid verkställande av påföljder 1. Preskriptionstiden vid verkställande av påföljder skall avbrytas

a) genom meddelande av ett beslut om ändring av det ursprungliga bö- tes- eller vitesbeloppet eller om avslag på en begäran om en sådan ändring,

b) genom åtgärder som vidtas av EFTAs övervakningsmyndighet eller av en EFTA-stat på EFTAs övervakningsmyndighets begäran för att driva in böter eller viten.

2. Efter varje avbrott börjar preskriptionstiden löpa på nytt.

Artikel 6 Tillfälligt avbrott i preskriptionstiden vid verkställande av påföljder

Preskriptionstiden vid verkställande av påföljder skall ej löpa under den tid som

a) en betalningsfrist har medgetts, eller b) indrivningen har skjutits upp enligt ett beslut av EFTA-domstolen.

AVSNITT IV BEFOGENHETER FÖR EFTA:s Prop. 1991 /92:170 ÖVERVAKNINGSMYNDIGHETS TJÄNSTEMÄN OCH Bilaga 16 BEFULLMÄKTIGADE FÖRETRÄDARE SOM HAR Övervakningsavtalet TILL UPPGIFT ATT GENOMFÖRA KONTROLLER Protokoll 4 ENLIGT BESTÄMMELSERNA 1 PROTOKOLL 25 TILL EES—AVTALET OCH I DETTA KAPITEL

Artikel-]

1. EFTAs övervakningsmyndighets tjänstemän och befullmäktigade ombud som har till uppgift att genomföra kontroller av företag enligt protokoll 25 och bilaga XIV till EES—avtalet samt bestämmelserna i detta kapitel, särskilt artikel 3.1 i avsnitt I, har befogenhet

a) att i den omfattning som behövs med hänsyn till syftet med kontrol- len granska böcker och affärshandlingar, inklusive all dokumenta- tion som finns lagrad i automatiserade system, oavsett var bokför- ingen och handlingarna förvaras,

b) att göra kopior eller fotokopior av eller utdrag ur böckerna och af- färshandlingarna, inklusive all dokumentation som finns lagrad i au- tomatiserade system,

e) att begära muntliga förklaringar på platsen,

d) att få tillträde till samtliga lokaler, markområden och transportme- del hos företaget eller tredje man hos vilken dess böcker eller affärs- handlingar förvaras, och att därvid få ta del av dessa handlingar för att kunna välja ut allt material som är av betydelse och som skall läggas fram för kontroll.

2. Den berörda staten skall underrättas i vederbörlig ordning om kom- mande besök av kontrollanter och om dessas ställning. Statens tjänstemän kan, på begäran av staten eller av EFTAs övervakningsmyndighet, bistå EFTAs övervakningsmyndighets tjänstemän vid fullgörandet av deras upp- gifter.

3. Företagen skall bistå EFTAs övervakningsmyndighets tjänstemän och befullmäktigade ombud vid fullgörandet av deras uppgifter.

Artikel 2

EFTAs övervakningsmyndighets tjänstemän och befullmäktigade ombud som har till uppgift att genomföra kontroller skall utöva sina befogenheter efter företeende av en skriftlig fullmakt som anger syftet med kontrollen. EFTAs övervakningsmyndighet skall även förse representanter för EG- kommissionen som enligt artikel 8.4 i protokoll 23 till EES-avtalet skall delta i undersökningen med en sådan fullmakt.

Artikel 3 Prop. 1991/922170 Företagen skall fullgöra de skyldigheter som följer av artikel 1 i detta avsnitt 311323 16 utan att det behövs ett särskilt beslut om detta. I annat fall kan de åläggas Overvakningsavtalet böter och viten enligt artikel 3.3 i avsnitt 1. PrOtOkO" 4

DEL V ÖVERGANGSBESTÄMMELSER OCH Prop. 1991/92:170 OVRIGA BESTAMMELSER Bllaga 16

Övervakningsavtalet

KAPITEL XVI OVERGÅNGSBESTAMMELSER OCH protokoll 4 OVRIGA BESTAMMELSER

AVSNITT I BESTÄMMELSER SOM ÄR TILLAMPLIGA PÅ KAPITELII-XII OCH XV

Artikel 1

Anmälan av befintliga avtal, beslut och förfaranden

1. Sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i artikel 53.1 i EES-avtalet, som föreligger när avtalet träder i kraft och beträffande vilka parterna önskar åberopa bestämmelserna i artikel 53.3 i EES-avtalet skall anmälas till EFTAs övervakningsmyndighet i enlighet med bestämmelserna i artikel 56 i EES-avtalet, de regler som avses i artikel 1—3 i protokoll 21 och protokoll 23 till EES-avtalet, liksom kapitlen III, VI, VII, IX, X, XI, XII och XV inom sex månader från det att EES-avtalet har trätt i kraft.

2. Punkt ] gäller inte sådana avtal, beslut eller samordnade förfaranden som avses i artikel 53.1 i EES-avtalet och som omfattas av artikel 4.2 i kapitel II. Dessa kan anmälas till EFTAs övervakningsmyndighet i enlighet med artikel 56 i EES-avtalet, de regler som avses i artikel 1—3 i protokoll 21 och protokoll 23 till EES-avtalet, liksom kapitlen III, VI, VII, IX, X, X], XII och XV.

Artikel 2 Beslut enligt artikel 53.3 i EES—avtalet

1. När EFTAs övervakningsmyndighet fattar beslut enligt artikel 53.3 i EES-avtalet, skall den ange den dag från vilken beslutet skall ha verkan. Denna dag skall inte sättas tidigare än dagen för anmälan.

2. Andra meningen i punkt 1 skall inte vara tillämplig på sådana avtal, beslut eller samordnade förfaranden som omfattas av artikel 4.2 i kapitel 11 och artikel 1.2 i detta kapitel eller som omfattas av artikel 1.1 och som har an- mälts inom den tidsfrist som anges i artikel 1.1.

Artikel 3

Särskilda bestämmelser beträffande befintliga avtal, beslut och förfaranden

1. Om sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i artikel 53.1 i EES-avtalet, som föreligger när EES-avtalet träder i kraft och som har anmälts inom den tidsfrist som anges i artikel 1.1 i detta kapitel inte uppfyller villkoren i artikel 53.3 i EES-avtalet och de berörda företagen eller företags— sammanslutningarna upphör att tillämpa dem eller ändrar dem på sådant sätt att de inte längre faller under förbudet i artikel 53.1 eller så att de uppfyl- ler villkoren i artikel 53.3, skall förbudet i artikel 53.1 endast gälla för den 121

tidsperiod som EFTAs övervakningsmyndighet fastställer. Beslut av EFTAs Prop. 1991/92:170 övervakningsmyndighet i enlighet med föregående mening gäller inte före- Bilaga 16 tag och företagssammanslutningar som inte uttryckligen har samtyckt till an- Övervakningsavtalet mälan. . Protokoll 4

2. Punkt 1 gäller sådana avtal, beslut eller samordnade förfaranden som av- ses i artikel 4.2 i kapitel II och som föreligger när EES-avtalet träder i kraft, om de har anmälts inom sex månader från den dagen.

Artikel 4

Ansökningar och anmälningar som har inlämnats till EG-kommissionen in- nan EES-avtalet träder i kraft skall anses uppfylla bestämmelserna om an- sökningar och anmälningar enligt detta avtal.

Den övervakningsmyndighet som är behörig enligt artikel 56 i EES-avtalet och artikel 10 i protokoll 23 till EES-avtalet kan kräva att ett vederbörligen ifyllt formulär, såsom är föreskrivet för tillämpningen av EES-avtalet, inläm- nas till den inom en tidsfrist som den bestämmer. I så fall skall ansökningar och anmälningar anses ha skett på rätt sätt endast om formulären inlämnas inom den fastställda tiden och i enlighet med bestämmelserna i EES-avtalet och i kapitlen II, III, V, VII, X, XII och XV i detta protokoll.

Artikel 5 Böter

Böter för överträdelser av bestämmelserna i artikel 53.1 i EES-avtalet skall inte åläggas med avseende på en åtgärd som har vidtagits före anmälan av sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i artiklarna 1 och 2 i detta kapitel och som har anmälts inom den tidsfrist som anges där.

Artikel 6

EFTA-staterna skall säkerställa att åtgärder vidtas inom sex månader från det att EES-avtalet har trätt i kraft för att ge EFTAs övervakningsmyndigj hets och EG-kommissionens tjänstemän det biträde de behöver för att kunna genomföra sina undersökningar enligt avtalet.

Artikel 7

Beträffande avtal, beslut och samordnade förfaranden som föreligger när EES-avtalet träder i kraft och som omfattas av artikel 53.1 i EES-avtalet skall förbudet i artikel 53.1 inte gälla om avtalen, besluten eller förfarandena inom sex månader från det att EES-avtalet har trätt i kraft ändras på sådant sätt att de uppfyller villkoren för gruppundantag enligt bilaga XIV till EES- avtalet.

Artikel 8 Prop. 1991/92:170 Beträffande avtal, beslut av företagssammanslutningar och samordnade för- Bilaga 16 faranden som föreligger när EES-avtalet träder i kraft och som omfattas av Overvakningsavtalet artikel 53.1 i EES-avtalet skall förbudet i artikel 53.1 inte gälla från dagen Protokoll 4 för avtalets ikraftträdande om avtalen, besluten eller förfarandena inom sex

månader från det att EES-avtalet har trätt i kraft ändras på sådant Sätt att de inte längre omfattas av förbudet i artikel 53.1.

Artikel 9

Avtal, beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden som före EES-avtalets ikraftträdande har medgetts individuellt undantag en- ligt artikcl 85.3 i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska ge- menskapen skall även i fortsättningen vara undantagna i förhållande till be- stämmelserna i EES-avtalet till utgången av den period som har angetts i undantagsbeslutet eller till den tidpunkt som EG-kommissioncn annars be- stämmer, om denna infaller tidigare.

AVSNITT II BESTÄMMELSER SOM ÄR TILLAMPLIGA PA KAPITEL XIII-XIV

Artikel 10

Varken den rättsakt som avses i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (förord- ning (EEG) nr 4064/89) eller kapitel XIII gäller koncentrationer som var föremål för ett avtal eller tillkännagivande eller om kontroll förvärvades cn- ligt artikel 4.1 i nämnda rättsakt före tidpunkten för EES—avtalets ikraftträ- dande och de gäller inte under några omständigheter koncentrationer beträf- fande vilka en EFTA-stats myndighet med ansvar för konkurrens har inlett ett förfarande före den tidpunkten.

FÖRTECKNING ÖVER VISSA TEKNISKA AVTAL Prop. 1991/92:170 INOM LUFTFARTSSEKTORN SOM AVSES I ARTIKEL 2 Bilaga 16 I KAPITEL XI Övervakningsavtalet

a) Införande eller enhetlig tillämpning av obligatoriska eller rekom- PrOtOkOH 4

menderadc tekniska standarder för flygplan, flygplansdclar, -utrust- ning och -tillbehör, om sådana standarder har fastställts av en orga- nisation som normalt åtnjuter internationellt erkännande eller av en tillverkare av flygplan eller flygplansutrustning,

b) införande eller enhetlig tillämpning av tekniska standarder för fasta installationer för flygplan, om sådana standarder har fastställts av en organisation som normalt åtnjuter internationellt erkännande,

c) utbyte, leasing, gemensam användning eller underhåll av flygplan, flygplansdelar, flygplansutrustning eller fasta installationer för flyg- trafik samt gemensamt inköp av flygplansdelar, förutsatt att sådan verksamhet drivs på icke-diskriminerande grund,

d) införande, drift och underhåll av tekniska kommunikationsnät, för- utsatt att sådan verksamhet drivs på icke-diskriminerande grund,

e) utbyte, gemensam användning eller utbildning av personal för tek- niska eller driftsmässiga ändamål,

f) organisation och utförande av ersättningstransporter för passage- rare, post och resgods vid flygplanshavcrier/ -förseningar, antingen enligt charteravtal eller avtal om tillhandahållande av ersättnings— flygplan,

g) organisation och utförande av successiva eller kompletterande flyg- transporter och fastställande och tillämpning av totalpriser och -vill- kor för sådan verksamhet,

h) sammanslagning av enstaka försändelser,

i) uppställande av enhetliga regler för tariffernas struktur och villko— ren för tillämpningen av dessa, förutsatt att dessa regler inte direkt eller indirekt innebär att transportpriser och -villkor fastställs,

j) arrangemang för försäljning, endosscment och accept av biljetter mellan flygbolag (interlining) samt de för dessa ändamål upp- rättade återbetalnings-, proratafördelnings- och redovisningssyste- men,

k) clearing och avräkning mellan flygbolag genom en clearingeentral, inklusive sådana tjänster som är nödvändiga för detta eller hänger samman därmed, clearing och avräkning mellan flygbolag och deras utsedda ombud genom ett centraliserat och automatiserat avräk- ningssystem, inklusive sådana tjänster som är nödvändiga för detta eller hänger samman därmed.

PROTOKOLL 5 Prop. 1991/92:170

Bilaga 16 OM EFTA-DOMSTOLENS STADGA Övervakningsavtalet Artikel 1 Protokoll 5

Den domstol som inrättats genom artikel 27 i detta avtal skall bildas och ut- öva sina uppgifter i överensstämmelse med bestämmelserna i detta avtal och denna stadga.

Avdelning I DOMARE Artikel 2

Varje domare skall, innan han tillträder sitt ämbete, vid offentligt samman- träde avlägga cd att opartiskt och samvetsgrant utöva sitt ämbete och att inte yppa vad som förekommit vid domstolens överläggningar.

A rtikel 3

Omedelbart efter edsavläggelsen skall domstolen övergå till att genom lott- ning välja ut de domare vars ämbetstid skall upphöra vid utgången av de första tre åren i enlighet med artikel 30 i avtalet.

Artikel 4 Domarna får inte inneha något politisk eller administrativt ämbete.

De får inte utöva någon avlönad eller oavlönad yrkesverksamhet om inte EFTA-staterna i samförstånd undantagsvis medger awikelse härifrån.

De skall vid Sitt tillträde avge en högtidlig försäkran att såväl under som efter sin ämbetestid respektera de förpliktelser som följer av ämbetet, särskilt plikten att efter ämbetstiden iaktta redbarhet och försiktighet vid motta- gande av vissa uppdrag eller förmåner.

I tveksamma fall skall domstolen fatta beslut.

Artikel 5

En domares ämbete skall, frånsett vid normala nytillsättningar och vid döds- fall, upphöra genom att domaren begär sitt entledigande.

Om en domare begär sitt entledigande, skall avskedansökan ställas till dom- stolens ordförande för vidare befordran till EFTA-staternas regeringar. När så skett, skall platsen anses vakant.

Utom i fall som avses i artikel 6, skall domaren kvarstå i ämbetet till dess hans efterträdare har tillträtt.

Artikel 6 Prop. 1991/92:170

En domare får endast skiljas från sitt ämbete eller berövas rätten till pension Dilaga 16 eller andra förmåner, om han enligt domstolens i plenum enhälliga beslut Overvakningsavtalet inte längre uppfyller de förutsättningar som krävs eller fullgör de skyldighe- PrOtOkon 5 ter som följer av ämbetet. Den berörde domaren får inte delta i detta beslut.

Domstolens registrator skall underrätta EFTA-staternas regeringar om ett sådant beslut.

"Artikel 7

En domare som skall ersätta en domare i domstolen vars ämbetstid inte har gått ut, skall utses för återstoden av företrädarcns mandattid.

Avdelning II ORGANISATION Artikel 8

Domstolen skall fatta beslut med en majoritet av de närvarande domarna och i enlighet med de villkor som fastställts i procedurreglerna.

Artikel 9

Domstolen skall utse sin registrator och fastställa instruktion för denne.

Artikel 10

Registratorn skall inför domstolen avlägga ed att opartiskt och samvetsgrant utöva sitt ämbete och att inte yppa vad som förekommit vid domstolens över-

läggningar.

Artikel 1 I

Domstolen skall utse en ställföreträdare för registratorn i händelse av förhin- der för denne.

Artikel 12

Till domstolen skall knytas tjänstemän och andra anställda för att den skall fungera. De skall ansvara inför registratorn under ordförandens överin- seende.

Artikel I 3

Domarna och registratorn är skyldiga att vara bosatta där domstolen har sitt säte. '

Artikel 14 Prop. 1991/92:170 Domstolen skall tjänstgöra permanent. Den skall fastställa semesterperio- Eilaga 16 _ den med vederbörlig hänsyn till sina tjänsteåligganden. Overvakningsavtalet

Protokoll 5

Artikel 15

En domare får inte delta i behandlingen av ett ärende i vilket han tidigare uppträtt som parts ombud, rådgivare eller advokat eller i vilket han som medlem av en domstol, undersökningskommission eller i annan egenskap tillkallats för att uttala sig.

Om en domare av särskilda skäl inte anser att han bör delta i avgörandet eller handläggningen av ett visst ärende, skall han underrätta ordföranden om detta. Om ordföranden anser att en domare av särskilda skäl inte bör delta i ett visst ärende, skall han underrätta vederbörande om detta.

Vid svårighet att tillämpa denna artikel skall domstolen besluta i saken.

En part får inte åberopa en domares nationalitet eller att en domare av hans egen nationalitet inte tillhör domstolen som skäl för att begära ändring i domstolens sammansättning.

A rtikel 1 6

Regler för språken vid domstolen skall fastställas i domstolens procedurreg- ler.

Avdelning III PROCEDUR Artikel 17

EFTA-staterna, EFTA:s övervakningsmyndighet, Europeiska gemenskapen och EG-kommissionen skall vid domstolen företrädas av ett ombud som ut- ses för varje ärende; ombudet får biträdas av en rådgivare eller av en advo- kat som är behörig att uppträda inför domstol hos någon av de avtalsslutandc parterna i EES-avtalet.

Övriga parter skall företrädas av en advokat som är behörig att uppträda inför domstol hos någon av de avtalsslutande parterna i EES-avtalet.

Ombud, rådgivare och advokater som uppträder inför domstolen skall i en- lighet med procedurreglerna ha de rättigheter och den immunitet som be- hövs för att de oavhängigt skall kunna utöva sina uppgifter. Domstolen skall i enlighet med procedurreglerna gentemot de rådgivare och advokater som uppträder inför domstolen ha de befogenheter som normalt tillkommer domstolar.

Artikel 18 Prop. 1991/92:170 Förfarandet vid domstolen skall bestå av en skriftlig och en muntlig del. Bilaga 16

Övervakningsavtalet Det skriftliga förfarandet skall innebära att parterna delges ansökningar, in- Protokoll 5

lagor, svaromål-samt förklaringar och eventuella påminnelser samt alla handlingar och dokument som åberopas, eller bestyrkta kopior av dessa.

Delgivning skall ombesörjas av registratorn i den ordning och mom de tids- frister som föreskrivs 1 procedurreglerna.

Det muntliga förfarandet skall bestå i uppläsning av den föredragande do- marens rapport, utsagor av ombud, rådgivare och advokater samt i förekom- mande fall förhör med vittnen och sakkunniga.

Artikel 19

Talan skall anhängiggöras vid domstolen genom att en skriftlig ansökan inges till registratorn. Ansökningen skall innehålla uppgifter om sökandens namn och hemvist samt den undertecknandes ställning, motpartens namn, tviste- föremålet, yrkanden samt en kort framställning av grunderna för talan.

Ansökningen skall i förekommande fall åtföljas av den rättsakt som begärs ogiltigförklarad eller av andra relevanta dokument. Om ansökningen inte åtföljs av dessa handlingar, skall registratorn anmoda vederbörande att inom skälig tid inge dem; dock får talan inte awisas på den grund att dessa hand- lingar inkommit först efter att tiden för överklagande gått ut.

A rtikel 20

Så snart ett ärende anhängiggjorts vid domstolen skall registratorn under- rätta EFI'A-staternas regeringar, EFTA:s övervakningsmyndighet, gemen- skapen och EG-kommissionen. Inom två månader efter underrättelsen har EFTA-staterna, EFTA:s övervakningsmyndighet, gemenskapen och EG- kommissionen rätt att till domstolen inkomma med inlagor eller skriftliga synpunkter.

Artikel 21

Domstolen får begära att en part inkommer med alla de dokument och upp- lysningar som domstolen anser önskvärda. Om parten vägrar skall domsto- len ta detta till protokollet.

Domstolen får även begära att EFTA-stater som inte är parter i målet skall lämna alla upplysningar som domstolen anser behövs för att lösa tvisten.

Artikel 22

Domstolen får när som helst anförtro sakkunniguppdrag åt enskilda perso- ner, organ, myndigheter, kommittéer eller organisationer.

Ani/(6123 Prop. 1991/92:170 Bilaga 16 Övervakningsavtalet Protokoll 5 Vittnen får höras i enlighet med procedurreglerna.

Artikel 24

Vittnen och sakkunniga får höras under ed enligt procedurreglerna eller på det sätt som lagstiftningen i vittnets eller den sakkunniges hemland föreskri- ver.

A rtikel 25

Domstolen får förordna att ett vittne eller en sakkunnig hörs av den behöriga rättsliga myndigheten på hans bostadsort.

Detta förordnande skall tillställas den behöriga rättsliga myndigheten för åt— gärd i enlighet med föreskrifter som fastställts i procedurreglerna. De hand— lingar som utfärdats med anledning av verkställelscn skall återsändas till domstolen enligt samma regler.

Domstolen skall stå för kostnaderna med förbehåll för att de i förekom- mande fall påläggs parterna.

Artikel 26

En EFTA-stat skall behandla tredskande vittnen eller mened som begåtts av ett vittne eller en sakkunnig som om motsvarande brott begåtts inför natio- nell domstol i tvistemål. På anmodan av domstolen skall den berörda EFTA- staten väcka åtal mot gärningsmannen vid behörig nationell domstol.

Artikel 27

Domstolens sammanträden skall vara offentliga om inte domstolen när syn- nerliga skäl föreligger, på eget initiativ eller på begäran av part, förordnar annorlunda.

Artikel 28

Domstolen får under förhandlingarna höra sakkunniga och vittnen samt par- terna själva. De sistnämnda får dock föra sin talan muntligt endast genom ombud.

Artikel 29

Protokoll skall föras vid varje sammanträde och undertecknas av ordföran- den och registratorn.

9 Riksdagen 1991/92. [sam/. Nr 170. Bil. 16

Artikel 30 Prop. 1991/92:170 Uppropslista för förhandlingarna skall fastställas av ordföranden. gnaga 16 Overvakningsavtalet

) Artikel 31 I rotokoll 5

Domstolens överläggningar skall vara och förbli hemliga.

Artikel 32

Domar skall ange skälen för domsluten. De skall uppta namnen på de do- mare som deltog i överläggningarna.

Artikel 33

Domar skall undertecknas av ord föranden och registratorn. De skall avkun- nas vid offentligt sammanträde.

Artikcl 34

Domstolen skall besluta i fråga om rättegångskostnader,

A rtikel 35

Genom ett förenklat förfarande, som vid behov får avvika från enskilda före- skrifter i denna stadga och som skall fastställas i procedurreglerna, får dom- stolens ordförande besluta i fråga om framställning om uppskov som avses i artikel 40 i detta avtal, om tillämpning av interimistiska åtgärder enligt arti— kel 41 i detta avtal, eller om uppskov med verkställighet enligt artikel 110, sista stycket, i EES-avtalet.

Vid förhinder för ordföranden skall denne ersättas av annan domare i enlig- het med procedurreglerna.

Avgöranden av ordföranden eller den domare som ersätter honom skall en- dast vara interimistiska och på intet sätt föregripa domstolens beslut i huvud- saken.

A rtikel 36

EFTA-staterna, EFTA:s övervakningsmyndighet, Europeiska gemenskapen och EG-kommissionen får intervenera i tvister inför domstolen.

Samma rätt skall tillkomma varje annan person som har ett berättigat in- tresse av utgången av den tvist som underställts domstolen; undantag utgör tvister mellan EFTA-stater eller mellan EFTA-stater och EFTA:s övervakningsmyndighet. Genom yrkanden i interventionsansökan får en- dast ena partens yrkanden biträdas.

Artikel 37 Prop. 1991/92:170 Om en rätteligen instämd part inte inkommer med skriftligt svaromål, skall Bilaga 16 tredskodom meddelas mot honom. Talan mot domen får föras inom en må- Overvakningsavtalet nad efter delgivning. sådan talan skall inte medföra uppskov med verkstäl- PIOtOkOH 5

ligheten av domen om inte domstolen beslutar annorlunda.

Artikel 38

Efta-staterna och alla övriga fysiska och juridiska personer får i de fall och enligt bestämmelserna i procedurreglerna i egenskap av tredje part föra ta- lan mot en dom som meddelats utan att de blivit hörda, om domen berör deras rätt.

Artikel 39

I händelse av tveksamhet rörande innebörden och räckvidden av en dom, skall det ankomma på domstolen att klargöra dess rätta innebörd på begäran av en part som har ett berättigat intresse därav, eller på begäran av EFTA:s övervakningsmyndighet.

Artikel 40

Framställning hos domstolen om ändring av en dom får endast grundas på upptäckten av en omständighet som kan utöva ett avgörande inflytande på målets utgång och som före domens meddelande var okänd för domstolen och för den som begär ändring.

Ändringsförfarandet skall inledas med ett beslut av domstolen i vilket ut- trycldigen konstateras att förekomsten av den nya omständigheten är av så- dan art att det finns anledning till ändring och att framställningen av denna anledning kan tas upp till prövning.

Framställning om ändring får inte göras senare än tio år från den dag domen gavs.

Artikel 41

Tidsfrister med hänsyn till avstånd skall fastställas i domstolens procedurreg- ler.

Försutten tid skall inte medföra rättsförlust, om vederbörande styrker före- komsten av oförutsedda omständigheter eller force majeure.

Artikel 42

Talan mot EFTA:s övervakningsmyndighet om ansvar i utomobligatoriska rättsförhållanden skall preskriberas fem år efter den händelse som föranle- der talan. Preskription skall avbrytas genom att talan väcks vid domstolen eller genom att den skadelidande dessförinnan gör framställning hos EFTA:s övervakningsmyndighet. I sistnämnda fall skall talan väckas inom två måna— 131

der från åtgärdens offentliggörande, från dess delgivning med käranden, el— Prop. 1991/92:17() ler i avsaknad härav, från dagen då denne fick kännedom om den. Bilaga 16 Overvakningsavtalet Protokoll 5

Del lV

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 43

Domstolens procedurregler skall, förutom de bestämmelser som anges i denna stadga, innehålla alla övriga bestämmelser som behövs för stadgans tillämpning och, vid behov, för dess komplettering.

A nike! 44

EFTA-staternas regeringar får på förslag av domstolen eller efter dess hö- rande genom samfällt beslut vidta ändringar av denna stadga.

PROTOKOLL 6 Prop. 1991/92:17()

.. . . Bilaga 16 OM RATTSKAPACITET, PRIVILEGIER OCH Övervakningsavtalet IMMUNITET FOR EFTA:s Protokoll 6 OVERVAKNINGSMYNDIGHET

DEL I EFTA:s övervakningsmyndighet Artikel ]

EFTA:s övervakningsmyndighet skall vara en juridisk person. Den skall särskilt ha befogenhet att ingå avtal, förvärva och avyttra över lös och fast egendom samt vara part i rättsliga förfaranden.

Artikel 2

1. Inom ramen för sin officiella verksamhet skall EFTA:s övervakningsmyn- dighet åtnjuta immunitet mot rättsliga förfaranden och verkställighet utom

a) iden mån den uttryckligen har hävt sådan immunitet i något särskilt fall,

b) vad gäller talan i tvistemål som väckts av tredje man angående skada till följd av olycka orsakad av ett fordon eller ett annat transportme- del som tillhör EFTA:s övervakningsmyndighet eller framförs för dess räkning, eller när det är fråga om trafikbrott där ett sådant tran- sportmedel varit inblandat,

e) i händelse av utmätning eller införsel, enligt beslut av administrativ ellerjuridisk myndighet, avseende lön eller annan ersättning, inne- fattande pension, som EFTA:s övervakningsmyndighet är skyldig en medlem, tjänsteman eller annan anställd, eller en tidigare leda- mot, tjänsteman eller annan anställd,

d) vad gäller motkrav som har direkt samband med rättsliga förfaran- den som inletts av EFTA:s övervakningsmyndighet,

2. EFTA:s övervakningsmyndighets egendom skall, var den än befinner sig, åtnjuta immunitet mot

a) varje form av rekvisition, konfiskation eller expropriation,

b) varje form av beslagtagande eller kvarstadsbeläggande samt admi- nistrativa eller interimistiska rättsliga tvångsåtgärder, utom i de fall som föreskrivs i föregående punkt.

A rtikel 3

EFTA:s övervakningsmyndighets arkiv och alla dokument som hör till eller innehas av denna skall vara okränkbara, var de än befinner sig.

Artikel 4

1. Utan hinder av finansiella kontroller, regleringar eller moratorier av nå- got slag får EFTA:s övervakningsmyndighet 133

a) inneha penningmedel eller valutor av alla slag och konton i vilken Prop. 1991/92:170 valuta som helst, Bilaga 16

b) fritt överföra sina penningmedel eller sin valuta från ett land till ett Övervakningsavtalet annat eller inom varje land samt växla vilken valuta som helst, som Protokoll 6 den innehar, till vilken annan valuta som helst.

2. När EFTA:s övervakningsmyndighet utövar sina rättigheter enligt punkt 1 i denna artikel, skall den ta vederbörlig hänsyn till de invändningar som kan ha gjorts av någon stat som är part i detta protokoll och skall tillgodose sådana invändningar i den mån det anses möjligt att göra det utan att skada EFTA:s övervakningsmyndighets intressen.

A rtikel 5

1. EFTA:s övervakningsmyndighet, dess tillgångar, inkomster och an- nan egendom skall vara befriade

a) från alla direkta skatter; EFTA:s övervakningsmyndighet får dock inte kräva befrielse från pålagor, skatter eller avgifter som påförs för samhällets tjänster,

b) från tullar samt förbud och restriktioner avseende import och export av artiklar som importeras eller exporteras direkt av EFTA:s övervakningsmyndighet för användning i tjänsten. Artiklar som importeras enligt ett sådant undantag skall inte säljas inom den stats territorium som de importerats till, utom vid import på villkor som överenskommits med ifrå- gavarande stats regering,

c) från tullar samt förbud och restriktioner avseende import och export av dess publikationer.

2. När inköp eller tjänster av betydande värde, vilka är nödvändiga för EFTA:s övervakningsmyndighets tjänsteutövning, görs eller utnytt- jas av EFTA:s övervakningsmyndighet, och när priset på sådana in- köp och tjänster inkluderar skatter eller avgifter, skall den stat som är part i detta protokoll och har tagit upp skatterna och avgifterna vidta nödvändiga åtgärder för att efterskänka eller återbetala dem, om de kan identifieras.

Artikel 6

1. EFTA:s övervakningsmyndighet skall på varje territorium som tillhör en stat som är part i detta protokoll för sina tj änstemeddelanden åtnjuta en be- handling som inte är mindre förmånlig än den som ifrågavarande stats rege- ring beviljar andra jämförbara internationella organisationer vad gäller före- trädesrättigheter, avgifter och skatter för post och telekommunikationer samt pressavgifter för information till press och radio.

2. Tjänstcbrev och andra tjänstemeddelanden från EFTA:s övervaknings-

134 myndighet skall inte beläggas med censur.

3. EFTA:s övervakningsmyndighet skall äga rätt att använda koder och att Prop. 1991/92:170 avsända och ta emot skrivelser med kurir eller i förseglade säckar, som skall Bilaga 16 åtnjuta samma immunitet och privilegier som diplomatiska kurirer och ku— Övervakningsavtalet rirsäckar. Protokoll ()

DEL II

MEDLEMMAR, TJÄNSTEMÄN OCH ANDRA ANSTÄLLDA VID EFTA:s ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET

Artikel 7

1. Medlemmarna av EFTA:s övervakningsmyndighet, tjänstemännen och de andra anställda vid denna skall åtnjuta följande privilegier och immuni- tet:

a) immunitet mot rättsligt förfarande, även sedan deras tjänstgöring vid EFTA:s övervakningsmyndighet har upphört, vad avser åtgär- der, inbegripet muntliga och skriftliga uttalanden, som de vidtagit vid fullgörandet av sina uppgifter. Sådan immunitet skall dock inte föreligga vid trafikbrott som begåtts av en medlem, tjänsteman eller annan anställd, och inte heller i samband med skada orsakad av ett fordon eller annat transportmedel som tillhör honom eller har fram- förts av honom,

b) okränkbarhet för alla sina handlingar och dokument som rör tjäns- ten,

c) befrielse från alla skyldigheter i fråga om nationell tjänstgörings- plikt, inbegripet militärtjänstgöring,

d) för egen del och för de familjemedlemmar som ingår i hushållet, be- frielse från alla inreserestriktioner och formaliteter för registrering av utlänningar,

e) för egen del och för de familjemedlemmar som ingår i hushållet, samma möjligheter att återvända till hemlandet vid internationella kriser som vanligen medges internationella organisationers perso- nal,

f) samma behandling i fråga om valuta- och växlingsbestämmelser som vanligen medges internationella organisationers personal,

g) befrielse från all nationell inkomstskatt på lön och ersättning som betalats ut till dem av EFTA:s övervakningsmyndighet, med undan- tag av pensioner och andra liknande förmåner som betalats av EFTA:s övervakningsmyndighet. De stater som är parter i detta protokoll förbehåller sig rätten att ta hänsyn till sådan lön och ersätt- ning vid beräkning av skatt på inkomst från andra inkomstkällor.

2. EFTA:s övervakningsmyndighet skall specificera de kategorier av tjäns- temän och andra anställda som punkt 1 är tillämplig på samt underrätta EF- TA-staterna om sitt beslut. Namnen på de tjänstemän och andra anställda som ingår i dessa kategorier skall regelbundet lämnas till EFTA-staterna för kännedom.

Artikel 8 Prop. 1991/922170 Utöver de privilegier och den immunitet som föreskrivs i artikel 7.1 skall Bilaga 16 medlemmarna i EFTA:s övervakningsmyndighet åtnjuta Overvakningsavtalet

_ _ . ' Protokoll 6 a) 1mmun1tet mot anhallande eller annat frihetsberövande, utom när

han ertappas med att begå, försöka begå eller just ha begått ett brott,

b) den immunitet mot civil- och förvaltningsrättsligt förfarande och verkställighet som tillkommer diplomatiska företrädare, utom i samband med skada orsakad av ett fordon eller annat transportme- del som tillhör honom eller har framförts av honom,

c) full immunitet mot straffrättsligt förfarande, utom när det är fråga om trafikbrott orsakat av ett fordon eller annat transportmedel som tillhör honom eller har framförts av honom, med förbehåll för be- stämmelserna i a),

d) samma lättnader vad avser tull på hans personliga bagage som med- ges diplomatiska företrädare.

DEL III LEDAMÖTER Av RÅDGIVANDE ORGAN OCH EXPERTER Artikel 9

1. Ledamöter av rådgivande organ som bistår EFTA:s övervakningsmyn- dighet i dess arbete skall åtnjuta följande privilegier och immunitet då de fullgör sina uppgifter för EFTA:s övervakningsmyndighet eller genomför uppdrag för dennas räkning:

a) immunitet mot rättsligt förfarande, även efter avslutat uppdrag, vad avser åtgärder, inbegripet muntliga och skriftliga uttalanden, som de vidtagit vid fullgörandet av sina uppgifter. Sådan immunitet skall dock inte föreligga vid trafikbrott som begåtts av en ledamot av ett rådgivande organ, och inte heller i samband med skada orsakad av ett fordon eller annat transportmedel som tillhör honom eller har framförts av honom,

b) okränkbarhet för alla sina handlingar och dokument som rör upp- draget,

c) befrielse från alla inreserestriktioner och formaliteter för registre- ring av utlänningar,

d) samma behandling i fråga om valuta- och växlingsbestämmelser som medges företrädare för utländska regeringar med tillfälliga officiella

uppdrag.

2. Punkt 1 skall också tillämpas på experter som utför uppdrag för EFTA:s övervakningsmyndighet då de fullgör sina uppgifter samt på företrädare för Europeiska gemenskapernas kommission och EG:s medlemsstater, som del- tar i arbetet vid de rådgivande organ som det hänvisas till i punkt 1.

DEL IV Prop. 1991/92:170 ALLMÄNNA BESTÄMMELSER ?ilaga 15 _ , Overvakmngsavtalet Am”” 10 Protokoll 6

1. EFTA:s övervakningsmyndighet har skyldighet att häva sin immunitet i samtliga fall när förlitan på denna skulle hindra rättvisans gång och när den kan hävas utan att myndighetens intressen skadas.

2. Privilegier och immunitet medges medlemmar, tjänstemän och andra an- ställda i EFTAzs övervakningsmyndighets intresse och inte för att ge person- liga fördelar åt de enskilda själva. EFTA:s övervakningsmyndighet har rätt, och är skyldig, att häva immuniteten för en medlem, en tjänsteman eller en annan anställd i samtliga fall när den, enligt myndighetens åsikt, skulle hindra rättvisans gång och skulle kunna hävas utan att myndighetens intres- sen skadas.

Artikel 11

Ingen stat som är part i detta protokoll är skyldig att bevilja sina egna med- borgare eller fast bosatta invånare de privilegier och den immunitet som det hänvisas till i artiekl 7.1 c, d och e.

Artikel 12

Bestämmelserna i detta protokoll skall inte påverka rätten för någon stat som är part i detta protokoll att vidta alla försiktighetsåtgärder som är nöd- vändiga med hänsyn till dess säkerhet.

Anikel 13

Om någon stat som är part i detta protokoll anser att det förelegat missbruk av ett privilegium eller en immunitet som medges enligt detta protokoll, skall samråd äga rum mellan den staten och EFTA:s övervakningsmyndighet för att fastställa huruvida något sådant missbruk har ägt rum och, om så är fallet, för att säkerställa att detta inte upprepas. En stat som anser att en person har missbrukat något privilegium eller någon immunitet som medges honom enligt detta protokoll, får begära att han lämnar dess territorium.

PROTOKOLL 7 Prop. 1991/92:170

.. B' OM RATTSKAPACITET, PRIVILEGIER OCH Ötzfjaiiinggavmlet IMMUNITET FOR EFTA-DOMSTOLEN P " rotokoll 7 DELI EFTA-domstolen Artikel ]

EFTA-domstolen skall vara en juridisk person. Den skall särskilt ha befo- genhet att ingå avtal, förvärva och avyttra över lös och fast egendom samt vara part i rättsliga förfaranden.

Artikel 2

1. Inom ramen för sin Officiella verksamhet skall domstolen åtnjuta immuni- tet mot rättsliga förfaranden och verkställighet utom

a) i den mån den uttryckligen har hävt sådan immunitet i något särskilt fall,

b) vad gäller talan i tvistemål som väckts av tredje man angående skada till följd av olycka orsakad av ett fordon eller ett annat transportme- del som tillhör EFTA-domstolen eller framförs för dess räkning, el- ler när det är fråga om trafikbrott där ett sådant transportmedel varit inblandat,

e) i händelse av utmätning eller införsel, enligt beslut av administrativ ellerjuridisk myndighet, avseende lön eller annan ersättning, inne- fattande pension, som domstolen är skyldig en domare, registra- torn, en tjänsteman eller annan anställd, eller en tidigare domare, registrator, tjänsteman eller annan anställd,

d) vad gäller motkrav som har direkt samband med rättsliga förfaran— den som inletts av domstolen,

2. Domstolens egendom skall, var den än befinner sig, åtnjuta immunitet mot

a) varje form av rekvisition, konfiskation eller expropriation,

b) varje form av beslagtagande och kvarstadsbeläggande samt admi- nistrativa eller interimistiska rättsliga tvångsåtgärder, utom i de fall som föreskrivs i föregående punkt.

A rtikel 3

Domstolens arkiv och alla dokument som hör till eller innehas av denna skall vara okränkbara, var de än befinner sig.

Artikel 4

1. Utan hinder av finansiella kontroller, regleringar eller moratorier av nå- got slag far domstolen 138

&) inneha penningmedel eller valutor av alla slag och konton i vilken Prop. 1991/92:170 valuta som helst, Bilaga 16

b) fritt överföra sina penningmedel eller sin valuta från ett land till ett Övervakningsavtalet annat eller inom varje land samt växla vilken valuta som helst, som Protokoll 7 den innehar, till vilken annan valuta som helst.

2. När domstolen utövar sina rättigheter enligt punkt 1 i denna artikel, skall den ta vederbörlig hänsyn till de invändningar som kan ha gjorts av någon stat som är part i detta protokoll och skall tillgodose sådana invändningar i den mån det anses möjligt att göra det utan att skada domstolens intressen.

Artikel 5

]) Domstolen, dess tillgångar, inkomster och annan egendom skall vara befriade

a) från alla direkta skatter; domstolen får dock inte kräva befri- else från pålagor, skatter eller avgifter som påförs för samhäl- lets tjänster,

b) från tullar samt förbud och restriktioner avseende import och export av artiklar som importeras eller exporteras direkt av domstolen för användning i tjänsten. Artiklar som importeras enligt ett sådant undantag skall inte säljas inom den stats terri— torium som de importerats till, utom vid import på villkor som överenskommits med ifrågavarande stats regering, 0) från tullar samt förbud och restriktioner avseende import och export av dess publikationer.

2) När inköp eller tjänster av betydande värde, vilka är nödvändiga för domstolens tjänsteutövning, görs eller utnyttjas av domstolen, och när priset på sådana inköp och tjänster inkluderar skatter eller avgif- ter, skall den stat som är part i detta protokoll och har tagit upp skat- terna och avgifterna vidta nödvändiga åtgärder för att efterskänka eller återbetala dem, om de kan identifieras.

Artikel 6

]. Domstolen skall på varje territorium som tillhör en stat som är part i detta protokoll för sina tjänstemeddelanden åtnjuta en behandling som inte är mindre förmånlig än den som ifrågavarande stats regering beviljar andra jämförbara internationella organisationer vad gäller företrädesrättigheter, avgifter och skatter för post och telekommunikationer samt pressavgifter för information till press och radio.

2. Tjänstebrev och andra tjänstemeddelanden från domstolen skall inte be- läggas med censur.

3. Domstolen skall äga rätt att använda koder och att avsända och ta emot 139

skrivelser med kurir eller i förseglade säckar, som skall ha samma privilegier Prop. 1991/921 70 och immunitet som diplomatiska kurirer och kurirsäckar. Bilaga 16 Övervakningsavtalet koll 7 DEL II Proto

DOMARE, REGISTRATOR, TJÄNSTEMÄN OCH ANDRA ANSTÄLLDA VID DOMSTOLEN

Artikel 7

1. Domare Skall åtnjuta immunitet mot rättsligt förfarande. De skall åt- njuta immunitet vad avser åtgärder, inbegripet muntliga och skriftliga utta- landen, som de vidtagit i sin tjänsteutövning, även sedan deras uppdrag har upphört.

2. Domstolen får, efter beslut i plenum, häva immuniteten.

3. När immuniteten har hävts och straffrättsliga förfaranden vidtas mot en domare, skall denne ställas inför rätta i någon av medlemsstaterna endast vid den domstol som är behörig att döma ledamöterna av de högsta nationella domstolarna.

Artikel 8

1. Domare, registrator, tjänstemän och andra anställda vid domstolen skall åtnjuta följande privilegier och immunitet:

a) okränkbarhet för alla sina handlingar och dokument som rör tjäns- ten,

b) befrielse från alla skyldigheter i fråga om nationell tjänstgörings- plikt, inbegripet militärtjänstgöring,

e) för egen del och för de familjemedlemmar som ingår i hushållet, be- frielse från alla inreserestriktioner och formaliteter för registrering av utlänningar,

d) för egen del och för de familjemedlemmar som ingår i hushållet, samma möjligheter att återvända till hemlandet vid internationella kriser som vanligen medges internationella organisationers perso- nal,

e) samma behandling i fråga om valuta— och växlingsbestämmclser som vanligen medges internationella organisationers personal,

f) befrielse från all nationell inkomstskatt på lön och ersättning som betalats ut till dem av domstolen, med undantag av pensioner och andra liknande förmåner som betalats av domstolen. De stater som är parter i detta protokoll förbehåller sig rätten att ta hänsyn till så- dan lön och ersättning vid beräkning av skatt på inkomst från andra inkomstkällor.

2. Utöver de privilegier och den immunitet som föreskrivs ovan skall regi- stratorn, tjänstemännen och andra anställda åtnjuta immunitet mot rättsligt förfarande, även sedan deras tjänstgöring vid domstolen har upphört, vad avser åtgärder, inbegripet muntliga och skriftliga uttalanden, som de vidtagit 140

vid fullgörandet av sina uppgifter. Sådan immunitet skall dock inte föreligga Prop. 1991/92:170 vid trafikbrott som begåtts av registratorn, en tjänsteman eller annan an- Bilaga 16 ställd, och inte heller i samband med skada orsakad av ett fordon eller annat Övervakningsavtalet transportmedel som tillhör honom eller har framförts av honom, Protokoll 7

3. Domstolen skall specificera de kategorier av tjänstemän och andra an- ställda som punkterna ]. och 2 är tillämpliga på samt underrätta EFTA-sta- terna om sitt beslut. Namnen på de tjänstemän och andra anställda som in- går i dessa kategorier skall regelbundet lämnas till EFTA-staterna för känne- dom.

Artikel 9

Utöver de privilegier och den immunitet som föreskrivs i artikel 8.1 skall domare åtnjuta

a) den immunitet mot civil- och förvaltningsrättsligt förfarande och verkställighet som tillkommer diplomatiska företrädare, utom i samband med skada orsakad av ett fordon eller annat transportme- del som tillhör honom eller har framförts av honom,

b) samma lättnader vad avser tull på hans personliga bagage som med- ges diplomatiska företrädare.

DEL III ALLMÄNNA BESTÄMMELSER Artikel 10

1. Domstolen har skyldighet att häva sin immunitet i samtliga fall när förli- tan på denna skulle hindra rättvisans gång och när den kan hävas utan att domstolens intressen skadas.

2. Privilegier och immunitet medges registratorn, tjänstemän och andra an- ställda i domstolens intresse och inte för att ge personliga fördelar åt de en- skilda själva. Domstolen har rätt, och är skyldig, att häva immuniteten för registratorn, en tjänsteman eller en annan anställd i samtliga fall när den, enligt domstolens åsikt, skulle hindra rättvisans gång och skulle kunna hävas utan att domstolens intressen Skadas.

Artikel 1 ]

Ingen stat som är part i detta protokoll är skyldig att bevilja Sina egna med- borgare eller fast bosatta invånare de privilegier och den immunitet som det hänvisas till i artikel 8.1 b, c och d.

Artikel 12

Bestämmelserna i detta protokoll skall inte påverka rätten för någon stat som är part i detta protokoll att vidta alla försiktighetsåtgärder som är nöd- 141 vändiga med hänsyn till dess säkerhet.

Artikel 13 Prop. 1991/92:170 Om någon stat som är part i detta protokoll anser att det förelegat missbruk 1_311323 16 av ett privilegium eller en immunitet som medges enligt detta protokoll, skall Overvakningsavtalet samråd äga rum mellan den staten och domstolen för att fastställa huruvida Protokoll 7 något sådant missbruk har ägt rum och, om så är fallet, säkerställa att detta inte upprepas. En stat som anser att en person har missbrukat något privile- gium eller någon immunitet som medges honom enligt detta protokoll, får begära att han länmar dess territorium.

BILAGA I Prop. 1991/92:170 FÖRTECKNING SOM AVSES I ARTIKEL 24, ANDRA å'laga 16 _ STYCKET, I AVTALET MELLAN EFTA—STATERNA OM O_Vewaknmgsavmlct UPPRÄTTANDE AV EN Bllagal OVERVAKNINGSMYNDIGHET OCH EN DOMSTOL1

Anmälan i förväg av statliga stödprogram och andra procedurregler

1. C/252/80/S.2: Anmälan av statligt stöd till kommissionen enligt artikel 93.3 i Romfördraget. Medlemsstaternas underlåtenhet att iaktta sina för- pliktelser (EGT an 252, 30.9.1980, 5.2).

2. Brev från kommissionen till medlemsstaterna SG(81) 12740 av den 2 ok— tober 1981.

3. Brev från kommissionen till medlemsstaterna SG(89) D/5521 av den 27 april 1989.

4. Brev från kommissionen till medlemsstaterna SG(87) D/5540 av den 30 april 1989. Förfarande enligt artikel 93.2 i Romfördraget — Tidsfrister.

5. Brev från kommissionen till medlemsstaterna SG(90) D/28091 av den 11 Oktober 1990. Statligt stöd — information till medlemsstaterna om fall av stödåtgärder som kommissionen inte har invändningar mot.

6. Brev från kommissionen till medlemsstaterna SG(91) D/4577 av den 4 mars 1991. Meddelande till medlemsstaterna om förfaranden vid anmälan av planerade stödprogram och om förfaranden som är tillämpliga när stöd ges i strid mot bestämmelserna i artikel 93.3 i Romfördraget.

Bedömning av stöd av mindre betydelse

7. C/40/90/s.2: Anmälan av stödprogram av mindre betydelse (EGT nr C 40, 20.52.1990, 5.2).

Offentliga myndigheters innehav av kapital

8. Tillämpning av artikel 92 och 93 i Romfördraget på Offentliga myndighe- ters innehav av kapital (Bulletin EC 9—1984).

Olagliga stödåtgärder

9. C/318/83/S.3: Meddelande från kommissionen om olagliga stödåtgärder (EGT MG 318, 24.11.1983, s.3).

' Det framgår av artiklarna 5.2.b och 24 i detta avtal att EFTA:s övervakningsmyndig- het, vid ett ikraftträdande är skyldig att anta rättsakter som motsvarar de som åter- finns i förteckningen i denna bilaga. Beträffande ändringar av dessa rättsakter eller införande av andra eller kommande rättsakter på detta område, tillkommer detta EFTA:s övervakningsmyndighet med stöd av den behörighet den har enligt detta av- tal. 143

Statliga garantier Prop. 1991/92170 10. Brev från kommissionen till medlemsstaterna SG(89) D/4328 av den 5 låilaga 16 _ april 1989. Overvaknrngsavtalet

Bila a I 11. Brev från kommissionen till medlemsstaterna SG(89) D/ 12772 av den 12 g oktober 1989.

Textil- och beklädnadsindustrin

12. Meddelande från kommissionen till medlemsstaterna om gemenskapens rambestämmelser för stöd till textilidustrin (SEC(71) 363 Slutlig version —- juli 1971).

13. Brev från kommissionen till medlemsstaterna SG(77) D/1190 av den 4 februari 1977 och bilaga (dokument SEC(77) 317, 25.1.1977). Undersökning av nuläget beträffande stöd till textil- och beklädnadsindustrin.

Syntetfrberindustrin

14. C/173/89/s.5: Meddelande från kommissionen om stöd till syntetfiberin- dustrin inom EG (EGT MG 173, 8.7.1989, s.5).

Bilindustrin

15. C/123/89/s.3: Gemenskapens rambestämmelser för statligt stöd till bilin- dustrin (EGT an 123, 18.5.1989, s. 3).

16. C/81/91/s.4: Gemenskapens rambestämmelser för statligt stöd till bilin- dustrin (EGT MG 81, 26.3.1991, s. 4).

Bestämmelser för allmänna program för regionalt stöd

17. 471 Y 1104: Rådets resolution av den 20 oktober 1971 om allmänna pro- gram för regionalt stöd (EGT MG 111, 4.11.1971, 5.1).

18. C/111/71/s.7: Meddelande från kommissionen om rådets resolution av den 20 oktober 1971 om allmänna regionala stödprogram (EGT an 111, 4.11.1971, 5.7).

19. Meddelande från kommissionen till rådet om allmänna regionala stöd- program (COM(75)77, slutlig version).

20. C/31/79/s.9: Meddelande från kommissionen om regionala stödprogram (EGT MG 31, 3.2.1979, 5.9).

21. C/212/88/s.2: Meddelande från kommissionen om metoden för tillämp- ning av artikel 92.3 a och 92.3 e på regionalt stöd (EGT nr C 212, 12.8.1988, 5.2).

22. C/10/90/s.8: Meddelande från kommissionen om revidering av medde- lande av den 3 februari 1979 (EGT an 10, 16.1.1990, 5.8).

23. C/163/90/S.5: Meddelande från kommissionen om metoden vid tillämp- 144 ningen av artikel 92.3 e på regionalt stöd (EGT an 163, 4.7.1990, s.5).

24. C/163/90/s.6: Meddelande från kommissionen om metoden vid tillämp- Prop. 1991/92:170 ningen av artikel 92.3a på regionalt stöd (EGT an 163, 4.7.1990, 5.6). Bilaga 16 Övervakningsavtalet Gemenskapens rambestämmelser för statligt stöd på miljöområdet Bilaga I

25. Brev från kommissionen till medlemsstaterna SIM/30.807 av den 7 no- vember 1974.

26. Brev från kommissionen till medlemsstaterna SG(80) D/8287 av den 7 juli 1980.

27. Meddelande från kommissionen till medlemsstaterna (Bilaga till brev av den 7 juli 1980).

28. Brev från kommissionen till medlemsstaterna SG(87) D/3795 av den 29 mars 1987.

Gemenskapens rambestämmelser för statligt stöd till forskning och utveckling

29. C/83/86/s.2: Gemenskapens rambestämmelser för statligt stöd till forsk- ning och utveckling (EGT nr C 83, 11.4.1986, 5.2).

30. Brev från kommissionen till medlemsstaterna SG(90) D/01620 av den 5 februari 1990.

Tillämpningsregler för allmänna stödprogram

31. Brev från kommissionen till medlemsstaterna SG(79) D/10478 av den 14 september 1979.

32. Övervakning av undsättnings- och omstruktureringsstöd (Åttonde rap- porten om konkurrenspolitik, punkt 228).

Tillämpningsregler vid kumulation av stöd för olika ändamål

33. C/3/85/s.3: Meddelande från kommissionen om kumulation av stöd för olika ändamål (EGT an 3, 5.1.1985, s.3).

Sysselsättningsstöd

34. Sextonde rapporten om konkurrenspolitik, punkt 253.

35. Tjugonde rapporten om konkurrenspolitik, punkt 280.

Övervakning av stöd till stålindustrin

36. C/320/88/S.3: Rambestämmelser för vissa stålsektorer som inte omfattas av EKSG-fördraget (EGT an 320, 13.12.1988, 5.3).

10 Riksdagen 1991/9.2. [ram/. Nr 170. Bil. 16

BILAGA II Prop. 1991/92:170 FÖRTECKNING SOM AVSES I ARTIKEL 25, ANDRA åtifi'aämgsmlet STYCKET, I AVTALET MELLAN EFTA-STATERNA OM Bilaga UPPRATTANDE Av EN ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET OCH EN DOMSTOL 1

Kontroll av koncentrationer

1. C/203/90/s.5: Kommissionens tillkännagivande om accessoriska begräns- ningar i samband med koncentrationer (EGT MG 203, 14.8.1990, s. 5)

2. C/2()3/90/s.10: Kommissionens tillkännagivande om begreppen koncen- tration och samarbete med avseende på rådets förordning (EEG) nr 4064/89 av den 21 deeernber1989 om kontroll av företagskoncentratiorrer (EGT nr C 203, 14.8.1990, 5.10)

Ensamåterlörsäljaravtal

3. C/101/84/s.2: Kommissionens tillkännagivande om kommissionens för- ordningar (EEG) nr1983/83 och (EEG) nr 1984/83 av den 22 juni 1983 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på grupper av ensamåterförsäljaravtal och exklusiva inköpsavtal (EGT an 101, 13.4.1984, s. 2)

4. C/l7/85/s.4: Kommissionens tillkännagivande om förordning (EEG) nr 123/85 av den 12 december 1984 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på vissa grupper av försäljnings- och serviceavtal för motorfordon (EGT an17, 18.1.1985, 5.4)

Övrigt

5. 362 X 1224 (01): Kommissionens tillkännagivande om ensamåterförsäl- jaravtal med handelsagenter (EGT nr 139, 24.12.1962, s. 2921)

6. C/75/68/s.3.9: Kommissionens tillkännagivande om avtal, beslut och sam- ordnade förfaranden sorn avser samarbete mellan företag (EGT an 75, 29.7.1968, s. 39) i dess lydelse enligt EGT an 84, 28.8.1968, 5.14)

7. C/111/72/s.13: Kommissionens tillkännagivande av den 21 oktober 1972 om import till gemenskapen av japanska varor som omfattas av Rornfördra- get (EGT MG 111, 21.10.1972, s.13)

8. C/1/79/s.2: Kommissionenstillkännagivande av den 18 decembcr1978 om dess bedömning av vissa underleverantörsavtal i förhållande till artikel 85.1 i EEG-fördraget (EGT an 1, 3.1.1979, s. 2)

9. C/231/86/s.2: Kommissionens tillkännagivande om avtal av mindre bety- delse som inte omfattas av artikel 85.1 i Fördraget om upprättandet av Euro- peiska ekonomiska gemenskapen (EGT an 231, 12.9.1986, s. 2)

1 Det följer av artiklarna 5.2 b och 25 i detta avtal att EFTA:s övervakningsmyndighet vid avtalets ikraftträdande är förpliktad att anta de rättsakter som motsvarar dem som är upptagna i denna bilaga. Vad gäller ändringar i dessa rättsakter eller antagan- det av andra eller framtida rättsakter på detta område, är EFTA:s övervaknings- 146 myndighet förpliktad i överensstämmelse med dess behörighet enligt detta avtal.

Övervakningsavtalet Bilaga II

ÖVERENSKOMNA PROTOKOLLSANTECKNINGAR Prop. 1991/92:170

FRÅN FÖRI—IANDLINGARNA OM ETT AVTAL gnaga]; . , , 1_ MELLAN EFTA-STATERNA OM UPPRÄTTANDE AV ÖV”? .£"'gS?Vt** EN OVERVAKNINGSMYNDIGHET OCH EN vem” om'” . DOMSTOL protokollsantecknmgar

De avtalsslutandc parterna överenskom att:

Till protokoll 4, artikel 10.1 i kapitel II. artikel 16.2 i kapitel VI, artikel 15.2 i kapitel IX, artikel 8.2 i kapitel XI och artikel 19.2 i kapitel XIII låga att

överföringen av information till EFTA—staternas behöriga myndigheter skall gälla alla ansökningar och anmälningar som EFTA:s övervakningsmyndig- het mottagit, även sådana som är resultat av missförstånd av de ekonomiska aktörerna beträffande de materiella reglerna eller reglerna som finns i arti- kel 56 i EES-avtalet,

Till protokoll 4, artikel 14.2 i kapitel II, artikel 21.2 i kapitel VI, artikel 18.2 i kapitel IX och artikel 13.2 i kapitel XIII lägga att

den auktorisation som EFTA:s övervakningsmyndighet ger EG-kommissio- nens representanter skall endast vara av upplysningskaraktär,

Till protokoll 6, artikel 7.1 och protokoll 7, artikel 8.1 lägga att

det skall anges i avtalen om de beslutande organens lokalisering, att med- lemmarna i EFTAzs övervakningsmyndighet, tjänstemännen och andra an- ställda där, liksom domarna, registratorn, tjänstemännen och andra an- ställda vid domstolen skall ha rätt att tullfritt och fritt från andra avgifter importcrna sitt bohag och andra personliga tillhörigheter, inklusive motor- fordon för personligt bruk, när de påbörjar sin anställning på en avtalsslu- tandc parts territorium, samt ha rätt att avgiftsfritt exportera dem vid avslu- tad tjänstgöring mcd förbehåll för villkor som fastställts i lagar och förord- ningar hos den berörda avtalsslutandc parten,

varor som importerats och undantagits på detta sätt får inte säljas, hyras ut, lånas eller ges bort, mot betalning eller gratis utom i enlighet med de villkor som fastställs av den avtalsslutandc part som medgett undantagen,

de skall eftersträva att uppnå samma sak i avtal om beslutande organs place- ring med andra stater.

AVTAL OM EN STÄNDIG KOMMITTE FÖR EFTA- Prop. 1991/92:170 STATERNA Bilaga 16

REPUBLIKEN FINLAND, REPUBLIKEN ISLAND, KO'IIm'ttcaYmm FURSTENDÖMET LIECHTENSTEIN, HUVUdbesu'mme'scr KONUNGARIKET NORGE, SCHWEIZISKA

EDSFÖRBUN DET, KONUNGARIKET SVERIGE OCH

REPUBLIKEN ÖSTERRIKE,

SOM MED AVSEENDE på EES-avtalet,

ERINRAR om målet att upprätta ett dynamiskt och enhetligt europeiskt ekonomiskt samarbetsområde,

ÅSYFTAR att underlätta utarbetande av beslut som skall fattas av EES-rä- det och Gemensamma EES-kommittén,

BEAKTAR att, vad gäller EES, uppgifter som avser beslutsfattande, admi- nistration och förvaltning samt samråd måste utövas av EFTA-staterna till- sammans,

ERINRAR om konventionen om upprättande av Europeiska frihandelsom- rådet,

EFTERSOM ingenting i detta avtal skall inverka på behörigheten hos den övervakningsmyndighet som anges i avtalet mellan EFTA-staterna om upp- rättande av en övervakningsmyndighet och en domstol,

HAR BESLUTAT att träffa följande avtal.

Artikel 1

1. En ständig kommitté för EFTA-staterna, nedan kallad Ständiga kommit— ten, skall i enlighet med bestämmelserna i detta avtal och i EES-avtalet full- göra uppgifter som avser beslutsfattande, administration och förvaltning samt samråd mellan EFTA-staterna.

2. I detta avtal avses med

a) ”EES-avtalet” huvuddelen av EES-avtalet, dess protokoll och bila- gor samt de rättsakter som det där hänvisas till,

b) "EFTA-stat” en avtalsslutandc part som är medlem av Europeiska frihandelssammanslutningen samt part i EES-avtalet och i detta av- tal.

A rtikel 2

EFTA-staterna skall, när så är lämpligt, samråda inom Ständiga kommittén i syfte att fatta beslut inom EES-rådet och Gemensamma EES-kommittén.

A rtikel 3

1. Ständiga kommmittén skall, utan att detta inverkar på behörigheten hos EFTA:s övervakningsmyndighet som upprättas i enlighet med avtalet mellan

EFTA-staterna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en dom- stol, fullgöra följande uppgifter:

a)

b)

d)

0

g)

h)

i)

k)

fatta de beslut som krävs för att genomföra bestämmelser i EES-av- talet eller som antagits till följd av detta, särskilt i enlighet med vad som närmare anges i artikel 1 i protokoll 1 till detta avtal i de fall som, med tillämpning av protokoll 1 till EES-avtalet, följer av de rättsakter som det hänvisas till i bilagorna till det avtalet, fatta beslut i ärenden som hänskjutits till den enligt förfaranden som skall fastställas i enlighet med artikel 3 i protokoll ] till avtalet mel- lan EFTA-staterna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol, ta emot information som en EFTA-stat eller en behörig myndighet enligt EES—bestämmelserna skall lämna till Ständiga kommittén, el- ler till en eller flera andra EFTA-stater utöver Ständiga kommittén, och i det sistnämnda fallet sända informationen vidare till EG-kom- missionen, ta emot information från EG-kommissioncn, som en EG-medlems- stat skall lämna till en eller flera andra EG-medlemsstater, för sprid- ning till EFTA-staterna eller deras behöriga myndigheter. fullgöra de uppgifter som fastställts i protokoll 2 till detta avtal, i de fall som det hänvisas till i artikel 43 i EES-avtalet, på vcterinärområdet fastställa de nödvändiga förfarandena om an- mälan av sjukdomar samt om samarbete mellan EFTA-staternas ad- ministrativa myndigheter och mellan dessa och EFTA:s övervak- ningsmyndighet och/eller Ständiga kommittén, förlänga tidsperioden under vilken en EFTA—Stat får behålla en skyddsåtgärd eller ett undantag från en bestämmelse i en rättsakt, i de fall som fastställts i kapitel XII, Livsmedel, och kapitel XVII, Miljöskydd, i bilaga 11, TBT, till EES-avtalet, fatta beslut i de fall då en EFTA-stat till Ständiga kommittén har hänskjutit ett beslut av EFTA:s övervakningsmyndighet beträffande skyddsåtgärder, ide fall som fastställts i kapitel XII, Livsmedel, och kapitel XVII, Läkemedel, i bilaga 11, TBT, till EES-avtalet, fatta beslut i de fall då en EFTA-stat har begärt att den skall upphäva eller ändra ett beslut av EFTA:s övervakningsmyndighet i de fall som fastställts i bilaga V, Arbetstagares fria rörlighet, till EES-avta- let, _ utreda ärenden avseende kapitalrörelser och upprätta rapporter om detta i de fall då EGs monetära kommitté, enligt de rättsakter som det hänvisas till i bilaga XII till EES-avtalet, fullgör sådana uppgif- ter, lösa tvister mellan EFTA-staterna, i de fall som fastställts i bilaga XIII till EES-avtalet.

2. Ständiga kommittén skall, om den inte kommer överens om annat med EG-kommissionen, i samverkan med EG-kommissionen, när det är lämp- ligt, utarbeta rapporter, utvärderingar eller liknande vad gäller EFTA-sta- terna i de fall som är direkt relaterade till Ständiga kommitténs uppgifter

Prop. 1991/922170 Bilaga 16 Kommittéavtalet Huvudbestämmelser

enligt protokoll 1 till detta avtal och som med tillämpning av punkt 5 i proto- koll 1 till EES-avtalet följer av de rättsakter som det hänvisas till i bilagorna till det avtalet. Ständiga kommittén skall samråda och utbyta synpunkter med EG-kommissionen vid upprättandet av sitta respektive rapporter, av vilka kopior skall sändas till Gemensamma EES—kommittén.

3. Ständiga kommittén skall vidare fullgöra andra uppgifter, som den före- lagts i EES-avtalet.

Artikel 4

1. Varje EFTA-stat skall vara företrädd i Ständiga kommittén och ha en röst. '

2. Ständiga kommittén kan ha möten på minister- eller hög ämbetsmanna- . o .. ., . ., .. . . , mva. Moten pa andra ntvacr skall hallas l underkommttteer och andra organ tillsatta i enlighet med artikel 5.1.

A rtikel 5

1. Ständiga kommittén får besluta att tillsätta underkommittéer och andra organ för att bistå den då den fullgör sina uppgifter.

2. Ständiga kommittén får också, på förslag av EFTA:s övervakningmyndig- hct, tillsätta nya kommittéer eller utse redan befintliga kommittéer för att bistå EFTA:s övervakningmyndighct med att fullgöra sina uppdrag enligt EES-avtalet och enligt avtalet mellan EFTA-staterna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol.

Artikel 6

1. När Ständiga kommittén fullgör sina skyldigheter enligt artikel 3, får den fatta beslut som skall vara bindande för alla EFTA-Stater samt ge rekom- mendationer till EFTA-stater.

2. Beslut och rekommendationer av Ständiga kommittén skall fattas med enhällighet, om inte annat följer av bilagan till detta avtal. Beslut och rekom- mendationer skall betraktas som enhälliga om inte någon EFTA-stat röstar emot. Beslut och rekommendationer som kräver majoritet kräver ja-röster från en majoritet av EFTA-staterna.

3. Ständiga kommitténs beslut skall offentliggöras i enlighet med bestäm- melserna i EES-avtalet.

Artikel 7

Ständiga kommittén skall själv anta sin arbetsordning.

Artikel 8

Sekretariatstjänsterna för Ständiga kommittén skall tillhandahållas av EFTA-sekretariatet.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 16 Kommittéavtalet Huvudbestämmelser

Artikel 9

Ständiga kommittén får rådfråga en kommitté bestående av de parlamentsle- damötcr från EFTA-länderna som är ledamöter i EES Gemensamma parla— mentarikerkommitté samt rådfråga EFTA:s konsultativa kommitté.

Var och en av dessa kommittéer får vidare inkomma med sina synpunkter till Ständiga kommittén i alla frågor som är relevanta för att EES skall fun- gera och utvecklas.

Artikel 10

Protokollcn och bilagan till detta avtal skall utgöra en integrerad del härav.

Artikel 1 I

En ändring i detta avtal skall underställas EFTA-staterna för godtagande om den godkänts genom beslut av Ständiga kommittén, och skall träda i kraft när den godtagits av alla EFTA-stater.

Godtagandeinstrumenten skall deponeras hos Sveriges regering, som skall meddela alla övriga EFTA-stater.

A rtikel 12

1. Varje EFTA-stat som frånträder EES-avtalet skall upphöra att vara part i detta avtal samma dag som frånträdandet blir gällande.

2. Varje EFTA-stat som ansluter sig till Europeiska gemenskapen skall upp- höra att vara part i detta avtal samma dag som anslutningen blir gällande.

3. Regeringarna i de återstående EFTA-staterna skall i samförstånd besluta om de nödvändiga ändringar som skall göras i detta avtal.

Artikel 13

Varje EFTA-stat som ansluter sig till EES-avtalet skall ansluta sig till detta avtal på de villkor och betingelser som får fastställas genom av EFTA-sta- terna i samförstånd. Anslutningsinstrumentet skall deponeras hos Sveriges regering, som skall meddela övriga EFTA-stater.

Artikel 14

1. Detta avtal, som upprättats i ett enda autentiskt exemplar på engelska språket, skall ratificeras av de avtalsslutandc parterna i enlighet med deras respektive konstitutionella krav.

Innan detta avtal träder i kraft skall det också upprättas och autentifieras på finska, franska, isländska, italienska, norska, svenska och tyska.

2. Detta avtal skall deponeras hos Sveriges regering, som skall lämna varje EFT A-stat en bestyrkt kopia.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 1.6 Kommittéavtalet Huvudbestämmelser

Ratifikationsinstrumenten skall deponeras hos Sveriges regering som skall Prop. 1991/921170 meddela alla övriga EFTA-stater. Bilaga 16

Kommittéavtalet

3. Detta avtal träder i kraft den 1 januari 1993 om EES-avtalet träder i kraft Huvudbestämmelser den dagen och under förutsättning att ratifikationsinstrumenten för detta av- tal har deponerats av alla EFTA-stater.

Om EES-avtalet inte träder i kraft den dagen, träder detta avtal i kraft den dag då EES-avtalet träder i kraft eller när alla ratifikationsinstrument för detta avtal har deponerats av alla EFTA-stater, beroende på vilken dag som inträffar senast.

PROTOKOLL 1

OM STÄNDIGA KOMMITTENs UPPGIFTER OCH BEFOGENHETER SOM MED TILLAMPNING AV PROTOKOLL ] TILL EES-AVTALET FöLIER AV DE RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILLI BILAGORNA TILL DET AVTALET

MED AVSEENDE på EES-avtalet och särskilt protokoll 1 till detta,

SOM BEAKTAR hänvisningarna i punkt 4 d i protokoll 1 till EES-avtalet till EFTA:s övervakningsmyndighet och Ständiga kommittén,

SOM VIDARE BEAKTAR hänvisningen i punkt 4 d i protokoll 1 till EES- avtalet, till förfaranden som upprättats mellan EFTA-staterna,

EFTERSOM det för en riktig tillämpning av de rättsakter" som det hänvisas till i bilagorna till EES-avtalet är nödvändigt att bland EFTA-staterna fast- ställa de uppgifter som motsvarar EG-kommissionens uppgifter, vilka ge- nom tillämpning av protokoll ] till EES-avtalet skall genomföras antingen av EFTA:s övervakningsmyndighet eller Ständiga kommittén, samt att fast- ställa vilka förfaranden som skall tillämpas mellan EFTA-staterna för detta ändamål,

Artikel 1

1. När de rättsakter som det hänvisas till i bilagorna till EES-avtalet innehål- ler bestämmelser om förfaranden enligt vilka EG-kommissionen:

a) skall sammanfatta, sammanställa eller på annat sätt förbereda erhål- len information och/eller sprida denna information till medlemssta- terna,

b) handlägger administrering av förteckningar, såsom förteckningar över anmälda organ, utbildnings- och examensbevis mm, 0) får uppdatera förteckningar över enheter,

d) på det veterinära och fytosanitära området skall utse minst ett referenslaboratorium i varje medlemsstat,

e) på området för tekniska föreskrifter, standarder, provning och certi- fiering,

tilldelats uppgifter som avser standardisering, som att utfärda be- myndiganden till europeiska standardiseringsinstitutioncr och att inleda förfaranden avseende harmoniserade standarder som inte överensstämmer med de väsentliga säkerhetskraven, handlägger administrering av bedömningar om överensstäm- melse,

f) på energiområdet skall samråda en gång i kvartalet med medlemsstaterna,

g) på områdena fri rörlighet för arbetstagare, ömsesidigt erkännande av utbildnings- och examensbevis samt yrkesutbildning, —skall eller får ta initiativet till eller samordna verksamheter för,

Prop. 1991/92:170 Bilaga 16 Kommittéavtalet Protokoll ] '

samarbeta med eller vidta varje annan gemensam åtgärd med Prop. 1991/92:170

medlemsstaterna, Bilaga 16 h) på yrkesutbildningens område Kommittéavtalet -— skall utarbeta en struktur för utbildningsnivåer, Protokoll 1

—skall bestämma på vilket sätt information skall tas fram och med vilka intervaller den skall spridas, samt fastställa enhetliga krite- rier för bedömning av läget på arbetsmarknaden i medlemssta- terna,

—skall på begäran ge medlemsstaternas samordningsmyndigheter allt det bistånd och alla de råd som behövs,

i) på miljöområdet

— skall upprätta och till medlemsstaternas förfogande ställa ett regis- ter med information om olyckor som ägt rum, — skall upprätta ett system för informationsutbyte, — handlägger administrering och kontroll av medlemsstaternas an- passning till vissa specifika syften och krav,

j) på bolagsrättens område,

—skall underrätta en medlemsstat om att den måste ändra sin lag- stiftning så att denna uppfyller bestämmelserna om minimikapital i fråga om börsnoterade aktiebolag,

skall dessa och liknande uppgifter i EFTA—staterna utövas av Ständiga kom- mittén i enlighet med de förfaranden som anges i de rättsakter som det hän- visas till.

2. Om EG-kommissionen skulle åläggas andra liknande uppgifter, skall motsvarande uppgifter också fullgöras av Ständiga kommittén.

PROTOKOLL 2

OM INTERNA FÖRFARANDEN MELLAN EFTA- STATERNA FÖR TILLÄMPNING Av SÄKERHETSÅTGÄRDER I ENLIGHET MED ARTIKEL 43 1 EES-AVTALET

Artikel 1

1. En EFTA-stat som avser att vidta åtgärder i enlighet med artikel 43 i EES-avtalet skall i god tid underrätta Ständiga kommittén om detta.

2. Om det är fråga om sekretess eller om ärendet är brådskande, skall Stän- diga kommittén och de andra EFTA-staterna dock underrättas senast den dag då beslutet om åtgärderna träder i kraft.

Artikel 2

Ständiga kommittén skall undersöka situationen och avge ett yttrande om införande av åtgärderna. Den skall hålla situationen under uppsikt och får när som helst genom majoritetsbeslut avge rekommendationer om möjlighe- terna till ändring, suspension eller upphävande av de införda åtgärderna el- ler om andra åtgärder för att hjälpa den berörda EFTA-staten att komma tillrätta med sina svårigheter.

Prop. 1991/922170 Bilaga 1.6

Kommittéavtalet Protokoll 2

BILAGA Prop. 1991/92:170 SOM AVSES I ARTIKEL 6.2 Bilaga _16 Kommittéavtalet Ständiga kommittén skall fatta beslut och avge rekommendationer genom Bilaga

majoritetsbeslut i de fall som räknas upp nedan och som följer av de rättsak- ter som det hänvisas till i bilagorna till EES-avtalet:

a) enligt artikel 3.1 b i detta avtal beträffande beslut i ärenden som hän- skjutits till den enligt förfaranden som skall fastställas i enlighet med artikel 3 i protokoll 1 till avtalet mellan EFTA-staterna om upprät— tande av en övervakningsmyndighet och en domstol, i fall som när- mare anges i tillägget,

b) enligt artikel 3.1 6 i detta avtal beträffande förfarandet som anges i protokoll 2,

c) enligt artikel 3.1 f, när de nödvändiga förfaranden fastställs om an- mälningar av sjukdomar liksom om samarbete mellan administra- tiva myndigheter i EFTA-staterna och om samarbete mellan de se- nare och EFTA:s övervakningsmyndighet och/eller ständiga kom- mitten i enlighet med kapitel I i bilaga I till EES-avtalet, (1) när undantag medges beträffande vissa krav som avser särskilda pro- dukter, som närmare anges i kapitel I i bilaga 1 till EES-avtalet, 0) enligt artikel 1.1 (1 i protokoll ] till detta avtal, när referenslaborato- rier utses i EFTA-staterna,

f) enligt artikel 3.1 g i detta avtal när den tidsperiod förlängs under vilken en EFTA-stat får behålla en skyddsåtgärd eller ett undantag från en bestämmelse i en rättsakt,

g) enligt artikel 3.1 h i detta avtal när beslut fattas i ärenden avseende skyddsåtgärder som hänskjutits till den av en EFTA-stat

h) enligt artikel 3.1 i i detta avtal när beslut fattas i ärenden där en EFTA-stat begärt att den skall upphäva eller ändra ett beslut av EFTA:s övervakningsmyndighet,

i) enligt artikel 3.1 k i detta avtal när tvister behandlas, som närmare anges i bilaga XIII till EES-avtalet.

TILLÄGG SOM AVSES I BILAGAN TILL DETTA AVTAL

Ständiga kommittén skall fatta beslut som avses i a) i bilagan till detta avtal, beträffande ärenden som hänskjutits till den enligt förfaranden som skall fastställas i enlighet med artikel 3 i protokoll 1 till avtalet mellan EFTA-sta- terna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol, genom majoritetsbeslut iföljande fall:

a) På det veterinära och fytosanitära området:

b)

i) ii)

iii)

när det avgörs om en säkerhetsåtgärd eller en skyddsåtgärd som vidtagits av en EFTA-stat var berättigad. när, innan en awikelse eller ett undantag från en bestämmelse i en rättsakt medges eller vidtas av en EFTA-stat, det överens- koms eller medges att staten får göra detta, när godkännanden ges, eller liknande, eller rekommendatio- ner utfärdas beträffande planer, program, nödvaccinationer, högriskområden etc.,

På det veterinära området när lämpliga åtgärder vidtas i fall av tvis- ter, På området för tekniska föreskrifter, standarder, provning och ccrti- fiering, när det beslutas om huruvida nationella tekniska krav skall antas stå i överensstämmelse med de väsentliga säkerhetskraven, På livsmedelsområdet, när det beslutas om huruvida vissa villkor är uppfyllda, På området för farliga ämnen:

i) ii)

iii)

när beslut fattas om ytterligare information eller ändring i forskningsprogram till skydd för mänskligheten och miljön, när beslut fattas om huruvida, och i så fall under vilka villkor, åtgärder som vidtagits av en medlemsstat får vidhållas eller upprepas, när lämpliga åtgärder vidtas beträffande uppfyllande av god la- boratiesed (Good Laboratory Practices, GLP)

Prop. 1991/92:170 Bilaga 16 Kommittéavtalet

ÖVERENSKOMMEN PROTOKOLLSANTECKNING Prop. 1991/921170 FRAN FORHANDLINGARNA OM ETT AVTAL OM EN Bilaga 16

STÄNDIG KOMMITTE FÖR EPTA—STATERNA Kommittéavtalet Överenskommen

De avtalsslutandc parterna överenskom att: . protokollsanteckning

Till artikel 4 lägga att

Ständiga kommittén får sammanträda när det behövs.

ANTECKNAD TOLKNINGSÖVERENSKOMMELSE

AvSEENDE AVTALET OM EN STÄNDIG KOMMITTE FOR EFTA-STATERNA

Bilagan

Det är de avtalsslutandc parternas uppfattning att vid avtalets ikraftträdande skall följande artiklar i de rättsakter som det hänvisas till i bilagorna till EES- avtalet omfattas av respektive stycke i bilagan:

stycke d

när undantag medges för vissa krav som avser särskilda produkter som när- mare anges i kapitel I i bilaga I till EES-avtalet, i enlighet med:

Artikel 6.2 i Rådets direktiv 64/433/EEG, se punkt 18 i kapitlel I i bilaga I till EES-avtalet,

stycke e

enligt aritkel 1.1 d i protokoll 1 till detta avtal när de nödvändiga referensla- boratorierna utses i varje medlemsstat, i enlighet med:

artikel 8.1 i Rådets direktiv 64/433/EEG, se punkt 18 i kapitel I i bilaga I till EES-avtalet,

— artikel 5.3 i Rådets direktiv 89/437/EEG, se punkt 23 i kapitel I i bilaga I till EES-avtalet

stycke f

enligt aritkel 3.1 g i detta avtal när de tidsfrister utsträcks under vilka en EFTA-stat får behålla en skyddsåtgärd eller ett undantag från en bestäm- melse i en rättsakt, i enlighet med:

_ artikel 1.3 i Rådets direktiv den 23 oktober 1962, se punkt 1 ikapitel XII i bilaga II till EES-avtalet,

— artikel 4.2 i Rådets direktiv 64/54 EEG, se punkt 2 i kapitel XII i bilaga II till EES-avtalet,

artikel 3.2 i Rådets direktiv 70/357/EEG, se punkt 5 i kapitel XII i bilaga II till EES-avtalet,

— artikel 5.3 i Rådets direktiv 73/241/EEG, se punkt 6 i kapitel XII i bilaga II till EES-avtalet

— artikel 5.2 i Rådets direktiv 74/329/EEG, se punkt 8 i kapitel XII i bilaga 11 till EES-avtalet,

—artikel 2.3 i Rådets direktiv 75/716/EEG ändrat genom Rådets direktiv 87/219 EEG, se punkt 1 i kapitel XVII i bilaga II till EES-avtalet,

Prop. 1991/92:170 Bilaga 16 Kommittéavtalet Antecknad tolk- ningsöverenskommelse

— artikel 2.2 och 3.2 i Rådets direktiv 85/210/EEG, se punkt 3 i kapitel XVIl i bilaga 11 till EES—avtalet,

stycke g

enligt artikel 3.1 h i detta avtal när beslut fattas i ärenden avseende skyddsåt- gärder som hänskjutits till den av en EFTA-stat, i enlighet med:

— artikel 8.2 i Rådets direktiv 90/642/EEG, se punkt 54 i kapitel Xll i bilaga 11 till EES—avtalet,

— artikel 9.2 i Rådets förordning (EEG) 2377/90, se punkt 14 i kapitel Xlll i bilaga 11 till EES—avtalet,

stycke h

enligt artikel 3.1 i i detta avtal när beslut fattas i ärenden där en EFTA-stat har begärt att den skall upphäva eller ändra ett beslut av EFTA:s övervak- ningsmyndighet, i enlighet med:

— artikel 20.3, andra stycket, i Rådets direktiv (EEG) 161/68, se punkt 2 i bilaga V till EES-avtalet.

Tillägget

Det är de avtalsslutandc parternas uppfattning att vid avtalets ikraftträdande skall följande artiklar i rättsakterna som det hänvisas till i bilagorna till EES- avtalet omfattas av respektive stycke i tillägget:

stycke a på det veterinära och fytosanitära området:

i) när det avgörs om en förebyggande åtgärd eller en skyddsåt- gärd som vidtagits av en EFTA-stat var berättigad, i enlighet med:

artikel 13.3, tredje stycket, i Rådets direktiv 85/511/EEG, se punkt 12 i kapitel 1 i bilaga 1 till EES-avtalet,

ii) när, innan en awikelse eller ett undantag från en bestämmelse i en rättsakt medges eller vidtas av en EFTA-stat, det överens- koms eller godkänns att staten får göra detta, i enlighet med:

—artikel 3.13 3.15, 9.2, tredje meningen, 9.3, 9a.1 och 9a.2, första stycket, och 9a.3 samt artikel 10 i Rådets direktiv 64/432/EEG, se punkt 1 i kapitel I i bilaga I till EES-avtalet,

artikel 7.2, tredje meingen, och 7.3 samt artikel 8 i Rådets direktiv 91/68/EEG, se punkt 2 i kapitel 1 i bilaga I till EES— avtalet,

Prop. 1991/921170 Bilaga 16 Kommittéavtalet Antecknad tolk- ningsöverenskommelsc

artikel 4.6, andra stycket. tredje meningen, och tredje stycket i Rådets direktiv 90/426/EEG, se punkt 3 i kapitel ] i bilaga I till EES-avtalet,

—artikel 13.2, tredje meningen, och 13.3 samt 14.2 och "14.3 i Rådets direktiv 90/539/EEG, se punkt 4 i kapitel 1 i bilaga 1 till EES-avtalet,

_ artikel 12.2, tredje meningen, och 12.3, 13.2 och 13.3, andra meningen, samt 14.1a, andra stycket, i Rådets direktiv 91,/(')7/lil'iG, se punkt 5. i kapilell i bilaga '1 till EES-avtalet,

artikel 3a i Rådets direktiv 89/556/EEG, se punkt 6 i kapitel 1 i bilaga I till EES—avtalet,

_ artikel 4.2 i Rådets direktiv 88/407/EEG, se punkt 7 i kapitel 1 i bilaga 1 till EES-avtalet,

_ artikel 3.3 i Rådets direktiv 9(1/429/EEG, se punkt 8 i kapitel 1 i bilaga 1 till l:"liSvavtalet

artikel Sa.l — 8a,3 i Rådets direktiv 72/461/EEG, se punkt 9 i kapitel 1 i bilaga 1 till EES-avtalet

artikel 7a.1 — 7a.3 i Rådets direktiv 80/215/EEG, se punkt 11 i kapitel 1 i bilaga 1 till EES-avtalet,

— artikel 14.7, fjärde stycket, i Rådets direktiv 80/217/EEG, se punkt 14 i kapitel 1 i bilaga I till EES-avtalet,

— artikel 48). 6.1 f, 13.1 och 13.2 och bilaga I, kapitel VI (69), i Rådets direktiv (til./433/EEG, se punkt 18 i kapitel 1 i bilaga 1 till EES-avtalet,

——artikel 2.2, sista stycket, i Rådets direktiv 91/498/EEG, se punkt 19 i kapitel 1 i bilaga I till EES-avtalet,

—bilaga I, kapitel 111 (12) i Rådets direktiv 71/118/EEG, se punkt 20 i kapitel 1 i bilaga 1 till EES-avtalet,

— artikel 9. första stycket, och bilaga A, kapitel 11 (20), i Rådets direktiv 77/99/EEG. se punkt 21 i kapitel I i bilaga 1 till EES- avtalet.

— artikel 7.1, tredje stycket, och bilaga. kapitel Ill (8), i Rådets direktiv 89/437/EEG. se punkt 23 i kapitel 1 i bilaga I till EES— avtalet,

—bilaga, kapitel thlV)(2), första stycket, i Rådets direktiv 91/493/EEG, se punkt 24 i kapitel 1 i bilaga I till EES-avtalet,

— artikel 10.1 andra stycket, och bilaga A, kapitel V (6), i Rå- dets direktiv 85/397/EEG. se punkt 31 i kapitel I i bilaga I till EES-avtalet.

— artikel 7, sjätte stycket, och bilaga 11, kapitel 11 ((>)c). i Rådets

Prop. 1991/921170 Bilaga [16 Kommittéavtalet Antecknad tolk- ningsöverenskommelse

direktiv 90/667/EEG, se punkt 32 i akpitel I i bilaga II till Prop. 1991/92:170 EES-avtalet, Bilaga 16 Kommittéavtalet Antecknad tolk- ningsöverenskommelse — artikel 4.2 i Rådets direktiv 79/373/EEG, se punkt 4 i kapitel 11 i bilaga I till EES-avtalet, — artikel 10.1 och 10.3 samt 17.1 i Rådets direktiv 66/400/EEG, se punkt 1 i kapitel III i bilaga I till EES-avtalet,

—artikel 2 (lb), första meningen, 9.1 och 9.3, 14.3, sista stycket, 14a, 17.1, 23a, bilaga IV (A) (l) (a), sista stycket, bi- laga IV (A) (I) (B), sista stycket samt bilaga V (A), sista stycket, i Rådets direktiv 66/401/EEG, se punkt 2 i kapitel III i bilaga I till EES-avtalet,

artikel 2 (lb), första meningen, 9.1, 11, 13, 14.3, sista stycket, 14a, 17.1, 23a, bilaga IV (A), sista stycket, och bilaga V (A), sista stycket, i Rådets direktiv 66/402/EEG, se punkt 13 i ka- pitel III i bilaga I till EES-avtalet,

— artikel 2 (lb), första meningen, 9.1, 13.3, sista stycket, 16.1, 22, bilaga IV (A) (a), sista stycket, bilaga lV (A) (b), sista stycket, och bilaga V (A), sista stycket, i Rådets direktiv 69/208/EEG, se punkt 4 i kapitel III i bilaga] till EES-avtalet,

— artikel 15.2 och 19 i Rådets direktiv 70/457/EEG, se punkt 5 i kapitel III i bilaga I till EES-avtalet,

— artikel 2 (lb), första meningen, 16.2, 18, 25.1 och 25.3, 30.2, 33.1, samt 42 i Rådets direktiv 70/458/EEG, se punkt 6 i kapi- tel 111 i bilaga I till EES-avtalet,

iii) när godkännanden ges, eller liknande, eller rekommendatio- ner utfärdats beträffande planer, program, nödvaccinationer, högriskområden etc., i enlighet med:

—artikel 9.2, första och andra meningen, och 9.3 i Rådets di- rektiv 64/432/EEG, se punkt 1 i kapitel I i bilaga I till EES- avtalet,

— artikel 7.2, första och andra meningen, och 7.3, bilaga A, ka- pitel 1 (C) 3), och bilaga A, kapitel I i (11) i Rådets direktiv 91/68/EEG, se punkt 2 i kapitel I i bilaga I till EES-avtalet,

—artikel 4.6, andra stycket, första och andra meningen, och tredje stycket, i Rådets direktiv 90/426/EEG, se punkt 3 i ak- pitel I i bilaga I till EES-avtalet,

artikel 3.2 och 3.3, 12.2, och 13.2, första och andra meningen, samt 13.3 i Rådets direktiv 90/539/EEG, se punkt 4 i kapitel 1 i bilaga I till EES-avtalet,

— artikel 5.2, första och andra meningen, 6.2, 10.2, och 12.2, första och andra meningen, samt 12.3 i Rådets direktiv '91/67/EEG, se punkt 5 i kapitel 1 i bilaga 1 till EES-avtalet, 163

artikel 13.3, andra stycket, i Rådets direktiv HS/SII/EEG, se punkt 12 i kapitel ] ibilaga I till EES—avtalet,

artikel 5.4 i Rådets direktiv 90/423/15120, se punkt 13 i kapitel I i bilaga I till ESS—avtalet,

-- artikel 14a.3 i Rådets direktiv 8(1/217/EEG, se punkt 14 i ka- pitel I i bilaga I till EES—avtalet,

-- artikel 4.2 — 4.5 och 5.1, tredje stycket, i Rådets direktiv 86/469/13156, se punkt 20 i kapitel I i bilaga I till EES—avtalet,

—artikel 8.3 och 8.4 i Kommissionens beslut 85,/446/13156, se punkt 62 i kapitel I i bilaga I till EES-avtalet,

stycke b

på det veterinära området när lämpliga åtgärder vidtas i fall av tvister, i enlig- het med:

artikel 11.1, sjätte och sjunde stycket. i Rådets direktiv 86/469/EEG, sc punkt 29 i kapitel 1 i bilaga I till EES-avtalet,

— artikel 2.2 i Rådets direktiv 87/328/EEG, se punkt 81 i kapitel 1 i bilaga I till EES—avtalet,

— artikel 2.2 i Rådets direktiv 90/118/IEEG. se punkt 90 i kapitel I i bilaga I till EES-avtalet,

stycke e

på området för tekniska föreskrifter, standarder. provning och certifiering. när det beslutas om huruvida nationella tekniska föreskrifter skall antas stå i överensstämmelse med de väsentliga säkerhetskrzwen, i enlighet med:

— artikel 8.2 i Rådets direktiv 86/504/EEG, se punkt 3 i kapitel IV i bilaga II till EES-avtalet,

stycke d

l'å IivsmedcIsområdet, när besluta fattas om huruvida vissa villkor är upp- fyllda, i enlighet med:

artikel 6.4 (1 och 9.4 i Rådets direktiv 79/112/EEG, se punkt 18 i kapitel XII i bilaga 11 till EES-avtalet,

artikel 1.41) i Rådets direktiv 90/496/EEG. se punkt 53 i kapitel XII i bilaga II till EES-avtalet,

stycke e

pa omradet lor farliga amnen:

Prop. 1991/92:17() Bilaga 16 Kommittéavtalet Antecknad tolk- ningsöverenskommelse

i)

ii)

iii)

när beslut fattas om ytterligare information eller ändring i forskningsprogram till skydd för mänskligheten och miljön, i enlighet med:

artikel 10.2 i Rådets direktiv (i7/548/EEG, St: punkt 1 i kapitel XV i bilaga II till EES—avtalet.

när beslut fattas om huruvida och i så fall på vilka villkor åtgär— der som vidtagits av en medlemsstat får behållas eller uppre- pas, i enlighet med:

— artikel 7.2 i Rådets direktiv 79/117/I—ÅEG, se punkt (i i kapitel XV i bilaga 11 till EES—avtalet,

när lämpliga åtgärder vidtas avseende iakttagande av god labo- ratoriesed (GLP), i enlighet med:

— artikel (').2 i Rådets direktiv 88/3211/13156, se punkt 9 i kapitel XV i bilaga 11 till EES-avtalet.

Prop. 1991/921171) Bilaga 10 Kmnmittéavtalet Antecknad tolk— ningsöverenskommeh

AVTAL OM EN KOMMI'I'I" E MED LEDAMÖTER FRÅN EFT A-STATERNAS PARLAMENT

DE AVTALSLUTANDE PARTERNA I AVTALET OM EN STÄN DIG KOMMITTE FÖR EFTA-STATERNA OCH I AVTALET MELLAN EFTA-STATERNA OM UPPRÄTTANDE AV EN OVERVAKNINGSMYNDIGHET OCH EN DOMSTOL,

SOM MED AVSEENDE på artikel 95 i, och protokoll 36 till, avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

SOM BEAKTAR att artikel 9 i avtalet om en ständig kommitté för EFTA- staterna och artikel 47 i avtalet mellan EFTA-staterna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol hänvisar till en kommitté bestående av ledamöter från EFTA-staternas parlament vilka är ledamöter i Gemen- samma parlamentariska EES-kommittén,

SOM ÄR ÖVERTYGADE OM att parlamenten från EFTA-staterna kom- mer att ha en viktig roll i utvecklingen av Europeiska ekonomiska samar- betsområdet,

SOM ERINRAR OM målet för de avtalsslutandc parterna i EES—avtalet att bidra till att stärka samarbetet mellan ledamt'.">ter i Europa-parlamentet och EFTA-staternas parlament,

SOM ÖNSKAR att ytterligare stärka samarbetet mellan parlamenten i EFTA-staterna,

HAR BESLUTAT att träffa följande avtal.

Anikel I

I. Parlamenten i EF'I'A-staterna skall, bland sina ledamöter, utse ledamöter som skall delta i EES gemensamma parlamentarikerkommitté som avses i artikel 95 i EES-avtalet, enligt följande:

-— från parlamenten i Schweiz, Sverige och Österrike sex ledamöter, _, från parlamenten i Finland och Norge fem ledamöter, » från parlamentet i Island tre ledamöter, och _- från parlamentet i Liechtenstein två ledamöter.

2. De utsedda ledamöterna skall utgöra en kommitté med ledamöter av EFTA-staternas parlament, nedan kallad Kommittén. Varje parlament får utse suppleanter. Kommittén får i sin arbetsordning besluta att inbjuda ob— servatörer från EFTA-staterna.

A nike! 2

I detta avtal avses med termen ”EFTA-stat” en medlemsstat i Europeiska frihandelssammanslutningen som är part i EES-avtalet, avtalet om en stän- dig kommitté för EFTA-staterna, avtalet mellan EFTA-staterna om upprät- tande av en övervakningsmyndighet och en domstol samt i detta avtal.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 16 Parlamentarikeravtalet

A Nike] 3

I. Kommittén skall vara ett rådgivande organ till EFTA-staterna i frågor av relevans för EES. Den skall i dessa frågor vidare fungera som en informa- tionskanal mellan EES gemensamma parlamcntarikerkommitté och EFTA— staternas parlament samt mellan de sistnämnda parlamenten.

2. Kommittén kan vidare framlägga sina synpunkter för Ständiga kommittén för EFTA-staterna i alla frågor som är relevanta för att EES skall fungera och utvecklas. Den skall också fullgöra de uppgifter som följer av artikel 9 första stycket i avtalet om en ständig kommitté för EEI'A—staterna och arti- kel 47 första stycket i avtalet mellan EFTA—staterna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol.

Ani/cc! 4

Om inte annat föreskrivs i detta avtal, skall Kommittén fatta beslut med en absolut majoritet av avgivna röster.

Artikel 5

Kommittén kan anta rekommendationer eller resolutioner. Minoritetsytt— randen skall fogas till en rekommendation eller resolution som har antagits med en majoritet.

.,ztm'kcl 6 ]. Kommittén skall bland sina ledamöter utse sin ordförande och vice ordfö—

rande för en period av ett år.

2. Ordföranden skall på eget initiativ sammankalla Kommittén till möte. Han skall vidare sammankalla till möte antingen på begäran av en tredjedel av dess ledamöter eller på begäran av Ständiga kommittén för EFTA—sta— terna.

/'f)1fk(.'[ 7

Kommittén kan bland sina ledamöter tillsätta arbetsgrupper som skall rapportera till Kommittén.

fl )Tikel 8

]. Kommittén får hålla gemensamma möten med ministrar från EFTA- staterna i anslutning till möten på ministernivå i Ständiga kommittén för EFTA-staterna.

2. Vid andra möten med ministrar från EFTA—staterna kan Kommittén in— bjudas att närvara för att framlägga Kommitténs synpunkter.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 16 Parlamentarikeravtalt

Anikel 9

Ordföranden i Ständiga kommittén för EFTA-staterna samt medlemmar av EFTA:s övervakningsmyndighet får, på inbjudan av Kommittén, närvara vid Kommitténs möten för att höras av denna. De kan muntligen eller skriftligen besvara de frågor som kommitténs ledamöter ställt till dem.

Artikel 10

Kommitténs ordförande skall hålla Ständiga kommittén för EFTA-staterna underrättad om namnen på de parlamentsledamöter som är ledamöter i Kommittén.

ff nike! I I

]. Det parlament som utsett en ledamot skall stå för kostnaderna för delta- gande i Kommittén.

2. Om Kommittén har inbjudits att mötas på annan ort än Geneve eller Bryssel skall i vanliga fall den inbjudande EFTA-staten stå för kostnaderna för mötes- och tolkningsarrangemangen.

A nike! I 2

Kommittén skall anta sin arbetsordning genom beslut av en majoritet av fem av de sju nationella delegationerna; de ledamöter som utsetts av varje parla- ment utgör därvid en nationell delegation.

A nike] 13

Kommittén kan genom särskilt beslut av parterna i detta avtal åläggas andra uppgifter än de som nämnts ovan.

A nike] 14

Varje EFTA-stat som ansluter sig till EES-avtalet skall ansluta sig till detta avtal.

A rtikel ] 5

1. Varje EFTA-stat som frånträder EES-avtalet skall upphöra att vara part i detta avtal samma dag som frånträdandet blir gällande.

2. Varje EFTA-stat som ansluter sig till Europeiska gemenskapen skall upp- höra att vara part i detta avtal samma dag som anslutningen blir gällande.

3. Regeringarna i de återstående EFTA-staterna skall i samförstånd besluta om de nödvändiga ändringar som skall göras i detta avtal.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 16 Parlamentarikeravtalet

Artikel 16

Detta avtal, som upprättats i ett enda autentiskt exemplar på engelska språ- ket, skall ratificeras av de avtalsslutandc parterna i enlighet med deras re— spektive konstitutionella krav.

2. Detta avtal skall deponeras hos Sveriges regering, som skall lämna varje EFTA-stat en bestyrkt kopia.

Ratifikationsinstrumenten skall deponeras hos Sveriges regering som skall meddela övriga EFTA-stater.

3. Detta avtal träder i kraft den 1januari 1993 om EES-avtalet träder i kraft den dagen och under förutsättning att ratifikationsinstrumenten för detta av- tal har deponerats av alla EFTA-stater.

Om EES—avtalet inte träder i kraft den dagen, träder detta avtal i kraft den dag då EES-avtalet träder i kraft eller när alla ratifikationsinstrument för detta avtal har deponerats av alla EFTA-stater, beroende. på vilken dag som inträffar senast.

TILL BEVIS I-IÄRPÅ har undertecknade befullmäktigade undertecknat detta avtal.

SOM SKEDDE i Reykjavik den 20 maj 1992, i ett enda autentiskt exemplar på engelska språket som skall deponeras hos Sveriges regering. Depositarien skall överlämna bestyrkta kopior till alla signatärstater och stater som anslu- ter sig till detta avtal.

För Republiken Finland

För Republiken Island

För Furstendömet Liechtenstein

För Kommgarikct Norge

För Schweiziska Edsförbundet

För Konungariket Sverige

För Republiken Österrike

Prop. 1991/921170 Bilaga 16 Parlamentarikeravtalet

AGREEMENT BETWEEN THE EFTA STATES ON THE ESTABLISHMENT OF A SURVEILLANCE AUTHORITY AND A COURT OF JUSTICE

THE REPUBLIC OF AUSTRIA, THE REPUBLIC OF FINLAND, THE REPUBLIC OF ICELAND, THE PRINCIPALITY OF LIECHTENSTEIN, THE KINGDOM OF NORWAY, THE KINGDOM OF SWEDEN AND THE SWISS CONFEDERATION,

HAVING REGARD to the EEA Agreement;

CONSIDERING that, in accordance with Article 108(1) of the EEA Agree- ment, the EFTA States shall establish an independent surveillance authority (EFTA Surveillance Authority) as well as create procedures similar to those existing in the European Community including procedures for ensuring the fulfilment of the obligations under the EEA Agreement and for control of the legality of acts of the EFTA Surveillance Authority regarding competi- tion;

FURTHER CONSIDERING that, in accordance with Article 108(2) of the EEA Agreement, the EFTA States shall establish a court ofjustice of the EFTA States;

RECALLING the objective of the Contracting Parties to the EEA Agree- ment, in full deference to the independence of the courts, to arrive at and maintain a uniform interpretation and application of the EEA Agreement and those provisions of the Community lcgislation which are substantially reproduced in that Agreement and to arrive at an equal treatment of indi- viduals and economic operators as regards the four freedoms and the condi- tions of competition;

REITERATING that the EFTA Surveillance Authority and the Commis- sion of the European Communities shall cooperate, exchange information and consult each other on surveillance policy issues and individual cases;

CONSIDERING that the preambles to acts adopted in application of the Treaties establishing the European Economic Community and the European Coal and Steel Community shall, in so far as those acts correspond to the provisions of Protocols ] to 4 and to the provisions of. the acts corresponding to those listed in Annexes 1 and 11 to this Agreement, be relevant to the ex- tent necessary for the proper interpretation and application of the provisions of these Protocols and Annexes;

WHEREAS in the application of Protocols 1 to 4 to this Agreement due ac- count shall be paid to the legal and administrative practices of the Commis- sion of the European Communities prior to the entry into force of this Agreement;

HAVE DECIDED to conclude the following Agreement:

Prop. 1991/92:170 Bilaga 16 ESA/Court Agreement Main agreement

PART I Article 1

For the purposes of this Agreement:

(a) the term 'EEA Agreement” means the main part of the EEA Agree— ment, its Protocols and Annexes as well as the acts referred to therein; (b) the term ”EFTA State, means a Contracting Party which is a Member of the European Free Trade Association and is a Party to the EEA Agreement and to the present Agreement.

Article 2

The EFTA States shall take all appropriate measures, whether general or particular, to ensure fulfilment of the obligations arising out of this Agree- ment.

They shall abstain from any measure which could jeopardizc the attain- ment of the objectives of this Agreement.

Article 3

1. Without prejudice to future developments of case law, the provisions of Protocols 1 to 4 and the provisions of the acts corresponding to those listed in Annexes I and 11 to this Agreement, in so far as they are identical in sub- stance to corresponding rules of the Treaty establishing the European Economic Community and the Treaty establishing the European Coal and Steel Community and to acts adopted in application of these two Treaties, shall in their implementation and application be interpreted in conformity with the relevant rulings of the Court of Justice of the European Communit- ies given prior to the date of signature of the EEA Agreement.

2. In the interpretation and application of the EEA Agreement and this Agreement, the EFTA Surveillance Authority and the EFTA Court shall pay due account to the principles laid down by the relevant rulings by the Court of Justice of the European Communities given after the date of signature of the EEA Agreement and which concern the interpretation of that Agree- ment or of such rules of the Treaty establishing the European Economic Community and the Treaty establishing the European Coal and Steel Com- munity in so far as they are identical in substance to the provisions of the EEA Agreement or to the provisions of Protocols 1 to 4 and the provisions of the acts corresponding to those listed in Annexes I and 11 to the present Agreement.

Prop. 1991/92:17() Bilaga 16 ESA/Court Agreement

Main agreement

PART II

THE EFTA SURVEILLANCE AUTHORITY Artic/c 4

An independent surveillance authority among the EFTA States, the EFTA Surveillance Authority, is hereby established.

Anicle 5

1. The EFTA Surveillance Authority shall, in accordance with the provi- sions of this Agreement and the provisions of the EEA Agreement and in order to ensure the proper functioning of the EEA Agreement:

(a) (b) (C)

ensure the fulfilment by the EFTA States of their obligations under the EEA Agreement and this Agreement; ensure the application of the rules of the EEA Agreement on com- petition; monitor the application of the EEA Agreement by the other Con- tracting Parties to that Agreement.

2. To this end, the EFTA Surveillance Authority shall:

(a) (b)

((1)

take decisions and other measures in cases provided for in this Agreement and in the EEA Agreement; formulate recommendations, deliver opinions and issue notices or guidelines on matters dealt with in the EEA Agreement, if that Agreement or the present Agreement expressly so provides or if the EFTA Surveillance Authority considers it necessary; carry out cooperation, exchange of information and consultations with the Commission of the European Communities as provided for in this Agreement and the EEA Agreement; carry out the functions which, through the application of Protocol 1 to the EEA Agreement, follow from the acts referred to in the An- nexes to that Agreement, as specified in Protocol ] to the present Agreement.

Article 6

In accordance with the provisions of this Agreement and the EEA Agree- ment, the EFTA Surveillance Authority may, in carrying out the duties as- signed to it, request all the necessary information from the Governments and competent authorities of the EFTA States and from undertakings and associ- ations of undertakings.

Article 7

The EFTA Surveillance Authority shall consist of seven members, who shall be chosen on the grounds of their general competence and whose independ- ence is beyond doubt.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 16 ESA/Court Agreement Main agreement

Only nationals of EFTA States may be members of the EFTA Surveillance Authority.

A nicle 8

The members of the EFTA Surveillance Authority shall be completely inde- pendent in the performance of their duties. They shall neither seek nor take instructions from any Government or other body. They shall refrain from any action incompatible with their duties. Each EFTA State undertakes to respect this principle and not to seck to influence the members of the EFTA Surveillance Authority in the performance of their tasks.

The members of the EFTA Surveillance Authority shall not, during their term of office, engage in any other occupation, whether gainful or not.

When entering upon their duties they shall give a solemn undertaking that, both during and after their term of office, they will respect the obligations arising therefrom and in particular their duty to behave with integrity and discretion as regards thc acceptance, after they have ceased to hold office, of certain appointments or benefits. In the event of any breach of these ob- ligations, the EFTA Court may, on application by the EFTA Surveillance Authority, rule that the member concerned be, according to the circum- stances, either compulsorily retired or deprived of his right to a pension or other benefits in its stead.

..4 Hide 9

The members of the EFTA Surveillance Authority shall be appointed by common accord of the Governments of the EFTA States. Their term of office shall be four years. lt shall be renewable.

Am'clc I ()

Apart from normal replacement, or death, the duties of a member of the EFTA Surveillance Authority shall end when he resigns or is compulsorily retired. The vacancy thus caused shall be filled for the remainder of the member's term of office.

A nicle ] I

lf a member of the EFTA Surveillance Authority no longer fulfils the condi- tions required for the performance of his duties or if he has been guilty of serious misconduct, the EFTA Court may, on application by the EFTA Sur- veillance Authority, compulsorily retire him.

Artic/c 12

The President of the EFTA Surveillance Authority shall be appointed from among its members for a period of two years by common accord ofthe Gov- ernments of the EFTA States.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 16 ESA/Court Agreement Main agreement

Article 13

The EFTA Surveillance Authority shall adopt its own rules of procedure.

A nicle 14

The EFTA Surveillance Authority shall appoint officials and other servants to enable it to function.

The EFTA Surveillance Authority may consult experts or decide to set up such committees and other bodies as it considers necessary to assist it in ac- complishing its tasks.

In the performance of their duties, officials and other servants of the EFTA Surveillance Authority shall neither seek nor accept instructions from any Government or from any body external to the EFTA Surveillance Auth- ority.

Members of the EFTA Surveillance Authority, officials and other servants thereof as well as members of committees shall be required, even after their duties have ceased, not to disclose information of the kind covered by the obligation of professional secrecy, in particular information about undertak- ings, their business relations or their cost components.

Article 15

The EFTA Surveillance Authority shall act by majority of its Members. In the event of an equal number of votes, the President shall have a casting vote.

The rules of procedure shall determine the quorum.

Article 16

Decisions of the EFTA Surveillance Authority shall state the reasons on which they are based.

Article 17

Save as otherwise provided in this Agreement or in the EEA Agreement, decisions of the EFTA Surveillance Authority shall be notified to those to whom they are addressed and shall take effect upon such notification.

Article 18

Decisions of the EFTA Surveillance Authority shall be published in accord- ance with the provisions of this Agreement and of the EEA Agreement.

Article 19

Decisions of the EFTA Surveillance Authority which impose a pecuniary ob- ligation on persons other than States, shall be enforceable in accordance with Article 110 of the EEA Agreement.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 16 ESA/Court Agreement Main agreement

Article 20

Individuals and economic operators shall be entitled to address and be ad- dressed by the EFTA Surveillance Authority in any official language of the EFTA States and the European Communities as regards notifications, ap- plications and complaints. This shall also cover all instances of a proceeding, whether it be opened on notification, application or complaint or ex officio by the EFTA Surveillance Authority.

Article 21

The EFTA Surveillance Authority shall annually publish a general report on its activities.

PART III

THE EFTA STATES, FULFILMENT OF THEIR OBLIGATIONS UNDER THE EEA AGREEMENT AND THE PRESENT AGREEMENT

Article 22

In order to ensure the proper application of the EEA Agreement, the EFTA Surveillance Authority shall monitor the application of the provisions of the EEA Agreement and of the present Agreement by the EFTA States.

Article 23

The EFTA Surveillance Authority shall, in accordance with Articles 22 and 37— of this Agreement and Articles 65(l) and 109 of, and Annex XVI to, the EEA Agreement as well as subject to the provisions contained in Protocol 2 to the present Agreement, ensure that the provisions ofthe EEA Agreement concerning procurement are applied by the EFTA States.

.-171iclc 24

The EFTA Surveillance Authority shall, in accordance with Articles 49, 61 to 64 and 109 of, and Protocols 14, 26, 27, and Annexes XIII, section 1(iv), and XV to, the EEA Agreement, as well as subject to the provisions con- tained in Protocol 3 to the present Agreement, give effect to the provisions of the EEA Agreement concerning State aid as well as ensure that those pro- visions are applied by the EFTA States.

In application of Article 5(2)(b), the EFTA Surveillance Authority shall, in particular, upon the entry into force of this Agreement, adopt acts corresponding to those listed in Annex I.

Article 25

The EFTA Surveillance Authority shall, in accordance with Articles 53 to 60 and l09 of, and Protocols 21 to 25 and Annex XIV to, the EEA Agreement,

Prop. 1991/92:170 Bilaga 16 ESA/Court Agreement Main agreement

as well as subject to the provisions contained in Protocol 4 to the present Agreement, give effect to the provisions of the EEA Agreement relating to the implementation of the competition rules applicable to undertakings as well as ensure that those provisions are applied.

In application of Article 5(2)(b), the EFTA Surveillance Authority shall, in particular, upon the entry into force of this Agreement, adopt acts corresponding to those listed in Annex II.

A nicle 26

Provisions governing thc cooperation, exchange of information and consul- tation between the EFTA Surveillance Authority and the Commission of the European Communities concerning the application of the EEA Agreement are laid down in Article 109 as well as in Articles 58 and 62(2) of, and Proto- cols 1, 23, 24, and 27 to, the EEA Agreement.

PART IV

THE EFTA COURT Article 27

A court of justice of the EFTA States, hcreinafter referred to as the EFTA Court, is hereby established. It shall function in accordance with the provi- sions of this Agreement and of the EEA Agreement.

Article 28

The EFTA Court shall consist of seven judges.

Article 29

The EFTA Court shall sit in plenary session. Decisions of the Court shall be valid only when an uneven number of its members is sitting in the delibera- tions. Decisions of the Court shall be valid if five members arc sitting. At the request of the Court, the Governments of the EFTA States may, by common accord, allow it to establish Chambers.

Article 30

The Judges shall be chosen from persons whose independence is beyond doubt and who possess the qualifications required for appointment to the highest judicial offices in their respective countries or who are jurisconsults of recognized competence. They shall be appointed by common accord of the Governments of the EFTA States for a term of six years.

Every three years there shall be a partial replacement of the Judges. Three and four Judges shall be replaced alternately. The three Judges to be replaced after the first three years shall be determined by lot.

Retiring Judges shall be eligible for reappointment.

Prop. 1991/92:17() Bilaga 16 ESA/Court Agreement Main agreement

The Judges shall elect the President ofthe EFTA Court from among their number for a term of three years. He may be re-elected.

Article 31

If the EFTA Surveillance Authority considers that an EFTA State has failed to fulfil an obligation under the EEA Agreement or of this Agreement, it shall, unless otherwise provided for in this Agreement, deliver a reasoned opinion on the matter after giving the State concerned the opportunity to submit its observations.

If the State concerned does not comply with the opinion within the period laid down by the EFTA Surveillance Authority, the latter may bring the mat- ter before the EFTA Court.

Article 32

The EFTA Court shall havejurisdiction in actions concerning the settlement of disputes between two or more EFTA States regarding the interpretation or application of the EEA Agreement, the Agreement on a Standing Com- mittee of the EFTA States or the present Agreement.

Article 33

The EFTA States concerned shall take the necessary measures to comply with the judgments of the EFTA Court.

A rticle 34

The EFTA Court shall havejurisdiction to give advisory opinions on the in- terpretation of the EEA Agreement.

Where such a question is raised before any court or tribunal in an EFTA State, that court or tribunal may, if it considers it necessary to enable it to givejudgment, request the EFTA Court to give such an opinion.

An EFTA State may in its internal lcgislation limit the right to request such an advisory opinion to courts and tribunals against whose decisions there is no judicial remedy under national law.

Article 35

The EFTA Court shall have unlimitedjurisdiction in regard to penalties im- posed by the EFTA Surveillance Authority.

Article 36

The EFTA Court shall havejurisdiction in actions brought by an EFTA State against a decision of the EFTA Surveillance Authority on grounds of lack of competence, infringement of an essential procedural requirement, or in- fringement of this Agreement, of the EEA Agreement or of any rule of law relating to their application, or misuse of powers.

ll Riku/(igen [(If/1592. lawn/. Nr [70. Bil. If)

Prop. 1991/92:170 Bilaga 16 ESA/Court Agreement

Main agreement

Any natural or legal person may, under the same conditions, institute pro- ceedings before the EFTA Court against a decision of the EFTA Surveillance Authority addressed to that person or against a decision addressed to an- other person, if it is of direct and individual concern to the former.

The proceedings provided for in this Article shall be instituted within two months of the publication of the measure, or of its notification to the plaint- iff, or, in the absence thereof, of the day on which it came to the knowledge of the latter, as the case may be.

If the action is well founded the decision of the EFTA Surveillance Auth- ority shall be declared void.

..”1/1iCIL' 37

Should the EFTA Surveillance Authority, in infringement ofthis Agreement ' or the provisions of the EEA Agreement, fail to act, an EFTA State may bring an action before the EFTA Court to have the infringement established.

'l'he action shall be. admissible only if the EFTA Surveillance Authority has first been called upon to act. lf, within two months of being so called upon, the EFTA Surveillance Authority has not defined its position, the ac- tion may be brought within a further period of two months.

Any natural or legal person may, under the conditions laid down in the preceding paragraph, complain to the Eli'l'A Court that the EFTA Surveil- lance Authority has failed to address to that person any decision.

A rticlr' 38

If a decision of the. EFTA Suweillancc Authority has been declared void or if it has been established that the EFTA Surveillance Authority, in infringe- ment of this Agreement or of the provisions of the EEA Agreement, has failed to act. the lil—TA Surveillance Authority shall take the necessary meas- ures to comply with the judgment.

This obligation shall not affect any obligation which may result from the application of Article 46, second paragraph.

.fi/ticle 39

Save as otherwise provided for in Protocol 7 to this Agreement, the EFTA Court shall have jurisdiction in actions against the EFTA Surveillance Auth- ority relating to compensation for damage provided for in Article 46, second paragraph.

;"ll'lft'lb' ill)

Actions brought before the EFTA Court shall not have suspensory effect. The EFTA Court may, however, if it considers that circumstances so require, order that application of the contestcd act be suspended.

Prop. 1991/92:17() Bilaga 16 ESA/Court Agreement Main agreement

Article 41

The EFTA Court may in any case before it prescribe any necessary interim measures.

PART V

GENERAL AND FINAL PROVISIONS Article 42

The Protocols and Annexes to this Agreement shall form an integral part thereof.

Article 43

1. The Statute of the EFTA Court is laid down in Protocol 5 to this Agree- ment.

2. The EFTA Court shall adopt its rules of procedure to be approved by the Governments of the EFTA States by common accord.

Article 44

1. The legal capacity, privileges and immunities to be recognized and gr- anted by the EFTA States in connection with the EFTA Surveillance Auth— ority and the EFTA Court arc laid down in Protocols 6 and 7 to this Agree— ment, respectively.

2. The EFTA Surveillance Authority and the EFTA Court, respectively, may conclude with the Government of the States in whose territory their se— ats are situated an agreement relating to the privilegcs and immunities to be recognized and granted in connection with it.

Article 45

The seat of the EFTA Surveillance Authority and the EFTA Court, respect— ively, shall be determined by common accord of the Governments of the EFTA States.

Anicle 46

The contractual liability of the EFTA Surveillance Authority shall be gov— erned by the law applicable to the contract in question.

In the case of non-contractual liability, the EFTA Surveillance Authority Shall, in accordance with the general principles of law, make good any dam— age caused by it, or by its servants, in the performance of its duties.

A nicle 47

The Governments of the EFTA States shall, on a proposal from the EFTA Surveillance Authority and after consulting a committee consisting of the

Prop. 1991/92:170 Bilaga 16 ESA/Court Agreement

Main agreement

members of Parliament of the EFTA States who are members of the EEA Joint Parliamentary Cornrrrittce, each year before 1 January by common ac- cord establish a budget for the coming year and the apportionment of those expenses between the EFTA States.

The EFTA Surveillance Authority shall be consulted before a decision modifyirrg or amending its proposal for a budget is adopted.

Article 48

The (.iovernments of the EFTA States shall, on a proposal from the EFTA Court, each year before 1 January by cornrrrorr accord establish a budget for the EFTA Court for the coming year and the apportiorunent of those ex- penses between them.

A Miele 49

The Govcrnrrrents of the EFTA States may, unless otherwise provided in this Agreement, on a proposal from or after hearing the EFTA Surveillance Authority, by common accord amend the main Agreement as well as Proto- cols l to 4 and () and 7. Such an amendment shall be submitted to the EFTA States for acceptance and shall enter into force provided it is apprtwed by all EFTA States. lnstrurrrents ofacceptance shall be deposited with the Govern— ment of Sweden wlriclr shall notify all other EFTA States.

Article 50

l. Any EFTA State which withdraws from the EEA Agreement shall ipso facto cease to be a Party to the present Agreement on the same day as that withdrawal takes effect.

"2. Any EFTA State which accedes to the European Ct'unmunity shall ipso facto c *ase to be a Party to the present Agreement on the same day as that accession takes effect.

3. The Governments of the renraining lil-"TA States shall, by cornrrron ac- cord. decide on the necessary amendments to be made to the present Agree- rrrcnt.

A ltie/(r 51

Any EFTA State acceding to the EEA Agreement shall accedc to the pre- sent Agreement on such terms and conditions as may be laid down by eom- rrron accord by the EFTA States. The instrument of accession shall be depos- ited with the Governrrrenl of Sweden which shall notify the other EFTA States.

Anit'le 52

The EFTA States shall communicate to the EFTA Surveillance Authority the measures taken for the implementation of this Agreement.

Prop. 1991/921170 Bilaga 10 ESA/Court Agreement

Main agreement

lSl)

Anicle 53

]. This Agreement, drawn up in a single copy and authentic in the English language, shall be ratified by the Contracting Parties in accordance with their respective constitutional requirements.

Before the entry into force of this Agreement, it shall also be drawn up and autlrenticated in Finnish, French, German, Icelandic, Italian, Norweg— ian and Swedish.

2. This Agreement shall be. deposited with the Government of Sweden which shall transmit a certified copy lo each EFTA State. The instrtrmerrts of ratification shall be deposited with the Government of Sweden which shall notify all other EFTA States.

3. This Agreement shall enter into force on 1 January 1993 provided that the EEA Agreement enters into force on that day and provided that the in- struments of ratification of the present Agreement have been deposited by all EFTA States.

If the EEA Agreement does not enter into force on that day the present Agreenrcnt shall enter into force on the day the EEA Agreement enters into force or when all instruments of ratification of the present Agreement have been deposited by all FFl—A States, whichever day is the later.

Prop. 1991/92:170 Bilaga "16 ESA/Court Agreement Main agreement

PROTOCOL 1 Prop. 1991/92:170 ON THE FUNCTIONS AND POWERS OF THE EFTA 322232, SURVEILLANCE AUTHORITY WHICH, THROUGH Agreement THE APPLICATION OF PROTOCOL 1 TO THE EEA AGREEMENT, FOLLOW FROM THE ACTS REFERRED TO IN THE ANNEXES TO THAT AGREEMENT

HAVING REGARD to the EEA Agreement and, in particular, Protocol 1 thereto;

Protocol 1

NOTING that paragraphs 4(d) and 5 of Protocol 1 to the EEA Agreement contain references to the EFTA Surveillance Authority and the Standing Committee;

FURTHER NOTING that in paragraph 4(d) of Protocol 1 to the EEA Agreement reference is made to procedures established among the EFTA States;

WHEREAS for the proper application of acts referred to in the Annexes to the EEA Agreement, it is necessary to establish among the EFTA States the functions corresponding to those of the EC Commission which, through the application of Protocol ] to the EEA Agreement, should be carried out ci- tlrcr by the EFTA Surveillance Authority or the Standing Corrrmittec, as well as to establish the procedures to be applied among the EFTA States for that purpose;

Article 1

1. Where the acts referred to in the Annexes'to the EEA Agreement contain provisions on procedures under which the EC Commission:

(a) informs a Member State whether a precautionary measure or a safe- guard measure taken by a Member State was justified; (b) shall be consulted by a Member State before an cxemption or de- rogation from a provision of an act is granted or undertaken by that State;

(c) may, before an cxemption or derogation from a provision of an act is granted or undertaken by a Member State, agree or authorize that State to do so, including, where necessary, to Specify the. conditions under which the authorization is granted or to lay down detailed rules concerning its implementation; (d) shall, where necessary, hold consultations with the Member States concerned or their competent authorities, in particular with a view to settling differences and disputes and, as the case may be, propos- ing appropriate solutions;

(e) in the. veterinary and phytosanitary field,

may make or arrange for assessments, tests and on-the-spot checks; may give approvals, or the like, or make recommendations regard-

ing plans, programmes, emergency vaccinations, high-risk areas, etc.; —shall draw up lists, such as lists of experts, approved zones, ap- proved farms, etc., and, as the case may be, forward them to the Member States;

(f) in the veterinary field,

— may adopt appropriate measures in the case of disputes;

(g) in the field of technical regulations, standards, testing and certifica- tion, shall notify the Member States of national technical specifications in respect of which there is a presunrption of conformity with the essential safety requirements and, as the case may be, initiate procedures when it considers that such a prcsurrrption of conform- ity rmrst be withdrawn; (h) in the field of foodstuffs;

may decide whether certain conditions are satisfied; (i) in the field of energy,

—shall implement the procedures provided for by Community law; (i) in the field of procurement,

— may request information from the. Member States or their compet- ent authorities and/or shall determine tlre nature ofarry additional statistical information required; — may establish lists of the categories of activities or services which it considers to be covered by an exclusion; —shall lay down the conditions under which Contracting entities shall communicate to it the results of an awarding procedure;

those and comparable functions shall for the EFTA States be carried out by the EFTA Surveillance Authority in accordance with the procedures laid down in the acts referred to.

2. If the EC Commission is entrusted with othercomparablc functions, the corresponding functions shall also be carried out by the EFTA Surveillance Authority.

Article 2

i. The EFTA Surveillance Authority shall receive information which an EFTA State or a competent authority according to the EEA rules shall sub— mit to it and pass on that information to the EC Commission.

2. The EFTA Surveillance Authority shall further receive corresponding in- formation from the EC Commission for distribution to the EFTA States or their competent authorities.

A Hide 3

Where, in an act referred loin the Annexes to the lj—LEA Agreement contain- ing the procedures described in Article 1, the EC Commission shall submit a draft measure to be taken to, or otherwise consult, an EC committee, the

Prop. 1991/92:170 Bilaga 16 ESA/Court Agreement Protocol ]

EFTA Surveillance Authority shall, according to corresponding procedures to be laid down by the Standing Committee, consult a corresponding conr- mittce, if any, set up or designated in accordance with the Agreement on a Standing Conrmittce of the EFTA States.

Article 4

The EFTA Surveillance Authority shall, unless otherwise agreed with the EC Commission, concurrently with the EC Commission prepare, as appro- priate, reports, assessments or the like with regard to the EFTA States, in the cases which through the application of paragraph 5 of Protocol 1 to the EEA Agreement follow from the acts referred to in the Annexes to that Agreement and which are not directly related to the functions of the Stand- ing Committce set out in Protocol 1 to the Agreement on & Standing Com- mittee of the EFTA States. The EFTA Surveillance Authority shall consult, and exchange views with, the EC Commission during the preparation of their respective reports, copies of which are to be sent to the EEA Joint Committee.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 16 ESA/Court Agreement Protocol 1

PROTOCOL 2

ON THE FUNCTIONS AND POWERS OF THE EFTA SURVEILLANCE AUTHORITY IN THE FIELD OF PROCUREMENT

Article ]

]. Without prejudice to Article 31 of this Agreement, thc EFTA Surveil- lance Authority may invokc thc procedure for which the present Article provides when, prior to a contract being concluded, it considers that a clear and manifest infringement of the provisions of the EEA Agreement in the field of procurement has been committed during a contract award procedure falling within the scope of the acts referred to in points 2 and 3 of Annex XVI to the EEA Agreement.

2. The EFTA Surveillance Authority shall notify thc EFTA State and the contracting authority concerned of the reasons which have led it to conclude that a clear and manifest infringement has been committed and request its correction.

3. Within 21 days of receipt of the notification referred to in paragraph 2, the EFTA State concerned shall communicate to the EFTA Surveillance Authority:

(a) its confirmation that the infringement has been corrected; or (h) a reasoned submission as to why no correction has been made; or (c) a notice to the effect that the contract award procedure has been suspended either by the contracting authority on its own initiative or on the basis of the powers specified in Article 2(1)(a) of the act re- ferred to in pointSofAnrrcx XVI to the EEA Agreement,

4. A reasoned Submission in accordance with paragraph 3(b) of this Article may rely among other matters on the fact that the alleged infringement is already the subject ofjudicial or other review proceedings or of a review as referred to in Article 2(8) of the act referred to in point 5 of Annex XVI to the EEA Agreement. In such a case, the EFTA State shall inform the EFTA Surveillance Authority of the result of those proceedings as soon as it bc— cornes known.

5. Where notice has been given that a contract award procedure has been suspended in accordance with paragraph 3(c) of this Article, the EFTA State shall notify thc EFTA Surveillance Authority when the suspension is liftcd or another contract procedure relating in whole or in part to the same subject matter is begun. That notification shall confirm that the alleged infringement has been corrected or include a reasoned submission as to why no correction has been made.

Article 2

]. Not later than 1 January 1996, the EFTA Surveillance Authority shall, together with an advisory committee composed of representatives of the

Prop. 1991/92:17() Bilaga 16 ESA/Court Agreement Protocol 2

EFTA States, review the manner in which the provisions of this Protocol and the provisions of the act referred to in point 5 of Annex XVl of the EEA Agreement have been implemented and, if necessary, make proposals for amendments. The committee shall have as Chairtnan a representative of the EFTA Surveillance Authority. The committee shall be convened by its Chairman either on his own initiative or at the request of one of its members.

2. By 1 March each year the EFTA States shall communicate to the EFTA Surveillance Authority information on the operation of their national review procedures during the preceding calendar year. The nature of the informa- tion shall be determined by the EFTA Surveillance Authority in consultation with the advisory committee.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 16 ESA/Court Agreement Protocol ?.

PROTOCOL 3 Prop. 1991/92:170 Bilaga 16 ON THE FUNCTIONS AND POWERS OF THE EFTA ES A/C Om

SURVEILLANCE AUTHORITY IN THE FIELD OF STATE AID

Anicle I

Agreement Protocol 3

1. The EFTA Surveillance Authority shall, in cooperation with the EFTA States, keep under constant review all systems of aid existing in those States. It shall propose to the latter any appropriate measures required by the pro- gressive development or by the functioning of the EEA Agreement.

2. If, after giving notice to the parties concerned to submit their comments, the EFTA Surveillance Authority finds that aid granted by an EFTA State or through EFTA State resources is not compatible with the functioning of the EEA Agreement having regard to Article 61 of the EEA Agreement, or that such aid is being misused, it shall decide that the EFTA State concerned shall abolish or alter such aid within a period of time to be determined by the Authority. If the EFTA State concerned does not comply with this decision within the prescribed time, the EFTA Surveillance Authority or any other interested EFTA State may, in derogation from Articles 31 and 32 of this Agreement, refer the matter to the EFTA Court directly. On application by an EFTA State, the EFTA States may, by common ac- cord, decide that aid which that State is granting or intends to grant shall be considered to be compatible with the functioning of the EEA Agreement, in derogation from the provisions ofArticle 61 of the EEA Agreement, ifsuch a decision isjustified by exceptional circumstances. If, as regards the aid in question, the EFTA Surveillance Authority has already initiated the procedure provided for in the first subparagraph of this paragraph, the fact that the State concerned has made its application to the EFTA States shall have the effect of suspending that procedure until the EFTA States, by coin— mon accord, have made their attitude known. If, however, the EFTA States have not made their attitude known within three months of the said application being made, the EFTA Surveillance Authority shall give its decision on the case.

3. The EFTA Surveillance Authority shall be informed, in sufficient time to enable it to submit its comments, of any plans to grant or alter aid. If it con- siders that any such plan is not compatible with the functioning of the EEA Agreement having regard to Article 61 of the EEA Agreement, it shall with- out delay initiate the procedure provided for in paragraph 2. The State con- cerned shall not put its proposed measures into effect until this procedure has resulted in a final decision.

Article 2

1. An advisory committee shall assist the EFTA Surveillance Authority in its examination of aid granted for transport by rail, road and- inland water- 187

way. The committee shall have as Chairman a representative of the EFTA Surveillance Authority and shall consist of representatives appointed hy each EFTA State: Not less than ten days' notice of meetings of the commit- tee shall be given and such notice shall include details of the agenda. This period may be reduced for urgent cases.

2. The committee may examine, and give an opinion on, all questions con— cerning the operation of the provisions of the EEA Agreement on the grant- ing of aid in the transport sector.

3. The committee shall be kept informed of the nature and amount of aid granted to transport undertakings and, generally, of all relevant details con- cerning such aid, as soon as the latter is notificd to the EFTA Surveillance Authority in accordance with the provisions laid down in Annex XIII, sec- tion l (iv), to the EEA Agreement governing the granting of aid in the trans- port sector.

Prop. 1991/92:170 Bilaga 16 ESA/Court Agreement Protocol "3

PROTOCOL 4

ON THE FUNCTIONS AND POWERS OF THE EFTA SURVEI LLANCE AUTHORITY IN THE FIELD OF COMPETITION

Table of contents with references to the corresponding EC acts or provisions of the EEA Agreement

PART] GENERAL RULES Chapterl Introduction page 1

Chapterll General procedural rules implementing page 2 Articles 53 and 54 of the EEA Agreement (cf. Regulation 17/62)

Chapterlll Form, content and other details concerning page 21 applications and notifications (cf. Regulation 27/62)

Chapteer lleariiigs provided for in Article 19(1) and (2) page 24 of Chapter ll (cf. Regulation 99/63)

Chaptch Limitation periods in proceedings and the en- page 29 forcement of sanctions under the rules relating to transport and competition as contained in Chaptersll to IV and VI to XIV (cf. Regula- tion 2988/74)

Rel RT II TRANSPORT

Chapter Vl Application of rules of competition to trans- page 33 port by rail, road and inland waterway (cf. Re- gulation 1017/68, Articles 6 and 10 to 31.)

ChapteerI Form, content and other details ofcomplaints page 54 pursuant to Article 10, applications pursuant to Article 12 and notifications pursuant to Art- icle 14(1) of Chapter VI (cf. Regulation 1629/69)

Chapteerll Hearings provided for in Artielc26(l”) of page 36 Chapter VI (cf. Regulation 1630/69)

Chapter IX Rules for the application of Articles 53 and 54 page 6] of the EEA Agreement to maritime transport (cf. Regulation 4056186, Section ll)

(_f'hapterX The obligation of communication. the form. page 79

content and other details of complaints and of applications, and the hearings provided for in ChapterlX (cf. Regulation 4260/88)

Prop. 1991/921170 Bilaga 16 ESA/Court Agreement Protocol 4

Chapter XI

Chapter XII

Procedure for the application of the rules on competition to undertakings in the air trans- port sector (cf. Regulation 3975/87)

Form, content and other details of complaints and of applications, and the hearings provided for in ChapterXI laying down the procedure for the' application of the rules of competition to undertakings in the air transport sector (cf. Regulation 4261/88)

PART III CONTROL OF CONCENTRATIONS

Chapter XIII

Chapter XIV

Rules relating to control of concentrations be- tween undertakings (cf. Regulation 4064/89, Articles 6 to 25)

Detailed rules concerning notifications, time- limits and hearings in the field of control of concentrations between undertakings (cf. Re- gulation 2367/90)

PART IV COAL AND STEEL

Chapter XV

Section I

Section ll

Section III

Section IV

Rules applicable to undertakings in the field of coal and steel

General rules regarding agreements and con- centrations (cf. Articles 65(2), subparagraphs 3 to 5, (3), (4), subparagraphs 2 and (5) and 66(2), suparagraphs 2 to 4, and (4) to (6), 47, 36(1) and 82 of ECSC Treaty)

Information to be furnished (Article 2(4) of Section l) (ef. Decision 26/54)

Limitation periods in proceedings and the cn- forccment of sanctions under Protocol 25 to the EEA Agreement and the present Chapter(cf. Decision 715/78)

Powers of officials and agents of the EFTA Surveillance Authority instructed to carry out the checks provided for in Protocol 25 to the EEA Agreement and in this Chapter (cf. De- cision 379/84)

PART V TRANSITIONAL AND OTHER RULES

Chapter XVI Transitional and other rules

page 88 Prop. 1991/92:170 Bilaga 16 ESA/Court Agreement page 106 Protocol 4

page 14

page 139

page 154

page 154

page 162

page 165

page 169

1 . page 71 190

Section I Rules applicable to Chapters II to XII and XV page 171 Prop. 1991/92:170

(cf. ArticlesS et seq. of ProtocolZl to the Bilaga 16 EEA Agreement) ESA/Court Section ll Rules applicable to Chapters XIII and XIV page 175 Agreement

(cf. Article 25(2) of Regulation 4064/89) PrOtOCOI 4

APPENDICES

Appendix 1 Form referred to in Articles 4(1) and 4(4) of page Chapterlll

Appendix 2 List of public holidays referred to in Article page 11(3) of Chapteer, Article 11(3) of Chapter VIII, Article 15(3) of ChapterX and Article 14(3) of ChapteerI

Appendix 3 Form referred to in Article 1(1) of Chapter VII page Appendix 4 Form referred to in Article 3(1) of Chapter VII page Appendix 5 Form referred to in Article 3(2) of Chapter VII page Appendix 6 Form referred to in Article 4(1) of ChapterX page

Appendix 7 List of certain technical agreements in the air page 177 transport sector, referred to in Article 2 of Chapter Xl

Appendix S Form referred to in Article 3(1) of Chapter XII page

Appendix 9 Form referred to in Article 2(1) of page ChapterXIV

Appendix 10 List of public holidays referred to in Article 19 page of Chapter XIV

PART I GENERAL RULES Prop. 1991/925170

. Bilaga 16 CHAPTER I INTRODUCTION ES A/Court

Anicle ] Agreement This Protocol sets out provisions for the implementation of competition rules Protocol 4 applicable to undertakings in the EEA Agreement, and in particular for the implementation of Protocols 21 to 25 to that Agreement.

Article 2

1. Chaptersll to V, Xlll and XIV apply to all sectors covered by the EEA Agreement unless otherwise provided.

2. Chapters 11 to IV shall not apply to agreements, decisions or concerted practices in the transport sector which have as their object or effect the fixing of transport rates and conditions, the limitation or control of the supply of transport or the sharing of transport markets; nor shall they apply to the ab- use of a dominant position, within the meaning of Article 54 of the EEA Agreement, within the transport market. Such cases are covered hy Chap- ters Vl to XII.

3. Chaptersll to V, XIII and XIV shall not apply to cases covered by Chapter XV, on the conditions set out therein.

Article 3

Chapter XVI sets out the transitional rules applicable for Chapters 11 to XV.

A nicle 4

The EFTA Surveillance Authority may, in accordance with Article 49 of this Agreement, submit to the Governments of the EFTA States proposals for amendments to this Protocol including its Appendices.

CHAPTER II GENERAL PROCEDURAL RULES IMPLEMENTING ARTICLES 53 AND 54 OF THE EEA AGREEMENT

Anicle 1

Basic provision

Without prejudice to Article 6 of this Chapter and Article 3 of Chapter XVI, agreements, decisions and concerted practices of the kind described in Article 53(1) of the EEA Agreement and the abuse of a dominant position in the market, within the meaning ofArticle 54 of the EEA Agreement. shall be prohibited, no prior decision to that effect being required.