med överlämnande av 1976 års kommittéberättelse

Regeringens skrivelse Skr 1975/76:103

1975/76:103

med överlämnande av 1976 års kommittéberättelse;

beslutad den 29 december 1975. Regeringen överlämnar till riksdagen enligt bifogade utdrag av regeringsprotokoll, 1976 års kommittéberättelse.

OLOF PALME LENNART GEIJER

1 Riksdagen 1975/76. saml. Nr 103

Skr 1975/76:103 2

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1975-12-29

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Johansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Lidbom, Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson

Föredragande: statsrådet Geijer

Anmiilan av 1976 års kommittéberättelse

1 INLEDNING Det statliga kommittéväsendet har som huvuduppgift att förbereda regeringens förslag till reformer inom skilda områden av samhällslivet. Komtittéväsendet har i vårt land en mer framskjuten ställning än i de flesta andra länder. Flertalet reformprojekt utarbetas i en första omgång i fristående utredningar och inte inom regeringskansliet, som har en förhållandevis fåtalig personal. |

Ett smidigt och effektivt kommittéväsende är under sådana förhållanden en väsentlig betingelse för att regeringen skall kunna fullgöra sina uppgifter. Inom regeringskansliet har sedan början av år 1974 pågått arbete med en översyn av formerna för kommittéverksamheten. I januari 1974 tillsattes en särskild arbetsgrupp med uppdrag att undersöka möjligheterna till reformer inom området. Gruppen bestod av statssekreterarna Årne Alderstam, Sven Andersson och Göte Svenson och utökades senare med statssekreteraren Lennart Sandgren. Gruppen lämnade i april 1975 en rapport (Ds Ju 1975:14) om utredningsväsendet. Rapporten har remissbehandlats.

I det följande skall jag kort redogöra för rapportens innehåll och för remissutfallet. Jag skall också lämna en redogörelse för de åtgärder som har vidtagits med anledning av förslagen i rapporten och för arbetet i övrigt inom regeringskansliet i syfte att förbättra och rationalisera kommittéväsendet.

2 RAPPORTEN OM UTREDNINGSVÄSENDET Arbetsgruppen förklarar att dess uppgift har varit att undersöka vilka uppslag till reformer av utredningsväsendet som förefaller fruktbara och möjliga att utveckla vidare. Gruppen har gjort en genomgång av de förslag till ändringar i kommittéväsendet som tidigare har lagts fram i skilda sammanhang.

3 Skr 1975/76: 103

Gruppen anser att man bör ställa sig avvisande både till tanke på en centralisering inom regeringskansliet av den politiskt betonade ledningen av utredningsverksamheten och till förslag om ett centralt utredningsinstitut eller utredningskansli. Däremot anser arbetsgruppen att goda skäl talar för att man — utan att bygga upp någon ny organisatorisk enhet — söker utöka den service som lämnas kommittéerna. Det föreslås att servicefrågorna och vad som sammanhänger med dem undersöks i särskilda arbetsgrupper med uppgift att föreslå konkreta åtgärder.

Enligt statssekreterargruppens mening är det parlamentariska deltagandet i kommittéarbetet från skilda synpunkter fördelaktigt. Att minska inslaget partiengagerade kommittéledamöter bör därför inte komma i fråga.

Arbetsgruppen har granskat några modeller efter vilka verksamheten i en kommitté kan planeras och som skulle kunna tjäna som alternativ till nuvarande förfarande. Av fyra angivna modeller har gruppen funnit den mest fördelaktig som innebär att utredningen efter relativt kort tid i en offentlig promemoria presenterar några alternativa lösningar av utredningsuppgiften, varefter promemorian remissbehandlas. En sådan lägesrapport och remissyttrandena över den kan bilda grund för mera preciserade direktiv till utredningen. I dessa, liksom i de ursprungliga direktiven, kan ställas upp tidsramar för arbetet. Arbetsgruppen föreslår att några utredningar får i uppdrag att arbeta efter den angivna modellen.

Enligt arbetsgruppens åsikt är det inte lämpligt att offentliggöra och formellt remissbehandla direktivutkast.

En ny kommittéförordning bör enligt rapporten utfärdas. Där bör bl.a. lämnas föreskrifter om vissa befogenheter som tillkommer olika medverkande i kommittéarbetet. Gruppen förordar att man fortsättnigsvis skiljer mellan ledamöter, sakkunniga och experter. De sakkunniga får, fastän de inte själva är kommittéledamöter och alltså saknar beslutanderätt, delta i arbetet på väsentligen samma villkor som ledamot. Bl.a. har de ”reservationsrätt”. Experterna, dvs. de utpräglade specialisterna, får mera begränsade befogenheter. Gruppen förordar återhållsamhet med förordnande av experter och anvisar som ett ofta bättre alternativ myndighetsutredning av delprojekt.

I rapporten framhålls att kommittéerna i högre grad än hittills bör sträva efter ett koncentrerat skrivsätt. De bör också på andra sätt göra det lättare för allmänheten att ta del av det väsentliga innehållet i utredningsförslagen, t.ex. genom att dela upp redovisningen i skilda bokband och genom att ge ut fristående, populärt hållna sammanfattningar. Arbetsgruppen vill stryka under det betydelsefulla i att språket i betänkandena är enkelt och lättfattligt.

Statssekreterargruppen föreslår, slutligen, att rapporteringen från kommittéerna till departementen skall få fastare form och att registreringen av olika uppgifter inom kommittéväsendet bör rationaliseras. Kommittéerna bör två gånger om året ge in arbetsplaner till departementen.

Skr 1975/76: 103 4

3¶REMISSYTTRANDENA

Efter remiss har yttranden över rapporten avgivits av hovrätten över

Skåne och Blekinge, överbefälhavaren, socialstyrelsen, riksförsäkrings-

verket, statens järnvägar, statens trafiksäkerhetsverk, statskontoret, byggnadsstyrelsen, statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket, riksskatteverket, universitetskanslersämbetet, skolöverstyrtelsen, statens ' naturvårdsverk, pris- och kartellnämnden, arbetsmarknadsstyrelsen, statens planverk, statens industriverk, skadeståndskommittén, massmedieutredningen, konsumenttjänstutredningen, 1972 års värnpliktsutredning, socialutredningen, 1972 års skatteutredning, utredningen om skolan, staten och kommunerna, folkhögskoleutredningen, 1972 års jordbruksutredning,

utredningen rörande nuläge och utvecklingstendenser m.m. inom hotell-

och restaurangbranschen, arbetsmiljöutredningen, utredningen om ra-

dioaktivt avfall, länsstyrelser i Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Blekinge, Malmöhus, Kopparbergs, Västernorrlands och Västerbottens län,

Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, Centralorganisationen SACOJ/SR, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens central-

organisation (TCO), Statsvetenskapliga förbundet, HSB:s riksförbund,

Kooperativa förbundet (KF), Lantbrukarnas riksförbund, Svenska arbets-

givareföreningen, Sveriges industriförbund och Sveriges köpmannaförbund. Länsstyrelserna har bifogat yttranden från Norrtälje, Stockholms,

Uppsala, Norrköpings, Helsingborgs, Sjöbo, Borlänge, Sundsvalls, Örn-

sköldsviks och Vilhelmina kommuner samt Östergötlands läns, Malmöhus läns, Kopparbergs läns och Västerbottens läns landsting.

Så gott som samtliga remissinstanser delar i stort de synpunkter som förs fram i promemorian och tillstyrker i det väsentliga förslagen eller

lämnar dem utan erinran. | Samtliga remissinstanser avvisar i likhet med rapporten tanken på en

centralisering inom regeringskansliet av den politiskt betonade ledningen av utredningsväsendet. LO påpekar dock att den samordnande uppgift som statsrådsberedningen har i dag bör förstärkas. Hotell- och restaurangutredningen, Statsvetenskapliga förbundet och Lantbrukarnas riks-

förbund anser att en bättre samordning av utredningsväsendet är be-

hövlig. |

I likhet med rapportens författare avvisar remissinstanserna i allmänhet tanken på ett utredningskansli med fast anställda sekreterare. KF anser dock att dels kraven på sekretariatens kvalitet, dels frågan om anställningsskydd för sekretariatspersonal talar för att man bör inrätta

en central utredningsenhet. Tjänstemännens centralorganisation betonar

att anställnings- och trygghetsfrågor för den personal som arbetar i kommittéväsendet bör behandlas i diskussionen om kommittéväsendets organisation.

De remissinstanser som har yttrat sig i frågan tillstyrker en utökning av den service som lämnas till kommittéerna och ställer sig i huvudsak

5 Skr 1975/76:103

positiva till de konkreta uppslag som lämnas i rapporten.

Vad som sägs i rapporten om det parlamentariska inslaget i kommittéerna instämmer remissinstanserna helt i. |

Ett antal remissinstanser tar upp frågan om direktivens tillkomst och

behandling. I likhet med arbetsgruppen anser bl.a. statskontoret och

länsstyrelsen i Blekinge län att det är mindre lämpligt att offentliggöra

och formellt remissbehandla direktivutkasten. Svenska kommunförbun-

det anser dock att detta förfaringssätt kan vara lämpligt ibland. ÖB,

statens pris- och kartellnämnd, länsstyrelsen i Kopparbergs län, HSB:s

riksförbund, m.fl. delar rapportens syn på att uppläggningen av utredningsarbetet bör ägnas större uppmärksamhet vid direktivens tillkomst. Skadeståndskommittén, Svenska kommunförbundet och Lantbrukarnas

riksförbund anser dock att direktiven i möjligaste mån bör utformas så

att utredningarna kan bli förutsättningslösa.

Flertalet remissinstanser finner den av arbetsgruppen rekommenderade

modellen för utredningsarbetets uppläggning lämplig och tillstyrker att

den prövas i ett antal utredningar. KF och Sveriges industriförbund an-

ser att modellen är den mest fördelaktiga av dem som diskuteras i rapporten. Riksrevisionsverket framhåller att modellen normalt bör använ-

das i utredningar, i synnerhet om de har stor politiskt betydelse. Enligt HSB bör modellen kunna medföra ett effektivare utredningsarbete. Sveriges köpmannaförbund anser att den är väl ägnad att ge en större insyn i utredningsarbetet, och Landstingsförbundet uttalar att modellen medför att den offentliga debatten kommer igång på ett tidigt stadium, vilket ses som en stor fördel. |

Ett antal remissinstanser har emellertid vissa invändningar mot model-

len. Folkhögskoleutredningen framhåller vikten av att kommittén inte blir sysslolös, medan den väntar på remissvar och eventuella tilläggsdi-

rektiv. LO har inget att erinra mot modellen, när det gäller utredningar

med utpräglat parlamentariskt inslag, men vill påpeka att för de remiss-

instanser, som handlägger många remisser, kommer modellen att innebära ett betydande merarbete. TCO framhåller vikten av att remissin-

stanserna får ett sådant underlag och sådan tid till sitt förfogande att ett ställningstagande blir meningsfullt. Svenska kommunförbundet anser att

modellen är lämplig endast i de fall, då det ter sig rimligt att arbeta med

flera huvudalternativ. Den i rapporten föreslagna kategoriindelningen av de medverkande i kommittéarbetet berörs i några yttranden. Statskontoret, riksrevisions-

verket, länsstyrelsen i Blekinge län, m.fl. anser det vara väsentligt att de olika medverkandes ansvar och befogenheter slås fast samt att regler därom tas in i den nya kommittéförordningen. Den nya kategoriindelningen stöds av bl.a. riksrevisionsverket, utredningen om skolan, staten och kommunerna, Statsvetenskapliga förbundet och KF. Däremot anser bl.a. statens järnvägar, statskontoret, statens planverk och 1972 års jordbruksutredning att den föreslagna kategoriindelningen inte är

lämplig.

Skr 1975/76: 103 6

Samtliga remissinstanser understryker rapportens syn på att kommittéerna i högre grad än hittills bör sträv. efter ett koncentrerat skr: tt samt ett enkelt och lättfattligt språk.

Vad därefter gäller förslagen om rapportering och registrering inom kommittéväsendet delar riksrevisionsverket och Sveriges industriförbund rapportens uppfattning om att en ordning med ingivande av arbetsplaner två gånger om året ger departementen bättre möjlighet än f.n. att följa utredningsarbetet. Statens industriverk och 1972 års skatteutredning anser däremot att de redan i dag normalt finns stort utrymme för berörda departement att följa pågående utredningsarbete. Statskontoret anser att ett system för registrering av data kring kommittéväsendet är av stort värde. TCO säger i dettå sammanhang att kommittéväsendets funktioner, sedda mot bakgrunden av datateknikens möjligheter till samlad information om vad som över huvud taget är föremål för utredning, planering eller forskning i landet, bör ifrågasättas.

Ett stort antal remissinstanser tar också upp frågan om remisstidens längd och anser att den normalt är för kort.

4¶DET FORTSATTA ARBETET

Flera av de förslag som redovisas i rapporten om utredningsväsendet har tagits upp under det fortsatta arbetet med kommittéfrågorna inom regeringskansliet. Också i andra hänseenden övervägs åtgärder för att effektivisera utredningsväsendet. Arbetet bedrivs närmast under ledning av den statssekreterargrupp som avlämnade rapporten om utredningsväsendet.

I rapporten om utredningsväsendet föreslogs, som framgår av min tidigare redogörelse, att särskilda arbetsgrupper borde tillsättas för att pröva vissa frågor om service åt kommittéerna och därtill angränsande spörsmål. Förslaget har resulterat i att två arbetsgrupper har tillsatts i maj 1975. Arbetsgrupperna består i huvudsak av tjänstemän från regeringskansliet.

Huvuduppgiften för den ena arbetsgruppen är att utarbeta en handbok för kommittésekreterare och annan kommittépersonal. Därvid ägnar gruppen särskild uppmärksamhet år frågor om utredningsbetänkandenas språk och uppläggning. I handboken kommer även att behandlas frågorna om formerna för att i kommittéarbetet anlita projektadministrativ sakkunskap och bistånd i vissa sakfrågor från myndigheterna samt om myndighetsutredning som led i kommittéutredning. Synpunkter på ett utkast till handboken har inhämtats från ett antal kommittésekreterare m.fl., och en slutlig version väntas föreligga i början av februari 1976. Arbetsgruppen överväger i övrigt spörsmål om klassificering av kommittéerna. Dessa överväganden har lett till vissa ändringar i 1976 års kommittéberättelse. Härtill återkommer jag i följande avsnitt.

Den andra arbetsgruppen har i uppdrag att se över kommittéarbetets administrativa sida. Bland uppgifterna ingår att analysera behovet av

7 Skr 1975/76: 103

registrering av och information om kommittéfakta av skilda slag, att föreslå riktlinjer för kommittéernas lokalförsörjning och att föreslå förbättringar av servicen till kommittéerna i fråga om litteratur, expeditionstjänst, skrivhjälp o.d. Arbetet är uppdelat på olika huvudfrågor och väntas beträffande vissa av frågorna pågå under hela år 1976.

Som har nämnts tidigare förordade statssekreterargruppen i sin rapport att försök borde göras att tillämpa en modell för uppläggning av kommittéarbetet som innebär att kommittén efter en relativt kort tid i en offentlig promemoria lägger fram några alternativ till lösning av utredningsuppgiften. Tanken var att regeringen skulle kunna återkomma med närmare anvisningar för kommittéarbetet efter att ha tagit del av promemorian och de remissyttranden som kan ha inhämtats över denna. Rege- . ringen har, efter det att rapporten lades fram, i direktiven till några utredningar förordat en uppläggning av utredningsarbetet i huvudsaklig överensstämmelse med den angivna modellen. Jag kan hänvisa till direktiven för utredningen (U 1975:16) om det studiesociala stödet och för SINF- DOK-utredningen (I 1975:04). Man torde kunna räkna med att också vissa av de kommittéer som tillkallas under år 1976 kommer att anbefallas att följa en arbetsplan i enlighet med modellen i fråga.

I rapporten föreslogs att nuvarande kommittékungörelse (1946:394) skulle ersättas av en ny författning i ämnet. En mera genomgripande omreglering av författningsbestämmelserna om kommittéväsendet bör få anstå till dess de tidigare nämnda arbetsgrupperna i det väsentliga har fullgjort sina uppdrag. I väntan på detta övervägs emellertid inom justitiedepartementet lämpligheten av att genom ändringar i kommittékungörelsen införa den kategoriindelning av de medverkande i kommittéarbetet som har föreslagits i utredningsrapporten och att i samband därmed meddela vissa bestämmelser om de medverkandes befogenheter i kommittéarbetet. En partiell översyn av kommittékungörelsen kan komma att gälla också ersättningsreglerna. Den framtida utformningen av dessa bestämmelser övervägs f.n. inom finansdepartementet.

En ofta uppmärksammad fråga gäller utredningstidens längd. Det är givetvis angeläget att kommittéarbetet leder till slutresultat med den snabbhet som är förenlig med kravet på hög utredningskvalitet. Det bör också tillses att sådant kommittéarbete avslutas, som inte längre framstår som fruktbart med tanke på utvecklingen inom det berörda ämnesområdet efter den tidpunkt då kommittén tillkallades. Mot denna bakgrund övervägs f.n. inom departementen att förelägga kommittéer, vars arbete har pågått under förhållandevis lång tid, att avsluta sitt arbete senast vid viss angiven tidpukt. En sådan åtgärd bör kunna medverka till att antalet arbetande kommittéer inte blir opåkallat högt.

Skr 1975/76:103 8

5 1976 ÅRS KOMMITTEBERÄTTELSE

Enligt tilläggsbestämmelse 3.6.2 till riksdagsordningen skall regeringen

årligen samtidigt med budgetpropositionen lämna riksdagen redogörelse för verksamheten inom de kommittéer som har tillsatts på grund av re-

geringens beslut. Jag får därför föreslå att redogörelse för kommittéverksamheten nu lämnas till riksdagen. Redogörelsen bör fogas till pro-

tokollet i detta ärende som bilaga.

1976 års kommittéberättelse är i huvudsak redigerad och upplagd på samma sätt som 1975 års kommittéberättelse. Frågan om ändringar av redovisningen i kommittéberättelsen bör anstå i avvaktan på det arbete med kommittéfrågor som bedrivs inom regeringskansliet. Vissa smärre

justeringar har dock företagits i årets berättelse. Dessa sammanhänger med de förut nämnda övervägandena om klassificeringen av kommit-

téer. Åtskilliga organ som brukar redovisas i kommittéberättelsen har inte

utredande uppgifter i vedertagen mening. För att inte bilden av det stat- - liga utredningsväsendet skall bli missvisande bör därför särskilt anges vilka ”kommittéer” eller andra i kommittéberättelsen angivna organ som inte bör betraktas som egentliga utredningar. Detta sker för varje

departement i ingressen till redogörelsen för departementets kommittéer. Vidare har i samma syfte: ur kommittéberättelsen uteslutits redovis-

ningen av sakkunniga som är utsedda att delta i internationellt samarbe-

te eller som har annat liknande uppdrag. Kostnaderna för detta sakkun-

nigarbete anges dock i kostnadsbilagan.

6¶HEMSTÄLLAN

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

överlämnar 1976 års kommittéberättelse till riksdagen.

7¶REGERINGENS BESLUT

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Bilaga Kommittéberättelse 1976

Skr 1975/76:103 10

Redaktionell anm.

För varje departement används fr.o.m. år 1971 en löpande nummerserie för

år. Nummerbeteckningen anges med förkortning för departement samt årtal, kolon och löpnummer och anges inom parentes omedelbart efter ordet kommitté (motsvarande). Exempel: x-utredningen (Ju 1975:00) och utredningen .(Ju 1975:00) om — — -—. Beteckningen är avsedd att användas vid

såväl hänvisningar i löpande text som i kamerala sammanhang.

För kommitté (motsvarande) som tillkommit före år 1971 används som löpnummer det nummer i riksdagsberättelsen under vilket kommittén första gången redovisats.

De uppgifter som ingår i berättelsen registreras fortlöpande i ett datorstött

informationssökningssystem. Kommittéberättelsen framställs med hjälp av systemet. Under löpande år kan uppgifter om kommittéernas verksamhet erhållas ur detta system efter hänvändelse till justitiedepartementet.

11¶Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:2

Justitiedepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verk-

samhet under år 1975: 1, 3, 7, 9, 11, 23, 28, 33, 35, 37, 39, 41 och 43

Följande kommittéer inom avsnittet fullgör inte, resp. har inte fullgjort egentligt utredningsuppdrag: 6, 25, 26, 37, 40 och 46

1. Utredningen (Ju 1956:42) rörande specialstraffrätten

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande der 2 december 1955 för förberedande undersökning för reformering av specialstraffrätten (se Postoch Inrikes tidn. den 21 december 1955): Utredningsman:

Thornstedt, Hans G., professor Expert:

Danelius, Hans C. Y., utrikesråd

Direktiven för utredningen, se 1957 års riksdagsberättelse Ju 34.

Utredningsmannen beräknas avge sitt betänkande vid årsskiftet 1975/76.

2. Köplagsutredningen (Ju 1963:51)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 juni 1962 för att följa arbetet i en i Finland tillsatt kommitté, som har i uppdrag att utarbeta förslag till lag om köp av lös egendom, samt att, under beaktande av pågående arbete att åstadkomma en internationell köplag, överväga om anledning föreligger att föreslå ändring i den svenska köplagen (se Post- och Inrikes tidn. den 18 juli 1962).

Genom beslut den 25 maj 1967 har Kungl. Maj:t vidgat uppdraget till att

avse en begränsad översyn av den svenska köplagen (se Post- och Inrikes tidn. den 2 juni 1967). Ytterligare utvidgning skedde genom beslut den 20 november 1968 då utredningen även fick i uppdrag att se över de allmänna reglerna om dröjsmålsränta m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 4 december 1968): Utredningsman:

Hellner, Jan E., professor

Ju:2 Skr 1975/76:103 12

Experter: Bergman, S. Christer, avdelningsdirektör Cedercrantz, Bror O. C., direktör Hillbom, Lars H., civilekonom (fr.o.m. den 5 november 1974) Johansson, Sven-Erik N., professor Josephsson, Leif E., förbundsjurist Köhler, Nils G., advokat Persson, Per Gustav, bankdirektör Siljeström, Sten G. L., direktör Wiberg, G. Lennart E:son, direktör

Sekreterare: Carbell, Leif E., hovrättsassessor - Nöteberg, Rolf M., hovrättsassessor (fr.o.m. den 13 november 1975)

Lokal: Lilla Nygatan I, 2 tr.,. 111 28 Stockholm, tel. 763 23 45 (Carbell), 763 23 61 (Nöteberg)

Direktiven för utredningen, se 1963 års rikdagsberättelse Ju 51 och 1968

års riksdagsberättelse Ju 30. Tilläggsdirektiv, se 1969 års riksdagsberättelse Ju 24. Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit sju sammanträden. Nordiska överläggningar angående översynen av köplagen har hållits i Köpenhamn under februari och i Stockholm under september 1975.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete i slutet av år 1976.

3. 1965 års valtekniska utredning (Ju 1966:61)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 januari 1965 för att utreda vissa tekniska valfrågor (se Post- och Inrikes tidn. den 9 mars 1965): Ordförande: Widegren, Björn G., lagman

Ledamöter: Dahlberg, K. Thure, ombudsman, led. av riksdagen

Lundgren, Stig H. E., direktör

Nilsson, N. Yngve, lantbrukare, led. av riksdagen Nyberg, J. Olaus, redaktör, f.d. led. av riksdagen Svanström, K. Ivan H., lantbrukare, led. av riksdagen Experter: Carlsson, Ulf V., avdelningschef Ekstam, Gunnar E., avdelningschef

Eriksson, Karl Axel, byrådirektör

13¶Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:4

Nilsson, N. Per-Erik, rättschef Thärnström, Kenny U. H., avdelningsdirektör Wentz, Nils O., kammarrättspresident Sekreterare: Boström, John E., hovrättsassessor Direktiven för utredningen, se 1966 års riksdagsberättelse Ju 61. Tilläggsdirektiv, se 1969 års riksdagsberättelse Ju 39 och 1970 Ju 27.

Ändrade direktiv, se 1973 års riksdagsberättelse Ju 12.

Utredningen har under tiden november 1974 - februari 1975 hållit tre

sammanträden. Utredningen har den 21 februari 1975 avgett betänkandet (SOU 1975:8) Utlandssvenskarnas rösträtt. Uppdraget är därmed slutfört.

4. Integritetsskyddskommittén (Ju 1967 :62)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 maj 1966 för att

utreda frågor om förstärkt integritetsskydd på personrättens område (se

Post- och Inrikes tidn. den 14 juni 1966): Ordförande:

Lännergren, E. Bengt, f.d. justitiekansler

Ledamöter: Dahlberg, K. Thure, ombudsman, led. av riksdagen Kristensson, Astrid M., jur. kand., led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 november 1974) Larfors, E. V. Tage, direktör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 november

1974)

Litzén, Anders G., hovrättslagman Wiklund, Svea S. S., fru, led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 november

1974)

Expert: Ljungberg, Göran L. D., chefsjurist Sekreterare: Rangnitt, F. Harald O., hovrättsassessor (t.o.m. den 31 januari 1975) Widebäck, Ulf M., hovrättsassessor (fr.o.m. den I februari 1975)

Lokal: Lilla Nygatan 1, 2 tr., 11128 Stockholm, tel. 763 1450

(ordföranden) och 763 23 53 (sekreteraren)

Direktiven för kommittén, se 1967 års riksdagsberättelse Ju 62.

Ju:4 Skr 1975/76:103 14

Kommittén har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit tolv

sammanträden. Därutöver har en särskild arbetsgrupp hållit tre sammanträden. ,

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1976.

5. Skadeståndskommittén (Ju 1967:68)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 4 november 1966 för

att tillsammans med sakkunniga i övriga nordiska länder utreda frågor om skadestånd för framtida förlust av arbetsinkomst och om efterlevandes rätt till skadestånd (se Post- och Inrikes tidn. den 12 december 1966):

Ordförande:

Conradi, Erland G. F., justitieråd

Ledamöter: Bengtsson, T. Bertil, professor Lindahl, Carl Erik T., advokat Experter: Alexanderson, R. Birgitta, jurist hos LO Forstadius, Erik L. W., direktör Kihlbom, J. O. Niklas, assuransdirektör Land, Johan, kanslichef Lindstedt, Hans G., direktör Oldertz, Carl M., bitr. direktör Petri, Carl Axel H., kammarrättslagman Rydberg, Olle, försäkringsdirektör Strömland, Lennart V. E., förbundsjurist (fr.o.m. den 1 februari 1974) Svensson, Åke E. F., avdelningsdirektör

Widding, N. Åke W., chefsrådman

Sekreterare:

Bengtsson, T. Bertil, professor (fr.o.m. den 23 april 1974)

Bitr. sekreterare: Nöteberg, Rolf M., hovrättsassessor (fr.o.m. den 23 april 1974)

Lokal: Lilla Nygatan 1, 2 tr., 111 28 Stockholm, tel. 763 23 61 (Nöteberg)

Direktiven för kommittén, se 1967 års riksdagsberättelse Ju 68. Tilläggsdirektiv, se 1972 års riksdagsberättelse Ju 30.

Kommittén har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit åtta sammanträden.

Kommittén beräknas avge sitt slutbetänkande i början av år 1976.

15¶Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:6

6. Samarbetsorganet (Ju 1968:59) för ADB inom rättsväsendet

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 december 1966 för att bereda fråga om omläggning av rutiner inom rättsväsendet för automatisk databehandling och därmed sammanhängande frågor: Ordförande: Gullnäs, S. Ingvar, justitiekansler

Ledamöter: Börjesson, Mats R., generaldirektör (fr.o.m. den 3 september 1975) Ekstam, Gunnar E., avdelningschef (fr.o.m. den 1 oktober 1975) Englund, K. Svante I., departementsråd Fischier, Sven G. O. M., t.f. överdirektör Magnander, Ebbe E. A., avdelningschef Ohlsson, P. T. Ingvar, generaldirektör Persson, Carl J. G., rikspolischef Romander, Holger A. G., riksåklagare Rudholm, Sten J. G., hovrättspresident Trotzig, C. Fredrik J., avdelningschef (t.o.m. den 30 september 1975) Ersättare för ledamot: Bolin, Lars A., avdelningschef (fr.o.m. den 13 maj 1975) Carlsson, Ulf V., avdelningschef (för Persson) Carnhagen, Göran E. T., departementssekreterare (för Englund) (fr.o.m. den 22 januari 1974) Elmbammer, Nils E. I., statistikchef (för Ohlsson) Ericsson, Carl-Henrik, avdelningschef (för Fischier) (t.o.m. den 12 maj

1975)

Forthuber, Béla T., organisationsdirektör (för Trotzig) (t.o.m. den 30 september 1975) Herrlin, S. G. Sigvard, byråchef (för Romander) Åhlén, Lars, byråchef (för Börjesson) (fr.o.m. den 5 september 1975) Åkesson, Hans C., avdelningsdirektör (för Ekstam) (fr.o.m. den 1 oktober 1975) Expert: Grönvall, S. Gunnar, hovrättsråd (fr.o.m. den 1 januari 1974 t.o.m. den 30 juni 1975)

Sekreterare: Alpsten, A. Börje, departementsråd

Ordförande i arbetsgrupp eller kontaktmän: Bolin, Lars A., avdelningschef, kriminalvårdsstyrelsen Carlsson, Ulf V., avdelningschef, rikspolisstyrelsen Elmhammer, Nils E. I., statistikchef, statistiska centralbyrån Ericsson, Christer T., förste aktuarie, försvarsstaben Frenning, Lars W., riksskatteverket

Ju:6 Skr 1975/76:103 16

Hellström, Jan E., avdelningsdirektör, statskontoret

Hillbo, Arne O., byråchef, riksskatteverket

Källberg, K. N. Ingemar, avdelningschef, statens invandrarverk

Magnusson, B. Arne A., ADB-direktör, datamaskincentralen för

administrativ databehandling - DAFA

Mintzing, Lars, avdelningsdirektör, statens naturvårdsverk

Ringström, Björn M., revisionsdirektör, riksrevistonsverket

Sandqvist, Ingrid R. J., byrådirektör, generaltullstyrelsen

Söderlund, A. Göran, avdelningsdirektör, socialstyrelsen

Vallerö, Rolf A. T., förste arkivarie, riksarkivet

de Woul, Bert T., länsåklagare, riksåklagaren

Österlund, Tord H:son, bitr. skattedirektör, riksskatteverket

Lokal: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm, tel. 763 10 57 (sekreteraren)

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Samarbetsorganet har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit tio sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av samarbetsorganets verksamhet. Arbetet har liksom tidigare varit inriktat på ADB-system för brottmålsförfarandet hos polis, åklagare och domstolar samt rutiner för kriminalvårdens myndigheter men också på «system =för lagstiftningsförfarandet samt rättspraxis och diarieföring hos vissa domstolar.

Samarbetsorganets verksamhet beräknas pågå under hela år 1976.

7. Utredningen (Ju 1968:63) om författningspublicering m. m.

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 25 maj 1967 med uppdrag att utreda frågan om publicering av författningar m. m. och den 7 februari 1969 med uppdrag att utreda frågan om internationella överenskommelsers införlivande med svensk rätt (se Post- och Inrikes tidn.

den 2 juni 1967 och den 19 mars 1969):

Ordförande:

Ericsson, K. Georg V., regeringsråd

Ledamöter:

Myrsten, J. Lennart, utrikesråd

Nordenson, Ulf K., justi ieråd

Sekreterare:

Ericsson, Brit-Marie L. B. M.., hovrättsråd Huldén, N. Ö. Tomas, rådman

17¶Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:8

Direktiven för utredningen, se 1968 års riksdagsberättelse Ju 63.

Tilläggsdirektiv, se 1970 års riksdagsberät else Ju 42.

Utredningen har med avgivande av betänkandet (SOU 1974:100) Internationella överenskommelser och svensk rätt slutfört sitt uppdrag.

8. Vattenlagsutredningen (Ju 1969:58)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 november 1968 för att se över vattenlagen (se Post- och Inrikes tidn. den 21 december 1968): Ordförande: Dyrssen, Gösta P. T., hovrättsråd Ledamöter:

Andersson, Sven G. V., f.d. överinspektör

Annevall, Sture, direktör Hult, N. E. Jöran, f.d. överdirektör Jadestig, Thure R., arbetsförmedlingsföreståndare, led. av riksdagen (fr.o.m. den HH februari 1974) Sterne, Bengt G., direktör Turesson, Bo, överlantmätare, led. av riksdagen

Experter:

Heimbirger, H. Peter, byråchef Helmerson, Bo I. H., direktör von Möller, C. G. Peter, hyresråd Sjölander, J. Bertil, överingenjör Thorngren, S. Bertil, docent, t.f. professor Wallin, Sten-Erik J., avdelningsdirektör Wetterhall, Sven C. E., byråchef Sekreterare: Baagge, N. Peder H., hovrättsassessor Strömberg, Rolf E., hovrättsassessor Lokal: Stora Nygatan 2 A, 1 tr., 11127 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (ordförande och sekreterare) " Direktiven för utredningen, se 1969 års riksdagsberättelse Ju 58 och 1974 års = riksdagsberättelse Ju 18. <Tilläggsdirektiv, se 1975 års kommittéberättelse Ju 14.

Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit åtta

sammanträden. Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1976.

2 Riksdagen 1975/76. saml. Nr 103

Ju:9 Skr 1975/76:103 18

9. Offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén (Ju 1970:49) (OSK)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 11 april 1969 för att

utreda frågor om offentlighet och sekretess beträffande allmänna

handlingar m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 20 maj 1969): Ordförande: Gullnäs, S. Ingvar. justitiekansler (fr.o.m. den 3 oktober 1974) Ledamöter: Adamsson, Erik S. J., riksgäldsfullmäktig, led. av riksdagen Eriksson, B. Allan, departernentssekreterare Hugosson, Kurt I., byråchef, led. av riksdagen Larsson, Sven-Erik, chefredaktör Polstam, K. Äke S., kriminalinspektör, led. av riksdagen Svedberg, Erik D., hemmansägare, f.d. led. av riksdagen Expert:

Lidin, Karl-Olof, rådman

Sekreterare:

Nordling, Kjell O., tf. rådman

Direktiven för kommittén, se 1970 års riksdagsberättelse Ju 49. Tilläggsdirektiv, se 1972 års riksdagsberättelse Ju 38.

Kommittén har under tiden november 1974 - april 1975 hållit nio

sammanträden varav ett under fem dagar. Kommittén har den 25 april 1975 avgett betänkandet (SOU 1975:22) Lag om allmänna handlingar. Uppdraget är därmed slutfört.

10. Familjelagssakkunniga (Ju 1970:52)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 augusti 1969 med uppdrag att verkställa utredning angående den familjerättsliga lagstiftningen (se Post- och Inrikes tidn. den 27 augusti 1969): Ordförande: Kjellin. Björn T. M., hovrättspresident Ledamöter: Gustafsson, C. E. Torsten, lantbrukare, led. av riksdagen Hansson, Lilly E., fru, led. av riksdagen (fr.o.m. den 14 februari 1974) Mattson, Lisa, förbundsordförande, led. av riksdagen Romanus, Gabriel, led. av riksdagen

19¶Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:11

Sundberg, Ingrid E., fil. kand., led. av riksdagen

Svensson, Evert I., förbundsordförande, led. av riksdagen Experter:

Grabe, A. Gerhard, försäkringsdirektör (fr.o.m. den 11 mars 1974)

Magnusson, Staffan E., departementsråd (fr.o.m. den 28 januari 1974)

Trost, Jan L. E., docent

Wahlström, Bror A., advokat

Wittorp, I. Birgitta, departementssekreterare (fr.o.m. den 28 januari

1974)

Åkesson, Hans O., professor

Sekreterare:

Tottie, Lars W., hovrättsassessor

Bitr. sekreterare:

Ekman, Lena B., hovrättsassessor Engström, Lars-Göran, hovrättsfiskal

Lokal: Munkbron 17, 5 tr., 111 28 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (Tottie och Ekman)

Direktiven för de sakkunniga, se 1970 års riksdagsberättelse Ju 52.

Tilläggsdirektiv, se 1974 års riksdagsberättelse Ju 21.

De sakkunniga har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit tolv sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av de sakkunnigas arbete. Ordföranden och sekreterarna har därjämte deltagit i nordiska överläggningar i Köpenhamn och Malmö.

De sakkunniga har under våren 1975 i samlad form (SOU 1975:24) Tre sociologiska rapporter publicerat dels två undersökningsrapporter, den ena om allmänhetens inställning i några familjeekonomiska frågor och den andra om vårdnad och underhåll vid hemskillnad och äktenskapsskillnad, dels en sammanställning från sociologiska institutionen vid Uppsala universitet rörande sammanlevande ogifta personers situation.

De sakkunnigas arbete beräknas pågå under hela år 1976.

11. Förvandlingsstraffutredningen (Ju 1970:53)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 augusti 1969 med uppdrag att utreda frågan om avskaffande av förvandlingsstraff för böter (se Post- och Inrikes tidn. den 28 augusti 1969):

Utredningsman:

Mannerfelt, Nils O. G., justitieråd

Ju:11 Skr 1975/76:103 20

Experter:

Kvarnsmyr, Lars F. H., byrådirektör

Steffner, Bengt G., kronofogde

Wilhelmsson, Arne E., rådman

Sekreterare: Wikström, C. Arne, byråchef

Direktiven för utredningen, se 1970 års riksdagsberättelse Ju 53.

Utredningen har under tiden november 1974 - juni 1975 hållit fyra

sammanträden. Utredningen har den 20 augusti 1975 avgett betänkandet (SOU 1975:55) Bötesverkställighet. Uppdraget är därmed slutfört.

12. Massmedieutredningen (Ju 1970:59)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 maj 1970 med uppdrag att utreda frågan om enhetlig reglering i grundlag av

yttrandefriheten i massmedier m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 30 maj

1970):

Ordförande: Romanus, Sven E., f.d. justitieråd och högsta domstolens ordförande

Ledamöter:

Carlshamre, Nils O. G., lektor, led. av riksdagen Gustafson, Sven H., bankkamrer, led. av riksdagen Jonnergård, Gustaf, partisekreterare, led. av riksdagen Mattson, Lisa, förbundsordförande, led. av riksdagen Svensson, Olle F. S., chefredaktör, led. av riksdagen Wiklund, Bengt O., journalist, led. av riksdagen

Experter: Ekberg, Karl-Henrik, direktör (fr.o.m. den 11 januari 1974) Ekström, Margareta, författare (fr.o.m. den 11 januari 1974) Hansson, K. Gunnar, chefsjurist Hernlund, Carl Hugo H., förste ombudsman (fr.o.m. den 11 januari 1974) Lindgren, Göran, direktör (fr.o.m. den 28 januari 1974) Petrini, Olle, redaktör (fr.o.m. den 11 januari 1974) Sekreterare: Sandström, Per T. M., hovrättsråd

Bitr. sekreterare: Nisser, Carl Wilhelm B. G.. hovrättsassessor (t.o.m. den 31 december 1975)

21¶Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:13

Lokal: Mellby, 312 00 Laholm, tel. 0430/23 380 (Sandström)

Direktiven för utredningen, se 1971 års riksdagsberättelse Ju 51. Tilläggsdirektiv, se 1975 års kommittéberättelse Ju 20. Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit 16 sammanträden, därav ett under fyra dagar. Utredningen har den 29 juli 1975 avgett betänkandet (SOU 1975:49) Massmediegrundlag. Utredningens fortsatta arbete avser följdförfattningar till den föreslagna grundlagen. Utredningen beräknas slutföra detta arbete under år 1976.

13. Nordiska upphovsrättskommittén (Ju 1970:62)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 juni 1970 för att deltaga i en samnordisk kommitté för översyn av den upphovsrättsliga lagstiftningen (se Post- och Inrikes tidn. den 29 augusti 1970):

Ordförande: Hesser, S. C. E. Torwald, justitieråd

Ledamot: Danelius, Hans C. Y., utrikesråd

Experter: |

Andersson, ÅA. Yngve, skulptör Bengtsson, H. Jörgen Y., advokat Berger, Bo R., byrådirektör Eberstein, Christian H.. direktör Ekberg, Karl-Henrik, direktör Gehlin, Jan H. M., förbundsdirektör Hansson, K. Gunnar, chefsjurist Hernlund, Carl Hugo H., förste ombudsman Holming, Klas J. L., direktör Landquist, Eddie L., direktör Rembe, Rolf D., förbundsdirektör Törneman, J. Algot G., intendent Wilson, Sven T., direktör

Sekreterare: Äkne, L. Roland, hovrättsråd

Lokal: Hovrätten för Övre Norrland, Fack, 901 01 Umeå, tel. växel 090/11 82 70 (sekreteraren)

Direktiven för de svenska sakkunniga i kommittén, se 1971 års riksdagsberättelse Ju 54.

Ju:13 Skr 1975/76:103 22

Kommittén har under tiden november 1974 - oktober 1975 kartlagt vissa upphovsrättsliga problem bl. a. inom den högre undervisningen samt i samband med bruket av datorer. I övrigt har utredningsarbetet vilat i avbidan på ytterligare direktiv.

14. Åtalsrättskommittén (Ju 1970:63)

Tilikallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 november 1970

med uppdrag att utreda frågan om underlåtande av åtal m. m. (se Post- och

Inrikes tidn. den 15 december 1970):

Ordförande: Mannerfelt, Nils O. G.. justitieråd

Ledamöter: Dahl, R. Birgitta, förste byråsekreterare, led. av riksdagen Friberg, K. Göte, f.d. polismästare Wiklund, S. A. Daniel, avdeiningsdirektör, f.d. led. av riksdagen Zeime, Claes A., byråchef :

Experter: Fitinghoff, Georg O., skyddskonsulent Krantz, P. Gunnar, direktör Nasenius, B. Jan V., departementssekreterare

Wikström, C. Arne, byråchef

Sekreterare: Werner, J. Bertil H., hovrättsassessor

Lokal: Stora Nygatan 2 A, 4 tr., 11127 Stockholm, tel. 763 14 54 (sekreteraren) Direktiven för kommittén, s2 1971 års riksdagsberättelse Ju 55.

Kommittén har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit 13 sammanträden. Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under år 1976.

15. Kreditköpkommittén (Ju 1971:05)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 4 juni 1971 med uppdrag att verkställa utredning angående den rättsliga regleringen av avbetalningsköp och andra former av konsumtionskredit (se Post- och Inrikes tidn. den 29 juni 1971): Ordförande: Westerlind, N. Peter, f.d. justitieråd, ordförande i marknadsdomstolen

23¶Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:16

Ledamöter:

Björling, K. Göran E., jur. kand. (t.o.m. den 1 december 1975)

Fraenkel, Ingegärd C. E., studierektor, led. av riksdagen (t.o.m. den 1

december 1975)

Landberg, Maj-Lis H. A., överförmyndare, led. av riksdagen (t.o.m. den

] december 1975)

Lundgren, Lennart, förbundsdirektör (t.o.m. den 1 december 1975) Experter:

Andréen, Catharina, jur. kand. (fr.o.m. den 2 december 1975) Ankers, Mikael, kanslisekreterare (t.o.m. den 1 december 1975)

Beck-Friis, Jörgen Ä. E., hovrättsassessor (fr.o.m. den 2 december 1975)

Brandberg, C. Arvid, direktör (t.o.m. den I december 1975)

Cason, Sven Åke, bankdirektör

Hertzman, A. Olov, hovrättsassessor (t.o.m. den 1 december 1975)

Malmström, C. Gösta, byråchef (t.o.m. den I december 1975)

Nilsson, K. F. Lennart, kansliråd (t.o.m. den 1 december 1975)

Rydén, Sven-Erik A., kronofogde (t.o.m. den I december 1975)

Wallberg, Ursula, avdelningsdirektör

Östling, Olle I., direktör (t.o.m. den 1 december 1975) Sekreterare:

Beck-Friis, Jörgen Ä. E., hovrättsassessor (t.o.m. den 31 augusti 1975) Bitr. sekreterare:

Qwist, Lars S. E., hovrättsassessor (t.o.m. den 31 augusti 1975)

Lokal: Justitiedepartementet, Fack, 10310 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Direktiven för kommittén, se 1972 års riksdagsberättelse Ju 53.

Kommittén har den 29 augusti 1975 avgett betänkandet (SOU 1975:63) Konsumentkreditlag m. m.

Kommitténs arbete med återstående delar av uppdraget beräknas pågå under hela år 1976.

16. Konkurslagskommittén (Ju 1971:06)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 4 juni 1971 för översyn av konkurslagstiftningen (se Post- och Inrikes tidn. den 4 september 1971): Ordförande:

Rydin, Bengt C. K. A., hovrättslagman

Ju: 16 Skr 1975/76:103 24

Ledamöter:

Gabrielsson, A. Edmund B., kansliråd

Ävall, Sven K., direktör

Öhman, Anders R., advokat

Experter:

Asp, K. Åke, t.f. hovrättslagman

Eneström, Tord O. C., rådman

Wilhelmsson, Arne E., rådman Sekreterare:

Åkerdahl, Magnus F., hovrättsassessor Bitr. sekreterare:

Jerrstedt, Lars-Göran, hovrättsfiskal (fr.o.m. den I oktober 1975)

Lokal: Munkbron 17, 5 tr.. tel. 763 20 34 (Åkerdahl), 763 20 32 (Jerrstedt). Postadress: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för kommittén, se 1972 års riksdagsberättelse Ju 54.

Kommittén har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit tio sammanträden.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1976.

17. 1971 års utredning (Ju 1971:08) om behandling av psykiskt avvikande

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 april 1971 för översyn av påföljdssystemet för psykiskt avvikande lagöverträdare m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 4 juni 1971): Ordförande:

Bexelius, T. Alfred, f.d. justitieombudsman Ledamöter:

Andersson, Lennart F. H., studieombudsman, led. av riksdagen Bergkwist, H. Ulla E., överinspektör Ernulf, T. Gudmund, borgmästare, f.d. led. av riksdagen

Hedlund, A. Rune, landstingsråd

Kristensson, Astrid M., jur. kand., led. av riksdagen

Sälde, K. A. Henry, avdelningschef

Experter:

Cronholm, L. Börje, professor Johanson, Eva ÅA. M., överläkare Lindelius, K. Rolf K., bitr. överläkare

25¶Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:18

Sekreterare: Mevyerson, Anita E., hovrättsassessor Lokal: Lilla Nygatan I, 2 tr., 11128 Stockholm, tel. 76323 57 (ordföranden) och 763 23 58 (sekreteraren) Direktiven för utredningen, se 1972 års riksdagsberättelse Ju 56. Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit nio sammanträden samt två sammanträden med en särskild arbetsgrupp för de

psykiatriska frågorna.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under första halvåret 1976.

18. Sexualbrottsutredningen (Ju 1972:01)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 19 november 1971 för att se över brottsbalkens bestämmelser om sedlighetsbrott (se Post- och

Inrikes tidn. den I 1 januari 1972):

Utredningsman: Kjellin. Björn T. M., hovrättspresident Experter:

Alström, Carl-Henry, professor emeritus (fr.o.m. den 27 september 1974) Gustavii, S. I. Birgitta, kurator

Hansson, Bertil E. A., bitr. överläkare Holmstedt, Yngve D., överläkare Rodhe, Gösta, f.d. skolöverläkare Sveri, Knut O., professor Wallén, Per-Edwin M., professor Sekreterare: Engström, Lars-Göran, hovrättsfiskal Lokal: Departementens utredningsavdelning, Citadellsvägen 17, 211 20 Malmö, tel. växel 040/749 50 (sekreteraren) Direktiven för utredningen, se 1973 års riksdagsberättelse Ju 47. Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit sju sammanträden.

Tryckning av utredningens betänkande pågår.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete i början av år 1976.

Ju:19 Skr 1975/76:103 26

19. Utredningen (Ju 1972:04) angående ny lagstiftning om befordran med järnväg

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 maj 1972 för att lägga fram förslag till ny lagstiftning om befordran med järnväg (se Post- och Inrikes tidn. den 9 juni 1972): Utredningsman: Weidstam, Åke, hovrättsråd Experter: Blom, K. A. Birgitta, departementsråd (t.o.m. den 6 mars 1975) Iacobaeus, Anders G., hovrättsfiskal (fr.o.m. den 7 mars 1975) Leffler, Sven B., byråchef (fr.o.m. den 1 januari 1974) Torgils, A. Gunnar, lagman Lokal: Umeå tingsrätt, Eox 138, 90103 Umeå, tel. 090/11 82 70 (utredningsmannen) Direktiven för utredningen, se 1973 års riksdagsberättelse Ju 50. Utredningsmannen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit tre sammanträden med experterna.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1976.

20. Utredningen (Ju 1972:05) angående inskrivning av rätt till luftfartyg m. m.

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 juni 1972 för att företa en översyn av reglerna om registrering av och inskrivning av rätt till luftfartyg m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 8 juli 1972): Utredningsman: Rune, Christer L., hovrättsråd Experter: Gunnarson, E. J. Ingvar, hovrättsassessor

Hedqvist. Sven A., byrådirektör Heuman, Jan G. M.. rådman

Jantze, Siv I. G., rådman (fr.o.m. den 11 september 1974)

Liljeqvist, Rolf A., kammarrättsråd

Nilsson, Bengt G., hovrättsassessor Törnell, Inga-Britt, bostadsdomare (fr.o.m. den 11 september 1974) Sekreterare: Dryselius, Harald S., hovrättsassessor (fr.o.m. den 19 juni 1974) Lokal: Munkbron 17, 5 tr., tel. 763 20 24 (sekreteraren). Postadress: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

27¶Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:22

Direktiven för utredningen, se [973 års riksdagsberättelse Ju 51. Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit ett sammanträde. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1976.

21. Namnlagsutredningen (Ju 1972:06)

Tilikallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 maj 1972 med uppdrag att verkställa översyn av namnlagen (se Post- och Inrikes tidn. den 14 juli 1972): Utredningsman:

Höglund, Olof A., justitieråd

Experter: Dahlsten, Gösta O. L., kyrkoherde (fr.o.m. den 14 februari 1975) Hiljding, Stig G. O., avdelningsdirektör

Uggla, Claes A., patenträttsråd

Ålander, Birgit V., byrådirektör (fr.o.m. den 2 juni 1975) Sekreterare: Ericsson, Brit-Marie L. B. M., hovrättsråd Lokal: Stora Nygatan 2 B, I tr., [1127 Stockholm, tel. 763 14 28 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1973 års riksdagsberättelse Ju 52.

Utredningsmannen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit elva sammanträden med experterna. Utredningen har överlagt med statistisk expertis. På utredningens uppdrag har sociologiska institutionen i

Uppsala under ledning av docenten Jan "Trost utfört en

opinionsundersökning rörande allmänhetens inställning i släktnamnfrågor. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1976.

22. Konsumenttjänstutredningen (Ju 1972:07)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 juni 1972 för att verkställa utredning angående lagstiftning om konsumentskydd vid privat serviceverksamhet (se Post- och Inrikes tidn. den 15 juli 1972): Utredningsman: Bernitz, Ulf, professor Experter: Almström, Bjarne A., departementssekreterare (fr.o.m. den 8 januari

1974)

Ju:22 Skr 1975/76:103 28

Bergqvist, Hans A., hovrättsråd, konsumentombudsmannens

ställföreträdare Ediing, N. Axel, hovrättsassessor (fr.o.m. den 27 september 1974) Hellner, Jan E., professor Hillbom, Lars H., civilekonom Holm, Ernst Olaf, direktör "Johansson, Hans F. G., bitr. direktör (fr.o.m. den 20 januari 1975) Lundvall, Leif K. G., avdelningsdirektör Steneby, Jan, jur. kand.

Sundberg-Weitman, Brita F.. hovrättsassessor (fr.o.m. den 27 september

1974)

Wallin, Per J., direktör

Sekreterare:

Hertzman, A. Olov, hovrättsassessor

Bitr. sekreterare:

Sundberg-Weitman, Brita F., hovrättsassessor (fr.o.m. den 20 januari 1975)

Lokal: Munkbron 17, 5 tr., tel. 763 2037 (Hertzman), 763 2035 (Sundberg-Weitman). Postadress: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1973 års riksdagsberättelse Ju 53.

Utredningsmannen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit elva sammanträden med experterna samt haft överläggningar med den norska forbrugertjenestekomitén och med det danska och det finska

justitieministeriet. Utredningsmannen har härutöver haft bl. a. fem

hearings med olika organisationer som berörs av utredningsarbetet.

Utredningen beräknas avge ett huvudbetänkande under år 1976.

23. Utredningen (Ju 1972:10) om översyn av delgivningsbestämmelserna m. m,

Tillkaliad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 8 september 1972 för att se över delgivningsbestämmelserna m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 7 oktober 1972):

Utredningsman:

Stangenberg, Harriet S. T., f.d. expeditionschef

Experter:

Eriksson, Karl Axel, byrådirektör (fr.o.m. den 27 mars 1974)

Larsson, Jan L., polisintendent

Stenberg, S. Härje, borgmästare

Werner, J. Bertil H., hovrättsassessor

29¶Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:24

Sekreterare: Lindskog, Claes M., tingsfiskal (t.o.m. den 28 februari 1975) Öhrling, N. Erik, polissekreterare (fr.o.m. den 7 april 1975) Direktiven för utredningen, se 1973 års riksdagsberättelse Ju 56. Utredningen har den 1 september 1975 avgett promemorian (Ds Ju 1975:19) Förenklad delgivning 2. Delgivningscentralerna.

Uppdraget är därmed slutfört.

24. Utredningen (Ju 1972:12) angående företagsinteckning

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 september 1972 för att verkställa översyn av lagstiftningen om företagsinteckning (se Post- och Inrikes tidn. den 14 oktober 1972): Utredningsman: Rune, Christer L., hovrättsråd Experter:

Heuman, Jan G. M., rådman

Liljeqvist, Rolf A., kammarrättsråd (fr.o.m. den 1 juli 1974) Löfberg, Karl Axel, kansliråd Nordén, Joar, bankdirektör Törnell, Inga-Britt, bostadsdomare Äsbring, Lars-Göran G., bostadsdomare (t.o.m. den 28 oktober 1975) Sekreterare: Dahlgren, Rolf O., hovrättsassessor (fr.o.m. den I juli 1974) Lokal: Munkbron 17, 5 tr., tel. 763 20 27 (sekreteraren). Postadress: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm Direktiven för utredningen, se 1973 års riksdagsberättelse Ju 58. Utredningsmannen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit nio sammanträden med experterna. Utredningen har i januari 1975 avgett delbetänkandet (Ds Ju 1975:4) Löneprivilegium och förmånsrätt för företagsinteckning. Utredningen har vidare i en till justitiedepartementet den 2 september 1975 ingiven

promemoria (Rätt på grund av företagsinteckning vid avveckling av små

aktiebolag) föreslagit ändringar i bl. a. lagen (1966:454) om företagsinteckning.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1976.

Ju:25 Skr 1975/76:103 30

25. Delegationen (Ju 1973:03) för jämställdhet mellan män och kvinnor

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 december 1972 för att ingå i en delegation för att åstadkomma jämställdhet mellan män och kvinnor:

Ordförande: Leijon, A. M. M. (Anna-Greta), statsråd (fr.o.m. den 21 augusti 1974)

Ledamöter: Carlsson, May-Britt, ombudsman

Persson, Gustav B., kommunalråd

Sandberg, Elisabet, sekreterare

Westman, Helny I., landstingsråd

Ersättare för ledamot: Rollén, Berit, sekreterare Sandlund, Maj-Britt L., länsråd

Experter:

Ahrland, Karin M., förste länsassessor

Amrén. P. Ragnar, bitr. socialchef (fr.o.m. den I december 1974) Bartley, A. Osborne, professor Bodström, T. Lennart, ordförande i TCO Brännström, Gurli (Gullan) I=., fru Carlestam, Margareta E., fil. kand. (fr.o.m. den 1 november 1974) Carlqvist. Gunnel, t.f. förste byråsekreterare (t.o.m. den 1 november

1975)

Carlsson, G. Rune, förbundsdirektör (fr.o.m. den 2 maj 1974) Eriksson, Lars E., förbundssekreterare (fr.o.m. den 9 september 1974) Fraenkel, Ingegärd C. E., studierektor, led. av riksdagen Fredgardh, K. Sonja, redaktör, led. av riksdagen Frykholm, K. Christina, informationssekreterare (fr.o.m. den 9 september 1974) Först, S. Gunilla, e. lektor (t.o.m. den 30 september 1975) Giesecke, Curt-Steffan, verkst. direktör Himmelstrand, Karin B., (fr.o.m. den 25 oktober 1974)

Järdler, Sven A., förbundsdirektör

Kistner, Inger, förbundsordförande (fr.o.m. den 1 augusti 1974) Liljeström, Rita, universitetslektor (fr.o.m. den 9 september 1974) Liljeström-Svensson, Gunilla (Gillan) M., fil. kand. (fr.o.m. den 1 oktober 1975) . Lundberg, Elisabeth, fil. kand. (fr.o.m. den I mars t.o.m. den 19 maj

1975)

Löwbeer, Hans, universitetskansler Mattson, Lisa, förbundsordförande, led. av riksdagen

31 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:25

Millgårdh, K. Marianne, informationssekreterare (fr.o.m. den 1 januari

1974)

Mogård, Britt E. T., fru, led. av riksdagen Nilsson, Gunnar E., ordförande i LO Orring, Jonas A., generaldirektör Palmaer, S. G. Eva, fil. lic. Pripp, Nina M. E., hovrättsfiskal (fr.o.m. den 22 mars 1974) Rehnberg, K. Bertil, generaldirektör Rexed, Bror A., generaldirektör Strand, Bengt H., fil. kand. (t.o.m. den 31 maj 1975) Tillfors, Lars T. L., kanslisekreterare (fr.o.m. den 9 september 1974) Uggla, Karl-Lennart, generaldirektör

Ersättare för expert: Andersson, Karin E., förbundssekreterare, led. av riksdagen (för Fredgardh) Andrén, A. Gunnar, förhandlingsdirektör (för Uggla) Baude, Annika M. C., avdelningschef (för Rexed) Bergström, Olof W., avdelningschef (för Rehnberg) Dahlgren, Elsa B.. byrådirektör (för Kistner) (fr.o.m. den I augusti 1974) Edner, T. Margareta, andre vice ordförande (för Mogård) (fr.o.m. den 28 augusti 1975) Eriksson, B. Sune, direktör (för Järdler) Fjällström, B. Harry, avtalssekreterare (för Nilsson) (t.o.m. den 16 maj

1975)

Gjötterberg, Tora-Britta, redaktör (för Ahrland) (t.o.m. den 24 oktober

1975)

Gradin, Anita I... departementssekreterare, led. av riksdagen (för Mattson) (fr.o.m. den 25 oktober 1975) Jonasson, Sven G. J., utredningschef (för Bodström) Lewén-Eliasson, Anna Lisa, fru, led. av riksdagen (för Mattson) (t.o.m. den 24 oktober 1975) Lindahl-Kiessling, Kerstin M., professor (för Löwbeer) Linde, I. Gertie, farm. kand. (för Brännström) Royen, Sverre N. H., direktör (för Carlsson) Rugfelt, K. E. Lennart, direktör (för Giesecke) Troedsson, Ingegärd, pol. mag., led. av riksdagen (för Mogård) (t.o.m. den 27 augusti 1975) Ulfhielm, Monica H. V., sekreterare (för Bartley) Vestin, Aina V. H., funktionär (för Nilsson) (fr.o.m. den 17 maj 1975)

Vestin, F. E. Margareta, undervisningsråd (för Orring)

Wahlberg, E. Marianne, avdelningschef (för Fraenkel) Waldén, G. Louise, fil. kand. (för Palmaer) Wistrand, Birgitta M., informationschef (för Ahrland) (fr.o.m. den 25 oktober 1975)

Ju:25 Skr 1975/76:103 32

Sekreterare:

Kjellberg, Bo A., förste byråsekreterare (fr.o.m. den I5 oktober 1975)

Lindberg, S. Ingemar, kansliråd (t.o.m. den 14 oktober 1975) Bitr. sekreterare:

Krausz, Elisabet, fil. kand.

Lokal: Stora Gråmunkegränd 8, tel. växel 763 10 00 (sekretariatet). Postadress: Statsrådsberednirgen, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för delegationen, se 1974 års riksdagsberättelse Ju 45.

Delegationen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit 13 sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av delegationens arbete. Därutöver har fyra sammanträden hållits med hela delegationen och fem sammanträden med särskilt kallade referensgrupper.

Åtta sammanträden har hållits med en särskilt kallad arbetsgrupp med anledning av FN:s internationella kvinnoår.

Delegationen har I februari 1975 avgett promemorian (Ds Ju 1975:7) PM till frågan om lagstiftning mot könsdiskriminering.

Delegationen har den 5 september 1975 avgett betänkandet (SOU

Delegationens arbete beräknas pågå under hela år 1976.

26. Sekretariatet (Ju 1973:05) för framtidsstudier

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 januari 1973 för att leda arbetet inom ett sekretariat för framtidsstudier (se Post- och Inrikes tidn. den 24 februari 1973).

Genom Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 juni 1974 har en referensgrupp = tillkallats för kontakt och information rörande projektverksamheten på framtidsstudieområdet.

Utredningsman:

Ingelstam, Lars E., professor (t.o.m. den 16 oktober 1975)

Experter:

Bäckstrand, K. Göran M., clepartementssekreterare

Esping, Hans G., revisionsdirektör (fr.o.m. den 26 september 1974)

Hallman, Katrin, redaktör (fr.o.m. den 1 juni 1975) Johansson, L. Ola, pol. mag. (fr.o.m. den 1 september 1975) Johansson, Thomas B., tekn. dr (fr.o.m. den I augusti 1975)

Karlsson, Lars Erik, civilekonom (fr.o.m. den 1 februari 1975 t.o.m. den

30 juni 1976) Niblaeus, Kerstin S. E., civilingenjör (t.o.m. den 31 mars 1975) Persson, I. Christina, kanslisekreterare (t.o.m. den 31 juli 1975)

33 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:27

Sohlman, Staffan, departementsråd (fr.o.m. den 1 maj 1975) Tägil, Sven O., professor (fr.o.m. den I november 1974)

Referensgruppen (Ju 1973:05:01): Ordförande: Johansson, K. Hilding, fil. dr, led. av riksdagen (t.o.m. den 16 oktober 1975) Medlemmar: Anér, Kerstin, fil. dr, led. av riksdagen (t.o.m. den 16 oktober 1975) Biörck, C. Gunnar W., professor (t.o.m. den 16 oktober 1975) Dabl, R. Birgitta, förste byråsekreterare, led. av riksdagen (t.o.m. den 16 oktober 1975) Israelsson, Per J., apparatskötare, led. av riksdagen (t.o.m. den 16 oktober 1975) Johansson, S. Olof H., led. av riksdagen (t.o.m. den 16 oktober 1975) Direktiven för sekretariatet, se 1974 års riksdagsberättelse Ju 47. För framtidsstudieverksamheten finns numera en särskild kommitté under utbildningsdepartementet (U 1975:17). Sekretariatets och referensgruppens verksamhet har upphört.

27. Produktansvarskommittén (Ju 1973:08)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 8 december 1972 för utredning angående ersättning för produktskador (se Post- och Inrikes tidn. den 8 januari 1973): Ordförande: Conradi, Erland G. F., justitieråd Ledamöter: Bengtsson, T. Bertil, professor Sturkell, Carl-Edvard, lagman Experter: Ahlström, Iwan, direktör Böttiger, Lars Erik J., professor (fr.o.m. den 2 juli 1974) Dufwa, Bill W., universitetslektor (fr.o.m. den 17 oktober 1975) Göransson, Lars G., direktör (fr.o.m. den 17 april 1974) Heurgren, Sven C. O., konsumentombudsman (fr.o.m. den 25 mars 1975) Lindstedt, Hans G., direktör Oldertz, Carl M., bitr. direktör Rosén, Carl Olof, apotekare (fr.o.m. den 21 april 1975) Strömbäck, Erland H. D. D:son, direktör

3 Riksdagen 1975/76. saml. Nr 103

Ju:27 Skr 1975/76:103 34

Swarén, Ulla M., byråchef Tancred, J. Bengt O., rådman (t.o.m. den 21 februari 1975)

Wahlqvist, Stig, med. lic. (fr.o.m. den 21 april 1975)

Sekreterare:

Nöteberg, Rolf M., hovrättsassessor

Lokal: Lilla Nygatan 1, 2 tr., 11128 Stockholm, tel. 76323 61 (sekreteraren)

Direktiven för kommittén, se 1974 års riksdagsberättelse Ju 50.

Kommittén har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit åtta

sammanträden.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1976.

28. Utredningen (Ju 1973:09) om de s. k. suveränitetsholmarna i

Torne, Muonio och Könkämä älvar

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 mars 1973 för

utredning om de s. k. suveränitetsholmarna i Torne, Muonio och Könkämä

älvar (se Post- och Inrikes tidn. den 5 maj 1973): Utredningsman:

Gullnäs, S. Ingvar, justitiekansler Experter:

Hedström, A. Jan-Olof, bitr överlantmätare

Lindgren, I. Lennart, departementssekreterare

Persson, Börje A., byråchef

Simu, K. Birger E., distriktslantmätare Sekreterare:

Beckman, Lars K. A. G., hovrättsassessor

Direktiven för utredningen, se 1974 års riksdagsberättelse Ju 51.

Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit tre

sammanträden, varav två med motsvarande finska utredning.

Utredningsmannen har i december 1975 avgett betänkandet (NU 1975:26) Suveränitetsholmarna i Torne, Muonio och Könkäma älvar.

Uppdraget är därmed slutfört.

29. Hemförsäljningskommittén (Ju 1973:10)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 mars 1973 för att

verkställa översyn av reglerna om hemförsäljning m. m. (se Post- och

35 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:30

Inrikes tidn. den 7 april 1973):

Ordförande:

Ag, Lars E., generaldirektör

Ledamöter:

Bernitz, Ulf, professor

Hillbom, Lars H., civilekonom

Schierbeck, Per W., direktör

Walldén, G. Rudolf, direktör

Experter:

Bergman, S. Christer, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 17 februari 1975) Borg, Per, kansliråd Hellstadius, Jan R., direktör Holm, Ernst Olaf, direktör (fr.o.m. den 17 februari 1975) Huldt, Jan F., revisionssekreterare (fr.o.m. den 17 februari 1975)

Sekreterare:

Swahn, Jan-Olov, hovrättsassessor

Lokal: Munkbron 17, 5 tr., tel. 763 2028 (sekreteraren). Postadress: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för kommittén, se 1974 års riksdagsberättelse Ju 52.

Genom beslut den 9 januari 1975 har regeringen till kommittén överlämnat konsumentverkets promemoria angående återlämningsrätt m. m. vid köp av begagnad personbil samt remissyttranden över denna för att

- såvitt gäller frågorna om återlämningsrätt och ställande av säkerhet vid

försäljning av begagnade personbilar - beaktas vid fullgörande av utredningsuppdraget. Inom kommittén har en särskild arbetsgrupp bildats för behandlingen av dessa frågor.

Kommittén har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit sju sammanträden, varav ett tvådagarssammanträde. Därutöver har den särskilda arbetsgruppen sammanträtt tre gånger.

Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under år 1976.

30. Utredningen (Ju 1973:11) om eventuell reformering av det

ekonomiska sanktionssystemet inom straffrätten

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 april 1973 för utredning om eventuell reformering av det ekonomiska sanktionssystemet inom straffrätten:

Utredningsman:

Bergström, S. Gunvor M., kansliråd

Ju:30 Skr 1975/76:103 36

Lokal: Munkbron 17, 6 tr., 111 28 Stockholm, tel. 763 20 51 Direktiven för utredningen, se 1974 års riksdagsberättelse Ju 53. Utredningsmannen beräknas slutföra sitt arbete under år 1976.

31. Frivårdens storstadsutredning (Ju 1973:12)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 april 1973 för att utreda indelningsfrågor och arbetsformer inom «kriminalvårdens frivårdsdistrikt i Stockholm, Göteborg och Malmö (se Post- och Inrikes tidn. den 12 maj 1973): Utredningsman: Mehr, Hjalmar L., landshövding Experter: Burman, Olof, direktör

Dahisten, Ulf L., byråchef

Granath, Karl-Erik, f.d. barnavårdsdirektör Nordell, J. Olof C., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 september 1974) Nyberg, Carl-Erik B., skyddskonsulent (fr.o.m. den 30 januari 1974) Nyman, E. Linnéa V., skyddskonsulent (fr.o.m. den 30 januari 1974) Stenkvist, E. Arne, kriminalvårdsinspektör (fr.o.m. den 30 januari 1974) Sekreterare:

Brännström, Hans A., kriminalvårdsinspektör

Lokal: Regionkansliet, Storgatan 41, 871 00 Härnösand, tel. 0611/178 24 (sekreteraren) Direktiven för utredningen, se 1974 års riksdagsberättelse Ju 54. Utredningsmannen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit

åtta sammanträden med experterna.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete i början av år 1976.

32. Utredningen (Ju 1973:13) om arbetsbelastningen i tingsrätterna

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 april 1973 för att utreda frågan om metoder för att mäta arbetsbelastningen i tingsrätterna (se Post- och Inrikes tidn. den 12 juni 1973): Ordförande: Hillerudh, G. Lars-Olov E., expeditionschef

37 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:33

Ledamöter: Alexanderson, K. Erik, f.d. häradshövding, f.d. led. av riksdagen Arfwidsson, F. Gunnar, rådman (fr.o.m. den I september 1975) Fergenius, G. Torbjörn, avdelningsdirektör (t.o.m. den 16 oktober 1975) Olsson, R. Ingeborg, assistent Tengwall, Sven-Erik G., departementssekreterare (t.o.m. den 31 augusti 1975) Ählén, Lars, byråchef (fr.o.m. den 17 oktober 1975)

Experter: Elmhammer, Nils E. I., statistikchef (fr.o.m. den 25 januari 1974) Spak, Carl-Anton, lagman

Sekreterare: Fischerström, N. Johan A., hovrättsfiskal

Lokal: Kammarrätten i Stockholm, Fack, 103 10 Stockholm, tel. växel 22 41 80 (sekreteraren) Direktiven för utredningen, se 1974 års riksdagsberättelse Ju 55.

Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit tre sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av utredningens arbete. Utredningen har under tiden den 22 januari - den 4 mars 1975 vid

tingsrätterna genomfört en undersökning av tidsåtgången för handläggning

av vissa vid tingsrätt förekommande mål- och ärendetyper.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1976.

33. Övervakningsnämndutredningen (Ju 1973:15)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 juni 1973 med uppdrag att utreda övervakningsnämndernas och de centrala nämndernas uppgifter och organisation (se Post- och Inrikes tidn. den 21 juli 1973):

Utredningsman: Larsson, Sven A. A., hovrättslagman

Experter: Altahr-Cederberg, Nils M., kriminalvårdsdirektör

Colliander, Per G., anstaltsdirektör

Leche, Johan H., departementsråd Odhammar, J. E. Ivan, lagman

Sekreterare:

Åhlén, Lars, byråchef

Ju:33 Skr 1975/76:103 38

Bitr. sekreterare: Noltorp, Lars G. N., hovrättsfiskal (fr.o.m. den I november 1974) Direktiven för utredningen, se 1974 års riksdagsberättelse Ju 57. Utredningen har under tiden november 1974 - juni 1975 hållit fem sammanträden. Utredningen har den 30 juni 1975 avgett betänkandet (SOU 1975:16)

Kriminalvårdens nämnder.

Uppdraget är därmed slutfört.

34. Utredningen (Ju 1973:17) om utländska övertaganden av svenska företag

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 10 augusti 1973 att utreda frågan om utländska övertaganden av svenska företag (se Post- och Inrikes tidn. den 10 november 1973): Ordförande: Eckerberg, Per A., landshövding :Ledamöter: Antonsson, Johannes M., hemmansägare, led. av riksdagen (t.o.m. den I

oktober 1975)

Bergqvist, Jan G., pol. mag. , led. av riksdagen Engman, Hans O. R., utredningssekreterare Hagdahl, K. Thomas, direktör Johansson, S. Olof H., led. av riksdagen (fr.o.m. den 2 oktober 1975) Larsson, Matts Bergom, direktör Lundin, Bert G., förbundsordförande Experter: Atterwall, Göran L., kammarrättsassessor (t.o.m. den 14 juli 1975) Edling, A. Roland, kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 20 augusti 1975) Lind, Johan A. L., departementsråd (fr.o.m. den 11 januari 1974) Olsson, Hans I., pol. mag. (fr.o.m. den 11 januari 1974) Sekreterare: Frid, Sven Rune, byråchef (fr.o.m. den I november 1974) Malmström, Bengt G. V., hovrättsassessor (fr.o.m. den 3 januari 1974) Bitr. sekreterare: Josefsson, Jim L. H., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 oktober 1975) Lokal: Lilla Nygatan 1, 2 tr., 11128 Stockholm, tel. 76323 43 (Malmström), 763 23 48 (Josefsson) Direktiven för utredningen, se 1974 års riksdagsberättelse Ju 59.

39 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:35

Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit sju sammanträden. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1976.

35. 1973 års fri- och rättighetsutredning (Ju 1973:19)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 2 november 1973 med uppdrag att utreda frågan om regleringen i grundlag av skyddet för enskildas fri- och rättigheter m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 10 november 1973): Ordförande: Mehr, Hjalmar L., landshövding Ledamöter: Ahlmark, Per A., fil. kand., led. av riksdagen Boo, Karl G. H., assistent, led. av riksdagen Herlitz, Lars, docent Hernelius, J. Allan, bankofullmäktig, led. av riksdagen Johansson, K. Hilding, fil. dr, led. av riksdagen Svensson, Olle F. S., chefredaktör, led. av riksdagen Experter: Broomé, N. G. Bo, hovrättsassessor Dahlsten, Ulf L., byråchef Eklundh, Claes G. B., hovrättsassessor Stjernquist, Nils, professor Sekreterare: Bergh, Carl Herman, försäkringsdomare Bitr. sekreterare: Regner, Göran I. F., hovrättsfiskal (fr.o.m. den 1 juli t.o.m. den 30 september 1975) Örn, Claes H. G., hovrättsfiskal (t.o.m. den 30 september 1975) Direktiven för utredningen, se 1974 års riksdagsberättelse Ju 61. Utredningen har under tiden november 1974 - september 1975 hållit 19 sammanträden, varav sex tvådagarssammanträden. Därjämte har en expertgrupp inom utredningen sammanträtt sju gånger.

Utredningen har i mars 1975 avgett översikter (SOU 1975:29) över

grundlagsskyddet för de medborgerliga fri- och rättigheterna i vissa länder.

Utredningen har den 21 oktober 1975 avgett betänkandet (SOU 1975:75)

Medborgerliga fri- och rättigheter. Regeringsformen. Uppdraget är därmed slutfört.

Ju:36 Skr 1975/76:103 40

36. Utredningen (Ju 1973:20) om personalens arbetsuppgifter vid

kriminalvårdens anstalter

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 juni 1973 med uppdrag att utreda personalens arbetsuppgifter vid kriminalvårdens anstalter (se Post- och Inrikes tidn. den 14 november 1973): Utredningsman:

Alexanderson, R. Birgitta, jurist hos LO

Experter:

Bishop, Norman, byråchef

Dahlsjö, Lars A., anstaltsdirektör

Holmström, L. Bror, ombudsman

Holtsberg, P. Christer, departementssekreterare (t.o.m. den 31 juli 1975)

Karlsson, K. Harry, anstaltsdirektör

Karlström, Vilhelm H., byråchef

Selin, Sven, ombudsman

Sekreterare:

Nilsson, Bengt-Åke, hovrättsassessor (fr.o.m. den 12 februari 1974)

Lokal: Lilla Nygatan 1, 2 tr., 11128 Stockholm, tel. 763 23 46 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1974 års riksdagsberättelse Ju 62.

Utredningsmannen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit

elva sammanträden med experterna. Studiebesök har företagits i Nederländerna, Storbritannien och Danmark.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1976.

37. Energipolitiska delegationen (Ju 1973:22)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 14 december 1973:

Ordförande:

Grafström, Erik O. Hj., f.d. generaldirektör Ledamöter:

Dennis, Bengt, statssekreterare

Hagström, Tony G., statssekreterare

Larsson, Y. Allan G., statssekreterare

Sandgren, C. Lennart, statssekreterare

Svenson, S. Göte, statssekreterare

Thunborg, Anders I., statssekreterare

Vinde, Pierre L. V., statssekreterare (fr.o.m. den 1 mars 1974)

Åström, C. Sverker, kabinettssekreterare

41 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:38

Experter:

Bergman, Lars O., civilekonom (t.o.m. den 9 september 1975) Ingelstam, Lars E., professor (fr.o.m. den 22 februari 1974) Lönnroth, Måns, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 september 1974)

Sekreterare:

Gornitzka, Gunnar V., civilingenjör (fr.o.m. den 1 mars 1974)

Arbetsgruppen (Ju 1973:22:01) för rationellare energianvändning inom

hushåll m. m.:

Ordförande:

Holm, J. Lennart, generaldirektör (fr.o.m. den 4 november 1974) Experter:

Asker, E. A. Gunnar, fastighetschef (fr.o.m. den 4 november 1974) Lindvall, S. Thomas I., docent (fr.o.m. den 4 november 1974) Östman, Alvar G., ingenjör (fr.o.m. den 4 november 1974)

Sekreterare:

Wallin, A. A. Allan, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 4 november 1974)

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Uppdraget är slutfört.

38. Utredningen (Ju 1974:01) om anonymitetsskydd vid beslag och husrannsakan

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 4 januari 1974 för att utreda frågan om skydd för meddelares anonymitet vid beslag och husrannsakan (se Post- och Inrikes tidn. den 15 januari 1974): Ordförande:

Nyman, Erik O., justitieråd Ledamöter:

Nyqvist, Ola, docent, led. av riksdagen Svensson, Olle F. S., chefredaktör, led. av riksdagen

Expert:

Rabenius, Lars E. R., ombudsman (fr.o.m. den 11 januari 1974) Sekreterare:

Grobgeld, Lennart M., revisionssekreterare (fr.o.m. den 16 januari 1974)

Lokal: Stora Nygatan 2 A, 4 tr., 11127 Stockholm, tel. 763 14 48 (sekreteraren)

Ju:38 Skr 1975/76:103 42

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Ju 54. Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit nio sammanträden och gjort fem studiebesök hos olika nyhetsorgan. Överläggningar har vidare ägt rum med olika myndigheter och andra som berörs av utredningens arbete. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete i början av år 1976.

39. Utredningen (Ju 1974:02) angående brottsbalkens bestämmelser om brott mot rikets säkerhet

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 4 januari 1974 för att se över brottsbalkens bestämmelser om brott mot rikets säkerhet (se Post- och Inrikes tidn. den 15 januari 1974): Utredningsman:

Sjöberg, K. G. Magnus, regeringsråd

Sekreterare: Erenius, E. Gillis, revisionssekreterare (fr.o.m. den 14 januari 1974) Direktiven för utredningen. se 1975 års kommittéberättelse Ju 55.

Utredningen har den 5 juni 1975 avgett betänkandet (Ds Ju 1975:16)

Spioneribrottet m. m. Uppdraget är därmed slutfört.

40. Energirådet (Ju 1974:03)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 14 december 1973: Ordförande: Palme, S. Olof J., statsminister Ledamöter: Andersson. Torsten Ch., direktör

Anér, Kerstin, fil. dr, led. av riksdagen

Bengtsson, Folke L., direktör (fr.o.m. den 1 april 1974)

Berg, Folke L. V., direk ör

Björnström, Björn S., direktör Boalt, Carin M., professor Bodström, T. Lennart, ordförande, TCO

Claeson, Tore M., ombudsrnan, led. av riksdagen

Edberg, Rolf F., landshövding

Ekberg, J. Göran, direktör Engqvist, Lars F., förbundsordförande

43 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju: 40

Eskel, Arvid N., landstingsråd

Essén, Ingemar, direktör Falk, Hans G., direktör Feldt, Kjell-Olof, statsråd Gerholm, Tor R., professor Grafström, Erik O. Hj., f.d. generaldirektör Grenander, Nils, direktör Hagson, Carl A., direktör Hambraeus, S. Birgitta, fil. kand., led. av riksdagen Hambraeus, Gunnar A., professor

Holmqvist, Sture L., kommunalråd Johansson, Rune B., statsråd

Kypengren, Sven H., direktör

Lantz, A. Benne, direktör

Lindahl, Lars O. H., direktör Lindell, Bo G., professor

Lundkvist, K. Svante, statsråd

Molin, N. Rune, sekreterare Nilsson, Alde E., direktör Norland, Sven-Anders, civilingenjör (fr.o.m. den 2 september 1974) Norrby, Jonas V., generaldirektör Olsson, E. Billy, förbundsordförande (fr.o.m. den 24 oktober 1974) Palmstierna, Hans A. K., docent (avliden) Paulsson, Kurt-Inge, pol. mag. (fr.o.m. den 2 september 1974) Rylander, Nils B., direktör Schierbeck, Per W., direktör Sjunnebo, K. Ivan L., direktör

Sundblad, K. Erik, disponent

Svensson, S. Erik, förbundsordförande Tobisson, Lars F., partisekreterare (fr.o.m. den 24 april 1974) Tågmark, Sven G., lantbrukare Waldenby, Torbjörn, direktör Walin, Gösta A., f.d. justitieråd Weinehall, Lars E. J., förbundsordförande (fr.o.m. den 24 oktober 1974) Wetterberg, Gunnar, studerande Wiberg, Ragne, kanslichef

Experter: Dennis, Bengt, statssekreterare Hagström, Tony G., statssekreterare Hasslev, Nils-Olov F., statssekreterare Larsson, Kjell I., sekreterare Levin, P. Tage, sekreterare Peterson, Thage G., statsråd, led. av riksdagen

Ju:40 Skr 1975/76:103 44

Sekreterare:

Levin, P. Tage, sekreterare (fr.o.m. den 22 april 1974)

Lokal: Statsrådsberedningen, Fack, 103 10 Stockholm, tel. 763 12 68 (sekreteraren)

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Energirådet har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit fyra sammanträden.

Rådets arbete beräknas pågå under hela år 1976.

41. Utredningen (Ju 1974:04) om förfarandet vid brott i tjänsten av polismän

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 december 1973 för att utreda frågan om förfarandet vid utredning om brott eller förseelser begångna i tjänsten av tjänstemän inom polisväsendet (se Post- och Inrikes tidn. den 9 februari 1974): Utredningsman:

Joelsson, V. Arnold, kammarrättslagman

Experter:

Ekman, Rolf G. E., ombudsman

Erlandsson, Bengt H., polismästare

de Woul, Bert T., länsåklagare

Öhrn, K. Joel G., byråchef

Sekreterare: Ogvall, Dan O., tf. rådman (fr.o.m. den 16 april 1974)

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Ju 57.

Utredningen har den 21 maj 1975 avgett betänkandet (SOU 1975:20) Särskilda regler för handläggning av anmälan mot polisman.

Uppdraget är därmed slutfört.

42. Fastighetsdatakommittén (Ju 1974:06) (FADAK)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 22 mars 1974 för att pröva frågan om ett system för fastighetsregistrering m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 20 april 1974): Ordförande:

Moberg, Sven T., generaldirektör

45 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:43

Ledamöter:

Jadestig, Thure R., arbetsförmedlingsföreståndare, led. av riksdagen

Johansson, N. Filip, lantbrukare, led. av riksdagen

Landberg, Maj-Lis H. A., överförmyndare, led. av riksdagen

Wachtmeister, Hans W. A:son, civiljägmästare, led. av riksdagen Experter:

Andersson, L. Sune J., överdirektör (fr.o.m. den 3 maj 1974)

Ekstam, Gunnar E., avdelningschef (fr.o.m. den 3 maj 1974)

Eriksson, T. Hans-Yngve, bitr. överlantmätare (fr.o.m. den 1 oktober

1975)

Gustafsson, Äke G., avdelningschef (fr.o.m. den 3 maj 1974)

Sekreterare: |

Nilsson, Torbjörn M. E:son, hovrättsassessor (fr.o.m. den 15 maj 1974) Bitr. sekreterare:

Burman, K. Åke, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 juli 1974)

Lokal: Datainspektionen, Fack, 103 60 Stockholm, tel. växel 22 79 80 (sekretariatet)

Direktiven för Kommittén, se 1975 års kommittéberättelse Ju 59.

Kommittén har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit nio sammanträden samt haft överläggningar i form av hearings med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av kommitténs arbete. Därutöver har kommittén företagit studiebesök vid berörda myndigheter i

Uppsala och Gävle, vid länsstyrelsen och bilregisternämnden i Örebro samt

vid rikspolisstyrelsen.

Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under år 1976.

43. Utredningen (Ju 1974:08) om telefonavlyssning

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 8 mars 1974 för att utreda frågan om översyn av bestämmelserna om telefonavlyssning vid förundersökning m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 18 maj 1974):

Ordförande: Nyman, Erik O., justitieråd

Ledamöter: . |

Gustafsson, Stig G., förbundsjurist, led. av riksdagen Jonäng, Gunnel M., studieinstruktör, led. av riksdagen Mattsson, Bengt F. R., ombudsman

Sekreterare:

Ekeberg, Karl-Gunnar T., hovrättsfiskal (fr.o.m. den 29 maj 1974)

Ju:43 Skr 1975/76:103 46

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Ju 61.

Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit 15 sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter som berörs av utredningens arbete.

Utredningen har i december 1975 avgett betänkandet (SOU 1975:95) Telefonavlyssning.

Uppdraget är därmed slutfört.

44. Försäkringsrättskommittén (Ju 1974:09)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 april 1974 med uppdrag att göra en översyn av försäkringsavtalslagen m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 24 maj 1974):

Ordförande:

Hellner, Jan E., professor

Ledamöter:

Ernulf, T. Gudmund, borgmästare, f.d. led. av riksdagen Gustafsson, Stig G., förbundsjurist, led. av riksdagen Larsson, B. Roland, förbundsordförande Schönmeyr, C. Richard A. C., direktör Skantz, Anna-Greta, ombudsman, led. av riksdagen

Experter:

Odelgard, Bengt K. G., avdelningschef (fr.o.m. den 2 juli 1974)

Persson, R. Kjell-Åke, ombudsman (fr.o.m. den 18 december 1974)

Roos, Carl-Martin, professor (fr.o.m. den 2 juli 1974) Sandell, Arne H., bitr. direktör (fr.o.m. den 18 december 1974) Skaar, Nils, kommendörkapten (fr.o.m. den 2 juli 1974) Stenberg, Hans O., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 2 juli 1974) Warholm, M. Birgit, departementssekreterare (fr.o.m. den 16 maj 1974)

Åberg, Hilding, direktör (fr.o.m. den 16 maj 1974)

Sekreterare:

Assarson, Per A., hovrättsassessor (fr.o.m. den 15 maj 1974)

Lokal: Departementens utredningsavdelning, Citadellsvägen 17, 211 20 Malmö, tel. växel 040/749 50 (sekreteraren)

Direktiven för kommittén, se 1975 års kommittéberättelse Ju 62.

Kommitténs ledamöter har under tiden november 1974 - oktober 1975

hållit tre sammanträden medan kommittén i dess helhet hållit två

sammanträden.

Kommittén planerar att under hösten 1976 avge ett delbetänkande om

konsumentförsäkringsfrågor. Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1976.

47 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:46

45. Varumärkesutredningen (Ju 1974:10)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 19 april 1974 för att verkställa översyn av varumärkeslagstiftningen m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 24 maj 1974): Ordförande:

Knutsson, P. Anders, justitieråd

Ledamöter:

Göransson, Lars G., direktör

Nittzell, Gunnar O., direktör

Ström, Turid, avdelningschef, led. av riksdagen

Uggla, Claes A., patenträttsråd

Experter:

Carlman, J. Holger, f.d. patenträttsråd (fr.o.m. den 1 augusti 1974) Holmqvist, Lars J. H., docent Lundberg, Bengt I., byråchef Ohlson, Olof S., departementssekreterare

Sekreterare:

Olsson, Agne Henry O., hovrättsassessor

Lokal: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm, tel. 763 1105 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Ju 63.

Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit sju sammanträden. Vidare har utredningens sekreterare deltagit i två sammanträden med sekreterarna i de övriga nordiska ländernas motsvarande utredningar i avsikt att samordna utredningsarbetet.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1976.

46. Samarbetskommittén (Ju 1974:11) för långsiktsmotiverad forskning m. m.

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 juni 1974 att ingå i en

kommitté för långsiktsmotiverad forskning i anslutning till verksamheten inom forskningsråden och motsvarande organ: Ordförande:

Hägerstrand, S. Torsten E., professor Ledamöter:

Bergqvist, Jan G., pol. mag., led. av riksdagen Fehrm, E. Martin, tekn. dr

Ju:46 Skr 1975/76:103 48

Tham, Carl G. W., partisek:eterare Thunberg, S. Anne Marie, teol. lic.

Experter: Eriksson, E. Olof, professor Hjelm, K.G. Lennart, professor, rektor Hökfelt, Bernt M., professor Ingelstam, Lars E., professor Landberg, Hans W., docent Lönnroth, N. Erik M., prof2ssor Oscarsson, Bo S. I., kanslichef (fr.o.m. den 13 september 1974) Rydberg, H. Jan A., professor (fr.o.m. den 1 oktober 1974) Svensson, Nils-Eric, direktör

Huvudsekreterare: Karlqvist, Anders, tekn. lic. (fr.o.m. den 13 september 1974)

Sekreterare:

Öberg, N. Sture, fil. lic. (fr.o.m. den 13 september 1974)

Lokal: Sveavägen 166, 113 46 Stockholm tel. 31 76 28, 32 51 71, 31 76 62 (sekreterarna)

Direktiven för kommittén, se 1975 års kommittéberättelse Ju 64.

Kommittén har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit fem sammanträden. Därutöver har 30 sammanträden hållits med särskilda arbetsgrupper för att förbereda s. k. kunskapsöversikter över väsentliga forskningsområden. Huvudmannaskapet för kommittén, vars arbete beräknas pågå under hela år 1976, avses bli överfört till utbildningsdepartementet.

47. Bostadsförvaltningsutredningen (Ju 1974:12)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 10 maj 1974 för att företa översyn av lagstiftningen om tvångsförvaltning av bostadsfastighet (se Post- och Inrikes tidn. den 12 juli 1974):

Ordförande: Gad, Ulf H., hovrättslagman

Ledamöter: Berg, Folke L. V., direktör Henmark, Martin R. C:son. major, led. av riksdagen Henrikson, Lars G., ombudsman, led. av riksdagen Järtelius, Gösta E., advokat

49 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:48

Experter:

Didön, Lars-Uno, hovrättsassessor

Söderström, Erik V., direktör Sekreterare:

Lindqvist, N. Inge A., hyresråd Bitr. sekreterare:

Samuelson, Lars P., hovrättsassessor (fr.o.m. den I november 1975)

Lokal: Hyresnämnden i Göteborg, Fack, 401 10 Göteborg, tel. växel 031/17 83 80 (Lindqvist), Departementens kommittéer, Box 347, 401 25 Göteborg, tel. växel 031/17 38 00 (Samuelson)

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Ju 65.

Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit sex sammanträden.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1976.

48. Massmediekoncentrationsutredningen (Ju 1974:13)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 juni 1974 för att pröva frågan om särskilda regler för kontroll av företagskoncentration inom massmediebranschen (se Post- och Inrikes tidn. den 12 juli 1974): Ordförande:

Rainer, A. Ove, generaldirektör Ledamöter:

Ericson, Sture T., redaktör, led. av riksdagen Hernelius, J. Allan, bankofullmäktig, led. av riksdagen Hirschfeldt, S. Lennart, chefredaktör Nordin, Sven-Erik, lantbrukare, led. av riksdagen Pettersson, N. Lennart, fil. kand., led. av riksdagen Ström, Turid, avdelningschef, led. av riksdagen

Expert:

Lind, Johan A. L., departementsråd (fr.o.m. den 21 augusti 1974) Sekreterare:

Qviström, N. Jörgen, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 juli 1974)

Lokal: Justitiedepartementets kommittélokaler, Lilla Nygatan 1, 2 tr,,

111 28 Stockholm, tel. 763 23 52 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Ju 66.

Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit tre sammanträden.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1976. 4 Riksdagen 1975/76. saml. Nr 103

Ju:49 Skr 1975/76:103 50

49. Utredningen (Ju 1974:14) om reklam i videogram (RIV)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 juni 1974 för att

utreda användningen av reklam i videogram (se Post- och Inrikes tidn. den 12 juli 1974):

Ordförande:

Hörjel, Nils J., landshövding

Ledamöter:

Andersson, A. Gösta J., skogsbrukare, led. av riksdagen

Ström, Turid, avdelningschef, led. av riksdagen

Experter:

Fagerlind, Östen, direktör (fr.o.m. den 8 april 1975)

Knutsson, P. Anders, justitieråd (fr.o.m. den 12 december 1974)

Sekreterare:

Stenefeldt, Ulf J., hovrättsassessor (fr.o.m. den I september 1974)

Lokal: Departementens utredningsavdelning, Citadellsvägen 17, 211 20 Malmö, tel. växel 040/749 50 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Ju 67.

Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit tolv sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av utredningens arbete.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1976.

50. Ordningsvaktsutredningen (Ju 1974:15)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 14 juni 1974 för att utreda frågan om översyn av bestämmelserna om ordningsvakter (se Postoch Inrikes tidn. den 2 augusti 1974):

Utredningsman:

Wictorsson, Åke V., planeringschef, led. av riksdagen

Experter:

Gunnarsson, Bror E., ombudsman (fr.o.m. den 17 oktober 1974) Göransson, Bengt, direktör (fr.o.m. den 17 oktober 1974) Johannesson, Rune S., polisintendent (fr.o.m. den 17 oktober 1974) Johannesson, Sven-Olof (Olle), direktör (fr.o.m. den 17 oktober 1974) Schill, Åke I., ombudsman (fr.o.m. den 17 oktober 1974)

Sekreterare:

Heino, Martti O., hovrättsassessor (fr.o.m. den 14 oktober 1974)

S1 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:51

Lokal: Lilla Nygatan 1, 2 tr., 11128 Stockholm, tel. 763 2347 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Ju 68.

Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit sex sammanträden.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1976.

51. Ungdomsfängelseutredningen (Ju 1974:16)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 juni 1974 för att utreda frågor i anslutning till avskaffande av påföljden ungdomsfängelse (se Post- och Inrikes tidn. den 2 augusti 1974): Ordförande:

Landahl, E. Tore, hovrättslagman Ledamöter:

Jönsson, Eric L., ombudsman, led. av riksdagen

Lindquist, Inger G., rådman, led. av riksdagen

Experter:

Bishop, Norman, byråchef (fr.o.m. den I november 1975) Colliander, Per G., anstaltsdirektör (fr.o.m. den 15 oktober 1974) Håkansson, Sven-Olof H., länsåklagare (fr.o.m. den 15 oktober 1974)

Sekreterare:

Alvå, Jan A., hovrättsassessor (fr.o.m. den I november 1974) Bitr. sekreterare:

Adielsson, Lennart H., hovrättsfiskal (fr.o.m. den 24 november 1975

t.o.m. den 29 februari 1975)

Lokal: Departementens utredningsavdelning, Citadellsvägen 17, 211 20

Malmö, tel. 040/749 50 (sekreterarna)

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Ju 69.

Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit sju sammanträden samt besökt och haft överläggningar med olika myndigheter, kommittéer och institutioner som berörs av utredningens arbete.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1976.

Ju: 52 Skr 1975/76:103 52

52. Utredningen (Ju 1974:17) angående översyn av häktningsbestämmelserna

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 juni 1974 för att utföra översyn av bestämmelserna om de personella tvångsmedlen i straffprocessen (se Post- och Inrikes tidn. den 3 augusti 1974): Ordförande:

Larsson, Sven A. A., hovrättslagman Ledamöter:

Mattson, Lisa, förbundsordförande, led. av riksdagen

Petersson, Hans E., folkskollärare, led. av riksdagen Experter:

Bolin, Lars A., t.f. avdelningschef (fr.o.m. den 1 januari 1975) Erlandsson, Bengt H., polismästare (fr.o.m. den I januari 1975)

Nilsson, N. Krister, byrådir2ktör (fr.o.m. den 1 juli 1975 t.o.m. den 30

juni 1976)

Nobel, Peter. advokat

Zeime, Claes A., byråchef Sekreterare:

Stahre, L. G. Tomas. hovrättsassessor (fr.o.m. den 17 september 1974)

Lokal: Göta hovrätt, Box 422, 551 02 Jönköping, tel. växel 036/11 94 30 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Ju 70. : Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit åtta sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter och andra som berörs av utredningens arbete.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1976.

53. Brottsskadeutredningen (Ju 1974:18)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 juni 1974 för att utreda frågan om vidgad ersättning till brottsoffer m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 2 augusti 1974): Ordförande:

Romander, Holger A. G., riksåklagare Ledamöter:

Johansson, Sven A. B., led. av riksdagen Nygren, Arne J., redaktör, led. av riksdagen

S3 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:53

Experter:

Nilsson, B. R. Edvard, hovrättsassessor (fr.o.m. den 22 oktober 1974) Strömbäck, Erland H. D. D:son, direktör (fr.o.m. den 22 oktober 1974) Sturkeil, Carl-Edvard, lagman (fr.o.m. den 22 oktober 1974)

Sekreterare:

Sidenbladh, Karl H., hovrättsassessor (fr.o.m. den 25 september 1974)

Lokal: Lilla Nygatan I, 2 tr., tel. 763 23 51 (sekreteraren). Postadress: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Ju 71.

Tilläggsdirektiv (anförande av statsrådet Lidbom till protokoll vid regeringssammanträde den 6 februari 1975):

Enligt nuvarande regler är förmyndare skyldig att ersätta skada som han uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskyndar den omyndige. Motsvarande skyldighet åvilar god man i förhållande till hans huvudman. Detta skydd för den enskilde är naturligtvis bristfälligt i de fall där skadan orsakas genom förskingring av den enskildes medel, eftersom förmyndaren resp. den gode mannen då ofta saknar medel att betala skadeståndet. Detta förhållande har lett till att det i skilda sammanhang har framställts krav på förstärkt skydd för den enskilde vid förmyndarförskingringar o. d.

Frågan om ett förstärkt skydd i det angivna hänseendet har tagits upp i prop. 1974:142 med förslag till ändringar i föräldrabalken m. m. (s. 164). I propositionen uttalades att olika alternativ skulle kunna komma i fråga, om man ville bättre skydda de enskilda mot förskingringar o. d. Det framhölls emellertid att förluster på grund av förskingringar torde ha förekommit i mycket liten utsträckning inom ifrågavarande områden och att de kontrollföreskrifter som redan fanns eller som föreslogs i propositionen ytterligare torde förebygga risken för förskingringar. På grund därav ansågs det inte finnas tillräckliga skäl för att införa bestämmelser om skydd för de enskildas medel genom försäkring eHer på annat liknande sätt.

I samband med riksdagsbehandlingen av prop. 1974:142 framställdes i en motion (mot. 1974:1947) krav på införande av statligt ansvar för ekonomiska förluster som omyndig åsamkas genom förmyndares förskingring eller oaktsamhet. Med anledning därav anförde lagutskottet (LU 1974:38 s. 70) att frekvensen av förluster på grund av förmyndares förskingring torde vara ringa. Den reform av förmynderskapslagstiftningen som föreslagits i prop. 1974:142 innebar enligt utskottet vidare att kontrollen över förmyndare och gode män skärptes och effektiviserades, något som borde leda till att skyddet för omyndigs medel ytterligare ökades. Utskottet underströk dock att hur effektiv kontrollen än är går det självfallet inte att helt utesluta risken för att förmyndare och gode män kan förskingra anförtrodda medel.

Utskottet framhöll vidare att även om således risken för förskingringar i och för sig är liten kan förlusten för den som drabbas av förskingring likväl bli betydande. Den drabbade är ofta en inte rättskapabel person, som regelmässigt är handikappad i någon form och som är i behov av samhällets hjälp och stöd. Den omyndige har inte heller någon möjlighet att välja förmyndare. I den mån förmyndaren inte är legal förmyndare, dvs. förälder till underårig, utses förmyndaren av förmynderskapsdomstolen. När det

Ju:53 Skr 1975/76:103 54

gäller god man skall denne i vissa fall kunna förordnas utan samtycke från

den för vilken god man skall utses. .

Sammanfattningsvis anförde utskottet att det inte kunde anses godtagbart från rättvisesynpunkt att den som i förevarande fall drabbas av förskingring själv skall stå ansvaret härför. Den enda rimliga lösningen på problemet borde enligt utskottet vara att staten på något sätt ersatte den som drabbas av skada till följd av förmyndares eller god mans förskingring. Utskottet tillstyrkte därför att riksdagen hos regeringen skulle hemställa om förslag till införande av statligt ansvar för ekonomiska förluster som vållas genom förmyndares och god mans förskingring. Utskottets hemställan bifölls av riksdagen (rskr 1974:404).

Ett system med statlig ersättning till den enskilde vid förmyndares eller

god mans förskingring förutsätter utredning av systemets närmare utformning. Det ligger nära tili hands att låta utredningsarbetet utföras av brottsskadeutredningen (Ju 1974:18). Utredningen, som tillkallades enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 juni 1974, har till uppgift att utreda

frågan om vidgad statlig ersättning till brottsoffer, främst i fall då

personskada har inträffat. Utredningen skall också pröva om ersättningssystemet bör utvidgas till att omfatta ersättning även för sakskador.

Däremot bör utredningen enligt direktiven utgå från att ren

förmögenhetsskada inte till någon del bör inrymmas under ett statligt ersättningsansvar.

De skador som uppstår på grund av förmyndarförskingringar o. d. torde

vara att hänföra till skadetypen ren förmögenhetsskada. Det innebär att

brottsskadeutredningen inte inom ramen för sina nuvarande direktiv kan utföra det berörda utredningsarbetet. Enligt min mening finns det emellertid inte något hinder för att nu utvidga utredningens uppdrag till att pröva hur ett statligt ersättningssystem bör vara utformat, om man vill ersätta förluster till följd av förmyndares och gode mäns förskingringar. Jag

förordar således att utredningen får ett sådant uppdrag.

Utredningen bör vid sina överväganden utgå från att skada som uppstår vid förskingring, i den mån den skall täckas av allmänna medel, skall ersättas i huvudsak enligt skadeståndsrättsliga principer. Redan av administrativa skäl kan emellertid vissa begränsningar av ersättningsrätten vara påkallade. Desssutom bör vid utformningen av ersättningsreglerna beaktas att syftet med ett ersättningssystem i första hand är att tillgodose de socialt mest angelägna behoven.

Vid sidan av skada som har orsakats av förskingring kan det finnas skäl

att låta statlig ersättning utgå också vid vissa närliggande brott av

förmyndare eller god man mot den han företräder, t. ex. trolöshet mot huvudman. Utredningen bör särskilt överväga denna fråga.

När det gäller frågan om vilket eller vilka organ som i ett ersättningssystem bör ha hand om ersättningsprövningen torde det vara lämpligt att prövningen anförtros åt samma organ som utredningen föreslår när det gäller ersättning till brottsoffer i övrigt.

Med hänvisning till det anförda hemställer jag att brottsskadeutredningens uppdrag utvidgas till att avse även frågan om statlig ersättning för skada till följd av förmyndares eller god mans förskingring e. d.

Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit elva

sammanträden, varav ett med representanter för justitieministeriet i

Danmark, Finland och Norge och ett med företrädare för försäkringsbolagen.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1976.

55 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:55

54. Personvals- och valkretsutredningen (Ju 1974:19)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 september 1974 för

att utreda frågan om ändrad valkretsindeining och ökat inslag av personval vid val till riksdagen (se Post- och Inrikes tidn. den 9 november 1974):

Ordförande:

Åman, O. Valter, f.d. landshövding

Ledamöter: Fiskesjö, Bertil A. N.. universitetslektor, led. av riksdagen Hammarbäck, E. Rune, organisationssekreterare Håvik. I. Doris H., assistent, led. av riksdagen Johansson, K. Hilding, fil. dr, led. av riksdagen

Olsson. E. Billy, förbundsordförande =

Wachtmeister, Knut G. N., lantmästare, led. av riksdagen Sekreterare: Birgersson, Bengt Owe, föredragande i riksdagens konstitutionsutskott (fr.o.m. den 15 november 1974)

Lokal: Riksdagens konstitutionsutskott, 100 12 Stockholm, tel. växel

14 20 20 ankn. 12 33 (sekreteraren) Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Ju 72. Utredningen har t.o.m. oktober 1975 hållit fyra sammanträden samt

företagit studieresor till Danmark och Finland.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1976.

55. JK-utredningen (Ju 1974:20)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 11 oktober 1974 för att utreda frågan om justitiekanslerns arbetsuppgifter m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 30 november 1974): Ordförande: af Geijerstam, Sven O., landshövding Ledamöter: Fiskesjö, Bertil A. N., universitetslektor, led. av riksdagen Mossberg, K. Holger, led. av riksdagen Expert: Nöteberg, Rolf M., hovrättsassessor (fr.o.m. den I januari 1975) Sekreterare: Nilsson, Lars O., hovrättsassessor (fr.o.m. den I januari 1975)

Ju:55 Skr 1975/76:103 56

Lokal: Lilla Nygatan 1, 2 tr., 11128 Stockholm, tel. 76323 50 (sekreteraren) Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Ju 73. Utredningen har under tiden januari - oktober 1975 hållit sju sammanträden.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1976.

56. 1974 års bolagskommitté (Ju 1974:21)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 11 oktober 1974 för att utreda frågor om handelsbolag m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 21 december 1974): Ordförande: Stark, Hans O., f.d. justitieråd, ordförande i arbetsdomstolen Ledamöter: Hammarberg, Sven O., ombudsman, led. av riksdagen Löfgren, N. Sigfrid J., disponent, led. av riksdagen Experter: Eriksson, Bol., jur. kand. (fr.o.m. den 17 juni 1975) Gustafsson, Kerstin, förbundsjurist (fr.o.m. den 17 juni 1975) Johanson, Lars R., länsråd (fr.o.m. den 10 mars 1975) Lindström, J. Christian, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 10 mars 1975) Norén, Alf-Erik, ombudsman (fr.o.m. den 10 mars 1975) Strand, Åke P. E., revisor (fr.o.m. den 10 mars 1975) Sekreterare: Pettersson, Per A., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 januari 1975) Bitr. sekreterare:

Zethraeus, Sten Åke, hovrättsfiskal (fr.o.m. den 1 januari 1975)

Lokal: Stora Nygatan 2 BE, 1 tr., 11127 Stockholm, tel. 763 14 29 (Pettersson) Direktiven för kommittén, se 1975 års kommittéberättelse Ju 74. Kommittén har under tider. november 1974 - oktober 1975 hållit sex

sammanträden.

Kommittén avser att under senare delen av år 1976 avge delbetänkande

angående ifrågasatt ny företagsform för de mindre företagen. Kommitténs arbete i övrigt beräknas pågå under hela år 1976.

57 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:57

57. Stiftelseutredningen (Ju 1975:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 20 februari 1975 för översyn av lagstiftningen om stiftelser (se Post- och Inrikes tidn. den 19 april 1975):

Ordförande:

Ulveson, H. N. Ingemar, justitieråd

Ledamöter:

Ahrland, Karin M., förste länsassessor

Atterwall, Göran L., kammarrättsassessor (t.o.m. den 14 juli 1975)

von Bahr, Stig V., kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 20 augusti 1975) Hammarberg, Sven O., ombudsman, led. av riksdagen Sandberg, Hans A. S., landstingsdirektör

Experter:

Kleberg, Carl-Johan V. E. M., avdelningsdirektör Olhans, P. Björn, civilekonom (fr.o.m. den 17 juni 1975)

Sekreterare:

Peterson, Staffan A. A., hovrättsassessor (fr.o.m. den 28 maj 1975)

Lokal: Stora Nygatan 2 A, 4 tr., 11127 Stockholm, tel. 763 14 53 (sekreteraren)

Direktiv (anförande av statsrådet Lidbom till protokoll vid

regeringssammanträde den 20 februari 1975):

Svensk rätt saknar en sädan detaljerad civilrättslig lagstiftning i fråga om

stiftelser som finns beträffande aktiebolag och ekonomiska föreningar. Man brukar skilja mellan självständiga och osjälvständiga stiftelser. En självständig stiftelse anses komma till genom att egendom ställs under särskild förvaltning för att såsom självständig förmögenhet fortvarande tjäna visst ändamål. Sedan förvaltare för stiftelsen, vanligen en styrelse, har utsetts, anses stiftelsen vara en juridisk person som kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter. Något erkännande av myndighet eller registrering behövs inte. En osjälvständig stiftelse uppkommer genom att ett existerande rättssubjekt — ofta en statlig eller kommunal myndighet — tillförs medel som skall bilda en fond och användas för visst av stiftaren angivet ändamål. En osjälvständig stiftelse är inte juridisk person.

Antalet stiftelser är i dag okänt. Till stiftelserna hör i första hand den stora grupp av stiftelser, tidigare kallade ”fromma stiftelser”, som uppkommit främst genom donationer av enskilda för allmännyttiga ändamål såsom understöd av fattiga, barnavård och sjukvård, undervisning och vetenskaplig forskning m. m. Många av dessa stiftelser har mycket begränsade tillgångar, medan ett mindre antal har betydande förmögenheter. Förvaltningen är ibland fristående och i andra fall anförtrodd kommuner, sjukvårdsinrättningar, utbildningsanstalter eller liknande. Vidare finns ett stort antal pensions- och personalstiftelser. Stiftelseformen har även kommit till användning för ekonomisk verksamhet av olika slag.

Ju:57 Skr 1975/76:103 58

Det finns ett stort antal huvudsakligen kommunala stiftelser, som har till ändamål att förvärva fastigheter och tomträtter för uppförande och förvaltning av bostadshus m., m. Även annan verksamhet bedrivs av kommunala och andra allmänna stiftelser. Stiftelseformen används också för verksamhet som staten bedriver i samarbete med enskilda, t. ex. Stiftelsen Norrlandsfonden för att tillgodose forskningsändamål och behov av ekonomiskt stöd till näringslivet i de nordligaste länen. Inom regionalpolitiken bedrivs statlig stödverksamhet dessutom genom Stiftelsen Industricentra. Inom försvars- och utbildningsområdena samt på

det fackliga området förekornmer likaledes i inte obetydlig omfattning

statlig och kommunal verksamhet resp. i enskild regi anordnad allmännyttig verksamhet i stiftelseform. Slutligen finns ett antal stiftelser som på olika sätt är knutna till företag inom det enskilda näringslivet och vars förmögenheter stundom uppgår till betydande belopp.

Stiftelsens förhållanden är i olika avseenden reglerade i lagstiftningen. I

lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser (tillsynslagen) föreskrivs beträffande vissa stiftelser anmälningsskyldighet till och övervakning

(tillsyn) genom länsstyrelse. Lagen (1967:531) om tryggande av

pensionsutfästelse m. m. innehåller vissa specialbestämmelser för pensions- och personalstiftelser. Vissa föreskrifter ges även i 191 § lagen

(1955: 183) om bankrörelse och i 97 § lagen (1955:416) om sparbanker.

Permutationslagen (1972:205) innehåller regler om ändring av sådana för stiftelser givna villkor som har blivit föråldrade, orimliga eller annars inte kan iakttas. Lagen (1972:827) om offentliga styrelseledamöter i vissa aktiebolag och stiftelser ger möjlighet för samhället att utse ledamot i styrelsen för vissa stiftelser. Enligt handelsregisterlagen (1974:157) är stiftelse som bedriver näringsverksamhet skyldig att registrera sin firma hos länsstyrelsen. Vissa bestämmelser om stiftelser finns även i skattelagstiftningen.

Enligt tillsynslagen skall stiftelser 1 princip anmälas till länsstyrelsen. Undantagna från anmälningsskyldighet — och därmed från tillsyn — är stiftelser som genom anknytning till staten eller särskilda institutioner antas vara förvaltade på ett betryggande sätt. Undantagna är även stiftelser, som har av regeringen fastställda stadgar och enligt dem står under särskilt anordnad tillsyn, stiftelser som är anförtrodda åt ideella föreningar och andra samfund samt stipendiestiftelser vid enskilda undervisningsanstalter. Vidare undantas s. k. familjestiftelser, dvs. stiftelser till förmån för medlemmar av viss släkt eller vissa släkter, samt stiftelser, vars förmögenhet inte överstiger 20 000 kr. Slutligt undantas stiftelser som enligt regeringens förordnande eller stiftarens föreskrift inte skall vara underkastade tillsyn enligt tillsynslagen.

Alla anmälningsskyldiga stiftelser omfattas inte av tillsyn enligt tillsynslagen. Tillsyn är föreskriven endast för sådana stiftelser som främjar

ett allmännyttigt ändamål. Tillsynen innebär en övervakning av att stiftel-

sens förvaltning sköts i enlighet med lagen och de föreskrifter som gäller för vederbörande stiftelse. Vid granskningen skall främst ses till att stiftelsens

medel inte undandras de ärdamål för vilka de har anslagits och att

förmögenheten är nöjaktigt placerad. Länsstyrelsen skall även tillhandagå

stiftelsen med råd och upplysningar. Det åligger vidare länsstyrelsen att se

till att det finns en styrelse för stiftelsen samt att, om omständigheterna

påkallar det, vid uppkommen ledighet i styrelsen uppdra åt lämplig person att tjänstgöra såsom ledamot till dess ny ledamot i behörig ordning utses.

Som underlag för länsstyrelsens granskning skall stiftelsens styrelse

59 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:57

årligen till länsstyrelsen insända ekonomisk redovisning. Lagen innehåller inte några föreskrifter rörande utformningen av stiftelses räkenskaper och redovisning. Vissa anvisningar rörande utformningen av den redovisning

som skall insändas till länsstyrelsen ges i kungörelsen (1930:217) med vissa

bestämmelser i anledning av lagen om tillsyn över stiftelser den 24 maj 1929.

Om stiftelses styrelse har fattat beslut som strider mot lag eller för styrelsen gällande föreskrifter, får länsstyrelsen förbjuda verkställighet av beslutet eller, om verkställighet redan har skett, förelägga styrelsen att vidta rättelse. Även i övrigt får länsstyrelsen förelägga styrelsen att fullgöra sina åligganden. Föreläggande och förbud kan i vissa fall förenas med vite.

Länsstyrelsen får vidare förordna om = skadeståndstalan mot styrelseledamot eller, vid vanvård av stiftelsens angelägenheter, om

anordnande av annan förvaltning. I sistnämnda fall får länsstyrelsen

förordna om annan förvaltning av stiftelsen intill dess domstolen slutligen

har prövat saken eller bestämt annorlunda.

Lagen om tryggande av pensionsutfästelse m. m. innehåller beträffande pensions- och personalstiftelse detaljerade föreskrifter om val av ledamöter och suppleanter i styrelse, utseende av styrelseordförande och revisor, beslutsförhet och omröstning i styrelsen, arvoden åt styrelseledamöter och revisorer samt likvidation m. m. Tillsynsmyndighet är även enligt denna lag länsstyrelsen. Om tillsynsmyndighetens befogenheter och åligganden gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i tillsynslagen. I 191 § lagen om bankrörelse finns regler rörande bankaktiebolags pensions- och personalstiftelser, som bl. a. föreskriver att bankinspektionen skall tillse att sådan

stiftelses tillgångar är placerade på ett sätt som med beaktande av stiftelsens

ändamål och med hänsyn till vad som i lagen är föreskrivet beträffande placering av bankbolags medel bereder skälig säkerhet. Motsvarande regel för sparbanks pensionsstiftelse finns i 97 § lagen om sparbanker.

Permutationslagen ger som redan nämnts möjlighet att genom permutation ändra bestämmelse som enskild stiftare meddelat rörande stiftelse, Permutation får meddelas om en bestämmelse på grund av ändrade förhållanden inte längre kan iakttas eller om bestämmelsen blivit uppenbart onyttig eller uppenbart stridande mot utfärdarens avsikter eller om annat särskilt skäl föreligger. Fråga om permutation prövas av fideikommissnämnden, om frågan rör fideikommissförordnande, och i övrigt av kammarkollegiet. Ärende som avser ändrad ändamålsbestämning för egendom av mera betydande värde eller i vilket uppkommer fråga av särskild vikt från allmän synpunkt skall dock prövas av regeringen.

I lagen om offentliga styrelseledamöter i vissa aktiebolag och stiftelser föreskrivs att regeringen får förordna en s. k. offentlig styrelseledamot och suppleant för denne i styrelsen för bl. a. sådan allmännyttig stiftelse som har tillgångar överstigande fem miljoner kronor. Offentlig styrelseledamot skall särskilt verka för att samhällets intressen beaktas i stiftelsens verksamhet.

Lagen gäller till utgången av juni 1976.

Som inledningsvis har nämnts finns det inte någon detaljerad civilrättslig

lagstiftning i fråga om stiftelser såsom beträffande aktiebolag och

ekonomiska föreningar. Frågan om en sådan lagstiftning har emellertid tidigare diskuterats. Under förarbetena till tillsynslagen diskuterades en relativt utförlig reglering av stiftelser i civilrättsligt hänseende. De av kommittén föreslagna reglerna beskars emellertid i betydande utsträckning i det lagförslag som sedermera remitterades till lagrådet. Enligt ett uttalande av dåvarande departementschefen avsåg det remitterade förslaget i första hand att anordna en bättre kontroll över stiftelser och förslaget upptog

Ju:57 Skr 1975/76:103 60

därför civilrättsliga bestämmelser endast i den mån de ansågs utgöra en nödvändig förutsättning för de föreslagna kontrollbestämmelserna. I det lagförslag som förelades riksdagen utmönstrades på förslag av lagrådet ytterligare en del civilrättsliga regler rörande stiftelses uppkomst, rättskapacitet och förvaltning (prop. 1929:83 s. 102). Förslaget antogs av 1929 års riksdag (rskr 96).

Frågor som rör stiftelseinstitutet har därefter vid åtskilliga tillfällen

behandlats i riksdagen. Vid 1963 och 1970 års riksdagar aktualiserades frågan om översyn av lagstiftningen rörande stiftelser, men den föranledde

då inte någon åtgärd av riksdagen (BeU 1963:5, ILU 1970:57). Frågan har på

nytt behandlats av 1973 års riksdag i anledning av två motioner (mot.

1973:623 och 1089).

I sitt utlåtande över motiorerna framhöll lagutskottet (LU 1973:32) att stiftelseinstitutet kommit att utnyttjas i en omfattning och för syften som knappast hade förutsatts vid tillsynslagens tillkomst. De ändringar i lagstiftningen som därefter skett hade enligt utskottets uppfattning inte medfört att behovet av en samlad lagstiftning på området minskat. Utskottet ansåg att tiden nu var mogen för en mera genomgripande översyn av den lagstiftning som reglerar stiftelseinstitutet. Behov förelåg enligt utskottets mening av lagbestimmelser beträffande bl. a. frågor som rör styrelse, stadgar, medelsförvaltning, revision, talan mot styrelsebeslut, likvidation, upplösning och fusion. Vidare ansåg utskottet att det behövs en modern och effektiv reglering av spörsmålen om insyn och offentlig redovisning. Utskottet hemställde att riksdagen skulle hos Kungl. Maj:t hemställa om att lagstiftningen om stiftelser i lämpligt sammanhang blir föremål för allmän översyn. Riksdagen följde utskottets förslag (rskr 320).

I likhet med riksdagen anser jag att tiden nu är mogen för en mera genomgripande översyn av legstiftningen rörande stiftelser. Arbetet bör anförtros särskilt tillkallade sekkunniga. Till ledning för utredningsarbetet vill jag anföra följande.

Det är en uppgift för samhället att se till att de medel som har upplåtits för att i form av stiftelse främja vissa ändamål förvaltas under betryggande former. Detta gäller särskilt om stiftelsen skall främja allmännyttiga ändamål. En förutsättning för att samhällets kontroll av stiftelserna skall bli effektiv är att vederbörande myndigheter får kännedom om vilka stiftelser som finns. Från denna synpunkt är det nuvarande systemet för tillsyn av stiftelser otillfredsställande, eftersom det innebär att endast en del av stiftelserna är skyldiga att anmäla sin existens hos offentlig myndighet. Det finns därför inga samlade offentliga uppgifter om förekommande stiftelser, deras ändamål, stadgar och stvrelseledamöter. Med den ökade användning som stiftelseinstitutet fått inom skilda områden är detta en allvarlig brist.

En första uppgift för de sakkunniga bör vara att söka kartlägga hur många stiftelser som finns och av vilket slag stifteiserna är. Det är dock troligt att någon fullständig kartläggning inte kan ske utan mycket omfattande

arbetsinsatser och att man därför får hålla sig till stickprovsundersökningar

och överslagsberäkningar. De sakkunniga bör själva avgöra hur långt utredningen härvidlag lämpligen bör drivas.

Enligt min mening bör utgångspunkten för en ny lagstiftning vara den att

alla stiftelser — både självständiga och osjälvständiga — skall anmälas för registrering. Vissa undantag kan behöva göras från denna huvudregel

exempelvis beträffande stiftelser med så små tillgångar att värdet av en

kontroll av dem inte står i rimlig proportion till det administrativa arbete som registreringen skulle medföra. Däremot bör det vara utan betydelse för

61 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:57

registreringsplikten vilken inställning stiftaren har till frågan.

Med ett system som bygger på principiell registreringsplikt för stiftelser

— och då även äldre sådana — skapas förutsättningar för en fastare kontroll

av stiftelserna och deras verksamhet. Detta väcker frågan hur man skall kunna förmå dem som företräder stiftelser att begära registrering. Enligt rådande praxis anses självständig stiftelse få rättskapacitet när egendomen har ställts under förvaltning för att såsom självständig förmögenhet fortvarande tjäna visst ändamål samt förvaltare för egendomen utsetts. Enligt min mening bör en ny lagstiftning dessutom kräva att stiftelsen har registrerats. Därmed får man ett incitament för stiftelser att begära registrering. Beträffande redan bildade självständiga stiftelser, liksom även

beträffande osjälvständiga stiftelser, måste dock någon annan metod

tillgripas för att åstadkomma en registrering. De sakkunniga bör överväga om vite för den som förvaltar stiftelsen kan vara ett lämpligt medel. En annan möjlighet kan vara att efter en övergångstid låta förvaltaren bära personligt ansvar för stiftelsens förbindelser.

En viktig fråga som de sakkunniga bör ta ställning till är om stiftelse — självständig eller osjälvständig — i framtiden skall tillåtas för varjehanda ändamål. Starka skäl talar enligt min mening för att stiftelseinstitutet skall

förbehållas ändamål som främjar ett allmänt intresse. Till denna grupp bör

givetvis räknas ändamål som nu anses vara allmännvttiga. Även ändamål som utan att vara allmännyttiga främjar en vidare krets såsom är fallet beträffande många pensions- och personalstiftelser bör räknas dit.

De ändarnål som inte bör godtas för stiftelsebildning är främst sådana som

går ut på att främja endast en snävt begränsad personkrets såsom fallet är med familjestiftelse. Familjestiftelse har normalt bildats för att förhindra uppdelning av en förmögenhet samt för att uppnå skattemässiga fördelar. Till följd av fideikommissförbudet i 9 kap. 2 § ärvdabalken får de förmåner som stiftelsen bereder släktmedlemmarna inte vara beroende av enbart släkttillhörigheten utan även av andra omständigheter, t. ex. studielämplighet etter behov av ekonomiskt stöd. Intet hindrar emellertid att ändamålsbestämningen är så vid att det praktiska resultatet av stiftelsens verksamhet blir att fideikommissförbudet kringgås. Den utveckling som inom samhället ägt rum i fråga om studiestöd, socialvård, barnavård och sjukvård får anses ha minskat familjestiftelsernas betydelse för släktmedlemmarna. Mot bakgrund av det anförda kan familjestiftelsernas berättigande starkt ifrågasättas. Jag anser för min del att sådana stiftelser inte längre bör godtas.

Det förekommer att stiftelseformen används i privat näringsverksamhet i stället för de gängse företagsformerna såsom aktiebolag. Som regel kan emellertid i sådana fall andra företagsformer såsom aktiebolag, handelsbolag, ekonomisk förening och enkla bolag lika gärna användas. Jag vill i detta sammanhang peka på att ett aktiebolags ändamål inte behöver vara att åstadkomma vinst till fördelning mellan aktieägarna. Syftet kan vara att gynna politiska, vetenskapliga, kulturella, välgörande och andra ändamål. De sakkunniga bör närmare överväga i vilken utsträckning stiftelse lämpligen bör tillåtas driva näring. Enligt min mening talar mycket för att denna möjlighet bör begränsas för andra än statliga eller delvis statliga samt kommunala stiftelser.

En stiftelse kan utöva näringsverksamhet via annat rättssubjekt exempelvis i den formen att stiftelsen äger del i majoriteten i ett rörelsedrivande bolag. De sakkunniga bör uppmärksamma detta om de stannar för att föreslå begränsningar i rätten för vissa stiftelser att driva näring.

Ju:57 Skr 1975/76:103 62

Normalt torde det redan av stiftelseurkunden framgå hur stiftelses förvaltning skall vara anordnad. Stundom innehåller urkunden även stadgar för stiftelsen med bestämmelser om förvaltningen, vem som skall vara stiftelsens förvaltare eller vilka som skali ingå i stiftelsens styrelse, hur nya ledamöter i styrelsen skall utses etc. I annat fall ankommer det på den tillträdande förvaltaren (styrelsen) att utarbeta och anta stadgar.

Om stiftelseinstitutet på det angivna sättet begränsas så att det förbehålls ändamål av mera allmänt intresse uppkommer frågan om det är lämpligt att

stiftaren och förvaltaren eller styrelsen skall ha fria händer att bedöma hur förvaltningen skall vara anordnad. Enligt min mening är det nödvändigt att samhället tar på sig ansvaret för att förvaltningen verkligen tillvaratar stiftelsens ändamål. En kontroll härav kan utövas genom granskning av räkenskaper och andra handlingar men för att kontrollen skall bli effektiv bör krävas att företrädare för det allmänna har möjlighet att löpande följa hur stiftelsen sköts. Också den privilegierade ställning som allmännyttiga stiftelser intar i skattehänszende utgör ett starkt argument för att företrädare för det allmänna ges god insyn i och möjlighet att påverka förvaltningen. De anförda skälen talar för att samhället bör tillerkännas rätt att genom en av statlig myndighet utsedd representant delta i stiftelsens förvaltning när det är fråga om självständiga stiftelser med mer betydande tillgångar. Beträffande motsvarande kommunala stiftelser torde dock behovet av insyn redan vara tillfredsställande tillgodosett.

Det kan också vara lämpligt att överväga begränsningar i de nuvarande möjligheterna att anordna en stiftelses förvaltning så att förvaltarna själva utser sina efterträdare.

I detta sammanhang vill jag även erinra om den försöksverksamhet med offentliga styrelseledamöter i vissa stiftelser som pågår enligt lagen om offentliga styrelseledamöter i vissa aktiebolag och stiftelser. Denna lag är som förut har nämnts tidsbegränsad och löper ut den I juli 1976. Det är för dagen inte möjligt att säga om denna lagstiftning kommer att förlängas såvitt den gäller stiftelser. De sakkunniga bör emellertid söka ledning i de erfarenheter som har vunnits vid utformningen av en mera permanent lagstiftning om rätt för samhället att ta del i stiftelses förvaltning.

Om samhället ges rätt att delta i mera betydande stiftelsers förvaltning krävs sannolikt en närmare reglering av hur förvaltningen skall vara ordnad och vilka förvaltningsorgan sem skall finnas. De sakkunniga bör undersöka om det kan vara lämpligt att för sådana stiftelsers del föreskriva att förvaltningen skall skötas av en styrelse med minst tre ledamöter. De sakkunniga bör också överväga om det i de fall där stiftelse förvaltas av annan juridisk person, t. ex. aktiebolag eller ideell förening, finns anledning att låta det allmänna ta del i stiftelsens förvaltning genom av offentlig myndighet utsedda representanter.

I fråga om stadgarnas innehåll bör uppställas vissa minimikrav. De sakkunniga bör överväga om nuvarande regler I ämnet är tillfredsställande.

Den offentliga kontrollen av stadgarnas innehåll bör ske i samband med att stiftelsen registreras hos offentlig myndighet. I samband därmed bör frågan om utseende av offentlig styrelseledamot kunna tas upp. De sakkunniga bör förutsättningslöst överväga om registrering bör ske hos en för ändamålet tillskapad registreringsmyndighet eller hos redan befintlig myndighet, t. ex. länsstyrelsen i det län där stiftelsens styrelse har sitt säte.

En särskild fråga är om stiftelse bör åläggas att lämna bidrag till bestridande av kostnaden för registreringsmyndighetens verksamhet. Enligt min mening bör man överväga införandet av en sådan skyldighet. De

63 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:57

sakkunniga bör därför ta ställning till hur bidragsskyldigheten lämpligen bör utformas. Föreskrifterna om vissa kreditinstituts bidrag till bestridande av kostnaden för bankinspektionens verksamhet torde därvid kunna tjäna som

förebild.

F. n. är stiftelse inte bokföringsskyldig i annat fall än när stiftelsen driver någon i 1 § bokföringslagen (1929:117) angiven rörelse. Någon saklig ändring härvidlag har inte gjorts i det förslag till bokföringslag som den 30 januari 1975 remitterades till lagrådet. Tillsynslagen uppställer dock vissa krav i fråga om redovisning. Enligt lagen om tryggande av pensionsutfästelse skall arbetsgivaren utse revisor om inte stiftelsen stadgar anger annorlunda. Även bostadslånekungörelsen (1967:552) innehåller vissa regler om revision.

En på betryggande sätt anordnad redovisning och revision är en viktig förutsättning för effektiv kontroll av stiftelses verksamhet. Särskilt i fråga om stiftelser med mera betydande tillgångar framstår det som angeläget att utforma regler om bokföringsplikt och revision. Den offenthga insynen och kontrollen av stiftelser blir knappast tillfredsställande om inte i varje fall mera betydande självständiga stiftelser avger offentlig årsredovisning. Att offentlig årsredovisning avges har särskilt betydelse för borgenärer, anställda och även för stiftelsens förmånstagare. Enligt min mening skulle det dock föra alltför långt att ålägga alla stiftelser att avge offentlig årsredovisning. Undantag bör göras för stiftelser med obetydlig

förmögenhet såvida inte särskilda förhållanden påkallar annat. Vidare bör

undantag kunna göras för sådana stiftelser som genom anknytning till statlig myndighet eller annan inrättning (jfr 2 § tillsynslagen) redan är underkastad en betryggande kontroll. De sakkunniga bör överväga vilka stiftelser som lämpligen bör kunna undantas från skyldigheten att avge offentlig årsredovisning. Beträffande de kommunala = stiftelserna torde årsredovisning regelmässigt avges till kommunfullmäktige eller motsvarande organ. De sakkunniga bör i sina överväganden beakta detta och söka anpassa kraven på årsredovisning härtill. Jag vill i detta

sammanhang påpeka att frågan om i vilken utsträckning rörelsedrivande

stiftelser kan undantas från skyldigheten att avge offentlig årsredovisning prövas av utredningen (Ju 1974:21) med uppdrag att utreda frågor om handelsbolag m. m. De sakkunniga bör därför samråda med denna utredning i fråga om skyldighet för stiftelse att avge offentlig årsredovisning.

I likhet med vad som gäller enligt tillsynslagen bör det finnas möjligheter för myndighet, lämpligen registreringsmyndigheten, att föranstalta om

skadeståndstalan mot styrelseledamot i stiftelse och, vid vanvård av

stiftelses angelägenheter, om annan förvaltning av stiftelsen. Registreringsmyndigheterna bör även ha rätt att hindra verkställighet av styrelsebeslut som strider mot lag eller för stiftelsen gällande föreskrifter samt, när sådant beslut redan verkställts, förelägga styrelsen att vidtaga rättelse.

Förbud eller föreläggande bör kunna förenas med vite. Försuttet vite bör kunna dömas ut av registreringsmyndigheten. De sakkunniga bör noga överväga om detta är tillräckligt för att tillsynsmyndigheten skall kunna effektivt inskrida mot otillfredsställande förvaltning av stiftelse.

Gällande lag upptar inte några bestämmelser om likvidation eller fusion av stiftelse. De sakkunniga bör undersöka om det — kanske främst beträffande större självständiga stiftelser — finns behov av sådana regler.

Kulturrådet framförde i betänkande (SOU 1972:66) Ny kulturpolitik, Del

Ju:57 Skr 1975/76:103 64

I vissa synpunkter på frägan om stiftelse kan vara en lämplig

organisationsform för statliga och kommunala kulturinstitutioner. Kulturrådet uttalade (s. 229) i detta sammanhang att det var önskvärt att komma fram till en organisationsform som kunde tillgodose behovet av

rörelsefrihet i såväl kulturpelitiskt avseende som vad gäller ekonomin. Samtidigt måste insyn garanteras för samhället bl. a. med hänsyn till de

stora ekonomiska insatserna. Organisationsformen behövde sannolikt inte

begränsas till kulturområdet, Frågan om en sådan ny organisationsform

borde enligt kulturrådet prövas av en särskild utredning. I prop. 1974:28 angående den statliga kulturpolitiken framhölls (s. 325) att det av kulturrådet framförda önskemålet om en särskild utredning om en lämplig organisationsform för statligt eller kommunalt stödda kulturinstitutioner borde beaktas i samband med översynen av lagstiftningen om stiftelser. De sakkunniga bör i enlighet härmed överväga hur dessa kulturinstitutioner bör utformas i organisatoriskt avseende. Därvid kan skilda organisationsformer behöva utarbetas alltefter de behov som olika typer av kulturinstitutioner har. Stuftelseformen torde inte genomgående vara att föredra. I de fall

stiftelseformen är lämpligast kan dessutom finnas behov av särskilda regler.

Om stiftelseinstitutets användningsområde begränsas till vissa ändamål i enlighet med vad jag har anfört förut uppkommer frågan vad som bör ske med befintliga stiftelser, vilkas ändamål inte är sådant att en stiftelse kan bildas enligt nya lagen. Mycket talar för att sådana stiftelser antingen bör avvecklas eller också få en ändamålsbestärmning som överensstämmer med de nya reglerna. I många fall torde emellertid en avveckling innebära stora problem bl. a. eftersom det kan vara svårt att avgöra vem eller vilka som i så fall skall övertaga stiftelseförmögenheten. En lämpligare utväg synes vara att sådan stiftelse åläggs att inom viss tid genom

permutationsförfarande ändra ändamålsbestämmelsen till ett ändamål som

främjar ett allmänt intresse och som så nära som möjligt ansluter sig till stiftarens intentioner. Ett sådant förfaringssätt kan förutsätta vissa ändringar i permutationslagen. I många fall torde det vara möjligt att genom fusion sammanföra stiftelser och på så sätt möjliggöra ett bättre utnyttjande av förmögenheterna. De sakkunniga bör dock vara oförhindrade att pröva andra lösningar.

Om det behövs bör de sakkunniga kunna ta upp även andra frågor rörande stiftelser än dem jag nu har berört.

Utöver det samråd som tidigare har nämnts bör de sakkunniga även samråda med företagsskatteberedningen (Fi 1970:77) och utredningen (C 1970:29) rörande den kommunala demokratin. Vidare bör kontakt hållas med motsvarande kommittéer i de andra nordiska länderna.

Utredningen har under tiden april - oktober 1975 hållit två sammanträden

samt haft överläggningar med olika myndigheter och andra som berörs av utredningens arbete.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1976.

58. Småhusköpkommittén (Ju 1975:02)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 6 mars 1975 angående

förbättrat konsumentskydd vid förvärv av småhus m. m. (se Post- och

Inrikes tidn. den 26 april 1975):

65 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:58

Ordförande:

Lekberg, E. E. Olov, landstingsråd

Ledamöter:

Bernitz, Ulf, professor Hjalmarsson, H. Yngve J., utredningssekreterare Lindkvist, Oskar W., organisationschef, led. av riksdagen

Oskarsson, Ingegärd J., fru, led. av riksdagen

Experter:

Hagman, Jan-Erik R., jur. kand. (fr.o.m. den 2 december 1975) Lidvall, Johan E., projektsekreterare (fr.o.m. den 2 december 1975)

Sekreterare:

Drangel, Bo F. E., hovrättsassessor (fr.o.m. den 21 maj 1975)

Lokal: Lilla Nygatan I, 2 tr., 11128 Stockholm, tel. 763 2359 (sekreteraren)

Direktiv (anförande av statsrådet Lidbom till protokoll vid regeringssammanträde den 6 mars 1975):

På det konsumentpolitiska området har det under senare år förekommit

ett omfattande lagstiftningsarbete, som har varit inriktat på att skapa ett förbättrat skydd för de enskilda människorna. Syftet har bl. a. varit att sanera reklamen, få bort olämpliga marknadsföringsmetoder och stödja konsumenterna i deras rättsliga mellanhavanden med näringsidkare. Reformerna har framför allt gällt varu- och tjänsteområdena. Fastighetsmarknaden har hittills inte varit föremål för samma intensiva uppmärksamhet.

På senare tid har behovet av skydd för konsumenterna i samband med förvärv av småhus alltmer kommit i blickpunkten. Det är naturligt att denna fråga tilldrar sig stort intresse. Avtal om uppförande eller köp av eget hem rör ofta värden av sådan storlek att den enskildes ckonomi påverkas på ctt avgörande sätt. Följderna av att oskäliga avtalsvillkor o. d. används kan därför bli särskilt förödande just på fastighetsområdet. Det har också under senare tid kommit fram missförhållanden när det gäller uppförande och köp av småhus som gör det befogat att ingående undersöka hur ett skydd för konsumenternas intressen på detta område skall kunna byggas upp. Inte

minst har det många gånger visat sig svårt att få rättelse av fel på nybyggda

småhus. Även om byggnadsföretaget i och för sig är villigt att rätta felet. kan företaget sakna de ekonomiska resurser som behövs. Problemen har

naturligtvis fått ökad aktualitet genom den senaste tidens omfattande

småhusbyggande.

Den särskilda lagstiftning till skydd för konsumenterna som redan har införts eller som förbereds har 1 viss omfattning tillämpning även vid uppförande och köp av småhus. Marknadsföring på fastighetsomrädet torde i princip falla under lagen (1970:412) om otillbörlig marknadsföring. Denna lag. som ger konsumentombudsmannen (KO) och marknadsdomstolen möjlighet att ingripa mot reklam och andra marknadsföringsmetoder som är ohederliga eller skadliga, har visat sig vara av stort värde när det gäller att förbättra konsumentskyddet. En annan viktig lag på

5 Riksdagen 1975/76. saml. Nr 103

Ju:58 Skr 1975/76:103 66

konsumentskyddsområdet är lagen (1971:112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor, som ger KÖ och marknadsdomstolen befogenhet att inskrida mot sådana bestämmelser i standardkontrakt ce. d. som otillbörligt gynnar näringsidkare på konsumentens bekostnad. Avtalsvillkorslagen gäller inte köp av fastighet men är tillämplig bl. a. på avtal om uppförande av hus (entreprenadavtal. Vidare giller lagen vid köp av byggnadsvaror, 1. ex. monteringsfärdigt trähusmaterial.

En begränsning som gäller såväl marknadsföringslagen som avtalsvillkorslagen är att de skyddar konsumenterna endast som kollektiv. De ger alltså inte den enskilde konsumenter ett skydd när ett avtal redan

föreligger. För att konsumenten skall få ett sådant skydd krävs civilrättsliga

regler. Hittills har sådana regler getts i bl. a. konsumentköplagen (1973:877). Lagen reglerar i första hand konsumenternas ställning när varor inte levereras i rätt tid eller när varor är behäftade med fel. Bestämmelserna är tvingande till konsumenternas förmån, vilket betyder att det grundskydd som konsumenterna får genom lagen inte kan berövas dem genom villkor i köpekontrakt. ordersedlar, garantibevis e. d.

Eftersom konsumentköplagen gäller vid köp av varor, är den som köper exempelvis monteringsfärdigt trähusmaterial skyddad av lagen. Däremot omfattar lagen inte köp av fast egendom. Vid sådana transaktioner är den enskilde i stället hänvisad till i första hand reglerna i 4 kap. jordabalken. Dessa regler behandlar ingående säljarens och köparens rättigheter och förpliktelser gentemot varandra. Till skillnad mot konsumentköplagens bestämmelser är emellertid de oblhligationsrättsliga reglerna i 4 kap. jordabalken inte tvingande. De rättigheter som köparen ges genom dessa bestämmelser kan alltså berövas honom genom avtal.

Av betydelse när det gäller konsumentskyddet på fastighetsområdet är naturligtvis också de regler i byggnadslagen (1947:385) och byggnadsstadgan (1959:612) som rör byggnads egenskaper och de särskilda föreskrifter som planverket ufärdar i anslutning därtill. Genom dessa regler och den tillsyn som utövas av byggnadsnämndernam. fl. får den som träffar avtal om uppförande av hus ett visst grundskydd när det gäller byggnadens egenskaper.

Den lagstiftning som hittills har genomförts på konsumentskyddsområdet får ses som steg på vägen. Det pågår ett omfattande utredningsarbete, och tanken är att detta arbete skall läggas till grund för ytterligare lagstiftning under de kommande åren.

Bland de utredningar som sysslar med konsumentskyddsfrågor kan här nämnas konsumenttjänstutredningen (Ju 1972:07), som har i uppdrag att utarbeta en motsvarighet till konsumentköplagen på serviceområdet. I första hand skall utredningen söka få till stånd en reglering av avtal om

arbete på lös sak. Utredningen skall emellertid också överväga lagregler

beträffande underhålls- och reparationsarbeten m. m. på hus. Nyligen har en annan utredning, generalklausulutredningen, föreslagit en central regel om att bestämmelse i avtal skall kunna jämkas eller lämnas utan avseende av domstol, om bestämmelsen är att anse som otillbörlig (SOU 1974:83). Det blir bl. a. möjligt att med stöd av generalklausulen ogiltigförklara eller jämka avtal rörande fast egendom. Avsikten är att proposition på grundval av gencralklausulutredningens förslag skall läggas fram för riksdagen

senare i är. I prop. 1974:150 angående riktlinjer för bostadspolitiken anfördes bl. a.

att den centrala bostadsmyndigheten i ökad grad borde tämna information och råd till småhusköpare i fråga om t. ex. finansiering, upphandling och

67 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:58

kontraktsfrågor. Hithörande problem övervägs av den nyligen tillsatta byggadministrationsutredningen (B 1974:04). Nämnas bör också att det inom bostadsdepartementet pågår en översyn av byggnadslagstiftningen. Bl. a. övervägs frågan om vilken typ av regler rörande byggnads egenskaper som skall ingå i den nya lagstiftningen.

Av betydelse för både köpare och säljare av fastigheter är de regler som gäller beträffande fastighetsmäklarnas verksamhet. F. n. uppställs från samhällets sida inte några särskilda krav på den som vill arbeta som fastighetsmäklare. Enligt kungörelsen (1947:336) om auktorisation av fastighetsmäklare kan dock den som utövar mäklarverksamhet erhålla auktorisation av handelskammare. Vissa krav ställs upp för att auktorisation skall beviljas. Vidare utövar handelskamrarna tillsyn över de auktoriserade mäklarnas verksamhet. Av landets drygt 800 företag i fastighetsmäklarbranschen är det dock endast ca 200 som har auktoriserade mäklare.

Fastighetsmäklarna har ett visst civilrättsligt ansvar gentemot både säljare och köpare för hur uppdraget utförs. Den närmare omfattningen av detta ansvar är dock oklar.

Den översikt som jag nu har lämnat om lagstiftningsarbetet på konsumentskyddsområdet och andra förhållanden av intresse visar att konsumenterna i viss utsträckning skyddas eller kommer att beredas skydd även när det gäller förvärv av småhus. Översikten visar emellertid också att detta skydd är bristfälligt, jämfört med det skydd som finns på andra

områden. Av redogörelsen framgår vidare att kontrollen av

fastighetsmäklarnas verksamhet är begränsad. De angivna förhållandena är onekligen betänkliga med hänsyn till fastighetsförvärvens stora ekonomiska betydelse för den enskilde. Förhållandena har också föranlett flera framställningar.

I skrivelse till justitiedepartementet i september 1974 har KO föreslagit att avtalsvillkorslagens tillämpningsområde skall utvidgas. Genom anmälningar och övriga kontakter med allmänheten har KO kunnat konstatera att det i de kontrakt som används på fastighetsområdet förekommer bestämmelser som är oskäliga mot konsumenten. Bl. a. är det fråga om sådana avtalsbestimmelser som medför att jordabalkens dispositiva regler sätts åt sidan. Enligt KO är det t. ex. inte ovanligt att det i köpekontrakten tas in klausuler vars syfte är att friskriva säljaren från ansvaret för fel. Vidare förekommer avtalsbestämmelser utanför det av jordabalken reglerade området som ensidigt tillgodoser säljarens intressen. Köparen blir t. ex. ofta utan inflytande när det gäller valet av besiktningsman.

Mot den angivna bakgrunden anser KO det angeläget att vägen öppnas för en effektiv sanering av de avtalsvillkor som förekommer på fastighetsområdet. KO = föreslår sålunda att tillämpningsområdet för avtalsvillkorslagen utvidgas sä att det kommer att omfatta också avtalsvillkor som används vid erbjudande av fast egendom till konsument. Vidare anser KO att det skulle innebära en väsentlig förstärkning av

konsumentskyddet om avtalsvillkorslagen gjordes tillämplig även på sådan

försäljning från privatpersoner som förmedlas av näringsidkare.

Inom konsumentverket har i december 1974 färdigställts en rapport som omfattar konsumentproblem vid köp av småhus. Rapporten. som har överlämnats till handelsdepartementet, innehåller en rad förslag som syftar till att förbättra konsumentens situation som smähusköpare. BI. a. sägs det i rapporten att köparens reklamationsmöjligheter bör byggas ut. Det

Ju:58 Skr 1975/76:103 68

hänvisas till den försöksverksamhet på reklamationsområdet som skall inledas vid konsumentverket under är 1975. Tanken är att försöksverksamheten skall kunna ge underlag för en utbyggnad av allmänna reklamationsnämndens verksamhet till att omfatta vissa fastighetsreklamationer.

I rapporten föresläs också att konsumenten skall få ett ökat skydd genom

lagregler vid förvärv av småhus. På denna punkt föreslås bl. a. att avtalsvillkorslagen skall utvidgas till att gälla även avtal om förvärv av fast egendom samt att jordabalken skall kompletteras med vissa tvingande regler motsvarande dem som finns i konsumentköplagen. Vidare föreslås ett tillägg till byggnadsstadgan i syfte att möjliggöra en effektivare kontroll och besiktning av smähusbyggen m. m.

Vissa frågor som gäller fastighetsmäklarnas verksamhet har tagits upp av Auktoriserade fastighetsmäklares riksförbund i en promemoria som har överlämnats till justitiedepartementet i mars 1974. Förbundet påpekar i promemorian att dess arbete med att stärka allmänhetens förtroende för yrkesmäklaren försvåras av att det finns en okontrollerad etableringsrätt i landet. Detta medför att vem som helst kan ägna sig åt fastighetsförmedling oavsett om han har de kunskaper som är nödvändiga för yrket. I vissa fall har detta enligt förbundets uppfattning medfört att personer som är mindre lämpade för yrket har etablerat sig som mäklare, vilket i sin tur har haft till följd att konsumenter har blivit ckonomiskt lidande. På grund av det sagda hemställer förbundet att sakkunniga skall tillkallas för att utreda under vilka förutsättningar yrkesmässig fastighetsförmedling får bedrivas.

Frågan om en ökad kontroll av fastighetsmäklarnas verksamhet har också tagits upp av KO i en skrivelse till justitie- och handelsdepartementen i februari 1975. KO framhåller att det med jämna mellanrum kommer fram missförhållanden när det gäller mäklarverksamhet. Bristande kunskaper eller ansvarskänsla hos mäklare orsakar inte sällan tvister mellan säljare och köpare. Enligt KO:s mening bör det vara ett minimikrav att den som ämnar bedriva mäklarverksamhet kan visa att han har vissa grundläggande kunskaper i fråga om byggnadsteknik, fastighetsrätt, fastighetskredit,

skatterätt m. m. Det finns också skäl att ställa vissa krav både på

fastighetsmäklares allmänna vandel och ekonomiska skötsamhet och på de metoder miiklare tillimpar i samband med uppdragen.

En annan fråga som enligt KO:s mening har väsentligt intresse gäller mäklarens civilrättsliga ansvar i samband med mäklarverksamheten. Detta ansvar är i dag oklart och i praktiken ytterst begränsat. KO finner det böra övervägas om inte mäklaren — i varje fall när han tar aktiv del i en överlåtelse — bör ha ctt fastlagt civilrättsligt ansvar för bl. a. uppgifter om fastighetens skick och om de gravationer som åvilar den.

Sammanfattningsvis anser KO att man bör utreda vilka krav samhället bör ställa på fastighetsmäklare, hur deras verksamhet limpligen skall kontrolleras samt vilket ansvar de har och bör ha gentemot säljare och köpare. I samband därmed aktualiseras också frågan huruvida särskild reglering behövs av grunderna för mäklarnas arvodesdebitering.

Mot bakgrund av vad jag har anfört om konsumenternas ställning på fastighetsområdet och de gjorda framställningarna anser jag att en utredning nu bör sättas i gång i syfte att åstadkomma ett förbättrat konsumentskydd på det berörda området. Jag förordar att särskilda sakkunniga tillkallas för denna uppgift.

De sakkunnigas uppdrag bör i första hand avse de problem som uppstår vid köp av småhus och vid förvärv av tomtmark som är avsedd för

69 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:58

småhusbebyggelse. Vidare bör de sakkunniga, som jag strax skall återkomma till, ta upp frågor om uppförande av småhus. I viss omfattning bör utredningsuppdraget också omfatta problem som rör större fastigheter. Sålunda bör de sakkunniga vid sina överväganden beträffande fastighetsmäklarnas verksamhet behandla även förmedlingen av andra fastigheter än småhus. Jag återkommer till frågor om fastighetsförmedling i det följande.

Vid sidan av de problem som uppkommer vid köp eller uppförande av

fastigheter är även frågor om förvärv av bostadsrätt av intresse i detta sammanhang. Bostadsrättshavarnas skyddsintressen torde i huvudsak vara tillgodosedda genom bostadsrättslagen (1971:479) och anslutande författningar. De sakkunniga torde sålunda i huvudsak sakna anledning att gå

in på hithörande problem. Det bör emellertid inte föreligga något hinder att diskutera även frågor som rör förvärv av bostadsrätt, i den mån frågorna har

samband med utredningsarbetet i övrigt.

Avtal om reparations- och underhållsarbeten på hus bör i princip lämnas utanför utredningsarbetet. Uppgiften att åstadkommaä ett konsumentskydd vid sådana arbeten ligger, som tidigare har nämnts, i första hand på konsumenttjänstutredningen. Denna utredning har också fått i uppdrag att överväga huruvida lagreglerna om reparations- och underhällsarbeten bör omfatta även nybyggnads- och ombyggnadsarbeten. Enligt vad jag har inhämtat kommer emellertid konsumenttjänstutredningen att föreslå bestämmelser endast för mindre byggnadsarbeten. Reglerna i den tillämnade konsumenttjänstlagen passar mindre väl för större entreprenadero. d., och uppförande av byggnad för bostadsändamål torde därför komma att undantas från lagens tillämpningsområde.

Det är uppenbart att den enskilde konsumenten har ett minst lika stort skyddsbehov vid entreprenader av större omfattning som då det är fråga om mindre byggnadsarbeten. De problem som är förknippade med mera omfattande byggnadsarbeten hänger emellertid nära samman med de frågor som uppstår vid köp av fastigheter. Vid nybyggnader torde det sålunda i många fall vara svårt att dra någon skarp gräns mellan entreprenad- och köpavtal. I praktiken är dessa avtal ofta kombinerade. Med hänsyn härtill bör det ankomma på de sakkunniga att pröva frågan om lagregler till skydd för konsumenterna vid sådana byggnadsarbeten beträffande småhus som inte behandlas av konsumenttjänstutredningen. Givetvis bör de sakkunniga i denna del nära samråda med konsumenttjänstutredningen.

Med småhus bör i detta sammanhang avses en- eller tvåfamiljshus som skall användas för bostadsändamäl. Huruvida det är fråga om hus avsett för permanent boende eller fritidshus bör i princip vara utan betydelse. Uppförande av uthus, exempelvis garage, bör omfattas av samma regler som skall gälla småhus, om uppförandet sker i samband med småhusproduktionen, och i andra fall av den tillimnade konsumenttjänstlagen.

Innan jag går närmare in på de sakkunnigas uppgifter vill jag påpeka att de problem som kan uppkomma vid förvärv av småhus är delvis olika, beroende på vad slags förvärvstyp det är fråga om. I praktiken förekommer i huvudsak fyra förvärvstyper. nämligen köp eller avtal om uppförande av nyckelfärdiga gruppbyggda småhus, köp eller avtal om uppförande av nyckelfärdiga enstyckshus, förvärv av enstyckshus som uppförs i egen regi samt köp av äldre småhus. Av dessa förvärvstyper skiljer sig köp av äldre

småhus avsevärt från de övriga. I det följande kommer därför denna

kategori att behandlas särskilt, när det gäller vissa av de ifrågasatta reglerna.

Ju:58 Skr 1975/76:103 70

Oavsett vad slags förvärvstyp det är fråga om kan det vid förvärv av småhus förekomma standardavtal som ensidigt tillgodoser säljarens intressen och som på grund därav kan vara oskäliga mot förvärvaren. För att få till stånd en effektiv sanering av avtalsvillkoren anser jag att tillämpningsområdet för avtalsvillkorslagen bör utvidgas till att omfatta också villkor som används vid försäljning av småhusfastigheter eller tomtmark som är avsedd för småhusbebyggelse. Mycket talar därvid för att man inte bör stanna vid fall då säljaren är näringsidkare. Vid försäljning av

äldre småhus är det i många fall en privatperson som står som säljare. Som

KO har framhållit i den tidigare berörda skrivelsen i september 1974 är det i så fall mycket vanligt att säljaren anlitar en fastighetsmäklare som medhjälpare vid försäljningen. Härvid kommer vanligen kontraktet mellan

säljaren och köparen att avfattas på formulär som tillhandahålls av

mäklaren. Det är i dessa fall mäklaren som 1 huvudsak bestämmer vilka klausuler som skall tas in i kontraktet. Olika typer av standardvillkor kommer härvid till användning. Från konsumentsynpunkt är det uppenbarligen angeläget att köp som förmedlas på detta sätt kan granskas enligt avtalsvillkorslagen.

Med hänsyn till det sagda bör de sakkunniga utgå från att avtalsvillkorslagen skall utvidgas till att omfatta även villkor som används av annan än näringsidkare vid erbjudande av småhus eller tomtmark, om erbjudandet förmedlas av näringsidkare. I sådana situationer bör eventuella förbud enligt avtalsvillkorslagen riktas mot den näringsidkare som har förmedlat erbjudandet och inte mot den enskilde säljaren. Däremot bör

avtalsvillkorslagen lika litet som nu gälla i fall då både säljare och köpare är

privatpersoner och transaktionen sker utan medverkan av näringsidkare.

Som tidigare har nämnts tar avtalsvillkorslagen endast sikte på att skydda konsumenterna som kollektiv. Även om lagen byggs ut i enlighet med vad jag nyss har föreslagit, hjälper den inte den enskilde konsumenten i fall då han redan har ingått ett avtal vars innehåll helt eller delvis är oskäligt. Med stöd av avtalsvillkorslagen kan endast det fortsatta användandet av sådana villkor förbjudas. För att der enskilde konsumenten skall skyddas krävs civilrättsliga regler.

Vid köp av småhusfastighet gäller f. n. bestämmelserna i 4 kap.

jordabalken. Som tidigare har berörts innehåller kapitlet en rad

bestämmelser om säljarens och köparens rättigheter och förpliktelser gentemot varandra. Av intresse är framför allt de regler som handlar om fel hos köpeobjektet, dvs. fall då fastigheten på något sätt avviker negativt från vad köparen och säljaren har kommit överens om eller får anses ha kommit överens om.

Liksom den förmögenhetsrättsliga lagstiftningen i allmänhet har jordabalkens regler utformats med utgångspunkt i att säljaren och köparen är jämbördiga parter, som i lika mån kan ta till vara sina intressen. I de fall då detta antagande stämmer med verkligheten kan reglerna i huvudsak anses tillfredsställande. I andra fall är de mindre lämpliga. Nackdelen är framför allt att bestämmelserna är dispositiva. De kan med andra ord sättas ur spel genom avtalsklausuler som ensidigt tillgodoser den ena partens

intressen. Som har berörts av bl. a. KO förekommer det också i stor

utsträckning att jordabalkens regler åsidosätts på ett sätt som gynnar säljaren. |

När det gäller avtal om uppförande av småhus saknas särskilda bestämmelser som ger konsumenten civilrättsligt skydd. Däremot faller köp av byggnadsmaterial o. d. under konsumentköplagen.

71 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:58

De rådande förhållandena torde i någon mån förbättras. om generalklausulutredningens förslag genomförs. Domstolarna får i så fall vidgade möjligheter att i det särskilda fallet ogiltigförklara eller jämka avtalsvillkor vars tillämpning framstår som otillbörlig. Det skydd som därigenom kan beredas den enskilde förvärvaren av småhus kan emellertid inte anses tillräckligt. I stället bör införas vissa tvingande regler om förvärv av småhus och tomtmark som är avsedd för småhusbebyggelse. Självklart bör dessa regler liksom konsumentköplagens bestämmelser gälla endast när

förvärvaren är konsument och fastigheten huvudsakligen är avsedd för

enskilt bruk.

Den tvingande lagstiftning som det nu är fråga om bör utformas så att den som förvärvar ett nytt hus tillförsäkras vissa grundläggande befogenheter i förhållande till säljaren resp. entreprenören. Viktigast är givetvis att införa regler för det fall att fastigheten är behäftad med fel. Som ett minimum bör gälla att säljaren resp. entreprenören inte skall kunna friskriva sig från ansvar för fel som hänför sig till egenskap som kan anses utfäst. De sakkunniga bör emellertid överväga om man inte bör gå längre. Eftersom förvärv av nytt hus så gott som alltid sker från näringsidkare kan det finnas skälatt införa ett ansvar som gäller oberoende av eventuell garantiutfästelse och oavsett om säljaren resp. entreprenören har känt till eller bort känna till

felet eller ej. Införs ett så långtgående ansvar för fel, bör det dock lämpligen

begränsas till att gälla viss tid efter tillträdesdagen. Det kan därvid finnas skäl att låta olika tidsfrister gälla för olika delar av fastigheten, t. ex. grund och VVS-installation. Vidare kan det finnas anledning att ställa upp vissa begränsningar med hänsyn till felets beskaffenhet. Tidsfristerna torde emellertid regelmässigt böra vara längre än den ettåriga garantitid som nu är vanlig vid förvärv av nytt hus. Säljarens resp. entreprenörens ansvar bör gälla även mot ny ägare som förvärvar fastigheten under garantitiden.

Beaktas bör också det angelägna i att köparen resp. beställaren, när han träffar avtal om förvärv av ett nytt hus, kan säkerställa att de önskemål han har beträffande den färdiga produktens funktioner blir tillgodosedda.

Frågan huruvida fel föreligger skulle i så fall få bedömas mera med hänsyn

till husets funktioner än till om det motsvarar vissa tekniska specifikationer.

De sakkunniga bör utforma sina förslag så att de kan tillämpas också i en sådan situation.

När det gäller de påföljder som köparen bör kunna göra gällande vid fel bör de sakkunniga kunna hämta ledning i konsumentköplagens och jordabalkens bestämmelser. Om felet ej är av ringa betydelse, bör köparen i princip ha rätt att häva köpet. Han bör också ha rätt att söka framtvinga en riktig prestation, om felet är sådant att detta låter sig göra. Andra påföljder bör vara rätt till avdrag på köpeskillingen och skadestånd.

Vid sidan av regler om fel bör de sakkunniga också överväga behovet av tvingande bestämmelser som skyddar förvärvaren vid andra typer av kontraktsbrott, främst dröjsmål från säljarens sida med att lämna förvärvaren tillträde till fastigheten resp. försummelse av entreprenören att färdigställa huset i tid. Även här kan jordabalkens och konsumentköplagens regler tas som en lämplig utgångspunkt.

Som nyss nämnts faller köp av byggnadsmaterial o. d. under

konsumentköplagen. Den som köper ett monteringsfärdigt hus har alltså

redan nu ett visst skydd i fall då varan är behäftad med fel osv. Om det emellertid vid förvärv av fast egendom införs ett skydd för köparen som går längre än motsvarande skydd enligt konsumentköplagen, finns det anledning att överväga om inte samma regler heit eller delvis bör gälla även

Ju:58 Skr 1975/76:103 72

vid köp av byggnadsmaterial som skall användas för montering av hus. De sakkunniga bör särskilt pröva denna fråga.

Vad jag hittills har anfört cm tvingande regler beträffande fel m. m. har avsett nybyggda fastigheter. När det gäller förvärv av äldre småhusbe-

byggelse får beaktas att säljaren ofta är en privatperson och att parterna i så

fall är mera jämställda. Som jag redan tidigare har antytt är det också denna situation som jordabalkens regler tar sikte på. I huvudsak torde dessa regler utgöra en lämplig avvägning mellan säljarens och köparens intressen. Det förekommer emellertid en rikhaltig flora av friskrivningsklausuler som syftar till att sätta jordabalkerns regler ur spel. De sakkunniga bör i belysning av det resultat de kommer fram till beträffande nybyggda fastigheter överväga -om rättsläget när det gäller förvärv av äldre småhus är tillfredsställande.

Jag har tidigare nämnt att fastighetsförsäljningar ofta förmedlas av mäklare. Denna ordning är naturlig från många synpunkter och mäklarnas

service till såväl köpare som säljare torde många gånger vara en

förutsättning för en fungerande fastighetsmarknad.

Det bör emellertid också framhållas att mäklarna har en mycket

ansvarsfull uppgift gentemot den enskilde köparen och säljaren. De sakkunniga bör därför överviga vilka krav som bör ställas på dem som är verksamma som fastighetsförmedlare samt pröva på vilket sätt mäklarverksamhet skall bedrivas för att bäst tillgodose olika intressen.

På vissa områden har samhället ställt upp särskilda krav på den som vill driva yrkesverksamhet. Det kan t. ex. krävas att den som vill utöva en viss verksamhet inte är olämplig på grund av personliga förhållanden. Sådana villkor gäller för den som önskar driva tillfällig handel och skrothandel. Ett krav på personlig lämplighet bör uppenbarligen gälla även i fråga om dem som skall driva fastighetsmäklarverksamhet. Detta får emellertid anses vara ett minimikrav.

Såväl KO som Auktoriserade fastighetsmäklares riksförbund har framhållit betydelsen av att fastighetsmäklarna är väl kvalificerade för sitt uppdrag. Härvid har nämnts krav på kunskaper på bl. a. det juridiska och det bank-, byggnads- och skattetekniska området samt kännedom om den lokala fastighetsmarknaden.

De sakkunniga bör överväga vilka krav på kunskaper och erfarenheter som bör ställas på fastighetsmäklare. Härvid bör utgångspunkten vara att

dessa krav inte får ställas så högt att de utesluter i och för sig lämpliga

personer från denna yrkesverksamhet. En lång praktisk erfarenhet och ingående lokal kännedom kan många gånger vara fullt tillfredsställande.

Från en del håll har också rests krav på att mäklare skall ha en fri och oberoende ställning gentemot bl. a. banker och försäkringsbolag. För egen del anser jag att det inte bör föreligga något principiellt hinder för banker

och andra kreditinstitut att bedriva fastighetsförmedlingsverksamhet. Det

kan emellertid finnas berättigade krav på att mäklare intar cen oberoende ställning i andra avseenden. De sakkunniga bör vara oförhindrade att

diskutera dessa frågor.

En fråga som är av stort intresse när det gäller fastighetsmäklarnas verksamhet är deras civilrättsliga ansvar gentemot säljare och köpare. F.n. torde de i viss omfattning svara för skada som de och deras anställda vållar genom fel eller försummelse i verksamheten. Det är dock oklart hur långt ansvaret sträcker sig. De sakkunniga bör kartlägga nuvarande rättsläge samt överväga i vad mån fastighetsmäklarnas ansvar bör preciseras och eventuellt utvidgas genom lagregler.

73 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:58

Det skadeståndsansvar som jag nu har talat om gäller all slags måiklarverksamhet, oavsett vad för typ av fastighet det är fråga om. Ansvaret riktar sig i dessa fall mot både säljaren och köparen. Det kan emellertid ifrågasättas om inte mäklaren därutöver bör ha ett särskilt ansvar

gentemot köparen vid förmedling av småhus. I de fall då både säljaren och

köparen är privatpersoner är det ofta mäklaren som ensam har ekonomiska och juridiska kunskaper. Härtill kommer att mäklaren ofta är köparens egentlige kontaktman.

Uppenbarligen kan man inte lägga samma slags ansvar på mäklaren som på säljaren. Mäklarens ansvar torde företrädesvis få bestå i en skadeståndsskyldighet när det föreligger ett rättsligt fel. De sakkunniga bör därvid särskilt pröva i vad mån mäklaren bör ansvara solidariskt med säljaren eller ha ett subsidiärt ansvar i förhållande till denne.

Om man i enlighet med det sagda inför ekonomiska förpliktelser för fastighetsmäklare, finns det naturligtvis en risk för att de i det enskilda fallet inte förmår att fullgöra förpliktelserna. Detsamma gäller säljare och entreprenörer i fall då de blir ersättningsskyldiga. Särskilt när en fastighet visar sig vara behäftad med väsentligt fel, kan det bli fråga om att utge avsevärda belopp. För att den ersättningsberättigades intressen skall säkerställas kan det därför finnas skäl att införa någon form av garantisystem genom att t. ex. ställa upp regler om skyldighet för säljare

som är näringsidkare samt för entreprenör och mäklare att teckna ansvarsförsäkring. Det får ankomma på de sakkunniga att pröva denna

fråga och överväga hur ett eventuellt garantisystem bör vara utformat.

Vid sidan av de hittills berörda frågorna beträffande fastighetsmäklarverksamheten finns det också skäl att överväga huruvida det behövs särskilda regler för att förhindra oskälig arvodesdebitering. I det sammanhanget vill jag erinra om den rapport som år 1974 har tagits fram av statens pris- och kartellnämnd. De sakkunniga bör i första hand undersöka hur nuvarande system för arvodesdebitering verkar. Vid övervägandena i hithörande frågor bör de sakkunniga samråda med näringsfrihetsombudsmannen och pris- och kartellnämnden.

Jag har nu angett några av de krav som bör ställas på den som driver fastighetsmäklarverksamhet. Det får ankomma på de sakkunniga att överväga om ytterligare krav bör ställas. Det kan gälla sådant som att mäklare skall lämna viss information till köpare, att ta visst ansvar vid reklamation osv. En särskild fråga gäller mäklarnas kompetens i fall då de sysslar med fastighetsvärderingsfrågor.

Givetvis måste samhället utöva någon form av kontroll över att fastighetsmäklarna fyller de krav som bör ställas på dem. För utformningen av en sådan kontroll är flera möjligheter tänkbara. Ett alternativ är att bygga på det auktorisationssystem som i dag handhas av handelskamrarna. En

annan möjlighet är att införa krav på tillstånd för att driva miiklarverksamhet. Villkoren för tillstånd bör i så fall vara förhållandevis

liberala. Tillstånd skulle inte nödvändigtvis behöva meddelas av central myndighet. Som ett komplement till ett sådant tillståndssystem kan övervägas att utforma vissa allmänna regler för hur mäklarverksamhet skall bedrivas. I första hand bör sådana regler ta sikte på att tillgodose köparens

intressen. Införs regler av detta slag bör någon form av påföljd övervägas för den som bryter mot reglerna, t. ex. återkallelse av tillståndet i

allvarligare fall.

Jag vill i det sammanhanget påpeka att om det införs en försäkrings-

skyldighet e. d. för mäklare, så får det åvila tillstånds- eller tillsyns-

Ju:58 Skr 1975/76:103 74

myndigheten att särskilt kontrollera att behövlig försäkring har tecknats. När det gäller den försäkrtingsplikt e. d. som eventuellt åläggs säljare och entreprenörer får det ankomma på de sakkunniga att särskilt överväga vilken myndighet som skal: utöva motsvarande kontroll av att försäkringsplikten har fullgjorts.

I sin rapport om småhus har konsumentverket, som tidigare nämnts, bl. a. tagit upp frågan om reklamation vid fastighetsköp. Onekligen är denna

fråga av stor betydelse från konsumentskyddssynpunkt. Frägan bör

emellertid inte prövas i detta sammanhang. I stället bör man avvakta resultaten av den försöksverksamhet med fastighetsreklamationer som nu inleds vid konsumentverket. Självfallet kan emellertid denna försöksverksamhet ge de sakkunniga värdefullt underlag för deras överväganden.

Anledning finns inte heller att nu ta upp frågan om och i vad mån lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden bör göras tillämplig

på tvister som härrör från fastighetsförvärv. Denna fråga hänger f. ö. nära

samman med frågan om reklamationsförfarandet, eftersom den nyssnämnda tvistemålslagen gäller oavsett tvisteföremälets värde, om reklamationsorgan som regeringen bestämmer har utlåtit sig i saken.

Däremot kan det finnas skäl att undersöka om användande av

skiljeförfarande enligt lagen (1929:145) om skiljemän bör kunna ske itvister

som rör konsumenters fastighetsförvärv. Framför allt kan skyldigheten för konsumenten att i sådana fall svara för arvoden till skiljemän hindra honom

från att göra sin rätt gällande. I den berörda rapporten om småhus har konsumentverket också lagt fram

olika förslag som syftar till en effektivare kontroll och besiktning av

småhusbyggen m. m. De sakkunniga bör emellertid inte gå in på dessa frågor. De får övervägas i annat sammanhang.

Vid sidan av det tidigare berörda samrådet med konsumenttjänstutredningen, = näringsfrihetsombudsmannen och statens pris- och kartellnämnd bör de sakkunniga särskilt samråda med byggadministrationsutredningen. Nära kontakt bör också hållas med konsumentombudsmannen, konsumentverket och bostadsstyrelsen.

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt. De sakkunniga bör vara oförhindrade att, om det befinns lämpligt, lägga fram delförslag. Det kan t. ex. finnas skäl att behandla frågan om en utvidgning av avtalsvillkorslagen med förtur.

Kommittén har t. o. m. oktober 1975 hållit två sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter som berörs av kommitténs arbete.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1976.

59. Tystnadspliktskommittén (Ju 1975:03)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 7 maj 1975 för att utreda offentliga funktionärers tystnadsplikt (se Post- och Inrikes tidn. den 6 september 1975):

Ordförande:

Holmberg, Erik G., hovrättslagman

75 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:59

Ledamöter:

Fiskesjö, Bertil A. N., universitetslcktor, led. av riksdagen (fr.o.m. den

24 juni 1975) Johansson, Kurt Ove, led. av riksdagen (fr.o.m. den 24 juni 1975)

Expert:

Lidin,. Karl-Olof, rådman (fr.o.m. den 17 oktober 1975)

Sekreterare:

Nordling, Kjell O., tf. rådman

Direktiv (anförande av statsrådet Geijer till protokoll vid regeringssammanträde den 7 maj 1975):

Offentlighetsprincipen har gammal hävd i svensk rättskipning och förvaltning. Allmänheten och massmedierna har en vidsträckt insyn i de offentliga organens verksamhet. Av särskild betydelse i sammanhanget är den grundsats om allmänna handlingars offentlighet som slås fast :i tryckfrihetsförordningen (TF). Det är emellertid uppenbart att offentlighetsprincipen inte har kunnat råda helt utan begränsning. Det föreligger ibland motstående intressen som har sådan betydelse att offentlighets-

principen måste vidkännas inskränkningar. Såvitt gäller tillgången till

allmänna handlingar anges dessa intressen i 2 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen (TF). Av denna bestämmelse framgår att inskränkningar kan komma i fråga av hänsyn till rikets säkerhet och dess förhållande till fftämmande makt eller i anledning av myndighets verksamhet för inspektion, kontroll och annan tillsyn eller för brotts förekommande och beivrande eller till skydd för statens, menigheters och enskildas behöriga ekonomiska intresse eller av hänsyn till privatlivets helgd, personlig säkerhet, anständighet och sedlighet.

De inskränkningar som görs i offentlighetsprincipen kan ta sig formen antingen av handlingssekretess eller av tystnadsplikt för offentliga funktionärer. Dessa två slag av inskränkningar skyddar samma intressen och har även i övrigt nära samband med varandra. I den konstitutionella lagstiftningen behandlas emellertid handlingssekretessen som en del av regleringen av tryckfriheten, medan tystnadsplikten ses som en begränsning av den allmänna medborgerliga yttrandefrihet som slås fast i 2 kap. I & RF. Vidare skiljer sig de två regelkomplexen radikalt från varandra i fråga om uppbyggnad och utformning. Såvitt gäller handlingssekretessen har ett genomtänkt regelsystem byggts upp i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar (sekretesslagen) med anslutande kungörelser. Tystnadspliktsregleringen, å andra sidan, består av ett stort antal delvis ganska disparata beståndsdelar. Kompetensen att besluta tystnadspliktsföreskrifter har fram till årsskiftet 1974/75 varit splittrad på ett mycket stort antal offentliga organ. Inte bara de högsta statsorganen utan också förvaltningsmyndigheter och kommuner har kunnat besluta sådana föreskrifter med rättsligt bindande verkan. Man har vidare ansett det möjligt att i anställningsavtal med det allmänna som arbetsgivare ta in klausuler om tystnadsplikt. Ett särpräglat inslag i systemet är den s. k. oreglerade tystnadsplikt som fram till den 1 januari

1975 har gällt på vissa områden.

Innan den nya RF trädde i tillämpning fanns således tystnadsplikter för den som är anställd eller fullgör uppdrag i stat eller kommun vilka hade

Ju:59 Skr 1975/76:103 76

uppkommit på många olika sät:. Tystnadsplikt kunde föreligga på följande

grunder:

J. Genom föreskrift i grundlag.

2. Genom föreskrift i lag.

3. Genom föreskrift i annan författning, vilken avser befattningshavare hos viss myndighet eller vissa myndigheter, tillhörande viss yrkeskär eller verksamma inom ett visst fält.

4. Genom föreskrift i arbetsordning eller annan allmän föreskrift utfärdad av statlig eller kommunal myndighet beträffande dess befattningshavare.

5. Genom särskild tjänsteföreskrift utfärdad av statlig eller kommunal myndighet om tystnadsplikt för en eller flera befattningshavare vid myndigheten rörande viss fråga.

6. Genom av förman meddelad tjänsteföreskrift till underordnad befattningshavare.

7. Genom föreskrift i kollektivavtal eller enskilt tjänsteavtal. 8. Till följd av tjänstens beskaffenhet eller sakens natur.

9. Till följd av det sekretesskydd som en allmän handlings innehåll kan vara tillförsäkrat. |

I en del bestämmelser om tystnadsplikt har tagits in strafföreskrifter. I övrigt beivras överträdelse av tystnadsplikt med stöd av det allmänna straffstadgandet om brott mot tystnadsplikt i 20 kap. 3 § brottsbalken eller som tjänstefel.

Av intresse i detta sammanhang är sambandet mellan tystnadsplikt och TF:s regler om det s. k. meddelarskyddet. Föreskrifterna i 7 kap. 3 5 TF innebär att en offentlig funktionärs brott mot tystnadsplikt — om meddelandet sker för publicering i tryckt skrift — kan bestraffas endast under förutsättning att tystnadsplikten är föreskriven i grundlag eller annan lag. Har tystnadsplikten annan grund = föreligger = straffrihet. Radioansvarighetslagen (1966:756) ger motsvarande skydd åt den som lämnar uppgifter för offentliggörande i ljudradio- eller televisionsprogram.

Införandet av nya RF har medfört vissa förändringar i rättsläget såvitt avser regleringen av tystnadsplikt. Till de frågor som löstes under arbetet med den nya regeringsformen hörde fördelningen av normgivningsmakten mellan regering och riksdag. Lösningen innebar att gränsdragningen skulle ske i två steg. Det första togs genom att regeringsformen antogs. Man drog då upp huvudlinjerna. Nästa steg — en närmare precisering av dessa huvudlinjer — var avsett att tas genom lagstiftning.

Regleringen i nya RF innebär att normgivningen om offentliga funktionärers tystnadsplikt primärt läggs hos riksdagen. Vid tillkomsten av dessa regler förutsattes emellertid att hittills rådande kompetensfördelning

i huvudsak skulle bestå. En kompletterande reglering skulle alltså

tillkomma. Enligt grundlagberedningen (SOU 1972:15 s. 156) borde i lag endast tas in en straffbestämmelse och det huvudsakliga angivandet av de intressen som skulle skyddas, medan regeringen däremot skulle genom verkställighetsföreskrifter kunna i detalj ange de fall då tystnadsplikt skulle iakttas. I propositionen med förslag till nya RF anförde jag (prop. 1973:90s. 211) att det borde vara möjlig: för regeringen att besluta föreskrifter om tystnadsplikt i ungefär den utsträckning som hade angivits av beredningen. Detta borde dock inte ske genom verkställighetsföreskrifter. Jag föreslog av denna anledning att det i 8 kap. 7 § tredje stycket skulle tas in en bestämmelse enligt vilken regeringen efter bemyndigande i lag skulle genom förordning kunna meddela föreskrifter om förbud att röja sådant som någon har erfarit i allmän tjänst eller under utövande av tjänsteplikt. Liksom

77 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:59

övriga delegationsregler i RF kompletterades denna föreskrift av bestämmelserna om subdelegation i 8 kap. 11 & Riksdagen biföll regeringsförslaget i de delar som jag nu har nämnt, och de nyss återgivna uttalandena i propositionen föranledde inte några erinringar under riksdagsbehandlingen.

Även i ett annat hänseende har grundlagsreformen fått återverkningar på tystnadspliktsområdet. Nya RF betraktar nämligen, som jag redan har nämnt, all tystnadsplikt som en begränsning av den medborgerliga yttrandefriheten. Eftersom RF inte medger att de medborgerliga fri- och rättigheterna begränsas på annat sätt än genom föreskrifter meddelade i enlighet med RF:s bestämmelser, är det efter ingången av år 1975 inte möjligt att upprätthålla tystnadsplikt utan uttryckligt författningsstöd. Detta innebär att de typer av tystnadsplikt som jag har nämnt i det föregående under punkterna 5, 6, 8 och 9 inte längre gäller sedan RF har

börjat tillämpas vid årsskiftet.

I överensstämmelse med vad som hade förutsatts under förarbetena på den nya RF förelade regeringen i januari i år riksdagen ett lagförslag som var

avsett att göra det möjligt att i huvudsak behålla tidigare rättsläge på

tystnadspliktsområdet (prop. 1975:8). Detta förslag till lag om offentliga funktionärers tystnadsplikt innehöll huvudsakligen delegationsbestämmelser (1, 3 och 4 §§). I förslaget fanns också en materiell

föreskrift om tystnadsplikt som var avsedd att gälla inom domstolsväsendet

(28). Lagförslaget innehöll vidare en straffbestämmelse (5 §).

Det grundläggande delegationsstadgandet, som återfanns i 1 8, var utformat i nära anslutning till 2 kap. I & TF. Enligt förslaget skulle regeringen få meddela föreskrifter om tystnadsplikt för offentliga funktionärer om tystnadsplikten påkallades av vissa närmare angivna intressen. Dessa var rikets säkerhet, rikets förhållande till annan stat eller mellanfolklig organisation, privatlivets helgd, enskilds personliga säkerhet och det allmännas eller enskilds behöriga ekonomiska intresse. Vidare skulle föreskrifter få meddelas om tystnadsplikten påkallades i anledning av myndighets verksamhet för inspektion, kontroll eller annan tillsyn eller för förebyggande eller beivrande av brott. Enligt förslaget skulle regeringen vidare få överlåta åt statlig förvaltningsmyndighet eller åt kommun eller landstingskommun att meddela föreskrifter om tystnadsplikt. Syftet med bestämmelserna i I $ var dels att ge regeringen samma kompetens som den tidigare hade haft att besluta tystnadspliktsföreskrifter i instruktioner, statsbidragsförfattningar etc., dels att göra det möjligt att utan att bryta igenom meddelarskyddet och utan att belasta riksdagen med detaljfrågor författningsreglera vissa tidigare oreglerade tystnadsplikter. Subdelegationsmöjligheten skulle enligt uttalanden i propositionen användas mycket restriktivt.

Bestämmelserna i 3 och 4 §§ var avsedda att göra det möjligt att genom regeringsföreskrifter ersätta tidigare oreglerad tystnadsplikt i ett par särskilt betydelsefulla hänseenden. Enligt 3 § skulle regeringen kunna meddela föreskrifter om förbud för funktionärer vid myndigheter att yppa innehållet i ännu ej meddelade beslut som gällde myndighetsutövning mot enskild i särskilda fall samt vad någon hade yttrat i förtroende under överläggning i sådana frågor. Bestämmelserna i 4 8 skulle ge regeringen möjlighet att generellt förbinda handlingssekretessen med tystnadsplikt.

I förslaget hade vidare bland övergångsbestämmelserna tagits in ett generellt - bemyndigande för = regeringen att upphäva andra tystnadspliktsföreskrifter än sådana som hade tillkommit genom beslut av

Ju:59 Skr 1975/76:103 78

regering och riksdag gemensamt eller av riksdagen ensam. Till denna bestämmelse var knuten en viss begränsad subdelegationsmöjlighet.

Tystnadspliktsfrågorna — berörs i viss utsträckning av de utredningsuppdrag som har anförtrotts åt massmedieutredningen (MMU) och offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén (OSK). I MMU:s

uppdrag ingår att utreda frågan om sambandet mellan tystnadsplikt och

meddelarskydd. OSK, som nyligen har avgett sitt slutbetänkande, har bl. a. haft att överväga frågorna om tystnadsplikt beträffande innehållet i hemlig

handling samt beträffande innehållet i ännu ej meddelade domar och beslut.

På grund av sålunda pågående utredningsarbete skulle, som jag framhöll i propositionen (s. 60), den däri föreslagna regleringen i viss utsträckning komma att få provisorisk karaktär. När slutresultatet av det nämnda utredningsarbetet förelåg, fick tystnadspliktsfrågorna tas upp till förnyat övervägande.

I betänkandet med anlednir.g av propositionen (KU 1975:10) förordade konstitutionsutskottet en utredning rörande tystnadsplikten. Enligt utskottet, som på denna punkt var enhälligt, borde i utredningsarbetet ingå att inventera, klassificera och rättsligt systematisera tystnadsplikterna samt att med denna bakgrund göra principiella överväganden med sikte på en framtida reglering. Arbetet borde på lämpligt sätt samordnas med det

pågående arbetet inom MMU och OSK och bedrivas så skyndsamt att

utredningsresultatet kunde bedömas i samband med förslagen från dessa

utredningar enligt deras nuvarande direktiv. En majoritet i utskottet uttalade också att utredningen kunde ligga till

grund för en lagreglering som i preciserad form anger de ramar inom vilka regeringen bemyndigas röra sig. Majoriteten intog vidare den ståndpunkten att lagstiftningen om offentliga funktionärers tystnadsplikt borde

uppskjutas till dess tystnadsplikterna närmare hade kartlagts och frågan

kunde ses i ett större sammanhang i samband med förslagen från MMU, OSK och 1973 års fri- och rättighetsutredning. Med hänvisning till bl. a. denna ståndpunkt avstyrkte utskottet lagförslaget. Riksdagen följde utskottet (rskr 1975:62).

Den utredning som riksdagen har hemställt om bör nu tillsättas. Jag kan nämna att visst förberedande utredningsarbete rörande tystnadspliktsfrågorna redan har utförts inom justitiedepartementct.

I utredningens uppdrag bör först och främst ingå att inventera de föreskrifter om tystnadsplikt som f. n. förekommer inom de statliga och kommunala verksamhetsområdena. Utredningen bör vidare i görligaste mån kartlägga omfattningea av och innehållet i de oreglerade

tystnadsplikter som förelåg vid årsskiftet 1974/75. Mot bakgrund av vad

som kan framkomma vid dessa undersökningar bör utredningen bedöma vilka intressen som i fortsättningen över huvud taget skall kunna föranleda föreskrifter om tystnadsplikt samt ange efter vilka grunder och i vilken utsträckning offentlighetsprincipen bör vika av hänsyn till dessa intressen.

En huvuduppgift för utredningen bör vara att med utgångspunkt i de överväganden som jag nu har nämnt ta ställning till hur regelsystemet på tystnadspliktens område bör vara uppbyggt och hur reglerna kan förenhetligas. Av särskilt intresse i detta sammanhang är frågan hur kompetensen att besluta föreskrifter om tystnadsplikt skall fördelas mellan olika offentliga organ, i första hand mellan riksdagen och regeringen. Utredningen bör lägga fram förslag till lämplig delegationslagstiftning.

Som jag tidigare har nämnt kan den som har lämnat meddelande för offentliggörande i tryckt skrift eller i ljudradio- eller televisionsprogram

79 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:60

straffas för brott mot tystnadsplikt endast om tystnadsplikten är föreskriven 1 grundlag eller annan lag. Utredningen bör överväga om föreskriftens konstitutionella beskaffenhet på detta sätt bör vara avgörande för om meddelarskydd skall föreligga. I denna fråga bör utredningen samråda med MMU. Denna utredning har i ett yttrande i lagstiftningsärendet om offentliga funktionärers tystnadsplikt förklarat att den överväger att i förslaget till ny grundlag om yttrandefriheten i tryckt skrift, radio, television och film ta upp en bestämmelse att meddelarskyddet skall genombrytas av lagstadgad tystnadsplikt endast i de fall som anges i särskild lag. Även såvitt gäller förhållandet mellan tystnadsplikt och meddelarskydd bör utredningen lägga fram erforderliga författningsförslag. Den bör härvid beakta också sådan tystnadsplikt som gäller för andra än offentliga funktionärer.

Utredningen bör också överväga det särskilda spörsmål som gäller

möjligheterna att i kollektivavtal eller individuella anställningsavtal med staten eller kommun som arbetsgivare ta in klausuler om tystnadsplikt.

Visst samband med den senast nämnda frågan har det system med tystnadspliktsförbindelser och tystnadspliktsbevis som hittills har tillämpats inom vissa förvaltningsområden. Utredningen bör överväga om dokument av sådant slag bör förekomma även i fortsättningen och hur dessa i förekommande fall bör vara utformade.

Det nuvarande rättsläget i fråga om offentliga funktionärers tystnadsplikt är otillfredsställande i flera hänseenden. Framför allt är det betänkligt att det efter de oreglerade tystnadsplikternas bortfallande inte går att

upprätthålla någon generell tystnadsplikt beträffande innehållet i hemlig

handling samt att det på vissa viktiga områden saknas tystnadsplikt till skydd för enskildas personliga integritet. Vidare är det från praktiska synpunkter olämpligt att regeringen inte kan meddela några som helst föreskrifter om tystnadsplikt och inte ens kan upphäva eller begränsa föreskrifter om tystnadsplikt som den själv har beslutat. Det är därför av vikt att utredningsarbetet bedrivs med stor skyndsamhet. För att frågan skall kunna behandlas av riksdagen under våren 1976 samtidigt med de förslag som kan föranledas av övriga på området verksamma utredningars arbete bör utredningsuppdraget vara slutfört senast vid utgången av år 1975.

Kommittén har under tiden maj - oktober 1975 hållit fem sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av kommitténs arbete.

Kommittén beräknas avge sitt betänkande i december 1975.

60. Arrendelagskommittén (Ju 1975:04)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 5 juni 1975 för översyn av vissa delar av arrendelagstiftningen (se Post- och Inrikes tidn. den 23 juni 1975):

Ordförande:

Eckersten, lvan E., f.d. statssekreterare

Ju:60 Skr 1975/76:103 80

Ledamöter:

Hedström, T. Uno V. E., hemmansägare, led. av riksdagen Larsson, L. Thorsten, led. av riksdagen

Sekreterare:

Ohlsson, K. Agneta, hovrättsassessor (fr.o.m. den 4 augusti 1975)

Lokal: Departementens utredningsavdelning, Citadellsvägen 17, 211 20 Malmö, tel. växel 040/749 50 (sekreteraren)

Direktiv (anförande av statsrådet Lidbom till protokoll vid

regeringssammanträde den 5 juni 1975):

Det svenska jordbruket kännetecknas f. n. av att den odlade arealen och antalet brukningsenheter minskar. Under tiden 1956 — 1973 har den totala åkerarealen minskat med omkring 500 000 hektar. Arealen åker, som brukas av ägaren, har under perioden minskat med 29 2, medan den arrenderade åkern har ökat med 24 Z. Der. relativa andelen arrenderad åker ökar med

gårdsstorlek upp t. o. m. gruppen 50-100 hektar inom vilken arrenderad åker

år 1971 utgjorde 49 Z av hela åkerarealen. inom den minsta storleksgruppen, 2-5 hektar, utgjorde andelen samtidigt endast 10 26.

De pågående strukturförändringarna inom jordbruket kan belysas med följande tal. Under perioden 1956 — 1973 ökade den genomsnittliga åkerarealen per företag med omkring 65 Z&. Ökningen för helt och delvis arrenderade företag var 63 resp. 60 20, medan den var endast 35 § för företag som brukas av ägaren. Vidare har helt arrenderade företag i

genomsnitt större åkerareal än delvis arrenderade som i sin tur är i medeltal

betydligt större än företag som brukas av ägaren.

Tillgängligt statistiskt material ger otvivelaktigt vid handen att

arrendeformen har fått ökande betydelse inom den svenska jordbruks-

näringen. Särskilt påtaglig är dess roll när det gäller att åstadkomma större brukningsenheter. Mycket talar för att denna utveckling kommer att fortsätta.

Genom 1907 års nyttjanderättslag lades grunden till den moderna arrenderätten. Redan i sin ursprungliga utformning innebar lagen åtskilliga tvingande bestämmelser till skydd för arrendatorns intressen. År 1943 tillkom de s. k. sociala arrendereglerna, som gav vissa jordbruksarrendatorer möjlighet att sitta kvar på arrendestället efter den avtalade arrendetidens utgång (optionsrätt). Detta innebar en avsevärd förbättring för många arrendatorer. När jordabalken (JB) tillkom, omarbetades bestämmelserna om jordbruksarrende. De sociala arrendereglerna

avskaffades och ersattes av bestämmelser om direkt besittningsskydd. motsvarande det som redan fanns för bostadshyresgäst och

bostadsarrendator. För att besittningsskyddet inte skulle kunna sättas ur spel genom arrendevillkor infördes normer för bestämmande av arrendeavgiften och andra villkor för fortsatt upplåtelse.

Vidare infördes bestämmelser om minsta tid vid upplåtelse av jordbruksarrende samt om uppsägning av arrendeavtal och verkan av underlåten uppsägning. Reformen innebar vidare viktiga nyheter i fråga om bestämmande av arrendeavgiften, arrendeställets skick och underhåll, jordägarens byggnadsskyldighet samt om avräkning mellan jordägaren och arrendatorn.

81 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:60

Vid jordbruksarrende skiljer JB mellan gårdsarrende, vid vilket upplåtelsen avser också bostad ät arrendatorn, och andra jordbruksarrenden, s. k. sidoarrenden. Mellan de båda arrendeformerna föreligger det avgörande skillnader i fråga om den rättsliga regleringen. Sålunda gäller för sidoarrende i motsats till gårdsarrende inget krav på minimitid för upplåtelsen. Vid sidoarrende finns dessutom besittningsskydd för arrendatorn bara om arrendetiden överstiger ett år. Gårdsarrende kan föreligga bara när arrendatorn är fysisk person (prop. 1970:20 del B2s. 861).

Genom tillkomsten av JB omgestaltades förfarandet i arrendetvister. Bl. a. inrättades efter förebild av förfarandet i hyrestvister särskilda statliga arrendenämnder med = representanter för = partsorganisationerna. Arrendenämnds uppgift är I första hand att medla i arrendetvister men också att pröva vissa tvister, t. ex. tvist om rätt till förlängning av avtalet eller om villkoren för fortsatt arrende i de fall förlikning inte kan träffas. Part som är missnöjd med nämndens beslut kan i allmänhet klandra beslutet genom att väcka talan vid fastighetsdomstol.

De allmänna bestämmelserna om arrende återfinns i 8 kap. JB, medan 9- Il kap. upptar de särskilda bestämmelserna om jordbruks-, bostads- resp. anläggningsarrende. För samtliga former av arrende gäller dessutom bestämmelserna i 7 kap. JB om nyttjanderätt i allmänhet. Bestämmelser om förfarandet vid arrendenämnd har meddelats i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder. På grund av lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken är den nya arrendelagstiftningen i viss utsträckning tillämplig också på avtal som har ingåtts före år 1972, och då JB trädde i kraft.

Riksdagen har nyligen uttalat sig för utredning och översyn dels av vissa arrenderättsliga frågor som tagits upp i motioner, dels av frågan om överprövning av arrendenämnds avgöranden (LU 1974:35, rskr 1974:343, LU 1975:18, rskr 1975:134, jfr LU 1975:6 och I).

De nya arrendebestämmelserna har tillämpats under begränsad tid. Erfarenheterna av hur de fungerar i praktiken är knapphändiga. Såvitt känt synes dock den nya arrendelagstiftningen i stort sett ha fungerat väl.

Vad som har förekommit vid riksdagsbehandlingen av de motioner som

väckts på detta rättsområde visar emellertid att det finns anledning att

närmare undersöka om arrendelagstiftningen kan förbättras på vissa punkter. Någon allmän översyn av arrendelagstiftningen som syftar till djupare ingrepp i lagstiftningens grunder är dock inte påkallad. Jag förordar därför att en begränsad översyn av den aktuella lagstiftningen görs. Översynen bör anförtros särskilt tillkallade sakkunniga.

Till ledning för utredningsarbetet vill jag anföra följande.

En av de mest diskuterade frågorna på det arrenderättsliga området gäller normerna i 9 kap. 9 § JB för fastställande av arrendeavgift och andra villkor vid förlängning av avtal om jordbruksarrende. Vid tillkomsten av bestämmelserna framhölls att de utgör ett komplement till besittningsskyddet och att de inte är avsedda att fungera som ett skydd mot befogade ändringar av gällande avtalsvillkor. Arrendatorn borde därför vara skyldig att finna sig i en sådan höjning av arrendeavgiften som med hänsyn till prisutvecklingen och andra omständigheter framstår som skälig. Vid sin

bedömning av jordägarens krav har arrendenämnden således att utgå från

rådande marknadsförhållanden och i första hand söka ledning av vad som gäller vid jämförliga arrenden.

De normer för bestämmande av arrendeavgiften vid förlängning som jag översiktligt har redogjort för har kritiserats bl. a. i motionen 1974:975.

6 Riksdagen 1975/76. saml. Nr 103

Ju:60 Skr 1975/76:103 82

Bristen på jordbruksarrenden i förening med ett ökande antal sidoarrenden och s. k. specialarrenden, som båda kännetecknas av att arrendatorn ofta får sina fasta kostnader täckta i annan rörelse, sägs leda till en orimligt hög

prisnivå som inte speglar den skäliga marknadsnivån. I motionen anförs att

avgiftsnormen bör utformas så att med skälig arrendeavgift avses en avgift som är anpassad efter arrendeställets karaktär och avkastningsförmåga.

Vid sin behandling av motionen 1974:975 fann lagutskottet på grundval bl. a. av uppgifter som lämnats under remissbehandlingen av motionen att prisutvecklingen visserligen gav anledning till oro men att remissutfallet i övrigt var sådant att utskottet för sin del inte ansåg sig kunna tillstyrka det ändringsförslag som framförts i motionen. I stället borde, så som förutskickats i direktiven till den nyligen tillsatta jordförvärvsutredningen (Jo 1974:07), en utredning av frågan om ökade möjligheter till skälighetsprövning av arrendevillkor komma till stånd snarast (LU 1974:35 s. 46). Utskottets hemställan i denna del bifölls av riksdagen (rskr 1974:343).

För de sakkunniga blir det en viktig uppgift att överväga de frågor som har aktualiserats vid riksdagsbehandlingen av motionen 1974:975. I denna del bör utredningsarbetet till att börja med inriktas på att ta fram uppgifter om hur bestämmelserna i 9 kap. 9 & JB har tillämpats. Av särskilt intresse är

därvid att få utrett i vad raån utgående arrendeavgifter, baserade på marginalkostnadsberäkningar, har inverkat på avgiftsnivån i allmänhet.

Som chefen för jordbruksdepartementet anförde i direktiven för jordförvärvsutredningen är cet av stor betydelse att det finns tillgång till arrendemark på skäliga villkor när det gäller att skapa förutsättningar för jordbruksintresserade personer utan eget kapital att ägna sig åt jordbruk. Om det vid översynen av arrendelagstiftningen visar sig att arrendeavgifterna stigit i så hög grad att detta önskemål inte tillgodoses, bör de sakkunniga överväga vilka ändringar som bör företas i de nuvarande villkorsnormerna. I denna del bör det stå de sakkunniga fritt att lägga fram de ändringsförslag som de finner vara mest ändamålsenliga för att dämpa prisutvecklingen vid upplåtelse av jordbruksarrende.

En lösning som de sakkunniga bör undersöka närmare är den som föreslagits i motionen 1974:975 och som innebär en anknytning av vederlagets storlek till bl. a. arrendeställets avkastningsförmäga. Därvid bör självfallet de synpunkter beaktas som har framförts vid remissbehandlingen av motionen. Men också andra lösningar bör prövas.

Självfallet bör de sakkunniga i denna del av utredningsarbetet ägna särskild uppmärksamhet åt frågan vilka följder för utbudet av jordbruksarrenden som en ändring av JB:s villkorsnormer kan föra med sig. Görs de nya reglerna alltför restriktiva, kan det få negativa effekter i fråga om utbudet.

Som har framhållits i de förut nämnda direktiven = för jordförvärvsutredningen finns det ett samband mellan jordförvärvs-

lagstiftningen och därmed sammanhängande markfrågor, på ena, och jordbruksarrende på andra sidan. De sakkunniga bör därför hålla nära

kontakt med jordförvärvsutredningen.

Enligt JB gäller inte reglerna om gårdsarrende ifall dödsbo är arrendator. I stället skall reglerna om sidoarrende tillämpas. Detta har kritiserats i motionen 1974:976. Enligt motionärerna bör dödsboarrenden betraktas som gårdsarrenden. Med anledning av motionen har riksdagen hemställt om utredning av frågan om stärkande av dödsbos besittningsskydd för det fallet att jordarrendator avlider under löpande arrendeperiod (LU 1974:35, rskr 1974:343). De sakkunniga bör överväga denna fråga med beaktande av vad

83 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:60

som förekommit vid riksdagsbehandlingen av motionen i denna del och lägga fram förslag till de ändringar som kan befinnas påkallade. I detta sammanhang bör de sakkunniga också överväga vad som bör gälla i motsvarande situation vid bostadsarrende.

Genom uppsägning kan såväl jordägaren som jordbruksarrendatorn begära ändring av arrendevillkoren. Uppsägningen gäller — oberoende av från vilken sida den görs — i princip avtalets upphörande. Om arrendatorn i uppsägningen har begärt förlängning av avtalet på ändrade villkor, har han emellertid kvar sin rätt till förlängning av avtalet. Själva besittningsskyddsproceduren inleds med att jordägaren tillställer

arrendatorn ett s. k. avflyttningsmeddelande. dvs. ett skriftligt meddelande

av innehåll att arrendatorn skall hänskjuta tvisten till arrendenämnden inom viss tid, om han inte går med på att flytta (jfr 9 kap. 10 & JB). JB innehåller

inte någon bestämmelse om när avflyttningsmeddelande senast skall ha

lämnats arrendatorn. Det kan således lämnas efter arrendetidens utgång. Hänskjuter arrendatorn inte tvisten till arrendenämnden inom föreskriven tid efter det han fått del av avflyttningsmeddelandet, förfaller arrendatorns rätt till förlängning. Detta gäller även i det fallet att arrendatorn har sagt upp avtalet för omreglering av villkoren.

De bestämmelser för vilka jag här har redogjort översiktligt har blivit kritiserade bl. a. i motionen 1974:975. Parterna sägs ha svårt att förstå varför avtalet skall behöva sägas upp till upphörande, när de är överens om förlängning och endast vill ha de fortsatta arrendevillkoren prövade. Även proceduren med dubbla meddelanden — uppsägning «och

avflyttningsmeddelande — ter sig i det åsyftade fallet för många svårförståeligt. Vidare anser motionärerna att det är mindre

tillfredsställande att det saknas bestämmelser om tid för lämnande av avflyttningsmeddelande vid arrende.

Motsvarande bestämmelser vid hyra, vilka har tjänat som förebild för reglerna om förfarandet i besittningsskyddstvister på arrendeområdet, har ändrats genom 1973 års hyreslagsreform. Bl. a. infördes då bestämmelser Om när avflyttningsmeddelande senast måste ha lämnats för att uppsägning skall vara giltig (12 kap. 49 § andra stycket JB).

Jag ämnar denna dag begära bemyndigande att tillkalla särskilda sakkunniga för att göra en översyn av vissa delar av hyresrätten. I det lagstiftningsuppdraget kan frågan om skilda procedurer i förlängnings- och villkorsfrågor komma att aktualiseras. De sakkunniga som jag nu föreslår tillkallade för att se över delar av den arrenderättsliga lagstiftningen bör vara oförhindrade att överväga motsvarande spörsmål på sitt lagstiftningsområde. En lösning som ligger nära till hands för att nå en förenkling av regelsystemet både inom arrende- och hyresrätten är att ställa upp krav på att i uppsägningen skall anges om den avser avflyttning eller villkorsändring. Ett sådant system fordrar dock någon form av skyddsregel

för arrendatorn för det fallet att upplåtaren får bifall till sitt yrkande om

villkorsändring men arrendatorn eller hyresgästen finner sig inte kunna

fortsätta avtalet på de nya villkoren. I en sådan situation måste m. a. 0.

rättighetshavaren kunna frigöras från avtalet. Jag är medveten om att en sådan lösning inrymmer åtskilliga problem men den förtjänar enligt min mening att övervägas förutsättningslöst, eftersom den nära torde ansluta inte minst till parternas egna värderingar. Utredningarna bör i denna del ha fria händer att söka andra lösningar. Om arrendatorns uppsägning för omreglering av arrendevillkoren utformas efter mönster av vad som gäller om bostadshyresgästs uppsägning för samma ändamål, bör de sakkunniga

Cd

Ju:60 Skr 1975/76:103 84

beakta vad lagutskottet framhållit om att det även vid jordbruksarrende bör gälla en tidsfrist inom vilken avflyttningsmeddelande skall lämnas så att man undviker att förlängningsfrågan hålls svävande under lång tid efter arrendetidens utgång. I detta sammanhang bör de sakkunniga överväga också den vid riksdagsbehandlingen av motionen 1974:975 aktualiserade frågan om uppsägnings innehåll.

I denna del av lagstiftningsuppdraget bör den nu aktuella utredningen hålla nära kontakt med utredningen för översyn av hyreslagstiftningen.

Vid utformningen av nya regler för jordbruksarrende bör de sakkunniga överväga om man bör behålla det samband som nu finns mellan jordbruksarrende och bostadsarrende i olika hänseenden eller om detta

samband i något hänseende som berörs av de sakkunnigas förslag bör brytas (jfr 10 kap. 6 § JB).

Det besittningsskydd som tillkommer jordbruksarrendator får enligt 9 kap. 8 § första stycket 3 JB vika, om jordägaren gör sannolikt att han skall ta arrendestället under eget bruk. Jämställt med detta fall är att jordägarens make eller avkomling skall bruka arrendestället. Någon prövning av det lämpliga i att arrendestället övertas av jordägaren eller hans anhöriga skall inte ske i förlängningstvisten.

Frågan om besittningsskyddet vid jordägarens självinträde har nyligen

behandlats av riksdagen (LU 1975:6). Lagutskottet har därvid förutsatt att frågan ägnas uppmärksamhet i samband med att andra delar av arrenderätten ses över. De nu tillkallade sakkunniga bör ta under övervägande också denna fråga och med beaktande av de synpunkter som förts fram vid riksdagsbehandlingen lägga fram de förslag de sakkunniga finner påkallade.

Till JB har från 1907 års nyttjanderättslag utan större ändringar i sak förts över bestämmelserna om arbetsavtal i samband med arrende (9 kap. 36-39 $$ JB). De gäller emellertid endast vid jordbruksarrende och fiskearrende. Syftet med bestämmelserna är bl. a. att arrendatorn i förväg skall veta i vilken omfattning och vid vilken tidpunkt han skall arbeta åt annan. Bestämmelserna om arbetsavial framstår som otidsenliga och kan i vissa fall få stötande effekter. BE a. torde regleringen ha den verkan att en bestämmelse i ett arrendeavtal om skyldighet för arrendatorn att utföra arbete i form av sådana dagsverken knappast kan anses vara obillig mot arrendatorn eller anses strida mot god sed i arrendeförhållanden. Det får ankomma på de sakkunniga att se över de aktuella bestämmelserna. Det är dock möjligt att man inte bör helt slopa bestämmelserna, eftersom vissa av dem utgör ett skydd för arrendatorn, nämligen genom att garantera honom rätt till arbete hos jordägaren.

Det direkta besittningsskyddet vid bostadsarrende gäller bara om det finns hus som åsatts taxeringsvärde då avtalet senast kan sägas upp av jordägaren (10 kap. 4 § första stycket I JB). Frågan om en ändring av bestämmelserna härom, har nyligen behandlats av riksdagen (LU 1975:18, rskr 1975:134). Det bör ankomma på de sakkunniga att med beaktande av de synpunkter som har framförts vid riksdagsbehandlingen pröva den i ärendet aktualiserade frågan om er utvidgning av tillämpningsområdet för bestämmelserna om besittningsskydd vid bostadsarrende. Skulle de sakkunniga därvid komma fram till att det nuvarande kravet på att arrendestället skall vara bebyggt med hus som åsatts taxeringsvärde måste jämkas för att tillgodose rimliga krav på besittningsskydd, bör de sakkunniga försöka finna en lösning som inte leder till att en från början ej besittningsskyddad upplåtelse kommer in under besittningsskyddet eller en

s

85 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:61

ursprungligen besittningsskyddad upplåtelse faller utanför besittningsskyddet uteslutande till följd av att byggnadens värde ökat resp. minskat på grund av förändringar i penningvärdet.

Den 1 juli 1975 inrättas en ny myndighet. bostadsdomstolen, för överprövning av hyresnämnds avgöranden. I samband med att bostadsdomstolen inrättades uttalade jag att mycket talar för att motsvarande instans- och fullföljdsordning också genomförs beträffande arrendeärenden men att frågan behövde utredas närmare (prop. 1974:151s. 86). Riksdagen har nyligen uttalat att det är angeläget att en sådan utredning kommer till stånd (LU 1974:35, rskr 1974:343).

De sakkunniga bör mot bakgrunden av den = beslutade hyresprocessreformen överväga hur instans-. och fullföljdsordningen i arrendetvister bör vara utformad. En möjlighet är att låta en ny överinstans visserligen bli en självständig myndighet, men knyta den kanslimässigt till någon befintlig myndighet, exempelvis bostadsdomstolen eller någon av hovrätterna. Jag vill inte heller utesluta att det kan vara lämpligt att låta bostadsdomstolen överpröva arrendetvister. Den omständigheten att : överprövningen av hyresnämnds avgöranden har lagts på myndighet utanför det allmänna domstolsväsendet bör dock inte hindra de sakkunniga från att söka andra lösningar av frågan för arrendetvisternas vidkommande. Det är inte säkert att den fullföljds- och instansordning som har införts på

hyressidan lämpar sig på arrenderättens område. Det bör därför stå de

sakkunniga fritt att försöka finna en lösning inom ramen för det allmänna domstolsväsendet.

De sakkunniga bör vidare överväga frågan om räntebestämmelser, motsvarande dem som återfinns i 12 kap. 53 § andra stycket JB, bör

meddelas på arrenderättens område (jfr prop. 1975:102 s. 137).

De sakkunniga bör vara oförhindrade att, om det befinnes kimphgt, lägga fram delförslag.

I detta ärende har samråd ägt rum med chefen = för jordbruksdepartementet.

Kommittén har t.o.m. oktober 1975 hållit ett sammanträde.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1976.

61. Utredningen (Ju 1975:05) om väktarutbildning

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 17 april 1975 för att utreda frågan om utbildning av väktare (se Post- och Inrikes tidn. den 28 juni 1975):

Utredningsman:

Jansson, Paul G., elektriker, led. av riksdagen

Sekreterare:

Ogvall, Dan O., tf. rådman (fr.o.m. den 18 november 1975)

Lokal: Departementens kommittéer, Box 347, 401 25 Göteborg, tel. växel 031/17 38 00 (sekreteraren)

Direktiv (anförande av «statsrådet Geijer till protokoll vid regeringssammanträde den 17 april 1975):

Ju:61 Skr 1975/76:103 " 86

Genom lagen (1974:191) om bevakningsföretag har införts ett krav på obligatorisk auktorisation för alla som yrkesmässigt åtar sig att för andras räkning utföra bevakningsuppgifter. Lagen trädde i kraft den 1 juli 1974 (prop. 1974:39, NU 1974:12, rskr 1974:125). Den är tillämplig på alla slag av bevakningsföretag men gäller inte statliga och kommunala myndigheter.

F. n. finns i Sverige två större bevakningsföretag, Bevaknings AB Securitas som är privatägt och Allmänna Bevaknings AB (ABAB) som genom Statsföretag AB ägs av staten. Securitas och ABAB svarar tillsammans för ca 75 96 av marknaden. Övriga företag är mindre eller medelstora och har mestadels ett lokalt begränsat verksamhetsområde.

Som exempel på uppdrag som dessa företag brukar åta sig kan nämnas

bevakning av fastigheter, byggnadsplatser, anläggningar, fartyg osv. samt övervakning av kunder i varuhus och butiker.

Avsikten bakom den nya lagstiftningen var främst att tillgodose samhällets intresse av att bevakningsföretagens verksamhet blir föremål för viss kontroll och sker under betryggande former. När jag i början av förra

året anmälde förslaget till lagen framhöll jag sålunda att den som anlitar ett bevakningsföretag bör få en viss garanti för att företaget på ett seriöst sätt

kan fullgöra sitt uppdrag och att dess personal uppfyller vissa krav bl. a. med avseende på pålitlighet och laglydnad. Jag betonade också betydelsen av att samhället har insyn i och kontroll över bevakningsföretagen för att i tid kunna hindra uppkomsten av eller utvecklingen mot något som närmast kan uppfattas som privata poliskårer eller bevakningskårer.

Lagen om bevakningsföretag innehåller bl. a. följande föreskrifter. Som förutsättning för auktorisation gäller att sådan får beviljas bara om verksamheten kan antas bli bedriven på ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt. Vid prövningen därav skall särskilt beaktas att företaget har en lämplig organisation och planläggning av sin verksamhet (3 §). All personal hos

auktoriserat bevakningsföretag — liksom också föreståndare för

verksamheten och styrelseledamöter i företaget — skall vara godkänd vid

prövning med avseende på laglydnad, medborgerlig pålitlighet och

lämplighet i övrigt (4 §). Fråga om auktorisation prövas av länsstyrelsen (5 $ första stycket), som också utövar tillsyn över auktoriserat bevakningsföretag (8 §). Länsstyrelsen är skyldig att inhämta yttrande från rikspolisstyrelsen (RPS) i ärende om auktorisation (5 § andra stycket). Den prövning som skall ske beträffande personalen i fråga om laglydnad m. m. görs I vissa polisdistrikt av polisstyrelsen och i övriga fall av länsstyrelsen (6 8). Den som är godkänd för anställning i auktoriserat bevakningsföretag och har till uppgift att utföra bevakningstjänst (väktare) åtnjuter skydd som avses i 17 kap. I $ brottsbalken (7 §). Sistnämnda bestämmelse får bl. a. till följd att våld mot väktare i hans yrkesutövning i princip skall bedömas enligt de strängare regler i brottsbalken som gäller för våld mot tjänsteman.

När det gäller utbildning av väktare bygger lagen på förutsättningen att det liksom tidigare skall ankomma på de enskilda bevakningsföretagen att själva sörja för utbildningen av sin personal. I 12 § har emellertid föreskrivits att RPS efter samråd med berörda arbetsmarknads- och branschorganisationer skall meddela närmare föreskrifter om utbildningen av väktare samt om väktares uniform och utrustning i övrigt. I motiveringen till denna föreskrift framhöll jag i propositionen den stora betydelsen av att den personal som fullgör bevakningsuppgifter av olika slag och som därvid

kan ställas inför en rad skiftande problem och svårigheter har fått en i förhållande till dessa uppgifter lämpligt avpassad utbildning. Jag ansåg det

därför betydelsefullt att söka nå fram till mera enhetliga normer än tidigare på detta område.

87 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:61

Lagen om bevakningsföretag innehåller inte någon bestämmelse som medför att en väktare i denna sin egenskap får nägra särskilda befogenheter i fråga om möjligheten att ingripa mot andra personer eller att använda våld för att genomföra i arbetsuppgifterna ingående åtgärder. En ordningsvakt — dvs. en person som med stöd av 908 polisinstruktionen (1972:511) har fått förordnande att utföra polisbevakning utan att vara anställd inom polisväsendet — har däremot en del sådana befogenheter. Om inte annat framgår av förordnandet får en ordningsvakt sålunda i vissa fall tillgripa våld för att lösa en uppgift som faller inom ramen för hans uppdrag samt

tillfälligt omhänderta bl. a. den som uppträder ordningsstörande. Väktare

utan ordningsvaktsförordnande har däremot i detta hänseende bara den rätt som enligt 24 kap. 7 § rättegångsbalken tillkommer envar, nämligen att gripa

bl. a. den som ertappas på bar gärning eller flyende fot när det är fråga om

brott som kan bestraffas med fängelse.

I ärendet angående bevakningsföretagen togs inte upp frågor beträffande ordningsvakternas verksamhet. Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande har jag emellertid senare tillkallat en sakkunnig med uppdrag att göra en översyn av bestämmelserna om ordningsvakter (Ju 1974:15). Bland de ämnen som särskilt borde uppmärksammas under denna översyn framhölls

i direktiven frågorna om ordningsvakternas utbildning. De föreskrifter som

nu gäller i detta hänseende har utfärdats av RPS och avser utbildning av

sådana ordningsvakter som anlitas för ordningshållning vid offentliga

tillställningar o. d. Polisväsendet svarar för denna utbildning som f. n.

omfattar, förutom självstudier, en instruktörsledd kurs på minst 16 timmar.

Kursdeltagarna får ingen ersättning från statsverket för förlorad arbetsförtjänst under utbildningen eller för kostnader för resor, kost eller logi.

Med stöd av bestämmelserna i 12 § lagen om bevakningsföretag har RPS, efter samråd med berörda arbetsmarknads- och branschorganisationer, samtliga länsstyrelser samt vissa andra myndigheter och organisationer,

den 1 oktober 1974 utfärdat provisoriska föreskrifter för utbildning av

väktare samt föreskrifter angående väktares uniformering och utrustning.

De provisoriska föreskrifterna för utbildningen förutsätter för både hel- och

deltidsanställd personal en grundutbildning som omfattar dels en introduktionskurs, dels undervisning i ämnena allmän väktarkunskap. brandförsvar, väktartjänst och skyddstjänst samt kunskapsprov i anslutning till utbildningen. Härtill kommer enligt föreskrifterna praktisk yrkesträning. Grundutbildningen omfattar sammanlagt 217 timmar. För särskilda bevakningsuppgifter förutsätts specialutbildning t. ex. hundförarutbildning. De kunskaper som erhålls genom grund- och specialutbildning skall enligt föreskrifterna vidmakthållas och förbättras genom fortbildning. För korttidsanställd personal, dvs. personal som under högst tre månader företrädesvis sommartid anlitas under ordinarie väktares

ledighet, ställs kraven på utbildning lägre.

I anslutning till utfärdandet av de nu berörda provisoriska föreskrifterna har RPS i en skrivelse till justitiedepartementet den 3 oktober 1974 hemställt att regeringen föranstaltar om en särskild utredning angående samhällets ansvar och principerna i övrigt för utbildning av väktare. Enligt vad som anförs i skrivelsen har RPS inte ansett det möjligt att f. n. ålägga företagen en utbildning som faktiskt skulle svara mot behovet. I skrivelsen framhålls att vid det samrådsförfarande som ägt rum starka betänkligheter har

framförts beträffande kostnadsfrågorna, varvid särskilt pekats på

Ju:61 Skr 1975/76:103 88

svårigheterna för små och medelstora företag att administrativt och ekonomiskt kunna genomföra utbildningen. Från arbetstagarorganisationernas sida har man enligt skrivelsen hävdat att väktarutbildningen bör integreras och jämställas med annan

yrkesutbildning som samhället har ansvaret för. Även från andra håll har

förslag väckts om någon form av centraliserad utbildning. Vidare framhålls i skrivelsen bl. a. att de problem som är förknippade med utbildningen av deltids- och korttidsanställd personal är svårlösta samt att praktiska svårigheter föreligger att anpassa utbildningen till ohka företags verksamhetsinriktning. I skrivelsen anförs sammanfattningsvis att RPS inte anser det möjligt att under nuvarande förhållanden få till stånd en tillfredsställande utbildning. Hela denna fråga torde, sägs det i skrivelsen, kräva en närmare utredning angående själva grundprinciperna om ansvaret för utbildningen m. m.

Frågan om väktarutbildningen har aktualiserats även av Svenska transportarbetareförbundet och Sveriges arbetsledareförbund genom skrivelser den 28 januari och den 6 februari 1975 till chefen för justititedepartementet. Även i dessa skrivelser betonas svårigheterna för små och medelstora företag att kunna genomföra en = tillfredsställande yrkesutbildning.

Som framgår av mina uttalanden i propositionen till lagen om bevakningsföretag anser jag att frågan om väktarnas utbildning har stor betydelse. Detta hänger inte samman enbart med synpunkten att den som vänder sig till ett bevakningsföretag som är auktoriserat och alltså under-

kastat kontroll från det allmännas sida bör kunna lita på att standarden på

företagets personal är betryggande. Vad som dessutom gör utbildningsfrågan särskilt viktig är den speciella ställning i förhållande till allmänheten och till polisen och andra myndigheter som kan följa med en bevakningstjänstgöring av det slag som det här är fråga om. Det är enligt min

mening därför angeläget att utdildningsfrågan följs upp redan från början så

att den praktiska tillämpningen får en utformning som motsvarar de syften och värderingar som ligger till grund för den nya lagstiftningen. Mot bakgrund av det anförda och med hänsyn till de framställningar som har gjorts i ärendet anser jag att en utredning i frågan nu bör komma till stånd. Jag förordar att en särskild sakkunnig tillkallas för att göra denna utredning.

Huvuduppgiften för den sakkunnige blir att lägga fram förslag till en utformning av utbildningen som är ägnad att göra väktarpersonalen väl skickad att utföra uppdrag av sådant slag som normalt brukar anförtros bevakningsföretag. Det utmärkande för de uppdrag som det här är fråga om är i allmänhet att behovet av bevakningen har sin grund i något speciellt förhållande, t. ex. den aktuell: byggnadens eller platsens karaktär och läge, den där bedrivna verksamhetens inriktning och omfattning eller andra

liknande faktorer som gör ast behovet av en fortlöpande kontroll och

bevakning blir mera framträdande än normalt. Med hänsyn till det samband som råder mellan arbetsuppgifternas art och behovet av utbildning synes det emellertid i förevarande sammanhang finnas anledning att företa en närmare kartläggning av omfattningen och frekvensen av olika förekommande typer av bevakningsuppdrag. Det är därvid angeläget att se efter i vad mån bevakningsföretagen under senare tid kommit att ägna sig åt uppgifter av annat slag än som tidigare hört till deras normala verksamhet samt att söka få en uppfattning om den framtida utvecklingen för branschen. Även om det skulle visa sig att i bevakningsföretagens nuvarande verksamhet i vissa fall kan ingå arbetsuppgifter eller moment

89 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:61

som i första hand bör ankomma på något samhälleligt organ, främst

polisväsendet, kan målet för utbildningen självfallet inte få bli att sätta väktarpersonalen i stånd att mera allmänt svara för upprätthållandet av ordning och säkerhet eller eljest fullgöra sådana uppgifter som av sakliga eller principiella skäl rimligen skall höra till polisens verksamhetsområde. Det är därför angeläget att frågan om gränsdragningen mellan bevakningsföretagens verksamhet och sådana arbetsuppgifter som bör

ankomma på polisväsendet uppmärksammas särskilt. Det synes sålunda

lämpligt att den sakkunnige som en utgångspunkt för sina överväganden söker kartlägga och avgränsa de arbetsuppgifter för bevakningsföretagen som man mot bakgrund av det anförda bör räkna med vid utbildningsfrågans bedömning.

Jag vill också i detta sammanhang peka på den viktiga skillnad som föreligger mellan å ena sidan väktare, dvs. en person som är godkänd för anställning i bevakningsföretag och har till uppgift att utföra bevakningstjänst, och å andra sidan ordningsvakt med förordnande enligt 90 § polisinstruktionen. Det har tidigare inte varit ovanligt att sådan personal i bevakningsföretag som haft direkta bevakningsuppgifter sökt och fått förordnande som ordningsvakter. Detta torde väsentligen ha haft sin grund i att vederbörande därmed fått det skydd som ligger i att våld mot en ordningsvakt kan komma att bedömas som våld mot tjänsteman. Enligt lagen om bevakningsföretag gäller emellertid numera som förut har nämnts att väktare genom en särskild föreskrift har tillförsäkrats samma skydd. I motiveringen till denna föreskrift framhöll jag i propositionen till lagen att det kunde förväntas att det i fortsättningen kommer att bli mindre vanligt än f.n. att väktare förordnas till ordningsvakt. Sådant förordnande bör, enligt vad jag vidare framhöll, komma i fråga endast när det finns ett klart dokumenterat behov för en väktare att få de befogenheter som följer därav. Även om man måste räkna med att väktare i viss utsträckning även fortsättningsvis får ordningsvaktsförordnanden, bör mot bakgrund av det anförda den utbildning som krävs för ett sådant förordnande i princip inte tillgodoses inom ramen för väktarutbildningen.

Av vad jag tidigare anfört framgår att frågan om utbildningen av

ordningsvakter skall behandlas av ordningsvaktsutredningen. I dess direktiv har förutsatts att utredningen först bör ta ställning till såväl det allmänna behovet av som de principiella och praktiska aspekterna på en ordning som innebär att personer som inte är polismän åläggs att utföra vissa polisiära uppgifter. Även i detta sammanhang framhöll jag det angelägna i att det noga tillses att ordningshållning genom särskilt förordnad personal inte tillgrips i fall där denna uppgift av sakliga eller principiella skäl rimligen bör ankomma på polisväsendet. Med hänsyn bl. a. härtill förutsätter jag att det finns behov av ett nära samråd mellan den sakkunnige och nämnda utredning.

Efter en inledande kartläggning och avgränsning av arbetsuppgifterna i enlighet med vad jag nyss har anfört bör den sakkunnige lägga fram förslag till en utformning av väktarutbildningen som ger denna ett adekvat innehåll. Därvid bör hänsyn tas till såväl de allmänna intressen som gör sig gällande i detta sammanhang som de önskemål som kan ställas upp från företagens

och deras kunders sida. Av särskild vikt är vidare att utbildningsfrågan får

en lösning som tillgodoser befogade krav från de anställdas sida.

I samband med att utbildningens innehåll närmare övervägs bör den

sakkunnige också undersöka i vad mån det kan vara ändamålsenligt att söka

nå fram till ett system med differentierade utbildningsplaner. I sakens natur

Ju:61 Skr 1975/76:103 90

ligger att de uppgifter som anförtros väktare kan ha mycket skiftande karaktär. Det kan här röra sig om bevakning av större industrianläggningar och liknande uppdrag som ställer särskilda krav på brand- och skydds-

tjänstutbildning. Å andra sidan kan det också vara frågan om uppdrag av

mera begränsad innebörd såsom övervakning av kunder i varuhus och butiker. Med hänsyn härtill kan det övervägas om det finns anledning att i viss utsträckning fastställa skilda krav exempelvis för väktare anställda vid företag med olika typer av verksamhetsinriktning. Vidare bör beaktas de särskilda svårigheter som kan föreligga att genomföra en mera allsidig utbildning för personal som har deltidstjänstgöring eller arbetar endast

tillfälligtvis såsom under semestertider. Häremot får vägas önskemålet att

så långt det är praktiskt möjligt undvika en ordning som innebär en personalmässig kategoriklyvning. Även om man väljer ett system med i viss utsträckning differentierade utbildningsplaner måste det också tillses att utbildningens innehål! motsvarar de anspråk som i detta hänseende kan ställas från de olika synpunkter som jag har berört i det föregående. Vidare

bör förutsättningar finnas för att bestämmelsen om tillsyn över auktoriserat

bevakningsföretag skall kunna tillämpas på ett enhetligt sätt när det gäller uppföljning och kontroll av väktarutbildningen.

En annan fråga som synes böra undersökas närmare är i vad mån möjlighet till dispens från föreskrivna utbildningskrav bör finnas, t. ex. för

personer som har lång erfarenhet av väktartjänstgöring.

Med hänsyn till vad som har framkommit om svårigheterna särskilt för små och medelstora företag att genomföra en tillfredsställande utbildning

synes den sakkunnige också böra undersöka i vad mån det behövs åtgärder

för att centralisera utbildningen eller delar av denna. :Jag vill i detta sammanhang erinra om att jag i propositionen till lagen om bevakningsföretag uttalade som min mening att det allmänna inte behöver omhänderha den direkta administrationen av utbildningen för att tillförsäkra sig ett avgörande inflytande över denna. Jag framhöll därvid att samhället genom bestämmelsen om tillsyn över de auktoriserade bevakningsföretagen får möjlighet att se till att företagen följer meddelade föreskrifter om utbildning. Att utbildningen sålunda ankommer på bevakningsföretagen själva behöver dock inte utesluta ett system som innebär att man skapar en möjlighet för de företag som så önskar att låta personalen genomgå kurser som anordnas mera centralt. Detta kan te sig särskilt naturligt i fråga om sådana från allmän synpunkt viktiga ämnesområden som exempelvis förutsättningarna för och begränsningarna i rätten till ingripanden av skilda slag, åtgärder i samband med upptäckt av brott liksom vad i övrigt skall gälla angående kontakten med allmänheten och olika samhällsorgan. Den

sakkunnige bör, om en lösning efter dessa riktlinjer anses påkallad, söka nå

fram till en ändamålsenlig avgränsning av de utbildningsmoment som kan lämpa sig för en mera centraliserad kursverksamhet av detta slag. Därvid bör också övervägas om en sådan verksamhet lämpligen bör bedrivas i det allmännas regi, exempelvis genom polisväsendet som f. n. svarar för utbildningen av ordningsvakter, eller om den kan ordnas i andra former, t. ex. genom någon branschorganisation. I detta sammanhang bör naturligtvis kostnadsfrågorna uppmärksammas särskilt. Oavsett vilken form som väljs bör utgångspunkten därvid vara att företagen själva skall svara för de kostnader som är förenade med utbildningen av deras personal.

Den sakkunniges uppdrag bör inte vara begränsat till att avse enbart utbildningen av den personal hos bevakningsföretagen som har direkta bevakningsuppgifter. Även behovet av utbildning och vidareutbildning för

91 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:62

personal i arbetsledande ställning, främst då personer som har till uppgift att leda och instruera väktare, bör uppmärksammas under utredningen. Den sakkunnige bör vara oförhindrad att ta upp även andra frågor som

aktualiseras under utredningsarbetet. Målet för utredningen bör vara att nå

fram till en lösning av utbildningsfrågan som tillgodoser de olika intressen

som gör sig gällande i denna fråga. Den sakkunnige bör därför samråda med de myndigheter, i första hand RPS, samt de arbetsmarknads- och

branschorganisationer som är berörda. Som jag tidigare har nämnt bör samråd ske också med ordningsvaktsutredningen.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1976.

62. Hyresrättsutredningen (Ju 1975:06)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 5 juni 1975 för översyn av hyreslagen (se Post- och Inrikes tidn. den 17 juli 1975):

Ordförande:

Vängby, Staffan O. S., rättschef Ledamöter:

Berg, Folke L. V., direktör Hjalmarsson, E. Birgit, kurator, led. av riksdagen Jansson, Sven I., direktör Strömberg, Karl-Erik J., skoldirektör, led. av riksdagen

Svensson, S. I. R. Erik, förbundsordförande

Expert:

Andersson, Hans (Hasse) G., sekreterare

Josephsson, Leif E., förbundsjurist (fr.o.m. den 15 september 1975)

Äsbring, Lars-Göran G., bostadsdomare (fr.o.m. den 15 september 1975) Sekreterare:

Svahn, Bertil A., hovrättsfiskal

Lokal: Lilla Nygatan 1, 2 tr., 11128 Stockholm, tel. 763 2349 (sekreteraren)

Direktiv (anförande av statsrådet Lidbom till protokoll vid regeringssammanträde den 5 juni 1975):

Statsmakterna beslöt år 1968 en genomgripande reform av hyreslagen

(SFS 1968:346). Ändringarna trädde i kraft den 1 januari. När hyresbestämmelserna fördes över till 12 kap. jordabalken (hyreslagen), gjordes endast mindre ändringar i sak. 1968 års reform innebar bl. a. att man införde ett direkt besittningsskydd för bostadshyresgästerna, dvs. en rätt

att i princip få hyresavtalet förlängt efter den avtalade hyresperiodens

utgång. Som ett komplement till besittningsskyddet infördes normer för

fastställande av hyresvillkoren vid fortsatt förhyrning. Utanför

bostadssektorn valdes ett annat system för att trygga hyresgästens

9¶Ju:62 Skr 1975/76:103

besittning. Besittningsskyddet upprätthålls här genom ersättningsregler och genom bestämmelser som gör det möjligt för hyresgästen att få skäligt

rådrum med avflyttning från den förhyrda lägenheten.

Genom 1968 års reform inrättades också de nuvarande statliga hyresnämnderna. De grundläggande bestämmelserna om förfarandet inför nämnd återfinns numera i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder (omtryckt 1974:1090). Hyresnämnds uppgift är i första hand

att medla i hyrestvister, men det ankommer också på nämnd att pröva vissa slags tvister. om medlingen misslyckas. Efter 1968 års reform har åtskilliga viktiga ändringar vidtagits i

hyreslagen. Är 1973 (SFS 1973:187) stärktes bl. a. besittningsskyddet för både bostads- och lokalhyresgästerna genom att hyresgäst gavs rätt att med bibehållet besittningsskydd säga upp avtalet för omreglering av hyresvillkoren. Vidare infördes i hyreslagen ett principiellt förbud mot s.k. rörliga hyror på bostadssektorn. Åtskilliga ändringar vidtogs även i fråga om förfarandet i hyrestvister.

Är 1974 beslutade statsmekterna om två reformer på det aktuella

rättsområdet. Den ena reformen, som har genomförts vid årsskiftet 1974/1975, innebär bl. a. att hyresgästernas ställning har ytterligare stärkts enligt hyreslagen (SFS 1974:820). Den andra reformen rör förfarandet vid

prövning av hyrestvister och innebär att överprövningen av hyresnämnds

avgöranden skall ske hos en ny myndighet, bostadsdomstolen, som inrättas den 1 juli 1975 (SFS 1974:1082 — 1092). Samtidigt träder delvis nya bestämmelser om förfarandet vid hyresnämnd i kraft. Bl. a. får nämnderna befogenhet att ta upp muntlig formell bevisning till alla ärendekategorier som nämnd har att pröva i första instans.

Hyreslagen bygger på att villkoren vid förhyrningen bestäms mellan de

enskilda hyresparterna genom hyresavtalet. I princip förutsätter således ändring av eller tillägg till ett redan ingånget hyresavtal att ny överenskommelse träffas. Ett undantag från denna princip utgör bestämmelserna i hyreslagen om befogenhet för hyresnämnd att vid tvist fastställa hyresvillkoren för fortsatt förhyrning med bindande verkan för hyresparterna.

Vid sidan av hyreslagens system, som kan betecknas som individualistiskt, har på bostadssektorn utbildats ett kollektivav-

talsliknande system. Ett sådant tillämpas så gott som undantagslöst på det

allmännyttiga området. Systemet är i huvudsak uppbyggt enligt följande. Mellan Hyresgästernas riksförbund och de allmännyttiga bostadsföretagens organisation, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag, SABO, har upprättats ett avtal, som innehåller en rekommendation till de lokala hyresgästföreningarna och bostadsföretagen att teckna lokala förhandlingsöverenskommelser. Det centrala avtalet innehåller också en överenskommelse om inrättandet av en mellan parterna gemensam. central kommitté. Dess uppgift är dels att pröva uppkomna tvister som inte har kunnat biläggas lokait, dels att utfärda generella rekommendationer i olika

frågor som rör hyres- och andra boendevillkor.

Lokala förhandlingsordninger som träffas mellan lokal hyresgästförening och bostadsföretaget innehålle: uppgift om i vilken ordning och under vilka villkor förhandlingsverksamheten skall bedrivas. Antalet lokala förhandlingsordningar på den allmännyttiga sektorn uppgår enligt uppgift till drygt 400 i heta landet och berör ett betydande antal bostadslägenheter.

Överenskommelser mellan bostadsföretag och hyresgästförening blir bindande för de enskilda hyresgästerna genom att i hyresavtalen tas in s. k.

93 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:62

kollektiv- eller förhandlingsklausuler. Sådana klausuler innebär att hyresgästen — förbinder sig att följa bostadsföretagets och hyresgästföreningens överenskommelser beträffande hyra m. m.

Även utanför den allmännyttiga bostadssektorn finns frivilliga förhandlingsordningar. Utvecklingen sägs här gå i riktning mot en ökad användning av kollektivklausuler i de enskilda avtalen.

De kollektivavtalsliknande system som på frivillighetens väg har införts inom stora delar av bostadssektorn har fått tjäna som förebild för de förhandlingsordningar som gäller enligt lagen (1942:429) om hyresreglering m. m. Ii lydelsen fr. o. m. den I oktober 1972 och lagen (1974:1080) om avveckling av hyresregleringen.

Erfarenheterna av de kollektiva förhandlingssystemen är goda. Utan tvekan fyller de ett praktiskt behov. Ett belägg härför utgör det faktum att lokala förhandlingsordningar etableras i ökande utsträckning inom den nu inte hyresreglerade sektorn och att antalet ärenden i vilka träffad förhandlingsöverenskommelse har underställts hyresnämnds prövning är jämförelsevis litet. Enligt min mening förtjänar det därför att närmare övervägas om ett legalt kollektivavtalsliknande system för fastställande av hyresvillkoren bör införas i hyreslagen. Denna fråga bör utredas av särskilda sakkunniga. Dessa bör även pröva vissa andra hyresrättsliga frågor som jag strax skall ange närmare. Jag förordar därför att en översyn av hyreslagstiftningen kommer till stånd.

Till ledning för utredningsarbetet får jag anföra följande.

Skall i hyreslagen föras in bestämmelser om ett kollektivt förhandlingssystem, förutsätter det bestämmelser om den ordning i vilken hyresvillkoren fär fastställas eller ändras. Det ligger då nära till hands att efter mönster av t. ex. hyresregleringslagen ha en ordning, innebärande i huvudsak att villkoren skall fastställas i första hand genom överenskommelse mellan hyresgästerna, företrädare av sin organisation, på ena, och hyresvärden eller hans organisation på den andra sidan. Skulle överenskommelse inte nås, bör villkoren kunna fastställas av ett opartiskt organ, I första hand hyresnämnd. De närmare förutsättningarna för att hyresnämnd skall få pröva frågan bör övervägas av de sakkunniga, liksom frågan om förhandlingsordningen bör avse endast hyran eller också andra hyresvillkor.

Införs en legal förhandlingsordning, behövs uppenbarligen bestämmelser av innebörd att överenskommelse mellan de enskilda hyresparterna om hyresvillkoren inte är bindande i den mån den strider mot förhandlingsordningen och med stöd därav träffade avtal. Som sanktion mot privata överenskommelser torde emellertid en sådan ogiltighetsreget inte ensam vara tillräcklig. Regelsystemet torde därför behöva byggas ut med bestämmelser om skyldighet för hyresvärden att betala åter till hyresgästen

värdet av dennes inte tillåtna prestation och att utge ideellt skadestånd till

den hyresgästorganisation med vilken förhandlingsöverenskommelsen har träffats. Däremot finns knappast anledning att, närmast efter mönster av hyresregleringslagen, föreskriva straff för hyresvärd som åsidosätter förhandlingsordningen. En eventuell lagstiftning med denna innebörd bör emellertid utformas så att det blir möjligt för de enskilda hyresparterna att träffa överenskommelse om hyresvillkor som är förmånlhligare för hyresgästen än förhandlingsöverenskommelsen.

Ätskilligt talar enligt min mening för att förhandlingsrätten skall gälla åtminstone alla bostadshyresgäster i huset eller eventuellt i det fastighetsbestånd som tillhör cn och samma hyresvärd för att den legala

Ju:62 Skr 1975/76:103 94

förhandlingsordningen skall kunna få den åsyftade praktiska funktionen.

De sakkunniga bör närmar? överväga frågan om förhandlingsrättens innebörd i detta avseende.

En särskild fråga som de sakkunniga bör ta ställning till är hur en förhandlingsöverenskommelse skall föras över till de enskilda hyresavtalen. Den närmast till hands liggande lösningen — som

överensstämmer med vad som nu tillämpas på den allmännyttiga sektorn — bygger på att det i de enskilda hyresavtalen finns en förhandlings- eller kollektivklausul, innebärande att hyran och eventuellt andra hyresvillkor

bestäms genom förhandlingar mellan hyresvärden eller hans organisation och hyresgästorganisation eller av myndighet. De sakkunniga är emellertid oförhindrade att överväga även system som ligger närmare det som

tillämpas på arbetsmarknader.

En annan fråga av central betydelse är hur hyresgästerna bör företrädas

i ett system av det slag som i sina huvuddrag har beskrivits i det föregående.

Hyresregleringslagen och lagen om avveckling av hyresregleringen anger

som avtalsslutande part på hyresgästsidan riksorganisation av hyresgäster

eller hyresgästförening som är ansluten till sådan organisation. Enligt de frivilliga förhandlingsordningarna är utan undantag lokal hyresgästförening under Hyresgästernas riksförbund avtalspart. En annan ordning gäller emellertid enligt 19 a & hyreslagen som utgår från att förhandlingsrätt kan tillkomma även annan organisation av hyresgäster (jfr prop. 1973:23 s. 160). Den nu aktualiserade frågan bör övervägas av de sakkunniga. Skulle deras överväganden i denna del mynna ut i förslag till att även annan hyresgästorganisation än sådan som är ansluten till riksorganisation bör kunna ges förhandlingsrätt enligt det nya systemet, bör de sakkunniga ingående överväga vilka kriterier som bör gälla för att en organisation skall

anses fylla de krav som bör kunna ställas på en förhandlingsberättigd

hyresgästorganisation.

Självfallet kan ett legalt förhandlingssystem av den typ som har angetts inte i ett slag göras tillämpligt över hela bostadshyressektorn. I många fall skulle tillämpningen av det legala förhandlingssystemet te sig fträmmande för båda hyresparterna, t. ex. då ingen eller bara ett litet fåtal av de boende önskar förhandlingsordning. En viktig fråga blir därmed hur och när den legala förhandlingsordningen skall kunna utlösas.

Till att börja med måste det kravet ställas på regelsystemet att förhandlingsordningen inte sätts i tillämpning, om det från hyresgästernas sida skulle te sig obilligt. Stannar de sakkunniga för att behålla den nuvarande ordningen med förhandlingsklausul i de enskilda hyresavtalen torde denna prövning kunna ske på samma sätt som f. n., dvs. i form av en villkorstvist vid hyresnämnd. Ä andra sidan måste förhandlingsrätt kunna etableras även om hyresvärden motsätter sig förhandlingsordningen. Kan

enighet inte nås, bör frågan därför kunna prövas av ett opartiskt organ, i

första hand hyresnämnd. Är det hyresvärden som vill att den legala förhandlingsordningen skall tillämpas, bör det dock bli beroende av att överenskommelse därom träffas mellan värden och hyresgästorganisa-

tionen. Hyresgästorganisation bör alltså inte mot sin vilja kunna tvingas att

ansluta sig till förhandlingsordning.

Det är vidare angeläget att regelsystemet får en sådan utformning att det främjar strävandena att successivt öka de boendes inflytande över den egna lägenheten, gemensamma anläggningar i flerfamiljshus och miljön i bostadens närmaste omgivning. De sakkunniga bör lägga särskild vikt vid studiet av dessa aspekter på regelsystemet.

95 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:62

Utöver de frågor som jag har aktualiserat i det föregående bör de sakkunniga överväga bl. a. frågan om från vilken tidpunkt en förhandlingsordning kan bli tillämplig och under vilka förutsättningar beslut om förhandlingsordning skall kunna omprövas. De sakkunniga bör vidare ta ställning till vilka rutiner som behövs för att de boende skall få kännedom

om planerna på tillämpning av den legala förhandlingsordningen och, om sådan etableras, hur de skall få reda på detta och innehållet av de

förhandlingsöverenskommelser som därefter ingås. Dessa frågor är delvis beroende av om den lösning som de sakkunniga föreslår innefattar krav på

förhandlingsklausul i de enskilda hyresavtalen.

En fråga för de sakkunniga bör vara hur existerande frivilliga förhandlingsöverenskommelser bör = anpassas till ett legalt

förhandlingssystem. Det är möjligt att dessa kan bestå vid sidan av

hyreslagens system, men det finns skäl som talar för att de frivilliga förhandlingsöverenskommelserna förs in under det legala systemet. Det

bör i så fall kunna ske utan alltför stor omgång.

Om en legal förhandlingsordning skall kunna vinna allmänt godkännande, torde det vara nödvändigt att de enskilda hyresparterna bevaras vid sin

nuvarande möjlighet att få hyrans skälighet prövad av ett opartiskt organ, i

första hand hyresnämnd. De sakkunniga bör därför inte föreslå någon mera genomgripande ändring i den nuvarande ordningen för omprövning av hyresvillkoren.

Flertalet bestämmelser i hyreslagen är tvingande antingen bara till hyresgästens förmån eller för båda hyresparterna, t. ex. bestämmelserna om sättet för uppsägning och om förfarandet i hyrestvister. Ett införande av

ett kollektivt avtalssystem i hyreslagen aktualiserar emellertid frågan om inte vissa av de tvingande skyddsbestämmelserna i hyreslagen skulle kunna

lösas upp på så sätt att överenskommelse om avvikelse från bestämmelsen

skulle kunna tillåtas, om hyresgästorganisation ingår överenskommelsen. Förebilder till en sådan ordning kan hämtas från arbetsrätten. Det bör ankomma på de sakkunniga att närmare överväga denna fråga.

Enligt nuvarande ordning kan både hyresvärden och hyresgästen normalt säga upp hyresavtal avseende bostadslägenhet för omreglering av hyresvillkoren. Hyresvärdens uppsägning är också i detta fall i princip en uppsägning för avflyttning och hans uppsägning kan således utlösa frågan om hyresförhållandets fortsatta bestånd. I uppsägning för villkorsändring skall hyresgästen ange att uppsägningen sker för detta ändamål. Uppsägpgningen gäller inte frågan om hyresförhållandets fortsatta bestånd. Oavsett om uppsägningen från hyresvärdens sida avser avtalets upphörande eller i första hand bara omreglering av hyresvillkoren, skall hyresvärden tillställa hyresgästen s. k. avflyttningsmeddelande, som skall innehålla att hyresgästen har att hänskjuta tvisten till hyresnämnden inom

viss tid, om han inte går med på att flytta. Sådant meddelande behövs

däremot inte när hyresgästen säger upp avtalet för villkorsändring. Det har

ansetts att systemet med avflyttningsmeddelande är svårförståeligt för

många i fall då hyresparterna är ense om förlängning och tvisten bara rör villkoren.

I olika sammanhang och senast i det lagstiftningsärende som ledde till

inrättandet av bostadsdomstolen den I juli 1975 har förslag förts fram om

olika procedurer beroende på om part vill att hyresförhållandet skall

upphöra eller om han endast vill ha villkorsändring till stånd. Genom införandet av rätten för bostadshyresgäst att med en uppsägningstid av i princip tre månader säga upp hyresavtalet till upphörande under löpande

Ju:62 Skr 1975/76:103 96

hyresperiod har i väsentlig rån förutsättningarna för en förenkling av förfarandet i villkorstvister ökat på bostadssektorn. De sakkunniga bör

därför ta frågan om proceduren i förlängnings- och villkorsprövning under

övervägande. En lösning som hgger nära till hands är att ställa upp krav på att även i hyresvärdens uppsägning skall anges, om den avser avflyttning eller villkorsändring. Det bör emellertid stå de sakkunniga fritt att söka andra lösningar.

Jag har denna dag begärt bemyndigande att tillkalla särskilda sakkunniga med uppgift att företa en översyn av vissa delar av den arrenderättsliga lagstiftningen, däribland bestiimmelserna om proceduren i förlängningsoch villkorstvister. Den nu aktuella utredningen bör i denna del av

lagstiftningsuppdraget hålla nära kontakt med utredningen för översyn av arrendelagstiftningen. I görligaste mån bör lösningarna på de båda

rättsområdena harmoniera.

I den allmänna debatten har förslag förts fram om att hyresgäst som hyr bostadslägenhet i andra hand borde ges en starkare ställning än han har f. n. Bl. a. har diskuterats möjligheten att införa bestämmelser som medför att andrahandshyresgästers hyresavtal omvandlas till ett avtal direkt med fastighetsägaren efter viss tid. För en förstärkning av andrahandshyresgästernas ställning talar onekligen vissa skäl. Man kan dock inte se bort från att det finns andra skäl som talar i motsatt riktning, t. ex. att en förstärkning av andrahandshyresgästernas ställning kan leda till en inte

önskvärd utveckling mot ökat antal andrahandsupplåtelser. Som jag har

förutskickat i annat sammanhang (prop. 1973:23 s. 101) bör frågan emellertid övervägas närmare. Den uppgiften bör anförtros de sakkunniga.

Som jag har nämnt inledningsvis är besittningsskyddet för lokalhyresgäster utformat efter en annan princip än på bostadssektorn. Lokalhyresgästernas besittningsskydd är vad man brukar kalla indirekt och innebär i princip en rätt för hyresgästen att få ersättning av hyresvärden om dennes vägran att förlänga avtalet är obefogad, t. ex. därför att han för förlängning kräver en hyra som ej är skälig. En konsekvens av det indirekta besittningsskyddet är att det inte ankommer på hyresnämnd att med bindande verkan för hyrespar:erna fastställa hyran eller andra villkor för fortsatt förhyrning. Kan med andra ord hyresvärden och lokalhyresgästen inte enas om de fortsatta hyresvillkoren och om förlängning av avtalet efter uppsägning, blir hyresgästen skyldig att flytta. Han får i så fall hålla sig till sin ersättningsrätt.

Frågan om besittningsskyddets utformning på lokalhyressektorn var en central fråga vid 1968 års reform av hyreslagen. Frågan har därefter aktualiserats i olika lagstiftningsärenden (jfr prop. 1971:103, CU 1971:18,

prop. 1972:70, prop. 1972:94, CU 1972:29 och prop. 1973:23). Frågan om en

effektivisering av besittningsskyddsbestämmelserna har vidare föranlett en framställning i mars 1975 till justitiedepartementet av organisationer som företräder lokalhyresgäster. I organisationernas framställning föreslås att gällande ordning modifieras på så sätt att hyresnämnd ges rätt att efter medlingsförfarande — utan bindande verkan för parterna- pröva vad som kan anses vara högsta skäliga hyra för den aktuella lokalen. Det av

hyresnämnden angivna beloppet skulle så till vida få betydelse i en eventuell

ersättningstvist att det skulle ankomma på hyresvärden att förebringa bevisning om att hyran bör utgå med högre belopp.

Till att börja med vill jag framhålla att det knappast finns anledning att ompröva valet av skyddsform på lokalhyressektorn. Lösningarna av frågan om en förstärkning av lokalhyresgästernas ställning får i första hand sökas

97 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:62

inom ramen för det indirekta besittningsskyddet. De sakkunniga bör således

inte gå in på frågan om den principiella utformningen av lokal-

hyresgisternas besittningsskydd.

De sakkunniga bör försöka bilda sig en uppfattning om utvecklingen hittills på lokalhyresmarknaden. Skulle de sakkunniga vid en analys av inhämtade uppgifter finna att de nuvarande bestämmelserna i ett eller annat hänseende inte fungerar tillfredsställande, bör de sakkunniga överväga vilka ändringar som bör företas för att garantera även lokalhyresgästerna skäliga hyror och därmed trygghet i besittningen.

Som anfördes vid 1968 års reform är det förenat med betydande svärigheter ätt fastställa en lokals värde utan att ha tillgång till uppgifter om de hyror som seriösa spekulanter erbjuder sig att betala för lokalen. Det kan därför vara tveksamt om det är möjligt att modifiera nuvarande ordning på det sätt organisationerna föreslagit i sin framställning till justitiedepartementet. Frågan bör emellertid övervägas förutsättningslöst av de

sakkunniga i den mån de finner att det finns skäl att föreslå ändring av

nuvarande bestämmelser.

För lokalhyresgäster gäller inte nägon i lag fastställd minsta uppsägningstid. Tvingas en lokalhyresgäst lämna lokalen efter en kort uppsägningstid, uppkommer betydande svårigheter för honom att finna en annan lokal i vilken rörelsen kan drivas vidare. Det finns i sädana fall risk för att han måste lägga ned rörelsen, i varje fall temporärt. Detta kan medföra betydande påfrestningar för dem som är anställda i rörelsen. Mot bakgrund av att de anställda tillförsäkrats rätt till både varsel och minsta uppsägningstid när anställning skall upphöra på grund av driftsinskränkning ter det sig naturligt att de sakkunniga närmare överväger behovet av lagregler om minsta uppsägningstid på lokalhyressektorn.

Under senare år har allt fler uppgifter lagts på hyresnämnderna. Senast

skedde detta genom 1974 års reformer på hyresrättens område. Fortfarande skall emellertid vissa hyrestvister prövas av de allmänna domstolarna. Till

dessa tvister hör bl. a. tvist om hyresavtal består eller ej och tvist om

förverkande av hyresrätt liksom även åtskilliga skadeståndsfrågor. Enligt

min mening är tiden nu inne att undersöka om inte samtliga tvister på hyresrättens område bör prövas av hyresnämnderna som första instans och med bostadsdomstolen som slutinstans. En sådan ordning får dock inte medföra att det nuvarande enkla och smidiga förfarandet i hyresnämnderna kompliceras.

På grund av de ändringar som har vidtagits i hyreslagen efter 1968 års reform har lagen kommit att bli mindre överskådlig. Det är tydligt att hyreslagen inte längre kan anses tillgodose de anspråk på lättillgänglighet

som man bör kunna ställa på en modern författning, särskilt då den nära

angär ett stort antal medborgare. Till detta kommer att hyreslagens bestämmelser är delvis komplicerade, bl. a. på grund av att det råder ett inte alltid lätt urskiljbart samband med regler i olika delar av lagen. För de

sakkunniga bör det vara en viktig uppgift att överväga vilka ändringar som bör göras i fråga om hyreslagens systematik för att nå större överskådlighet

och lättillgänglighet. De sakkunniga bör därvid vara oförhindrade att lägga fram förslag också till andra förenklingar i regelsystemet än som jag har berört i det föregående. Självfallet förutsätter jag att de lösningar som de sakkunniga kan komma fram till i denna del står i överensstämmelse med de principer hyreslagen är uppbyggd på.

Det bör stå de sakkunniga fritt att ta upp andra frågor som de sakkunniga finner ha samband med de frågor som jag har nämnt i det föregående.

7 Riksdagen 1975/76. saml. Nr 103

Ju:62 Skr 1975/76:103 98

Utredningen har under tiden september - oktober 1975 hållit två sammanträden.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1976.

63. Rättshjälpsutredningen (Ju 1975:07)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 7 maj 1975 för en all män översyn av rättshjälpssystemet (se Post- och Inrikes tidn. den 8 september 1975):

Ordförande: Gullnäs, S. Ingvar, justitiekansler

Ledamöter:

Bergström, Britta J., universitetslektor Larfors, E. V. Tage, direktör, led. av riksdagen

Spak, Carl-Anton, lagman

Experter:

Joelsson, V. Arnold, kammarrättslagman (fr.o.m. den 5 december 1975)

Lund, Wiggo T.. advokat (fr.o.m. den 5 december 1975)

Reuterwall, Lennart S., advokat (fr.o.m. den 5 december 1975)

Sehlstedt, K. Annika M., byrådirektör (fr.o.m. den 5 december 1975)

Sekreterare:

Werner, J. Bertil H., hovrättsassessor (fr.o.m. den 23 oktober 1975)

Lokal: Stora Nygatan 2 A, 4 tr., 11127 Stockholm, tel. 763 14 54 (sekreteraren)

Direktiv (anförande av = statsrådet Geijer till protokoll vid regeringssammanträde den 7 maj 1975):

Ären 1972-73 beslöt statsmakterna en genomgripande reform av samhällets rättshjälp. Reformen syftade till att komma till rätta med vissa

brister i det tidigare rådande systemet på området. Kritiken mot den äldre

ordningen gällde främst att endast de ekonomiskt sämst ställda i samhället kunde få rättshjälp med stöd av det allmänna medan flertalet vanliga

inkomsttagare stod utanför möjligheten att få sådan rättshjälp. En annan

brist i det tidigare systemet var att det allmännas insatser i stor utsträckning var inriktade på att ge rättshjälp i mål och ärenden vid allmän domstol. Behovet av allmän rådgivning och rättshjälp i utomprocessuella angelä-

genheter och ärenden hos förvaltningsdomstolar och förvaltningsmyn-

digheter var däremot inte tillräckligt tillgodosett. Det allmännas insatser var vidare splittrade genom att de handhades av en rad olika myndigheter (statliga såväl som kommunala) utan central samordning. Det nya rättshjälpssystemet, vars grunddrag är fastslagna i rättshjälpslagen (1972:429), innebär i huvudsak följande.

Rättshjälp kan i princip utgå i alla slag av rättsliga angelägenheter där behov av sådan hjälp föreligger. Det är utan betydelse om angelägenheten

99 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:63

skall prövas av domstol eller annan myndighet eller om det är fråga om ett ärende av utomprocessuell natur. Rättshjälp kan med andra ord erhållas

redan på konsultationsstadiet. Det nya systemet är således i motsats till den

tidigare ordningen inte särskilt inriktat på process vid domstol.

Det finns fyra olika former av rättshjälp. Huvudformen utgörs av al män

rättshjälp. Denna typ av bistånd kan erhållas både inom- och utompro-

cessuellt, om inte rättshjälp utgår i annan form. Den inkluderar rätt till ersättning för såväl biträde som kostnad för bevisning m.m. Allmän rättshjälp lämnas i regel efter beslut av rättshjälpsnämnd. Sådant beslut krävs dock inte om den rättssökande anlitar advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå och kostnaderna för rättshjälpen inte överstiger det kostnadsbidrag som sökanden har att betala. Vid sidan av allmän rättshjälp finns rättshjälp åt misstänkt i brottmål, som innefattar offentlig försvarare samt kostnad för bevisning vid domstol och för resa och uppehälle m.m.

Denna rättshjälpsform är exklusiv för brottmålsområdet. På motsvarande

sätt är rättshjälp genom offentligt biträde en exklusiv form av biståndi vissa ärenden om administrativa frihetsberövanden o.d., t.ex. ärenden om förpassning eller utvisning av utländsk medborgare ur riket. Den fjärde typen av rättshjälp, rådgivning, innefattar rätt till kortare konsultation eller därmed jämförlig åtgärd i rättslig angelägenhet mot en fast mindre avgift.

Rådgivning kan förekomma inom hela rättshjälpsområdet.

I det nya rättshjälpssystemet har kretsen av personer som kan få rättshjälp vidgats betydligt. I fråga om andra rättshjälpsformer än allmän

rättshjälp gäller (med undantag för viss rättshjälp åt misstänkt i brottmål)

över huvud inte någon begränsning med hänsyn till sökandens ekonomiska förhållanden. Allmän rättshjälp får lämnas fysisk person vars beräknade

årsinkomst inte överstiger ett gränsbelopp som motsvarar åtta basbelopp,

dvs. för år 1975 68.000 kr. Vid försörjningsbörda är gränsbeloppet högre. Bara personer i de högsta inkomstskikten saknar således tillgång till allmän rättshjälp. Rättshjälpssystemet står i princip inte öppet för bolag, föreningar och andra juridiska personer. Undantag gäller dock för dödsbo, som har möjlighet att få allmän rättshjälp. Näringsidkare kan endast undan-

tagsvis få sådan rättshjälp för angelägenhet som rör hans närings-

verksamhet. I fråga om rådgivning upprätthålls dock inga begränsningar av nu angivet slag. Beträffande tillämpningsområdet för allmän rättshjälp och rådgivning kan ytterligare anmärkas att vissa frekventa typer av ärenden (massärenden) har ställts utanför dessa former av bistånd.

Ett karakteristiskt drag i den nya ordningen är att den rättssökande har att efter förmåga själv bidra till kostnaderna för den juridiska hjälpen. Bidragsskyldigheten beräknas enligt vissa schabloner med utgångspunkt från i första hand inkomstförhällanden och försörjningsbörda. En grundavgift utgår vid allmän rättshjälp med f.n. 60 kr. Denna avgift kan efterges eller sättas ned för de ekonomiskt sämst ställda. Av andra rättshjälpsberättigade tas ut ett kostnadsbidrag enligt en stigande avgiftsskala. Den avgift som skall betalas av den rättssökande vid rådgivning uppgår f.n. till 60 kr. Också denna avgift kan sättas ned eller efterges om särskilda skäl föreligger.

Den som beviljas rättshjälp behöver inte betala annat än eventuellt kostnadsbidrag själv. I övrigt betalas uppkommande kostnader — advokatarvoden, kostnad för bevisning, utredningskostnader etc.- av statsmedel. Centralmyndigheten för rättshjälpen, domstolsväsendets organisationsnämnd (DON), har undersökt möjligheterna att för mer frekventa ärendetyper konstruera vissa normaltaxor för beräkningen av

Ju:63 Skr 1975/76:103 100

advokaternas arvoden. I den taxa som har fastställts för ersättning till offentlig försvarare i vissa brottmål vid tingsrätt ingår en på visst sätt bestämd timkostnadsnorm, som f.n. är 175 kr. Denna norm har i praxis tagits till utgångspunkt också vid bestämmandet av biträdesersättning i andra fall.

Rättshjälp kan lämnas antingen av jurist på enskild advokatbyrå eller av

jurist på nägon av de f.n. 30 allmänna advokatbyråer som har inrättats i

samband med rättshjälpsreformen. De senare byråerna har ersatt de tidigare främst i landstingskommunal regi drivna rättshjälpsanstalterna. Det står den rättssökande fritt att välja vem han vill vända sig till. De allmänna

byråerna har sålunda inte något företräde framför de enskilda. Tanken är att

de båda kategorierna av advokatbyråer skall konkurrera fritt på lika villkor. Detta har bl.a. ansetts ägnat att begränsa kostnaderna för rättshjälpen.

De administrativa uppgifterna på rättshjälpsområdet sköts regionalt av

sex rättshjälpsnämnder. De centrala tillsynsfunktionerna på området ankommer på DON. Den I juli 1975 övertas de av domstolsverket.

Hittillsvarande erfarenheter från tillämpningen av det nya rättshjälpssystemet, vilket trädde i kraft den I juli 1973, visar enligt min mening att detta allmänt sett har fungerat tillfredsställande. Genom reformen har rättsskyddet förbättrats för stora grupper av medborgare. Under inledningsskedet utsattes visserligen organisationen för vissa påfrestningar genom den stora tillströmningen av ansökningar om rättshjälp. Detta medförde jämförelsevis snabba utgiftsstegringar för statsverket. Medan det allmännas totala kostnad för rättshjälpen under budgetåret 1973/74 var drygt 56 milj. kr beräknas den för budgetåret 1975/76 uppgå till 90 milj. kr.

De päfrestningar som det nya systemet medfört kan i stor utsträckning

karakteriseras som initialsvårigheter. Dessa har numera i allt väsentligt kunnat bemästras, men vissa problem kvarstår.

Till belysande av allmänhetens efterfrågan på de olika formerna av rättshjälp kan nämnas följande. Antalet ärenden om allmän rättshjälp efter beslut av rättshjälpsnämnd uppgick under budgetåret 1973/74 till 98.051. I 82 Zz av de ärenden där rättshjälp beviljats fastställdes kostnadsbidraget till högst grundavgiften 60 kr. I 41 22 av dessa ärenden eftergavs bidraget helt. Antalet ärenden om allmän räctshjälp utan beslut av rättshjälpsnämnd kan för nämnda tid uppskattas til! 2.000. Rättshjälp genom offentligt biträde begärdes i 986 fall. Som ett mått på antalet tilltalade med offentlig försvarare kan nämnas att förordnande av sådan försvarare under är 1974 meddelades i drygt 28.000 fal.. Under första halvåret 1974 beviljades 405 personer annan rättshjälp åt misstänkt i brottmål. Rådgivningsinstitutet

tillimpades i omkring 25.000 fall under budgetåret 1973/74. I 12.300 av

fallen nedsattes eller eftergavs rådgivningsavgiften.

Det är svårt att f.n. göra någon säker prognos om den fortsatta utvecklingen. Ärenden om allmän rättshjälp har hittills förekommit i större utsträckning än vad som ursprungligen beräknades. Härvid är dock att märka att möjligheten till allmän rättshjälp utan beslut av rättshjälpsnämnd inte har utnyttjats i väntad omfattning. Även i fråga om Övriga rättshjälpsformer har man kunnat göra en liknande iakttagelse. Det gäller

framför allt rådgivning och offentligt biträde. Båda dessa rättshjälpsformer

har tillämpats i avsevärt mindre utsträckning än vad som ursprungligen beräknades.

Vid rättshjälpsreformens tillkomst förutsatte riksdagen att lagstiftningen

på området skulle ses över, secan tillräcklig erfarenhet hade vunnits av dess

tillämpning (JuU 1972:12 s. 30, 36, 38 och 40 samt JuU 1973:1s. 38). Frågan

101 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:63

om en sådan översyn aktualiserades redan förra året i samband med att

riksdagen behandlade prop. 1974:71 med förslag om vissa smärre ändringar i rättshjälpslagen. I det sammanhanget uttalade jag att det med hänsyn till den korta tid som det nya systemet då hade varit i tillimpning inte var möjligt att göra någon samlad bedömning av utvecklingen på rättshjälpsområdet. I avvaktan på en sådan översyn borde endast tas upp sådana frågor där speciella olägenheter hade visat sig föreligga (prop. s. 16). Riksdagen anslöt sig i princip till denna uppfattning (JuU 1974:18 s. 7).

Tanken på en allmän översyn av rättshjälpssystemet har fått ny aktualitet

genom en undersökning som har företagits av DON under hösten 1974.

Undersökningen, vilken har redovisats i en till justitiedepartementet

överlämnad promemoria (dnr 425.74), belyser inte bara ärendetillströmning och ärendestruktur utan också olika problem som har gett sig till känna vid tillämpningen av den nya lagstiftningen. På grundval av en genomgång av de

praktiska erfarenheterna från rättshjälpssystemet föreslår DON ett antal

ändringar i rättshjälpslagen. Beträffande rättshjälpsnämndernas organisation föreslås sålunda en minskning av antalet ledamöter i nämnderna eller i

vart fall en ändring i beslutförhetsreglerna. För att förenkla handläggningen

av ärenden om rättshjälp i en del fall föreslås vidare rättshjälpsnämnd få rätt att delegera beslutanderätten i ärenden av enklare beskaffenhet till tjänsteman vid nämnden som inte är jurist. I fråga om förmånerna vid allmän rättshjälp förordas viss ändring beträffande kostnad för expedition vid allmän domstol. Vidare föreslås att en del förvaltningsdomstolar och förvaltningsmyndigheter får befogenhet att fastställa ersättning till biträde enligt rättshjälpslagen i mål eller ärende vid domstolen eller myndigheten.

Också vissa andra mindre justeringar i lagen föreslås. Vid sidan härav tar

DON även upp frågor av mer allmän natur. Sålunda diskuteras olika möjligheter att effektivisera instituten allmän rättshjälp utan beslut av

rättshjälpsnämnd och rådgivning. Det förra institutet har kritiserats främst

för att det inte fyller sitt syfte att förenkla förfarandet vid allmän rättshjälp.

I fråga om rådgivning har rådgivningstiden ansetts vara alltför snäv (20-25

minuter). DON lämnar emellertid inte några konkreta förslag till ändringar av dessa rättshjälpsformer utan förutsätter att problemen görs till föremål för ytterligare överväganden. Även reglerna om rättshjälp genom offentligt biträde behandlas i DON:s promemoria. Enligt DON:s mening krävs f.n.

inte någon ändring i gällande regler, utan dessa anses ge utrymme för en

liberalare praxis än vad som nu är fallet.

Promemorian har remissbehandlats. Därvid har allmänt vitsordats att behov föreligger av vissa jämkningar i rättshjälpslagen för att råda bot på sådana mindre brister i systemet som har gett sig till känna vid den praktiska tillämpningen. Också de av DON framförda propåerna om en längre gående översyn av instituten allmän rättshjälp utan beslut av rättshjälpsnämnd och

rådgivning har vunnit gehör på de flesta håll. En del remissinstanser anser dock att ändring i rådgivningsinstitutet bör göras snarast, t.ex. genom

höjning av rådgivningsavgiften. Vad DON har uttalat rörande rättshjälp genom offentligt biträde har också mottagits positivt av remissinstanserna.

Flertalet anser emellertid att gällande bestämmelser bör ändras för att man skall nå den avsedda effekten. Såväl DON:s promemoria som remissyttrandena över denna ger otve-

tydiga belägg för att man nu bör göra en samlad bedömning av hur rättshjälpsreformen har utfallit. Som framgår av det redan anförda är reformönskemålen i huvudsak av två slag. Å ena sidan framträder ett visst behov av mindre justeringar i systemet. Dessa kräver inte någon vidlyftigare

Ju:63 Skr 1975/76:103 | 102

undersökning för att kunna genomföras. Ä andra sidan har dokumenterats ett klart behov av att se över bl.a. rättshjälpssystemets konstruktion i flera

viktiga hänseenden. Frågor av det senare slaget påkallar mera omfattande

utredningar. Enligt min mening räcker inte det nu tillgängliga materialet för att ta upp sådana spörsmål till 2 medelbar omprövning. Såväl DON som det stora flertalet remissinstanser har också avvisat tanken på en genomgripande revision av lagstiftningen på föreliggande material. Jag förordar därför att särskilda sakkunniga tillkallas för att se över rättshjälpssystemet.

Jag återkommer senare till frågan i vad mån vissa mindre jämkningar låter

sig genomföras utan att man avvaktar en sådan allmän översyn.

En given utgångspunkt för översynen är att det rättsskydd som avsågs med rättshjälpsreformen skall vidmakthållas. Målet bör vara att samhällets

rättshjälp i större utsträckning än nu anpassas efter den rättssökande allmänhetens behov. Det innebär att utredningen i första hand bör inriktas på att effektivisera de olika rättshjälpsformerna. Härvid kommer både

dessas tilläimpningsområde och innehåll i blickpunkten. Också de organisatoriska aspekterna på rättshjälpen måste emellertid beaktas. Det gäller inte minst fördelningen av myndighetsfunktionerna.

Vad gäller rättshjälpssystemets konstruktion vill jag först nämna att huvudformen allmän rättshjälp liksom hittills bör utgöra den grund på vilken systemet bör vila. Vid sidan härav bör rättshjälp åt misstänkt i brottmål och rättshjälp genom offentligt biträde vara två viktiga beståndsdelar i systemet. Särskilt beträffande den senare rättshjälpsformen bör emellertid undersökas förutsättningarna för en något vidare tillämpning av institutet genom en ändring av reglerna om hur prövningen av biträdesbehovet skall ske (jfr JuU 1974:18 s. 13). I sammanhanget kan erinras om att statens invandrarverk i en år 1974 inkommen skrivelse har hemställt om ändring 1 rättshjälpslagen rörande offentligt biträde i avlägsnandeärenden.

En av de viktigaste frågorna för de sakkunniga blir att ta ställning till om institutet allmän rättshjälp utan beslut av rättshjälpsnämnd alltjämt bör bestå. Nära samband härmed har spörsmålet hur rättshjälpsformen rådgivning skall vara utformad. Att vissa ändringar måste ske i dessa delar är enligt min mening uppenbart. För rådgivningens del tyder erfarenheterna på att syftet med denna typ av bistånd inte blir tillfredsställande tillgodosett med nuvarande regler. Flertalet enklare juridiska förfrågningar och därmed jämförliga åtgärder hinner inte slutföras inom den tidram som den nuvarande fasta avgiften om 60 kr medger. Den rättssökande får alltså inte

den åsyftade rättshjälpen. Härtill kommer att den som meddelar rådgivning i viss utsträckning åsamkas förlust av verksamheten, eftersom rådgiv-

ningstiderna tenderar att sträckas ut. Detta drabbar i första hand de

allmänna advokatbyråerna, vilka svarar för två tredjedelar av alla rådgiv-

ningar enligt rättshjälpslagen. Men det minskar naturligtvis även de

enskilda byråernas benägerhet att meddela sådan rådgivning och

därigenom allmänhetens möjlighet att få hjälp. Institutet allmän rättshjälp utan beslut av rättshjälpsnämnd syftade till att förenkla förfarandet i rättshjälpsärenden. Rättshjälpsnämnderna skulle befrias från att ta befattning med ärendena, så länge kostnaderna täcktes av den enskildes kostnadsbidrag och rättshjälpen följaktligen inte medförde några kostnader för det allmänna. Nödvändiga garantier mot missbruk ansågs ligga i att rättshjälp fick lämnas av endast advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå och att biträdesersättningen, där den inte fastställdes av domstol, kunde komma att prövas av rättshjälpsnämnd. Den förenkling

103 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:63

som eftersträvades med rättshjälpsinstitutet har uppenbarligen inte uppnåtts vid lagens hittillsvarande tillämpning. Antalet ärenden som har handlagts i denna ordning har blivit ganska litet. En viktig förklaring härtill är att kostnadsbidragen i regel är mycket läga.

Vid översynen bör de sakkunniga överväga olika alternativ till ändring av de nu behandlade rättshjälpsformerna som leder till att lagstiftarens ursprungliga intentioner bättre tillgodoses. En möjlighet är att ersätta båda instituten med en ny rättshjälpsform som är bättre anpassad till allmänhetens behov av bistånd i enklare ärenden än de två nuvarande typerna. De sakkunniga bör dock vara oförhindrade att föreslå även andra lösningar. De

bör även överväga en höjning av den fasta avgiften vid rådgivning för att

effektivisera detta institut.

Också den närmare utformningen av institutet allmän rättshjälp efter beslut av rättshjälpsnämnd bör granskas av de sakkunniga. Erfarenheterna av nuvarande regler tyder på att vissa ojämnheter i tillämpningen inte har

kunnat undvikas. Vad gäller tillämpningsområdet bör bl.a. undersökas om

nuvarande regel såvitt avser näringsidkares möjlighet att få rättshjälp bör vidmakthållas. F.n. gäller att allmän rättshjälp inte får lämnas näringsidkare i angelägenhet som har samband med hans näringsverksamhet, om inte särskilda skäl föreligger för rättshjälp med hänsyn till hans ekonomiska förhållanden eller sakens beskaffenhet. Redan vid rättshjälpslagens tillkomst diskuterades i vad mån näringsidkare borde komma i åtnjutande

av allmän rättshjälp i angelägenhet som hade samband med hans näringsverksamhet. Undantagsregeln tillkom för att undvika stötande kon-

sekvenser av att rättsliga angelägenheter i näringsverksamhet ställdes utanför rättshjälpens tillämpningsområde. Frågor om rättshjälp åt näringsidkare har under den tid rättshjälpslagen har varit i kraft prövats i ett stort antal fall. Som har framhållits vid 1974 års riksdag (JuU 1974:18 s. 10)

har det härvid uppstått åtskilliga gränsdragningsproblem. En omprövning

av nuvarande regel kräver emellertid att hänsyn tas till främst de principiella

aspekter som kan läggas på frågan. En annan fråga beträffande tillämp-

ningsområdet för allmän rättshjälp är om den i lagen inskrivna begränsningen i fråga om massärenden leder till ett helt ändamålsenligt resultat. Undantagsvis kan inträffa att dessa ärenden är rättsligt mycket kompli-

cerade och således i och för sig av sådan art att rättshjälp skulle kunna vara

befogad. Det förtjänar övervägas om inte möjlighet bör öppnas att i vissa fall medge rättshjälp i sådana situationer, t.ex. i inskrivningsärenden vid domstol. Självfallet måste en bestämmelse härom utformas så att den hindrar missbruk. Någon omprövning av undantaget beträffande upprättande av självdeklaration bör inte ske i detta sammanhang.

De sakkunniga bör vidare överväga om förmånerna vid allmän rättshjälp

i tillräcklig grad tillgodoser de anspråk på bistånd som kan ställas i skilda

hänseenden. Önskemål om vidgad rättshjälp har framställts bl.a. i remissyttrandena över DON:s promemoria och avser t.ex. rese- och uppehällskostnad för föräldrar vid inställelse i samband med läkarundersökning enligt 21 kap. 10 § föräldrabalken. Det bör undersökas om anledning till

komplettering finns i detta och liknande hänseenden. Därvid bör beaktas att

reglerna om förmånerna bör utformas så att bättre förutsättningar skapas

för uppgörelser utan rättegång. Det speciellå spörsmålet om förmånerna bör

omfatta också kostnadsansvaret för motparts rättegångskostnad bör dock inte behandlas av de sakkunniga. .

Vid rättshjälpslagens tillkomst diskuterades om rättshjälpen borde omfatta även kostnad för särskilt förordnad skiftesman vid bodelning med

Ju:63 Skr 1975/76:103 104

anledning av äktenskapsskillnad eller boskillnad. Så blev emellertid inte fallet. Med hänsyn till det av riksdagen uttalade önskemålet att rättshjälpssystemet bör kompletteras med bestämmelser, enligt vilka ersättning till skiftesman i princip betalas av allmänna medel (JuU 1972:12 s. 31 och 1974:18 s. ID, har inom justitiedepartementet gjorts en närmare undersökning av frågan. Resultatet av undersökningen har redovisats i en särskild departementspromemoria.

Den enskildes kostnadsbidrag vid allmän rättshjälp kan som jag tidigare

redovisat nedsättas eller efterges om särskilda omständigheter föreligger. Av DON:s promemoria framgår att kostnadsbidraget i 82 20 av ärendena fastställts till högst grundavgiften 60 kr. I 41 96 av ärendena eftergavs grundavgiften helt. Man kan visserligen inte på nu föreliggande underlag med fog hävda att kostnadsbidraget eftergivits eller nedsatts i icke avsedd omfattning, men en viktig uppgift för de sakkunniga blir att undersöka den praxis som utvecklats vid uttagandet av kostnadsbidrag. De sakkunniga bör vidare utarbeta förslag till kontrollrutiner och klara riktlinjer för de fall då kostnadsbidraget bör nedsättas eller efterges.

De sakkunniga bör också ägna uppmärksamhet åt hur själva förfarandet bör vara utformat vid de olika slagen av rättshjälp. Kravet på enkelhet bör ges en framträdande plats. Dubbelarbete och onödig pappershantering bör undvikas. Vad gäller allmän rättshjälp bör särskilt prövas om föreskrifterna om beräkning av kostnadsbidrag kan förenklas. Det bör exempelvis

övervägas om en längre gående schablonisering i fråga om beräkningen kan införas. De sakkunniga bör också vara oförhindrade att pröva om de

nuvarande reglerna om kostnadsbidrag .i sakligt hänseende är lämpligt utformade. Även rutinerna vid s.k. slutreglering i rättshjälpsärende bör ses över.

Som jag har påpekat tidigare bör översynen också beröra rättshjälpens

organisation. Härvid finns anledning utgå från att rättshjälpsnämnderna

även i fortsättningen skall svara för. handläggningen av en stor del av alla rättshjälpsärenden. Det gäller bl.a. ärenden där behovet av kostnadskontroll talar för att nämndernas kapacitet tas i anspråk. Det är även naturligt att rättshjälpsärende, som inte blir föremål för handläggning av annan myndighet, handläggs av rättshjälpsnämnd. I fråga om rättshjälp i mål och ärenden i andra fall bör emellertid övervägas. om inte rättshjälpsfrågorna i vidgad utsträckning kan överlåtas på den myndighet som har hand om sakprövningen i målet eller ärendet. Redan nu svarar vissa domstolar för avgörandet av åtskilliga rättshjälpsfrågor. DON har föreslagit att befogenheten beträffande prövning av biträdesarvoden sträcks ut till en del andra myndigheter, huvudsakligen förvaltningsdomstolar. Enligt min mening bör de sakkunniga med ledning av vad jag sagt nu överväga hur

prövningen av rättshjälpsfrågor på lämpligaste sätt skall fördelas mellan

rättshjälpsnämnd och andra myndigheter. De sakkunniga bör vara oförhindrade att härutöver också ta upp andra frågor rörande rättshjälpens organisation.

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt. Som framgått av den tidigare redovisningen har kostnaderna för rättshjälpen stigit jämförelsevis snabbt. Jag har tidigare anfört att utredningen bör lämna förslag som bl.a. syftar till att förenkla och därmed förbilliga rättshjälpen. Genom sådana åtgärder bör det bli möjligt att hålla det allmännas kostnader för rättshjälpen på en rimlig nivå. De förslag som utredningen framlägger och som har ekonomiska

konsekvenser skall åtföljas av kostnadsberäkningar.

Som jag tidigare har berört kan vissa av de frågor som behandlas i DON:s

105 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:64

promemoria behöva tas upp till omedelbar behandling. Jag avser att inom

kort ta ställning till frågan i vad mån sådana spörsmål — liksom den nyss

nämnda frågan om rättshjälpen bör omfatta kostnad för skiftesman vid bodelning — bör behandlas i särskild ordning. Vid undersökningen av hur den nuvarande ordningen har fungerat och hur rättshjälpen skall vara utformad i fortsättningen bör de sakkunniga

samråda med domstolsverket.

Utredningen har hållit ett sammanträde.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1976.

64. 1975 års polisutredning (Ju 1975 :08)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 26 juni 1975 för att utreda polisens uppgifter, utbildning och organisation m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 8 september 1975): Ordförande: Andersson, J. Sven G., statssekreterare

Ledamöter: Blom, S. T. Lennart, borgarråd Gustavsson, Bengt T., ombudsman, led. av riksdagen Nygren, Arne J., redaktör, led. av riksdagen Petersson, Hans E., folkskollärare, led. av riksdagen Polstam, K. Äke S., kriminalinspektör, led. av riksdagen

Segerström, Ingrid B., borgarråd

Experter: Erlandsson, Bengt H., polismästare (fr.o.m. den I oktober 1975) Erling, E. Harald, polismästare (fr.o.m. den I oktober 1975) Erstam, Sven-Erik F., länspolischef (fr.o.m. den I oktober 1975) Nyqvist, N. Tore, länsöverdirektör (fr.o.m. den I oktober 1975) Persson, Carl J. G., rikspolischef (fr.o.m. den 1 oktober 1975)

Welander, Gösta, kansliråd (fr.o.m. den I oktober 1975)

Wendin, Sture E. W., förbundsordförande (fr.o.m. den 1 oktober 1975)

Sekreterare: Alpsten, Å. Börje, departementsråd

Bitr. sekreterare: Carlsson, N. Ebbe K., informationssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1975)

Lokal: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm, tel. 763 10 57

(Alpsten), 763 10 54 (Carlsson)

Ju:64 Skr 1975/76:103 106

Direktiv (anförande av statsrådet Geijer till protokoll vid regeringssammanträde den 26 juni 1975):

I det moderna samhället fyller polisen många funktioner. Vid sidan av sin

primära uppgift att förebygga och bekämpa brott, skall den ge människorna

service och hjälp i skilda hänseenden och angelägenheter. Polisens verksamhet är väsentlig för den allmänna välfärden, framför allt i fråga om trygghet och ordning.

Fram till år 1965 låg ansvaret för polisen och polisverksamheten i huvudsak på kommunerna. Fr. o. m. detta år övertog staten detta ansvar. Bakom reformen låg uppfattningen att den dittillsvarande organisationsformen mindre väl svarade mot de krav som ett samhälle i snabb utveckling

ställer på sin polis. Särskilt bilismens snabba tillväxt hade visat på svagheterna i den gamla ordningen. Brottsligheten hade inte minst på grund

av bilismen kommit att förändra karaktär. Syftet med reformen var att

genom förbättringar av polisens organisation, utbildning, utrustning och rörlighet skapa en i alla avseenden effektivare polis. Detta syfte har i allt

väsentligt också uppnåtts genom det i stor enighet genomförda förstatligandet.

En väsentlig svaghet i den tidigare ordningen var att det saknades ett för

hela landet gemensamt organ med rådgivande och samordnande uppgifter.

Med inrättandet av rikspolisstyrelsen den 1 juli 1964 tillskapades ett sådant

organ. Förstatligandet medförde en koncentration av resurserna till större och

färre enheter och innebar inledningen till en alltjämt pågående omfattande rationaliseringsverksamhet, vars syfte är att öka polisens effektivitet och åstadkomma enhetlighet och konsekvens i polisverksamheten. Antalet polisdistrikt och stationeringsorter har sålunda minskat kraftigt. Samtidigt har antalet polismän ökat. På utrustningssidan har betydande förbättringar skett.

Några siffror kan belysa utvecklingen. Antalet polisdistrikt har minskat från 554 år 1964 till 118 idag. Antalet stationeringsorter har under samma tid gått ned från omkring 980 till 413. Vid förstatligandet fanns det 11 600 polismän och 2 170 övriga tjänstemän. Motsvarande siffror den 1 juli i år är

drygt 15 000 resp. 3 200. Antalet polismanstjänster har ökat med 3 440 och

andra tjänster med 1 000. År 1964 fanns det ca 950 polisbilar. Den I juli 1975 kommer det att finnas ca 2 330. Ett nytt polisradionät har byggts upp. Försök med att ytterligare utveckla radiokommunikationerna pågår. Ett

sextiotal nya polishus har uppförts under åren efter förstatligandet.

Förutom att denna upprustning av polishusen, som har dragit en kostnad av

över 500 milj. kr., har underlättat polisens arbete har den medfört en bättre arbetsmiljö för de anställda inom polisväsendet. Av den utveckling som sålunda skett får man en bild genom en jämförelse

mellan kostnaderna för polisväsendet sådana de redovisas på driftbudgeten. Budgetåret 1965/66 uppgick kostnaderna till 472 milj. kr. På driftbudgeten för nästa budgetår 1975/76 tas samma kostnader upp till I 859 milj. kr. Av denna summa går den allra största delen till

förvaltningskostnader, främst löner, för den lokala polisorganisationen (399

milj. kr. budgetåret 1965/66 mot 1 547 milj. kr. budgetåret 1975/76). Även

med beaktande av de förändringar som penningvärdet undergått under åren efter 1965/66, så visar redan dessa siffror att polisens resurser ökat påtagligt

under den gångna tioårsperioden. Det ligger i sakens natur att polisens verksamhet — liksom all annan -

107 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:64

samhällsverksamhet — kontinuerligt måste anpassas till utvecklingen inte

bara inom det område för vilket den svarar utan även inom samhället i stort. Det finns redan mot den bakgrunden anledning att ställa frågan om polisens organisation och riktlinjerna för verksamheten sådana de lades fast i anslutning till beslutet att förstatliga polisen svarar mot de krav som nu ställs. Enligt min mening bör en granskning med detta syfte nu komma till stånd. Därvid bör också undersökas om de uppgifter som polisen har och de

arbetsmetoder som den tillämpar är anpassade till ett modernt samhälles krav och värderingar. På grundval härav bör då också övervägas om den

utbildning som idag ges polismännen är riktigt avvägd. Genom en översyn av polisverksamheten i detta syfte skapas förutsättningar för att bibehålla och förbättra det förtroende mellan polis, statsmakter och allmänhet som är av väsentlig betydelse inte minst för polisen själv.

Den översyn av i första hand polisens uppgifter, utbildning och

organisation som sålunda bör göras, bör anförtros särskilda sakkunniga. Till

ledning för de sakkunnigas arbete vill jag ytterligare anföra följande.

De grundläggande reglerna för polisen och dess verksamhet finns i polisinstruktionen (1972:511). I 2 § instruktionen anges de allmänna riktlinjerna för polisverksamheten. Enligt denna bestämmelse skall polisen upprätthålla allmän ordning och säkerhet och därvid särskilt förebygga och uppdaga brott samt lämna allmänheten skydd, upplysningar och annan

hjälp.

I de allmänna strävandena att skapa förståelse och respekt för de regler som gäller för samvaron i ett demokratiskt samhälle måste polisen spela en betydelsefull roll. Det är därför viktigt att polisen fortlöpande får kunskap och information om de åtgärder som vidtas av andra samhällsorgan i syfte

att uppnå detta mål. Med ökad kännedom om innebörden av dessa åtgärder och de värderingar som ligger bakom dem, ökas förutsättningarna för ett

förtroendefullt samarbete mellan polisen och främst de samhällsorgan som

har till uppgift att svara för ungdomsverksamhet, socialt hjälparbete, frivård och återanpassning samt underlättas samordningen av de insatser

som samhället gör bl. a. inom kriminalpolitiken.

De sakkunniga bör därför överväga åtgärder för att förbättra informationen till och kunskapen hos polisen i de hänseenden som jag nu har nämnt. Av betydelse härvidlag blir att pröva vilka åtgärder som i detta syfte kan vidtas i fråga om polisutbildningen. Till frågan om polisutbildningens inriktning och utformning återkommer jag i det följande.

Det är vidare angeläget att den verksamhet som polisen redan nu på sina håll bedriver bland ungdom och som avser att undanröja de faktorer som kan leda till brottslighet kan fortgå. I sin dagliga verksamhet kommer polisen i kontakt med och uppmärksammar problem i samhället som är av väsentlig betydelse för andra myndigheter och organisationer, som arbetar inom detta område. De sakkunniga bör överväga formerna för och

inriktningen av denna verksamhet och därvid särskilt pröva hur samarbetet

mellan polisen och berörda myndigheter och organisationer i dessa och med dem sammanhängande frågor skall kunna utvecklas.

En gren av polisverksamheten som särskilt under senare tid har uppmärksammats gäller den som utövas av de s. k. kvarterspoliserna. Denna verksamhet har upplevts som mycket positiv av både allmänhet och de polismän som tjänstgör i verksamheten. Den underlättar för polis och allmänhet att komma i kontakt med varandra och främjar därigenom

ömsesidig förståelse.

Det är naturligtvis viktigt att polisen disponerar sina resurser så att

Ju:64 Skr 1975/76:103 108

kontakterna med allmänheten underlättas. Kvarterspoliserna är ett sätt att åstadkomma detta. Samtidigt bör konstateras att polisen även i andra former — t. ex. genom särskilt utstationerade arbetsgrupper — arbetar i nära kontakt med allmänheten. De sakkunniga bör undersöka vilka möjligheter som finns för att genom en omfördelning av ordningspolisens resurser förbättra de nämnda kontakterna. Jag vill dock framhålla att en

sådan omfördelning inte får ske på bekostnad av polisens möjligheter att

fullgöra en tillfredsställande utryckningsverksamhet. Det är väsentligt att

polisens beredskap är sådan att allmänheten vid behov snabbt kan få den

hjälp den har rätt att kräva.

I detta sammanhang är det på sin plats att erinra om den betydelsefulla roll som polisen spelar för att skapa en tryggare och säkrare trafik. Det torde förhålla sig så att olyckorna i trafiken är ett vida större problem — samhällsekonomiskt och socialt —- än den s. k. ”vanliga”” brottsligheten, dvs. främst gärningar som är belagda med straff i brottsbalken. Den omständigheten att polisen utgör ett av de viktigaste instrumenten i trafiksäkerhetsarbetet bör beaktas vid övervägandena om polisens verksamhet.

Vad jag nu har sagt har i huvudsak gällt verksamheten inom

ordningspolisen. Beträffande kriminalpolisen bör de sakkunniga utvärdera

effekterna av de åtgärder som har vidtagits för att stimulera intresset för s.

k. yttre tjänst. På sina håll anses dessa åtgärder fått till resultat att rekryteringen till kriminalavdelningarna försvårats. De sakkunniga bör

därför, om deras undersökningar bekräftar att rekryteringssvårigheter uppstått, undersöka olika möjligheter för att trygga rekryteringen till kriminalavdelningarna.

Vid sina överväganden i sistnämnda avseende bör de sakkunniga

undersöka möjligheterna att effektivisera kampen mot den allra grövsta

brottsligheten, De sakkunniga bör därvid bl. a. överväga frågan om direkt rekrytering = av personal = för = vissa = arbetsuppgifter — inom kriminalavdelningarna, t. ex. för utredning av skattebrott eller andra grova ekonomiska brott och vissa tekniska utredningar.

Av vad jag nu har anfört berör åtskilligt den serviceverksamhet som polisen bedriver. Det framstår som angeläget att få en samlad bild av omfattningen av denna del av polisverksamheten. De sakkunniga bör därför kartlägga serviceverksamhetens omfattning och med utgångspunkt i en bedömning av de behov som gör sig gällande på detta område föreslå vilka serviceuppgifter som det bör åligga polisen att svara för.

Rekryteringen till polisen kan f. n. betecknas som god. Utbildningen har

på det hela taget varit ändamålsenlig och riktigt avvägd. Till polisskolan

söker ungdomar med god teoretisk utbildning. Ett problem är att många polisaspiranter inte har någon erfarenhet från arbetslivet utan kommer från

skola och värnpliktstjänstgöring. Ett annat problem är, att de nu gällande villkoren för antagning till polisyrket enligt min mening i för hög grad begränsar urvalet.

De krav som f. n. gäller för antagning till polisyrket avser bl. a. ålder, fysisk konstitution, värnpliktstjänstgöring och utbildning.

De sakkunniga bör studera verkningarna av dessa antagningsvillkor. Särskilt beträffande kravet på viss fysisk konstitution torde det finnas anledning att överväga mindre rigorösa regler. De sakkunniga bör föreslå

åtgärder för att fler kvinnor skall kunna antas till polisyrket.

En stor del av de manliga ungdomarna gör av olika skäl inte värnplikt. De sakkunniga bör pröva det lämpliga i att för manlig sökande även

109 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:64

fortsättningsvis kräva fullgjord värnplikt som vapenför som villkor för tillträde till polisutbildning.

Skulle de sakkunniga finna att kravet på fullgjord värnplikt bör slopas får detta konsekvenser för de uppgifter som polisen i dag har inom totalförsvaret. De sakkunniga bör bl. a. av denna anledning också pröva frågan om polisens ställning i krig.

Polisens grundutbildning består f. n. av en 40 veckors (från den I juli 1975

av en 41 veckors) kurs vid polisskolan i Ulriksdal samt två års s. k.

alterneringstjänstgöring, dvs. en introduktion i arbetet vid olika avdelningar

inom polisväsendet, först ett år vid kriminalavdelning och sedan ett år vid

ordningsavdelning. Under de senaste åren har i genomsnitt ca 650 polisaspiranter per år antagits till grundutbildning.

Vidare genomgår alla polismän efter ca 5 år den s. k. assistentkursen på 10 veckor. Befälsutbildningen består av inspektörskurs I på 13 veckor, samt

inspektörskurs II på 8 veckor. Den första kursen genomgår 400-600

polismän årligen, och den andra kursen 150-200 polismän årligen.

Kommissarier genomgår kommissariekurs på 15 veckor. 40-80

kommissarier utbildas varje år. Slutligen anordnas speciell polischefsutbildning. Härtill kommer en hel rad specialkurser för olika kategorier. Assistentkursen och befälsutbildningen m. m. är förlagd till polisskolan i Solna.

De sakkunniga bör söka åstadkomma att polisutbildningen bringas i samklang med den utveckling som äger rum i samhället i övrigt. Ökad tonvikt bör därvid läggas på polisens roll som allmänt serviceorgan i samhället. Ettt av utbildningens allra viktigaste mål bör vara att lära polismännen att på ett naturligt sätt komma i kontakt med människor och att lösa uppkommande problem på ett så smidigt sätt som möjligt.

För att nå detta mål står olika vägar öppna. En sådan som allvarligt bör

övervägas är att ge polisaspiranter efter det inledande alterneringsåret vid kriminalpolisavdelning mer självständiga uppgifter i sådan ordningspolisverksamhet där kontakten med allmänheten och service betonas. Introduktionen vid ordningspolisavdelningarna bör syfta till att polismännen så tidigt som möjligt får tillfälle att ägna sig åt kontaktskapande verksamhet med huvudvikten lagd på service.

De goda resultaten i den nuvarande utbildningen kan förmodligen tillskrivas det stora inslaget av praktiska övningar, som gör det möjligt för polismännen att under lugna förhållanden träna sina färdigheter. De praktiska inslagen i utbildningen bör inte minskas. Men man bör i utbildningen sträva efter att i ökad utsträckning kombinera den praktiska verksamheten med studier i sociologi, kriminologi, kriminalvård, psykiatri, ungdomsledning och samhällskunskap. Med sådana åtgärder bör polismännen bli bättre förtrogna med arbetsmetoderna inom andra samhällsorgan och polismännens kontaktytor breddas. De sakkunniga bör också undersöka om en del sådan praktisk verksamhet — praktik — kan och bör ske vid institutioner och organisationer utanför polisväsendet.

Utöver de organisatoriska frågor som aktualiseras av vad jag hittills har

anfört, bör de sakkunniga även överväga hur olika funktioner bör vara fördelade mellan de lokala, regionala och centrala nivåerna i Organisationen. Utgångspunkten bör därvid vara att tyngdpunkten i

polisverksamheten bör ligga på det lokala planet. Särskilt ansvaret för de

operativa funktionerna bör ligga lokalt, om inte starka skäl talar för samordning inom större områden eller andra särskilda omständigheter

Ju:64 Skr 1975/76:103 110

föranleder annat. Det ligger i sakens natur att en allmänt samordnande funktion måste finnas centralt.

Mot bakgrund av den allmänna inriktningen av polisverksamheten som jag tidigare har antytt och särskilt behovet av service till allmänheten bör de sakkunniga studera om den nuvarande lokala polisorganisationen är

ändamålsenlig.

De sakkunniga bör vidare överväga åtgärder för att stärka det kommunala inflytandet över polisens verksamhet. Det bör vara möjligt att polisen åläggs att samråda med kommunala instanser vid viktigare beslut som rör en kommun. Vidare bör övervägas en = förstärkning av «det förtroendemannainflytande som =<:utövas genom =: polisstyrelsen. Utgångspunkten bör därvid vara att förtroendemännen i större utsträckning än vad som nu är fallet skall kunna delta i besluten om bl. a. resursernas fördelning och användning.

Det torde i detta sammanhang stå klart att den rent operativa verksamheten, dvs. chefsskapet över polisstyrka under pågående arbete, varken kan eller bör utövas av en styrelse i plenum. De sakkunniga bör emellertid överväga om inte de uppgifter som är förenade med "utövande av polisledning”” kan avgränsas så, att polisstyrelsen ändå skall ha möjlighet att fatta vissa viktiga beslut, t. ex. om mera omfattande eller från annan synpunkt känsliga kommenderingar och om placering av polispersonal inom distriktet. Vidare bör de sakkunniga överväga om förtroendemännen i polisstyrelsen bör delta i beslut om vissa s. k. myndighetsärenden, t. ex.

frågor om tillstånd att hålla allmän sammankomst eller offentlig tillställning.

Vid förstatligandet betonades starkt länsstyrelsens regionala ledningsuppgifter. I praktiken är det emellertid inte så vanligt att länspolischefen leder och samordnar polisverksamheten i länet på det sätt som var avsett. Orsakerna till denna utveckling kan vara flera.

Det har sålunda från länspolischefernas sida hävdats att de inte fått de organisatoriska resurser som krävts för att de skall kunna fullgöra de uppgifter som ursprungligen var avsett. Det har vidare gjorts gällande att länen i många fall är för små för regional ledning och samordning.

Rikspolisstyrelsen har i juni 1974 efter samråd med Föreningen Sveriges länspolischefer. Föreningen Sveriges polismästare, Svenska polisförbundet och Statstjänstemannaförbundet underställt regeringen ett förslag som innebar delegation av vissa funktioner från rikspolisstyrelsen till länsstyrelserna samt samordning av delar av den regionala polisverksamheten mellan flera län under en försöksperiod av två år. Den föreslagna delegationen och samordningen avsåg trafikövervakningen,

spanings- och utredningsverksamheten rörande viss brottslighet, vissa

förstärkningsrörelser och utnyttjande av viss utrustning, regional

utbildning, rekryteringsverksamhet och personalvård. Förslaget har remissbehandlats. Något regeringsbeslut i frågan har inte tagits. De

sakkunniga bör pröva den regionala polisverksamhetens uppgifter och organisation förutsättningslöst.

Den samordnande funktion som tilldelas rikspolisstyrelsen har i praktiken lett till att styrelsen indirekt har fått ett betydande inflytande över hur polisverksamheten bedrivs i distrikten. Styrelsen utfärdar anvisningar och föreskrifter för verksamhetens bedrivande, leder utbildning, tillsätter vissa tjänster, fördelar utrustning och administrerar ekonomi och personal.

Ansträngningar görs i dag på en rad områden att decentralisera besluten. De sakkunniga bör pröva om det också på polisväsendets område finns

förutsättningar att till regional eller lokal nivå föra över uppgifter, som nu

,

111 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:64

ligger på rikspolisstyrelsen, utan att den nödvändiga samordningen

eftersätts.

De sakkunniga bör i detta sammanhang, såvitt angår uppgiften att

meddela anvisningar och föreskrifter, också pröva i vad mån anvisningar och föreskrifter som är av väsentlig betydelse för polisverksamheten bör underställas regeringen.

När det gäller rikspolisstyrelsen bör de sakkunnigas uppdrag inte omfatta den verksamhet som styrelsen bedriver genom sin säkerhetsavdelning.

Ett särskilt problem är polisverksamheten vid mycket allvarliga händelser, t. ex. terroristhandlingar och tagande av gisslan. De sakkunniga

bör analysera de organisatoriska och tekniska problem som sådana

händelser kan aktualisera. Vid utarbetandet av sina förslag bör de sakkunniga genomgående sträva efter att öka förtroendemannainflytandet på alla nivåer inom polisväsendet. De bör också överväga hur ett stärkt

förtroendemannainflytande över rekryterings- och utbildningsfrågorna kan

ordnas.

Den förvaltningsdemokratiska utveckling som pågår inom polisväsendet

och i samhället i övrigt bör beaktas i utredningsarbetet.

Ett system med avlönade förhörsvittnen, s. k. medborgarvittnen, finns

sedan år 1957 i Göteborg. Vittnena utses och avlönas av kommunen. De tjänstgör enligt turlista vid förhör under förundersökning i brottmål, är närvarande vid husrannsakan och vid införandet av omhändertagna eller gripna personer.

De sakkunniga bör, med utgångspunkt i erfarenheterna av medborgarvittnen i Göteborg, överväga behovet av medborgarvittnen och

undersöka möjligheterna att införa ett liknande system i övriga polisdistrikt.

Jag är medveten om att man inte utan vidare kan överföra erfarenheterna av dessa vittnens verksamhet från ett stort polisdistrikt till ett mindre, men det bör ändå vara möjligt att finna en form som gör det möjligt för polisen att få tillgång till ett medborgarvittne när detta framstår som angeläget.

Det är stora och delvis komplicerade frågor som de sakkunniga har att

behandla. En del frågor kan möjligen behandlas för sig, andra måste ses i ett större sammanhang. De sakkunniga får redovisa resultatet av sitt arbete etappvis, om de så finner lämpligt.

Det skall inte ankomma på de sakkunniga att föreslå ökningar eller minskningar av de totala resurserna inom polisväsendet. Deras uppdrag i denna del bör alltså vara att pröva om polisverksamheten är rätt avvägd

inom ramen för nuvarande resurser.

De förslag som de sakkunniga lägger fram och som har ekonomiska konsekvenser skall åtföljas av kostnadsberäkningar.

De sakkunniga bör samråda med andra utredningar som behandlar frågor

som har anknytning till deras uppdrag.

Utredningen har under oktober 1975 hållit ett sammanträde. Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1976.

UD:1 Skr 1975/76:103 112

Utrikesdepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under år 1975: 3 och 4 Följande kommitté inom avsnittet fullgör inte egentligt utredningsuppdrag: 1

1. Delegationen (UD 1972:02) för utveckling av folkrättens regler om humanitet i krig

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 juli 1972 för att utveckla folkrättens regler om humanitet i krig: Ordförande: Lidbom, Carl G., statsråd, led. av riksdagen Vice ordförande: Blix, Hans M., utrikesråd (fr.o.m. den 25 april 1974) Sakkunniga: Blom, K. A. Birgitta, departementsråd (fr.o.m. den 13 juni 1974) Hellström, Mats J., fil. kand., led. av riksdagen Skarstedt, Carl-Ivar S., rättschef (fr.o.m. den 25 april 1974) Tammelin, Lars, docent Thunborg, Anders I., statssekreterare Ullsten, S. K. Ola, socionom, led. av riksdagen Wulff, Torgil H.. kommendör Äström, C. Sverker, kabinettssekreterare Experter: Heyman, Ove F., ambassadör (t.o.m. den 21 oktober 1975) Karlsson, Bror A. S., hovrättsassessor (t.o.m. den 13 maj 1975) Liljegren, Carl-Henrik S., kansliråd (fr.o.m. den 21 oktober 1975) Prawitz, Jan, laborator Rosenblad, Esbjörn C. A., departementssekreterare (fr.o.m. den 25 april

1974)

Sekreterare: Hjertonsson, Karin, jur. dr (fr.o.m. den 25 april 1974) Lokal: Utrikesdepartementet, Box 161 21, 103 23 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren) Direktiven för delegationer., se 1973 års riksdagsberättelse UD 5.

"3 Kommittéer: Utrikesdepartementet UD:2

Delegationen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit tre sammanträden samt haft överläggningar med olika organisationer och andra som berörs av delegationens arbete. Därutöver har sammanträden hållits med en särskild arbetsgrupp för frågan om förbud mot vissa vapen.

Delegationens arbete beräknas pågå under hela år 1976.

2. Sakkunniga (UD 1972:03) med uppdrag att företa en utredning angående Sveriges utvecklingssamarbete med u-länderna

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 8 december 1972 för att företa en utredning angående Sveriges utvecklingssamarbete med uländerna:

Ordförande:

Nilsson, H. Torsten L., förutvarande utrikesminister, led. av riksdagen

Ledamöter:

Andersson, Georg L., rektor, led. av riksdagen Gustavsson, Äke E. G., redaktör, led. av riksdagen Johansson, Knut B. M., f.d. förbundsordförande, led. av riksdagen Korpås, B. G. Sture, folkhögskolerektor, led. av riksdagen Lewén-Eliasson, Anna Lisa, fru, led. av riksdagen Måbrink, Bertil U., ombudsman, led. av riksdagen

Nilsson, Anna-Lisa, fru, led. av riksdagen

Petersson, Per M., hemmansägare, led. av riksdagen Wirmark, B. David I., fil. kand., f.d. led. av riksdagen

Sekreterare:

Anell, Lars E. R., departementsråd

Bitr. sekreterare:

Odén, C. Bertil, avdelningsdirektör

Lokal: Utrikesdepartementet, Box 161 21, 103 23 Stockholm, tel. växel

763 10 00

Direktiven för de sakkunniga, se 1974 års riksdagsberättelse UD 3.

De sakkunniga har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit 22 sammanträden och företagit en studiresa.

De sakkunniga beräknar lämna sitt huvudbetänkande under år 1976.

8 Riksdagen 1975/76. saml. Nr 103

UD:3 Skr 1975/76:103 114

3. Utredningen (UD 1974:01) rörande utrikesdepartementets organisation

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 31 maj 1974 för att utreda utrikesdepartementets organisation: Utredningsman: Kellberg, Love G.-A., utrikesråd Experter: Berg, Bertil G., expeditionsförman (fr.o.m. den 15 augusti 1974) Bruno, Gösta F., överdirektör (fr.o.m. den 15 augusti 1974) Johansson, Bengt A. W., departementsråd (fr.o.m. den 15 augusti 1974) Mårtensson, Jan P. G., kansliråd (fr.o.m. den 15 augusti 1974) Nerman, Rigel B., kontorist (fr.o.m. den 15 augusti 1974) Palme, Thomas O. V., departementssekreterare (fr.o.m. den 15 augusti

1974)

Rosqvist, Nils O., arkivarie (fr.o.m. den 15 augusti 1974) Ryding, Göran P. G., ambassadör (fr.o.m. den 15 augusti 1974) Ström, Per L., förste byråsekreterare (fr.o.m. den 15 augusti 1974) Ternström, Olov A., utrikesråd (fr.o.m. den 15 augusti 1974) Sekreterare: Dinkelspiel, Ulf A. R., kansliråd Lokal: Utrikesdepartementet, Box 161 21, 103 23 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren) Direktiven för utredningen. se 1975 års kommittéberättelse UD 4. Utredningen har under tiden november 1974 - april 1975 hållit 17 sammanträden med experterna. Utredningen har den 8 april 1975 avgett betänkandet (Ds UD 1975:2) Utrikesdepartementets organisation. Uppdraget är därmed slutfört.

4. Utredningen (UD 1974:02) rörande rekrytering, utbildning och tjänstgöringsförhållanden inom utrikesförvaltningen

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 31 maj 1974 för att utreda frågor rörande rekrytering, utbildning och tjänstgöringsförhållanden inom utrikesförvaltningen: Ordförande:

Geijer, K. Arne, f.d. ordförande i LO, led. av riksdagen

115 Kommittéer: Utrikesdepartementet UD:4 '

Sakkunniga:

Håvik, I. Doris H., assistent, led. av riksdagen Ingemarsson, J. Svante, departementsråd Korpås, B. G. Sture, folkhögskolerektor, led. av riksdagen Ullsten, S. K. Ola, socionom, led. av riksdagen

Experter:

Berg, Bertil G., expeditionsförman (fr.o.m. den 15 augusti 1974) Bergkvist, Arne B. S.. departementssekreterare (fr.o.m. den 15 augusti

1974)

Kellberg, Love G.-A., utrikesråd (fr.o.m. den 1 november 1974) Mårtensson, Jan P. G., kansliråd (fr.o.m. den 15 augusti 1974) Nerman, Rigel B., kontorist (fr.o.m. den 15 augusti 1974) Rosqvist, Nils O., arkivarie (fr.o.m. den 15 augusti 1974) Ryding, Göran P. G., ambassadör (fr.o.m. den 15 augusti 1974) Ström, Per L., förste byråsekreterare (fr.o.m. den 15 augusti 1974) Ternström, Olov A., utrikesråd (fr.o.m. den 15 augusti 1974)

Sekreterare: Dinkelspiel, UIf A. R., kansliråd

Lokal: Utrikesdepartementet, Box 161 21, 103 23 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren) Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse UD 5. Utredningen har under tiden november 1974 - juli 1975 hållit 24 sammanträden. Utredningen har den 17 juli 1975 avgett betänkandet (Ds UD 1975:3) Personalpolitik i utrikesförvaltningen. Uppdraget är därmed slutfört.

Fö:1 Skr 1975/76:103 116

Försvarsdepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under år 1975: 1, 3, 9 och 11 Följande kommitté inom avsnittet fullgör inte egentligt utredningsuppdrag: 6

1. 1967 års rekvisitions- och förfogandeutredning (Fö 1968:19)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 januari 1967 för att överse rekvisitions- och förfogandelagstiftningen m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 6 februari 1967): Utredningsman:

Lundberg, N. Ragnar W., f.d. generaldirektör Expert:

Skarstedt, Carl-I var S.. rättschef Sekreterare:

Forssberg, E. Olof, hovrättsassessor

Direktiven för utredningen, se 1968 års riksdagsberättelse Fö 19.

Utredningen har under tiden november 1974 - juli 1975 hållit tolv

sammanträden samt haft överläggningar med vissa kontaktmän hos berörda myndigheter.

Utredningen har den 29 september 1975 avgett betänkandet (SOU 1975:65) Förfogandelagstiftningen.

Uppdraget är därmed slutfört.

2. Försvarets fredsorganisationsutredning (Fö 1968:20)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 3 februari 1967 för att utreda frågan om vissa ändringar i krigsmaktens fredsorganisation (se Postoch Inrikes tidn. den 9 februari 1967): Ordförande:

Gustafsson, M. Gunnar, generaldirektör, led. av riksdagen Sakkunniga: " Björk, Gunnar E., bankkonsulent, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 juni

1974)

117 Kommittéer: Försvarsdepartementet Fö:2

Gustavsson, Gusti L. A., el-installatör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 juni 1974) Hyltander, K. Gunnar E., köpman, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 juni 1974) . Strindberg, Per-Olof J., länsombudsman, led. av riksdagen (fr.o.m. den I juni 1974) Sundström, M. Gudrun, fru, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 juni 1974) Experter:

Bergstrand, Per-Erik, överste (fr.o.m. den 15 april 1975)

Franzén, Nils P., organisationsdirektör (t.o.m. den 30 november 1975) Hansson, Nils O., överste

Höijer, Gunnar, krigsråd

Knutsson-Hall, Torsten K., organisationsdirektör

Larsson, Sven E., departementsråd Lugn, P. E. Robert, överste

Månsson, E. O. Sigvard, överste av 1. graden Nilsson, Alice H. Ch., kansliråd (fr.o.m. den 1 juni 1974) O'Konor, Bengt G. W., kommendörkapten (t.o.m. den 30 juni 1975) Persson, Ragnar, överste (fr.o.m. den I augusti 1975) | Strand, Karl-Erik, kansliråd (fr.o.m. den 15 februari 1975)

Thufvesson, Bengt E., departementsråd Wennerhorn, Karl Otto L., departementsråd

Wigardt, Hans G. T., organisationsdirektör (fr.o.m. den I december 1975) Sekreterare: Cederwall, Ulf C., byrådirektör (fr.o.m. den I december 1975) Lundbergh, Hans P. N. J.. överstelöjtnant (fr.o.m. den I december 1975)

Wigardt, Hans G. T., organisationsdirektör (t.o.m. den 30 november

1975) Bitr. sekreterare: Lundbergh, Hans P. N. J., överstelöjtnant (t.o.m. den 30 november 1975) Lyckeberg, Nils, departementssekreterare

Lokal: Fredsgatan 2, 11152 Stockholm, tel. 113935 och 114285 (sekreterarna), 11 88 25 (expeditionen)

Direktiven för utredningen, se 1968 års riksdagsberättelse Fö 20. Tilläggsdirektiv se 1972 års riksdagsberättelse Fö 10 samt 1975 års

kommittéberättelse Fö 2.

Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit 38 sammanträden samt gjort studieresor till Storbritannien, Nederländerna och Finland under sammanlagt 13 dagar. Utredningen har besökt tio förband och skolor inom armén och marinen, två regionala staber och en skola i armén. Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1976.

Fö:3 Skr 1975/76:103 : 118

3. Utredningen (Fö 1970:23) rörande systemet för förmåner åt

värnpliktiga m. fl.

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 oktober 1970 för att

företa utredning rörande systemet för förmåner åt värnpliktiga m. fl. (se

Post- och Inrikes tidn. den 21 november 1970): Utredningsman: Mellqvist, Sven A., expeditär, led. av riksdagen Experter: Boberg, S. Lennart M., stabskonsulent Creutzer, Bertil R., generalmajor Domvall, E. Göte, byrådirektör van der Heeg, Nils H., avdelningsdirektör

Hellmér, Äke, byrådirektör

Hultan, Ivan, personaldirektör Hårleman, Tord P. R., major (fr.o.m. den 1 juni 1974) Karlsson, Ulf G., departementssekreterare Norström, Gunilla K. B., generalsekreterare (fr.o.m. den 1 juni 1974)

Olofson, Erik G., byrådirektör

Reuterswärd, Carl R., byrådirektör (fr.o.m. den 1 juni 1974) Ternemar, J. Tommy, konsulent

Terstad, J. Gösta A., kansliråd

Thorstensson, Per-Gunnar H., överstelöjtnant (fr.o.m. den I juni 1974) Törnquist, Leif J. O., major (fr.o.m. den 1 juni 1974) Virdesten, Sten G., avdelningsdirektör Wassén, Brita E., kammarrättsråd Sekreterare: Virdesten, Sten G., avdelningsdirektör Bitr. sekreterare: |

Ershammar, Mats O. T., förste byråinspektör

Högberg, C. Johan H., departementssekreterare Direktiven för utredningen, se 1971 års riksdagsberättelse Fö 17. Utredningen har under tiden november 1974 - september 1975 hållit tolv sammanträden. : Utredningen har den 26 september 1975 avgett betänkandet (SOU 1975:73) Frivilligförsvarets förmåner. Uppdraget är därmed slutfört.

119 Kommittéer: Försvarsdepartementet Fö:5

4. Krigsmaktens förvaltningsutbildningsutredning (Fö 1971:01)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 februari 1971 för att utreda och inkomma med förslag till förvaltningsutbildning inom krigsmakten: Utredningsman:

Nihlfors, Folke U., organisationsdirektör, f.d. led. av riksdagen Experter:

Brantberger, Per-Gunnar, överste

Grahm, A. Folke, byrådirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1975)

Knöös, Erik O.; kapten Lindberg, R. Greger, överste Magnusson, Lennart C. O., avdelningsdirektör Nyberg, Stig K., studierektor Skedinger, Arne H. E., överstelöjtnant (fr.o.m. den 1 oktober 1974)

Torfgård, Sven H. C. T., överste'av 1. graden (fr.o.m. den I november

1974)

Sekreterare:

Dinell, San A. C., departementssekreterare

Lokal: Försvarsdepartementets kommittélokaler, Sehlstedtsgatan 9, 11528 Stockholm, tel. 602535 (utredningsmannen), växel 763 10 00 (sekreteraren), 67 60 71 (sekretariat)

Direktiven för utredningen, se 1972 års riksdagsberättelse Fö 19.

Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit 102 sammanträden. |

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under första kvartalet 1976.

5. Ledningsgruppen (Fö 1971:03) för fortsatt utveckling av försvarets planerings- och programbudgetsystem (PPBG)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 maj 1971 för att framlägga förslag rörande den slutliga utformningen av försvarets nya

planerings- och budgeteringssystem samt att leda och samordna det

fortsatta utvecklingsarbetet inom förenämnda område: Ordförande:

Ehrling, G. O. Ingvar, kansliråd (fr.o.m. den 1 januari 1975)

Ledamöter:

Grape, S. Lennart, departementsråd

Petri, Gunnar G. B., kansliråd (fr.o.m. den 1 augusti 1974)

Fö:5 Skr 1975/76:103 120

Experter: Andersson, O. Inger S., förste byråsekreterare (t.o.m. den 2 november

1975)

Andrén, Nils B. E., professor (t.o.m. den 17 juni 1975) Bergelin, Peter, överstelöjtnant Bovallius, Lars K. R., avdelningsdirektör (t.o.m. den 2 november 1975) Broström, Ulf T. F., avdelningsdirektör (t.o.m. den 17 juni 1975) Dahlén, Rune B., avdelningsdirektör (t.o.m. den 2 november 1975)

Edman, Kurt E., krigsråd

Englund, Lars-Erik, överstelöjtnant Ekelund, Jan C., byrådirektör (t.o.m. den 17 juni 1975) Eriksson, Kurt L. F., laborator (t.o.m. den 17 juni 1975)

Faugert, Sven J. E., byrådirektör (t.o.m. den 2 november 1975)

Folke, U. Ingemar, överstelöjtnant

Holmberg, Gunnar E., planeringsdirektör

Kangert, Håkan, byrådirektör (t.o.m. den 17 juni 1975) Lahrman, A. Ebbe, byråinte ndent (t.o.m. den 2 november 1975) Lalin, Per Olof, revisionsdirektör (t.o.m. den 17 juni 1975) Muld, Andres, byrådirektör (t.o.m. den 17 juni 1975) Nilsson, Stig Å., organisationsdirektör Olhede, Torleif E., departementssekreterare (t.o.m. den 2 november 1975) Olsson, Jan O., departementssekreterare (fr.o.m. den 22 februari 1974) Pellnäs, Bo, major (t.o.m. den 2 november 1975) Persson, Lars Bertil, överstelöjtnant (t.o.m. den 17 juni 1975) Rangne, Bo, avdelningsdirektör Ringh, Per Arne, överstelöjtnant (t.o.m. den 17 juni 1975) Sandberg, A. Palle G., kommendörkapten (t.o.m. den 17 juni 1975) Stefenson, Bror P. H., kommendörkapten (t.o.m. den 17 juni 1975)

Strand, Karl-Erik, kansliråd

Wettemark, Oskar G., kapten (t.o.m. den 2 november 1975)

Österdahl, Lars-Erik O., byråchef (t.o.m. den 17 juni 1975)

Sekreterare:

Edgren, Claes A. W., överste (fr.o.m, den I januari 1975)

Bitr. sekreterare: Hellman, Sven R., överingenjör Lönnbom, Bengt A. V., överstelöjtnant (t.o.m. den 17 juni 1975) Moberg, Sten L., t.f. organisationsdirektör (t.o.m. den 15 april 1975) Sondén, Jan A., kommendörkapten Lokal: Försvarsdepartementet, Regeringsgatan 1-3, Fack, 10320 Stockholm, tel. 763 25 35 (sekreteraren)

Direktiven för ledningsgruppen, se 1972 års riksdagsberättelse Fö 20.

121 Kommittéer: Försvarsdepartementet Fö:6

Ledningsgruppen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit 13 sammanträden.

Arbetet har under ledningsgruppen bedrivits i fem projektgrupper. Antalet sådana har under perioden minskat från fem till en.

Ledningsgruppen beräknas slutföra sitt arbete under första halvåret 1976.

6. Militära pensionsåldersdelegationen (Fö 1971 :04)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 24 september 1971 med uppgift att till Kungl. Maj:t lämna förslag i frågor som hör samman med genomförandet av höjningen av pensionsåldern för militär personal (se Post- och Inrikes tidn. den 8 november 1971): Ordförande:

Wetterblad, R. Ingmar T., generaldirektör

Ledamöter:

Bodin, K. Berndt, departementssekreterare Bäcklin, Lars R., ombudsman Wiberg, N. Ola R., förste ombudsman Winéus, Bengt G., departementssekreterare

Ersättare för ledamöter:

Liedberg, Anders J. B., ombudsman (för Bäcklin)

Sandberg, K. G. Ulf, ombudsman (för Wiberg) Experter:

Lindahl, Carl-Fredrik H., överstelöjtnant Sjöö, Curt O., överstelöjtnant (fr.o.m. den I juli 1975) Tamfeldt, Bengt G., överstelöjtnant (t.o.m. den 30 juni 1975)

Sekreterare:

Stålhandske, O. Lennart, överstelöjtnant

Bitr. sekreterare:

Otterberg, L. Håkan, kapten

Lokal: Försvarsdepartementets kommittélokaler, Sehlstedtsgatan 9, 115 28 Stockholm, tel. 62 28 07 (sekreteraren)

Direktiven för delegationen, se 1972 års riksdagsberättelse Fö 21.

Delegationen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit fem sammanträden.

Delegationens arbete beräknas pågå under hela år 1976.

Fö:7 Skr 1975/76:103 . 122

7. 1972 års värnpliktsutredning (Fö 1972:01)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 april 1972 för att utreda de värnpliktigas utbildning och utnyttjande m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 27 maj 1972):

Ordförande:

Gustavsson, Bengt T., ombudsman, led. av riksdagen

Sakkunniga: Brännström, Roland J., verkmästare, led. av riksdagen Enskog, Carl-Gustav B., personalchef, f.d. led. av riksdagen Gustafsson, C. E. Torsten, lantbrukare, led. av riksdagen

Gustavsson, Åke E. G., redaktör, led. av riksdagen

Hedin, Carl Eric, lantbrukare, f.d. led. av riksdagen

Experter: Berggren. Alf, kommendör av 1. graden

Borgquist, Frithiof, byråchef

Creutzer, Bertil R., generalmajor Hörnquist, K. Iwan E., överste av I. graden Karlsson, Ulf G., departementssekreterare Lindgren, Carl-lvar, överste Lugn, P. E. Robert, överste Lyth, K. Erik, överste av I. graden Magneberg, Stig E., överste Skarstedt, Carl-lvar S., rättschef Wagner, G. F. Wilhelm, överste

Huvudsekreterare: Engman, O. Ingemar, depart2mentsråd

Sekreterare:

Jansson, K. Erik, kapten Nystedt, Stig H., t.f. avdelningsdirektör

Lokal: Försvarsdepartementets kommittélokaler, Sehlstedtsgatan 9, 115 28 Stockholm, tel. 67 18 08, 61 35 03 (sekreterarna)

Direktiven för utredningen, se 1973 års riksdagsberättelse Fö 18.

Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit 13 sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter och andra som berörs av utredningens arbete. Utredningen har den 6 mars 1975 avgett delbetänkandet (Ds Fö 1975:1) Konsekvenser för totalförsvaret av förändringar av värnpliktstidens längd m. m. samt den 26 november 1975 en promemoria (Ds Fö 1975:6)

123 Kommittéer: Försvarsdepartementet Fö:$8

Överväganden rörande grundutbildningstid till vissa befattningar för värnpliktiga inom försvarsmakten m. m.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under första halvåret 1976.

8. 1973 års vapenfriutredning (Fö 1973:01)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 september 1973 för översyn av lagen om vapenfri tjänst och sanktionerna vid vägran att fullgöra värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst: Ordförande:

Holmberg, Carl V., justitieråd

Sakkunniga:

Andersson, Georg L., rektor, led. av riksdagen

Gustafsson, Stig G., förbundsjurist, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1

december 1974)

Möller, S. A. Birger, f.d. led. av riksdagen

Norrby, Karl-Eric, lantbrukare, led. av riksdagen

Werner, N. Mårten S., komminister, led. av riksdagen Experter:

Sjöholm, Eric G. R., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 mars 1974)

Suneson, Karl-Henrik A., byrådirektör (fr.o.m. den 15 mars 1974) Sekreterare:

Janson, Björn C., hovrättsassessor Bitr. sekreterare:

Körlof, Björn H. B., kanslisekreterare (fr.o.m. den 4 juni 1974) Linde, Lars B., departementssckreterare (fr.o.m. den I augusti 1975)

Lokal: Försvarsdepartementet, Regeringsgatan 1-3, Fack, 10320 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren och bitr. sekreterarna)

Direktiven för utredningen, se 1974 års riksdagsberättelse Fö 14.

Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit sju sammanträden.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1976.

Fö:9 Skr 1975/76:103 124

9. Sakkunnig (Fö 1973:02) för studier avseende utvecklingen efter år

1977 av de delar av totalförsvaret som inte omfattas av militärt försvar, civilförsvar och ekonomiskt försvar

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 december 1973 för studier avseende utvecklingen efter år 1977 av de delar av totalförsvaret som inte omfattas av militärt försvar, civilförsvar och ekonomiskt försvar (se Post- och Inrikes tidn. den 2 februari 1974): Utredningsman:

Gyllö, Sture A., avdelningschef

Sekreterare:

Lundquist, David, departementssekreterare

Direktiven för den sakkunnige, se 1975 års kommittéberättelse Fö I 1.

Den sakkunnige har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit 43 sammanträden med sekreteraren samt haft överläggningar med olika myndigheter och organisationer som berörs av utredningsuppdraget.

Den sakkunnige har den 1 april 1975 avgett rapporten ÖTF-studierna, lägesrapport 1975-04-01.

Visst underlag har inhämtats från de myndigheter som berörs av studierna.

Den sakkunnige har i december 1975 avgett en rapport Övrigt totalförsvar efter 1977-07-01.

Uppdraget är därmed slutfört.

10. 1974 års underrättelseutredning (Fö 1974:01)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 4 januari 1974 för att utreda riktlinjer för den militära underrättelsetjänsten m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 10 januari 1974):

Ordförande:

Rosén, Nils Gustav K. G., f.d. universitetskansler

Sakkunniga:

Axell, H. Göran, ombudsman

Clason, Anders E. V., chefredaktör

Eriksson, Nancy M., fru, f.d. led. av riksdagen Hedlund, Gunnar, förutvarande statsråd, led. av riksdagen Himmelstrand, J. Ulf 1., professor

Experter:

Ekman, C. H. Stig, docent (fr.o.m. den 1 april 1974) Skarvall, Karl-Erik, hovrättspresident (fr.o.m. den 6 februari 1974)

125 Kommittéer: Försvarsdepartementet Fö:11

Wenblad, L. Bertil A., överstelöjtnant (fr.o.m. den I oktober t.o.m. den

31 december 1975) Sekreterare:

Holmquist, K. O. Rolf, hovrättsassessor (fr.o.m. den 6 februari 1974) Bitr. sekreterare:

Nilsson, E. Sören, departementssekreterare (fr.o.m. den 24 januari 1974)

Lokal: Handelsdepartementet, Rosenbad 2, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Fö 12.

Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit 13

sammanträden. Utredningen har därutöver hållit samman räden med särskilda arbetgrupper samt haft överläggningar med olika myndigheter och andra som berörs av utredningens arbete.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1976.

11. Expertutredningen (Fö 1974:02) angående prisreglering av försvarsutgifterna

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 maj 1974 för att utreda system för prisreglering av försvarsutgifterna (se Post- och Inrikes tidn. den 28 maj 1974): Ordförande:

Nordbeck, S. E. Gunnar, departementsråd Sakkunniga:

Hjalmarsson, S. Åke, departementssekreterare

Mäler, Karl-Göran, docent

Experter:

Billström, P. O. Frithiof, statistikchef (fr.o.m. den 27 maj 1974) Holmberg, Gunnar E., planeringsdirektör Hägg, Y. O. Sture, planeringsdirektör (fr.o.m. den 27 maj 1974) Linder, F. Georg, inköpsdirektör

Thyberg, P. Erik, byråchef

Wigur, J. T. Rolf, överste

Sekreterare:

Strand, Karl-Erik, kansliråd

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Fö 13.

Fö: 11 Skr 1975/76:103 126

Utredningen har under tiden november 1974 - april 1975 hållit tolv sammanträden. Utredningen har den 7 april 1975 avgett betänkandet (Ds Fö 1975:2) Prisreglering av försvarsutgifterna. Uppdraget är därmed slutfört.

12. Försvarsmaktens ledningsutredning (Fö 1974:03) (FLU-74)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 september 1974 för att utreda det militära försvarets centrala och högre regionala ledningsorganisation m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 28 september 1974):

Ordförande: Gustafsson, Hans L., landshövding

Sakkunniga: Glimnér, J. Erik, hemmansägare, led. av riksdagen Gustavsson, Äke E. G., redaktör, led. av riksdagen Göransson, J. Olle, verkmästare, led. av riksdagen Lindblad, Hans B., redaktör Träff, Sven-Olov A., direktör, led. av riksdagen

Experter: Bodin, K. Berndt, departementssekreterare Högberg, Lars G., fil. lic. (fr.o.m. den 12 december 1974) Jarmar, L. Håkan, organisationsdirektör Larsson, J. Krister L., överstelöjtnant (fr.o.m. den 15 januari 1975) Olhede, Torleif E., departementssekreterare Samuelson, Ulf G., kommendörkapten (fr.o.m. den 15 januari 1975) Skoglund, Claes G., generalmajor Winblad, Harry W., överste (fr.o.m. den 15 januari 1975) Sekreterare: Ludvik, Klaus, organisationsdirektör

Bitr. sekreterare: Moberg, Sten L., t.f. organisationsdirektör (t.o.m. den 31 augusti 1975)

Nyman, Bengt O. P., byrådirektör (fr.o.m. den 18 augusti 1975)

Lokal: Fredsgatan 2, 111 52 Stockholm, tel. 763 37 80 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Fö 14.

Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit 20 sammanträden.

127 Kommittéer: Försvarsdepartementet Fö:13

Utredningen har den 22 oktober 1975 till berörda myndigheter remitterat en arbetspromemoria Organisationsalternativ för försvarsmaktens centrala ledning.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1976.

13. 1974 års försvarsutredning (Fö 1974:04)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 25 oktober 1974 för att utreda totalförsvarets fortsatta utveckling m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 9 november 1974):

Ordförande: Thunborg, Anders I., statssekreterare

Sakkunniga: Bengtsson, Karl F., verkmästare, led. av riksdagen Gustafsson, M. Gunnar, generaldirektör, led. av riksdagen (t.o.m. den 30 juni 1975) Gustafsson, C. E. Torsten, lantbrukare, led. av riksdagen Gustavsson, Bengt T., ombudsman, led. av riksdagen Göransson, J. Olle, verkmästare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 juli

1975)

Petersson, Per M., hemmansägare, led. av riksdagen Theorin, K. Maj Britt M., sekreterare, led. av riksdagen

Experter: Broström, Ulf T. F., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 21 november 1974) Ehrling, G. O. Ingvar, kansliråd (fr.o.m. den 21 november 1974) Eklund, C. Gunnar, generallöjtnant (fr.o.m. den 21 november 1974) Grape, S. Lennart, departementsråd (fr.o.m. den 21 november 1974) Hellman, Sven R., överingenjör (fr.o.m. den 21 november 1974) Karlsson, Ulf G., departementssekreterare (fr.o.m. den 21 november 1974) Leifland, Leif, utrikesråd (fr.o.m. den 21 november 1974) Nordbeck, S. E. Gunnar, departementsråd (fr.o.m. den 21 november 1974) Orrö, Sven-Erik O., kansliråd (fr.o.m. den 21 november 1974) Petri, Gunnar G. B., kansliråd (fr.o.m. den 21 november 1974) Thyberg, P. Erik, byråchef (fr.o.m. den 21 november 1974) Wigur, J. T. Rolf, överste (fr.o.m. den 21 november 1974)

Huvudsekreterare: Engman, O. Ingemar, departementsråd

Fö: 13 Skr 1975/76:103 128

Sekreterare:

Bergquist, Mats F. Th., departementssekreterare (fr.o.m. den 21

november 1974)

Englund, Lars-Erik, överstelöjtnant (fr.o.m. den 21 november 1974)

Sagrén, K. Åke, överstelöjtnant (fr.o.m. den 21 november 1974)

Sondén, Jan A., kommendörkapten (fr.o.m. den 21 november 1974)

Lokal: Fredsgatan 2, 111 52 Stockholm, tel. 763 37 86 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Fö 15.

Kompletterande direktiv (anförande av statsrådet Holmqvist till

protokoll vid regeringssammanträde den 9 oktober 1975):

Regeringen har genom beslut den 25 oktober 1974 bemyndigat chefen för

försvarsdepartementet att tillkalla höst sju sakkunniga för att överväga och lämna förslag om totalförsvarets fortsatta utveckling m. m. De sakkunniga som tillkallats genom beslut den 25 oktober 1974 arbetar under namnet 1974

års försvarsutredning. Riksdagens försvarsutskott har (FöU 1975:13) bl. a. anfört att frågan om

särskilda åtgärder för att urderlätta investeringar i rationaliseringssyfte återspeglar det planeringsproblem som uppkommer när man vill ändra fredsorganisationen i = syfte att = prioritera = utbildning och

materielanskaffning. Inom en bestämd ekonomisk ram uppkommer en

besvärande konkurrens mellan medelsbehoven för rationaliseringsinvesteringar och för bl. a. anskaffning av betydelsefull materiel. Det var mot denna bakgrund utskottet i samband med 1972 års försvarsbeslut uttalade att särskilda åtgärder borde vidtas för att underlätta investeringar

i rationaliseringssyfte.

Utskottet anförde vidare att enligt de anvisningar som regeringen den 6 mars 1975 har lämnat för programplaneringen för perioden 1976/77 — 1980/81 skall vid planeringen för det militära försvaret förutsättas att något medelstillskott till utgiftsramen för investeringar i form av långsiktig kredit e.d. inte kommer att erhållas. Enligt vad utskottet hade inhämtat var syftet med detta att i de nya programplanerna få underlag för att bedöma vilka senareläggningar av investeringar som blir aktuella och vilka materielanskaffningar m. m. som inte kan planeras in med denna förutsättning.

Utskottet ville för sin del godta att man först under hösten 1975 tar ställning till behovet av en särskild kredit eller andra åtgärder i syfte att underlätta de personalbesparande omorganisationer som är aktuella.

Frågan borde redovisas för riksdagen senast under våren 1976. Utskottet anförde vidare att frågan från planeringssynpunkt har

anknytning till systemet med särskilda försvarsbeslut vart femte år och angivande av horisontella planeringsramar även när kostnadskrävande omstruktureringar förestår. Vidare finns ett samband bl. a. med de kommande övervägandena inom 1974 års försvarsutredning såvitt gäller planeringsinriktningen inom det militära försvaret efter år 1977. Som

försvarsutskottet tidigare hade anfört är det inte minst fråga om att skapa

klarhet och stadga när det gäller förutsättningarna för den långsiktiga planeringen. Mot denna bakgrund förordade utskottet nu att regeringen uppdrar åt försvarsutredningen att överväga frågan och redovisa resultaten härav i sådan tid att de kan ligga till grund för regeringens anvisningar när

129 Kommittéer: Försvarsdepartementet Fö:14

det gäller programplaneringen för perioden 1977/78 — 1981/82.

Riksdagen har som sin mening givit regeringen tillkänna vad utskottet anförde (rskr 1975:122).

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen uppdrar åt 1974 års försvarsutredning att överväga om behov föreligger av särskilda åtgärder för att underlätta personalbesparande omorganisationer

i enlighet med vad försvarsutskottet anfört i sitt förenämnda betänkande 1975:13.

Utredningens överväganden och förslag bör föreligga vid utarbetande av regeringens ansvisningar avseende programplaneringen för perioden

1977/78 — 1981/82.

Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit 25 sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av utredningens arbete.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1976.

14. Utredningen (Fö 1974:05) om översyn av tjänstereglementet för

krigsmakten

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 22 november 1974 för översyn av tjänstereglementet för krigsmakten (se Post- och Inrikes tidn. den 14 december 1974):

Ordförande: .

Skarstedt, Carl-Ivar S., rättschef

Ledamöter:

Hårdefelt, S. Börje, tf. rättschef

Peyron, Gustaf F. C., generalmajor Huvudsekreterare:

Forssberg, E. Olof, hovrättsassessor

Sekreterare:

Andersson, Jan-Åke L., major

Pettersson, Lars-Olov, departementssekreterare

Lokal: Försvarsdepartementet, Regeringsgatan 1-3, Fack, 10320 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreterarna)

Direktiv (anförande av statsrådet Holmqvist till statsrådsprotokollet den

22 november 1974):

Kungl. Maj:t har i olika kungörelser, instruktioner, reglementen m. m. meddelat föreskrifter för verksamheten inom krigsmakten. Föreskrifterna

avser oftast särskilda verksamhetsområden, såsom operativ verksamhet,

verksamhet rörande mobilisering, utbildning, taktik, organisation, utrustning, personal, långsiktsplanering, särskilda åtgärder för att hävda landets oberoende m. m. Vissa grundläggande och för all personal gällande

9 Riksdagen 1975/76. saml. Nr 103

Fö: 14 Skr 1975/76:103 130

förskrifter finns i Tjänstereglemente för krigsmakten (TJRK) som har utfärdats av Konungen i kommandoväg. Nu gälllande TjRK trädde i kraft den 1 oktober 1960. I reglemeatet har därefter vidtagits flera ändringar.

TjRK gäller i princip för hela krigsmakten. I fråga om sådan civil personal

vid krigsmakten som inte är krigsmän samt för verksamheten vid krigsmaktens centrala förvaltningsmyndigheter och gemensamma institutioner gäller dock reglementet bara i begränsad omfattning. Reglementet gäller också för personal som inte tjänstgör vid krigsmakten, om personalen är att hänföra till krigsmän. Det tillämpas i såväl fred som krig.

T;RK innehåller — förutom en avdelning med definitioner och

beteckningar samt ett inledande avsnitt — 27 kapitel som vart och ett består

av flera moment. Reglementet innehåller vidare ett flertal bilagor. Sedan år 1960, då TjRK festställdes, har många och stora förändringar

skett inom det civila samhällslivet, inte minst på utbildningsväsendets område. Bl. a. har de studerande fått ett större inflytande vilket har förbättrat samarbetet och skapat friare umgängesformer mellan lärare och elever. Detta förhållande har i sin tur påverkat ungdomens attityd till de militära formerna, vilka i många fall upplevs som otidsenliga. Värnpliktiga som fullgör sin grundutbildning har också riktat kritik mot TjRK för att det

på många punkter inte står i samklang med moderna tänkesätt. Också den fast anställda personalen har fört fram kritik. Sålunda har

plutonsofficersförbundet i en skrivelse den 12 november 1974 till chefen för försvarsdepartementet bl. a. framhållit att utvecklingen kräver att individen får möjligheter att påverka sin arbetsmiljö och arbetssituation men att dessa möjligheter begränsas av gällande reglementen.

Föreskrifterna i TjRK är av skiftande karaktär och spänner över stora områden. Många bestämmelser rör frågor som har nära samband-med vad som brukar hänföras till privatlivet. Jag tänker här på föreskrifter om

klädsel, hälsning, personlig hygien m. m. Regler av denna typ bör stå i överensstämmelse med rådende uppfattningar i samhället i övrigt. Det måste dock beaktas att tjänsten under fältförhållanden i hög grad påverkar

de inre förhållandena i krigsförbanden.

Som jag nämnde inledningsvis har nuvarande TjRK ändrats på många punkter och anledningen till flera av dessa ändringar har varit just en strävan att anpassa reglerna till utvecklingen i samhället. Förutom de

synpunkter som avser det sakliga innehållet har också från flera håll uttalats

att T)RK är omodernt såväl i fråga om språket som till sin allmänna utformning.

Även jag anser att T)RK -— trots de ändringar som fortlöpande har ägt rum — inte fyller tidens krav. Det är i många delar till både innehåll och utformning föråldrat och svarar inte mot de anspråk som man har rätt att

ställa på ett reglemente som är av så grundläggande betydelse för den

dagliga verksamheten inom krigsmakten. Jag finner därför att en total översyn av TjRK bör ske. Uppgiften bör anförtros åt särskilda sakkunniga.

De sakkunniga bör lägga fram förslag till ett nytt tjänstereglemente för krigsmakten. Utgångspunkten bör vara att reglementet liksom i dag skall gälla såväl i krig som i fred. Vid utformningen av reglementet bör särskild hänsyn tagas till att krigets krav också påverkar krigsmaktens verksamhet

i fred. Å andra sidan bör det vara en strävan att så långt det är möjligt

anpassa föreskrifterna till rnotsvarande regler inom samhället i övrigt. Särbestämmelser för den militära verksamheten bör förekomma endast i

den mån de är nödvändiga för att upprätthålla krigsmaktens effektivitet.

131 Kommittéer: Försvarsdepartementet Fö:14

Särskild omsorg bör läggas ned på att få fram moderna föreskrifter på sådana områden som har samband med privatlivet.

De sakkunniga bör utöver vad jag nyss framhöll inte bindas genom några mera preciserade direktiv. Jag skall emellertid i det följande ange några frågor som jag anser att de sakkunniga särskilt bör beakta.

Utvecklingen i samhället präglas av en fortgående demokratisering inom skilda områden. Under senare tid har uppmärksamheten i hög grad inriktats

på att öka de anställdas inflytande över förhållandena på sina arbetsplatser.

Motsvarande uppmärksamhet har — som jag tidigare framhållit — riktats på

de studerandes inflytande på sina förhållanden. Nyligen har lagts fram

förslag som syftar till att öka de boendes inflytande över bostadsproduktionen och miljöutformningen. Viktiga åtgärder har vidtagits för att stärka konsumenternas ställning.

Mot bakgrund av de olika åtgärder som sålunda vidtagits för att bredda

och fördjupa företagsdemokratin, inte minst för de anställda, är det naturligt att man också uppmärksammar möjligheterna för de värnpliktiga att påverka sina förhållanden. Detta har också i viss mån skett genom bl. a. pågående försök med fördjupad företagsdemokrati. Formerna för

medinflytandet måste givetvis ha sin utgångspunkt i ett regelsystem. Det

faller sig därför naturligt att de sakkunniga överväger möjligheterna att ta in bestämmelser om ett sådant medinflytande i tjänstereglementet. Ett särskilt problem när det gäller medinflytandefrågor inom krigsmakten är de skilda förhållanden som gäller för å ena sidan de anställda och å andra sidan de värnpliktiga. Detta kan ibland skapa intressekonflikter. De sakkunniga bör överväga behovet av samarbete i företagsdemokratiska frågor mellan dessa

båda kategorier.

Som jag förut angav spänner föreskrifterna i TIRK över stora områden. Ätskilliga föreskrifter rörande den fast anställda personalen griper in på området för statstjänstemannalagstiftningen. Det bör ankomma på de sakkunniga att pröva behovet av sådana föreskrifter i TJRK.

TjJjRK innehåller också föreskrifter om tystnadsplikt. Enligt den nya

regeringsformen får yttrandefriheten mot allmänheten inte inskränkas annat än genom lag eller — i fråga om offentliga funktionärer — genom förordning av regeringen efter bemyndigande i lag. Föreskrifterna i TYRK om tystnadsplikt bör sålunda transformeras om till lag eller förordning. De sakkunniga bör särskilt undersöka om TjRK innehåller andra föreskrifter som på grund av regeringsformen eller av andra skäl bör utfärdas i annan

ordning. .

Många beslut som fattas i ärenden rörande tillämpningen av TjRK kan i sista hand överklagas till Kungl. Maj:t. På senare år har strävandena varit att minska antalet regeringsärenden genom delegation till underordnad myndighet. De sakkunniga bör mot bakgrund härav pröva om inte fullföljdsrätten i ärenden som här avses bör inskränkas så att prövningen i sista hand förläggs till annan instans än Kungl. Maj:t.

Utredningsarbetet bör bedrivas så att de sakkunniga i första hand kan överlämna förslag till nya föreskrifter. Särskild vikt bör läggas vid att utforma föreskrifterna på ett lättillgängligt språk. Utformning av detaljerade motiv bör förekomma endast i den utsträckning som kan anses nödvändig för regeringens fortsatta handläggning av ärendet.

De sakkunniga bör bedriva sitt arbete i nära kontakt med berörda personalorganisationer och representanter för de värnpliktiga.

Utöver vad jag har nämnt bör det stå de sakkunniga fritt att också föreslå

ändringar i andra reglementen eller bestämmelser som de sakkunniga finner ha samband med översynsarbetet.

Fö: 14 Skr 1975/76:103 132

Utredningen har under tiden december 1974 - oktober 1975 hållit sju sammanträden. Utredningen har haft överläggningar med särskilt utsedda kontaktmän hos myndigheter och organisationer som berörs av utredningens arbete.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1976.

15. Beredningen (Fö 1975:01) för det fortsatta arbetet om kvinnan i

försvaret (BKF)

Tillkallade enligt regeringer.s bemyndigande den 27 februari 1975 för det fortsatta arbetet om kvinnan i försvaret (se Post- och Inrikes tidn. den 13 mars 1975):

Ordförande:

Frändås, S. G. Berit, adjunkt, led. av riksdagen

Sakkunniga:

Barke, Christine, vice ordförande i Riksförbundet Sveriges lottakårer

Larsson, Carl-Otto, överste

Experter:

Adolfsson, Jens, förste ombudsman (fr.o.m. den 1 juli 1975)

Ershammar, Mats O. T., förste byråinspektör (fr.o.m. den 15 april 1975)

Granath, Sölve O., förste ornbudsman (fr.o.m. den 18 april 1975)

Hultan. Ivan, personaldirektör (fr.o.m. den 6 maj 1975)

Sjöö, Curt O., överstelöjtnant (fr.o.m. den 18 april 1975)

Lokal: Kommendörsgatan 28, 5 tr., 11448 Stockholm, tel. 61 58 16 (Ershammar)

Direktiv (anförande av statsrådet Holmqvist till protokoll vid regeringssammanträde den 27 februari 1975):

Antalet anställda på hel- och deltid inom försvarsmakten utgjorde i slutet av 1974 ca 49 000. Av dessa var ca I1 200 kvinnor, vilka praktiskt taget

uteslutande var civilanställda. Antalet utgjorde ca 40 2 av den civila personalen inom försvaret.

Under de senaste åren har frågan om att skapa ökade möjligheter för kvinnor att få anställning inom försvarsmakten behandlats i åtskilliga sammanhang. 1972 års värnpliksutredning har i betänkandet (Ds Fö 1973:1) Kvinnor i det militära försvaret gjort en översiktlig studie av hithörande frågor. Detta betänkande har remissbehandlats.

Utredningen har i sitt betänkande belyst tre problem, nämligen a) konsekvenserna av att låta den utbildningsplikt inom totalförsvaret

som nu hänför sig till min även avse kvinnor, b) möjligheterna att ge erforderlig militär utbildning åt de kvinnor som

vill skaffa sig kompetens för anställning som befäl inom försvaret

samt

133 Kommittéer: Försvarsdepartementet Fö:16

c) förutsättningarna att genom utbildningsplikt fylla det personalbehov

inom krigsorganisationen som f.n. tillgodoses genom frivilligt

utbildade avtalsbundna kvinnor ur de kvinnliga

frivilligorganisationerna.

Utredningen har för sin del avvisat såväl tanken på en kvinnlig värnplikt (punkt a) som förslaget om att införa en tjänsteplikt (punkt c). När det gäller möjligheterna att låta kvinnor anställas som befäl förordar utredningen en översyn av gällande bestämmelser angående rekrytering och utbildning för anställning som befäl inom försvaret.

Remissinstanserna har på det hela taget tillstyrkt utredningens förslag.

På skilda områden markeras i dag strävandena till ökad jämställdhet

mellan män och kvinnor. Delegationen för jämställdhet mellan män och

kvinnor (Ju 1973:03) är regeringens instrument för att samordna dessa

strävanden. Utbildningsväsendets utbyggnad och utformning underlättar

kvinnornas möjligheter att få yrkesutbildning. Genom en utbyggnad av barntillsynen har i allt fler familjer båda föräldrarna kunnat ta för-

värvsarbete.

Jag har i skilda sammanhang framhållit att man inom försvarsmakten, trots de särpräglade förhållanden som i vissa avseenden gäller för verksamheten, måste anpassa sig till reformsträvandena på övriga områden av samhällslivet. Jag anser därför att man nu, i enlighet med värnpliktsutredningens förslag, bör föra det påbörjade arbetet att skapa möjligheter för kvinnor att få anställning i det militära försvaret vidare. Med hänsyn till att denna fråga har viss anknytning till bl. a. arbetet med den framtida

befälsordningen bör den fortsatta beredningen utföras av särskilt tillkallade

sakkunniga inom försvarsdepartementet.

Såväl värnpliktsutredningen som den övervägande delen av remissinstanserna har tagit avstånd från tanken att införa allmän värnplikt för kvinnor. Aven jag anser att frågan om en allmän värnplikt för kvinnor

bör uteslutas från det kommande beredningsarbetet. Inte heller bör uppdraget innefatta frågan om att skapa ett tjänstepliktssystem för uppgifter som nu fullgörs genom frivilliga insatser.

Beredningsarbetet bör i en första etapp avse tjänster där uppgifterna inte är av stridande karaktär och därför bör kunna besättas även av kvinnor. Beredningen bör i detta sammanhang överse fördelningen av tjänster på militära civilmilitära och civila tjänster.

Beredningsarbetet måste även innefatta frågor om den utbildning som kan behövas och vilka organisatoriska och övriga konsekvenser som förslagen medför. Uppdraget avser hela försvarsmakten.

Särskilda kostnadsberäkningar skall upprättas.

Beredningen har under tiden mars - oktober 1975 hållit åtta

sammanträden.

Beredningens arbete beräknas pågå under hela år 1976.

16. Försvarets gymnasieutredning (Fö 1975:02)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 7 maj 1975 för utredning

om försvarets gymnasiala utbildning (se Post- och Inrikes tidn. den 31 maj

1975):

Fö:16 Skr 1975/76:103 134

Ordförande:

Wååg, Nils Erik, byggnadsingenjör, led. av riksdagen

Experter:

Hammarström, P. Rickard, studierektor (fr.o.m. den 16 juni 1975) Lundin, Åke E., överstelöjtnant (fr.o.m. den 16 juni 1975) Nicklasson, Stina, skolinspektör (fr.o.m. den 16 juni 1975) Norenberg, Bertil W., studierektor (fr.o.m. den 16 juni 1975) Nyberg, Stig K., studierektor (fr.o.m. den 16 juni 1975) Palm, Hans G. G., departementssekreterare (fr.o.m. den 16 juni 1975)

Sekreterare:

Ekberg, S. Britta, departementssekreterare (fr.o.m. den 16 juni 1975)

Lokal: Försvarsdepartementet, Fack, 10320 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Direktiv (anförande av statsrådet Holmqvist till protokoll vid regeringssammanträde den 7 maj 1975):

Inom försvaret bedrivs gymnasial utbildning huvudsakligen vid försvarets gymnasieskola (FGS) i Uppsala, marinens tekniska skola i Karlskrona (MTS) och Herrevadsklosterskola (Hvks) i Ljungbyhed. Eleverna vid försvarets gymnasieskolan kommer från alla tre försvarsgrenarna. Förutom utbildningen vid de tre nämnda skolorna sker s. k. kompletterings- och påbyggnadsutbildning på huvudsakligen grundskolenivå samt yrkesinriktad utbildning på gymnasial nivå i resp. försvarsgrens regi på ett flertal orter.

Riksrevisionsverket (RRV) har i en skrivelse i mars 1973 föreslagit att den gymnasiala utbildningen inom försvaret omprövas. Förslagen bygger på en genomförd förvaltningsrevision vid FGS, MTS och Hvks.

Försvarets skolnämnd har yttrat sig över RRV:s skrivelse.

Av RRV:s rapport och försvarets skolnämnds yttrande framgår att det finns flera skäl som talar för att försvarets särskilda gymnasieskoleutbildning avvecklas.

Det allmänna skolväsendet kan i dag ge den utbildning i allmänna ämnen som behövs för bl. a. försvarets personal. Gymnasieskola med treåriga

linjer och tvååriga teoretiska linjer finns i dag på ca 120 orter. Kommunal

vuxenutbildning med gymasiala kurser anordnas dessutom på ett betydligt större antal orter. Slutligen finns två riksrekryterande statliga vuxenskolor, varav en även ger möjligheter till brevskolestudier.

Nuvarande centralisering av gymnasieskoleutbildningen för försvarets del leder till besvärande omställningar för de studerande och deras familjer. Regeringen har i flera fall haft att pröva ansökningar från enskilda elever om att få fullgöra sin gymnasieskoleutbildning på hemorten.

Även från kostnadssynpurikter finns skäl att överväga en avveckling av den särskilda gymnasieskoleutbildningen inom försvaret. För försvarets gymnasieskola tillkommer att arméns kompaniofficersskola, som ger gymnasieskolan administrativ service, skall omlokaliseras till Skövde

(prop. 1973:135, FöU 1973:26, rskr 1973:382).

Mot här angiven bakgrund bör uppdras åt en sakkunnig att utreda möjligheterna och föreslå åtgärder och tidpunkter för att överföra hela eller delar av den gymnasiala utbildningen vid försvarets gymnasieskola,

135 Kommittéer: Försvarsdepartementet Fö:17

marinens tekniska skola och Herrevadsklosterskolan till det allmänna utbildningsväsendet. Härvid bör övervägas vilken skolform som bäst kan till godose försvarets behov av gymnasial utbildning.

I uppdraget bör även ingå att se över behovet av kompletterings- och

påbyggnadsutbildning (K-P utbildning) i allmänna ämnen på grundskolenivå

och i vissa fall på gymnasial nivå samt om och hur detta behov kan tillgodoses genom det allmänna skolväsendet. I dessa frågor bör samråd ske med skolöverstyrelsen. Härvid bör även klargöras hur berörda studerande skall kunna beredas plats i gymnasieskolan.

Om studierna förläggs till hemorten kan det föreligga ett behov från förbandets sida att kontinuerligt ha kontakt med den studerande. Även

detta förhållande bör beaktas i utredningsarbetet.

Konsekvenserna för elever och för anställd personal vid försvarets skolor bör redovisas. Samråd kan här behöva ske med försvarets perso-

nalnämnd, berörda personalorganisationer och statens personalnämnd. Eventuell påverkan på rekryteringen och elevernas praktiktjänstgöring

bör belysas.

Den nuvarande utbildningen i allmänna ämnen är anpassad till försvarets särskilda behov. Det bör därför redovisas i vilken utsträckning elevernas studietid förändras genom att denna utbildning måste ges som komplettering utöver det allmänna utbildningsväsendets kurser. Samtidigt bör undersökas om alla förekommande ämnen i det allmänna utbildningsväsendet är nödvändiga för försvarets behov.

Kostnadsberäkningar i övrigt och förslag till eventuella författningsändringar bör upprättas.

Om förslag lämnas till avveckling av FGS, bör tidpunkter för denna avveckling tidsmässigt samordnas med omlokaliseringen av arméns kompaniofficersskola. Om ett sådant förslag inte lämnas eller samordning av olika skäl inte är möjlig måste behovet av åtgärder för att lösa skolans administrativa service m. m. beaktas.

Uppdraget bör fullgöras i nära kontakt med försvarsdepartementets befälsordningsgrupp (BOG) för att dess överväganden rörande den framtida befälsstrukturen inom försvarsmakten skall kunna beaktas.

Uppdraget bör slutredovisas före 1977 års utgång. Förslag till delåtgärder bör dock kunna lämnas fortlöpande.

Utredningen har under tiden juni - oktober 1975 hållit två sammanträden. Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1976.

17. Utredningen (Fö 1975:03) om skyddsrumsfrågor

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 18 juni 1975 för att lämna = förslag till bestämmelser för övergången till ändrat skyddsrumssystem (se Post- och Inrikes tidn. den 5 juli 1975):

Ordförande:

Gustafsson, M. Gunnar, generaldirektör

Ledamöter:

Welin, E. Gösta, direktör

Fö:17 Skr 1975/76:103 136

Wiklund, Svea S. S., fru, led. av riksdagen

Williamsson, Uno E. I., länsråd

Experter:

Janson, Björn C., hovrättsassessor Krona, Kurt, sektionschef (fr.o.m. den 15 november 1975) Lagerblad, J. Peter, departementssekreterare Terstad, I. Gösta A., kansliråd

Sekreterare:

Tjörneryd, John E. E., byråchef

Lokal: Civilförsvarsstyrelsen, Fack, 162 10 Vällingby, tel. 3726 00 (sekreteraren)

Direktiv (anförande av statsrådet Holmqvist till protokoll vid

regeringssammanträde den 18 juni 1975):

Enligt beslut av riksdagen skall ett nytt system införas för skyddsrumsbyggandet och finansieringen av detta (prop. 1975:21, FöU 1975:17, rskr 1975:174). Civilförsvarslagens regler om skyddsrum har

ändrats i enlighet härmed. Det nya systemet innebär bl. a. att tillkomsten av nya skyddsrum skall

grundas på en planläggning som utförs av kommunerna. Skyddsrum skall sålunda inte som f. n. anordnas i varje enskild anläggning eller byggnad.

Planläggningen skall samordnas med bebyggelseplaneringen i kommunen

och redovisas i skyddsrumsplaner. I skyddsrumsplan skall bl. a. anges det antal skyddsrumsplatser som behövs, de skyddsrum som redan finns och behovet av nya skyddsrum. Skyddsrum skall anordnas i samband med att nya anläggningar och byggnader uppförs.

Kommunerna får genom det nya systemet inflytande över hur skyddsrumsfrågorna löses och ansvar för att de resurser som ställs till förfogande utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt. Skyddsrummen skall alltjämt betalas av dem som. uppför nya anläggningar och byggnader i skyddsrumsorterna. En särskild skyddsrumsavgift skall, utom för bostäder, tas ut av anläggningens eller byggnadens ägare. Ett

schablonmässigt bidrag skall vidare utgå till den som anordnar

skyddsrumsplats enligt skyddsrumsplan.

I enlighet med tidigare principer har bara de grundläggande bestämmelserna om skyddsrum och deras anordnande tagits in i civilförsvarslagen. Den närmare regleringen skall som förut ske bl. a.

genom =:verkställighetsföreskrifter = till lagen. Sålunda «måste

civilförsvarskungörelsen (1960:377) ändras och tillämpningsföreskrifter i övrigt utarbetas. Vidare skall skyddsrumsplaner vara uppgjorda av kommunerna för att den nya ordningen skall kunna tillämpas. Anvisningar

och normer för planläggningen bör utformas i vad avser indelning av tätort

i skyddsrumsområden, beräkning av skyddsbehov i sådana områden, placering av skyddsrum med hänsyn till deras utnyttjande, lämpliga: skyddsrumslösningar m. m. Vidare måste underlag tas fram för bestämning av den ersättning som skall utgå till dem som anordnar skyddsrum och den däremot svarande särskilda skyddsrumsavgift som skall erläggas. Normer eller genomarbetade exempel bör även finnas för att främja goda skyddsrumslösningar.

137 Kommittéer: Försvarsdepartementet Fö:18

Förberedelserna för det nya systemet är omfattande och berör olika

intresseområden. BI. a. bör aktuell utveckling på samhällsplaneringens

område beaktas och kommunal erfarenhet utnyttjas när anvisningar för kommunernas planläggning utarbetas. Jag föreslår att sakkunniga tillkaltas för att förbereda införandet av det nya systemet.

De sakkunniga skall utarbeta och till försvarsdepartementet inkomma med förslag till anvisningar för upprättande av skyddsrumsplaner samt normer för beräkning av ersättning till dem som anordnar skyddsrum och för beräkning av däremot svarande skyddsrumsavgift. Ersättningen till den som anordnar skyddsrum skall endast utges för de skyddsrumsspecifika merkostnaderna. Till ledning för dessa beräkningar skall de sakkunniga lämna förslag till schabloner. De skall vidare lämna förslag till ändringar i civilförsvarskungörelsen och bestämmelser i övrigt som behövs för det nya

systemets införande. I uppgiften bör också ingå att förbereda de frågor som

har samband med den administrativa tillämpningen av systemet. De sakkunniga bör vidare i samråd med civilförsvarsstyrelsen verka för att myndigheter, kommuner och byggnadsföretag m. fl. informeras om det nya

skyddsrumssystemet och om de förberedelser som pågår för dess

införande.

De sakkunniga bör särskilt beakta att normalkostnaden för skyddsrumsplats och skyddsrumsavgiftens storlek anpassas så att eventuella risker för regionala olikheter undviks när det gäller den ekonomiska belastningen. Vidare bör anvisningarna för skyddsrums-

planläggningen utarbetas med hänsyn till det pågående arbetet på en ny

byggnads- och planlagstiftning. De sakkunniga bör också med beaktande av vad försvarsutskottet (FöU 1975:17) anfört belysa de frågor som har samband med kommunernas medverkan vid skyddsrumsbyggandet samt hur det nya finansieringssystemet skall kunna samordnas med det system som gäller för bostadsfinansieringen.

De sakkunniga bör avge sina förslag successivt med hänsyn till att det nya systemet skall i sin helhet vara infört den 1 juli 1979. De bör i sitt arbete särskilt beakta erfarenheterna av den försöksverksamhet som pågår inom civilförsvarsstyrelsens verksamhetsområde. Jag räknar med att styrelsen och särskilt dess tekniska expertis biträder de sakkunniga vid beredningen

av de frågor som skall lösas.

Utredningen har under tiden augusti - november 1975 hållit tre sammanträden.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1976.

18. Utredningen (Fö 1975:04) om inflytande m. m. inom värnpliktsutbildningen

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 18 juni 1975 för översyn av medbestämmande och inflytande inom utbildningen i det militära försvaret (se Post- och Inrikes tidn. den 11 juli 1975):

Ordförande:

Larsson, Ulf O., t.f. statssekreterare

Fö: 18 Skr 1975/76:103 138

Ledamöter:

Andersson, Uno, sektionsordförande Johansson, O. Mauritz, förste ombudsman

Månsson, E. O. Sigvard, överste av 1. graden

Sandberg, Ulf K., ombudsman Selö, Christer, värnpliktig Svensson, Raymond, värnpliktig

Sekreterare:

Höglund, G. Z. Margrethe, sekreterare (fr.o.m. den I november 1975)

Bitr. sekreterare:

Ekberg, Britta S., departementssekreterare (fr.o.m. den 25 september

1975)

Pettersson, Lars-Olov, departementssekreterare (fr.o.m. den 25

september 1975)

Lokal: Fredsgatan 2, 11152 Stockholm, tel. 763 37 83 (sekreteraren)

Direktiv (anförande av statsrådet Holmqvist till protokoll vid regeringssammanträde den 18 juni 1975):

Utvecklingen i vårt samhälle präglas bl. a. av att den politiska och sociala utvecklingen i ökad omfattning leds av strävandena att praktiskt förverkliga

gemensamma demokratiska ideal. Därvid står individen och individens rätt

och möjligheter till självförverkligande och utveckling i förgrunden. Förändringarna inom bl. a. utbildningsväsendet och arbetslivet visar detta. Inom skolans område står individen i centrum för verksamheten. Ändrade relationer mellan de i skolan verksamma och ansvarsfördelningen mellan dessa och de för skolan ansvariga diskuteras. Inom arbetslivet finns parallellt med förstärkningen av tryggheten för de anställda en ökad strävan att vidga den enskildes inflytande. Dessa strävanden har bl. a. kommit till uttryck i bestämmelser om anställdas representation i företags och myndigheters styrelser samt skyddsombudens och de fackliga förtroendemännens ställning på arbetsplatsen. Genom arbetsrättskommitténs förslag har ett flertal reformförslag aktualiserats som avser att öka de anställdas inflytande över arbetsmiljö och arbetsvillkor. Denna utvecklirig präglar också försvaret.

För att kunna bevara och utveckla försvarets förankring i samhällslivet måste strävan vara att utveckla arbetsformer och tjänstgöringsvillkor inom försvaret i takt med och under påverkan av den allmänna

samhällsutvecklingen. Förutsiättningarna för att värnpliksförsvaret skall ge

den önskade värnkraften är direkt beroende av i vilken usträckning den enskilde känner sig engagerad och delaktig i ansvaret för försvaret.

Värnpliksutbildningens utforraning liksom de övriga villkor som gäller för

de värnpliktiga måste ständigt kritiskt granskas och omprövas. Särskild hänsyn måste tas till nya faktorer som påverkar värnpliktsutbildningen.

Den fast anställda personalen som har hand om värnpliktsutbildningen

möter krav på utbildningens utformning och uppläggning från värnpliktiga som i många fall kommer direkt från det allmänna skolväsendet. För både

de militära lärarna och de värr.pliktiga eleverna måste former utvecklas för

ett ökat inflytande över bl. a. utbildningens planering och utformning på

139 Kommittéer: Försvarsdepartementet Fö:18

lokal nivå.

Jag villi detta sammanhang erinra om de riktlinjer för värnpliktspolitiken som redovisades hösten 1974 och som ansluter till de här inledningsvis redovisade principerna. Vidare anordnades i försvarsdepartementets regi tidigare iår en konferens om demokratin inom försvaret. Därvid framfördes önskemål om en fortsatt utveckling av formerna för inflytande över arbetsoch utbildningsförhållandena inom försvaret.

Sedan ett par år tillbaka har viss försöksverksamhet med ökat inflytande

för de värnpliktiga bedrivits inom försvarsmakten. Försöken har framför allt gällt en utvidgning av informations- och nämndverksamheten till fler

nivåer inom utbildningsenheterna. Med utgångspunkt i erfarenheterna av de hittills genomförda försöken kommer denna verksamhet att fortsätta och vidareutvecklas.

För den fast anställda personalen pågår inom ramen för de allmänna

demokratisträvandena inom statsförvaltningen viss försöksverksamhet. Denna ingår i den försöksverksamhet som bedrivs under ledning av delegationen för förvaltningsdemokrati.

Även försvarets centrala företagsnämnd har på olika sätt spelat en aktiv

roll i syfte att förbättra och utveckla samarbetet inom försvaret. Genom sin sammansättning representerar nämnden en bred och kunnig erfarenhet.

Den utbildning i personalsamverkan inom försvaret som Stiftelsen

Gällöfsta kurscentrum genomför förtjänar även att uppmärksammas. Under de år som kursverksamheten har bedrivits har den rönt uppskattning

av elever från olika förband och myndigheter inom försvaret samt intresse från andra samhällssektorer. Dessa erfarenheter torde kunna bidra till utformningen av en förbättrad arbetsmiljö på försvarets olika arbetsplatser.

Inriktningen mot ökat inflytande och medbestämmande avser även utbildnings- och övningsverksamheten. Ett nära samband finns med motsvarande önskemål inom det allmänna utbildningsväsendet.

Läroplanerna för grundskola och gymnasieskola understryker att skolan

skall ge eleverna möjlighet att påverka sina arbetsvillkor.

Inom högskole väsendet är de studerandes medverkan i olika rådgivande och beslutande organ av gammalt datum. På grundval av prop. 1975:9 om reformering av högskoleutbildningen m. m. har bl. a. beslutats att i de särskilda styrelserna för högskoleenheterna liksom i organ för planering av s. k. utbildningslinjer vid dessa enheter skall finnas företrädare för de studerande.

Inom det allmänna utbildningsväsendet har Järaren en betydande frihet att — i samverkan med skolledning, andra lärare och elever — välja det arbetssätt som med hänsyn till det åsyftade resultatet är bäst för eleverna och läraren. Denna frihet i arbetet medför naturligtvis också ett stort ansvar för en kontinuerligt förbättrad undervisning.

Jag har ansett det angeläget att peka på dessa tendenser inom utbildningsväsendet, vilka entydigt ger bilden av en skola där detaljreglerandet liksom det centrala inflytandet minskar och där det lokala inflytandet och ansvarstagandet därmed ökar. De värnpliktiga kommer att bära med sig dessa erfarenheter när de påbörjar sin tjänstgöring. Det bör i

detta sammanhang nämnas att även arbetslivets villkor präglar

försvarsmaktens utbildnings- och övningsverksamhet. Jag vill erinra om att försvarets planerings- och ekonomisystem syftar till att möjliggöra ett ökat ansvarstagande vid de enskilda förbanden för verksamhetens genomförande. Det är angeläget att detta system får ökad genomslagskraft när det gäller utbildningens planering och genomförande.

Fö:18 Skr 1975/76:103 140

I olika sammanhang har krav framförts om förändringar av formerna för bl. a. utbildningsverksamheten inom försvaret, bl. a. i en skrivelse till chefen för försvarsdepartementet i november 1974 från plutonsofficers-

förbundet. På värnpliktskonferenser och i de värnpliktsprogram som har antagits av dessa konferenser har de värnpliktiga framfört liknande krav. På

senare tid har de värnpliktiga också aktualiserat frågan om utbildningstidens omfattning bl. a. genom krav om 40-timmars arbetsvecka.

I slutet av 1974 tillsattes en utredning med syfte att göra en översyn av Tjänstereglementet för krigsmakten. Översynen skall enligt direktiven bl. a. syfta till att anpassa de i reglementet ingående bestämmelserna till utvecklingen i samhället. Utredningsarbetet skall vidare bedrivas i nära samarbete med berörda personalorganisationer och representanter för de värnpliktiga. Försvarets ledningsutredning har att överväga införandet av lekmannainflytande på olika nivåer inom «försvaret. 1972 års värnpliktsutredning har till uppgift att se över vissa särskilda frågor om

värnpliktsutbildningen. Inom armén pågår bl. a. en översyn av formerna för

ledarskap och ledarskapsutbildning. När det gäller utbildningen sker en utvärdering av denna på olika sätt, bl. a. genom försöksverksamhet.

Enligt min mening finns det nu skäl att ta ett mera samlat grepp på frågan

om medinflytande inom utbildningen i försvaret. En särskild utredning för arbetet med den fortsatta utvecklingen bör därför tillkallas. I denna bör ingå

representanter för myndigheter, personal och värnpliktiga. Utredningen bör följa pågående försöksverksamhet och föreslå åtgärder

i anledning av dessa. Vidare kör den särskilt belysa frågor i anslutning till utbildningens genomförande, innehåll och former samt anpassning till lokal

påverkan.

Utredningen bör samarbeta :ned de utredningar som verkar inom delar av det område som utredningen har att belysa.

En reformverksamhet av detta slag måste givetvis bedrivas successivt. Jag räknar därför med att utredningen fortlöpande tar initiativ i olika

delfrågor och inte väntar med att presentera sina förslag i ett enda och

samlat sammanhang. Utrednir.gen bör efter viss tids verksamhet lämna ett slutbetänkande och därvid också ta upp frågan om vilka organisatoriska insatser som ytterligare kan behövas för att främja ökat medinflytande i fråga om utbildningen inom försvaret.

Utredningen har under tiden augusti - oktober 1975 hållit fem sammanträden.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1976.

141 Kommittéer: Socialdepartementet S:1

Socialdepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under år 1975: 4, 5, 7, 8, 10, 12, 13, 14 och 26 Följande kommittéer inom avsnittet fullgör inte resp. har inte fullgjort egentligt utredningsuppdrag: 2, 5, 21 och 27

1. Handikapputredningen (S 1966:38)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1965 för att

utreda frågan angående omvårdnaden av handikappade (se Post- och

Inrikes tidn. den 16 juli 1965):

Ordförande: Skantz, Anna-Greta, ombudsman, led. av riksdagen

Ledamöter: Antonsson, Johannes M., hemmansägare, led. av riksdagen

Fors, Åke Hj., kansliråd

Gustafsson, Äke G., avdelningschef Jonsson, Elver A. D., postiljon, led. av riksdagen Nilsson, K. Börje, förbundsordförande, led. av riksdagen

Äkerlind, Allan J. G., led. av riksdagen

Experter:

Brattgård, Sven-Olof, professor

Boman, Lars H., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 7 februari 1974) Carlsson, Barbro L., fil. mag. (fr.o.m. den 15 januari 1974) Dalén, Ingrid, departementssekreterare (fr.o.m. den 4 november 1975)

Eriksson, 1. Seved, byråchef

Gardeström, Linnéa, sekreterare Hanson, Göte, bitr. professor (fr.o.m. den 4 november 1975) Hansson, Nils, direktör (fr.o.m. den 4 november 1975) Lindqvist, Bengt, direktör (fr.o.m. den 4 november 1975) Lundström, Karin E., f.d. undervisningsråd Madebrink, Rut, rektor (fr.o.m. den 14 oktober 1974) Sundmark, Bo V., avdelningsdirektör Utberg, Rolf, kanslichef (fr.o.m. den 4 november 1975)

Sekreterare: Ekvall, Gunilla M., studiekonsulent Mattsson, Bengt-Olof T., departementssekreterare Nolte, Lennart R. J., anpassningslärare

S:1 Skr 1975/76:103 142

Lokal: Socialdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Direktiven för utredningen, se 1966 års riksdagsberättelse S 38. Tilläggsdirektiv, se 1971 års riksdagsberättelse S 13. Kungl. Maj:t har den 25 maj 1973 till utredningen överlämnat riksdagens skrivelse den 9 maj 1973,

nr 180, jämte socialutskottets betänkande 1973:12, såvitt avser frågan om

flerhandikappades problem, för att prövas av utredningen vid fullgörandet

av dess uppdrag.

Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit sex sammanträden. Ett betänkande om vissa kulturfrågor kommer att avlämnas under första

halvåret 1976.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1976.

2. Socialdepartementets sjukvårdsdelegation (S 1966:39)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni 1965 för att som en till socialdepartementet = knuten delegation följa utbyggnaden av

sjukvårdsresurserna i landet och verka för en samordning av sjukvårdsplaneringen:

Ordförande: Fridh, K. Göte, statssekreterare Ledamöter: Alsén, Sven, avdelningschef (fr.o.m. den 13 juni 1975) Andersson, J. Gunnar D., överdirektör (fr.o.m. den 13 juni 1975) Berg, C. G. Håkan, departementsråd (fr.o.m, den 13 juni 1975) Carlsson, G: Rune, förbundsdirektör (fr.o.m. den 13 juni 1975) Englund, K. Svante I., departementsråd (fr.o.m. den 13 juni 1975) Ericsson, Bengt G., direktör (fr.o.m. den 13 juni 1975) Ericsson, Nils E., ombudsman (fr.o.m. den 13 juni 1975) Eriksson, Evert G., landstingsråd (fr.o.m. den 13 juni 1975) Hansson, Stig F., landstingsråd (fr.o.m. den 13 juni 1975) Heideman, Gunnar A., kommunalråd Holmstedt, Igor, landstingsledamot (fr.o.m. den 13 juni 1975) Höglund, K. Thure, sjukvårdsdirektör (fr.o.m. den 13 juni 1975) Höök, Erik S. V., professor (t.o.m. den 12 juni 1975) Kärnek, Ruth I. C., landstirgsledamot (fr.o.m. den 13 juni 1975) Larsson, Y. Allan G., statssekreterare (t.o.m. den 12 juni 1975) Lindström, Alice M. F., undervisningsråd (fr.o.m. den 13 juni 1975) Nelander, Olle M. V., direktör (fr.o.m. den 13 juni 1975)

143 Kommittéer: Socialdepartementet S:2

Orring, Jonas A., generaldirektör (t.o.m. den 12 juni 1975)

Petersson, Olof H. E., kansliråd (fr.o.m. den 13 juni 1975)

Peterson, Thage G., statsråd led. av riksdagen (t.o.m. den 12 juni 1975) Rehnberg, K. Bertil, generaldirektör (t.o.m. den 12 juni 1975) Rexed, Bror A., generaldirektör Sandgren, C. Lennart, statssekreterare (t.o.m. den 12 juni 1975) Söderqvist, Bengt O. A., expeditionschef

Ward, Kurt K. B., landstingsråd

Westerborn, Olle O. A., docent (fr.o.m. den 13 juni 1975) Zetterström-Lagerwall, Gerd M., direktör (fr.o.m. den 13 juni 1975)

Ersättare:

Andersson, J. Gunnar D., överdirektör (t.o.m. den 12 juni 1975) Alsén, Sven, avdelningschef (t.o.m. den 12 juni 1975) Bergstedt, Tord L. H., sjukvårdsdirektör (t.o.m. den 12 juni 1975) Carlsson, G. Rune, förbundsdirektör (t.o.m. den 12 juni 1975) Englund, K. Svante I., departementsråd (t.o.m. den 12 juni 1975) Fröjd, S. Arne, länsråd (t.o.m. den 12 juni 1975) Gårdstedt, H. Birger, skolråd (t.o.m. den 12 juni 1975) Höglund, K. Thure, sjukvårdsdirektör (t.o.m. den 12 juni 1975) Nelander, Olle M. V., direktör (t.o.m. den 12 juni 1975) Nygren, G. Ingemar, kansliråd (t.o.m. den 12 juni 1975)

Ulvhammar, E. E. Birgitta, kansliråd (t.o.m. den 12 juni 1975)

Vogt, Viktor L., byråchef (t.o.m. den 12 juni 1975)

Experter: Bergstedt, Tord L. H., sjukvårdsdirektör (fr.o.m. den 13 juni 1975) Elander, Kurt O., direktör (t.o.m. den 31 december 1975) Ericsson, Bengt G., direktör (t.o.m. den 12 juni 1975)

Fredriksson, H. Einar, byråchef

Häggquist, Harald, avdelningsdirektör (fr.o.m. den I november 1975) Jönsson, E. Gustav, departementsråd Kim, Lillemor A. B.,t.f. avdelningsdirektör (t.o.m. den 31 oktober 1975) Lindgren, S. Åke, generalläkare Nygren, G. Ingemar, kansliråd (fr.o.m. den 13 juni 1975)

Orava, Olavi A. (Olle), byråchef

Petersson, Olof H. E., kansliråd (t.o.m. den 12 juni 1975) Royen, Sverre N. H., direktör (t.o.m. den 12 juni 1975) Sjöström, Åke B., byråchef (t.o.m. den 12 juni 1975) Wennström, K. Gunnar, avdelningschef Wictorson, Karl-Eric A., avdelningschef Zetterblad, Ulf, planeringschef (t.o.m. den 12 juni 1975)

Sekreterare: Bratthall, Birgitta, departementssekreterare (fr.o.m. den 13 juni 1975) Wikman, C. Gunnar, departementssekreterare (avliden den 11 maj 1975)

$S:2 Skr 1975/76:103 144

Lokal: Socialdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Delegationen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit tre sammanträden.

Under året har delegationen bl. a. behandlat olika frågor beträffande läkarfördelningsprogrammet, hälso- och sjukvård inför 1980-talet samt

sjukvårdsplanering. Delegationen har vidare angett riktlinjer för

prioritering av nya byggnadsir.vesteringar inom sjukvårdssektorn för åren

1976-1977.

En av delegationen tillsatt arbetsgrupp med uppgift att i anslutning till sysselsättningsutredningen utarbeta material som underlag för alternativa

bedömningar av personalbehovet inom olika vårdområden år 1985 har

avgett tre rapporter.

En arbetsgrupp har tillsatts med uppgift att utreda frågor rörande s. k. hälsocenter. I denna arbetsgrupp ingår representanter = för

socialdepartementet, Landstingsförbundet och Spri. Delegationens arbete beräknas pågå under hela år 1976.

3. Socialutredningen (S 1969:29)

Tillkallade enligt Kungl. Mai:ts bemyndigande den 8 december 1967 för allmän översyn av den sociala vårdlagstiftningen (se Post- och Inrikes tidn. den 2 februari 1968):

Ordförande:

Andersson, Thure G., f.d. landshövding, f.d. led. av riksdagen Ledamöter:

Ahlgren, Sven H. J., förbundsordförande (fr.o.m. den 13 juni 1975) Albinsson, N. Gillis, landstingsdirektör Andersson, G. Ingemar, byråchef Blomdahl, Bengt O.. förbundsordförande (fr.o.m. den 13 juni 1975) Henrikson, Lars G., ombudsman, led. av riksdagen Krantz, P. Gunnar, direktör Larsson, Erik, lantbrukare, led. av riksdagen

Lundblad, Grethe, socialinspektör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 16

september 1974) Mangård, Nils, hovrättsråd Troedsson, Ingegärd, pol. mag., led. av riksdagen Sylvander, Inga M., förbundsordförande (fr.o.m. den 13 juni 1975)

Wiklund, S. A. Daniel, avdelningsdirektör, f.d. led. av riksdagen

Experter:

Carlson, K. Sören, f. borgarråd Forslund, E. Birger, kansliråd

145 Kommittéer: Socialdepartementet S:4

Gisslén, Axel, personaldirektör Grönwall, Lars O., departémentsråd (fr.o.m. den 14 november 1975) Hedlén, Bengt R., socialdirektör

Hedlund, Bengt N. R., kommunalråd

Hjelmqvist, Ingvar K. R., kansliråd (fr.o.m. den I mars 1975) Holmberg, Sten E., socialdirektör Lindblom, Paul, direktör Nelson, Alvar F. A., professor

Ottoson, Ivan, tf. byråchef

Rigbäck, Berndt G., direktör Stark, K. Birger, socialchef Sturkell, Carl-Edvard, lagman (t.o.m. den 13 november 1975) Sverne, Tor E., lagman

Sekreterare:

Carlsson, Sven-Gunnar, konsulent (fr.o.m. den 1 april 1975) Fredelius, Bengt, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 oktober 1975) Nasenius, B. Jan V., departementssekreterare Söderberg, Bengt W., socialchef Thunved, Anders E., hovrättsassessor Vrede, Björn E., sekreterare (fr.o.m. den I april 1975)

Bitr. sekreterare:

Ritter, Kristin, socionom (fr.o.m. den 1 juli 1975)

Lokal: Lilla Nygatan I, 3 tr., 111 28 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Direktiven för utredningen, se 1969 års riksdagsberättelse S 29.

Tilläggsdirektiv, se 1973 års riksdagsberättelse S 9.

Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit tio sammanträden under sammanlagt 16 dagar.

Utredningen beräknas under år 1976 framlägga lagförslag rörande socialvården. Under redovisningsperioden har huvuduppgiften gällt arbete

på ifrågavarande lagförslag och underlag till detta. Vid sidan härav

genomgås det omfattande remissmaterialet och en sammanställning är under utarbetande.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1976.

4. 1968 års barnstugeutredning (S 1969:31)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 april 1968 för

utredning om barnstugeverksamheten närmast före och under de första

skolåren (se Post- och Inrikes tidn. den 16 maj 1968):

Ordförande:

Hellström, Mats J., fil. kand., led. av riksdagen

10 Riksdagen 1975/76. saml. Nr 103

S:4 Skr 1975/76:103 146

Ledamöter:

Granath, Karl-Erik, f.d. barnavårdsdirektör

Ljungberg, Blenda M., adjunkt, f.d. led. av riksdagen Mossberg, Elin K. E., f.d. ombudsman Orehag, N. Lennart H., skoldirek ör Sandblad, Carl-Erik V., kommunalråd

Experter: Baude, Annika M. C., avdelningschef Carlsson, Gunnel E., seminarielärare Charpentier, Agneta, departementssekreterare (fr.o.m. den I september 1974) Flodin, Carl-Erik T., arkitekt

Gruda-Skard, Äse, docent

Isling, B. Åke J., skolråd

Javette, Bo, ombudsman (fr.o.m. den 20 februari 1975) Jonsson, Gerd G., fritidspedagog Lundberg, Lars-Olov, sekreterare Nordin, Inga L., seminariel:ärare Schyl-Bjurman, Gertrud S., föredragande i socialstyrelsen

Strömberg-Lind, Karin E., förvaltningschef

Thorsell, Siv M., avdelningsdirektör Thorstenson, R. Billy, t.f. kansliråd (fr.o.m. den 18 januari 1974) Valtersson, Bert E., sekreterare

Sekreterare: Rosengren, Bodil, sekreterare Bitr. sekreterare: Ahlberg, Birgitta I., barnavårdslärare (t.o.m. den 31 augusti 1975) Askling, Berit, fil. lic. (t.o.m. den 31 oktober 1975) Asplund, Olle, fil. kand. (t.o.m. den 31 augusti 1975) Block, Lars B., sekreterare (fr.o.m. den 15 juli 1974) von Euler, Göran, seminarieadjunkt (t.o.m. den 31 oktober 1975) Henriksson, E. Sture F., avdelningsdirektör (t.o.m. den 31 oktober 1975) Hudner, Tor, rektor (t.o.m. den 31 oktober 1975) Malmqvist, Stig, socionom Stenberg, Leif, civilekonom (t.o.m. den 31 augusti 1975)

Wester-Hjelmstedt. Kristina, fil. kand. (t.o.m. den 31 augusti 1975)

Direktiven för utredningen, se 1969 års riksdagsberättelse S 31.

Tilläggsdirektiv, se riksdagsberättelse 1970 S 26, 1973 S 11. Ytterligare

tilläggsdirektiv, se 1974 års riksdagsberättelse S 6.

Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit 20 sammanträden. Utredningen har den 25 september 1975 avgett betänkandet (SOU

147 Kommittéer: Socialdepartementet S:5

1975:67) Utbildning i samspel. Vidare har utredningen i augusti 1975 publicerat en fristående forskningsrapport (Ds S 1975:7) Förskolebarn på

sommargård. Två enkätundersökningar har genomförts dels om de

studerandes ålder och utbildningssituation vid förskoleseminarier och vid gymnasieskolor med =:barnskötarutbildning, dels om :skolbarns omsorgssituation sommartid i Landskrona och Täby kommuner. Utredningen har i december 1975 avgett sitt slutbetänkande (SOU 1975:94) Barns sommar.

Uppdraget är därmed slutfört.

5. Samarbetskommittén (S 1970:31) för social forskning

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts beslut den 18 april 1969 (ändr. 28 juni 1974) med uppgift att biträda socialdepartementet för samråd i principiella frågor rörande forsknings- och utvecklingsarbete samt försöksverksamhet inom departementets område och i frågor om utveckling på längre sikt av denna verksamhet:

Ordförande:

Aspling, Sven G., statsråd, led. av riksdagen

Ledamöter:

Carlson, K. Sören, f. borgarråd

Engström, Arne V., professor, generaldirektör Fridh, K. Göte, statssekreterare Hedlén, Bengt R., socialdirektör Karlsson, Anders, soc. stud. Lindblom, Paul, direktör Nelander, Olle M. V., direktör Ohlsson, P. T. Ingvar, generaldirektör

Poppius, Hans D., byråchef

Rexed, Bror A., generaldirektör Sandgren, C. Lennart, statssekreterare Segerstedt, Torgny, professor, rektor Äström, Lars-Åke E., generaldirektör

Experter:

Börjeson, Bengt O., docent

Larsson, Karl G., sektionschef

Ringborg, S. Erland, kansliråd

Sekreterare:

Forslund. E. Birger, kansliråd

Bitr. sekreterare:

Uggla, G. Inga-Lill, fil. lic.

S:5 Skr 1975/76: 103 148

Kommittén har under tiden november 1974 - oktober 1975 inte hållit något sammanträde. |

Kommitténs uppgifter har genom regeringsbeslut den 13 november 1975 överförts till delegationen för social forskning (S 1974:05) fr.o.m. den 1 december 1975.

Kommitténs verksamhet har därmed upphört.

6. Sjukvårdskostnadsutredningen (S 1970:32)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 juni 1969 för att

utreda vissa frågor rörande sjukvårdskostnader, innefattande dels en

samhällsekonomisk analys rörande sjukvårdskostnadernas utveckling, dels en teknisk undersökning rörande verkningar individuellt och kollektivt av nuvarande metoder för sjukvårdskostnadernas finansiering: Utredningsman:

Höök, Erik S. V., professor Experter:

Ericsson, Kjell U., förste sekreterare Lindgren, S. Åke, generalläkare Skogsberg, P. Gösta, f.d. avdelningschef Stenfors, Bo I. L., departementssekreterare Svenonius, Rolf H., ekonomichef

Sekreterare:

Hjorth, Lars E. A., kansliråd

Lokal: Industridepartementet, Fack, 10310 Stockholm, tel. växel

763 10 00

. Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit ett sammanträde. Utredningen har under samma = tidsperiod haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som

berörs av utredningens arbet2. Därutöver har sammanträden hållits med

särskilda — arbetsgrupper för = frågan om = trafikolycksfallens

sjukvårdskostnader resp. de totala sjukvårdskostnadernas fördelning.

Utredningen har i juni 1975 avgett betänkandet (SOU 1975:13) Vägtrafikolyckor och sjukvårdskostnader.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1976.

7. Hjälpmedelsgruppen (S 1970:33)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 november 1969 för översyn av verksamheten med hjälpmedel för handikappade:

149 Kommittéer: Socialdepartementet S:$8

Ordförande: Fors, Äke Hj., kansliråd Ledamöter: Nilsson, K. F. Lennart, kansliråd Wennerberg, Sigfrid B.. överingenjör Experter:

Brattgård, Sven-Olof, professor

Danielsson, G. Gunnar, förste sekreterare Hedin, Bernt, avdelningsdirektör Lagerstedt, Per, apotekare (fr.o.m. den 18 mars 1974)

Lindstedt, G. Eva A., docent Johansson, P. Bertil, föreståndare

Malm, B. Svante, avdelningsdirektör Roos, Birger, civilingenjör Wedmalm, Per O. R., avdelningsdirektör Sekreterare: Gardeström, Linnéa, sekreterare Direktiven för gruppen, se 1971 års riksdagsberättelse S 27. Tilläggsdirektiv, se 1972 års riksdagsberättelse S 22 och 1973 S 16. Gruppen har i januari 1975 avgett betänkandet (Ds S 1975:2) Statsbidragsfrågor inom hjälpmedelsverksamheten. Uppdraget är därmed slutfört.

8. Arbetsgruppen (S 1970:36) rörande försöksverksamhet inom

barna- och ungdomsvården (AFBU)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 mars 1970 för att planera och framlägga förslag rörande försöksverksamhet för

metodutveckling inom barna- och ungdomsvården:

Ordförande: Hörnlund, Gördis K., fru, led. av riksdagen Ledamöter: Gordan, Kurt, rektor

Gustafsson, Nils, övertullsynsman

Göransson, Bertil, landstingsråd Jonsson, Gustav A., docent

Larnstedt, A. Ossian G, departementsråd

Larsson, Karl G., sektionschef Nilsson, Göte, intendent

Rosén, Göta, f.d. avdelningschef

S:8 Skr 1975/76:103 150

Sjöberg, Tage B., departementssekreterare Vestlund, A. G. (Gösta), undervisningsråd

Sekreterare:

Thyblad, Tom F. F. T:son, tyråchef

Bitr. sekreterare: Björklund, Rolf, sekreterare

Direktiven för arbetsgruppen, se 1971 års riksdagsberättelse S 30.

Arbetsgruppen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit två

sammanträden. Arbetsutskottet har under samma tid sammanträtt 14

gånger.

Arbetsgruppen har avgett betänkandet (Ds S — 1974:11) Försöksverksamhet med utbildning av fosterföräldrar. Gruppen har vidare utarbetat en rapport med förslag till fortbildning för hemterapevter. Arbetsgruppen avlämnar sin slutrapport vid årsskiftet 1975/76. Uppdraget är därmed slutfört.

9, Pensionskommittén (S 1970:40)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 maj 1970 för att

utreda frågan om pensionsåldern m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 25

juni 1970):

Ordförande: Granqvist, Liss M., president

Ledamöter: Andersson, M. Alvar, lantbrukare, led. av riksdagen Danielson, Gunnar H., generaldirektör (t.o.m. den 30 september 1975) Jönsson, Gustav, departementsråd (fr.o.m. den 1 oktober 1975) Karlsson, F. Göran, redaktör, led. av riksdagen Mundebo, K. A. Ingemar, avdelningsdirektör, led. av riksdagen Nordberg, S. Ivar, organisationssekreterare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 juni 1975)

Persson, E. Yngve, f.d. förbundsordförande, f.d. led. av riksdagen

(t.o.m. den 31 maj 1975) Regnéll, Carl Göran, bankdirektör, led. av riksdagen

Experter: Bratthall, Kenneth, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 juni 1975) Danielson, Gunnar H., generaldirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1975) Haglund, Sven, t.f. avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 november 1975) Nilsson, Karl-Erik, bitr. direktör (t.o.m. den 20 februari 1975)

Nilsson, K. F. Lennart, kansliråd (fr.o.m. den 1 juni 1975)

151 Kommittéer: Socialdepartementet S:10

Persson, Gustav B., kommunalråd Petri, Carl Axel H., kammarrättslagman Strandberg, Sten Erik, försäkringsdomare (t.o.m. den 31 oktober 1975) Svensson, Inge G., direktör Ödman, Margot. ombudsman (fr.o.m. den 21 februari 1975)

Sekreterare:

Alkman, Leif A., kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 23 augusti 1974) Bratthall, Kenneth, hovrättsassessor (t.o.m. den 31 maj 1975) Nordborg, Kjerstin M., hovrättsfiskal (fr.o.m. den 1 juni 1975) Wilhelmsson, A. Börje, rådman (t.o.m. den 31 maj 1975)

Lokal: Lilla Nygatan 1, 1 tr., 11128 Stockholm, tel. 2152 82 (Alkman) och 21 41 94 (Nordborg)

Direktiven för kommittén, se 1971 års riksdagsberättelse S 34.

Kommittén har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit 14 sammanträden.

Kommittén har i januari 1975 avgett betänkandet (SOU 1975:10) Rörlig pensionsålder och i september 1975 betänkandet (SOU 1975:74)

Socialförsäkringsavgifter på uppdragsinkomster m. m.

Kommittén avser att i slutet av år 1976 avge ett betänkande om intjänande av pensionspoäng inom tilläggspensioneringen, avgiftsreglerna inom socialförsäkringarna samt standardsäkring av pensionssystemet.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1976.

10. Nykterhetsvårdens anstaltsutredning (S 1970:43)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 november 1970 med uppdrag att utreda platsbehovet vid de allmänna vårdanstalterna för alkoholmissbrukare: Utredningsman:

Larnstedt, A. Ossian G., departementsråd

Experter:

Elfvén, Jan, avdelningsdirektör

Nilsson, Edgar O. M., direktör

Nordström, Gösta, byråchef

Rigbäck, Berndt G., direktör

Sekreterare:

Wilhelmsson, Bengt V., departementssekreterare Bitr. sekreterare:

Söderblom, Monica C., utredningssekreterare (t.o.m. den 31 augusti 1975)

S:10 Skr 1975/76:103 152

Direktiven för utredningen, se 1972 års riksdagsberättelse S 31. Tilläggsdirektiv, se 1974 års riksdagsberättelse S 18.

Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit elva sammanträden. Utredningen har i augusti 1975 avgett betänkandet (Ds S 1975:8) Inackorderingshemmen för alkoholmissbrukare. Uppdraget är därmed slutfört.

11. Yrkesskadeförsäkringskommittén (S 1971:01) Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 april 1971 för att företa en översyn av yrkesskadeförsäkringen m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 12 juni 1971):

Ordförande: Ekberg, Leif, kammarrättslagman (fr.o.m. den I november 1975) Samuelsson, G. Yngve, generaldirektör (t.o.m. den 31 oktober 1975)

Ledamöter: Andersson, M. Alvar, lantbrukare, led. av riksdagen Fredriksson, K. Torsten, gruvarbetare, led. av riksdagen Gustafsson, Olof, direktör Karlsson, Henry, förbundssekreterare Svensson, Inge G., bitr. direktör

Walander, Håkan I., ombudsman

Experter: Dahlström, Lars E., försäkringsdomare Ekberg, Leif, kammarrättslagman (t.o.m. den 31 oktober 1975) Forssberg, Olof, hovrättsassessor (fr.o.m. den I november 1975) Grönwall, Lars O., departementsråd (fr.o.m. den 11 juni 1974) Karlsson, H. K. Göran, ombudsman (fr.o.m. den 11 juni 1974) Maritz, Arvo A.. byråchef

Sandell, Arne, bitr. direktör (fr.o.m. den I december 1974)

Söderberg, Åke M.. byråchef (fr.o.m. den 21 februari 1975)

Sekreterare: Gustavsson, Bengt, kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 22 september 1975) Hessmark, Lars-Göran, kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 1 oktober 1975) Odencrants, Carl J. E., rådrnan (t.o.m. den 31 oktober 1975) Wallenberg, Jarl-Erik, byrådirektör (t.o.m. den 15 november 1975)

Lokal: Departementens utredningsavdelning, Box 347, 401 25 Göteborg, tel. 031/17 38 00 (Bengt Gustavsson); Socialdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 103 20 Stockholm, tel. 763 10 00 (Hessmark)

Direktiven för utredningen, se 1972 års riksdagsberättelse S 32.

153 Kommittéer: Socialdepartementet S:13

Kommittén har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit 16 sammanträden.

Kommittén har i oktober 1975 avgett betänkandet (SOU 1975:84) Ersättning vid arbetsskada.

Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under år 1976.

12. Socialpolitiska bidragsutredningen (S 1972:02)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigandé den 30 juni 1972 för att

kartlägga det socialpolitiska bidragssystemet i syfte att klarlägga eventuella brister i avseende på samordningen av olika bidragsformer: Utredningsman:

Nasenius, B. Jan V., departementssekreterare Experter:

Andersson, Bengt E.. socialdirektör

Bengtson, Sven F., byråchef

Dahlström, Lars E., försäkringsdomare Olsson, K. R. Bertil, statistikchef

Sekreterare:

Korpi, Sture H., informationssekreterare Bitr. sekreterare:

Eriksson, Ingemar, fil. kand. Hörnqvist, Sten-Åke, fil. kand. (t.o.m. den 6 april 1975) Ritter, Kristin, socionom

Uggla, G. Inga-Lill, fil. lic.

Utredningsmannen = tillkallad med anledning av skrivelse från arbetsgruppen för låginkomstfrågor den 8 juni 1972.

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Utredningen har i juni 1975 avgett rapporten (Ds S 1975:4) Kartläggning äv samordningsfrågor i det socialpolitiska bidragssystemet.

Uppdraget är därmed slutfört.

13. Utredningen (S 1973:02) angående lokalisering av statens bakteriologiska laboratorium

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 februari 1973 för att utreda de närmare förutsättningarna samt formerna för en omlokalisering av statens bakteriologiska laboratorium till Umeå:

$S:13 Skr 1975/76:103 154

Ordförande: Karlén, Göran H., med. dr Sakkunniga: Beckman, Lars E. A., bitr. professor (fr.o.m. den 3 april 1974)

Lekberg, E. E. Olov, landstingsråd

Lundbäck, B. Holger, professor Experter: Kjetlander, Jan O., överläkare

Nygren, G. Ingemar, kansliråd

Sekreterare: Lindström, Berndt E., avdelningsdirektör Särskilda direktiv har ej meddelats.

Utredningen har under tiden november 1974 - juni 1975 hållit sex

sammanträden. Utredningen har den 4 juni 1975 avgett betänkandet (Ds S 1975:5) Förutsättningarna för en flyttring av statens bakteriologiska laboratorium

(SBL) till Umeå.

Uppdraget är därmed slutfört.

14. Arbetsgruppen (S 1973:0:4) för att undersöka pensionsfrågorna för

entreprenöranställda på fartyg

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 juni 1973: Ordförande:

Sjöberg, N. Björn V.. rättschef

Ledamöter: Björne, B. Gunnar, kansliråd Grenander, Nils, direktör Karlsson, Gunnar B. S., förbundsordförande Rude, Karl R., verkst. direktör Sjöquist, Hans E., hovrättsassessor Sjöstedt, K. Lennart T., hovrättsråd Särskilda direktiv har ej meddelats. Arbetsgruppen har i januari 1975 avgett betänkandet (Ds S 1975:1) Pensions- och beskattningsfrågor för entreprenöranställda på fartyg. Uppdraget är därmed slutfört.

155 Kommittéer: Socialdepartementet S:16

15. Barnomsorgsgruppen (S 1973:07)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 juni 1973 för frågor rörande verksamheten för barn med särskilda behov av stödåtgärder m. m.: Ordförande: Lundblad, Grethe, socialinspektör, led. av riksdagen Ledamöter: Baude, Annika M. C., avdelningschef

Henriksson, E. Sture F., avdelningsdirektör

Johansson, Karl-Axel, sekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1974)

Tonér, E. Mari-Anne, skolkonsulent

Viklund, Margareta, sekreterare Experter: Bergfors, Per-Gösta, överläkare (fr.o.m. den 1 juli 1974) Fändriks, Ann-Louise, förskollärare (fr.o.m. den 1 april 1975) Gardeström, Linnéa, sekreterare (fr.o.m. den 1 april 1975) Stjerna, Kenneth H., sekreterare Svensson, Sten, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 april 1975) Sekretariat: Spörndly, Barbro I., departementssekreterare Sävenstrand, Inger E., sjukvårdslärare (fr.o.m. den 1 juli 1974) Bitr. sekreterare: Hellström, I. Agneta, assistent (fr.o.m. den 1 juli 1975) Lokal: Socialdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 763 10 00 Tilläggsdirektiv till utredningen, se 1975 års kommittéberättelse S 19. Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit 14 sammanträden. Utredningen har i oktober 1975 avgett betänkandet (SOU 1975:87) Samverkan i barnomsorgen. Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1976.

16. Barnmiljöutredningen (S 1973:08)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 juni 1973 för att undersöka barnens levnadsförhållanden:

Utredningsman: Rexed, Bror A., generaldirektör Sekreterare: Lund, Karin, socionom Wittorp, I. Birgitta, departementssekreterare

S:16 Skr 1975/76:103 156

Lokal: Socialdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Direktiven för utredningen, se 1974 års riksdagsberättelse S 31.

Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 sammanträtt

2-3 gånger per månad.

Utredningen har i december 1975 avgett betänkandet (SOU 1975:30) Barnens livsmiljö jämte bakgrundsrapporter (SOU 1975:31-38).

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete i början av år 1976.

17. Familjestödsutredningen (S 1974:01)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 4 januari 1974 för att pröva vissa frågor inom föräldraförsäkringen m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 22 januari 1974): Utredningsman:

Odhnoff, Camilla, landshövding

Experter:

Grönwall, Lars O., departernentsråd (fr.o.m. den 8 mars 1974) Hellman, Lars, förbundssekreterare Johansson, Karl-Axel, sekreterare

Jönsson, E. Gustav, departementsråd

Persson, Gustav B., kommunalråd Sjöberg, Margit E., avdelningsdirektör Svensson, Inge G., direktörsassistent

Sekreterare:

Kindlund, A. Sören, departementssekreterare Bitr. sekreterare:

Arve-Par'!s, Birgit E., fil. kand. (fr.o.m. den 1 juli 1974)

Etzler, Cecilia E. M., byrådirektör (fr.o.m. den I september 1974)

Karlsson, Vanja M., seminartielärare

Lokal: Socialdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse S 22.

Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit 14 sammanträden.

Utredningen har i augusti 1975 avgett delbetänkandet (SOU 1975:62) Förkortad arbetstid för småbarnsföräldrar.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1976.

157 Kommittéer: Socialdepartementet S:19

18. Medicinalansvarskommittén (S 1974:02)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18 januari 1974 för att utreda vissa ansvarsfrågor m. m. inom hälso- och sjukvården (se Post- och Inrikes tidn. den 25 januari 1974): Ordförande:

Lidbeck, P. Ingmar, regeringsråd

Sakkunniga: Hjern, Bo, verkst. direktör

Hjerne, Gunnar, landstingsråd

Karlsson, F. Göran, redaktör, led. av riksdagen Larsson, Erik, lantbrukare, led. av riksdagen Wilander, Sven E., landstingsman Experter: Ahlberg, Jan Erik, förbundsdirektör (t.o.m. den 18 november 1975)

Herner, N. Birger E., överläkare |

Hultstrand, Lars R., hovrättsassessor

Kullberg, Gunni V., förste förbundssekreterare (fr.o.m. den I 1 februari 1974) Langton, Börje, byråchef

Lundqvist, Lilly M., förste skötare (fr.o.m. den 27 februari 1974)

Malmqvist, Jan, tandläkare (fr.o.m. den 19 november 1975) Roos, Kurt H. G., medicinalråd

Royen, Sverre N. H., direktör Sekreterare: Prom, Peter F. G., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 februari 1974) Wistrand, Birgitta M., informationschef (fr.o.m. den I maj 1974)

Lokal: Lilla Nygatan 1, 3 tr., 11128 Stockholm, tel. 21 64 43 (Prom).

2158 99 (Wistrand) |

Direktiven för kommittén, se 1975 års kommittéberättelse S 23. Kommittén har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit åtta sammanträden samt haft överläggningar och annan kontakt med patientoch = personalorganisationer. Studiebesök har gjorts vid «vissa sjukvårdsinrättningar. Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under år 1976.

19. Utredningen (S 1974:03) angående översyn av besvärsorganisationen inom socialförsäkringen m. m.

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18 januari 1974 för att

företa en översyn av besvärsorganisationen inom socialförsäkringen m. m.

(se Post- och Inrikes tidn. den 26 januari 1974):

S:19 Skr 1975/76:103 158

Utredningsman:

Wentz, Nils O., kammarrät:spresident

Experter: Forstadius. Erik L. W., direktör Karlsson, K. Henry, ombudsman Lundberg, E. Allan, försäkringsdomare Lundin, N. Tore H., bitr. skattedirektör Sjöberg, N. Björn V., rättschef

Sjönell, L. Marianne, byråchef

Ödman, Margot. ombudsman

Sekreterare: Kärrström, Margit E. V., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 mars 1974)

Lokal: Departementens utr2dningsavdelning, Box 347, 401 25 Göteborg, tel. växel 031/17 38 00 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse S 24.

Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit åtta sammanträden. Utredningen har i november 1975 avgett delbetänkandet (Ds S 1975:9) Övergångsfrågor beträffande besvärsorganisationen inom yrkesskadeförsäkringen. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1976.

20. Nykterhetsvårdens erkända och enskilda vårdanstalters personalorganisationsutredning (S 1974:04) (NEPO)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 25 januari 1974 med uppdrag att företa en översyn av personalorganisationen vid erkända och enskilda vårdanstalter för alkoholmissbrukare:

Utredningsman: Jonsson, Folke A., byråchef

Experter: Blixt, Olov, ombudsman Danielsson, Birger, direktör Nordström, Gösta, byråchef Söderman, Elis A., ombuds:nan . Sekreterare:

Bystedt, Nils, byrådirektör

Lokal: Socialdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 103 20 Stockholm,

tel. växel 763 10 00

159 Kommittéer: Socialdepartementet S:21

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Kommittén har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit tio sammanträden samt =<företagit resor = till vårdanstalter = för alkoholmissbrukare. Ett stort antal anställda har intervjuats om sina arbetsförhållanden. Två enkätundersökningar har utförts. Den första enkäten var ställd till samtlig personal och den andra till anstaltsledningarna.

Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under år 1976.

21. Delegationen (S 1974:05) för social forskning

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts beslut den 28 juni 1974 för att som en till socialdepartementet knuten delegation ha till uppgift dels att med

utgångspunkt i departementets verksamhetsområden svara för bedömning och samordning av pågående och planerade projekt avseende forsknings-

och utvecklingsarbete samt försöksverksamhet inom den sociala sektorn, dels att initiera forsknings- och utvecklingsarbete av betydelse för socialpolitiken:

Ordförande: Fridh, K. Göte, statssekreterare (t.o.m. den 14 november 1975) Lindberg, Ingemar, kansliråd (fr.o.m. den 15 november 1975)

Ledamöter: Berfenstam, Ragnar A. G., professor Engström, Arne V., professor, generaldirektör Hedberg, J. Anund, kommunalråd Hedlén, Bengt R., socialdirektör Lindberg, Ingemar, kansliråd (t.o.m. den 14 november 1975) Kärnek, Ruth I. C., landstingsråd Lindahl, Hedda, landstingsledamot Rehn, L. Gösta, professor Rexed, Bror A., generaldirektör Wiklund, Svea S. S., fru, led. av riksdagen

Ås röm, Lars-Åke E., generaldirektör

Ersättare: Ericsson, Bengt G., direktör (för Lindahl) Gardell, Bertil G. T. B., docent (för Engström) Göransson, G. Bertil, landstingsråd (för Fridh resp. Lindberg) Janson, Carl-Gunnar, professor (för Berfenstam) Järnbrink, Hans G., överdirektör (för Åström) Korpi, F. Walter, professor (för Rehn) Larsson, Karl G., sektionschef (för Hedberg)

$:21 Skr 1975/76:103 160

Skalin, E. Douglas, förste sekreterare (för Kärnek) Stark, K. Birger, socialchef (för Hedlén) Wennström, K. Gunnar, avdelningschef (för Rexed) Åstrand, Göran, kommunalkonsulent (för Wiklund) Experter: Forslund, E. Birger, kansliråd Nelander, Olle M. V., direktör Wallberg, Klas H. S., avdelningschef Sekreterare: Uggla, G. Inga-Lill, fil. lic. Lokal: Socialdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 763 10 00 Särskilda direktiv har ej meddelats. Delegationen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit fem sammanträden. Dessutom har delegationens arbetsutskott under samma tid

hållit fem sammanträden. Delegationens arbete beräknas pågå under hela år 1976.

22. Pensionärsundersökningen (S 1974:06)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 juni 1974 för att göra en undersökning angående åldringsvården m. m.: Utredningsman: Forslund, E. Birger, kansliråd Experter: Bratthall, Birgitta, departementssekreterare Ekberg, Valter, sekreterare

Englund, K. Svante I., departementsråd

Larsson, Gustav, f. d. kommunalråd (fr.o.m. den 12 december 1974) Petersson, Kerstin, sekreterare Skalin, E. Douglas, förste sekreterare Svanborg, Alvar, överläkare Sälde, K. A. Henry, avdelningschef Widman, Mona G. U-B., socialassistent Sekreterare: Hedin, Bernt, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 16 oktober 1974) Redgert, Jan I. G.. avdelningschef (fr.o.m. den 15 november 1974) Lokal: Socialdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm. tel. växel 763 10 00 Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse S 27.

161 Kommittéer: Socialdepartementet S:24

Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hällit 14 sammanträden och genomfört två studieresor.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1976.

23. Regionsjukvårdsutredningen (S 1974:07)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 juni 1974 för att utreda regionsjukvårdens organisation m. m. Ordförande: Söderqvist, Bengt O. A.. expeditionschef Sakkunniga: Alsén, Sven, avdelningschef

Eskel, Arvid, landstingsråd

Göransson, G. Bertil, landstingsråd Wedin, Nils J.. landstingsråd Experter: Ericsson, Bengt G., direktör (fr.o.m. den 4 oktober 1974) Fredriksson, H. Einar, byråchef Gremner, Kjell, organisationschef (fr.o.m. den 5 november 1974) Hamberger, Carl-Axel, professor (fr.o.m. den 5 november 1974) Hjern, Bo G., direktör (fr.o.m. den 5 november 1974)

Nygren, G. Ingemar, kansliråd

Werkö, Lars, professor (fr.o.m. den 5 november 1974) Wictorson, Karl-Eric A., avdelningschef (fr.o.m. den 5 november 1974)

Sekreterare: Bratthall, Birgitta, departementssekreterare Lokal: Socialdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 763 10 00 Särskilda direktiv har ej meddelats. En särskild arbetsgrupp har tillsatts för att analysera regionsjukvårdens

innehåll och avgränsning gentemot länssjukvården.

Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hällit sex sammanträden. Ett flertal samman räden har därutöver hållits i arbetsgrupper.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1976.

24. Utredningen (S 1974:08) angående översyn av hälsovårdsstadgan

Tillkaliade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 juni 1974 för att göra en översyn av hälsovårdsstadgan:

11 Riksdagen 1975/76. saml. Nr 103

$:24 Skr 1975/76:103 162

Ordförande: Sundström, E. Thorsten, borgarråd

Sakkunniga:

Andersson, Karl-Gustav, rörverksarbetare, led. av rikdagen Andersson, Roland I., länshälsovårdskonsulent Johansson, J. Erik, lantbrukare, led. av riksdagen Rinder, K. Lennart, medicinalråd Törnquist, Harry E., byggnadsråd

Ägren, Lars O. T., direktör

Experter: Eriksson, Sune, avdelningsdirektör

Hallbäck, Thore, hälsovårdsdirektör

Hultstrand, Lars R., hovrättsassessor Mollstedt, Bengt O., stadsläkare Petrelius, Torsten, avdelningschef Swarén, Ulla M., byråchef Sekreterare: Meyer, Lennart S. G., hovrättsassessor Bitr. sekreterare: Berglund, Bengt I., byrådirektör (fr.o.m. den 15 maj 1975) Lokal: Lilla Nygatan I, 3 tr., 111 28 Stockholm, tel. 21 58 39 Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse S 29. Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit åtta sammanträden. Därjämte har en expertgrupp inom utredningen sammanträtt åtta gånger. Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1976.

25. Sakkunniga (S 1974:09) med uppdrag att utreda vissa frågor beträffande sjukvård i livets slutskede (SLS)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 november 1974 för

att utreda vissa frågor beträffande sjukvård i livets slutskede:

Ordförande: Rexed, Bror A., generaldirektör Sakkunniga: Biörck, C. Gunnar W., professor Einhorn, Jerzy, professor Giertz, Gustav B.. professor

Göransson, G. Bertil, landstingsråd

163 Kommittéer: Socialdepartementet S:26

Karlsson, F. Göran, redaktör, led. av riksdagen Kärnek, Ruth [. C.., landstingsledamot

Linder, Lars G., överläkare

Zetterström-Lagervall, Gerd M., direktör '

Willig, Anna, undersköterska |

Experter: |

Carlheim-Gyllensköld, Karin, fil. dr. (fr.o.m. den 6 december 1974) Feigenberg, Loma, bitr. överläkare (fr.o.m. den 6 december 1975) Langton, Börje, byråchef (fr.o.m. den 6 december 1975)

Sekreterare:

Björkman, Marie-Louise (Malou) K., fil. kand. (fr.o.m. den I april 1975)

Lokal: Socialstyrelsen, Fack, 10630 Stockholm, tel. växel 140600 (sekreteraren)

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit tre sammanträden.

Studier pågår vid Serafimerlasarettet, Radiumhemmet och Kungsgärdets sjukhus. Dessa beräknas vara slutförda under våren 1976. Ytterligare en undersökning om mänskliga relationer i livets slutskede har påbörjats.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1976.

26. Sakkunnig (S 1974:10) för utredning av vissa frågor rörande utbildningen av läkare med utländsk medicinsk examen

Tillkallad enligt Kung!l. Maj:ts bemyndigande den 15 november 1974 för utredning av vissa frågor rörande utbildningen av läkare med utländsk medicinsk examen:

Utredningsman:

Hamberger, Carl-Axel, professor

Experter:

Sjölin, C. Stig B., professor

Skoglund, S. Owe, byråchef

Sekreterare:

Palmstierna, Carl Oswald, f.d. byråchef

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Under år 1975 har två sammanträden hållits med experterna. Arbetet har i övrigt skett i form av överläggningar mellan utredningsmannen och sekreteraren.

$:26 Skr 1975/76:103 164

Utredningsmannen lämnar sitt slutbetänkande omkring årsskiftet 1975/76.

Uppdraget är därmed slutfört.

27. Ledningsgruppen (S 1974:11) för försöksverksamhet inom socialvården

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 december 1974 för försöksverksamhet inom socialvården:

Ordförande: Göransson, G. B. Bertil, landstingsråd (fr.o.m. den 1 januari 1975)

Ledamöter:

Larsson, Karl G., sektionschef (fr.o.m. den 1 januari 1975) Nilsson. Göte, intendent (fr.o.m. den I januari 1975) Ottoson, Ivan, rektor (fr.o.m. den 1 januari 1975) Thorstenson, R. Billy, t.f. kansliråd (fr.o.m. den 1 januari 1975) Wiktorin, Bengt, sektionschef (fr.o.m. den 1 januari 1975)

Expert:

Larnstedt, A. Ossian G., departementsråd (fr.o.m. den I januari 1975) Bitr. sekreterare:

Haeggström, Ingrid M., assistent Lamnevik, Gunilla, socionom (fr.o.m. den I augusti 1975)

Lokal: Landstingshuset, Bex 1003, 22102 Lund, tel. 046/15 34 77 och 15 3485 |

Ledningsgruppen har till uppgift att bedriva försöksverksamhet inom socialvården, främst barna- och ungdomsvården i syfte att ge praktiska

erfarenheter inför förestående reformarbete på grundval av

socialutredningens och fosterbarnsutredningens intentioner.

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Ledningsgruppen har under tiden december 1974 - oktober 1975 hållit sju sammanträden. Den referensgrupp med företrädare för de fackliga organisationerna, som knutits till ledningsgruppen har under samma tid

sammanträtt två gånger. Ledningsgruppen har utsett Skåne till försöksområde och bedriver där

försöksverksamhet, som innefattar särskilda projekt i elva kommuner, ändrat utnyttjande av inom regionen befintliga institutioner samt utbildnings- och konferensverksamhet i anslutning härtill. Projekten i kommunerna '" omfattar bl. a. försök med hemma-hos-arbetare, kontraktering av = familjehem, kommunala familjehem samt aktivitetsskapande verksamhet för ungdomar och missbrukargrupper.

Ledningsgruppens arbete beräknas pågå under hela år 1976.

165 Kommittéer: Socialdepartementet S:28

28. Arbetsgruppen (S 1975:01) för social information

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 20 februari 1975 för att utarbeta samt ombesörja tryckning och distribution i början av år 1976 av en ny upplaga av socialkatalogen:

Ordförande:

Korpi, Sture H., informationssekreterare

Ledamöter:

Appelgren, J. Äke H., informationssekreterare Björck, Berndt H., informationschef Edström, J. Lennart, informationschef Janzon, Bengt, presschef Norrman, Inger K., informationssekreterare

Walander, Håkan I., ombudsman

Experter:

Fors, Äke Hj.. kansliråd

Lersäther, Anna Margareta (Anna-Greta), lokalkontorsföreståndare

Trygve, Jan S., byråchef

Sekreterare:

Thunberg, Torsten I., informationssekreterare

Bitr. sekreterare:

Hedenström, Bengt, sekreterare Rydbeck, Margareta A., informationssekreterare

Lokal: Socialdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Arbetsgruppen har under tiden mars - oktober 1975 hållit två sammanträden samt haft överläggningar med myndigheter, organisationer och andra som berörs av arbetsgruppens arbete.

Arbetsgruppen har låtit översätta den år 1974 utgivna socialkatalogen till finska, tyska, grekiska och serbokroatiska språken för invandrare. Dessa har givits ut under oktober 1975.

Arbetsgruppen kommer att utarbeta en ny upplaga av socialkatalogen som beräknas utkomma i början av år 1976. Samtidigt deltar arbetsgruppen i ett försök med informationssamverkan inom Östergötlands län. Inom detta område kommer socialkatalogen att ges ut i kommunalt anpassade upplagor.

Arbetsgruppen beräknar slutföra sitt arbete under år 1976.

$:29 Skr 1975/76:103 166

29. Socialpolitiska samordningsutredningen (S 1975:02)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 18 juni 1975 om samordningsfråpor i det socialpolitiska bidragssystemet: Ordförande:

Sjöberg, N. Björn V., rättschef

Ledamöter:

Carlsson, C. Eric, bonde, led. av riksdagen

Ekberg, Leif, kammarrättslagman

Håvik, I. Doris H., assistent. led. av riksdagen

Karlsson, Helge G., metallarbetare, led. av riksdagen

Mundebo, K. A. Ingemar, avdelningsdirektör, led. av riksdagen

Ringaby, Per-Eric, godsägare, led. av riksdagen

Experter:

Björne, B. Gunnar, kansliråd (fr.o.m. den 1 oktober 1975)

Edvardsson, Einar, byråchef (fr.o.m. den I oktober 1975) Nasenius, B. Jan V., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1975)

Nelander, Sven, utredningssekreterare (fr.o.m. den I oktober 1975) Nordin, Ingvar, direktör (fr.o.m. den I oktober 1975)

Pårud, Nils G., universitetslektor (fr.o.m. den 1 oktober 1975) Smedmark, Göran G:son, byråchef (fr.o.m. den 1 oktober 1975)

Svensson, Inge G., bitr. direktör (fr.o.m. den I oktober 1975) | Walander, Håkan 1., ombudsman (fr.o.m. den 1 oktober 1975)

" Sekreterare:

Eriksson, C. Ingemar, fil. kand. (fr.o.m. den I september 1975) Schering, Per E., byrådirektör (fr.o.m. den I september 1975) Wiegert, Bo, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 oktober 1975)

Lokal: Socialdepartementet. Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel763 10 00

Direktiv (anförande av statsrådet Aspling till protokoll vid regeringssammanträde den 18 juni 1975):

En kartläggning av olika samordningsfrågor i det socialpolitiska bidragssystemet har nyligen redovisats i en rapport (Ds S 1975:4) av en

särskilt tillkallad expertgrupp. Rapporten mynnar i kapitel 9 ut i en redo-

visning av frågor som bör prövas i ett fortsatt utredningsarbete med inriktning på en samordning av olika bidragssystem. I rapporten pekas därvid på frågor avseende administration, prövningsregler, författningsmässig samordning, bidragsmässig samordning och information.

Jag föreslår att en översyn av det socialpolitiska bidragssystemet från

samordningssynpunkt nu kommer till stånd på grundval av det i rapporten

redovisade materialet. Därvid bör undersökas vilka förbättringar i

samordningsavseende som kan genomföras inom ramen för befintliga

bidragsformer och för dessa fastlagda principer i fråga om bidragens

167 Kommittéer: Socialdepartementet S:30

inriktning och omfattning. Arbetet med en sådan översyn av gällande bestämmelser bör bedrivas med utgångspunkt i den totala resurstilldelning och den huvudsakliga fördelning mellan olika områden som är fastställd av

statsmakterna. Målsättningen för översynen bör vara att klarlägga hur långt

det socialpolitiska bidragssystemet kan samordnas i en allmän socialförsäkring. En huvudfråga i utredningsarbetet kommer därigenom att bli en systematisk genomgång av lagen om allmän försäkring med beaktande av samordningsfrågorna både inom denna lag och i förhållande till andra bidragsförfattningar. Utredningen bör ske i en parlamentariskt sammansatt kommitté och bedrivas med ledning av den sammanfattning av hithörande frågeställningar som anges i rapportens avslutande kapitel. Kommittén bör vid behandlingen av nämnda samordningsfrågor i detta avseende samråda med pågående utredningar som har i uppdrag att pröva olika delar av det socialpolitiska bidragssystemet.

Utredningen har i oktober 1975 hållit ett sammanträde. Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1976.

30. Sakkunnig (S 1975:03) med uppdrag att utreda vissa frågor rörande kronisk toxicitet

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 26 juni 1975 för att utreda vissa frågor rörande kronisk toxicitet: |

Sakkunnig:

Lönngren, Rune, farm. dr

Lokal: Apoteksbolaget AB, Humlegårdsgatan 14, 105 14 Stockholm, tel.

växel 24 08 00

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Den sakkunniges arbete beräknas pågå under hela år 1976.

K:1 Skr 1975/76:103 168

Kommunikationsdepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under år 1975: 2, 4, 9, 11, 13, 14, 19, 23, 25, 27, 28 och 30 Följande kommittéer inom avsnittet fullgör inte egentligt utredningsuppdrag: 12 och 21

1. Trafikpolitiska delegationen (K 1965:38)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 april 1964, den 24 november 1967 och den 7 september 1971 att ingå i en trafikpolitisk delegation:

Ordförande: Haäasslev, Nils-Olov F., statssekreterare

Ledamöter: Björkman, N. G. Folke, redaktör, f.d. led. av riksdagen Ericson, Hans E., förbundsordförande

Grafström, Erik O. Hj., f.d. generaldirektör Grebäck, Erik H., agronom, f.d. led. av riksdagen

Himmetlstrand, Gunnar G. F., direktör Högberg, Mats J. G., ekonomidirektör Kolare, Gustav C. K.. f.d. förste förbundsordförande Lindberg, Sven J., ombudsman, led. av riksdagen Mellqvist, Sven A.. expeditör, led. av riksdagen Persson, N. Arne, lantbrukare, led. av riksdagen Sellgren, Rolf O. M., transportplaneringschef, led. av riksdagen Sundblad, Lars G., disponent Thorell, K. Arne B., direktör

Öhrn, J. Bruno, kansliråd

Experter:

Kritz, Lars O., fil. lic.

Ranhem, Lars H., civilingenjör Sjöberg, E. Arne, direktör

Sjökvist, Stig A. R., ingenjör

Sekreterare: Carlsund, H. Bo H., departementssekreterare Norrbom, N. Claes-Eric, departementsråd

169 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K:2

Lokal: Kommunikationsdepartementet. Fack, 10320 Stockholm, tel. växel 763 10 00, rikssamt. 11-73 34 (Norrbom)

Dircktiven för delegationen, se Kungl. Maj:ts beslut den 23 april 1964.

Tilläggsdirektiv, se 1972 års riksdagsberättelse K 6.

Med hänsyn till bl. a. det pågående arbetet inom den trafikpolitiska utredningen (K 1972:07) ligger arbetet tills vidare nere.

2. Flygtrafikledningskommittén (K 1967 :44)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den I1 november 1966 för utredning angående flygtrafikledningens organisation och därmed sammanhängande spörsmäl (se Post- och Inrikes tidn. den 30 november 1966):

Ordförande: Netzén, K. Gösta, f.d. landshövding, f.d. ted. av riksdagen

Ledamöter:

Görs, L. Folke, driftdirektör

Johansson, S. K. Lennart, generaldirektör

Nilsson, Jan H.. expeditionschef

Wagner, G. F. Wilhelm, överste

Experter:

Bengtsson, O. Lennart, avdelningsdirektör Hörberg, Olof Hj.. överingenjör Johansson, Caj-Aage, kanslichef Nordström, Sven-Bertil, förste stabsmeteorolog Olsson, Carl Olov, civilingenjör

Persson, S. Anders V.. förste statsmeteorolog

Sekreterare:

Nordström, Lars-Erik, överingeniör

Bitr. sekreterare:

Ahrenstedt, Bengt-Arne, stabsmeteorolog

Direktiven för kommittén, se 1967 års riksdagsberättelse K 44.

Kommittén sammanträdde i december 1974 för slutjustering av sitt tredje delbetänkande (Ds K 1974:15) Flygvädertjänst 1980. Sedan orientering lämnats berörda personalorganisationer överlämnades betänkandet den 20 februari 1975 till departementschefen.

Uppdraget är därmed slutfört.

K:3 Skr 1975/76:103 170

3. Befälsbemanningsutredningen (K 1970:29)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 maj 1969 för översyn av behörighetskraven för sjöbefäl (se Post- och Inrikes tidn. den 16 juni 1969):

Utredningsman:

Borggård, Göran R., generaldirektör

Experter:

Colldahl, Gunnar, rektor

Forssblad, N. Douglas, direktör

Hadrup, Knut E. H., verkst. direktör

Hurdén, Ragnar H. G., ombudsman (fr.o.m. den I mars 1975)

Karlsson, Gunnar B. S., förbundsordförande

Wiebe, Stig W. O., direktör

Sekreterare:

Sjöstedt, K. Lennart T., hovrättsråd

Bitr. sekreterare:

Palm, Anders K., rådman

Lokal: Kommunikationsdepartementet, Fack. 10320 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (Sjöstedt), 11 17 28 (Palm)

Direktiven för utredningen, se 1970 års riksdagsberättelse K 29.

Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit elva sammanträden om 13 dagar samt haft överläggningar med olika myndigheter och organisationer som berörs av utredningens arbete.

Utredningen har den 2 september 1975 avgett ett andra delbetänkande (Ds K 1975:6) Praktik för sjöbefälsyrken.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1976.

4. Trafikolycksstatistikkommitten (K 1970:30)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 maj 1969 för

översyn av trafikolycksstatistiken m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 17

juni 1969):

Utredningsman:

Westerlind, Erik A., landshövding

Experter:

Alexandersson, Stig R.. förste byråsekreterare Englund, S. Anders J., avdelningschef Erlander, Sven B.. professor

171 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K:5S5

Imre, M. Erdem, avdelningsdirektör

Kappelin, Carl-Erik, byråchef

Kritz, Lars-Bruno, avdelningsdirektör

Lanteli, A. Gunnar A., direktör

Lehmann, F. Margareta, aktuarie

Räf, Lars E., bitr. överläkare

Sande, Jens. byrådirektör

Sekreterare:

Elmhammer, Nils E. I., statistikchef (fr.o.m. den I maj 1974)

Bitr. sekreterare:

Dahlström. Rolf F., byrådirektör

Lokal: Statistiska centralbyrån, Karlavägen 100, Fack, 10250 Stockholm, tel. växel 14 05 60

Direktiven för utredningen, se 1970 års riksdagsberättelse K 30.

Kommittén har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit tre

plenarsammanträden. Vidare har kommittén haft löpande överläggningar med de olika experterna. Därjämte har överläggningar hållits med företrädare för myndigheter och andra som berörs av kommitténs arbete.

Kommittén har i december 1975 avgett betänkandet (SOU 1975:40) Trafikolyckor och statistik.

Uppdraget är därmed slutfört.

5. Trafikbullerutredningen (K 1970:33)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:1s bemyndigande den 27 juni 1969 för utredning om normer för trafikbuller (se Post- och Inrikes tidn. den 3 juli

1969):

Ordförande:

Jansson, Paul G., elektriker, led. av riksdagen

Ledamöter:

Andersson, Sven G., frisörmästare, led. av riksdagen

Björck, Anders P.-A., redaktör, led, av riksdagen

Hansson, Torsten B. G., arkitekt SAR, f.d. led. av riksdagen

Jönsson, Eric L., ombudsman, led. av riksdagen

Larsson, K. Einar A., lantbrukare, led. av riksdagen

Nilsson, Bernt I., ombudsman, led. av riksdagen

Experter:

Abrahamsson, Ulf G., civilingenjör (t.o.m. den 21 september 1975)

Bergendahl, Göran H., professor (t.o.m. den 21 september 1975)

K:5 Skr 1975/76:103 172

Blucher, Gösta E. O., avdelningsdirektör -

Boheman, H. C. Fredrik, överstelöjtnant (t.o.m. den 21 september 1975)

Ingemansson, N. Stig P., civilingenjör Jonsson, A. Ingemar G., bitr. länsarkitekt (fr.o.m. den I oktober 1974) Kajland, Anders R., laborator Kihlman, Tor S. D., professor Köhlmark, Bo R., överingenjör (t.o.m. den 21 september 1975) Lidén, Gunnar K. O., docent (t.o.m. den 21 september 1975)

Ljungström, Claes G., rådman Möller, Lennart, avdelningsdirektör (t.o.m. den 21 september 1975)

Nilsson, Lars E.. avdelningsdirektör (t.o.m. den 21 september 1975) Olerud, Eric Hj., sekreterar? Sjöstedt, K. Lennart T., hovrättsråd (fr.o.m. den I november 1975) Skjönberg, Guldbrand, byrådirektör Wahlström, Sten K. J., överingenjör (fr.o.m. den 22 september 1975)

Wennerhorn. Karl Otto L., departementsråd

Wängberg, Hans-Åke, bostadsdomare

Sekreterare:

Sundberg, Kjell M., departementssekreterare (fr.o.m. den I november

1975)

Wängberg, Hans-Åke, bostadsdomare (t.o.m. den 15 oktober 1975)

Bitr. sekreterare:

Isoz, N. G. Henning, hovrättsfiskal (t.o.m. den 15 augusti 1975)

Sundberg, Kjell M., departementssekreterare (t.o.m. den 31 oktober

1975)

Lokal: Kommunikationsdepartementet, Vasagatan 8-10. Fack. 103 20 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Direktiven för utredningen, se 1970 års riksdagsberättelse K 33.

Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit 15 sammanträden. Därutöver har ett stort antal sammanträden hållits med olika arbetsgrupper, sammansatta av utredningens experter och företrädare

för olika myndigheter, som berörs av utredningens arbete. Utredningen har i augusti 1975 avgett delbetänkandet (SOU 1975:56) Trafikbuller, flygbuller.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1976.

6. 1969 års vägutredning (K 1970:35)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 december 1969 med uppdrag att verkställa översyn av lagen om enskilda vägar (se Post- och Inrikes tidn. den 29 december 1969):

173 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K:7

Ordförande:

Körlof, Voldmar, regeringsråd

Ledamöter:

Persson, Fritz J. H., byrådirektör, f.d. led. av riksdagen

Pettersson, Karl, fabrikör, f.d. led. av riksdagen

Stridsman, Torsten U., ombudsman, led. av riksdagen

Svensson, Erik O., kommunalråd

Experter:

Hagelstam, Stig L., hovrättsassessor (fr.o.m. den 8 november 1974) Hellström, P. N. Erik, hovrättsassessor (fr.o.m. den 8 november 1974) Jaensson, Sverker, överlantmätare (fr.o.m. den I december 1974)

Lindström, K. E. Ingemar, byrådirektör

Nordell, Jan Olof C.. sekreterare Öberg, Alf, byrådirektör (avliden)

Sekreterare:

Eliasson, Bengt E., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 december 1974) Bitr. sekreterare:

Borgström, Ove, länslantmätare

Lokal: Storkyrkobrinken 13, 11128 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren), Lantmäterikontoret, Kyrkogatan 13, 302 42 Halmstad, tel. 035/11 83 20 (bitr. sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1971 års riksdagsberättelse K 32.

Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit fem sammanträden.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1976.

7. Trafikplaneringsutredningen (K 1970:41)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18 september 1970 att ingå i en arbetsgrupp för att leda utarbetandet av modellplan för regional trafikplanering: Ordförande:

Hasslev, Nils-Olov F., statssekreterare Ledamöter:

Bäckström, A. Ingemar, direktör (t.o.m. den 3 april 1975)

Enberg, L. Rune, teknisk direktör (fr.o.m. den 4 april 1975)

Godlund, Sven A. I., professor

Johansson, S. K. Lennart, generaldirektör

Jönsson, Per O., departementsråd (fr.o.m. den 7 maj 1975)

K:7 Skr 1975/76:103 174

Norrbom, N. Claes-Eric, departementsråd Olsson, Rune I., departementsråd Ternryd, Carl-Olof, teknisk direktör Thufvesson, Bengt E., departementsråd Westlund, J. Georg, ekonomidirektör (fr.o.m. den 4 april 1975)

Experter:

Nordström, Lars E., docent Schurmann, E. Äke J.. trafikinspektör (fr.o.m. den 18 mars 1974)

Sekreterare:

Berg, Hans E., departementssekreterare Carlsund, H. Bo H., departementssekreterare

Lokal: Kommunikationsdepartementet, Vasagatan 8-10, Fack, 103 20

Stockholm, tel. växel 763 10 00

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Utredningen, som avslutat utarbetandet av modellplaner för regional trafikplanering, har fått utvidgat uppdrag att medverka vid utvärderingen av de slutliga förslagen till regionala trafikplaner.

Utredningen i sin helhet här under tiden november 1974 - november 1975 hållit fyra sammanträden. Därjämte har ett stort antal sammanträden ägt

rum med delar av utredningen.

Utredningen har medverkat vid utarbetandet av dels rapporten (Ds K 1975:4) Transporter i Sverige, dels betänkandena (Ds K 1975:9) Planering av de svenska hamnarna och (Ds K 1975:10) Planering av de svenska flygplatserna.

Som ett led i de fortsatta kontakterna med länsstyrelsernas planeringsavdelningar har utredningen bl. a. medverkat vid en trafikplaneringskonferens.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1976.

8. Sjöräddningsutredningen (K 1970:42)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 25 september 1970 för att företa en översyn av sjöräddningens organisation m. m.:

Utredningsman:

Lemne, Mats H., landshövding Sekreterare:

Hävermark, K. Gunnar J:son, organisationsdirektör

Lokal: Kommunikationsdepartementet, Vasagatan 8-10, Fack, 103 20 Stockholm, tel. 763 36 17

175 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K:10

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1976.

9. Utredningen (K 1970:43) angående åtgärder mot övergivna fartyg m.m.

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 november 1970 för att se över och :i = erforderlig «utsträckning «komplettera författningsbestämmelserna om åtgärder i fråga om övergivna fartyg m. m.: : Utredningsman:

Nordström, Clas G., chefsjurist

Experter:

Hedborg, Per Erik, direktör

Lindencrona, Gustaf, sjöfartsråd

Torgils, A. Gunnar, lagman Sekreterare:

Liljeqvist, Rolf A., kammarrättsråd

Direktiven för utredningen, se 1971 års riksdagsberättelse K 37.

Utredningen har den 20 oktober 1975 avgett betänkandet (SOU 1975:81) Farliga vrak.

Uppdraget är därmed slutfört.

10. Utredningen (K 1970:45) om samordning av lotsningen i

Göteborgsområdet m. m.

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 december 1970 för att i samråd med berörda intressenter överväga och lägga fram förslag till en samordning under sjöfartsverkets huvudmannaskap av lotsningsverksamheten till och i Göteborgs hamn, i Trollhätte kanal och i Vänern: Utredningsman:

Hellner, Eskil M., regeringsråd

Sekreterare:

Hävermark, K. Gunnar J:son, organisationsdirektör

Lokal: Kommunikationsdepartementet, Vasagatan 8-10, Fack, 103 20 Stockholm, tel. 763 36 17

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete i början av år 1976.

K:11 Skr 1975/76:103 176

11. Kommittén (K 1971:01) för utredning om kollektivtrafik i tätorter

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 14 januari 1971 för att utreda möjligheterna att förbättra förutsättningarna för kollektivtrafiken i tätorter (se Post- och Inrikes tidn. den 30 januari 1971): Ordförande:

Vahiberg, Gustav E., f.d. generaldirektör Ledamöter:

Alsén, Hans O., ombudsman, led. av riksdagen

Bäckström, A. Ingemar, direktör

Grabö, Paul E., borgarråd

Gustafson, Sven H., bankkamrer, ted. av riksdagen

Häll, Karl-Erik, ombudsman, led. av riksdagen

Johnsson, John E., ombudsman, led. av riksdagen

Landström, Sten-Sture H., direktör

Norling, S. Åke, kommunalråd

Ström, H. Bertil, överdirektör

Wennerhorn, Karl Otto L., departementsråd Experter:

Edsjö, Tor A., avdelningsdirektör

Eriksson, Tor U., avdelningsdirektör

Köhlmark, Bo R., överingenjör

Lekberg, E. E. Olov, oppositionsråd

Lind af Hageby, Gösta, kansliråd Sekreterare:

Stenman, Bo M., civilingenjör Bitr. sekreterare:

Hanno, Stig Å.. socionom

Direktiven för kommittén, se 1972 års riksdagsberättelse K 37.

Kommittén har under tiden november 1974 - juni 1975 hållit elva sammanträden. Därjämte har ett tjugotal sammanträden hållits med särskilda arbetsgrupper för beredning av kommitténs arbete.

Kommittén har i juni 1975 avgett betänkandet (SOU 1975:47) Kollektivtrafik i tätort.

Uppdraget är därmed slutfört.

177 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K:13

12. Sakkunniga (K 1972:01) för att leda visst utrednings- och

utvecklingsarbete i fråga om metoder för märkning av olja i fartyg (UMOF)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18 februari 1972 för att leda visst utrednings- och utvecklingsarbete i fråga om metoder för märkning av olja i fartyg: Ordförande:

Steen, Göran A., sjösäkerhetsdirektör Sakkunniga:

Carlbom, Lars E., överingenjör

Engdahl, O. Roland, gränschef

Fahlin, Per G., avdelningsdirektör Sekreterare:

Agnedal, P. O.., fil. lic.

Lokal: Sjöfartsverket, Fack, 601 01 Norrköping, tel. växel 011/10 84 00 (ordföranden), Atomenergi AB, Fack, 61101 Nyköping, tel. växel

0155/800 00 (Agnedal)

Direktiven för utredningen, se 1973 års riksdagsberättelse K 38.

Utredningen har under iden november 1974 - oktober 1975 hållit nio sammanträden.

Under de sakkunnigas ledning har i sjöfartsverkets regi ett försök i större skala av märkning av lastoljerester i tankfartyg i svenska hamnar under tiden febrari - juni 1975 utförts.

Redovisning av den svenska märkningsmetoden har gjorts vid MEPC:s tredje session i London juni 1975. Dessutom har värdefullt samråd skett med representanter för OCIMF, London.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1976.

13. Sakkunniga (K 1972:03) med uppdrag att utreda vissa frågor beträffande Göta kanal

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 april 1972 för att

utreda vissa frågor beträffande Göta kanal:

Utredningsman:

Hjalmarsson, Jarl, f.d. landshövding, f.d. led. av riksdagen Experter:

Bökmark, Jan, hovrättsassessor (fr.o.m. den I februari 1974)

Linghag, Nils, direktör

12 Riksdagen 1975/76. saml. Nr 103

K:13 Skr 1975/76:103 178

Rickard, Bengt O., ekonomidirektör Thufvesson, Bengt E., departementsråd Wärneryd, Olof I., professor Sekreterare: Selén, Jan Olof, fil. kand. (fr.o.m. den I februari 1974) Direktiven för kommittén, se 1973 års riksdagsberättelse K 40. Utredningen har under tiden januari - mars 1975 hållit 13 sammanträden. Utredningen har den 14 mars 1975 avgett betänkandet (Ds K 1975:3) Utredning om utbyggnad av Göta kanals västgötaled. Uppdraget är därmed slutfört.

14. Utredningen (K 1972:04) med uppgift att utreda vissa frågor i anslutning till den långsiktiga vägplaneringen m. m.

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 maj 1972 för att utreda vissa frågor i anslutning till den långsiktiga vägplaneringen, m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 7 oktober 1972): Ordförande: Johansson, S. K. Lennart, generaldirektör Sakkunniga: Johansson, Bengt A. W., departementsråd (fr.o.m. den 26 augusti 1974) Ternryd, Carl-Olof, teknisk direktör Experter: Brandborn, Jan, avdelningsdirektör Ivarsson, Sven Ivar, avdelningschef

Lundin, Christer K. O., departementssekreterare

Lundin, Ingemar, civilingenjör (fr.o.m. den 20 januari 1975) Strömberg, Hjalmar, departementssekreterare (fr.o.m. den 9 januari

1974)

Svantemark, Lennart S. T., byrådirektör (fr.o.m. den 26 augusti 1974) Sekreterare: Vieweg, Lars I., avdelningsdirektör Direktiven för utredningen. se 1973 års riksdagsberättelse K 41. Utredningen har i oktober 1975 avgett betänkandet (SOU 1975:85 och 86) Vägplanering. Uppdraget är därmed slutfört.

179 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K:16

15. Leasingutredningen (K 1972:06)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 september 1972 för att utreda vissa frågor om långtidsuthyrning av motorfordon och släpvagnar (se Post- och Inrikes tidn. den 21 oktober 1972): Utredningsman: Palm, Böret, expeditionschef Experter: Lindstam, Leif E., kammarrättsfiskal Nilsson, K. Valter, hovrättsassessor Strömbäck, Erland H. D. D:son, direktör Sekreterare: Nyström, Carl Rudolf P., hovrättsassessor Direktiven för utredningen, se 1973 års riksdagsberättelse K 43. Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit nio sammanträden. Utredningen har den I november 1975 avgett betänkandet (Ds K 1975:11) Billeasing.

Uppdraget är därmed slutfört.

16. Trafikpolitiska utredningen (IK 1972:07)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 september 1972 för att utreda vissa trafikpolitiska frågor (se Post- och Inrikes tidn. den 16 december 1972): Ordförande: Nelander, Olle M. V., direktör Vice ordförande: Hasslev, Nils-Olov F., statssekreterare Ledamöter:

Börjesson, Fritz A., lantbrukare, led. av riksdagen Ericson, Hans E., förbundsordförande

Larson, Rune, förste ombudsman (fr.o.m. den I5 mars 1974) Lothigius, Carl-Wilhelm, lantbrukare, led. av riksdagen

Magnusson, John, konduktör, led. av riksdagen Mellqvist, Sven A., expeditör, led. av riksdagen

Nicklasson, Lars-Erik, andre förbundsordförande Normark, Hagar, fru, led. av riksdagen

Sellgren, Rolf O. M., transportplaneringschef, led. av riksdagen

K:16 Skr 1975/76:103 180

Äberg, Carl Johan, planeringschef Östling, Sven, direktör

Experter: Appelgren, L. S. Göran, kanslidirektör (t.o.m. den 30 november 1975)

Berglund, Ä. Erik R., utredningschef (fr.o.m. den 12 december 1974)

Boström, N. Erik, byrådirektör (t.o.m. den 30 september 1975)

Bäckström, A. Ingemar, direktör (t.o.m. den 30 november 1975) . Henriksson, Jan E., civ. ing. (t.o.m. den I augusti 1975) Hållsten, E. Bertil, planeringsdirektör (fr.o.m. den 4 juni 1974) Jobin, Bengt, direktör (t.o.m. den 30 november 1975) Johnsson, Jan G., rättschef (fr.o.m. den I december 1974) Johansson, S. K. Lennart, generaldirektör (t.o.m. den 30 november 1975) Kritz, Lars O., fil. lic. (t.o.m. den 30 november 1975) Levin, Jan, hovrättsassessor (t.o.m. den 30 november 1975) Lindahl, Lars O. H., direktör (t.o.m. den 30 november 1975) Nordström, Lars E., docent (t.o.m. den 30 november 1975) Norrbom, N. Claes-Eric, departementsråd (t.o.m. den 30 november 1975) Pellijeff, F. H. Alexej, direktör (t.o.m. den 30 november 1975) Saretok, Paul, avdelningsdirektör (t.o.m. den 31 augusti 1975)

Selén, Jan Olof, fil. kand. (t.o.m. den 30 september 1975)

Sellstedt, Bo I. fil. dr (fr.o.m. den 1 juli 1975) Sparring, G. Lennart, avdelningsdirektör (t.o.m. den 30 november 1975) Strömberg, Hjalmar, departementssekreterare (t.o.m. den 30 november 1975) Thorell, K. Arne B., direktör (t.o.m. den 30 november 1975) Westerberg, Bengt, fil. kand. (fr.o.m. den 1 april 1975) Wickberg, Arne W., direktör (t.o.m. den 30 november 1975) Wredenfors, H. E. Walter, direktör (fr.o.m. den I december 1974) Sekreterare: Ernmark, L. Göran G., avdelningschef Lokal: Drottninggatan 7-9, 3 tr., 11151 Stockholm, tel. 205951 (sekreteraren) och 20 59 47 (kansli)

Direktiven för utredningen, se 1973 års riksdagsberättelse K 44.

Tilläggsdirektiv, se 1975 års kommittéberättelse K 28.

Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit sju sammanträden. Därutöver har experterna hållit 48 sammanträden i skilda arbetsgrupper. Utredningen har den 2 september 1975 avgett delbetänkandet (SOU 1975:66) Trafikpolitik - behov och möjligheter. Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1976.

181 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K:18

17. Bilarbetstidsutredningen (K 1972:08)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 24 november 1972 för att verkställa översyn av lagstiftningen om arbets- och vilotid i vägtrafik: Ordförande:

Hamdahl, Bengt, regeringsråd

Sakkunniga: a Ericson, Hans E., förbundsordförande Jansson, Olov, ombudsman Seger, S. Walter, direktör Thorell, K. Arne B., direktör Experter: Ekeberg, Lars-Olof, byråchef

Falkenmark, Per A., byrådirektör

Tiger, Bo S., avdelningsdirektör Unghagen, Harry, polisintendent (fr.o.m. den 17 maj 1974) Werne, Gösta A. K., byråchef (fr.o.m. den 13 mars 1975) Sekreterare: Isberg, Tord A., hovrättsassessor Lokal: Storkyrkobrinken 13, 2 tr... Fack. 103 10 Stockholm, tel. växel

763 10 00

Direktiven för utredningen, se 1973 års riksdagsberättelse K 45. Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit sex sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av utredningens arbete. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1976.

18. Flaggutredningen (K 1973:01) (FU)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 mars 1973 för att utreda vissa frågor sammanhängande med registrering av svenskägda fartyg under utländsk flagg: Ordförande:

Voss, Bertil G. P., departementsråd

Sakkunniga: Dybeck, Clarence, direktör Hadrup, Knut E. H., verkst. direktör (fr.o.m. den 23 januari 1975) Karlsson, Gunnar B. S., förbundsordförande

K:18 Skr 1975/76:103 182

Rickard, Bengt O., ekonomidirektör Rude, Karl R., verkst. direktör

Experter: Cullemo, Tommy, bankrevisor (fr.o.m. den 1 maj 1974) Francke, Jan, kammarrättsassessor Hyllengren, Jan, departementssekreterare (fr.o.m. den 14 oktober 1974) Nordström, K. Erik G., direktör (fr.o.m. den 26 maj 1975)

Rune, Christer L., hovrättsråd |

Sekreterare: Olsson, Tor, hovrättsassessor (fr.o.m. den 14 oktober 1974)

Lokal: Drottninggatan 11, 111 51 Stockholm, tel. 11 17 21

Direktiven för utredningen, se 1974 års riksdagsberättelse K 34.

Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit sju sammanträden. |

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1976.

19. Sakkunniga (K 1973:03) med uppdrag att utreda vissa frågor rörande det allmänna kommunikationsväsendets anpassning till de handikappades behov (HAKO-utredningen)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 april 1973 för att utreda vissa frågor rörande det allmänna kommunikationsväsendets anpassning till de handikappad:s behov: Ordförande: Furbäck, Bengt L., departementsråd

Ledamöter: Back, P. E. Anders, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 juni 1974) Björk, Jimmy, sekreterare Bladh, Karl-Axel, chefsarkitekt

Dahlström, Åke, byråchef

Friberger, Tomas, byråchef Gedin, Hans, ombudsman Leine, Erik, avdelningsdirektör Utberg, Rolf F., kanslichef

Wallin, Nils, kanslichef

Experter: Masthagen, K. Roger, teknisk direktör Steen, Göran A., sjösäkerhetsdirektör (fr.o.m. den 1 februari 1975) Söderberg, Per Olof, sekreterare

183 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K:20

Sekreterare: Masthagen, K. Roger, teknisk direktör (fr.o.m. den I januari 1974) Bitr. sekreterare: Andersson, L. Christer T., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1974) Direktiven för de sakkunniga, se 1974 års riksdagsberättelse K 36. Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit nio sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av utredningens arbete. Utredningen har i september 1975 avgett betänkandet (SOU 1975:68) Handikappanpassad kollektivtrafik. Betänkandet har dessutom getts ut i sammandrag på svenska, engelska och tyska (SOU 1975:76). Uppdraget är därmed slutfört.

20. Fartygsmiljöutredningen (K 1973:04)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 juli 1973 för att utreda frågor som hänger samman med de ombordanställdas arbets- och miljöförhållanden m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 23 augusti 1973, den 10 februari 1975 och den 25 oktober 1975): Utredningsman: Borggård, Göran R., generaldirektör Experter: Baecklund, Lars I., sjökapten Eliasson, Rolf E.. skeppsredare Grenander, Nils, direktör (fr.o.m. den 17 september 1974) Guilberg, Hans E., hovrättsråd Hadrup, Knut E. H., verkst. direktör Johansson, Bertil E., ombudsman (fr.o.m. den 4 augusti 1975) Karlsson, Gunnar B. S., förbundsordförande (t.o.m. den 3 april 1975) Rude, Karl R., verkst. direktör (fr.o.m. den 23 januari 1974) Sjöstedt, K. Lennart T., hovrättsråd Steen, Göran A., sjösäkerhetsdirektör Thornström, J. H. Torgny, civilingenjör Wahlström, Per E., avtalssekreterare (fr.o.m. den 4 april 1975) Sekreterare: Stenmark, Bengt-Erik, avdelningsdirektör Bitr. sekreterare: Grönstedt, Gert T. V., länsnotarie (fr.o.m. den 16 september 1974) Lokal: Drottninggatan 11, 111 51 Stockholm, tel. 11 17 24

K:20 Skr 1975/76:103 184

Direktiven för utredningen, se 1974 års riksdagsberättelse K 37.

Tilläggsdirektiv (anförande av statsrådet Lidbom till protokoll vid regeringssammanträde den 30 januari 1975). Tilläggsdirektiv (anförande av statsrådet Norling till protokoll vid regeringssammanträde den 16 oktober 1975):

Sedan år 1970 arbetar arbetsmiljöutredningen (S 1970:35) med en översyn av arbetarskyddslagen (1949:1) och tillhörande författningar. Översynen syftar till en lagstiftning som svarar mot en breddad målsättning för arbetarskyddet. Eftersom arbetarskyddslagen inte är tillämplig på skeppstjänst, omfattar arbetsmiljöutredningens arbete inte de ombordanställdas arbets- och miljöförhållanden. På grund härav beslöt Kungl. Maj:t den 5 juli 1973 att bemyndiga chefen för kommunikationsdepartementet att tillkalla ea sakkunnig att utreda sistnämnda frågor (fartygsmiljöutredningen K 1973:04).

Genom «regeringens beslut den J6 januari 1975 meddelades tilläggsdirektiv till arbetsmiljöutredningen. I dessa uttalades bl. a. att i de ursprungliga direktiven inte hade berörts frågor med anknytning till den senare tillkomna lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor. Tilläggsdirektiven innebär att utredningen i samband med sin översyn av arbetarskyddslagstiftningen skall undersöka hur produktkontrollen enligt lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor fungerar från

arbetarskyddssynpunkt. Härvid skall närmare analyseras frågan om sam-

ordningen mellan en ny arbetsmiljölagstiftning och lagstiftningen om hälsooch miljöfarliga varor.

Lagen (1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor behandlar bl. a. frågor om transport av ämnen som är att hänföra till sådana varor. I kungörelsen (1973:334) om hälso- och miljöfarliga varor anges (58 § tredje stycket och 64

$) i fråga om transport av hälso- och miljöfarlig vara med fartyg att tillsynen

över efterlevnaden av nyssnämnda lag och med stöd av lagen meddelade föreskrifter skall utövas av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet. dvs. sjöfartsverket.

Jag anser att de skäl som talar för en närmare undersökning av arbetarskyddsproblem och samordningsfrågor i samband med hantering av hälso- och miljöfarliga varor till lands gör sig gällande också när det gäller fartygstransport av sådant gods. Det bör ankomma på fartygsmiljöutredningen att i sitt utredningsarbete rörande de ombordanställdas arbetsoch miljöförhållandlen ta upp nu berörda problem.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen utfärdar tilläggsdirektiv till fartygsmiljöutredningen i enlighet med vad jag har förordat.

Regler om begränsning av arbetstiden har funnits i vårt land sedan länge. Arbetstiden på svenska fartyg har varit reglerad i särskild lag sedan år 1920. Numera gäller sedan den 1 januari 1971 för huvudparten av de landanställda allmänna arbetstidslagen (1970:103, ändrad senast 1975:728) och för ombordanställda sjöarbetstidslagen (1970:105, ändrad senast 1975:729). Bestämmelserna i sjöarbetstidslagen kompletteras av sjöarbetstidskungörelsen (1970:550) och av tillämpningsföreskrifter utfärdade av sjöfartsverket.

Enligt den allmänna arbetstidslagen får den ordinarie arbetstiden, exkl.

raster, uppgå till högst 40 timmar/vecka. Någon dygnsbegränsning

förekommer inte. När det behövs med hänsyn till arbetets natur eller

185 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K:20

arbetsförhållandena i övrigt, får arbetstiden dock beräknas med utgångspunkt i att den under en period av högst fyra veckor inte får

överstiga 40 timmar i veckan i genomsnitt. I förarbetena (prop. 1970:5 s. 41 och 108) uttalades bl. a. att nämnda bestämmelser kan få tillämpning på t. ex. skiftarbete, detaljhandel som bedrivs såväl vardag som söndag samt

hotell-, restaurang- och kaférörelse.

Övertidsarbete enligt den allmänna arbetstidslagen kan förekomma i två typer av fall. Den ena avser det fall när en oförutsedd omständighet som

natur- eller olyckshändelse har vållat avbrott i verksamheten eller medfört

överhängande fara för avbrott eller för skada på liv, hälsa eller egendom. Arbetet får inte fortsättas i mer än två dygn om inte tillstånd eller dispens ges av arbetarskyddsstyrelsen. Den andra typen av övertidsarbete avser förberedelse- eller avslutningsarbete, som nödvändigtvis måste utföras före eller efter ordinarie arbetstid. I detta senare fall får övertid tas ut med högst 6 timmar i veckan eller med högst 24 timmar under en tid av fyra veckor om nyssnämnda fyraveckorsregel för ordinarie arbetstid tillämpas. När

särskilda skäl föreligger får övertiden — utöver vad jag nyss har nämnt — ökas med högst 48 timmar under en fyraveckorsperiod, dock högst 150

timmar per kalenderår. Föreligger synnerliga skäl, kan arbetarskyddsstyrelsen medge s. k. extra övertid med högst 150 timmar per år.

Från begränsningen av den ordinarie arbetstiden och övertiden kan göras

avsteg genom kollektivavtal. Dessutom kan arbetarskyddsstyrelsen — om det stora flertalet av berörda arbetstagare samtycker eller annars särskilda skäl föreligger — göra avsteg från begränsningen av den ordinarie arbetstiden.

Sjöarbetstidslagen gäller skeppstjänst. Härmed förstås enligt lagen arbete som person, vilken är anställd på svenskt fartyg, för fartygets räkning eller eljest på grund av förmans uppdrag utför ombord på fartyget eller på annat ställe. Lagen begränsar såväl den ordinarie arbetstiden som övertidsarbete. Huvudreglerna för ordinarie arbetstid bygger på

trevaktindelning, dvs. tre sjömän löser av varandra i en befattning under

dygnet. För dagman, dvs. sjöman som tillhör däcks- eller maskinavdelningen och som inte är vaktindelad utgör arbetstiden högst 8 timmar/dygn och 40 timmar/vecka. För vaktindelad däcks- och maskinpersonal och för radiopersonal är arbetstiden högst 8 timmar/dygn.

Veckoarbetstiden för sådan personal kan alltså i normala fall uppgå till

högst 56 timmar/vecka. Om ett fartyg under arbetsveckan ligger i hamn

under hela tiden, får veckoarbetstiden inte överskrida 40 timmar. För ekonomipersonal får arbetstiden på passagerarfartyg uppgå till högst 9

timmar/dygn och 56 timmar/vecka. På lastfartyg får ekonomipersonalens arbetstid uppgå till högst 8 timmar/dygn och 56 timmar/vecka. Från dessa huvudregler finns vissa undantag för fartyg som går i närfart och som har en bruttodräktighet under 500 registerton. Om den ordinarie arbetstiden överstiger 40 timmar/vecka — eller 80 timmar under en fast period av två veckor för fartyg under 500 bruttoton i närfart — utgår vederlag i form av fritid i hamn eller på annat sätt som kan överenskommas kollektivavtalsvägen.

Övertidsarbete bör enligt sjöarbetstidslagen inte förekomma regelbundet och får inte tas ut under mer än 13 timmar/vecka eller, om så medges i kolektivavtal. med ytterligare högst 5 timmar/vecka. Vissa förmer av skeppstjänst undantas från övertidsbegränsningen. Det gäller framför allt när hotande fara föreligger för fartyget.

Sjömannens totala skeppstjänsttid får inte överstiga 16 timmar under

K:20 Skr 1975/76:103 186

varje 24-timmarsperiod. I lagen ges ytterligare bestämmelser om viloperioder.

Lagen är dispositiv på så sätt att arbetsmarknadens parter har rätt att genom kollektivavtal göra avsteg — helt eller delvis — från lagreglerna.

De ombordanställdas organisationer — Svenska maskinbefälsförbundet, Svenska sjöfolksförbundet och Sveriges fartygsbefälsförening — har i

gemensam skrivelse i oktober 1974 framfört synpunkter på och önskemål

om ändringar i reglerna om arbetstiden på fartyg. Organisationerna har föreslagit bl. a. att en utredning tillsätts för att utarbeta sådana ändringar i sjöarbetstidslagen att samma regler om den ordinarie arbetstidens längd kommer att gälla för ombordanställd som för arbetstagare i land. Organisationerna har i sin skrivelse anfört bl. a. att man vid gällande sjöarbetstidslags tillkomst strävade efter att få regler för de ombordanställda som så nära som möjligt anslöt till dem för landanställda. Av hänsyn till de speciella förhållandena på fartygen kunde detta inte uppnås i väsentliga avseenden för vaktindelad däcks- och maskinpersonal och för ekonomipersonal. För arbete på fartyg i närfart tillkom särskilt stora

avvikelser från de landanställdas förhållanden. Särbestämmelserna för

ombordanställda innebar en diskriminering av en yrkesgrupp och de anses

också ha medverkat till stor personalavgång och svårigheter med

nyrekrytering.

I sin skrivelse förutsätter personalorganisationerna att sjöarbetstidslagens dispositiva karaktär behålls oförändrad.

Sjöfartsverket tillstyrker i vttrande över arbetstagarorganisationernas skrivelse att en översyn sker av sjöarbetstidslagen. Verket understryker att

frågan om arbetstidens längd och förläggning också kan vara en arbetsmiljöfråga.

Rederiföreningen för mindre fartyg, Svenska arbetsgivareföreningens Allmänna Grupp och Sveriges redareförening uttalar i gemensamt yttrande över personalorganisationernas skrivelse bl. a. att arbetstiden inte är längre för de ombordanställda än för andra arbetstagare. Full kompensation utgår nämligen för all arbetad tid över 40 timmar i veckan. Den fråga som personalorganisationerna tar upp borde ha aktualiserats redan när gällande lagstiftning tillkom och kan lösas genom kollektivavtal inom branschen.

Ett omfattande utredningsarbete som rör arbetstidsfrågor pågår i en rad

kommittéer, arbetsgrupper och delegationer. Jag kan här nämna arbetsmiljöutredningen (S 1970:35), sysselsättningsutredningen (A 1974:02). delegationen (Ju 1973:03) för jämställdhet mellan män och kvinnor, fartygsmiljöutredningen (K 1973:04) och bilarbetstidsutredningen (K 1972:08). Utredningarna har i allmänhet tillsatts efter framställningar från löntagarorganisationerna. Förslag har också väckts om ytterligare förkortningar av 40-timmarsveckan. Mot denna bakgrund har tillsatts en

delegation (A 1974:09) för arbetstidsfrågor (DELFA). DELFA följer övriga

utredningars arbete rörande arbetstidsfrågorna och tar därutöver initiativ

för att få fram det ytterligare utredningsmaterial som erfordras för att kunna

ta ställning till en generell arbetstidsförkortning.

Kollektivavtalsvägen har arbetsmarknadens parter under senare år

kommit överens om betydelsefulla förbättringar när det gäller arbetstiden. Dessa avtal omfattar också de ombordanställda.

De nuvarande reglerna om arbetstid lades fast så sent som år 1970. En viktig princip i det arbetet liksom i annan lagstiftning på det arbetsrättsliga

området var att land- och ombordanställda arbetstagare skulle ha så

likartade förhållanden som möjligt. Betydelsefulla skillnader finns

187 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K: 20

emellertid. Jag vill dock erinra om att så också är förhållandet när det gäller

skilda branscher inom landarbetslivet. Detta kommer till uttryck i den allmänna arbetstidslagen bl. a. genom att den generella principen om högst 40 timmars ordinarie veckoarbetstid kan frångås på sätt som jag tidigare har berört, när det behövs med hänsyn till arbetets natur eller

arbetsförhållandena i övrigt.

Bestämmelserna om arbetstiden för de ombordanställda är visserligen relativt nytillkomna men med hänsyn till arbetstidsfrågornas stora betydelse för den enskilde arbetstagaren finner jag — mot bakgrund av den kritik av reglerna som har kommit fram från de anställdas organisationer — angeläget att reglerna ses över. Härvid bör särskilt uppmärksammas de skillnader som föreligger mellan reglerna för land- och ombordanställda och om dessa skiljaktigheter går att helt eller delvis eliminera. En riktpunkt för arbetet bör vara att söka åstadkomma så likartade regler som möjligt. En jämförelse bör emellertid ske inte bara mellan grundprinciperna för arbetstidsuttaget i den allmänna arbetstidslagen och sjöarbetstidslagen utan också mellan fartygsarbetets villkor och dem för olika landbranscher, vars arbetsvillkor kan sägas vara näraliggande sjöfartens. Syftet bör alltså vara att — med beaktande av de särskilda arbets- och levnadsförhållandena för dem som arbetar och bor ombord på fartyg — få regler som i den praktiska

tillämpningen så långt möjligt eliminerar skillnaderna mellan

landarbetstagare och ombordanställda. Utredningen bör vara oförhindrad att pröva om särskilda regler för de ombordanställda bör arbetas in i den allmänna arbetstidslagen eller behållas i en särskild lag. Ändringar i arbetstidsuttaget kan få inverkan på fartygens bemanning och utrustning

med bostäder och andra uppehållsrum för de ombordanställda. Också dessa

frågor bör belysas under arbetet.

I samband med att lagstiftningen om arbetstid för ombordanställda

övervägs från nu angivna utgångspunkter bör också beaktas några andra

frågor som inte tas upp i arbetstagarorganisationernas skrivelse utan

aktualiserats på annat sätt. Jag syftar härvid på dels det förhållandet att

sjöarbetstidslagen inte är tillämplig på viss personal ombord, nämligen sådana som är ägare helt eller delvis av fartyget, vilket innebär särskilda

problem, dels de brister i efterlevnaden av arbetstidsbestämmelserna som

har kunnat konstateras i fråga om vissa fartyg.

Utöver vad jag här har nämnt bör sådana spörsmål tas upp som aktualiseras under arbetets gång och som faller inom ramen för en allmän översyn av de ombordanställdas arbetstidsförhållanden.

I direktiven till arbetsmiljöutredningen (S 1970:35) anförde föredragande departementschefen bl. a. att arbetstidsfrågorna är av stor betydelse för arbetstagarna. Propositionen med förslag om en ny allmän arbetstidslag hade då nyligen förelagts riksdagen. Däri reglerades frågor om arbetstidens längd. Spörsmål som gäller arbetstidens förläggning fordrade nu enligt departementschefen en grundlig genomgång. Skyddssynpunkter borde ägnas stor uppmärksamhet vid översynen av gällande regler om dygnsvila, veckovila, raster och arbetspauser. I direktiven till fartygsmiljöutredningen

(K 1973:04) erinras om att dessa frågor bör tas upp också när det gäller de

ombordanställda och att man bör sträva efter att finna samma lösningar som till lands.

Åtskilliga av de problem som jag har tagit upp här berör arbetstagarnas

arbets- och miljöförhållanden. Frågor om det totala arbetstidsuttagets

begränsning och viloperioder under dygnet hänger nära samman och tas båda upp i sjöarbetstidslagen. Som sjöfartsverket har framhållit finns ett

K:20 Skr 1975/76:103 188

nära samband mellan arbetsmiljö och arbetstid. Enligt min uppfattning talar väsentliga skäl för att dessa frågor utreds gemensamt. Ett lämpligt forum härför är fartygsmiljöutredningen. Utredningen har ännu inte börjat behandla frågorna om arbetstidens förläggning och dygnsvila. Utredningen

överväger också bostadsfrågorna på fartygen, vilka frågor som jag redan

har sagt kan påverkas av arbetstidsreglerna, särskilt när det gäller det mindre tonnaget.

Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit åtta sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter,

organisationer och andra som berörs av utredningens arbete.

Utredningen har i januari 1975 avgett delbetänkandet (Ds K 1975:2) Bättre fartygsmiljö. I början av 1976 väntas utredningens nästa delbetänkande rörande bostäder på fartyg kunna avges.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1976.

21. Sakkunniga (K 1973:06) med uppdrag att ingå i en delegation för

att tills vidare samordna uppbyggnaden av det framtida

flygkontrollsystemet

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 juli 1973 för att ingå i en delegation för att tills vidare samordna uppbyggnaden av det framtida flygkontrollsystemet: Ordförande:

Bruno, Gösta F., överdirektör Ledamöter:

Görs, L. Folke, driftdirektör (t.o.m. den 30 november 1975) Johansson, Caj-Aage, trafikdirektör (fr.o.m. den I december 1975) Lagerström, Sven A., överingenjör

Lilja, Sven-Åke, avdelningschef

Wagner, G. F. Wilhelm, överste

Sekreterare:

Danielsson, Jan P. T., administrativ direktör

Lokal: Luftfartsverket, Ulvsundavägen 153, 161 89 Bromma, tel. växel

98 00 20

Särskilda direktiv har ej meddelats.

De sakkunniga har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit två sammanträden.

I enlighet med statsmakternas beslut med anledning av prop. 1975:81 om

ny organisation för luftfartsverket, m. m. förutsätts delegationen finnas

kvar till den tidpunkt då den militära trafikledningspersonalen överförts till luftfartsverket. Enligt föreliggande planer skall detta ske med början den 1

189 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K:22

Juli 1976. I vilken takt överförandet skall ske är föremål för närmare överväganden mellan luftfartsverket och chefen för flygvapnet. F. n. kan därmed inte med bestämdhet beömas huruvida delegationens arbete kan

komma att fortgå under hela år 1976 eller ej.

22. Trafiksäkerhetsutredningen (K 1973:07)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 juli 1973 för att utreda vissa trafiksäkerhetsfrågor (se Post- och Inrikes tidn. den 25 augusti 1973):

Ordförande:

Tjällgren, Per Olov L., generaldirektör

Sakkunniga:

Backman, Gösta B., kansliråd Gustafson, Carl Erik, teknisk direktör (t.o.m. den 28 september 1975) Håkansson, Alfred L., lantbrukare, led. av riksdagen Hörlén, E. Linnéa, adjunkt, led. av riksdagen

Komstedt, P. L. Wiggo, disponent, led. av riksdagen (fr.o.m. den 4 april +» 1974)

Magnusson, N. Åke, överdirektör

Nilsson, Elvy I., fru, led. av riksdagen

Rosqvist, G. Birger, mästerlots, led. av riksdagen Ryding, Gunvor I., industritjänsteman, led. av riksdagen Ternryd, Carl-Olof, teknisk direktör (fr.o.m. den 29 september 1975)

Experter:

Douglas, Jacob L., byråchef

Grönstedt, J. Olle, sekreterare (fr.o.m. den 11 juni 1975) Kritz, Lars-Bruno, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 8 april 1974) Kronberg, F. Sture, skolkonsulent (fr.o.m. den 11 juni 1975) Lundin, K. Ingemar, sekreterare (fr.o.m. den 11 juni 1975) Martling, Per-Roland M., poliskommissarie (fr.o.m. den 11 juni 1975)

Mohlin, Hans H., förste aktuarie (fr.o.m. den 1 oktober 1974 t.o.m. den

31 mars 1976)

Möller, Lennart, avdelningsdirektör

Nilsson, Jan-Erik L., major (fr.o.m. den 11 juni 1975)

Pettersson, Bengt G., byrådirektör (fr.o.m. den 11 juni 1975)

Thorson, G. Alvar, £. verkst. direktör (fr.o.m. den 11 juni 1975)

Sekreterare:

Magnusson, A. I. Göran, t.f. polismästare (t.o.m. den 31 januari 1975)

Roosmark, G. Per-Olov, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 17 februari

1975)

K:22 Skr 1975/76: 103 190

Bitr. sekreterare:

Rindlöw, Leif G., departementssekreterare

Sjöstedt, T. H. Christer, byrådirektör

Lokalt: Trafiksäkerhetsverket, Svetsarvägen 7, Fack, 171 20 Solna, tel. växel 98 13 20

Direktiven för utredningen, se 1974 års riksdagsberättelse K 40.

Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit åtta

sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter,

organisationer och andra som berörs av utredningens arbete. Därutöver har hållits sju sammanträden med en särskild arbetsgrupp för frågan om särskilt

körkort för motorcykel och fyra sammanträden med en särskild arbetsgrupp för barns säkerhet i trafiken.

Utredningen har den 15 iebruari 1975 avgett delbetänkandet (Ds K 1975:1) Körkort för motorcykel.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1976.

23. 1974 års tidningstaxeutredning (K 1973:08)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 2 november 1973 för översyn av avgifterna i postverkets tidningsrörelse, m. m.: Utredningsman:

Oredsson, Malte, generaldirektör Experter:

Bergling, N. Olof, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 mars 1974)

Gustafsson, Karl-Erik, docent (fr.o.m. den 5 april 1974)

Sekreterare:

Strand, Karl-Olof G., förste byråsekreterare (fr.o.m. den 15 mars 1974)

Direktiven för de sakkunniga, se 1974 års riksdagsberättelse K 41.

Utredningen har under tiden november 1974 - september 1975 hållit 18 sammanträden.

Utredningen har bedrivit sitt arbete i nära samarbete med företrädare för postverket och = tidningsutgivarna samt haft utfrågningar med tidningsföretag och distributionsföretag.

Utredningen har den 3 september 1975 avgett betänkandet (SOU 1975:80) Postens roll i tidningsdistributionen - kostnader och priser.

Uppdraget är därmed slutfört.

191 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K:25

24, Utredningen (K 1974:01) avseende regionalt gällande generella trafikrabatter

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18 januari 1974 för att utreda regionalt gällande generella trafikrabatter (se Post- och Inrikes tidn. den 31 januari 1974): Ordförande:

Hörjel, Nils J., landshövding Sakkunniga:

Berg, Bengt Äke, budgetchef

Björnström, Björn S., direktör Hasslev, Nils-Olov F., statssekreterare Jonsson, Anders E., möbelhandlare, led. av riksdagen Moberg, Sven T., generaldirektör Nilsson, Elvy I., fru, led. av riksdagen Wachtmeister, Knut G. N., lantmästare, led. av riksdagen Wedin, Nils J., landstingsråd Vinthagen, Rolf, landstingsråd

Experter:

Ahrland, Karin M., förste länsassessor (fr.o.m. den 20 maj 1974) Johansson, Sven-Erik, direktör (fr.o.m. den 31 oktober 1974)

Norrbom, N. Claes-Eric, departementsråd (fr.o.m. den 20 maj 1974)

Sekreterare:

Finnveden, Bengt A., byråchef (fr.o.m. den 20 maj 1974) Liljegren, Ingemar, pol. mag. (fr.o.m. den 1 september 1974)

Lokal: Kommunikationsdepartementet, Vasagatan 8-10, Fack, 103 20 Stockholm, tel. 763 36 16 (Finnveden) och 763 36 20 (Liljegren)

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse K 38.

Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit elva sammanträden.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1976.

25. Sakkunnig (K 1974:02) med uppdrag att utreda den framtida

verksamheten inom televerkets verkstadsrörelse, m. m.

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 8 mars 1974 för att utreda den framtida verksamheten inom televerkets verkstadsrörelse, m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den 23 mars 1974): Utredningsman:

Huss, Erik J., landshövding

K:25 Skr 1975/76:103 192

Sekreterare:

Formgren, J. Holger, universitetslektor (fr.o.m. den I september 1974)

Direktiven för den sakkunnige, se 1975 års kommittéberättelse K 39.

Den sakkunnige har i augusti 1975 avgett betänkandet (Ds K 1975:5) TELI-TEFAB utredning rörande den framtida verksamheten inom televerkets verkstadsrörelse m. m.

Uppdraget är därmed slutfört.

26. Trafiknämndsutredningen (K 1974:03)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18 oktober 1974 för att utreda vissa kommunala trafik- och trafiksäkerhetsfrågor (se Post- och Inrikes tidn. den 26 oktober 1974): Utredningsman:

Gullnäs, S. Ingvar, justitiekansler

Experter:

Bjelking, S. Arne, byråchef (fr.o.m. den 22 januari 1975) Björk, Jimmy, sekreterare (fr.o.m. den 22 januari 1975) Erlandsson, Bengt H., polismästare (fr.o.m. den 22 januari 1975) Ljungkvist, Sture C. O., polismästare (fr.o.m. den 22 januari 1975) Thorson, G. Alvar, f. verkst. direktör (fr.o.m. den 22 januari 1975)

Sekreterare:

Wallin, John-Olof A., hovrättsassessor (fr.o.m. den 18 november 1974) Lokal: Storkyrkobrinken 13, I11 28 Stockholm, tel. 763 22 70 Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse K 40.

Den sakkunnige har under tiden februari - oktober 1975 hållit tio sammanträden med experterna samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av utredningens arbete.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete i början av år 1976.

27. Sakkunnig (K 1975:01) med uppdrag att utreda frågan om den framtida organisationen och finansieringen av den verksamhet som

bedrivs av handelsflottans välfärdsråd

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 16 januari 1975 för att utreda frågan om den framtida organisationen och finansieringen av den verksamhet som bedrivs av handelsflottans välfärdsråd:

193 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K:27

Utredningsman:

Borggård, Göran R., generaldirektör

Experter:

Ahlkvist, Ture W.. ombudsman (fr.o.m. den 29 januari 1975)

Arvedson, Sölve, sjökapten Björne, B. Gunnar, kansliråd

Carlzon, Lars A., pastor primarius (fr.o.m. den 29 januari 1975) Grenander, Nils, direktör (fr.o.m. den 29 januari 1975) Hurdén, Ragnar H. G., ombudsman (fr.o.m. den 29 januari 1975) Lindh, Jörgen E. A., departementssekreterare Lundström, Glenn, ombudsman (fr.o.m. den 29 januari 1975) Sjöstedt. K. Lennart T., hovrättsråd Wahlström, Per E., avtalssekreterare (fr.o.m. den 29 januari 1975)

Sekreterare:

Tammelin, Paul A. V., f.d. överdirektör

Direktiv (PM = upprättad den 16 januari 1975 inom

kommunikationsdepartementet):

Handelsflottans välfärdsråd, vars verksamhet pågått sedan år 1948, har

enligt sin instruktion (1965:700, ändrad senast 1971:518) att planlägga och samordna välfärdsarbetet för sjöfolk. Till finansieringen av verksamheten utgår enligt lagen (1948:495, ändrad senast 1966:54) om avgifter till välfärdsanordningar för sjöfolk en särskild välfärdsavgift. som uppgår till visst öretal för dag och sjöman under den tid sjömannen är för utrikes fart påmönstrad svenskt handelsfartyg. Avgiften betalas till hälften av sjömannen och till hälften av redaren. Av staten lämnas årligen — från särskilt anslag på riksstaten — bidrag till välfärdsarbetet, vilket uppgår till

samma belopp, som inflyter i avgifter från sjömän och redare. De ifrågavarande medlen, som närmast har varit avsedda för den löpande

verksamheten, tillförs en särskild fond — handelsflottans välfärdsfond — som dessutom med hänsyn till utgifter av investeringskaraktär tillförts särskilda medel, vid två tillfällen över riksstaten och vid ett tillfälle genom överföring av vissa krigsförsäkringsmedel.

Den löpande verksamhet som drivs genom handelsflottans välfärdsråd har under tidigare år i huvudsak kunnat finansieras genom dels angivna

välfärdsavgifter, dels de häremot svarande av staten årligen gjorda

avsättningarna till välfärdsfonden, dels avkastningen från denna.

Genom den successiva minskningen av antalet ombordanställda har välfärdsavgifterna och därmed också det statliga bidraget efterhand

minskat. Samtidigt med att antalet ombordanställda har gått ned har —

genom bl. a. utvecklingen i samhället i övrigt — kraven på en bättre arbets-

och fritidsmiljö för denna arbetstagarkategori kommit att ställa ökade

anspråk på välfärdsverksamheten. De successivt minskade intäkterna har därför under senare år inte kunnat täcka kostnaderna för verksamheten, utan medel för att täcka underskott i den löpande verksamheten har fått tagas ur välfärdsfonden. Detta tillsammans med en viss avtappning av fonden för investeringsändamål har haft till följd att även avkastningen från

fonden minskat år från år. För innevarande budgetår beräknas underskottet till ca 2,6 milj. kr. Det förhållandevis stora underskottet beror i första hand

13 Riksdagen 1975/76. saml. Nr 103

K:27 Skr 1975/76:103 194

på den videobandservice (kassett-TV-verksamhet) som påbörjats under år 1974. Med hänsyn härtill beräknas fondbehållningen vid utgången av

budgetåret 1974/75 ha gått ned till ca 400 000 kr.

Mot bakgrund av bl. a. den nämnda utvecklingen är det motiverat att —

som föreslagits av handelsflottans välfärdsråd — verkställa en skyndsam översyn av rådets verksamhet. En sådan översyn är också motiverad med hänsyn till de successivt ändrade förutsättningar som inträffat i fråga om sjöfolkets arbetsbetingelser och som i ökad utsträckning motiverar en

inriktning av välfärdsarbetet på miljön ombord på fartygen. Översynen bör

ske genom en särskild tillkallad sakkunnig, som i sitt arbete bör ha nära

kontakt med företrädare för partsintressena.

Vid översynen bör den sakkunnige bilda sig en uppfattning om den

huvudsakliga inriktningen och omfattningen av det fortsatta välfärdsarbetet. Med hänsyn härtill bör sedan frågan om organisationen och finansieringen av verksamheten prövas. Övervägande skäl synes tala för att

verksamheten även framgent handhas av ett fristående organ, vars styrelse

innefattar företrädare för intressenterna i välfärdsarbetet. I fråga om finansieringen skall övervägandena inriktas på lösningar, som innebär att kostnaderna för verksamheten framgent täcks genom arbetsgivarbidrag.

Vad avser verksamheten under budgetåret 1975/76 har medelsbehovet i

budgetpropositionen preliminärt beräknats till drygt 4 milj. kr. utöver den regelmässiga avsättningen till välfärdsfonden. som beräknas till 500 000 kr.

Genom att fondens storlek vid ingången av budgetåret 1975/76 som nämnts beräknas uppgå till endast ca 400 000 kr. krävs ett relativt betydande fondtillskott. Härvidlag bör den sakkunnige snarast ta upp diskussioner

med företrädare för redare och ombordanställda om den kortsiktiga

finansieringen av verksamheten för det kommande budgetåret och till

chefen för kommunikationsdepartementet inkomma med därav betingade

förslag.

Den sakkunnige har under tiden januari - september 1975 hållit tio sammanträden med experterna.

Den sakkunnige har i septernber 1975 avgett betänkandet (Ds K 1975:7) Kultur och fritidsverksamhet inom handelsflottan.

Uppdraget är därmed slutfört.

28. Sakkunnig (K 1975:02) med uppdrag att verkställa översyn av sjöfartsverkets förslag rörande utvidgad skyldighet att anlita lots m.m.

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 5 februari 1975 för att

verkställa översyn av sjöfartsverkets förslag rörande utvdigad skyldighet

att anlita lots m. m.:

Utredningsman:

Steen, Göran A., sjösäkerhetsdirektör

Experter:

Baecklund, Lars I., sjökapten

Eliasson, Rolf E., skeppsredare (fr.o.m. den 7 maj 1975)

195 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K:28

Ericsson, L. Torsten, lotsdirektör Heiroth, Ulf O., avdelningsdirektör Holmgren, Gösta M., förste lots Lasson, Knut-Inge L., f. överdirektör Rickard, Bengt O., ekonomidirektör (fr.o.m. den 1 april 1975) Sparring, G. Lennart, avdelningsdirektör Wickman, Tore S., lotsplatschef Wiebe, Stig W. O., direktör

Direktiv (PM = upprättad den 6 = februari 1975 inom kommunikationsdepartementet):

Enligt den år 1970 utfärdade lots- och fyrkungörelsen (1970:698) råder i princip lotsfrihet i svenska farvatten. Kungl. Maj:t kan emellertid föreskriva skyldighet att anlita lots ””med hänsyn till rikets säkerhet eller till förhållanden, som hänför sig till fartygets last eller farvattnens beskaffenhet, eller av andra skäl”. Med stöd härav har Kungl. Maj:t i september 1971 föreskrivit skyldighet att anlita lots

dels för tankfartyg med en bruttodräktighet överstigande 1 600 registerton med last av råolja och närmare angivna mineraloljeprodukter m.

m. vid gång i svenskt inre vatten inom vissa uppräknade kustområden,

dels tankfartyg med en bruttodräktighet överstigande 1 200 registerton med nyssnämnda slag av last vid gång i Öregrunds, Stockholms och Göteborgs skärgårdar samt i Mälaren och Vänern,

dels fartyg med allmänfarlig last i bulk enligt särskild bilaga vid gång i svenskt inre vatten utanför kusterna — med undantag för genomfartsleden i Kalmarsund nord och syd om djuprännan — samt i Mälaren och Vänern.

I anslutning härtill har sjöfartsverket getts bemyndigande att efter säkerhetsmässig prövning ge dispens från skyldigheten att anlita lots.

Sjöfartsverket har i mars 1974 lagt fram förslag angående utvidgad skyldighet att anlita lots. Förslaget innebär i "huvudsak att lotsskyldighet skulle föreligga :

dels för tankfartyg med en bruttodräktighet överstigande 1 600 registerton med last av råolja och närmare angivna mineraloljeprodukter m. m. vid gång i svenskt inre vatten utefter kusterna med undantag av genomfartsleden i Kalmarsund nord och syd om djuprännan,

dels för tankfartyg med en bruttodräktighet överstigande 1 200 registerton med nyssnämnda slag av last vid gång i vissa leder i Öregrunds, Stockholms och Göteborgs skärgårdar samt i lederna från Hävringe till Oxelösund och Norrköping,

dels för fartyg med en bruttodräktighet överstigande 1 600 registerton vid

gång vissaleder i Luleå, Öregrunds, Stockholms och Göteborgs skärgårdar samt i lederna från Pater Noster till Vallhamn, Stenungsund och Uddevalla samt från Hävringe till Oxelösund och Norrköping,

dels för fartyg med en bruttodräktighet överstigande 1 200 registerton vid gång i Mälåren och Vänern,

dels för utländskt fartyg med en bruttodräktighet överstigande 400 registerton vid gång i svenskt inre vatten med undantag av Falsterbokanalen och tidigare nämnd del av Kalmarsund.

Nu gällande skyldighet att anlita lots för svenska och utländska fartyg med särskilt angivna allmänfarliga laster i bulk föreslås utvidgad till att

också omfatta fartyg med förpackade sådana laster.

K:28 Skr 1975/76:103 196

Sjöfartsverket förutsätts enligt förslaget få bemyndigande att efter säkerhetsmässig prövning ge dispens från skyldigheten att anlita lots.

Sjöfartsverket redovisar i anslutning till förslaget en inom verket utarbetad promemoria med sammanställning av erfarenheterna av nu gällande bestämmelser om skyldighet att anlita lots. Promemorian innehåller bl. a. en analys av sjöolyckor i svenska och angränsande farvatten under åren 1970-1973. Av analysen framgår att varken antalet eller karaktären av sjöolyckorna ändrats under de senaste fyra åren. Ett beslut om utvidgad lotsskyldighet bör emellertid enligt verket — med dess grundsyn att satsa på en förebyggande verksamhet — framför allt grundas på erfarenheterna hos trafikanterna i en led och deras bedömning av föreliggande risker med hänsyn till gällande lotsfrihet.

I anslutning till förslaget om en utökad skyldighet att anlita lots anger verket närmare behovet av nyrekrytering av lotsar och båtsmän.

Yttranden över förslaget har avgetts av chefen för marinen, statens järnvägar, generaltullstyrelsen, riksrevisionsverket, fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk, statens vattenfallsverk, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Västmanlands, Gävleborgs, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län, Föreningen för inre vattenvägar, Kusttankers intresseförening, Näringslivets trafikdelegation, Rederiföreningen för mindre fartyg, SACO:s allmänna tjänstemannaförbund, Sjöassuradörernas förening, SR-lotsdistriktsbefälets förening, Statstjänstemannaförbundet, Svenska hamnförbundet, Svenska maskinbefälsförbundet, Svenska petroleum =<:institutet, - Svenska sjöfolksförbundet, Sveriges fartygsbefälsförening, Sveriges redareförening, Sveriges skeppsklarerare- och skeppsmäklareförening, Sveriges ångfartygs assurans förening och Vänerns seglationsförening. Länsstyrelserna har bilagt yttranden från bl. a. kommuner och hamnstyrelser, Svenska hamnförbundet från regionala hamnförbund och hamnstyrelser samt statens vattenfallsverk från Trollhätte kanalverk. Härutöver har vissa skrivelser inkommit i ärendet.

Remissinstanserna = vitsordar allmänt = lotsens betydelse som säkerhetsfaktor, och flertalet av dem är positiva till en skärpning av bestämmelserna. I fråga om graden av skärpning är emellertid meningarna delade. En del uttalar sig för en skärpning helt eller delvis i enlighet med sjöfartsverkets förslag. En del är positiva till att — sedan frågan ytterligare övervägts — en skärpning sker efter andra riktlinjer. Några remissinstanser

förordar ett mera långtgående lotstvång än som föreslagits av sjöfarts-

verket, medan andra menar att nuvarande regler visat sig svara mot föreliggande behov.

En del remissinstanser — förutom vissa sjöfartsorganisationer bl. a. generaltullstyrelsen, ett antal länsstyrelser och Svenska hamnförbundet —

har framhållit att vid övervägandena med sikte på en höjd sjösäkerhet även

alternativa åtgärder bör beaktas. I stort sett samma remissinstanser liksom även riksrevisionsverket har vidare påtalat, att de betydande kostnader som följer med den föreslagna utvidgade skyldigheten att anlita lots kan medföra, att redan säkra sjötransporter överförs till landtransporter i inte önskvärd omfattning.

Åtskilliga remissinstanser ifrågasätter, om sjöfartsverkets analys av sjöolyckor kan läggas till grund eller tas till intäkt för den föreslagna utformningen av lotsskyldigheten. En del remissinstanser — bl. a.

197 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K:28

generaltullstyrelsen, riksrevisionsverket, några länsstyrelser och Svenska hamnförbundet — ifrågasätter eller ställer sig negativa till särbehandlingen av utländska fartyg. Vidare har kritiserats att förslaget inte gjorts mera differentierat med hänsyn till fartyg och farleder.

Bl. a. några myndigheter och sjöfartsorganisationer har hänvisat till den nuvarande betydande bristen på sjöbefäl och till att en nyrekrytering av lotsar i den omfattning sjöfartsverkets förslag förutsätter skulle få allvarliga återverkningar för handelsflottan — och genom avgången av kvalificerat seniorbefäl — även för den totala sjösäkerheten.

I fråga om behovet av lotsningspersonal med hänsyn till skärpta krav på

lotsning hänvisar riksrevisionsverket till nuvarande överkapacitet i lotsorganisationen. SR-lotsdistriktsbefälets förening konstaterar, att sjöfartsverket vid bedömningen av personalbehovet tagit hänsyn till den kapacitet som redan finns. Denna kan enligt föreningen dock antas vara något större än vad verket räknat med. Beredskapen för en ökad lotsningsverksamhet skulle därmed vara bättre än vad verket bedömt.

Som framgår av årets budgetproposition (1975:1, bil. 8 s. 134) har sjöfartsverkets förslag bedömts inte direkt kunna läggas till grund för beslut i lotsningsfrågan. En översyn av förslaget är nödvändig. Denna bör verkställas av en särskilt tillkallad sakkunnig, som i sitt arbete har att samråda med företrädare för olika berörda myndigheter och organisationer.

En utgångspunkt för översynen är de successivt ändrade förhållanden

som under senare år inträtt inom sjöfarten. Utvecklingen har bl. a. inneburit att fartygens storlek, konstruktion, utrustning och fartegenskaper väsentligt förändrats, att andelen specialiserat tonnage har ökat och att trafikintensiteten — i takt med ett ökat varuutbyte och de transportmönster som gäller för detta — tilltagit i olika farleder samt att fartygstransporter av oljor och andra allmänfarliga laster ökat i omfattning. Samtidigt har också navigationsmedlen ombord på fartygen, i farleder och på land utvecklats.

I sjösäkerhetssystemet ingår lotsningstjänsten som en betydelsefull del. Säkerheten i farled och risken för miljöförstöring kräver sålunda under olika förutsättningar att fartyg, vars befäl har ingen eller begränsad kännedom om förhållandena i berörda leder, har lots ombord. Sjöfartsverket liksom flertalet remissinstanser hyser uppfattningen, att utvecklingen inom sjöfarten liksom de krav samhället ställer i fråga om miljöskydd motiverar en utvidgad skyldighet att anlita lots.

Det blir en uppgift för den sakkunnige att närmare överväga den lämpliga fortsatta utformningen av lotsningsskydigheten. Behovet av lotsning får därvid avvägas med hänsyn till sjösäkerhetssystemet överhuvud och den samlade effekten av olika insatta åtgärder eller tänkbara förändringar i systemet. Det kan gälla farledsutmärkning, separering av trafikleder, trafikövervakning och trafikledning, sjömätning, användning av tekniska navigeringshjälpmedel osv. I sammanhanget skall beaktas — förutom erfarenheterna från de senare årens lotsningssystem — de särskilda krav som olika farleder och vattenområden ställer med avseende på riskerna i säkerhets- och miljöhänseende vid olika fartygsstorlekar och olika slag av laster etc.

Utifrån en sådan mera samlad syn på sjösäkerhetssystemet får

övervägandena inriktas på vilka mera generella begränsningar som i förekommande fall skall gälla. Samtidigt bör bedömas i vad mån och i vilken utsträckning det kan tänkas att för berörda farleder tillämpa en

dispensordning med tillståndsbevis, som kan meddelas i första hand med

hänsyn till befälets kännedom om förhållandena i resp. farleder men även

K:28 Skr 1975/76:103 198

till de tekniska säkerhetsförutsättningarna. För en sådan ordning, som måste bygga på att den kan göras administrativt någorlunda lätthanterlig,

talar den under senare år pågående utvecklingen mot systemtransporter

med specialfartyg på bestämda trader och den kraftigt ökade färjetrafiken. Övervägandena skall inte bygga på någon principiell särbehandling av utländska fartyg utan på en bedömning av de faktiska riskerna i olika hänseenden.

Övervägandena i fråga om skyldigheten att anlita lots skall inriktas på ett mera rationellt utnyttjande av lotsningsorganisationen. Den kan i dagens läge bedömas inrymma en överkapacitet. Den tidigare nämnda bristen på

sjöbefäl — från vilket lotspersonalen rekryteras — får också beaktas. I

sammanhanget skall bedömas möjligheterna att genom olika åtgärder främja en mera planmässig och jämn uppläggning av verksamheten på lotsplatserna. Det kan tänkas ske genom en ordning med längre gående krav på förhandsbeställning av lots, genom en lämplig differentiering av avgifterna med hänsyn bl. a. härtill, genom eventuella möjligheter i vissa

fall på lotsplatserna till en på säkerhetsmässiga grunder gjord prioritering av

lotsningsuppgifterna etc.

Den angivna översynen skall genomföras skyndsamt och med sikte på att förslag skall kunna framläggas till den 1 juli 1975.

Den sakkunnige har under tiden maj - september 1975 hållit sex sammanträden.

Den sakkunnige har i september 1975 avgett betänkandet (Ds K 1975:8) Säkerhet i farled.

Uppdraget är därmed slutfört.

29. Sakkunnig (K 1975:04) med uppdrag att behandla frågan om

huvudmannaskaps- och ägarförhållanden vad avser färjetrafiken mellan Gotland och fastlandet

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 24 april 1975 för att

behandla frågan om huvudmannaskaps- och ägarförhållanden vad avser

färjetrafiken mellan Gotland och fastlandet:

Sakkunnig:

Sjönander, Bo Jonas, direkiör

Experter: |

Linghag, Nils, direktör (fr.o.m. den 26 maj 1975) Nilsson, Knut M., överinspektör (fr.o.m. den 26 maj 1975)

Direktiv (anförande av statsrådet Norling till protokoll vid regeringssammanträde den 24 april 1975):

Vid föreläggande för 1974 års riksdag av förslag till utvidgat transportstöd till färjetrafiken mellan Gotland och fastlandet (prop. 1974:140, TU 1974:27, rksr 1974:347) framhöll jag med hänsyn till det väsentligt vidgade statliga engagemanget, att det finns vägande skäl som talar för att frågan om

199 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K:30

huvudmannaskaps- och ägarförhållanden tas upp till närmare överväganden. Jag uttalade min avsikt att hos Kungl. Maj:t hemställa om bemyndigande att tillkalla en särskild sakkunnig för att handha denna

uppgift.

Den sakkunnige har under tiden juni - oktober 1975 haft överläggningar med olika företag och myndigheter som berörs av den sakkunniges arbete.

Den sakkunnige beräknas slutföra sitt arbete under första halvåret 1976.

30. Sakkunniga (K 1975:05) för granskning av 1975 års separatredovisning vid statens järnvägar

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 5 juni 1975 för granskning av 1975 års separatredovisning vid statens järnvägar:

Sakkunniga:

Pellijeff, F. H. Alexej, direktör

Rosqvist, G. Birger, mästerlots, led. av riksdagen

Expert:

Berg, Hans E., departementssekreterare (fr.o.m. den 24 juni 1975)

Sekreterare:

Norman, L. Åke, departementssekreterare (fr.o.m. den 24 juni 1975)

Bitr. sekreterare:

Smitterberg, Einar B. D., kanslisekreterare (fr.o.m. den 24 juni 1975)

Direktiv (anförande av statsrådet Norling till protokoll vid regeringssammanträde den 5 juni 1975):

Enligt prop. 1963:191 (S3LU 1963:1, rksr 1963:424) angående riktlinjer för den statliga trafikpolitiken m. m. skall ersättningen till statens järnvägar

för drift av trafiksvaga järnvägslinjer grundas på en vart tredje år förnyad och av särskilda sakkunniga granskad beräkning av dessa linjers driftunderskott. Sådan granskning skedde senast av den för år 1971 utförda redovisningen av driftunderskottet.

De sakkunniga har under tiden juni - november 1975 hållit tolv sammanträden samt därutöver haft överläggningar med företrädare för statens järnvägar.

De sakkunniga har i november 1975 avgett sin granskningsredogörelse. (Ds K 1975:12).

Uppdraget är därmed slutfört.

K:31 Skr 1975/76:103 : 200

31. 1975 års öresundsdelegation (K 1975:06)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 26 juni 1975 för att utreda om fasta förbindelser över Öresund m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 5 juli 1975):

Ordförande: Hasslev, Nils-Olov F., statssekreterare

Ledamöter:

Hjelmqwist, Karl-Gustaf H., länsråd

Rosqvist, C. Gunnar, trafikdirektör Ternryd, Carl-Olof, teknisk direktör Wennerhorn, Karl Otto L., departementsråd

Experter: Alm, Ove J. G., vägdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1975) Asp, Kenneth O. P., fil. dr (fr.o.m. den 20 oktober 1975) Blomberg, A.J. Lennart, gatuchef Frisén, E. Rune, t.f. professor (fr.o.m. den I december 1975) Godlund, Sven A. 1., professor (fr.o.m. den 20 oktober 1975) Halloff, Ulf V. V., byrådirektör (fr.o.m. den 7 november 1975) Källsbo, H. Arne, kanslichef Larsson, G. Nils-Olof, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 20 oktober 1975) Myrenberg, B. Sverker R., överingenjör (fr.o.m. den 20 oktober 1975) Widén, Lars R., byrådirektör (fr.o.m. den 20 oktober 1975) Winberg, Tage K. V.. byråchef (fr.o.m. den 20 oktober 1975) Sekreterare: Lundin, Christer K. O., departementssekreterare Bitr. sekreterare: Jonasson, Holger L..t.f. planeringsdirektör (fr.o.m. den 20 oktober 1975) Werner, Sven V., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 7 november 1975) Lokal: Kommunikationsdepartementet, Vasagatan 8-10, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Direktiv (anförande av statsrådet Norling till protokoll vid regeringssammanträde den 26 juni 1975):

De danska och svenska regeringarna undertecknade den 8 juni 1973 två överenskommelser mellan Danmark och Sverige, nämligen en om fasta förbindelser över Öresund och en om flygtrafikledningstjänst m. m. med anledning av planerna på att anlägga en flygplats på Saltholm. Avsikten med

överenskommelserna var att nå en samlad lösning av Öresundsfrågorna.

Denna innebar att den tänkta bro- och tunnelförbindelsen över Öresund mellan Köpenhamn och Malmö (KM-leden) skulle samordnas med anläggandet av en flygplats på Saltholm, vilket skulle medföra anläggningsekonomiska fördelar och samtidigt möjliggöra en samordnad lösning för den genomgående Öresundstrafiken och flygplatstrafiken. Lösningen innebar vidare att i nära anslutning till vägförbindelsen i KM-

201 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K:32

läget en järnvägsförbindelse skulle komma till stånd genom en tunnel mellan Helsingborg och Helsingör (HH-leden).

Den svenska riksdagen godkände överenskommelserna den 13 december 1973. I det danska folketinget har det emellertid inte gått att samla en majoritet för ett godkännande av överenskommelserna.

I det uppkomna läget har jag vid ett möte i Köpenhamn den 21 april 1975 med den danske trafikministern behandlat frågan om den fortsatta beredningen av Öresundsfrågorna.

I anslutning härtill har den danske trafikministern meddelat, att den danska regeringen avser att tillsätta ett särskilt udvalg med uppgift att företa en förnyad utredning av flygplatsfrågan. En samlad värdering skall ske av de ekonomiska, miljömässiga och andra konsekvenserna av att anlägga en ny flygplats på Saltholm eHer alternativt att bygga ut den nuvarande flygplatsen i Kastrup.

I fråga om Öresundsförbindelserna har vid mötet enighet uppnåtts om att det bör tillsättas en dansk och en svensk delegation med uppgift att gemensamt verkställa en förnyad genomgång av frågan om Öresundsförbindelserna, deras trafikmässiga förutsättningar och deras lämpliga utformning med hänsyn bl. a. härtill. En översyn bör ske av det material som legat till grund för den senaste regeringsöverenskommelsen om fasta förbindelser. Materialet bör kompletteras och revideras i den utsträckning som bedöms nödvändig. Härvid bör — förutom en aktualisering av trafikprognoser — en prövning ske av tekniska lösningar, kostnader och lönsamhet avseende de olika förbindelserna. Vidare bör bedömas förbindelsernas konsekvenser i olika hänseenden. Vid översynen av materialet bör vidare övervägas de ytterligare åtgärder som kan vidtas i syfte att främja kollektivtrafiken. a

Vid den hittillsvarande lösningen av frågan om Öresundsförbindelserna

har planerna på en ny storflygplats på Saltholm utgjort ett betydelsefullt

inslag med hänsyn bl. a. till det vidgade trafikunderlag som därigenom skapas för KM-leden. Även vid de fortsatta övervägandena bör uppmärksamhet ägnas frågan om det samband en KM-led kan ha med lösningen av flygplatsfrågan. Konsekvenserna för en KM-led av de lösningar av flygplatsfrågan som man på dansk sida kommer att överväga bör prövas av delegationerna.

Utredningsarbetet bör bedrivas med sikte på att det skall vara slutfört

inom två år.

Avsikten är att det material som delegationerna sammanställer skall tjäna som underlag för nya regeringsöverläggningar om Öresundsfrågorna.

Delegationen har under tiden juni - november 1975 hållit tre

delegationen och möten hållits med vissa expertgrupper. Delegationens arbete beräknas pågå under hela år 1976.

32. Sakkunnig (K 1975:07) med uppdrag att utreda vissa säkerhetsfrågor vid användning av truckar

"Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 26 juni 1975 för att utreda vissa säkerhetsfrågor vid användning av truckar:

K:32 Skr 1975/76:103 202

Sakkunnig:

Lundbergh, Per C., hovrättsråd

Expert:

Svensson, Gösta E., ingenjör

Lokal: Koncessionsnämnden för Miljöskydd, Näckströmsgatan 2, Fack, 103 80 Stockholm, tel. växel 14 1935

Direktiv (PM upprättad den 26 juni 1975 inom kommunikationsdepartementet):

1¶Gällande regler

Med truckar avses som regel fordon som är avsedda för lastnings-, lossnings- och staplingsarbeten. Emellertid ingår också i bilden att truckar utför vissa transporter av gods. Transportarbetet är oftast av begränsad omfattning men kan ibland komma att avse ganska långa sträckor, delvis i kontakt med allmän trafik.

Mot bakgrund av den tveksamhet som ditintills rått om truckarnas rätta klassificering utfärdades kungörelsen (1952:45) angående klassificeringen av vissa gaffeltruckar. I kungörelsen stadgas att gaffeltruck — varmed

förstås sådant med höj- och sänkbar godsbehållare försett motordrivet

fordon, som är byggt för att användas för lossning, lastning och stapling av gods ävensom för av dylikt arbete föranledda korta transporter — skall hänföras till motorredskap om fordonet är konstruerat för en hastighet av högst 30 km/tim. och endast med svårighet kan ändras till högre hastighet och om fordonet med hänsyn till sin konstruktion uppenbarligen inte är lämpat för andra transporter än sådana som nyss nämnts.

Truckar har — liksom de flesta motorredskap — i huvudsak lämnats utanför regleringen i vägtrafiklagstiftningen. Orsaken till detta förhållande torde stå att finna i att man vid tillkomsten av bestämmelserna inte räknade med att dessa fordon skulle komma att användas annat än som rena arbetsredskap och att de alltså endast i obetydlig omfattning skulle förekomma i trafik.

När det gäller motorredskapens utrustning och beskaffenhet gäller självfallet den allmänna regeln i 7 § fordonskungörelsen (1972:595) (FK) att

fordon får brukas i trafik endast om det är tillförlitligt från

säkerhetssynpunkt och i övrigt lämpligt för trafik. I 20 § FK finns vidare vissa bestämmelser om utrustning. Detaljföreskrifter till utrustningsbestämmelserna kan vidare enligt 102 § FK utfärdas av statens trafiksäkerhetsverk (TSV). Möjligheten att kontrollera efterlevnaden av dessa bestämmelser är emellertid begränsad eftersom motorredskap inte underkastas registreringsbesiktning eller regelbunden kontrollbesiktning.

Det är vidare att märka att motorredskap i dag inte är föremål för registrering, vilket också försvårar kontrollen över fordonen.

När det gäller förarbehörighet saknas regler. Detta innebär att inga krav

på ålder, utbildning eller erfarenhet ställs upp för den som skall föra

motorredskap. I sammanhanget kan anmärkas att många truckar är stora och svårmanövrerade. Det bör också observeras att bestämmelserna i 4 8 1 mom. tredje stycket och 4 & 2 mom. lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott (TBL) (promillerattfylleri och rattonykterhet) inte kan tillämpas

på förare av motorredskap.

Slutligen kan det erinras om att frågan om truckars trafikskadeansvar och

203 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K:32

trafikförsäkringsplikt är i viss mån oklar. I två rättsfall (NJA 1965 s. 468 och 1973 s. 100) har högsta domstolen funnit att en gaffeltruck och en hjullastare var underkastade regleringen i lagen (1916:312) angående ansvarighet för skada i följd av automobiltrafik. Det är emellertid svårt att av rättsfallen dra mera vittgående slutsatser om trafikskadeansvaret för truckar eftersom högsta domstolen grundat sina avgöranden på den omständigheten att transporter ingick som ett väsentligt led i det arbete som utfördes med fordonen. |

2¶Motorredskapsutredningen

2.1 Utredningens överväganden och förslag

Motorredskapsutredningen har haft till uppgift att göra en total översyn av reglerna om motorredskap. I utredningens slutbetänkande (SOU 1974:26) Motorredskap föreslås en reglering av motorredskapen efter huvudsakligen samma riktlinjer som gäller för andra motordrivna fordon.

Sålunda föreslås t. ex. att motorredskap skall registreras och att regler om

förarbehörighet införs. I huvudsak knyts reglerna till redskapets konstruktiva hastighet. För motorredskap med konstruktiv hastighet under 30 km/tim. föreslås endast mindre förändringar. Enligt utredningens mening bör de emellertid registreras och vissa grundkrav bör uppställas för förarbehörighet. Vidare lägger utredningen fram vissa förslag när det gäller utrustning för motorredskap.

Beträffande bl. a. truckfordonen har motorredskapsutredningen uttalat:

Mot bakgrund av alla exempel utredningen sett eller fått sig förelagda på den ofta ytterst begränsade sikten från förarplatsen på många redskapstyper bör kraven på sådan sikt anges i detalj i TSV:s föreskrifter. I dessa krav bör också beaktas inverkan av att ytterligare eller annat aggregat monteras eller kan monteras på ett redskap.

Utredningen har slutligen föreslagit att 1952 års kungörelse även fortsättningsvis skall gälla.

2.2 Remissyttrande över motorredskapsutredningens betänkande

Frågan om truckars säkerhet och användning har under remissbehandlingen av motorredskapsutredningens betänkande inte tilldragit sig särskild uppmärksamhet. Det kan dock anmärkas att några remissinstanser, såsom =: arbetarskyddsstyrelsen = och =<:Svenska transportarbetareförbundet, tar upp de problem som föreligger med siktförhållandena, särskilt när truckar framförs lastade. Länsstyrelsen i Malmöhus län ifrågasätter om inte bestämmelser borde införas om utmärkning eller skydd för anordningar som skjuter ut framför fordonet såsom gafflar, skopor och lyftanordningar.

3¶Framställning från Svenska transportarbetareförbundet

I en framställning till chefen för kommunikationsdepartementet den 28

januari 1975 har Svenska transportarbetareförbundet aktualiserat de

"säkerhetsproblem som föreligger vid användning av truckar. Förbundet konstaterar att det främst är två huvudfrågor som behöver lösas. Den första är frågan om lämpligheten av att truckar framförs i allmän trafik. Den andra frågan, som delvis hänger samman med den första, rör de speciella siktsvårigheter som föreligger vid användande av åtminstone vissa trucktyper.

Förbundet konstaterar, att dessa speciella problem inte närmare behandlats av motorredskapsutredningen. Vidare konstaterar förbundet att

K:32 Skr 1975/76:103 204

det efter initiativ av Ingenjörsvetenskapsakademiens transportforskningskommission bildats en särskild arbetsgrupp med uppgift att inventera och analysera inträffade olycksfall med truckar, inventera i dag förekommande skyddsutrustning på truckar, utarbeta förslag till utbildning av förare och ansvarspersonal för truckkörning i trafik, utarbeta förslag till säkerhetsföreskrifter dels med avseende på transportdonets utformning, utrustning och manövrering, dels med avseende på trafikplatsens utformning, utrustning och organisation.

Förbundet finner emellertid att de nu aktualiserade frågorna varken genom motorredskapsutredningen eller den nämnda arbetsgruppen — trots att såväl utredningens som arbetsgruppens verksamhet medfört att vissa av truckproblemen kommit närmare sin lösning — blivit föremål för överväganden som lett till förslag om konkreta åtgärder.

Mot denna bakgrund hemställer förbundet i framställningen att en statlig utredning tillsätts för att överväga de nu berörda problemen jämte övriga säkerhetsproblem vid användning av truckar.

4¶Överväganden

De av transportarbetareförbundet aktualiserade problemen är sådana

som i och för sig faller inom det område som motorredskapsutredningen behandlat. Problemen rörande truckar är emellertid delvis av speciell karaktär och hänger samman med dessa fordons särskilda konstruktion och

användningsområde. Konstruktionen medför i viss utsträckning att

siktförhållandena blir mindre goda. Vidare kommer truckar i en inte helt oväsentlig omfattning i kontakt med allmän trafik, där de antydda siktproblemen kan få svåra konsekvenser. Truckarnas konstruktion, som hänger samman med att de i första hand är avsedda för lastnings-, lossningsoch staplingsarbete inom begränsade områden, medför också att de har manöveregenskaper som gör dem mindre lämpade att föras i allmän trafik. De nu beskrivna problemen torde också få betydelse när det gäller att överväga frågor rörande förarkompetensen.

Mot denna bakgrund torde det vara lämpligt att en särskild sakkunnig får i uppdrag att överväga de säkerhetsproblem som föreligger vid användning av truckar.

Den sakkunnige har under tiden juli - oktober 1975 hållit två sammanträden med experten. Därutöver har överläggning hållits med viss organisation som berörs av den sakkunniges arbete.

Den sakkunnige beräknas slutföra sitt arbete under år 1976.

33. Stockholmsregionens allmänflygutredning (K 1975:08)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 26 juni 1975 för att utreda om den framtida = lokaliseringen av = allmänflyget i Stockholmsregionen (se Post- och Inrikes tidn. den 12 juli 1975):

Ordförande:

Swanstein, Stig N. S.. generaldirektör

205 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K:33

Sakkunniga:

Ahlberg, Carl-Fredrik J., regionplanedirektör Andersson, Hans E. A., chefsinstruktör Borg, Claes E., civilingenjör Florman, Bertil, direktör (fr.o.m. den 18 september 1975) Hansson, P. Inge, kanslichef Hällgren, John A., planeringschef Johansson, Caj-Aage, trafikdirektör

Lindskog, J. Lennart, länsråd Magni, Tore L., stadsarkitekt Nordberg, Anders E., utredningschef Oterdahl, Jan A., överste

Sekreterare:

Nilsson, Nils Johnny, förste trafikledare (fr.o.m. den 28 juli 1975)

Lokal: Luftfartsverket, Ulvsundavägen 153, 161 89 Bromma, tel. växel 98 00 20

Direktiv (anförande av statsrådet Norling till protokoll vid regeringssammanträde den 26 juni 1975):

I samband med behandlingen år 1972 av Linjeflyg AB:s ansökan om användning av jetflygplan av typ Fokker F-28 i inrikes trafik på Bromma flygplats gjordes en samlad värdering av de problem som sammanhänger med flygtrafiken där. Som resultat härav beslöt Kungl. Maj:t i juni 1972 att

skyndsamt utreda flygplatsfrågan med sikte på en avveckling av

flygverksamheten senast under år 1978 och bemyndigade chefen för kommunikationsdepartementet att tillkalla sakkunniga med uppdrag att utreda den fortsatta lokaliseringen av flygverksamheten på Bromma flygplats.

Luftfartsverket fick samtidigt i uppdrag att på kort sikt vidta vissa åtgärder för att begränsa störningarna av flygverksamheten på Bromma. Bl. a. skulle verket — i samverkan med ifrågakommande landsting och kommuner samt med chefen för flygvapnet — omgående överväga

möjligheterna att på kort sikt överföra vissa delar av allmänflyget på

Bromma till andra lämpliga flygplatser inom regionen.

I fråga om Linjeflygs ansökan, som besvärsvägen hade underställts regeringens prövning, innebar ställningstagandet att Linjeflyg under en försöksperiod av två och ett halvt år fick använda de ifrågavarande

jetplanen för trafik på Bromma.

Med anledning av uppdraget till luftfartsverket fattades beslut om att från Bromma till Arlanda överflytta inrikes och utrikes chartertrafik med jetflygplan — med vissa undantag — vidare taxi- och affärsflyg med i utlandet registrerade flygplan. Luftfartsverket införde härjämte vissa

trafikrestriktioner för den kvarvarande trafiken på Bromma. Senare — i

januari 1975 — beslöt verket, att Bromma fr. o. m. den 1 juli 1975 skall hållas stängt nattetid med undantag för ambulans- och räddningsflyg.

De sakkunniga som hade att utreda den fortsatta lokaliseringen av

flygverksamheten på Bromma flygplats — ULF — förordade i sitt betänkande (Ds K 1974:1) Brommaflyget, att en ny flygplats för

K:33 Skr 1975/76:103 206

inrikestrafiken anläggs i Tullinge/Getarenområdet. Utredningen fann emellertid, att även Arlanda var ett tänkbart alternativ. Beträffande de problem som sammanhänger raed allmänflygets lokalisering föreslog ULF ytterligare utredning, sedan beslut hade fattats om vart inrikesflyget skulle förläggas.

I januari 1975 uppdrog regeringen åt luftfartsverket att -— inför den

förestående behandlingen av frågan om fortsatt användning vid Bromma

flygplats av Fokker F-28 med hänsyn till miljö- och hälsovårdsaspekterna — skyndsamt utreda frågan hur snart före 1978 en överflyttning av Linjeflygs verksamhet från Bromma till Arlanda flygplats är praktiskt möjlig. Verket har redovisat resultatet av sitt arbete i rapporten Flyttning av LIN till Arlanda — alternativa lösningar. Av rapporten framgår att en överflyttning av Linjeflygs verksamhet till Arlanda inte kan ske förrän tidigast den 1 juli 1977 alternativt den 1 mars 1978 beroende på vilken lösning Linjeflyg väljer för sin tekniska tjänst.

Allmänflyget i Stockholmsregionen är f. n. lokaliserat till huvudsakligen

flygplatserna Bromma, Arlanda, Barkarby och Skå-Edeby. I fråga om det

till Bromma knutna allmänflyget bedriver ett tiotal flygföretag s. k. bruksflyg (bl. a. taxiflyg) med sammanlagt ca 40 flygplan, ett tiotal flygskolor utbildningsverksamhet med ca 15 flygplan samt företag och privatpersoner s. k. privatflyg med ca 100 flygplan. På Bromma finns dessutom fem verkstadsföretapg för allmänflygverksamheten.

Av det totala antalet flygplansrörelser år 1974 på Bromma flygplats

svarade den inrikes linjefarten för ca 30 26, allmänflyget för ca 68 Z&, motsvarande ca 73 000 flygplansrörelser, samt återstående flygaktiviteter för ca 2 Z. Antalet allmänflygrörelser år 1974 på Arlanda, Barkarby, Skå- Edeby och övriga mindre flygplatser i regionen var ca 8 000, ca 25 000, ca 50 000 resp. ca 35 000. Av det totala antalet allmänflygrörelser i Stockholmsregionen — ca 199 000 — hänförde sig således ca 38 9 till Bromma flygplats.

Den förestående avvecklingen av Bromma flygplats förutsätter, att frågan om alternativ förläggning av det där lokaliserade allmänflyget snarast tas upp till övervägande. Enligt av riksdagen beslutade riktlinjer för huvudmannaskapet för flygplatser är frågan om flygplatser för allmänflyget en angelägenhet för landsting, kommun eller enskild intressent. Även

lokaliseringsfrågan måste givetvis primärt knyta an till regionens markan-

vändningsplanering. Trots detta framstår det som naturligt att låta frågan om den framtida lokaliseringen av allmänflyget i Stockholmsregionen bli föremål för överväganden i former, som medger att de berörda landstingsoch primärkommunala intressena kan samordnas med de statliga — såväl

civila som militära — luftfartsintressena. Jag tänker då bl. a. på de samband

som finns inom flygplatsorganisationen i vid bemärkelse och på den

avvägning som måste ske i förhållandet mellan flygplatsers lokalisering och

luftrummets utnyttjande.

Angivna förhållanden talar för att särskilda sakkunniga tillkallas för att utreda den angivna lokaliseringsfrågan. Bland de sakkunniga bör ingå

företrädare för landstingskommunen och länsstyrelsen i Stockholms län

samt vissa primärkommuner, vidare för luftfartsverket och chefen för flygvapnet. Även allmänflyget skall vara representerat.

En utgångspunkt för de sakkunniga bör vara, att det nuvarande

allmänflyget på Bromma flyttas bort i så nära anslutning som möjligt till

avvecklingen av inrikesflyget på flygplatsen. I fråga om inrikesflygets fortsatta lokalisering har jag — vid mina överväganden av bl. a.

207 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K: 33

föreliggande utrednings- och remissmaterial — funnit att en förläggning till Arlanda är en realistisk utgångspunkt för planeringen. Övervägandena i fråga om den framtida lokaliseringen av allmänflyget bör förutsättningslöst avse olika alternativa lägen inom regionen. En ingående avvägning bör i sammanhanget ske mellan å ena sidan kraven från regionplane- och miljösynpunkt och å andra sidan de krav på utvecklingsmöjligheter, på tekniskt-operativt gynnsamma betingelser och på ändamålsenliga verkstadsanordningar som allmänflyget ställer. I detta sammanhang bör bl. a. också beaktas behovet av sysselsättningstillfällen i den södra delen av länet.

De sakkunniga bör med hänsyn till det anförda bedriva sitt arbete skyndsamt och såvitt möjligt grunda sina överväganden på redan i andra sammanhnag framtaget underlag.

Utredningen har under tiden juli - oktober 1975 hållit två sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter och organisationer som berörs av utredningens arbete.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1976.

Fi:1 Skr 1975/76:103 | 208

Finansdepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under år 1975: 3, 5, 14, 18, 23, 25, 29, 31 och 38 Följande kommittéer inom avsnittet fullgör inte egentligt utredningsuppdrag: 1 och 9

1. Markdelegationen (K 1957:30)

TillkaHade enligt Kungl. Maj:ts beslut den 23 november 1956 för att ingå i en delegation med uppgift att företräda staten vid förhandlingar med Stockholms stad rörande vissa mellan staten och staden föreliggande byggnads- och markfrågor samt inkomma med de förslag som förhandlingarna kan föranleda:

Ledamöter:

Johansson, J. Henry, kanslidirektör

Larsson, Sixten, f.d. generaldirektör

Renlund, R. Gösta, bankdirektör

Experter:

Elghufvud, E. Gösta, fastighetschef

Enberg, L. Rune, teknisk direktör

Smith, A. Åke, planeringsdirektör

Stagg, A. Ivan E., byrådirektör

Sekreterare:

Nyreröd, K. Svein G., avdelningsdirektör

Lokal: Kungsträdgårdsgatan 16, 11147 Stockholm, tel. 105591 och

11 46 88

Direktiven för delegationen, se 1957 års riksdagsberättelse I K 30 och

1965 K 11. Tilläggsdirektiv, se riksdagsberättelse 1971 Fi 18 och 1972 Fi 16.

Delegationen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit tolv

sammanträden. Överläggningar och förhandlingar har pågått kontinuerligt

med myndigheter och de kommuner som berörts av de av delegationen handlagda plan-, mark- och byggnadsfrågorna.

Förhandlingarna med Stockholms kommun har avsett mark- och planfrågor rörande kvarteren Björnen och Loen som ett led i den markreglering som är en förutsättning för om- och nybyggnad i kvarteren.

209 Kommittéer: Finansdepartementet Fi:2

Därjämte har diskuterats kommunens ev. intresse att disponera kv. Kungl Myntet och förutsättningarna härför. =

I fråga om statens del av Järvafältet har överläggningar och förhandlingar avsett planeringen för bl. a. gods- och postterminal samt frågor om marköverlåtelser.

Delegationen har vidare tillsammans med byggnadsstyrelsen träffat avtal

med Stockholms läns landsting om överdäckning av tunnelbanans spårområde genom Kymlinge.

Regeringen har den 16 januari 1975 med anledning av riksdagens skrivelse nr 314 i anledning av motioner om ändring av 1966 års avtal angående

försäljning av statlig mark på Järvafältet m. m. uppdragit åt

markdelegationen att under förbehåll av regeringens godkännande träffa avtal om de ändringar i 1966 års ramavtal som fordras för att berörda kommuner skall beredas anstånd med <amorteringen av de

köpeskillingsreverser på vilka amortering inte påbörjats vid tiden för

riksdagens beslut. Regeringen har vidare uppdragit åt markdelegationen att med iakttagande av vad riksdagen beslutat verkställa erforderlig utredning och ta upp i beslutet avsedda förhandlingar i frågan huruvida förutsättningarna för planeringen m. m. undergått sådana förändringar i förhållande till vad som kunde förutsättas vid tillkomsten av nämnda avtal att uppskov med fullgörandet av löpande avbetalningar på köpeskillingsreverserna skäligen bör komma ifråga.

Med anledning av uppdraget har delegationen i skrivelse den 27 maj 1975 redovisat förslag till avtal med Sollentuna kommun om anstånd med amortering av den revers om 54,2 milj. kr. som kommunen utställde i samband med kommunens förvärv av del av Järvafältet år 1966.

Härjämte har delegationen biträtt vissa statliga myndigheter i

markfrågor.

Delegationens arbete beräknas pågå under hela år 1976.

2. Utredningen (Fi 1959:37) om universitetens egendomsförvaltning

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 mars 1958 för utredning om universitetens egendomsförvaltning m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 13 mars 1958):

Ordförande:

Hörjel, Nils J., landshövding

Ledamöter:

Lindblad, Sven J. H., bankdirektör Resare, Bengt C. M., f.d. överdirektör Welinder, P. E. Carsten, professor

14 Riksdagen 1975/76. saml. Nr 103

Fi:2 Skr 1975/76:103 210

Experter:

Johnsson, Jan G., rättschef

Uhlin, Karl-Erik, kanslichef Sekreterare:

Jacobsson, A. Torvald, avdelningsdirektör Bitr. sekreterare:

Fagerberg, Arne B., hovrättsassessor

Lokal: Riksarkivet, Fack, 100 26 Stockholm, tel. växel 54 02 00

Direktiven för utredningen, se 1959 års riksdagsberättelse I Fi 37.

Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit två

sammanträden.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete i början av år 1976.

3. Utredningen (Fi 1965:26) om redovisning i skuldförbindelser mot säkerhet i fartygsinteckning av vissa fondmedel

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 oktober 1964 för att utreda frågan om redovisning i skuldförbindelser mot säkerhet i fartygsinteckning av fondmedel, som avses i 274 lagen om försäkringsrörelse och 19 lagen om understödsföreningar samt därmed sammanhängande spörsmål (se Post- och Inrikes tidn. den 4 december

1964):

Utredningsman:

Lindstedt, Anders, kommerseråd Expert:

Jonsson, Gösta D. V., f.d. byråchef (fr.o.m. den 11 februari 1974) Sekreterare:

Personne, Jon M., avdelningsdirektör

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Statsrådet Sträng har den 28 november 1975, efter framställning av utredningen, förklarat att utredningens arbete skall anses slutfört.

4. Fondbörsutredningen (Fi 1967:32)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndiganden den 4 februari och den 21 oktober 1966 samt den 17 november 1972 för översyn av börslagstiftningen (se Post- och Inrikes tidn. den 24 februari 1966):

211 Kommittéer: Finansdepartementet Fi:5

Ordförande: Wulff, Kurt E., f.d. generaldirektör

Ledamöter: Algott, Stig A., börschef Aronson, S. Albert, f.d. borgarråd. Dahlström, Gösta E., fil. lic. (t.o.m. den 31 januari 1975) Eklöf, Kurt G. A., bankdirektör Grönquist, Bengt J., bankdirektör Hanner, Per V. A., auktoriserad revisor Langenskiöld, Carl G. L., direktör Lindencrona, Alvar, direktör Stern, Torkel E., direktör Wahlgren, E. Göran, departementsråd

Åhström, N. Äke A:son, hovrättsråd

Experter: Hessler, S. Henrik, justitieråd Loheman, Arne, hovrättsråd Olsson, Hans G., hovrättsråd (fr.o.m. den 1 januari 1974)

Werding, Jan A., byrådirektör

Sekreterare: Thörn, Lars-Olof, avdelningsdirektör

Lokal: Bankinspektionen, Box 40045, 10342 Stockholm, tel. växel

24 21 20 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1967 års riksdagsberättelse Fi 32. Tilläggsdirektiv, se 1973 års riksdagsberättelse Fi 8.

Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit 15 sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av utredningens arbete. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1976.

5. Förhandlingsutredningen (C 1968:16)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 april 1967 för att utreda vissa frågor i förhandlingsrättssystemet för de offentliga tjänstemännen (se Post- och Inrikes tidn. den 19 april 1967):

Ordförande: Aldestam, N. Arne, statssekreterare Ledamöter: Ericsson, K. Georg V., regeringsråd

Fi:5 Skr 1975/76:103 212

Gustafsson, M. Gunnar, generaldirektör, f.d. led. av riksdagen Gustafsson, Äke G., avdelningschef Montelius, Jan-Christian O. A., departementsråd

Experter: Björkman, K. Eugen, direktör - Holtsberg, P. Christer, departementssekreterare (t.o.m. den 31 juli 1975) Johansson, Eric G. E., direktör

Sekreterare:

Hårdefelt, S. Börje, t.f. rättschef

Direktiven för utredningen, se 1968 års riksdagsberättelse Ci 16. Tilläggsdirektiv, se riksdagsberättelse 1970 Fi 39 och 1971 Fi 32.

Statsrådet Feldt har den 17 november 1975, efter framställning av utredningen, förklarat att utredningens arbete skall anses slutfört.

6. Byggnadsindexkommittén (Fi 1968:43)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 mars 1967 för utredning om konstruktion av = prisindex på byggnads- och anläggningsområdet m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 25 april 1967):

Ordförande:

Fastbom, E. Lennart, planeringschef Ledamöter: Andersson, Sven Åke V., departementssekreterare Ericson, Gösta, byggnadsråd Hinno, Rein, departementssekreterare Mildner, Erwin A., fil. lic. Experter: Fredriksson, Georg N., avdelningsdirektör Lindén, Yngve T., byråchef

Sekreterare: Hahr, Anders L. H. A., civilingenjör

Lokal: Statistiska centralbyrån, Karlavägen 100, Fack, 10250 Stockholm, tel. växel 14 05 60 (ordföranden)

Direktiven för kommittén, se 1968 års riksdagsberättelse Fi 43.

Kommittén har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit fyra sammanträden.

Kommittén beräknas slutföra sitt arbete i början av år 1976.

213 Kommittéer: Finanrsdepartementet Fi:8

7. 1968 års kapitalmarknadsutredning (Fi 1969:59)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 september 1968 för

översyn av kapitalmarknadens struktur och funktionssätt (se Post- och

Inrikes tidn. den 16 oktober 1968): Ordförande:

Wickman, H. Krister, riksbankschef, f.d. led. av riksdagen Ledamöter:

Antonsson, Johannes M., hemmansägare, led. av riksdagen Back, Klas H., direktör (fr.o.m. den 1 januari 1974) Browaldh, Tore, tekn. dr | Höök, Erik S. V., planeringschef Iveroth, C. Axel, direktör Johansson, Knut B. M., f.d. förbundsordförande, led. av riksdagen Lindblad, Sven J. H., bankdirektör Mehr, Hjalmar L., landshövding Nilstein, Arne H., förbundsdirektör

Experter:

Atterwall, Göran L., kammarrättsassessor (t.o.m. den 3 augusti 1975)

Eklöf. Kurt G. A., bankdirektör (fr.o.m. den 1 januari 1974) Karlsson, Erik L., bankokommisarie (fr.o.m. den 1 januari 1974) Sjönander, Bo Jonas, direktör (fr.o.m. den 11 april 1974)

Sekreterare:

Hansson, Lars R., bankokommissarie Bitr. sekreterare:

Andersson, I. Berit, byrådirektör (fr.o.m. den I januari 1974)

Sahlén, Anders F., avdelningsdirektör

Lokal: Sveriges Riksbank, Helgeandsholmen, Box 2119, 10313 Stockholm, tel. växel 22 82 00

Direktiven för utredningen, se 1969 års riksdagsberättelse Fi 59.

Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit tolv sammanträden.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1976.

8. 1969 års punktskatteutredning (Fi 1970:57)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 21 mars 1969 för att se

över gällande bestämmelser på punktskatteområdet i de delar som inte nu

ses Över i annat sammanhang eller som nyligen varit föremål för översyn (se

Fi:8 Skr 1975/76:103 214

Post- och Inrikes tidn. den 5 juni 1969) samt enligt Kungl. Maj:ts

bemyndigande den 29 juni 1970 för att behandla frågor rörande beskattning

av spelautomater o.d. (se Post- och Inrikes tidn. den 2 oktober 1970): Ordförande:

Fridolin, Hans R.; departementsråd Ledamöter:

Jakobsson, Tage H. E., direktör Thulin, Einar E:son, f.d. skattedirektör

Willart. N. Bo, byråchef

Expert:

Schultz, J. Allan S., f.d. bitr. skattedirektör

Sekreterare:

Andersson, Fritz A. R., avdelningsdirektör

Lokal: Finansdepartementet. Kanslihusannexet, Riddarhustorget 7-9, Fack, 10310 Stockholm, tel. växel 763 1000 (ordföranden), 2236 00 (sekreteraren)

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit 24 sammanträden.

Utredningen har den 28 februari 1975 avgett betänkandet (Ds Fi 1975:2) Beskattningen av icke alkoholhaltiga drycker m. m.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1976.

9. Delegationen (Fi 1970:67) för förvaltningsdemokrati

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 19 september 1969 för att utreda frågor om försöksverksamhet med fördjupad företagsdemokrati inom statsförvaltningen (se Post- och Inrikes tidn. den 14 november 1969): Ordförande:

Vahlberg, Gustav E., f.d. generaldirektör Ledamöter:

Asplund, C. Christer, ombudsman Gothefors, Per L., ombudsman

Hessleborn, Olle K-A.. sekreterare Johansson, Arne G., förste förbundssekreterare Qvarnström, Björn O., administrativ direktör Rosenblad, Urban S., generaldirektör Rydén, Jan E., avdelningschef

215 Kommittéer: Finansdepartementet Fi:10

Experter:

Bäck, Lars, byråchef

Fjellström, Carl Gustaf F., byråchef

Mattson, N. Morgan, ombudsman (t.o.m. den 31 juli 1975) Näsholm, Birger, byråchef von Otter, Casten H., universitetslektor (fr.o.m. den 1 april 1974) Sjöberg, Erik, skyddskonsulent (fr.o.m. den 1 februari 1975) Tunevall, Carl Magnus, fil. kand. (fr.o.m. den I februari 1975) Vingård, Bo, pol. mag. (fr.o.m. den I februari 1975) Vogel, Lorentz W., byråchef (fr.o.m. den 1 juni 1974)

Sekreterare:

Ström, K. Fingal, kansliråd

Bitr. sekreterare:

Pedersson, T. Svante, direktör

Lokal: Finansdepartementet, Kanslihusannexet, Riddarhustorget 7-9, Fack, 103 10 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (bitr. sekreteraren)

Direktiven för delegationen, se 1970 års riksdagsberättelse Fi 67.

Delegationen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit 13

sammanträden samt haft överläggningar med myndigheter och personalorganisationer som berörs av delegationens arbete.

Delegationen har i juli 1975 publicerat sin rapport 6, Medbestämmande i statsförvaltningen - en översikt, innehållande en redogörelse över pågående försök med medbestämmande i 20 myndigheter, samt i november 1975 sin rapport 7, Försök med förvaltningsdemokrati - en sociologisk utvärdering

av DEFF:s försöksverksamhet , innehållande en delrapport från

utvärderingen av den försöksverksamhet som redovisas i rapport 5.

Delegationen har vidare publicerat en debattskrift Ledning och chefsroll under medbestämmande, av kanslirådet Fingal Ström (augusti 1975).

Delegationens arbete beräknas pågå under hela år 1976.

10. Utredningen (Fi 1970:69) om företagens uppgiftsplikt

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndiganden den 12 december 1969, den 14 maj 1970 och den 5 oktober 1973 för att se över bestämmelserna om företagens och andra arbetsgivares uppgifts- och uppbördsskyldighet, m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 17 januari 1970): Ordförande:

Hallman, Eric R., överdirektör (fr.o.m. den 1 juli 1974)

Fi:10 Skr 1975/76:103 216

Ledamöter: Eklund, Erik G., direktör Kjellgren, Ove I., direktör Linde, Per Gunnar A. G., avdelningsdirektör

Olsson, Hans I., pol. mag. Widmark, P. Sverker V., kammarrättsråd

Experter: Johansson, Östen B., byråchef

Lagerkvist, A. Claes G., byråchef

Lindberg, Sven Å. L., direktör

Persson, Staffan, bitr. professor Sterte, Rudolf H., pol. mag.

Söderberg, Äke M., byråchef

Sekreterare: Linde, Per Gunnar A. G., avdelningsdirektör Bitr. sekreterare:

Hultkvist, Anders M., e. byrådirektör

Lokal: Statistiska centralbyrån, P-SAM, Fack, 102 50 Stockholm, tel. växel 14 05 60 (sekreteraren och bitr. sekreteraren) Direktiven för utredningen, se 1970 års riksdagsberättelse Fi 69. Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit åtta sammanträden. Därutöver har 28 sammanträden hållits med särskilda arbetsgrupper. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under första halvåret 1976.

11. Utredningen (Fi 1970:70) rörande förhållandet mellan bankgiro och postgiro

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 december 1969 för att utreda förhållandet mellan bankgiro och postgiro (se Post- och Inrikes tidn. den 29 januari 1970): Utredningsman: Malmgren, Kurt K-G., rättschef Sekreterare: Persson, G. Bertil, riksbanksdirektör Lokal: Finansdepartementet, Kanslihusannexet, Riddarhustorget 7-9, Fack, 103 10 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (utredningsmannen) Direktiven för utredningen, se 1971 års riksdagsberättelse Fi 56. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under första halvåret 1976.

217 Kommittéer: Finansdepartementet Fi:13

12. Hemvistsakkunniga (Fi 1970:71)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 januari 1970 för översyn av bestämmelserna om folkbokföring m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 31 mars 1970): Ordförande:

Edström, Kjell S., överdirektör

me Ledamöter:

Boström, Tage R., f.d. kammarrättslagman (fr.o.m. den I januari 1975)

Hadding, Carl Fredrik, hovrättslagman

Järnbrink, Hans G., överdirektör

Zetterström, Sven N.. kommunalråd, f.d. led. av riksdagen Experter:

Altvall, Hans-Erik, byrådirektör

Baekkevold, Arne E., kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 1 januari 1975)

Gavatin, M. Charles, hovrättsfiskal (fr.o.m. den 22 september 1975)

Karlström, K.G. Bengt, bitr. skattedirektör (fr.o.m. den 11 april 1974)

Rahm, Håkan M., departementssekreterare (fr.o.m. den 27 januari 1975) Sekreterare:

Wennerholm, Peter H. B.. kammarrättsassessor Bitr. sekreterare:

Ahlquist, Anders C., kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 28 juni 1974)

Lokal: Gamla riksdagshuset, tel. växel 141000 (ordföranden, sekreteraren och bitr. sekreteraren). Postadress: Finansdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för de sakkunniga, se 1971 års riksdagsberättelse Fi 57.

De sakkunniga har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit 13 sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av de sakkunnigas arbete. Därutöver har elva sammanträden hållits med särskilda arbetsgrupper.

De sakkunniga beräknas slutföra sitt arbete under första halvåret 1976.

13. Företagsskatteberedningen (Fi 1970:77)

Tilikallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 juni 1970 för

översyn av företagsbeskattningen m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 10

juli 1970): Ordförande:

Wärnberg, Erik G., bankofullmäktig, led. av riksdagen

Fi:13 Skr 1975/76:103 218

Ledamöter: Andersson, M. Alvar, lantbrukare, led. av riksdagen Brodén, Sven E., regeringsråd Helmers, Dag, docent Johansson, Tage N., assistent, led. av riksdagen Magnusson, A. Tage, disponent, led. av riksdagen Molin, N. Rune, sekreterare

Nettelbrandt, A. Cecilia, jur. kand., tredje vice talman (t.o.m. den 8

december 1975) Stadling, J. Otto V., hemmansägare, led. av riksdagen Tidefelt, J. Sune, förbundsordförande Tistad, Eskil G. D., tulldirektör (fr.o.m. den 9 december 1975)

Experter: Anclow, Per R., kammarrättsassessor (fr.o.m. den 5 april 1974) Atterwall, Göran L., kammarrättsassessor (t.o.m. den 3 augusti 1975) von Bahr, Stig V., kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 27 oktober 1975) Crabo, Sven, direktör (fr.o.m. den I september 1975) af Klercker, E. Bertil T:son, direktör (fr.o.m. den 5 april 1974) Langborn, Nils E., bitr. skattedirektör

Petersson, Carl-Gustaf, länsråd (fr.o.m. den 5 april 1974) Stahl, Ivar, byråassistent

Thornell, Anders B., revisionsdirektör (fr.o.m. den 20 oktober 1975) Walberg, Sten S., generaldirektör (fr.o.m. den 5 april 1974)

Werding, Jan A., byrådirektör

Sekreterare: Colvér, Mats T., avdelningsdirektör (fr.o.m. den I juli 1975) Thornell, Anders B., revisionsdirektör (t.o.m. den 30 juni 1975) Bitr. sekreterare: Colvér, Mats T., avdelningsdirektör (t.o.m. den 30 juni 1975) Virin, C. Niclas, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 mars 1975)

Lokal: Finansdepartementet. Kanslihusannexet, Riddarhustorget 7-9, Fack, 10310 Stockholm, tel. växel 763 1000 (sekreteraren och bitr. sekreteraren)

Direktiven för beredningen, se 1971 års riksdagsberättelse Fi 61. Tilläggsdirektiv, se 1975 års kommittéberättelse Fi 18 samt (anförande av statsrådet Sträng till protokoll vid regeringssammanträde den 6 mars 1975): Enligt sina omfattande direktiv har företagsskatteberedningen (Fi 1970:77) som huvudfråga att ta ställning till huruvida avvägningen mellan

skatt på redovisad nettovinst och skatteförmånerna via avskrivnings- och

nedskrivningsreglerna ger det bästa resultatet från stabiliseringspolitiska, tillväxtpolitiska och fördelningspolitiska synpunkter. Beredningen skall även överväga att — jämsides med en bibehållen nettovinstbeskattning —i ökad utsträckning använda produktionsfaktorskatter för olika ekonomiskt-

219 Kommittéer: Finansdepartementet Fi:14

politiska syften. I direktiven framhålls det vidare att investeringsfonderna

är det väsentliga skattepolitiska instrumentet för att påverka företagens investeringsaktivitet. Systemet med investeringsfonder har en så väsentlig roll i stabiliseringspolitiken att det inte bara bör bibehållas utan, om möjligt, också byggas ut. Beredningen skall därvid göra en översyn med syfte bl. a. att mer effektivt än f. n. inordna lagerinvesteringarna i systemet och även ta upp frågan om att förbättra möjligheterna att använda investeringsfonds-

systemet för andra ändamål, t. ex. för att främja forskning. Däremot ingår

det inte i beredningens uppdrag att utreda frågan om en geografisk differentiering av företagsbeskattningen.

Riksdagen har begärt utredningar om dels en differentiering av beskattningen i regionalpolitiskt syfte (SKU 1974:49, rskr 1974:291), dels en differentiering av den allmänna arbetsgivaravgiften även efter andra

grunder än regionala (SkU 1974:54, rskr 1974:329).

Det bör lämpligen överlämnas åt företagsskatteberedningen att göra utredning i de hänseenden som riksdagen sålunda har begärt.

Beredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit 15 sammanträden. Därutöver har ett flertal sammanträden hållits med två särskilda arbetsgrupper inom beredningen.

Beredningen har den 8 augusti 1975 avgett delbetänkandet (SOU 1975:54)

Fåmansbolag och den 21 oktober 1975 betänkandet (SOU 1975:77) Allmän

skatteflyktsklausul.

Beredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1976.

14. Realisationsvinstkommittén (Fi 1970:79)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 november 1970 för att se över inkomstbeskattningen av realisationsvinst vid icke yrkesmässig avyttring av fastigheter, värdepapper och annan egendom (se Post- och Inrikes tidn. den 4 december 1970):

Ordförande:

Lundell, Sture V., regeringsråd Ledamöter:

Jansson, Paul G., elektriker, led. av riksdagen Nilsson, N. Yngve, lantbrukare, led. av riksdagen

Sandström, Car) Olof, kammarrättsråd

Experter:

Dahlström, Gösta E., fil. lic. (t.o.m. den 31 januari 1975) Fries, Ingmar F., departementssekreterare Helmers, Dag. docent Johansson, Sven-Erik N., professor

Sekreterare:

Thomaeus, Bertil E. R., avdelningsdirektör

Fi: 14 Skr 1975/76:103 a [Ne] [amd

Direktiven för kommittén, se 1971 års riksdagsberättelse Fi 63.

Kommittén har under tiden november 1974 - augusti 1975 hållit sex sammanträden. Dessutom har ett flertal sammanträden hållits med en särskild arbetsgrupp inom kommittén.

Kommittén har den 12 augusti 1975 avgett betänkandet (SOU 1975:53) Beskattning av realisationsvinster.

Uppdraget är därmed slutfört.

15. Utredningen (Fi 1971:01) om beskattning av utländska artister

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 februari 1971 med uppdrag att utreda frågan om regler för beskattning av i utlandet bosatta artister m. fl. (se Post- och Inrikes tidn. den 13 april 1971): Utredningsman:

Edström, Kjell S.. överdirektör Experter:

Anclow, Per R., kammarrättsassessor (fr.o.m. den 5 november 1975)

Andersén, Börje L.., byrådirektör

Johannesson, Sven-Olof (Olle), direktör (fr.o.m. den 1 april 1975) Järnklev, Erik, f.d. direktör (t.o.m. den 31 mars 1975) Nystedt, Curt L., bitr. skattedirektör Peyron, UIf C. C., företagsjurist Widmark, P. Sverker V., kammarrättsråd (t.o.m. den 21 oktober 1975)

Sekreterare:

Ström, Ivan S., länsassessor

Lokal: Gamla riksdagshuset, tel. växel 14 10 00 (utredningsmannen och sekreteraren). Postadress: Finansdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1972 års riksdagsberättelse Fi 49.

Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit åtta sammanträden samt haft överläggningar med enskilda experter, organisationer och andra som berörs av utredningens arbete.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under första halvåret 1976.

16. Datasamordningskommittén (Fi 1971:03)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18 juni 1971 med uppdrag att svara för utredning av frågor rörande samordning och kontroll av databanker, m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 11 november 1971):

221 Kommittéer: Finansdepartementet Fi:16

Ordförande:

Hermansson, Rune, direktör

Ledamöter:

Alpsten, A. Börje, departementsråd Bruno, Gösta F., överdirektör Fastbom, E. Lennart, planeringschef Haglund, F. Anders, f.d. ombudsman, led. av riksdagen Larsson, Torsten A., driftdirektör Lindberg, S. Lennart, direktör Lundgren, Georg E. H., professor, rektor Sundström, Monica E., kansliråd (fr.o.m. den 1 februari 1974) Vinge, Per-Gunnar, direktör Vinthagen, Rolf, landstingsråd (fr.o.m. den 27 mars 1974)

Virgin, G. Ivar, major, andre vice talman

Expert:

Liubeck, S. A. Lennart, civilingenjör Sekreterare:

Johansson, Hans J., organisationsdirektör

Bitr. sekreterare:

Lundberg, Bengt T., e. avdelningsdirektör

Lokal: Gamla riksdagshuset, tel. växel 14 10 00 (sekreteraren och bitr. sekreteraren). Postadress: Finansdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för kommittén, se 1972 års riksdagsberättelse Fi 50.

Kommittén har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit 17 sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, Organisationer och andra som berörs av kommitténs arbete.

Kommittén har den 17 februari 1975 i samband med sitt remissyttrande över riksskatteverkets principförslag om ADB för folkbokföring och beskattning avgett en promemoria (Ds Fi 1975:1) Samordning av statliga administrativa ADB-system, i vilken kommittén behandlat och redovisat sin syn på uppbyggnaden, utvecklingen och samordningen av de

riksomfattande statliga administrativa ADB-systemen, däribland frågan om

dessa skall vara utformade som centrala eller regionala system. Kommittén har vidare den 15 september 1975 efter samråd med statskontoret, riksskatteverket och datainspektionen överlämnat ett förslag till regeringen om inrättande av ett centralt personregister för uppdatering av namn- och adressuppgifter m. m. Ett antal rapporter har dessutom under året framtagits på uppdrag av eller i samråd med kommittén, bl. a. en rapport (Ds Fi 1975:3) om ADB och juridik - en problemöversikt.

Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under år 1976.

Fi: 17 Skr 1975/76:103 222

17. Mervärdeskatteutredningen (Fi 1971:05)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 oktober 1971 med uppdrag att verkställa teknisk översyn av mervärdeskatten (se Post- och Inrikes tidn. den 11 november 1971): Utredningsman:

Fridolin, Hans R., departementsråd Experter:

Allström, B. Greger B:son, bitr. skattedirektör Crabo, Sven, direktör Helmers, Dag, docent Lindstam, Leif E., kammarrättsassessor

Mellbin, B. Lennart, byråchef

Sekreterare:

Lindstam, Leif E., kammarrättsassessor Bitr. sekreterare:

Skarell, Gunnar E. A., departementssekreterare

Lokal: Finansdepartement2t, Kanslihusannexet, Riddarhustorget 7-9, Fack, 103 10 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit tolv sammanträden.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1976.

18. Föreningsskatteutredningen (Fi 1971 :06)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 12 november 1971 med uppdrag att verkställa en översyn av gällande beskattningsregler rörande ideella föreningar (se Post- och Inrikes tidn. den 4 december 1971): Utredningsman:

Pettersson, S. Arne, sekreterare, led. av riksdagen Experter:

von Bahr, Stig V., kammarrättsfiskal

Brodd, Tore G., generalsekreterare

Göransson, Bengt, direktör

Lundgren, A. Carl-Eric, förbundssekreterare, led. av riksdagen Sekreterare:

Elmgren, Bo A., utredningssekreterare

Direktiven för utredningen, se 1972 års riksdagsberättelse Fi 53.

223 Kommittéer: Finansdepartementet Fi:19

Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit tre sammanträden.

Utredningen har den 11 december 1975 avgett betänkandet (Ds Fi 1975:15) Beskattning av ideella föreningar.

Uppdraget är därmed slutfört.

19. Livförsäkringsskattekommittén (Fi 1971 :07)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndiganden den 10 december 1971, den 28 januari 1972 och den 28 juni 1974 för att se över beskattningen av livförsäkringstagare m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 8 februari 1972):

Ordförande:

Ekman, S. Gösta, generaldirektör

Sakkunniga:

Engkvist, J. Gunnar V., målarmästare, f.d. led. av riksdagen Hedborg. Anna M.., sekreterare (fr.o.m. den 16 oktober 1974) Helmers, Dag, docent (fr.o.m. den 3 juli 1974) Johansson, O. Mauritz, förste ombudsman Lindwall, Lars E., direktör Lundblad, Grethe, socialinspektör, led. av riksdagen Magnusson, ÅA. Tage, disponent, led. av riksdagen Schönmeyr, C. Richard A. C., direktör

Experter:

Berglöf, J. Sigvard C. D:son, skattedirektör Edlund, C. Bertil, kansliråd Elmstedt, K. Erik, direktör (fr.o.m. den 3 juli 1974) Huss, K. J. Lennart, regeringsrättssekreterare (fr.o.m. den I juli 1974)

Sagnert, Stig E., länsråd

Stening, F. Birger, kammarrättsråd von Willebrand, Karin M., avdelningsdirektör

Sekreterare:

Andersson, K. O. Martin, förste taxeringsintendent

Lokal: Riksskatteverket, Tritonvägen 21, 171 94 Solna, tel. växel 98 15 20 (sekreteraren)

Direktiven för kommittén, se 1973 års riksdagsberättelse Fi 39. Tilläggsdirektiv, se 1975 års kommittéberättelse Fi 25.

Kommittén har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit 15

sammanträden. Dessutom har en särskild arbetsgrupp hållit 45 sammanträden.

Kommittén har den 24 april 1975 avgett delbetänkandet (SOU 1975:21)

Fi: 19 Skr 1975/76:103 224

Pensionsförsäkring - Avdragsrätt vid inkomstbeskattningen för försäkringspremie och kontoavsättning m. m. och den 5 augusti 1975 delbetänkandet (Ds Fi 1975:8) Beskattning av skadestånd i form av engångsbelopp och livränta vid personskada.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1976.

20. Kommunalekonomiska utredningen (Fi 1971 :08)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndiganden den 17 december 1971

och den 26 april 1974 för att utreda kommunernas ekonomi (se Post- och

Inrikes tidn. den 8 januari 1972):

Ordförande: Ekström, Sven E. A., f.d. förvaltningschef. led. av riksdagen

Sakkunniga: Carlshamre, Nils O. G., lektor, led. av riksdagen Carlsson, G. Rune, förbundsdirektör (fr.o.m. den 15 mars 1974) Höök, Erik S. V., planeringschef (t.o.m. den 30 november 1975) Johansson, Knut B. M., f.d. förbundsordförande, led. av riksdagen Josefson, Stig A., lantbrukare, led. av riksdagen Järdler, Sven A., förbundsdirektör Kristenson. E. Valter, metallarbetare, led. av riksdagen Larsson, K. S. Sigvard, direktör, f.d. led. av riksdagen

Sundström, M. Gudrun, fru, led. av riksdagen (fr.o.m. den 26 augusti 1974)

Åberg, Carl Johan, planeringschef

Experter: Alexandersson, Rune J., sekreterare Bergsten, E. Rune, kansliråd Carling, Alf G., docent Engström, Odd E. L., departementsråd (fr.o.m. den 16 april 1974) Ericsson, Kjell U., förste sekreterare Esaieson, Erik R. A., statistikchef Hagberg, Ann-Charlotte, kanslisekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1974) Hinno, Rein, departementssekreterare Hjelmqvist, Ingvar K. R., kansliråd (fr.o.m. den 28 februari 1974) Johansson, Karl-Erik, sekreterare Myhlback, Lennart, fil. lic. Nilsson, Alf G., departementssekreterare Skalin, E. Douglas, förste sekreterare Slunge, G. Walter R., avdelningschef (fr.o.m. den 23 augusti 1974) Werbell, Bror I., avdelningsdirektör Östman, Lars J. O., e. universitetslektor (fr.o.m. den 1 juli 1974)

225 Kommittéer: Finansdepartementet Fi:21

Sekreterare:

Höök, Erik S. V., planeringschef (t.o.m. den 30 november 1975)

Wetterberg, Ulf G., kansliråd (fr.o.m. den I december 1975)

Lokal: Malmtorgsgatan 5, 3 tr., tel. 10 62 78 (sekreteraren). Postadress: Finansdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1973 års riksdagsberättelse Fi 40. Tilläggsdirektiv, se 1975 års kommittéberättelse Fi 26.

Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit sex

sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter och andra statliga utredningar som berörs av utredningens arbete. Därutöver har nio sammanträden hållits med särskilda arbetsgrupper som behandlar dels kommunernas verksamhet under tiden efter år 1960, dels den framtida efterfrågan på kommunala tjänster, dels former för statsbidrag till kommunerna.

Utredningen har den 28 maj 1975 avgett delbetänkandet (SOU 1975:39) Statsbidrag till kommunerna.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1976.

21. 1972 års skatteutredning (Fi 1972:02)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 14 april 1972 för att se över skattesystemet, m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 19 maj 1972):

Ordförande:

Brandt, Erik R., f.d. ombudsman, f.d. led. av riksdagen

Sakkunniga: |

Andersson, M. Alvar, lantbrukare, led. av riksdagen Bartley, A. Osborne, professor (fr.o.m. den 1 april 1974) Björne, B. Gunnar, kansliråd Gadd, P. E. Arne, revisionsdirektör, led. av riksdagen Hedborg, Anna M., sekreterare (fr.o.m. den 29 juni 1974) Hermansson, Carl-Henrik, chefredaktör, led. av riksdagen Holgerson., Nils H., direktör (fr.o.m. den 26 februari 1975) Hörnlund, Gördis K., fru, led. av riksdagen Kristenson, E. Valter, metallarbetare, led. av riksdagen Krönmark, Eric A., lantbrukare, led. av riksdagen

Mundebo, K. A. Ingemar, avdelningsdirektör, led. av riksdagen (fr.o.m.

den 1 januari 1974)

Svensson, Stig R., direk ör (avliden)

Tidefelt, J. Sune, förbundsordförande

Experter:

Edlund, C. Bertil, kansliråd

15 Riksdagen 1975/76. saml. Nr 103

Fi:21 Skr 1975/76:103 226

Garke, Hans B., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 12 augusti 1974) Höök, Erik S. V., planeringschef (fr.o.m. den 5 juni 1974) Jönsson, E. Gustav, departementsråd Lindstam, Leif E., kammarrättsassessor Persson, E. Annika, kanslisekreterare (fr.o.m. den 14 april 1975) Expert i frågor som gäller faktisk sambeskattning och därmed

sammanhängande frågor:

Andersson, Karl Olov, direktör Expert i frågor som rör viss deklarationsundersökning: Nilsson, J. Ove G., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 25 september 1974)

Expert i frågor som rör utländsk rätt:

Laurén, Reidunn M. B., regeringsrättssekreterare (t.o.m. den 15 juni

1975)

Expert i frågor som rör progressiv utgiftsskatt: Lodin, Sven-Olof G., professor (fr.o.m. den 21 augusti 1975) Sekreterare: Laurén, Reidunn M. B., regeringsrättssekreterare (fr.o.m. den 16 juni

1975) ”

Swartling, Anders J. A., regeringsrättssekreterare Bitr. sekreterare: Alderin, Robert B., regeringsrättssekreterare (fr.o.m. den 12 augusti 1974) Walander, Anders, kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 12 augusti 1974)

Lokal: Finansdepartement2t, Kanslihusannexet, Riddarhustorget 7-9, Fack, 10310 Stockholm, tel. växel 763 1000 (sekreterarna och bitr. sekreterarna)

Direktiv och = tilläggsdirektiv för utredningen, se 1973 års riksdagsberättelse Fi 42. Tilläggsdirektiv, se 1974 års riksdagsberättelse Fi

32 samt 1975 års kommittéberättelse Fi 27.

Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit 20 sammanträden. Därutöver har sammanträden hållits med särskilda arbetsgrupper inom utredningen. Utredningen har den 27 december 1974 avgett delbetänkandet (SOU 1974:103) Skatteomläggning 1976 samt den 8 september 1975 delbetänkandet (Ds Fi 1975:9) Existensminimireglerna och delbetänkandet (Ds Fi 1975:10) Faktisk sambeskattning. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1976.

227 Kommittéer: Finansdepartementet Fi:23

22. Utredningen (Fi 1972:06) om underställning av avtal

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1972 för att utreda vilka frågor om arbetsoch anställningsvillkor för tjänstemän som skall underställas Kungl. Maj:t och vilka som därutöver skall underställas riksdagens lönedelegation (se Post- och Inrikes tidn. den 10 juli 1972):

Utredningsman: Foyer, Lars O., kanslichef

Lokal: Riksdagens näringsutskott, 100 12 Stockholm, tel. växel 14 20 20

Direktiven för utredningen, se 1973 års riksdagsberättelse Fi 46.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1976.

23. 1972 års pressutredning (Fi 1972:07)

Tilikallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1972 för att utreda pressens förhållanden (se Post- och Inrikes tidn. den 22 juli 1972):

Ordförande: Edenman, Ragnar H. L., landshövding, f.d. led. av riksdagen

Sakkunniga:

Berg, Bengt Äke, budgetchef (fr.o.m. den 12 februari 1974)

Gustavsson, Åke E. G., redaktör, led. av riksdagen

Hallvig, P. Ivar V., direktör Karlsson, Urban, sekreterare Nilsson, E. Bertil V., direktör Pettersson, N. Allan I., kanslichef Svensson, Olle F. S., chefredaktör, led. av riksdagen Wikström, Jan-Erik, förlagschef, f.d. led. av riksdagen Winberg, S. Håkan, rådman, led. av riksdagen Experter: Ahlqvist, Anders T., redaktör Anderson, S. Arne M., universitetslektor

Bodin, Gösta N., direktör

Borin, Leif H., ekon. lic. Brännström, Per E. E., direktör Daschek, Antti E., ekonomichef

Djurberg, Åke L., chefredaktör

Engwall, Lars O. V., universitetslektor Fredriksson, Stig G., chefredaktör Frisch, Paul, redaktör Gustafsson, Karl-Erik, docent

Fi:23 Skr 1975/76:103 228

Hallin, N. Erik Anund, direktör Hansson, Olof B., förbundskassör Heddelin, Bertil, huvudredaktör Hernlund, Carl Hugo H., förste ombudsman Ivre, Ivar G. E., planeringschef Johansson, S. Östen, redaktör Jönsson, Erik, civilingenjör

Lambert-Olsson, Håkan, direktör Larmén, Evert, direktör

Lindskog, Nils-Petter, direktör

Ljung, C. H. T. Johan, direktör

Lundberg, Dan I., ekon. dr Lundh, Sune, direktör Malmgren, Björn C. N. E:son, redaktör (avliden) Mattsson, Thure R., redaktör Nilsson, Stig B. A., andre ordförande

Nowak, Kjell, docent

Nycop, Carl-Adam, förlagsdirektör Olofsson, Sören, chefredaktör Petersson, Per-Axel J. O., direktör Präntare, Bo L. O., direktör Ringdahl, Jan, fil. lic. Rosengren, Karl-Erik B:son, universitetslektor Schein, Harry, direktör

Ståhl, Ingemar O. L., professor

Vinell, Lars G.. docent Weibull, G. Lennart, fil. kand.

Wendel, Folke L. Ä., direktör

Wennerström, Ragnar, direktör Westerberg, Erik J., direktör Westerståhl, H. Jörgen, professor Wickström, Bo G., professor

Österberg, Rolf V., direktör

Sekreterare: Hadenius, Stig G., docent

Bitr. sekreterare: Fransson, Bill G., e. kanslisekreterare Olsson, Claes Olof, forskningsassistent (fr.o.m. den 16 oktober 1974)

Direktiven för utredningen, se 1973 års riksdagsberättelse Fi 47. Tilläggsdirektiv, se 1975 års kommittéberättelse Fi 30.

Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit tolv sammanträden. Därutöver har ett flertal sammanträden hållits med fem expertgrupper och särskilda arbetsgrupper inom dessa.

229 Kommittéer: Finansdepartementet Fi:24

Utredningen har den 11 december 1974 avgett forskningsrapporten (SOU 1974:102) Svensk press. Presstödet och tidningskonkurrensen, den 20 mars 1975 rapporten (SOU 1975:11) Svensk press. Tidningar i samverkan och den 14 oktober 1975 forskningsrapporten (SOU 1975:78) Svensk press. Pressens funktioner i samhället. Utredningen har den 14 oktober 1975 även avgett

betänkandet (SOU 1975:79) Svensk press. Statlig presspolitik. Uppdraget är därmed slutfört.

24. Bostadsskattekommittén (Fi 1972:08)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndiganden den 8 september och den 6 oktober 1972 med uppdrag att överse bostadsbeskattningen (se Post- och Inrikes tidn. den 2 oktober 1972):

Ordförande:

Walberg, Sten S., generaldirektör

Sakkunniga: Almgren, Hans G., departementssekreterare Carlstein, Rune A., stadskassör, led. av riksdagen Dahl, C. E. Harry, förbundsordförande (avliden) Fridell, G. Ingvar, universitetslektor (fr.o.m. den 21 maj 1975) Hellstedt, Ernst L., civilingenjör Jansson, Sven 1., direktör Landgren, Per C. D. E., direktör Larsson, K. S. Sigvard, direktör, f.d. led. av riksdagen

Leo, P. Gunnar, direktör

Lindh, Åke H., andre förbundsordförande

Experter: Anclow, Per R., kammarrättsassessor Edlund, C. Bertil, kansliråd Fries, Ingmar F., departementssekreterare Sekreterare: Herrlin, Klas G. E., kammarrättsfiskal

Lokal: Gamla riksdagshuset, tel. växel 141000 (sekreteraren). Postadress: Finansdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för kommittén, se 1973 års riksdagsberättelse Fi 48.

Kommittén har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit 16 sammanträden. Därutöver har tre sammanträden hållits med en arbetsgrupp. Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under år 1976.

Fi:25 Skr 1975/76:103 - 230

25. Utredningen (Fi 1972:09) angående kvinnornas situation inom den statligt lönereglerade offentliga förvaltningen

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 december 1972 för att utreda kvinnornas situation inom den statligt lönereglerade offentliga förvaltningen (se Post- och Inrikes tidn. den 7 mars 1973):

Utredningsman:

Lindberg, S. Ingemar, kansliråd

Experter: |

Aabye-Nielsen, Hans, departementssekreterare (fr.o.m. den I november

1974)

Borgström, Siv U. E., postkassör

Buckau, Anne-Marie A. L., ombudsman

Jansson, Kurt S., avdelningschef

Klintstam, Solvig A. L., direktörsassistent

Major, Anders, socionom (fr.o.m. den 1 mars 1975)

Ulfhielm, Monica H. V., sekreterare

Sekreterare:

Kjellberg, Bo A., förste byråsekreterare (t.o.m. den 30 juni 1975)

Bitr. sekreterare:

Edman, Ulla A., utbildningssekreterare (t.o.m. den 31 augusti 1975) Löfblom, Ingeborg J., assistent (t.o.m. den 14 maj 1975) Direktiven för utredningen, se 1974 års riksdagsberättelse Fi 39.

Utredningen har under tiden november 1974 - maj 1975 hållit elva sammanträden.

Utredningen har den 2 juni 1975 avgett betänkandet (SOU 1975:43) Kvinnor i statlig tjänst.

Uppdraget är därmed slutfört.

26. Utredningen (Fi 1973:01) om säkerhetsåtgärder m. m. i skatteprocessen

Tilikallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 februari 1973 för att utreda frågan om regler om kvarstad, skingringsförbud m. m. i skatteprocessen (se Post- och Inrikes tidn. den 7 mars 1973):

Ordförande:

Nordenadler, Anders, länsåklagare Sakkunniga:

Bergh, Sten, länsråd Johansson, S. Olof H., led. av riksdagen

231 Kommittéer: Finansdepartementet Fi:27

Welander, Gösta, kansliråd

Westberg, H-O. (Olle), svarvare, led. av riksdagen Experter:

Andréasson, Bill E., bitr. skattedirektör (fr.o.m. den 22 april 1974)

Bjernstad, S. L. Börje, kronofogde

Björnesjö, Sven G., taxeringsre visor

Jarenius, J. Christer I., direktör

Widmark, P. Sverker V., kammarrättsråd (t.o.m. den 30 november 1975) Sekreterare:

Erling, E. Martin H., hovrättsfiskal (fr.o.m. den 22 april 1974) Bitr. sekreterare:

Werdinius, Claes A., hovrättsfiskal (t.o.m. den 31 juli 1975)

Lokal: Departementens utredningsavdelning, Citadellsvägen 17, 211 20 Malmö, tel. växel 040/749 50 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1974 års riksdagsberättelse Fi 40.

Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit 34 sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av utredningens arbete.

Utredningen avser att i början av år 1976 avge ett andra delbetänkande. Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1976.

27. Sakkunnig (Fi 1973:02) med uppdrag att utreda frågan om förvaltningen av Drottningholms kungsgård

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 11 maj 1973 för att utreda frågan om förvaltningen av Drottningholms kungsgård (se Post- och Inrikes tidn. den 2 juni 1973): Utredningsman:

Lindberg, N. Olof, expeditionschef (fr.o.m. den 20 september 1974) Sekreterare:

Sellvall, L. Göran, departementssekreterare

Lokal: Finansdepartementet, Kanslihusannexet, Riddarhustorget 7-9, Fack, 103 10 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven för den sakkunnige, se 1974 års riksdagsberättelse Fi 41.

Den sakkunnige har under tiden november 1974 - oktober 1975 tagit del av kungsgårdens ekonomiska förhållanden och på platsen besett ägorna. Vidare har den sakkunnige haft överläggningar med företrädare för

domänverket, Drottningholms kungsgård och ståthållarämbetet på

Drottningholms slott.

Den sakkunnige beräknas slutföra sitt arbete under år 1976.

Fi:28 Skr 1975/76:103 232

28. Varusmugglingsutredningen (Fi 1973:04)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 12 oktober 1973 för att företa en översyn av lagen om straff för varusmuggling och därmed sammanhängande frågor (se Post- och Inrikes tidn. den 20 oktober 1973): Utredningsman:

Klackenberg, O. Henrik, f.d. regeringsråd Experter:

Carlson, Å. Lennart, avdelningsdirektör Persson, Lars E. H., hovrättsassessor Rundlöf, G. Arne M.. t.f. byråchef Widmark, P. Sverker V., kammarrättsråd (t.o.m. den 21 oktober 1975)

Sekreterare:

Ljungwall, N. E. Folke, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 10 januari 1974)

Lokal: Finansdepartementet, Kanslihusannexet, Riddarhustorget 7-9, Fack, 10310 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (utredningsmannen och sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1974 års riksdagsberättelse Fi 43.

Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit 20 sammanträden samt haft överläggningar med de centrala tullmyndigheterna i Danmark, Finland och Norge angående varusmugglingslagstiftningen i dessa länder.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under första halvåret 1976.

29. Fastpriskommittén (Fi 1974:01)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 8 mars 1974 för att utreda vissa frågor rörande upphandling till fast pris utan indexreglering (se Post- och Inrikes tidn. den 16 roars 1974): Ordförande:

Tilert, C. Reidar, generaldirektör Sakkunniga:

Fastbom, E. Lennart, planeringschef

Gustafsson, Åke G., avdelningschef

Walck, K. Janne, ekonomidirektör Westin, J. Olle, ekonomidirektör

Expert:

Arthursson, Anders I., byrådirektör (fr.o.m. den 1 juni 1974) Sekreterare:

Ericson, Gösta, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 juni 1974)

233 Kommittéer: Finansdepartementet Fi:31

Direktiven för kommittén, se 1975 års kommittéberättelse Fi 38.

Kommittén har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit fem sammanträden.

Kommittén har den 21 november 1975 avgett promemorian (Ds Fi 1975:14)

Uppdraget är därmed slutfört.

30. Sakkunniga (Fi 1974:02) med uppdrag att utreda frågan om gränsdragningen mellan förvaltningsrevision och rationaliseringsverksamhet inom statsförvaltningen m. m.

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 juni 1974 för att utreda frågan om gränsdragningen mellan förvaltningsrevision och rationaliseringsverksamhet inom statsförvaltningen m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 20 juli 1974): Ordförande:

Andersson, J. Sven G., statssekreterare Sakkunniga:

Berggren, G. Rune, generaldirektör

Moberg, Sven T., generaldirektör

Resare, AIf C. R., överdirektör Sekreterare:

Hjalmarsson, S. Åke, byråchef (fr.o.m. den 1 juli 1974)

Lokal: Överstyrelsen för ekonomiskt försvar, Box 12258, 102 26 Stockholm, tel. växel 13 17 20 (sekreteraren)

Direktiven för de sakkunniga, se 1975 års kommittéberättelse Fi 39.

De sakkunniga har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit sju sammanträden.

De sakkunnigas arbete beräknas pågå under hela år 1976.

31. Jury (Fi 1974:03) för bedömning av förslag till ny prägel på rikets

mynt m. m.

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 augusti 1974 för bedömning av förslag till ny prägel på rikets mynt m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 12 oktober 1974): Medlemmar:

Forsberg, Karl-Erik, grafiker Grate., Eric, f.d. professor Malmer, Brita I. M., avdelningsdirektör Marklund, Bror, f.d. professor Scheffer, C. Gunnar U., f.d. statsheraldiker

Fi:31 Skr 1975/76:103 234

Sekreterare:

Lagerström, Ulf Å., departementssekreterare Särskilda direktiv har ej meddelats. Juryn har under tiden november 1974 - maj 1975 hållit nio sammanträden.

Juryn har den 29 maj 1975 avgett promemoria (Ds Fi 1975:4) angående bedömning av förslag till ny prägel på rikets mynt.

Uppdraget är därmed slutfört.

32. Kustövervakningsutredningen (Fi 1974:04)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 september 1974 för att utreda vissa frågor rörande samordning m. m. inom den civila övervakningen till sjöss (se Post- och Inrikes tidn. den 7 december 1974): Utredningsman:

Lemne, Mats H., landshövding Experter:

Andersson, Rolf A., ombudsman Häggström, K. Harald V., kusttullmästare

Kappelin, Carl-Erik, byråchef Svensson, C. Bertil, avdelningsdirektör

Sekreterare:

Rydstedt, Bo S., hovrättsassessor

Lokal: Gamla riksdagshuset, tel. växel 141000 (sekreteraren). Postadress: Finansdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för den sakkunnige, se 1975 års kommittéberättelse Fi 41.

Utredningen har under tiden januari - oktober 1975 hållit sju sammanträden.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1976.

33. Utredning (Fi 1974:05) angående den statliga

personalutbildningens fortsatta inriktning och organisation

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 september 1974 för att utreda frågan om den statliga personalutbildningens fortsatta inriktning och organisation (se Post- och Inrikes tidn. den 5 november 1974): Utredningsman:

Martinsson, Bo N. O., generaldirektör Experter:

Andersson, L. Ingemar, ombudsman

Asplund, C. Christer, ombudsman

235 Kommittéer: Finansdepartementet Fi:34

Eriksson, K. Anders, hovrättsfiskal (fr.o.m. den 9 juni 1975) Gothefors, Per L.. ombudsman

Sekreterare: Jeding, Lars G., byrådirektör

Bitr. sekreterare: Claeson, Bo, assistent (fr.o.m. den 22 september 1975)

Lokal: Finansdepartementet, Kanslihusannexet, Riddarhustorget 7-9, Fack, 103 10 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven för den sakkunnige, se 1975 års kommittéberättelse Fi 42.

Utredningen har under tiden december 1974 - oktober 1975 hållit elva sammanträden. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1976.

34. Utrikeshandelsstatistikutredningen (Fi 1974:06) (USU)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 oktober 1974 för att företa en översyn av = utrikeshandelsstatistiken och därmed sammanhängande frågor (se Post- och Inrikes tidn. den 7 december 1974):

Utredningsman: Rydberg, Karl-Evert H., avdelningsdirektör Experter: Bejbom, Hans O., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 januari 1975) Casselmark, Sven-Eric, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 januari 1975) Jansson, B. E. Gunnar, avdelningsdirektör (fr.o.m. den I5 januari 1975) Leuf, Nils Börje, kansliråd (fr.o.m. den 15 januari 1975) Ljungwall, N. E. Folke, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 5 maj 1975) Tistad, Eskil G. D., tulldirektör (fr.o.m. den 15 januari 1975)

Sekreterare: N Lindblom, Hans I., byrådirektör

Lokal: Finansdepartementet, Kanslihusannexet, Riddarhustorget 7-9, Fack, 10310 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (utredningsmannen och

sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Fi 43.

Utredningen har under tiden januari - oktober 1975 hållit åtta

sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av utredningens arbete. Utredningen har den 24 september 1975 avgett delbetänkandet (Ds Fi 1975:11) Tidslokaliseringen i utrikeshandelsstatistiken.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1976.

Fi:35 Skr 1975/76:103 236

35. Besparingsutredningen (Fi 1975:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 3 januari 1975 för att utreda möjligheterna att göra besparingar inom statsverksamheten (se Postoch Inrikes tidn. den 18 januari 1975):

Ordförande:

Eckerberg, Per A.. landshövding

Sakkunniga:

Berndtson, Nils A., ombudsman, led. av riksdagen Burenstam Linder, H. M. Staffan, professor, led. av riksdagen Eliasson, E. Ingemar, kanslichef

Engström, Odd E. L., departementsråd

Karlsson, F. Göran, redaktör, led. av riksdagen Kristiansson, N. Axel, lantbrukare, led. av riksdagen Lewén-Eliasson, Anna Lisa, fru, led. av riksdagen Pettersson, S. Arne, sekreterare, led. av riksdagen

Sekreterare:

Fransson, Bo-Gunnar L., revisionsdirektör (fr.o.m. den 28 april 1975)

Bitr. sekreterare:

Annerberg, Rolf G., byrådirektör (fr.o.m. den 15 oktober 1975)

Lokal: Finansdepartementet, Kanslihusannexet, Riddarhustorget 7-9, Fack, 103 10 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Direktiv (anförande av statsrådet Sträng till protokoll vid regeringssammanträde den 3 januari 1975):

Frågan om statsutgifternas utveckling och dessas fördelning på olika ändamål är av naturliga skäl en central fråga för den politiska debatten och för de politiska besluten. En stor del av arbetet i regeringens kansli ägnas åt att förbereda det budgetförslag som varje år föreläggs riksdagen. Ett huvudsyfte med detta arbete är att, genom att vägra olika utgiftskrav mot varandra, söka inrikta resurserna så att. de ger största möjliga välfärd för medborgarna till den lägsta möjliga kostnaden. Detta innebär också ett krav på hög effektivitet vid resursernas användning. På samma sätt ägnas riksdagsarbetet i hög grad åt att pröva dels regeringens budgetförslag, dels de motioner med krav på ökade statsutgifter som regelmässigt framläggs.

Riksdagen har nu begärt hos regeringen att en parlamentarisk besparingsutredning skall tillsättas (FiU —1974:25, rksr 1974:279). Beträffande inriktningen av utredningens arbete uttalar finansutskottets majoritet i sitt av riksdagen godkända betänkande följande:

”Arbetet bör omfatta en kartläggning av möjligheterna till omedelbara besparingar, en analys av resursansvändningen på längre sikt samt ätgärder för att få till stånd en snabbare rationalisering och en förbättrad planering i den offentliga verksamheten. Ett viktigt led i arbetet bör också vara att försöka skapa effektivare instrument för statsmakternas planering och styrning av den offentliga verksamheten och för att mäta effektiviteten inom den offentliga sektorn. En självklar utgångspunkt för utrednings-

237 Kommittéer: Finansdepartementet Fi:35

arbetet måste vara, att den uppnådda välfärdsnivån bibehålls och att de

förslag som arbetet mynnar ut i på sikt höjer välfärdsnivån. Arbetet bör

omfatta hela det statliga utgiftsområdet och utgå från en helhetssyn på de offentliga utgifterna. Sådana samhällsekonomiskt angelägna frågor bör prövas, som innebär väsentliga kostnadsbesparingar för kommuner, företag eller enskilda utan att det leder till utgiftsökningar för staten. Även transfereringarna och bidragsgivningen till enskilda, sammanslutningar och företag bör granskas från motsvarande synpunkter. Omprioriteringar som höjer välfärdsnivån bör eftersträvas genom att utredningen undersöker om vissa förmåner kan bytas mot andra av större värde för den enskilde.”

Riksdagens önskemål om = tillsättande av en parlamentarisk besparingsutredning bör nu tillgodoses. Innan jag går in på frågan om vilka uppgifter denna utredning enligt min mening bör ha vill jag erinra om erfarenheterna av tidigare liknande utredningar.

Senaste gången vi hade en utredning med uppdrag att allmänt undersöka förutsättningarna för besparingar inom statsverksamheten var i slutet av 1950-talet. Utredningen — 1958 års besparingsutredning — avlämnade sitt betänkande (SOU = 1959:28) år 1959. Den konstaterade = att utgiftsutvecklingen på den statliga budgeten i mycket hög grad betingades

av utvecklingen av några få, stora utgiftsposter. Om några nämnvärda

resultat i besparingssträvandena skulle kunna uppnås måste i första hand dessa poster angripas. De förslag i dessa hänseenden som utredningen kunde enas om innebar reduceringar beträffande driftbidraget till statens järnvägar, skatteersättningen till kommunerna samt bostadspolitiken, vilka tillsammans vid fullt genomslag skulle ge en besparing av ca 300 milj. kr. Härtill kom besparingsförslag om tillsammans 30 milj. kr., vilka hänförde sig till diverse mindre utgiftsposter under olika huvudtitlar. Sålunda föreslogs att bidragsgivningen till anskaffning av inventarier för allmänna

samlingslokaler skulle upphöra, att räntan på statliga bosättningslån och studielån skulle höjas, att lantbruksattachéorganisationen skulle begränsas,

att stödet till den varmblodiga hästaveln skulle minskas, att anslaget för bidrag till byggande av fiskehamnar skulle dras ned etc.

De förslag som 1958 års besparingsutredning kunde enas om var alltså

begränsade och innebar till betydande del endast en övervältring av kostnader från staten till andra subjekt. De kunde bl. a. därför genomföras endast i begränsad utsträckning (prop. 1960:1 bil. I s. 13). Från riksdagens sida har inte heller de nämnda besparingsförslagen aktualiserats med

yrkande på deras genomförande.

I finansutskottets betänkande talas om behovet av åtgärder för att få till stånd en snabbare rationalisering i den offentliga verksamheten. Önskemålet om en kontinuerligt ökad effektivitet i statsverksamheten är oomstritt. Ett uttryck härför är de ämbetsverk med uppgifter på detta område som inrättats, nämligen riksrevisionsverket, statskontoret och försvarets rationaliseringsinstitut. De två förstnämnda har fått sina uppgifter preciserade och har omorganiserats under 1960-talet. De har också fått ökade resurser. Riksrevisionsverkets huvuduppgift är bl. a. att genom förvaltningsrevision kontinuerligt följa arbetet i den statliga förvaltningen och i statsunderstödd verksamhet i syfte att tillse att denna fungerar rationellt och effektivt. Verket skall härvid föreslå och stimulera till åtgärder för att öka effektiviteten. Statskontoret och försvarets rationaliseringsinstitut arbetar i sin tur med konkreta rationaliseringsprojekt, ofta efter uppslag som kommit fram genom förvaltningsrevisionen. Med hänsyn till det arbete som fortlöpande bedrivs

Fi:35 Skr 1975/76:103 238

av de nu berörda ämbetsverken bör det inte ankomma på nu ifrågavarande utredning att behandla frågor om statsförvaltningens organisation, uppgifter och funktionssätt. Jag vill I sammanhanget erinra om att jag nyligen tiltkallat sakkunniga för att se över vissa frågor Om gränsdragningen

mellan ämbetsverken på revisions- och rationaliseringsområdet.

Det bör inte heller ankomma på utredningen att behandla frågor som rör metoder för planering och styrning av den statliga verksamheten. Detta område har nyligen utförligt behandlats av budgetutredningen, vars betänkande (SOU :1973:43-46) remissbehandlats och f. n. är under beredning.

Redan 1958 års besparingsutredning konstaterade — enligt min mening med rätta — att nämnvärda resultat av besparingssträvanden kunde nås endast om de stora ugiftsposterna i budgeten angreps. Utredningens

huvuduppgift måste därför bli att pröva om några statliga verksamheter kan

läggas ned eller kraftigt reduceras samt om några statliga transfereringsutgifter kan upphöra eller betydligt minskas. Prövningen måste naturligtvis ske med beaktande av det ansvar staten har som arbetsgivare för de statsanställda.

Med utgångspunkt ifrån vad tidigare besparingsutredning konstaterade,

nämligen att någon påtaglig besparing endast är möjlig om de stora

utgiftsposterna angrips, vill jag som en illustration av problemets karaktär

redovisa följande fakta. Innevarande års budget — för budgetåret 1974/75

— slutar på en utgiftssumma av 81 600 milj. kr. De stora utgifterna fördelar

Dessa 14 poster representerar således ca 96 0 av budgetens totala utgifter. De kvarvarande 4 Z fördelas på ett mycket stort antal användningsområden, bl. a. statliga förvaltningskostnader, kulturstöd, Jordbrukets rationalisering, beredskapslagring, anslag till idrott,

ungdomsverksamhet, alkoholistvård, pressstöd m. m.

Jag är medveten om det grannlaga i uppgiften att åstadkomma

besparingar på dessa områden som ur riksdagens och allmänhetens

synpunkt i allmänhet betraktas som i stort behov av ytterligare utbyggnad och förstärkning. En betydande del av statsutgifterna består numera av inkomstöverföringar av olika slag till de enskilda medborgarna och kommunerna. Utredningen har dock att undantagslöst pröva hela utgiftssidan utan några speciella områdesbegränsningar. Det är endast genom en sådan radikal ornprövning av fattade beslut som verkligt betydande begränsningar i statbudgetens utgifter kan åstadkommas.

239 Kommittéer: Finansdepartementet Fi:36

Jag vill ytterligare peka på ett område, där det bör finnas förutsättningar för att på ett konstruktivt sätt angripa frågan om besparingar inom statsverksamheten. Det gäller det statliga utredningsväsendet. Många av dessa utredningar har tillsatts på beställning av riksdagen. Enbart under vårsessionen år 1974 beslutade riksdagen ett 50-tal beställningar avseende frågor som skulle bli föremål för offentlig utredning eller översyn i annan ordning. Kostnaderna för kommittéväsendet har ökat starkt under efterkrigstiden. En begränsning av det statliga kommittéväsendet bör kunna ge väsentliga såväl direkta som indirekta besparingseffekter på statsutgifterna. Utredningen bör undersöka möjligheterna att begränsa utredningsexpansionen.

Utredningen har under tiden januari - oktober 1975 hållit tre sammanträden.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1976.

36. Betalningsbalansdelegationen (Fi 1975:02)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 oktober 1974 för samordning av betalningsbalansstatistiken (se Post- och Inrikes tidn. den I mars 1975): Ordförande:

Åberg, Carl Johan, planeringschef Ledamöter:

Hansson, Lars R., bankokommissarie Lönnqvist, Åke S. G., avdelningschef Ersättare för ledamot:

Andersson, I. Berit, byrådirektör (för Hansson) (t.o.m. den 18 juni 1975)

Esaieson, Erik R. A., statistikchef (för Lönnqvist)

Nyström, Lars A., byrådirektör (för Hansson) (fr.o.m. den 19 juni 1975)

Wahlstedt, Bengt L., departementssekreterare (för Åberg)

Sekreterare:

Svensson, Hans O., förste byråsekreterare (fr.o.m. den 19 juni 1975)

Lokal: Sveriges Riksbank, Helgeandsholmen, Box 2119, 10313

Stockholm, tel. växel 22 82 00 (sekreteraren)

Direktiv (PM upprättad den 30 oktober 1974 inom finansdepartementet):

Betalningsbalansutredningen har mot bakgrund av överväganden om

principiellt möjliga alternativ för den framtida svenska betalnings-

balansstatistiken och de krav som kan ställas på denna gjort en genomgång av hela betalningsbalansen post för post. På grundval härav redovisar

utredningen en rad förslag till förbättringar av den nuvarande statistiken,

vilka i vissa fall numera genomförts. Utredningen diskuterar vidare analys och prognosarbetet på betalningsbalansområdet samt frågor rörande

statistikens presentation och publicering. I anslutning härtill behandlas

även vissa organisatoriska konsekvenser av förslagen.

Fi:36 Skr 1975/76:103 240

Utredningen erinrar inledningsvis om den definition av begreppet betalningsbalans som tillämpas av Internationella valutafonden (IMF) och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD). Enligt denna är betalningsbalansen ett kontosystem som avser att systematiskt registrera dels flöden av reala resurser mellan ett lands inhemska ekonomi och resten av världen, dels förändringar i landets utländska fordringar och

skulder, dels transfereringar som lämnats till eller erhållits från resten av

världen utan någon motprestation. Utredningen anser att man kan betrakta det av IMF och OECD tillämpade definitionssystemet som en restriktion vid uppbyggandet av den svenska betalningsbalansen.

En principfråga som utredningen tar upp till diskussion gäller gränsdragningen mellan å ena sidan de transaktioner som skall anses ge upphov till under- eller överskott i betalningsbalansen och å andra sidan de transaktioner som finansierar detta. Härvid aktualiseras olika balansbegrepp, främst bytesbalans, grundbalans ("basic balance”) samt det balansbegrepp som definieras av valutareservens förändring. I Sverige, liksom för övrigt i flertalet andra industriländer, har huvudvikten sedan gammalt lagts vid bytesbalansbegreppet. Riksbanken har dock under senare år redovisat vissa beräkningar avseende grundbalansen.

En annan övergripande fråga avser valet mellan brutto- och nettoredovisning av de olika transaktionerna i betalningsbalansen. Utredningen anser att bruttosiffror bör redovisas på alla punkter där dessa är av analytiskt intresse.

Ett centralt avsnitt i utredningens betänkande behandlar frågan om alternativa — system för = betalningsbalansstatistiken. Utredningen konstaterar där att statistiska data över utlandstransaktionerna kan fångas på olika sätt och avse olika aspekter på transaktionerna. En viktig skiljelinje går därvid mellan data som återspeglar prestationsströmmarna och data som återspeglar betalningsströmmarna. Oavsett var informationen fångas kan datainsamlingen vidare ske på olika sätt: antingen i form av individuell registrering av varje transaktion respektive betalning eller i form av samlingsrapporter för alla transaktioner och betalningar av visst slag under en viss period. Renodlade system kan därvid främst bygga på antingen den administrativa, valutakontrollerande proceduren, på bankrapportering eller

på direktrapportering från allmänheten. De flesta länder, däribland Sverige,

tillämpar dock blandade system, där statistiken bygger på ett antal olika typer av källmaterial.

Mot den angivna allmänna bakgrunden diskuterar utredningen utförligt frågan om vilket system som bör väljas för den framtida svenska betalningsbalansstatistiken. Valet står enligt utredningen mellan det nuvarande blandade systemet och ett fristående enhetligt system, enbart uppbyggt för betalningsbalansstatistiska ändamål. Utredningen redovisar fördelar och nackdelar med dessa system och stannar för att förorda att det blandade

systemet bibehålls och vidareutvecklas. Som motiv åberopas bl. a. att ett sådant system erbjuder stora möjligheter att från område till område välja

den typ av databärare och det system för datainsamling som bäst passar för de informationsbehov som skall tillgodoses. Det ger sålunda också goda möjligheter att registrera de reala resursströmmar eller transaktioner, som betalningsbalansen enligt IMF:s rekommendationer skall mäta. Det blir även lättare att foga in statistiken i det totala ekonomiskt-statistiska systemet, vilket skapar goda förutsättningar för analyser och tolkningar. '

Mot bakgrund av sina allmänna överväganden gör utredningen en genomgång av betalningsbalansstatistiken post för post och framlägger

241 Kommittéer: Finansdepartementet Fi:36

förslag till förbättringar som berör praktiskt taget alla poster. Vissa av dessa förslag genomfördes redan under utredningsarbetets gång. Andra anses av utredningen kunna förverkligas utan dröjsmål. En tredje kategori avser utvecklingsarbete och reformer som kan genomföras först på längre sikt.

Utredningen understryker behovet av att betalningsbalansstatistiken och analyserna därav presenteras på ett snabbt och instruktivt sätt. Statistiken bör även göras offentligt tillgänglig så snabbt som möjligt. Utredningen föreslår bl. a. att de preliminära kvartalsvisa betalningsbalanser som sammanställs inom riksbanken bör offentliggöras löpande. Detta föreslås ske i en kvartalspublikation i vilken även skulle redovisas en kommentar till och analys av betalningsbalansutvecklingen. Utredningen anger i anslutning härtill vissa synpunkter på den tabellmässiga presentationen av statistiken, varvid särskilt understrykes vikten av att transaktionsströmmarna så långt som möjligt redovisas brutto.

Avslutningsvis behandlar utredningen frågan om var det slutliga ansvaret för betalningsbalansstatistiken samt för presentationen och analysen härav skall ligga. Utredningen erinrar om att statistiska centralbyrån enligt sin instruktion är central förvaltningsmyndighet för den statliga statistikproduktionen. Redan nu ligger också ansvaret för och bearbetningen av en stor del av det statistiska grundmaterialet hos centralbyrån. Utredningen anser att centralbyrån bör ha ett övergripande ansvar för den statistiska metodik som skall tillämpas vid insamlingen och bearbetningen av hela primärmaterialet till betalningsbalansen. Utredningen anser vidare att en

chefstjänsteman inom centralbyrån bör få i uppdrag att där verka som

samordnare för betalningsbalansstatistiken. Den fortlöpande analysen av betalningsbalansutvecklingen bör däremot enligt utredningen ankomma på riksbanken. Utredningen förordar att en särskild analysgrupp skapas inom riksbanken. Utredningen understryker till sist nödvändigheten av en nära samverkan mellan de institutioner som producerar och analyserar betalningsbalansstatistiken.

Betalningsbalansutredningens överväganden och förslag har över lag mottagits positivt vid remissbehandlingen. Några remissinstanser anser det dock vara en svaghet att förslagen inte kostnadsberäknats och endast i begränsad utsträckning prioriterats inbördes. Det fortsatta arbetet på att utveckla och samordna betalningsbalansstatistiken bör i sina huvuddrag kunna anknyta till betalningsbalansutredningens överväganden och förslag. Därvid bör särskilt beaktas de synpunkter som anges i det följande.

Som angavs i direktiven för utredningen och som utredningen också för egen del framhåller måste uppläggningen av betalningsbalansstatistiken och kvaliteten på denna statistik i betydande utsträckning styras av den ekonomiska politikens krav på ett aktuellt och adekvat beslutsunderlag. Till dessa krav hör bl. a. att det skall vara möjligt att följa de reala transaktionsströmmarna mellan vårt land och omvärlden. Betalningsbalansstatistiken bör vidare kunna inordnas i det samlade ekonomiskt-statistiska systemet, varvid särskilt nationalräkenskaperna är

av intresse. Mot denna bakgrund bör, som utredningen föreslår, vårt

nuvarande blandade system för betalningsbalansstatistiken bibehållas och utvecklas. Härvid måste också beaktas det krav på information som ställs av valutaregleringen. Ett ytterligare krav på statistiken som ställs från ekonomisk-politisk analyssynpunkt och som numera i betydande utsträckning är tillgodosett är att de olika transaktionstyperna skall redovisas brutto.

I den ekonomisk-politiska diskussionen om utrikesbalansen är det i regel

16 Riksdagen 1975/76. saml. Nr 103

Fi:36 Skr 1975/76:103 242

bytesbalansen som står i centrum för intresset. Under senare år har ett

annat balansbegrepp, den s. k. grundbalansen (basic balance”), fått aktualitet. Denna avser de transaktioner som sett över en längre tidsperiod

måste vara i jämvikt för att ett land inte skall råka ut för en betalnings-

balanskris. Möjligheterna att i betalningsbalansstatistiken innefatta beräkningar även av den grundläggande balansen bör kartläggas.

Då det gäller värderingen av utrikeshandeln innebär IMF:s

rekommendationer att såväl import som export bör kunna redovisas fob, dvs. bortsett från försäkrings- och fraktkostnader. Det bör övervägas att i

den svenska statistiken fortsättningsvis redovisa kvartalsberäkningar av

importens fob-värde.

Det är självfallet av stor betydelse att den ekonomiska politikens utformning kan bestämmas med ledning av statistiskt underlag som är så aktuellt som möjligt. Det är därför angeläget att ansträngningar görs för att

den löpande betalningsbalansstatistiken skall kunna redovisas snabbare än

vad som nu är fallet. Denna statistik bör även göras offentligt tillgänglig så snabbt som möjligt. Numera sammanställer och publicerar riksbanken preliminära kvartalsvisa betalningsbalanser.

Vad gäller frågan om var ansvaret för betalningsbalansstatistiken skall ligga bör utgångspunkten vara att ansvarsfördelningen mellan berörda verk

och myndigheter beträffande insamling och bearbetning av primärmaterial

t. v. inte bör ändras. Frågor om den statistiska metodik som härvid skall tillämpas bör avgöras i samråd mellan statistiska centralbyrån och riksbanken. Det synes ligga närmast till hands att riksbanken påtar sig ansvaret för att slutligt sammanställa betalningsbalansstatistiken samt för att publicera och på lämpligt sätt kommentera denna. Statistiska centralbyrån måste givetvis ha tillgång till statistiskt basmaterial av betydelse för utformningen av verkets nationalräkenskaper och finansräkenskaper samt bör få den information i övrigt i det praktiska arbetet med betalningsbalansberäkningarna som erfordras med hänsyn till verkets uppgifter på den statliga statistikens område. I frågor av principiell betydelse för betalningsbalansstatistiken bör berörda verk, myndigheter

samt kommittéer samråda med en för ändamålet inrättad delegation för

samordning av betalningsbalansstatistiken. Denna delegation bör också förutsättningslöst pröva i vad mån förändringar i den här angivna ansvarsoch arbetsfördelningen är motiverade och i sådant fall inkomma till Kungl. Maj:t med förslag härtill.

Delegationen för samordning av betalningsbalansstatistiken bör ha till uppgift att med beaktande av vad som här anförts verka för en fortsatt utveckling och samordning av denna statistik. Delegationen bör härvid även ta del av och pröva de synpunkter på betalningsbalansutredningens betänkanden som framkommit vid remissbehandlingen härav.

En första uppgift för delegationen bör vara att med utgångspunkt i betalningsbalansutredningens förslag prioritera och kostnadsberäkna önskvärda förbättringar av betalningsbalansstatistiken. Resultatet av detta

arbete jämte delegationens ställningstaganden och förslag i anledning härav bör redovisas för Kungl. Maj:z före den I mars 1976. Det bör i övrigt åligga delegationen att fortlöpande för Kungl. Maj:t

framlägga de förslag som föranleds av delegationens arbete och som kräver Kungl. Maj:ts ställningstagande. Delegationen bör årligen före den 1 september inkomma till Kungl. Maj:t med en redogörelse för sin

verksamhet under närmast föregående budgetår.

243 Kommittéer: Finansdepartementet Fi:37

Delegationen har under tiden januari - oktober 1975 hållit tre sammanträden.

Delegationens arbete beräknas pågå under hela år 1976.

37. Utredning (Fi 1975:03) om löntagarna och kapitaltillväxten

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 30 januari 1975 för att utreda frågor om löntagarfonder (se Post- och Inrikes tidn. den 8 februari 1975):

Ordförande:

Mehr, Hjalmar L., landshövding

Sakkunniga:

Landberg, Maj-Lis, överförmyndare, led. av riksdagen Meidner, Rudolf A., fil. dr. Nilsson, Karl-Erik, bitr. direktör Nilsson, Kjell O. H., metallarbetare, led. av riksdagen Rämgård, Rolf I., köpman, led. av riksdagen Waldenström, Erland, direktör Wirtén, Rolf G. S., led. av riksdagen

Önnesjö, Karl Erik A., direktör

Experter:

Linderoth, Karl-Axel, direktör (fr.o.m. den 17 juni 1975) Magnusson, K. B. Ingemar, sekreterare (avliden)

Sekreterare:

Öhman, Berndt, universitetslektor (fr.o.m. den I december 1975)

Bitr. sekreterare:

Nordell, Olof, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 juni 1975)

Lokal: Länsstyrelsen i Stockholms län, Box 22067, 104 22 Stockholm, tel. växel 24 55 00 (ordföranden)

Direktiv (anförande av statsrådet Sträng till protokoll vid regeringssammanträde den 30 januari 1975):

Under efterkrigstiden har det svenska näringslivet utvecklats kraftigt. Betydande investeringar har skett i företagen. Stora delar av investeringarna har finansierats av företagen själva, vilket bl. a. har underlättats genom företagsbeskattningens utformning. Genom de snabba investeringsökningarna har det svenska näringslivet kunnat väl hävda sin position på den internationella marknaden bl. a. tack vare en internationellt sett anmärkningsvärt stark produktivitetsökning. Sysselsättningen har

också kunnat hållas på en internationellt sett mycket hög nivå.

Emellertid skall man ha klart för sig att en hög självfinansieringsgrad inom näringslivet är förenad med vissa problem. Ett av dem är risken för vidgade förmögenhetsklyftor.

Den fackliga rörelsen i vårt land driver sedan lång tid tillbaka en solidarisk lönepolitik i syfte att ge låglönebranschernas anställda lönelyft minst i takt

Fi:37 Skr 1975/76:103 244

med genomsnittet för löntagarna. Denna lönepolitik medför att hela utrymmet vid löneförhandlingarna ofta inte kan tas i anspråk inom högvinstföretag. Den avtalsmässiga lönestegringstakten kan därför inom vissa delar av näringslivet bli lägre än vad den skulle kunna vara, om marknadskrafterna fick ge sitt fulla utslag i varje enskild bransch resp. företag. Skillnaden mellan det löneuttag som skulle vara möjligt i de mest vinstrika företagen och det uttag som svarar mot en solidarisk lönepolitik tillfaller nu företagen i form &v vinst eller löntagarna inom dessa företag i form av löneglidning. När vinstutvecklingen är speciellt god inom vissa branscher eller företag är det naturligt att löntagarna inte kan acceptera en lönepolitisk återhållsamhet cm den ensidigt gynnar kapitalägarna. Om

löntagarna får andel i företagens kapitalbildning kan detta underlätta

genomförandet av den solidariska lönepolitiken på samma sätt som det naturligtvis också kan motverka risken för vidgade förmögenhetsklyftor.

Löntagarna kräver nu med allt större styrka reellt inflytande på alla nivåer i företagen. För att nå detta mål måste man gå fram på flera olika vägar. En central linje är löntagarnas inflytande i företagen i deras egenskap av arbetstagare. Av särskild betydelse är i detta sammanhang förslaget till en genomgripande förnyelse av arbetsrätten, som nyligen har presenterats av en offentlig utredning och sänts ut på remiss. Regeringens förslag till förändringar i arbetsrätten i syfte att ersätta arbetsgivarnas ensidiga bestämmanderätt med en förhandlingsskyldighet kommer att presenteras

till hösten.

Samtidigt är det i olika sammanhang aktuellt att ge löntagarna del i kapitalbildningen i företagen. Under senare år har i ökad utsträckning det för näringslivet och samhällets utbyggnad nödvändiga sparandet skett i kollektiva former, framför allt i de allmänna pensionsfonderna. Får löntagarna del i kapitalbildningen i företagen kan de förvärva det inflytande som i allmänhet följer med ägande eller kreditgivning.

Mot bakgrund av de förhållanden som nu har berörts är det naturligt att löntagarnas organisationer under senare år med allt större intresse har diskuterat frågan om andel för löntagarna i företagens kapitalbildning. Frågan utreds f. n. inom Landsorganisationen i Sverige på uppdrag av 1971

års kongress. Utredningsförslaget skall behandlas på LO-kongressen i juni

1976. Även Tjänstemännens centralorganisation har intresserat sig för frågan om löntagarfonder och organisationens arbetsgrupp för skattefrågor menar att man i stället för att diskutera en skärpning av företagsbeskattningen bör diskutera inrättandet av löntagarfonder i syfte att säkerställa en fortsatt hög produktionstillväxt, rättvisare fördelning och ökat löntagarinflytande.

En grundläggande fråga när det gäller utformningen av ett system med löntagarfonder är den ordning i vilken fondavsättningarna skall bestämmas. Detta kan tänkas ske antingen genom förhandlingar mellan parterna på arbetsmarknaden eller genom lagstiftning. Även om fondbildning sker på grundval av resultatet av förhandlingar kan det emellertid i enlighet med vad

som skett på andra områden bli nödvändigt att stärka löntagarorganisa-

tionernas ställning vid sådana förhandlingar genom lagstiftning.

Självfallet är det löntagarna själva som genom sina organisationer har att ta ställning till frågan om de vill använda sig av löntagarfonder som medel

för att med bibehållande av den solidariska lönepolitiken nå en jämnare

inkomst- och förmögenhetsfördelning samt en ökad medbestämmanderätt.

Löntagarfonder kan emellertid tekniskt utformas på många olika sätt och

det är angeläget att de olika möjligheter som i detta hänseende står

245 Kommittéer: Finansdepartementet Fi:38

löntagarna till buds blir föremål för närmare utredning.

Debatten om löntagarfonder av olika konstruktion har förts i många länder och under lång tid. En lång rad synpunkter har förts fram. Förslag rörande fondsystem — med eller utan inslag av individuellt löntagarägande

— har skisserats både hos oss och i andra länder. Det är i detta läge svårt att

ta ställning till alla de argument, motargument och motiv som har redovisats i olika sammanhang. Jag förordar därför att sakkunniga tillkallas för att utreda frågor rörande löntagarfonder.

De sakkunniga bör inleda utredningsarbetet med en kartläggning av olika

system för löntagarfonder, som har diskuterats här i landet och utomlands,

och — i mån av material — erfarenheter av befintliga system som kan vara av intresse. I de sakkunnigas arbete bör ingå att konstruera en eller ett par modeller för löntagarfonder. Modellerna bör konstrueras så att de är ägnade att förebygga risken för vidgade förmögenhetsklyftor, stärka den solidariska lönepolitiken och främja utvecklingen mot ökad företagsdemokrati. Vid utformandet av modellerna bör de sakkunniga diskutera inte

bara principfrågor utan också sådana tekniska frågeställningar som

grunderna för vinstberäkning, alternativa beräkningsgrunder för fondavsättning och former för konvertering av visst belopp till eget kapital. Till de frågor som bör uppmärksammas hör också principerna vid eventuell avgränsning av vilka företag som bör omfattas av fondsystemet samt grunderna för vinstberäkning i koncernföretag.

Som framgår av det föregående blir införandet av löntagarfonder

beroende av löntagarorganisationernas inställning. Mot bakgrund av organisationernas ställningstaganden bör utredningen redovisa ett betänkande som «beskriver tänkbara modeller. Efter sedvanlig remissbehandling får ståndpunkt tas till principfrågan om löntagarfonder. Det torde därför först i en andra etapp bli aktuellt att närmare utreda vilka lagstiftnings- och andra åtgärder som krävs från samhällets sida. För en sådan andra etapp av utredningsarbetet fordras tilläggsdirektiv.

Utredningen har under tiden juni - oktober 1975 hållit tre sammanträden.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1976.

38. Checklönekommittén (Fi 1975 :04)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 20 mars 1975 angående utbetalning av löner åt statstjänstemän:

Ordförande:

Moberg, Sven T., generaldirektör

Sakkunniga:

Simonsson, Nils V., generaldirektör

Vinde, Pierre L. V., statssekreterare

Expert:

Modig, E. Widar, f.d. avdelningsdirektör (fr.o.m. den 14 april 1975)

Sekreterare:

Edsta, Björn O., byrådirektör

Fi:38 Skr 1975/76:103 246

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Kommittén har under tiden april - juni 1975 hållit nio sammanträden.

Kommittén har den 16 juni 1975 avgett betänkandet (Ds Fi 1975:6) Avgifter för utbetalning av statliga löner och pensioner.

Uppdraget är därmed slutfört.

39. Sakkunnig (Fi 1975:05) med uppdrag att utreda DAFA:s ekonomiska situation m. m.

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 24 april 1975 för att utreda DAFA:s ekonomiska situation m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 24 maj 1975):

Utredningsman:

Dahlberg, Benkt C. I., direktör

Sekreterare:

Lonaeus, G. Håkan N., departementssekreterare

Lokal: Finansdepartementet, Kanslihusannexet, Riddarhustorget 7-9,

Fack, 103 10 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Direktiv (anförande av statsrådet Sträng till protokoll vid regeringssammanträde den 24 april 1975):

Datamaskincentralen för administrativ databehandling (DAFA) tillskapades den 1 juli 1970 (prop. 1970:1 bil. 9, SU 1970:7, rskr 1970:7) genom en utbrytning ur statistiska centralbyråns datamaskincentral av

servicebyråäverksamheten för administrativ databehandling. DAFA har

främst till uppgift att inom det statliga området på uppdrag utföra administrativ databehandling samt metod- och utvecklingsarbete i samband därmed. I mån av resurser får DAFA även åta sig uppdrag från annan uppdragsgivare än statligt organ. Med statskontoret som chefsmyndighet leds DAFA av en särskild styrelse. Statskontoret avgör bl. a. större frågor av principiell natur samt frågor om förslag till anslagsframställning och fastställande av taxor. Chef för DAFA är en överdirektör. Inom centralen

finns fyra huvudenheter, nämligen en kundserviceenhet, en driftenhet, en

teknisk enhet och en administrativ enhet samt en stabsenhet för planering och samordning. DAFA bedriver verksamhet även i Gävle. Antalet

anställda vid DAFA, uttryckt i årsarbetskrafter, uppgår f. n. till ca 330.

Verksamheten omfattar, förutom maskinbearbetningar med databeredning, systemuppläggning och programmering samt teknisk

konsultation. Den totala omsättningen för budgetåret 1973/74 uppgick till

44,7 milj. kr. Intäkterna härrör till ca 96 2 från statliga kunder.

Den 2 oktober 1974 överlämnade den s. k. SDS-utredningen betänkandet (Ds Fi 1974:11) Översyn av uppgifts- och ansvarsfördelningen mellan statskontoret, Statskonsult AB och DAFA m. m. Betänkandet innehöll bl. a. förslag till gränsdragning mellan nämnda organ och om ändrad

organisationsform för DAFA. Vid min anmälan av frågan i 1975 års bud-

getproposition (prop. 1975:1 bil 9 s. 45-48) förordade jag bl. a. att statskontorets chefsmyndighetsskap skulle upphöra och att DAFA skulle

247 Kommittéer: Finansdepartementet Fi:39

göras till en direkt under regeringen lydande myndighet. Vidare anförde jag att DAFA borde utnyttjas för systemutvecklingsuppdrag som avser modifieringar av vid DAFA i drift varande system och som är av begränsad

betydelse för berörd myndighets manuella rutiner eller organisation. DAFA

borde vidare ha möjlighet att vid behov delta i systemutvecklingsprojekt på ett sådant sätt att driftaspekterna kunde tillgodoses i ett tillräckligt tidigt skede. I de fall DAFA kunde erbjuda användare standardsystem eller liknande framstod det vidare som naturligt att DAFA svarade för nödvändig anpassning av sådana system till användarnas krav. För övriga uppdrag

inom administrativ utveckling och systemutveckling för ADB borde

Statskonsult AB eller annat lämpligt konsultföretag anlitas. När det gäller upphandling av driftuppdrag för statliga ADB-system förordade jag, i avvaktan på datasamordningskommitténs slutbetänkande, att myndighet som önskar utnyttja privat servicebyrå för att tillgodose sitt behov av ADBkapacitet skulle samråda med statskontoret. Statskontoret förutsattes därvid skola undersöka om dessa driftuppdrag med fördel kunde placeras

vid en statlig datacentral. Riksdagen har sedermera (FiU 1975:12, rskr 1975:64) godkänt vad jag förordat.

Vid min anmälan i årets budgetproposition (prop. 1975:1 bil. 7 s. 54-56) av anslag till DAFA redovisade jag att DAFA:s verksamhet under budgetåret 1973/74 resulterade i ett underskott om inemot 2,6 milj. kr., varav ca 1,5 milj. kr. hänför sig till dataregistrering. Verksamheten i Gävle resulterade i ett underskott på ca 1,4 milj. kr., medan verksamheten i övrigt gav ett

mindre överskott. Härigenom uppgick DAFA:s totala balanserade

underskott per den 1 juli 1974 till drygt 6,6 milj. kr. Vid tidpunkten för DAFA:s anslagsframställning beräknades verksamheten ekonomiskt balansera budgetåren 1974/75 och 1975/76. Uppgifter avseende andra halvåret 1974 pekar dock mot ett visst underskott även budgetåret 1974/75, vari dock är inräknat det förväntade underskottet i Gävleanläggningen.

DAFA:s ekonomiska situation har kartlagts i flera sammanhang.

Riksrevisionsverket redovisade den 22 januari 1973 en taxeöversyn vid

DAFA. Vidare har statskontoret i samarbete med DAFA utfört en kostnadsintäktsanalys av centralens olika verksamhetsområden (Rapport den 20 februari 1974 om kostnads-/intäktsutvecklingen vid DAFA budgetåren 1971/72 och 1972/73). Inom DAFA pågår f. n. visst arbete för att

genomföra förändringar i syfte att förbättra lönsamheten. Vissa åtgärder

har redan vidtagits i detta syfte. Bl. a. har kostnaden för datamaskinut-

rustningen sänkts genom övergång från hyra till köp av en av

datamaskinerna i Stockholm.

Det föreföll enligt min mening inte realistiskt att räkna med att verksamheten för den närmaste tidsperioden skulle komma att resultera i ett

överskott av en omfattning som möjliggör en reglering av de balanserade underskotten inom rimlig tid. Jag föreslog därför i 1975 års budgetsproposition att de balanserade underskotten i DAFA:s verksamhet skulle regleras

med ett engångsanslag för budgetåret 1975/76 om 6 630 000 kr. Riksdagen

har (FiU 1975:12, rskr 1975:64) anvisat dessa medel.

Beträffande den framtida ekonomiska utvecklingen för DAFA torde vad

jag har föreslagit i årets budgetsproposition beträffande uppgiftsfördelning

m. m. mellan statskontoret, Statskonsult AB och DAFA komma att få vissa positiva effekter på DAFA:s verksamhet. Det kvarstår dock en del problem. DAFA har bl. a. i samband med remissbehandlingen av SDSutredningen anmält att vissa frågor rörande DAFA:s ekonomiska situation, verksamhet m. m. behöver ytterligare utredas. Jag förordar att en

Fi:39 Skr 1975/76:103 248

utredningsman tillkallas med uppgift att se över DAFA:s ekonomiska situation m. m.

Den sakkunnige bör mot bakgrund av det anförda studera lönsamheten i

olika verksamhetsgrenar och därefter föreslå vilka konkreta åtgärder som kan vidtas för att nå förbättrad ekonomi vid DAFA. Det bör stå utredningsmannen fritt att lämna förslag både i interna organisationsfrågor och i taxefrågor.

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt.

Den sakkunnige har under tiden maj - oktober 1975 hållit tolv

sammanträden med externa experter.

Den sakkunnige beräknas slutföra sitt arbete under första halvåret 1976.

40. Skattetilläggsutredningen (Fi 1975:06) (SU)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 13 februari 1975 för att utreda frågan om det skatteadministrativa sanktionssystemet (se Post- och Inrikes tidn. den 16 maj 1975): Ordförande:

Widmark, P. Sverker V., karnmarrättsråd

Sakkunniga:

Sundkvist, K. R. Tage, lantbrukare, led. av riksdagen

Westberg, H-O. (Olle), svarvare, led. av riksdagen

Experter:

Baekkevold, Arne E., kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 1 augusti 1975)

Burs röm, Brita A., byråchef (fr.o.m. den I augusti 1975)

Gustafson, G. Arne, direktör (fr.o.m. den 20 oktober 1975) Johansson, Bo G. H., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 augusti 1975) Lundhoim, Eric L. O., bitr. skattedirektör (fr.o.m. den I augusti 1975) Matsson, Tommy, avdelningsdirektör (fr.o.m. den I augusti 1975)

Sekreterare:

Werdinius, Claes A., hovrättsfiskal (fr.o.m. den I augusti 1975)

Lokal: Finansdepartementet, Kanslihusannexet, Riddarhustorget 7-9, Fack, 103 10 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Direktiv (anförande av statsrådet Sträng till protokoll vid

regeringssammanträde den 13 februari 1975):

Det administrativa sanktionssystem, som omfattar förseningsavgift vid underlåtenhet att lämna självdeklaration eller motsvarande handling och skattetillägg m. m. vid oriktig uppgift i deklaration etc., infördes år 1971. Samtidigt reformerades reglerna om skattebrott genom en ny lag, skattebrottslagen (prop. 1971:10, SkU 1971:16, rskr 1971:72, SFS 1971:69-

98).

Genom dessa reformer avsågs att skapa ett sanktionssystem på skatteoch avgiftsområdet som var effektivare och rättvisare ån det tidigare samtidigt som det öppnade möjligheter till mer differentierade sanktioner.

Reformerna innebar också att lindrigare förseelser på dessa områden avkriminaliserades.

249 Kommittéer: Finansdepartementet Fi:40

Tyngdpunkten av sanktionerna ligger numera på det administrativa

området. De särskilda avgifterna har ett brett tillämpningsområde. Systemet med förseningsavgift och skattetillägg gäller sålunda beträffande

skatter som avses i taxeringslagen (1956:623), TL, lagen (1968:430) om mervärdeskatt (ML) och lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning (FL) samt i fråga om de skatter enligt stämpelskattelagen (1964:308) som fastställs av riksskatteverket. Motsvarande system gäller för avgifter som avses i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m. (AvgL).

Enligt TL, som avser de centrala inkomstskatterna och förmögenhetsskatten, gäller sålunda att skattetillägg utgår dels vid oriktig uppgift i självdeklaration, dels i skönstaxeringsfallen, dvs. när man

skönsmässigt avviker från avgiven deklaration eller skönstaxering åsätts på

grund av att deklaration inte har lämnats. Skattetillägg utgår med 50 26 av den skatt som skulle ha undanhållits om den oriktiga uppgiften följts resp.

av den skatt som utgår på grund av den skönsmässiga uppskattningen.

Skattetillägg utgår inte om avvikelsen innebär rättelse av uppenbar felräkning eller misskrivning eller avser bedömning av framställt yrkande. Rättas felaktigheten frivilligt kan skattetillägg inte påföras. Skattetillägg får efterges om det är fråga om ringa belopp samt när felet eller underlåtenheten med hänsyn till den skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller den oriktiga uppgiftens särskilda beskaffenhet eller därmed jämförlig omständighet är att anse som ursäktlig.

Skattetillägg vid skönstaxering på grund av utebliven deklaration skall undanröjas av skatterätten om deklaration inkommer inom två månader efter det att den skattskyldige fått del av beslutet om tillägget. Skattetillägg av detta slag, som avser fysisk person, skall jämkas av skatterätten om den skattskyldige ger in sin deklaration efter tvåmånadersfristen men före utgången av året efter det då skattetillägget beslutades. Det jämkade tillägget utgår med 10 22 av det tillägg som annars skulle ha utgått, dock med högst 10 000 kr. Taxeringsintendenten har skyldighet att till länsskatterätten anmäla fråga om undanröjande eller jämkning av skattetillägg.

Förseningsavgift utgår vid underlåtenhet att lämna deklaration eller vid

för sent avlämnad deklaration. Avgiften utgör i regel en procent av den högsta beskattningsbara inkomsten, dock högst 300 kr. För aktiebolag gäller en fast avgift om 500 kr. Om deklaration inte lämnas efter anmaning fördubblas förseningsavgiften och är således för aktiebolag 1 000 kr. För andra skattskyldiga är den i sådana fall högst 600 kr. och lägst 100 kr. Avgiften får liksom skattetillägg efterges i vissa fall när underlåtenheten är ursäkthg eller ringa.

Prövning av frågan om skattetillägg och förseningsavgift sker hos lokal skattemyndighet såvitt gäller taxeringsnämndens beslut. Skattemyndighetens beslut kan överklagas till skattedomstolarna, i första

hand till skatterätten. Det administrativa påföljdssystemet enligt ML och FL har i stort sett

utformats efter samma mönster som TL:s. Skattetillägg enligt ML och FL

utgår dock med 20 2 av det skattebelopp som genom den oriktiga eller

bristfälliga uppgiften kunde ha undandragits resp. av den efter skälig grund fastställda skatten. Förseningsavgiften utgår med en fast avgift av 100 kr. Om deklaration inte lämnas efter anmaning och vid upprepad deklarationsförsummelse är avgiften 200 kr. För stämpelskattens del tillämpas avgiftsbestämmelserna i FL. Enligt AvgL utgår den avgift som motsvarar skattetillägg med 20 22 och förseningsavgift med 5 26 av den slutliga avgiften, dock med högst 300 kr. Förseningsavgiften fördubblas om uppgift inte kommer in efter anmaning. Beslutande myndighet är enligt ML

Fi:40 Skr 1975/76:103 250

länsstyrelsen, enligt FL — riksskatteverket och enligt AvgL riksförsäkringsverket.

Det administrativa sanktionssystemet började tillämpas år 1972 och har

alltså nu gällt i drygt tre år. Den nya ordningen har otvivelaktigt medfört att

de skatt- och avgiftsskyldiga fullgör de skyldigheter det här gäller på ett bättre sätt än tidigare. Enligt upplysningar från beskattningsmyndigheterna har det resulterat i att antalet deklarationsförsummelser minskat avsevärt. Bestämmelserna om de nya avgifterna synes på det hela taget ha fungerat väl.

Det är emellertid angeläget att man efter en genomgripande reform av denna art, med inslag av helt nya sanktionsformer, låter värdera de erfarenheter som har vunnits i den praktiska tillämpningen. En sådan åtgärd har f. ö. aktualiserats gerom riksskatteverkets och statskontorets betänkande Rationalisering av skatteadministrationen. Där föreslås att beslutsfunktionen beträffande skattetillägg och förseningsavgift enligt TL förs över från lokal skattemyndighet till taxeringsnämnd. Förslaget har mottagits positivt av flertalet remissinstanser. Det bereds f. n. i finansdepartementet. Avsikten är att regeringen skall ta ställning till

förslaget under våren.

Vid remissbehandlingen av RS-utredningens betänkande har från flera håll framförts önskemål om en översyn av de materiella reglerna beträffande skattetillägg och förseningsavgift oavsett ställningstagandet till frågan om beslutande myndighet. Jag biträder denna uppfattning och föreslår därför att en översyn sker av dessa bestämmelser. Översynen bör anförtros åt särskilda sakkunniga. De sakkunniga bör anpassa sitt arbete till statsmakternas kommande ställningstagande till frågan om vilken

myndighet som skall fastställa de särskilda avgifterna på TL:s område. Med

den begränsningen bör uppdraget innefatta en översyn av både materiella och formella bestämmelser i det nu ifrågavarande administrativa sanktionssystemet på hela skatte- och avgiftsområdet.

Systemet med skattetillägg och förseningsavgift är en väsentlig nyhet för det . svenska rättsväsendet. Sanktionerna träffar många gånger med betydande belopp. Vid utformningen av lagstiftningen har man som har framgått av min tidigare redogörelse på olika sätt sökt styra rättstillämpningen så att sanktioner inte skall träffa skattskyldiga som

uppfyllt vad man rimligen kan begära i fråga om noggrannhet och förmåga

att tillgodogöra sig skattereglerna. Vidare har genom myndighets anvisningar närmare beskrivits efter vilka grunder bedömningen skall ske. En uppgift för de sakkunniga blir att klarlägga hur dessa regler och anvisningar tillämpats i praktiken och komma med förslag som ytterligare kan bidra till en enhetlig och riktig rättstillämpning. De bör därvid särskilt

uppmärksamma de problem som har uppstått vid avgörandet av frågan

huruvida vederbörande har framställt ett yrkande eller lämnat en oriktig

uppgift. Utredningen bör bl. a. undersöka om det är lämpligt att i gränsfall

"av detta slag möjlighet öppnas för beslutsmyndigheten att överlämna ärendet till taxeringsintendents bedömande. I det sammanhanget bör särskilt uppmärksammas förhållandena på den indirekta beskattningens område. Där framgår yrkanden i regel inte på annat sätt än i form av redovisade skattebelopp. Det kan finnas skäl att överväga om detta förhållande motiverar specialreglering. De sakkunniga bör ha kontakt med mervärdeskatteutredningen och punktskatteutredningen. De bör vidare

samråda med varusmugglingsutredningen, som har att behandla frågan om

administrativa sanktioner på tullområdet.

251 Kommittéer: Finansdepartementet Fi:41

Skattetillägg vid skönstaxering på grund av utebliven deklaration har särskilda aspekter. Skattetillägget fungerar i dessa fall som ett vite, avsett att förmå den skattskyldige att lämna deklaration. Avsikten är att endast den som av ren tredska eller för att dölja sin verkliga ekonomiska situation

försummar sin deklarationsskyldighet skall slutligen drabbas av detta

tillägg. Bestämmelser om undanröjande resp. jämkning av sådant skattetillägg har därför införts för det fall deklaration lämnas inom vissa tidsfrister. Det bör ankomma på de sakkunniga att överväga om bestämmelserna har en tillfredsställande effekt mot bakgrund av det syfte som de skall tillgodose.

De sakkunniga bör vara oförhindrade att pröva om storleken av skttetillägg och motsvarande avgift enligt AvgL står i rätt förhållande till de förseelser som de generellt skall träffa, liksom att i övrigt lägga fram förslag till förbättring av det administrativa sanktionssystemet.

Utredningen har under tiden augusti - oktober 1975 hållit tre

sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av utredningens arbete.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1976.

41. Sakkunniga (Fi 1975:07) med uppdrag att utreda frågan om energibeskattningen

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 16 oktober 1975 för att utreda frågan om energibeskattningen (se Post- och Inrikes tidn. den 15 november 1975):

Ordförande:

Löfberg, Bertil A. F., landshövding (fr.o.m. den 29 oktober 1975) Sakkunniga:

Carlstein, Rune A., stadskassör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 29 oktober

1975)

Fridolin, Hans R., departementsråd (fr.o.m. den 29 oktober 1975)

Normark, Hagar M., fru, led. av riksdagen (fr.o.m. den 29 oktober 1975)

Stjerns röm, Per Z., lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 29

oktober 1975) Svensson, Erik O., kommunalråd (fr.o.m. den 29 oktober 1975)

Virgin, G. Ivar, lantmästare, andre vice talman (fr.o.m. den 29 oktober

1975)

Winander, Bo G., utredningssekreterare (fr.o.m. den 29 oktober 1975)

Lokal: Länsstyrelsen i Västernorrlands län, Fack, 871 01 Härnösand, tel. växel 0611/290 00 (ordföranden)

Direktiv (anförande av statsrådet Sträng till protokoll vid regeringssammanträde den 16 oktober 1975):

Fi:41 Skr 1975/76:103 252

Genom riksdagens beslut i maj 1975 (prop. 1975:30, NU 1975:30, rskr 1975:202) om energihushållningen m.m. har riktlinjerna dragits upp för vår framtida energihushållning. Beslutet innebär bl.a. att vi inriktar vår energiförsörjning på en mer planmässig hushållning med energiresurserna. Vi skall allvarligt pröva möjligheterna att hålla tillbaka och på längre sikt hejda tillväxten av energiförbrukningen. Beslutet innebär vidare, att vi skall föra en aktiv oljepolitik, att vi skall fortsätta med en försiktig utbyggnad av

kärnkraft och vattenkraft och att vi skall öka produktionen av

mottryckskraft.

Genom en rad såväl kortsiktigt som långsiktigt verkande åtgärder skall dessa mål nås. I syfte att hålla tillbaka energikonsumtionen skall bl.a. stöd utgå till energibesparande åtgärder inom byggnader av olika slag och i anslutning till industriella processer. Etablering och utbyggnad av

energikrävande industri skall prövas av regeringen. Bebyggelse skall

planeras och byggnader utformas med särskilt beaktande av behovet av energihushållning. Ett omfattande energiforskningsprogram «skall

genomföras. Dessutom skall möjligheterna utnyttjas att genom

information, rådgivning och utbildning uppnå besparingar och ökad

effektivitet i fråga om energianvändningen.

I prop. 1975:30 (bilaga I s. 343-344) framhölls också, att energibeskattningens roll i strävandena att minska ökningen av energikonsumtionen borde övervägas. I sammanhanget hänvisades till vissa uttalanden i frågan av energikommittén i dess betänkande (SOU 1970:13) Sveriges energiförsörjning och av energiprognosutredningen i dess betänkande (SOU 1974:65) Energi 1985 2000. I anslutning härtill anmäldes att min avsikt var att tillkalla en utredning för att se över energiskatten med särskilt

beaktande av frågan om det mer långsiktiga utnyttjandet av energi-

beskattningen i energipolitiskt syfte. Vidare angavs att utredningen borde vara oförhindrad att i de stycken som berörs av utredningsuppdraget diskutera även vissa skattetekniska aspekter på frågan om kollektivdebitering av el. Här skall också erinras om att riksdagen med anledning av förslag i prop. 1975:92 har beslutat om en höjning, i princip från halvårsskiftet 1975, av energiskatten på motordrivmedel, oljebränslen och elkraft i förening med en omläggning av skattens konstruktion i fråga om elkraft.

De sakkunniga för den aviserade utredningen bör nu tillkallas. Den primära uppgiften för dem bör som redan har antytts vara att undersöka möjligheterna att utnyttja energibeskattningen som ett energipolitiskt sparoch styrinstrument och lägga fram förslag härom. Arbetet bör bedrivas med utgångspunkt i att energibeskattningen liksom nu skall vara av generell

karaktär. Härav följer att det inte ankommer på de sakkunniga att föreslå

någon inskränkning i beskattningsområdets omfattning eller någon skattefrihet för viss energiförbrukning. Det ankommer inte heller på de sakkunniga att ta upp frågan om att ersätta den nuvarande särskilda energibeskattningen med en beskattning inom mervärdeskattens ram. De bör dock vara oförhindrade att behandla frågan om den nedsättning av allmän energiskatt som gäller i vissa fall, bl.a. i fråga om industriell tillverkning med mera betydande bränsle- och energikostnader, samt nedsättning av energiskatt när energihushållningsskäl motiverar detta som

ett led i strävandena att underlätta införandet av nya organiska bränslen på

den svenska marknaden.

Mot bakgrund av vad nu anförts bör de sakkunniga överväga sådana

ändringar i energiskattens avvägning som kan verksamt stimulera en

övergång till produktion, distribution och förbrukning av sådan energi som

253 Kommittéer: Finansdepartementet Fi:42

är ägnad att bidra till en bättre energihushällning. Jag vill i detta sammanhang särskilt peka på möjligheterna att utnyttja överskottsenergi vid olika produktionsprocesser, exempelvis överhettad ånga, för framställning av elkraft i s.k. mottrycksanläggningar och att kombinera fjärrvärmeverk med kraftvärmeverk för alstring av både hetvärme för uppvärmningsändamål och elkraft. Utnyttjandet av elkraft under nattetid

eller annars under lågbelastning för ackumulering av värme är en annan

fråga som det finns anledning för de sakkunniga att uppmärksamma. Jag hänvisar till vad riksdagens skatteutskott har uttalat i denna fråga i dess

betänkande över prop. 1975:92 (SKkU 1975:30 s. 19).

De skattetekniska aspekterna på frägan om kollektivdebitering av elavgifter bör kunna tas upp i det vidare perspektivet som har samband med

frågan om det finns skäl och förutsättningar att frångå den för energiskatten

på elkraft speciella konstruktionen med skattskyldigheten knuten till ett tidigare led, t.ex. redan i produktionsledet. Uppenbarligen skulle betydande praktiska fördelar stå att vinna vid en beskattning av den från kraftverken utlevererade elkraften. Vid prövningen av denna fråga bör de sakkunniga även beakta om vinster i energibesparande syfte kan erhållas vid en övergång från kollektiv till individuell debitering av avgifter för elkraft och

värme som förbrukas i hushåll.

De sakkunniga bör vidare belysa konsekvenserna vid alternativa nivåer

för energibeskattningen såväl totalt sett som i det inbördes förhållandet

mellan bränsle och elkraft liksom mellan på olika sätt producerad elkraft

och drivmedel. En utgångspunkt för dessa överväganden bör vara ett minst

oförändrat totalt energiskatteuttag.

Den allmänna energiskatten omfattar förutom kolbränslen, eldningsoljor och elkraft även motorbränslena bensin, gasol och motorbrännolja. Motorbränslena belastas även av särskilda för vägväsendet specialdestinerade punktskatter. Punktskatten på motorbrännolja slopades vid årsskiftet 1973/74 och ersattes med en s.k. kilometerskatt för dieseldrivna bilar. Denna kilometerskatt kommer från juni 1976 att omfatta även släpvagnar till dieselbilar enligt beslut av 1975 års riksdag.

Det ankommer inte på de sakkunniga att behandla frågan om de till

vägväsendet specialdestinerade skatterna. De bör dock ta upp den mer begränsade frågan som avsågs i reservation nr 3 till riksdagens skatteutskotts betänkande över prop. 1974:164 med förslag till ändringar i vägtrafikbeskattningen (SkU 1974:59). Genom riksdagens beslut (rskr 1974:385) bifölls reservationen, vilket innebar att riksdagen hos regeringen begärde en översyn av vägtrafikskatteförordningen, numera vägtrafikskattelagen (1973:601D), i syfte att skattemässigt gynna användningen av energisnåla och miljövänliga fordon. I denna del bör de sakkunniga ha

samråd med trafikpolitiska utredningen (K 1972:07).

Utredningsarbetet bör bedrivas med skyndsamhet.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1976.

42. Utredning (Fi 1975:08) om finansieringsbolagen m. m.

Tilikallade enligt regeringens bemyndigande den 25 september 1975 för

utredning om finansieringsbolagen m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 19

november 1975):

Fi:42 Skr 1975/76:103 254

Ordförande:

Eklöf, Kurt G. A., bankdirektör

Sakkunniga:

Jansson, Paul G., elektriker, led. av riksdagen

Nilsson, N. Yngve, lantbrukare, led. av riksdagen

Sekreterare:

Klangby, Lars-Erik, byrådirektör

Lokal: Sveriges Riksbank, Helgeandsholmen, Box 2119, 10313 Stockholm, tel. växel 22 82 00 (sekreteraren)

Direktiv (anförande av statsrådet Sträng till protokoll vid regeringssammanträde den 25 september 1975):

Samhället har ett betydande inflytande över bankernas verksamhet bl.a. via banklagstiftningen med den tillsyn som utövas av bankinspektionen och via kreditpolitiska åtgärder som sker med stöd av en särskild kreditpolitisk lagstiftning. Även kreditaktiebolagen står under tillsyn av bankinspektionen och omfattas av den kreditpolitiska lagstiftningen. Är 1974

genomfördes en översyn av den kreditpolitiska lagstiftningen som ledde till

att tidigare gällande lagar ersattes med lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel (prop. 1974:168, FiU 39, rskr 357). Den gällande tillsynslagstiftningen liksom den kreditpolitiska lagstiftningen omfattar enbart institut som

uppträder på den s.k. organiserade kreditmarknaden. I det betänkande (Ds

Fi 1974:2) som låg till grund för den nya lagen om kreditpolitiska medel, erinras om att kreditgivning också sker via andra slag av institut, bl.a. fondmäklare och s.k. finansieringsföretag. Med finansieringsföretag avsågs bl.a. factoring- och leasingbolag och olika typer av konsumtionskreditföretag. Om kreditgivningen från sådana företag skulle öka mera väsentligt, borde enligt utredningen prövas på vilket sätt dessas kreditgivning skulle kunna regleras. Utredningen pekade på möjligheten att låta lagen (1963:76) om kreditaktiebolag omfatta även finansieringsbolagen. Skedde det skulle vissa bestämmelser i den kreditpolitiska lagstiftningen automatiskt bli tillämpliga på dessa företag. Vidare skulle finansieringsbolagen i likhet med de nuvarande kreditaktiebolagen komma under bankinspektionens tillsyn.

Vid remissbehandlingen av utredningens betänkande förordade bankinspektionen, konjunkturinstitutet samt majoriteten av riksbanksfullmäktige en utredning i syfte att göra den kreditpolitiska lagstiftningen tilllämplig också på finansieringsföretag och andra utanför den organiserade kreditmarknaden. I prop. 1974:168 uttalade jag att även jag ansåg att det fanns goda skäl för en sådan vidgning av den kreditpolitiska lagstiftningens tillimpningsområde och att jag inom den närmaste framtiden avsåg att ta ställning till den fortsatta handläggningen av frågan.

De kreditpolitiska åtgärder som kan vidtas med stöd av lagen om kreditpolitiska medel kan riktas endast mot institut på den organiserade lånemarknaden. Erfarenheterna har visat att kreditströmmarna på den

okontrollerade marknaden ökar väsentligt i tider då en hårdare kreditpolitisk styrning sker. Detta bidrar till att de kreditpolitiska åtgärderna minskar i effektivitet. En sådan okontrollerad marknad kan också medföra att de kreditpolitiska åtgärderna i vissa lägen måste bli hårdare än som

255 Kommittéer: Finansdepartementet Fi:42

annars hade varit nödvändigt. Med hänsyn till kreditpolitikens betydelse för strävandena att upprätthålla balans i samhällsekonomin är det självfallet viktigt att den eftersträvade styrningen av kreditgivningen i samhället blir så effektiv som möjligt. Den reform av den kreditpolitiska lagstiftningen som genomfördes förra året avsåg närmast en teknisk översyn av lagstiftningen byggd på erfarenheterna av användningen av kreditpolitiska åtgärder och med hänsyn tagen till vissa ändringar som ägt rum på kreditmarknaden. Översynen var däremot inte inriktad på en vidgning av lagstiftningens tillämpningsområde till institut och andra som dittills inte omfattats av den kredtipolitiska lagstiftningen. Jag anser att frågan om en sådan vidgning nu bör utredas och att särskilda sakkunniga bör tillkallas för uppgiften. Utredningsarbetet bör i första hand avse finansieringsbolagen. Dessa bolags verksamhet är — som jag närmare skall belysa i det följande — av

sådan art och omfattning att det finns skäl att låta bolagen omfattas inte bara

av den kreditpolitiska kontrollen utan även av den tillsyn från det allmänna som genom bankinspektionen sker i fråga om banker och andra kreditinstitut. Behovet av tillsyn gör sig särskilt märkbart beträffande finansieringsföretag som i en eller annan form har nära anknytning till bankinstitut. Den av samhället eftersträvade insynen i och kontrollen över bankväsendet gör det naturligt att också de bankanknutna finansieringsbolagen omfattas av bankinspektionens direkta tillsyn. En sådan tillsyn kan emellertid även vara påkallad i fråga om övriga finansieringsföretag. Kreditköpkommittén har i sitt nyligen avlämnade betänkande Konsumentkreditlag m.m. (SOU 1975:63) lagt fram förslag till regler som syftar till att stärka konsumentskyddet vid olika former av konsumentkrediter och vid långtidsuthyrning av vara. Enligt förslaget skall myndighet som regeringen bestämmer övervaka att kreditgivare, bl.a. finansieringsföretagen, följer de föreslagna reglerna. De sakkunniga bör pröva frågan huruvida även allmänna kontrolloch tillsynsregler av det slag som gäller för kreditinstituten bör införas

också i fråga om finansieringsbolagen.

De åsyftade finansieringsföretagen är av olika slag. En grupp utgör de företag som är anknutna till bankinstitut och driver finansiell verksamhet genom factoring, dvs. belåning eller köp av kundfordringar, och/eller s.k. finansiell leasing. Med finansiell leasing avses att företaget finansierar inköp av maskiner och annan utrustning sedan avtal om uthyrning därav träffats. Flertalet av de bankanknutna factoring- och leasingföretagen ägs numera helt eller delvis av ett eller flera bankinstitut. En av de privata storbankerna samarbetar med factoring- och leasingföretag utan att banken äger företagen. Den totala balansomslutningen för de bankanknutna factoring- och leasingföretagen uppgick år 1974 till mer än 1.500 milj. kr. De ändringar i banklagstiftningen som genomfördes efter beslut av 1975 års riksmöte innebar bl.a. en viss liberalisering av kapitaltäcknings- och blancokreditreglerna i fråga om bankinstituts kreditgivning till sidobolag som driver factoring- och leasingrörelse (prop. 1975:73, NU 24, rskr 152, SFS 1975:227-229). Med anledning av att riksbanksfullmäktige i ett remissyttrande hade anfört att kapitaltäckningsreglerna för banks placeringar i sådana företag inte borde ändras förrän det hade utretts bl.a. i vad

mån dessa företag borde kunna påverkas av kreditpolitiska åtgärder

framhöll jag i prop. 1975:73 att en kommande utredning om finansieringsföretagen kunde antas resultera i förslag om en bättre kontroll över dessa.

En annan grupp utgör de s.k. kontokortsföretagen och en tredje grupp består av finansieringsföretag som är knutna till företag inom bilbranschen

Fi:42 Skr 1975/76:103 256

eller andra produktionsföretag och som i huvudsak är inriktade på

diskontering av avbetalningskontrakt. Även andra typer av finansieringsföretag än de nu nämnda finns.

Finansieringsföretagen har efter hand blivit allt flera och omfattningen av

företagens verksamhet har under senare år ökat kraftigt. Statistiska

centralbyrån gör fortlöpande för varje räkenskapsår en sammanställning av finansieringsföretagens rörelseresultat. Redovisningen för år 1974 omfattar 76 finansieringsföretag. Vid utgången av nämnda år var den totala

omslutningen för dessa företag 6.200 milj. kr., vilket innebar en ökning från föregående räkenskapsår med 1.700 milj. kr. Företagens utestående krediter uppgick till 4.900 milj. kr. Anskaffningen av kapital till

verksamheten omfattas av den kreditpolitiska regleringen i den mån den skulle ske genom obligations- eller förlagsupplåning. Vidare berörs finansieringsföretagens krediter från bankinstitut indirekt av kredit-

politiska åtgärder riktade mot banksektorn. Företagen finansierar

emellertid sin verksamhet i huvudsak på annat sätt. Av statistiska

centralbyråns sammanställning framgår att vid utgången av år 1974 uppgick

den totala upplåningen till 4.239 milj. kr. Av sistnämnda belopp kom 837

milj. kr. från bankinstitut, 709 milj. kr. från finansföretag och återstoden i huvudsak från andra företag. De sakkunniga bör närmare belysa finansieringsföretagens kreditgivningsverksamhet och hur den finansieras samt göra en bedömning av

företagens betydelse på kreditmarknaden i framtiden. Särskild

uppmärksamhet bör ägnas åt att undersöka hur verksamheten har utvecklats under perioder då skärpta kreditrestriktioner har gällt för banker

och andra kreditinstitut. Mot bakgrund av vad som kommer fram

beträffande finansieringsföretagens verksamhet bör de sakkunniga lägga fram de förslag som bedöms som nödvändiga för att kreditpolitiska åtgärder med önskvärd effekt skall kunna användas också i fråga om dessa företag.

Som jag redan har framhållit har finansieringsbolagens verksamhet numera sådan betydelse och omfattning på kreditmarknaden att det bör prövas på vad sätt det allmänna bör ha möjlighet inte bara till kreditpolitisk styrning utan också till en mera allmän kontroll av och insyn i verksamheten. Det ligger nära till hands att göra en jämförelse med vad som gäller för kreditaktiebolagen. Lagen om kreditaktiebolag är tillämplig på aktiebolag som har till ändamål att driva lånerörelse och att genom utgivande av obligationer eller andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar upplåna för verksamheten erforderliga medel men i vars

rörelse bankrörelse inte ingår. Lagen har karaktär av tillsynslagstiftning

innebärande bl.a. att bolagens bolagsordningar skall prövas av regeringen och att bolagen står under tillsyn av bankinspektionen, om dispens från sådan tillsyn inte lämnas av regeringen. I de factoring- och leasingbolag som bankinstitut efter regeringens medgivande har fått förvärva, har bankinspektionen f.n. indirekt insyn via den tillsyn som inspektionen har över ägarbankerna. De övriga finansieringsföretagen drivs utan någon motsvarighet till sådan tillsyn från det allmänna som gäller för andra institut

som driver kreditgivningsrörelse. De sakkunniga bör lägga fram de förslag

till lagstiftningsåtgärder som behövs för att det allmänna skall få behövligt

inflytande över finansieringsbolagens verksamhet. En möjlighet är att genom en ändrad definition av begreppet kreditaktiebolag fånga in

finansieringsbolagen under kreditaktiebolagslagens tillämpningsområde.

Härigenom skulle samtidigt nås den effekten att den kreditpolitiska

lagstiftningens regler om kreditaktiebolag skulle komma att gälla för

257 Kommittéer: Finansdepartementet Fi:43

finansieringsbolagen. Väljs den vägen är utredningen oförhindrad att överse och anpassa kreditaktiebolagslagen till det vidgade tillämpningsområdet. Andra lösningar kan emellertid visa sig lämpligare. Sammanfattningsvis bör de sakkunniga mot bakgrund av finansieringsbolagens ökande betydelse på kreditmarknaden lägga fram förslag till lagstiftningsåtgärder som ger samhället behövliga möjligheter till såväl kreditpolitisk styrning av finansieringsbolagens verksamhet som allmän kontroll av och insyn I verksamheten.

Bankverksamhet får enligt lag här i landet drivas endast av bankinstituten, dvs. bankaktiebolagen, sparbankerna och föreningsbankerna. Med

bankverksamhet förstås därvid sådan verksamhet vari ingår inlåning från

allmänheten på räkning som av bank allmänneligen begagnas. Lagen om kreditpolitiska medel ger möjlighet att använda kreditpolitiska medel

förutom i fråga om bankinstitut också beträffande försäkringsinstitut,

kreditaktiebolag och hypoteksinstitutionerna. Förordnande om räntereglering, såvitt gäller möjligheten att fastställa högsta eller lägsta ränta för

inlåning, kan dock användas även i fråga om annan som driver inlåning på

räkning av det slag bank allmänneligen begagnar. Den sparkasseverksamhet

som drivs inom t.ex. Kooperativa förbundet och Hyresgästernas sparkasse-

och byggnadsföreningar kan sålunda omfattas av sådant förordnande.

Lagen om kreditpolitiska medel är däremot inte tillämplig på den inlåningsoch utlåningsverksamhet som sedan lång tid tillbaka drivs av de fond-

kommissionärer som inte är banker. Verksamheten bedrivs antingen av fondkommissionärerna själva eller genom sidoordnade bankirföretag och innebär att fondkommissionärerna från sina kunder lånar medel som —

tillsammans med medel som lånas upp i banker eller på annat sätt används för krediter åt andra kunder som behöver lån för att finansiera sina förvärv av aktier och andra värdepapper. För de åtta fondkommissionärer som i

nämnvärd omfattning sysslar med bankirverksamhet uppgick vid utgången av år 1974 inlåningen till 224 milj. kr. och utlåningen till 308 milj. kr. Det totala antalet kundkonton i bankirverksamheten var ca 4.000. De

sakkunniga bör jämväl överväga i vad mån ifrågavarande in- och

utlåningsverksamhet bör omfattas av åtgärder som kan vidtas med stöd av lagen om kreditpolitiska medel. Jag vill i sammanhanget erinra om att fondbörsutredningen (Fi 1967:32) i sitt slutbetänkande, som avses föreligga nästa år, kommer att se över den lagstiftning som gäller i fråga om drivande av fondkommissionsrörelse. De sakkunniga har självfallet att beakta de nya regler som kan bli resultatet av fondbörsutredningens arbete.

Lagen om kreditpolitiska medel har inte heller tillämpning på bankirer och andra privatpersoner som yrkesmässigt bedriver finansierings-

verksamhet eller på företag i allmänhet som använder likviditetsöverskott

för utlåning. I tider med kreditrestriktioner i bankväsendet kan sådan

utlåning uppgå till betydande belopp. De sakkunniga är oförhindrade att överväga även härmed sammanhängande frågor.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1976.

43. Utredning (Fi 1975:09) om skatteutjämningsbidragen

Tilikallade enligt regeringens bemyndigande den 20 november 1975 för att utreda om skatteutjämningsbidragen:

17 Riksdagen 1975/76. saml. Nr 103

Fi:43 Skr 1975/76:103 258

" Ordförande:

Gustafsson, Hans I., statsråd

Sakkunniga:

Bergqvist, G. Holger; kommunalråd Bergsten, E. Rune, kansliråd

Berndtson, Nils A., ombudsman, led. av riksdagen Boo, Karl G. H., kontr. assistent, led. av riksdagen Carlstein, Rune A., stadskassör, led. av riksdagen Häll, Karl-Erik, led. av riksdagen/s Hörlén, S. I. (Inge), borgarråd Nordberg, S. Ivar, led. av riksdagen/s

Ohlin, T. M. Maja, skolkanslist, led. av riksdagen Troedsson, Ingegerd, pol. raag., led. av riksdagen

Ward, Kurt K. B., landstingsråd

Direktiv (anförande av statsrådet Sträng till protokoll vid regeringssammanträde den 20 november 1975):

För att utjämna de stora skillnader i utdebitering och standard, som

förelåg mellan kommunerna, infördes år 1966 ett system för skatteutjämningsbidrag. Genom beslut vid 1973 års riksdag (prop. 1973:44, FiU 1973:23, rskr 1973:249) genomfördes väsentliga förändringar av skatteutjämningssystemet med verkan fr. o. m. år 1974. Revideringen av systemet innebar, utöver ändrade bidragsregler, en betydande ökning av bidragen från staten till komraunerna. Den innebar också en förskjutning i

målsättningen för skatteurjämningssystemet — från det tidigare

dominerande syftet att minska skillnaderna i utdebitering till angelägenheten av att även utjämna kostnadsskillnader. Skatteutjämningssystemets stora regionalpolitiska betydelse betonades också vid förslagets behandling i riksdagen. De ändringar i systemet som gjordes år 1973 var emellertid provisoriska. Skaiteutjämningssystemet har över huvud taget varit ett viktigt medel i jämlikhetspolitiken. Skatteutjämningsbidragen har gett kommuner med svagt inkomstunderlag möjligheter att klara den kommunala service- och trygghetspolitiken. Genom att skatteutjämningsmedlen överförs från stat till kommun utan bindning till särskilt ändamål förstärks den kommunala självstyrelsen.

Skatteutjämningssystemet regleras av lagen (1973: 433) om skatteutjämningsbidrag. Systemet innebär i huvudsak = följande. Sktteutjämningsbidrag utgår till landstingskommuner, kommuner och kyrkliga kommunenheter. Landstingskommuner och kommuner garanteras viss skattekraft, som relateras till medelskattekraften i riket. Skattekraftsgarantin varierar med den geografiska belägenheten. Den lägsta garantin ges i södra och mellersta Sverige varefter den i princip ökar ju längre norrut kommunerna är belägna. Landet är i bidragshänseende indelat i fem relativt väl sammanhängande områden, inom vilka kommunerna tillförsäkras ett skatteunderlag som motsvarar resp. 95, 100,

110, 120 och 130 26 av medelskattekraften. Vidare har Gotland garanterats

115 2. Särskilda regler kar införts för att förbättra bidragen till avfolkningskommuner och s. k. sommarstugekommuner. De kyrkliga kommunerna får samma bidrag i kronor räknat som utgick under år 1973,

259 Kommittéer: Finansdepartementet Fi:43

men med en årlig femprocentig uppräkning av nästföregående års

bidragsbelopp.

På grund av ändringarna i systemet kom vissa landstingskommuner och kommuner att få vidkännas bidragsminskningar. För att ge dem möjligheter att anpassa sin verksamhet till den ändrade bidragsgivningen utgår en särskild övergångskompensation under åren 1974-1978.

Kommunernas möjligheter att få extra skatteutjämningsbidrag har ökat väsentligt efter omläggningen. Extra skatteutjämningsbidrag beslutas av regeringen efter prövning från fall till fall av den bidragssökande kommunens situation.

Kostnaderna för skatteutjämningsbidragen, som år 1966 uppgick till I 052 milj. kr., har successivt ökat — framförallt skedde som jag tidigare har nämnt en kraftig ökning år 1974 i samband med ändringar i bidragssystemet — och uppgär för år 1975 ull 2 658 milj. kr. Av bidragsbeloppet för år 1975 faller 62 90 på kommunerna, 34 Z på landstingskommunerna och 4 2 på de kyrkliga kommunerna. Alla landstingskommuner och samtliga kommuner

utom 24 uppbär skatteutjämningsbidrag i någon form år 1975.

Som jag tidigare har nämnt har skatteutjämningssystemet dels till syfte att utjämna utdebiterings- och kostnadsskillnader, dels en regionalpolitisk målsättning. Det kan därför vara av intresse att något belysa effekterna av

nuvarande system. De relativt sett största bidragen utgår till Gotland och de : fyra nordligaste länen. Mätt i samma mått som kommunalskatten, dvs. i '

kronor per skattekrona, redovisas för år 1975 det högsta beloppet, 15:99 kr./skr., för Gotland och därefter följer Jämtlands län med 14:24, Norrbottens län med 10:50, Västerbottens län med 9:48 och Västernorrlands län med 6:84 kr./skr. För länen i övrigt varierar beloppen melln 0:10 och 4:32 kr./skr. Medelvärdet för landet som helhet uppgår till 2:32 kr./skr. Med hjälp av skatteutjämningsbidragen inkl. de extra bidragen och

till följd av förmånliga regler för avfolkningskommuner uppnår vissa norrlandskommuner en skattekraft, som ligger i nivå med några av de

kommuner, som har den högsta skattekraften i landet. Således får för år 1975 Överkalix och Pajala en skattekraft av 214 resp. 213 skr. per invånare. Endast fyra kommuner i landet, nämligen Danderyd, Lidingö, Stockholm och Solna har en högre skattekraft. Utan skatteutjämningsbidrag skulle Bergs kommun, som uppbär det högsta bidraget per skattekrona för år 1975, ha haft en utdebitering på 58:45. Tack vare skatteutjämningen har en avgörande förändring i kommunernas skattekraft ägt rum. Sålunda har exempelvis Norrbottens läns kommuner en högsta resp. lägsta skattekraften om 214 resp. 181 skattekronor per invånare. Medelskattekraften i riket var vid samma tid, kalenderåret 1975, 147 kr.

År 1965 uppgick skillnaden mellan den högsta och lägsta utdebiteringen i

landet till 10:23 per skattekrona och har sedan minskat till 6:95 år 1975. Bortses från de tre lägsta utdebiteringarna reduceras skillnaden

innevarande år till 5:65. Till denna utjämning torde dock även andra

faktorer än skatteutjämningssystemet ha bidragit — framförallt har de genomförda kommunsammanläggningarna starkt verkat i

skatteutjämnande riktning.

Jämförs medelutdebiteringen år 1975 i de fem primärkommunala skattekraftsområdena kan man konstatera att i området med den lägsta skattekraftsgarantin, 95 26, uppgår medelutdebiteringen till 25:13, i området

med 100 24 garanti till 26:19, i området med 110 22 till 25:63, i området med

120 24 till 26:72 och i området med den högsta skattekraftsgarantin, 130 20, till 25:72 per skattekrona. Gotlands utdebitering utgör 26:12/skr.

Fi:43 Skr 1975/76:103 260

Inom de olika regionerna föreligger fortfarande stora utdebiteringsskillnader mellan kommunerna. I Stockholms län varierar utdebiteringarna

mellan 27:10 och 21:65, dvs. en differens på 5:45/skr. Göteborgs och Bohus

län uppvisar en skillnad mellan högsta och lägsta utdebitering på 4:01/skr. Beträffande Stockholms län var skillnaden 7:09 år 1965. Den minskade

sedan successivt till 4:31 år 1971, men har sedan åter ökat till nuvarande

5:45/skr.

Under de år som skatteutjämningssystemet har varit i funktion har den kommunala sektorns ekonomi expanderat kraftigt. De kommunala konsumtionsutgifterna har stigit från ca 14 miljarder kr. år 1966 till ca 46 miljarder kr. år 1975. Investeringsutgifterna har under samma tid ökat från 5,5 miljarder till [0 miljarder kr.

Vid finansieringen av denna utgiftsexpansion har kommunernas egna skatteintäkter resp. statsbidragen i huvudsak behållit sina relativa andelar av de totala kommunala inkomsterna. Skatteunderlaget har i genomsnitt ökat med ca 10 2 årligen samtidigt som utdebiteringen successivt har höjts. Men utan en samtidig kraftig ökning av statsbidragen hade expansionen inte kunnat genomföras. För år 1975 beräknas statsbidragen uppgå till ca 18 miljarder kr., varav skatteutjämningsbidragen som tidigare har nämnts utgör ca 2,7 miljarder kr. Återstoden av de statliga bidragen domineras av stödet till grundskolan och den gymnasiala utbildningen.

Den kommunala expansionen var kraftigast under åren kring 1970. Detta medförde såväl kraftiga höjningar av utdebiteringen som en betydande ökning av kommunernas upplåning. Mot denna bakgrund tillsattes den kommunalekonomiska utredningen (Fi 1971:08) som enligt sina direktiv har att genomföra en allsidig utredning av kommunernas ekonomiska situation. Arbetet inom denna utredning. som hittills har resulterat i två delbetänkanden (SOU 1974:41) Statsbidrag till kommunal färdtjänst,

hemhjälp och familjedaghemsverksamhet samt (SOU 1975:39) Statsbidrag till kommunerna, beräknas inte vara avslutat förrän år 1977. Utredningen

prövar i sitt arbete inte i första hand frågan om de interna kommunala skatteskillnaderna utan ägnar sig framförallt åt den kommunala sektorns ekonomi i stort och det samlade kommunkollektivets samband med samhällsekonomin i den allmänna utvecklingen.

Svenska kommunförbundets länsavdelningar i åtta sydsvenska län har till regeringen överlämnat en av dem gemensamt gjord utredning om ändrade fördelningsgrunder för skatteutjämningsbidrag. Länsavdelningarna hemställer att statsmakterna i överensstämmelse med regionalpolitikens mål kompletterar skatteutjämningssystemet med fördelningsregler, som

garanterar att strukturella skillnader mellan kommunerna bättre kan

beaktas i systemet. Utöver geografiskt läge anser länsavdelningarna att hänsyn bör tas till vissa strukturellt betingade faktorer — främst åldersfördelningen -— som är för kommunerna opåverkbara men som har väsentlig betydelse för den enskilda kommunens utgiftsnivå. Landstingens förvaltningsutskott i Kronobergs, Kalmar, Blekinge och Kristianstads län

har följt upp länsavdelningarnas utredning med en undersökning efter

samma modell som länsavdelningarna har tillämpat, omsatt på

landstingskommunala förhållanden.

Representanter för kommunerna har i andra sammanhang framfört krav på en snabb översyn av skatteutjämningsreglerna med i allmänhet likartade motiveringar.

Jag vill erinra om att nuvarande regler för skatteutjämningen är provisoriska med sikte på en översyn i anslutning till att resultaten från den

261 Kommittéer: Finansdepartementet Fi:43

kommunalekonomiska utredningens arbete föreligger. Jag anser dock att en undersökning om möjligheterna att förbättra systemet bör komma till stånd

redan nu och föreslår att sakkunniga tillkallas för en översyn av

skatteutjämningssystemet. Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt och ij nära samarbete med kommunalekonomiska utredningen.

En utgångspunkt för de sakkunnigas arbete bör vara att

skatteutjämningssystemet fortfarande skall utgöra en viktig del av

regionalpolitiken. En vägledande målsättning för samhällets välfärdspolitik är att denna skall omfatta alla medborgare i alla delar av landet.

Verksamheten landstingskommuner och kommuner är av central betydelse

för genomförandet av välfärdspohtiken.

Statens bidrag till kommunerna är ett viktigt medel för att ge dem

tillfredsställande ekonomiska arbetsvillkor. För att åstadkomma en rimlig

likställighet mellan kommunerna, trots de stora variationerna i skatte- . underlag, är skatteutjämningsbidragen av särskild betydelse. Behovet och omfattningen av kommunal service inom skilda verksamhetsområden-

varierar emellertid från kommun till kommun, likaså kostnaderna för att uppnå viss standard. Därför finns det idag, trots skatteutjämningsbidragen,

skillnader i kommunernas servicenivå och skatteuttag. Skillnaderna kan vara stora även mellan kommuner inom en begränsad region. I den mån skillnaderna återspeglar en självvald ambition inom kommunernas beslutande församlingar får man acceptera dem som ett resultat av den

kommunala självbestämmanderätten. Det bör emellertid ankomma på de

sakkunniga att överväga om man bör ta ytterligare steg för att åstadkomma större likhet kommunerna emellan inom en region beträffande kommunernas förutsättningar och möjligheter att tillgodose olika servicekrav. Detta kan bl. a. ske genom ett större hänsyntagande till de faktorer, som leder till skillnader på utgiftssidan. Utgifterna för stora delar

av den kommunala verksamheten påverkas av ålderssammansättningen.

Kommuner med hög andel pensionärer har således stora kostnader för kommunala bostadstillägg och andra former av service åt äldre. Likaså har

kommuner med stor andel barn och ungdom höga kostnader för barnomsorg och utbildning.

På kostnaderna inverkar även andra faktorer, som kommunerna själva i ingen eller ringa grad kan påverka — geografiskt läge, bebyggelsestruktur, avstånd, topografiska förhållanden, inkomststruktur m. fl. De sakkunniga bör undersöka möjligheterna att i skatteutjämningssystemet arbeta in någon eller några sådana objektivt mätbara faktorer, som är av betydelse för den enskilda kommunens kostnadsnivå.

På grund av en framgångsrik lokaliserings- och regionalpolitik kan också grunderna för den tidigare fastställda regionala spännvidden mellan högsta och lägsta skattekraftsgaranti ha förändrats under senare år. De sakkunniga bör pröva denna fråga och föreslå den reformering av indelningen i skatteutjämningssammanhang som motiveras av utvecklingen.

I nuvarande system finns en särskild regel för avfolkningskommuner. Behov av särskilt stöd till sådana kommuner finns även i fortsättningen. De sakkunniga bör undesöka om speciellt stöd behövs även till snabbt växande kommuner och om bidragsregler härför kan byggas in i skatteutjämningssystemet.

Den ordinarie bidragsgivningen bör även i fortsättningen kompletteras med extra skatteutjämningsbidrag till kommuner med behov av särskilt stöd. De sakkunniga bör undersöka om skäl inte föreligger att disponera en relativt större andel av de totala skatteutjämningsbidragen än f. n. för extra bidrag.

Fi:43 Skr 1975/76:103 262

Samordningen mellan skatteutjämningsbidragen å ena sidan och de speciella driftbidrag, som staten ger kommunerna för bedrivande av viss

verksamhet, å andra sidan, måste uppmärksammas. Konstruktionen och

omfattningen av de speciella driftbidragen kan påverka den vikt, som i skatteutjämningssystemet bör ges åt tidigare nämnda kostnadsfaktorer, exempelvis åldersstrukturen. De sakkunniga bör därför samarbeta med utredningen (U 1972:06) om skolan, staten och kommunerna, som enligt sina direktiv arbetar på ett nytt statsbidragssystem för grundskolan, och gymnasieskolan. Samarbete bör även etableras med socialutredningen (S 1969:29), som f. n. arbetar med en översyn av driftbidragen till primärkommunal socialvård. Den kommunalekonomiska utredningen har i SOU 1975:39 lämnat en redovisning över den statliga bidragsgivningen till kommunerna och därvid redogjort för omfattningen och konstruktionen av de skilda bidragen. Utredningens översyn av statsbidragssystemet fortsätter. Som jag tidigare har anfört bör ett nära samarbete med denna utredning bedrivas. |

Riktpunkten för de sakkunniga bör vara att söka åstadkomma större individuell rättvisa kommunerna emellan utan att systemet blir alitför detaljbetonat. Det är också av vikt — inte minst i planeringssammanhang — att man både centralt och på kommunal nivå lätt kan beräkna hur bidraget

påverkas av förändringar av de faktorer, varpå systemet är uppbyggt.

Utredningsarbetet bör omfatta bidragsgivningen till landstingskommuner och kommuner. Däremot bör det inte ankomma på de sakkunniga att föreslå förändringar i de regler som gäller för skatteutjämningsbidrag till de kyrkliga kommunenheterna.

263 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:1

Utbildningsdepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under år 1975:1, 8, 11, 12, 13, 17, 19, 22, 23, 31, 34, 40, 42 och 44 Följande kommittéer inom avsnittet fullgör inte, resp. har inte fullgjort egentligt utredningsuppdrag: 1, 2, 3, 5, 12, 15, 18, 20, 34, 45, 46, 47, 50, 51, 52, 53, 54, 55 och 62

1. Tekniska högskolans i Stockholm byggnadskommitté (E 1945:30)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts beslut den 12 augusti 1944: Ordförande:

Woxén, Ragnar, professor em. Ledamöter:

Ahrbom, Nils O., f.d. professor

Alexanderson, K. Erik, f.d. häradshövding, f.d. led. av riksdagen Borg, L. Göran, professor

Smith, A. Åke, planeringsdirektör Österberg, David V., professor em.

Sekreterare:

Norrman, Lars-Olof, avdelningsdirektör Arkitekt: Henriksson, Gunnar A., f.d. professor

Direktiven för kommittén, se 1945 års riksdagsberättelse I E 30 och I E 1947:21 samt instruktion den 20 juni 1946.

Kungl. Maj:t har den 3 september 1970 dels uppdragit åt kommittén att utföra ny- och ombyggnad för sektion V vid högskolan, dels föreskrivit att

kommitténs uppdrag skall upphöra sedan dess arbete med nämnda ny- och

ombyggnad slutförts. På kommittén hittills ankommande lokalplanering

samt planering och upphandling av inredning m. m. skall föras över till

byggnadsstyrelsen i den ordning varom kommittén och styrelsen kommer överens.

Kommitténs uppdrag upphör med utgången av kalenderåret 1975.

U:2 Skr 1975/76:103 264

2. Lokal- och utrustningsprogramkommittéerna (E 1965:54) för universitet och högskolor (LUP-kommittéerna)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 juni 1964 för att utarbeta lokalprogram och utrustningsprogram för universitet och högskolor (se Post- och Inrikes tidn. den 21 juli 1964):

Samarbetsnämnden (E 1965:54:01) för LUP-kommittéerna:

Ordförande: Löwbeer, Hans, universitetskansler Ledamöter:

Almefelt, Paul V., byråchef

Beckman, Lars E. A., bitr. professor Hammar, Stig H., universitetsråd Hultin, S. Erland V., tekn. lic. (t.o.m. den 30 juni 1977) Konnander, Benkt A. V., överdirektör Lindstrand, Leif, byggnadsråd Lundgren, Georg E. H., professor, rektor Norberg, Dag L., professor Philipson, Lars H. G., civilingenjör (t.o.m. den 30 juni 1977) Törnquist, Harry E., byggnadsråd

Wijkman, E. Gunnar B., universitetsråd

Experter: Abel, Enno, professor Allander, Claes C. G., professor Andersson, A. Owen, tekn. lic. Arrhenius, N. Erik A., docent Eskilsson, Per H., revisionsdirektör

Fors, Sixten R., byråchef

Hornwall, Gert H. D., överbibliotekarie (fr.o.m. den I februari 1975) Johansson, Bertil C. Å., förste forskningsingenjör Kjellén, Bengt I., civilingenjör (fr.o.m. den 1 juli 1975)

Lindquist, B. Rune L., byråchef

Lustig, Gunnar, intendent Mårtensson, Skotte, universitetslektor Olsson, R. Lennart, förste forskningsingenjör

Ottosson, N. Sigurd, förste forskningsingenjör

Sanner, Lars-Erik, överbibliotekarie (fr.o.m. den 1 februari 1975) Steenberg, Aage, förste instrumentmakare Waller, Tage E., veterinär Öbrink, Karl Johan, professor

Huvudsekreterare: Moll, Olof G., byråchef

265 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:2

Bitr. sekreterare:

Albertsson, E. Birgitta, fil. kand.

Hallgren, Margaretha, fil. kand. (fr.o.m. den I november 1974)

Johnsson, Roland G., avdelningsdirektör KjeHén, Bengt 1.? civilingenjör (t.o.m. den 30 juni 1975) Kugelberg, Otto, fil. lic. (fr.o.m. den 1 april 1975) Norell, Thomas, fil. stud. (t.o.m. den 28 februari 1975)

Nygren, Jan B., avdelningsdirektör

Vallin, Karl Ivar, docent (fr.o.m. den I januari 1975)

Lokal: Drottninggatan 7-9, Box 16085, 10322 Stockholm, tel. växel

24 85 60

Direktiven för kommittéerna, se 1965 års riksdagsberättelse E 54.

Samarbetsnämnden har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit fem sammanträden.

LUP-kommittén (E 1965:54:02) för Uppsala:

Ordförande:

Wijkman, E. Gunnar B., universitetsråd

Ledamöter:

Eriksson, Gunnar S. I., förste fotograf (t.o.m. den 30 juni 1975)

Hagquist, Curt E. I., soc. stud. (fr.o.m. den 1 juli 1975 t.o.m. den 30 juni

1977)

Jaimsell, Rune, studerande (t.o.m. den 30 juni 1975)

Ling, Lars, institutionstekniker (fr.o.m. den 1 juli 1975 t.o.m. den 30 juni

1977) Lindquist. B. Rune L., byråchef

Moll, Olof G., byråchef

Rosén, Nils-Arne, arkitekt

Rydén, Jan E., avdelningschef

Ödman, Mats O., fil. stud. (t.o.m. den 30 juni 1977)

Kommittén har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit sju sammanträden.

LUP-kommittén (E 1965:54:03) för Lund:

Ordförande:

Hammar, Stig H., universitetsråd

Ledamöter:

Broberg, K. Bertram, professor Fagerholm, Per Anders L., fil. kand. (t.o.m. den 30 juni 1977) Hellgren, G. Bertil, maskinist (t.o.m. den 30 juni 1977)

Juthagen, Leif R., byggnadsråd

U:2 Skr 1975/76:103 266

Lindquist, B. Rune L., byråchef

Moll, Olof G., byråchef Rydén, Jan E., avdelningschef Thulin, C. Nils-Åke, fil. stud. (t.o.m. den 30 juni 1977)

Fd Kommittén har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit åtta sammanträden.

LUP-kommitten (E 1965:54:04) för Göteborg: Ordförande: Lundgren, Georg E. H., professor, rektor Ledamöter: Haglind, Per, med. kand. (t.o.m. den 30 juni 1975) Henriksson, J. Lars G., fil. stud. (t.o.m. den 30 juni 1977)

Juthagen, Leif R., byggnadsråd Lindquist, B. Rune L., byråchef Moll, Olof G., byråchef

Rydén, Jan E., avdelningschef Rydin, Roland Y., fil. kand. (fr.o.m. den 1 juli 1975 t.o.m. den 30 juni 1977) Thun, K. Ragnar, byråchef Wemminger, Lars V., förste forskningsingenjör (t.o.m. den 30 juni 1975)

Kommittén har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit sex sammanträden.

LUP-kommittén (E 1965:54:05) för Stockholm: Ordförande: Norberg, Dag L., professor Ledamöter: Bergström, K. Sune D., professor Eklund, K. Ronnie, jur. kand. (fr.o.m. den 1 juli 1975 t.o.m. den 30 juni

1977)

Ekman, Stig-Rune, forskningsingenjör (t.o.m. den 30 juni 1977)

Lindquist, B. Rune L., byråchef

Lindstrand, Leif, byggnadsråd (fr.o.m. den 15 januari 1974)

Moll, Olof G., byråchef

Persson, Ann, teknolog (t.o.m. den 30 juni 1975) Rasmuson, Anders, professor, rektor (fr.o.m. den I oktober 1974) Rydén, Jan E., avdelningschef

Kommittén har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit åtta sammanträden.

267 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:3

LUP-kommittén (E 1965:54:06) för Umeå: Ordförande:

Beckman, Lars E. A., bitr. professor Ledamöter:

Fors, Sixten R., byråchef (t.o.m. den 28 februari 1975) Lindquis , B. Rune L., byråchef (fr.o.m. den I mars 1975) Lögdahl. Kent, fil. stud. (t.o.m. den 30 juni 1977)

Moll, Olof G., byråchef

Nordlander, N. Arne, universitetslektor (t.o.m. den 30 juni 1977) Rosén, Nils-Arne, arkitekt (fr.o.m. den 15 januari 1974) Rydén, Jan E., avdelningschef

Kommittén har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit tre sammanträden.

LUP-kommittén (E 1965:54:07) för Linköping:

Ordförande: Almefelt. Paul V., byråchef

Ledamöter: .

Bondeson, Lennart, fil. stud. (fr.o.m. den 1 juli 1975 t.o.m. den 30 juni

1977)

Gustavson, Göran E., pol. mag. (t.o.m. den 30 juni 1975)

Lindell, Mats G., avdelningsdirektör

Lindquist, B. Rune L., byråchef

Moll, Olof G., byråchef

Olsson, Björn E., förste driftingenjör (t.o.m. den 30 juni 1977)

Rydén, Jan E., avdelningschef Kommittén har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit tre sammanträden.

LUP-nämndens och LUP-kommittéernas arbete beräknas pågå under hela år 1976.

3. 1965 års musei- och utställningssakkunniga (E 1966:52) (MUS 65)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 mars 1965 för att verkställa utredning rörande museiväsendet och verksamheten med riksutställningar m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 29 april 1965 och den 30 mars 1967): Ordförande:

Holm, J. Lennart, generaldirektör

U:3 Skr 1975/76:103 268

Ledamöter:

Biörnstad, Margareta, överantikvarie Hubendick, Bengt L.. museichef Jerdenius, K. Elof, organisationsdirektör (t.o.m. den 15 april 1975) Lagercrantz, Bo U., fil. lic.

Meyerson, K. Åke W., överintendent

Noreen, Sven E., landsantikvarie Ullberger, Kurt, konstnär Westin, Gunnar A. E., chef för Riksutställningar

Expert:

Sandestedt, Birger, byrådirektör

Huvudsekreterare:

Meyerson, K. Äke W., överintendent

Bitr. sekreterare:

Hjorth, Jan L. S., byrådirektör

Unnerbäck, K. E. Eyvind, antikvarie (t.o.m. den 31 januari 1975)

Lokal: Livrustkammaren, 115 21 Stockholm, tel. 62 01 16 (Meyerson), Riksutställningar, Sandhamnsgatan 63, 11528 Stockholm, tel. växel 63 51 80 (Hjorth)

Direktiven för de sakkunniga, se 1966 års riksdagsberättelse E 52.

Tilläggsdirektiv, se 1968 års riksdagsberättelse U 30.

De sakkunniga har den 25 mars 1975 avgett slutbetänkandet (Ds U 1975:2) Kulturhistoriskt museum för södra Sverige. Förslag om en gemensam organisation för Kulturhistoriska museet i Lund och Lunds universitets historiska museum.

. Utredningsuppdraget är därmed slutfört. De sakkunniga kvarstår emellertid ills vidare som styrelse för försöksverksamheten med Riksutställningar.

4. Dataarkiveringskommittén (U 1968:48)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1967 för att utreda arkivfrågor för den moderna informationsbehandlingens databärare

m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 6 oktober 1967):

Ordförande:

Kromnow, E. Åke, riksarkivarie

Ledamöter:

Berglund, K. Gustaf, driftschef Frank, S. Torsten, organisationsdirektör Holmberg, Erik G., hovrättslagman

269 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:5

Experter:

Ahl, Gunnar A., avdelningsdirektör Cnattingius, Claes M., arkivchef (t.o.m. den 12 december 1974) Fredberg, Birgit A. M., förste arkivarie Grage, Elsa-Britta, fil. lic. Körner, Sten G., landsarkivarie Lagerqvist, Åke, byrådirektör Sand, Hans, arkivarie (fr.o.m. den I december 1975) Stenefeldt, Ulf J., hovrättsassessor (t.o.m. den 12 december 1974)

Sekreterare:

Haverling, Sven G. I., förste arkivarie Bitr. sekreterare:

Brunnberg, R. K. Charlotte, departementssekreterare

Lokal: Riksarkivet, Fyrverkarbacken 13-17, 10026 Stockholm, tel.

54 02 00

Direktiven för utredningen, se 1968 års riksdagsberättelse U 42. Tilläggsdirektiv, se 1973 års riksdagsberättelse U 9.

Kommittén har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit elva

sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter,

organisationer och andra som berörs av kommitténs arbete. Därutöver har

sammanlagt sju sammanträden hållits med särskilda arbetsgrupper för

frågorna om arkivering av mikrofilm och av magnetband.

Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under år 1976.

5. Sakkunniga (U 1968:49) för förhandling om avtalsreglering av upphovsrättsliga frågor på undervisningsområdet (AUU-sakkunniga)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni 1967 med uppgift att

förhandla om en avtalsreglering av de upphovrättsliga frågorna på undervisningsområdet:

Ordförande:

Hesser, S. C. E. Torwald, justitieråd

Ledamot:

Bergström, Svante B., professor

Experter:

Ahlström, Bengt, avdelningsdirektör Dahlbom, Bengt S., avdelningsdirektör

Eliasson, Per-Erik, byråchef (fr.o.m. den I mars 1974)

Landström, Sten-Sture H., direktör

Sandberg, A. Birger, förhandlingsdirektör

U:5 Skr 1975/76:103 270

Sekreterare: Gräting, Britt M., departementssekreterare

Lokal: Högsta domstolen, Riddarhustorget 8. Box 2066, 11128

Stockholm, tel. 23 67 20 (ordföranden)

Särskilda direktiv har ej meddelats.

De sakkunniga har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit fyra sammanträden. De sakkunniga har i december 1974 avgett ett förslag till avtal om grafiskt och fotografiskt mångfaldigande inom vissa högre utbildningsanstalter. Avsikten är att därefter undersöka möjligheten av ett avtal om bandinspelning av skyddade verk inom skolväsendet.

De sakkunnigas arbete beräknas pågå under hela år 1976.

6. Konstnärsutbildningssakkunniga (U 1968:52) (KUS)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den I september 1967 för utredning av konstnärsutbildning m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 12 september 1967):

Ordförande: Lindblom, Paul, direktör

Ledamöter: Acking, Carl-Axel, professor Bergman, Hans R., designer Brunnberg, Hans A., professor Larsson, Mårten J., arkitekt SAR Linde, Ulf H., professor

Meyerson, K. Åke W., överintendent

Nemes, Endre, professor Persson, Sigurd F., ädelsmed von Schantz. K. Philip G., professor

Experter: Bohman, Jan Å., grafiker Hallström, Björn H., fil. lic. Lindgren-Fridell, A. Marita G., förste intendent Myrenberg, Bo K. M., arkitekt SAR Myrenberg, Lars E. T., arkitekt SAR Nilsson, I. Pål-Nils, fotograf

Wahrby, Hans O., fortbildningsledare

Sekreterare: Johansson, Nils J. O., byrådirektör

271 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:7

Bitr. sekreterare: Erikson, M. Birgitta, kanslisekreterare (t.o.m. den 30 juni 1975) Jansson, Björn S., byrådirektör Lokal: Mäster Samuelsgatan 42. Postadress: Statens kulturråd, Fack, 103 40 Stockholm 40, tel. 24 72 60 (sekreteraren)

Direktiv, se 1968 års riksdagsberättelse U 52. Tilläggsdirektiv, se 1969 års

riksdagsberättelse U 41. De sakkunniga beräkas slutföra sitt arbete i början av år 1976.

7. 1968 års kyrkohandbokskommitté (U 1969:44)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 mars 1968 för att inom utbildningsdepartementet biträda med revidering av Den svenska kyrkohandboken och övriga kyrkans böcker i den mån de kan beröras av en handboksrevision: Ordförande: Askmark, K. F. Ragnar, biskop Ledamöter:

Andrén, Åke, professor

Edwall, Pehr A. R., kontraktsprost Göransson, Harald O., musikdirektör Hallqvist, Britt G., författare Experter: Ahrén, Per-Olov A., domprost (fr.o.m. den I januari 1975) Andersson, Torsten N., prost Bohlin, Folke, docent Eckerdal, Lars H., docent Erneholm, Berndt I., expeditionschef Gerhardsson, Birger, professor Gustafsson, Berndt G. E., direktor (t.o.m. den 20 september 1975) Göransson, C. Göran N., stiftssekreterare Holte, K. Ragnar, professor Ljungdahl, Olle, domkyrkoorganist Molde, F. Bertil, professor Nilsson, Torsten, musikdirektör

Simonsson, Tord L. W., kyrkoherde

Sekreterare: Ahrén, Per-Olov A.. domprost (t.o.m. den 31 december 1974) Eckerdal, Lars H., docent (fr.o.m. den I januari 1975)

U:7 Skr 1975/76:103 : 272

Bitr. sekreterare: Aldén, Lars O. T., pastoratsadjunkt Eckerdal, Lars H., docent (t.o.m. den 31 december 1974) Lokal: Lantmannavägen 1, 222 38 Lund, tel. 046/13 82 94

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Kommittén har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit fyra sammanträden. Kommittén har den 28 januari 1975 avgett betänkandet (SOU 1974:98) Svenska kyrkans gudstjänst. Huvudgudstjänster och övriga gudstjänster. Band 3. Gudstjänstmusik IH. Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1976.

8. Kommittén (U 1969:51) för studiestöd åt vuxna (SVUX)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 juni 1968 för att utreda studiefinansieringen inom vuxenutbildningen (se Post- och Inrikes tidn. den 10 juli 1968 och den 25 mars 1972):

Ordförande: Wiklund, Bengt O., journalist, led. av riksdagen Ledamöter: Andersson, Johnny, kansliråd (fr.o.m. den 7 november 1974) Dahlgren, Margareta B., direktör Holmgren, Herman, studierektor Hultqvist, Tore, ombudsman (fr.o.m. den 1 december 1974) Karlson, Tore E., ombudsman Källstad, Thorvald E., rektor, f.d. led. av riksdagen Söder, Karin A-M., yrkesvalslärare, led. av riksdagen Wallmark, Nils S. B., adjunkt (fr.o.m. den 7 december 1974)

Experter: Engberg, Peter O., sekreterare Hellström, E. Emil, undervisningsråd Jacobson, Bengt, undervisningsråd (fr.o.m. den 22 april 1975) Jakobsson, Kent O., studieombudsman Johansson, Kjell V., rektor

Olsson, H. S. Artur, skolråd

Sanmark, P. Arvid L., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 januari 1974) Sjöqvist, Eric G., rektor

Sekreterare: Sjöqvist, Eric G., rektor (t.o.m. den 30 juni 1975)

273 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:9

Bitr. sekreterare:

Berg, Fred, ämneslärare (fr.om. den 1 februari t.o.m. den 30 juni 1975) Lindroth, Annica M., fil. kand. Stagh, Marina L., pol. mag. (t.o.m. den 31 december 1974)

Sundström, Björn G., utredningssekreterare (t.o.m. den 31 oktober 1975)

» Direktiven för kommittén, se 1969 års riksdagsberättelse U 51. Tilläggsdirektiv, se 1973 års riksdagsberättelse U 17.

Kommittén har under tiden november 1974 - september 1975 hållit elva

sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, Organisationer och andra som berörs av kommitténs arbete.

Kommittén har den 24 september 1975 avgett betänkandet (SOU 1975:59) Utbildning för vuxna.

Uppdraget är därmed slutfört.

9. Universitetsrestaurangkommittén (U 1970:46)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 mars 1969 för att planera och samordna m. m. restaurangverksamheten vid universiteten och högskolorna (se Post- och Inrikes tidn. den 27 mars 1969 och den 29 juli 1972):

Ordförande:

Hagbergh, Göran G. E., kanslichef (fr.o.m. den IS september 1975) Ivarsson, Sven Ivar, avdelningschef (t.o.m. den 14 september 1975)

Ledamöter:

Almefelt, Paul V., byråchef Brundell, Nils-Erik, direktör Eskilsson, Per H., organisationsdirektör Fors, Sixten R., byråchef Hagbergh, Göran G. E., kanslichef Juthagen, Leif R., avdelningsdirektör Magnusson, Leif, divisionschef (fr.o.m. den I oktober 1975) Philipson, Lars H. G., civilingenjör

Experter:

Johansson, Sjunne, ombudsman

Moberg, Kaj, I:e stadsveterinär

Söfelde, Karin, socialinspektör

Sekreterare:

Holmgren, Kjell, fil. kand. (fr.o.m. den I oktober 1975)

Magnusson, Leif, divisionschef (t.o.m. den 30 september 1975)

18 Riksdagen 1975/76. saml. Nr 103

U:9 Skr 1975/76:103 274

Bitr. sekreterare:

Holmgren, Kjell, fil. kand. (t.o.m. den 30 september 1975)

Olsson, Hans B., pol. mag. Pavliska, Petr, civilingenjör Ryberg, Marianne G., byggnadsingenjör

Lokal: Götabergsgatan 9, 2 tr., 411 34 Göteborg. Postadress: Box 530 38,

400) 14 Göteborg 53, tel. 031/17 99 50

Direktiven för kommittén, se 1970 års riksdagsberättelse U 46. Tilläggsdirektiv, se 1973 års riksdagsberättelse U 21.

Kommittén har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit nio

sammanträden samt fortlöpande haft överläggningar och samråd med olika myndigheter, organisationer, driftbolag (motsvarande) och andra som

berörs av kommitténs arbete.

Kommittén beräknas under 1976 avge förslag till framtida driftformer och huvudmannaskap för restauranger och kafféer vid. universitet och högskolor. Kommitténs arbete med utbyggnadsplanering, funktions- och lokalprogram, <utrustningsprogram, medverkan vid = projektering, prioritering av byggobjekt, driftfrågor m. m. enligt 1969 års direktiv

beräknas pågå under hela år 1976.

Kommitténs arbetsuppgifter inom ramen för en provisorisk handläggningsordning i = anslutning = till - subventioneringen av

universitetsrestauranger beräknas också pågå under hela år 1976.

10. 1969 års psalmkommitté (U 1970:47)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 14 mars 1969 för att inom utbildningsdepartementet biträda med utarbetande av ett tillägg till Den svenska psalmboken, avseende både psalmtexter och psalmmelodier, att prövas och brukas i svenska kyrkan intill dess en allmän revision av Den svenska psalmboken företagits:

Ordförande: Björkman, Ulf L., kontraktsprost

Ledamöter: Belfrage, H. Esbjörn G., docent Frostenson, Anders, f.d. kyrkoherde - Göransson, Harald O., musikdirektör Nisser, Per Olof, utbildningssekreterare

Experter:

Bodén, Anna-Brita, sekreterare

Erneholm, Berndt I., expeditionschef

275 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:11

Erséus, L. G. Torgny, musikdirektör

Hallin, L. Bertil, musikdirektör

Hartman, C. Olov. teol. dr

Löfström, U. Inge, kontraktsprost

Sörenson, Torsten N., tonsättare Sekreterare:

Erneholm, Berndt I., expeditionschef Bitr. sekreterare:

Bexell, Göran, teol. dr

Bodén, Anna-Brita, sekreterare

Lokal: Jordbruksdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 10320 Stockholm, tel. 10 19 46, 763 34 80 (Erneholm)

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Kommittén har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit fem sammanträden.

Kommittén har den 27 februari 1975 avgett betänkandena (SOU 1975:2) Psalmer och visor. Tillägg till Den svenska psalmboken Del 1:1, (SOU

1975:3) Psalmer och visor. Tillägg till Den svenska psalmboken Del 1:2 samt

(SOU 1975:4) Psalmer och visor. Tillägg till Den svenska psalmboken Del 1:3.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1976.

11. Sakkunnig (U 1970:54) för utredning av förfarandet vid

professorstillsättning m. m.

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 12 december 1969 för att utreda frågan om förfarandet vid tillsättning av tjänst som professor eller bitr. professor m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 16 februari 1970): Ordförande:

Ulveson, H. N. Ingemar, justitieråd Experter:

Ahrland, Sten, bitr. professor

Henriksson, Christer, jur. kand.

Marcusson, Sten G., sekreterare

Nilsson, Lars G., ombudsman

Nöteberg, Rolf M., hovrättsassessor

Orava, Olavi A. (Olle), byråchef Ringborg, S. Erland, kansliråd

Rudhe, Rolf S., byråchef

U:11 Skr 1975/76:103 276

Sandqvist-Örnberg, Berit M-L., avdelningsdirektör Schmiterlöw, Carl G., professor, rektor

Sekreterare:

Svensson, Roger G. I., förste byråsekreterare

Direktiven för den sakkunnige, se 1971 års riksdagsberättelse U 41.

Den sakkunnige har den 17 april 1975 överlämnat en skrivelse jämte bilagor rörande förfarandet vid tillsättning av tjänster motsvarande professor och biträdande professor vid de statliga forskningsråden och vid andra myndigheter där sådana tjänster i huvudsak tillsätts efter samma regler som vid universiteten.

Uppdraget är därmed slutfört.

12. Särskilt uppdrag (U 1970:55) åt förutvarande statsministern Tage Erlander

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 19 december 1969 uppdrogs åt

förutvarande statsministern Tage Erlander att för forskningsändamål sammanställa uppgifter och sammanföra handlingar från sin verksamhet

som statsminister: Erlander, Tage F., förutvarande statsminister, f.d. led. av riksdagen

Uppdraget är slutfört.

13. Kommittén (U 1970:56) för försöksverksamhet med

vuxenutbildning (FÖVUX)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 januari 1970 för försöksverksamhet med vuxenutbildning (se Post- och Inrikes tidn. den 16 februari 1970):

Ordförande:

Ekström, Sven E. A., f.d. förvaltningschef, led. av riksdagen

Ledamöter:

Brandgård, Evert, utbildningsintendent Dahlgren, Margareta B., direktör Johansson, Berndt O. L., departementssekreterare Johansson, Inge K., studierektor Persson, Henry A., ombudsman Sanell, Åke P., avdelningschef

Vestlund, A. G. (Gösta), undervisningsråd

277 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:14

Experter:

Danvind, Eva-Maria, utbildningsassistent

Johansson, Solveig B.. forskningsassistent

Svanfeldt, Göran H., statistikchef Sekreterare:

Engberg, Peter O., sekreterare Bitr. sekreterare:

Arenbro, Ewa M., fil. kand. (t.o.m. den 31 augusti 1975) Liljeqvist, Siw E., fil. kand. Direktiv för kommittén, se 1970 års riksdagsberättelse U 43.

Kommittén har under tiden november 1974 - september 1975 hållit fyra sammanträden. Därutöver har ett antal sammanträden ägt rum med en särskild utvärderingsgrupp.

Kommitténs försöksverksamhet har avvecklats i och med utgången av

budgetåret 1974/75.

Kommittén har den 4 september 1975 avgett sin slutrapport (Ds U 1975:10) Uppsökande verksamhet.

Uppdraget är därmed slutfört.

14. Organisationskommittén (U 1970:60) för högre musikutbildning

(OMUS)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 10 april 1970 för att

utföra fortsatt planeringsarbete för en reform av den högre

musikutbildningen: Ordförande:

Tapper, Karl-Herman, rektor (fr.o.m. den 1 oktober 1974) Ledamöter:

Andersson, Sigfrid A., studiesekreterare (fr.o.m. den I oktober 1974) Dominique, Carl-Axel, musikdirektör (fr.o.m. den I oktober 1974) Hansson, J. Bertil, lektor (fr.o.m. den 1 oktober 1974)

Irving, Dorothy, konsertsångerska (fr.o.m. den 1 oktober 1974)

Karlsson, Fritz W. [., studieombudsman (fr.o.m. den 1 oktober 1974)

Experter:

Abenius, C. S. Folke, teaterchef

Ahlqvist. Barbro S. M., studierektor (fr.o.m. den 1 oktober 1974)

Alldahl, Per Gunnar, lektor (fr.o.m. den 1 juli 1975)

Andersson, Bernt, musiker (fr.o.m. den I maj 1975)

Andersson, Sam, musikintendent

Annmo, Erland, rektor (fr.o.m, den I maj 1975)

U:14 Skr 1975/76:103 278

Arnér, E. Å. Gotthard, kyrkomusiker Assarson, Birgit, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1974) Bark, Jan, tonsättare (fr.o.m. den I maj 1975) Bell, Daniel, musikdirektör (fr.o.m. den I oktober 1975) Bengtsson, L. Ingmar O., professor Bengtsson, Per, förste byråsekreterare Bergendal, Göran, 1:e producent (fr.o.m. den I december 1974) Bergendahl, Ingela, pianopedagog (fr.o.m. den I maj 1975) Berggren, Lennart, lektor (fr.o.m. den I maj 1975) Bergström, Anders, musikdirektör (fr.o.m. den 1 maj 1975) Bertolotto, Italo, musikdirektör (fr.o.m. den I juli 1975) Bladh, Stephan, musikpedagog (fr.o.m. den I maj 1975) Bohlin, Folke, docent (fr.o.m. den 19 december 1974) Bondeman, Anders, kyrkomusiker Brodin, Lena, musikdirektör (fr.o.m. den 1 september 1975) Bucht, Gunnar H., universitetslektor (fr.o.m. den 1 december 1974) Burman, Eskil, rektor Bäverbäck, Mette, musikdirektör (fr.o.m. den I maj 1975) Cederberg, Ingvar, musikchef (fr.o.m. den I mars 1975) Colldén, Anders, musikstuderande (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Deak, Csaba, tonsättare

Dominique, Kåge, pianopedagog (fr.o.m. den 15 maj t.o.m. den 6 juni

1975)

Däring, Bertil, musikdirektör (fr.o.m. den I december 1974) Ek, Lars, musikdirektör (fr.o.m. den 15 maj t.o.m. den 6 juni 1975) Eklund, Christer, fil. kand. (fr.o.m. den I maj 1975) Engdahl-Tegestam, Eva, musiklärare (fr.o.m. den 1 december 1974) Engström, Bengt-Olof, sekreterare (fr.o.m. den I december 1974) Erdmann, Bengt, fil. mag. Ericson, Eric, professor (fr.o.m. den 1 september 1975) Eriksson, Birger, musiklärare (fr.o.m. den I maj 1975) Eriksson, Gunnar, musikdirektör (fr.o.m. den I september 1975)

Eriksson, Nils-Erik, byrådirektör

Eriksson, B. Sune, direktör Falk, Johan, violinpedagog (fr.o.m. den I oktober 1974) Faxén, Nils-Bertil, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1974) Ferneborg, Stieg, skolkonsulent (fr.o.m. den I oktober 1974) Fjellstedt, Lars, universitetslektor (fr.o.m. den I juli 1975)

Fiilep, Tibor, violinpedagog (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Gabrielsson, H. Ingemar, professor (fr.o.m. den 1 oktober 1974) Genetay, Claude M.. violincellist Granmar, Jan, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 juli 1975) Gunér, Otto, utbildningsledare (fr.o.m. den 3 februari 1975) Göransson, Harald O., musikdirektör (fr.o.m. den 1 juli 1975)

279 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:14

Hall, Lennart, lektor (fr.o.m. den I juli 1975) Hallhagen, Gunnar, professor (fr.o.m. den 15 maj t.o.m. den 6 juni 1975)

Hedvall, Lennart, tonsättare (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Hjorth, Ole, kammarmusiker (fr.o.m. den 1 maj 1975) Holecek, Josef, gitarrpedagog Håkansson, Greta, danspedagog Ingelf, Sten, musikpedagog (fr.o.m. den 1 juli 1975)

Irwing, Dorothy, konsertsångerska Jansson, Bertil, kulturchef (fr.o.m. den 1 december 1974)

Jespersson, Knut, regionmustiker (fr.o.m. den 1 maj 1975) Johansson, Hans, musikdirektör (fr.o.m. den 15 maj t.o.m. den 6 juni

1975)

Johnsson. Per-Olof, gitarrpedagog (fr.o.m. den I maj 1975)

Karlsson, Fritz W. I., studieombudsman

Kaufelt, Eje, kammarmusiker (fr.o.m. den I maj 1975)

Landfors, Curt, byrådirektör

Larsson, Carl Rune, director musices (fr.o.m. den I december 1974) Larsson, Eva-Katharina, musikdirektör (fr.o.m. den 1 juli 1975) Larsson, Felix, studieombudsman (fr.o.m. den I februari 1975) Leander, Sven, assessor Liljeholm, Thomas, regionmusiker (fr.o.m. den I december 1974) Lindblad, Rune, tonsättare Lindborg, Per, musikstuderande (fr.o.m. den 1 februari 1975)

Linden, Ingalill, sångpedagog (fr.o.m. den 15 maj t.o.m. den 6 juni 1975)

Lindgren, Gunnar, civilingenjör (fr.o.m. den 1 december 1974) Lindgren, Kerstin, rytmikpedagog (fr.o.m. den 1 maj 1975) Lindgren, Kurt, musiker

Lindholm, Inge, musikdirektör (fr.o.m. den I maj 1975)

Lindquist, B. Rune L., byråchef Ling, Jan H., docent Lundgren, Stig H. E., direktör (fr.o.m. den I maj 1975) Lundin, Morgan, musikdirektör (fr.o.m. den I december 1974) Lundqvist, Gun, avdelningschef (fr.o.m. den 1 juni 1975) Löfcrantz, Vigo, rektor (fr.o.m. den 15 februari 1975) Malm, Krister, fil. lic. (fr.o.m. den I maj 1975) af Malmborg, Lars, kapellmästare (fr.o.m. den I december 1974) Mitchell, Red, musiker (fr.o.m. den I maj 1975)

Moll, Olof G., byråchef

Morberg, Gösta, musiker (fr.o.m. den 1 oktober 1975) Mårtensson, Torgerd, musikstuderande (fr.o.m. den 1 juni 1975) Nerelius, Hans, skoldirektör (fr.o.m. den 1 december 1974) Nilsson, Anita, musikpedagog (fr.o.m. den I maj 1975) Nilsson, Gösta, musikdirektör (fr.o.m. den I september 1975) Nilsson, Kaj Äke, musiklärare (fr.o.m. den 1 oktober 1975) (fr.o.m. den 1 september 1975)

U:14 Skr 1975/76:103 280

Nilsson, Olle, musikdirektör (fr.o.m. den 15 maj t.o.m. den 6 juni 1975) Nilsson, Reinhold, folkskollärare (fr.o.m. den I maj 1975)

Nordgren, Bo, musikdirektör (fr.o.m. den I maj 1975)

Nordlander, Ralf, fortbildningskonsulent (fr.o.m. den I maj 1975) Nordström, Sixten, musikkonsulent Oberg, Donald, lektor (fr.o.m. den I september 1975) Ohlin, Gösta, sångpedagog (fr.o.m. den 1 maj 1975) Olofsson, K. Oscar, skoldirektör (fr.o.m. den I oktober 1974) Olsson, Bengt, ämneslärare (fr.o.m. den I maj 1975) Palmqvist, Gunno, musikdirektör (fr.o.m. den I december 1974) Persson, Einar, musikdirektör Persson, Elisabeth, musiklärare (fr.o.m. den 1 oktober 1975) Pettersson, Claes-Merithz, klarinettpedagog (fr.o.m. den 1 maj 1975) Rabe, Folke, artistchef (fr.o.m. den I december 1974) Ramsby, Walter, musiklärare (fr.o.m. den 1 oktober 1975) Rehnborg, Bertil, kulturchef (fr.o.m. den I december 1974) Riedel, Georg M. L., musiker Ringmar, R. Torgil, avdelningschef Rosell, Lars-Erik, musikdirektör (fr.o.m. den 1 juli 1975) Rudin, Hans-Erik, musikdirektör (fr.o.m. den 1 maj 1975) Samuelsson, Hans, assistent (fr.o.m. den I februari 1975)

Sandell, Ulla, kommunalråd (fr.o.m. den 19 december 1974)

Schele, Märta, musikdirektör Scherwin, Olle, musikdirektör Sellergren, Lars, konsertpianist (fr.o.m. den 1 oktober 1974) Sernklef, Harry T. W., intendent (fr.o.m. den 1 april 1974) Sjögren, Björn, kammarmusiker (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Sjöholm, Monika, artist (fr.o.m. den I maj 1975)

Sjöqvist, Gunnar A. H., rektor (fr.o.m. den I oktober 1974) Sjöqvist, Gustaf, musikdirektör (fr.o.m. den 15 oktober 1975) Sjöström, N. Gunnar, rektor (fr.o.m. den 1 oktober 1974)

Spångberg, Lennart, musikdirektör (fr.o.m. den 1 juni 1975)

Strandberg. Göran, rektor (fr.o.m. den I juni 1975) Strandsjö, Göte, sångpedagog (fr.o.m. den 1 maj 1975) Sundberg, Johan, docent (fr.o.m. den I oktober 1975) Svegelius, Lennart, musikdirektör (fr.o.m. den 15 maj t.o.m. den 6 juni

1975)

Svärd, Stig, studiesekreterare (fr.o.m. den I maj 1975) Söderholm, Waldemar, professor (fr.o.m. den 15 maj t.o.m. den 6 juni

1975)

Tagg, Philip, fil. mag.

Teveborg, Lennart, skolråd

Thover, Berit, pianopedagog (fr.o.m. den 15 maj t.o.m. den 6 juni 1975) Thunander, Karl Axel, musikdirektör (fr.o.m. den 1 december 1974)

Thyrenius, Ingegerd, sångpedagog

281 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:15

Thyresson, Maria, musikstuderande (fr.o.m. den 1 februari 1975) Uggla, Madeleine, musikdirektör (fr.o.m. den 1 maj 1975) Wargert, Sigurd, studierektor (fr.o.m. den 15 mars 1975) Warmboe, Thorleif, förbundsombudsman (fr.o.m. den 1 maj 1975) Wedar, Folke, musikdirektör (fr.o.m. den 15 maj t.o.m. den 6 juni 1975) Werner, Odd, avdelningsdirektör

Wessman, Sven A., kantor

Westin, Lars, redaktör (fr.o.m. den I december 1974)

Wetterblad, R. Ingmar T., generaldirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1974)

Wiggen, Knut, tonsättare Wistrand, Carl, musikintendent (fr.o.m. den I maj 1975)

Wåhlberg, Rune, musikdirektör (fr.o.m. den 15 maj t.o.m. den 6 juni

1975)

Åberg, Lennart, musiker (fr.o.m. den 1 december 1974) Åstrand, Hans, akademisekreterare (fr.o.m. den I december 1974)

Sekreterare:

Halling, Nils-Olov, utbildningsledare Bitr. sekreterare:

Ozolins, Berit, fil. kand.

Lokal: Storgatan 13, 41124 Göteborg, tel. 031/139924 (Halling),

031/13 9925 (Ozolins), 031/13 9926 (Per Bengtsson), 031/13 99 38 (kansli och ordföranden)

Direktiven för kommittén, se 1971 års riksdagsberättelse U 46.

Tilläggsdirektiv, se 1975 års kommittéberättelse U 22.

Kommittén har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit 14

sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av kommitténs arbete. Därutöver har sammanträden hållits med särskilda arbetsgrupper.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1976.

15. Organisationskommittén (U 1970:62) för högre teknisk utbildning och forskning i övre Norrland

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 24 april 1970 med

uppgift att under universitetskanslersämbetet planera för högre teknisk

utbildning och forskning, som avses komma till stånd med anledning av riksdagens beslut över i prop. 1970:88 framlagda förslag. Genom Kungl. Maj:ts beslut den 27 maj 1971 fungerar kommittén som ledningsorgan för

högskolan i Luleå samt som lokal- och utrustningsprogramkommitté för

Luleå:

U:15 Skr 1975/76:103 | 282

Ordförande: Edström, John Olof, disponent Ledamöter: Björling, K. Gotthard E., professor (t.o.m. den 5 november 1975)

Fors, Sixten R., byråchef |

Hedberg, E. Torbjörn, universitetslektor (fr.o.m. den 6 november 1975)

Henningsson, Lars-Åke, teknolog

Lassinantti, I. Ragnar, landshövding, f.d. led. av riksdagen

Lundberg, Bengt Å., bitr. professor (fr.o.m. den 6 november 1975) Malmgren, Nils, kommunalråd |

Moll, Olof G., byråchef

Nordström, Lars, professor Paul, Karl-Gustav, professor Poppius, Hans D.. byråchef (t.o.m. den 5 november 1975)

Pusch, Roland, professor (fr.o.m. den 6 november 1975)

Rosén, Nils-Arne, arkitekt

Wellenius, Lennart, direktör (t.o.m. den 5 november 1975)

Östlund, Zolo, kanslichef

Experter:

Andersson, Rune, civilingenjör (fr.o.m. den 15 maj 1974)

Bylund, B. Erik M., professor Enquist, Daniel N., förvaltningschef Holm, J. Lennart, generaldirektör Johansson, Karl-Åke, teknolog (fr.o.m. den 13 mars 1974) Larsson, Leif, civilingenjör (fr.o.m. den 1 juli 1974) Lundqvist, Bo Christer, civilingenjör Pettersson, N. Ove, professor Söderberg, Bo K. G., departementssekreterare Tennberg, Klas, byrådirektör

Sekreterare:

Enquist, Daniel N., förvaltningschef (fr.o.m. den 15 maj 1974)

Lokal: Högskolan i Luleå, 951 87 Luleå, tel. 0920/680 00

Direktiven för kommittén, se 1971 års riksdagsberättelse U 48.

Kommittén har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit två

sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av kommitténs arbete. Därutöver har sammanträden hållits med arbetsgrupper, expertgrupper m.m.

Kommittén har den 28 februari 1975 avgett delbetänkandet

Samhällsbyggnadsteknik i Luleå. Kommittén har dessutom avgett skrivelse till

283 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:16

universitetskanslersämbetet den 21 maj 1975 med förslag om inrättande av interimsstyrelse för högskolan i Luleå.

Utredningsuppdraget är slutfört men kommittén kvarstår som

lednit:gsorgan för högskolan i Luleå till dess regeringen förordnar annat.

16. Utredningen (U 1970:63) om skolans inre arbete (STA)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 maj 1970 för att

utreda frågan rörande åtgärder för elever med särskilda svårigheter i skolan

och därmed sammanhängande frågor, bl. a. skolans arbetsmiljö (se Postoch Inrikes tidn. den 15 juli 1970):

Ordförande:

Orring, Jonas A., generaldirektör

Ledamöter:

Beckius, Carin E., kanslichef Larsson, L. Thorsten, lantbrukare, led. av riksdagen

Mogård, Britt E. T., fru, led. av riksdagen

Mårtensson, Alvar G. G., telearbetare, f.d. led. av riksdagen Richardson, N. Gunnar E., docent, f.d. led. av riksdagen Svenningsson, S. Levi H., fil. kand.

Experter:

Aifredsson, Karl-Erik N., förbundsjurist

Andersson, Bengt Hj., skolinspektör

Anveden, Per Olov, förbundsordförande

Axelsson, Alf W., rektor

Bergman, Folke, skoldirektör

Bergqvist, Bertil, skolinspektör (fr.o.m. den 23 december 1974)

Björk, John G. T., skoldirektör

Dahlquist, Lars, studierektor

Danemar, Anton, rektor

Du Rietz, Lars B. Hj., rektor

Edam, Carl Tomas H:son, departementsråd (t.o.m. den 31 januari 1975)

Edmark, Birger, rektor

Elam, Lars, skolinspektör

Ehrenfreid, Monica, barnavårdslärare

Ericsson, Tord, rektor

Fredin, Curt, folkbildningskonsulent

Fredriksson, Ella, rektor

Gillström, Äke K., rektor

Granlund, Börje, studerande

Grunewald, Karl R., förbundsordförande

Gustafson, K.G. Jan, lektor

U:16 Skr 1975/76:103 284

Haga, Ingegerd, ombudsman Hallberg, Lars, sekreterare Hansson, Bengt, skolkonsulent Hansson, Nils H., rektor Hasselquist, Ulla, skolkurator Hellers, P. A. Hans, förbundsordförande Henricson, Sven-Eric, undervisningsråd Hildeberg, Lars, förbundssekreterare Hälinen, Erkki I., rektor Jansson, I. A. Gunnar, adjunkt Javette, Bo, ombudsman Johannesson, Ingvar, professor Johansson, Gun, ordförande i Riksförbundet Hem och skola i D-län Johansson, Lillemor, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 15 januari 1974)

Jonsson, Lars-Eric, rektor |

Jönsson, Claes-Göran, speciallärare Keil. Hans, studerande Kjellgren, Kjell, t.f. byrådirektör (fr.o.m. den 23 december 1974) Klason, Lars Erik, förbundssekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1975) Krantz, Gösta, styrelseledamot i Riksförbundet Hem och skola Könberg, Björn, rektor (fr.o.m. den 23 december 1974) Lindgren, Göte, sekreterare Lindkvist, Gunnar, folkskollärare Lundberg, Arne, rektor

Löfqvist, Gert E., lektor

Mattson, Ingemar, rektor Mattsson, Marly, fritidspedagog Norberg, Randolph, rektor (fr.o.m. den 23 december 1974) Nordin, Inga L., seminarielärare Näslund, Stig, studierektor

Olsson, Elisabeth, småskollärare

Paulsson, Solveig, rektor Philipson, Leif, avdelningsdirektör Rönnelid, Kjell, adjunkt Selinder, Inge, fil. kand. Silenstam, Erik, bibliotekarie Sjögren, Kerstin, bibliotekarie Sjöstedt, Karl-Gösta, studierektor Stangvik, Gunnar, universitetslektor Stenlund, Francis, bitr. skoldirektör

Sundberg, Kjell, byrådirektör

Svensson, Ella, lektor Törnblom, Sten, ombudsman Törnström, Kjell, studierektor

285 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:17

Wahlström, Tommy, civilekonom (fr.o.m. den 1 januari 1974) Waltersson, Bert, sekreterare Westrup, C. Richard, bitr. skoldirektör Wiking, Barbro, avdelningsdirektör Zetterlund, Sven, skoldirektör

Östlund, Harry, bitr. skoldirektör

Sekreterare:

Johansson, Sven-Åke S., rektor (t.o.m. den 15 augusti 1975)

Bitr. sekreterare:

Knocke, Wuokko, fil. kand. (fr.o.m. den 1 september 1974 t.o.m. den 30

juni 1975)

Lokal: Skeppargatan 51, 114 58 Stockholm, tel. 63 68 34 (sekretariat)

Direktiven för utredningen, se 1971 års riksdagsberättelse U 49.

Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit fyra sammanträden.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1976.

17. Sameutredningen (U 1970:68)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 11 december 1970 för

att utreda frågan om åtgärder till stöd för samernas språk och kultur m. m.

(se Post- och Inrikes tidn. den 11 februari 1971):

Ordförande:

Elfving, O. Gösta C., f.d. landshövding

Ledamöter:

Köhl, Olof F. E., hovrättsassessor

Rönström, B. Thomas, departementssekreterare

Thomasson, Lars M., förste rektor

Utsi, Lars, renägare

Experter:

Eek, Hilding, professor (fr.o.m. den 18 januari 1974) Henrysson, Sten, professor Johansson, Henning, forskningsassistent Ruong, Israel, professor (fr.o.m. den 18 januari 1974)

Sekreterare:

Israelsson, Ragnar, f.d. undervisningsråd

Bitr. sekreterare:

Silén, Ulla-Britta, departementssekreterare

U:17 Skr 1975/76:103 286

Direktiven för utredningen se 1972 års riksdagsberättelse U 49.

Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit nio sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av utredningens arbete.

Utredningen har i december 1975 avgett betänkandet (SOU 1975:99 och

100) Samerna i Sverige. Stöd åt språk och kultur.

Uppdraget är därmed slutfört.

18. Uppsala domkyrkas restaureringskommitté (U 1971 :09)

Tillkallade genom Kungl. Maj:ts beslut den 29 januari 1971 med uppgift att dels leda arbetena med Uppsala domkyrkas inre restaurering, dels avge

förslag till de skyddsarbeten eller andra åtgärder, som är nödvändiga för det fortlöpande underhållet av domkyrkans yttre, dels i samråd med

byggnadsstyrelsen undersöka möjligheterna av och beräkna kostnaderna för sådana åtgärder som krävs för att de provisoriska skyddsåtgärderna vid kyrkans huvudingång skall kunna slopas: Ordförande:

Edenman, Ragnar H. L., landshövding, f.d. led. av riksdagen Ledamöter:

Bergvall, Bengt H., avdelningsdirektör Bohrn, Erik A., avdelningsdirektör Hovstadius, O. Sigvard., disponent Nilsson, S. Clarence, domprost

Expert:

Skoglund, Olof A., byggnadsingenjör

Sekreterare:

Skoglund, Olof A., byggnadsingenjör (fr.o.m. den 1 juli 1974) Arkitekt:

Porne, G. Åke, arkitekt

Lokal: Odinslund 3, 75220 Uppsala, tel. 018/12 2404, 018/12 04 60 (ordföranden), 08/20 54 00 (sekreteraren), 08/20 00 88 (Porne)

Direktiven för kommittén, se 1972 års riksdagsberättelse U 55.

Kommittén har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit nio sammanträden.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1976.

287 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:20

19. Sakkunnig (U 1971:11) för att utarbeta förslag till restaurering av Vadstena klosterkyrka

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 10 december 1971 för att utarbeta förslag till restaurering av Vadstena klosterkyrka: Sakkunnig: Ahrbom, Nils O., f.d. professor Experter: Allander, Claes C. G., professor Anderson, Iwar, f.d. antikvarie Bergvall, Bengt H., avdelningsdirektör Holmström, Ingmar, ingenjör Sekreterare: Kask, Hando, arkitekt Direktiven för den sakkunnige, se 1973 års riksdagsberättelse U 46. Den sakkunnige har den 18 april 1975 avgett betänkandet (Ds U 1975:6)

Förslag till restaurering av Vadstena klosterkyrka.

Uppdraget är därmed slutfört.

20. Utredningen (U 1971:13) angående den fortsatta verksamheten

med radio och television inom utbildningsväsendet

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 december 1971 för att utreda den fortsatta verksamheten med radio och television inom utbildningsväsendet (se Post- och Inrikes tidn. den 8 februari 1972): Ordförande: Andersson, Leif G.. t.f. statssekreterare (t.o.m. den 31 mars 1975) Hammar, Carl-Filip, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 april 1975) Ledamöter: Ag, Lars E., generaldirektör Marcus, Lars E. P., direktör Perstedt, Ulf E., fortbildningsledare Experter: Bohlin, Elsa, sekreterare (fr.o.m. den 15 februari 1974) Eliasson, H. Torsten Y., lektor Flinck, N. Rune I., universitetslektor Fornstedt, Ulf H., departementssekreterare Hammar, Carl-Filip, avdelningsdirektör (t.o.m. den 31 mars 1975) Hammarberg, Peter, studierektor

U:20 Skr 1975/76:103 288

Hoffman, Margit, redaktör Hultqvist, Tore, ombudsman Johansson, K. Inge, förbundsordförande Larsson, Gösta H. F., sekreterare Larsson, Helmer E., avdelningsdirektör Lindal, Kurt G., intendent Lindblom, Carin, rektor Lundgren, Rolf A., programdirektör Lundgren, Stig H. E., direktör

Olsson, H. S. Artur, skolråd

Persson, Henry A., ombudsman Rosengren, Bodil, sekreterare Schyl-Bjurman, Gertrud S., föredragande i socialstyrelsen Sundqvist, Allan, bitr. studierektor Thorsell, Siv M., avdelningsdirektör Vestlund, A. G. (Gösta), undervisningsråd Warby, Elsa M., skolkonsulent

Äkerblom, Dick M., adjunkt Österberg. Olle, lektor

Sekreterare:

Pettersson, Sten-Åke E., sekreterare

Lokal: TRU-kommittén, Stockholmsvägen 30, 182 74 Stocksund, tel.

växel 08/85 04 20

Utredningen har den 27 maj 1975 avgett betänkandet (SOU 1975:28) Program för ljud och bild i utbildningen, den 15 augusti 1975 betänkandet (Ds U 1975:8) Kabelvision Kiruna - försök med en ny kanal samt den 24 september 1975 betänkandet (SOU 1975:72) Distansundervisning. Lägesbeskrivning samt organisatoriska alternativ för högskolan.

Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit 16

hållit 39 sammanträden.

Utredningen ansvarar för verksamheten vid produktionsenheten i Stocksund. Regeringen har den 26 juni 1975 fastställt produktionsplanen för budgetåret 1975/76. ”

Uppdraget är slutfört men utredningen fortsätter tills vidare sitt arbete som styrelse för produktionsenheten.

21. Forskningsrådsutredningen (U 1972:02)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 april 1972 för utredning rörande forskningsråden inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde (se Post- och Inrikes tidn. den 10 juni 1972):

289 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:21

Ordförande: Rosén, Nils Gustav K. G., f.d. universitetskansler Ledamöter: Ekelund, Ulla G.. tillsynslärare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 maj 1975) Gustafsson, Bengt E., professor Gustafsson, Lars I., universitetslektor, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 maj 1975) Ingelstam, Lars E., bitr. professor Jordan, Kerstin R., redaktör, led. av riksdagen (fr.o.m. den I maj 1975) Lindahl-Kiessling, Kerstin M., professor Nordstrandh, Ove H., lektor, led. av riksdagen (fr.o.m. den I maj 1975) Richardson, N. Gunnar E., docent, f.d. led. av riksdagen Segerstedt, Torgny, professor, rektor Sundgren, E. Roland, ombudsman, led. av riksdagen

Experter: Eskilsson, Per H., revisionsdirektör (fr.o.m. den 17 maj 1974 t.o.m. den 29 april 1975) Friborg, Göran O., byrådirektör (fr.o.m. den I november 1974t.o.m. den

29 april 1975)

Sekreterare: Landberg, Hans W., docent

Bitr. sekreterare: Holmborn, Börje, avdelningsdirektör Lokal: Storkyrkobrinken 2-4. Postadress: Utbildningsdepartementet, Fack, 10310 Stockholm, tel. 763 1895 (sekreteraren), 763 1896 (bitr. sekreteraren), 763 18 97 (kansli) Direktiven för utredningen, se 1973 års riksdagsberättelse U 51. Tilläggsdirektiv, se 1975 års kommittéberättelse U 32 samt (anförande av statsrådet Zachrisson till protokoll vid regeringssammanträde den 10 april 1975):

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 april 1972 tillkallade

dåvarande statsrådet Moberg sakkunniga för utredning rörande forskningsråden = inom = utbildningsdepartementets = verksamhetsområde

(forskningsrådsutredningen, U 1972:02). Enligt sina direktiv skall de sakkunniga se över bl. a. forskningsrådens verksamhet, beslutsformer och sammansättning. Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 juni 1974 har jag uppdragit åt forskningsrådsutredningen att i samband med sina överväganden även behandla bl. a. frågan om planering, prioritering och medelstilldelning avseende framtidsmotiverad grundforskning.

Under år 1974 aktualiserades en rad forskningsfrågor i riksdagen. Förslag

lades sålunda fram bl. a. om den långsiktiga forskningsplaneringen, organisation m. m. av framtidsforskning resp. teknikvärdering, forskningsinformation till riksdagen samt ekonomiskt stöd till forskning för

19 Riksdagen 1975/76. saml. Nr 103

U:21 Skr 1975/76:103 290

löntagarorganisationer. Förslagen hade förts fram dels av riksdagens revisorer, dels i flera motioner (1974:169, 235, 297, 1055, 1372, 1374 och

1485).

Utbildningsutskottet (UbU 1974:37) framhöll med anledning härav att revisorernas synpunkter i fråga om en mera aktiv och långsiktig planering av de statliga insatserna för forskning och utvecklingsarbete samt förslaget i motionen 1974:1372 om ett forskningspolitiskt handlingsprogram borde bli föremål för en samlad bedömning i forskningsrådsutredningen eller i annan ordning. Vid denna bedömning borde också prövas revisorernas förslag om att regeringen årligen till riksdagen skall avge särskild berättelse över

utvecklingen på forskningsområdet. Utskottet fann vidare vissa skäl tala

för att även frågan om framtidsstudier — inklusive teknikvärdering — innefattas i samma utredningsarbete.

Utskottet förutsatte att forskningsrådsutredningens parlamentariska inslag skulle vidgas om uppdraget lämnades till denna utredning och att arbetet även i annat fall skulle komma att ske under medverkan av parlamentariker. Enligt utskottet borde också frågan om ekonomiskt stöd till — löntagarorganisationerna — för = forskningsuppdrag ingå = i utredningsuppdraget.

Utskottet hemställde att riksdagen som sin mening skulle ge Kungl. Maj:t till känna vad utbildningsutskottet hade anfört. Riksdagen beslutade i enhghet med hemställan (rskr 1974:337).

Stora belopp satsas årligen på forsknings- och utvecklingsarbete i Sverige. Innevarande budgetår kan storleken av de medel som för detta ändamål anvisas över statsbudgeten beräknas uppgå till ca 2,3 miljarder kr. Det är självfallet angeläget att forskningsresurserna utnyttjas så effektivt

som möjligt och att information om forskningsresultat så snabbt som möjligt sprids till allmänheten och till myndigheter m. fl. som är verksamma inom olika samhällssektorer. För att så skall kunna ske krävs att de statliga insatserna inom forskningsområdet planeras och organiseras på ett ändamålsenligt sätt. Flera statliga utredningar arbetar f. n. med frågor som ytterst gäller möjligheterna att förbättra planering och organisation av forskningsresurserna. Bl. a. forskningsrådsutredningen, STU-utredningen (I 1974:06) och forskarutbildningsutredningen (U 1974:06) arbetar med dessa frågor. De frågor angående bl. a. den «långsiktiga forskningsplaneringen som enbhligt riksdagen bör prövas närmare har anknytning bl. a. till det arbete som bedrivs av dessa utredningar. Frågorna torde till största delen höra samman med forskningsrådsutredningens

uppgifter. Forskningsrådsutredningen bör därför få i uppdrag att pröva nämnda frågor. Detta innebär enligt min mening inte någon inskränkning i

de övriga ifrågavarande utredringarnas uppdrag.

Forskningsrådsutredningen bör således undersöka och bedöma

förutsättningarna för en långsiktig forskningsplanering.

I tilläggsdirektiv den 7 juni 1974 har forskningsrådsutredningen, som jag

redovisat inledningsvis, fått i uppdrag att vid sina överväganden även

behandla bl. a. frågor om planering, prioritering och medelstilldelning

avseende framtidsmotiverad grundforskning. Forskningsrådsutredningen bör i samband härmed även kunna överväga frågor rörande organisatorisk form för framtidsstudier samt frågor rörande s. k. teknikvärdering.

Utredningen bör härvid särskilt belysa forskningsrådsorganisationens roll i

dessa sammanhang.

Enligt sina direktiv skall forskningsrådsutredningen behandla vissa frågor rörande information om forskning. 1 sitt fortsatta arbete bör

291 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:22

utredningen även behandla frågor rörande riksdagsledamöternas behov av information i forskningsfrågor.

Vidare bör utredningen behandla löntagarorganisationernas möjligheter att initiera forskning.

Forskningsrådsutredningen bör samråda med STU-utredningen och forskarutbildningsutredningen i frågor som har anknytning till dessa utredningars uppdrag och — i frågor om information om forskning — med riksdagens informationsutredning.

Utredningen har den 29 april 1975 avgett betänkandet (SOU 1975:26) Forskningsråd. :

Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit åtta sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, utredningar och andra som berörs av utredningens arbete.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1976.

22. Studiereseutredningen (U 1972:03)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 juni 1972 för att utreda vissa frågor rörande svensk skolungdoms internationella kontakter m. m.:

Utredningsman:

Håvik, I. Doris H., assistent, led. av riksdagen

Experter:

Ahlén, Sune, ombudsman Ganneby, George L. V., informationschef Göthberg, Bo, folkhögskoleinspektör Holmberg, Gunnar, skolkonsulent Johansson, Sven G., skolkonsulent Löwdin, Inga, skolkonsulent Malmberg, Rolf, skolkonsulent Salin, Sven, skolkonsulent

Westerlund, Uno, ombudsman

Sekreterare:

Näslund, Nils-Eric, socionom

Bitr. sekreterare:

Thomasson, Björn E., departementssekreterare (fr.o.m. den 16 juni 1974)

Direktiven för utredningen, se 1973 års riksdagsberättelse U 52..

Utredningsmannen har under tiden november 1974- september 1975 hållit tio sammanträden samt haft överläggningar med myndigheter, organisationer och andra som berörs av utredningens arbete.

U:22 Skr 1975/76:103 292

Utredningen har den 4 septeber 1975 avgett betänkandet (SOU 1975:64) Språkresor.

Uppdraget är därmed slutfört.

23. Studerandehälsovårdsutredningen (U 1972:05)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 8 september 1972 för att

utreda studerandehälsovården:

Utredningsman:

Wennström, K. Gunnar, avdelningschef Experter:

Backström, Esbjörn, studentläkare

Bengtsson, Sven, byråchef

Björklund, Rolf, sekreterare

Jonsson, Benny, byrådirektör

Magnusson, Bertil, jur. stud.

Norlén, Sverker, kanslichei Sekreterare: .

Wilow, Kay Gunnar A., avdelningsdirektör Bitr. sekreterare:

Rundquist, Äsa I.. t.f. byrådirektör

Skoglund, Caj U., fil. kand. Direktiven för den sakkunnige, se 1973 års riksdagsberättelse U 54.

Utredningen har den 17 mars 1975 avgett betänkandet (SOU 1975:7)

Framtida studerandehälsovård.

Uppdraget är därmed slutfört.

24. Utredningen (U 1972:06) om skolan, staten och kommunerna

(SSK)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 8 september 1972 för att utreda ansvarsfördelningen mellan stat och kommun i fråga om grundskolan och gymnasieskolan (se Post- och Inrikes tidn. den 22 september 1972): Ordförande:

Orring, Jonas A., generaldirektör

293 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:24

Ledamöter: Andersson, Lennart F. H., studieombudsman, led. av riksdagen Edam, Carl Tomas H:son, departementsråd (fr.o.m. den 13 februari 1975) Gillström, Åke K., rektor, led. av riksdagen (fr.o.m. den 13 februari 1975) Göthberg, Kerstin V., fru, led. av riksdagen (fr.o.m. den 13 februari 1975) Karlsson, K. J. Urban, internationell sekreterare (fr.o.m. den 13 februari 1975) Landström, Sten-Sture H., direktör Larsson, Ulf O., t.f. statssekreterare (t.o.m. den 12 februari 1975) Nyhage, Hans B., rektor, led. av riksdagen (fr.o.m. den 13 februari 1975) Olsson, A. Maj Britt, fru (fr.o.m. den 13 februari 1975) Wikström, Jan-Erik, förlagschef, f.d. led. av riksdagen

Experter: Andersson, Uno, ombudsman Alexandersson, Rune J., sekreterare (fr.o.m. den 12 september 1974) Backman, Sven, sekreterare (fr.o.m. den 10 april 1975) Bengtsson, Sture, skolinspektör (t.o.m. den 9 april 1975) Bergman, Folke, skoldirektör Carlsson, Lennart, skolinspektör Cornelius, Claes, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 5 april 1974) Edström, Anders, byrådirektör (t.o.m. den 30 juni 1975) Ekberg, Britta S.. departementssekreterare Ekelius, Wåge, skolsekreterare (fr.o.m. den 26 augusti 1974) Eklund, Karl, intendent (fr.o.m. den 18 mars 1974) Eriksson, Hilding, bitr. skoldirektör Fagerström, Jan Peter, studierektor (fr.o.m. den 29 april 1974) Fleischer, B. Lennart, sekreterare (fr.o.m. den 10 maj 1974) Furumark, Ann-Marie, rektor Grendin, Kurt, undervisningsråd

Gårmark, Thore O., direktör

Hagman, Anders, sekreterare Hamber, Hans, rektor Hedberg, Anders, sekreterare Hellers, P. A. Hans, förbundsordförande Helsing, Gunnar, rektor (t.o.m. den 9 april 1975) Henrysson, Sten, professor Hildeberg, Lars, förbundssekreterare Hjalmarsson, Sven, rektor Holm, Lennart, avdelningsdirektör Holmberg, Bo, bitr. skoldirektör Höglind, Lars O., bitr. skoldirektör Jacobson, Bengt, undervisningsråd (fr.o.m. den 3 september 1974) Johansson, Anna-Greta, folkskollärare (t.o.m. den 9 april 1975) Jonsson, Birger, studierektor (t.o.m. den 9 april 1975)

U:24 Skr 1975/76:103 294

Kalin, Göran, adjunkt

Karlin, Bengt, organisationsdirektör Karlsson, John-Evert, sekreterare

Karlsson, Åke, förste sekreterare

Karlsson, Torsten, sekreterare Kebbon, Lars, direktör Keil, Hans, studerande (fr.o.m. den 16 april 1975) Klason, Lars Erik, förbundssekreterare (fr.o.m. den 16 april 1975) Larsson, Lennart, utbildningschef

Levén, Sören, skolkonsulent

Lindstedt-Piltz, Inga, advokat Lirén, Gösta, förbundsdirektör (t.o.m. den 15 april 1975) Lukkari, Bror, byråchef (fr.o.m. den 1 september 1975) Lundborg, Ingrid. rektor (t.o.m. den 9 april 1975) Lundgren, Ulf, docent

Lundström, Karin E., f.d. undervisningsråd Marklund, O. Sixten A., undervisningsråd

Mårtensson, Stig, förvaltningschef (fr.o.m. den 7 maj 1974) Nicklasson, Stina, skolinspektör (t.o.m. den 31 augusti 1975) Nilsson, Gotthard, f.d. landstingsdirektör Nilsson, Jonny, studerande (fr.o.m. den 16 april 1975)

Ohlsson, Sigyn, fil. kand. (t.o.m. den 25 juli 1975)

Palmkvist, Kurt, 1:e byråsekreterare (fr.o.m. den 16 april 1975) Persson, Henry A., ombudsman Persson, Mårten, fil. mag. (fr.o.m. den 1 januari 1975) Reuterswärd, Claes, kanslisekreterare (fr.o.m. den 5 april 1974) Sahlén, Hans, ombudsman | Silfverberg, Bengt, lektor (t.o.m. den 9 april 1975) Stegö, Eskil, rektor Stenhem, Bengt, kamrer (fr.o.m. den 7 maj 1974) Stetler, Emil, avdelningsdirektör Sälgström, Leif, adjunkt Teveborg, Lennart, skolråd (fr.o.m. den I september 1975) Thorsell, Gunnar. rektor (fr.o.m. den 1 december 1975) Trozell, Bertil, skolintendent Vestlund, A. G. (Gösta), undervisningsråd Wandén, Stig, departementssekreterare (fr.o.m. den I september 1974) Wester, Jan, skolkonsulent Wik, Lars, avdelningsdirektör Wikell, Göran, avdelningsdirektör (t.o.m. den 14 november 1975)

Wrigert, Anders, 1:e byråsekreterare (t.o.m. den 15 april 1975)

Sekreterare:

Nicklasson, Stina, skolinspektör (fr.o.m. den I september 1975) Teveborg, Lennart, skolråd (t.o.m. den 31 augusti 1975)

295 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:25

Bitr. sekreterare:

Lukkari, Bror, byråchef (t.o.m. den 31 augusti 1975)

Lokal: Svartmangatan 9, 3 tr., 11129 Stockholm, tel. 209893 (seksekreteraren), 20 13 57 (kansliet)

Direktiven för utredningen, se 1973 års riksdagsberättelse U 55.

Tilläggsdirektiv, se 1975 års kommittéberättelse U 36.

Utredningen har under tiden november 1974 - oktober 1975 hållit fem sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer, utredningar och andra som berörs av utredningens arbete.

Utredningen har den 24 januari 1975 avgett delbetänkandet (SOU 1975:6) Huvudmannaskapet för specialskolan och särskolan. En redovisning av tidigare diskussioner om och ställningstaganden till huvudmannaskapen för specialskolan och särskolan samt skäl för och emot framtida

primärkommunalt huvudmannaskap för dessa skolformer.

Den 4 mars 1975 har utredningen avgett delbetänkandet (SOU 1975:9) Individen och skolan. Ramtimplaner och förstärkningsanordningar. Till ledning för det fortsatta arbetet vill utredningen med detta betänkande om individen och skolan få till stånd en allmän diskussion, främst kring ansvarsfördelningen i pedagogiska och organisatorska frågor. Dessa frågor

hänger naturligt samman med ansvaret för skolans administration och ekonomi, varför även dessa områden något berörs. Betänkandet innehåller

inga färdiga förslag.

Vidare har utredningen den 19 juni 1975 publicerat en

diskussionspromemoria med titeln Ramtimplaner och

förstärkningsanordningar för specialskolan.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1976.

25. Bibelkommissionen (U 1972:07) med uppgift att nyöversätta Nya

testamentet

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 1 december 1972 för att nyöversätta Nya testamentet (se Post- och Inrikes tidn. den 19 januari

1973):

Ordförande:

Rodhe, Birgit, rektor

Ledamöter:

Björck, Staffan, professor

Forkman, Göran, teol. dr

Lindström, Harry, fil. lic. Ljungberg, Blenda M., adjunkt, f.d. led. av riksdagen Martling, Carl Henrik, direktor

U:25 Skr 1975/76:103 296

Mattsson, S. M. Lennart, distriktsstudieledare, led. av riksdagen Narrowe, Morton, rabbin (fr.o.m. den 1 juli 1975) Vallquist, Gunnel, författare

Experter: Aglert, Per Arne, pastor (fr.o.m. den 1 juli 1974) Alexanderson, Eva, författare (fr.o.m. den 1 juli 1974) Bergman, Kerstin, lektor Block, Per H. L.. teol. lic. (t.o.m. den 31 augusti 1975) Blomqvist, Jerker, t.f. professor (fr.o.m. den 1 juli 1974) Braw, Christian, t.f. komminister (fr.o.m. den 1 juli 1974) Dewailly, Léon N. G., teol. dr (fr.o.m. den I september 1975) Enquist, Per Olov, författare (fr.o.m. den 1 juli 1974) Fabricius, Cajus, professor Forsbeck, Rune, pastor Fries, Ingegerd, fil. mag. (fr.o.m. den 1 juli 1974) Gerhardsson, Birger, professor Hartman, Lars, professor (fr.o.m. den 1 juli 1974) Helander, Sven, docent (fr.o.m. den 1 juli 1974) Johansson, Erland, rektor (fr.o.m. den 1 juli 1974) Lönnebo, Martin, domkyrkokaplan (fr.o.m. den 1 juli 1974) Molde, F. Bertil, professor Nerman, Bengt, universitetslektor (fr.o.m. den I juli 1974) Nilsson, Lilian, metodiklektor Nilsson, Nils Gunnar, redaktör (fr.o.m. den 1 juli 1974) Nilsson, Sven, pastor Orstadius, Else, komminister (fr.o.m. den 1 juli 1974) Rodhe, Sten, lektor Smith, Jan, pastor (fr.o.m. den 1 juli 1974) Stolt, Birgit, docent (fr.o.m. den 1 juli 1974) Trotzig, Birgitta, författare Weman, Gunnar, kyrkoherde (fr.o.m. den 1 juli 1974)

Översättningsenheten för Nya testamentet:

| Ordförande:

Björck, Staffan, professor

Ledamöter: Block, Per H. L., teol. lic. (fr.o.m. den I september 1975) Jonason, Olov, översättare Olsson, Birger, docent (t.o.m. den 30 juni 1975) Palm, Jonas, professor Riesenfeld, Harald, professor Vennberg, Karl, författare

297 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:25

Översättningsenheten för Gamla testamentet:

Ledamöter:

Albrektson, Bertil, professor (fr.o.m. den 1 juli 1975) Björck, Staffan, professor (fr.o.m. den 1 juli 1975) Malmström, Sten, professor (fr.o.m. den 1 juli 1975) Koordinator: : Olsson, Birger, docent (fr.o.m. den I juli 1975)

Experter:

Brandt, Krister, komminister (fr.o.m. den I september 1975t.o.m. den 31

januari 1976) | : Gerleman, J. Gillis H., professor (fr.o.m. den 15 november 1975)

Kronholm, B. Tryggve, docent (fr.o.m. den 15 november 1975 t.o.m. den

15 januari 1976) s

Ringgren, K. V. Helmer, professor (fr.o.m. den 1 oktober 1975)

Vitestam, N. Gösta, professor (fr.o.m. den I oktober 1975)

Sekreterare:

Åsberg, Christer. fil. mag.

Bitr. sekreterare:

Fornberg, Tord, fil. känd. och teol. kand. Jonsson, K. E. Johnny, (t.o.m. den 30 juni 1976) Nilsson, Herbert, kanslisekreterare Secher, Jörgen, fil. lic. | Wiklander, Bertil, fil. mag., teol. kand. (fr.o.m. den I november 1975)

Lokal: Äsgränd 1, 1/2 tr. ög., 75235 Uppsala, tel. 018/12 83 96 (sekreteraren), 018/12 83 95 (kansli)

Direktiven för kommissionen, se 1974 års riksdagsberättelse U 46.

Tilläggsdirektiv (anförande av statsrådet Gustafsson till protokoll vid regeringssammanträde den 18 juni 1975):

Efter ett omfattande förberedelsearbete tillsatte Kungl. Maj:t i december 1972 en bibelkommission (U 1972:07) med uppgift att nyöversätta Nya testamentet. Även frågan om en nyöversättning av Gamla testamentet har övervägts länge. Den 16 april 1971 tillkallade dåvarande statsrådet Myrdal enligt bemyndigande av Kungl. Maj:t särskilda sakkunniga med uppgift att förbereda en sådan nyöversättning (U 1971:05). De sakkunniga som enligt

direktiven kunde utgå från att en översättning av Gamla testamentet skulle

göras, skulle begränsa sitt arbete till frågan om det textkritiska underlaget för en ny svensk version och till vissa översättningsteoretiska frågor som betingas av det hebreiska språket och det gammaltestamentliga forskningsläget. Ett urval texter skulle vidare nyöversättas och förslag till

organisation av det fortsatta arbetet avges. För att binda samman arbetet

med Gamla och Nya testamentet skulle utredningen samråda med den

U:25 Skr 1975/76: 103 298

kommission som beräknades komma att tillsättas för Nya testamentet, dvs. den nyssnämnda bibelkommissionen.

De sakkunniga, som antog namnet 1971 års bibelkommitté för Gamla testamentet, avlämnade i juni 1974 betänkandet (SOU 1974:33) Att översätta Gamla testamentet. Texter, kommentarer, riktlinjer. De föreslår att bibelkommissionen utökas med en enhet som har till uppgift att översätta

hela Gamla testamentet. Enheten föreslås bestå av en fast grupp om tre

personer, nämligen en översättare som är expert på Gamla testamentet, en översättare som är expert på svenska språket och en koordinator som skall

samordna hela arbetet. De två översättarna avses skola bilda ett permanent

översättarpar och koordinatorn fungera bl. a. som enhetens huvudsekreterare och föredragande inför kommissionens styrelse. Enheten bör förstärkas med tillfälliga översättarpar för vissa texter. Textkritiska, exegetiska, filologiska och stilistiska experter bör vidare kunna anlitas för

speciella uppgifter. På grund av de många tolkningsproblemen i Gamla

testamentet anses det nödvändigt att varje text genomarbetas av minst två eller tre personer som är förtrogna med originalet (exegeter eller semitister). Översättningen av de 39 böckerna i Gamla testamentet beräknas ta minst 15 år, om de sammanlagda personalresurserna i enheten under denna tid blir 4 — 5 personer på heltid. De olika bibelböckerna bör publiceras efter hand, sedan "företrädare för olika intressegrupper (referensgrupper) har fått tillfälle att yttra sig om översättningen.

De sakkunniga föreslår vidare att den nya översättningen, i motsats till den nu gällande, skall baseras på en text som har fastställts enligt gängse textkritiska regler. Som huvudprincip bör gälla att den medeltida hebreiska standardtexten skall utgöra grundvalen. Avsteg från denna skall dock ske om en variant kan antas företräda en ursprungligare text, men sådana ändringar skall göras restriktivt. Hänsyn bör därvid tas till resultat och tendenser i nutida forskning och, i svårbedömda fall, även till svensk översättningstradition. Avvike Iserna från den hebreiska standardtexten bör redovisas.

Den nya översättningen bör enligt de sakkunniga inte utformas i någon

mer eller mindre särspråklig bibelstil av genomgående högtidlig karaktär

med arkaiserande inslag. De emotionella värden som för vissa läsare kan vara knutna till det traditionella bibelspråket bör få vika till förmån för en språkform som öppnar en lättare väg till textens innehåll. Detta gäller också s. k. hebraismer, dvs. osvenska uttryck som uppstår vid ord-för-ord-

översättning av vissa hebreiska uttryckssätt. Stilidealet bör vara en

idiomatisk, begriplig, naturlig nutida svenska. Detta erbjuder en ganska vid ram och inrymmer många stilligen och möjligheter till stilistisk profiliering i anslutning till originaltextens helhetskaraktär (genre, brukssituation i gammaltestamentlig = miljö, = framställningsmässig och = stilistisk grundkaraktär osv.). De stilvariationer som finns i originalet bör i möjlig

mån återspeglas i en ny översättning.

Texten i en kommande utgåva föreslås av de sakkunniga bli redigerad efter de regler som anges i direktiven för det nytestamentliga arbetet (text tryckt i löpande följd, avdelad i mindre stycken efter innehållet, kapitel- och versindelning i marginalen, rubriker i texten i stället för kapitelsummarier, noter till texten). Mindre justeringar av namnformerna bör kunna övervägas. Översättningsenhetens arbete bör enligt de sakkunniga utmynna i en standardutgåva, försedd med en begränsad mängd hjälpinformation.

Särskilda krav kan, som framgår av betänkandet, ställas på en nyöversättning av Psaltaren utifrån dess användning i olika liturgiska

299 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:25

sammanhang. De sakkunniga förordar att de principer som följs vid översättningen av övriga skrifter i Gamla testamentet skall gälla också för Psaltaren i ett fortsatt arbete inom bibelkommissionens ram. De sakkunniga bedömer de liturgiska kraven vara av den karaktären att de bäst tillgodoses genom en särskild liturgisk version utarbetad av andra, eventuellt i samarbete med kommissionen. De sakkunniga anser att även de s. k. apokryfiska böckerna i Gamla testamentet, vilka av tradition hör till den

svenska kyrkobibeln, bör översättas och föreslår att frågan om en sådan

översättning utreds. |

Efter remiss har yttranden över kommitténs betänkande avgetts av en rad instanser som företräder religiösa samfund, skola, forskning och litterär verksamhet m. m. inom svenskt språkområde (se remissammanställningen Ds U 1975:1, Nyöversättning av Gamla testamentet). Remissinstanserna är i regel mycket positiva till kommitténs förslag. Många, bland dem skolöverstyrelsen, stryker under behovet av en helt ny översättning. Några domkapitel anser det räcka med en revision av den nu gällande översättningen. Förslaget om två versioner av Psaltaren avstyrks av nästan alla som har yttrat sig i denna fråga. Kommittén har, menar man, överdrivit svårigheterna att i en version tillgodose alla krav. Från samfund, skola och

universitet framförs önskemål om att även Gamla testamentets apokryfer