SOU 2012:78

En sammanhållen svensk polis - Följdändringar i författningar

Till statsrådet och chefen för Justitiedepartementet

Regeringen beslutade den 8 juli 2010 kommittédirektiv för ett antal frågor om polisens organisation (dir. 2010:75).

En redovisning av uppdraget gjordes den 30 mars 2012 då den parlamentariska kommittén lämnade betänkandet En sammanhållen svensk polis (SOU 2012:13).

Av kommittédirektiven (dir 2010:75) framgick att i den utsträckning kommittén lämnade förslag som påverkar gällande rätt fick den i uppdrag att också lämna fullständiga författningsförslag. Genom tilläggsdirektiv den 23 februari 2012 beslutade regeringen om förlängd utredningstid till kommittén för arbetet i denna del (dir 2012:13).

Den 25 augusti 2010 förordnades som ordförande för kommittén dåvarande expeditionschefen vid Justitiedepartementet, numera generaldirektören för Kriminalvården, Nils Öberg.

Den 15 september 2010 förordnades som ledamöter polisstyrelseledamoten Gunilla Roxby Cromvall (V), dåvarande riksdagsledamoten Inger Davidson(KD), förste vice talmannen, tillika riksdagsledamoten, Susanne Eberstein (S), riksdagsledamoten Krister Hammarbergh (M), riksdagsledamoten Johan Linander (C), riksdagsledamoten Johan Löfstrand (S), kommunstyrelsens ordförande i Skara kommun Charlotte Nordström (M), partistyrelseledamoten Anna Norrman(MP), riksdagsledamoten Johan Pehrson (FP) och riksdagsledamoten Henrik von Sydow (M). Den 21 mars 2011 förordnades politiske sekreteraren Christoffer Dulny (SD) och kommunstyrelsens ordförande i Landskrona kommun Torkild Strandberg (FP). Den 8 april 2012 förordnades partistyrelseledamoten Jon Karlfeldt att för tilläggsuppdraget ersätta Anna Norrman. Anna Norrman entledigades den 31 mars 2012.

Kommittén har i samband med det första uppdraget antagit namnet Polisorganisationskommittén.

Som experter för tilläggsuppdraget förordnades den 1 april 2012 polismästaren, tillika chefen för enheten för inspektionsverksamhet vid Rikspolisstyrelsen, Carin Ewald, rikskriminalchefen vid Rikspolisstyrelsen Klas Friberg, justitierådet vid Högsta förvaltningsdomstolen Henrik Jermsten, chefsjuristen vid Säkerhetspolisen Lars-Åke Johansson, chefen för Kriminalvårdens internrevision inom Kriminalvården Belinda Karlsson, kanslirådet vid Justitiedepartementet Julia Mikaelsson, enhetschefen vid Säkerhetspolisen Therese Naess, chefsåklagaren vid Åklagarmyndigheten Per Nichols, kanslichefen vid Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden Eva Melander Tell. Julia Mikaelsson entledigades den 14 juni 2012. Samma dag förordnades som expert rättssakkunniga vid Justitiedepartementet Sofie Lindblom.

Kammarrättsfiskalen vid Kammarrätten i Stockholm Caroline Oredsson förordnades som sekreterare den 12 januari 2012. Den 19 mars 2012 förordnades som sekreterare hovrättsassessorn vid Svea hovrätt, tillika verksjuristen vid Säkerhetspolisen, Ewa Bokwall. Den 28 maj 2012 förordnades som sekreterare i författningsdelen polismästaren, tillika operative chefen vid Polismyndigheten i Östergötland, Stefan Mann. Som biträdande sekreterare förordnades den 1 maj 2011 dåvarande jur. stud., numera jur. kand., Lotta Skarp. I sekretariatet har sedan den 24 augusti 2012 jur. stud. Sanna Dixelius arbetat.

I tilläggsdirektiven har regeringen även gett kommittén i uppdrag att analysera konsekvenserna av en eventuell ombildning av Säkerhetspolisen till en fristående polismyndighet inom polisväsendet. Kommittén ska också lämna de förslag som en sådan ombildning i så fall kräver. Denna del redovisas den 28 november 2012 i betänkandet En tydligare organisation för Säkerhetspolisen, SOU 2012:77.

Kommittén har också fått i tilläggsuppdrag att utreda behovet av ett fristående organ som ska granska såväl polisens verksamhet, inklusive den verksamhet som Säkerhetspolisen bedriver, som Kriminalvårdens verksamhet. Kommittén återkommer under 2013 med en redovisning av dessa frågor i två betänkanden.

Härmed överlämnas betänkandet En sammanhållen svensk polis – Följdändringar i författningar, SOU 2012:78. Kommitténs uppdrag i denna del är därmed slutfört.

Stockholm den 28 november 2012

Nils Öberg

Gunilla Roxby Cromvall Inger Davidson

Christoffer Dulny Susanne Eberstein

Krister Hammarbergh Jon Karlfeldt

Johan Linander Johan Löfstrand

Charlotte Nordström Johan Pehrson

Torkild Strandberg Henrik von Sydow

/Stefan Mann

Ewa Bokwall Caroline Oredsson Lotta Skarp Sanna Dixelius

Sammanfattning

Inriktningen av arbetet

Det finns mer än 500 författningar som avser polisens arbete. En handfull tillkom redan före andra världskriget. Flertalet är dock från tiden efter polisväsendets förstatligande 1965. De centrala polisförfattningarna, polislagen och polisförordningen, tillkom vid tiden för den senaste stora polisreformen 1984.

Kommitténs arbete i författningsdelen har följt två huvudspår. Det ena har varit att anpassa den nuvarande lagstiftningen till den nya polisorganisationen med Polismyndigheten och den fristående Säkerhetspolisen. I detta arbete har samma frågeställningar aktualiserats som vid övriga sammanläggningar av myndigheter inom staten. Det har gällt främst forumfrågor, regler om offentlighet- och sekretess samt behovet av övergångsbestämmelser.

Det andra huvudspåret, som varit okomplicerat vid andra myndighetssammanläggningar, har gällt ändringar i de organisatoriska begreppen. Denna fråga har när det gäller polisen varit besvärlig och krävt mycket tid av främst två skäl. Från författningssynpunkt innebär den föreslagna reformen att nuvarande 23 myndigheter – Rikspolisstyrelsen, 21 polismyndigheter och Statens kriminaltekniska laboratorium – ska bli en; Polismyndigheten. Dessutom ska en myndighet, Rikspolisstyrelsen, något förenklat uttryckt, delas upp i två – Polismyndigheten och Säkerhetspolisen. En följd av detta är att i stort sett samtliga författningar som i dag innehåller något av de gamla myndighetsbegreppen har behövt ändras. Genom att polisförfattningarna tillkommit under en lång tid, och många gånger inte haft polisverksamheten som fokus, har de polisiära begreppen inte alltid använts konsekvent. Kommittén har därför också lagt ner ett betydande arbete på att modernisera och ensa den polisiära begreppsapparaten när det gäller begrepp som exempelvis polis, polisen och polishandräckning.

Forumregler

När det gäller forumregler i den brottsbekämpande verksamheten är det kommitténs bedömning att de i flertalet fall inte påverkas av den nya myndighetsorganisationen för polisen, eftersom reglerna inte knyter an till polisiära myndigheter eller verksamhetsområden. Forumregeln i 6 § lagen (2007:979) om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott bör dock ändras så att Stockholms tingsrätt anges som konkurrerande forum.

Kommittén gör bedömningen att det i handräckningsbestämmelser inte finns något behov av forumregler med ett preciserat polismyndighetsbegrepp. De forumregler som innehåller ett sådant begrepp ska därför ändras så att endast begreppet Polismyndigheten anges. Detsamma gäller de bestämmelser som innehåller endast begreppet polismyndighet.

Passlagen och hittegodslagen kan, utan författningsändringar, tillämpas så att varje polisregion i den nya Polismyndigheten är behörig att handlägga ärenden enligt dessa lagar.

Flertalet forumregler med ett preciserat polismyndighetsbegrepp i författningsbestämmelser som innehåller handlingsregler för enskilda bör behållas. Forumreglerna bör dock ändras så att de avser var den enskilde ska vidta åtgärden och inte var ärendet ska handläggas och avgöras. Eftersom forumregeln inte längre kan knytas till en viss polismyndighet, bör regeln i flertalet fall i stället avse ett visst län. På sikt bör målet vara att en ansökan eller anmälan i flertalet ärenden ska kunna göras på valfri ort i landet. Den praxis i forumfrågan som tillämpas för ansökan i ärenden enligt ordningslagen (1993:1617) behöver regleras i lagen.

När det gäller de ärenden som i dag handläggs av Rikspolisstyrelsen bör den nya ledningen för Polismyndigheten som huvudregel få avgöra var dessa ärenden ska handläggas i fortsättningen. Den enskilde bör i dessa ärenden kunna göra ansökan/motsvarande hos myndigheten på valfri ort i den mån Polismyndigheten inte beslutar annat.

Kommittén bedömer att i det korta perspektivet kommer, med något undantag, organisationsförändringarna inom polisen inte att påverka målfördelningen mellan förvaltningsdomstolarna nämnvärt. Vidare gör de organisatoriska förändringarna inom polisen det nödvändigt att ändra några av de särskilda forumregler som gäller för överklagande av vissa ärendegrupper.

Offentlighet och sekretess

I den nya Polismyndigheten kan handläggningen av vissa ärendegrupper komma att koncentreras till en viss enhet. Kommittén gör bedömningen att detta inte innebär att enheten kan anses vara ett självständigt organ i förhållande till myndigheten i övrigt på det sätt som avses i 2 kap. 8 § tryckfrihetsförordningen (TF). Den indelning av den nya Polismyndigheten i polisregioner som kommittén föreslår, torde inte heller medföra att dessa är att anse som självständiga i den mening som avses i 2 kap. 8 § TF.

Omorganisationen av polisen medför inte, enligt kommitténs bedömning, att det behövs några ändringar i offentlighets- och sekretesslagstiftningen i syfte att förstärka sekretesskyddet för den enskilde. Däremot föreslås vissa ändringar i offentlighets- och sekretesslagstiftningen för att anpassa den till den nya myndighetsstrukturen inom polisen.

Ändrade organisatoriska begrepp

För att begränsa behovet av att tillämpa 7 § andra stycket polislagen (1984:387) föreslår kommittén att det i vissa bestämmelser, främst av administrativ karaktär, uttryckligen ska anges vilka bestämmelser som är tillämpliga på Säkerhetspolisen.

När det gäller författningsbestämmelser med ett preciserat polismyndighetsbegrepp, som avser förhållandet inom polisen eller mellan polisen och andra myndigheter eller organ, föreslår kommittén att detta ska utformas så att de ger den nya myndighetsledningen stor frihet att forma en organisation som är den mest rationella. I dessa författningar bör därför det i dag preciserade polismyndighetsbegreppet i flertalet fall ersättas med ordet ”Polismyndigheten”.

I flertalet författningsbestämmelser som innehåller ett icke preciserat polismyndighetsbegrepp, alltså ordet ”polismyndighet”, är det tillräckligt att ersätta detta med Polismyndigheten.

Eftersom kommittén föreslår att Rikspolisstyrelsen tillsammans med andra myndigheter ska ingå i den nya Polismyndigheten, behöver begreppet Rikspolisstyrelsen utmönstras ur författningstext. I flertalet fall ska begreppet ersättas med begreppet Polismyndigheten. I några fall bör i stället, främst med hänsyn till internationella åtaganden, ett mera begränsat begrepp anges, exempelvis

huvudkontoret eller någon annan organisationsenhet inom den nya Polismyndigheten.

I dag meddelar Rikspolisstyrelsen föreskrifter för polismyndigheterna med stöd av uttryckliga bemyndiganden i särskilda författningar. I den nya Polismyndigheten kommer många av dessa föreskrifter att kunna betraktas som föreskrifter om arbetsformer inom myndigheten. De kan då i stället meddelas med stöd av 4 § myndighetsförordningen (2007:515).

När det gäller föreskrifter som inte avser arbetsformer inom myndigheten, kommer föreskrifter som Rikspolisstyrelsen i dag meddelar att kräva ett uttryckligt författningsstöd även i den nya organisationen. Detsamma kommer att gälla om Säkerhetspolisen har behov av att kunna meddela sådana föreskrifter. Det stora flertalet av de bemyndiganden som avser normgivning och verkställighet som finns i dag kommer att behövas även i den nya organisationen. Såväl beslutande myndighet som adressat kommer dock att behöva ändras.

När Säkerhetspolisen ombildas till en fristående myndighet inom polisväsendet och inte längre tillhör Rikspolisstyrelsen krävs ett stort antal författningsändringar. I några fall kan begreppet Rikspolisstyrelsen ersättas med Säkerhetspolisen. I många fall behöver dock Säkerhetspolisen anges vid sidan av Polismyndigheten i författningar som i dag innehåller begreppen polismyndighet eller Rikspolisstyrelsen.

Statens kriminaltekniska laboratorium behöver utmönstras som myndighetsbeteckning i författningstext.

Eftersom polisstyrelserna avvecklas behöver detta begrepp i författningstext ersättas med Polismyndigheten. I den nya polisorganisationen kan begreppet polischef i författningstext ersättas med begreppet Polismyndigheten. Begreppet länspolismästare bör utmönstras ur författningstext vid övergången till den nya Polismyndigheten. Begreppet polisdistrikt är överflödigt i den nya polisorganisationen och kan utmönstras ur författningstext. Begreppet polisväsendet, som kommer att vara synonymt med begreppet polisen, bör behållas i författningstext.

I författningstext bör begreppen polisen och polis ersättas med begreppen Polismyndigheten eller polisman där dessa begrepp uppenbarligen avses. I den nya polisorganisationen kan inte längre begreppet den lokala polisorganisationen användas. Begreppet behöver därför utmönstras ur författningstext.

En ny polisförordning bör ersätta den som gäller i dag. Den nya polisförordningen ska, tillsammans med polislagen, vara det grundläggande regelverket när det gäller polisens verksamhet. Som ett steg i detta arbete bör den s.k. skjutkungörelsen (1969:84) och polisutbildningsförordningen (1999:740) arbetas in i den nya polisförordningen.

Övergångsbestämmelser

När det gäller övergångsbestämmelser bör de övergångsbestämmelser som är gemensamma för den nya polisorganisationen samlas i en övergångslag och särskilda övergångsbestämmelser införas i några författningar.

1. Kommitténs uppdrag och arbete

1.1. Vårt uppdrag

Polisorganisationskommitténs första betänkande (En sammanhållen svensk polis, SOU 2012:13), som behandlade frågan om en ny organisation för polisen, innehöll vissa förslag till författningsändringar i de centrala polisförfattningarna, främst polislagen (1984:387) och polisförordningen (1998:1558). Enligt direktivet skulle kommittén, i den utsträckning organisationsförslagen påverkade gällande rätt, också lämna fullständiga författningsförslag. I tilläggsdirektiv (dir. 2012:13) konstaterade regeringen att frågan om i vilken utsträckning en förändrad organisation även kräver följdändringar i andra författningar där polisen omnämns kräver en omfattande analys. Kommitténs redovisning av uppdraget i denna del senarelades därför till den 30 november 2012. Det är detta uppdrag som redovisas i detta betänkande.

1.2. Arbetets genomförande

Utredningsarbetet har genomförts från februari till november 2012. Kommitténs ledamöter och experter har haft ett gemensamt uppstartssammanträde. Efter det inledande sammanträdet har kommitténs ledamöter, när det gäller denna del, sammanträtt vid ett tillfälle. Kommitténs experter har sammanträtt vid två tillfällen.

Utredningsarbetet har bedrivits på sedvanligt sätt. Kommitténs ordförande och sekretariatet har regelbundet träffats för planering, överläggningar, genomgång av texter m.m. Sekretariatet har studerat propositioner, betänkanden och litteratur som har relevans för våra frågor.

1.3. Avgränsningar

Uppdraget är avgränsat till att utreda i vilken utsträckning en förändrad organisation för polisen kräver följdändringar i författningar. Utgångspunkten för kommitténs arbete har därför varit de organisatoriska begrepp som förekommer i de författningar där polisen omnämns. Direktiven ger inte utrymme för att kommittén ska kunna föreslå ändringar i uppdrag och arbetsuppgifter för polisen. Moderniseringar av ålderdomliga begrepp är dock en del av författningsarbetet.

Kommitténs överväganden och förslag avser författningarna i deras lydelse per den 1 november 2012.

1.4. Betänkandets disposition

I kapitel 1 beskrivs vårt uppdrag och arbetssätt.

I kapitel 2 behandlas kommitténs överväganden om olika forumregler.

Våra överväganden som rör regler om offentlighet och sekretess finns i kapitel 3.

Kommittén redovisar i kapitel 4 de förändringar i polisens organisatoriska begrepp som behöver göras i lagstiftningen.

I kapitel 5 behandlar kommittén frågan om behovet av övergångsbestämmelser och hur sådana kan utformas.

En konsekvensbeskrivning redovisas i kapitel 6. Kapitel 7 innehåller en författningskommentar. Kapitel 1–7 och bilagor redovisas i del 1 av betänkandet. I del 2 redovisas författningsförslagen.

2. Forumregler

2.1. Inledning

Med forumregler menas de regler som styr vilken myndighet som ska handlägga ett ärende. Forumreglerna aktualiseras såväl då ett ärende ska prövas första gången, som när ett beslut i ett avgjort ärende ska överklagas. Kommittén föreslog i SOU 2012:13 att de hittillsvarande 21 polismyndigheterna ska läggas samman till Polismyndigheten och att Säkerhetspolisen ska ombildas till en fristående myndighet inom polisväsendet. I betänkandet SOU 2012:77, som nu också lämnas, analyserar kommittén konsekvenserna av att ombilda Säkerhetspolisen till en sådan fristående myndighet. Det finns då anledning att överväga i vilken omfattning ärendehandläggningen ska styras, men nu internt inom den nya Polismyndigheten och Säkerhetspolisen. En annan fråga hänger samman med reglerna om överklagande. Forumreglerna vid överklagande styrs i stor omfattning av på vilken ort det överklagade beslutet fattats. Ändringar i reglerna om var ett ärende ska handläggas påverkar således även vart beslutet ska överklagas. Forumreglerna om överklagande avser i dessa fall endast den geografiska kompetensen och då som regel vilken av förvaltningsrätterna eller länsstyrelserna som är rätt forum.

De forumregler som kommittén behandlar i detta avsnitt avser i huvudsak polisens förvaltningsärenden, men i något fall påverkas även forumreglerna för myndigheternas brottsbekämpande verksamhet.

2.2. Den brottsbekämpande verksamheten

Förslag: Forumregeln i 6 § lagen (2007:979) om åtgärder för att

förhindra vissa särskilt allvarliga brott ska ändras så att Stockholms tingsrätt anges som konkurrerande forum.

Bedömning: De forumregler i övrigt som avser den brottsbekäm-

pande verksamheten påverkas inte av den nya myndighetsorganisationen för polisen, eftersom reglerna inte knyter an till polisiära myndigheter eller verksamhetsområden.

I den brottsbekämpande verksamheten finns det endast ett fåtal regler som direkt berör polisverksamheten, eftersom det normalt dels är åklagare, förundersökningsledare eller polisman som pekas ut som behöriga, dels är brottmålsforum som avgör var frågan ska handläggas. En författningsbestämmelse behöver dock ändras. Med stöd av lagen (2007:979) om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott kan en domstol besluta om vissa tvångsmedel redan i syfte att förhindra att särskilt allvarliga brott kommer till utförande. Det är tingsrätten som prövar frågan om att använda tvångsmedel på ansökan av åklagaren. Behörig tingsrätt är, enligt 6 § lagen, rätten i den ort där ledningen för den polismyndighet som handlägger ärendet finns. Domstolsforum bestäms således med utgångspunkt i indelningen i polismyndigheter. I en polisorganisation med två myndigheter, Polismyndigheten och Säkerhetspolisen, måste forumfrågan avgöras på en annan grund. Eftersom det inte finns någon generell forumregel att falla tillbaka på, är en ny uttrycklig reglering nödvändig.

Möjligheten att knyta forumfrågan till län, på så sätt att behörig tingsrätt är rätten i det län där polisen handlägger ärendet, är utesluten med hänsyn till att det finns fler än en tingsrätt i några län. Ett alternativ skulle kunna vara att, med lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll som förebild, samla samtliga dessa mål vid Stockholms tingsrätt.1 Med hänsyn till att detta alternativ avvisades vid tillkomsten av 2007 års lag, bör det inte aktualiseras på nytt.2Det lämpligaste alternativet, som knyter an till den nuvarande lösningen, är att bestämma forumfrågan med utgångspunkt i de polisregioner som kommittén föreslår. Bestämmelsen bör då utformas så att behörig tingsrätt är rätten i den ort där ledningen för den

1 Se 21 § lagen. 2 Förslaget fördes fram i Ds 2005:21, men togs inte upp i propositionen (prop. 2005/06:177).

polisregion som handlägger ärendet finns. Ett liknande sätt att beskriva den regionala enheten under myndighetsnivån finns beträffande Skatteverket i 9 § förordningen (1997:899) om myndighetssamverkan mot ekonomisk brottslighet Flertalet ärenden enligt lagen handläggs dock av Säkerhetspolisen. Eftersom denna myndighet inte förväntas ha en regionindelning av det slag som kommittén föreslår för Polismyndigheten, behövs det en forumregel även för dessa ärenden. Det är då lämpligt att knyta an till det förslag om Stockholms tingsrätt som konkurrerande forum för dessa ärenden som Utredningen om hemliga tvångsmedel nyligen lagt fram.3 Följaktligen bör det anges att Stockholms tingsrätt, vid sidan av rätten i den ort där ledningen för den polisregion som handlägger ärendet finns, är behörig. En följd av den valda lösningen blir att samtliga ärenden enligt lagen som Säkerhetspolisen handlägger, kommer att handläggas vid Stockholms tingsrätt. Den närmare utformningen av bestämmelsen framgår av författningskommentaren.

Övriga forumregler som avser den brottsbekämpande verksamheten återfinns främst i rättegångsbalken. Kommittén bedömer att dessa regler inte kommer att påverkas av förslaget om att lägga samman polismyndigheterna, eftersom reglerna inte knyter an till polisiära myndigheter eller verksamhetsområden.4

2.3. Förvaltningsärenden

Polisens myndigheter handlägger i dag ett stort antal förvaltningsärenden. Två stora grupper av ärenden avser handräckning respektive ärenden som rör enskilda medborgare, exempelvis tillståndsgivning och anmälningsskyldigheter av olika slag.

3 Se betänkandet (SOU 2012:44) Hemliga tvångsmedel mot allvarliga brott s. 752 f. 4 Bestämmelsen om anmälningsskyldighet i 25 kap. 1 § rättegångsbalken, som är att anse som en forumregel i den brottsbekämpande verksamheten, behandlas av systematiska skäl i avsnitt 2.3.2. tillsammans med övriga bestämmelser om anmälningsskyldighet.

2.3.1. Handräckningsärenden

Bedömning: När det gäller handräckningsbestämmelser finns det

inte behov av forumregler med ett preciserat polismyndighetsbegrepp.

Förslag: De forumregler som innehåller ett preciserat polismyn-

dighetsbegrepp ska ändras så att endast begreppet Polismyndigheten anges. Detsamma gäller de bestämmelser som innehåller endast begreppet polismyndighet.

En rad författningar ålägger polismyndigheterna att hjälpa och på olika sätt biträda andra myndigheter i deras verksamhet, s.k. handräckning. Transporter, hämtningar och närvaro vid förrättningar är exempel på handräckningar. Endast ett fåtal av dessa författningar innehåller några uttryckliga forumregler. I stället anges endast polismyndigheten. Enligt fast praxis görs dock en framställning om polishandräckning hos den polismyndighet inom vars distrikt den person, den lokal eller det föremål som handräckningen avser befinner sig.

Den utbildade praxisen torde utan svårigheter kunna tillämpas även inom den nya Polismyndigheten. Liksom hittills får den myndighet som begär handräckningen vända sig till polisen på den aktuella orten eller på den ort där närmaste polisenhet finns. Det är sedan en fråga internt i den nya Polismyndigheten att besluta om vilken polisenhet som ska verkställa handräckningen. Kommittén ser därför inget behov av att komplettera reglerna om handräckning med en forumregel.

Uttryckliga forumbestämmelser, med den innebörd som nyss redovisats, finns i följande författningar.

  • 26 a § lagen (1957:668) om utlämning för brott
  • 8 § lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.
  • 10 § lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m.
  • 17 § lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll
  • 9 § lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård
  • 9 § kungörelsen (1970:710) om utlämning till eller från Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling
  • 22 § förordningen (1977:178) med vissa bestämmelser om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom
  • 9 b § förordningen (1982:306) med vissa bestämmelser om utlämning för brott till Sverige
  • 4 § förordningen (1994:1060) om intensivövervakning med elektronisk kontroll
  • 2 kap. 9 § förordningen (1998:642) om verkställighet av frivårdspåföljder
  • 9 § förordningen (2003:1179) om överlämnade från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder och
  • 34 § fängelseförordningen (2010:2010).

När det gäller de författningar som har en uttrycklig forumregel står valet mellan att anpassa denna till en organisation med den nya Polismyndigheten eller att upphäva regeln. Med hänsyn till att det finns en väl etablerad praxis i forumfrågan som kan tillämpas även för den föreslagna nya polisorganisationen, finns det få fördelar med att ha en särskild reglering av samma innebörd endast för ett fåtal fall. Den särskilda regleringen av forumfrågan i de nyssnämnda författningarna bör därför upphävas. Istället bör Polismyndigheten få denna uppgift. I vissa fall kan det finnas anledning att komplettera bestämmelsen för att Polismyndigheten ska få information om var den person, den lokal eller det föremål som handräckningen avser finns. Slutligen bör uppmärksammas att det kan vara nödvändigt att behålla den särskilda regleringen av forumfrågan i den mån den vilar på en internationell överenskommelse.

Vidare ska de författningar där ordet ”polismyndighet” används i betydelsen en av flera sådana myndigheter, dvs. i den betydelse som begreppet har i dag, ändras i samtliga handräckningsförfattningar så att ”Polismyndigheten” anges som behörig myndighet i fortsättningen.

Slutligen har kommittén uppmärksammat att skyldigheten att lämna handräckning i vissa handräckningsbestämmelser ålagts ”polisen” och inte polismyndigheten. Redan med nuvarande terminologi kan ett sådant uttryckssätt leda till oklarheter. Med den

bestämning av begreppet polisen som kommittén föreslår, Polismyndigheten och Säkerhetspolisen sammantagna, är det nödvändigt att ersätta begreppet polisen med Polismyndigheten, eftersom det är fråga om arbetsuppgifter som enbart denna myndighet ska ha. Kommittén föreslår därför att begreppen polisen och polis ersätts med Polismyndigheten i de författningar om handräckning där begreppet förekommer. De författningsbestämmelser som avses är

  • 8 § lagen (1982:636) om anordnande av visst automatspel
  • 2 kap. 3 § lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter och
  • 6 § lagen (2005:426) om arbetstid m.m. för flygpersonal inom civilflyget.

I fyra författningar används begreppet polishandräckning. Dessa bestämmelser är

  • rubriken närmast före 45 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall,
  • rubriken närmast före 43 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga,
  • 28 § lagen (1998:150) om allmän kameraövervakning och
  • rubriken närmast före 20 § lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård.

Detta begrepp bör bytas mot ”handräckning av Polismyndigheten“. Begreppet ”polishjälp” behandlas i avsnitt 4.7.3.

2.3.2. Vissa andra förvaltningsärenden i första instans

Förslag: Flertalet forumregler med ett preciserat polismyndig-

hetsbegrepp i författningsbestämmelser som innehåller handlingsregler för enskilda ska behållas. Forumreglerna ändras så att de avser var den enskilde ska vidta åtgärden och inte var ärendet ska handläggas och avgöras. Eftersom forumregeln inte kan anknytas till en viss polismyndighet, ska regeln i flertalet fall i stället avse ett visst län. Den praxis i forumfrågan som tillämpas för ansökan i ärenden enligt ordningslagen (1993:1617) ska regleras i lagen.

Bedömning: Passlagen och hittegodslagen kan, utan författnings-

ändringar, tillämpas så att varje polisregion i den nya Polismyndigheten är behörig att handlägga ärenden enligt dessa lagar.

När det gäller de ärenden som i dag handläggs av Rikspolisstyrelsen bör den nya myndighetsledningen som huvudregel få avgöra var dessa ärenden ska handläggas i fortsättningen. Den enskilde bör i dessa ärenden kunna göra ansökan/motsvarande hos myndigheten på valfri ort i den mån den nya Polismyndigheten inte beslutar annat.

De förvaltningsärenden som behandlas i detta avsnitt är sådana där den aktuella författningsbestämmelsen innehåller handlingsregler för enskilda.

Ärenden som handläggs av polismyndigheterna

Endast vissa författningar som avser förvaltningsärenden som ska handläggas av polismyndigheterna innehåller några uttryckliga forumregler. Som regel anges endast begreppet polismyndighet. Uttryckliga regler finns dock i vapenlagstiftningen genom 6 kap. 6 § vapenlagen (1996:67), 1, 5, 11 och 13 kap. vapenförordningen (1996:70) och 12 § förordningen (1992:1303) om krigsmateriel samt i ordningsvaktlagstiftningen genom 5 och 6 §§ lagen (1980:578) om ordningsvakter och 1 § ordningsvaktsförordningen (1980:589). Dessa författningar omfattar två av de största grupperna av förvaltningsärenden hos polismyndigheterna.

Mer eller mindre uttryckliga forumregler finns därutöver i

Till detta kommer den tidsbegränsade lagstiftningen om försöksverksamhet med trafiknykterhetskontrollanter i hamnar som upphör den 1 juli 2013.6

5 Det kan ifrågasättas om bestämmelsen är möjlig att tillämpa i dag. 6 Se lagen (2010:374) om försöksverksamhet med trafiknykterhetskontrollanter i hamnar och 3 § förordningen (2010:375) med samma namn.

I de fall forumregler saknas, är lagstiftarens avsikt ibland att varje polismyndighet ska vara behörig. Så är fallet när det gäller passärenden7och hittegodsärenden8. Vanligare är dock att vissa forumregler ändå upprätthålls i praktiken. Exempel på detta är ärenden som avser tillstånd och andra åtgärder enligt ordningslagen (1993:1617)9 samt åtgärder enligt utlänningslagen (2005:716).

Oavsett om forumreglerna är uttryckliga eller grundade på praxis, innebär de i huvudsak följande. Ärenden som avser prövning av lämplighet hos en fysisk eller juridisk person, exempelvis tillstånd att inneha vapen, handläggs av den polismyndighet inom vars distrikt den sökande är bosatt eller, i fråga om en juridisk person, ledningen utövas. Ärenden som avser prövning av en viss aktivitet eller verksamhet, exempelvis tillstånd att anordna offentliga tillställningar och allmänna sammankomster eller att driva hotell, handläggs av den polismyndighet inom vars distrikt aktiviteten eller verksamheten ska bedrivas. Beträffande åtgärder mot en viss person är den polismyndighet behörig inom vars distrikt personen är bosatt eller annars vistas. När det gäller en skyldighet att anmäla en viss inträffad händelse, exempelvis ett dödsfall eller ett skadat djur, är behörig myndighet den inom vars distrikt den händelse som ska anmälas har inträffat. Denna praxis, som varit etablerad sedan många år, torde grundas på bedömningen att förvaltningsärenden handläggs bäst där kunskapen om de förhållanden de avser är störst, dvs. så nära den eller det som ska prövas som möjligt.

När, såsom kommittén föreslagit, de nuvarande polismyndigheterna läggs samman till en myndighet, Polismyndigheten, förlorar de nuvarande forumreglerna sin betydelse. Frågan är då i vilken omfattning det finns behov av att genom författningsreglering styra ärendenas handläggning även inom Polismyndigheten.

För en sådan styrning talar främst

  • att vissa ärendegrupper har en sådan lokal koppling att de bäst avgörs lokalt
  • att avsaknaden av en styrning genom författningsreglering medför att statsmakterna frånhänder sig möjligheten att styra servicenivå och tillgänglighet hos den nya Polismyndigheten

7Prop. 1977/78:156 s. 85 f. 8 Jfr 6 § kungörelsen (1938:677) med vissa föreskrifter rörande polismyndighets befattning med hittegods. 9 Se bl.a. http://www.polisen.se/Vastra_Gotaland/Service/Tillstand/Har-ansoker-du-omtillstand/

  • att handlingsregler som avser enskilda ska vara så tydligt utformade att det inte råder något tvivel om var en förpliktelse ska fullgöras och att det också enkelt kan avgöras om den enskilde har uppfyllt sina förpliktelser och
  • att polisens ärendehanteringssystem i dag inte medger en nationell hantering av samtliga ärendegrupper.

Mot en författningsreglerad styrning av ärendehandläggningen talar främst

  • att utvecklingen mot allt större myndigheter i förening med en alltmer centraliserad handläggning har medfört att den lokala kännedomen när det gäller personer och platser har minskat och
  • att en styrning hämmar den rationaliseringspotential som är ett viktigt skäl till att den nya Polismyndigheten inrättas.

Vid en samlad bedömning är det kommitténs slutsats att det finns anledning att behålla någon form av författningsmässig styrning av forumfrågan för flertalet av de ärendegrupper som i dag har en sådan. De bedömningar av forumfrågan som under åren gjorts i skilda lagstiftningar i en organisation med flera polismyndigheter har, i vart fall övergångsvis, bäring även i den nya Polismyndigheten.

Forumreglerna behöver dock anpassas efter de nya förhållandena och förtydligas. Vid utformningen av nya regler bör man falla tillbaka på den praxis som gäller för den stora mängd ärendegrupper för vilka inga uttryckliga forumregler finns. Ett viktigt skäl för detta är att dessa regler är etablerade hos allmänheten. Såsom redovisats innehåller de i praxis utvecklade forumreglerna i flertalet fall en koppling till polisdistriktet, alltså länet. En fortsatt sådan länskoppling, även för de uttryckliga forumreglerna, innebär därför enligt kommitténs mening minst olägenheter för allmänheten. En sådan lösning bör därför väljas som huvudregel. I detta sammanhang vill dock kommittén understryka att målet på sikt bör vara att flertalet författningsreglerade forumregler ska kunna avvecklas så att ansökan och anmälan ska kunna göras var som helst i landet. Det finns dock regler om anmälningsplikt, exempelvis då det gäller skadat vilt eller läkares anmälan om vapeninnehavare som bedöms var psykiskt sjuk, som även i framtiden bör vara utformade med geografisk hänsyn.

För att inte binda upp den nya Polismyndigheten när det gäller var ett ärende om tillstånd/motsvarande ska handläggas bör det i sådana ärendegrupper vara tillräcklig att reglera var ansökan ska göras. Det är sedan en fråga för Polismyndigheten att avgöra vid vilken enhet i landet som handläggning och beslut ska hanteras.

Författningstekniskt kan preciseringen åstadkommas genom en bestämmelse om att tillstånd/motsvarande söks hos ”Polismyndigheten” kompletterad med ”Ansökan/motsvarande görs i det län som …”. För anmälningsärenden anges på motsvarande sätt att anmälan ska göras hos ”Polismyndigheten” kompletterat med ”Anmälan görs i det län som …”.

Kommittén har tidigare föreslagit att den nya myndigheten ska vara indelad i geografiska verksamhetsområden, polisregioner. Alternativt skulle därför en ny forumregel kunna utformas så att den kopplar till en polisregion. Kommittén är naturligtvis även medveten om att den statliga regionala förvaltningen är föremål för översyn som på sikt kan komma att påverka indelningen i län. Med dagens utgångspunkt är likväl en anknytning till begreppet län att föredra framför den till begreppet polisregion. Här spelar även in att begreppet län under överskådlig tid kommer att vara mer etablerat hos allmänheten än en kommande indelning i polisregioner. För att underlätta en smidig anpassning till ändrade förhållanden bör dock den kompletterande bestämmelsen som anger var ansökan ska göras, där det är möjligt och lämpligt, tas in i tillämpningsförordningen till respektive lag där en sådan finns.

I detta sammanhang vill kommittén betona vikten av att den nya Polismyndigheten utvecklar servicenivån i förvaltningsärenden gentemot medborgarna. På så sätt kan behovet av särskilda forumregler ytterligare minska. Detta förutsätter såväl en kraftfull utveckling av nationella och rationella ärendehanteringssystem med it-baserade ordningar för ansökan/anmälan och beslut som väl fungerande kommunikationsvägar för den som vill ha personlig kontakt med myndigheten i ett ärende. De överväganden som gjordes när Skattverket inrättades10, och det utvecklingsarbete som bedrivits av denna myndighet därefter, bör kunna vara vägledande även för polisen.

I några fall bör avsteg göras från den föreslagna forumregeln på så sätt att den i stället knyts till begreppet ort. När det gäller det ålderdomliga stadgandet i 12 kap. 89 § växellagen (1932:130), sak-

10 Se prop. 2002/03:99 s. 246 ff.

nas det anledning att behålla den särskilda forumregeln som innebär att polismyndigheten på orten ska kontaktas för upplysningar om den som söks för växelprotest i vissa fall. Här bör det vara tillräckligt att Polismyndigheten kontaktas.

En avvikande reglering bör också gälla för den anmälningsskyldighet som gäller enligt rättegångsbalken och utlänningslagstiftningen. I 25 kap. 1 § rättegångsbalken bör dagens begrepp ”anvisad polismyndighet” istället ersättas med begreppet ”Polismyndigheten” kompletterat med att anmälan ska göras på den ort som anges i beslutet. På så sätt speglas bättre hur bestämmelsen tillämpas i dag. Dessutom uppnås en bättre överensstämmelse med bestämmelsen i 2 § samma kapitel enligt vilken reseförbud, alltså förbud att lämna en anvisad vistelseort, får förenas med anmälningsplikt. Bestämmelsen om anmälningsplikt i 10 kap. 8 § utlän-ningslagen (2005:716), som innebär att utlänningen ska fullgöra sin anmälningsskyldighet hos polismyndigheten på en viss ort, bör behållas. Detsamma gäller bestämmelsen om anmälningsplikt i 10 § lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll som i dag anger att utlänningen ska anmäla sig hos en polismyndighet. Båda bestämmelserna bör dock utformas på samma sätt som den i rättegångsbalken.

Såsom redovisats saknas det en uttrycklig forumregel för det mycket stora antal ärenden som handläggs av polismyndigheterna enligt ordningslagen (1993:1617). I en organisation med den nya Polismyndigheten är det angeläget att det inte råder någon tveksamhet om var en ansökan som avser för den enskilde och samhället så grundläggande frågor ska göras. Den nuvarande11, ej författningsreglerade, ordningen där ansökan görs på den ort där den tillställning/motsvarande som ansökan gäller är avsedd att äga rum bör därför uttryckligen regleras i ordningslagen. Liksom beträffande de i dag författningsreglerade forumreglerna, bör de nya bestämmelserna knyta an till indelningen i län.

I ordningsvaktlagstiftningen behöver dessutom materiella ändringar göras i forumreglerna eftersom de förutsätter en fördelning av den geografiska kompetensen mellan en polismyndighet och Rikspolisstyrelsen. Här bör 5 § första stycket första meningen lagen (1980:578) om ordningsvakter utgå och ersättas av att Polismyndigheten meddelar förordnande att vara ordningsvakt.

11 Se bl.a. http://www.polisen.se/Vastra_Gotaland/Service/Tillstand/Har-ansoker-du-omtillstand/

Beträffande ärenden enligt passlagen (1978:302) och lagen (1938:121) om hittegods, som båda är avsedda att tillämpas så att varje polismyndighet är skyldig att handlägga dessa ärenden, saknas det behov av att göra några författningsmässiga förändringar. Forumreglerna i de båda författningarna torde kunna tolkas så att i den nya Polismyndigheten är varje polisregion behörig att handlägga sådana ärenden.

Oberoende av vilka ändringar i övrigt som görs i författningarna ska de författningar där begreppet polismyndighet används i betydelsen en av flera sådana länsvisa myndigheter, dvs. i den betydelse som begreppet har i dag, ändras så att begreppet Polismyndigheten avses i fortsättningen.

Kommittén återkommer i författningskommentaren till den närmare utformningen av de ändrade forumregler som föreslås.

Ärenden som handläggs av Rikspolisstyrelsen

Även Rikspolisstyrelsen handlägger förvaltningsärenden av det slag som behandlas här. Enligt 6 § lagen (2004:1167) om vägtransportledare meddelar Rikspolisstyrelsen förordnande för den som ska ha en sådan syssla. Genom 11 och 12 §§ har även uppgiften att återkalla ett förordnande och att stänga av en vägtransportledare tillagts styrelsen. Enligt 5 och 9 §§ lagen (1980:578) om ordningsvakter ska Rikspolisstyrelsen meddela och återkalla vissa ordningsvaktsförordnanden. I 2 och 8 §§ lagen (1991:483) om fingerade personuppgifter anges att Rikspolisstyrelsen prövar fråga om medgivande att använda fingerade personuppgifter.

Den geografiska kompetensen för Rikspolisstyrelsen omfattar hela landet.

När Rikspolisstyrelsen och polismyndigheterna, såsom kommittén föreslagit, läggs samman till en myndighet kan frågan ställas om det finns behov av att författningsmässigt styra de ärenden som Rikspolisstyrelsen handlägger i dag till en viss enhet inom den nya Polismyndigheten. På så sätt skulle den handläggningsordning som gäller i dag även fortsättningsvis kunna upprätthållas. Sett från ett medborgarperspektiv gäller frågan vart en person i fortsättningen ska vända sig i ett ärende som avser att exempelvis ansöka om ett förordnande som vägtransportledare. I dag sker detta genom att en ansökan skickas eller lämnas in till Rikspolisstyrelsen.

Kommittén kan inte se att det finns behov av en sådan reglering. Det är en fråga för den nya myndighetsledningen att avgöra var de ärenden som hittills handlagts av Rikspolisstyrelsen ska handläggas i fortsättningen, om inte särskilda skäl som exempelvis internationella åtaganden motiverar en annan lösning.

Kommittén har övervägt om det finns behov av en särskild ordning för de ärenden som avser fingerade personuppgifter, men stannat för att så inte är fallet. Med hänsyn till att dessa ärenden är väldigt få och innehåller uppgifter av känslig natur12, förutsätter dock kommittén att handläggningen sker inom en mycket begränsad krets av medarbetare och organisatoriskt koncentreras till huvudkontoret eller till någon annan nationell enhet.

Således är det tillräckligt att ordet ”Rikspolisstyrelsen” byts ut mot ordet ”Polismyndigheten” i de aktuella författningarna. För den enskilde innebär detta att en ansökan/motsvarande kan ges in hos myndigheten på valfri ort i den mån den nya Polismyndigheten inte anvisar en viss ort/enhet13.

Särskilt om Säkerhetspolisen

I några författningar anges Säkerhetspolisen uttryckligen som handläggande enhet. Den geografiska kompetensen för Säkerhetspolisen, omfattar, liksom för Rikspolisstyrelsen, hela riket. Den omständigheten att Säkerhetspolisen blir en självständig myndighet påverkar inte forumreglerna.

2.3.3. Överklagande av förvaltningsärenden

Förslag: Ändringar ska göras i de särskilda forumregler som gäller

för överklagande av vissa ärenden.

Bedömning: I det korta perspektivet kommer, med något undan-

tag, organisationsförändringarna inom polisen inte att påverka målfördelningen mellan förvaltningsdomstolarna nämnvärt.

12 Jfr prop. 2010/11:119 s. 69 f. 13 Jfr exempelvis Skatteverket som koncentrerat all handläggning av s.k. rot- och rutavdrag till skattekontoret i Västervik.

Ärenden som handläggs av polismyndigheterna

Forumreglerna vid överklagande styrs i stor omfattning av på vilken ort det överklagade beslutet fattats. Ändringar i reglerna om var ett ärende ska handläggas påverkar således även vart det fattade beslutet ska överklagas.

De beslut som en polismyndighet fattar kan överklagas i huvudsak enligt två olika instansordningar. Enligt den ena, huvudregeln, överklagas myndighetens beslut enligt 22 a § förvaltningslagen (1986:223). Detta innebär att överklagandet ska prövas av förvaltningsrätten. Enligt forumregeln i 14 § andra stycket lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar ska överklagandet prövas av den förvaltningsrätt inom vars domkrets ärendet först prövats. I dag, med flera polismyndigheter, innebär regeln att ärendet prövas av den förvaltningsrätt inom vars domkrets polismyndigheten är belägen. I enmyndighetsalternativet anses regeln innebära att det är den beslutande ”arbetsenhetens” placering som avgör forumfrågan14.

Enligt den andra instansordningen, som förutsätter en uttrycklig bestämmelse som avviker från huvudregeln i förvaltningslagen, prövas ett överklagande av länsstyrelsen. Någon uttrycklig allmän forumregel som avgör vilken länsstyrelse som ska pröva ett överklagande finns inte. I praxis tillämpas en forumregel som innebär att överklagandet prövas av länsstyrelsen i det län där ärendet först prövats. Denna ordning, som har historiska rötter, torde ha sin grund i att länsstyrelsen tidigare var länets högsta polisorgan.

Utöver dessa två instansordningar för överklagande av en polismyndighets beslut finns det några specialfall som bör redoisas.

1. Enligt 6 kap. 8 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska en polismyndighets beslut i fråga om utlämnande av allmän handling och vissa andra beslut i sekretessärenden överklagas hos kammarrätt. Enligt forumregeln i 1 § förordningen (1977:937) om allmänna förvaltningsdomstolars behörighet ska målet prövas av den kammarrätt inom vars domkrets myndigheten är belägen. Denna formulering, liksom den nedan i punkten 4. redovisade i viteslagen, innebär att det är placeringen av myndighetens huvudkontor som avgör forumfrågan.15 Det kan

14 Se bl.a. RÅ 1995 ref. 20. 15 Se bl.a. Skatteverkets ställningstagande 2006-09-01 (dnr 131 512946-06/111) på verkets hemsida: http://www.skatteverket.se/rattsinformation/stallningstaganden/arkiv/ar/2006/stallningstag anden2006/13151294606111.5.5c13cb6b1198121ee858000347.html

därför förutses att samtliga ärenden som avser överklagande av den nya Polismyndighetens beslut i sekretessärenden kommer att prövas av Kammarrätten i Stockholm.

2. Enligt 14 kap.7 a och 9 §§utlänningslagen (2005:716) ska vissa beslut av polismyndighet om återreseförbud m.m. överklagas hos migrationsdomstol. Det gäller beslut om omhändertagande av en utlännings biljetter samt om förvar och uppsikt. I dagsläget finns det tre migrationsdomstolar.16 Vilka förvaltningsrätter som är migrationsdomstolar och hur domkretsarna ser ut framgår av en förordning.17 I förarbetena till den nya instans- och processordningen för migrationsmål uttalades att bestämmelserna om domstolarna och förfarandet i dessa i den nya ordningen borde i så stor utsträckning som möjligt stämma överens med vad som i allmänhet gällde för länsrätt och kammarrätt.18 I enlighet med detta tillämpas också forumregeln så att behörig domstol är den migrationsdomstol inom vars domkrets beslutet först fattats. I den nya Polismyndigheten torde regeln, i enlighet med vad som redovisats för den huvudregel som beskrivits ovan, innebära att det är den beslutande ”arbetsenhetens” placering som avgör forumfrågan.

3. I två fall överklagas en polismyndighets beslut till Rikspolisstyrelsen. Båda bestämmelserna avser ekonomisk ersättning. Enligt 13 § förordningen (1988:842) om ersättning och belöning åt den som hjälper polisen ska polismyndighetens beslut om ersättning överklagas till Rikspolisstyrelsen. Detsamma gäller en polismyndighets beslut enligt 7 § förordningen (1998:1379) om ersättning för sakskada till polismän och anställda inom kriminalvården m.fl. I en organisation där polismyndigheterna och Rikspolisstyrelsen utgör en samlad myndighet måste det skapas en ny ordning för överklagande.

4. Vidare finns det anledning att behandla en bestämmelse som inte avser överklagande, men som har en likartad konstruktion. Enligt 6 § lagen (1985:206) om viten – viteslagen – ska ansökan om utdömande av vite göras hos den länsrätt inom vars domkrets myndigheten är belägen. När det gäller en myndighet som omfattar flera län har bestämmelsen i praxis tolkats så att myn-

16 Regeringen har beslutat att en fjärde migrationsdomstol ska inrättas vid Förvaltningsrätten i Luleå under år 2013. 17 Se 6 § förordningen (1977:937) om allmänna förvaltningsdomstolar. 18 Se prop. 2004/05:170 s. 112.

digheten anses belägen endast i det län där myndighetens sätesort – alltså huvudkontor – finns19. Det kan inte uteslutas ett denna tolkning, i en organisation med den nya Polismyndigheten, medför att samtliga mål om utdömande av viten kommer att handläggas av Förvaltningsrätten i Stockholm20, eftersom det får antas att den nya Polismyndigheten kommer att ha sin sätesort där.

Slutligen bör nämnas att det i några fall är möjligt att överklaga beslut som en enskild befattningshavare inom polisen fattar. Dessa bestämmelser finns i 4 § lagen (1932:242) om skyldighet i vissa fall att tillhandahålla förnödenheter m.m. för ordningsmaktens behov [avser egentligen omprövning], 5 kap. 5 § fordonslagen (2002:574) och 10 kap. 5 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor. Ändringar i polisens organisation påverkar inte dessa regler.

När det gäller behovet av ändringar i forumreglerna vid överklaganden i förvaltningsärenden gör kommittén följande bedömning. Statsmakterna har i olika sammanhang uttalat att förändringar i förvaltningsmyndigheternas organisation så långt det är möjligt inte ska påverka spridningen av målen till förvaltningsrätterna, att forumregler bör utformas så att de leder till en jämn och förutsebar måltillströmning till samtliga förvaltningsrätter och även att mål ska handläggas av den domstol som är geografiskt närmast för den enskilde.21 Såsom redovisats avgör ”arbetsenhetens placering” i flertalet fall var målet ska handläggas. Med hänsyn till att kommittén föreslår att nuvarande forumregler för polismyndigheternas förvaltningsärenden i första instans behålls på så sätt att reglerna fortsättningsvis ska styra var en ansökan ska göras, kommer inte myndighetssammanslagningen inom polisen att påverka målfördelningen mellan förvaltningsdomstolarna i någon större omfattning i det korta perspektivet. I ett längre perspektiv kan dock målfördelningen påverkas beroende på i vilken omfattning som den nya Polismyndigheten väljer att låta beredning och beslut hanteras på en annan ort än den där ansökan/anmälan sker.

Polismyndigheterna fattar årligen ett stort antal beslut i sekretessärenden. Antalet överklaganden är också betydande. År 2011 uppgick antalet överklagade sådana beslut av polismyndighet hos

19 Se RÅ 2006 ref.40. 20 Jfr prop. 2002/03:99 s. 269 f. 21 Se bl.a. prop. 2002/03:99 s. 259 f. och senast lagrådsremissen den 11 oktober 2012 om en mer ändamålsenlig förvaltningsprocess (s. 84).

de fyra kammarrätterna till 156 ärenden. Av dessa kom 63 ärenden in till Kammarrätten i Stockholm. Som en följd av organisationen med den nya Polismyndigheten kan följaktligen antalet mål som avser överklagade sekretessärenden antas öka med hundratalet årligen hos Kammarrätten i Stockholm. Kommittén ser likväl inte att det finns anledning att aktualisera någon avvikande rättslig reglering för överklagande av dessa ärenden.

I den mån som den nya Polismyndigheten väljer att koncentrera handläggningen av utlänningsärenden till färre enheter, kan målfördelningen mellan migrationsdomstolarna komma att påverkas. Redan i dag pågår dock en sådan ärendekoncentration hos polisen. Den kommande utvecklingen är svår att förutse. Kommittén ser dock inget behov i dagsläget av att särreglera forumreglerna just för dessa mål.

När det gäller ersättning för sakskada enligt 1998 års förordning (1998:1379) bör samma ordning införas för de anställda inom polisväsendet som den som enligt förordningen gäller för sådana skador som drabbar anställda inom Kriminalvården. Detta innebär att ersättningsbeslut som den nya Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen fattar ska överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. En förutsättning för att kunna överklaga är dock att Polismyndigheten respektive Säkerhetspolisen först, på begäran av den som beslutet angår, omprövat beslutet. Den närmare utformningen av bestämmelserna behandlas i avsnitt 4.11.2.

När det gäller överklagande av beslut om ersättning22 åt den som hjälper polisen enligt 1988 års förordning (1988:842) kan två alternativa vägar väljas. Det ena alternativet innebär att samma lösning väljs som för beslut enligt 1998 års förordning, alltså att överklagande sker hos allmän förvaltningsdomstol enligt huvudregeln i 22 a § förvaltningslagen. En sådan ordning kan kompletteras med ett krav på omprövning inom Polismyndigheten. Det andra alternativet innebär att Polismyndighetens beslut överklagas hos Brottsoffermyndigheten. Denna myndighet har stor erfarenhet av de slags bedömningar som ska göras i dessa ärenden och prövar redan i dag vissa brottsskadeärenden som andra instans23. Vidare finns det ett nära samband mellan brottsskadeärenden och de ärenden som avses i förordningen24. Från ett medborgarperspektiv torde därför den bästa prövningen kunna göras av Brottsoffermyn-

22 Beslut om belöning enligt samma förordning kan inte överklagas, se 13 § förordningen. 23 Se 12 § brottsskadelagen (1978:413). 24 Se 1–4 och 5 a §§ förordningen.

digheten. Enligt kommitténs bedömning talar övervägande skäl för att Polismyndighetens beslut ska överklagas hos denna myndighet. Brottsoffermyndighetens beslut ska inte kunna överklagas. Följaktligen bör 13 § i 1988 års förordning ändras i enlighet med detta. Avslutningsvis kan nämnas att antalet överklaganden är mycket få.25

När det gäller mål om utdömande av viten kan övergången till den nya Polismyndigheten komma att innebära att samtliga dessa mål kommer att handläggas vid Förvaltningsrätten i Stockholm. Med hänsyn till att dessa ärenden är sällsynt förekommande, ser dock kommittén inga större olägenheter med detta.

Ärenden som handläggs av Rikspolisstyrelsen

Rikspolisstyrelsens beslut överklagas i dag huvudsakligen till förvaltningsrätten enligt huvudregeln i 22 a § förvaltningslagen (1986:233). Enligt forumregeln i 14 § andra stycket lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar ska överklagandet prövas av den förvaltningsrätt inom vars domkrets ärendet först prövats, alltså Förvaltningsrätten i Stockholm.

Även beträffande beslut av Rikspolisstyrelsen finns det dock några specialfall som bör redovisas.

1. Enligt 6 kap. 8 § offentlighets- och sekretesslagen ska ett beslut av Rikspolisstyrelsen i fråga om utlämnande av allmän handling och vissa andra beslut i sekretessärenden överklagas hos kammarrätt. Enligt forumregeln i 1 § förordningen (1977:937) om allmänna förvaltningsdomstolars behörighet ska målet prövas av den kammarrätt inom vars domkrets myndigheten är belägen. I praxis anses denna formulering, liksom beträffande polismyndighets motsvarande beslut, innebära att det är placeringen av myndighetens huvudkontor som avgör forumfrågan. Beslut av Rikspolisstyrelsen överklagas alltså i dag till Kammarrätten i Stockholm.

2. Enligt 10 § lagen (1991:483) om fingerade personuppgifter ska beslut som Rikspolisstyrelsen fattar med stöd av lagen överklagas till Stockholms tingsrätt.

25 År 2010 och 2011 har inga ärenden överklagats.

3. Enligt 15 kap. 1 § trafikförordningen (1998:1276) överklagas de beslut Rikspolisstyrelsen fattar enligt förordningen till regeringen.

När det gäller behovet av ändringar i forumreglerna vid överklaganden i förvaltningsärenden gör kommittén följande bedömning.

I avsnitt 2.3.2 har kommittén föreslagit att det bör överlämnas till den nya Polismyndigheten att avgöra var de ärenden som i dag handläggs av Rikspolisstyrelsen ska handläggas i framtiden. Detta kan innebära en omfördelning av överklagandeärenden från Förvaltningsrätten i Stockholm till andra förvaltningsrätter. Överklagandena i de ärendegrupper som Rikspolisstyrelsen handlägger i dagsläget är dock få.

Även hos Rikspolisstyrelsen förekommer ett antal sekretessärenden årligen. Under förutsättning att den nya Polismyndighetens huvudkontor förläggs till Stockholm kommer enligt kommitténs bedömning inte tillströmningen av överklagade sekretessärenden till Kammarrätten i Stockholm att påverkas.

När det gäller lagen (1991:483) om fingerade personuppgifter ser kommittén ingen anledning att ändra ordningen för överklagande av det skälet att ärendena kan komma att handläggas på en annan ort i den nya Polismyndigheten. Handläggningsordningen med Rikspolisstyrelsen som beslutande myndighet och Stockholms tingsrätt som överklagandeinstans infördes så sent som den 1 oktober 2011. Regeringen anförde då att ärendena är mycket få, innehåller känsliga uppgifter och att koncentrationen av ärenden till Stockholms tingsrätt i vart fall tills vidare borde bestå26.

Det är svårt att se vilka beslut av Rikspolisstyrelsen som avses i bestämmelsen om överklagande i 15 kap. 1 § trafikförordningen (1998:1276). Enligt förordningen har Rikspolisstyrelsen befogenhet att besluta endast i ett fall. Det avser föreskrifter om trafikövervakning på motorvägar och motortrafikleder.27 Även om det i dag är formellt möjligt28, torde inte avsikten vara att ett sådant normbeslut ska kunna överklagas. Bestämmelsen, i den del den avser beslut av Rikspolisstyrelsen, bör därför upphävas.

26Prop. 2010/11:119 s. 69 f. 27 Se 13 kap. 7 § förordningen. 28 Se 1 och 30 §§myndighetsförordningen (2007:515).

Särskilt om Säkerhetspolisen

Endast en författning innehåller uttryckliga regler om överklagande av beslut som Säkerhetspolisen fattar. Enligt 28 a och 28 b §§ lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll kan Säkerhetspolisens beslut i vissa frågor enligt lagen överklagas till Migrationsöverdomstolen, som är högsta instans i utlänningsärenden. Den omständigheten att Säkerhetspolisen blir en självständig myndighet påverkar inte denna regel.

2.3.4. Regler om rätt för polisorgan att överklaga

Enligt ett antal bestämmelser har polismyndighet och Rikspolisstyrelsen rätt att överklaga beslut som fattas av en annan myndighet.29Denna befogenhet kommer att tilläggas den nya Polismyndigheten. Med hänsyn till att forum inte i något fall bestäms med utgångspunkt i vilken myndighet som överklagar, kommer en sådan ändring inte att påverka fördelningen av mål/ärenden mellan de överprövande instanserna.

I ett fall, 10 § polisutbildningsförordningen (1999:740), kan beslut av Rikspolisstyrelsen om disciplinåtgärd mot samt avskiljande och avstängning av student vid polisprogrammet överklagas hos personalansvarsnämnden vid styrelsen. I fortsättningen kommer sådana beslut att fattas av den nya Polismyndigheten. Ett sådant beslut kommer då att kunna överklagas till den personalansvarsnämnd som kommittén har föreslagit ska finnas även vid den nya Polismyndigheten.

Särskilt om Säkerhetspolisen

Även Säkerhetspolisen har enligt ett antal författningsbestämmelser rätt att överklaga beslut som fattas av en annan myndighet.30Den omständigheten att Säkerhetspolisen blir en självständig myndighet kommer inte att påverka fördelningen av mål/ärenden mellan de överprövande instanserna.

29 Se 6 § lagen (1978:234) om nämnder för vissa trafikfrågor, 15 § lagen (1974:191) om bevakningsföretag, 13 § lagen (2010:1933) om auktorisation av delgivningsföretag och 14 kap. 4 a § utlänningslagen (2005:716). 30 Se 2 a § lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll [till regeringen], 27 § lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap [till regeringen] och 14 kap. 11 § utlänningslagen (2005:716) [till migrationsdomstol].

2.3.5. Regler om överprövning m.m.

Enligt vissa bestämmelser ska Rikspolisstyrelsen pröva beslut som en polismyndighet har fattat. Detta sker genom att beslutet underställs Rikspolisstyrelsen. Sådana bestämmelser finns i 3 § lagen (2004:487) om sjöfartsskydd, 9 § lagen (2004:1100) om luftfartsskydd och 2 kap. 2 § lagen (2006:1209) om hamnskydd. Samtliga bestämmelser har en likartad konstruktion. De ger som huvudregel Rikspolisstyrelsen en befogenhet att besluta om vissa åtgärder efter att ha hört vissa andra myndigheter. I brådskande fall får Rikspolisstyrelsen besluta utan att höra de övriga myndigheterna. Ett sådant beslut ska dock omprövas av styrelsen efter att de övriga myndigheterna hörts. Därutöver kan en polismyndighet, i brådskande fall, besluta i en sådan fråga då den avser det egna polisdistriktet. Det är sistnämnda beslut som ska underställas Rikspolisstyrelsen för prövning. I en organisation med den nya Polismyndigheten kan befogenheten för Rikspolisstyrelsen att besluta tilläggas Polismyndigheten. Därutöver behövs ingen särskild rätt för polisen att besluta och den särskilda befogenheten för en polismyndighet kan därför avskaffas.

En likartad bestämmelse finns i 8 § lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m. Enligt denna bestämmelse ska Rikspolisstyrelsen pröva fråga om ersättning till enskild i vissa fall då en polismyndighet sålt egendom som varit föremål för bl.a. beslag. Bestämmelsen är konstruerad så att det är den myndighet som förvarar egendomen som också beslutar om försäljning.

Även andra myndigheter inom rättsväsendet än polismyndigheter förvarar egendom som avses i lagen. Till dessa hör bl.a. Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Tullverket (se t.ex. 23 § lagen [2000:1225] om straff för smuggling) och Kustbevakningen (se t.ex. 11 kap. 6 § lagen [1980:424] om åtgärder mot förorening från fartyg och 2 § lagen [1982:395] om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning). I dessa fall prövar den försäljande myndigheten också frågan om ersättning31.

I en organisation med den nya Polismyndigheten kan lämpligen särregleringen för polisen, som alltså innebär att Rikspolisstyrelsen prövar ersättningsfrågan trots att en polismyndighet beslutar om

31 Se 6 och 8 §§ lagen om förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m.

försäljningen, avskaffas. Således kommer den nya Polismyndigheten32 att besluta om såväl försäljning som ersättning.

Den närmare utformningen av dessa lagbestämmelser redovisas i författningskommentaren.

2.3.6. Övergångsbestämmelser

I kapitel 5 behandlar kommittén de övergångsbestämmelser som kan behövas till följd av förslagen om ändrade forumregler.

32 Detsamma kommer att gälla för Säkerhetspolisen när denna myndighet leder polisverksamhet där denna bestämmelse aktualiseras; se kommitténs förslag till 7 § andra stycket polislagen (1984:387).

3. Regler om offentlighet och sekretess

3.1. Inledning

Kommitténs förslag om att organisera polisen som två myndigheter, Polismyndigheten och Säkerhetspolisen, aktualiserar vissa frågor som rör tryckfrihetsförordningens (TF) bestämmelser om allmänna handlingar och behovet av ändringar i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400; OSL).

3.2. Regler om allmänna handlingar

Bedömning: I den nya Polismyndigheten kan handläggningen av

vissa ärendegrupper komma att koncentreras till en viss enhet. Detta innebär inte att enheten kan anses vara ett självständigt organ i förhållande till myndigheten i övrigt på det sätt som avses i 2 kap. 8 § TF. Den indelning av den nya Polismyndigheten i polisregioner som kommittén föreslår, medför inte heller att dessa är att anse som självständiga i den mening som avses i 2 kap. 8 § TF.

Enligt 2 kap. 3 § första stycket TF är en handling allmän om den förvaras hos en myndighet och är att anse som inkommen eller upprättad hos myndigheten. Av 2 kap. 6 § första stycket TF framgår att en handling anses inkommen till en myndighet när den har anlänt dit eller kommit behörig befattningshavare tillhanda. Enligt 2 kap. 7 § TF anses en handling vara upprättad hos en myndighet när den har expedierats, eller om den inte ska expedieras, när det ärende till vilket den hänför sig har slutbehandlats. Om handlingen inte hänför sig till ett visst ärende, anses den upprättad när den har färdigställts av myndigheten.

I dagens organisation med Rikspolisstyrelsen och flera polismyndigheter innebär dessa regler bl.a. att en handling som skickas från en polismyndighet till en annan är att anse som upprättad hos den avsändande myndigheten och inkommen hos den mottagande myndigheten. I den nya Polismyndigheten försvinner de formella myndighetsgränserna och handlingar som utväxlas mellan olika myndighetsorgan inom myndigheten blir inte allmänna genom detta.

Under vissa förutsättningar kan dock en handling bli allmän även då den överlämnas mellan två enheter inom en och samma myndighet. Dessa regler kommer att vara tillämpliga på såväl den nya Polismyndigheten som på den fristående myndigheten Säkerhetspolisen. För att en handling ska bli allmän i dessa fall krävs enligt 2 kap. 8 § TF att enheterna uppträder som självständiga organ i förhållande till varandra. Av förarbetena framgår att så kan vara fallet om enheten i eget namn fattar ett överklagbart beslut av konstitutiv betydelse.1 Detsamma gäller då en enhet beslutar ett yttrande som avges självständigt och som innebär att enheten definitivt skiljer sig från en fråga. I båda dessa fall anses besluten som allmänna handlingar även om de endast sänds till organ inom samma myndighet. Även i andra fall kan en enhet vara att anse som ett självständigt myndighetsorgan i förhållande till andra. Omständigheter som kan tala för detta är att enheten självständigt förvaltar viss egendom, har viss handlingsfrihet inom en angiven ekonomisk ram eller i övrigt kan vidta vissa faktiska åtgärder självständigt och på eget ansvar.2

I den nya Polismyndigheten kan handläggningen av vissa ärendegrupper komma att koncentreras till en viss enhet. Detta innebär enligt kommitténs mening inte att enheten kan anses som ett självständigt myndighetsorgan i förhållande till myndigheten i övrigt på det sätt som avses i 2 kap. 8 § TF.3 Den indelning av den nya Polismyndigheten i polisregioner som kommittén föreslår medför inte heller att dessa regioner är att anse som självständiga i den mening som avses i den aktuella bestämmelsen.4

1 Med konstitutiv betydelse menas av grundläggande eller väsentlig betydelse. 2Prop. 1975/76:160 s. 151 ff. 3 Jfr. prop. 2003/04:152 s. 248 f. angående motsvarande fråga inom Försäkringskassan. 4 Ibid.

3.3. Behövs det ett förstärkt sekretesskydd för den enskilde?

Bedömning: Det behövs inte några ändringar i offentlighets- och

sekretesslagstiftningen i syfte att förstärka sekretesskyddet för den enskilde till följd av omorganisationen av polisen.

Enligt 8 kap. 1 § OSL gäller sekretess också mellan myndigheter. I dagens modell med en central förvaltningsmyndighet, dvs. Rikspolisstyrelsen inklusive Säkerhetspolisen och Rikskriminalpolisen, flera polismyndigheter samt myndigheten Statens kriminaltekniska laboratorium råder det därför som huvudregel sekretess mellan de olika myndigheterna. Detta gäller naturligtvis under förutsättning att det finns en tillämplig sekretessregel. Som regel gäller även sekretess mellan Rikskriminalpolisen och Säkerhetspolisen eftersom dessa verksamhetsgrenar i många gånger är att betrakta som självständiga i förhållande till varandra; om detta begrepp se nedan i detta avsnitt. Det finns dock en rad bestämmelser som bryter sekretessen och som, främst i den brottsbekämpande verksamheten, kan åberopas för ett utlämnande. Till dessa bestämmelser hör 10 kap. 2 § och 19–28 §§ OSL samt 35 kap. 10 § OSL.5 Dessa sekretessbrytande bestämmelser ger i praktiken myndigheterna inom polisen omfattande möjligheter att utväxla annars sekretesskyddade uppgifter.

I en modell där de nyss nämnda myndigheterna och Rikspolisstyrelsen ingår i samma myndighet kommer myndighetsgränserna att suddas ut och bestämmelserna om sekretess mellan myndigheter inte längre att vara tillämpliga. Säkerhetspolisen, däremot, kommer att ombildas till en självständig myndighet där huvudregeln alltså kommer att vara att det råder sekretess mellan denna myndighet och Polismyndigheten, alltså det som i dag är Rikspolisstyrelsen, inklusive Rikskriminalpolisen, polismyndigheterna och Statens kriminaltekniska laboratorium.

OSL innehåller även regler om sekretess mellan olika verksamhetsgrenar inom en myndighet. För att en sådan sekretess ska gälla krävs det enligt 8 kap. 2 § OSL att verksamhetsgrenarna är att betrakta som självständiga i förhållande till varandra. Av intresse är därför att klargöra vad en verksamhetsgren är, vilka verksamhetsgrenar som polisverksamheten inom Polismyndigheten kan komma

5Prop. 2009/10:85 s. 188.

att omfatta och i vilken omfattning dessa verksamhetsgrenar kan vara att anse som självständiga i förhållande till varandra.

En verksamhetsgren, i den mening som avses i OSL, kännetecknas av att den regleras av en gemensam uppsättning sekretessbestämmelser. Först om en myndighets verksamhet regleras av mer än en uppsättning helt skilda sekretessregler kan man alltså tala om skilda (minst två) verksamhetsgrenar. Den omständigheten att sekretessen för en myndighets verksamhet är avsedd att skydda två olika intressen, exempelvis det allmänna enligt 18 kap. OSL och det enskilda enligt 35 kap. OSL, medför inte att två verksamhetsgrenar föreligger. För många myndighetsområden, inte minst polisen, har sekretessregleringen inom ett visst område av redaktionella skäl delats upp på flera paragrafer. Ett exempel på detta är den sekretess som enligt 35 kap. OSL gäller till förmån för enskild i polisens verksamhet för att förebygga och beivra brott och som är uppdelad på ett antal paragrafer. Inte heller en sådan uppdelning medför att fråga är om mer än en verksamhetsgren.6

Polisverksamheten inrymmer, liksom många andra myndigheters verksamhet7, flera verksamhetsgrenar. Med utgångspunkt i OSL torde bl.a. följande kunna urskiljas hos de nuvarande polismyndigheterna och den del av Rikspolisstyrelsen som i dag inte avser Säkerhetspolisen8: den brottsförebyggande och brottsutredande verksamheten (18 kap. 1–3 §§ OSL), verksamhet som avser särskilt personsäkerhetsarbete enligt 2 a § polislagen (1984:387) (18 kap. 7 § och 35 kap. 11 § OSL), verksamhet som avser förande av eller uttag ur vapenregister (18 kap. 16 § och 35 kap. 23 § OSL), verksamhet enligt lagen (1991:483) om fingerade personuppgifter (22 kap. 2 § OSL), verksamhet som avser förordnande av ordningsvakt (30 kap. 21 § OSL), verksamhet som avser räddningsinsatser enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor (32 kap. 8 § OSL), verksamhet som avser hjälp och bistånd till enskilda (35 kap. 20 § OSL), verksamhet som avser utlänningskontroll och medborgarskap (37 kap. 1 § OSL) samt verksamhet som avser skadereglering (40 kap. 6 § OSL).

Frågan om i vilken mån olika verksamhetsgrenar också är att anse som självständiga i förhållande till varandra är dock mer komplicerad. Bedömningen ska göras med ledning av förarbetena till

6Prop. 2008/09:150 s. 359 ff. 7 Se bl.a. prop. 2002/03:99 s. 233 f. när det gäller Skatteverket. 8 Frågan om verksamhetsgrenar hos Säkerhetspolisen är av mindre intresse i detta sammanhang, då det som är Säkerhetspolisen i dag kommer att utgöra en självständig myndighet.

2 kap. 8 § TF om allmänna handlingar som innehåller ett motsvarande krav på självständighet; se avsnitt 3.2.9

Av de verksamhetsgrenar som nyss redovisats får i dagens organisation, enligt kommitténs bedömning, de verksamheter som avser 1. personsäkerhetsarbete, 2. fingerade personuppgifter och

3. skadereglering anses vara självständiga verksamhetsgrenar. Övriga verksamhetsgrenar kan, med hänsyn till att de inte organiseras skilda från andra verksamheter, inte anses vara självständiga. I den nya Polismyndigheten kan utfallet bli ett annat beroende på hur myndigheten väljer att organisera vissa verksamheter.

Den nya Polismyndigheten kommer att vara en stor myndighet med ett förhållandevis stort antal sekretessregler att tillämpa. Inom myndigheten kommer sekretess endast att gälla mellan självständiga verksamhetsgrenar. Det är därför angeläget att frågan om vilka verksamhetsgrenar som ska organiseras som självständiga ägnas särskild uppmärksamhet under genomförandearbetet. Det är kommitténs bedömning att i vart fall de tre verksamheter som nyss angetts (personsäkerhetsarbete, fingerade personuppgifter och skadereglering) bör ha en sådan ställning. Noteras bör dock att de sekretessbrytande bestämmelserna gäller också mellan självständiga verksamhetsgrenar.10 Möjligheten att lämna annars sekretesskyddade uppgifter mellan sådana verksamheter är därför betydande.

Omfattningen av självständiga verksamhetsgrenar inom Säkerhetspolisen påverkas inte av att denna polis blir en fristående myndighet.

Avslutningsvis finns det anledning att behandla frågan om vilka rättigheter och skyldigheter en anställd har när det gäller att inom den nya Polismyndigheten och den fristående myndigheten Säkerhetspolisen hantera sekretesskyddade uppgifter. Frågan gäller alltså hur en polisanställd ska tillämpa sekretessreglerna i förhållande till sina arbetskamrater. Inom en myndighet eller ett sekretessområde gäller, formellt sett, sekretessen inte mellan de anställda. Att lämna uppgifter som går utöver vad om är normalt och behövligt för ett ärendes handläggning eller för verksamhetens bedrivande anses dock strida mot grunderna för sekretesslagen.11 I den praktiska tillämpningen har JO konstaterat att sekretesslagen inte hindrar att en handläggare rådfrågar andra befattningshavare om ett ärende, åtminstone inte om det framstår som objektivt försvarbart samt

9 Se prop. 2008/09:150 s. 357. 10 Se 8 kap. 2 § OSL. 11 Se prop. 1990/91:111 s. 24. och SOU 2003:99 s. 282 ff.

vidare att uppgifter fritt måste kunna lämnas till dem som på ett eller annat sätt deltar i beredningen och avgörandet av ett ärende.12

En omständighet att beakta när det gäller anställdas tillgång till sekretesskyddade personuppgifter i polisverksamheten är följande. I dagens organisation med flera myndigheter inom polisen regleras tillgången till uppgifter i stor omfattning av regler i lag eller förordning om till vilka myndigheter uppgifter får lämnas ut och om direktåtkomst. I den nya Polismyndigheten kommer sådana regler inte att behöva finnas kvar eftersom de reglerar förhållandet mellan myndigheter. Istället bör, enligt kommitténs uppfattning, de anställdas tillgång till uppgifter regleras genom myndighetsinterna föreskrifter om behörighet. Det är angeläget att dessa föreskrifter utformas med beaktande även av de överväganden om avgränsningar av tillgång till personuppgifter som ligger till grund för dagens författningar på dessa områden.

Sammanfattningsvis när det gäller sekretess kommer avskaffandet av myndighetsgränserna och den föreslagna nya Polismyndigheten att medföra att betydligt fler anställda kan få del av fler uppgifter. Redan i dag ger dock de sekretessbrytande reglerna betydande möjligheter att lämna uppgifter mellan polismyndigheter och mellan självständiga verksamheter inom myndigheterna. Dessutom finns det tydliga gränser för hur en anställd internt ska hantera en sekretessbelagd uppgift. Genom att organisera känsliga verksamheter så att de blir att anse som självständiga verksamhetsgrenar vid tillämpningen av OSL kan dessutom sekretesskyddet stärkas. Även väl utformade myndighetsföreskrifter om behörighet bidrar till att sekretesskyddet stärks. Kommittén bedömer därför att den enskilde medborgaren kommer att ha i huvudsak samma sekretesskydd i en organisation med den nya Polismyndigheten som i dagens.

Mot denna bakgrund behöver inga ändringar göras i offentlighets- och sekretesslagstiftningen i syfte att förstärka sekretesskyddet. Till följd av den ändrade myndighetsstrukturen behöver dock vissa andra ändringar göras som avser såväl Polismyndigheten som Säkerhetspolisen. Dessa behandlas i avsnitt 3.5.

12 JO 1983/84 s. 262.

3.4. Hur påverkas polisens möjligheter att samverka och möjligheten till insyn i polisens verksamhet?

3.4.1. Samverkan

Under senare år har statsmakternas strävan varit att genom förändringar i regelverket underlätta för de brottsbekämpande myndigheterna att samverka i kampen mot brott. Utgångspunkten för detta arbete har varit att, med beaktande av befogade krav på skyddet för den enskildes integritet, var och en av de brottsbekämpande myndigheterna ska kunna få tillgång till uppgifter från andra brottsbekämpande myndigheter, i den mån uppgifterna behövs i verksamheten.13 Denna målsättning präglar såväl offentlighets- och sekretesslagstiftningen som de författningar som reglerar hanteringen av personuppgifter hos de brottsbekämpande myndigheterna. Ett exempel på detta är de sekretessbrytande bestämmelser i den brottsbekämpande verksamheten som redovisats i närmast föregående avsnitt.

I dag är polismyndigheterna och Rikspolisstyrelsen, inklusive bl.a. Rikskriminalpolisen och Säkerhetspolisen, självständiga myndigheter. I den kommande organisationen kommer dessa, med undantag för Säkerhetspolisen, att vara samlade i den nya Polismyndigheten. Följaktligen kommer inte de sekretessbrytande bestämmelserna att vara tillämpliga på uppgiftslämnade som sker inom den nya Polismyndigheten. Detta uppgiftslämnande bör i stället regleras genom myndighetsinterna föreskrifter om behörighet. Det kan antas att informationsutbytet mellan enheter inom den nya Polismyndigheten kommer att underlättas genom detta. Precis som i dag kan dock sekretess gälla för en viss verksamhet inom myndigheten i den mån verksamheten utgör en självständig verksamhetsgren.

För Säkerhetspolisen kommer, från sekretessynpunkt, den nya organisationen att innebära att regelverket om sekretessbrytande bestämmelser kommer att behöva tillämpas i förhållande till den nya Polismyndigheten, alltså till det som i dag utgörs av övriga delar av Rikspolisstyrelsen och av polismyndigheterna. I förhållande till polismyndigheterna och Statens kriminaltekniska laboratorium är detta fallet redan i dag. Detsamma torde i stor omfattning också gälla i förhållande till annan verksamhet inom Rikspolis-

13 Se bl.a. prop. 2009/10:85 s. 63 f.

styrelsen, med hänsyn till bestämmelserna om självständiga verksamhetsgrenar.

Förhållandet i sekretesshänseende mellan polisens myndigheter och andra brottsbekämpande myndigheter påverkas, enligt kommitténs bedömning, inte av den nya polisorganisationen. Det krävs dock relativt omfattande ändringar av organisationsbegrepp för att vidmakthålla den nuvarande ordningen. När det gäller offentlighets- och sekretesslagstiftningen redovisas dessa ändringar i närmast följande avsnitt. De ändringar som krävs i registerlagstiftningen redovisas i avsnitt 4.11.4.

3.4.2. Insyn

Regelverket om allmänna handlingar och rätten att ta del av offentliga handlingar är en hörnsten när det gäller insyn i polisens verksamhet liksom i all offentlig verksamhet. I den nya Polismyndigheten upphör, såsom redovisats i avsnitt 3.2, de formella myndighetsgränserna och handlingar som utväxlas mellan olika enheter i den nya myndigheten blir inte allmänna genom detta. Detta torde innebära att färre handlingar blir allmänna och därmed föremål för prövning om de kan lämnas ut. I den mån handlingarna utväxlas mellan självständiga organ inom myndigheten är de dock att anse som allmänna i samma omfattning som om de två organen hade varit självständiga myndigheter. I vilken omfattning den nya myndigheten kommer att innehålla självständiga verksamhetsgrenar avgörs, såsom redovisats i avsnitt 3.3, av hur den nya myndigheten väljer att organisera vissa verksamheter.

När det gäller handlingar som utväxlas mellan myndigheterna Säkerhetspolisen och Polismyndigheten kommer fler handlingar än i dag att bli allmänna. Detta beror på att handlingar som i dag utväxlas mellan Rikspolisstyrelsen och Säkerhetspolisen inte utan vidare är att anse som allmänna. I den mån de verksamhetsgrenar mellan vilka handlingarna utväxlas är att anse som självständiga i förhållande till varandra är handlingen dock, även i dagens organisation, att anse som allmän.

Slutligen bör uppmärksammas att många handlingar av betydelse för insyn i polisverksamheten inte expedieras. De är därmed att anse som allmänna i och med att det ärende till vilket de hänför sig slutbehandlats eller i vissa fall på ett ännu tidigare stadium.

Detta gäller bl.a. diarier och s.k. händelserapporter. Dessa regler gäller oberoende av polisens organisation.

3.5. Vissa ändringar i offentlighets- och sekretesslagstiftningen

Förslag: Vissa ändringar ska göras i offentlighets- och sekretess-

lagstiftningen för att anpassa den till den nya myndighetsstrukturen inom polisen.

Enligt 18 kap. 16 § OSL gäller sekretess under vissa förutsättningar för uppgift hos polismyndighet i verksamhet som avser förande av eller uttag ur vapenregister för uppgift som har tillförts registret, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan fara för att vapen eller ammunition kommer till brottslig användning. Detsamma gäller hos Rikspolisstyrelsen för uppgift som hänför sig till vapenregister. Enligt det förslag till ändring i vapenlagen som kommittén redovisar i avsnitt 4.11.5 ska de lokala och centrala vapenregister som finns i dag föras av Polismyndigheten i den nya organisationen. Mot denna bakgrund behöver 18 kap. 16 § OSL ändras så att sekretessen i båda fallen istället gäller hos Polismyndigheten.

Enligt 18 kap. 17 § OSL gäller under vissa förutsättningar sekretess hos en polismyndighet och Rikspolisstyrelsen för uppgift i en angelägenhet som avses i 3 § 1 och 614 lagen (2000:344) om Schengens informationssystem (SIS). Säkerhetspolisen har i dag tillgång till uppgifter i SIS i egenskap av en organisatorisk enhet inom Rikspolisstyrelsen. För att säkerställa att sekretess kommer att gälla för uppgifterna även när Säkerhetspolisen blir en självständig myndighet behöver, utöver Polismyndigheten, även Säkerhetspolisen anges som organisatoriskt begrepp i denna bestämmelse. Begreppet polismyndighet bör utgå. I 29 kap. 10 § OSL finns bestämmelser om sekretess hos Rikspolisstyrelsen för vissa uppgifter i rapporter om händelser inom civil luftfart. Här bör begreppet Rikspolisstyrelsen ersättas med Polismyndigheten.

Enligt 35 kap. 1 § första stycket 4 OSL gäller sekretess i viss verksamhet som syftar till att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott och som bedrivs av en polismyndighet eller Statens kriminaltekniska laboratorium. Här bör begreppet polismyndighet

14 Enligt SFS 2010:383 har vissa ändringar gjorts i denna bestämmelse. Ändringarna, som träder i kraft den dag regeringen bestämmer, innebär bl.a. att p. 6 ska numreras som p. 5.

ersättas med Polismyndigheten. Statens kriminaltekniska laboratorium bör inte uttryckligen nämnas i bestämmelsen, eftersom kommittén i SOU 2012:13 har föreslagit att laboratoriet ska ingå i den nya Polismyndigheten.

Enligt 35 kap. 1 § första stycket 5 OSL gäller sekretess för uppgift i Statens biografbyrås verksamhet när denna biträder en polismyndighet i brottmål. Även här bör polismyndighetsbegreppet ersättas med Polismyndigheten. Enligt 35 kap. 1 § första stycket 6 gäller sekretess för uppgift i register som förs av Rikspolisstyrelsen enligt polisdatalagen (2010:361) eller som annars behandlas där med stöd av samma lag. Här bör Rikspolisstyrelsen utgå som organisatoriskt begrepp och istället bör Polismyndigheten anges. I den nya organisationen kommer Säkerhetspolisen att vara en självständig myndighet. Säkerhetspolisen bör därför anges i denna bestämmelse. I 35 kap. 4 § första stycket 2 anges att sekretess under vissa förutsättningar gäller i verksamhet som avser förande av eller uttag ur register för uppgift hos Rikspolisstyrelsen som rör brott eller den som har misstänkts, åtalats eller dömts för brott om uppgiften har lämnats dit för databehandling inom rättsväsendets informationssystem i vissa register. Denna arbetsuppgift kommer att gå över till den nya Polismyndigheten. Därför behöver Polismyndigheten anges i denna bestämmelse.

I 35 kap. 8 § OSL anges att viss förundersökningssekretess inte hindrar att polisen på begäran av den som lidit person- eller sakskada vid en trafikolycka lämnar uppgift om identiteten hos en trafikant som haft del i olyckan. Bestämmelsen ska ses mot bakgrund av att polisen enligt 2 kap. 8 § trafikförordningen (1998:1276) i vissa fall ska underrätta den vars egendom skadats i samband med en trafikolycka. I avsnitt 4.7.1. har kommittén föreslagit att begreppet polisen i trafikförordningen, i förtydligande syfte, ska bytas ut mot Polismyndigheten. Följaktligen bör motsvarande byte av begrepp göras även i 35 kap. 8 § OSL. Även i rubriken närmast före 35 kap. 20 § bör begreppet polisen ersättas med Polismyndigheten.

Enligt 37 kap. 6 § OSL15 gäller sekretess under vissa förutsättningar hos en polismyndighet och Rikspolisstyrelsen för uppgift som förekommer i en angelägenhet som avser en framställning enligt 3 § lagen (2000:344) om Schengens informationssystem och avser bl.a. dold övervakning eller särskilda kontrollåtgärder. Här

15 Enligt SFS 2010:383 har vissa ändringar gjorts i denna bestämmelse. Ändringarna, som träder i kraft den dag regeringen bestämmer, saknar dock betydelse i detta sammanhang.

bör Polismyndigheten anges och de organisatoriska begreppen Rikspolisstyrelsen och polismyndighet utgå. Med hänsyn till att de uppgifter som avses kan finnas även hos Säkerhetspolisen, som i dag är en del av Rikspolisstyrelsen, behöver även Säkerhetspolisen anges i denna bestämmelse.

Slutligen ska orden ”en polismyndighet” eller ”polismyndigheten” bytas mot Polismyndigheten i följande bestämmelser: 10 kap. 19–24 §§, 18 kap. 1, 3 och 15 §§, 29 kap. 10 § samt 35 kap. 4, 20, 21 och 23 §§ OSL.

Vidare behöver följande ändringar göras i offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641; OSF). I 2 § regleras vilka handlingar hos ett antal uppräknade myndigheter som är undantagna från diarieföringsskyldigheten. I fråga om handlingar hos Migrationsverket, bör orden ”Rikspolisstyrelsens säkerhetsavdelning” bytas mot ordet ”Säkerhetspolisen”. Vidare bör i fråga om handlingar hos polismyndigheterna och Rikspolisstyrelsen undantagen samlas under en punkt och de nuvarande två myndighetsbegreppen ersättas med Polismyndigheten. I 3 § OSF regleras på vilka register (diarier) hos ett antal uppräknade myndigheter som reglerna om möjlighet att utelämna vissa uppgifter vid diarieföringen inte ska tillämpas. En följd av detta är att registren i stor omfattning kommer att omfattas av sekretess. Under rubriken myndigheter, bör polismyndigheterna ersättas med Polismyndigheten och Rikspolisstyrelsen ersättas med Säkerhetspolisen. De register som i dag anges vid polismyndigheterna förekommer även hos Säkerhetspolisen. Ett motsvarande undantag bör därför gälla där.

I 6 § OSF anges att sekretess gäller för Rikspolisstyrelsens centrala passregister och centrala register för nationella identitetskort. I den nya organisationen kommer dessa register att föras av Polismyndigheten. Här bör därför Polismyndigheten anges istället för Rikspolisstyrelsen. Enligt 7 § OSF gäller under vissa förutsättningar sekretess för uppgifter om enskildas personliga förhållanden i de undersökningar som Rikspolisstyrelsen genomför om hur brottsoffer upplever sina kontakter med polisen. Dessa undersökningar kommer i den nya organisationen att genomföras av Polismyndigheten. Denna myndighet ska därför istället anges här.

Enligt 10 § gäller sekretess i personaladministrativ verksamhet hos polismyndigheter, Rikspolisstyrelsen och Statens kriminaltekniska laboratorium för uppgift om en enskilds bostadsadress, hemtelefonnummer, personnummer och andra jämförbara uppgifter avseende personalen, uppgift i form av fotografisk bild som utgör

underlag för tjänstekort samt uppgift om närstående till personalen, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör eller någon närstående till honom eller henne lider men. I denna bestämmelse bör polismyndigheter, Rikspolisstyrelsen och Statens kriminaltekniska laboratorium utgå. Istället bör Polismyndigheten och Säkerhetspolisen anges.

4. Ändrade organisatoriska begrepp

4.1. Inledning

Begreppet polismyndighet, liksom böjningar och preciseringar av detta begrepp, förekommer i ett mycket stort antal författningar. Kommitténs förslag att organisera de nuvarande 21 polismyndigheterna, Rikspolisstyrelsen och Statens kriminaltekniska laboratorium som en myndighet, Polismyndigheten, innebär att polismyndighetsbegreppet får en ny innebörd. Samtliga författningar som innehåller ett polismyndighetsbegrepp måste därför ses över och anpassas till en ny terminologi. Antalet sådana författningar är något över 300.

Den förändrade organisationen aktualiserar också ändringar i författningar som innehåller andra begrepp. Dessa begrepp är

  • Rikspolisstyrelsen och begrepp med anslutning till Rikspolisstyrelsen
  • polisstyrelsen
  • polischef
  • länspolismästare
  • polisdistrikt
  • polisen och den lokala polisorganisationen
  • polisväsendet
  • polis och
  • Statens kriminaltekniska laboratorium.

Även kommitténs förslag om att organisera Säkerhetspolisen som en fristående myndighet aktualiserar ändringar i de författningar

som innehåller begreppet Säkerhetspolisen och sådana begrepp som är kopplade till dess verksamhet.

De ändringar som behöver göras är av skiftande slag. När det gäller begreppet polismyndighet kan i några fall den sakliga ändring som avses, komma till språkligt uttryck genom att ordet ”polismyndighet” och olika böjningsformer av detta ord byts ut mot ordet ”Polismyndigheten” i motsvarande böjningsform. I vissa fall, då polismyndighetsbegreppet redan är uttryckt som Polismyndigheten, krävs inte någon språklig ändring. I andra fall krävs mer omfattande ändringar i författningarna. Begreppen polischef och länspolismästare kommer, i den mån de ska finnas kvar, i vart fall att ha en annan innebörd i en ny organisation. Begreppen polisdistrikt och Rikspolisstyrelsen kommer att sakna motsvarighet i den nya Polismyndigheten och behöver därför avskaffas.

Några av de ändringar som behöver göras har behandlats i kapitel 2 och 3. I avsnitten 4.2–4.10 lämnas en samlad redovisning begrepp för begrepp. Ett stort antal författningar kräver särskilda överväganden och dessa behandlas i avsnitt 4.11.

4.2. Begreppet polismyndighet

4.2.1. Vad är en polismyndighet?

Begreppet polismyndighet har varit reglerat i lag sedan 1944. Under tiden fram till förstatligandet 1965 reglerades begreppet av lagen (1944:415) om vad i allmänhet skall med polismyndighet avses. Den lagen ersattes av lagen (1964:317) om vad som avses med polismyndighet, som i sin tur ersattes 1972 av lagen (1972:509) om vad som avses med polismyndighet m.m. Den saknas anledning att gå in på de närmare bestämmelserna. Gemensamt för dem är dock att polismyndighetsbegreppet i dessa lagar varit reserverat för den eller de lokala ledningsfunktionerna.

Fram till och med 1998 var länsstyrelserna högsta regionala polisorgan med en länspolischef eller länspolismästare som ansvarig tjänsteman. Inom vissa områden fanns det ett behov för honom eller henne att kunna agera med polismyndighetens befogenheter. I 7 kap. 9 § rättegångsbalken och då gällande utlänningslagar

angavs

därför att, vid tillämpningen av dessa lagar, med polismyndighet avsågs även länspolischefen. Någon motsvarande bestämmelse för

1 Senast 100 § utlänningslagen (1980:376).

Rikspolisstyrelsen, som inrättades vid förstatligandet 1965, fanns inte.

Enligt det polismyndighetsbegrepp som gällde vid polislagens ikraftträdande den 1 januari 1984 avsågs med polismyndighet polisstyrelsen i polisdistriktet. Denna ordning ansågs missvisande eftersom den gav intryck av att även tjänstemannabeslut, som var det stora flertalet, var fattade av polisstyrelsen i plenum. För att komma till rätta med detta infördes ett nytt polismyndighetsbegrepp i 1984 års polislag (1984:387). Enligt den nya ordningen, som alltjämt gäller, övergick man till att benämna den lokala myndigheten polismyndighet.

För att tydligt markera att begreppet

polismyndighet var avsett för den lokala myndigheten, valdes i den dåvarande 6 § polislagen begreppet ”polisorgan” som benämning för länsstyrelsen som då var högsta polisiära myndighet i länet.

3

Vidare angavs i 6 § polislagen att, då länsstyrelsen ledde polisverksamhet, vad som i lag eller annan författning föreskrevs om polismyndighet i tillämpliga delar skulle gälla även länsstyrelsen. Denna befogenhet ska ses mot bakgrund av att länsstyrelsen helt eller delvis kunde ta över ledningen av polisverksamheten i ett län då kravet på enhetlig ledning var särskilt framträdande.

4

I samband

därmed upphävdes den särskilda regleringen i 7 kap. 9 § rättegångsbalken och i utlänningslagen.

Vid arbetet med 1984 års polislag uppmärksammade polisberedningen

att Rikspolisstyrelsen inte hade ställning som polismyndig-

het och därmed saknade polismyndighetens befogenheter i de många fall då styrelsen enligt sin instruktion skulle leda polisverksamhet. Därför infördes i 7 § andra stycket polislagen ett motsvarande stadgande för Rikspolisstyrelsen, som det som gällde för länsstyrelsen enligt 6 §. I motiven angavs följande om bestämmelsens tillämpning på Rikspolisstyrelsen.

6

Föreskriften får sin största betydelse för den verksamhet som styrelsen bedriver genom sin säkerhetsavdelning (kommitténs anmärkning: motsvarar i dag Säkerhetspolisen). Att styrelsen inom ramen för denna verksamhet bör kunna vidta vissa interimistiska tvångsåtgärder och lämna biträde åt vederbörande åklagarmyndighet torde vara ostridigt. Detsamma gäller i viss utsträckning även i fråga om den verksamhet som bedrivs av rikskriminalen. Såvitt gäller annan polisverksamhet

2SOU 1979:6 s. 187 f och prop. 1983/84:111 s. 67. 3Prop. 1983/84:111 s. 67. 4 SOU 1982:63 s. 151. 5 Se bl.a. Polisberedningens promemoria Ds Ju 1982:13 s. 33. 6Prop. 1983/84:111 s. 72.

som Rikspolisstyrelsen även fortsättningsvis avses leda – exempelvis bevaknings- och säkerhetsarbetet vid statsbesök – får den nu diskuterade föreskriften ingen praktisk betydelse annat än möjligen någon gång för omedelbara åtgärder som inte tål uppskov.

Av motivuttalandena framgår att bestämmelsen ursprungligen var avsedd att ha en tillämpning som var begränsad till i huvudsak interimistiska tvångsåtgärder och biträde till åklagare i brottmål samt till vissa omedelbara åtgärder inom ramen för annan verksamhet som Rikspolisstyrelsen leder genom Säkerhetspolisen. I praktiken har bestämmelsen i 7 § andra stycket fått en vidare tillämpning än så. Detta gäller såväl i den praktiska tillämpningen som i lagstiftningen. Som exempel i sistnämnda avseende kan nämnas att det i förarbetena till polisdatalagen

7

, med hänvisning till det aktuella

stadgandet i 7 § andra stycket polislagen, anges att vissa bestämmelser i polisdatalagen som avser polismyndighet även är tillämpliga på Rikspolisstyrelsen då styrelsen leder polisverksamhet. Det står dock inte strid med ordalydelsen i 7 § andra stycket polislagen att tillämpa bestämmelsen på detta extensiva sätt.

Regeringen har i ett lagstiftningsärende om Säkerhetspolisen 19898 angett den närmare innebörden av begreppet ”leda polisverksamhet”. Med begreppet avses att direkt leda verksamheten vid de polisstyrkor som myndigheten disponerar över. Begreppet står i motsats till ”indirekt ledning”9 som avser befogenheten att meddela allmänna riktlinjer eller mera konkreta direktiv för polisverksamheten vid andra polismyndigheter.

Sammanfattningsvis gäller alltså i dag att med polismyndighet avses de 21 polismyndigheterna. Rikspolisstyrelsen är en central förvaltningsmyndighet för polisen och kan i vissa fall leda polisverksamhet. Detta sker då genom Rikskriminalpolisen och Säkerhetspolisen. När Rikspolisstyrelsen leder sådan polisverksamhet kan styrelsen, med stöd av 7 § andra stycket polislagen, ha polismyndighetens befogenheter.

7Prop. 2009/10:85 s. 72. 8Prop. 1988/89:108 s. 27 f. 9 A.a. och prop. 1983/84:111 s. 69.

4.2.2. Polismyndighetsbegreppets framtida tillämpning på Säkerhetspolisen

Förslag: För att begränsa behovet av att tillämpa 7 § andra stycket

polislagen ska det i vissa bestämmelser, främst av administrativ karaktär, uttryckligen anges vilka bestämmelser som är tillämpliga på Säkerhetspolisen.

Kommittén har i delbetänkandet SOU 2012:13 tagit principiell ställning för att bestämmelsen i 7 § andra stycket polislagen bör behållas, men anpassas till att Säkerhetspolisen föreslås bli en självständig myndighet inom polisen. Följaktligen kommer det som i dag sägs om ”polismyndighet”, och i framtiden om ”Polismyndigheten”, i en författning att vara tillämpligt på Säkerhetspolisen när denna leder polisverksamhet.

Ställningstagandet ska ses mot bakgrund av att denna reglering, som avser att tillgodose bl.a. Säkerhetspolisens behov av polisiära befogenheter, har tillämpats i snart 30 år, är väl inarbetad och, såvitt kommittén känner till, inte har ifrågasatts i den praktiska tillämpningen.

En reglering av detta slag är dock inte invändningsfri. Det kan hävdas att befogenheter och annat som tillkommer en för rikets säkerhet så central funktion som Säkerhetspolisen borde vara uttryckligen angivna i varje författning som är aktuell att tillämpa. De verksamheter där Säkerhetspolisen får leda polisverksamhet är dock, och kommer även enligt kommitténs förslag i betänkandet 2012:77 som rör Säkerhetspolisens framtida organisation, att vara angivna i instruktionen för Säkerhetspolisen. Därutöver kan, enligt kommitténs förslag till ändring i 7 § första stycket polislagen (1984:387), regeringen uppdra åt Säkerhetspolisen att i särskilda avseenden leda polisverksamhet utöver vad som anges i instruktionen. En brist är dock att begreppet ”ledning av polisverksamhet” inte har den tydlighet som krävs för att med säkerhet alltid kunna avgöra vilka bestämmelser om polismyndighets befogenheter som är avsedda att vara tillämpliga inom dessa verksamhetsområden. Som nyss redovisats har bestämmelsen i detta avseende, under närmare trettio år, fått en vidare tillämpning än vad som avsågs då

10SOU 2012:13 s. 267 ff. och s. 366 f. I förslaget till ändring av 7 § andra stycket föreslog kommittén då att vad som sägs om ”polismyndighet” i tillämpliga delar ska gälla även Säkerhetspolisen. Eftersom kommittén föreslår att begreppet ”polismyndighet” genomgående ska ersättas av ”Polismyndigheten”, bör istället ”Polismyndigheten” anges i andra stycket; se även förslaget till författningsändringar.

den infördes. Det bör dock understrykas att de svagheter som är förknippade med 7 § andra stycket har funnits sedan bestämmelsen infördes och inte i något avseende påverkas av de organisationsförändringar som kommittén föreslår.

För att begränsa behovet av att tillämpa 7 § andra stycket anser kommittén att det i vissa bestämmelser, främst av administrativ karaktär, uttryckligen bör anges vilka bestämmelser som är tillämpliga på Säkerhetspolisen. Det gäller t.ex. inom området registerförfattningar. I vilken omfattning en bestämmelse är tillämplig även i Säkerhetspolisens verksamhet framgår i dag inte alls av författningarna, eller endast genom uttalanden i förarbetena. Kommittén har beaktat detta vid utformningen av de ändringar i dessa författningar som föreslås.

11

På sikt bör regeringen överväga om bestämmelsen i 7 § andra stycket polislagen generellt kan ersättas av uttryckliga regler i respektive författningsbestämmelse som anger i vilken omfattning bestämmelsen är tillämplig på Säkerhetspolisen.

4.2.3. Författningsbestämmelser med ett preciserat polismyndighetsbegrepp

Förslag: Författningsbestämmelser med ett preciserat polismyn-

dighetsbegrepp som avser förhållandet inom polisen eller mellan polisen och andra myndigheter eller organ ska utformas så att de ger den nya myndighetsledningen stor frihet att forma en organisation som är den mest rationella. I dessa författningar ska därför det i dag preciserade polismyndighetsbegreppet i flertalet fall ersättas med ordet ”Polismyndigheten”.

Inledning

I ett stort antal författningsbestämmelser, närmare hundratalet, förekommer ett på olika sätt geografiskt preciserat polismyndighetsbegrepp. Exempelvis kan det gälla ”närmaste polismyndighet”, ”ortens polismyndighet”, ”närmast berörd polismyndighet” eller ”polismyndigheten på den ort …”. I en organisation med den nya Polismyndigheten är en precisering som bygger på en koppling till en viss polismyndighet inte längre möjlig. Frågan blir istället i

11 Se avsnitt 4.11.4.

vilken omfattning en författningsreglerad precisering på nivån under myndighetsnivån behövs i fortsättningen. Valet står då mellan att helt avstå från att precisera myndighetsbegreppet i författning eller att knyta preciseringen till något annat begrepp, främst län eller polisregion.

De författningar som berörs är av två slag; sådana som innehåller handlingsregler för enskilda och sådana som inte gör det. I sistnämnda fall är det fråga om regler om interna förhållanden inom polisen eller mellan polisen och andra myndigheter. I avsnitt 2.3.2 har kommittén redovisat vad som bör gälla för de författningar som innehåller handlingsregler för enskilda.

När det gäller de författningsbestämmelser som avser förhållandet inom polisen eller mellan polisen och andra myndigheter, anser kommittén att de bör utformas så att de ger den nya myndighetsledningen stor frihet att forma en organisation som är den mest rationella.12 Det bör därför i dessa fall överlämnas till Polismyndigheten att avgöra vilken organisationsenhet som ska ha en viss uppgift.

I flertalet av de författningar som i dag innehåller ett preciserat polismyndighetsbegrepp är det därför tillräckligt att ersätta detta med endast ordet ”Polismyndigheten”. Det får sedan bli en uppgift för den nya Polismyndighetens ledning att i arbetsordningen eller i annan form besluta om vilken nivå eller organisationsenhet inom myndigheten som ska utföra arbetsuppgiften. I den mån arbetsuppgiften berör också andra myndigheter är det naturligtvis angeläget att Polismyndigheten samråder om den lämpligaste handläggningsordningen.

När specificeringen upphör kan det i vissa fall finnas anledning att komplettera en författningsbestämmelse med en skyldighet för en underrättande myndighet att lämna vissa uppgifter för att underlätta Polismyndighetens val av handläggande enhet. I vissa fall är en författningsbestämmelse utformad så att den är riktad till en annan myndighet, exempelvis såsom en skyldighet att underrätta en viss preciserad polismyndighet. I dessa fall har också den förstnämnda myndigheten ett ansvar när det gäller att ta initiativ till en ny handläggningsordning inom ramen för den nya Polismyndigheten. De överväganden som legat till grund för de författningsbestämmelser som i dag reglerar arbetsuppgiften, bör då många gånger kunna vara vägledande även i fortsättningen. Som exempel

12 Jfr statsmakternas motsvarande ställningstagande betr. Skatteverket i prop. 2002/03:99 s. 248 ff. och Tullverket senast i prop. 2003/04:97 s. 10.

kan nämnas den skyldighet domstol i nuläget har enligt 4 § förordningen (1988:691) om kontaktförbud att underrätta polismyndigheten på den ort där förbudet helt eller huvudsakligen ska gälla om kontaktförbud som domstolen meddelat.

Byte av ord tillräckligt

Kommittén bedömer att det i dag preciserade polismyndighetsbegreppet, kan ersättas enbart med ordet ”Polismyndigheten” i följande lagar:

De förordningar i vilka det i dag preciserade polismyndighetsbegreppet kan ersättas enbart med ordet ”Polismyndigheten” redovisas i bilaga 3.

Ytterligare ändringar krävs

I ett antal författningar är det inte tillräckligt att bara ersätta det preciserade polismyndighetsbegreppet med ordet ”Polismyndigheten”. Det krävs dessutom ytterligare ändringar i den aktuella bestämmelsen. Så är fallet i följande författningar.

I 12 a och 13 a §§ lagen (1988:688) om kontaktförbud finns bestämmelser om polismyndigheternas ansvar för de särskilt utvidgade kontaktförbud med elektronisk övervakning som åklagare

eller domstol kan besluta om vid särskilt allvarliga trakasserier. Bestämmelserna innebär att polismyndigheten på den ort där förbudet helt eller huvudsakligen ska gälla är ansvarig för att verkställa den elektroniska övervakningen. Vidare framgår dels att den ansvariga myndigheten ska anges i beslutet, dels att den ansvariga polismyndigheten kan lämna över ansvaret till en annan sådan myndighet. I den nya Polismyndigheten finns det inget behov av reglerna om att en viss polismyndighet ska anges i beslutet och om att ansvaret kan överlämnas mellan polismyndigheter.

Bestämmelserna

kan därför upphävas i denna del. Med hänsyn till den betydelsefulla roll som ett elektroniskt övervakat kontaktförbud kan spela för den som trakasseras, är det angeläget att Polismyndigheten skapar väl fungerande interna rutiner för dessa ärenden. I

syfte att underlätta

detta bör förordningen13 i anslutning till lagen kompletteras med en skyldighet för beslutsfattaren att lämna uppgift om den ort där förbudet helt eller huvudsakligen ska gälla.

De ändringar som behöver göras i lagen behandlas ytterligare i författningskommentaren.

I 13 § sjöförklaringskungörelsen (1967:294), 6 kap. 24 § u

tsök-

ningsförordningen (1981:981), 5 a § förordningen (1990:893) om underrättelse om dom i vissa brottmål, m.m., 34 § fängelseförordningen (2010:2010) och 11 § delgivningsförordningen (2011:154)finns bestämmelser om skyldighet för vissa myndigheter att underrätta en viss i författningen angiven polismyndighet. I dessa bestämmelser bör det specificerade polismyndighetsbegreppet ersättas med begreppet Polismyndigheten. Dessutom bör respektive författningsbestämmelse kompletteras med en skyldighet för den underrättande myndigheten att lämna vissa uppgifter för att underlätta Polismyndighetens val av handläggande enhet. I 5 a § förordningen om underrättelse om dom i vissa brottmål, m.m. anges vidare att en domstol i vissa fall i stället ska underrätta

Rikspolisstyrelsen. Valet av myndighet är beroende av var den person som underrättelsen avser kan antas befinna sig. Bestämmelsen bör ändras så att underrättelsen alltid ska ske till Polismyndigheten.

I 5 § förordningen (1976:1128) om felparkeringsavgift finns regler om förfarandet då mer än ett polisdistrikt berörs av ett ärende.

Detsamma gäller enligt 5 § f örordningen (1982:789) om ersättning för polisbevakning och för anslutning av larmanläggningar till polisen m.m. samt enligt 13 § tredje och fjärde styckena d elgivningsförord-

13 Se förordningen (1988:691) om kontaktförbud.

ningen (2011:154).

Eftersom indelningen i polisdistrikt upphör

med den nya Polismyndigheten, finns det inget behov av dessa regler. Behovet av interna handläggningsregler inom den nya myndigheten kan tillgodoses genom tjänsteföreskrifter eller motsvarande. Bestämmelserna bör därför upphävas.

I 9 och 10 §§ förordningen (1997:899) om myndighetssamverkan mot ekonomisk brottslighet finns regler om polisens representation

och om ansvaret för kanslifunktionen i de regionala och, i förekommande fall, gemensamma samverkansorganen med uppgift att förebygga och bekämpa ekonomisk brottslighet. I den nya Polismyndigheten bör reglerna om hur myndigheten ska vara representerad i det regionala samverkansrådet utformas med motsvarande bestämmelse för Skatteverket som förebild. Det innebär att Polismyndigheten bör vara företrädd av chefen för den polisregion i vilken länet ingår. Ansvaret för kanslifunktionen bör ankomma på Polismyndigheten om inte de berörda myndigheterna kommer överens om annat.

14

4.2.4. Författningsbestämmelser med ett polismyndighetsbegrepp som inte är preciserat

Förslag: I flertalet författningsbestämmelser som innehåller ett

icke preciserat polismyndighetsbegrepp, alltså ordet polismyndighet och olika böjningsforner av detta ord, ska detta ersättas med Polismyndigheten.

Även i många av de författningar som inte innehåller ett preciserat polismyndighetsbegrepp är det tillräckligt att byta ut ordet ”polismyndighet” eller ”polismyndigheterna” i olika böjningsformer mot ordet ”Polismyndigheten” i motsvarande form. När det gäller följande författningsbestämmelser i lagar bedömer kommittén att så är fallet i:

14 Utredningen om en samlad ekobrottsbekämpning har i betänkandet (SOU 2011:47) med samma namn föreslagit bl.a. att förordningen ska upphävas.

15 I författningsförslaget har därutöver hänvisningen till den upphävda alkohollagen (1994:1738) bytts ut mot den nu gällande alkohollagen (2010:1622).

  • 8 § lagen (2012:595) om införsel av och handel med sprutor och kanyler.

De förordningar i vilka det i dag icke preciserade polismyndighetsbegreppet, kan ersättas med ordet ”Polismyndigheten” redovisas i bilaga 4.

4.2.5. Ingen författningsändring krävs

I sextiotalet författningar kan begreppet polismyndighet ges den nya innebörden, alltså det begrepp som innefattar dagens 21 polismyndigheter, Rikspolisstyrelsen och Statens kriminaltekniska laboratorium, utan att någon ändring i författningen behöver göras. Anledningen till att någon ändring av författningen inte behövs är att ordet ”Polismyndigheten” står i början av en mening och därför redan är skrivet med stor begynnelsebokstav. Flertalet av dessa författningar anges i bilaga 5.

4.2.6. Övriga författningar där begreppet förekommer

I 21 § lagen (1990:1157) om säkerhet vid tunnelbana och spårväg förekommer begreppet ”polis- och tullmyndigheten”. Ur språklig synvinkel kan den organisatoriska beskrivningen uppfattas som att fråga är om en myndighet. Vidare är Tullverket den korrekta benämningen på den svenska tullmyndigheten.16 Mot denna bakgrund bör bestämmelsen ändras så att det fortsättningsvis tydligt framgår att fråga är om två myndigheter, Polismyndigheten och Tullverket.

En likartad skrivning återfinns i8 kap. 3 § järnvägslagen (2004:519). Där används begreppet ”polis- och tullmyndigheter”. Även denna bestämmelse bör ändras så att istället Polismyndigheten och Tullverket anges.

De tre författningarna kungörelsen (1924:455) angående näringslegitimationsbevis för svenska handelsredande i utlandet, brevet (1940:553) till chefen för försvarsstaben angående utlåning och försäljning av skjutvapen m.m. från kronans förråd; och brevet (1961:337) till samtliga länsstyrelser angående föreskrifter och anvisningar rörande tillämpningen av vapenförordningen innehåller

16 Se förordningen (2007:782) med instruktion för Tullverket.

begreppet polismyndighet. Förordningarna torde, på grund av sitt ålderdomliga innehåll, inte vara möjliga att tillämpa i dag. Kommittén lämnar inga förslag beträffande dessa författningar.

4.3. Begreppet Rikspolisstyrelsen

Förslag: Eftersom kommittén föreslår att Rikspolisstyrelsen till-

sammans med andra myndigheter ska ingå i den nya Polismyndigheten, ska begreppet Rikspolisstyrelsen utmönstras ur författningstext. I flertalet fall ska begreppet ersättas med begreppet Polismyndigheten. I några fall ska i stället, främst med hänsyn till internationella åtaganden, ett mera begränsat begrepp anges, exempelvis huvudkontoret eller någon annan organisationsenhet inom den nya Polismyndigheten.

4.3.1. Inledning

Rikspolisstyrelsen är i dag central förvaltningsmyndighet för polisväsendet. Till Rikspolisstyrelsen hör Säkerhetspolisen, Rikskriminalpolisen och Polishögskolan. Vidare är Rikspolisstyrelsen chefsmyndighet för Statens kriminaltekniska laboratorium.

Begreppet Rikspolisstyrelsen förekommer i drygt 170 författningar. Eftersom kommittén föreslår att Rikspolisstyrelsen ska ingå i den nya Polismyndigheten, måste begreppet Rikspolisstyrelsen avskaffas i författningstext. I flertalet fall ska det ersättas med begreppet Polismyndigheten. I några fall kan det dock, främst med hänsyn till internationella åtaganden, finnas anledning att överväga om det är nödvändigt att också peka ut exempelvis huvudkontoret eller någon annan organisationsenhet inom den nya Polismyndigheten.

I ett antal författningsbestämmelser förekommer begreppen Rikspolisstyrelsen och polismyndighet sida vid sida. Ibland har då de båda myndigheterna tillagts samma uppgift eller befogenhet. I andra fall står de i ett instansförhållande till varandra. I många av dessa fall är det tillräckligt att ersätta båda begreppen med ordet ”Polismyndigheten”. I några fall krävs det ytterligare ändringar.

Eftersom Polismyndigheten inte omfattar Säkerhetspolisen, är det viktigt att uppmärksamma i vilken omfattning begreppet Rikspolisstyrelsen i en författning är avsett att omfatta också, eller

ibland enbart, Säkerhetspolisen. I båda dessa fall måste övervägas om Säkerhetspolisen ska anges uttryckligen i författningsbestämmelserna. I den mån dessa bestämmelser avser ledning av polisverksamhet kan dock Säkerhetspolisen med tillämpning av 7 § andra tycket polislagen (1984:387) tillämpa bestämmelsen på sin verksamhet trots att endast Polismyndigheten anges i bestämmelsen. I sådana bestämmelser är det således tillräckligt att ange Polismyndigheten, men inte nödvändigt att ange Säkerhetspolisen, för att bestämmelserna ska kunna tillämpas på denna myndighet.

4.3.2. Särskilt om uppgiften att meddela föreskrifter

Bedömning: I dag meddelar Rikspolisstyrelsen föreskrifter för

polismyndigheterna med stöd av uttryckliga bemyndiganden i särskilda författningar. I den nya Polismyndigheten kommer många av dessa föreskrifter att kunna betraktas som föreskrifter om arbetsformer inom myndigheten. De kan då i stället meddelas med stöd av 4 § myndighetsförordningen (2007:515).

När det gäller föreskrifter som inte avser arbetsformer inom myndigheten, kommer föreskrifter som Rikspolisstyrelsen i dag meddelar att kräva ett uttryckligt författningsstöd även i den nya organisationen. Detsamma kommer att gälla om Säkerhetspolisen har behov av att kunna meddela sådana föreskrifter. Det stora flertalet av de bemyndiganden som avser normgivning och verkställighet som finns i dag kommer att behövas även i den nya organisationen. Såväl beslutande myndighet som adressat kommer dock att behöva ändras.

Normbeslut eller förvaltningsbeslut?

De uppgifter som tillagts Rikspolisstyrelsen i författning är av skiftande slag. Baserat endast på antalet författningsbestämmelser är den överlägset vanligaste förekommande uppgiften för Rikspolisstyrelsen att meddela kompletterande föreskrifter till en lag eller förordning. Det finns därför anledning att belysa behovet av sådana föreskrifter, normbeslut, i den nya polisorganisationen och reglerna för hur sådana beslut meddelas.

Man brukar skilja mellan normbeslut och förvaltningsbeslut. Ett normbeslut binder enskildas och myndigheters handlande och är

generellt gällande. Med att beslutet är generellt gällande menas att det avser situationer av ett visst slag eller vissa typer av handlingssätt eller att det riktar sig till eller på annat sätt berör en obestämd krets av personer. Ett förvaltningsbeslut däremot har inte generell giltighet utan gäller endast en individ eller en avgränsad grupp av personer. Gränsen mellan de båda slagen av beslut är ibland svår att dra.17

Föreskrifter om arbetsformerna inom en myndighet

Normgivningsmakten, alltså rätten att meddela föreskrifter, är fördelad mellan riksdag och regering. Reglerna om detta finns i 8 kap. regeringsformen. Myndigheter saknar egen normgivningskompetens. För att myndigheterna inom polisen ska kunna meddela ett normbeslut, alltså en föreskrift, krävs det därför ett bemyndigande av riksdag eller regering i lag respektive förordning. När det gäller interna föreskrifter om arbetsformerna inom den egna myndigheten finns det i dag sådana bemyndiganden när det gäller Rikspolisstyrelsen främst i 4 § myndighetsförordningen (2007:515). För polismyndigheterna, som är undantagna från 4 § i myndighetsförordningen, finns i stället en likartad bestämmelse i 2 kap. 18 § polisförordningen (1998:1558). I den nya polisorganisationen med Polismyndigheten och Säkerhetspolisen kommer motsvarande bemyndiganden att finnas genom att 4 § myndighetsförordningen kommer att vara tillämplig på båda myndigheterna. Enligt 2 och 6 §§ lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar behöver författningar som endast reglerar en statlig myndighets inre förhållanden eller förhållandet mellan statliga myndigheter inbördes inte kungöras. Förutsättningen är dock att författningen inte innehåller något som kan vara av väsentligt intresse för utomstående eller för berörda arbetstagares eller uppdragstagares rättsställning.

Vad som nu redovisats innebär följande i en organisation med Polismyndigheten och Säkerhetspolisen som självständiga myndigheter. Många av de föreskrifter för polismyndigheterna som Rikspolisstyrelsen i dag meddelar med stöd av uttryckliga bemyndiganden i särskilda författningar, kan i den nya organisationen betraktas som interna föreskrifter om arbetsformer inom myndigheten. De

17 Angående gränsdragningen mellan föreskrifter och förvaltningsbeslut, se bl.a. SOU 2012:5 s. 58 ff.

kan då i stället meddelas med stöd av 4 § myndighetsförordningen. Ett exempel på detta är föreskrifter om direktåtkomst för polismyndighet till ett visst register som Rikspolisstyrelsen för. När det gäller Säkerhetspolisen är förhållandet det omvända. Föreskrifter som Rikspolisstyrelsen meddelar i dag för Säkerhetspolisen med stöd av 4 § myndighetsförordningen, och som är att anse som föreskrifter om arbetsformer inom myndigheten Rikspolisstyrelsen, kommer att kräva uttryckligt stöd i en särskild författning. Även här kan exemplet föreskrifter om direktåtkomst till register nämnas. I dag har Säkerhetspolisen tillgång till en rad register i sin egenskap av organisatorisk enhet inom Rikspolisstyrelsen. Föreskrifter om sådan tillgång meddelar Rikspolisstyrelsen genom behörighetsregler med stöd av 4 § myndighetsförordningen. När Säkerhetspolisen blir en fristående myndighet, krävs det i stället uttryckliga föreskrifter om direktåtkomst för Säkerhetspolisen i den aktuella registerförfattningen.

Andra föreskrifter

När det gäller föreskrifter om annat än arbetsformerna inom den egna myndigheten finns det anledning att skilja mellan normgivningsbemyndiganden och verkställighetsföreskrifter.

Bestämmelser om normgivningsbemyndiganden finns i bl.a. 8 kap. 3 §, 7 § första stycket 2 och 10 § regeringsformen. Enligt 3 och 10 §§ kan riksdagen i lag bemyndiga regeringen eller en förvaltningsmyndighet att meddela bindande föreskrifter i ett visst ämne. Sådana bestämmelser får, med vissa begränsningar, även omfatta materiella föreskrifter som är betungande för den enskilde. I lagtext brukar sådana normgivningsbemyndiganden uttryckas så att regeringen (eller den myndighet som regeringen bestämmer) ”får meddela föreskrifter om…”.18 Formuleringen ”får meddela föreskrifter om” används också när regeringen lämnar delegerad normgivningskompetens vidare till en förvaltningsmyndighet utan att ha meddelat några föreskrifter i det aktuella ämnet. Om avsikten är att regeringen, eller den förvaltningsmyndighet till vilken regeringen delegerar sin befogenhet, ska komplettera föreskrifter som riksdagen respektive regeringen meddelat markeras detta som regel med tillägg av ordet ”ytterligare”.

18 Se bl.a. redogörelsen i prop. 2008/09:200 s. 376 ff. och Ds 1998:66 (Gröna boken) s. 69 ff.

Vidare kan regeringen med stöd av 7 § första stycket 2 till en förvaltningsmyndighet delegera sin befogenhet att meddela föreskrifter som inte enligt grundlag ska meddelas av riksdagen, den s.k. restkompetensen. Restkompetensen omfattar bl.a. bestämmelser som typiskt sett kan betraktas som gynnande för den enskilde. En sådan delegation uttrycks, även den, genom formuleringen att X-myndigheten ”får meddela föreskrifter om” eller ”får meddela ytterligare förskrifter om”.

Bestämmelser om verkställighetsföreskrifter finns i bl.a. 8 kap. 7 § första stycket 1 och 11 § regeringsformen. Enligt 7 § får regeringen, utan riksdagens bemyndigande, meddela verkställighetsföreskrifter till en lag. Enligt 11 § kan regeringen också bemyndiga en myndighet att meddela sådana föreskrifter. Till verkställighetsföreskrifter hör dels tillämpningsföreskrifter av administrativt slag, dels föreskrifter som kompletterar en lag utan att tillföra den något väsentligt nytt. Sådana bemyndiganden uttrycks i förordningar som regel med att ”ytterligare föreskrifter om verkställigheten av … får beslutas av” eller att ”X-myndigheten får meddela de föreskrifter som behövs för verkställigheten av…”.

Ibland innehåller en lag upplysning om att föreskrifter kan finnas på förordningsnivå. Här avses då föreskrifter som regeringen kan meddela utan ett bemyndigande från riksdagen. Dessa upplysningsbestämmelser uttrycks ofta med att ”föreskrifter … meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer”

Slutligen finns det anledning att understryka att de uttryckssätt som nu redovisats inte alltid använts konsekvent och att det, framförallt i äldre författningar, kan förekomma andra formuleringar. Kommittén har, när det gällt äldre bestämmelser om föreskriftsrätt, anpassat dessa till de riktlinjer för formuleringar som nu redovisats.

Vad som nu redovisats innebär följande i en organisation med Polismyndigheten och Säkerhetspolisen som självständiga myndigheter. Föreskrifter som Rikspolisstyrelsen i dag meddelar kommer att kräva ett uttryckligt författningsstöd även i organisationen med den nya Polismyndigheten. Detsamma kommer att gälla om Säkerhetspolisen har behov av att kunna meddela sådana föreskrifter. Det stora flertalet av de bemyndiganden som avser normgivning och verkställighet som finns i dag kommer att behövas även i den nya organisationen. Såväl beslutande myndighet som adressat kommer dock att behöva ändras. Kommittén återkommer till hur

dessa bestämmelser ska utformas i anslutning till övervägandena beträffande de berörda författningarna främst i avsnitt 4.11.

Frågan om giltigheten i den nya organisationen av de föreskrifter som Rikspolisstyrelsen och polismyndigheterna meddelat behandlas i avsnitt 5.1

4.3.3. Författningsbestämmelser där det är tillräckligt att ordet ”Rikspolisstyrelsen” byts ut

I följande författningsbestämmelser i lagar bedömer kommittén att det är tillräckligt att byta ut ordet ”Rikspolisstyrelsen” i olika böjningsformer mot ordet ”Polismyndigheten” i motsvarande böjningsform:

De förordningar i vilka det är tillräckligt att byta ordet ”Rikspolisstyrelsen” i olika böjningsformer mot ordet ”Polismyndigheten” i motsvarande böjningsform redovisas i bilaga 6.

4.3.4. Begrepp med anknytning till begreppet Rikspolisstyrelsen

I 2 § offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641) förekommer begreppet Rikspolisstyrelsens säkerhetsavdelning. Med den myndighetsindelning av polisen som kommittén föreslår kommer detta begrepp i sin helhet att motsvaras av den nya myndigheten Säkerhetspolisen. Bestämningen Rikspolisstyrelsens säkerhetsavdelning kan således bytas mot ordet ”Säkerhetspolisen”.

I 2 § förordningen (2008:1396) om förenklat uppgiftsutbyte mellan brottsbekämpande myndigheter i Europeiska unionen anges att med svensk sådan myndighet avses bl.a. Rikspolisstyrelsen utom

Säkerhetspolisen. Bakgrunden är att det EU-rambeslut som förordningen grundas på uttryckligen undantar organ eller enheter som arbetar särskilt med säkerhetsfrågor; alltså för Sveriges del Säkerhetspolisen.19 I SOU 2012:13 föreslår kommittén att Säkerhetspolisen ska vara en fristående myndighet inom polisväsendet och att

Polismyndigheten ska vara det nya namnet på den myndighet som ska utgöras av det som i dag är Rikspolisstyrelsen, polismyndigheterna och Statens kriminaltekniska laboratorium.20 På myndighetsnivå motsvaras i framtiden således ”Rikspolisstyrelsen utom Säkerhetspolisen” bäst av begreppet Polismyndigheten. Detta begrepp bör därför anges i 2 §. Vidare bör ordet ”polismyndigheterna” i samma paragraf utgå.

I 7 a § förundersökningskungörelsen (1947:948), som avser förundersökningar mot anställda inom polisen, anges bl.a. att förundersökningsledaren på begäran bör låta en utsedd ledamot av

Rikspolisstyrelsens styrelse närvara vid förhör. Av SOU 2012:13 framgår att kommittén föreslår en ny ordning för medborgarinsyn i dessa ärenden. I SOU 2012:13 har kommittén behandlat de ändringar som behöver göras i denna bestämmelse.21

Begreppet rikspolischef förekommer, förutom i polisförordningen, i två författningar. I bilagan till förordningen (2003:55) om avgångsförmåner för vissa arbetstagare med statlig chefsanställning finns bestämmelser om avgångsförmåner för den som är anställd som rikspolischef vid Rikspolisstyrelsen. Eftersom kommittén föreslår att även chefen för den nya Polismyndigheten ska ha titeln rikspolischef kan detta begrepp behållas i författningen. Däremot ska ordet ”Rikspolisstyrelsen” bytas ut mot ”Polismyndigheten”. Det materiella innehållet i en eventuell ny bestämmelse är inte en fråga för kommittén.22

I 4 § förordningen (1997:899) om myndighetssamverkan mot ekonomisk brottslighet anges att rikspolischefen ingår i det nationella Ekorådet. Inte heller i denna författning krävs någon ändring i detta avseende.

19Ds 2008:72 s. 43. 20SOU 2012:13 s. 261 ff. 21 Se SOU 2012:13 s. 290 ff. 22 I betänkandet Myndighetschefers villkor (SOU 2011:81) föreslås att förordningen ska ersättas av nya bestämmelser.

Slutligen förekommer begreppet rikspolischefen i 44 § förordningen (2001:682) om behandling av personuppgifter inom kriminalvården. Denna bestämmelse behandlas i avsnitt 4.11.4.

4.3.5. Författningsbestämmelser där både begreppet Rikspolisstyrelsen och polismyndighetsbegreppet förekommer

I följande författningsbestämmelser, där begreppet Rikspolisstyrelsen och polismyndighetsbegreppet förekommer i samma bestämmelse, är det tillräcklig att ersätta båda begreppen med ordet ”Polismyndigheten”:

4.4. Begreppet polisstyrelsen

Förslag: Eftersom polisstyrelserna avvecklas ska detta begrepp i

författningstext ersättas med Polismyndigheten.

För ledningen av varje polismyndighet finns det i dag en polisstyrelse som består av polischefen och ett antal övriga ledamöter som regeringen utser.23 Begreppet polisstyrelsen förekommer i fyra författningar. Eftersom kommittén föreslår att polisstyrelserna avvecklas behöver detta begrepp ersättas i författningstexterna.

23 Se 5 § polislagen.

I 3 § lagen (1974:1065) om visst stöldgods m.m. (stöldgodslagen) anges att åklagaren i vissa fall omedelbart ska underrätta polisstyrelsen i det distrikt där egendomen förvaras. Genom 1984 års polislag kom den lokala polisiära myndigheten att benämnas polismyndighet och inte, som tidigare, polisstyrelse. Den aktuella bestämmelsen i stöldgodslagen borde då ha ändrats så att ordet ”polisstyrelsen” hade ersatts med ordet ”polismyndigheten”. Bestämmelsen bör följaktligen nu ändras så att åklagarens underrättelseskyldighet fullgörs mot Polismyndigheten. Den nuvarande kopplingen till viss polismyndighet behövs inte längre.

I 4 § lagen (1981:324) om medborgarvittnen anges att bestämmelser om medborgarvittnenas tjänstgöring meddelas av kommunen efter samråd med polisstyrelsen. Bestämmelsen bör ändras så att samrådsskyldigheten i stället gäller i förhållande till Polismyndigheten.

I 7 a § förundersökningskungörelsen (1947:948) anges att undersökningsledaren på begäran bör låta utsedd ledamot av polisstyrelsen få närvara vid förhör i ärenden som avser brott av polisanställda. I SOU 2012:13 har kommittén behandlat de ändringar som behöver göras i denna bestämmelse.24

I 15 § förordningen (2010:1031) om handläggning av ärenden om brott av anställda inom polisen m.m. anges, med hänvisning till polisförordningen (1998:1558), att en polisstyrelse får utse en eller flera av sina ledamöter eller en eller flera av de valda ledamöterna i en polisnämnd att särskilt följa utredningar i ärenden som avser brott av polisanställda. I SOU 2012:13 har kommittén redovisat de ändringar som bör göras i denna förordning till följd av den nya organisationen.25 Därutöver behöver ordet ”polismyndighet” bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten” i 3, 4 och 6 §§.

4.5. Begreppen polischef och länspolismästare

Förslag: I den nya polisorganisationen ersätts begreppet polischef

i författningstext med begreppet Polismyndigheten. Begreppet länspolismästare ska utmönstras ur författningstext vid övergången till den nya Polismyndigheten.

24 Se SOU 2012:13 s. 290 ff. 25 Se SOU 2012:13 s. 276 ff.

4.5.1. Begreppet polischef

Med polischef avses i dag en länspolismästare som är chef för en polismyndighet.

26

I kommitténs förslag till ny polisorganisation

kommer den samlade polismyndigheten att ledas av en chef, rikspolischefen. Det finns därmed inte längre något behov av ett polischefsbegrepp med nuvarande innebörd. Ordet ”polischef” kan därför ersättas med ordet ”Polismyndigheten” eller med ordet ”regionpolismästare”.27 Den förra lösningen innebär att det överlämnas till den nya myndigheten att bestämma på vilken nivå de ärenden ska avgöras där beslut i dag fattas av en myndighetschef. Den senare lösningen innebär en författningsmässig styrning till en viss chefsnivå.

Begreppet polischef förekommer i fem författningar; samtliga förordningar.

Ett flertal paragrafer i kungörelsen (1958:262) angående tillämpning av lagen den 17 december 1943 (nr 881) om polisens ställning under krig ger polischef vissa beslutsbefogenheter, främst när det gäller den egna personalen, om landet är i krig. Författningen behandlas i avsnitt 4.11.2.

I 3–5 §§ kungörelsen (1969:84) om användande av skjutvapen i polistjänsten (skjutkungörelsen) ges polischef vissa befogenheter när det gäller att besluta om en polismans beväpning och rätt att använda skjutvapen. I avsnitt 4.11.1. föreslår kommittén att skjutkungörelsen ska inarbetas i den nya polisförordningen. De ändringar som behöver göras i skjutkungörelsen i samband med detta redovisas i författningskommentaren.

I 17 § förordningen (1979:1091) om gränsövervakningen i krig m.m., anges att bestämmelserna om användande av skjutvapen i skjutkungörelsen ska tillämpas för viss personal och att vad som föreskrivs om polischef i skjutkungörelsen då i stället ska gälla gränsövervakningschefen. Författningen behandlas i avsnitt 4.11.5.

I 14 § förordningen (2006:467) om verkställighet av vårdnadsavgöranden anges att polischef i vissa fall ska underrättas då en polismyndighet verkställer ett hämtningsbeslut i polischefens distrikt. Denna bestämmelse behandlas i avsnitt 4.11.5.

I 26 § och rubriken närmast före 26 § häktesförordningen (2010:2011) föreskrivs en underrättelseskyldighet för polischef i

26 Se 2 kap.11 och 12 §§polisförordningen (1998:1558). 27 Kommittén har tidigare föreslagit att chefen för en polisregion ska benämnas regionpolismästare, se SOU 2012:13 s. 297 f.

fråga om den som tagits i förvar enligt bl.a. utlänningslagen. Ordet ”polischef” kan här med fördel bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”. Med hänsyn till att Säkerhetspolisen i vissa avseenden handlägger ärenden enligt utlänningslagen och lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll bör även Säkerhetspolisen anges här.

Ett synonymt begrepp till begreppet polischef, nämligen ”chefen för polismyndigheten”, förekommer i 2 kap. 21 § ord-ningslagen (1993:1617). I bestämmelsen anges att chefen för polismyndigheten, liksom andra personer som myndigheten utser att närvara, ska ha fritt tillträde till allmänna sammankomster och offentliga tillställningar. I en organisation med endast en polischef, rikspolischefen, finns det inte något behov av en särreglering just för denna befattning. Bestämmelsen bör därför utformas så att de personer som Polismyndigheten utser ska ha fritt tillträde.

4.5.2. Begreppet länspolismästare

Länspolismästare är i dag benämningen på en av de högsta anställningarna inom polisen. Anställning som länspolismästare är en förutsättning för att vara chef för en polismyndighet, alltså polischef.28 Begreppet länspolismästare förekommer, förutom i polisförordningen, i en författning. I bilagan till förordningen (2003:55) om avgångsförmåner för vissa arbetstagare med statlig chefsanställning finns bestämmelser om avgångsförmåner för den som är anställd som länspolismästare vid Polismyndigheten i Stockholm. Varken begreppen länspolismästare eller Polismyndigheten i Stockholm kommer att finnas kvar vid övergången till den nya Polismyndigheten. I den mån oförändade villkor avses bör begreppet länspolismästare ersättas med regionpolismästare och begreppet Polismyndigheten i Stockholm med namnet på den polisregion i vilken Stockholm ingår. Det materiella innehållet i en eventuell ny bestämmelse är dock inte en fråga för kommittén.29

28 Se 2 kap. 11 § polisförordningen. 29 I betänkandet Myndighetschefers villkor (SOU 2011:81) föreslås att förordningen ska ersättas av nya bestämmelser.

4.6. Begreppet polisdistrikt

Förslag: Eftersom begreppet polisdistrikt är överflödigt i en orga-

nisation med den nya Polismyndigheten ska begreppet utmönstras ur författningstext.

Polisdistriktet är polismyndighetens geografiska verksamhetsområde. Varje län är ett polisdistrikt och i varje distrikt finns en polismyndighet som ansvarar för polisverksamheten där.30

I den nya Polismyndigheten kommer myndighetens verksamhetsområde att vara hela riket. Det finns därmed inte längre något behov av en indelning i polisdistrikt. De författningsbestämmelser som innehåller detta begrepp behöver således omarbetas.

Begreppet polisdistrikt förekommer, förutom i polislagen (1984:387) och polisförordningen (1998:1558), i tjugotalet författningar. I de flesta fall förekommer begreppet kopplat till begreppet polismyndighet. Flertalet författningar där begreppet polisdistrikt förekommer har därför redovisats på andra ställen i betänkandet.

I3 § lagen (1943:881) om polisens ställning under krig finns bestämmelser om avlöning till polisman som deltar i rikets försvar. Bestämmelsen, som inte ändrats sedan lagen stiftades 1943, synes utgå från förhållandena före polisens förstatligande 1965 då polisen hade en annan huvudman. Såväl det andra stycket i den aktuella bestämmelsen, där begreppet polisdistrikt förekommer, som bestämmelsen i övrigt kan upphävas.

I1 och 4 §§ lagen (1981:324) om medborgarvittnen anges att en kommun får utse trovärdiga personer att som medborgarvittnen följa polisens arbete inom det polisdistrikt som kommunen tillhör. Vidare framgår bl.a. att bestämmelser om medborgarvittnenas tjänstgöring meddelas av kommunen och att, om en annan kommun inom polisdistriktet utsett medborgarvittnen, samråd ska ske med denna. I en framtida organisation utan polisdistrikt måste en annan geografisk anknytning för denna verksamhet skapas. En utgångspunkt bör då vara att verksamheten med medborgarvittnen bidrar till insyn i polisens arbete och att det därför finns anledning att slå vakt om oförändrade villkor för denna verksamhet. Med hänsyn till att indelningen i polisdistrikt i dag sammanfaller med indelningen i län, kan detta lättast åstadkommas genom att begreppet län får ersätta begreppet polisdistrikt i de båda bestämmelserna.

304 § polislagen (1984:387).

I 41 § delgivningslagen (2010:1932) anges att polismyndigheten förordnar stämningsmän inom sitt polisdistrikt. Bestämmelsen reglerar därmed såväl frågan om vilken myndighet som förordnar en stämningsman som frågan om stämningsmannens geografiska verksamhetsområde. Även när det gäller denna författning måste en annan geografisk anknytning skapas som ersättning för begreppet polisdistrikt. En möjlighet är att reglera förordnandefrågan så att nivån under myndighetsnivån, polisregionen, ges rätt att förordna stämningsmän. Som kommittén redovisat tidigare bör dock de författningsbestämmelser som avser förhållanden inom polisen eller mellan polisen och andra myndigheter/organ utformas så att de ger den nya myndighetsledningen stor frihet att skapa en organisation som är den mest rationella.31 Därför bör det i dessa fall överlämnas till Polismyndigheten att avgöra vilken organisationsenhet som ska ha en viss uppgift. Bestämmelsen bör därför utformas så att Polismyndigheten förordnar stämningsmän. När det gäller frågan om stämningsmannens verksamhetsområde kan den nuvarande geografiska anknytningen upprätthållas genom en föreskrift om att förordnandet ska avse ett eller flera län.

I 5 § andra – fjärde stycket kungörelsen (1958:262) angående tillämpning av lagen den 17 december 1943 (nr 881) om polisens ställning under krig finns bestämmelser om polisförstärkning mellan polisdistrikt. Författningen behandlas i avsnitt 4.11.2.

I 14 § förordningen (2006:467) om verkställighet av vårdnadsavgöranden anges att polischef i vissa fall ska underrättas då en polismyndighet verkställer ett hämtningsbeslut i polischefens distrikt. Denna bestämmelse behandlas i avsnitt 4.11.5.

4.7. Begreppen polisen, den lokala polisorganisationen och polis

Förslag: I författningstext ska begreppen polisen och polis ersät-

tas med begreppen Polismyndigheten eller polisman där dessa begrepp uppenbarligen avses. I den nya polisorganisationen kan inte längre begreppet den lokala polisorganisationen användas. Begreppet ska därför utmönstras ur författningstext.

31 Se avsnitt 4.2.3.

4.7.1. Begreppet polisen

I polislagen (1984:387) används begreppet polisen som ett kollektivt begrepp för att beteckna såväl själva polisväsendet och dess myndigheter som de hos polisen anställda tjänstemännen.32 Som sådant inkluderar begreppet polisen i dag de 21 nuvarande polismyndigheterna, Rikspolisstyrelsen och Säkerhetspolisen, men inte Statens kriminaltekniska laboratorium.33 Begreppet förekommer därutöver i hundratalet författningar. I många av dessa torde med ”polisen” avses polismyndigheterna. I andra författningar speglar begreppet ”polisman” bättre vad som avses. I SOU 2012:13 har kommittén gjort bedömningen att det behövs ett förtydligande av vad som efter reformen avses med begreppet polisen. Kommittén har föreslagit att Polismyndigheten och Säkerhetspolisen tillsammans ska utgöra polisen och att denna definition ska tas in i polislagen (1984:387).34

Mot bakgrund av att begreppet polisen nu föreslås utgöra en legaldefinition har kommittén inventerat samtliga författningar där begreppet förekommer.

Begreppet polismyndighet avses

För att uppnå den eftersträvade tydligheten bör ordet ”polisen” bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”, alltså polisen exklusive Säkerhetspolisen, i de författningar där i dag begreppet polismyndighet uppenbarligen avses. Så är fallet i följande författningar.35

32Prop. 1983/84:11 s. 55. 33 Se exempelvis 2 § förordningen (2010:1031) om handläggning av ärenden om brott av anställda inom polisen m.m. 34SOU 2012:13 s. 267 ff.

35 Några av dessa författningar avser handräckning och har berörts också i avsnitt 2.3.1.

Begreppet polisman avses

I några bestämmelser avser begreppet polisen istället begreppet polisman.36

I 3 § lagen (1990:1079) om tillfälliga bilförbud, 5 kap. 8 § kör-kortslagen (1998:488) och 15 § förordningen (1994:1297) om vilotider vid vissa vägtransporter inom landet ges ”polisen” befogenhet att hindra fortsatt färd. Denna befogenhet bör, i likhet med vad som i dag redan gäller i övriga trafikförfattningar som innehåller en sådan rätt37, tilläggas polisman.

Vidare ger 5 kap. 25 a § körkortslagen (1998:488) ”polisen” rätt till tillträde till fordon för kontroll. I likhet med vad som gäller enligt fordonslagen (2002:574)38 bör befogenheten i körkortslagen att få tillträde till fordon tilläggas polisman.

Slutligen ger 6 kap. 3 § vägtrafikskattelagen (2006:227) ”polisen” rätt att omhänderta ett fordons registreringsskyltar. En motsvarande ändring bör, på samma grunder, göras i vägtrafikskattelagen när det gäller befogenheten att omhänderta registreringsskyltar.39

4.7.2. Den lokala polisorganisationen

Med begreppet den lokala polisorganisationen avses de 21 polismyndigheterna.40 I den nya Polismyndigheten kan begreppet inte längre användas i författningstext. Begreppet förekommer, förutom i förordningen (1989:773) med instruktion för Rikspolisstyrelsen, i två författningar. Båda behandlas på annat ställe i detta betänkande.41

4.7.3. Begreppet polis

I ett antal författningar, främst inom kommunikationsområdet, har uppgifter och befogenheter tillagts ”polis”. Begreppet polis har ingen entydig betydelse i svensk rätt. Det kan avse polisman,

36 Polisman är den korrekta benämningen på den som är anställd som polis, se 1 kap. 4 § polisförordningen3714 kap. 15 § trafikförordningen (1998:1276) och 5 kap. 5 § yrkestrafiklagen (2012:210). 38 3 kap. 3 § aktuell lag. 395 kap. 8 § taxitrafiklagen (2012:211). 40 Se exempelvis förordningen (1996:1515) med instruktion för Regeringskansliet. 41 De båda bestämmelserna, 2 § förordningen (1958:272) om tjänstekort och bilagan punkt 2.3 till förordningen (1996:1515) med instruktion för Regeringskansliet, behandlas i avsnitt 4.11.2. respektive 4.11.5.

polismyndigheten eller möjligen polisen. Betydelsen växlar alltså och innebörden i det enskilda fallet kan endast avgöras med ledning av det sammanhang i vilket begreppet används. I flertalet fall avses ”polisman”.42 I några fall avses dock istället polismyndighet. För att undvika feltolkningar bör begreppet polis ersättas med det korrekta begreppet.

Begreppet polisman avses

I följande författningar är det uppenbart av sammanhanget att begreppet polisman avses och ordet ”polis” bör följaktligen bytas mot ordet ”polisman”.

Begreppet polismyndighet avses

I 1 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare anges bl.a. att lagen gäller handläggningen hos ”polis”. Här avses i dag polismyndigheten och i den nya organisationen alltså Polismyndigheten. Ordet ”polis” bör följaktligen bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”.

42 Såsom redovisats ovan är polisman den korrekta benämningen på den som är anställd som polis.

I rubriken närmast före 28 kap. 8 § miljöbalken används begreppet polishjälp. I den efterföljande bestämmelsen anges att polismyndigheten ska lämna hjälp i vissa avseenden. Eftersom det således är uppenbart att det är polismyndigheten som avses även i rubriken bör den ändras i enlighet med detta.

Ett liknande begrepp, poliskontroll, finns i rubriken närmast före 27 § pantbankslagen (1995:1000). Eftersom det även i detta fall framgår av den närmast följande bestämmelsen att det är polismyndighetens kontrollåtgärder som avses, bör rubriken i stället ha lydelsen ”Polismyndighetens kontroll”.

I 14 § lagen (1999:779) om handel med ädelmetallarbeten anges att tillsynsmyndighet har rätt att få biträde av ”polis” för att genomföra vissa åtgärder. Det är en uppgift för polismyndigheten att lämna handräckning.43 Ordet ”polis” bör således bytas mot ordet ”Polismyndigheten”.

I 4 kap. 21 § luftfartslagen (2010:500) har befogenheten att omhänderta ett luftfartscertifikat tillagts ”polis”. Detsamma gäller 4 kap. 11 § luftfartsförordningen (2010:770) som innehåller en erinran om bestämmelsen i luftfartslagen. Av förarbetena till luftfartslagen framgår att avsikten är att befogenheten att omhänderta ska tillkomma polismyndigheten.44 Ordet ”polis” bör således bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten” i de båda bestämmelserna.

I 2 kap.8 och 9 §§trafikförordningen (1998:1276), som avser skyldighet att anmäla trafikolycka och vissa andra incidenter, bör skyldigheten fullgöras mot Polismyndigheten.45 Ordet ”polis” bör följaktligen bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”.

Begreppet polishandräckning har behandlats i avsnitt 2.3.1.

4.8. Begreppet polisväsendet

Bedömning: Begreppet polisväsendet, som kommer att vara

synonymt med begreppet polisen, bör behållas i författningstext.

Begreppet polisväsendet omfattar de myndigheter som ingår i dagens begrepp polisen, alltså de 21 polismyndigheterna, Rikspolisstyrelsen och Säkerhetspolisen, och dessutom Statens kriminaltek-

43 Jfr. avsnitt 2.3.1. 44 Lagrådets yttrande i prop. 2009/10:95 bil. 7, s. 593. 45 Jfr. den motsvarande skyldigheten i likartade fall enligt 28 § jaktlagen (1987:259) och 40 § jaktförordningen (1987:905).

niska laboratorium.46 Begreppet polisväsendet förekommer i 25talet författningar. Med hänsyn till att kommittén föreslår att Statens kriminaltekniska laboratorium ska ingå i den nya Polismyndigheten, kommer således begreppet polisväsendet att vara synonymt med begreppet polisen. Enligt kommitténs bedömning är det inga olägenheter förenat med att begreppet polisväsendet behålls i författningstext.

4.9. Begreppet Statens kriminaltekniska laboratorium

Förslag: Statens kriminaltekniska laboratorium ska utmönstras

som myndighetsbeteckning i författningstext.

Statens kriminaltekniska laboratorium är en myndighet som utför laboratorieundersökningar som föranleds av misstanke om brott. Laboratoriet bedriver även kriminaltekniska undersökningar. Om laboratoriets utrustning och förhållandena i övrigt medger det, får även andra undersökningar utföras. Laboratoriet ska inom sitt verksamhetsområde bedriva kriminalteknisk forskning samt samla, bearbeta och offentliggöra resultat inom verksamhetsområdet.47

I dag är Rikspolisstyrelsen chefsmyndighet för Statens kriminaltekniska laboratorium. I SOU 2012:13 föreslår kommittén att laboratoriet blir en del av den nya Polismyndigheten och bildar en avdelning på nationell nivå.

Den författningsmässiga konsekvensen av detta är att organisationsbegreppet Statens kriminaltekniska laboratorium behöver avvecklas som myndighetsbeteckning i författningstext. Begreppet förekommer i åtta48 författningar, varav två är lagar.

De ändringar som behöver göras i 35 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) samt i 10 § offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641) behandlas i avsnitt 3.5.

De ändringar som behöver göras i 2 kap. 17 och 18 §§ samt 4 kap.10 och 17 §§polisdatalagen (2010:361) behandlas i avsnitt 4.11.4. Detsamma gäller ändringarna i 10 § förordningen (1999:1134) om belastningsregister och 3 § förordningen (1999:1135) om misstankeregister.

46 Se exempelvis prop. 2012/13:1 UO 4 Rättsväsendet s. 9. 47 Se 2 § förordningen (1978:677) med instruktion för Statens kriminaltekniska laboratorium. 48 Här bortses från instruktionerna för Rikspolisstyrelsen (1989:773) och för laboratoriet.

De ändringar som behöver göras i 10 kap. 2 § vapenförordningen (1996:70) behandlas i avsnitt 4.11.5. Detsamma gäller ändringarna i punkten 2.3 bilagan till förordningen (1996:1515) med instruktion för Regeringskansliet.

I SOU 2012:13 har kommittén behandlat de ändringar som behöver göras i 2 § förordningen (2010:1031) om handläggning av ärenden om brott av anställda inom polisen m.m.49

4.10. Begreppet Säkerhetspolisen

Förslag: När Säkerhetspolisen ombildas till en fristående myndig-

het och inte längre tillhör Rikspolisstyrelsen krävs ett stort antal författningsändringar. I några fall ska begreppet Rikspolisstyrelsen ersättas med Säkerhetspolisen. I många fall ska dock Säkerhetspolisen anges vid sidan av Polismyndigheten i författningar som i dag innehåller begreppen polismyndighet eller Rikspolisstyrelsen.

Kommittén har tidigare föreslagit att Säkerhetspolisen ska ombildas till en fristående myndighet. Till följd av detta behöver vissa författningsändringar göras. Bestämmelser där Säkerhetspolisen uttryckligen anges finns i nuläget i följande författningar.

49 Se betänkandet s. 297 f.

Eftersom Säkerhetspolisen anges som en självständig enhet i dessa författningar behöver inte de aktuella lagarna och förordningarna ändras i det avseendet vid en ombildning av Säkerhetspolisen till en fristående myndighet.

I 28 § säkerhetsskyddslagen (1996:627) och i 10–12, 22, 27, 29–30, 32, 34, 36, 39, 40 a, 42–44 a och 47 §§ samt i bilagan till säkerhets-skyddsförordningen (1996:633) föreslår kommittén att Rikspolisstyrelsen ska ändras till Säkerhetspolisen. Skälet till detta är att Säkerhetspolisen, som en del av Rikspolisstyrelsen, i dag utför arbetsuppgifter inom säkerhetsskyddsområdet som åligger Rikspolisstyrelsen. Eftersom kommittén inte har fått i uppdrag att

ändra på Säkerhetspolisens uppdrag ska de nyss nämnda arbetsuppgifterna även fortsättningsvis utföras av Säkerhetspolisen. Vidare behöver ordet ”Polismyndigheten” anges i stället för ordet ”polismyndighet” i 26 § förordningen och ordet ”polismyndigheterna” i bilagan till förordningen.

I 11 kap. 3 § första stycket 3, 5 § 4 och 9 § första stycket 10 trafikförordningen (1998:1276) och 6 § andra stycket statsflygsförordningen (1999:1354) finns det hänvisningar till 2 § andra stycket 2 och 3 i Säkerhetspolisens nuvarande instruktion. Mot bakgrund av kommitténs förslag till ny förordning med instruktion för Säkerhetspolisen, se SOU 2012:77 s. 37 f, behöver dessa hänvisningar ändras på så sätt att orden ”andra stycket” tas bort. De ytterligare ändringar som behöver göras i trafikförordningen (1998:1276) redovisas i avsnitten 2.3.3, 3.5, 4.2.4, 4.2.5, 4.3.3, 4.7.1 och 4.7.3.

Enligt 9 § förordningen (2007:260) om behandling av personuppgifter i Försvarsmaktens försvarsunderrättelseverksamhet och militära säkerhetstjänst får Rikspolisstyrelsen ha direktåtkomst till sådana uppgifter som avses i 1 kap. 10 § första stycket 5 lagen (2007:258) om behandling av personuppgifter i Försvarsmaktens försvarsunderrättelseverksamhet och militära säkerhetstjänst. De uppgifter som avses i lagen omfattar information som har framkommit i samband med att en person har genomgått registerkontroll eller särskild personutredning enligt säkerhetsskyddslagen (1996:627). Av 3 § förordningen (2002:1050) med instruktion för Säkerhetspolisen framgår att Säkerhetspolisen fullgör de uppgifter som Rikspolisstyrelsen har att utföra enligt säkerhetsskyddslagen. Detsamma kommer att gälla enligt kommitténs förslag till ny instruktion för Säkerhetspolisen.50 Mot denna bakgrund bör Säkerhetspolisen anges i stället för Rikspolisstyrelsen i 9 § i 2007 års förordning.

Därutöver behöver ett flertal ändringar göras som innebär att Säkerhetspolisen anges vid sidan av Polismyndigheten i författningar som i dag innehåller begreppen polismyndighet eller Rikspolisstyrelsen. Dessa ändringar redovisas i avsnitten 3.5, 4.3.5, 4.5.1 och 4.11.

50SOU 2012:77 s. 37.

4.11. Särskilda överväganden beträffande vissa författningar

Förslag: En ny polisförordning ska ersätta den som gäller i dag.

Den nya polisförordningen ska, tillsammans med polislagen, vara det grundläggande regelverket när det gäller polisens verksamhet. Som ett steg i detta arbete ska den s.k. skjutkungörelsen (1969:84) och polisutbildningsförordningen (1999:740) arbetas in i den nya polisförordningen.

4.11.1. En ny polisförordning

Behövs det en polisförordning i framtiden?

Polisförordningen (1998:1558) innehåller verkställighetsföreskrifter till polislagen (1984:387). Därutöver innehåller förordningen bestämmelser som regeringen kan meddela med stöd av den s.k. restkompetensen. Slutligen innehåller polisförordningen också bestämmelser som grundas på bemyndiganden i polislagen. En sådan bestämmelse är 1 kap. 4 § polisförordningen som reglerar vad som avses med polisman och som grundas på ett bemyndigande i 4 § andra stycket polislagen.

Kommittén har i SOU 2012:13 föreslagit omfattande ändringar i polisförordningen. Ändringarna innebär bl.a. att femtiotalet av förordningens cirka 75 paragrafer upphävs eller flyttas till den nya instruktionen för Polismyndigheten. Mot denna bakgrund kan det ifrågasättas om det finns behov av en polisförordning eller om det är möjligt att samla också resterande bestämmelser i de nya instruktionerna för Polismyndigheten och Säkerhetspolisen.

Polisförordningen innehåller flera viktiga bestämmelser bl.a. om polisanställdas skyldigheter. En överflyttning av samtliga bestämmelser skulle göra de nya myndighetsinstruktionerna svåröverskådliga och de skulle dessutom komma att omfatta bestämmelser som inte har sin plats i en myndighetsinstruktion. Vidare skulle det bli nödvändigt att ta in vissa bestämmelser som avser såväl Polismyndigheten som Säkerhetspolisen i de båda myndigheternas instruktioner. Slutligen ligger det ett stort värde i att regelverket med en polislag och en polisförordning är väl inarbetat. Enligt kommitténs bedömning har därför en polisförordning alltjämt en viktig funktion att fylla.

Som en följd av kommitténs uppdrag att ta fram fullständiga författningsförslag som redovisas i detta betänkande behöver vissa ytterligare ändringar göras i polisförordningen. Kommittén angav i betänkandet SOU 2012:13 att det finns ett behov av en allmän översyn och modernisering av polisförordningen. Vidare anförde kommittén att ytterligare överväganden beträffande en del av de bestämmelser som kommittén lämnat orörda, eller justerat endast i mindre omfattning, lämpligen kan göras i den fortsatta lagstiftningsprocessen. Kommittén har därför gjort bedömningen att det finns anledning att lämna förslag till en ny polisförordning som kan ersätta den nuvarande.

Innehållet i en ny polisförordning

En ny polisförordning ska i huvudsak innehålla regler som är gemensamma för hela polisen, dvs. Polismyndigheten och Säkerhetspolisen, och som inte avser sådant som bör regleras i myndigheternas instruktioner. Inriktningen bör, enligt kommitténs mening, vara att polisförordningen, tillsammans med polislagen, ska ses som det grundläggande regelverket när det gäller polisens verksamhet. Som ett steg i detta arbete bör den s.k. skjutkungörelsen (1969:84) och polisutbildningsförordningen (1999:740) arbetas in i den nya polisförordningen.

I det förslag till ny polisförordning som kommittén nu lämnar har utgångspunkten varit det materiella innehåll som redovisades i SOU 2012:13 när det gäller förslag till ändringar polisförordningen (1998:1558) med följande avvikelser.

1. Bestämmelsen i 2 kap. 16 § första meningen förslaget till polisförordning att det vid Polismyndigheten ska finnas vakthavande befäl. Eftersom bestämmelsen avser en obligatorisk och grundläggande funktion, bör den anges bland övriga sådana i 37 § förslaget till instruktion för Polismyndigheten.

2. Bestämmelserna i 3 kap. 17 och 18 §§ förslaget till polisförordning om att protokoll ska föras, respektive vilka beslutsmeningar ett beslut till vissa överordnade myndigheter ska innehålla. Bestämmelser med i huvudsak samma innehåll förekom i 11 och 12 §§ allmänna verkstadsstadgan från 1965 och fram tills stadgan upphävdes 1989. Eftersom dessa bestämmelser i verksstadgan inte skulle tillämpas hos polisen, infördes i stället

bestämmelser med snarliknande innehåll direkt i de dåvarande polisinstruktionerna. Bestämmelserna har sedan överförts till de efterföljande polisförordningarna. Bestämmelser av detta slag har inte förekommit i myndighetsinstruktioner eller motsvarande författningar sedan slutet av 1980-talet. Kommittén kan inte se att det finns något i polisverksamhetens särart som motiverar bestämmelser av detta slag på förordningsnivå. De kan i stället med fördel tas in i arbetsordningarna för de två myndigheterna.

3. Bemyndigandet i 58 § 1 kommitténs förslag till instruktion för Polismyndigheten att meddela tillämpningsföreskrifter för vissa angivna bestämmelser i polisförordningen har flyttats till den nya polisförordningen. Enligt kommitténs bedömning ökar tydligheten om bemyndigandet återfinns i samma paragraf som den materiella bestämmelsen.

Vidare har vissa bestämmelser i den nuvarande polisförordningen och i förslaget i SOU 2012:13 kompletterats. Därutöver har bestämmelserna i den s.k. skjutkungörelsen och polisutbildningsförordningen arbetats in med ett i huvudsak oförändrat innehåll.

Polisförordningen har i sin helhet fått en helt ny disposition. Målsättningen är att den nya polisförordningen med denna disposition och detta innehåll ska vara en grund att bygga vidare på under det fortsatta arbetet med att genomföra den nya polisorganisationen och att förordningen ska kunna kompletteras med de bestämmelser som nya tider kräver. Med hänsyn till att polisförordningen är en central polisförfattning har kommittén valt att lämna en paragrafvis kommentar till förordningen med hänvisningar till såväl den gällande polisförordningen som kommitténs förslag i SOU 2012:13. Den återfinns i kapitel 7 efter lagarna.

Som en följd av förslaget om en ny polisförordning behöver ändringar göras i 3 § förordningen (1983:124) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning. Vidare behöver ändringar göras i 17 § förordningen (1979:1091) om gränsövervakningen i krig m.m., till följd av att skjutkungörelsen inarbetas i den nya polisförordningen. Dessa ändringar redovisas i avsnitt 4.11.5. Slutligen behöver ändringar göras i kommitténs förslag51 till instruktion för Polismyndigheten. Ändringarna i denna förordning redovisas i avsnitt 4.11.2.

51 Se SOU 2012:13 s. 303 ff.

4.11.2. Polisens interna verksamhet

Kungörelsen angående tillämpning av lagen den 17 december 1943 om polisens ställning under krig

I den ålderdomliga kungörelsen (1958:262) angående tillämpning av lagen den 17 december 1943 (nr 881) om polisens ställning under krig förekommer begreppen polischef och polisdistrikt. Vidare har länsstyrelsen tillagts uppgifter som troligen är en rest från den tid då länsstyrelserna var länens högsta polisorgan. Författningen innehåller även en uppdelning mellan kvinnlig och manlig polispersonal som känns främmande i dag. Mot denna bakgrund är författningen i behov av en grundlig översyn från materiell synpunkt. Kommittén begränsar sig dock till följande ändringar som behövs för att anpassa den till den nya polisorganisationen. Ordet ”polischef” behöver bytas mot ordet ”Polismyndigheten” i 4, 6, 7 och 9 §§. Vidare kan bestämmelserna i 5 § andra – fjärde stycket om förstärkning mellan polisdistrikt upphävas. Enligt 7 § ska vissa beslut fattas av länsstyrelsen i det län där en polisman är anställd. Här kan beslutanderätten i stället knytas till det län där polismannen är placerad. Slutligen bör det preciserade polismyndighetsbegreppet i 6 och 9 §§ bytas mot ”Polismyndigheten” respektive ”Polismyndighetens verksamhet i länet”.

Förordningen om tjänstekort

Förordningen (1958:272) om tjänstekort innehåller bestämmelser om tjänstekort bl.a. för den som är anställd i stat eller kommun och regelmässigt för sina tjänsteåligganden behöver kunna styrka sin identitet eller tjänsteställning. Enligt 2 § gäller som huvudregel att den centrala myndighet som personalen hör till är behörig att utfärda tjänstekort. För personal i den lokala polisorganisationen gäller dock att tjänstekort utfärdas av polismyndigheten. Denna särreglering bör upphävas. Detta innebär att Polismyndigheten och Säkerhetspolisen, i sin egenskap av centrala myndigheter52, kommer att utfärda tjänstekort för sina respektive anställda. Enligt 4 § gäller att ett särskilt tjänstekort under vissa förutsättningar får utfärdas bl.a. för andra anställda än polismän vid Rikspolisstyrelsen samt att

52 Förordningen innehåller ingen definition av begreppet central myndighet. I andra sammanhang avses dock myndigheter som har hela landet som verksamhetsområde; se prop. 1975/76:112 s. 24.

Rikspolisstyrelsen och vissa andra myndigheter, var och en inom sitt verksamhetsområde, får utfärda närmare föreskrifter om vid vilka tillfällen ett sådant kort får användas. Denna bestämmelse bör ändras så att särskilt tjänstekort får utfärdas för andra anställda än polismän vid såväl Polismyndigheten som Säkerhetspolisen samt så att samma myndigheter, var och en inom sitt verksamhetsområde, får utfärda närmare föreskrifter i frågan.

I 6 § anges att innehavaren är skyldig att genast återlämna kortet till den myndighet som utfärdat det om någon uppgift som förekommer på kortet ändras. Enligt andra stycket samma bestämmelse får dock Rikspolisstyrelsen medge undantag från denna skyldighet om den ändrade uppgiften är föranledd av att indelningen i polisdistrikt ändras. Undantagsregelns syfte är att möjliggöra en längre utbytestid av tjänstekort i dessa fall. I den nya organisationen finns det inte behov av en undantagsregel som grundas på detta förhållande. Andra stycket kan därför upphävas. När den nya polisorganisationen införs kommer uppgifter om utfärdande myndighet som förekommer på samtliga tjänstekort inom polisen att ändras. Det finns därför ett behov av en undantagsregel som grundas på att de utfärdande myndigheterna, dvs. Rikspolisstyrelsen och polismyndigheterna, upphört som myndigheter. Detta undantag bör dock utformas som en övergångsbestämmelse; se avsnitt 5.1. I 10 §, som avser skyldighet för polismyndighet att omhänderta tjänstekort som påträffas hos den som inte är behörig att inneha det, bör ordet ”polismyndighet” bytas mot ordet ”Polismyndigheten”. Enligt 13 § ska Rikspolisstyrelsen fastställa formulär för tjänstekort. Vidare får Rikspolisstyrelsen enligt samma bestämmelse besluta om ytterligare föreskrifter om tjänstekort. I dessa två fall bör ordet ”Rikspolisstyrelsen” bytas mot ”Polismyndigheten”.

Författningssamlingsförordningen

Centrala myndigheter under regeringen har som regel en författningssamling där myndighetens föreskrifter ska publiceras. Regler om författningssamlingarna finns i författningssamlingsförordningen (1976:725). Enligt bilaga 1 till förordningen ska Rikspolisstyrelsen ge ut Rikspolisstyrelsens Författningssamling, förkortad RPS FS. Bilagan bör ändras så att Polismyndigheten ger ut Polismyndighetens författningssamling, förkortad PMY FS, och Säker-

hetspolisen ger ut Säkerhetspolisens författningssamling, förkortad SP FS.

Förordningen om ersättning för sakskada till polismän och anställda inom kriminalvården

När det gäller ersättning för sakskada enligt förordningen (1998:1379) om ersättning för sakskada till polismän och anställda inom kriminalvården m.fl. bör, såsom kommittén redovisat tidigare53, samma ordning införas som den som enligt förordningen gäller för sådana skador som drabbar anställda inom Kriminalvården. Detta innebär att ersättningsbeslut som den nya Polismyndigheten fattar ska överklagas direkt hos allmän förvaltningsdomstol. En förutsättning för att en domstol ska kunna handlägga ett överklagande är dock att Polismyndigheten först, på begäran av den som beslutet angår, omprövat beslutet. En sådan ändring kan åstadkommas genom att de bestämmelser som avser endast polisen (del av 6 § och 7 §) upphävs och att övriga bestämmelser görs tillämpliga på såväl Polismyndigheten och Säkerhetspolisen som Kriminalvården. De nya bestämmelserna om omprövning är att betrakta som specialbestämmelser som enligt 3 § förvaltningslagen ska tillämpas i stället för omprövningsbestämmelserna i 27 och 28 §§ samma lag.54 Antalet överklaganden till Rikspolisstyrelsen är i nuläget få och uppgår till ett par årligen. Kommittén bedömer därför att det inte finns något behov av en särskild forumregel av det slag som gäller för Kriminalvården enligt den nuvarande lydelsen av 7 e §55 i förordningen. Det innebär att Polismyndighetens beslut ska överklagas till den förvaltningsdomstol inom vars domkrets den beslutande arbetsenheten är belägen.56

Polisutbildningsförordningen

I polisutbildningsförordningen (1999:740) behöver vissa organisationsbegrepp bytas ut. Vidare bör, såsom kommittén redovisat i avsnitt 4.7.3, ordet ”polis” i 4 § bytas ut mot ordet ”polisman”. Överklagandebestämmelsen i 10 § har behandlats i avsnitt 2.3.3.

53 Se avsnitt 2.3.3. 54 Jfr. prop. 2004/05:176 s. 64. 55 Hänvisningen i 7 e § borde rätteligen ha avsett 7 a § och inte 7 §. 56 Se avsnitt 2.3.3.

Vidare finns det behov av materiella ändringar i 1–5 §§ beroende på de bedömningar som görs under genomförandearbetet. Det kan då bl.a. finnas anledning att överväga i vilken omfattning som Polismyndigheten ska ansvara för utbildning av de polismän som arbetar vid Säkerhetspolisen. I avvaktan på detta bör bestämmelserna ändras på det sättet att de med oförändrat sakinnehåll anpassas till den nya organisationen.

I avsnitt 4.11.1. föreslår kommittén att polisutbildningsförordningen ska inarbetas i den nya polisförordningen. De ändringar som behöver göras i polisutbildningsförordningen i samband med detta redovisas närmare i kommentaren till polisförordningen.

Förordningen om Polisens utlandsstyrka

Förordningen (1999:1155) om Polisens utlandsstyrka innehåller bestämmelser om bl.a. förmåner och villkor vid tjänstgöring i styrkan. I dag är styrkan öppen för anställda vid såväl polismyndigheterna som Rikspolisstyrelsen inklusive Säkerhetspolisen. Ingen ändring är avsedd i detta avseende. Med hänsyn till att begreppet ”Polisen”, som används i författningen, föreslås omfatta Polismyndigheten och Säkerhetspolisen, dvs. samma myndighetskrets som i dag, behöver detta begrepp inte ersättas. Bemyndigandet i 2 § instruktionen för Rikspolisstyrelsen att organisera utlandsstyrkan, som är avsett att överföras till instruktionen för den nya Polismyndigheten57, torde ge myndigheten de befogenheter som behövs också i förhållande till personal som har Säkerhetspolisen som anställningsmyndighet. I 2–5, 7–9, 11 och 16–19 §§ finns bestämmelser om organisation, anställningsvillkor och övriga frågor som får anses ingå i uppdraget att organisera utlandsstyrkan. Här behöver därför ordet ”Rikspolisstyrelsen” bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”. Ytterligare överväganden beträffande förordningen, närmast av arbetsrättslig natur, kan behöva göras beroende på vilken myndighet som ska vara anställningsmyndighet för de anställda vid Säkerhetspolisen som tjänstgör i utlandsstyrkan. Denna fråga kan inte bedömas annat än i samband med genomförandet. I 21 § finns bestämmelser om rätt för Rikspolisstyrelsen att meddela tillämpningsföreskrifter till förordningen. Med hänsyn till att förordningen avser personal även vid en annan myndighet, Säkerhetspolisen, behövs denna bestämmelse även i den nya orga-

57 Se 24 § förslaget till instruktion för Polismyndigheten i SOU 2012:13.

nisationen. Ordet ”Rikspolisstyrelsen behöver dock bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”.

Förordningen med instruktion för Polismyndigheten

I 3 § i kommitténs tidigare förslag till förordning (201x:xx) med instruktion för Polismyndigheten hänvisas till polisförordningen (1998:1558). Här behöver i stället hänvisningar göras till den nya polisförordningen (201x:xx). I 37 § instruktionen anges de organisationsenheter och funktioner som är obligatoriska vid Polismyndigheten. I övrigt bestämmer myndigheten sin organisation. Med hänsyn till att funktionen som vakthavande befäl är avsedd att vara obligatorisk bör även denna funktion redovisas här och inte i polisförordningen. I 48 §, som anger vilka ärenden som personalansvarsnämnden prövar, har hänvisningen till polisförordningen anpassats till motsvarande nya bestämmelser i den polisförordning som föreslås. Bestämmelsen i 58 § 1, som innehåller ett bemyndigande för Polismyndigheten att meddela tillämpningsföreskrifter för vissa bestämmelser i polisförordningen, har överförts till den nya polisförordning som föreslås. Under den fortsatta lagstiftningsprocessen kan det finnas anledning att överväga om inte vissa ytterligare bemyndiganden bör flyttas från instruktionen till främst polislagen (1984:387). Vidare har i 43 § orden ”avdelningen för” lagts till före ordet ”särskilda”.

I enlighet med vad som anges i kommitténs betänkande SOU 2012:13 om behovet av ytterligare bestämmelser angående polismäns deltagande i verksamheten vid Ekobrottsmyndigheten, bör det i instruktionen också regleras att anställda vid Polismyndigheten får tillkallas för att arbeta vid Ekobrottsmyndigheten. Vidare bör det anges att den som har en sådan tidsbegränsad anställning, utan särskilt beslut, är ledig från sin anställning vid Polismyndigheten.58

Slutligen kan punkt 3 i övergångsbestämmelserna i förslaget till instruktion för Polismyndigheten avvaras, eftersom den lag med anledning av ny myndighetsorganisation inom polisen som kommittén föreslår, kommer att reglera den fråga som avses i övergångsbestämmelsen.

58 Jfr. nuvarande bestämmelser i 8 § förordningen (1989:773) med instruktion för Rikspolisstyrelsen och 6 kap. 11 polisförordningen (1998:1558).

De ytterligare ändringar som behöver göras i förslaget till Polismyndighetens instruktion behandlas i SOU 2012:77.59

4.11.3. Polisens internationella verksamhet

Lagen och förordningen om internationellt polisiärt samarbete

Lagen (2000:343) om internationellt polisiärt samarbete och förordningen (2010:705) med samma namn innehåller i dag bestämmelser om dels Schengensamarbetet (4–8 §§ lagen och 2 kap. 1– 2 §§ förordningen), dels polisiärt samarbete i Öresundsregionen (9–10 §§ lagen), dels samarbete enligt Prümrådsbeslutet (16–23 §§ lagen och 3 kap. 1–16 §§ förordningen). I 11–15 §§ lagen finns gemensamma bestämmelser för Schengensamarbetet och det polisiära samarbetet i Öresundsområdet.

När det gäller att avgöra vilka begrepp som ska ersätta begreppen Rikspolisstyrelsen och de specificerade polismyndighetsbegreppen som förekommer i denna lagstiftning bör hänsyn tas till de internationella åtaganden på vilka bestämmelserna grundas.

Enligt 8 § aktuell lag får en person som förföljts in på svenskt territorium tas i förvar av svensk polismyndighet. Här bör orden ”svensk polismyndighet” bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”.

Enligt 9 § lagen ska danska polismän som har ingripit på svenskt territorium omedelbart underrätta ”svensk polismyndighet på orten”. I det svensk-danska polissamarbetsavtalet60 sägs i denna del att danska polismän som har vidtagit en åtgärd för att avvärja hot mot den allmänna ordningen eller säkerheten på Öresundsförbindelsen, omedelbart ska anmäla detta till en svensk myndighet. När det gäller vissa aktiviter på svenskt territorium, nämligen sådant gränsöverskridandande förföljande som behandlas i 15 § nedan, ska dock enligt samma avtal61 Polismyndigheten i Skåne kontaktas. För tydlighetens skull bör om möjligt ett enhetligt organisationsbegrepp användas i båda bestämmelserna. Det ligger då närmast till hands att som begrepp använda namnet på den polisregion i vilken det som i dag är Skåne polisdistrikt kommer att ingå. I 9 § bör därför orden ”svensk polismyndighet på orten bytas ut mot benämningen på den polisregionen.

59 Se SOU 2012:77, avsnitt 10.2. 60 Se prop. 1999/2000:64 avsnitt 7.5.3 och bilaga 1 artikel 6. 61 Se prop. 1999/2000:64 avsnitt 7.8 och bilaga 1 artikel 8.

I 11 § lagen om internationellt polisiärt samarbete anges att utländska tjänstemän ska, när de utövar befogenheter enligt lagen följa instruktioner som meddelas av behöriga svenska polismyndigheter. Här kan orden ”behöriga svenska polismyndigheter” bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”.

I 15 § aktuell lag finns bestämmelser om gränsöverskridande övervakning och gränsöverskridande förföljande. I korthet innebär bestämmelserna

  • att Rikspolisstyrelsen tar emot, beviljar eller vidarebefordrar framställningar om föregående samtycke till gränsöverskridande över-vakning (15 § första stycket första meningen och andra stycket första meningen)
  • att Rikspolisstyrelsen tar emot anmälningar och framställningar om bistånd vid gränsöverskridande övervakning utan föregående samtycke (15 § andra stycket första meningen)
  • att närmast berörd polismyndighet beslutar om gränsöverskri-dande förföljande (15 § första stycket andra meningen) och
  • att kontakter som avser instruktioner för verksamheten, begäran om att denna ska upphöra och liknande tas om hand på svensk sida av berörd polismyndighet (15 § andra stycket andra meningen).

Enligt huvudregeln i artikel 40.1 i Schengenkonventionen ska samtycke till gränsöverskridande övervakning in på en annan stats territorium inhämtas i förväg, dvs. innan gränsen överskrids. Begäran ska ställas till en av varje land särskilt utsedd centralmyndighet. Sverige har i samband med undertecknandet av avtalet om Sveriges anslutning till Schengenkonventionen anvisat Rikspolisstyrelsen som sådan central myndighet.62 När det gäller gränsöverskridande förföljande ställer Schengenkonventionen inget krav på att en myndighet i den mottagande staten ska utses att fungera som kontaktpunkt för de utländska tjänstemännen. Däremot innehåller det svensk-danska polissamarbetsavtalet en bestämmelse i artikel 8.3 som innebär att danska polismän vid förföljande över Öresundsförbindelsen ska kontakta Polismyndigheten i Skåne.63

Med hänsyn till att Sverige anmält Rikspolisstyrelsen som behörig myndighet när gäller att ta ställning till eller vidarebefordra

62 Se prop. 1999/2000:64 s. 115. 63 Se prop. 1999/2000:64 avsnitt 7.8 och bilaga 1 artikel 8.

framställningar om gränsöverskridande övervakning med föregående samtycke, finns det anledning att i den nya Polismyndigheten uttryckligen begränsa denna befogenhet i 15 § första stycket till Polismyndighetens huvudkontor och till den polisregion som huvudkontoret i det enskilda fallet bestämmer.

Även Rikspolisstyrelsens uppgift enligt 15 § andra stycket första meningen att ta emot anmälningar och framställningar om bistånd vid gränsöverskridande övervakning utan föregående samtycke bör, i syfte att uppnå enhetlighet vid handläggningen, tilläggas Polismyndighetens huvudkontor.

Kommittén har uppmärksammat att frågan om gränsöverskridande övervakning förekommer även inom den verksamhet som Säkerhetspolisen bedriver. Kommittén förordar därför att såväl 15 § första stycket som andra stycket första punkten kompletteras med en bestämmelse av innebörd att även Säkerhetspolisen, inom ramen för den polisverksamhet som Säkerhetspolisen leder och bedriver, ska kunna pröva de frågor som avses i dessa två bestämmelser. Det bör uppmärksammas att en sådan befogenhet för Säkerhetspolisen kan kräva nya överväganden från svensk sida om ansvarig centralmyndighet enligt artikel 40.1 i Schengenavtalet.

Vidare bör – med hänsyn till vad som uttalades i förarbetena64vid lagens tillkomst om vikten av snabba kontaktvägar vid ett gränsöverskridande förföljande – befogenheten att besluta om detta enligt 15 § tilläggas berörd polisregion. Detsamma bör gälla övriga kontakter som behöver tas med svensk myndighet med anledning av ett efterföljande eller en övervakning enligt 15 §.

Enligt 2 kap. 1 § första stycket förordningen ska bl.a. Rikspolisstyrelsen och en polismyndighet samråda med den berörda polismyndigheten eller åklagaren innan myndigheten fattar beslut om samtycke till gränsöverskridande övervakning i de fall det pågår en förundersökning avseende den person som är föremål för övervakningen. Enligt vad som nyss föreslagits kommer i den nya Polismyndigheten, myndighetens huvudkontor, eller den polisregion som huvudkontoret utser, att besluta om sådant samtycke. Bestämmelser om samråd kan i fortsättningen meddelas genom myndighetsinterna föreskrifter. Däremot bör samrådsskyldigheten i förhållande till åklagaren vara kvar. I övrigt behöver orden ”Rikspolisstyrelsen” och ”en polismyndighet” bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”. Eftersom såväl huvudkontoret som polisregionerna

64 Se prop. 1999/2000:64 avsnitt 7.8.3.

är organisatoriska enheter inom Polismyndigheten är det tillräckligt att myndigheten anges. Enligt 2 kap. 1 § andra och tredje styckena ska vidare Rikspolisstyrelsen och en polismyndighet samråda med Försvarsmakten i vissa fall innan myndigheten beslutar om samtycke till eller tar emot en anmälan om gränsöverskridande övervakning. Även här bör i båda styckena orden Rikspolisstyrelsen” och ”en polismyndighet” bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”.

I 3 kap. 1–2 §§ och 3 § första stycket förordningen finns bestämmelser om befogenheter och skyldigheter för Rikspolisstyrelsen och polismyndigheter när det gäller informationsutbyte vid större evenemang. Här bör orden Rikspolisstyrelsen” och ”polismyndigheter” bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”.

Enligt 3 kap. 3 § andra stycket förordningen fattar Rikspolisstyrelsen beslut om det bistånd enligt första stycket som ska lämnas av polisväsendet. Tullverket och Kustbevakningen fattar beslut om det bistånd som ska lämnas av respektive myndighet. Bestämmelsen om Rikspolisstyrelsens mandat får ses mot bakgrund av en organisation med självständiga polismyndigheter. I en organisation med Polismyndigheten bör särregleringen för polisväsendet upphävas. I stället bör det, i likhet med vad som gäller för Tullverket och Kustbevakningen, anges att Polismyndigheten själv beslutar om det bistånd som ska lämnas.

I 3 kap. 3 § tredje stycket anges att Rikspolisstyrelsen ska vara samordnande myndighet för det bistånd som avses i 3 kap. 3 § om det inte är uppenbart att någon annan myndighet bör vara samordningsansvarig. Polisens nya organisation ger inte anledning att lägga detta ansvar på en myndighet utanför polisen. Här bör således ordet ”Rikspolisstyrelsen” bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”.

Av 3 kap. 4 a § förordningen framgår att det svenska kontaktstället ska bistå den egna myndigheten och bl.a. polismyndigheter när det gäller att söka i utländska DNA-register, fingeravtrycksregister och fordonsregister i enlighet med vissa förutsättningar som anges i 2000 års lag. Av 2 § första stycket 1 g) förordningen (1989:773) med instruktion för Rikspolisstyrelsen framgår att Rikspolisstyrelsen är svenskt kontaktställe för förmedling av uppgifter. Av kommitténs förslag till 22 § instruktion för Polismyndigheten65 framgår att denna uppgift är avsedd att gå över på den nya Polismyndigheten. Följaktligen behöver polismyndigheter inte

65 Se SOU 2012:13 s. 72 ff.

längre anges i denna bestämmelse. Däremot bör Säkerhetspolisen läggas till.

I 3 kap. 4 b § har Rikspolisstyrelsen bemyndigats att ingå vissa överenskommelser som avser utbyte av DNA-profiler. Eftersom Rikspolisstyrelsen enligt nyss nämnda bestämmelse i myndighetens instruktion är utsedd att vara nationellt kontaktställe för förmedling av uppgifter även här, och det som framgått är avsett att denna uppgift ska gå över på den nya Polismyndigheten, bör bemyndigandet i 4 b § avse den nya Polismyndigheten.

I 3 kap. 16 § förordningen anges att Rikspolisstyrelsen får, efter samråd med vissa i paragrafen uppräknade myndigheter, meddela de föreskrifter som behövs för verkställighet av bestämmelserna om samarbete enligt Prümrådsbeslutet. Här bör ordet ”Rikspolisstyrelsen” bytas mot ordet ”Polismyndigheten”. Vidare bör Säkerhetspolisen anges bland de myndigheter med vilka samråd ska ske.

Lagen om internationellt tullsamarbete

Lagen (2000:1219) om internationellt tullsamarbete är avsedd att ge den rättsliga grunden för tullmyndigheterna att fullgöra det samarbete med andra staters tullmyndigheter som Sverige åtagit sig genom internationella överenskommelser. Av 1 och 2 §§ lagen framgår att Tullverket eller annan behörig svensk myndighet ska bistå bl.a. utländsk myndighet om det följer av en sådan internationell överenskommelse som har till syfte att förhindra, upptäcka, utreda eller beivra överträdelser av tullbestämmelser. Enligt 1 kap. 5 § avses med behörig svensk myndighet i nuläget bl.a. Rikspolisstyrelsen eller en polismyndighet. Av förarbetena66 framgår att med behörig myndighet enligt tullsamarbetskonventionen avses varje myndighet som enligt nationell lagstiftning har behörighet att vidta åtgärder för att bekämpa överträdelser av och brott mot tullbestämmelser. Polismyndigheterna har enligt utlänningslagen ansvaret för den del av gränskontrollen som avser personer och har även rätt att ingripa mot smugglingsbrott på samma sätt som mot annan brottslighet. Mot denna bakgrund bör med behörig myndighet enligt 1 kap. 5 § i den nya organisationen avses Polismyndigheten. I de, antagligen sällsynta undantagsfall, då Säkerhetspolisen leder polisverksamhet inom detta område har Säkerhetspolisen samma ställning som Polismyndigheten. Detta följer av det förslag

66 Se prop. 1999/2000:122 s. 29 f.

till ändring av 7 § andra stycket polislagen (1984:387) som kommittén redovisar på annat ställe i detta betänkande.

Lagen och förordningen om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder

Lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder och förordningen (2003:1179) med samma namn innehåller bestämmelser om överlämnande mellan medlemsstaterna i EU av den som ska lagföras för brott eller avtjäna en frihetsberövande påföljd. Lagstiftningen gäller för dessa fall istället för utlämningslagstiftningen. Av 8 kap. 2 § lagen framgår att tillstånd att genom Sverige transportera den som ska utlämnas eller överlämnas till en annan stat kan beviljas i vissa fall. Enligt bestämmelsen är det Rikspolisstyrelsen som ska bevilja sådant tillstånd. Av förarbetena67 framgår att Rikspolisstyrelsen valts därför att styrelsen har ansvar för och överblick över de gränskontroller där frågan om transitering kan bli aktuell. Mot denna bakgrund bör befogenheten tilläggas Polismyndigheten. Vidare bör ordet ”polismyndighet” bytas mot ordet ”Polismyndigheten” i 6 kap. 5 §, 7 kap. 1 och 2 §§ samt 8 kap. 1 §.

Förordningen (2003:1179) med samma namn innehåller tillämpningsbestämmelser till 2003 års lag. I 9 § anges att beslutande myndighet i vissa fall ska underrätta den polismyndighet som ska verkställa beslutet. Såsom kommittén redovisat i avsnitt 4.2.3 bör bestämmelser som i nuläget innehåller ett på detta sätt preciserat polismyndighetsbegrepp i handlingsregler myndigheter emellan inte få någon motsvarighet i den nya Polismyndigheten. Här bör således istället begreppet Polismyndigheten anges. För att underlätta Polismyndighetens handläggning bör bestämmelsen kompletteras med en bestämmelse om att det av underrättelsen ska framgå var den som beslutet avser förvaras eller annars vistas. I 17, 19 och 25 §§ aktuell förordning, som avser underrättelser och verkställighet, bör orden Rikspolisstyrelsen” och ”polismyndigheten” bytas ut mot ”Polismyndigheten”.

67Prop. 2003/04:7 s. 151.

Lagen och förordningen om vissa former av internationellt samarbete i brottsutredningar

I 3 och 15 §§ lagen (2003:1174) om vissa former av internationellt samarbete i brottsutredningar anges att svensk polis under vissa förutsättningar får ingå överenskommelser om att inrätta gemensamma utredningsgrupper eller om bistånd i en brottsutredning som genomförs av tjänstemän med skyddsidentitet. Om förundersökning inte pågår kan en sådan överenskommelse ingås av bl.a. ”Rikspolisstyrelsen eller den polismyndighet som styrelsen bestämmer”. Om en förundersökning pågår får en sådan överenskommelse ingås av ”polismyndighet som leder förundersökningen”. De internationella åtaganden på vilka lagen grundas synes inte hindra att befogenheten i förstnämnda fall istället tilläggs Polismyndigheten. Här kan nämnas att motsvarande lösning valdes 2005 då åklagarmyndigheterna lades samman till Åklagarmyndigheten. I sistnämnda fall bör befogenheten tilläggas Polismyndigheten då den leder förundersökningen. Slutligen bör i 11 § ordet ”polismyndighet” bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”. Att Säkerhetspolisen har Polismyndighetens ställning i de fall Säkerhetspolisen leder den polisverksamhet som de tre bestämmelserna avser, följer i och för sig av kommitténs förslag till ändring av 7 § andra stycket polislagen. I tydlighetens intresse finns det dock anledning att uttryckligen ange Säkerhetspolisen i de tre paragraferna.

I förordningen (2003:1176) om vissa former av internationellt samarbete i brottsutredningar, som innehåller tillämpningsbestämmelser till lagen, är det tillräckligt att i 3 och 4 §§ byta ut orden ”polismyndighet” och ”Rikspolisstyrelsen” mot ordet ”Polismyndigheten”.

Lagen och förordningen om transitering av tredjelandsmedborgare

I 2 § lagen (2005:754) om transitering av tredjelandsmedborgare anges att Rikspolisstyrelsen är centralmyndighet enligt ett i lagen specificerat EG-direktiv om bistånd vid transitering. Vidare anges i 3 § att Rikspolisstyrelsen i denna egenskap ska utse de polismyndigheter som ska vara kontaktorgan vid de flygplatser i Sverige som kan bli aktuella för transitering. De internationella åtaganden på

vilka lagen grundas synes inte hindra att befogenheten enligt 2 § istället tilläggs Polismyndigheten. Även 3 § måste anpassas till den nya organisationen. Det är då lämpligt att falla tillbaka på det EGdirektiv som är grunden för bestämmelsen i 3 §. Enligt artikel 4.5 i direktivet68 ska centralmyndigheten utse kontaktpunkter för alla relevanta transitflygplatser som kan kontaktas under hela den tid som transiteringen genomförs. Mot denna bakgrund bör 3 § utformas så att ordet ”Rikspolisstyrelsen” byts mot ”Polismyndigheten” och vidare att direktivets text i artikel 4.5 tas in i bestämmelsen. För tydlighetens skull bör Polismyndighetens ansvar för att utse kontaktpunkter uttryckligen begränsas till Sverige. Slutligen behöver orden ”Rikspolisstyrelsen” i 4 § och ”polismyndigheten” i 7 § bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”.

Förordningen (2005:755) om transitering av tredjelandsmedborgare innehåller tillämpningsföreskrifter till 2005 års lag. I 1, 2 och 5 §§ finns bestämmelser om föreskriftsrätt och underrättelseskyldighet för Rikspolisstyrelsen. I dessa bestämmelser bör ordet ”Rikspolisstyrelsen” bytas ut mot ”Polismyndigheten”. I 3 och 4 §§ finns bestämmelser om att Rikspolisstyrelsen i vissa fall ska samråda med polismyndigheten på den flygplats där transiteringen ska genomföras. I den nya Polismyndigheten kommer samrådskyldighet och övriga handläggningsrutiner inom myndigheten att kunna regleras av interna föreskrifter. De båda bestämmelserna kan därför upphävas. Med hänsyn till att Sveriges åtaganden vilar på internationella åtaganden, är det angeläget att väl fungerande rutiner skapas även i den nya Polismyndigheten.

Lagen om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1781/2006 om information om betalaren som skall åtfölja överföringar av medel

Lagen (2008:99) om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1781/2006 om information om betalaren som skall åtfölja överföringar av medel innehåller bestämmelser som är avsedda att komplettera EG-förordningen med samma namn. Enligt 3 § lagen har Rikspolisstyrelsen tillagts vissa uppgifter som ankommer på behörig myndighet enligt två artiklar i EG-förordningen. Det gäller dels uppgiften att ta emot vissa meddelanden

68 Se prop. 2004/05:168 bilaga 1.

från en betalningsmottagares betalningsleverantör (artikel 10), dels befogenheten att göra vissa förfrågningar (artikel 14).

Av förarbetena framgår att Finanspolisen, som i dag är en organisatorisk enhet inom Rikspolisstyrelsen, är avsedd att vara mottagare av de meddelanden som avses i artikel 10. Vidare framgår att förfrågningsrätten i artikel 14 var avsedd att samordnas med skyldigheten för fysiska och juridiska personer i 9 § andra stycket lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt att anmäla misstankar om penningtvätt. Också uppgiften att ta emot sådana anmälningar ankom på Finanspolisen. Den aktuella bestämmelsen är ersatt av 3 kap. 1 § lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism Även enligt denna bestämmelse, se nedan i detta avsnitt, är avsikten att Finanspolisen ska ha uppgiften att emot anmälningar. Mot denna bakgrund bör uppgifterna enligt 3 § i 2008 års lag tilläggas Polismyndigheten.69

Lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

Lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism har till syfte att förhindra att finansiell verksamhet och annan näringsverksamhet utnyttjas för penningtvätt eller finansiering av terrorism. I 3 kap. 1, 1 a och 6 §§ samt 4 kap. 6 § tilläggs Rikspolisstyrelsen uppgifter. Av förarbetena till lagen framgår att avsikten är att handläggningen hos Rikspolisstyrelsen ska ske hos Finanspolisen som är den enhet inom styrelsen som har till uppgift att arbeta mot just penningtvätt och finansiering av terrorism.70 I den nya organisationen bör därför uppgifterna enligt lagen tilläggas Polismyndigheten.

Kungörelsen om utlämning till eller från Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling

Enligt 4 § kungörelsen (1970:710) om utlämning till eller från Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling ska en polismyndighet som ska verkställa

69Prop. 2007/08:37 avsnitt 6.4. 70Prop. 2008/09:70 s. 196 f. och 199.

ett utlämningsbeslut inhämta besked, från Rikspolisstyrelsen eller den utländska myndighet som begärt utlämningen, bl.a. i frågan om beslutet är verkställbart. Bestämmelsen bör ändras så att Polismyndigheten, om det behövs, ska inhämta de besked som avses i förordningen från den utländska myndigheten. Det interna förfarandet inom Polismyndigheten behöver inte regleras i kungörelsen. Vidare behöver ordet ”Rikspolisstyrelsen” i 8 § bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”. Slutligen behöver ordet ”polismyndighet” bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten” i 3, 5, 7 och 10 §§.

Förordningen om överlämnande till Sverige enligt en europeisk arresteringsorder

Förordningen (2003:1178) om överlämnande till Sverige enligt en europeisk arresteringsorder innehåller bestämmelser om genomförandet av EU-beslutet om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna. I förordningen regleras förfarandet vid utlämning till Sverige för lagföring och för verkställighet av frihetsberövande påföljd. Enligt 4 § utfärdas en arresteringsorder för verkställighet av frihetsberövande påföljd av Rikspolisstyrelsen. Vidare har Rikspolisstyrelsen i 7–9, 11 och 13–15 §§ tillagts uppgifter som ansvarig myndighet när det gäller det närmare förfarandet i Sverige. I samtliga dessa bestämmelser bör ordet ”Rikspolisstyrelsen” bytas ut mot ”Polismyndigheten”.

Förordningen om överlämnande till Sverige enligt en nordisk arresteringsorder

Förordningen (2012:566) om överlämnande till Sverige enligt en nordisk arresteringsorder innehåller bestämmelser för genomförande av konventionen av den 15 december 2005 om överlämnande mellan de nordiska staterna på grund av brott (nordisk arresteringsorder). I 12 och 13 §§ anges att Rikspolisstyrelsen, eller den polismyndighet som Rikspolisstyrelsen bestämmer, i vissa fall enligt förordningen ska lämna hjälp till andra myndigheter. I dessa bestämmelser bör i stället anges att Polismyndigheten ska lämna hjälp. Frågan om vilken enhet inom Polismyndigheten som sedan ska biträda är en intern fråga inom myndigheten. I 4, 7–10 och

14 §§ har Rikspolisstyrelsen tillagts vissa uppgifter. Här bör ordet ”Rikspolisstyrelsen” bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”.

4.11.4. Registerförfattningar

Inledning

Anpassningen av registerförfattningarna till en ny polisorganisation bör ske med utgångspunkt i dels att anpassningen inte får stå i strid med Sveriges internationella åtaganden, dels att det materiella innehållet i författningarna inte ska ändras.

I sistnämnda avseende måste särskilt uppmärksammas

  • att frågan om författningarnas tillämplighet hos Säkerhetspolisen är komplex och de ändringar som görs måste utformas så att de speglar den avsedda tillämpningen och
  • att den nya Polismyndigheten till skillnad från Rikspolisstyrelsen inte omfattar Säkerhetspolisen.

När det gäller tillämpligheten av författningsbestämmelser i allmänhet på Säkerhetspolisen, gäller att denna polis i dag kan uppträda under tre begrepp

  • som en del av begreppet Rikspolisstyrelsen, dvs. om inte annat framgår omfattar detta begrepp även Säkerhetspolisen,
  • under eget begrepp, dvs. Säkerhetspolisen, och
  • under begreppet polismyndighet med stöd av 7 § andra stycket polislagen (1984:387) i de fall då Rikspolisstyrelsen genom Säkerhetspolisen leder polisverksamhet.

Flertalet registerförfattningar innehåller inga uttryckliga uttalanden om i vilken omfattning de nu redovisade begreppen Rikspolisstyrelsen och polismyndighet är avsedda att tillämpas på detta sätt. Med något undantag, är det först i förarbetena71till 2010 års polisdatalag som tillämpligheten vid Säkerhetspolisen blir föremål för en mera omfattande analys med den slutsats om tre begrepp som nyss redovisats. Särskilt när det gäller registerförfattningar som tillkommit före denna tid, kan det därför inte alltid med säkerhet

71Prop. 2009/10:85 bl.a. s. 72 f. och s. 309.

sägas hur lagstiftaren sett på tillämpligheten av ett visst stadgande på Säkerhetspolisens verksamhet.

Med hänsyn till den viktiga funktion som registerlagarna har, inte minst från integritetssynpunkt, har kommitténs ambition varit att uttryckligen i författningstexten söka klargöra när Säkerhetspolisen avses. Det finns ytterligare skäl för en sådan tydlighet. Med den konstruktion som 7 § andra stycket polislagen (1984:387) har i dag, och även fortsättningsvis kommer att ha, får det anses vara den myndighet som ska tillämpa den författningsbestämmelse som innehåller begreppet polismyndighet, som också ska avgöra om 7 § är tillämplig72. I de fall den författningsbestämmelse som innehåller begreppet polismyndighet inte har annan adressat, såsom fallet är exempelvis med flertalet bestämmelser i rättegångsbalken, vållar detta inget problem. Vid tillämpningen av registerförfattningarna däremot, liksom i andra fall, kommer det som regel att vara en annan myndighet som ska pröva om 7 § ska tillämpas. Mot denna bakgrund är ett uttryckligt stadgande om tillämpningen på Säkerhetspolisen direkt i den aktuella författningsbestämmelsen den mest rättssäkra lagstiftningstekniken.

Även registerförfattningarnas tillämpning på Statens kriminaltekniska laboratorium behöver uppmärksammas. I dag är laboratoriet en myndighet, med Rikspolisstyrelsen som chefsmyndighet, och registerförfattningarna följaktligen tillämpliga på laboratoriet endast i den mån detta framgår av författningen. I den nya organisationen kommer laboratoriet att vara en organisatorisk enhet inom den nya Polismyndigheten. Därmed kommer laboratoriet, åtminstone formellt, att omfattas av de bestämmelser i registerförfattningarna som avser Polismyndigheten. Begränsningar i tillämpningsområdet kan åstadkommas genom att en viss författningsbestämmelse begränsas till att avse exempelvis Polismyndighetens brottsbekämpande verksamhet. Som kommittén redovisat i avsnitt 3.3. kan begränsningar även göras genom de myndighetsinterna föreskrifter om behörigheter som myndigheten kommer att behöva utfärda.

När det gäller registerförfattningarna är det i huvudsak fyra sakområden som är av intresse. Det gäller frågan om (1) vilken myndighet som ska föra registret, (2) för vilka ändamål registret får föras, (3) till vilka myndigheter som uppgifter får lämnas ut och (4) rätten att ha direktåtkomst till det aktuella registret. I de två sistnämnda avseendena bör noteras att ett utlämnande som huvudregel

72 Jfr. a.a. s. 72 nederst och s. 73.

förutsätter två skilda myndigheter. Många av de hanteringar som i dag är betrakta som ett utlämnande kommer i en organisation med sammanlagda myndigheter istället att regleras av myndighetsinterna behörighetsregler. På motsvarande sätt saknar frågan om direktåtkomst aktualitet inom en och samma myndighet.

Lagen och förordningen om det statliga personadressregistret (SPAR)

I lagen (1998:527) om det statliga personadressregistret (SPAR) och förordningen (1998:1234) med samma namn finns bestämmelser om det statliga personadressregistret. Registret, som får utnyttjas av både myndigheter och enskilda, får användas för att bl.a. aktualisera, komplettera och kontrollera personuppgifter samt för att ta ut uppgifter om namn och adress genom urvalsdragning för direktreklam, opinionsbildning eller samhällsinformation. Enligt 7 § får de uppgifter i SPAR, som hämtats från Skatteverkets beskattningsdatabas, i elektronisk form endast lämnas ut till polismyndigheter och Tullverket. Vidare gäller enligt 6 och 7 §§ förordningen (1998:1234) med samma namn att uppgift i elektronisk form om födelsehemort och svenskt medborgarskap får lämnas ut från registret endast till Rikspolisstyrelsen och polismyndigheter. I de tre bestämmelserna behöver orden ”polismyndigheter” och ”Rikspolisstyrelsen” bytas mot ordet ”Polismyndigheten”. Säkerhetspolisen har behov av dessa uppgifter bl.a. för de ärenden enligt utlänningslagen (2005:716) som denna polis handlägger. Detta behov tillgodoses i dag, när det gäller förordningen, genom att Säkerhetspolisen organisatoriskt är en del av Rikspolisstyrelsen. Säkerhetspolisen bör därutöver ges möjlighet att få uppgifter i elektronisk form även beträffande de uppgifter som avses i 7 § lagen. I den nya organisationen bör Säkerhetspolisen därför anges uttryckligen i de tre bestämmelserna.

Lagen om belastningsregister och lagen om misstankeregister samt de båda förordningarna med samma namn

Lagen (1998:620) om belastningsregister (BR-lagen) och lagen (1998:621) om misstankeregister (MR-lagen), liksom de båda förordningarna (1999:1134) och (1999:1135) med samma namn, inne-

håller bestämmelser om det belastningsregister och det misstankeregister som Rikspolisstyrelsen i dag för. Uppgiften att föra belastningsregistret och misstankeregistret, liksom att vara personuppgiftsansvarig för behandlingen av personuppgifter i de två lagarna (1 § i båda lagarna) bör i den nya organisationen övergå till den nya Polismyndigheten.

Av ändamålsbeskrivningen (2 § båda lagarna) framgår bl.a. att registren förs för att ge polismyndigheter information om belastningsuppgifter som behövs hos 1. polismyndigheter för att förebygga, upptäcka och beivra brott (2 § första stycket första punkten båda lagarna) och 2. polismyndigheter eller andra myndigheter för sådan lämplighetsprövning, tillståndsprövning eller annan prövning som anges i författning (2 § första stycket fjärde punkten BR-lagen och 2 § första stycket tredje punkten MR-lagen). Beträffande MRlagen tillkommer ändamålet att samordna förundersökningar (2 § första stycket första punkten MR-lagen). I dessa bestämmelser behöver begreppet polismyndigheter ersättas med begreppet Polismyndigheten. Säkerhetspolisen har samma behov av uppgifter om tidigare belastningar i sin verksamhet för att förebygga, upptäcka och utreda brott som polismyndigheterna.73 Det får därför antas att bestämmelsen i 2 § första stycket första punkten båda lagarna är avsedd att, med tillämpning av 7 § andra stycket polislagen (1984:387), tillgodose även Rikspolisstyrelsens (Säkerhetspolisens) behov av belastningsuppgifter då styrelsen leder sådan verksamhet som avses i denna punkt i båda lagarna. Mot denna bakgrund bör även Säkerhetspolisen anges i 2 § första stycket första punkten båda lagarna.

Även i de bestämmelser om författningsreglerad prövning som avses i 2 § första stycket fjärde punkten BR-lagen och 2 § första stycket tredje punkten MR-lagen behöver begreppet polismyndigheter ersättas med begreppet Polismyndigheten. Eftersom Säkerhetspolisen redan omfattas av dagens skrivning ”annan myndighet” behöver denna polis inte anges särskilt här.

I båda lagarna (6 § BR-lagen och 5 § MR-lagen) anges att uppgifter ur registren ska lämnas till bl.a. polismyndigheter om uppgifterna behövs i myndigheternas verksamhet för att förebygga, upptäcka eller utreda brott. Även här får det antas att bestämmelsen med tillämpning av 7 § andra stycket polislagen (1984:387) är avsedd att tillämpas så att utlämnande ska ske även till Rikspolis-

73 Jfr. prop. 1997/98:97 s. 73.

styrelsen (Säkerhetspolisen) då styrelsen leder polisverksamhet. Här bör därför Säkerhetspolisen uttryckligen anges. Däremot finns det inte anledning att ange Polismyndigheten med hänsyn till att hanteringen av uppgifter inom myndigheten inte är att anse som ett utlämnande. Denna hantering ska, såsom berörts i närmast föregående avsnitt, istället regleras genom myndighetsinterna behörighetsföreskrifter.

Slutligen anges i båda lagarna (15 § BR-lagen och 12 § MRlagen) att Rikspolisstyrelsen prövar frågan om utlämnande, men att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om att polismyndighet i vissa fall får pröva frågan. Eftersom den nya Polismyndigheten omfattar såväl det som i dag är Rikspolisstyrelsen som de nuvarande polismyndigheterna, är frågan om beslutanderättens fördelning i den nya myndigheten att anse som en intern fråga som kan regleras genom föreskrifter som myndigheten utfärdar. De två bestämmelserna, bör därför ändras så att det endast anges att Polismyndigheten prövar fråga om utlämnande.

BR-förordningen och MR-förordningen innehåller kompletterande bestämmelser till de båda lagarna med samma namn. I 10 § första stycket 4 BR-förordningen och 3 § första stycket 3 MR-förordningen anges att uppgifter i vissa fall ska lämnas ut till en polismyndighet bl.a. i ärenden som avser lämplighetsprövning. I andra stycket i dessa paragrafer anges att det som sägs om polismyndighet även gäller Rikspolisstyrelsen. Eftersom det som i dag är att anse som ett utlämnande av uppgifter från Rikspolisstyrelsen till en polismyndighet, i den nya Polismyndigheten i stället kommer att regleras av interna regler om behörighet, behövs bestämmelserna i 10 § första stycket 4 BR-förordningen och i 3 § första stycket 3 MR-förordningen inte längre. Säkerhetspolisens behov av uppgifter i dessa ärenden tillgodoses i dag genom bestämmelsen i 10 § andra stycket BR-förordningen och i 3 § andra stycket MR-förordningen. Även i en organisation där Säkerhetspolisen är en självständig myndighet, har denna polis behov av en bestämmelse av denna innebörd. Lagtekniskt kan detta åstadkommas genom att andra stycket i båda bestämmelserna upphävs samt att i 10 § första stycket 4 BR-förordningen och i 3 § första stycket 4 MR-förordningen orden ”en polismyndighet” ersätts med ordet ”Säkerhetspolisen”. Den del av 3 § första stycket 3 MR-förordningen som avser uppdrag enligt 4 kap. 14 a polisförordningen (1998:1558) kan utgå eftersom sådana uppdrag inte förekommer vid Säkerhetspoli-

sen. Eftersom Säkerhetspolisen inte handlägger passärenden bör vidare ordet ”passärenden” utgå i dessa två punkter.

I 10 § första stycket 15 BR-förordningen och 3 § första stycket 9 MR-förordningen finns bestämmelser om utlämnande av uppgifter till Statens kriminaltekniska laboratorium. Eftersom laboratoriet kommer att vara en del av den nya Polismyndigheten kan dessa två bestämmelser upphävas.

I 17 och 25 §§ BR-förordningen finns vissa bestämmelser som avser Rikspolisstyrelsen i sin egenskap av den myndighet som enligt 2 § BR-lagen för registret. Eftersom denna uppgift föreslås överförd till Polismyndigheten, behöver ordet ”Rikspolisstyrelsen” bytas ut mot ”Polismyndigheten”.

I 19 § BR-förordningen och 6 § MR-förordningen finns bestämmelser om direktåtkomst för bl.a. polismyndigheter. Av skäl som redovisats i inledningen av avsnitt 4.11.4 saknar dessa regler aktualitet i en framtida organisation där det som i dag är Rikspolisstyrelsen och polismyndigheterna organiseras i samma myndighet. Bestämmelserna bör därför ändras så att ordet ”Polismyndigheter” utgår. Säkerhetspolisen har i dag en motsvarande tillgång till uppgifter i registren i dess egenskap av organisatorisk del av Rikspolisstyrelsen. När Säkerhetspolisen blir en självständig myndighet måste denna tillgång istället säkras genom bestämmelser om direktåtkomst. Säkerhetspolisen behöver därför anges i 19 § BRförordningen och 6 § MR-förordningen bland de myndigheter som får ha direktåtkomst till uppgifter.

I 25–26, 28–32 och 34–37 §§ BR-förordningen och 12–15 §§ MR-förordningen finns bestämmelser om det ansvar som andra myndigheter har främst då det gäller att lämna uppgifter till Rikspolisstyrelsen för att dessa ska tillföras registret. I samtliga dessa bestämmelser behöver ordet ”Rikspolisstyrelsen” bytas ut mot ”Polismyndigheten”. I 33 § BR-förordningen och 11 § MRförordningen finns en motsvarande bestämmelse som reglerar en polismyndighets skyldighet att lämna uppgifter till Rikspolisstyrelsen. Eftersom detta förfarande i den nya Polismyndigheten istället bör regleras genom en intern myndighetsföreskrift kan 33 § BRförordningen och 11 § MR-förordningen upphävas.

I 38 och 39 §§ BR-förordningen och 16–18 §§ MR-förordningen finns bestämmelser om rätt för berörda myndigheter att meddela föreskrifter om de båda förordningarnas tillämpning. I 38 § första stycket BR-förordningen och 17 § första stycket MR-förordningen anges att Rikspolisstyrelsen efter samråd med berörda centrala

myndigheter får meddela sådana föreskrifter. I 39 § BR-förordningen och 18 § MR-förordningen anges att Domstolsverket, i samråd med bl.a. Rikspolisstyrelsen får meddela förskrifter i vissa avseenden. Vidare gäller enligt 16 § MR-förordningen att Rikspolisstyrelsen, efter samråd med berörda centrala myndigheter, får föreskriva att registreringen i MR-registret av vissa uppgifter får begränsas. I samtliga dessa fem bestämmelser behöver ordet ”Rikspolisstyrelsen” bytas ut mot ”Polismyndigheten”. Enligt 38 § andra stycket BR-förordningen och 17 § andra stycket MR-förordningen får Rikspolisstyrelsen meddela förskrifter om att polismyndighet i vissa fall får pröva frågan om att lämna ut uppgifter enligt BRlagen. Befogenheten att pröva frågan om utlämnande av uppgifter i den nya Polismyndigheten bör regleras genom myndighetsinterna föreskrifter. Bestämmelserna i 38 § andra stycket BR-förordningen och 17 § andra stycket MR-förordningen kan därför upphävas.

Lagen och förordningen om behandling av personuppgifter vid Skatteverkets medverkan i brottsutredningar

I 10 § lagen (1999:90) om behandling av personuppgifter vid Skatteverkets medverkan i brottsutredningar anges att det underrättelseregister som förs i Skattemyndighetens verksamhet får innehålla bl.a. hänvisning till register som förs av polismyndighet i vilket uppgifter om den registrerade förekommer. Här behöver ordet ”polismyndighet” bytas ut mot ”Polismyndigheten”. Vid bedömningen av om hänvisningen ska avse även register som förs av Säkerhetpolisen bör beaktas att Skatteverkets brottsutredande verksamhet omfattar sådana brott som är av ekonomisk art eller som har nära koppling till sådana brott74. Behovet för Skatteverket av att i sitt underrättelseregister hänvisa till Säkerhetspolisens register får anses vara begränsat, med hänsyn till att Säkerhetspolisens register avser uppgifter om brott av annat slag. I förarbetena till 1999 års lag berörs inte frågan om bestämmelsen i 10 § är avsedd att omfatta även Säkerhetspolisens register. Det uttalas75dock att de uppgifter som får registreras ska framgå direkt av lagen med hänsyn till att de ur integritetssynpunkt är mycket känsliga. Mot denna bakgrund talar, enligt kommitténs bedömning, över-

741 § lagen (1997:1024) om Skatteverkets medverkan i brottsutredningar. 75Prop. 1998/99:34 s. 53.

vägande skäl för att det inte varit avsikten att Säkerhetspolisens register skulle omfattas av hänvisningen i 10 §.

I förordningen (1999:105) om behandling av personuppgifter vid Skatteverkets medverkan i brottsutredningar ges kompletterande föreskrifter till lagen (1999:90) med samma namn. Enligt 8 § förordningen får uppgifter som behandlas automatiskt i en särskild undersökning lämnas ut till en polismyndighet endast om uppgifterna kan antas ha särskild betydelse för en pågående undersökning eller andra brottsbekämpande åtgärder. Trots sin lydelse får det antas att bestämmelsen, i avsaknad av andra bestämmelser i ämnet, är avsedd att reglera också till vilka myndigheter som ett utlämnande får ske. I 8 § bör orden ”en polismyndighet” bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”. Med hänsyn till att uppgifter från en särskild undersökning kan vara av betydelse även för Säkerhetspolisens verksamhet, bör även Säkerhetspolisen anges i 8 §. I 10 § anges att uppgifter ur ett underrättelseregister får lämnas ut till bl.a. en polismyndighet. Av de skäl som redovisats beträffande 8 § bör även i denna bestämmelse ordet ”en polismyndighet” bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten” och Säkerhetspolisen läggas till.

Lagen och förordningen om Schengens informationssystem

Lagen (2000:344) om Schengens informationssystem (SIS-lagen) innehåller bestämmelser om det register som ska vara den svenska nationella enheten i Schengens informationssystem (SIS). Enligt 1 § ska Rikspolisstyrelsen föra detta register och även vara personuppgiftsansvarig myndighet. Uppgiften att föra SIS-registret, liksom att vara personuppgiftsansvarig myndighet, bör i enmyndighetsmodellen övergå till den nya Polismyndigheten.76 Enligt ändamålsbestämmelsen i 2 § ska registret vara ett hjälpmedel för stater när det gäller att göra framställningar om bl.a. omhändertagande av personer som är efterlysta. I 9 §77 regleras vilka myndigheter som har rätt att få uppgifter ur registret. Enligt bestämmelsen har polismyndigheter rätt att få uppgifter när de utför undersökningar och andra kontroller än gränskontroller i sin verksamhet för att

76 Bestämmelsen får en ny lydelse genom SFS 2010:380 som träder i kraft den dag regeringen beslutar. Detta påverkar dock inte bedömningen i denna del. 77 Bestämmelsen får en ny lydelse genom SFS 2010:380 som träder i kraft den dag regeringen beslutar. Enligt förarbetena (prop. 2009/10:86 s. 63 f.) är dock inte någon förändring avsedd när det gäller vilka myndigheter som ska ha tillgång till registret. Övervägandena avser därför den nya lydelsen.

förebygga och utreda brott (första stycket 1) och i sin verksamhet för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet (första stycket 2). I den nya Polismyndigheten kommer de fall som avses i de två punkterna att regleras av interna regler om behörighet. Någon skrivning om Polismyndigheten behövs därför inte.

Med hänsyn till registrets innehåll är det av betydelse även för den verksamhet som Säkerhetspolisen bedriver. Denna tillgång torde i dag tillgodoses genom att Säkerhetspolisen är en organisatorisk del av den myndighet som för registret, Rikspolisstyrelsen. Alternativt torde Säkerhetspolisen kunna få tillgång till uppgifterna med stöd av 7 § andra stycket polislagen. För att tillgodose Säkerhetspolisens tillgång till de uppgifter som avses i 9 § första stycket 1 även i den nya organisationen bör Säkerhetspolisen anges uttryckligen här. Detsamma gäller 9 § första stycket 2 med hänsyn till att Säkerhetspolisen, bl.a. inom området personskydd, får anses bedriva verksamhet för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. I 5–7 §§, 11 och 12 §§ om tillåten behandling, förbud mot registrering av känsliga uppgifter, gallring och rättelse finns regler som avser Rikspolisstyrelsen i dess egenskap av ansvarig myndighet.78 I samtliga dessa bestämmelser behöver ordet ”Rikspolisstyrelsen” bytas ut mot ”Polismyndigheten”. Även i de nya bestämmelserna om tilläggsinformation och om överklagande i 14 och 17 §§, som båda avser Rikspolisstyrelsen i egenskap av ansvarig myndighet för registret, behöver ordet ”Rikspolisstyrelsen” bytas ut mot ”Polismyndigheten”.79

I 2, 4 och 6–8 §§ förordningen (2000:836) om Schengens informationssystem (SIS-förordningen) finns bestämmelser om vilka polisiära myndigheter som får göra framställningar om registrering i SIS-registret. Enligt 2 § får en framställning om att en person, som har efterlysts för överlämnande eller utlämning, ska omhändertas registreras på begäran av Rikspolisstyrelsen. Av förarbetena80framgår att här aves utlämning enligt utlämningslagen (1957:668) och den då gällande nordiska utlämningslagen (1959:254) samt överlämnande enligt lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder. Här behöver ordet ”Rikspolisstyrelsen” bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”. Enligt 4 § SIS-förordningen får en framställning med begäran om

78 Vissa av dessa bestämmelser får en ny numrering genom SFS 2010:380 som träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 79 Bestämmelserna är införda genom SFS 2010:380 och träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 80Prop. 1999/2000:64 s. 122 och prop. 2003/04:7 s. 221.

uppgift om uppehållsort för en person som har anmälts försvunnen registreras på begäran av en polismyndighet. Eftersom det är en uppgift för polismyndighet att efterforska försvunna personer bör ordet ”polismyndighet” här bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”.

Enligt 6 § SIS-förordningen får en framställning, med begäran om uppgift om uppehållsort för en person som ska inställa sig för verkställighet av frihetsberövande, registreras på begäran av en polismyndighet. Eftersom det är en uppgift för polismyndighet81att ombesörja förpassningar i dessa fall, bör ordet ”polismyndighet” bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”. I 7 och 8 §§ anges att en framställning med begäran om dold övervakning respektive om en åtgärd beträffande ett fordon eller föremål som har efterlysts för att tas i beslag eller för att användas som bevismaterial vid en rättegång i brottmål, får registreras på begäran av en polismyndighet. I bestämmelserna, som båda avser brottsbekämpande verksamhet utan begränsning till vissa brott, bör ordet ”polismyndighet” bytas ut mot orden ”Polismyndigheten och Säkerhetspolisen”.

I 10 § SIS-förordningen anges i första stycket att polismyndigheterna får ha direktåtkomst till SIS-registret. Hanteringen av uppgifter inom den nya Polismyndigheten kommer att regleras av interna föreskrifter om behörighet. Däremot bör det anges att Säkerhetspolisen får ha direktåtkomst. I 10 § andra stycket anges att Migrationsverket får ha direktåtkomst när verket bistår en polismyndighet i gränskontrollverksamhet. Denna bestämmelse bör ändras så att det anges att Migrationsverket får ha direktåtkomst när verket biträder Polismyndigheten. I 11 § ges Rikspolisstyrelsen bemyndigande att i samråd med Datainspektionen meddela tillämpningsföreskrifter. Bestämmelsen bör ändras så att Polismyndigheten ges denna befogenhet.

Lagen och förordningen om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet

I 8 § lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet anges att uppgifter som behandlas i sådan verksamhet enligt 7 § även får behandlas när det är nödvändigt för att tillhandahålla information som behövs i författningsreglerad brottsbekämpande verksamhet hos bl.a. Rikspolisstyrelsen

81 Se bl.a. 10 § lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m.

och polismyndigheterna. Med hänsyn till att Rikspolisstyrelsen bedriver författningsreglerad brottsbekämpande verksamhet genom Säkerhetspolisen, bör behandlingen hos Tullverket enligt 8 § kunna ske för verksamhet hos såväl Polismyndigheten som Säkerhetspolisen. Enligt 26 § får regeringen meddela föreskrifter om att Rikspolisstyrelsen och polismyndigheterna får ha direktåtkomst till uppgifter i tullbrottsdatabasen. Som en följd av att information hos Tullverket enligt 8 §, såsom nyss förordats, ska få behandlas även i syfte att tillhandahålla Polismyndigheten och Säkerhetspolisen information, bör regeringen ha möjlighet att medge dessa två myndigheter direktåtkomst till tullbrottsdatabasen. Bestämmelsen i 26 § bör ändras i enlighet med detta.

Med stöd av bemyndigandet i 26 § i lagen har regeringen i 6 och 7 §§ förordningen (2005:791) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet medgett bl.a. Rikspolisstyrelsen och polismyndigheterna möjlighet att ha direktåtkomst till vissa av de uppgifter som förekommer i databasen. Följaktligen bör denna möjlighet i 6 och 7 §§ nu istället ges Polismyndigheten och Säkerhetspolisen.

Lagen om passagerarregister

Enligt 1 § lagen (2006:444) om passagerarregister ska Rikspolisstyrelsen med hjälp av automatiserad behandling föra ett register över sådana passagerare som avses i 9 kap. 3 a § utlänningslagen (2005:716)[passagerarregistret]. Rikspolisstyrelsen är även personuppgiftsansvarig för behandlingen av personuppgifter i registret. I 9 kap 3 a § avses passagerare som luftvägen transporteras direkt till Sverige från ett land som står utanför Schengensamarbetet. Uppgiften enligt 1 § att föra registret, liksom att vara personuppgiftsansvarig, bör övergå till Polismyndigheten. Enligt 6 § ska uppgift ur registret lämnas ut på begäran av bl.a. polismyndighet. Denna fråga kommer i den nya Polismyndigheten att regleras genom interna föreskrifter om behörighet. Ordet ”polismyndighet” kan därför utgå. Frågan om Säkerhetspolisens tillgång till uppgifter ur passagerarregistret i sin verksamhet för att bekämpa terrorism behandlas i förarbetena till lagen.82 Det konstateras att Säkerhetspolisen, som en organisatorisk del av Rikspolisstyrelsen, har direkt tillgång till styrelsens register. När Säkerhetspolisen blir en fristående myndig-

82Prop. 2005/06:129 s. 49 f.

het upphör detta organisatoriska samband. I 6 § bör därför Säkerhetspolisen uttryckligen anges bland de myndigheter till vilka uppgifter ur registret ska lämnas ut. Enligt 6 § andra stycket får regeringen meddela föreskrifter om att uppgifter ur registret ska lämnas ut även till annan myndighet än en polismyndighet och Tullverket för viss verksamhet. Här bör ordet ”en polismyndighet” utgå och ordet ”Säkerhetspolisen” läggas till.

Enligt 8 § får polismyndigheterna ha direktåtkomst till passagerarregistret. I den nya Polismyndigheten är, såsom framgått, frågan om direktåtkomst till Rikspolisstyrelsens register för polismyndigheterna inte längre aktuell. Däremot bör Säkerhetpolisen ges en sådan möjlighet. I 8 § bör därför ordet ”polismyndigheterna” utgå och ersättas av ”Säkerhetspolisen”. I 9 §, som avser gallring, bör ordet ”Rikspolisstyrelsen” i första stycket bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”. I andra stycket bör orden ”en polismyndighet” och ”polismyndighetens” bytas ut mot orden ”Polismyndigheten och Säkerhetspolisen” respektive ”myndighetens”.

Polisdatalagen och polisdataförordningen

Förarbetena till polisdatalagen (2010:361) innehåller, som redovisats inledningsvis i detta avsnitt, en utförlig analys av tillämpligheten av lagens bestämmelser på Säkerhetspolisen.

Av 1 kap. 2 § framgår att lagen gäller vid behandling av personuppgifter i polisens brottsbekämpande verksamhet vid Rikspolisstyrelsen och polismyndigheterna. Här bör istället anges att lagen gäller vid Polismyndigheten och Säkerhetspolisen. I 2 kap. 4 § anges att Rikspolisstyrelsen är personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som myndigheten utför och den behandling som utförs i polisens verksamhet vid Ekobrottsmyndigheten. Vidare anges att varje polismyndighet är personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som myndigheten utför. Den motsvarande skyldigheten för Säkerhetspolisen framgår av 5 kap. 5 §. Bestämmelsen i 2 kap. 4 § bör ändras så att Polismyndigheten är personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som utförs i verksamheten vid den egna myndigheten och vid den behandling som utförs i polisens verksamhet vid Ekobrottsmyndigheten. Bestämmelsen i 2 kap. 5 §, som avser personuppgiftsombud, bör ändras så att Polismyndigheten ska utse ett eller flera sådana ombud.

I 2 kap. 8 § anges de sekundära ändamål för vilka personuppgifter får behandlas. Av första stycket 1 framgår att personuppgifter får behandlas när det är nödvändigt för att tillhandahålla information som behövs i brottsbekämpande verksamhet hos bl.a. Rikspolisstyrelsen och polismyndigheter. Av förarbetena83 framgår att med Rikspolisstyrelsen avses även Säkerhetspolisen som en del av Rikspolisstyrelsen. Vidare uttalas, med hänvisning till 7 § andra stycket polislagen (1984:387), att med polismyndighet avses även Säkerhetspolisen när denna polis för Rikspolisstyrelsens räkning leder polisverksamhet. Med stöd av denna punkt kan således den övriga polisen i dag tillhandahålla Säkerhetspolisen uppgifter. När Säkerhetspolisen inte längre är en del av Rikspolisstyrelsen, är det nödvändigt att uttryckligen ange Säkerhetspolisen i 2 kap. 8 § första stycket 1. På detta sätt uppnås också en ökad tydlighet genom att bestämmelsen i 7 § andra stycket polislagen (1984:387) inte behöver tillämpas. Vidare ska begreppet polismyndigheter ersättas med Polismyndigheten. Sammanfattningsvis bör således i 2 kap. 8 § första stycket 1 begreppen Rikspolisstyrelsen och polismyndigheter utgå och ersättas med Polismyndigheten och Säkerhetspolisen.

Enligt 2 kap. 16 § har Rikspolisstyrelsen och polismyndigheter rätt att trots sekretess, under vissa förutsättningar, ta del av personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga. Av förarbetena84 framgår att även i detta fall avses att Säkerhetspolisen ska kunna uppträda både som en del av Rikspolisstyrelsen och som polismyndighet med stöd av 7 § andra stycket polislagen (1984:387). Alltså på det sätt som nyss beskrivits när det gäller tillämpningen av 2 kap. 8 §. Uppgifter som behandlas hos den övriga polisen kan således, utan hinder av den sekretess som anges i paragrafen, lämnas till Säkerhetspolisen. När Säkerhetspolisen inte längre är en organisatorisk del av Rikspolisstyrelsen är det nödvändigt att även i denna bestämmelse uttryckligen ange Säkerhetspolisen. Även här uppnås en ökad tydlighet genom att bestämmelsen i 7 § polislagen inte längre behöver tillämpas. Vidare ska begreppet polismyndigheter ersättas med Polismyndigheten. Sammanfattningsvis bör således i 2 kap. 16 § begreppen Rikspolisstyrelsen och polismyndigheter utgå och ersättas med Polismyndigheten och Säkerhetspolisen.

83Prop. 2009/10:85 s. 21. 84Prop. 2009/10:85 s. 309 och 330 f.

Enligt 2 kap. 17 och 18 §§ har polismyndigheter rätt att trots sekretess, under vissa förutsättningar, ta del av personuppgifter som finns i vissa register. Av förarbetena85 framgår att det även i detta fall är avsett att Säkerhetspolisens behov av uppgifter ska kunna tillgodoses genom en tillämpning av 7 § polislagen. I tydlighetens intresse bör Säkerhetspolisen uttryckligen anges i 2 kap. 17 och 18 §§. Tillgången till uppgifter inom den nya Polismyndigheten kommer att regleras genom myndighetsinterna föreskrifter. Någon bestämmelse om Polismyndighetens tillgång till uppgifter behövs därför inte och begreppet polismyndigheterna kan utgå utan att ersättas. Slutligen bör Statens kriminaltekniska laboratorium utgå i båda bestämmelserna, eftersom laboratoriet kommer att vara en del av den nya Polismyndigheten.

I 3 kap. 8 § finns bestämmelser om direktåtkomst. Enligt bestämmelsen får bl.a. Rikspolisstyrelsen och polismyndigheter medges direktåtkomst till personuppgifter i polisens brottsbekämpande verksamhet. Av förarbetena86 framgår att avsikten är att Säkerhetspolisen ska kunna medges direktåtkomst grundad på det synsätt som redovisats beträffande 2 kap. 16 §. Tillämpningen av bestämmelsen vilar alltså på att Säkerhetspolisen ska kunna uppträda dels som en del av Rikspolisstyrelsen, dels som polismyndighet med stöd av 7 § andra stycket polislagen. Följaktligen bör även i denna bestämmelse begreppet Säkerhetspolisen läggas till. I den nya Polismyndigheten kommer reglerna om direktåtkomst inte att behövas eftersom rätten att ta del av uppgifter istället kommer att regleras av myndighetsinterna behörighetsregler. Begreppen Rikspolisstyrelsen och polismyndigheter bör därför utgå.

I 4 kap. 1 och 11 §§ finns bestämmelser om att Rikspolisstyrelsen får föra register över DNA-profiler och över fingeravtryck och signalement. Här behöver i stället Polismyndigheten anges. Enligt 4 kap. 10 och 17 §§ får bl.a. polismyndigheter medges direktåtkomst till dessa två register. Här bör begreppet polismyndigheter utgå eftersom, som framgått, regler om direktåtkomst inte aktualiseras inom den nya Polismyndigheten. Säkerhetspolisen har i dag direkt tillgång till dessa register med tillämpning av 7 § andra stycket polislagen (1984:387) i egenskap av en organisatorisk del av Rikspolisstyrelsen. För att säkerställa denna rätt för Säkerhetspolisen då denna blir en självständig myndighet bör Säkerhetspolisen uttryckligen anges i 4 kap. 10 och 17 §§ bland de myndigheter som

85 A.a. s. 332 f. 86 A.a. s. 345.

har rätt till direktåtkomst. I 4 kap. 10 och 17 §§ bör vidare Statens kriminaltekniska laboratorium inte längre anges bland de myndigheter som får medges direktåtkomst till registren. Eftersom laboratoriet föreslås vara en del av den nya Polismyndigheten kan tillgång till uppgifter från dessa två register tillgodoses genom interna föreskrifter.

I 4 kap. 18, 19 och 21 §§ finns bestämmelser om att Rikspolisstyrelsen får behandla personuppgifter i penningtvättregistret och i det internationella registret. Denna uppgift bör övergå på Polismyndigheten. Eftersom Säkerhetspolisen i dag inte har tillgång till dessa register, ska denna polis inte anges här.

I 5 kap. finns bestämmelser om behandling av personuppgifter i Säkerhetspolisens brottsbekämpande verksamhet. I 5 kap. 1 § anges de primära ändamål för vilka personuppgifter får behandlas. Enligt sjätte punkten får uppgifter behandlas om det behövs för att lämna tekniskt biträde till Rikspolisstyrelsen och polismyndigheter. I 5 kap. 2 § anges de sekundära ändamål för vilka personuppgifter får behandlas. Enligt första punkten får personuppgifter behandlas när det är nödvändigt för att tillhandahålla information som behövs i brottsbekämpande verksamhet hos Rikspolisstyrelsen och polismyndigheter. I båda dessa bestämmelser bör Polismyndigheten anges i stället för Rikspolisstyrelsen och polismyndigheter.

I polisdataförordningen (2010:1155) finns kompletterande föreskrifter till polisdatalagen (2010:361). Av 2 § första stycket framgår att polisen ska samråda med Datainspektionen innan beslut fattas om nya it-system eller ändringar i sådana system. Vidare framgår att Rikspolisstyrelsen får föreskriva att sådant samråd ska ske genom styrelsen. Slutligen framgår av andra stycket att, om sådant samråd krävs, Rikspolisstyrelsen ska samråda med Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden i sådana frågor som avser (1) Säkerhetspolisens behandling av personuppgifter i den brottsbekämpande verksamheten enligt 5 kap. polisdatalagen och (2) tillämpningen av vissa författningar som omfattas av nämndens tillsyn enligt lagen (2007:980) om tillsyn över viss brottsbekämpande verksamhet. Bestämmelsen i 2 § bör utformas med beaktande av att Polismyndigheten och Säkerhetspolisen kommer att vara självständiga myndigheter med ett från varandra oberoende ansvar för tillämpningen av polisdatalagstiftningen. Begreppet polisen, som föreslås även fortsättningsvis omfatta såväl Polismyndigheten som Säkerhetspolisen kan behållas. Föreskriftsrätten för Rikspolisstyrelsen när det gäller formerna för samråd bör upphävas med hänsyn till att

denna fråga får regleras internt inom Säkerhetspolisen och Polismyndigheten. Skyldigheten i andra stycket att samråda med Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden bör istället avse såväl Polismyndigheten som Säkerhetspolisen med hänsyn till att båda dessa myndigheter kommer att bedriva verksamhet som omfattas av bestämmelsen.

Enligt 3 § första meningen får Rikspolisstyrelsen meddela närmare föreskrifter om tillgången till personuppgifter för personer som är verksamma inom polisväsendet. Denna bestämmelse bör ändras så att den avser såväl Polismyndigheten som Säkerhetspolisen. Andra meningen, som avser krav på utbildning och erfarenhet, ska vara oförändrad. I 4 §, som avser vissa skyldigheter för Rikspolisstyrelsen och polismyndigheterna när det gäller behörigheter, ska de båda myndighetsbegreppen ersättas med Polismyndigheten. Enligt bestämmelsens nuvarande lydelse har Säkerhetspolisen redan en sådan skyldighet.

I 5 § andra stycket och 8 § ges Rikspolisstyrelsen befogenhet att meddela föreskrifter om förutsättningar och begränsningar när det gäller tillgången till personuppgifter. Här bör istället Polismyndigheten anges. Enligt 6 och 7 §§ ska Rikspolisstyrelsen och polismyndigheterna löpande föra förteckningar över tjänstemän som har vissa arbetsuppgifter med anknytning till behandling av personuppgifter. I båda bestämmelserna bör istället Polismyndigheten och Säkerhetspolisen anges. Enligt 9 § får Rikspolisstyrelsen meddela föreskrifter om sökning i gemensamt tillgängliga uppgifter hos Säkerhetspolisen. Denna bestämmelse, som avser andra myndigheter, bör vara kvar men istället för Rikspolisstyrelsen bör Säkerhetspolisen anges.

Enligt 12 § får Rikspolisstyrelsen lämna ut uppgifter om bl.a. efterlysta personer och om avlägsnanden ur landet och uppgifter om beslut som har samband därmed till en rad myndigheter, bl.a. en polismyndighet. Bestämmelsen bör ändras så att Rikspolisstyrelsen ersätts av Polismyndigheten, att ”en polismyndighet” utgår och att ”Säkerhetspolisen” tillkommer. I 14 § första stycket anges att Rikspolisstyrelsen får meddela föreskrifter för polismyndigheterna i fråga om vad som krävs beträffande behörighet och säkerhet för att polismyndigheterna ska kunna medge andra myndigheter direktåtkomst till vissa personuppgifter. Eftersom polismyndigheterna kommer att upphöra saknas det behov av en bestämmelse med denna utformning. De personuppgifter som i dag är tillgängliga hos polismyndigheterna, kommer emellertid att vara tillgängliga hos

den nya Polismyndigheten. Det finns därför ett motsvarande behov för den nya Polismyndigheten att genom föreskrifter reglera behörighet och säkerhet hos de myndigheter som ska medges direktåtkomst. Bestämmelsen i 14 § första stycket bör därför ange att Polismyndigheten får meddela föreskrifter om vad som krävs i fråga om behörighet och säkerhet för att en myndighet ska kunna medges direktåtkomst till vissa uppgifter som Polismyndigheten behandlar. I 14 § andra stycket bör, som en konsekvens av ändringen i första stycket, orden ”den personuppgiftsansvariga myndigheten” bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”. I 15 §, som avser begränsningar i rätten till direktåtkomst till register över DNA-profiler, bör begreppet polismyndighet utgå, eftersom detta i den nya myndigheten ska regleras genom myndighetsinterna föreskrifter om behörighet. Däremot bör samma begränsning gälla för Säkerhetspolisen som för andra myndigheter som har direktillgång. Säkerhetspolisen bör därför anges här.

I 16 § andra stycket finns bestämmelser om att Rikspolisstyrelsen får meddela föreskrifter om polismyndigheternas direktåtkomst enligt 4 kap. 17 § polisdatalagen till fingeravtryck i fingeravtrycksregister. Detta ska i den nya Polismyndigheten regleras genom myndighetsinterna förskrifter om behörighet. Däremot bör Polismyndigheten kunna meddela föreskrifter för Säkerhetspolisens direktåtkomst. Säkerhetspolisen bör därför anges här.

I 19 § första stycket finns regler om digital arkivering hos Rikspolisstyrelsen och polismyndigheterna. Här behöver dessa två begrepp ersättas med Polismyndigheten. Eftersom digital arkivering kan förekomma också hos Säkerhetspolisen, behöver även Säkerhetspolisen anges här. Andra stycket innehåller ett bemyndigande för Rikspolisstyrelsen att meddela föreskrifter om digital arkivering. Här bör såväl Polismyndigheten som Säkerhetspolisen anges.

Enligt 23 § får, om det finns risk för återfall i brott, vissa personuppgifter behandlas under en längre tid än den som annars skulle ha gällt enligt 3 kap.10 och 11 §§polisdatalagen. Enligt tredje stycket i 23 § får Rikspolisstyrelsen meddela föreskrifter om för vilka typer av brott det får anses finnas en sådan risk för återfall. Här behöver Rikspolisstyrelsen ersättas med Polismyndigheten. I 27 § anges att Riksarkivet, efter samråd med Rikspolisstyrelsen, får meddela förskrifter om undantag från vissa i förordningen angivna gallringsföreskrifter. Dessa gallringsföreskrifter avser verksamhet även hos Säkerhetspolisen. Mot denna bakgrund bör Riksarkivets

samrådsskyldighet gälla mot såväl Polismyndigheten som Säkerhetspolisen. Det förutsätts då att Riksarkivet utövar sin skyldighet att samråda mot den myndighet vars verksamhet är berörd av undantaget. Enligt 28 § får Rikspolisstyrelsen meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställighet av polisdatalagstiftningen. Av 29 § framgår att Rikspolisstyrelsen, i fråga om föreskrifter som berör särskilda risker för intrång i den personliga integriteten ska samråda med Datainspektionen och Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden innan föreskrifterna meddelas. Rätten att meddela föreskrifter enligt 28 § bör tillkomma Polismyndigheten och Säkerhetspolisen, var och en inom sitt verksamhetsområde. I 29 § bör Rikspolisstyrelsen ersättas med Polismyndigheten och Säkerhetspolisen.

Lagen och förordningen om polisens allmänna spaningsregister

Även förarbetena till lagen (2010:362) om polisens allmänna spaningsregister innehåller en analys om tillämpligheten av lagens bestämmelser på Säkerhetspolisen. Av 1 § framgår att Rikspolisstyrelsen med hjälp av automatiserad behandling får föra ett allmänt spaningsregister och att styrelsen är personuppgiftsansvarig för registret. Denna uppgift bör övergå på Polismyndigheten.

Enligt 4 § får uppgifter behandlas i registret om det är nödvändigt för att tillhandahålla information som behövs i brottsbekämpande verksamhet hos Rikspolisstyrelsen och polismyndigheter. I förarbetena87 uttalas, med hänvisning till motsvarande bestämmelse i 2 kap. 8 § polisdatalagen, att avsikten är att uppgifter även här ska kunna tillhandahållas Säkerhetspolisen, som utgör en organisatorisk del av Rikspolisstyrelsen. Vidare uttalas, med hänvisning till 7 § andra stycket polislagen (1984:387), att med polismyndighet avses även Säkerhetspolisen när denna polis för Rikspolisstyrelsens räkning leder polisverksamhet. När Säkerhetspolisen inte längre är en del av Rikspolisstyrelsen är det nödvändigt att uttryckligen ange Säkerhetspolisen i 4 §. På detta sätt uppnås också en ökad tydlighet genom att bestämmelsen i 7 § andra stycket polislagen (1984:387) inte behöver tillämpas. Vidare bör begreppet polismyndigheter ersättas med Polismyndigheten. Sammanfattningsvis bör således i 4 § begreppen Rikspolisstyrelsen och polismyndigheter utgå och ersättas med Polismyndigheten och Säkerhetspolisen.

87Prop. 2009/10:85 s. 375.

Av 18 § framgår att Rikspolisstyrelsen och polismyndigheter har rätt att trots sekretess, under vissa förutsättningar, ta del av personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga. Av förarbetena88 framgår att även i detta fall avses att Säkerhetspolisen ska kunna uppträda såväl som en del av Rikspolisstyrelsen som polismyndighet med stöd av 7 § andra stycket polislagen. Alltså på det sätt som nyss beskrivits när det gäller tillämpningen av 4 §. Uppgifter som behandlas hos den övriga polisen kan således utan hinder av den sekretess som anges i paragrafen lämnas till Säkerhetspolisen. När Säkerhetspolisen inte längre är en organisatorisk del av Rikspolisstyrelsen är det nödvändigt att även i denna bestämmelse uttryckligen ange Säkerhetspolisen. Även här uppnås en ökad tydlighet genom att bestämmelsen i 7 § andra stycket polislagen inte längre behöver tillämpas. Tillgången till uppgifter inom den nya Polismyndigheten kommer att kunna regleras genom interna föreskrifter. Någon bestämmelse om Polismyndighetens tillgång till uppgifter behövs därför inte och begreppet polismyndigheterna kan därför utgå utan att ersättas. Sammanfattningsvis bör således i 18 § begreppen Rikspolisstyrelsen och polismyndigheter utgå och ersättas med Säkerhetspolisen.

Enligt 20 § får polismyndigheter medges direktåtkomst till det allmänna spaningsregistret. I den nya Polismyndigheten kommer reglerna om direktåtkomst för polismyndigheter att ersättas med myndighetsinterna föreskrifter om behörighet. Begreppet polismyndigheterna kan därför utgå. När det gäller Säkerhetspolisen framgår av förarbetena89 att det även i detta fall är avsett att Säkerhetspolisen ska kunna få del av uppgifterna i egenskap av en organisatorisk enhet inom Rikspolisstyrelsen. När Säkerhetspolisen inte längre är en del av Rikspolisstyrelsen är det nödvändigt att tillgodose Säkerhetspolisens behov av uppgifter genom regeln om direktåtkomst i 20 §. Även här uppnås en ökad tydlighet genom att bestämmelsen i 7 § polislagen inte längre behöver tillämpas. Sammanfattningsvis bör således i 20 § begreppet polismyndigheter utgå och ersättas med Säkerhetspolisen.

Förordningen (2010:1157) om polisens allmänna spaningsregister innehåller kompletterande föreskrifter till lagen (2010:362) om polisens allmänna spaningsregister. I 2 och 6–9 §§ finns föreskrifter som ger Rikspolisstyrelsen befogenhet att meddela föreskrifter i anslutning till lagen eller som avser föreskrifter i andra

88 A.a. s. 384. 89Prop. 2009/10:85 s. 384.

avseenden. Istället för Rikspolisstyrelsen bör Polismyndigheten anges i dessa bestämmelser. Även i 3 §, som avser ett åliggande för Rikspolisstyrelsen när det gäller direktåtkomst, bör begreppet Polismyndigheten ersätta Rikspolisstyrelsen.

Kustbevakningsdatalagen och kustbevakningsdataförordningen

I 3 kap. 3 § kustbevakningsdatalagen (2012:145) anges de sekundära ändamål för vilka personuppgifter får behandlas. Enligt bestämmelsen får uppgifter behandlas när det är nödvändigt för att tillhandahålla information som behövs i brottsbekämpande verksamhet hos bl.a. Rikspolisstyrelsen och polismyndigheter. Med hänsyn till att Rikspolisstyrelsen bedriver brottsbekämpande verksamhet genom Säkerhetspolisen, bör behandlingen hos Kustbevakningen enligt 3 § kunna ske för verksamhet hos såväl Polismyndigheten som Säkerhetspolisen. I 3 kap. 7 § och 4 kap. 7 § finns bestämmelser om rätt för Rikspolisstyrelsen och polismyndigheter att dels, trots sekretess, ta del av personuppgifter som gjorts gemensamt tillgängliga, dels i sin brottsbekämpande verksamhet ha direktåtkomst till personuppgifter som gjorts gemensamt tillgängliga. Säkerhetspolisen, som utgör en organisatorisk del av Rikspolisstyrelsen, omfattas i dag av dessa bestämmelser. För att bevara denna rätt vid Säkerhetspolisen när den blir en självständig myndighet, måste Säkerhetspolisen uttryckligen anges i dessa bestämmelser. Därutöver bör Polismyndigheten anges. Begreppen Rikspolisstyrelsen och polismyndigheterna utgår.

Kustbevakningsdataförordningen (2012:146) innehåller kompletterande föreskrifter till kustbevakningsdatalagen. I 9 § anges bl.a. till vilka personuppgifter som de i bestämmelsen uppräknade myndigheterna får medges direktåtkomst. Till de myndigheter som räknas upp hör Rikspolisstyrelsen och polismyndigheter. Nyss har föreslagits att 4 kap. 7 § kustbevakningsdatalagen ska ändras så att Polismyndigheten och Säkerhetspolisen ska kunna medges direktåtkomst till personuppgifter hos Kustbevakningen. Följaktligen bör 9 § förordningen ändras så att Polismyndigheten och Säkerhetspolisen anges samt begreppen Rikspolisstyrelsen och polismyndigheter utgår.

Förordningen om utdrag ur folkbokföringsdatabasen i och för utredning angående brott, m.m.

Enligt förordningen (1967:502) om utdrag ur folkbokföringsdatabasen i och för utredning angående brott, m.m. har polismyndighet rätt till utdrag ur databasen i och för utredning av brott. Vidare anges i andra stycket att Rikspolisstyrelsen har en sådan rätt när utdraget behövs för styrelsens verksamhet. Bestämmelsen bör ändras så att ordet ”Polismyndigheten” ersätter ordet ”polismyndighet” och att andra stycket upphävs. Säkerhetspolisen, som är en del av Rikspolisstyrelsen, har i dag tillgång till de uppgifter som behövs i verksamheten genom detta begrepp. För att tillgodose Säkerhetspolisens tillgång till uppgifter även sedan denna polis blivit en självständig myndighet, bör Säkerhetspolisen anges vid sidan av Polismyndigheten.

Efterlysningskungörelsen

Efterlysningskungörelsen (1969:293) innehåller bestämmelser om efterlysning av den som eftersöks av myndighet. Enligt 2 § sker efterlysning genom att uppgifter förs in i ett särskilt register över efterlysta personer som Rikspolisstyrelsen för.

I dag är förfarandet vid personefterlysning reglerat på följande sätt i kungörelsen. Rikspolisstyrelsen, polismyndighet, åklagarmyndighet eller Kriminalvården får besluta om efterlysning. Andra myndigheter kan göra framställning om efterlysning hos polismyndigheten (6 § första stycket). En sådan framställning ska göras hos den polismyndighet inom vars distrikt den begärande myndigheten är belägen om inte något annat är särskilt föreskrivet (7 §). Rikspolisstyrelsen beslutar om efterlysning på begäran av utländsk myndighet (6 § andra stycket). En efterlysning förs in i registret av den polismyndighet som beslutat om efterlysning eller för verkställighet fått ett efterlysningsbeslut av en åklagarmyndighet eller Kriminalvården. Rikspolisstyrelsen för in de efterlysningar som styrelsen beslutat om (2 § andra stycket). När efterlysningen inte längre behövs ska den återkallas. Den polismyndighet som anträffat den efterlyste ska återkalla efterlysningen. Om efterlysningen ska återkallas av något annat skäl ska den polismyndighet som verkställt efterlysningen också återkalla den (9 § andra stycket). Kriminalvården eller åklagarmyndighet som beslutat om efterlysningen

är skyldig att underrätta den polismyndighet som verkställt beslutet då en efterlysning inte längre behövs. På samma sätt är den myndighet som hos en polismyndighet gjort framställan om efterlysning skyldig att underrätta denna polismyndighet då efterlysningen inte längre behövs (9 § andra och tredje stycket).

I den nya organisationen bör förfarandet regleras enligt följande i kungörelsen. I stället för Rikspolisstyrelsen och polismyndighet bör det anges att Polismyndigheten och Säkerhetspolisen, utöver åklagarmyndighet och Kriminalvården, får besluta om efterlysning. Andra myndigheter kan göra framställning om efterlysning hos Polismyndigheten (6 § första stycket). Bestämmelsen i 7 § första stycket som reglerar hos vilken polismyndighet en framställning ska göras bör upphävas. Polismyndigheten beslutar om efterlysning på begäran av utländsk myndighet (6 § andra stycket). Efterlysningar förs in i registret av Polismyndigheten (2 § andra stycket). En efterlysning återkallas av Polismyndigheten (9 § andra stycket). En myndighet som hos Polismyndigheten begärt eller gjort framställan om en efterlysning är skyldig att underrätta Polismyndigheten då en efterlysning inte längre behövs (9 § andra stycket).

Vidare behöver i 3 och 13 §§, som avser möjligheten att ge ut publikationer över efterlysta respektive efterlysning i utlandet, ordet ”Rikspolisstyrelsen” bytas mot ordet ”Polismyndigheten”. Enligt 14 § får Rikspolisstyrelsen meddela närmare föreskrifter för tillämpningen av kungörelsen. Denna befogenhet bör tillkomma Polismyndigheten. Med hänsyn till den viktiga funktion som en efterlysning har i polisens verksamhet är det angeläget att Polismyndigheten i föreskrifter närmare reglerar förfarandet inom myndigheten. Här bör dagens regler kunna vara en utgångspunkt.

Förordningen om rättsväsendets informationssystem

Förordningen (1970:517) om rättsväsendets informationssystem innehåller bestämmelser om automatiserad behandling av personuppgifter i två delsystem; ett för domar och slutliga beslut i brottmål och ett för brottsanmälningar. Enligt 3 § är Rikspolisstyrelsen personuppgiftsansvarig för behandlingen av personuppgifter i delsystemen. Denna uppgift bör övergå på Polismyndigheten. Som en följd av detta ska begreppet Rikspolisstyrelsen bytas mot Polismyndigheten i bestämmelser som avser Rikspolisstyrelsen i egenskap av huvudman för systemet. De bestämmelser som avses är 5,

5 a, 6, 7, 13–15, 20 och 32 §§ samt rubriken närmast före 12 §. I 9 § anges att en polismyndighet ska, med vissa begränsningar, lämna uppgifter om anmälda brott till Rikspolisstyrelsen. Denna skyldighet kommer i den nya Polismyndigheten att kunna regleras genom interna föreskrifter. Däremot bör Säkerhetspolisen, vars skyldighet i detta avseende i dag regleras internt inom Rikspolisstyrelsen, anges uttryckligen i den nya organisationen. I 9 § bör således orden ”en polismyndighet” utgå. I stället bör ordet ”Säkerhetspolisen” anges.

Förordningen om register över förelägganden av ordningsbot

Enligt 1 § förordningen (1997:903) om register över förelägganden av ordningsbot får Rikspolisstyrelsen föra ett nationellt register över förelägganden av ordningsbot. Enligt 3 § första meningen är styrelsen personuppgiftsansvarig för registret. Vidare anges i 3 § andra meningen att polismyndigheterna, Tullverket och Kustbevakningen är personuppgiftsansvariga för uppgifter i de ärenden som handläggs hos respektive myndighet. I 2 § och 3 § första meningen behöver ordet ”Rikspolisstyrelsen” bytas ut mot ”Polismyndigheten”. I 3 § andra meningen bör ordet ”Polismyndigheterna” utgå. I 4 § anges att Rikspolisstyrelsen och polismyndigheterna får ha direktåtkomst till registret. Eftersom registret kommer att föras av Polismyndigheten saknas det behov av dessa regler om direktåtkomst. Däremot bör Säkerhetspolisen ges möjlighet till direktåtkomst, eftersom denna möjlighet annars skulle upphöra när Rikspolisstyrelsen upphör som myndighet. I 4 § bör alltså orden ”Rikspolisstyrelsen och polismyndigheterna” utgå och ordet ”Säkerhetspolisen” läggas till. Enligt 6 § får Rikspolisstyrelsen meddela närmare föreskrifter om innehållet i registret. Eftersom även anställda vid andra myndigheter än Polismyndigheten får utfärda ordningsbot90, bör en föreskriftsrätt finnas även för den nya Polismyndigheten. Här behöver således ordet ”Rikspolisstyrelsen” bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”. Ett motsvarande ordbyte bör göras i 8 § som avser möjligheten att lämna ut uppgifter på medium för automatisk databehandling.

90 2 § ordningsbotskungörelsen (1968:199).

Förordningen om behandling av personuppgifter om totalförsvarspliktiga

Förordningen (1998:1229) om behandling av personuppgifter om totalförsvarspliktiga innehåller bestämmelser om verkställighet av lagen (1998:93) med samma namn. Enligt bilaga 1 till förordningen får bl.a. polismyndigheter och Rikspolisstyrelsen ha direktåtkomst till ett automatiserat register över totalförsvarspliktiga när det gäller vissa angivna personuppgifter. Enligt bilaga 2 får samma myndigheter föra in vissa angivna personuppgifter i registren och även rätta dessa personuppgifter. Registren förs i Totalförsvarets rekryteringsmyndighets verksamhet för att bl.a. ta fram underlag för beslut om inskrivning, krigsplacering eller annat ianspråktagande av personal till totalförsvaret. I båda bilagorna behöver ordet ”polismyndigheter” bytas mot ”Polismyndigheten”. Vidare ska ordet ”Rikspolisstyrelsen” utgå. Som redovisas nedan vid övervägandena beträffande förordningen (1995:238) om totalförsvarsplikt torde en sådan försvarsplikt kunna fullgöras även i polisverksamhet som bedrivs av Säkerhetspolisen. Mot denna bakgrund behöver ordet ”Säkerhetspolisen” anges i båda bilagorna istället för ordet ”Rikspolisstyrelsen”.

Förordningen om behandling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokföringsverksamhet

Enligt 12 § förordningen (2001:589) om behandling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokföringsverksamhet får vissa personuppgifter lämnas ut till myndigheter. Utlämnandet är dock begränsat till de senast registrerade uppgifterna om en person. I 12 a § anges emellertid att Rikspolisstyrelsen och polismyndigheterna har rätt att ta del av vissa tidigare registrerade uppgifter om personer, om utlämnandet sker inom viss tid efter utgången av det år då respektive uppgift ändrades. Uppgifterna får användas endast för vissa i förordningen angivna ändamål. Här bör orden ”Rikspolisstyrelsen och polismyndigheterna” bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”. I dag har Säkerhetspolisen tillgång till uppgifter som en organisatorisk del av Rikspolisstyrelsen. För att möjliggöra denna tillgång när Säkerhetspolisen blir en självständig myndighet behöver även Säkerhetspolisen anges i 12 a §.

Förordningen om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet

Enligt 6 a § förordningen (2001:646) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet ska uppgifter som behandlas med stöd av bestämmelserna i artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2005 av den 26 oktober 2005 om kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut ur gemenskapen, lämnas ut till Rikspolisstyrelsen eller den polismyndighet som regeringen bestämmer. Här bör ordet ”Rikspolisstyrelsen” bytas ut mot ”Polismyndigheten”. Bemyndigandet för regeringen kan upphävas eftersom de nuvarande polismyndigheterna upphör. I dag har Säkerhetspolisen tillgång till uppgifter genom att denna polis är en organisatorisk del av Rikspolisstyrelsen. För att möjliggöra denna tillgång när Säkerhetspolisen blir en självständig myndighet behöver även Säkerhetspolisen anges i 6 a §.

Förordningen om behandling av personuppgifter inom kriminalvården

Enligt 37 § förordningen (2001:682) om behandling av personuppgifter inom kriminalvården ska uppgifter i det centrala kriminalvårdsregistret på begäran lämnas ut till bl.a. Rikspolisstyrelsen och en polismyndighet. Dessa myndigheter får enligt samma bestämmelse även ha direktåtkomst till registret. Här behöver ordet ”Rikspolisstyrelsen” bytas ut mot ”Polismyndigheten”. I dag har Säkerhetspolisen tillgång till uppgifter som en organisatorisk del av Rikspolisstyrelsen. För att möjliggöra denna tillgång när Säkerhetspolisen blir en självständig myndighet behöver även Säkerhetspolisen anges i 37 §.

Enligt 44 § första stycket första meningen får chefen för Rikspolisstyrelsen och de personer inom myndigheten som denne utser ha direktåtkomst till uppgift om en person finns registrerad i säkerhetsregistret. Vidare anges i första stycket andra meningen att Rikspolisstyrelsen får lämna ut en sådan uppgift till bl.a. polismyndighet under vissa förutsättningar. Slutligen anges i andra stycket första meningen att uppgifter ur säkerhetsregistret får, efter prövning av chefen för Kriminalvården eller av de personer som denne utser, lämnas ut till Rikspolisstyrelsen eller en polismyndighet. Utlämnandet får endast avse uppgifter som kan antas ha särskild

betydelse bl.a. för en pågående undersökning i en polismyndighets brottsutredande verksamhet. Denna bestämmelse bör ändras så att i första stycket första meningen istället chefen för Polismyndigheten och chefen för Säkerhetspolisen anges. Vidare behöver i första stycket andra meningen ordet ”Rikspolisstyrelsen” bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten” och ordet ”polismyndighet” utgå. Slutligen bör andra stycket ändras så att uppgifter ur säkerhetsregistret, efter prövning av chefen för Kriminalvården eller av de personer som denne utser, ska kunna lämnas ut till Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen under de förutsättningar som gäller i dag. I andra stycket andra meningen slutligen behöver orden ”en polismyndighets” bytas ut mot orden ”Polismyndighetens eller Säkerhetspolisens”.

I 46 § finns bestämmelser om Kriminalvårdens skyldighet att underrätta andra myndigheter. Enligt bestämmelsen ska polismyndighet underrättas om permission eller avgång från kriminalvårdsanstalt, om underrättelsen kan antas vara av betydelse för polismyndighetens verksamhet. Rikspolisstyrelsen ska, utöver detta, underrättas bl.a. om intagning i eller avgång från kriminalvårdsanstalt eller förflyttning till annan anstalt och om verkställighetens början i kriminalvårdsanstalt när den sammanlagda tiden att avtjäna är fängelse i minst ett år. Denna bestämmelse bör ändras så att underrättelseskyldigheten mot Rikspolisstyrelsen, med oförändrat innehåll, istället gäller mot Polismyndigheten. Den nuvarande underrättelseskyldigheten mot polismyndighet upphör. Vidare bör en underrättelseskyldighet mot Säkerhetspolisen införas av samma omfattning som den som i dag gäller mot polismyndighet.

Förordningen om behandling av personuppgifter i verksamhet enligt utlännings- och medborgarskapslagstiftningen

Förordningen (2001:720) om behandling av personuppgifter i verksamhet enligt utlännings- och medborgarskapslagstiftningen gäller vid automatiserad behandling av personuppgifter i Migrationsverkets, Rikspolisstyrelsens och polismyndigheternas samt utlandsmyndigheternas verksamhet enligt utlännings- och medborgarskapslagstiftningen (1 §). Här behöver orden ”Rikspolisstyrelsens och polismyndigheternas” bytas ut mot ordet ”Polismyndighetens”. Säkerhetspolisen, som i dag är en organisatorisk del av Rikspolisstyrelsen, handlägger ärenden enligt såväl utlännings- som

medborgarskapslagstiftningen. Säkerhetspolisen bör därför anges i 1 §. I enlighet med detta bör 2 §, som avser personuppgiftsansvar, ändras så att Polismyndigheten och Säkerhetspolisen har sådant ansvar när det gäller polisen. I 6 och 16 §§, som avser direktåtkomst respektive överklagande av beslut om rättelse, bör orden ”Rikspolisstyrelsen” och ”polismyndighet” bytas ut mot orden ”Polismyndigheten” och ”Säkerhetspolisen”.

Förordningen om behandling av personuppgifter i Försvarets radioanstalts försvarsunderrättelse- och utvecklingsverksamhet

Enligt 9 § förordningen (2007:261) om behandling av personuppgifter i Försvarets radioanstalts försvarsunderrättelse- och utvecklingsverksamhet får bl.a. Rikspolisstyrelsen ha direktåtkomst till uppgifter i en uppgiftssamling för underrättelser i den omfattning som Försvarets radioanstalt beslutar. Här bör i stället anges att Polismyndigheten och Säkerhetspolisen får ha sådan åtkomst.

4.11.5. Övriga författningar

Tryckfrihetsförordningen

I 10 kap. 7 § tryckfrihetsförordningen anges i dag att polismyndighet ska verkställa beslag enligt förordningen. Här bör ordet ”polismyndighet” bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”. Med hänsyn till att även Säkerhetspolisen verkställer beslag i ärenden som handläggs av dem, bör även Säkerhetspolisen anges här.

Rättegångsbalken

Enligt 23 kap. 17 § rättegångsbalken får en förundersökningsledare, om det behöver vidtas en undersökningsåtgärd utanför hans eller hennes tjänstgöringsområde, begära biträde av polismyndigheten på den ort där åtgärden ska vidtas. Lydelsen av denna bestämmelse är oförändrad sedan lagens tillkomst år 1942. I den nya Polismyndigheten kommer bestämmelsen inte att ha någon egentlig innebörd när det gäller en polisiär förundersökningsledare. För den undersökningsledare som är åklagare innebär bestämmelsen inte annat än att han eller hon har rätt till biträde av Polismyndigheten.

En bestämmelse av denna innebörd finns redan i 23 kap. 3 § andra stycket. För det fall åklagaren leder en förundersökning, där utredningsarbetet bedrivs av Säkerhetspolisen, är 7 § andra stycket polislagen (1984:387) tillämplig. Det innebär att det som sägs om Polismyndigheten i 3 § ska tillämpas på Säkerhetspolisen. Mot denna bakgrund kan bestämmelsen i 23 kap. 17 § upphävas.

I avsnitt 2.3.2 har kommittén redovisat de ändringar som bör göras i bestämmelserna om anmälningsskyldighet i 25 kap. 1 §.

Enligt bestämmelsen i 48 kap. 14 § får riksåklagaren under vissa förutsättningar uppdra åt överåklagare som är myndighetschef inom åklagarväsendet att i fråga om vissa brott bestämma ordningsbotens belopp. Sedan enmyndighetsorganisationen infördes för åklagarväsendet 2005 finns det inte längre några överåklagare som är myndighetschefer. Paragrafen bör ändras i enlighet med detta.

Vidare behöver ordet ”polismyndighet” i olika böjningsformer bytas ut mot ”Polismyndigheten” i motsvarande böjningsform i 9 kap. 10 §, 20 kap. 5 §, 23 kap. 4 och 4 a §§, 24 kap. 8 §, 28 kap. 4 §, 35 kap. 14 § och 36 kap. 16 §. Slutligen behöver ordet ”Rikspolisstyrelsen” bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten” i 48 kap. 14 §.

Lagen om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling

Enligt 4 § lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling ska framställning om utlämning göras hos polismyndigheten i den ort där den som ska utlämnas uppehåller sig. Är uppehållsorten okänd ska framställningen göras hos Rikspolisstyrelsen. I 9 § anges att den som är efterlyst i vissa fall kan få reseförbud eller omhändertas i avvaktan på att en framställning om utlämning görs. Befogenheten att besluta om detta har polismyndigheten på den ort där personen uppehåller sig. Av skäl som redovisats i avsnitt 4.2.3. bör i såväl 4 § som 9 § uppgiften tilläggas Polismyndigheten. Det är sedan en intern myndighetsfråga att fördela ansvaret för verkställigheten. Vidare bör bestämmelsen om överklagande i 11 § anpassas till dagens terminologi. Slutligen bör ordet ”polismyndigheten” i 5, 6, 8 och 12 §§ bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”.

Lagen och förordningen om yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg

Enligt 3 § lagen (1979:357) om yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg och förordningen (1979:358) med samma namn ska frågan om tillstånd till sådan försäljning prövas av polismyndigheten i den ort där rörelsen huvudsakligen ska bedrivas. Som kommittén redovisat i avsnitt 2.3.2 bör detta slags forumregler behållas i den nya organisationen, men avse ansökan och knytas till begreppet län. I möjligaste mån bör forumregeln anges i förordning för att möjliggöra en smidigare anpassning efter nya förhållanden. I 3 § lagen bör därför anges att Polismyndigheten ska pröva frågan om försäljning. I en ny 1 § i förordningen bör anges att ansökan ska göras i det län där rörelsen huvudsakligen ska bedrivas. Vidare bör ordet ”Rikspolisstyrelsen” i 2 § lagen och i den i dag inte paragrafindelade förordningen bytas ut mot ”Polismyndigheten”. Slutligen behöver ordet ”polismyndigheten” bytas ut mot ”Polismyndigheten” i 5 och 6 §§ lagen.

Lagen och förordningen med vissa bestämmelser om larmanläggningar m.m.

Lagen (1983:1097) med vissa bestämmelser om larmanläggningar m.m. och förordningen (1983:1099) om anslutning av larmanläggningar till polisen innehåller bestämmelser om tillståndsplikt för larminstallationsverksamhet och om direktanslutning av larmanläggningar till polisen. Enligt 3 § lagen prövas frågan om tillstånd av polismyndigheten på den ort där verksamhetens ledning ska utövas. I enlighet med vad som redovisats i avsnitt 2.3.2 bör här anges att Polismyndigheten prövar frågan om tillstånd samt vidare att ansökan ska ges in i det län där verksamhetens ledning utövas. I 5 § lagen anges att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriver under vilka förutsättningar en larmanläggning får anslutas till polisen. Kommittén har inhämtat att larmanläggningar i dag ansluts även till Säkerhetspolisen. Begreppet polisen, som enligt kommitténs förslag i SOU 2012:13 är avsett att omfatta såväl Polismyndigheten som Säkerhetspolisen, bör därför behållas i 5 § och även i rubriken närmast före 5 §. Detsamma gäller 6 § som avser larminnehavarens åligganden. Bestämmelserna i 7 och 8 §§ avser utryckningar vid larm. Dessa bestämmelser har i dag sin

tillämpning begränsad till polismyndighet. Denna ordning bör gälla även fortsättningsvis. Här bör därför ordet ”polismyndighet” bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten” och i 8 § dessutom ordet ”polisen” bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”. I 9 och 10 §§ finns bestämmelser om tillsyn och vite. Här bör ordet ”polismyndigheten” bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”. Med hänsyn till de syften för vilka Säkerhetspolisen kan antas meddela tillstånd till direktanslutning, finns det inte anledning att ange även Säkerhetspolisen i dessa två bestämmelser.

Enligt 2 § andra stycket förordningen får Rikspolisstyrelsen som villkor för direktanslutning av larm föreskriva att larmanläggningen ska uppfylla vissa krav. Eftersom även Säkerhetspolisen kan meddela tillstånd enligt lagen bör här ordet ”Rikspolisstyrelsen” bytas ut mot ordet ”Tillståndsmyndigheten”.

Enligt 2 § första stycket förordningen får tillstånd att direktansluta en larmanläggning till polisen ges om 1. den avser vissa överfallslarm, 2. den avser vissa inbrottslarm eller 3. det finns särskilda skäl. Enligt 4 § prövar polismyndighet frågor om tillstånd och återkallelse i de fall som avses i punkterna 1 och 2, medan Rikspolisstyrelsen prövar motsvarande frågor i de fall som avses i punkt 3. Denna bestämmelse bör ändras så att Polismyndigheten kan pröva fråga om tillstånd enligt samtliga punkter, medan även Säkerhetpolisen, inom ramen för sin verksamhet, bör kunna pröva de tillståndsärenden som anges i punkten 3. I 5 § anges i dag att ett beslut som polismyndigheten meddelat kan överklagas hos länsstyrelsen, medan ett beslut som meddelats av Rikspolisstyrelsen inte får överklagas. Denna bestämmelse bör ändras så att endast Polismyndighetens beslut kan överklagas hos länsstyrelsen, men att ett beslut som meddelats med stöd av 2 § första stycket 3 inte får överklagas.

Polislagen

I 11, 13 b, 13 c, 15, 16, 20, 23, 23, 24, 24 d, 25 och 29 §§ har ordet ”polismyndighet” bytts mot ordet ”Polismyndigheten”. Vidare har, i enlighet med vad som redovisas i avsnitt 4.7.1, begreppet polisen bytts ut mot begreppet Polismyndigheten i 16 §. Slutligen har ordet ”förvar” lagts till i 20 § fjärde stycket. När möjligheten att företa husrannsakan också i syfte att söka föremål som är under-

kastat förvar infördes i rättegångsbalken år 200891, borde rätteligen uppräkningen av tvångsmedel i 20 § fjärde stycket polislagen ha kompletterats med detta tvångsmedel. Detta förbiseende har nu rättats till.

Förvaltningslagen

I 32 § förvaltningslagen (1986:223) anges i dag att vissa bestämmelser i lagen inte ska tillämpas på bl.a. polismyndigheternas brottsbekämpande verksamhet. Här bör i stället Polismyndigheten anges. Det måste antas att avsikten är att de aktuella bestämmelserna inte heller ska tillämpas på brottsbekämpande verksamhet hos Säkerhetspolisen. En sådan ordning kan upprätthållas, såväl i dagens organisation som då Säkerhetspolisen blir en fristående myndighet, genom tillämpning av 7 § andra stycket polislagen (1984:387). Som kommittén redovisat92 bör användningen av denna bestämmelse begränsas så långt som möjligt. I 32 § bör därför Säkerhetspolisen anges uttryckligen.

Lagen och förordningen om särskild utlänningskontroll

I 11 § lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll anges att en myndighet under vissa förutsättningar får besluta om att utlänningen ska anmäla sig hos en polismyndighet (anmälningsskyldighet). I enlighet med vad som föreslås beträffande motsvarande bestämmelser i rättegångsbalken och utlänningslagen bör bestämmelsen utformas så att den anger att anmälan ska göras hos Polismyndigheten och därutöver att anmälan ska göras på den ort som anges i beslutet.93

Enligt 2 § förordningen (1997:409) om särskild utlänningskontroll ska Rikspolisstyrelsen underrättas om bl.a. beslut om utvisning som meddelas med stöd av lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll. En anledning torde vara att Rikspolisstyrelsen svarar för att uppgifterna registerförs. Vidare handlägger Rikspolisstyrelsen, genom Säkerhetspolisen, ärenden enligt lagen. Här bör därför ordet ”Rikspolisstyrelsen” bytas ut mot orden ”Polismyndigheten” och ”Säkerhetspolisen”.

91Prop. 2007/08:68 s. 81 ff. 92 Se avsnitt 4.2.2. 93 Se avsnitt 2.3.2.

Vapenlagen och vapenförordningen

I 2 kap.17 och 18 §§vapenlagen (1996:67) finns bestämmelser om vapenregister. Enligt 17 § ska varje polismyndighet föra ett lokalt vapenregister över tillståndspliktiga vapeninnehav och beslut enligt vapenlagen. Enligt 18 § ska Rikspolisstyrelsen föra tre centrala separata register – vapeninnehavarregistret, vapenregistret och vapenhandlarregistret. Bildandet av den nya Polismyndigheten aktualiserar naturligen frågan om att samordna de olika registren. Detta är dock en fråga som förutsätter en omfattande beredning där frågor om integritet, effektivitet och registersäkerhet behöver vägas mot varandra. Vidare är i dag det centrala registret beroende av de lokala för sin uppdatering. Enligt kommitténs bedömning behöver därför frågan om en samordning av de lokala och de centrala registren övervägas närmare under genomförandefasen av arbetet med den nya Polismyndigheten. I nuvarande läge bör därför registerbestämmelserna, med oförändrat materiellt innehåll, anpassas till den nya organisationen. Detta kan ske genom att det anges att Polismyndigheten ska föra de register som avses i såväl 17 § som 18 §.

Enligt 6 kap. 6 § ska en läkare som bedömer att en patient av medicinska skäl är olämplig att inneha skjutvapen omedelbart anmäla detta till polismyndigheten på den ort där patienten är folkbokförd. Bestämmelsen bör ändras så att det istället anges att anmälan ska göras till Polismyndigheten kompletterat med att anmälan ska göras i det län där patienten är folkbokförd. De överväganden som ligger till grund för detta redovisas i avsnitt 2.3.2.

Slutligen behöver ordet ”polismyndigheten” bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten” i 2 kap. 7, 10, 10 a, 10 b, 12 och 14 §§, 3 kap. 1 a, 6 och 8 §§, 4 kap. 2 och 4 §§, 5 kap. 3, 5 och 7 §§, 6 kap. 1, 2, 3, 3 a, 3 b, 4 och 4 a, 6 och 7 §§, 7 kap. 3 §, 8 kap. 2 §, 9 kap. 7 §, 10 kap. 1–2 §§ och 11 kap. 1 §.

Vapenförordningen (1996:70) innehåller kompletterande bestämmelser till vapenlagen. I förordningen finns flera handlingsregler för enskilda med forumregler som innehåller ett specificerat polismyndighetsbegrepp. Som exempel på en sådan regel kan nämnas 1 kap. 3 § enligt vilken tillstånd att inneha vapen ska prövas av polismyndigheten på den ort där personen är folkbokförd. Kommittén har förordat att forumregeln lagtekniskt utformas så att en bestämmelse anger att tillstånd/motsvarande söks hos Polismyndigheten och att den önskvärda preciseringen av forumregeln sker

genom en kompletterande bestämmelse med lydelsen ”Ansökan/motsvarande görs i det län …”.

I 1 kap. 3 § anges i elva punkter vilken polismyndighet som prövar frågor om tillstånd och andra åtgärder. I 2 kap. 6 och 9 §§, 3 kap. 8 §, 5 kap. 1 och 12 §§, 6 kap. 1 §, 7 kap. 4 §, 8 kap. 1 § och 9 kap. 3 § anges sedan bl.a. att ansökan ska göras skriftligt hos polismyndigheten. För att åstadkomma den önskade ordningen bör följande författningsändringar göras. I 1 kap. 2 a § införs en ny bestämmelse om att Polismyndigheten prövar frågor om tillstånd, förordnande, godkännande och övriga åtgärder om inte annat framgår av förordningen. I 1 kap. 3 § utgår bestämmelserna om vilken polismyndighet som prövar frågan om tillstånd och andra åtgärder. Istället anges här en forumregel för var ansökan ska göras. Denna forumregel kommer att vara densamma som den som i dag gäller för vilken polismyndighet som ska pröva en ansökan, med den skillnaden att den avser ett län och inte en ort. Vidare kan bestämmelsen i 3 § 3 om vapen i dödsbo och konkursbo avvaras eftersom det kommer att framgå av 11 kap. 1 § var anmälan ska göras i dessa fall. Bestämmelsen i 3 § 9 bör ändras så att det endast anges en forumregel för var ansökan om europeiskt vapenpass ska göras. I 2 kap. 6 och 9 §§, 3 kap. 8 §, 5 kap. 1 och 12 §§, 6 kap. 1 §, 7 kap. 4 §, 8 kap. 1 § och 9 kap. 3 § behöver inte anges att ansökan ska göras hos Polismyndigheten, eftersom detta kommer att framgå av 1 kap. 2 a §.

I 1 kap. 4 och 5 §§, 5 kap. 5 §, 11 kap. 1 § och 13 kap. 6 § första stycket anges att vissa anmälningar ska göras till polismyndigheten på en viss ort. Dessa fem bestämmelser bör ändras så att det anges att anmälan görs till Polismyndigheten kompletterat med att anmälan görs i visst län. Även i dessa fem bestämmelser kommer forumregeln att vara densamma som den som i dag gäller för vilken polismyndighet som ska pröva en ansökan, med den skillnaden att den avser ett län och inte en ort.

I 2 kap. 5 a § anges att tillstånd till innehav av skjutvapen för vissa ändamål får beviljas först efter det att yttrande från Rikspolisstyrelsen har inhämtats. I den nya Polismyndigheten kommer handläggningsrutinerna att regleras av interna förskrifter och bestämmelsen bör därför upphävas i denna del. En motsvarande regel finns i 7 kap. 3 § för de fall som avser tillstånd att låna skjutvapen för vissa ändamål. Även denna bestämmelse bör upphävas.

Enligt 3 kap 1 § ska en polismyndighet som meddelat tillstånd för en person som är bosatt i ett annat land inom EU att inneha

vapen sända en kopia av tillståndsbeviset till Rikspolisstyrelsen under vissa förutsättningar. Styrelsen ska i sin tur till det andra landet vidarebefordra vissa uppgifter. Bestämmelsen bör ändras så att underrättelseskyldigheten inom den nya Polismyndigheten inte regleras. Skyldigheten för Rikspolisstyrelsen att underrätta utländsk myndighet bör övergå till Polismyndigheten. Detsamma gäller de motsvarande bestämmelser som finns då polismyndighet enligt 6 kap. 2 § beviljat tillstånd för överföring av skjutvapen eller enligt 13 kap. 6 § andra stycket mottagit anmälan om utlåning av skjutvapen till någon som är fast bosatt i ett land som antagit den europeiska vapenkonventionen.

I 5 kap. 11 § anges att en anmälan i vissa fall ska göras till polismyndigheten när den som har tillstånd att handla med vapen avlidit eller försatts i konkurs. I denna bestämmelse bör ordet ”polismyndigheten” bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”. Vidare bör den kompletteras med att anmälan ska göras i det län där verksamheten bedrivs. På så sätt uppnås överensstämmelse med regeln om var ansökan om tillstånd för handel med skjutvapen ska göras.94

Enligt 9 kap. 3 § får polismyndigheten under vissa förutsättningar meddela tillstånd att förvara skjutvapen och ammunition hos någon annan. Enligt andra stycket samma paragraf får sådant tillstånd beviljas endast om polismyndigheten på den ort där förvaringen ska ske har medgett detta. I den nya Polismyndigheten är detta en fråga som får regleras genom myndighetsinterna föreskrifter. Bestämmelsen i andra stycket kan därför upphävas.

I 17 kap. 3 § anges bl.a. att en domstol, som funnit någon skyldig till brott mot vapenlagen eller vapenförordningen eller till annat brott vid vilket skjutvapen använts, samma dag ska sända en kopia av domen eller beslutet till polismyndigheten i den dömdes folkbokföringsort. I fråga om den som driver handel med skjutvapen eller ammunition, ingår i styrelse för sammanslutning som avses i 2 kap. 3 § b vapenlagen (1996:67) eller företräder huvudman för museum, ska underrättelse även sändas till polismyndigheten på den ort där rörelsen bedrivs, styrelsen har sitt säte eller museet är beläget. Som kommittén redovisat i avsnitt 4.2.3 bör specificerade polismyndighetsbegrepp i handlingsregler för myndigheter avskaffas. Här bör således endast Polismyndigheten anges. För att underlätta den nya Polismyndighetens ärendefördelning bör bestämmelsen i 17 kap. 3 § kompletteras med en skyldighet för domstolen

94 Se 1 kap. 3 § 3 i kommitténs förslag till ändring i vapenförordningen.

att lämna uppgift om den dömdes folkbokföringsort eller, i förekommande fall, uppgift om den ort där rörelsen bedrivs, styrelsen har sitt säte eller museet är beläget.

Genom bestämmelserna i 2 kap. 1 och 3 §§, 3 kap. 9 §, 4 kap. 5 §, 5 kap. 2 §, 8 kap. 2 § och 9 kap. 1 och 2 §§ har Rikspolisstyrelsen getts befogenhet att meddela föreskrifter i olika frågor. Samtliga dessa föreskrifter kräver även fortsättningsvis författningsstöd.95 Genomgående behöver dock ordet ”Rikspolisstyrelsen” bytas ut mot ”Polismyndigheten”. Enligt 17 kap 4 § får Rikspolisstyrelsen meddela ytterligare föreskrifter för verkställigheten av vapenlagen och vapenförordningen samt om registerföringen hos polismyndigheterna. Här behöver ordet ”Rikspolisstyrelsen” dock bytas ut mot ”Polismyndigheten”. Registerföringen inom den nya Polismyndigheten kan regleras av myndighetsinterna föreskrifter. Denna del av bestämmelsen kan därför upphävas

I 2kap 5 §, 4 kap. 1 § och 6 kap. 1 och 4 §§ behöver ordet ”Rikspolisstyrelsen” bytas ut mot ”Polismyndigheten”. Slutligen bör ordet ”polismyndighet” i olika böjningsformer bytas ut mot ”Polismyndigheten” i motsvarande form i följande bestämmelser: 2 kap. 4 och 7 §§, 3 kap. 5 §, 8 § tredje stycket och 9 §, 5 kap. 3, 4, 5, 7, 9 och 10 §§, 6 kap. 2 § första stycket, 10 kap. 1 §, 13 kap. 4 §, 14 kap. 2 §, 15 kap. 2 § och bilaga Kategori D.

Lagen och förordningen om handel med begagnade varor

Enligt 3 § lagen (1999:271) om handel med begagnade varor ska den som avser att yrkesmässigt driva handel med vissa angivna begagnade varor anmäla handeln för registrering hos den lokala polismyndigheten i varje ort där handeln ska bedrivas. Vidare gäller enligt 8 § förordningen (1999:272) om handel med begagnade varor att handlare som inte längre bedriver sådan handel som medför registreringsskyldighet ska anmäla detta hos den lokala polismyndighet där registrering har skett. Som kommittén redovisat i avsnitt 2.3.2 finns det ett värde med denna slags forumregler och de bör därför vara kvar. I en organisation med endast en polismyndighet kan de dock inte kopplas till begreppet polismyndighet. Kommittén har därför föreslagit att de istället ska kopplas till begreppet län och avse var en anmälan/motsvarande ska göras. I 3 § lagen bör därför anges att anmälan ska göras hos Polismyndigheten kom-

95 Se avsnitt 4.3.2.

pletterat med att anmälan ska göras i det eller de län där handeln ska bedrivas. Sett enbart till lydelsen innebär detta en lättnad i registreringsplikten eftersom denna knyts till län och inte till viss ort. I den praktiska tillämpningen upprätthåller dock inte Rikspolisstyrelsen kravet på ortsvis registrering. Istället gäller att en registrering omfattar hela polisdistriktet, dvs. länet, utan att orter behöver anges.96

På motsvarande sätt bör i 8 § förordningen anges att anmälan om avregistrering ska göras hos Polismyndigheten kompletterat med att anmälan ska göras i det eller de län där anmälan om registrering gjorts. Enligt 5 § förordningen ska en anmälan för registrering innehålla uppgift om bl.a. platsen för försäljningsställe inom den lokala polismyndighet som anmälan avser. I konsekvens med vad som nyss redovisats bör denna bestämmelse ändras så att uppgiften ska avse platsen för försäljningsställe inom det län som anmälan avser.

I 1 § lagen anges att lagens syfte är att bl.a. underlätta polisens efterspaning av sådana varor. Av skäl som redovisats i avsnitt 4.7.1 bör här ordet ”Polismyndighetens” anges i stället. I 4, 5 och 8 §§ lagen samt 7, 11 och 13 §§ förordningen behöver orden ”den lokala polismyndigheten” bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”. I 10 § lagen behöver orden ”den lokala polismyndighet hos vilken handlaren är registrerad” bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”. I 8 § förordningen behöver orden ”den lokala polismyndighet där registrering har skett” bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”. I 4, 6 och 11–13 §§ lagen behöver ordet ”polismyndighet” bytas ut mot ”Polismyndigheten”. Detsamma gäller i 13 § förordningen. Slutligen bör i 15 § förordningen ordet ”Rikspolisstyrelsen” bytas ut mot ”Polismyndigheten”.

Lagen och förordningen om elektronisk kommunikation

Enligt 3 kap. 3 § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation gäller kravet på tillstånd för att använda radiosändare inte för polisen. Vidare anges att ett beslut om tilldelning av radiofrekvenser när det gäller polisen ska föregås av samråd med Rikspolisstyrelsen. I betänkandet SOU 2012:13 har kommittén föreslagit att Polismyndigheten och Säkerhetspolisen tillsammans ska utgöra poli-

96 Se Rikspolisstyrelsens blankett Begagnade varor – Anmälan Bevis om anmälan (RPS 572.1).

sen.97 Eftersom bestämmelsen i 3 kap. 3 § är avsedd att både i den nuvarande och i den föreslagna organisationen omfatta även Säkerhetspolisen, kan ordet ”Polisen” behållas. Vidare bör samrådsskyldigheten i samma bestämmelse gälla mot såväl Polismyndigheten som Säkerhetspolisen. Slutligen behöver i 6 kap. 22 § ordet ”polismyndighet” bytas ut mot ”Polismyndigheten”.

Förordningen (2003:396) om elektronisk kommunikation innehåller bl.a. verkställighetsföreskrifter till lagen med samma namn. Enligt 34, 36, 37 och 46 §§ förordningen får Post- och telestyrelsen, efter att ha hört bl.a. Rikspolisstyrelsen, meddela föreskrifter i olika frågor. Vidare får samma myndighet enligt 45 § besluta om undantag från vissa skyldigheter enligt lagen om elektronisk kommunikation efter att ha hört bl.a. Rikspolisstyrelsen. De föreskrifter och undantag som avses berör i flertalet fall området hemliga tvångsmedel. Med hänsyn till att sådana tvångsmedel kommer till användning i den brottsbekämpande verksamheten hos såväl Polismyndigheten som Säkerhetspolisen bör båda dessa myndigheter i stället anges i samtliga dessa bestämmelser i förordningen. Av 45 § framgår att Post- och telestyrelsen, inför vissa beslut om undantag från lagringsskyldighet enligt lagen, ska höra Rikspolisstyrelsen. Även i denna bestämmelse bör såväl Polismyndigheten som Säkerhetspolisen anges.

Utlänningslagen och utlänningsförordningen

I 5 kap.15 b och 16 a §§ samt 7 kap. 7 c §utlänningslagen (2005:716) finns regler om uppehållstillstånd för den utlänning som är föremål för särskilt personsäkerhetsarbete enligt 2 a § polislagen (1984:387). Enligt bestämmelserna ska uppehållstillstånd beviljas och återkallas för en sådan utlänning på ansökan av Rikspolisstyrelsen. Enligt 6 § förordningen (2006:519) om särskilt personsäkerhetsarbete ska det inom polisen finnas särskilda enheter för det särskilda personsäkerhetsarbetet. I samma bestämmelse anges att Rikspolisstyrelsen svarar för samordningen av detta arbete inom polisen. Med polisen avses i detta sammanhang även Säkerhetspolisen. Av Rikspolisstyrelsens föreskrifter framgår att det även inom Säkerhetspolisen ska finnas särskilda enheter för det

97 Se betänkandet avsnitt 9.2 och förslaget till ändring i 4 § polislagen (1984:387).

särskilda personsäkerhetsarbetet.98 Mot denna bakgrund kan det övervägas om även Säkerhetspolisen, utöver Polismyndigheten, ska ges den befogenhet att ansöka om uppehållstillstånd respektive ansöka om återkallelse som avses i 5 kap. 15 b § och 16 a §§ samt 7 kap. 7 c §. Enligt kommitténs bedömning får det dock anses ligga i den samordnande uppgift som Polismyndigheten fortsättningsvis kommer att ha enligt 6 § 2006 års förordning99 att göra en sådan ansökan även för den utlänning som omfattas av Säkerhetspolisens särskilda personsäkerhetsarbete. I de tre aktuella bestämmelserna i utlänningslagen bör således ordet ”Rikspolisstyrelsen” bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”. Vidare anges i 14 kap. 4 a § att Rikspolisstyrelsen får överklaga Migrationsverkets beslut om avslag på en ansökan om uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 b § eller 16 a § eller beslut i fråga om återkallelse av ett tillstånd som meddelats med stöd av 5 kap. 15 b §. Här bör följaktligen ordet ”Rikspolisstyrelsen” bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”.

Av 9 kap. 3 a § utlänningslagen framgår att en transportör är skyldig att på begäran av en polismyndighet överföra uppgifter om ankommande passagerare så snart incheckningen avslutats. I 9 kap. 3 b § anges att överföringen ska göras elektroniskt till Rikspolisstyrelsen. I den nya organisationen bör skyldigheten enligt båda bestämmelserna istället gälla mot Polismyndigheten. För transportören är detta inte tänkt att innebära någon ändring i sak av skyldigheten. Som en konsekvens av denna ändring bör ordet ”Rikspolisstyrelsen” i 9 kap. 3 c § bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”. Vidare framgår av 19 kap. 5 a § att den transportör som inte fullgjort sin skyldighet enligt 9 kap. 3 a § ska betala en avgift. Enligt 19 kap. 7 § ska frågan om transportören ska betala en avgift prövas av den polismyndighet som begärt uppgifterna och avgiften betalas till Rikspolisstyrelsen. Denna bestämmelse bör ändras så att polismyndighetens befogenhet tilläggs Polismyndigheten, dit också betalning ska göras.

I 10 kap. 8 § finns bestämmelser om uppsikt i utlänningsärenden. Enligt bestämmelsen kan en utlänning åläggas en skyldighet att på vissa tider anmäla sig hos polismyndigheten på orten. I den nya organisationen bör denna bestämmelse utformas på samma sätt som föreslås för motsvarande bestämmelse i rättegångsbalken.100

98 3 § Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (RPS FS 2011:8; FAP 480-1) om särskilt personsäkerhetsarbete m.m. 99 Se nedan i detta avsnitt. 100 Se avsnitt 2.3.2.

Bestämmelsen bör således utformas så att anmälningsplikten ska fullgöras hos Polismyndigheten kompletterat med att anmälan ska göras på den ort som anges i beslutet. I 15 kap. 2 § första stycket 1 anges att nöjdförklaring under vissa förutsättningar får avges inför en polismyndighet även om myndigheten inte meddelat det avgörande som förklaringen gäller. Denna bestämmelse bör ändras så att nöjdförklaring får avges inför Polismyndigheten. Ändringen innebär att nöjdförklaring alltid kan avges inför Polismyndigheten under förutsättning att övriga villkor enligt paragrafen är uppfyllda.

Såsom redovisats i avsnitt 4.7.1 bör ordet ”polisen” bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten” i 9 kap. 9 § och 11 kap. 11 §

Slutligen behöver ordet ”polismyndighet” i olika böjningsformer bytas ut mot ”Polismyndigheten” i motsvarande form när det gäller 8 kap. 4 och 19 §§, 9 kap. 1, 3 a, 3 f, 4, 6, 7, 8, 9 och 10 §§, 10 kap. 14, 17 och 19 §§, 12 kap. 4, 5, 6, 13 a, 14, 14 b och 17 §§, 13 kap. 5 §, 14 kap. 2, 7, 7 a, 8, 9 och 14 §§, 16 kap. 9 §, 17 kap. 1 §, 18 kap. 1 § och 19 kap. 8 §.

I 2 kap. 3 §, 6 kap.1–4, 6–8 och 14 §§, 7 kap.2 och 13 §§ och 8 kap. 12 §utlänningsförordningen (2006:97) finns bestämmelser om uppgifter som i dag ankommer på polismyndighet. Eftersom det är fråga om uppgifter som i den nya organisationen bör ankomma på Polismyndigheten behöver ordet ”polismyndighet” bytas ut mot ”Polismyndigheten”. Ett motsvarande ordbyte bör göras i rubriken närmast före 6 kap. 7 §.

Enligt 2 kap. 19 § ska ett kollektivpass i vissa fall ha godkänts av polismyndigheten på en ort där det finns passkontroll för inresa i Sverige. Som redovisats i avsnitt 2.3.2 bör ett specificerat polismyndighetsbegrepp i forumregler som avser handlingsregler för enskilda behållas. De bör dock i normalfallet knytas till begreppet län. I de fall som avses i denna bestämmelse saknas det dock anledning att knyta godkännandet till annat än till passkontrollort. I bestämmelsen bör därför anges att passet ska ha godkänts av Polismyndigheten kompletterat med att godkännandet ska ha lämnats på en ort där det finns passkontroll.

I 2 kap. 22 § finns bestämmelser om att Rikspolisstyrelsen ska höras innan en myndighet meddelar föreskrifter. I 6 kap. 4 a § finns bestämmelser om att Rikspolisstyrelsen, efter medgivande av regeringen, får begära bistånd inom ramen för EU-samarbetet. I båda dessa bestämmelser bör ordet ”Rikspolisstyrelsen” bytas mot ”Polismyndigheten”.

Enligt 6 kap. 5 § får Rikspolisstyrelsen hos regeringen begära att en i tid begränsad gränskontroll får genomföras även vid en inre gräns. En sådan begäran ska föregås av samråd med berörd polismyndighet. Om ett omedelbart ingripande krävs, får Rikspolisstyrelsen efter samråd med berörd polismyndighet besluta att sådana åtgärder ska vidtas. Rikspolisstyrelsen ska då omedelbart underrätta bl.a. regeringen. Denna bestämmelse bör ändras så att ordet ”Rikspolisstyrelsen” byts mot ”Polismyndigheten”. Vidare bör bestämmelsen om samråd med berörd polismyndighet utgå.

Enligt 6 kap. 12 § ska polismyndighet i vissa fall underrätta Rikspolisstyrelsen om att en utlänning tillåtits resa in i Sverige. Styrelsen ska i sin tur underrätta övriga Schengenstater. Underrättelseförfarandet inom den nya Polismyndigheten kan regleras av myndighetsinterna föreskrifter. I denna del kan bestämmelsen därför upphävas. Därutöver bör det anges att Polismyndigheten ska underrätta övriga Schengenstater.

Enligt 6 kap. 13 § får Rikspolisstyrelsen meddela föreskrifter i vissa i paragrafen närmare angivna frågor. I 8 kap. 13 § 4 anges att Rikspolisstyrelsen får meddela föreskrifter i vissa avseenden för polismyndigheternas uppgifter. I båda bestämmelserna bör ordet ”Rikspolisstyrelsen” bytas ut mot ”Polismyndigheten”. Vidare bör i 8 kap. 13 § 5 ordet ”polismyndigheters” bytas ut mot ”Polismyndighetens”. Enligt 8 kap. 13 § 6, 7 och 8 får Rikspolisstyrelsen meddela verkställighetsföreskrifter för andra myndigheter. I dessa tre bestämmelser bör ordet ”Rikspolisstyrelsen” bytas ut mot ”Polismyndigheten”.

Enligt 7 kap. 1 § ska vissa angivna myndigheter lämna en underrättelse om en utlännings fullständiga namn, födelsedatum, medborgarskap och bostadsadress här i landet till polismyndigheten i det polisdistrikt där utlänningen är bosatt eller huvudsakligen vistas. Som kommittén redovisat i avsnitt 4.2.3 bör forumregler i handlingsregler som avser förhållandet mellan den nya Polismyndigheten och andra myndigheter avskaffas. I bestämmelsen bör därför anges att underrättelse ska lämnas till Polismyndigheten. För att underlätta Polismyndighetens val av handläggande enhet bör underrättelsen, i förekommande fall, innehålla uppgift om var utlänningen huvudsakligen vistas. Enligt 7 kap. 11 § första stycket 4 ska domstolen i vissa fall sända en kopia av ett meddelat beslut eller en meddelad dom till polismyndigheten på den ort där utlänningen är bosatt eller huvudsakligen vistas. Denna bestämmelse bör ändras så att domen/beslutet ska sändas till Polismyndigheten. I

7 kap. 13 § anges att Kriminalvården, i de fall en kopia av en dom eller ett beslut har sänts till ett häkte, en anstalt eller Kriminalvården, ska se till att bl.a. polismyndigheten på den ort inom vilken anstaltsbehandlingen pågår, underrättas om den tidpunkt då behandlingen beräknas upphöra. Även denna bestämmelse bör ändras så att Polismyndigheten istället anges.

Enligt 7 kap. 3 § ska en polismyndighet som verkställt vissa avlägsnandebeslut med återreseförbud underrätta bl.a. Rikspolisstyrelsen. I den nya Polismyndigheten kan eventuella behov av underrättelser inom myndigheten tillgodoses genom myndighetsinterna föreskrifter. Bestämmelsen kan därför upphävas i denna del.

Enligt 7 kap. 4–8 a §§ ska myndigheter, främst migrationsdomstol, Migrationsverket och domstol, underrätta Rikspolisstyrelsen om vissa beslut. Här bör ordet ”Rikspolisstyrelsen” bytas ut mot ”Polismyndigheten”. Enligt 7 kap. 14 § ska Kriminalvården underrätta Rikspolisstyrelsen och polismyndigheten då vissa utvisningsbeslut verkställts. Här bör orden ”Rikspolisstyrelsen och polismyndigheten” bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”.

I vissa fall ska en transportör som inte fullgjort sin uppgiftsskyldighet enligt vissa bestämmelser i utlänningslagen betala en avgift. Det är den myndighet som ska verkställa avvisningen som också beslutar i avgiftsfrågan. Ett avvisningsbeslut verkställs av Migrationsverket, polismyndighet eller Säkerhetspolisen beroende på vilken bestämmelse som utgör grund för beslutet.101 Om det kan antas att en transportör ska betala en sådan avgift ska, enligt 8 kap. 7 och 8 §§ förordningen, polismyndigheten i det polisdistrikt där inresan skedde göra den utredning som krävs och yttra sig över frågan. Bestämmelserna i 8 kap. 7 och 8 §§ bör ändras så att Polismyndigheten ska göra utredningen. Vidare bör, av uppenbara skäl, Polismyndigheten yttra sig endast i de fall en annan myndighet än Polismyndigheten ska verkställa avvisningen. Slutligen bör andra stycket i 8 kap. 8 § upphävas eftersom frågan om beslutande myndighet redan regleras i 19 kap. 4 § utlänningslagen (2005:716).

Enligt 8 kap. 13 § 2 och 4 får Migrationsverket meddela verkställighetsföreskrifter efter att ha hört Rikspolisstyrelsen. Dessa bestämmelser bör ändras så att Polismyndigheten anges istället för Rikspolisstyrelsen.

10112 kap. 14 § utlänningslagen (2005:716).

Lagen och förordningen om Försvarsmaktens stöd till polisen vid terrorismbekämpning

Lagen (2006:343) om Försvarsmaktens stöd till polisen vid terrorismbekämpning och förordningen (2006:344) med samma namn innehåller bestämmelser om Försvarsmaktens stöd till polisen vid terrorismbekämpning i form av insatser som kan innebära användning av våld eller tvång mot enskilda. Bestämmelser om Försvarsmaktens stöd till polisen i fall som inte omfattar våld finns i 4 och 12 §§ förordningen (2002:375) om Försvarsmaktens stöd till civil verksamhet. Enligt kommitténs förslag102 till ändring i denna senare förordning kan såväl Polismyndigheten som Säkerhetspolisen göra framställning om stöd.

Enligt 1 § i lagen får Rikspolisstyrelsen begära sådant stöd om 1. stödet behövs för att förhindra eller på annat sätt ingripa mot en handling som kan utgöra brott enligt lagen (2003:148) om straff för terroristbrott, 2. ingripandet kräver resurser av särskilt slag som polisen inte har tillgång till, och 3. regeringen har lämnat sitt medgivande. Regeringens medgivande behövs inte i sådana brådskande fall som kan innebära fara för människors liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av egendom. Rikspolisstyrelsen ska omedelbart underrätta regeringen om stöd har begärts utan regeringens medgivande. Därefter ska regeringen pröva om beslutet att begära stöd ska undanröjas eller bestå.

Säkerhetspolisen, som i dag är en organisatorisk del av Rikspolisstyrelsen, har enligt sin instruktion103 ansvaret för att leda och bedriva polisverksamhet när det gäller terrorismbekämpning. Säkerhetspolisens operativa uppgifter i fråga om att exempelvis möta terrorism avser inte direkta operativa polisinsatser ute på fältet.104Detta är i stället en uppgift för den öppna polisen, dvs. polismyndigheterna och andra delar av Rikspolisstyrelsen. I en ny organisation kommer polismyndigheterna och de delar av Rikspolisstyrelsen som inte utgörs av Säkerhetspolisen att ingå i den nya Polismyndigheten. Säkerhetspolisen kommer att utgöra en självständig myndighet. I en framtida organisation med två myndigheter, Polismyndigheten och Säkerhetspolisen, uppstår frågan om vilken myndighet som ska ges befogenhet att begära Försvarsmaktens stöd enligt 1 § 2006 års lag. Av förarbetena105 framgår att

102 Se nedan i detta avsnitt. 103 2 § SFS 2002:1050. 104Prop. 2005/06:111 s. 9. 105 Se prop. 2005/06:111 s. 40.

Rikspolisstyrelsen valts därför att en begäran om stöd som avser vålds- och tvångsbefogenheter bör göras på en så hög nivå som möjligt inom polisorganisationen. Vidare framgår att det inte bör komma i fråga att Rikspolisstyrelsen delegerar sin beslutanderätt till enskilda polismyndigheter. Av detta kan slutsatsen dras att åtminstone Polismyndigheten bör ha befogenhet enligt 1 §.

Vid bedömningen av om även Säkerhetspolisen ska ha denna befogenhet bör följande beaktas. Av 2 § första stycket 2 följer att stöd endast får begäras om ingripandet kräver resurser som polisen inte har tillgång till. Av förarbetena106 framgår att här avses i första hand luft- och sjöstridskrafter samt vapensystem som i övrigt är av ett slag som är unika för Försvarsmakten. Vidare framgår att det är framförallt vid händelser som utspelar sig i luftrummet eller till sjöss och vid vissa transportinsatser som polisens resurser inte räcker till. Polisen kan dock även behöva stöd vid åtgärder för bevakning, sanering och evakuering. Stöd kan även behövas vid sökande av personer som gömmer sig eller är på flykt i terrängen och med särskilda vapeninsatser i samband med gripanden. Av dessa motivuttalanden kan slutsatsen dras att frågan om Försvarsmaktens medverkan är avsedd att aktualiseras i direkta operativa polisinsatser på fältet. Enligt vad som nyss redovisats svarar den öppna polisen, dvs. Polismyndigheten, för dessa. Det kan möjligen undantagsvis förekomma att frågan om Försvarsmaktens medverkan aktualiseras på ett så tidigt stadium i Säkerhetspolisens handläggning att den öppna polisen ännu inte blivit engagerad i ärendet. Med hänsyn till att det inte bör förekomma två polisiära parallella beställare, bör även i dessa fall en framställning göras av Polismyndigheten. I detta sammanhang bör vidare beaktas att en insats av Försvarsmakten som kan innebära våld eller tvång mot enskilda i ett polisiärt ärende alltid torde vara en sådan händelse som kräver medverkan av, eller i vart fall beredskap hos, också den öppna polisen.

Mot denna bakgrund bör endast Polismyndigheten ha befogenhet att begära stöd enligt 1 § i lagen. Med hänsyn till att insatserna är avsedda att göras i en verksamhet för vilken Säkerhetspolisen ansvarar, bör Polismyndighetens framställning föregås av att myndigheten hör Säkerhetspolisen. Med hänsyn till vad som uttalats i förarbetena bör det inte förekomma att Polismyndigheten delege-

106 Se prop. 2005/06:111 s. 19 f. och s. 44.

rar sin befogenhet enligt 1 § utanför ledningen för den nationella operativa avdelningen som föreslås107 vid den nya myndigheten.

Vidare bör uppmärksammas att det stöd som Försvarsmakten lämnar avser den verksamhet som polisen bedriver. Detta framgår av såväl lagens rubrik som 1 §. Mot bakgrund av att såväl Polismyndigheten som Säkerhetspolisen, dvs. polisen, har uppgifter inom området terrorismbekämpning bör begreppet ”polisen” behållas i lagen. En följd av detta är även att Polismyndigheten vid tillämpningen av 1 § första stycket 2 ska beakta också de resurser som Säkerhetspolisen har tillgång till. I 3 § anges att den personal som Försvarsmakten ställer till förfogande står under direkt ledning av polisen. Bestämmelsen ger således möjlighet att vid behov ställa denna personal under ledning av Säkerhetspolisen.

Enligt 3 § förordningen får Försvarsmakten, för att förbereda stöd till polisen, på framställning av Rikspolisstyrelsen delta i övningar med polisen. Med polisen avses Polismyndigheten och Säkerhetspolisen.108 Därför bör här ordet ”Rikspolisstyrelsen” bytas ut mot orden ”Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen”. I 5 och 6 §§ anges att Rikspolisstyrelsen får meddela föreskrifter i olika avseenden med anknytning till lagstiftningen. Även i dessa två bestämmelser bör ordet ”Rikspolisstyrelsen” bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”. Dessutom bör det i båda bestämmelserna anges att Polismyndigheten ska höra Säkerhetspolisen innan föreskrifter meddelas.

Delgivningslagen och delgivningsförordningen

Enligt 40 § delgivningslagen (2010:1932) får stämningsmannadelgivning utföras av den som är anställd bl.a. vid polismyndighet. Vidare har en sådan anställd enligt 46 § rätt till tillträde till enskilt område för att verkställa en stämningsmannadelgivning. I dessa två bestämmelser behöver ordet ”polismyndighet” bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”. Anställda vid Säkerhetspolisen torde i dag kunna verkställa stämningsmannadelgivningar och även bereda sig tillträde till enskilt område med stöd av 7 § andra stycket polislagen (1984:387). För att uppnå en ökad tydlighet bör även anställda vid Säkerhetspolisen anges i dessa båda bestämmelser. I 42 § anges att en polismyndighet får öppna en försändelse som har lämnats till

107SOU 2012:13 s. 272 f. 108 A.a. s. 267.

myndigheten för stämningsmannadelgivning om det behövs för att innehållet ska kunna vidarebefordras inom myndigheten eller till en annan polismyndighet för delgivning. Den sistnämnda delen av bestämmelsen bör upphävas, eftersom det inte finns något behov av den i den framtida polisorganisationen. Vidare bör orden ”en polismyndighets” i rubriken närmast före 42 § bytas mot ordet ”Polismyndighetens”. De ändringar som behöver göras i 41 § har redovisats i avsnitt 4.6.

De ändringar som behöver göras i 11 § och 13 § tredje och fjärde styckena delgivningsförordningen har redovisats i avsnitt 4.2.3. Därutöver behöver ordet ”polismyndighet” i olika böjningsformer bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten” i motsvarande böjningsform i 13 § första och andra styckena, 18 § och 21 § samt ordet ”Rikspolisstyrelsen” bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten” i 24 och 25 §§.

Lagen om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet

Enligt 1 § lagen (2012:278) om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet får bl.a. en polismyndighet i underrättelseverksamhet i hemlighet hämta in vissa uppgifter om elektronisk kommunikation. Av förarbetena109 framgår att såväl den öppna polisen som Säkerhetspolisen avses ha denna befogenhet. Orden ”en polismyndighet” bör därför bytas ut mot orden ”Polismyndigheten, Säkerhetspolisen”.

Kungörelsen med vissa föreskrifter rörande polismyndighets befattning med hittegods

Kungörelsen (1938:677) med vissa föreskrifter rörande polismyndighets befattning med hittegods innehåller bestämmelser i anslutning till lagen (1938:121) om hittegods. I 3, 4 och 7 §§ används begreppet polisen. Eftersom det är uppenbart att polismyndighet avses bör, som kommittén redovisat i avsnitt 4.7.1., ordet ”polisen” bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten” i de tre bestämmelserna. I

109Prop. 2011/12:55 s. 120.

6 § anges att om en anmälan om hittegods gjorts hos polisen på annan ort än fyndorten, och ägaren inte är känd, ska polismyndigheten på fyndorten omedelbart underrättas. Trots att det inte framgår uttryckligen, torde bestämmelsen förutsätta att anmälningsorten och fyndorten tillhör två skilda polismyndigheter. I en organisation med endast en myndighet saknas behov av bestämmelsen och den bör upphävas. Enligt 9 § får Rikspolisstyrelsen dels meddela anvisningar om beräkning av skälig lösen för hittegods som omhändertagits av polismyndighet, dels meddela föreskrifter om bl.a. bokföring av hittegodsmedel. Eftersom en myndighet kan meddela anvisningar även utan uttryckligt författningsstöd kan denna del av bestämmelsen upphävas. Den del som avser föreskrifter bör vara kvar men omformuleras till ett normgivningsbemyndigande och ordet ”Rikspolisstyrelsen” bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”. Slutligen behöver begreppet polismyndighet i författningsrubriken bytas mot Polismyndigheten.

Kungörelsen om ersättning vid förundersökning i brottmål

Enligt 5 § kungörelsen (1969:590) om ersättning vid förundersökning i brottmål har en polismyndighet rätt att få medelsförskott av Rikspolisstyrelsen för att betala sådana ersättningar som avses i kungörelsen. I den nya Polismyndigheten regleras sådana frågor internt inom den nya myndigheten och bestämmelsen kan därför upphävas. Vidare behöver ordet ”polismyndigheten” bytas ut mot ”Polismyndigheten” i 3 §. När fråga om ersättning aktualiseras hos Säkerhetspolisen bör, om inte åklagaren kan besluta, Säkerhetspolisen kunna besluta med tillämpning av 7 § andra stycket polislagen (1984:387). I dag saknas det möjlighet att få kostnadsersättning för den som hörs i en förundersökning som leds av Kutsbevakningen eller Tullverket. Det finns därför anledning att göra en översyn av förordningen från materiell synpunkt. Då bör även frågan om att uttryckligen ange Säkerhetspolisen i 3 § tas upp. Detta ligger emellertid utanför kommitténs uppdrag.

Förordningen om felparkeringsavgift

I förordningen (1976:1128) om felparkeringsavgift finns kompletterande föreskrifter till lagen (1976:206) med samma namn. Som kommittén redovisat i avsnitt 2.3.2 bör det specificerade polismyndighetsbegrepp som finns i 8 och 9 §§ lagen och som avser rättelse respektive bestridande behållas, men istället kopplas till län. Såsom kommittén också redovisat bör i lagen endast anges ”Polismyndigheten”, medan specificeringen till länet tas in i en förordning där sådan finns och detta bedöms vara lämpligt. Författningstekniskt bör följande gälla i detta fall. I avsnitt 4.2.3 har kommittén förslagit att 5 § förordningen, som avser polisdistrikt, ska upphävas. Den nuvarande 4 § bör lämpligen numreras som 5 §. I den nya 4 § bör i stället anges att ansökan om rättelse ska göras i det län där parkeringsanmärkningen utfärdats och att detsamma gäller ansökan om bestridande. I 12 § förordningen anges i dag att Rikspolisstyreslen får meddela ytterligare föreskrifter om bl.a. 4 och 5 §§ förordningen. Denna bestämmelse bör ändras så att 4 § utgår och att befogenheten att meddela föreskrifter tilläggs Polismyndigheten. Slutligen bör begreppet polismyndighet i 10 §, som avser underrättelse till Transportstyrelsen, ordet ”Rikspolisstyrelsen” bytas mot ordet ”Polismyndigheten”.

Passförordningen

Passförordningen (1979:664) innehåller kompletterande bestämmelser till passlagen (1978:302). I 3 och 17 §§ finns bestämmelser om att Rikspolisstyrelsen är skyldig att utföra passhinderslagningar åt andra myndigheter som får utfärda pass. Här bör ordet ”Rikspolisstyrelsen” bytas ut mot ”Polismyndigheten”. Enligt 12 § får Rikspolisstyrelsen meddela föreskrifter för passmyndighet inom riket om att den sökande bl.a. ska skriva sitt namn då provisoriskt pass lämnas ut. Vidare får enligt 29 § Rikspolisstyrelsen, efter att ha hört Regeringskansliet, meddela ytterligare föreskrifter för passmyndigheter inom riket om verkställigheten av passlagen och passförordningen. Regeringskansliet får meddela motsvarande föreskrifter för passmyndigheter utom riket efter att ha hört Rikspolisstyrelsen. Såväl 12 § som 29 § bör behållas till sitt materiella innehåll, men anpassas till att fråga nu blir om en föreskriftsrätt för Polismyndigheten som avser den egna myndigheten.

I 19, 23 a och 23 b §§ finns bestämmelser om skyldighet för läkare och domstolar att anmäla vissa omständigheter som kan utgöra passhinder eller grund för återkallelse av pass. Här bör ordet ”Rikspolisstyrelsen” bytas ut mot ”Polismyndigheten”. Enligt 22 § ska utfärdande myndighet som tagit emot en passansökan sända ett exemplar av denna tillsammans med ett fotografi till Rikspolisstyrelsen. Enligt 23 § ska Rikspolisstyrelsen föra centrala passregister. Uppgifter förs in i passregistret av Rikspolisstyrelsen och passmyndighet inom riket. Vidare ska Rikspolisstyrelsen på begäran lämna ut uppgift i form av fotografisk bild av enskild till bl.a. en polismyndighet. I 27 § anges att en passmyndighet eller Rikspolisstyrelsen får dra in ett pass under vissa omständigheter. Enligt 28 § ska Rikspolisstyrelsen makulera ett pass som dragits in av styrelsen. I samtliga fyra bestämmelser bör ordet ”Rikspolisstyrelsen” bytas ut mot ”Polismyndigheten”. I 23 § bör vidare ordet ”polismyndighet” utgå. I samma paragraf kan också bestämmelsen om vem som ska föra in uppgifter utgå. I 23 § andra stycket behöver Säkerhetspolisen anges bland de myndigheter till vilka uppgift ur registret ska lämnas ut.

Förordningen om gränsövervakningen i krig

I 2 § förordningen (1979:1091) om gränsövervakningen i krig m.m. föreskrivs en samrådsskyldighet för länsstyrelsen i vissa fall. Samråd ska ske med Rikspolisstyrelsen och polismyndigheten i länet. Bestämmelsen bör ändras så att samrådsskyldigheten gäller mot Polismyndigheten. Det får sedan vara en intern fråga inom den nya Polismyndigheten att fördela denna uppgift att företräda myndigheten. Dessutom bör Säkerhetspolisen anges här. I 17 § anges att bestämmelserna om användande av skjutvapen i skjutkungörelsen ska tillämpas för viss personal och att vad som föreskrivs om polischef i skjutkungörelsen då i stället ska gälla gränsövervakningschefen. Kommittén föreslår att skjutkungörelsen, med vissa ändringar, ska arbetas in i den nya polisförordningen. I 17 § bör därför i stället anges att bestämmelserna om användande av skjutvapen i polisförordningen (201x:xx) ska tillämpas och att vad som föreskrivs i 6 kap.4 och 5 §§polisförordningen om myndigheten i stället då ska avse gränsövervakningschefen.

I 19 §, som avser föreskriftsrätt för Rikspolisstyrelsen, bör detta ord bytas ut mot ”Polismyndigheten”. Vidare bör det anges att

Polismyndigheten ska samråda även med Säkerhetspolisen innan föreskrifter meddelas. Slutligen bör i 7 och 18 §§ ordet ”polismyndighet” bytas ut mot ”Polismyndigheten”.

Ordningsvaktsförordningen

I ordningsvaktsförordningen (1980:589) finns kompletterande föreskrifter till lagen (1980:578) med samma namn. Som kommittén redovisat i avsnitt 2.3.2 bör den forumregel som följer av 5 § lagen vara kvar. Regeln innebär att ansökan om ordningsvaktsförordnande görs hos den polismyndighet inom vars polisdistrikt, dvs. län, som tjänstgöringsområdet är beläget. I en organisation med den nya Polismyndigheten behöver dock regeln kopplas direkt till begreppet län. Såsom kommittén också redovisat bör i lagen endast anges ”Polismyndigheten”, medan specificeringen till länet tas in i en förordning där en sådan finns och detta bedöms vara lämpligt. Den särskilda regel som finns i 5 § lagen för de fall då tjänstgöringsområdet omfattar flera län, och som innebär att ansökan då görs hos Rikspolisstyrelsen, bör ersättas av en regel som innebär att ansökan i ett sådant fall kan göras i något av de län som ingår i tjänstgöringsområdet. Författningstekniskt bör följande gälla i detta fall. I 1 § förordningen anges i dag att ansökan ska ges in till den myndighet som enligt 5 § lagen om ordningsvakter ska meddela förordnandet. I 1 § bör istället anges att ansökan ska göras i det län där tjänstgöringsområdet är beläget samt, för det fall tjänstgöringsområdet omfattar flera län, i något av dessa län.

Enligt 6 § förordningen gäller att Rikspolisstyrelsen får meddela förskrifter om utbildning av ordningsvakter samt vidare att en polismyndighet eller, om det finns särskilda skäl, den som har fått tillstånd av Rikspolisstyrelsen, får bedriva sådan utbildning. I 7 § anges att Rikspolisstyrelsen under vissa förutsättningar får återkalla ett ordningsvaktsförordnande. Enligt 9 § får Rikspolisstyrelsen meddela föreskrifter om ordningsvakters utrustning. I 6, 7 och 9 §§ behöver orden ”Rikspolisstyrelsen” och ”en polismyndighet” bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”.

Enligt 8 § gäller att en polismyndighet får ta ut en avgift för den utbildning som myndigheten genomför och att Rikspolisstyrelsen bestämmer avgiftens storlek. I denna bestämmelse bör orden ”polismyndighet” och ”Rikspolisstyrelsen” bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”.

I 10 § anges att Rikspolisstyrelsen får meddela verkställighetsföreskrifter och att polismyndigheterna därutöver får meddela de verkställighetsföreskrifter som är motiverade med hänsyn till lokala förhållanden. Denna bestämmelse bör ändras så att Polismyndigheten ges befogenheten att meddela verkställighetsförskrifter och att bestämmelsen i övrigt upphävs.

Förordningen om skyldighet för Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten att lämna uppgifter till andra myndigheter

Enligt 3 § förordningen (1980:995) om skyldighet för Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten att lämna uppgifter till andra myndigheter ska dessa myndigheter på begäran lämna vissa uppgifter om enskilda till bl.a. en polismyndighet om uppgifterna behövs i ärenden där. Här behöver ordet ”polismyndighet” bytas ut mot ”Polismyndigheten”. Med hänsyn till att Säkerhetspolisen har behov av sådana uppgifter i samma omfattning som Polismyndigheten bör även Säkerhetspolisen anges här.

Förordningen om flyttning av fordon i vissa fall

Enligt 15 § förordningen (1982:198) om flyttning av fordon i vissa fall ska varje polismyndighet föra ett register över fordon som flyttats inom polisdistriktet. Denna bestämmelse bör ändras så att Polismyndighetens ska föra register över fordon som flyttats. Det är en fråga för Polismyndigheten att avgöra om registret ska vara centralt eller lokalt. Oavsett registrets omfattning är det angeläget att registret gör det möjligt att med säkerhet geografiskt lokalisera var åtgärden vidtagits. För att säkerställa detta bör bestämmelserna i 15 § om vad registret ska innehålla kompletteras med att det även ska framgå var fordonet var uppställt när det flyttades med uppgift om kommun och län. Som redovisats i avsnitt 4.7.1 bör begreppet polisen i 2 § ersättas med begreppet Polismyndigheten. Slutligen bör ordet ”polismyndigheten” i 8, 9, 12, 15 och 16 §§ samt ordet ”Rikspolisstyrelsen” i 19 § bytas mot ”Polismyndigheten”.

Förordningen om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning

I 3 § förordningen (1983:124) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning hänvisas till vissa bestämmelser i polisförordningen (1999:1558) som ska gälla även för personal vid Kustbevakningen under vissa förutsättningar. Eftersom polisförordningen föreslås ersatt av en ny förordning, behöver hänvisningen istället avse de motsvarande nya bestämmelserna 5 kap. 1 och 2 §§ samt 5 § andra stycket polisförordningen (201x:xx). I 4 § anges att Kustbevakningen efter samråd med Rikspolisstyrelsen meddelar de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställighet av lagen (1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning och förordningen. Här bör begreppet Rikspolisstyrelsen ersättas av Polismyndigheten. Med hänsyn till att lagen avser övervakningsuppgifter som berör även Säkerhetspolisens verksamhet bör också Säkerhetspolisen anges i 4 § förordningen.110

Förordningen om expertgruppen för identifiering vid katastroffall

Av 2 § förordningen (1988:530) om expertgruppen för identifiering vid katastroffall framgår att Rikspolisstyrelsen beslutar om att sända ut expertgruppen efter framställning från en polismyndighet. I den nya Polismyndigheten görs en sådan framställning internt. Bestämmelsen bör därför ändras så att kravet på en framställning upphör. I övrigt behöver ordet ”Rikspolisstyrelsen” i 1, 2 och 4 §§ bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”.

Totalförsvarets folkrättsförordning

Enligt 18 § totalförsvarets folkrättsförordning (1990:12) ska bl.a. Rikspolisstyrelsen under fredstid meddela de föreskrifter och vidta de förberedelser som behövs för att viss personal ska kunna förses med identitetskort och annat. Av 17 § och där gjorda hänvisningar följer att den personal som avses bl.a. är de poliser som enligt lagen (1943:881) deltar i rikets försvar. Enligt 1 § 1943 års lag har varje polisman en sådan skyldighet i den omfattning som regeringen

110 Se brottskatalogen i 1 § lagen.

föreskriver. I 18 § bör ordet ”Rikspolisstyrelsen” bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”. Med hänsyn till att poliser kommer att vara anställda även vid den nya myndigheten Säkerhetspolisen, bör också Säkerhetspolisen anges i 18 §.

Avgiftsförordningen

Enligt 21 § avgiftsförordningen (1992:191) är misstänkta eller deras försvarare och målsägande eller målsägandebiträden fria från avgift för ett exemplar av kopia eller avskrift av protokoll eller anteckning vid förundersökning eller annan utredning av polis- eller åklagarmyndighet i anledning av brott. För att undranröja tveksamheter om bestämmelsens tillämplighet hos Säkerhetspolisen, bör också Säkerhetspolisen uttryckligen anges i denna bestämmelse.

Förordningen med instruktion för utrikesrepresentationen

I 7 a § förordningen (1992:247) med instruktion för utrikesrepresentationen anges bl.a. att beskickningar och konsulat ska biträda polismyndigheter med utredning i ärenden enligt utlännings- och medborgarskapslagstiftningen. Här bör ordet ”polismyndigheter” bytas ut mot ”Polismyndigheten”. Eftersom Säkerhetspolisen handlägger vissa ärenden enligt utlännings- och medborgarskapslagstiftningarna111 bör även Säkerhetspolisen anges i 7 a §.

Förordningen om fingeravtryck m.m.

Förordningen (1992:824) om fingeravtryck m.m. innehåller bestämmelser om fingeravtryck och fotografi m.m. som tas med stöd av bl.a. rättegångsbalken. Enligt 6 § beslutar förundersökningsledaren om sådana åtgärder i de fall de behövs för utredningen av brottet. Om en sådan åtgärd behöver vidtas i annat fall, exempelvis vid utlämning, beslutar polismyndigheten. I 7 § anges att fingeravtryck, fotografi samt avtryck av hand eller fot ska tillsammans med beskrivning av personen skyndsamt sändas till Rikspolisstyrelsen. I 6 och 7 §§ bör orden ”polismyndigheten” respektive ”Rikspolis-

111

Se bl.a. 12 kap. 14 § utlänningslagen (2005:716) och 27 § lagen (2001:82) om svenskt

medborgarskap.

styrelsen” bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”. I 7 § bör vidare anges att skyldigheten gäller för annan myndighet än Polismyndigheten. Enligt 8 § får Rikspolisstyrelsen meddela de ytterligare föreskrifter för polisen som behövs när det gäller att enligt förordningen bl.a. ta fingeravtryck och fotografi. Eftersom även personal vid Säkerhetspolisen, såväl i dag som i framtiden, kommer att utföra dessa åtgärder112, bör föreskriftsrätten finnas kvar men övergå på Polismyndigheten. Begreppet polisen avser, enligt kommitténs förslag i SOU 2012:13, såväl Polismyndigheten som Säkerhetspolisen.113

Förordningen om krigsmateriel

Enligt 11 § förordningen (1992:1303) om krigsmateriel prövar en polismyndighet frågor om utförsel av bl.a. handeldvapen. I 12 § finns forumregler som anger vilken polismyndighet som ska pröva frågan om tillstånd. För fysiska personer ska prövningen som huvudregel göras av polismyndigheten på den ort där personen är folkbokförd. Motsvarande regler finns för juridiska personer, dödsbon och konkursbon. I avsnitt 2.3.2 har kommittén föreslagit att forumregler av detta slag ska behållas, men att forumregeln istället ska ange var ansökan ska göras och kopplas till län. Följaktligen bör 12 § ändras så att bestämmelsen istället anger var en ansökan ska göras och vidare ska begreppet ort bytas ut mot begreppet län. Enligt 13 § ska en polismyndighet som meddelat tillstånd att föra ut vapen underrätta Rikspolisstyrelsen under vissa förutsättningar. Styrelsen ska i sin tur underrätta behörig myndighet i den främmande staten. Bestämmelsen bör ändras så att underrättelseskyldigheten inom den nya Polismyndigheten inte regleras. Skyldigheten för Rikspolisstyrelsen att underrätta utländsk myndighet bör övergå till Polismyndigheten. Slutligen ska ordet ”polismyndighet” i rubriken närmast före 11 § bytas ut mot ”Polismyndigheten”.

112 Av kommitténs förslag till ändring 7 § andra stycket polislagen (1984:387) följer att bestämmelserna i förordningen om Polismyndigheten kommer att vara tillämpliga även på Säkerhetspolisen när denna myndighet leder polisverksamhet. 113SOU 2012:13 s. 267 f.

Förordningen om totalförsvarsplikt

Förordningen (1995:238) om totalförsvarsplikt innehåller bestämmelser om verkställighet av lagen (1994:1809) med samma namn. Enligt 3 kap. 16 § förordningen ska Totalförsvarets rekryteringsmyndighet på begäran lämna ut uppgift i form av fotografisk bild till bl.a. Rikspolisstyrelsen och polismyndighet. Det framgår inte närmare för vilket syfte utlämnande får ske. Med beaktande av vilka myndigheter som uppräknas i övrigt, får det antas att utlämnandet sker för att användas i myndigheternas verksamhet och inte för sådan verksamhet som regleras av förordningen. Här bör orden ”Rikspolisstyrelsen” och ”polismyndighet” bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”. Med hänsyn till att Säkerhetspolisens behov av uppgifter i dag tillgodoses genom Rikspolisstyrelsen, bör Säkerhetspolisen läggas till i bestämmelsen. I 4 kap. finns bestämmelser om mönstring och inskrivning m.m. Enligt 4 kap. 5 § är en totalförsvarspliktig skyldig att lämna uppgifter om sig själv till bl.a. Rikspolisstyrelsen. Enligt förarbetena114 till lagen är syftet med bestämmelsen att möjliggöra för andra myndigheter än Totalförsvarets rekryteringsmyndighet att själva genomföra mindre ingripande utredningar än mönstringar. Den omständigheten att Rikspolisstyrelsen anges i bestämmelsen torde få ses mot bakgrund av att civilplikt får fullgöras bl.a. i polisverksamhet.115 Eftersom polisverksamhet kan omfatta även verksamhet hos Säkerhetspolisen, bör även denna myndighet anges i 4 kap. 5 §. I 9 kap. 1 §, som avser befogenhet för Totalförsvarets rekryteringsmyndighet att efter hörande av Rikspolisstyrelsen meddela föreskrifter om hämtning, bör ordet ”Rikspolisstyrelsen” bytas ut mot ”Polismyndigheten”.

Förordningen med instruktion för Regeringskansliet

I punkten 2.3 bilagan till förordningen (1996:1515) med instruktion för Regeringskansliet anges de myndigheter som hör till Justitiedepartementet. Här bör orden ”Rikspolisstyrelsen, Statens kriminaltekniska laboratorium och den lokala polisorganisationen” utgå. Istället bör orden ”Polismyndigheten” och ”Säkerhetspolisen” anges.

114Prop. 1994/95:6 s. 162. 115 Se bilagan till förordningen.

Tullförordningen

I 57 § tullförordningen (2000:1306) anges att upplysning om innehållet i inhämtade bokningsuppgifter får lämnas till bl.a. polismyndighet om uppgiften behövs i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet. Här behöver ordet ”polismyndighet” bytas ut mot ”Polismyndigheten”. Med hänsyn till att även Säkerhetspolisen bedriver brottsbekämpande verksamhet av betydelse för Tullverket bör även Säkerhetspolisen anges här. Vidare behöver ordet ”polismyndighet” bytas ut mot ”Polismyndigheten” i 61 och 70 b §§.

Förordningen om vägtrafikregister

I 1 kap. 2 § förordningen (2001:650) om vägtrafikregister anges att Transportstyrelsen ska biträda polisen vid samarbete enligt Prümrådsbeslutet. Som kommittén redovisat i avsnitt 4.7.1 bör begreppet polisen här ersättas med begreppet Polismyndigheten. Enligt 4 kap. 7 § ska utdrag som avser körkortsregistrering begäras hos Transportstyrelsen och innehålla vissa uppgifter om utdraget har begärts av bl.a. Rikspolisstyrelsen eller polismyndighet. Här bör istället Polismyndigheten anges. I dag har Säkerhetspolisen tillgång till uppgifter som en organisatorisk del av Rikspolisstyrelsen. För att möjliggöra denna tillgång när Säkerhetspolisen blir en fristående myndighet behöver även Säkerhetspolisen anges i 4 kap. 7 §. Motsvarande ändringar bör göras i 4 kap. 13 § som anger att uppgift i vägtrafikregistret i form av fotografisk bild av enskild ska på begäran lämnas ut till bl.a. Rikspolisstyrelsen och polismyndighet. Vidare bör ordet ”Rikspolisstyrelsen” bytas ut mot ”Polismyndigheten” i 5 kap. 1 a, 2–4, 6 och 7 §§ samt 20 kap. 1, 7 och 8 §§. Slutligen bör ordet ”Polismyndighet” bytas ut mot ”Polismyndigheten” i 2 kap. 2 §.

Förordningen om Försvarsmaktens stöd till civil verksamhet

Enligt 4 § förordningen (2002:375) om Försvarsmaktens stöd till civil verksamhet får Försvarsmakten på begäran lämna stöd till polisen. Kommittén har i SOU 2012:13 föreslagit att begreppet polisen ska vara den sammanfattande benämningen på de båda myndigheterna Polismyndigheten och Säkerhetspolisen. Denna bestämning av begreppet polisen torde överensstämma med de

verksamhetsgrenar som avses med begreppet i denna förordning. I 12 § anges att det som huvudregel är Rikspolisstyrelsen som ska göra framställning om stöd till polisen. Här bör ordet ”Rikspolisstyrelsen” bytas ut mot ”Polismyndigheten”. Vidare bör bestämmelsen utformas så att Säkerhetspolisen kan göra framställningar, i de sannolikt sällsynt förekommande fall, då det gäller stöd i polisverksamhet som Säkerhetspolisen ansvarar för. Slutligen kan andra punkten i 12 §, som avser möjligheten att göra framställning i annan ordning, upphävas.

Förordningen om förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m.

Enligt 1 § förordningen (2004:1319) om förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m. får Rikspolisstyrelsen meddela föreskrifter om bl.a. polismyndigheters förfarande med egendom som avses i lagen (1974:1066) med samma namn. Eftersom dessa föreskrifter kan avse även enskilda behöver bemyndigandet finnas kvar. Den lagstiftning som föreskrifterna avser kan aktualiseras även hos Säkerhetspolisen med stöd av 7 § andra stycket polislagen (1984:387). Bestämmelsen bör därför ändras så att Polismyndigheten får meddela föreskrifter för polisens förfarande i de aktuella avseendena. Föreskrifterna bör meddelas efter hörande av Säkerhetspolisen och 1 § förordningen bör ändras i enlighet med detta. Därutöver behöver ordet ”polismyndighet” i 2 och 2 a §§ bytas ut mot ”Polismyndigheten”.

Förordningen om restriktioner för luftfart inom vissa områden

I förordningen (2005:801) om restriktioner för luftfart inom vissa områden finns bestämmelser i detta ämne. Enligt förordningen finns det vissa restriktionsområden där luftfart är förbjuden. I 3 och 5 §§ finns bestämmelser om att luftfart med luftfartyg som används av vissa myndigheter, bl.a. Rikspolisstyrelsen och polismyndigheterna, får äga rum trots restriktionerna. Här bör istället Polismyndigheten och Säkerhetspolisen anges.

Förordningen om verkställighet av vårdnadsavgöranden

I 10 § förordningen (2006:467) om verkställighet av vårdnadsavgöranden finns bestämmelser om att rätten ska sända det beslut som ska verkställas till polismyndigheten på den ort där barnet finns. Enligt 11 § ska rätten underrätta samma polismyndighet såväl om eventuella överklaganden och beslut som om inhibition. Som kommittén redovisat i avsnitt 4.2.3 bör forumregler med ett specificerat polismyndighetsbegrepp i handlingsregler som avser förhållandet mellan den nya Polismyndigheten och andra myndigheter avskaffas. I 10 och 11 §§ bör därför anges att dom respektive underrättelse ska lämnas till Polismyndigheten. Om barnet flyttats till en ort i ett annat polisdistrikt ger bestämmelsen i 14 § polismyndigheten möjlighet att, efter det att polischefen där underrättats, verkställa beslutet i det andra distriktet. Alternativt kan ärendet överlämnas dit för verkställighet. Bestämmelsen kommer att ha spelat ut sin roll i den nya Polismyndigheten och bör upphävas. Slutligen bör ordet ”polismyndigheten” i olika böjningsformer i 10–13 och 15 §§ ersättas med ”Polismyndigheten”.

Förordningen om särskilt personsäkerhetsarbete m.m.

I förordningen (2006:519) om särskilt personsäkerhetsarbete m.m. finns bestämmelser om det särskilda personsäkerhetsarbete enligt 2 a § polislagen (1984:387) som polisen ska bedriva. Enligt 6 § ska Rikspolisstyrelsen samordna det särskilda personsäkerhetsarbetet inom polisen. En sådan samordning är av minst lika stor vikt i en organisation med de nya myndigheterna Polismyndigheten och Säkerhetspolisen. Samordningen bör därför finnas kvar. Här bör därför anges att Polismyndigheten ansvarar för denna samordning. I 16 § ges Rikspolisstyrelsen befogenhet att meddela föreskrifter om personsäkerhetsarbetet inom polisen. Som en följd av det samordningsansvar för Polismyndigheten som förordats, bör här Polismyndigheten anges. Föreskrifterna bör utfärdas efter hörande av Säkerhetspolisen. Enligt 18 § får Rikspolisstyrelsen ingå överenskommelser med utländsk brottsbekämpande myndighet om samarbete angående särskilt personsäkerhetsarbete. Eftersom det får anses ingå i Polismyndighetens samordningsuppgift att ingå sådana överenskommelser, bör denna myndighet anges här. Även här bör anges att Säkerhetspolisen ska höras.

Förordningen om krisberedskap och höjd beredskap

Av bilagan till förordningen (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap framgår vilka myndigheter som har ett ansvar att vidta de förberedelser som krävs inom respektive ansvarsområde vid höjd beredskap. Här behöver ordet ”Rikspolisstyrelsen” bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”. Eftersom även Säkerhetspolisen har ett ansvar i de avseenden som avses i förordningen behöver även Säkerhetspolisen anges bilagan.

Förordningen med instruktion för Ekobrottsmyndigheten

Av 7 § förordningen (2007:972) med instruktion för Ekobrottsmyndigheten framgår att Rikspolisstyrelsen tillkallar polismän från polismyndigheterna för verksamhet som bedrivs vid Ekobrottsmyndigheten (EBM). Bestämmelsen ger uttryck för principen att EBM för sin verksamhet disponerar polismän som polisväsendet är skyldigt att ställa till förfogande.116 I den nya organisationen bör det vara Polismyndigheten som är skyldig att ställa polispersonal vid myndigheten till förfogande för arbete hos EBM. Bestämmelsen bör ändras i enlighet med detta. Vidare bör i 7 § tredje stycket och 18 § ordet ”Rikspolisstyrelsen” bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”. Såsom framgår av avsnitt 4.7.1 bör ordet ”Polisen” i 7 § bytas mot ”Polismyndigheten”.

En med 7 § i huvudsak likalydande bestämmelse, som torde innehålla det egentliga bemyndigandet för Rikspolisstyrelsen att ianspråkta personal från polismyndigheterna, finns i 8 § förordningen (1989:773) med instruktion för Rikspolisstyrelsen. I avsnitt 4.11.2 föreslår kommittén att en bestämmelse motsvarande den i 8 § instruktionen för Rikspolisstyrelsen införs i instruktionen för Polismyndigheten. Denna bestämmelse bör även reglera att en arbetstagare vid Polismyndigheten utan särskilt beslut är ledig från sin anställning under den tid då han eller hon har en tidsbegränsad anställning vid Ekobrottsmyndigheten.

116 Jfr. kommittédirektiv (1997:107) om bildandet av Ekobrottsmyndigheten, bilagan avsnitt 2.2.

Förordningen med instruktion för Rättsmedicinalverket

I 2 § förordningen (2007:976) med instruktion för Rättsmedicinalverket anges att verket ska särskilt ansvara för bl.a. rättsmedicinsk medverkan på begäran av domstol, länsstyrelse, allmän åklagare eller polismyndighet. Här bör ordet ”polismyndighet” bytas ut mot ”Polismyndigheten”. Vidare bör även Säkerhetspolisen anges här.

Skyddsförordningen

I skyddsförordningen (2010:523) finns bestämmelser som ansluter till skyddslagen (2010:305). Skyddslagstiftningen innehåller bestämmelser om vissa åtgärder till förstärkt skydd för byggnader, andra anläggningar, områden och andra objekt mot sabotage, terroristbrott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott, spioneri samt röjande i andra fall av hemliga uppgifter som rör totalförsvaret och grovt rån. Enligt 14 § förordningen får Försvarsmakten, efter hörande av Rikspolisstyrelsen, meddela verkställighetsföreskrifter till lagen om bl.a. utformningen av skyltar. Vidare får Rikspolisstyrelsen enligt 15 § meddela verkställighetsföreskrifter till skyddslagen i vissa avseenden. Inom Rikspolisstyrelsen handläggs ärenden enligt dessa två bestämmelser i dag av Polisavdelningen. I båda dessa bestämmelser bör ordet ”Rikspolisstyrelsen” bytas ut mot ”Polismyndigheten”. Med hänsyn till att skyddslagstiftningen i hög grad berör frågor inom Säkerhetspolisens verksamhetsområde, bör det i båda bestämmelserna anges att Säkerhetspolisen ska höras innan föreskrifter meddelas.

Förordningen om brandfarliga och explosiva varor

Enligt 10 § förordningen (2010:1075) om brandfarliga och explosiva varor ska vissa förhållanden när det gäller explosiva varor omedelbart anmälas till polismyndigheten. Här bör ordet ”polismyndigheten” bytas ut mot ”Polismyndigheten”. Enligt 13 § behöver polismyndigheten inte ha tillstånd till att hantera explosiva varor. Här bör istället Polismyndigheten anges. Vidare bör undantaget från tillståndsplikten omfatta även Säkerhetspolisen. Slutligen anges i 14 § att tillståndsmyndigheten i vissa fall ska samråda med eller underrätta polismyndigheten i det distrikt där verksamheten ska bedrivas och i 20 § att tillståndsmyndigheten i vissa fall ska underrätta polismyndigheten. I båda dessa bestämmelser bör istället Polismyndigheten anges.

5. Övergångsbestämmelser

5.1. En ny lag med anledning av den nya myndighetsorganisationen inom polisen

Förslag: De övergångsbestämmelser som är gemensamma för den

nya polisorganisationen ska samlas i en övergångslag.

Kommittén har i SOU 2012:13 föreslagit att den nya myndighetsorganisationen för polisväsendet ska träda i kraft den 1 januari 2015.1

Författningsmässigt kommer den förändrade organisationen att märkas framför allt genom nya eller förändrade organisationsbegrepp, men också genom nya forumregler. Vid övergången från de gamla till de nya reglerna aktualiseras en rad frågor om vad som ska gälla. Några exempel kan nämnas.

  • Vem beslutar om en vapenansökan som lämnas in till Polismyndigheten i Östergötlands län den 30 december 2014? Polismyndigheten upphör som myndighet dagen efter och lär inte hinna besluta innan dess.
  • Till vilken myndighet ska ett avslagbeslut överklagas som fattats den 29 december 2014 i ett ärende som rör ersättning till den som hjälpt polisen? Enligt kommitténs förslag ska ett sådant beslut i fortsättningen överklagas till Brottsoffermyndigheten.2
  • Gäller ett förordnande av Rikspolisstyrelsen som bilinspektör även när Rikspolisstyrelsen inte finns längre? De bestämmelser som ger stöd för den befogenhet som Rikspolisstyrelsen har att besluta om förordnanden upphör att gälla vid utgången av 2014.

1SOU 2012:13 s. 305. 2 Se avsnitt 2.3.3.

Som framgår av exemplen behövs det särskilda bestämmelser för att reglera övergången från den gamla till den nya organisationen för polisen.

Naturligtvis finns det behov av att särskilt reglera övergången till en ny organisation inte bara vad det gäller författningar utan också beträffande anställningsavtal och andra civilrättsliga avtal. I SOU 2012:13 har kommittén angett vissa utgångspunkter när det gäller dessa avtal och framhållit att det bör vara en uppgift för genomförandeorganisationen att ta slutlig ställning i dessa frågor.3

Vid större organisationsförändringar som rör myndigheter med förvaltningsuppgifter tillskapas ibland särskilda övergångsregleringar. Genom att samla flera övergångsbestämmelser i en gemensam författning, en övergångslag, kan antalet sådana bestämmelser i respektive specialförfattning hållas nere. Genom övergångslagen kan också eventuella förbiseenden vid de nya bestämmelsernas utformning korrigeras.

En övergångslag bör reglera4

  • att en föreskrift som innehåller de gamla myndighetsbeteckningarna istället ska avse de nya myndigheter som bildas den 1 januari 2015, alltså Polismyndigheten och Säkerhetspolisen
  • att de nya myndigheterna, om inte annat föreskrivs, tar över handläggningen av de ärenden som dittills handlagts av de myndigheter som upphör
  • att handlingar och uppgifter som lämnats till de myndigheter som upphör, anses inkomna till respektive ny myndighet vid den tidpunkt de inkom till den myndighet som upphör och
  • att beslut som meddelats före utgången av 2014 av en myndighet som upphör, gäller till den tidpunkt som anges i beslutet eller till dess respektive ny myndighet med stöd av en författning beslutar annat.

När det gäller beslut om föreskrifter5 har frågan om dessa besluts giltighet hanterats på olika sätt vid myndighetssammanslagningar inom staten. Det finns exempel på myndigheter som utfärdat uttryckliga föreskrifter av innebörd att den nya myndigheten

3SOU 2012:13 s. 358 f. 4 Jfr. prop. 2002/03:99 s. 285 f. (Skatteverket) och prop. 2003/04:152 s. 263 f. (Försäkringskassan). 5 Angående gränsdragningen mellan föreskrifter och förvaltningsbeslut, se bl.a. SOU 2012:5 s. 58 ff.

”adopterat” de upphörda myndigheternas föreskrifter.6 Här föreslår kommittén, genom avgränsningar av beslutsbegreppet i övergångslagen, att föreskrifter som utfärdats av Rikspolisstyrelsen ska ha fortsatt giltighet.

Enligt 6 § förordningen (1958:272) om tjänstekort är innehavaren av ett sådant kort skyldig att genast återlämna kortet till den myndighet som utfärdat det om någon uppgift som förekommer på kortet ändras. När de nya myndigheterna Polismyndigheten och Säkerhetspolisen inrättas, kommer uppgift om utfärdande myndighet på samtliga tjänstekort att behöva ändras. Eftersom det inte torde vara praktiskt möjligt att utfärda nya tjänstekort i den takt som skulle krävas, bör det vara möjligt att under en övergångstid använda tjänstekorten trots att uppgiften om utfärdande myndighet inte är korrekt. En övergångsbestämmelse kan utformas så att 6 § under en viss tid, förslagsvis två år räknat fr.o.m. den tidpunkt då den nya Polismyndigheten inrättas, inte ska tillämpas om den ändrade uppgiften enbart beror på att den utfärdande myndigheten upphört. Övergångsbestämmelsen bör tas in i övergångslagen.

Den närmare utformningen av övergångslagen redovisas i författningskommentaren.

5.2. Ytterligare övergångsbestämmelser

Förslag: Särskilda övergångsbestämmelser ska införas i några för-

fattningar.

I kapitel 2 föreslår kommittén vissa ändringar i forumreglerna. Beträffande sex författningar aktualiseras behovet av särskilda övergångsbestämmelser. Samtliga avser överklagande eller överprövning av beslut.

Enligt förslaget till ändring i 13 § förordningen (1988:842) om ersättning och belöning till den som hjälper polisen ska Polismyndighetens beslut i ersättningsfrågor överklagas hos Brottsoffermyndigheten. När det gäller de överklaganden som eventuellt inte är avgjorda av Rikspolisstyrelsen då de nya bestämmelserna träder i kraft, liksom de överklaganden enligt den gamla ordningen som

6 Se exempelvis Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1991:2) om giltigheten av föreskrifter och allmänna råd beslutade av statens jordbruksnämnd, lantbruksstyrelsen eller föregångare till denna, statens utsädeskontroll och centrala försöksdjursnämnden.

kan komma in sedan den nya ordningen trätt i kraft, är två handläggningsordningar möjliga.

Enligt den ena kan ärendena avgöras enligt den äldre ordningen, dvs. av Polismyndigheten, eftersom denna myndighet trätt i stället för Rikspolisstyrelsen. Det andra alternativet innebär att ärendena ska lämnas över till den nya överklagandemyndigheten, Brottsoffermyndigheten, för avgörande. Det kan antas att antalet ej avgjorda överklaganden kommer att vara få, om ens några. Kommittén ser inga formella hinder mot att ärendena avgörs enligt den gamla ordningen, dvs. av Polismyndigheten. Med hänsyn till att den myndighet, en polismyndighet, som fattat beslutet är en del av den myndighet som prövar överklagandet, Polismyndigheten, förutsätter denna ordning att bestämmelserna om tvåinstansjäv i 11 § första stycket 3 förvaltningslagen (1986:223) beaktas. Följaktligen bör en övergångsbestämmelse införas av innebörd att äldre bestämmelser om överklagande fortfarande ska gälla för överklagande av beslut som fattats före ikraftträdandet. Att vad som då sägs om Rikspolisstyrelsen i stället ska gälla Polismyndigheten följer av övergångslagen.

Enligt förslaget till ändring i förordningen (1998:1379) om ersättning för sakskada till polismän och anställda inom kriminalvården m.fl. ska Polismyndighetens beslut i ersättningsfrågor överklagas till allmän förvaltningsdomstol. En förutsättning för att kunna överklaga är dock att Polismyndigheten respektive Säkerhetspolisen först, på begäran av den som beslutet angår, omprövat beslutet. I dag gäller att en polismyndighets beslut överklagas till Rikspolisstyrelsen och att styrelsens beslut kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Något krav på omprövning finns inte. Antalet ärenden som överklagas enligt förordningen är få. Även här bedömer kommittén att äldre bestämmelser kan tillämpas beträffande överklagande av beslut som fattats före ikraftträdandet. En övergångsbestämmelse motsvarande den i 1988 års förordning bör därför införas. Av övergångslagen följer, även i detta fall, att vad som sägs om Rikspolisstyrelsen i de äldre bestämmelserna i stället ska gälla Polismyndigheten.

Enligt förslaget till ändring i de i huvudsak likalydande bestämmelserna i 3 § lagen (2004:487) om sjöfartsskydd, 9 § lagen (2004:1100) om luftfartsskydd och 2 kap. 2 § lagen (2006:1209) om hamnskydd får Polismyndigheten meddela vissa beslut om fara är i dröjsmål. Ett sådant beslut ska dock omprövas av myndigheten sedan vissa andra myndigheter hörts. I dag gäller att även polis-

myndighet får fatta ett sådant beslut då fara är i dröjsmål och beslutet avser det egna polisdistriktet. Ett sådant beslut ska genast underställas Rikspolisstyrelsen. Styrelsen ska, efter att ha hört vissa andra myndigheter, utan dröjsmål pröva om beslutet ska bestå. Med hänsyn till det skyndsamhetskrav som gäller för polismyndighets beslut förefaller det osannolikt att det vid lagens ikraftträdande finns beslut som ännu inte är underställda Rikspolisstyrelsen. Beträffande underställda beslut som vid lagens ikraftträdande ännu inte är omprövade av Rikspolisstyrelsen, följer även av den nya lydelsen att ett sådant beslut ska omprövas av Polismyndigheten sedan vissa andra myndigheter hörts. Mot denna bakgrund finns det inte behov av några särskilda övergångsbestämmelser i dessa tre författningar.

Enligt förslaget till ändring i 8 § lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m. ska den nya Polismyndigheten7 besluta om såväl försäljning som ersättning enligt lagen. I dag gäller att Rikspolisstyrelsen ska pröva fråga om ersättning till enskild i vissa fall då en polismyndighet sålt egendom som varit föremål för bl.a. beslag. Denna särlösning för polisen avskaffas i och med att Rikspolisstyrelsen upphör. I dessa fall följer redan av införandelagen att en begäran om ersättning som kommit in till polismyndighet eller Rikspolisstyrelsen före ikraftträdandet, ska anses ha kommit in till den nya Polismyndigheten vid samma tidpunkt. Utan någon särskild övergångsbestämmelse torde därför gälla att en begäran om ersättning, oavsett om den kommit in till polismyndighet, Rikspolisstyrelsen eller Polismyndigheten, ska handläggas av Polismyndigheten.

I kapitel 3 har de ändringar redovisats som behöver göras i OSL till följd av den nya myndighetsorganisationen inom polisen. De handlingar som kommit in till en myndighet inom polisen, men som inte arkiverats före ikraftträdandet av de nya bestämmelserna den 1 januari 2015, kommer att lämnas över till respektive ny myndighet med tillämpning av den övergångslag som nyss föreslagits. Handlingarna kommer därmed att ingå i de nya myndigheternas verksamhet och omfattas av de bestämmelser i OSL som gäller för respektive myndighet. Handlingar som arkiverats före ikraftträdandet kommer däremot inte att ingå i de nya myndigheternas verksamhet. För att sekretessen för uppgifter i dessa handlingar ska

7 Detsamma kommer att gälla för Säkerhetspolisen när denna myndighet leder polisverksamhet där denna bestämmelse aktualiseras; se kommitténs förslag till 7 § andra stycket polislagen (1984:387).

bestå behövs det en övergångsbestämmelse av innebörd att äldre bestämmelser om sekretess fortfarande ska gälla för uppgifter i sådana handlingar som arkiverats före ikraftträdandet. En sådan bestämmelse bör därför införas i OSL.

Särskilda övergångsbestämmelser till följd av de förslag som kommittén redovisar i kapitel 4 aktualiseras beträffande en författning. Enligt punkt 3 övergångsbestämmelserna till lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor har bl.a. Rikspolisstyrelsen och polismyndighet rätt att övergångsvis till och med den 31 december 2021 hantera vissa ämnen trots att ämnena inte uppfyller vissa krav enligt lagen. Övergångsbestämmelsen bör ändras så att den avser Polismyndigheten. Säkerhetspolisen är i dag en organisatorisk del av Rikspolisstyrelsen och omfattas därmed av undantaget. För att Säkerhetspolisen även fortsättningsvis ska vara undantagen behöver också Säkerhetspolisen uttryckligen anges här.

6. Konsekvensbeskrivning

Det uppdrag som kommittén redovisar i detta betänkande avser de följdändringar som krävs i författningar med anledning av förslagen om en ny organisation för polisen som kommittén lämnat i betänkandena SOU 2012:13 och 2012:77. Förslagen till författningsändringar i detta betänkande är således i sig en konsekvens av organisationsförslagen. För en utförlig kostnads- och konsekvensanalys hänvisas därför till de två övriga betänkandena.1

När det gäller de verksamhetsmässiga och ekonomiska konsekvenserna av författningsförslagen kan därutöver följande redovisas. Kommittén har gjort en omfattande översyn av samtliga de författningar som styr polisen. Kommitténs förslag syftar till att renodla den polisiära begreppsapparaten, inte minst myndighetsbenämningarna, i författningstext. Vissa ålderdomliga författningar föreslås upphävda och andra har moderniserats språkligt. De polisiära grundförfattningarna har setts över och bestämmelserna har samlats i färre författningar. Författningarnas tillämpning hos Säkerhetspolisen har tydliggjorts. De författningar som innehåller handlingsregler för den enskilde medborgaren har så långt det varit möjligt fått en enhetlig utformning.

Det är kommitténs bedömning att förslagen, sett såväl från ett medborgar- som ett verksamhetsperspektiv, kommer att medföra förenklingar och en ökad tydlighet. Detta mervärde är dock inte möjligt att uppskatta i ekonomiska termer.

1 Se SOU 2012:13 s. 337 ff. och SOU 2012:77 s. 153 ff.

7. Författningskommentar

Inledning

I detta avsnitt kommenteras de lagförslag som kommittén redovisar. Ändringar av följande slag kommenteras dock inte.

  • Ändringar som enbart är en direkt konsekvens av de ändringar av polisens organisation som kommittén föreslår. Dessa ändringar består huvudsakligen i att ordet ”polismyndighet” i olika böjningsformer byts ut mot ordet ”Polismyndigheten” och att ordet ”Rikspolisstyrelsen” byts ut mot ordet ”Polismyndigheten”. En sammanställning av de aktuella bestämmelserna finns bl.a. i avsnitt 4.2.4 och 4.3.3.
  • Ändringar som innebär att det preciserade polismyndighetsbegreppet i bestämmelser, som inte avser handlingsregler för enskilda, byts ut mot ordet ”Polismyndigheten”. De överväganden som ligger till grund för dessa ändringar, liksom en sammanställning av de aktuella bestämmelserna, redovisas i avsnitt 4.2.3.
  • Ändringar som innebär att ordet ”polisstyrelsen” byts ut mot ordet ”Polismyndigheten. De överväganden som ligger till grund för ändringarna, liksom en redovisning av de aktuella bestämmelserna, redovisas i avsnitt 4.4.
  • Ändringar som innebär att orden ”polisen” och ”polis” byts ut mot orden ”polisman” eller ”polismyndighet”. De överväganden som ligger till grund för dessa ändringar, liksom en sammanställning över de aktuella bestämmelserna, redovisas i avsnitten 4.7.1 och 4.7.3.
  • Ändringar som innebär att termerna ”polishandräckning”, ”handräckning av polis” och ”handräckning av polisen” byts ut mot orden ”handräckning av Polismyndigheten” i de författ-

ningar där begreppen förekommer. De överväganden som ligger till grund för dessa ändringar, liksom en sammanställning över de aktuella bestämmelserna, redovisas i avsnitt 2.3.1.

  • Ändringar som innebär att ordet ”Rikspolisstyrelsen” byts ut mot enbart ordet ”Säkerhetspolisen”. De överväganden som ligger till grund för dessa ändringar, liksom en sammanställning över de aktuella bestämmelserna, redovisas i avsnitt 4.10.

I samband med ordbytena är det i vissa fall nödvändigt att göra språkliga ändringar som inte påverkar det materiella innehållet. Vidare har flera författningsbestämmelser moderniserats språkligt. Inte heller dessa ändringar kommenteras särskilt.

Utöver lagförslagen kommenteras även förslaget till ny polisförordning. Förordningen har en sådan viktig roll i polisverksamheten att det finns skäl att i en kommentar närmare utveckla kommitténs syn på denna.

7.1. Förslaget till lag (201x:00) med anledning av ny myndighetsorganisation inom polisen

1 §

I denna lag finns bestämmelser med anledning av inrättandet av Polismyndigheten och Säkerhetspolisen samt avvecklingen av Rikspolisstyrelsen, polismyndigheterna och Statens kriminaltekniska laboratorium.

Paragrafen anger den nya lagens innehåll. Syftet med lagen är att skapa en heltäckande reglering inför övergången till en ny sammanhållen polisverksamhet och bildandet av en självständig myndighet som övertar Säkerhetspolisens nuvarande uppgifter.

Övervägandena finns i avsnitt 5.1.

Rikspolisstyrelsen

2 §

Det som är föreskrivet i eller annars följer av en lag eller annan författning beträffande Rikspolisstyrelsen ska efter utgången av år 2014 i stället tillämpas på

1. Säkerhetspolisen, om det gäller en arbetsuppgift som Säkerhetspolisen ska handlägga enligt 1–3 §§ förordningen (201x:xx) med instruktion för Säkerhetspolisen eller någon annan bestämmelse, och

2. Polismyndigheten i övriga fall.

Rikspolisstyrelsen upphör som myndighet när den nya polisorganisationen bildas. Paragrafen reglerar vad som ska gälla om begreppet Rikspolisstyrelsen skulle återfinnas i en författning när den nya organisationen trätt i kraft. Den uppgift som ankommit på Rikspolisstyrelsen ska då fullgöras av någon av de två nya myndigheterna, Säkerhetspolisen eller Polismyndigheten. Vilken myndighet som är behörig beror på uppgifternas art. Flertalet uppgifter övertas av Polismyndigheten, men är det fråga om en uppgift som enligt Säkerhetspolisens instruktion eller annan författning ankommer på den myndigheten ska uppgiften fullgöras av Säkerhetspolisen. Föreligger det tvekan om vilken myndighet som är behörig förutsätts de samråda med varandra.

Med ”någon annan bestämmelse” i punkt 1 avses särskilt 7 § första stycket andra meningen i kommitténs förslag i SOU 2012:13 till ändring i polislagen (1984:387). Enligt den föreslagna bestämmelsen får regeringen uppdra åt Säkerhetspolisen att i särskilda hänseenden ansvara också för annan polisverksamhet än den som syftar till att förebygga och avslöja brott rikets säkerhet.

Övervägandena finns i avsnitt 5.1.

3 §

Ärende som enligt lag eller annan författning eller enligt beslut av regeringen handläggs av Rikspolisstyrelsen ska fr.o.m. den 1 januari 2015 handläggas av

1. Säkerhetspolisen, om det gäller en arbetsuppgift som Säkerhetspolisen ska handlägga enligt 1–3 §§ förordningen med instruktion för Säkerhetspolisen eller någon annan bestämmelse, och

2. Polismyndigheten i övriga fall.

Paragrafen reglerar, tillsammans med 4 §, vad som ska gälla för handläggningen av oavslutade ärenden som före omorganisationen av polisen handlagts av Rikspolisstyrelsen. Dessa ärenden ska överlämnas till någon av de nybildade myndigheterna, Säkerhetspolisen eller Polismyndigheten, som övertar handläggningen. Vilken myndighet som är behörig beror på uppgiftens art. Flertalet uppgifter övertas av Polismyndigheten, men är det fråga om en uppgift som enligt Säkerhetspolisens instruktion eller annan författning ankommer på den myndigheten ska uppgiften fullgöras av Säkerhetspolisen. Det kan naturligtvis finnas frågor som bör handläggas vid båda myndigheterna, liksom frågor där det inte är uppenbart vilken av myndigheterna som ska ansvara. Det är därför angeläget att de båda nya myndigheterna samråder med varandra i tveksamma fall.

Med ärenden avses inte bara sådana som rör den operativa polisverksamheten, utan även exempelvis förvaltningsärenden och administrativa ärenden rörande arbetsmiljö eller annat.

Med ”någon annan bestämmelse” i punkt 1 avses särskilt 7 § första stycket andra meningen i kommitténs förslag i SOU 2012:13 till ändring i polislagen (1984:387). Enligt den föreslagna bestämmelsen får regeringen uppdra åt Säkerhetspolisen att i särskilda hänseenden ansvara också för annan polisverksamhet än den som syftar till att förebygga och avslöja brott rikets säkerhet.

Övervägandena finns i avsnitt 5.1.

4 §

En ansökan, anmälan eller annan handling eller uppgift som har lämnats till Rikspolisstyrelsen, ska anses ha kommit in till

1. Säkerhetspolisen den dag som den kom in till Rikspolisstyrelsen, om det gäller en arbetsuppgift som Säkerhetspolisen ska handlägga enligt 1–3 §§ förordningen med instruktion för Säkerhetspolisen, och

2. Polismyndigheten den dag som den kom in till Rikspolisstyrelsen i övriga fall.

Paragrafen reglerar, tillsammans med 3 §, vad som ska gälla för handläggningen av oavslutade ärenden när Rikspolisstyrelsen upphör till följd av polisens omorganisation.

Ansökningar, handlingar och andra uppgifter i sådana ärenden ska anses ha kommit in till den myndighet som övertar handläggningen vid samma tidpunkt som dessa inkom till Rikspolisstyrelsen. Det innebär att de bestämmelser om ansökningstider, frister m.m. som finns i lagstiftningen ska tillämpas som om ingen organisationsförändring genomförts. Det kan naturligtvis finnas frågor som bör handläggas vid båda myndigheterna, liksom frågor där det inte är uppenbart vilken av myndigheterna som ska ansvara. Det är därför angeläget att de båda nya myndigheterna även i dessa frågor samråder med varandra i tveksamma fall.

Övervägandena finns i avsnitt 5.1.

5 §

Beslut som fattats av Rikspolisstyrelsen före utgången av år 2014 gäller till den tidpunkt som anges i beslutet eller till dess Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen med stöd av lag eller annan författning beslutar annat.

Paragrafen reglerar i vilken utsträckning beslut som har fattats av Rikspolisstyrelsen fortsätter att gälla sedan myndigheten upphört. Genom bestämmelsen klargörs att exempelvis förordnanden av ordningsvakter och vägtransportledare som meddelats av Rikspolisstyrelsen gäller trots att den beslutande myndigheten upphört. Detsamma gäller medgivanden om att använda fingerade personuppgifter som Rikspolisstyrelsen beslutat med stöd av lagen (1991:483) om fingerade personuppgifter.

Med beslut avses även s.k. normbeslut. Det innebär bl.a. att även föreskrifter som Rikspolisstyrelsen meddelat i sin författningssamling omfattas av paragrafen.

Övervägandena finns i avsnitt 5.1.

Polismyndigheterna och Statens kriminaltekniska laboratorium

6 §

Det som är föreskrivet i eller annars följer av en lag eller annan författning beträffande polismyndigheter eller en viss polismyndighet ska efter utgången av år 2014 i stället tillämpas på Polismyndigheten.

Polismyndigheterna upphör när den nya polisorganisationen bildas. Paragrafen reglerar vad som ska gälla om begreppet polismyndighet skulle återfinnas i en författning när den nya organisationen trätt i kraft. Uppgifter som ankommit på polismyndigheterna ska då fullgöras av den nybildade Polismyndigheten.

Övervägandena finns i avsnitt 5.1.

7 §

Ärende som enligt lag eller annan författning eller enligt beslut av regeringen handläggs av en polismyndighet eller Statens kriminaltekniska laboratorium ska fr.o.m. den 1 januari 2015 handläggas av Polismyndigheten.

Paragrafen reglerar, tillsammans med 8 §, vad som ska gälla för handläggningen av oavslutade ärenden som före omorganisationen av polisen handlagts av en polismyndighet eller Statens kriminaltekniska laboratorium. Dessa ärenden ska överlämnas till Polismyndigheten, som övertar handläggningen.

Med ärenden avses inte bara sådana som rör den operativa polisverksamheten, utan även exempelvis förvaltningsärenden och administrativa ärenden rörande arbetsmiljö eller annat.

Övervägandena finns i avsnitt 5.1.

8 §

En ansökan, anmälan eller annan handling eller uppgift som har lämnats till en polismyndighet eller Statens kriminaltekniska laboratorium ska anses ha kommit in till Polismyndigheten den dag som den kom in till polismyndigheten eller Statens kriminaltekniska laboratorium.

Paragrafen reglerar, tillsammans med 7 §, vad som ska gälla för handläggningen av oavslutade ärenden när polismyndigheterna och Statens kriminaltekniska laboratorium upphör till följd av polisens omorganisation.

Ansökningar, handlingar och andra uppgifter i sådana ärenden ska anses ha kommit in till Polismyndigheten vid samma tidpunkt som dessa inkom till polismyndigheterna eller Statens kriminaltekniska laboratorium. Det innebär att de bestämmelser om ansökningstider, frister m.m. som finns i lagstiftningen ska tillämpas som om ingen organisationsförändring genomförts.

Övervägandena finns i avsnitt 5.1.

9 §

Förvaltningsbeslut som fattats av en polismyndighet eller Statens kriminaltekniska laboratorium före utgången av år 2014 gäller till den tidpunkt som anges i beslutet eller till dess Polismyndigheten med stöd av lag eller annan författning beslutar annat.

Paragrafen reglerar i vilken utsträckning beslut som har fattats av en polismyndighet eller Statens kriminaltekniska laboratorium fortsätter att gälla sedan myndigheten upphört. Till de beslut av polismyndighet som till följd av bestämmelsen fortsätter att gälla hör de stora ärendegrupperna pass och andra tillståndsärenden.

Med beslut avses här, till skillnad mot i 5 §, endast förvaltningsbeslut.

Övervägandena finns i avsnitt 5.1.

Tjänstekort

10 §

Under tiden den 1 januari 2015 till och med den 31 december 2016 ska föreskriften i 6 § förordningen ( 1958:272 ) om tjänstekort inte tillämpas beträffande tjänstekort som utfärdats av Rikspolisstyrelsen, en polismyndighet eller Statens kriminaltekniska laboratorium om den ändrade uppgiften endast beror på att den utfärdande myndigheten har upphört.

Bestämmelsen möjliggör att tjänstekort kan brukas under en övergångstid trots att uppgift om utfärdande myndighet ändrats till följd av den nya organisationen. Om en uppgift i ett tjänstekort ändras av en annan anledning än att myndigheten upphör, exempelvis därför att tjänstemannen byter namn, gäller naturligtvis regeln i 6 § förordningen (1958:272) om tjänstekort.

Övervägandena finns i avsnitt 5.1.

7.2. Förslaget till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen

10 kap.

7 §

I paragrafen anges vilken myndighet som ska verkställa beslag. Ändringen innebär att ordet ”polismyndighet” bytts ut mot ordet ”Polismyndigheten”. Med hänsyn till att även Säkerhetspolisen verkställer beslag i ärenden som handläggs av dem, anges nu, utöver Polismyndigheten, även Säkerhetspolisen här. Paragrafen har även moderniserats språkligt. Övervägandena finns i avsnitt 4.11.5.

7.3. Förslaget till lag om ändring i lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd

2 §

Paragrafen reglerar en befälhavares skyldighet då ett fartyg har bärgat sjöfynd. Ändringen i första stycket, som är en konsekvens av att polismyndigheterna upphör, innebär att befälhavaren ska fullgöra

sina skyldigheter hos Polismyndigheten och detta i det län dit fartyget först anländer. I övrigt har bestämmelsen moderniserats språkligt.

Det andra stycket har endast moderniserats språkligt. Övervägandena finns i avsnitt 2.3.2.

7.4. Förslaget till lag om ändring i växellagen (1932:130)

12 kap.

89 §

Paragrafen reglerar förfarandet vid växelprotest. Ändringen i första stycket innebär att förrättningsmannen kan vända sig till Polismyndigheten på valfri ort. Ändringen är en konsekvens av att polismyndigheterna upphör I övrigt har bestämmelsen moderniserats språkligt.

Det andra stycket har endast moderniserats språkligt. Övervägandena finns i avsnitt 2.3.2.

7.5. Förslaget till lag om ändring i lagen (1933:269) om ägofred

5 kap.

57 §

Paragrafen reglerar var anmälan om ett intaget hemdjur ska göras. Ändringen i första stycket innebär att anmälan ska göras hos Polismyndigheten och att en sådan anmälan ska göras i det län där hemdjuret tagits om hand. Ändringen är en konsekvens av att polismyndigheterna upphör. I övrigt har bestämmelsen moderniserats språkligt.

Det andra och tredje stycket har endast moderniserats språkligt. Övervägandena finns i avsnitt 2.3.2.

7.6. Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

25 kap.

1 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om anmälningsskyldighet i brottmål. Redan i dag anges i ett beslut om anmälningsskyldighet var skyldigheten ska fullgöras, för att beslutet ska vara verkställbart. Denna ordning lagfästs nu. Ändringen i första stycket innebär att anmälningsskyldigheten ska fullgöras hos Polismyndigheten och att anmälan ska göras på den ort som anges i beslutet. Ändringen är inte avsedd att innebära någon saklig förändring. Stycket har också moderniserats språkligt.

Det andra stycket har endast moderniserats språkligt.

Tredje stycket är oförändrat.

Övervägandena finns i avsnitt 2.3.2.

48 kap.

14 §

Paragrafen innehåller regler om för vilka brott ordningsbot får meddelas och om ordningsbotens storlek.

Första stycket är oförändrat.

Ändringen i andra stycket, som är en konsekvens av den nya polisorganisationen, innebär att Riksåklagaren i samråd med Polismyndigheten väljer ut de brott för vilka ordningsbot ska bestämmas.

Ändringen i tredje stycket innebär att riksåklagaren, om det finns särskilda skäl, får uppdra åt överåklagare inom åklagarväsendet att i fråga om vissa brott bestämma ordningsbotens belopp. Det tidigare villkoret att överåklagaren ska vara myndighetschef har utmönstrats.

Övervägandena finns i avsnitt 4.11.5.

7.7. Förslaget till lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott

26 a §

Paragrafen innehåller regler om återförande av den som utlämnats till Sverige för rättegång här. Ändringen i första stycket innebär att det är Polismyndigheten som ska återföra den som utlämnats. Den tidigare formuleringen om viss ansvarig polismyndighet har utgått till följd av organisationen med den nya Polismyndigheten. Polismyndigheten kan i interna föreskrifter reglera vilken enhet som ska hantera dessa ärenden.

Det andra stycket, som anger vilken myndighet som beslutar om förvar av den som ska återföras, har ändrats så att det anges att Polismyndigheten får meddela sådana beslut.

Övervägandena finns i avsnitt 2.3.1.

7.8. Förslaget till lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

8 §

Paragrafen innehåller regler om verkställighet i annat nordiskt land av en i Sverige meddelad dom som avser fängelse.

Bestämmelsen i det första stycket har moderniserats språkligt. Ändringen i andra stycket innebär att det är Polismyndigheten som ska biträda Kriminalvården vid verkställighet av dom. Den tidigare formuleringen om viss ansvarig polismyndighet har utgått till följd av organisationen med den nya Polismyndigheten. Polismyndigheten kan i interna föreskrifter reglera vilken enhet som ska hantera dessa ärenden.

I bestämmelsen i tredje stycket, som innehåller regler om förfarandet då den dömde påträffas i Sverige före frigivningen, har endast ordet ”polismyndighet” bytts ut mot ”Polismyndigheten”.

I fjärde stycket har endast en språklig justering gjorts. Övervägandena finns i avsnitt 2.3.1.

7.9. Förslaget till lag om ändring i lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse

2 §

Paragrafen innehåller regler om tillstånd för hotell- och pensionatrörelse.

Ändringen i första stycket innebär att en sådan rörelse kräver tillstånd av Polismyndigheten och att ansökan om tillstånd ska göras i det län där verksamheten ska bedrivas. Övervägandena finns i avsnitt 2.3.2.

Det andra stycket har moderniserats språkligt.

7.10. Förslaget till lag om ändring i lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling

4 §

Paragrafen reglerar hos vilken myndighet en ansökan om utlämning ska göras. Ändringen innebär att framställningen ska göras hos Polismyndigheten. Den tidigare formuleringen om viss ansvarig polismyndighet har utgått till följd av organisationen med den nya Polismyndigheten. Myndigheten kan i interna föreskrifter reglera vilken enhet som ska hantera dessa ärenden.

Övervägandena finns i avsnitt 4.11.5.

9 §

Paragrafen innehåller regler om vissa tvångsmedel i samband med utlämning. Ändringen i första stycket innebär att det är Polismyndigheten som ska besluta om dessa. Den tidigare formuleringen om viss ansvarig polismyndighet har utgått till följd av organisationen med den nya Polismyndigheten. Polismyndigheten kan i interna föreskrifter reglera vilken enhet som ska hantera dessa ärenden.

Andra stycket har endast moderniserats språkligt.

Övervägandena finns i avsnitt 4.11.5.

11 §

Paragrafen innehåller regler om överklagande. I första stycket har terminologin anpassats till vad som numera gäller för utformning av överklagandebestämmelser. Vidare har språket moderniserats. Någon saklig ändring är inte avsedd.

Motsvarande ändringar har gjorts i det andra stycket. Övervägandena finns i avsnitt 4.11.5.

7.11. Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m.

10 §

I 10 § finns bestämmelser om verkställighet av fängelsestraff.

Första stycket har endast moderniserats språkligt.

Bestämmelsen i det andra stycket, som avser förpassning, har ändrats så att det är Polismyndigheten som ska verkställa förpassningen. Den tidigare formuleringen om viss ansvarig polismyndighet har utgått till följd av organisationen med den nya Polismyndigheten. Myndigheten kan i interna föreskrifter reglera vilken enhet som ska hantera dessa ärenden. Kriminalvårdens begäran om förpassning ska, för att underlätta verkställigheten, innehålla uppgift om i vilken ort den som ska förpassas vistas. Stycket har också moderniserats språkligt.

I tredje-femte styckena, som reglerar nöjdförklaring, återförande och föreläggande, har ordet ”polismyndighet” i olika böjningsformer bytts ut mot ordet ”Polismyndigheten”. Vidare har vissa redaktionella ändringar gjorts.

Övervägandena finns i avsnitt 2.3.1.

7.12. Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:1065) om visst stöldgods m.m.

3 §

Paragrafen innehåller regler om missnöjesanmälan och om särskild talan om att egendom ska tas i förvar enligt lagen.

Första och andra stycket har endast moderniserats språkligt.

Enligt ändringen i tredje stycket, som är en konsekvens av omorganisationen av polisen, ska åklagaren underrätta Polismyndigheten om att missnöjesanmälan gjorts. Känner åklagaren till att egendomen förvaras av en viss polisenhet kan anmälan lämpligen göras dit, men annars kan anmälan ställas till Polismyndigheten. Polismyndigheten kan i interna föreskrifter reglera vilken enhet inom myndigheten som ska hantera de anmälningar som görs.

När Säkerhetspolisen leder den polisverksamhet i vilken bestämmelsen aktualiseras ska vad som sägs om Polismyndigheten i stället tillämpas på Säkerhetspolisen. Detta följer av kommitténs förslag till ändring i 7 § andra stycket polislagen (1984:387).

Övervägandena finns i avsnitt 4.4.

7.13. Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m.

8 §

Paragrafen innehåller regler om försäljning av egendom och om ägarens rätt till ersättning då egendom sålts.

Första och andra stycket är oförändrade.

Ändringen i tredje stycket innebär att särregleringen för polismyndigheterna upphör. Fortsättningsvis prövar Polismyndigheten själv frågan om ersättning i de fall myndigheten också beslutat om försäljningen. Det sagda gäller enligt 7 § andra stycket kommitténs förslag till ändring i polislagen (1984:387) även för Säkerhetspolisen när den leder den polisverksamhet i vilken bestämmelsen aktualiseras.

Övervägandena finns i avsnitt 2.3.5.

7.14. Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift

8 §

Paragrafen reglerar rättelse i ärenden om felparkeringsavgift.

Av ändringen i första stycket framgår att ansökan om rättelse ska göras hos Polismyndigheten. Var en sådan ansökan ska göras regleras i fortsättningen av 4 § förordningen (1976:1128) om felparkeringsavgift.

I andra och tredje stycket har endast några språkliga justeringar gjorts. Övervägandena finns i avsnitt 2.3.2.

9 §

Paragrafen reglerar förfarandet när en parkeringsanmärkning bestrids.

Av ändringen i första stycket framgår att anmälan om detta ska göras hos Polismyndigheten. Var en sådan anmälan ska göras regleras fortsättningsvis i 4 § förordningen (1976:1128) om felparkeringsavgift.

I andra stycket har ordet ”polismyndigheten” ersatts med ”Polismyndigheten”. Dessutom har, liksom i tredje stycket, några språkliga justeringar gjorts.

Övervägandena finns i avsnitt 2.3.2.

7.15. Förslaget till lag om ändring i lagen (1979:357) om yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg

3 §

Paragrafen reglerar vem som ger tillstånd till yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg.

Av ändringen i 3 § framgår att fråga om tillstånd prövas av Polismyndigheten. Var en ansökan om tillstånd ska göras regleras fortsättningsvis i 1 § förordningen (1979:358) om yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg.

Övervägandena finns i avsnitt 2.3.2.

7.16. Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:578) om ordningsvakter

5 §

Paragrafen innehåller regler om förordnande av ordningsvakt.

Ändringen i första stycket innebär att förordnanden av ordningsvakter i samtliga fall meddelas av Polismyndigheten. I ett förordnande ska, precis som tidigare, anges bl.a. inom vilket område det gäller. Av 1 § ordningsvaktsförordningen (1980:589) framgår att en ansökan ska ges in i det län där tjänstgöringsområdet är beläget. Omfattar tjänstgöringsområdet flera län ska ansökan ges in i något av dessa län.

Andra stycket har endast justerats språkligt.

Övervägandena finns i avsnitt 2.3.2.

6 §

I paragrafen regleras lydnadsförhållandena för en ordningsvakt. Ändringen, som är en följd av den nya polisorganisationen, innebär att ordningsvakten lyder under Polismyndigheten. Med stöd av 10 § ordningsvaktsförordningen (1980:589) får Polismyndigheten meddela föreskrifter om ordningsvaktens lydnadsplikt i förhållande till lokala polisenheter.

Övervägandena finns i avsnitt 4.2.3.

7.17. Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:324) om medborgarvittnen

1 §

Paragrafen anger bl.a. det geografiska verksamhetsområdet för medborgarvittnen. Ändringen innebär att medborgarvittnen nu får följa polisverksamheten i det län till vilket kommunen hör. Eftersom indelningen i polisdistrikt har överensstämt med indelningen i län innebär den nya lydelsen ingen ändring i sak sett från kommunernas sida. Övervägandena finns i avsnitt 4.6.

4 §

I paragrafen regleras vem som meddelar bestämmelser om medborgarvittnens tjänstgöring. Ändringen innebär att ordet ”polisstyrelsen” ersätts med ”Polismyndigheten” och att ordet ”polisdistriktet” ersätts med ”länet”. Eftersom indelningen i polisdistrikt har överensstämt med indelningen i län innebär den nya lydelsen ingen ändring i sak sett från kommunernas sida. Övervägandena finns i avsnitt 4.4 och 4.6.

7.18. Förslaget till lag om ändring i lagen (1983:1097) med vissa bestämmelser om larmanläggningar m.m.

3 §

Paragrafen anger vem som prövar frågor om tillstånd.

Ändringen innebär att fråga om tillstånd prövas av Polismyndigheten och att ansökan om tillstånd ska ges in i det län där verksamhetens ledning utövas. Övervägandena finns i avsnitt 2.3.2.

7.19. Förslaget till lag om ändring i polislagen (1984:387)

20 §

Paragrafen innehåller regler om husrannsakan i annan polisverksamhet än den brottsbekämpande.

I första och tredje stycket har endast språkliga justeringar gjorts.

Andra stycket är oförändrat.

I fjärde stycket har ordet ”förvar” lagts till. Det innebär att hänvisningen till reglerna i rättegångsbalken nu avser även reglerna om förvar. Övervägandena finns i avsnitt 4.11.5.

7.20. Förslaget till lag om ändring i förvaltningslagen (1986:223)

32 §

I paragrafen regleras undantag från tillämpningen av förvaltningslagen. De myndigheter i vars brottsbekämpande verksamhet vissa bestämmelser i förvaltningslagen inte ska tillämpas anges genom en uppräkning. Ändringen innebär att bestämmelsen uttryckligen görs tillämplig även på Säkerhetspolisens brottsbekämpande verksamhet.

Övervägandena finns i avsnitt 4.11.5.

7.21. Förslaget till lag om ändring i jaktlagen (1987:259)

28 §

I paragrafen finns regler om de åtgärder en jägare ska vidta då vilt skadats vid jakt.

I första och andra stycket har endast språkliga justeringar gjort. Ändringen i tredje stycket innebär att Polismyndigheten ska underrättas i de fall då vilt har skadats vid jakt och att en sådan anmälan ska göras i det län där jaktområdet är beläget.

Övervägandena finns i avsnitt 2.3.2.

7.22. Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:688) om kontaktförbud

12 a §

I paragrafen anges vilka uppgifter ett beslut om särskilt utvidgat kontaktförbud med villkor om elektronisk övervakning ska innehålla. I den nya polisorganisationen finns det inte behov av att ange ansvarig polisenhet. Kravet på att en sådan ska anges har därför utmönstrats och punkterna numrerats om. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.3.

13 a §

Paragrafen innehåller regler om verkställighet av beslut om särskilt utvidgat kontaktförbud med villkor om elektronisk övervakning.

I första stycket har inga ändringar gjorts. Enligt andra stycket är Polismyndigheten ansvarig för verkställigheten av den elektroniska övervakningen. I den nya polisorganisationen finns det inte behov av att ange ansvarig polisenhet. Den tidigare knytningen till en viss polismyndighet har därför utmönstrats. Polismyndigheten kan i interna föreskrifter reglera vilken enhet som ska hantera dessa ärenden.

Tredje stycket, som innehöll regler om överlämnande av ärenden mellan polismyndigheter för verkställighet, har upphävts.

Övervägandena finns i avsnitt 4.2.3.

7.23. Förslaget till lag om ändring i begravningslagen (1990:1144)

4 kap.

4 §

Paragrafen innehåller regler om förfarandet då förhållandena vid ett dödsfall är sådana att det kan finnas skäl att göra en rättsmedicinsk undersökning.

Enligt ändringen i första stycket ska en läkare i ett sådant fall anmäla dödsfallet till Polismyndigheten. Anmälan ska som huvudregel göras i det län där dödsfallet inträffat eller, om detta inte är känt, det län där den döda kroppen anträffades. Polismyndigheten kan i interna föreskrifter reglera vilken enhet som ska hantera dessa ärenden.

I andra och tredje stycket har ordet ”polismyndigheten” ersatts med ”Polismyndigheten”.

Övervägandena finns i avsnitt 2.3.2.

6 §

I paragrafen finns regler om gravsättning och kremering av den som avlidit utomlands.

I första stycket har endast en mindre språklig justering gjorts.

Ändringen i andra stycket innebär att frågor om tillstånd till gravsättning och kremering ska prövas av Polismyndigheten. Ansökan ska göras i det län där stoftet ska gravsättas eller kremeras. Polismyndigheten kan i interna föreskrifter reglera vilken enhet som ska hantera dessa ärenden. Övervägandena finns i avsnitt 2.3.2.

7.24. Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll

11 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om anmälningsplikt. Ändringen innebär att anmälningsplikten ska fullgöras hos Polismyndigheten och att anmälan ska göras på den ort som anges i beslutet. Bestämmelsen har utformats efter mönster av 25 kap. 1 § rättegångsbalken och 10 kap. 8 § utlänningslagen (2005:716). Ändringen är inte avsedd att innebära någon saklig förändring av anmälningspliktens innehåll, eftersom bestämmelsen tidigare tillämpats så att viss ort där polis är stationerad anges i beslutet.

Övervägandena finns i avsnitt 4.11.5.

7.25. Förslaget till lag om ändring i ordningslagen (1993:1617)

2 kap.

6 §

Paragrafen innehåller regler om ansökan om tillstånd att anordna och anmälan om en allmän sammankomst eller offentlig tillställning.

Ändringen i första stycket innebär att ansökan och anmälan ska göras hos Polismyndigheten. Ansökan respektive anmälan ska göras i det län där sammankomsten eller tillställningen ska anordnas. Någon ändring i sak är inte avsedd, eftersom bestämmelsen kodifierar den praxis som redan tillämpas och som innebär att ansökan ska göras hos den polismyndighet där sammankomsten eller tillställningen ska anordnas. I de fall där fler än ett län berörs

av en och samma sammankomst eller tillställning får det anses vara tillräckligt att ansökan/anmälan görs i ett av de berörda länen. Det är sedan en fråga för Polismyndigheten att samordna handläggningen.

I andra och tredje stycket har endast vissa språkliga justeringar gjorts.

Övervägandena finns i avsnitt 2.3.2.

21 §

I paragrafen finns bestämmelser om att polisen får utse företrädare som ska ges fritt tillträde till en offentlig tillställning eller en allmän sammankomst. Ändringen innebär att de personer som Polismyndigheten utsett att närvara har rätt till fritt tillträde. Bestämmelsen kan tillämpas på såväl anställda vid Polismyndigheten som andra, exempelvis personal från socialtjänsten eller s.k. vuxenvandrare. Övervägandena finns i avsnitt 4.5.1.

3 kap.

1 §

I paragrafen finns regler om tillståndsplikt för att använda en offentlig plats inom detaljplanelagt område.

Ändringen i första stycket innebär att ansökan ska göras hos Polismyndigheten. Ansökan ska göras i det län där den plats som ska användas är belägen. Någon ändring i sak är inte avsedd, eftersom bestämmelsen kodifierar den praxis som redan tillämpas, nämligen att ansökan ska göras hos den polismyndighet där den plats som ska användas är belägen.

I andra stycket har ordet ”polismyndighetens” bytts mot ”Polismyndighetens”.

Övervägandena finns i avsnitt 2.3.2.

6 §

Paragrafen reglerar frågor om tillstånd till sprängning och skjutning.

Första stycket innehåller regler om tillståndsplikt för sprängning och skjutning med eldvapen inom detaljplanelagt område. Änd-

ringen innebär att ansökan om tillstånd ska göras hos Polismyndigheten. Ansökan ska göras i det län där sprängningen eller skjutningen ska äga rum.

Andra stycket innehåller regler om krav på tillstånd för den som är under arton att använda vissa vapen, bl.a. utomhus inom detaljplanelagt område. Ändringen innebär att ansökan om tillstånd ska göras hos Polismyndigheten. Ansökan ska göras i det län där vapnet ska användas.

Tredje stycket innehåller regler om tillståndsplikt för att använda vissa skjutbanor. Ändringen innebär att ansökan ska göras hos

Polismyndigheten. Ansökan ska göras i det län där skjutbanan är belägen.

Bestämmelserna i denna paragraf har utformats med 2 kap. 6 § som förebild. Vad som sägs i kommentaren till den bestämmelsen är därför tillämpligt även här. Övervägandena finns i avsnitt 2.3.2.

7 §

Paragrafen innehåller regler om krav på tillstånd i vissa fall för att använda pyrotekniska varor.

Ändringen i första stycket innebär att ansökan om tillstånd ska göras hos Polismyndigheten. Ansökan ska göras i det län där de pyrotekniska varorna ska användas. Denna bestämmelse har utformats med 2 kap. 6 § som förebild. Vad som sägs i kommentaren till den bestämmelsen är därför tillämpligt även här.

Det andra stycket är oförändrat. Övervägandena finns i avsnitt 2.3.2.

5 kap.

3 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om krav på tillstånd för att använda pyrotekniska varor på en idrottsanläggning.

Ändringen i första stycket innebär att ansökan om tillstånd ska göras hos Polismyndigheten. Ansökan ska göras i det län där idrottsanläggningen är belägen. Bestämmelsen har utformats med 2 kap. 6 § som förebild. Vad som sägs i kommentaren till den bestämmelsen är därför tillämpligt även här.

I andra stycket har ordet ”polismyndighetens” bytts ut mot ”Polismyndighetens”.

Övervägandena finns i avsnitt 2.3.2.

7.26. Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll

17 §

Paragrafen innehåller regler om förfarandet då en övervakningsnämnds beslut om verkställighet av fängelsestraff utanför anstalt ändras.

Enligt ändringen i första stycket ska Polismyndigheten förpassa den dömde till en kriminalvårdsanstalt. Den tidigare knytningen till en viss polismyndighet har utmönstrats till följd av organisationen av polisen. Polismyndigheten kan i interna föreskrifter reglera vilken enhet som ska hantera dessa ärenden.

I andra stycket har ordet ”polismyndigheten” bytts ut mot ”Polismyndigheten” och en viss språklig modernisering gjorts.

Övervägandena finns i avsnitt 2.3.1.

7.27. Förslaget till lag om ändring i vapenlagen (1996:67)

2 kap.

17 §

I paragrafen finns regler om lokala vapenregister. Ändringen i första stycket innebär att Polismyndigheten fortsättningsvis ska föra de lokala vapenregistren. Någon ändring är inte avsedd när det gäller registrens geografiska omfattning. Ett lokalt vapenregister ska således även i fortsättningen avse ett län.

I andra stycket har endast några språkliga justeringar gjorts. Det tredje stycket är oförändrat. Övervägandena finns i avsnitt 4.11.5.

18 §

Paragrafen reglerar det centrala vapenregistret. Ändringen, som är en konsekvens av omorganisationen av polisen, innebär att Polismyndigheten fortsättningsvis ska föra även det centrala vapenregistret. Övervägandena finns i avsnitt 4.11.5.

6 kap.

6 §

Paragrafen reglerar läkares anmälningsskyldighet i vissa fall. Ändringen innebär att anmälan ska göras till Polismyndigheten. Anmälan ska göras i det län där patienten är folkbokförd. Polismyndigheten kan i interna föreskrifter reglera vilken enhet som ska hantera dessa ärenden. Övervägandena finns i avsnitt 4.11.5.

7.28. Förslaget till lag om ändring i säkerhetsskyddslagen (1996:627)

28 §

Paragrafen innehåller regler om återsändande av handlingar i ärenden om säkerhetsprövning. Ändringen innebär att det organisatoriska begreppet Rikspolisstyrelsen byts ut mot Säkerhetspolisen. Säkerhetspolisen, som före omorganisationen av polisen, var en del av Rikspolisstyrelsen, utför de arbetsuppgifter inom säkerhetsskyddsområdet som tidigare ålåg Rikspolisstyrelsen. Rikspolisstyrelsen kommer inte längre att finnas kvar när Polismyndigheten och Säkerhetspolisen bildas. Det är därför naturligt att begreppet Rikspolisstyrelsen byts ut. Övervägandena finns i avsnitt 4.10.

7.29. Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:527) om det statliga personadressregistret

7 §

Paragrafen innehåller en uppräkning av de myndigheter som har rätt att få tillgång till uppgifter i Skatteverkets beskattningsdatabas i elektronisk form. Ändringen i första stycket innebär att även Säkerhetspolisen har möjlighet att få del av sådana uppgifter i elektronisk form. Det andra stycket är oförändrat.

Övervägandena finns i avsnitt 4.11.4.

7.30. Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård

9 §

Paragrafen innehåller regler om verkställighet av sluten ungdomsvård.

I första och tredje stycket har endast några mindre språkliga justeringar gjorts.

Ändringen i andra stycket som är en konsekvens av omorganisationen av polisen, innebär att det är Polismyndigheten som ska förpassa den unge till det särskilda ungdomshem där påföljden ska verkställas. Den tidigare formuleringen om viss polismyndighet har utgått till följd av organisationen med den nya Polismyndigheten. Polismyndigheten kan i interna föreskrifter reglera vilken enhet som ska hantera dessa ärenden. En viss språklig modernisering har också gjorts.

Övervägandena finns i avsnitt 2.3.1.

7.31. Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:620) om belastningsregister

2 §

Paragrafen innehåller ändamålsbestämmelser för belastningsregistret.

Ändringen av ändamålsbestämmelsen i första stycket punkten 1 innebär att uppräkningen av myndigheter för vilkas verksamhet registret förs ändras så att Polismyndigheten och Säkerhetspolisen anges i stället för polismyndigheterna. Därutöver har ordet ”polismyndigheter” bytts mot ”Polismyndigheten” i punkten 4.

Det andra stycket är oförändrat. Övervägandena finns i avsnitt 4.11.4.

6 §

I paragrafen finns bestämmelser om utlämnande av uppgifter ur belastningsregistret.

Ändringen i första stycket punkten 2 innebär att uppgifter ska lämnas ut om det begärs av Säkerhetspolisen. Ändringen är en följd av organisationen med den nya Polismyndigheten och den fristående myndigheten Säkerhetspolisen. Eftersom Polismyndigheten för registret nämns inte den myndigheten. Någon ändring i sak i fråga om tillgången till uppgifter är inte avsedd.

Det andra stycket är oförändrat. Övervägandena finns i avsnitt 4.11.4.

15 §

Paragrafen innehåller regler om vilken myndighet som ska pröva frågor om utlämnande av uppgifter ur registret.

Ändringen innebär att prövningen ska göras av Polismyndigheten. Inom myndigheten kan uppgiften att pröva utlämnande regleras av myndighetsinterna föreskrifter. Tidigare innehöll paragrafen ett bemyndigande att delegera prövningsrätten till polismyndighet. Detta har upphävts. Övervägandena finns i avsnitt 4.11.4.

7.32. Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:621) om misstankeregister

2 §

Paragrafen innehåller ändamålsbestämmelser för misstankeregistret.

Ändringen av ändamålsbestämmelsen i första stycket punkten 1, som är en konsekvens av omorganisationen av polisen, innebär att det uttryckligen anges att registret ska föras för att ge information om sådana belastningsuppgifter som behövs i verksamhet hos Polismyndigheten och Säkerhetspolisen. Därutöver har ordet ”polismyndigheter” bytts mot ”Polismyndigheten” i punkten 3.

Det andra stycket är oförändrat. Övervägandena finns i avsnitt 4.11.4.

5 §

I paragrafen finns bestämmelser om utlämnande av uppgifter ur misstankeregistret.

Ändringen i första stycket punkten 1 innebär att uppgifter ska lämnas ut om det begärs av Säkerhetspolisen. Ändringen är en följd av organisationen med den nya Polismyndigheten och den fristående myndigheten Säkerhetspolisen. Eftersom Polismyndigheten för registret nämns inte den myndigheten. Någon ändring i sak i fråga om tillgången till uppgifter är inte avsedd.

Det andra och tredje stycket är oförändrat. Övervägandena finns i avsnitt 4.11.4.

12 §

Paragrafen innehåller regler om vilken myndighet som ska pröva frågan om utlämnande av uppgifter ur registret.

Ändringen innebär att prövningen ska göras av Polismyndigheten. Inom myndigheten kan uppgiften att pröva utlämnande regleras av myndighetsinterna föreskrifter. Tidigare innehöll paragrafen ett bemyndigande att delegera prövningsrätten till polismyndighet. Detta har upphävts. Övervägandena finns i avsnitt 4.11.4.

7.33. Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:271) om handel med begagnade varor

3 §

Paragrafen innehåller regler om anmälningsplikt för den som avser att bedriva handel enligt lagen.

Ändringen i första stycket innebär att anmälan om att någon ska bedriva yrkesmässig handel med begagnade varor ska göras hos Polismyndigheten. Anmälan ska göras i det eller de län där handel ska bedrivas. Den nya lydelsen innebär en viss lättnad för handlaren genom att anmälan kan göras länsvis. I praktiken har dock bestämmelsen tillämpats på detta sätt sedan länge.

Det andra stycket är oförändrat. Övervägandena finns i avsnitt 4.11.5.

4 §

Paragrafen reglerar förfarandet då någon bedriver handel utan att vara registrerad.

Ändringen i första stycket innebär att den oregistrerade handlarens upplysningsplikt ska fullgöras mot Polismyndigheten. Den tidigare knytningen till en viss polismyndighet har utmönstrats till följd av omorganisationen inom polisen. Polismyndigheten kan i interna föreskrifter reglera vilken enhet som ska hantera dessa ärenden.

I andra och tredje stycket har ordet ”polismyndigheter” bytts mot ”Polismyndigheten” och en viss språklig justering gjorts.

Övervägandena finns i avsnitt 4.11.5.

5 §

Paragrafen innehåller regler om handlares skyldighet att föra anteckningar och tillhandahålla dem till polisen.

Ändringen innebär att de i paragrafen nämnda anteckningarna och handlingarna ska tillhandahållas Polismyndigheten. Den tidigare knytningen till en viss polismyndighet har utmönstrats till följd av omorganisationen inom polisen. Polismyndigheten kan i

interna föreskrifter reglera vilken enhet som ska hantera frågan. Övervägandena finns i avsnitt 4.11.5.

8 §

Paragrafen reglerar skyldigheten att inte lämna ut eller bearbeta en vara förrän en viss tid förflutit och undantag från dessa regler.

Första stycket är oförändrat.

Ändringen i andra stycket innebär att Polismyndigheten får meddela undantag från kravet på att varan ska hållas tillgänglig viss tid. Den tidigare knytningen till en viss polismyndighet har utmönstrats till följd av omorganisationen inom polisen. Polismyndigheten kan i interna föreskrifter reglera vilken enhet som ska hantera dessa ärenden. Övervägandena finns i avsnitt 4.11.5.

10 §

Paragrafen reglerar vem som har tillsyn över att lagen efterlevs.

Ändringen innebär att Polismyndigheten är tillsynsmyndighet. Den tidigare knytningen till en viss polismyndighet har utmönstrats till följd av omorganisationen inom polisen. Polismyndigheten kan i interna föreskrifter reglera vilken enhet som ska hantera dessa ärenden. Övervägandena finns i avsnitt 4.11.5.

7.34. Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:343) om internationellt polisiärt samarbete

9 §

Paragrafen reglerar danska polismäns möjligheter att ingripa mot hot mot den allmänna ordningen och säkerheten på svenskt territorium.

Det första stycket är oförändrat. Ändringen i andra stycket innebär att underrättelse ska ske till den polisregion som bildas i den nya polisorganisationen och i vilken det som i dag är Skåne polisdistrikt ingår. Denna polisregion kan inte preciseras till namnet i dag. Ändringen, som innebär en viss precisering av vilken polisiär enhet som ska underrättas, är en

följd av organisationen med den nya Polismyndigheten. Övervägandena finns i avsnitt 4.11.3.

11 §

Paragrafen reglerar utländska tjänstemäns skyldigheter när de utövar myndighet på svenskt territorium enligt lagen.

Ändringen i första stycket innebär att orden ”behöriga svenska polismyndigheter” bytts ut mot ”Polismyndigheten”. En viss språklig modernisering har också gjorts.

Andra stycket är oförändrat.

Övervägandena finns i avsnitt 4.11.3.

15 §

Paragrafen innehåller regler om gränsöverskridande övervakning och förföljande in på svenskt territorium.

Ändringen i första stycket innebär att Polismyndighetens huvudkontor eller den polisregion som huvudkontoret i det enskilda fallet bestämmer beslutar om gränsöverskridande övervakning in på svenskt territorium, att huvudkontoret i ett enskilt fall kan överlämna ett sådant ärende för beslut till Kustbevakningen och att gränsöverskridande förföljande alltid beslutas av den närmast berörda polisregionen. Inom ramen för den polisverksamhet som Säkerhetspolisen leder och bedriver, kan även Säkerhetspolisen besluta om gränsöverskridande övervakning in på svenskt territorium.

Ändringen i andra stycket innebär att en framställning om gränsöverskridande övervakning ska göras hos Polismyndighetens huvudkontor, att detsamma gäller för en anmälan om sådan övervakning som sker utan föregående samtycke, att det är den berörda polisregionen som ska svara för övriga kontakter med anledning av gränsöverskridande övervakning eller förföljande och att, när huvudkontoret överlämnat ett ärende om gränsöverskridande övervakning till Kustbevakningen, denna myndighet även svarar för andra kontakter med anledning av ärendet. Om det gäller en framställning eller anmälan om gränsöverskridande övervakning inom ramen för den polisverksamhet som Säkerhetspolisen leder och

bedriver får framställningen eller anmälan i stället göras hos Säkerhetspolisen.

Övervägandena finns i avsnitt 4.11.3.

7.35. Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:380) om ändring i lagen (2000:344) om Schengens informationssystem

9 §

Paragrafen reglerar till vilka myndigheter uppgifter i registret får lämnas ut.

Ändringen i första stycket punkterna 1 och 2 innebär att uppgifter ska lämnas ut till Säkerhetspolisen. Vidare anges inte längre att uppgifter ska lämnas ut till polismyndigheter. Ändringen är en följd av organisationen med den nya Polismyndigheten och den fristående myndigheten Säkerhetspolisen. Säkerhetspolisens tillgång till uppgifter regleras nu uttryckligen i denna paragraf. Någon ändring i sak är inte avsedd. Myndighetsinterna föreskrifter kan reglera tillgången till uppgifter inom Polismyndigheten.

Andra–fjärde stycket är oförändrat.

Övervägandena finns i avsnitt 4.11.4.

7.36. Förslaget till lag om ändring i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation

3 kap.

3 §

I paragrafen finns regler om krav på tillstånd för radiosändare och om tilldelning av radiofrekvenser.

Första stycket är oförändrat. Begreppet polisen omfattar såväl

Polismyndigheten som Säkerhetspolisen.

Ändringen i andra stycket innebär att såväl Polismyndigheten som Säkerhetspolisen ska höras innan tilldelning av radiofrekvenser beslutas. Ändringen är en följd av organisationen med den nya

Polismyndigheten och den fristående myndigheten Säkerhetspolisen. Övervägandena finns i avsnitt 4.11.5.

7.37. Förslaget till lag om ändring i lagen (2003:1174) om vissa former av internationellt samarbete i brottsutredningar

3 §

Paragrafen reglerar vilka myndigheter som får ingå en överenskommelse om att inrätta en gemensam utredningsgrupp.

I första och tredje stycket har endast vissa språkliga justeringar gjorts.

Ändringen i andra stycket innebär att såväl Polismyndigheten som Säkerhetspolisen kan ingå en överenskommelse om att inrätta en gemensam utredningsgrupp. Ändringen är en följd av organisationen med den nya Polismyndigheten och den fristående myndigheten Säkerhetspolisen. Den senare myndigheten anges nu uttryckligen i paragrafen, men detta innebär ingen ändring i sak. Övervägandena finns i avsnitt 4.11.3.

11 §

Paragrafen reglerar vilka myndigheter som får göra ansökan om att en kontrollerad leverans ska företas utomlands. Ändringen innebär att såväl Polismyndigheten som Säkerhetspolisen kan göra ansökan. Ändringen är en följd av organisationen med den nya Polismyndigheten och den fristående myndigheten Säkerhetspolisen. Den senare myndigheten anges nu uttryckligen i paragrafen, men detta innebär ingen ändring i sak. Övervägandena finns i avsnitt 4.11.3.

15 §

I paragrafen finns en uppräkning av vilka myndigheter som får ingå en överenskommelse om bistånd i en brottsutredning som genomförs av tjänstemän med skyddsidentitet.

Ändringen i första stycket innebär att Polismyndigheten och Säkerhetspolisen får ingå överenskommelse om bistånd i en brottsutredning som genomförs av tjänstemän med skyddsidentitet när respektive myndighet leder den aktuella förundersökningen.

Ändringen i andra stycket innebär att samma myndigheter får ingå en sådan överenskommelse även när förundersökning inte pågår.

Ändringarna är en följd av organisationen med den nya Polismyndigheten och den fristående myndigheten Säkerhetspolisen. Den senare myndigheten anges nu uttryckligen i båda styckena, men detta innebär ingen ändring i sak.

I tredje stycket har endast en viss språklig justering gjorts. Övervägandena finns i avsnitt 4.11.3.

7.38. Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:487) om sjöfartsskydd

3 §

Paragrafen reglerar vilken myndighet som fattar beslut om skyddsnivå i vissa fall enligt lagen.

I första och andra stycket har ordet ”Rikspolisstyrelsen” bytts mot ”Polismyndigheten”.

Tredje stycket har upphävts. Ändringen är en följd av den ändrade polisorganisationen. Någon ändring i sak är inte avsedd. Inom myndigheten kan uppgiften att besluta i brådskande fall regleras av interna föreskrifter. Övervägandena finns i avsnitt 2.3.5.

7.39. Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:1100) om luftfartsskydd

9 §

Paragrafen reglerar vilken myndighet som fattar beslut om vissa skyddsåtgärder enligt lagen.

I första och andra stycket har ordet ”Rikspolisstyrelsen” bytts mot ”Polismyndigheten”.

Tredje stycket har upphävts. Ändringen är en följd av den ändrade polisorganisationen. Någon ändring i sak är inte avsedd. Inom myndigheten kan uppgiften att besluta i brådskande fall regleras av interna föreskrifter. Övervägandena finns i avsnitt 2.3.5.

7.40. Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:1167) om vägtransportledare

7 §

I paragrafen regleras lydnadsförhållandena för vägtransportledare.

Ändringen, som är en följd av den nya polisorganisationen, innebär att vägtransportledaren lyder under Polismyndigheten. Med stöd av 14 § förordningen (2004:1169) om vägtransportledare har Transportstyrelsen möjlighet att meddela föreskrifter om vägtransportledares lydnadsplikt och informationsskyldighet i förhållande till lokala polisenheter. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.3.

8 §

Bestämmelsen innehåller regler om vägtransportledares informationsskyldighet.

I första och andra stycket har orden ”berörda polismyndigheter” i olika böjningsformer bytts mot ”Polismyndigheten”. Ändringen är en följd av omorganisationen inom polisen.

I tredje stycket har endast en viss språklig justering gjorts. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.3.

7.41. Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716)

10 kap.

8 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om uppsikt. Uppsikt enligt lagen medför anmälningsplikt för utlänningen. Ändringen innebär att anmälningsplikten ska fullgöras hos Polismyndigheten och att

anmälan ska göras på den ort som anges i beslutet. Bestämmelsen har utformats efter mönster av 25 kap. 1 § rättegångsbalken och 11 § lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll. Redan i dag anges i ett beslut om uppsikt var anmälningsskyldigheten ska fullgöras. Denna ordning lagfästs nu. Ändringen är inte avsedd att innebära någon saklig förändring.

Övervägandena finns i avsnitt 4.11.5.

15 kap.

2 §

Paragrafen reglerar vem som med bindande verkan får ta emot en nöjdförklaring.

Enligt huvudregeln i första stycket, som är oförändrat, får nöjdförklaring avges inför den myndighet eller domstol som har meddelat beslutet eller domen. Trots att det inte framgår uttryckligen anses det att myndigheten eller domstolen ska ha tillgång till beslutet eller domen, antingen som utskrift eller i annan form.

Ändringen i andra stycket innebär att nöjdförklaring kan avges inför Polismyndigheten även i de fall myndigheten inte har meddelat det avgörande som förklaringen gäller. Således kan nöjdförklaring över ett beslut som meddelats av exempelvis Migrationsverket avges inför Polismyndigheten. Ändringen är en följd av omorganisationen av polisen och innebär i sak inga egentliga förändringar.

Enligt tredje stycket, som är oförändrat, måste dock vissa förutsättningar vara uppfyllda för att en nöjdförklaring ska vara giltig.

Övervägandena finns i avsnitt 4.11.5.

19 kap.

7 §

Paragrafen innehåller regler om förfarandet då en transportör ska betala vissa avgifter enligt lagen.

I första stycket har endast språkliga justeringar gjorts. Ändringen i andra stycket, som innebär att Polismyndigheten ska pröva om transportören ska betala en avgift enligt 5 a §, är en

följd av den nya organisationen. Inom myndigheten kan uppgiften att besluta om avgift regleras av interna föreskrifter.

I tredje stycket har ordet ”Rikspolisstyrelsen” bytts mot ”Polismyndigheten” och vidare har en språklig justering gjorts.

Fjärde stycket är oförändrat.

Övervägandena finns i avsnitt 4.11.5.

7.42. Förslaget till lag om ändring i lagen (2005:754) om transitering av tredjelandsmedborgare

3 §

I paragrafen anges vilka uppgifter som polismyndigheten har i egenskap av centralmyndighet enligt rådets direktiv 2003/110/EG av den 25 november 2003 om bistånd vid transitering i samband med återsändande med flyg.

Ändringen i punkten 1 innebär att Polismyndigheten ska utse kontaktpunkter för alla relevanta transitflygplatser i Sverige. Dessa kontaktpunkter ska kunna kontaktas under hela den tid som transiteringen genomförs. Med kontaktpunkt avses de utpekade organisationsenheter inom Polismyndigheten som har ansvar för de flygplatser som kan komma i fråga för transitering av tredjelandsmedborgare. Ändringen är en följd av organisationen med den nya Polismyndigheten. Övervägandena finns i avsnitt 4.11.3.

7.43. Förslaget till lag om ändring i lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet

8 §

Paragrafen innehåller regler om de sekundära ändamål för vilka uppgifter får behandlas. Ändringen innebär att uppgifter som behandlas i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet även får behandlas när det är nödvändigt för att tillhandahålla information som behövs i polisens brottsbekämpande verksamhet hos såväl Polismyndigheten som Säkerhetspolisen. Ändringen är en följd av

organisationen med den nya Polismyndigheten och den fristående myndigheten Säkerhetspolisen, men innebär ingen ändring i sak. Övervägandena finns i avsnitt 4.11.4.

26 §

Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om direktåtkomst. Ändringen innebär att såväl Polismyndigheten som Säkerhetspolisen kan medges direktåtkomst till uppgifter i tullbrottsdatabasen. Ändringen är en följd av organisationen med den nya Polismyndigheten och den fristående myndigheten Säkerhetspolisen, men innebär ingen ändring i sak. Övervägandena finns i avsnitt 4.11.4.

7.44. Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:343) om Försvarsmaktens stöd till polisen vid terrorismbekämpning

1 §

I paragrafen regleras förfarandet då polisen begär stöd av Försvarsmakten vid terrorismbekämpning.

Första stycket är oförändrat.

Ändringen i andra stycket innebär att Polismyndigheten är ansvarig myndighet för att begära sådant stöd som anges i paragrafen. Mot bakgrund av de särskilda uppgifter som Säkerhetspolisen har, åläggs Polismyndigheten att höra Säkerhetspolisen innan regeringens medgivande begärs.

I tredje stycket har ordet ”Rikspolisstyrelsen” bytts mot ”Polismyndigheten”.

Övervägandena finns i avsnitt 4.11.5.

7.45. Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:444) om passagerarregister

6 §

Paragrafen innehåller regler om utlämnande av uppgifter ur passagerarregistret.

Ändringen i första stycket innebär att uppgifter ska lämnas ut till Säkerhetspolisen. Ändringen är en följd av organisationen med den nya Polismyndigheten och den fristående myndigheten Säkerhetspolisen, men innebär ingen ändring i sak.

I andra stycket har den följdändringen gjorts att orden ”en polismyndighet” bytts mot ”Säkerhetspolisen”.

Övervägandena finns i avsnitt 4.11.4.

8 §

I 8 § finns bestämmelser om direktåtkomst. Ändringen i första stycket innebär att Säkerhetspolisen får ha direktåtkomst till registret. Ändringen är en följd av organisationen med den nya Polismyndigheten och den fristående myndigheten Säkerhetspolisen, men innebär ingen ändring i sak.

Andra stycket är oförändrat.

Övervägandena finns i avsnitt 4.11.4.

9 §

Paragrafen innehåller gallringsregler för passagerarregistret.

I första stycket har ordet ”Rikspolisstyrelsen” bytts mot ”Polismyndigheten”.

Ändringen i andra stycket innebär att gallringsfristen förlängs om uppgiften behövs för att Polismyndigheten och Säkerhetspolisen ska kunna utföra sina lagstadgade uppgifter enligt 4 § lagen.

Tredje stycket är oförändrat.

Övervägandena finns i avsnitt 4.11.4.

7.46. Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:1209) om hamnskydd

2 kap.

2 §

Paragrafen reglerar vilken myndighet som fattar beslut om skyddsnivå i vissa fall enligt lagen.

I första och andra stycket har ordet ”Rikspolisstyrelsen” bytts mot ”Polismyndigheten”.

Tredje stycket har upphävts. Ändringen är en följd av organisationen med den nya Polismyndigheten. Någon ändring i sak är inte avsedd. Inom myndigheten kan uppgiften att besluta i brådskande fall regleras av interna föreskrifter. Övervägandena finns i avsnitt 2.3.5.

7.47. Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:979) om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott

6 §

Paragrafen innehåller forumbestämmelser för prövning av ärenden om tvångsmedel enligt lagen.

Ändringen i första stycket innebär att tvångsmedelsfrågan ska prövas, såvitt gäller Polismyndigheten, av rätten i den ort där ledningen för den polisregion som handlägger ärendet finns. Detta motsvarar den tidigare regleringen, som pekade ut rätten i den ort där ledningen för den handläggande polismyndigheten fanns som forum. Som ett konkurrerande forum har Stockholms tingsrätt tillkommit.

Andra stycket är oförändrat.

Övervägandena finns i 2.2.

7.48. Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

18 kap.

17 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om sekretess i vissa fall för uppgift i verksamhet som avser rättsligt samarbete på begäran av en annan stat eller en mellanfolklig domstol i och för uppgift i en angelägenhet som avses i lagen (2000:344) om Schengens informationssystem.

Första stycket, som reglerar sekretess i internationellt polisiärt samarbete och internationell rättslig hjälp i brottmål, är oförändrat.

Ändringen i andra stycket innebär att sekretess gäller för vissa uppgifter som registreras i Schengens informationssystem. Sekretessen gäller hos både Polismyndigheten och Säkerhetspolisen vilket inte innebär någon ändring i sak.

Övervägandena finns i 3.5.

35 kap.

Paragrafen reglerar sekretess för enskilds personliga och ekonomiska förhållanden i verksamhet som avser förundersökning, brottsförebyggande verksamhet, register, m.m.

1 §

Ändringen i första stycket punkten 4 innebär att orden ”en polismyndighet” bytts mot ”Polismyndigheten” och att Statens kriminaltekniska laboratorium utgått eftersom denna myndighet är en del av den nya Polismyndigheten. I punkten 5 har orden ”en polismyndighet” bytts mot ”Polismyndigheten”. I punkten 6, som avser sekretess för uppgift i register som förs enligt polisdatalagen (2010:361) eller som annars behandlas med stöd av den lagen, anges nu både Polismyndigheten och Säkerhetspolisen. Ändringarna medför ingen ändring i sak av sekretessen.

Andra–fjärde stycket är oförändrade.

Övervägandena finns i 3.5.

37 kap.

6 §

I paragrafen regleras den sekretess för enskilds personliga förhållanden som gäller för framställningar m.m. i Schengens informationssystem.

Ändringen i första stycket innebär att sådan sekretess, under vissa förutsättningar, nu gäller hos både Polismyndigheten och Säkerhetspolisen. Detta medför ingen ändring i sak av sekretessen.

Andra–tredje stycket är oförändrade.

Övervägandena finns i 3.5.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Enligt övergångsbestämmelsen gäller äldre bestämmelser fortfarande för uppgifter i sådana ärenden där handlingar omhändertagits för arkivering före ikraftträdandet av de nya bestämmelserna. Övervägandena bakom bestämmelsen finns i avsnitt 5.2.

7.49. Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:383) om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

18 kap.

17 §

Kommitténs förslag till ändringar i denna paragraf påverkas inte av de ändringar som görs i paragrafen genom lagen (2010:383). Här hänvisas därför till författningskommentaren till 18 kap. 17 § i närmast föregående punkt.

37 kap.

6 §

Kommitténs förslag till ändringar i denna paragraf påverkas inte av de ändringar som görs i paragrafen genom lagen (2010:383). Här hänvisas därför till författningskommentaren till 37 kap. 6 § i närmast föregående punkt.

7.50. Förslaget till lag om ändring i polisdatalagen (2010:361)

1 kap.

2 §

I paragrafen anges lagens tillämpningsområde.

Ändringen i första stycket innebär att Polismyndigheten och Säkerhetspolisen anges i stället för polismyndigheterna och Rikspolisstyrelsen. Ändringen är en följd av organisationen med den nya Polismyndigheten och den fristående myndigheten Säkerhetspolisen. Säkerhetspolisen, som hittills varit en organisatorisk del av Rikspolisstyrelsen, anges nu uttryckligen.

Andra och tredje stycket är oförändrade.

Övervägandena finns i 4.11.4.

2 kap.

4 §

Paragrafen reglerar vilken myndighet som är personuppgiftsansvarig vid behandling enligt lagen. Ändringen innebär att Polismyndigheten är personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som myndigheten utför och den behandling som utförs i polisens verksamhet vid Ekobrottsmyndigheten. Motsvarande skyldighet för Säkerhetspolisen regleras i 5 kap. 5 §. Övervägandena finns i 4.11.4.

5 §

Paragrafen innehåller regler om personuppgiftsombud. Ändringen i första stycket innebär att Polismyndigheten ska utse sådana ombud. Motsvarande skyldighet för Säkerhetspolisen framgår av 5 kap. 5 §.

Andra stycket är oförändrat.

Övervägandena finns i 4.11.4.

8 §

I paragrafen anges de sekundära ändamål för vilka personuppgifter får behandlas.

I första stycket punkten 1 anges nu både Polismyndigheten och Säkerhetspolisen i stället för polismyndigheterna och Rikspolisstyrelsen. Någon ändring i sak är inte avsedd. Verksamheten vid Säkerhetspolisen har även tidigare omfattats av bestämmelsen antingen i Säkerhetspolisens egenskap av organisatorisk enhet inom Rikspolisstyrelsen eller med tillämpning av begreppet polismyndighet i 7 § andra stycket polislagen (1984:387).

Andra–fjärde stycket är oförändrade.

Övervägandena finns i avsnitt 4.11.4.

16 §

Paragrafen innehåller regler om rätten för brottsbekämpande myndigheter att, utan hinder av viss sekretess, ta del av uppgifter som gjorts gemensamt tillgängliga.

I första stycket anges nu både Polismyndigheten och Säkerhetspolisen. Säkerhetspolisen har även tidigare omfattats av bestämmelsen antingen i egenskap av organisatorisk enhet inom Rikspolisstyrelsen eller med tillämpning av begreppet polismyndighet i 7 § andra stycket polislagen (1984:387).

Andra stycket är oförändrat.

Övervägandena finns i 4.11.4.

17 §

Paragrafen reglerar vissa myndigheters rätt att ta del av uppgifter om huruvida en person förekommer i register över DNA-profiler. Här anges nu både Polismyndigheten och Säkerhetspolisen. Säkerhetspolisen har även tidigare omfattats av bestämmelsen med tillämpning av begreppet polismyndighet i 7 § andra stycket polislagen (1984:387). Det tidigare andra stycket har upphävts eftersom Statens kriminaltekniska laboratorium ingår i den nya Polismyndigheten. Övervägandena finns i 4.11.4.

18 §

Paragrafen innehåller regler om vissa myndigheters rätt att ta del av del av personuppgifter som behandlas i fingeravtrycks- eller signalementsregister. Här anges nu både Polismyndigheten och Säkerhetspolisen. Säkerhetspolisen har även tidigare omfattats av bestämmelsen med tillämpning av begreppet polismyndighet i 7 § andra stycket polislagen (1984:387). Vidare nämns inte längre Statens kriminaltekniska laboratorium, eftersom laboratoriet ingår i den nya Polismyndigheten. Övervägandena finns i 4.11.4.

3 kap.

8 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om vissa myndigheters möjlighet att beviljas direktåtkomst till gemensamt tillgängliga personuppgifter i polisens brottsbekämpande verksamhet.

I första stycket anges nu Säkerhetspolisen. Säkerhetspolisen har även tidigare haft direkt tillgång till dessa uppgifter antingen i egenskap av organisatorisk enhet inom Rikspolisstyrelsen eller med tillämpning av begreppet polismyndighet i 7 § andra stycket polislagen (1984:387). Däremot anges inte Polismyndigheten, eftersom frågan om direktåtkomst som regel inte aktualiseras inom en myndighet.

Andra–fjärde styckena är oförändrade.

Övervägandena finns i 4.11.4.

4 kap.

10 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om vissa myndigheters möjlighet att få direktåtkomst till register över DNA-profiler.

I första stycket anges nu Säkerhetspolisen. Säkerhetspolisen har även tidigare haft direkt tillgång till dessa uppgifter antingen i egenskap av organisatorisk enhet inom Rikspolisstyrelsen eller med tillämpning av begreppet polismyndighet i 7 § andra stycket polislagen (1984:387). Däremot anges inte Polismyndigheten, eftersom frågan om direktåtkomst som regel inte aktualiseras inom en myn-

dighet. Slutligen nämns inte längre Statens kriminaltekniska laboratorium, eftersom laboratoriet ingår i den nya Polismyndigheten.

Andra och tredje styckena är oförändrade.

Övervägandena finns i 4.11.4.

17 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om vissa myndigheters möjlighet att få direktåtkomst till personuppgifter i fingeravtrycks- och signalementsregister.

I första stycket anges nu Säkerhetspolisen, vilket inte innebär någon ändring i sak. Säkerhetspolisen har även tidigare haft direkt tillgång till dessa uppgifter antingen i egenskap av organisatorisk enhet inom Rikspolisstyrelsen eller med tillämpning av begreppet polismyndighet i 7 § andra stycket polislagen (1984:387). Däremot anges inte Polismyndigheten, eftersom frågan om direktåtkomst som regel inte aktualiseras inom en myndighet. Slutligen nämns inte längre Statens kriminaltekniska laboratorium, eftersom laboratoriet ingår i den nya Polismyndigheten.

Andra och tredje styckena är oförändrade.

Övervägandena finns i 4.11.4.

5 kap.

1 §

I paragrafen anges de primära ändamål för vilka personuppgifter får behandlas i Säkerhetspolisens verksamhet.

I punkten 6 anges att personuppgifter får behandlas för att lämna tekniskt biträde till bl.a. Polismyndigheten. Ingen ändring i sak är avsedd.

7.51. Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:362) om polisens allmänna spaningsregister

4 §

I paragrafen anges de ändamål för vilka personuppgifter får behandlas i polisens allmänna spaningsregister.

I första stycket punkten 1 anges nu både Polismyndigheten och Säkerhetspolisen. Ändringen är en följd av organisationen med den nya Polismyndigheten och den fristående myndigheten Säkerhetspolisen, men innebär ingen ändring i sak. Säkerhetspolisen har även tidigare omfattats av bestämmelsen antingen i egenskap organisatorisk enhet inom Rikspolisstyrelsen eller med tillämpning av begreppet polismyndighet i 7 § andra stycket polislagen (1984:387).

Andra stycket är oförändrat.

Övervägandena finns i 4.11.4.

18 §

Paragrafen innehåller regler om vissa myndigheters rätt att ta del av uppgifter i registret.

I första stycket anges nu Säkerhetspolisen, vilket inte innebär någon ändring i sak. Säkerhetspolisen har även tidigare haft tillgång till registret i egenskap av organisatorisk enhet inom Rikspolisstyrelsen eller med tillämpning av begreppet polismyndighet i 7 § andra stycket polislagen (1984:387).

Andra och tredje styckena är oförändrade.

Övervägandena finns i 4.11.4.

20 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om vissa myndigheters möjlighet att få direktåtkomst till registret.

I första stycket anges nu Säkerhetspolisen, vilket inte innebär någon ändring i sak. Säkerhetspolisen har även haft direkt tillgång till dessa uppgifter i egenskap av organisatorisk enhet inom Rikspolisstyrelsen. Däremot anges inte Polismyndigheten, eftersom frågan om direktåtkomst som regel inte aktualiseras inom en myndighet.

Andra och tredje styckena är oförändrade.

Övervägandena finns i 4.11.4.

7.52. Förslaget till lag om ändring i delgivningslagen (2010:1932)

40 §

Paragrafen reglerar vem som får utföra stämningsmannadelgivning. Ändringen i första stycket innebär att även en anställd vid Säkerhetspolisen har denna behörighet.

Andra stycket är oförändrat.

Övervägandena finns i avsnitt 4.11.5.

41 §

Paragrafen reglerar vilken myndighet som förordnar stämningsman och förordnandets geografiska omfattning.

Ändringen innebär att Polismyndigheten förordnar stämningsmän och att ett sådant förordnande kan avse ett eller flera län. Polismyndigheten kan i interna föreskrifter reglera vilken enhet som ska meddela förordnanden. Till skillnad mot vad som gäller i dag kan ett förordnande avse mer än ett län. Övervägandena finns i avsnitt 4.11.5.

42 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om rätten att öppna en försändelse som lämnats för stämningsmannadelgivning för att kunna vidarebefordra den för delgivning. Ändringen innebär att Polismyndigheten, under samma förutsättningar som i dag, har rätt att öppna försändelsen för att kunna vidarebefordra den inom myndigheten för delgivning. Övervägandena finns i avsnitt 4.11.5.

46 §

Paragrafen reglerar rätten till tillträde till enskilt område som inte är bostad för att verkställa en stämningsmannadelgivning.

Ändringen i första stycket innebär att den som är anställd vid bl.a. Polismyndigheten och Säkerhetspolisen har denna befogenhet.

I andra stycket har endast ordet ”polismyndigheten” bytts ut mot ”Polismyndigheten”.

Övervägandena finns i avsnitt 4.11.5.

7.53. Förslaget till lag om ändring i kustbevakningsdatalagen (2012:145)

3 kap.

3 §

I paragrafen anges de sekundära ändamål för vilka personuppgifter får behandlas.

I första stycket punkten 1 anges nu både Polismyndigheten och Säkerhetspolisen. Ändringen innebär att uppgifter som behandlas i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet även får behandlas när det är nödvändigt för att tillhandahålla information som behövs i polisens brottsbekämpande verksamhet hos såväl Polismyndigheten som Säkerhetspolisen. Detta innebär ingen ändring i sak. Säkerhetspolisen har även tidigare har omfattats av bestämmelsen i egenskap av organisatorisk enhet inom Rikspolisstyrelsen.

Andra och tredje styckena är oförändrade.

Övervägandena finns i avsnitt 4.11.4.

7 §

Paragrafen innehåller regler om vissa myndigheters rätt att, utan hinder av viss sekretess, ta del av uppgifter som gjorts gemensamt tillgängliga i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet.

I första stycket anges nu både Polismyndigheten och Säkerhetspolisen, vilket inte innebär någon ändring i sak. Säkerhetspolisen har även tidigare omfattats av bestämmelsen i egenskap av organisatorisk enhet inom Rikspolisstyrelsen. Övervägandena finns i 4.11.4.

4 kap.

7 §

Paragrafen innehåller regler om vissa myndigheters möjligheter att få direktåtkomst till uppgifter som gjorts gemensamt tillgängliga i Kustbevakningens övriga verksamhet.

I första stycket anges nu både Polismyndigheten och Säkerhetspolisen. Säkerhetspolisen har även tidigare omfattats av bestämmelsen i egenskap av organisatorisk enhet inom Rikspolisstyrelsen.

Andra och tredje styckena är oförändrade.

Övervägandena finns i 4.11.4.

7.54. Förslaget till lag om ändring i lagen (2012:278) om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet

1 §

I paragrafen finns regler om vilka myndigheter som är behöriga att inhämta uppgifter med stöd av lagen, förutsättningarna för detta och de uppgifter som får hämtas in. Ändringen innebär att både Polismyndigheten och Säkerhetspolisen anges, men detta innebär ingen ändring i sak. Säkerhetspolisen har även tidigare omfattats av bestämmelsen med tillämpning av begreppet polismyndighet i 7 § andra stycket polislagen (1984:387). Övervägandena finns i 4.11.5.

7.55. Förslaget till polisförordning (201x:00)

1 kap. Inledande bestämmelser

Bestämmelsernas tillämpning

1 § Bestämmelserna i denna förordning är tillämpliga hos såväl Polismyndigheten som Säkerhetspolisen om inte annat anges. Med myndigheten avses Polismyndigheten och Säkerhetspolisen.

Paragrafen, som är ny, anger tillämpningsområdet för förordningens bestämmelser.

Bestämmelser om polisen

2 §

I denna förordning finns bestämmelser i anslutning till polislagen (1984:387) samt andra bestämmelser om ledning, organisation och personal för polisen.

Grundläggande bestämmelser om polisen finns i polislagen (1984:387). Närmare bestämmelser om Polismyndigheten finns i förordningen (201x:00) med instruktion för Polismyndigheten och närmare bestämmelser om Säkerhetspolisen finns i förordningen (201x:00) med instruktion för Säkerhetspolisen.

Bestämmelser om handläggning av vissa ärenden som gäller anställda inom polisen, vissa uppdragstagare hos polisen och studenter vid polisprogrammet finns i förordningen (2010:1031) om handläggning av ärenden om brott av anställda inom polisen m.m.

Paragrafen anger i första stycket förordningens innehåll. I de övriga tre styckena anges vissa andra författningar av betydelse för polisens verksamhet.

Paragrafen motsvarar 1 kap. 3 § polisförordningen (1998:1558) [fortsättningsvis i denna kommentar benämnd 1998 års polisförordning] och 1 kap. 3 § författningsförslaget i SOU 2012:13 [författningsförslagen i SOU 2012:13 anges fortsättningsvis i denna kommentar med paragrafnummer och SOU 2012:13]. Hänvisningen till polisutbildningsförordningen (1999:740) har utgått eftersom den föreslås inarbetad i den nya polisförordningen.

Polisman

Med polisman avses vid tillämpning av lag eller annan författning

3 §

1. rikspolischefen, säkerhetspolischefen, chefen för den nationella operativa avdelningen, chefen för avdelningen för särskilda utredningar och biträdande säkerhetspolischefen,

2. regionpolismästare, biträdande regionpolismästare, polismästare, polisöverintendent, polisintendent och polissekreterare,

3. kommissarie, inspektör och polisassistent samt polisaspirant som under tjänstgöringstid fullgör aspirantutbildning vid Polismyndigheten,

4. chef för arbetsenhet och avdelningschef vid Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen liksom rektorn vid Polishögskolan, om dessa tidigare haft anställning som avses i 1, 2 eller 3.

Om polismän som anges i första stycket inte uppehåller sin befattning som polisman, tillämpas dock inte bestämmelser om polisman på dem.

Att vad som föreskrivs om polismän också gäller militärpolismän följer av förordningen (1980:123) med reglemente för militärpolisen.

Bestämmelsen, som grundas på ett bemyndigande för regeringen i 4 § polislagen, motsvarar 1 kap. 4 § 1998 års polisförordning och överensstämmer med 1 kap. 4 § i SOU 2012:13

2 kap. Ledning

Förman och befäl

1 §

Förman i en viss verksamhet är den som i förhållande till någon annan leder och ansvarar för den verksamheten.

Paragrafen innehåller bestämmelser om förman. Den överensstämmer med 4 kap. 3 § i 1998 års polisförordning och i SOU 2012:13. Bestämmelsen är, såsom framgår av 1 kap. 1 § tillämplig hos såväl Polismyndigheten som Säkerhetspolisen, men avser endast befälsförhållandet inom respektive myndighet för sig.

2 §

Det ska av arbetsordningen eller av order framgå vem som är befäl vid ett uppdrag som polismän utför gemensamt. I annat fall är den som har den högsta befattningen befäl. Om flera polismän har lika höga befattningar är den befäl som har haft befattningen längst tid eller, om de har haft befattningen lika länge, den till levnadsåldern äldste.

Paragrafen innehåller bestämmelser om befäl. Den överensstämmer med 4 kap. 4 § i 1998 års polisförordning och i SOU 2012:13. Bestämmelserna är tillämpliga hos såväl Polismyndigheten som Säkerhetspolisen, men avser endast befälsförhållandet inom respektive myndighet för sig. Några särskilda bestämmelser som reglerar

befälsförhållandena då personal från Polismyndigheten och Säkerhetspolisen arbetar tillsammans finns inte.

Vakthavande befäl

3 §

I den utsträckning som det behövs för vaktuppdraget utövar det vakthavande polisbefälet befälet över varje annan polisman som tjänstgör inom ramen för vaktuppdraget utom över sin förman i uppdraget.

I denna paragraf finns bestämmelser om vakthavande befäls ställning. Att det ska finnas vakthavande befäl hos Polismyndigheten framgår av 37 § förslaget till instruktion för Polismyndigheten.

Paragrafen motsvarar 2 kap. 16 § i 1998 års polisförordning och överensstämmer med samma paragraf i SOU 2012:13. Dock har första meningen, som anger att det vid Polismyndigheten ska finnas vakthavande befäl, flyttats till 37 § förslaget till instruktion för Polismyndigheten. Vakthavande befäl är en funktion som finnas endast Polismyndigheten. Bestämmelsen i 3 § är också tillämplig endast vid Polismyndigheten. Övervägandena finns i avsnitt 4.11.2.

3 kap. Organisation

Medverkan av andra

Bestämmelser om medverkan av Försvarsmakten finns i förordningen (1986:1111) om militär medverkan i civil verksamhet, lagen (2006:343) om Försvarsmaktens stöd till polisen vid terrorismbekämpning och förordningen (2006:344) med samma namn. Bestämmelser finns också om hemvärnsmäns medverkan vid efterspanings- och bevakningstjänst m.m.

1 §

Paragrafen innehåller en upplysning om de författningar som ger polisen möjlighet till biträde av Försvarsmakten. Paragrafen överensstämmer med 4 kap. 13 § i 1998 års polisförordning och i SOU 2012:13 med den ändringen att lagen (2006:343) om Försvarsmak-

tens stöd till polisen vid terrorismbekämpning och förordningen med samma namn lagts till.

2 §

Polismyndigheten får använda frivilliga för eftersökning genom skallgång eller på annat sätt.

Bestämmelsen ger Polismyndigheten befogenhet att använda frivilliga för eftersökning. Den överensstämmer med bestämmelsen i 4 kap. 14 § i 1998 års polisförordning och i SOU 2012:13.

3 §

Polismyndigheten får, utöver vad som anges i 2 §, anlita lämpliga personer som ideellt stöder myndigheten i dess verksamhet. Sådant stöd får inte innefatta myndighetsutövning.

Polismyndigheten får meddela föreskrifter för tillämpningen av första stycket.

Första stycket ger Polismyndigheten möjlighet att använda personer som ideellt stöder myndigheten i verksamheten. Det överensstämmer med bestämmelsen i 4 kap. 14 a § i 1998 års polisförordning och i SOU 2012:13.

Andra stycket innehåller ett bemyndigande för Polismyndigheten att meddela tillämpningsföreskrifter för denna stödverksamhet. Det överensstämmer med bestämmelsen i 13 d § 1 förordningen (1989:773) med instruktion för Rikspolisstyrelsen och 58 § 1 kommitténs förslag1 till instruktion för Polismyndigheten.

4 kap. Delegering

1 §

Vid delegering av arbetsuppgifter inom Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen ska myndighetens ledning beakta 2 och 3 §§.

1SOU 2012:13 s. 72 ff.

Bestämmelsen, som avser delegering, är ny. Syftet med den är att tydligare än i dag markera att det för beslutanderätt i ett ärende krävs såväl att ärendet faller inom myndighetens kompetensområde som formell behörighet hos beslutsfattaren.

2 §

Myndigheten får inte överlämna åt någon annan än en polisman att avgöra eller leda handläggningen av ärenden som enligt rättegångsbalken ska skötas av Polismyndigheten.

Paragrafen innehåller bestämmelser om delegering. Den motsvarar 2 kap. 8 § 1998 års polisförordning och överensstämmer med samma paragraf i SOU 2012:13. Säkerhetspolisen kan handlägga ärenden enligt rättegångsbalken med stöd av kommitténs förslag2till 7 § andra stycket polislagen (1984:387).

3 §

Regionpolismästare, biträdande regionpolismästare, polismästare, polisöverintendenter, polisintendenter eller polissekreterare får fatta beslut i följande ärendegrupper

1. frihetsberövanden,

2. vitesförelägganden,

3. tillstånd i fråga om handel,

4. förordnande av offentligt biträde,

5. ärenden enligt föräldrabalken

a. om hämtning enligt 21 kap., ochb. om åtgärder enligt 21 kap. 10 § andra stycket,

6. ärenden enligt lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m.

a. om överflyttning av barn enligt 18 §, och b. om åtgärder enligt 20 §,

7. ärenden enligt polislagen (1984:387) a. om att avvisa eller avlägsna deltagare i folksamlingar enligt 13 c §, b. om att skaffa sig tillträde till en bostad eller något annat ställe eller för att undersöka transportmedel enligt 20 § första och andra styckena,

2SOU 2012:13 s. 366.

c. om att skaffa sig tillträde till eller förhindra tillträde till ett hus, rum eller annat ställe m.m. eller om kroppsvisitation enligt 23 § första och andra styckena, och

d. om att förbjuda tillträde till ett visst område eller utrymme eller att anvisa deltagare i en folksamling att följa en viss väg enligt 24 §,

8. ärenden enligt ordningslagen (1993:1617) a. om allmänna sammankomster och cirkusföreställningar enligt 2 kap., b. om förbud att fortsätta att använda vissa platser eller lokaler enligt 3 kap. 17 § första stycket andra meningen,

c. om att återkalla tillstånd enligt 3 kap. 18 §, d. om att någon ska vidta vissa åtgärder enligt 3 kap. 19 §, och e. om att Polismyndigheten ska vidta vissa åtgärder enligt 3 kap. 21 §,

9. ärenden om att göra en anmälan om tillträdesförbud enligt 6 § tredje stycket lagen (2005:321) om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang,

10. ärenden enligt utlänningslagen (2005:716) a. om avvisning, b. om överlämnande av ärende enligt 8 kap. 4 § andra och tredje styckena,

c. om att ta en utlänning i förvar eller att ställa utlänningen under uppsikt enligt 10 kap. 1–3, 6–8, 12, 13 och 17 §§,

d. om att ta emot en nöjdförklaring enligt 15 kap. 2 §, och e. om verkställighet enligt 12 kap. 14 och 17 §§, 11. ärenden om tillstånd att resa in från eller ut till något annat land enligt 6 kap. 1 § utlänningsförordningen (2006:97),

12. ärenden enligt lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll

a.

om att göra en anmälan som rör utvisning enligt 2 §, b. om förvar enligt 8 § första stycket, c. om husrannsakan, kroppsvisitation m.m. enligt 19 §, och d. om att framställa yrkande om tillstånd till hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation m.m. enligt 21 § andra stycket,

13. ärenden enligt lagen (1972:435) om överlastavgift a. om förskott för överlastavgift enligt 8 a §, och b. om att ett fordon eller fordonståg inte får fortsätta färden enligt 8 b §,

14. ärenden enligt förordningen (2004:865) om kör- och vilotider samt färdskrivare, m.m.

a. om förskott för sanktionsavgift enligt 10 kap. 5 §, och b. om att ett fordon eller fordonståg inte får fortsätta färden enligt 10 kap. 6 §.

Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen får uppdra åt en annan anställd än som anges i första stycket att fatta beslut i ärenden som anges

där, om den anställde har den kompetens, utbildning och erfarenhet som behövs.

Paragrafen innehåller bestämmelser om delegering av beslutanderätt i vissa fall. I första stycket har innehållet disponerats om för att öka överskådligheten. I sak överensstämmer den med 2 kap. 8 § 1998 års polisförordning och i SOU 2012:13.

5 kap. Skyldigheter i anställningen

Uppträdande

1 §

Anställda ska i arbetet uppträda på ett sätt som inger förtroende och aktning. De ska uppträda hövligt, hänsynsfullt och med fasthet samt iaktta självbehärskning och undvika vad som kan uppfattas som utslag av ovänlighet eller småaktighet.

Paragrafen, som innehåller bestämmelser om hur anställda ska uppträda, överensstämmer med 4 kap. 1 § i 1998 års polisförordning och i SOU 2012:13. Att bestämmelsen är tillämplig i verksamheten hos såväl Polismyndigheten som Säkerhetspolisen framgår av 1 kap. 1 §.

2 §

Skadas någon till följd av ingripande av en polisman och är skadan inte obetydlig, ska polismannen genast se till att den skadade får den vård som behövs och anmäla det inträffade till sin förman.

I paragrafen finns bestämmelser om hur en polisman ska handla då någon skadas till följd av ett ingripande. Paragrafen överensstämmer med 4 kap. 2 § i 1998 års polisförordning och i SOU 2012:13. Bestämmelsen är, såsom framgår av 1 kap. 1 §, tillämplig i verksamheten hos såväl Polismyndigheten som Säkerhetspolisen.

Rapporteringsskyldighet

3 §

Bestämmelser om rapporteringsskyldighet i fråga om brott finns i 9 § polislagen (1984:387).

Paragrafen, som avser polismans rapporteringsskyldighet, överensstämmer med 4 kap. 5 § i 1998 års polisförordning och i SOU 2012:13. Bestämmelsen är, såsom framgår av 1 kap. § 1, tillämplig i verksamheten hos såväl Polismyndigheten som Säkerhetspolisen.

4 §

En polisman får i fråga om överträdelser som omfattas av ett förordnande enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift låta bli att lämna parkeringsanmärkning och nöja sig med ett påpekande eller en påminnelse till den felande, om han eller hon bedömer att överträdelsen med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet är obetydlig.

Polismyndigheten får, efter att ha hört Säkerhetspolisen, meddela föreskrifter för tillämpningen av första stycket inom polisen.

Första stycket innehåller bestämmelser om polismans befogenhet att underlåta att lämna parkeringsanmärkning. Det överensstämmer med 4 kap. 6 § i 1998 års polisförordning och i SOU 2012:13.

Andra stycket innehåller ett bemyndigande för Polismyndigheten att meddela tillämpningsföreskrifter efter att ha hört Säkerhetspolisen. Det motsvarar i huvudsak bestämmelsen i 13 d § 1 förordningen (1989:773) med instruktion för Rikspolisstyrelsen och 58 § 1 kommitténs förslag3 till instruktion för Polismyndigheten.

5 §

En polisman som använt skjutvapen ska lämna en rapport om händelsen till myndighetens chef. Vidare ska det vakthavande befälet vid Polismyndigheten skyndsamt underrättas.

En polisman ska också i övrigt underrätta sin närmaste förman om sådana förhållanden som rör arbetet och som förmannen bör känna till.

Andra stycket gäller även andra anställda inom polisen än polismän.

3SOU 2012:13 s. 72 ff.

Paragrafen reglerar i första stycket polismans rapporteringsskyldighet m.m. när han eller hon använt skjutvapen. Den överensstämmer med 8 § kungörelsen (1969:84) om användande av skjutvapen i polistjänsten [skjutkungörelsen] med den ändringen att även vakthavande befäl vid Polismyndigheten ska underrättas.

Bestämmelserna i andra och tredje styckena, som avser rapporteringsskyldighet i andra fall för anställda, överensstämmer med bestämmelserna i 4 kap. 7 § 1998 års polisförordning och i SOU 2012:13.

Av 1 kap. 1 § framgår att bestämmelserna är tillämpliga hos såväl Polismyndigheten som Säkerhetspolisen.

Tjänstgöring

6 §

Anställda inom polisen är skyldiga att efter order tjänstgöra i hela landet.

Bestämmelsen, som anger att anställda är skyldiga att efter order tjänstgöra i hela landet, motsvarar den i 4 kap. 8 § i 1998 års polisförordning och överensstämmer med samma bestämmelse i SOU 2012:13. Av 1 kap. 1 § framgår att bestämmelsen är tillämplig hos såväl Polismyndigheten som Säkerhetspolisen.

7 §

Om det behövs från allmän synpunkt, får en polisman ingripa för att trygga allmän ordning och säkerhet eller för att tillförsäkra allmänheten skydd och hjälp även om han eller hon är ledig.

Polismannen ska snarast underrätta det vakthavande befälet vid Polismyndigheten om ingripandet, om det inte är obehövligt.

Paragrafen reglerar i första stycket polismans rätt att ingripa under ledig tid och i andra stycket rapporteringsskyldigheten då ett sådant ingripande gjorts. Den motsvarar 4 kap. 9 § i 1998 års polisförordning och överensstämmer med samma bestämmelse i SOU 2012:13. Bestämmelserna är, såsom framgår av 1 kap. 1 §, tillämpliga hos såväl Polismyndigheten som Säkerhetspolisen.

Skyldigheter under ledig tid

Även när en polisman är ledig är han eller hon skyldig att

1. efter en förmans order tjänstgöra,

2. självmant ingripa för att trygga den allmänna ordningen och säkerheten, och

8 §

3. självmant anmäla sig hos sin närmaste förman vid särskilt allvarliga händelser, såsom vid upplopp eller andra liknande oroligheter, naturkatastrofer, omfattande bränder eller omfattande trafikolyckor eller andra större olyckor.

Paragrafen reglerar polismans skyldighet att gå i tjänst under ledig tid. Den motsvarar 4 kap. 10 § i 1998 års polisförordning och överensstämmer med samma bestämmelse i SOU 2012:13.

9 §

När en polisman börjar semester eller annan ledighet, ska uppgift om hur han eller hon kan nås lämnas till anställningsmyndigheten, om inte myndigheten bestämmer något annat.

Enligt bestämmelsen ska en polisman som avser att vara ledig, lämna uppgift till myndigheten om var han eller hon kan nås under ledigheten. Bestämmelsen motsvarar 4 kap. 11 § i 1998 års polisförordning och överensstämmer med samma bestämmelse i SOU 2012:13. Dock har den ändringen gjorts att skyldigheten inte längre avser uppgift om var polismannen tänker vistas under ledigheten, utan i stället hur han eller hon kan nås. Bestämmelsen är tillämplig hos såväl Polismyndigheten som Säkerhetspolisen.

Beredskap

10 §

Beredskap ska fullgöras av sådan personal inom myndigheten som är behörig att på myndighetens vägnar fatta beslut i förekommande ärenden och som vid behov kan ge råd och anvisningar till perso-

nalen i övrigt. Myndigheten bestämmer vilka som ska delta i beredskapen. Beredskapen ska fullgöras vid den egna myndigheten.

Polismyndigheten och Säkerhetspolisen får, var och en inom sitt verksamhetsområde, meddela föreskrifter för tillämpningen av första stycket.

Första stycket, som innehåller bestämmelser om beredskap, motsvarar 4 kap. 12 § i 1998 års polisförordning och överensstämmer med samma paragraf i SOU 2012:13. Av 1 kap. 1 § framgår att bestämmelsen är tillämplig hos såväl Polismyndigheten som Säkerhetspolisen.

Andra stycket innehåller ett bemyndigande för Polismyndigheten och Säkerhetspolisen att, var och en inom sitt verksamhetsområde, meddela tillämpningsföreskrifter. Det överensstämmer med 13 d § 1 förordningen (1989:773) med instruktion för Rikspolisstyrelsen och 58 § 1 kommitténs förslag4 till instruktion för Polismyndigheten. Med hänsyn till att Säkerhetspolisen föreslås bli en fristående myndighet har Säkerhetspolisen getts en självständig rätt att besluta sådana föreskrifter.

Polislegitimation

11 §

En polisman ska under tjänstgöring ha med sig tjänstekort för polisman (polislegitimation), om inte särskilda skäl ger anledning till något annat.

Polismyndigheten får, efter att ha hört Säkerhetspolisen, meddela de föreskrifter om polislegitimation som behövs för polisen utöver förordningen (1958:272) om tjänstekort.

Paragrafen innehåller i första stycket bestämmelser om polismans skyldighet att medföra polislegitimation. Den motsvarar 4 kap. 15 § första stycket i 1998 års polisförordning och överensstämmer, bortsett från en språklig justering, med samma paragraf i SOU 2012:13. Bestämmelserna är tillämpliga hos såväl Polismyndigheten som Säkerhetspolisen.

Andra stycket innehåller ett bemyndigande för Polismyndigheten att meddela föreskrifter om tjänstekort för polisen efter att ha hört Säkerhetspolisen. Det motsvarar 4 kap. 15 § andra stycket i

4SOU 2012:13 s. 72 ff.

1998 års polisförordning och överensstämmer i huvudsak med samma bestämmelse i SOU 2012:13.

Av 1 kap. 1 § framgår att paragrafens bestämmelser är tillämpliga hos såväl Polismyndigheten som Säkerhetspolisen.

6 kap. Användande av skjutvapen

1 §

Med skjutvapen avses i detta kapitel inte vapen för spridande av tårgas eller liknande.

Av bestämmelsen framgår att bestämmelserna i kapitlet inte ska tillämpas på vissa typer av vapen. Bestämmelsen motsvarar 9 § i skjutkungörelsen.

2 §

Om det föreligger rätt till nödvärn enligt 24 kap. 1 § brottsbalken, får en polisman använda skjutvapen för att avvärja svårare våld mot polismannen själv eller annan eller hot som innebär trängande fara för sådant våld.

Paragrafen anger förutsättningarna för att en polisman ska få använda vapen i en nödvärnssituation. Den överensstämmer, bortsett från en språklig justering, med 1 § i skjutkungörelsen.

3 §

Om det föreligger ett fall som avses i 24 kap. 2 § brottsbalken eller i 10 § första stycket 2 polislagen (1984:387) och ett omedelbart ingripande är nödvändigt, får en polisman använda skjutvapen för att

1. gripa den som på sannolika skäl är misstänkt för mord, dråp, grov misshandel eller människorov, våldtäkt, grov våldtäkt, våldtäkt mot barn, grov våldtäkt mot barn, rån eller grovt rån, mordbrand, grov mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse, sabotage, grovt sabotage, kapning, sjö- eller luftfartssabotage, flygplatssabotage eller spridande av gift eller smitta, uppror eller väpnat hot mot laglig ordning,

högförräderi, krigsanstiftan, spioneri, grovt spioneri eller landsförräderi, grovt narkotikabrott eller försök eller straffbar förberedelse till brott som nu har nämnts;

2. hindra någon från att rymma eller för att gripa någon som har rymt, om han eller hon är häktad, anhållen eller gripen för brott som anges under 1 eller är dömd för ett sådant brott till fängelse och intagen i anstalt;

3. omhänderta en person, som på grund av allvarlig psykisk störning eller innehav av vapen som kan befaras bli missbrukat eller av annan anledning uppenbarligen är farlig för annans liv eller hälsa.

Paragrafen reglerar de fall då en polisman får använda vapen utan att rätt till nödvärn föreligger och myndigheten inte heller har beslutat om vapenanvändningen. Den överensstämmer, bortsett från en språklig justering, med 2 § i skjutkungörelsen.

4 §

I andra fall som avses i 24 kap. 2 § brottsbalken eller 10 § polislagen (1984:387) än sådana som nämns i 3 § får myndigheten medge en polisman att använda skjutvapen för att genomföra en viss tjänsteåtgärd, om det är oundgängligen nödvändigt med hänsyn till åtgärdens vikt.

Paragrafen reglerar de fall då en polisman får använda vapen utan att rätt till nödvärn föreligger, men då myndigheten har beslutat om vapenanvändningen. Den motsvarar 3 § skjutkungörelsen med den ändringen att myndigheten getts befogenheten att lämna medgivande.

5 §

Ett annat skjutvapen än pistol får användas endast efter medgivande av myndigheten.

Utan hinder av första stycket får jaktvapen användas för att avliva djur.

Paragrafen reglerar i två stycken de fall då annat skjutvapen än pistol får användas. Den motsvarar 4 § skjutkungörelsen med den ändringen att myndigheten getts befogenheten att lämna medgivande.

6 §

En polisman som uppträder i grupp eller avdelning under direkt ledning av polisbefäl får använda skjutvapen endast på order av den som har befälet, om inte gruppen, avdelningen eller annan utsätts för sådant angrepp eller hot om angrepp att vapen oundgängligen måste användas omedelbart.

Paragrafen reglerar rätten för polisman som uppträder i grupp eller avdelning att använda skjutvapen. Den överensstämmer, bortsett från en språklig justering, med 6 § skjutkungörelsen.

7 §

Innan en polisman använder skjutvapen, ska han eller hon särskilt beakta risken för att utomstående skadas. Skottlossning inom område, där många människor bor eller vistas, ska i det längsta undvikas.

Innan skott avlossas, ska polismannen ge tydlig varning genom tillrop, om inte en sådan varning är meningslös. Om skjutvapen måste användas, ska polismannen, när omständigheterna inte tvingar till annat, först avlossa varningsskott.

Vid skottlossning mot person ska eftersträvas att endast för tillfället oskadliggöra honom eller henne.

Paragrafen anger i tre stycken vad en polisman ska beakta innan och när skjutvapen används. Den överensstämmer, bortsett från några språkliga justeringar, med 7 § i skjutkungörelsen.

8 §

Att en polisman som använt skjutvapen, ska lämna en rapport om detta till myndighetens chef och skyndsamt underrätta det vakthavande befälet vid Polismyndigheten framgår av 5 kap. 5 §.

Paragrafen innehåller en erinran om bestämmelsen i 5 kap. 5 § om rapporteringsskyldighet för polisman då skjutvapen använts. Bestämmelser om rapporteringsskyldighet i dessa fall finns i dag i 8 § skjutkungörelsen.

9 §

Det finns särskilda bestämmelser om polismans bruk av skjutvapen vid deltagande i försvaret under krig.

Paragrafen, som anger att det finns särskilda bestämmelser om polismans bruk av skjutvapen under krig, överensstämmer, bortsett fån några språkliga justeringar, med 10 § skjutkungörelsen.

10 §

Polismyndigheten får, efter att ha hört Säkerhetspolisen, meddela de föreskrifter som behövs för verkställigheten av bestämmelserna i detta kapitel.

Genom bestämmelsen bemyndigas Polismyndigheten att besluta föreskrifter. Den motsvarar 11 § i skjutkungörelsen, med det tillägget att Säkerhetspolisen ska höras innan föreskrifter meddelas. Bestämmelsen har utformats som ett bemyndigande att meddela verkställighetsföreskrifter.

7 kap. Kompetensutveckling och utbildning

7 kap. Kompetensutveckling och utbildning

Det finns behov av materiella ändringar i bestämmelserna i detta kapitel beroende på de bedömningar som görs under genomförandearbetet och statsmakternas ställningstagande till den framtida utbildningsorganisationen för polisen. Det kan då bl.a. finnas anledning att överväga i vilken omfattning Polismyndigheten ska ansvara för funktionsinriktad utbildning av de polismän som arbetar vid Säkerhetspolisen. I avvaktan på detta bör bestämmelserna ändras på det sättet att de med i huvudsak oförändrat sakinnehåll anpassas till den nya organisationen.

Kompetensutveckling

1 §

Anställningsmyndigheten svarar för att anställda som bedöms vara lämpade för chefsbefattningar ges möjligheter till kompetensutveckling. Har den som ska anställas som chef inom polisen inte tidigare genomgått polis-

programmet vid Polishögskolan eller motsvarande utbildning, ska Polismyndigheten och Säkerhetspolisen se till att han eller hon får den polisutbildning som behövs för chefsuppdraget.

Paragrafen anger myndigheternas ansvar för att kompetensutveckla de anställda. Den motsvarar 3 kap. 9 § i 1998 års polisförordning och överensstämmer i huvudsak med motsvarande bestämmelse i SOU 2012:13.

Utbildning

2 § Polismyndigheten bedriver central utbildning och beslutar om antagning till den samt om utbildningsplaner, betyg och examination, om inte annat är särskilt föreskrivet.

Till den centrala utbildningen hör polisprogrammet och funktionsinriktad utbildning.

Med funktionsinriktad utbildning avses sådan fortbildning av polisens personal som syftar till att öka personalens förmåga att utföra arbetsuppgifter som normalt fordrar särskilda kunskaper eller särskild kompetens utöver den grundläggande utbildningen. Den funktionsinriktade utbildningen genomförs i form av specialkurser och konferenser.

Paragrafen innehåller grundläggande bestämmelser om utbildning inom polisen. Den motsvarar 2 och 5 §§polisutbildningsförordningen.

3 §

Polismyndigheten och Säkerhetspolisen bedriver funktionsinriktad utbildning. Polismyndigheten bedriver aspirantutbildning om sex månader.

Polismyndigheten får, efter att ha hört Säkerhetspolisen, meddela föreskrifter om sådan utbildning.

Paragrafen innehåller i två stycken regler om funktionsinriktad utbildning och aspirantutbildning. Den motsvarar 3 § polisutbildningsförordningen med den ändringen att det nu anges att även Säkerhetspolisen bedriver funktionsinriktad utbildning.

4 §

Grundutbildning till polisman omfattar polisprogrammet (motsvarande 80 poäng) och aspirantutbildning om sex månader.

Till polisprogrammet får den som är lämplig antas. Polismyndigheten beslutar närmare vilka antagningskrav som ställs.

Paragrafen, som motsvarar 4 § polisutbildningsförordningen, innehåller bestämmelser om grundutbildning till polisman.

5 §

Polismyndigheten får, om det finns särskilda skäl, medge undantag från vad som föreskrivs om utbildning i 1–4 §§.

Paragrafen innehåller ett bemyndigande för Polismyndigheten att medge undantag från bestämmelserna i 1–4 §§. Den motsvarar 9 § polisutbildningsförordningen.

Disciplinpåföljd och avskiljande av en student vid polisprogrammet

6 §

Polismyndigheten får vidta disciplinär åtgärd i form av varning mot en student vid polisprogrammet som

1. med otillåtna hjälpmedel eller på annat sätt försöker vilseleda vid prov eller när en studieprestation annars ska bedömas,

2. stör eller hindrar undervisning, prov eller annan verksamhet inom ramen för utbildningen, eller

3. utsätter någon annan student eller en arbets- eller uppdragstagare vid Polismyndigheten för allvarliga trakasserier.

Paragrafen motsvarar 6 § polisutbildningsförordningen med den ändringen att ordet ”Rikspolisstyrelsen” bytts ut mot ordet ”Polismyndigheten”.

Polismyndigheten får avskilja en student vid polisprogrammet från utbildningen, om studenten

1. inte rättar sig efter en varning enligt 6 §,

2. lider av psykisk störning,

3. missbrukar alkohol eller narkotika,

4. har gjort sig skyldig till brottslighet som inte är att anse som ringa,

7 §

5. är frånvarande från utbildningen i sådan omfattning att hon eller han inte kan tillgodogöra sig den, eller

6. på annat sätt visat sig olämplig för fortsatt utbildning. Ett beslut om avskiljande innebär att studenten tills vidare inte får fortsätta den pågående utbildningen.

Om det finns anledning att anta att en student bör avskiljas från polisprogrammet enligt första stycket 2 eller 3, får Polismyndigheten vid behov uppmana den studenten att låta undersöka sig av den läkare som anvisas.

Paragrafen innehåller i två stycken bestämmelser om avskiljande och läkarundersökning beträffande en student vid polisprogrammet. Den motsvarar 7 § polisutbildningsförordningen med den skillnaden att i andra stycket tagits in en bestämmelse om vad begreppet avskiljande innebär. Definitionen har hämtats från 3 § första stycket förordningen (2007:989) om avskiljande av studenter från högskoleutbildning.

8 §

Om ett förfarande inleds som syftar till att en student vid polisprogrammet ska avskiljas från utbildningen, får Polismyndigheten, om det behövs, med omedelbar verkan avstänga den studenten från utbildningen i avvaktan på att ärendet slutligt kan avgöras.

Paragrafen innehåller bestämmelser om avstängning av en student vid polisprogrammet. Den motsvarar 8 § polisutbildningsförordningen.

9 §

Polismyndighetens beslut i ärenden enligt 6, 7 eller 8 § får överklagas hos Personalansvarsnämnden vid Polismyndigheten. Nämndens beslut i sådana ärenden får inte överklagas. Andra beslut enligt detta kapitel får inte överklagas.

Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av Polismyndighetens beslut. Den motsvarar 10 § polisutbildningsförordningen. Bestämmelsen i 9 § innehåller, till skillnad mot upplysningsbestämmelsen i 48 § andra stycket förslaget till instruktion för Polismyndigheten i SOU 2012:13, den materiella regeln om överklagande.

8 kap. Anställningar

Behörighet till anställning

1 § Behörig att anställas som polisaspirant är den som genomgått polisprogrammet vid Polishögskolan.

Behörig att anställas som kommissarie, inspektör eller polisassistent är den som har genomgått

1. polisprogrammet vid Polishögskolan och aspirantutbildning,

2. aspirantutbildning vid en polismyndighet eller polisutbildning för specialister vid Polishögskolan,

3. grundutbildningen vid Polishögskolan enligt äldre bestämmelser, eller

4. grundkursen vid Polishögskolan och fullgjort alterneringstjänstgöringen enligt äldre bestämmelser.

Om det finns särskilda skäl får Polismyndigheten i ett enskilt fall medge undantag från vad som har föreskrivits i andra stycket.

Paragrafen innehåller i två stycken bestämmelser om behörighet för vissa anställningar som polisman. Den motsvarar 6 kap. 9 § i 1998 års polisförordning och överensstämmer med samma paragraf i SOU 2012:13.

Övergångsbestämmelser

1. Denna förordning träder i kraft den xxx.

2. Genom förordningen upphävs polisförordningen (1998:1558), kungörelsen (1969:84) om användande av skjutvapen i polistjänsten och polisutbildningsförordningen (1999:740).

3. Vid tillämpningen av 1 kap. 2 §, ska med polisman avses även den som enligt äldre föreskrifter har anställts som överdirektör vid Rikspolisstyrelsen, rikskriminalchef, länspolismästare och biträdande länspolismästare.

4. Föreskriften i 3 kap. 8 § polisförordningen (1998:1558) ska fortfarande gälla för den som enligt äldre föreskrifter anställts som länspolismästare och biträdande länspolismästare.

5. Vid tillämpningen av 7 kap. 1 § andra stycket jämställs aspirantutbildning vid en polismyndighet enligt äldre föreskrifter med aspirantutbildning vid Polismyndigheten.

Övergångsbestämmelserna överensstämmer i sak med de som redovisats i SOU 2012:13. De har dock anpassats till att 1998 års polisförordning föreslås upphävd och ersatt samt till paragrafindelningen i den nya polisförordningen.

Kommittédirektiv

En ny organisation för polisen? Dir. 2010:75

Beslut vid regeringssammanträde den 8 juli 2010

Sammanfattning

En parlamentarisk kommitté ska analysera i vilken utsträckning polisens nuvarande organisation utgör ett hinder för de krav regeringen ställer på högre kvalitet, ökad kostnadseffektivitet, ökad flexibilitet och väsentligt förbättrade resultat i polisens verksamhet. Om kommittén finner att nuvarande organisationsform utgör ett hinder i dessa avseenden ska ett fullständigt förslag till helt eller delvis ny organisation för polisen som undanröjer hindren lämnas.

Kommittén ska också föreslå hur ansvar och befogenheter i styrningen av polisens verksamhet kan tydliggöras. Vidare ska kommittén ta ställning till och lämna förslag i frågor om polisens tillgänglighet, synlighet och polisens samarbete med andra.

Uppdraget ska redovisas senast den 31 mars 2012.

Framväxten av polisens nuvarande organisation

Polisens organisation har vuxit fram genom ett flertal reformer de senaste decennierna. År 1965 övergick polisen från kommunal verksamhet till statlig. Innan dess var det riksdagen och regeringen som lade fast riktlinjer för polisen men kommunerna som bedrev verksamheten. Polisen förstatligades för att bli mer effektiv och enhetlig. Samtidigt bildades den centrala förvaltningsmyndigheten Rikspolisstyrelsen, men länsstyrelserna hade kvar sin roll som polismyndigheternas högsta polisorgan.

Modernisering har skett i flera steg

Polisens organisation moderniserades i flera steg under 1970-, 1980- och 1990-talen. Syftet var att effektivisera polisen genom att minska detaljstyrningen och öka det lokala självbestämmandet. Bland annat fick polisstyrelserna 1984 ökade befogenheter att fatta beslut om den övergripande inriktningen av verksamheten. Vidare fattade riksdagen 1990 beslut om den s.k. förnyelsepropositionen (prop. 1989/90:155) som innebar en fortsatt decentralisering av polisen. Tyngdpunkten i den operativa polisverksamheten placerades därmed på regional och lokal nivå. I samband med förändringen renodlades Rikspolisstyrelsens roll som central förvaltningsmyndighet. Den så kallade länspolismästarmodellen med 21 myndighetschefer länsvist fördelade infördes successivt med utgångspunkt i förslagen i 1975 års polisutredning (SOU 1979:6). Modellen innebar att den regionala polischefen inte längre var en del av länsstyrelsen utan blev chef för länets polismyndighet. Denna ordning infördes som en generell organisationsmodell i hela landet 1992 och var helt införd 1998. Då fick också polisstyrelserna den roll de har i dag.

Under 2000-talet har omfattande verksamhetsutveckling pågått inom organisationen. Samtidigt har riksdagen och regeringen fortsatt att modernisera polisen, men polisens organisation har i allt väsentligt varit oförändrad. De senaste åren har polisen även tillförts mycket omfattande ekonomiska resurser i syfte att möjliggöra en kraftig ökning av antalet poliser. Sedan halvårsskiftet 2010 finns det fler än 20 000 poliser. Dimensioneringen av polisen är därmed den största i modern tid.

Polisens grundläggande uppdrag att förebygga och utreda brott samt upprätthålla allmän ordning och säkerhet har dock sedan förstatligandet 1965 varit detsamma.

Förändringar i omvärlden har påverkat polisen

De senaste decennierna har det skett stora förändringar i omvärlden som ändrat förutsättningarna för att bedriva polisverksamhet. Sveriges befolkning har ökat, och tendensen har samtidigt varit att små kommuner och landsbygdsområden blivit glesare befolkade medan befolkningen i de större städerna har ökat. Ökad befolkning leder vanligtvis till fler anmälda brott. Ungdomsåren är den generellt mest brottsaktiva perioden. Befolkningsstorleken och ungdoms-

kullarnas storlek påverkar alltså den rapporterade brottsligheten och därmed också polisens uppgift. Antalet anmälda brott har ökat sedan 1950-talet fram till i dag. Brottslighetens sammansättning har förändrats, med en ökning av bl.a. anmäld våldsbrottslighet och bedrägeribrott under senare tid.

Samhället har också utvecklats när det gäller användning av teknik och nya kommunikationsformer. Det har lett till att nya brott tillkommit men också att väl kända brottstyper som t.ex. bedrägerier genomförs med ny teknik. Polisen har samtidigt fått nya, viktiga verktyg för att bekämpa brott, bl.a. genom utökade rättsliga befogenheter, IT-utveckling och stora framsteg i forensisk verksamhet. Polisen har även rekryterat specialister med civil kompetens för att möta denna utveckling.

Sveriges medlemskap i EU och därefter inträde i Schengensamarbetet har medfört nya förutsättningar för polisen när det gäller bl.a. gränskontroll och internationellt samarbete. Svensk polis är i dag mer beroende av ett gott samarbete med brottsbekämpande myndigheter i andra länder än vad den har varit tidigare.

Kvaliteten i polisens verksamhet behöver höjas

Hur förändringar i samhället påverkar polisen har de senaste decennierna varit föremål för flera statliga utredningar. Det grundläggande uppdraget att förebygga och utreda brott samt upprätthålla allmän ordning och säkerhet är dock i allt väsentligt detsamma. Däremot har förändringarna skapat nya förutsättningar för att bedriva polisverksamhet.

Polisen har under senare år tillförts omfattande resursökningar. All statlig verksamhet förväntas använda medel effektivt oavsett anslagets storlek och kraven är desamma även när anslagen ökar. Regeringen gör emellertid bedömningen att polisen inte fullt ut lever upp till de krav som ställs på ett effektivt resursutnyttjande. Ett tecken på det är att verksamhetsresultatet varierar kraftigt mellan de olika polismyndigheterna. Kvaliteten behöver höjas i polisens verksamhet och det samlade resultatet förbättras. Polisens organisation behöver bli mer flexibel så att resurserna snabbt kan flyttas dit där de behövs mest, på både kort och lång sikt.

Polisens organisation har sedan slutet av 1990-talet i allt väsentligt varit densamma. Därför är det angeläget att utreda om polisen

har en organisation som är ändamålsenlig och som ger förutsättningar för ett effektivt resursutnyttjande.

Uppdraget att klargöra om polisen behöver en ny organisation

Polisen ska vara organiserad så att den kan bedriva en rättssäker, flexibel och kostnadseffektiv verksamhet av hög kvalitet. Polisen ska kunna prestera ett väsentligt bättre verksamhetsresultat än i dag och dess organisation ska snabbt kunna anpassa sig till de behov som uppstår till följd av förändringar i samhället. Polisens uppdrag enligt 1 och 2 §§polislagen (1984:387) ska dock vara oförändrat liksom Säkerhetspolisens organisation och uppdrag enligt förordningen (2002:1050) med instruktion för Säkerhetspolisen.

En parlamentarisk kommitté får därför i uppdrag att förutsättningslöst analysera i vilken utsträckning polisens nuvarande organisation utgör ett hinder när det gäller kraven på högre kvalitet, ökad kostnadseffektivitet, ökad flexibilitet och väsentligt förbättrade verksamhetsresultat.

Med utgångspunkt i vilka väsentliga hinder som identifierats ska ett fullständigt förslag till en helt eller delvis ny organisation som undanröjer hindren lämnas.

Oavsett resultatet av hinderanalysen ska förslag som rör dels styrningen av polisens verksamhet, dels polisens tillgänglighet, synlighet och samarbete med andra lämnas.

Tydligare ansvar och befogenheter i styrningen av polisens verksamhet

Regeringen styr polisorganisationen genom bl.a. förordningar, beslut om regleringsbrev och anställning av rikspolischef, överdirektör, rikskriminalchef och länspolismästare. Därtill finns förtroendemannainflytande i polisen. På central nivå sker inflytandet genom att regeringen förordnar ledamöter i Rikspolisstyrelsens styrelse och två ledamöter i Rikspolisstyrelsens personalansvarsnämnd. På lokal nivå sker inflytandet genom att regeringen förordnar ledamöter i polismyndigheternas polisstyrelser och genom polisnämnderna i vissa av storstädernas polisområden.

En av Rikspolisstyrelsens uppgifter är enligt 1 § förordningen (1989:773) med instruktion för Rikspolisstyrelsen att utveckla och precisera de mål och riktlinjer som riksdagen och regeringen lägger

fast för polisverksamheten och att förmedla detta till polisorganisationen. Rikspolischefen i sin tur ansvarar inför regeringen för verksamheten vid Rikspolisstyrelsen och ska se till att den bedrivs effektivt och enligt gällande rätt. Rikspolisstyrelsens styrelse ska i detta avseende pröva om myndighetens verksamhet bedrivs effektivt och i överensstämmelse med syftet med verksamheten.

Länspolismästarna är ansvariga för respektive polismyndighets verksamhet. De ska se till att verksamheten bedrivs effektivt och enligt gällande rätt. Till polismyndigheternas styrelsers uppgifter hör att se till att polisarbetet bedrivs i överensstämmelse med de prioriteringar och riktlinjer som riksdagen och regeringen har lagt fast för polisverksamheten.

Styrkedjan i polisen är i förhållande till andra statliga myndigheter komplex genom att regeringen förordnar chefer och förtroendemän, och därigenom fördelar ansvar, i flera olika instanser. Bland annat Ekonomistyrningsverket (ESV) har i rapporten Polisen – styrning och uppföljning (ESV 2009:6) konstaterat att fördelningen av ansvar och befogenheter inom polisorganisationen inte är helt tydlig och uppfattas olika inom organisationen. En orsak till det är att myndighetsförordningen (2007:515) i relevanta delar inte tillämpas för polisorganisationen. Enligt ESV behöver regeringen förtydliga uppdrag, ansvar och befogenheter för Rikspolisstyrelsen, rikspolischefen, Rikspolisstyrelsens styrelse, länspolismästarna och polisstyrelserna.

Företaget Enhancer har i rapporten Organisationskartläggning Polisen (dnr Ju2009/954/PO) framfört att den befintliga organisationsstrukturen med en blandning av stora och små polismyndigheter gör det svårt att styra och samordna verksamheten på ett effektivt sätt. Enhancer har även föreslagit att de högsta chefernas ansvar och befogenheter ska förtydligas.

Utgångspunkter för kommittén ska vara dels de förvaltningspolitiska bedömningar regeringen gör om styrning, ledning och organisation av statlig verksamhet i propositionen Offentlig förvaltning för demokrati, delaktighet, och tillväxt (prop. 2009/10:175) dels att myndighetsförordningen ska vara tillämplig för polisen. Ledningens ansvar för polisverksamheten i hela landet ska vara tydligt reglerad. Fördelningen av ansvar och befogenheter mellan de högsta cheferna inom polisen ska vara tydlig och främja ett effektivt och enhetligt arbetssätt. Även delegeringen inom polisorganisationen av polisens övergripande uppdrag enligt lag, förordning och regleringsbrev ska vara tydlig.

Förtroendemannainflytandet i polisorganisationen är en central del av den demokratiska insynen och den lokala förankringen av polisens verksamhet och ska därför finnas kvar i någon form. Det är samtidigt angeläget att den roll som förtroendemännen har är väl avvägd i förhållande till det uppdrag och de befogenheter som polisledningen har på central och lokal nivå.

Kommittén ska därför

  • föreslå ledningsform för den eller de polismyndigheter som föreslås,
  • lämna förslag på fördelning av ansvar och befogenheter för de högsta cheferna inom polisen när det gäller styrningen av polisens verksamhet,
  • ta ställning till i vilken utsträckning och på vilka nivåer förtroendemannainflytande ska förekomma för att säkerställa demokratisk insyn och lokal förankring i polisorganisationen, och
  • lämna förslag på vilken roll förtroendemännen ska ha.

Förslaget om förtroendemännens roll ska vara väl avvägt i förhållande till polisledningens uppdrag och befogenheter på central respektive lokal nivå i polisorganisationen.

En tillgänglig och synlig polis med befogenhet och kompetens att bekämpa brott i hela landet

Polisen ska vara närvarande i hela landet. Enligt 6 § polisförordningen (1998:1558) bör polisen utveckla och välja sådana arbetsformer som bidrar till ett nära och gott förhållande till allmänheten. Polisen bör se till att vara tillgänglig och synlig.

Brottsligheten ser olika ut i och utanför större städer. Polismyndigheter i glesare befolkade delar av landet rapporterar ett lägre antal brott per invånare. Det rapporteras t.ex. i det närmaste dubbelt så många brott per invånare i Stockholms län och Skåne län som i Västerbottens län och Norrbottens län (Brottsförebyggande rådet, officiell kriminalstatistik 2008). Den nationella trygghetsundersökningen (NTU, Brottsförebyggande rådet 2010) visar att rädslan och oron för att utsättas för brott är lägre i små kommuner och i landsbygdsområden. De ibland stora avstånden i landsbygdsområden gör förutsättningarna för att bedriva polisverksamhet annor-

lunda där jämfört med i större städer. Samtidigt ställer människorna utanför de större städerna krav på en tillgänglig och trygghetsskapande polis.

I dagens polisorganisation är ansvaret för brottsbekämpning uppdelat mellan den nationella och den lokala nivån. Enligt gällande reglering i polislagen leder polismyndigheterna polisverksamheten i sitt geografiska ansvarsområde, men regeringen kan i vissa fall uppdra åt Rikspolisstyrelsen att leda polisverksamhet på nationell nivå. Styrelsen leder, med stöd av bestämmelser i förordningen med instruktion för Rikspolisstyrelsen, polisverksamhet bl.a. för att förebygga och avslöja brott mot rikets säkerhet och för att bekämpa terrorism. Polisverksamheten leds i sådana fall av Säkerhetspolisen. Rikspolisstyrelsen får också leda polisverksamhet i vissa andra fall, t.ex. om brottsligheten är av särskilt grov beskaffenhet och har riksomfattande karaktär eller har internationell anknytning. Polisverksamheten leds i sådana fall av Rikskriminalpolisen.

Rikskriminalpolisens roll är i övrigt bl.a. att ansvara för de internationella kontakterna, samordna kriminalunderrättelseverksamheten och insatserna mot grov organiserad brottslighet och att förstärka polismyndigheterna vid särskilda händelser. Förstärkningen sker främst genom att polismyndigheterna begär biträde av specialistkompetens inom olika områden. Rikskriminalpolisens roll som en kvalificerad förstärkning av polismyndigheterna har förändrats i takt med att länskriminalpolisavdelningar med egen specialistkompetens har byggts upp, framför allt i storstäderna.

Dagens polisorganisation har 21 polismyndigheter som i stor utsträckning själva ansvarar för brottsbekämpningen inom det egna geografiska ansvarsområdet. Rikskriminalpolisen har en i huvudsak stödjande roll i förhållande till polismyndigheterna. Det kan ibland bidra till att polisen inte är tillräckligt flexibel och effektiv när det gäller bekämpningen av t.ex. rörlig seriebrottslighet, där varje enskilt brott kan betraktas som ett mindre allvarligt brott i mängden, men där en samlad analys visar att det är fråga om grov och organiserad brottslighet.

Polisens brottsbekämpning ska vara lokalt förankrad. En utgångspunkt ska samtidigt vara att polisen har en organisation där det finns förutsättningar för att brott ska kunna bekämpas med hög effektivitet, med tillräcklig uthållighet och med den kompetens som krävs, oavsett var i landet det sker. Allmänheten ska kunna ställa krav på en tillgänglig polis oavsett var i landet man bor.

Kommittén ska därför

  • föreslå en organisation för polisen som är väl avvägd när det gäller kraven på dels specialisering och kraftsamling mot brottslighet som kräver spetskompetens och uthållighet, dels lokalt förankrad brottsbekämpning,
  • föreslå en organisation som är väl avvägd när det gäller dels kravet på att polisen ska ha organisatoriska förutsättningar att kunna arbeta effektivt, dels kravet på att polisen ska vara tillgänglig och synlig i hela landet, och
  • föreslå en organisation som ger polisen en flexibilitet när det gäller att snabbt omfördela polisens resurser dit de behövs mest.

En organisation för ett effektivare samarbete med andra, både nationellt och internationellt

Polisorganisationen är beroende av ett nära samarbete och en nära samverkan med andra myndigheter och organisationer för att kunna fullgöra sitt uppdrag. I vissa fall är polisens samarbete med andra reglerat i författning. Enligt t.ex. 3 § polislagen ska polisen samarbeta med åklagarmyndigheterna. Vidare ska polisen samarbeta med andra myndigheter och organisationer vilkas verksamhet berör polisverksamheten. Särskilt är polisen skyldig att fortlöpande samarbeta med myndigheterna inom socialtjänsten och underrätta dessa om förhållanden som bör föranleda någon åtgärd av dem.

Polisen samarbetar i dag med ett stort antal myndigheter och organisationer, utöver åklagarmyndigheterna och socialtjänsten. Samverkan med flera myndigheter sker inom ramen för samarbetet mot grov organiserad brottslighet t.ex. strategiskt i det nationella underrättelsecentret (NUC) och på operativ nivå inom ramen för åtta regionala underrättelsecentra (RUC). Ett organ för samarbete på lokal nivå är de lokala brottsförebyggande råden. Rådens ledamöter är lokalt förankrade och består ofta av företrädare för kommunstyrelsen, polisen, frivilligorganisationer och det lokala näringslivet.

Flera viktiga samarbetsparter har de senaste åren genomgått omfattande organisatoriska förändringar. Till exempel har Åklagarmyndigheten, Tullverket och Kriminalvården gjorts om till s.k. enmyndigheter. Vidare har regeringen nyligen gett en särskild utredare i uppdrag att utreda om bekämpningen av ekonomisk

brottslighet kan bli mer effektiv och rättssäker genom att Ekobrottsmyndigheten tilldelas ett nationellt ansvar för samtliga brottstyper som myndigheten handlägger (dir. 2010:33). Förutsättningarna för samverkan och samarbete mellan polisen och flera viktiga samarbetsparter har därmed förändrats.

För att utveckla polisen och nå framgång i kampen mot gränsöverskridande och organiserad brottslighet är det också viktigt med ett effektivt samarbete med brottsbekämpande myndigheter i andra länder och internationella polisorganisationer. Samarbetsformerna har blivit allt fler och det polisiära samarbetet har under de år som gått sedan dagens polisorganisation fick sin form ökat väsentligt i omfattning och betydelse.

Den operativa delen i det internationella samarbetet är i stor utsträckning koncentrerad till Rikspolisstyrelsen (Rikskriminalpolisen). Där hanteras i enlighet med 2 § förordningen med instruktion för Rikspolisstyrelsen bl.a. samarbete inom ramen för Interpol, Europol, Schengens datasystem SIS/Sirene, EU:s gränskontrollbyrå Frontex, det nordiska polis- och tullsamarbetet samt Östersjösamarbetet mot organiserad brottslighet. Det ligger också på Rikskriminalpolisen att organisera en styrka inom polisen för tjänstgöring utomlands i fredsfrämjande verksamhet (Polisens utlandsstyrka) i samarbete med Försvarsmakten och andra berörda.

En viktig orsak till att det internationella polisiära samarbetet vuxit i omfattning och betydelse under senare tid är att gemensam lagstiftning inom vissa områden och verktyg för att underlätta operativt samarbete vuxit fram inom EU. Polisen har därigenom fått förutsättningar för att effektivare bekämpa brott. Polisen har t.ex. fått utökade möjligheter att utbyta information med brottsbekämpande myndigheter i andra EU-länder. Dessutom har sättet som information utbyts på effektiviserats.

Utvecklingen inte minst inom EU pekar på att både omfattningen och betydelsen av det internationella polisiära samarbetet kommer att fortsätta att öka.

Kommittén ska därför

  • lämna förslag som ger polisen organisatoriska förutsättningar för ett effektivt samarbete med övriga rättsväsendet, statliga myndigheter, kommuner och organisationer i Sverige vars verksamhet berör polisverksamheten, och
  • lämna förslag som ger polisen organisatoriska förutsättningar på såväl central som lokal nivå för att effektivt och flexibelt delta i och tillgodogöra sig det internationella samarbetet.

Samråd och konsekvensbeskrivning

Kommitténs uppdrag ska bedrivas utåtriktat och i kontakt med berörda myndigheter, kommuner, landsting, näringslivet och övriga intressenter.

Vidare ska kommittén samråda med utredningen En samlad ekobrottshantering? (dir. 2010:33) och med utredningen Översyn av statlig regional förvaltning m.m. (dir. 2009:62).

Kommittén ska inhämta synpunkter från Statskontoret och Riksrevisionen och därigenom ta tillvara de erfarenheter som finns från när andra statliga myndigheter organiserats om till s.k. enmyndigheter.

Kommittén ska hålla berörda centrala arbetstagarorganisationer informerade om arbetet och ge dem tillfälle att framföra synpunkter.

Kommittén ska bedöma vilken påverkan på andra myndigheter och organisationer som de lämnade förslagen får om de genomförs. Om målkonflikter uppstår med anledning av förslagen, ska en redovisning lämnas över vilka intressen som behöver vägas samman.

Kommittén ska även beakta relevant arbete som pågår inom Regeringskansliet och inom EU.

I den utsträckning kommittén lämnar förslag som påverkar gällande rätt ska också fullständiga författningsförslag lämnas.

Kommittén ska analysera och redovisa de verksamhetsmässiga, ekonomiska och personella konsekvenserna av förslagen. Om förslagen påverkar kostnaderna eller intäkterna för staten ska en beräkning redovisas. Om förslagen innebär samhällsekonomiska konsekvenser i övrigt, ska dessa redovisas. När det gäller ökade kostnader och minskade intäkter för staten ska kommittén föreslå en finansiering av dessa.

Uppdraget ska redovisas senast den 31 mars 2012.

(Justitiedepartementet)

Kommittédirektiv

Tilläggsdirektiv till Polisorganisationskommittén (Ju 2010:09)

Dir. 2012:13

Beslut vid regeringssammanträde den 23 februari 2012

Utvidgning av och förlängd tid för uppdraget

Regeringen beslutade den 8 juli 2010 kommittédirektiv om ett antal frågor om polisens organisation (dir. 2010:75).

Kommittén får nu i uppdrag att även utreda behovet av ett fristående organ som ska granska såväl polisens verksamhet, inklusive den verksamhet som Säkerhetspolisen bedriver, som Kriminalvårdens verksamhet. Om kommittén kommer fram till att övervägande skäl talar för att inrätta ett sådant organ, ska ett fullständigt förslag om organisation och verksamhet lämnas.

Kommittén ska också analysera konsekvenserna av en eventuell ombildning av Säkerhetspolisen till en fristående polismyndighet inom polisväsendet och lämna de förslag som en sådan ombildning i så fall kräver.

Enligt utredningens direktiv ska uppdraget revdovisas senast den 31 mars 2012. Utredningstiden förlängs nu. En delredovisning ska fortfarande göras den 31 mars 2012. De delar som avser följdändringar i författningar med anledning av organisationsförändringen inom polisen och överväganden med anledning av en eventuell ombildning av Säkerhetspolisen till en fristående myndighet, redovisas senast den 30 november 2012. När det gäller den fristående granskningen ska delen om polisens verksamhet redovisas senast den 1 juli 2013 och delen om Kriminalvårdens verksamhet redovisas senast den 16 december 2013.

Ett fristående organ som granskar polisens och Kriminalvårdens verksamhet?

Som ett led i samhällets verksamhet för att främja rättvisa och trygghet ska polisens arbete, enligt 1 § polislagen (1984:387), syfta till att upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt i övrigt tillförsäkra allmänheten skydd och annan hjälp. Detta uppdrag innebär att polisen har långtgående befogenheter att ingripa i enskildas liv, bl.a. genom att begränsa de grundläggande fri- och rättigheter som finns fastslagna i regeringsformen. Polisen har också anförtrotts samhällets våldsbefogenheter och har bl.a. till uppgift att bistå domstolar och myndigheter när en uppgift förutsätter våldsutövning. Samtidigt är mycket av den verksamhet som bedrivs inom polisen föremål för sekretess, vilket försvårar allmänhetens insyn. Inom delar av verksamheten är dessutom möjligheterna att få till stånd en rättslig prövning av polisens beslut och åtgärder begränsade.

Medborgarnas förtroende för polisens verksamhet är grundläggande för att upprätthålla respekten för demokratin och demokratiskt fattade beslut. En nödvändig förutsättning för medborgarnas förtroende är att polisens verksamhet bedrivs i enlighet med lagar och andra föreskrifter och i övrigt utförs på ett korrekt och konsekvent sätt. Det är därför viktigt att polisens verksamhet kan bli föremål för kvalificerad granskning. Någon heltäckande granskning av det slaget finns inte i dag.

Rikspolisstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för polisväsendet och har enligt 7 § polislagen tillsyn över detta. Rikspolisstyrelsens tillsyn preciseras i 2 a § förordningen (1989:773) med instruktion för Rikspolisstyrelsen. Där anges att Rikspolisstyrelsen i sin tillsynsverksamhet särskilt ska beakta att polisverksamheten bedrivs i överensstämmelse med de prioriteringar och riktlinjer som riksdagen och regeringen har lagt fast för den, att polisverksamheten bedrivs effektivt och uppfyller rättssäkerhetens krav och att förvaltningen inom polisen fungerar väl.

Tillsyn över polisväsendet utövas även av Riksdagens ombudsmän (JO) och Justitiekanslern (JK). Dessutom utövas tillsyn över behandling av personuppgifter av Datainspektionen. Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden har också ett tillsynsuppdrag och granskar bl.a. Säkerhetspolisens behandling av personuppgifter samt utövar tillsyn över brottsbekämpande myndigheters användning av hemliga tvångsmedel och kvalificerade skyddsidentiteter. Förutom

dessa tillsynsorgan har Riksrevisionen i uppgift att granska resursanvändningen och effektiviteten i den statliga verksamheten.

Frågan om fristående granskning av polisens verksamhet har tidigare varit föremål för översyn. I betänkandet Förstärkt granskning av polis och åklagare (SOU 2003:41) fann Kommittén om tillsynen över polis och åklagare att det behövs en ambitiös tillsyn över polis- och åklagarmyndigheterna, bl.a. med hänvisning till att det i dessa verksamheter avgörs frågor som är ingripande för den enskilde och som avser grundlagsskyddade fri- och rättigheter. Kommittén fann emellertid att det inte fanns tillräckliga skäl att inrätta ett särskilt tillsynsorgan med uppgift att utöva tillsyn över polisen och åklagarna.

Inte heller Kriminalvårdens verksamhet är föremål för ordinär fristående granskning. Kriminalvården är sedan år 2006 en myndighet. I propositionen som låg till grund för enmyndighetsreformen (prop. 2004/05:176) gjorde den dåvarande regeringen bedömningen att den centrala ledningen och styrningen av myndigheten skulle komma att effektiviseras genom den föreslagna organisationsförändringen. Det framhölls att det är mycket viktigt att tillsynen inom Kriminalvården fungerar väl samt att den tillsynsverksamhet som skulle inrättas vid huvudkontoret skulle innebära en förstärkt tillsyn.

Även Kriminalvården granskas av JO, JK, Datainspektionen och Riksrevisionen. När det gäller medicinsk behandling inom Kriminalvården utövas tillsyn av Socialstyrelsen. Den vuxenutbildning som Kriminalvården anordnar står under tillsyn av Skolinspektionen.

Behovet av en fristående granskningsverksamhet för Kriminalvården har påtalats av flera utredningar, senast i betänkandet Kriminalvården – ledning och styrning (SOU 2009:80). Där föreslås en extern och oberoende granskningsfunktion inom Kriminalvården, och utredningen framhåller att en förstärkt tillsyn genom en fristående tillsynsmyndighet skulle leda till en större öppenhet och ett högre förtroende för Kriminalvården. I betänkandet framhålls också att det tyngst vägande skälet för en extern tillsynsfunktion är värnandet om de intagnas rättssäkerhet.

JO har i bl.a. ämbetsberättelser från senare år uppmärksammat riksdagen på att det inom vissa samhällsområden saknas reguljär tillsyn. Det gäller bl.a. verksamheter där människor hålls frihetsberövade. JO har pekat på situationen inom Kriminalvården, som saknar ett oberoende tillsynsorgan. Enligt JO är många av de frågor som ombudsmännen utreder inte rättsliga frågor i egentlig mening

utan handlar om bemötande och levnadsvillkor, frågor som skulle behandlas bättre i ett annat sammanhang. JO har framhållit att dess tillsyn är extraordinär och inte avsedd att ersätta en reguljär tillsyn, men att avsaknaden av ordinära tillsynsorgan har inneburit att JO får ersätta reguljär tillsyn på dessa områden. JO har också pekat på att dess uppdrag i dag även omfattar tillsyn över tillsynsorganen.

Det finns alltså anledning att undersöka om det bör inrättas ett fristående organ med uppdrag att bedriva kvalificerad granskning av polisens och Kriminalvårdens verksamhet och hur organet och dess verksamhet i så fall bör utformas.

I det arbetet kan vägledning hämtas från regeringens skrivelse En tydlig, rättssäker och effektiv tillsyn (skr. 2009/10:79) där generella bedömningar av hur en tillsynsreglering bör vara utformad redovisas. Riksdagen har välkomnat skrivelsen och därtill angett att tillsynen bör bli tydligare och mer enhetlig samt bygga på ett enhetligt tillsynsbegrepp (bet. 2009/10:FiU12). Skrivelsen ska enligt 2010 års förvaltningspolitiska proposition vara vägledande för det fortsatta arbetet med att se över tillsynsregleringen och utgöra en utgångspunkt när regler för tillsyn på nya områden utformas (prop. 2009/10:175 s. 96).

Regeringen förespråkar i skrivelsen att begreppet tillsyn främst bör användas när det är fråga om självständig granskning för att kontrollera om en viss verksamhet uppfyller krav som följer av lagar och andra bindande föreskrifter. Tillsynen ska även vid behov kunna leda till beslut om åtgärder som syftar till att åstadkomma rättelse av den verksamhet som är föremål för tillsynen. Tillsynen bör utföras av ett organ som är självständigt från den verksamhet som tillsynen riktas mot, vilket garanterar trovärdigheten i tillsynen.

Polisens verksamhet omfattar bl.a. brottsförebyggande arbete, övervakning av allmän ordning och säkerhet samt spaning och utredning av brott, inklusive handläggning av ärenden om brott av anställda inom polisen. Polisen har även stödjande och hjälpande verksamhet och andra, särskilt författningsreglerade uppgifter. En utgångspunkt för övervägandena om en fristående granskning av polisen bör vara de verksamheter som anges i 2 § polislagen, men det ingår i kommitténs uppdrag att överväga hur det nya granskningsorganets uppdrag i så fall närmare ska avgränsas.

I fråga om tillsyn över polisens brottsutredande verksamhet måste också vägas in att den verksamheten bedrivs i nära samarbete mellan polis och åklagare. Därför bör det analyseras vad inrättandet

av ett fristående granskningsorgan för polisens verksamhet får för konsekvenser för åklagarväsendet.

Kriminalvårdens uppgifter framgår av förordningen (2007:1172) med instruktion för Kriminalvården och omfattar bl.a. att verkställa utdömda påföljder, bedriva häktesverksamhet samt utföra transporter och personutredningar i brottmål. Kriminalvården får även bistå andra myndigheter med inrikes- och utrikestransporter av personer som är berövade friheten. Utgångspunkten för övervägandena om fristående granskning bör vara dessa uppgifter, men det ingår i kommitténs uppdrag att inom den ramen överväga hur det nya organets uppdrag i så fall närmare ska avgränsas.

Den del av polisens och Kriminalvårdens verksamhet som består av tillsyn av effektiviteten i verksamheten och som utgör ett inslag i mål- och resultatstyrningen bör även fortsättningsvis utföras inom respektive myndighet.

Om det finns behov av att inrätta ett fristående organ för granskning av polisens och Kriminalvårdens verksamhet ska utgångspunkten vara att granskningen ska utföras av ett och samma organ, om inte starka skäl talar emot det. Frågan om organets befogenheter bör också övervägas.

Kommittén ska

  • ta ställning till om ett fristående organ ska granska polisens, inklusive Säkerhetspolisens, och Kriminalvårdens verksamhet,
  • om övervägande skäl talar för ett inrättande av ett sådant organ, lämna ett fullständigt förslag om hur organet och dess verksamhet bör utformas,
  • föreslå vilken verksamhet inom polisen som granskningen i så fall ska avse, med utgångspunkt i de verksamheter som anges i 2 § polislagen,
  • föreslå vilken verksamhet inom Kriminalvården som granskningen ska avse, med utgångspunkt i förordningen med instruktion för Kriminalvården,
  • analysera vad inrättandet av ett fristående granskningsorgan för polisens verksamhet får för konsekvenser för åklagarväsendet,
  • analysera och föreslå vilka ingripandemöjligheter eller andra befogenheter ett eventuellt granskningsorgan bör ha,
  • analysera hur ett fristående granskningsorgans verksamhet ska utformas i förhållande till de uppdrag som andra myndigheter har i fråga om tillsyn över polisens och Kriminalvårdens verksamhet.

De uppdrag som JK, Socialstyrelsen och Skolinspektionen har ska vara oförändrade. Även JO:s uppdrag faller utanför det som kommittén har att överväga.

Behovet av analys för det fall Säkerhetspolisen ombildas till en fristående myndighet inom polisväsendet

Kommittén har i sitt pågående arbete funnit skäl för att Säkerhetspolisen bör ombildas till en fristående myndighet inom polisväsendet och har därför begärt tilläggsdirektiv för att kunna analysera vissa frågor som väcks med anledning av det.

Att skilja Säkerhetspolisen från övriga polisen får ett antal konsekvenser. Det handlar främst om vilken ledningsform den fristående Säkerhetspolisen ska ha och frågor i anslutning till detta. Det väcker även frågor som rör samarbetet mellan Säkerhetspolisen och i första hand Rikskriminalpolisen, där man i dag i viss utsträckning bidrar med resurser till varandras verksamheter. Den nuvarande organisationsformen, där de utgör två verksamheter inom samma myndighet, ger utrymme för ett nära samarbete. Om Säkerhetspolisen däremot ombildas till en fristående myndighet inom polisväsendet, finns det behov av att identifiera och eventuellt formalisera detta samarbete. Utöver det nära samarbetet med Rikskriminalpolisen har Säkerhetspolisen också ett utvecklat samarbete med länspolismyndigheterna. Även här medför en separation av Säkerhetspolisen från den övriga polisen konsekvenser som behöver analyseras. Ytterligare en fråga av organisatorisk art är förhållandet mellan Säkerhetspolisen och polisens personalansvarsnämnd.

Om kommittén finner att Säkerhetspolisen bör ombildas till en fristående myndighet inom polisväsendet ska kommittén

  • analysera konsekvenserna av att Säkerhetspolisen ombildas till en fristående myndighet,
  • lämna de förslag som en sådan ombildning kräver.

Vilka följdändringar krävs i andra författningar med anledning av en förändrad organisation för polisen?

De huvudsakliga bestämmelser som rör polisen och dess organisation finns i polislagen, polisförordningen (1998:1558) och förordningen med instruktion för Rikspolisstyrelsen. Därutöver omnämns polisen i ett mycket stort antal andra författningar, där polisen ges olika befogenheter eller berörs på andra sätt.

Polisorganisationskommitténs förslag om en ny organisation för polisen ska innehålla de förslag till författningsändringar som krävs i de för polisen centrala författningarna, dvs. polislagen, polisförordningen och förordningen med instruktion för Rikspolisstyrelsen.

I vilken utsträckning en förändrad organisation även kräver följdändringar av andra författningar där polisen omnämns är dock en fråga som kräver omfattande analys och kommer därför inte att kunna slutföras inom utredningens ursprungliga tidsramar. Kommitténs redovisning av uppdraget i den delen bör därför senareläggas. De följdändringar som har samband med tillsynen över polisens verksamhet bör redovisas tillsammans med övriga överväganden i den delen.

Samråd och redovisning av uppdraget

Enligt utredningens direktiv ska uppdraget revdovisas senast den 31 mars 2012. Utredningstiden förlängs nu. En delredovisning ska fortfarande göras den 31 mars 2012. De delar som avser följdändringar i författningar med anledning av organisationsförändringen inom polisen och överväganden med anledning av en eventuell ombildning av Säkerhetspolisen till en fristående myndighet, redovisas senast den 30 november 2012. När det gäller den fristående granskningen ska delen om polisens verksamhet redovisas senast den 1 juli 2013 och delen om Kriminalvårdens verksamhet redovisas senast den 16 december 2013.

Kommittén ska samråda med Arbetsgivarverket.

(Justitiedepartementet)

Sammanställning över de förordningar i vilka det i dag preciserade polismyndighetsbegreppet kan ersättas enbart med ordet ”Polismyndigheten”

  • 1 och 2 §§ kungörelsen (1965:561) om statistiska uppgifter angående vägtrafikolyckor
  • 10, 12, 27–28, 46, 53, 60–61 och 68 §§ förordningen (1982:756) om Försvarsmaktens ingripanden vid kränkningar av Sveriges territorium under fred och neutralitet, m.m. (IKFN-förordning)
  • 4 § förordningen (1988:691) om kontaktförbud
  • 5 kap. 1 d § förordningen (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen
  • 8 § förordningen (1994:1830) om införsel av levande djur m.m.
  • 17 § förordningen (1996:31) om statliga myndigheters skjutvapen m.m.
  • 3 § förordningen (1998:64) om tillämpning av Europeiska unionens tullinformationssystem
  • 9 § förordningen (1998:780) om biluthyrning
  • 5 § förordningen (2002:713) om försöksverksamhet med varierande högsta tillåtna hastighet
  • 4 kap. 1 § förordningen (2003:789) om skydd mot olyckor
  • 2 § förordningen (2005:323) om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang
  • 5 § förordningen (2005:951) om försöksverksamhet med hastighetsbegränsning vid fordon som stannat för passagerares på- eller avstigning och
  • 2 § förordningen (2007:748) om utredningar avseende vissa dödsfall
  • 6 § förordningen (2009:1474) om viltförvaltningsdelegationer och
  • 8 § förordningen (2012:565) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder.

Sammanställning över de förordningar i vilka det i dag icke preciserade polismyndighetsbegreppet, kan ersättas med ordet ”Polismyndigheten”

Sammanställning över flertalet av de författningar där begreppet polismyndighet inte behöver ändras i författningen

Sammanställning över de förordningar i vilka det är tillräckligt att byta ordet ”Rikspolisstyrelsen” i olika böjningsformer mot ordet ”Polismyndigheten” i motsvarande böjningsform

Betänkande av Polisorganisationskommittén

Stockholm 2012

En sammanhållen svensk polis

Följdändringar i författningar

Del 2

Omslagsbilder: Robert Blombäck och Lars Hedelin / Rikspolisstyrelsen, Marcus Andrae / Statens kriminaltekniska laboratorium, Jimmy Gustafsson / Polismyndigheten i Stockholms län, Elisabeth Hammami / Polismyndigheten i Norrbottens län

Grafisk formgivning: Susan Nilsson, Jupiter Reklam

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-598 191 91 Ordertel: 08-598 191 90 E-post: order.fritzes@nj.se Internet: www.fritzes.se

Svara på remiss – hur och varför. Statsrådsberedningen (SB PM 2003:2, reviderad 2009-05-02)

– En liten broschyr som underlättar arbetet för den som ska svara på remiss. Broschyren är gratis och kan laddas ner eller beställas på http://www.regeringen.se/remiss

Textbearbetning och layout har utförts av Regeringskansliet, FA/kommittéservice.

Tryckt av Elanders Sverige AB. Stockholm 2012

Författningsförslag

1. Förslag till lag (201X:XX) med anledning av ny myndighetsorganisation inom polisen

Härigenom föreskrivs följande.

1 § I denna lag finns bestämmelser med anledning av inrättandet av

Polismyndigheten och Säkerhetspolisen samt avvecklingen av Rikspolisstyrelsen, polismyndigheterna och Statens kriminaltekniska laboratorium.

Rikspolisstyrelsen

2 § Det som är föreskrivet i eller annars följer av en lag eller annan författning beträffande Rikspolisstyrelsen ska efter utgången av år 2014 i stället tillämpas på

1. Säkerhetspolisen, om det gäller en arbetsuppgift som Säkerhetspolisen ska handlägga enligt 1–3 §§ förordningen (201X:XX) med instruktion för Säkerhetspolisen eller någon annan bestämmelse, och

2. Polismyndigheten i övriga fall.

3 § Ärende som enligt lag eller annan författning eller enligt beslut av regeringen handläggs av Rikspolisstyrelsen ska fr.o.m. den 1 januari 2015 handläggas av

1. Säkerhetspolisen, om det gäller en arbetsuppgift som Säkerhetspolisen ska handlägga enligt 1–3 §§ förordningen med instruktion för Säkerhetspolisen eller någon annan bestämmelse, och

2. Polismyndigheten i övriga fall.

Vad som sägs i första stycket gäller om inte annat är särskilt föreskrivet.

4 § En ansökan, anmälan eller annan handling eller uppgift som har lämnats till Rikspolisstyrelsen, ska anses ha kommit in till

1. Säkerhetspolisen den dag som den kom in till Rikspolisstyrelsen, om det gäller en arbetsuppgift som Säkerhetspolisen ska handlägga enligt 1–3 §§ förordningen med instruktion för Säkerhetspolisen, och

2. Polismyndigheten den dag som den kom in till Rikspolisstyrelsen i övriga fall.

5 § Beslut som fattats av Rikspolisstyrelsen före utgången av år 2014 gäller till den tidpunkt som anges i beslutet eller till dess Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen med stöd av lag eller annan författning beslutar annat.

Polismyndigheterna och Statens kriminaltekniska laboratorium

6 § Det som är föreskrivet i eller annars följer av en lag eller annan författning beträffande polismyndigheter, en viss polismyndighet eller Statens kriminaltekniska laboratorium ska efter utgången av år 2014 i stället tillämpas på Polismyndigheten.

7 § Ärende som enligt lag eller annan författning eller enligt beslut av regeringen handläggs av en polismyndighet eller Statens kriminaltekniska laboratorium ska fr.o.m. den 1 januari 2015 handläggas av Polismyndigheten.

8 § En ansökan, anmälan eller annan handling eller uppgift som har lämnats till en polismyndighet eller Statens kriminaltekniska laboratorium ska anses ha kommit in till Polismyndigheten den dag som den kom in till polismyndigheten eller Statens kriminaltekniska laboratorium.

9 § Förvaltningsbeslut som fattats av en polismyndighet eller Statens kriminaltekniska laboratorium före utgången av år 2014 gäller till den tidpunkt som anges i beslutet eller till dess Polismyndigheten med stöd av lag eller annan författning beslutar annat.

Vad som sägs i första stycket gäller om inte annat är särskilt föreskrivet.

Tjänstekort

10 § Under tiden den 1 januari 2015 till och med den 31 december 2016 ska föreskriften i 6 § förordningen (1958:272) om tjänstekort inte tillämpas beträffande tjänstekort som utfärdats av Rikspolisstyrelsen, en polismyndighet eller Statens kriminaltekniska laboratorium om den ändrade uppgiften endast beror på att den utfärdande myndigheten har upphört.

Denna lag träder i kraft den

2. Förslag till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen (1949:105)

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 7 § tryckfrihetsförordningen (1949:105)ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap.

7 §

1

Förordnande om beslag skall av polismyndighet genast verkställas. Angående förbud mot

spridande av tryckt skrift, som lagts under beslag, är stadgat i

6 kap. 3 §.

Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen ska genast verkställa ett förordnande om beslag. I 6 kap. 3 § finns bestämmelser om

förbud mot spridande av tryckt skrift, som lagts under beslag.

Denna lag träder i kraft den

1 Senaste lydelse 1976:955. 2 Senaste lydelse 1984:984. 3 Senaste lydelse 1988:439. 4 Senaste lydelse 1984:984. 5 Senaste lydelse 1984:984.

3. Förslag till lag om ändring i lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd

dels att i 5 §

2

ordet ”polismyndighet” i olika böjningsformer ska

bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten” i motsvarande form,

dels att 1–3, 6 och 7 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

3

Var och en, som i saltsjön inom svensk skärgård eller vid svensk kust eller i rikets segelbara insjöar, floder eller kanaler bärgar övergivna fartyg eller skeppsvrak eller redskap eller gods, som hör till fartyg, vare sig sådant tas upp från botten eller anträffas flytande på vattnet eller uppdrivet på stranden, är skyldig att anmäla fyndet hos

en polismyndighet, tjänsteman

vid kustbevakningen eller tulltjänsteman. Har en tjänsteman vid kustbevakningen eller en tulltjänsteman tagit emot en sådan anmälan, skall han ofördröjligen underrätta polismyndigheten om denna.

Var och en, som i saltsjön inom svensk skärgård eller vid svensk kust eller i rikets segelbara insjöar, floder eller kanaler bärgar övergivna fartyg eller skeppsvrak eller redskap eller gods, som hör till fartyg, vare sig sådant tas upp från botten eller anträffas flytande på vattnet eller uppdrivet på stranden, är skyldig att anmäla fyndet hos

Polismyndigheten,

tjänsteman

vid Kustbevakningen eller tulltjänsteman. Har en tjänsteman vid Kustbevakningen eller en tulltjänsteman tagit emot en sådan anmälan, ska han eller hon skynd-

samt underrätta Polismyndigheten om denna.

2 §

4

Har fartyg under resa bärgat något, som i 1 § sägs, avlämne befälhavaren det bärgade, jämte redogörelse för omständlig-

Har fartyg under resa bärgat något, som i 1 § sägs, ska befälhavaren lämna det bärgade, till-

sammans med en redogörelse för

2 Senaste lydelse 1984:984. 3 Senaste lydelse 1988:439. 4 Senaste lydelse 1984:984.

heterna vid bärgningen, till polis-

myndigheten å den svenska ort, dit han först anländer.

omständigheterna vid bärgningen, till Polismyndigheten. Åtgär-

den ska vidtas i det län dit befälhavaren först anländer.

Anlöpes ej svensk hamn, give

befälhavaren, å den utländska ort

som han först anlöper, hos svensk konsul eller, där sådan ej finnes, hos annan behörig myndighet bärgningen till känna och låte, för så vitt det främmande landets lag ej annorledes stadgar, det bärgade på offentlig auktion försäljas; insände ock till redaren redogörelse för omständigheterna vid bärgningen samt redovise honom försäljningssumman. Redaren åligge därefter att till närmaste polismyndighet avlämna de insända medlen jämte sagda redogörelse.

Anlöps inte svensk hamn, ska

befälhavaren underrätta svensk

konsul på den utländska ort som först anlöps. Finns det inte en svensk konsul på orten, ska istället annan behörig myndighet underrättas. Om inte annat följer av lagstiftningen i det främmande landet, ska det bärgade godset säljas på offentlig auktion. Sedan auktionen genomförts ska befälhavaren till redaren ge in en redogörelse för omständigheterna vid bärgningen och redovisa försäljningssumman. Redaren ska därefter lämna de insända medlen och redogörelsen till Polismyndigheten.

3 §

5

En polismyndighet som har

underrättats om bärgning enligt 1 § eller 2 § första stycket skall låta besiktiga fyndet och därefter låta kungöra bärgningen i de av sjöfartsverket utgivna Underrättelser för sjöfarande. Om särskilda skäl föreligger, får fyndet kungöras även på något annat lämpligt sätt. Kungörelsen

skall innehålla föreläggande för

ägaren till det bärgade godset att anmäla sig hos polismyndigheten inom 90 dagar från kungörandet i Underrättelser för sjöfarande

Har Polismyndigheten under-

rättats om bärgning enligt 1 § eller 2 § första stycket ska den låta besiktiga fyndet och därefter låta kungöra bärgningen i de av Sjöfartsverket utgivna Underrättelser för sjöfarande. Om särskilda skäl föreligger, får fyndet kungöras även på något annat lämpligt sätt. Kungörelsen

ska innehålla föreläggande för

ägaren till det bärgade godset att anmäla sig hos Polismyndigheten inom 90 dagar från kungörandet i Underrättelser för sjöfarande

5 Senaste lydelse 1984:984.

eller inom den längre tid från kungörandet, dock högst ett år, som rikspolisstyrelsen bestämmer i det särskilda fallet.

eller inom den längre tid från kungörandet, dock högst ett år, som Polismyndigheten bestämmer i det särskilda fallet.

Om det bärgade godset inte kan vårdas utan fara för försämring, skall det säljas på offentlig auktion. Om detta inte är lämpligt, skall det säljas på något annat sätt som är betryggande för den som har rätt till godset. Efter utgången av den tid som anges i första stycket skall det influtna beloppet överlämnas till bärgaren.

Om det bärgade godset inte kan vårdas utan fara för försämring, ska det säljas på offentlig auktion. Om detta inte är lämpligt, ska det säljas på något annat sätt som är betryggande för den som har rätt till godset. Efter utgången av den tid som anges i första stycket ska det influtna beloppet överlämnas till bärgaren.

6 §

6

Finnes vid besiktning, som i 3 § omförmäles, sammanlagda kostnaden för bärgningens kungörande samt för fyndets vård och försäljning böra beräknas till så högt belopp, att efter gäldande av nämnda kostnad skälig bärgarlön ej kan ur fyndet utgå, skall polismyndigheten äga att, utan kungörande av bärgningen, omedel-

bart efter besiktningen utlämna fyndet till bärgaren.

Om det vid besiktning enligt 3 § framkommer att den sammanlagda kostnaden för kungörande av bärgningen, vård av fyndet och för försäljningen uppgår till ett så högt belopp att, sedan detta betalats, resterande belopp inte räcker till skälig bärgarlön, får Polismyndigheten, utan att kungöra bärgningen,

omedelbart efter besiktningen utlämna fyndet till bärgaren.

7 §

7

Om ett fynds värde inte överstiger 100 kronor, enligt intyg av polismyndighet, kust-

bevakningen eller av en tull-

tjänsteman som Tullverket har bemyndigat att utfärda sådana intyg, får polismyndigheten utan vidare besiktning och utan kun-

Om ett fynds värde inte överstiger 100 kronor, enligt intyg av Polismyndigheten, Kust-

bevakningen eller av en tull-

tjänsteman som Tullverket har bemyndigat att utfärda sådana intyg, får Polismyndigheten utan vidare besiktning och utan kun-

6 Senaste lydelse 1984:984. 7 Senaste lydelse 1999:399.

görande av bärgningen lämna ut fyndet till bärgaren. Detta gäller dock bara om polismyndigheten inte finner att fyndet av någon särskild anledning skall behandlas på annat sätt.

görande av bärgningen lämna ut fyndet till bärgaren. Detta gäller dock bara om Polismyndigheten inte finner att fyndet av någon särskild anledning ska behandlas på annat sätt.

Denna lag träder i kraft den

4. Förslag till lag om ändring i växellagen (1932:130)

Härigenom föreskrivs att 12 kap. 89 § växellagen (1932:130) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 kap.

89 §

Protest skall, där ej annat överenskommits, upptagas mellan klockan 9 förmiddagen och 7 eftermiddagen hos den protesten gäller, i hans affärslokal eller, om han icke har sådan å

orten, i hans bostad. Träffas han ej, må protesten i stället upptagas

vid affärslokalen eller bostaden. Är denna icke känd, och kan förrättningsmannen icke heller hos ortens polismyndighet därom erhålla upplysning, varde förhållandet anmärkt i protesten.

Protest ska, om inte annat överenskommits, tas upp mellan klockan nio på förmiddagen och sju på eftermiddagen hos den protesten gäller, i hans eller

hennes affärslokal eller, om sådan inte finns på orten, i bostaden.

Träffas inte den protesten gäller,

får protesten i stället tas upp vid

affärslokalen eller bostaden. Är denna inte känd, och kan förrättningsmannen inte heller få upplysning om detta hos Polis-

myndigheten, ska förhållandet anmärkas i protesten.

I fråga om tid och plats för växels uppvisande till godkännande eller betalning skall vad

nu är sagt om protest äga tillämpning.

I fråga om tid och plats för växels uppvisande till godkännande eller betalning gäller vad

som nu är sagt om protest.

Denna lag träder i kraft den

5. Förslag till lag om ändring i lagen (1933:269) om ägofred

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 57 § lagen (1933:269) om ägofred ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.

57 §

8

Bliver ägare till intaget hem-

djur ej känd inom fjorton dagar efter det kungörelse enligt 52 § ägt rum, göre intagaren utan dröjsmål anmälan om intagningen hos polismyndigheten i

orten.

Blir ägaren till intaget hem-

djur inte känd inom fjorton dagar efter det kungörelse enligt 52 § ägt rum, ska intagaren utan dröjsmål göra anmälan om intagningen hos Polismyndig-

heten. Anmälan ska göras i det län där hemdjuret tagits in.

Vill intagaren, sedan anmälan skett, sälja djuret å offentlig auktion och ur köpeskillingen uttaga honom tillkommande lösen, vare därtill berättigad.

Sedan anmälan skett, har intagaren rätt att sälja djuret på offentlig auktion och ta ut sin lösen ur försäljningssumman.

Har ett år förflutit från det intagningen anmälts hos polis-

myndigheten, och är ägaren allt-

jämt okänd, skall djuret eller,

där det blivit sålt, köpeskillingen

i dess helhet tillfalla intagaren.

Har ett år förflutit från det intagningen anmälts hos Polis-

myndigheten, och är ägaren allt-

jämt okänd, ska djuret eller, om

detta sålts, köpeskillingen i dess

helhet tillfalla intagaren.

Denna lag träder i kraft den

8 Senaste lydelse 1938:122.

6. Förslag till lag om ändring i lagen (1938:121) om hittegods

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1938:121) om hittegods

dels att i 4 a §

9

ordet ”polismyndighet” ska bytas ut mot ordet

”Polismyndigheten”,

dels att 1–4 och 10 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

10

Var och en som hittar något

skall utan oskäligt dröjsmål

anmäla fyndet hos polismyndig-

het. Är ägaren till godset känd,

får upphittaren i stället underrätta honom om fyndet.

Var och en som hittar något

ska utan oskäligt dröjsmål

anmäla fyndet hos Polismyndig-

heten. Är ägaren till godset

känd, får upphittaren i stället underrätta honom eller henne om fyndet.

När anmälan om hittegods har gjorts skall polismyndigheten underrätta ägaren till godset, om han är känd.

När anmälan om hittegods har gjorts ska Polismyndigheten underrätta ägaren till godset, om han eller hon är känd.

2 §

Hittegods skall väl vårdas.

Vill upphittaren överlämna god-

set till polismyndighet, have rätt

därtill. Polismyndighet må ock eljest, där så finnes påkallat, omhändertaga godset.

Hittegods ska vårdas väl.

Upphittaren får överlämna god-

set till Polismyndigheten. Om

det finns anledning får Polismyndigheten omhänderta godset.

Polismyndighet må låta försälja hittegods, när godset ej kan

vårdas utan fara för försämring eller vården är förenad med alltför stora kostnader eller eljest

särskilda skäl till försäljning finnas.

Polismyndigheten får sälja

hittegods, när godset inte kan vårdas utan fara för försämring eller vården är förenad med alltför stora kostnader eller om det

annars finns särskilda skäl.

9 Senaste lydelse 2007:1243. 10 Senaste lydelse 1982:1119.

3 §

Ägaren vare berättigad taga hittegods åter mot det han gäldar

polismyndighets och upphittares

skäliga kostnader i anledning av fyndet ävensom skälig hittelön.

Ägaren har rätt att återfå hittegods om han eller hon betalar

Polismyndighetens och upphittares

skäliga kostnader i anledning av fyndet liksom skälig hittelön.

Uppkommer tvist rörande lösesummans belopp, skall frågan

härom avgöras av domstol; polismyndighet som har godset i sin vård dock obetaget att utlämna

det till ägaren mot lösen som

polismyndigheten finner skälig.

Uppkommer tvist rörande lösesummans belopp, ska frågan avgöras av domstol. Om godset

finns i Polismyndighetens vård, får dock myndigheten lämna ut

det till ägaren mot lösen som

Polismyndigheten bedömer vara

skälig.

4 §

11

Varder ägare till hittegods ej

känd inom tre månader från det fyndet anmäldes hos polismyn-

dighet, eller kommer ägaren ej

inom en månad från det han av

polismyndighet underrättats om

fyndet, eller kan ägaren eljest

anses hava uppgivit sin rätt, tillfalle godset upphittaren; dock vare denne skyldig gälda polismyndighets kostnader i anledning av fyndet. Är godset i polismyndighets vård, och underlåter upp-

hittaren att inom en månad efter

anmaning gälda polismyndighetens kostnader, eller kan han eljest anses hava uppgivit sin rätt, skall godset tillfalla staten.

Om ägaren till hittegods inte blir känd inom tre månader från

det fyndet anmäldes hos Polis-

myndigheten tillfaller godset upphittaren. Detsamma gäller om ägaren inte hämtar ut godset inom

en månad från det han eller hon underrättats om fyndet av Polis-

myndigheten, eller om ägaren i annat fall kan anses ha avstått sin rätt till godset. Upphittaren är dock skyldig att betala Polismyndighetens kostnader i anledning av fyndet. Om godset är i Polismyndighetens vård, och upp-

hittaren inte inom en månad efter uppmaning betalar myndig-

hetens kostnader, ska godset till-

falla staten.

Detsamma gäller om upphittaren i annat fall kan anses ha avstått sin rätt till godset.

11 Senaste lydelse 1982:1119.

10 §

12

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, rikspolis-

styrelsen äger meddela erforderliga föreskrifter rörande tillämp-

ningen av denna lag.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Polismyn-

digheten får meddela nödvändiga

föreskrifter rörande tillämpningen av denna lag.

Denna lag träder i kraft den

12 Senaste lydelse 1982:1119.

7. Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken (1942:740)

Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken (1942:740)

dels att 23 kap. 17 § ska upphöra att gälla,

dels att 9 kap. 10 §, 20 kap. 5 §, 23 kap. 3 och 4 a §§, 24 kap. 8 §,

25 kap 1 §, 28 kap. 4 §, 35 kap. 14 §, 36 kap. 16 § och 48 kap. 14 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap.

10 §

13

Skall någon hämtas till ett

sammanträde inför rätten, får han, om ej annat följer av vad som sägs nedan, inte omhändertas tidigare än vad som är nödvändigt för att han skall kunna inställas omedelbart till sammanträdet.

Har ett hämtningsförsök tidigare misslyckats eller finns det annars på grund av vad som är känt om den som skall hämtas särskild anledning till det, får rätten eller polismyndighet besluta att han får omhändertas tidigare än vad som följer av första stycket. Omhändertagande får i sådant fall ske högst sex timmar eller, om rätten beslutat, högst arton timmar tidigare än vad som följer av första stycket. Vid rättens prövning skall särskilt beaktas vilka olägenheter det kan antas medföra att den som

skall hämtas inte är närvarande

vid sammanträdet inför rätten.

Ska någon hämtas till ett

sammanträde inför rätten, får han eller hon, om inte annat följer av vad som sägs nedan, inte omhändertas tidigare än vad som är nödvändigt för att han

eller hon ska kunna inställas

omedelbart till sammanträdet.

Har ett hämtningsförsök tidigare misslyckats eller finns det annars på grund av vad som är känt om den som ska hämtas särskild anledning till det, får rätten eller Polismyndigheten besluta att han eller hon får omhändertas tidigare än vad som följer av första stycket. Omhändertagande får i sådant fall ske högst sex timmar eller, om rätten beslutat, högst arton timmar tidigare än vad som följer av första stycket. Vid rättens prövning ska särskilt beaktas vilka olägenheter det kan antas medföra att den som ska hämtas inte är närvarande vid

13 Senaste lydelse 1998:24.

sammanträdet inför rätten.

Den som har omhändertagits enligt andra stycket är skyldig att i avvaktan på inställelsen stanna kvar på polisstation eller annan plats som bestäms av

polismyndigheten. Om den om-

händertagne skall inställas i brottmål som tilltalad får han tas i förvar.

Den som har omhändertagits enligt andra stycket är skyldig att i avvaktan på inställelsen stanna kvar på polisstation eller annan plats som bestäms av

Polismyndigheten. Om den om-

händertagne ska inställas i brottmål som tilltalad får han eller

hon tas i förvar.

Den som har omhändertagits enligt denna paragraf får inte underkastas annan inskränkning i sin frihet än som påkallas av ändamålet med omhändertagandet, ordningen eller allmän säkerhet.

20kap.

5 §

Brott må av målsägande angivas till åtal hos åklagare eller polismyndighet. Har angivelse

skett hos myndighet å annan ort än den, där åtal för brottet må väckas, skall angivelsen omedelbart tillställas myndigheten i den orten.

Målsäganden får ange ett brott

till åtal hos åklagare eller Polis-

myndigheten. Har angivelse skett

hos myndighet i annan ort än den, där åtal för brottet får väckas, ska angivelsen omedelbart lämnas till myndigheten i den orten.

23 kap.

3 §

14

Beslut att inleda en förundersökning skall fattas av polismyn-

dighet eller åklagaren. Har för-

undersökningen inletts av polis-

myndighet och är saken inte av

enkel beskaffenhet, skall ledningen av förundersökningen

avseende brottet övertas av

åklagaren, så snart någon skäligen kan misstänkas för brottet. Åklagaren skall också i annat fall överta ledningen när det är på-

Beslut att inleda en förundersökning ska fattas av Polismyn-

digheten eller åklagaren. Har

förundersökningen inletts av

Polismyndigheten och är saken

inte av enkel beskaffenhet, ska ledningen av förundersökningen

om brottet övertas av åklagaren,

så snart någon skäligen kan misstänkas för brottet. Åklagaren

ska också i annat fall överta led-

ningen när det är påkallat av

14 Senaste lydelse 1994:1412.

kallat av särskilda skäl. särskilda skäl.

När förundersökningen leds av åklagaren, får han vid undersökningens verkställande anlita biträde av polismyndigheten. Han får också uppdra åt polisman att vidta en viss åtgärd som hör till förundersökningen, om det är lämpligt med hänsyn till åtgärdens beskaffenhet.

När förundersökningen leds av åklagaren, får han eller hon vid undersökningens verkställande anlita biträde av Polismyn-

digheten. Åklagaren får också

uppdra åt polisman att vidta en viss åtgärd som hör till förundersökningen, om det är lämpligt med hänsyn till åtgärdens beskaffenhet.

Innan förundersökning hunnit inledas, får polisman hålla förhör och vidta andra utredningsåtgärder som är av betydelse för utredningen.

4 a §

15

En förundersökning får vidare läggas ned

1. om fortsatt utredning skulle kräva kostnader som inte står i rimligt förhållande till sakens betydelse och det dessutom kan antas att brottets straffvärde inte överstiger fängelse i tre månader, eller

2. om det kan antas att åtal för brottet inte skulle komma att ske till följd av bestämmelser om åtalsunderlåtelse i 20 kap. eller om särskild åtalsprövning samt något väsentligt allmänt eller enskilt intresse ej åsidosätts genom att förundersökningen läggs ned.

2. om det kan antas att åtal för brottet inte skulle komma att ske till följd av bestämmelser om åtalsunderlåtelse i 20 kap. eller om särskild åtalsprövning samt något väsentligt allmänt eller enskilt intresse inte åsidosätts genom att förundersökningen läggs ned.

Om förutsättningar för att lägga ned en förundersökning enligt första stycket föreligger redan innan en sådan har inletts, får det beslutas att förundersökning inte ska inledas.

Beslut enligt denna paragraf att lägga ned en förundersökning meddelas av den polismyn-

dighet eller åklagare som leder

förundersökningen om det kan antas att åtal för brottet inte skulle komma att ske till följd av

Beslut enligt denna paragraf att lägga ned en förundersökning meddelas av den åklagare som leder förundersökningen om det kan antas att åtal för brottet inte skulle komma att ske till följd av bestämmelserna om

15 Senaste lydelse 2012:46.

bestämmelserna om åtalsunderlåtelse i 20 kap. 7 § första stycket eller om särskild åtalsprövning. Detsamma gäller beslut att inte inleda förundersökning i motsvarande fall. Övriga beslut enligt denna paragraf meddelas av åklagare.

åtalsunderlåtelse i 20 kap. 7 § första stycket eller om särskild åtalsprövning. Detsamma gäller beslut att inte inleda förundersökning i motsvarande fall. Om

Polismyndigheten leder förundersökningen beslutar i stället Polismyndigheten. Övriga beslut enligt

denna paragraf meddelas av åklagare.

24 kap.

8 §

16

Har beslut att anhålla någon meddelats i hans frånvaro, skall han, så snart beslutet har verkställts, förhöras av polisman eller åklagare. Har åklagaren inte redan underrättats om frihetsberövandet, skall det skyndsamt anmälas till honom. Åklagaren skall efter förhöret omedelbart besluta om den misstänkte

skall förbli anhållen.

Har beslut att anhålla någon meddelats i den misstänktes frånvaro, ska han eller hon, så snart beslutet har verkställts, förhöras av polisman eller åklagare. Har åklagaren inte redan underrättats om frihetsberövandet, ska det skyndsamt anmälas till honom eller henne. Åklagaren ska efter förhöret omedelbart besluta om den misstänkte

ska förbli anhållen.

Har någon gripits enligt 7 §,

skall han så snart som möjligt

förhöras av polisman eller åklagare. Har åklagaren inte redan underrättats om frihetsberövandet, skall det skyndsamt anmälas till honom. Åklagaren skall efter förhöret omedelbart besluta om den misstänkte skall anhållas. Anhålls inte den misstänkte,

skall beslutet om gripande

omedelbart hävas.

Har någon gripits enligt 7 §,

ska han eller hon så snart som

möjligt förhöras av polisman eller åklagare. Har åklagaren inte redan underrättats om frihetsberövandet, ska det skyndsamt anmälas till honom eller

henne. Åklagaren ska efter för-

höret omedelbart besluta om den misstänkte ska anhållas. Anhålls inte den misstänkte, ska beslutet om gripande omedelbart hävas.

Innan åklagaren har underrättats om frihetsberövandet, får

Innan åklagaren har underrättats om frihetsberövandet, får

16 Senaste lydelse 1998:24.

beslutet om gripande hävas av

polismyndigheten, om det är

uppenbart att det inte finns skäl för fortsatt frihetsberövande. I omedelbar anslutning till gripandet får beslutet under samma förutsättningar hävas även av en polisman som har fattat beslutet.

beslutet om gripande hävas av

Polismyndigheten, om det är

uppenbart att det inte finns skäl för fortsatt frihetsberövande. I omedelbar anslutning till gripandet får beslutet under samma förutsättningar hävas även av en polisman som har fattat beslutet.

Om den som misstänks för brott avviker och det finns skäl

att anhålla honom, får åklagaren

efterlysa honom.

Om den som misstänks för brott avviker och det finns skäl

för anhållande, får åklagaren

efterlysa honom eller henne.

25 kap.

1 §

17

Är någon skäligen misstänkt för ett brott, på vilket fängelse kan följa, och finns det med hänsyn till brottets beskaffenhet, den misstänktes förhållande eller någon annan omständighet risk för att han avviker eller på något annat sätt undandrar sig lagföring eller straff, men finns det i övrigt inte anledning att anhålla eller häkta honom, får, om det är tillräckligt, i stället förbud meddelas honom att utan tillstånd lämna honom anvisad vistelseort (reseförbud) eller föreskrivas att han på vissa tider

skall anmäla sig hos anvisad polismyndighet (anmälningsskyl-

dighet). Oberoende av brottets beskaffenhet får också reseförbud eller anmälningsskyldighet beslutas, om det finns risk för att den misstänkte genom att

Är någon skäligen misstänkt för ett brott, på vilket fängelse kan följa, och finns det med hänsyn till brottets beskaffenhet, den misstänktes förhållande eller någon annan omständighet risk för att han eller hon avviker eller på något annat sätt undandrar sig lagföring eller straff, men finns det i övrigt inte anledning att anhålla eller häkta honom eller henne, får, om det är tillräckligt, i stället förbud meddelas den misstänkte att utan tillstånd lämna anvisad vistelseort (reseförbud) eller föreskrivas att han eller hon på vissa tider ska anmäla sig hos Polis-

myndigheten (anmälningsskyl-

dighet). Anmälan ska göras på

den ort som anges i beslutet.

Oberoende av brottets beskaffenhet får också reseförbud eller

17 Senaste lydelse 1989:650.

bege sig från riket undandrar sig lagföring eller straff.

anmälningsskyldighet beslutas, om det finns risk för att den misstänkte genom att bege sig från riket undandrar sig lagföring eller straff.

Föreligger mot någon skäl till häktning eller anhållande men kan det antas att syftet därmed

kan tillgodoses genom reseförbud eller anmälningsskyldighet, får beslut härom meddelas även i andra fall än som avses i första stycket.

Finns det skäl att häkta eller anhålla någon, men kan det antas att syftet med åtgärden kan till-

godoses genom reseförbud eller anmälningsskyldighet, får beslut

om detta meddelas även i andra

fall än som avses i första stycket.

Reseförbud eller anmälningsskyldighet får åläggas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som den innebär för den misstänkte eller något annat motstående intresse.

28 kap.

4 §

18

Förordnande om husrannsakan meddelas, utom i fall som avses i tredje stycket, av undersökningsledaren, åklagaren eller rätten. Förordnande om husrannsakan för delgivning skall alltid meddelas av rätten. Kan i annat fall husrannsakan antas bli av stor omfattning eller medföra synnerlig olägenhet för den hos vilken åtgärden företas, bör, om det inte är fara i dröjsmål, åtgärden inte vidtas utan rättens förordnande.

Fråga om husrannsakan får rätten ta upp på yrkande av undersökningsledaren eller åklagaren. Efter åtalet får rätten även på yrkande av målsägande eller självmant ta upp en sådan

Förordnande om husrannsakan meddelas, utom i fall som avses i tredje stycket, av undersökningsledaren, åklagaren eller rätten. Förordnande om husrannsakan för delgivning ska alltid meddelas av rätten. Kan i annat fall husrannsakan antas bli av stor omfattning eller medföra synnerlig olägenhet för den hos vilken åtgärden företas, bör, om det inte är fara i dröjsmål, åtgärden inte vidtas utan rättens förordnande.

Fråga om husrannsakan får rätten ta upp på yrkande av undersökningsledaren eller åklagaren. Efter åtalet får rätten även på yrkande av målsägande eller självmant ta upp en sådan

18 Senaste lydelse 1995:637.

fråga. Fråga om husrannsakan för delgivning tas upp av rätten självmant eller på yrkande av

polismyndighet eller åklagaren.

fråga. Fråga om husrannsakan för delgivning tas upp av rätten självmant eller på yrkande av

Polismyndigheten eller åklagaren.

Förordnande om husrannsakan för eftersökande av den som skall häktas enligt beslut som avses i 24 kap. 17 § tredje stycket eller hämtas till inställelse vid rätten meddelas av polis-

myndighet eller polisman enligt

bestämmelser i polislagen (1984:387).

Förordnande om husrannsakan för eftersökande av den som ska häktas enligt beslut som avses i 24 kap. 17 § tredje stycket eller hämtas till inställelse vid rätten meddelas av Polis-

myndigheten eller polisman enligt

bestämmelser i polislagen (1984:387).

35 kap.

14 §

19

En berättelse, som någon har avgett skriftligen i anledning av en redan inledd eller förestående rättegång, eller en uppteckning av en berättelse, som någon i anledning av en sådan rättegång lämnat inför åklagare eller polis-

myndighet eller annars utom

rätta, får åberopas som bevis i rättegången endast

En berättelse, som någon har avgett skriftligen i anledning av en redan inledd eller förestående rättegång, eller en uppteckning av en berättelse, som någon i anledning av en sådan rättegång lämnat inför åklagare eller Polis-

myndigheten eller annars utom

rätta, får åberopas som bevis i rättegången endast

1. om det är särskilt föreskrivet,

2. om förhör med den som lämnat berättelsen inte kan hållas vid eller utom huvudförhandling eller i övrigt inför rätten eller

3. om det finns särskilda skäl med hänsyn till de kostnader eller olägenheter som ett förhör vid eller utom huvudförhandling kan antas medföra, vad som kan antas stå att vinna med ett sådant förhör, berättelsens betydelse och övriga omständigheter.

Även i annat fall än som sägs i första stycket får dock i tvistemål en sådan skriftlig berättelse eller uppteckning av en berättelse som avses där åberopas som bevis i rättegången, om parterna godtar det och det inte är uppenbart olämpligt.

Vad som sägs i första och andra styckena om en skriftlig

Vad som sägs i första och andra styckena om en skriftlig

19 Senaste lydelse 2005:683.

eller upptecknad berättelse skall också tillämpas i fråga om en ljudupptagning eller en ljud- och bildupptagning av en berättelse.

eller upptecknad berättelse ska också tillämpas i fråga om en ljudupptagning eller en ljud- och bildupptagning av en berättelse.

36 kap.

16 §

20

Ett vittne skall lämna sin berättelse muntligen. Vittnet får dock med rättens medgivande använda sig av anteckningar till stöd för minnet.

Vid ett vittnesförhör får det som vittnet tidigare har berättat inför rätta eller inför åklagare eller polismyndighet läggas fram endast när vittnets berättelse vid förhöret avviker från vad han eller hon tidigare har berättat eller när vittnet vid förhöret förklarar att han eller hon inte kan eller inte vill yttra sig. Avser förhöret någon som tidigare har hörts inför rätta och har det förra förhöret dokumenterats genom en ljud- och bildupptagning, får dock förhöret inledas med en uppspelning av upptagningen. Har den tidigare bevisupptagningen skett i lägre rätt,

skall förhöret i högre rätt

inledas med en sådan uppspelning, om det inte är olämpligt.

Ett vittne ska lämna sin berättelse muntligen. Vittnet får dock med rättens medgivande använda sig av anteckningar till stöd för minnet.

Vid ett vittnesförhör får det som vittnet tidigare har berättat inför rätta eller inför åklagare eller Polismyndigheten läggas fram endast när vittnets berättelse vid förhöret avviker från vad han eller hon tidigare har berättat eller när vittnet vid förhöret förklarar att han eller hon inte kan eller inte vill yttra sig. Avser förhöret någon som tidigare har hörts inför rätta och har det förra förhöret dokumenterats genom en ljud- och bildupptagning, får dock förhöret inledas med en uppspelning av upptagningen. Har den tidigare bevisupptagningen skett i lägre rätt,

ska förhöret i högre rätt inledas

med en sådan uppspelning, om det inte är olämpligt.

48 kap.

14 §

21

20 Senaste lydelse 2005:683. 21 Senaste lydelse 2001:280.

Regeringen får meddela föreskrifter om det högsta belopp, till vilket ordningsbot får bestämmas, och om andra begränsningar för användningen av föreläggande av ordningsbot.

Riksåklagaren väljer, i samråd med Rikspolisstyrelsen, ut de brott för vilka ordningsbot skall bestämmas.

Riksåklagaren bestämmer för olika brott ordningsbotens belopp. Därvid anges även grunder för beräkning av gemensam ordningsbot för flera brott. Om det finns särskilda skäl får riksåklagaren uppdra åt överåklagare

som är myndighetschef inom

åklagarväsendet att i fråga om vissa brott bestämma ordningsbotens belopp.

Riksåklagaren väljer, i samråd med Polismyndigheten, ut de brott för vilka ordningsbot ska bestämmas.

Riksåklagaren bestämmer för olika brott ordningsbotens belopp. Därvid anges även grunder för beräkning av gemensam ordningsbot för flera brott. Om det finns särskilda skäl får riksåklagaren uppdra åt överåklagare inom åklagarväsendet att i fråga om vissa brott bestämma ordningsbotens belopp.

Denna lag träder i kraft den

8. Förslag till lag om ändring i lagen (1943:881) om polisens ställning under krig

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1943:881) om polisens ställning under krig ska upphävas.

Denna lag träder i kraft den

9. Förslag till lag om ändring i föräldrabalken (1949:381)

Härigenom föreskrivs att i 21 kap.3, 4 och 10 §§föräldrabalken (1949:381)ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

21 kap.

3 §

22

Beslutar rätten om verkställighet, får den även utan yrkande förelägga vite eller besluta att barnet skall hämtas genom polismyndighetens försorg. Hämtning får dock beslutas endast i de fall och under de förutsättningar som anges i andra och tredje styckena.

Beslutar rätten om verkställighet, får den även utan yrkande förelägga vite eller besluta att barnet ska hämtas genom Polismyndighetens försorg. Hämtning får dock beslutas endast i de fall och under de förutsättningar som anges i andra och tredje styckena.

Är det fråga om en dom eller ett beslut om vårdnad, boende eller överlämnande av barn, får rätten besluta om hämtning av barnet, om verkställighet annars inte kan ske eller om hämtning är nödvändig för att undvika att barnet lider allvarlig skada.

Är det fråga om en dom eller ett beslut om umgänge mellan barnet och en förälder som barnet inte bor tillsammans med, får rätten besluta om hämtning av barnet, om verkställighet annars inte kan ske och barnet har ett särskilt starkt behov av umgänge med föräldern.

Frågor om utdömande av förelagt vite prövas av rätten på ansökan av den part som har begärt verkställigheten.

4 §

23

Beslutar rätten om verkställighet, kan den även lämna uppdrag enligt 2 §. Har rätten beslutat att barnet skall hämtas genom polismyndighetens försorg, skall ett uppdrag enligt 2 § lämnas, om inte särskilda skäl

Beslutar rätten om verkställighet, kan den även lämna uppdrag enligt 2 §. Har rätten beslutat att barnet ska hämtas genom Polismyndighetens försorg, ska ett uppdrag enligt 2 § lämnas, om inte särskilda skäl

22 Senaste lydelse 2006:458. 23 Senaste lydelse 2006:458.

talar mot det.

Om det finns särskilda skäl, får rätten för att underlätta att barnet överflyttas besluta att barnet tillfälligt skall tas om hand av socialnämnden eller på annat lämpligt sätt. Rätten får besluta att omhändertagandet

skall verkställas genom polismyndighetens försorg.

Beslutar rätten om verkställighet av en dom eller ett beslut om umgänge som har vunnit laga kraft, kan rätten komplettera eller ändra vad som har bestämts om de praktiska arrangemangen för utövandet av umgänget, om det är nödvändigt för att umgänget skall kunna ske.

talar mot det.

Om det finns särskilda skäl, får rätten för att underlätta att barnet överflyttas besluta att barnet tillfälligt ska tas om hand av socialnämnden eller på annat lämpligt sätt. Rätten får besluta att omhändertagandet ska verkställas genom Polismyndighetens försorg.

Beslutar rätten om verkställighet av en dom eller ett beslut om umgänge som har vunnit laga kraft, kan rätten komplettera eller ändra vad som har bestämts om de praktiska arrangemangen för utövandet av umgänget, om det är nödvändigt för att umgänget ska kunna ske.

10 §

24

Om det är fara för att barnet förs ur landet eller om saken av annan anledning är brådskande, kan rätten omedelbart besluta att barnet skall tas om hand av socialnämnden eller på annat lämpligt sätt. Rätten får besluta att omhändertagandet skall verkställas genom polismyndig-

hetens försorg.

Kan ett beslut enligt första stycket inte avvaktas, får polis-

myndigheten, oavsett om något

ärende är anhängigt, vidta sådana omedelbara åtgärder som kan ske utan skada för barnet. Åtgärden skall genast anmälas till

Om det är fara för att barnet förs ur landet eller om saken av annan anledning är brådskande, kan rätten omedelbart besluta att barnet ska tas om hand av socialnämnden eller på annat lämpligt sätt. Rätten får besluta att omhändertagandet

ska

verkställas genom Polismyndig-

hetens försorg.

Kan ett beslut enligt första stycket inte avvaktas, får Polis-

myndigheten, oavsett om något

ärende är anhängigt, vidta sådana omedelbara åtgärder som kan ske utan skada för barnet. Åtgärden ska genast anmälas till

24 Senaste lydelse 2006:458.

rätten, som utan dröjsmål prövar om den skall bestå.

Har rätten meddelat ett beslut om omhändertagande enligt första eller andra stycket som ännu gäller när ärendet skall avgöras, skall rätten ompröva beslutet.

rätten, som utan dröjsmål prövar om den ska bestå.

Har rätten meddelat ett beslut om omhändertagande enligt första eller andra stycket som ännu gäller när ärendet ska avgöras, ska rätten ompröva beslutet.

Denna lag träder i kraft den

10. Förslag till lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott

Härigenom föreskrivs att 20, 26 och 26 a §§ lagen (1957:668) om utlämning för brott ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 §

25

Sedan Högsta domstolens beslut meddelats,

anmäles

ärendet för regeringen. Om

Högsta domstolen funnit hinder mot utlämning möta enligt 1– 10 §§, må framställningen icke bifallas. Genom överenskommelse med främmande stat må dock bestämmas att, om hinder ansetts möta enligt 8 eller 9 §, frågan skall kunna hänskjutas till internationell skiljedom.

När utlämning beviljas skall den tid utsättas, inom vilken den ansökande staten skall hämta den som skall utlämnas. Tiden får inte utan synnerliga skäl överstiga en månad från det att den ansökande staten har fått del av beslutet.

Beslutet om utlämning verkställs av polismyndigheten. Om den som skall utlämnas är på fri fot, får han eller hon, om det är nödvändigt för att utlämningen

skall kunna genomföras, omhän-

dertas och tas i förvar av polis-

myndigheten, dock längst under

fyrtioåtta timmar.

Sedan Högsta domstolens beslut meddelats, ska ärendet

anmälas för regeringen. Om

Högsta domstolen funnit hinder mot utlämning möta enligt 1– 10 §§, får framställningen inte bifallas. Genom överenskommelse med främmande stat får dock bestämmas att, om hinder ansetts möta enligt 8 eller 9 §, frågan ska kunna hänskjutas till internationell skiljedom.

När utlämning beviljas ska den tid utsättas, inom vilken den ansökande staten ska hämta den som ska utlämnas. Tiden får inte utan synnerliga skäl överstiga en månad från det att den ansökande staten har fått del av beslutet.

Beslutet om utlämning verkställs av Polismyndigheten. Om den som ska utlämnas är på fri fot, får han eller hon, om det är nödvändigt för att utlämningen

ska kunna genomföras, omhän-

dertas och tas i förvar av Polis-

myndigheten, dock längst under

fyrtioåtta timmar.

25 Senaste lydelse 2003:1158.

26 §

26

Chefen för Justitiedepartementet får medge, att den som av en stat utlämnas till en annan stat får föras genom riket, om

denne inte är svensk medborgare

och det inte heller annars finns synnerliga skäl mot det. Framställning om detta ges in till Justitiedepartementet.

Har tillstånd meddelats enligt första stycket får polismyndig-

heten, om det är nödvändigt för

att transporten ska kunna genomföras, omhänderta och ta i förvar den som utlämnas, dock längst under fyrtioåtta timmar.

Chefen för Justitiedepartementet får medge, att den som av en stat utlämnas till en annan stat får föras genom riket, om

han eller hon inte är svensk

medborgare och det inte heller annars finns synnerliga skäl mot det. Framställning om detta ges in till Justitiedepartementet.

Har tillstånd meddelats enligt första stycket får Polismyndig-

heten, om det är nödvändigt för

att transporten ska kunna genomföras, omhänderta och ta i förvar den som utlämnas, dock längst under fyrtioåtta timmar.

När tillstånd till transport begärs i fråga om någon som utlämnas till en medlemsstat i Europeiska unionen, Island eller Norge tillämpas 8 kap. 2 § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder i stället för första och andra styckena.

26 a §

27

Har utlämning till Sverige skett för rättegång här i landet, på villkor att den som utlämnats senare återförs till den andra staten, skall polismyndigheten på

den ort där rättegången har ägt rum se till att den som har

utlämnats återförs.

Har utlämning till Sverige skett för rättegång här i landet, på villkor att den som utlämnats senare återförs till den andra staten, ska Polismyndigheten se till att den som har utlämnats återförs.

Om den som skall återföras är på fri fot får han eller hon, om det är nödvändigt för att återförandet skall kunna genomföras, omhändertas och tas i förvar av polismyndigheten, dock längst under fyrtioåtta timmar.

Om den som ska återföras är på fri fot får han eller hon, om det är nödvändigt för att återförandet ska kunna genomföras, omhändertas och tas i förvar av

Polismyndigheten, dock längst

under fyrtioåtta timmar.

26 Senaste lydelse 2011:1166. 27 Senaste lydelse 2003:1158.

Denna lag träder i kraft den

11. Förslag till lag om ändring i lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m.

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. ska ha följande lydelse.

2 §

28

Vid beslag av egendom som avses i 1 § skall vad som i allmänhet är föreskrivet om beslag i brottmål tillämpas, dock med följande avvikelser:

1. Beslagtagen egendom får bevisligen förstöras om värdet är ringa eller om det annars måste anses försvarligt att förstöra egendomen. I annat fall får egendomen säljas. Spritdrycker, vin, starköl och öl får säljas till den som har rätt att tillverka eller att bedriva partihandel med sådana varor enligt alkohollagen (1994:1738). Annan egendom får säljas på det sätt som med hänsyn till egendomen är lämpligt. Intäkter vid försäljning av beslagtagen egendom tillfaller staten. Beslut om att förstöra eller sälja egendom får fattas av undersökningsledaren eller åklagaren. I de fall som avses i 23 kap. 22 § första stycket rättegångsbalken får sådant beslut fattas även av

polismyndigheten.

Om ett beslag hävs och egendomen är förstörd eller såld enligt denna paragraf, skall er-

Vid beslag av egendom som avses i 1 § ska vad som i allmänhet är föreskrivet om beslag i brottmål tillämpas, dock med följande avvikelser:

1. Beslagtagen egendom får bevisligen förstöras om värdet är ringa eller om det annars måste anses försvarligt att förstöra egendomen. I annat fall får egendomen säljas. Spritdrycker, vin, starköl och öl får säljas till den som har rätt att tillverka eller att bedriva partihandel med sådana varor enligt alkohollagen (2010:1622). Annan egendom får säljas på det sätt som med hänsyn till egendomen är lämpligt. Intäkter vid försäljning av beslagtagen egendom tillfaller staten. Beslut om att förstöra eller sälja egendom får fattas av undersökningsledaren eller åklagaren. I de fall som avses i 23 kap. 22 § första stycket rättegångsbalken får sådant beslut fattas även av

Polismyndigheten.

Om ett beslag hävs och egendomen är förstörd eller såld enligt denna paragraf, ska ersätt-

28 Senaste lydelse 2005:286.

sättning betalas av allmänna medel. Ersättningens storlek

skall motsvara egendomens pris

vid försäljning till allmänheten eller vad som annars är skäligt. Beslut om ersättning fattas av åklagaren. Den som drabbats av beslaget får begära rättens prövning av beslutet om ersättning. Det skall ske inom en månad från det han eller hon fick del av beslutet. Ansökan görs vid den domstol som kunnat pröva beslaget. Ersättning betalas ut av länsstyrelsen på begäran av åklagaren.

1 a. Om värdet på en beslagtagen alkoholhaltig dryck är ringa, får en polisman besluta att drycken bevisligen skall förstöras. Även i dessa fall tillämpas 1 tredje stycket.

2. Om polisman verkställer beslag och förelägger förverkande av den beslagtagna egendomen i föreläggande av ordningsbot, skall anmälan om beslaget göras hos polismyndig-

heten.

ning betalas av allmänna medel. Ersättningens storlek ska motsvara egendomens pris vid försäljning till allmänheten eller vad som annars är skäligt. Beslut om ersättning fattas av åklagaren. Den som drabbats av beslaget får begära rättens prövning av beslutet om ersättning. Det ska ske inom en månad från det han eller hon fick del av beslutet. Ansökan görs vid den domstol som kunnat pröva beslaget. Ersättning betalas ut av länsstyrelsen på begäran av åklagaren.

1 a. Om värdet på en beslagtagen alkoholhaltig dryck är ringa, får en polisman besluta att drycken bevisligen ska förstöras. Även i dessa fall tillämpas 1 tredje stycket.

2. Om polisman verkställer beslag och förelägger förverkande av den beslagtagna egendomen i föreläggande av ordningsbot, ska anmälan om beslaget göras hos Polismyndig-

heten.

3. I fråga om sådana drycker som avses i 1 § tredje stycket och som förtärs eller förvaras i strid med villkor enligt 2 kap. 16 § andra stycket första meningen eller med 2 kap. 18 § eller med 4 kap. 4 § ordningslagen (1993:1617) eller med 9 kap. 2 § järnvägslagen (2004:519) har den som tjänstgör som ordningsvakt vid en allmän sammankomst eller offentlig tillställning eller inom ett trafikföretags område eller dess färdmedel eller som befattningshavare i säkerhets- eller ordningstjänst vid järnväg samma rätt att ta egendomen i beslag som enligt rättegångsbalken tillkommer en polisman. Ordningsvakt eller befattningshavare i säkerhets- eller ordningstjänst vid järnväg som

Ordningsvakt eller befattningshavare i säkerhets- eller ordningstjänst vid järnväg som

har verkställt beslag skall skyndsamt anmäla detta till polismyn-

digheten och överlämna den be-

slagtagna egendomen.

har verkställt beslag ska skyndsamt anmäla detta till Polismyn-

digheten och överlämna den be-

slagtagna egendomen.

Denna lag träder i kraft den

12. Förslag till lag om ändring i lagen (1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap

Härigenom föreskrivs att 2 a § lagen (1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 a §

29

Iakttas inte ett föreläggande

vid vite enligt 2 §, kan rätten i stället för att förelägga nytt vite

förordna om biträde av polismyndighet för att undersök-

ningen skall komma till stånd.

I fråga om barn som inte har fyllt arton år får förordnande om biträde av polismyndighet meddelas endast om det finns särskilda skäl. Sådant biträde får inte lämnas om det finns risk, som ej är ringa, för att barnet

skall ta skada av detta.

Har kostnad för biträde av

polismyndighet utgått av all-

männa medel, skall den som har varit föremål för biträdet betala tillbaka kostnaden till statsverket. I fråga om barn som inte har fyllt arton år skall betalningsskyldigheten i stället fullgöras av barnets vårdnadshavare.

Följs inte ett föreläggande vid

vite enligt 2 §, kan rätten i stället för att förelägga nytt vite

besluta om biträde av Polismyndigheten för att undersök-

ningen ska komma till stånd.

I fråga om barn som inte har fyllt arton år får beslutet om biträde av Polismyndigheten meddelas endast om det finns särskilda skäl. Sådant biträde får inte lämnas om det finns risk, som inte är ringa, för att barnet

ska ta skada av detta.

Har kostnad för biträde av

Polismyndigheten utgått av all-

männa medel, ska den som har varit föremål för biträdet betala tillbaka kostnaden till statsverket. I fråga om barn som inte har fyllt arton år ska betalningsskyldigheten i stället fullgöras av barnets vårdnadshavare.

Denna lag träder i kraft den

29 Senaste lydelse 1982:1060.

13. Förslag till lag om ändring i brottsbalken (1962:700)

Härigenom föreskrivs att 15 kap. 7 § brottsbalken ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 kap.

7 §

Den som, i annat fall än 6 § avser, hos åklagare, polismyn-

dighet eller annan myndighet

sanningslöst tillvitar annan brottslig gärning, föregiver besvärande omständighet eller förnekar friande eller mildrande omständighet, dömes, om myndigheten har att upptaga anmälan i sådan sak, för falsk tillvitelse till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.

Om han icke insåg men hade skälig anledning antaga, att utsagan var sanningslös, dömes för vårdslös tillvitelse till böter eller fängelse i högst sex månader.

Den som, i annat fall än 6 § avser, hos åklagare, Polismyn-

digheten eller annan myndighet

sanningslöst tillvitar annan brottslig gärning, föregiver besvärande omständighet eller förnekar friande eller mildrande omständighet, döms, om myndigheten har att ta upp anmälan i sådan sak, för falsk tillvitelse till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.

Om han eller hon inte insåg men hade skälig anledning att

anta, att utsagan var sannings-

lös, döms för vårdslös tillvitelse till böter eller fängelse i högst sex månader.

Denna lag träder i kraft den

14. Förslag till lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §

30

Här i riket meddelad dom, varigenom dömts till fängelse,

må verkställas i Danmark,

Finland, Island eller Norge, om den dömde när verkställighet

skall ske är medborgare eller har

hemvist i den andra staten. Uppehåller han sig i någon av nämnda stater, må även eljest domen verkställas där, om det med hänsyn till omständligheterna finnes lämpligast.

Här i riket meddelad dom, varigenom någon dömts till fängelse, får verkställas i Danmark, Finland, Island eller Norge, om den dömde när verkställighet ska ske är medborgare eller har hemvist i den andra staten. Uppehåller han

eller hon sig i någon av nämnda

stater, får även annars domen verkställas där, om det med hänsyn till omständigheterna

bedöms lämpligast.

Bifalls en framställning om verkställighet av domen i den andra staten, skall Kriminalvården vid behov ombesörja att den dömde överförs till den staten. Kriminalvården får där-

vid begära hjälp av polismyndigheten i den ort där den dömde uppehåller sig.

Bifalls en framställning om verkställighet av domen i den andra staten, ska Kriminalvården vid behov ombesörja att den dömde överförs till den staten. Kriminalvården får då begära hjälp av Polismyndigheten.

Påträffas den dömde här i riket före frigivningen, får polis-

myndigheten på begäran av myn-

dighet i den andra staten eller med anledning av där utfärdad

Påträffas den dömde här i riket före frigivningen, får Polis-

myndigheten på begäran av myn-

dighet i den andra staten eller med anledning av där utfärdad

30 Senaste lydelse 2005:968.

efterlysning ombesörja att han överförs till den staten för verkställighet av straffet.

efterlysning ombesörja att han

eller hon överförs till den staten

för verkställighet av straffet.

Skall den dömde enligt vad

som nu har sagts överföras från Sverige till den andra staten, anses den tid, under vilken han för ändamålet har varit omhändertagen av svensk myndighet, såsom strafftid.

Ska den dömde enligt vad

som nu har sagts överföras från Sverige till den andra staten, anses den tid, under vilken han

eller hon för ändamålet har varit

omhändertagen av svensk myndighet, såsom strafftid.

Denna lag träder i kraft den

15. Förslag till lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare

dels att i 14 §

31

ordet ”polismyndigheten” ska bytas ut mot ordet

”Polismyndigheten”,

dels att 1 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

32

I denna lag finns särskilda bestämmelser om handläggning hos polis, åklagare och domstol av mål och ärenden om brott där den misstänkte inte har fyllt tjugoett år.

I övrigt gäller rättegångsbalkens regler och andra bestämmelser.

I denna lag finns särskilda bestämmelser om handläggning hos polisen, åklagare och domstol av mål och ärenden om brott där den misstänkte inte har fyllt tjugoett år.

I övrigt gäller rättegångsbalkens regler och andra bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den

31 Senaste lydelse 2006:894. 32 Senaste lydelse 1994:1 760.

16. Förslag till lag om ändring i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln

Härigenom föreskrivs att i 12 §

33

lagen (1966:314) om kontinen-

talsockeln ordet ”polismyndighetens” ska bytas ut mot ordet ”Polismyndighetens”.

Denna lag träder i kraft den

33 Senaste lydelse 1988:819.

17. Förslag till lag om ändring i lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse

Härigenom föreskrivs att 2, 3, 6, 8, 9, 19 och 20 §§ lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

34

Hotell- eller pensionatrörelse, som är avsedd att samtidigt mottaga minst nio gäster eller som omfattar minst fem gästrum, får drivas endast av den som har tillstånd av polismyn-

digheten i orten. Tillstånd med-

delas för hotell- eller pensionatrörelse i viss byggnad eller lägenhet.

Hotell- eller pensionatrörelse, som är avsedd att samtidigt ta emot minst nio gäster eller som omfattar minst fem gästrum, får drivas endast av den som har tillstånd av Polismyn-

digheten. Ansökan ska göras i det län där verksamheten ska bedrivas. Tillstånd meddelas för

hotell- eller pensionatrörelse i viss byggnad eller lägenhet.

Tillstånd skall meddelas, om det icke finnes anledning antaga att den som söker tillståndet

skall driva rörelsen så att fara för

allmän ordning och säkerhet uppkommer. Tillstånd får ej meddelas den som är underårig eller i konkurstillstånd eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.

Tillstånd ska meddelas, om det inte finns anledning att anta att den som söker tillståndet ska driva rörelsen så att fara för allmän ordning och säkerhet uppkommer. Tillstånd får inte meddelas den som är underårig eller i konkurstillstånd eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.

3 §

35

Drives hotell- eller pen-

sionatrörelse för vilken tillstånd fordras enligt 2 § av bolag, förening eller annan samfällighet, skall föreståndare finnas för rörelsen. Föreståndare får utses

Drivs hotell- eller pensionat-

rörelse för vilken tillstånd fordras enligt 2 § av bolag, förening eller annan samfällighet, ska föreståndare finnas för rörelsen. Föreståndare får utses

34 Senaste lydelse 1988:1310. 35 Senaste lydelse 1988:1310.

även av tillståndshavare som är enskild person. Polismyndigheten äger ålägga sådan tillståndshavare att utse föreståndare, om särskilda skäl föreligga.

Föreståndare skall vara godkänd av polismyndigheten. Utsedd föreståndare skall godkännas om han ej är underårig eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken samt det icke

finnes anledning antaga att han skall utöva rörelsen så att fara

för allmän ordning och säkerhet uppkommer.

även av tillståndshavare som är enskild person. Polismyndigheten får ålägga sådan tillståndshavare att utse föreståndare, om särskilda skäl föreligger.

Föreståndare ska vara godkänd av Polismyndigheten. Utsedd föreståndare ska godkännas om han eller hon inte är underårig eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken samt det inte finns anledning anta att han eller hon ska utöva rörelsen så att fara för allmän ordning och säkerhet uppkommer.

Godkänd föreståndare ansvarar i tillståndshavarens ställe för att rörelsen utövas enligt föreskrifterna i denna lag.

6 §

36

Om tillståndshavare avlider,

försättes i konkurs eller får en

förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken med uppdrag som omfattar rörelsen, får rörelsen fortsättas under högst ett år.

Fortsättes rörelsen, skall före-

ståndare enligt 3 § finnas för denna.

Om godkänd föreståndare ej redan finnes, skall inom två månader från dödsfallet, edgångssammanträdet eller beslutet om förvaltare ansökan göras om godkännande av föreståndare.

Godkännes icke

föreståndaren, skall polismyndig-

heten lämna den som driver

rörelsen tillfälle att inom viss tid

Om tillståndshavare avlider,

försätts i konkurs eller får en

förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken med uppdrag som omfattar rörelsen, får rörelsen fortsättas under högst ett år.

Fortsätts rörelsen, ska före-

ståndare enligt 3 § finnas för denna.

Om godkänd föreståndare

inte redan finns, ska inom två

månader från dödsfallet, edgångssammanträdet eller beslutet om förvaltare ansökan göras om godkännande av föreståndare.

Godkänns inte

föreståndaren, ska Polismyndig-

heten lämna den som driver

rörelsen tillfälle att inom viss tid

36 Senaste lydelse 1988:1310.

ansöka om godkännande av annan föreståndare. Godkännes

ej heller den andre förestånd-

aren, anses tillståndet ha upphört att gälla tre veckor efter det att beslut i ärendet vann laga kraft.

Göres ej ansökan som avses i

andra stycket inom föreskriven tid, anses tillståndet för rörelsen ha upphört att gälla den dag då tiden utgick.

ansöka om godkännande av annan föreståndare. Godkänns

inte heller den andre förestånd-

aren, anses tillståndet ha upphört att gälla tre veckor efter det att beslut i ärendet vann laga kraft.

Görs inte ansökan som avses

i andra stycket inom föreskriven tid, anses tillståndet för rörelsen ha upphört att gälla den dag då tiden utgick.

8 §

Upphör rörelsen, skall tillståndshavaren skriftligen anmäla det hos polismyndigheten. Detsamma gäller om tillståndshavaren icke vill utnyttja tillståndet eller hinder mot att börja rörelsen uppkommer. Polismyndigheten skall återkalla tillståndet och underrätta byggnadsnämnden, brandchefen och miljö- och hälsoskyddsnämnden

härom.

Upphör rörelsen, ska tillståndshavaren skriftligen anmäla det hos Polismyndigheten. Detsamma gäller om tillståndshavaren inte vill utnyttja tillståndet eller hinder mot att börja rörelsen uppkommer. Polismyndigheten ska återkalla tillståndet och underrätta byggnadsnämnden, brandchefen och miljö- och hälsoskyddsnämnden

om detta.

9 §

Polismyndigheten skall föra register över de hotell- och pensionatrörelser för vilka tillstånd meddelats. I registret

skola göras anteckningar om de

beslut polismyndigheten meddelar i fråga om rörelsen.

Polismyndigheten ska föra register över de hotell- och pensionatrörelser för vilka tillstånd meddelats. I registret ska

antecknas de beslut Polismyndigheten meddelar i fråga om

rörelsen.

19 §

37

Är tillståndshavare icke lämplig att driva rörelsen av den

Är tillståndshavare inte lämplig att driva rörelsen av den

37 Senaste lydelse 1975:599.

anledningen att han upprepade gånger funnits skyldig till brott mot denna lag eller åsidosatt annan bestämmelse som gäller för rörelsen och trots anmaning underlåtit att vidtaga rättelse inom skälig tid eller av annan anledning, skall polismyndig-

heten återkalla tillståndet.

Är godkänd föreståndare eller ersättare icke lämplig att förestå rörelsen av den anledningen att han upprepade gånger funnits skyldig till brott mot denna lag eller åsidosatt annan bestämmelse som gäller för rörelsen och trots anmaning underlåtit att vidtaga rättelse inom skälig tid eller av annan anledning, skall polismyndig-

heten återkalla godkännandet

eller, om särskilda skäl föreligga, återkalla tillståndet för rörelsen.

anledningen att han eller hon upprepade gånger funnits skyldig till brott mot denna lag eller åsidosatt annan bestämmelse som gäller för rörelsen och trots

uppmaning underlåtit att vidta

rättelse inom skälig tid eller av annan anledning, ska Polismyn-

digheten återkalla tillståndet.

Är godkänd föreståndare eller ersättare inte lämplig att förestå rörelsen av den anledningen att han eller hon upprepade gånger funnits skyldig till brott mot denna lag eller åsidosatt annan bestämmelse som gäller för rörelsen och trots

uppmaning underlåtit att vidta

rättelse inom skälig tid eller av annan anledning, ska Polismyn-

digheten återkalla godkännandet

eller, om särskilda skäl föreligger, återkalla tillståndet för rörelsen.

20 §

Om det är nödvändigt för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet, äger polismyndigheten vid vite förbjuda hotell- eller pensionatrörelse, för vilken icke fordras tillstånd.

Om det är nödvändigt för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet, får Polismyndigheten vid vite förbjuda hotell- eller pensionatrörelse, för vilken inte fordras tillstånd.

Denna lag träder i kraft den

18. Förslag till lag om ändring i lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling

Härigenom föreskrivs att 4–6, 8, 9, 11 och 12 §§ lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

Framställning om utlämning

göres hos polismyndigheten i den ort där den som begäres utlämnad uppehåller sig. Är uppehållsorten okänd, göres framställningen hos rikspolisstyrelsen som vidarebefordrar den till vederbörande polismyndighet.

Framställning om utlämning

görs hos Polismyndigheten.

5 §

38

Finner polismyndigheten att villkoren för utlämning är uppfyllda och att utlämning eljest

icke bör vägras, får polismyndigheten meddela beslut om utläm-

ning.

Förordnar polismyndigheten

ej om utlämning, skall hand-

lingarna skyndsamt sändas till förvaltningsrätt som beslutar i ärendet.

Finner Polismyndigheten att villkoren för utlämning är uppfyllda och att utlämning inte på

annan grund bör vägras, får Polismyndigheten meddela beslut

om utlämning.

Förordnar Polismyndigheten

inte om utlämning, ska hand-

lingarna skyndsamt sändas till förvaltningsrätt som beslutar i ärendet.

6 §

39

När ärende handlägges av polis-

myndighet, skall förhör hållas

När ärendet handläggs av Polis-

myndigheten, ska förhör hållas

38 Senaste lydelse 2009:781. 39 Senaste lydelse 2009:781.

med den som begäres utlämnad, om hans hörande ej saknar betydelse för utredningen. Hand-

lägges ärendet av förvaltnings-

rätt, skall under samma förutsättning muntlig förhandling hållas. Underlåter den som be-

gäres utlämnad att efter kallelse

inställa sig till förhör eller muntlig förhandling, får han hämtas till förhöret eller förhandlingen.

Beslut om utlämning får icke meddelas utan att den som be-

gäres utlämnad underrättats om

det som tillförts ärendet genom annan än honom själv och fått tillfälle att yttra sig över det.

med den som begärs utlämnad, om hans eller hennes hörande

inte saknar betydelse för utred-

ningen. Handläggs ärendet av förvaltningsrätt, ska under samma förutsättning muntlig förhandling hållas. Underlåter den som

begärs utlämnad att efter kallelse

inställa sig till förhör eller muntlig förhandling, får han

eller hon hämtas till förhöret

eller förhandlingen.

Beslut om utlämning får inte meddelas utan att den som be-

gärs utlämnad underrättats om

det som tillförts ärendet genom annan än honom eller henne själv och fått tillfälle att yttra sig över det.

8 §

40

Kan det skäligen befaras att den som begäres utlämnad avviker eller på annat sätt undan-

drager sig utlämning, får den

myndighet hos vilken ärendet är anhängigt meddela honom förbud att utan tillstånd lämna den uppehållsort som anvisas honom (reseförbud) eller besluta att han skall omhändertagas.

Kan det skäligen befaras att den som begärs utlämnad avviker eller på annat sätt undan-

drar sig utlämning, får den

myndighet hos vilken ärendet är anhängigt meddela honom eller

henne förbud att utan tillstånd

lämna den uppehållsort som är

anvisad (reseförbud) eller be-

sluta att han eller hon ska omhändertas.

Meddelar polismyndighet beslut enligt första stycket före utlämningsfrågans prövning, får beslutet avse reseförbud under högst tio dagar eller omhändertagande under högst tre dagar. I fall som avses i 5 § andra stycket

Meddelar Polismyndigheten beslut enligt första stycket före utlämningsfrågans prövning, får beslutet avse reseförbud under högst tio dagar eller omhändertagande under högst tre dagar. I fall som avses i 5 § andra stycket

40 Senaste lydelse 2009:781.

får polismyndigheten eller förvaltningsrätten förordna om reseförbud eller omhändertagande för tiden intill dess förvaltningsrätten prövat ärendet. Vid beviljande av utlämning kan förordnas att beslut om reseförbud eller omhändertagande skall gälla för tiden intill dess verkställighet sker.

Föreligger ej längre skäl för reseförbud eller omhändertagande, skall beslutet omedelbart hävas.

får Polismyndigheten eller förvaltningsrätten besluta om reseförbud eller omhändertagande för tiden intill dess förvaltningsrätten prövat ärendet. Vid beviljande av utlämning kan förordnas att beslut om reseförbud eller omhändertagande ska gälla för tiden intill dess verkställighet sker.

Finns det inte längre skäl för reseförbud eller omhändertagande, ska beslutet omedelbart hävas.

9 §

Är någon efterlyst här i riket med anledning av beslut som kan föranleda utlämning enligt denna lag, får polismyndigheten i

den ort där han uppehåller sig meddela honom reseförbud eller

besluta om hans omhändertag-

ande i avbidan på framställning

om utlämning. Sådant beslut får meddelas endast om sannolika skäl föreligger att framställning om utlämning bifalles samt det skäligen kan befaras, att den som efterlysts avviker eller eljest

undandrager sig utlämning. Den

myndighet som begärt efterlysningen skall ofördröjligen underrättas om vidtagen åtgärd.

Är någon efterlyst här i riket med anledning av beslut som kan föranleda utlämning enligt denna lag, får Polismyndigheten

meddela honom eller henne rese-

förbud eller besluta om att han

eller hon ska omhändertas i avvaktan på framställning om ut-

lämning. Sådant beslut får meddelas endast om sannolika skäl föreligger att framställning om utlämning bifalls samt det skäligen kan befaras, att den som efterlysts avviker eller annars

undandrar sig utlämning. Den

myndighet som begärt efterlysningen ska ofördröjligen underrättas om vidtagen åtgärd.

Beslut som avses i första stycket skall omedelbart hävas, när skäl för åtgärden ej längre föreligger eller om framställning om utlämning icke mottagits inom fem dagar från den dag då åtgärden vidtogs. Sedan fram-

Beslut som avses i första stycket ska omedelbart hävas, när skäl för åtgärden inte längre föreligger eller om framställning om utlämning inte mottagits inom fem dagar från den dag då åtgärden vidtogs. Sedan fram-

ställning inkommit, skall reseförbud eller omhändertagande bestå endast om beslut därom meddelas enligt 8 §.

ställning inkommit, ska reseförbud eller omhändertagande bestå endast om beslut om detta meddelas enligt 8 §.

11 §

41

Talan mot polismyndighets beslut enligt denna lag föres hos förvaltningsrätten genom besvär.

Besvär över beslut om utlämning enligt denna lag skall anföras inom en vecka från den dag

då klaganden delgavs beslutet.

Talan mot beslut om reseförbud eller omhändertagande får föras utan inskränkning till viss tid.

Polismyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsrätt.

Ett beslut om utlämning enligt denna lag ska överklagas inom en

vecka från den dag då klaganden delgavs beslutet. Ett beslut om

reseförbud eller omhändertagande får dock överklagas utan begränsning till viss tid.

12 §

42

Beslut om reseförbud eller

omhändertagande länder omedel-

bart till efterrättelse.

Polismyndighet och förvalt-

ningsrätt får, när särskilda skäl föranleder det, förordna att dess beslut om utlämning verkställes omedelbart. Kammarrätts beslut om utlämning verkställes omedelbart, om ej domstolen förordnar annat.

Ett beslut om reseförbud eller

omhändertagande gäller omedel-

bart.

Polismyndigheten och förvalt-

ningsrätt får, när särskilda skäl föranleder det, förordna att dess beslut om utlämning verkställs omedelbart. Kammarrätts beslut om utlämning verkställes omedelbart, om inte domstolen beslutar annat.

Denna lag träder i kraft den

41 Senaste lydelse 2009:781. 42 Senaste lydelse 2009:781.

19. Förslag till lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 38 § fastighetsbildningslagen (1970:988) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

38 §

Förrättningsmännen och deras biträden är berättigade att, när det behövs med anledning av förrättningen, få tillträde till byggnad, övergå ägor, verkställa mätningar och markundersökningar samt företaga därmed sammanhängande eller jämförliga åtgärder. I trädgård eller liknande plantering får träd ej skadas eller fällas utan ägarens samtycke. Även i övrigt skall skada undvikas, om det är möjligt.

Rätt att övergå annans ägor tillkommer också var och en som för talan vid förrättningen.

Har skada uppkommit genom åtgärd som avses i första eller andra stycket och vill den skadelidande få ersättning för skadan,

skall han framställa yrkande därom

innan förrättningen

avslutas eller inställes.

Polismyndighet skall lämna

den handräckning som behövs för utövande av befogenhet enligt första stycket.

Förrättningsmännen och deras biträden är berättigade att, när det behövs med anledning av förrättningen, få tillträde till byggnad, gå över annans ägor, verkställa mätningar och markundersökningar samt företa därmed sammanhängande eller jämförliga åtgärder. I trädgård eller liknande plantering får träd inte skadas eller fällas utan ägarens samtycke. Även i övrigt ska skada undvikas, om det är möjligt.

Var och en som för talan vid förrättningen får också gå över annans ägor.

Har skada uppkommit genom åtgärd som avses i första eller andra stycket och vill den skadelidande få ersättning för skadan,

ska han eller hon framställa yrk-

ande om detta innan förrättningen avslutas eller ställs in.

Polismyndigheten ska lämna

den handräckning som behövs för utövande av befogenhet enligt första stycket.

Denna lag träder i kraft den

20. Förslag till lag om ändring i rennäringslagen (1971:437)

Härigenom föreskrivs att 93 och 96 §§rennäringslagen (1971:437) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

93 §

När renar befinner sig inom betesområde där renskötsel då är tillåten, skall hund i trakten som ej användes i renskötseln hållas i band eller instängd, om

ej länsstyrelsen medger annat.

Detsamma gäller när renar flyttas, såvida hundens ägare i förväg underrättats om tiden för flyttningen.

Anträffas hund medan den jagar eller på annat sätt ofredar ren inom område där renskötsel då är tillåten, får hunden, om den ej låter sig upptagas, dödas av den som äger eller vårdar ren.

Den som sålunda dödat hund är skyldig att snarast möjligt anmäla förhållandet till polis-

myndigheten.

När renar befinner sig inom betesområde där renskötsel då är tillåten, ska hund i trakten som inte används i renskötseln hållas i band eller instängd, om

inte länsstyrelsen medger annat.

Detsamma gäller när renar flyttas, såvida hundens ägare i förväg underrättats om tiden för flyttningen.

Anträffas hund medan den jagar eller på annat sätt ofredar ren inom område där renskötsel då är tillåten, får hunden, om den inte låter sig upptas, dödas av den som äger eller vårdar ren.

Den som med stöd av andra

stycket dödat hund är skyldig att

snarast möjligt anmäla förhållandet till Polismyndigheten.

96 §

43

Samebys styrelse är skyldig att i den omfattning som behövs låta samla ihop renar som hör till byn eller skilja ut ren från dessa, om polismyndighet eller Kronofogdemyndigheten begär det.

Fullgör ej styrelsen sådan

Samebys styrelse är skyldig att i den omfattning som behövs låta samla ihop renar som hör till byn eller skilja ut ren från dessa, om Polismyndigheten eller Kronofogdemyndigheten begär det.

Fullgör inte styrelsen denna

43 Senaste lydelse 2006:686.

skyldighet, kan myndigheten låta verkställa åtgärden på samebyns bekostnad.

skyldighet, kan myndigheten låta verkställa åtgärden på samebyns bekostnad.

Denna lag träder i kraft den

21. Förslag till lag om ändring i lagen (1972:435) om överlastavgift

Härigenom föreskrivs att 8 a och 8 d §§ lagen (1972:435) om överlastavgift ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 a §

44

Om den som enligt 7 § skall påföras överlastavgift inte har hemvist i Sverige, Danmark, Finland, Island eller Norge, skall en polisman vid kontrollen av fordonet eller fordonståget besluta om förskott för överlastavgiften.

Förskottet skall beräknas enligt bestämmelserna i 2–5 §§.

Förskottet skall betalas till

polismyndigheten.

Om den som enligt 7 § ska påföras överlastavgift inte har hemvist i Sverige, Danmark, Finland, Island eller Norge, ska en polisman vid kontrollen av fordonet eller fordonståget besluta om förskott för överlastavgiften.

Förskottet ska beräknas enligt bestämmelserna i 2–5 §§.

Förskottet ska betalas till

Polismyndigheten.

8 d §

45

En polismans beslut om förskott för överlastavgift eller om att fordonet eller fordonståget inte får fortsätta färden, ska skyndsamt underställas Transportstyrelsens prövning. Transportstyrelsen ska omedelbart pröva om beslutet ska bestå.

Om ett beslut enligt 8 b § gäller, ska polisen och Transportstyrelsen handlägga ärendet om överlastavgift utan dröjsmål. Transportstyrelsen får vid sin handläggning

Om ett beslut enligt 8 b § gäller, ska Polismyndigheten och Transportstyrelsen handlägga ärendet om överlastavgift utan dröjsmål. Transportstyrelsen får vid sin handläggning

1. helt eller delvis sätta ned ett förskott som har bestämts för avgiften,

2. upphäva beslutet, om det finns synnerliga skäl. Detsamma gäller även efter det att Transportstyrelsen har beslutat i ärendet om överlastavgift.

44 Senaste lydelse 2004:1083. 45 Senaste lydelse 2009:1349.

Denna lag träder i kraft den

22. Förslag till lag om ändring i sjömanslagen (1973:282)

Härigenom föreskrivs att 26 § sjömanslagen (1973:282) om överlastavgift ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

26 §

46

Om det efter en undersökning som avses i 24 § finns anledning att anta att brott, som hör under allmänt åtal, har förövats ombord eller föreligger misstanke om sådant brott, skall fartygsnämnden skyndsamt anmäla vad som framkommit till

vederbörande åklagare eller polismyndighet i Sverige. Är fartygets

närmaste bestämmelsehamn ej svensk, skall i stället närmaste svenska utlandsmyndighet underrättas om den gjorda utredningen. Anmälan och underrättelse kan underlåtas, om nämnden finner brottet vara att bedöma som ringa.

Befälhavaren svarar för att anmälan eller underrättelse sker.

Det åligger vidare befälhavaren att tillställa vederbörande myn-

dighet den utredning som gjorts inom fartygsnämnden.

Anmäles bestridande senare

än sex månader efter det att avgiften har erlagts eller krono-

fogdemyndigheten vidtagit åtgärd

för indrivning av avgiften, av-

visas anmälan.

Om det efter en undersökning som avses i 24 § finns anledning att anta att brott, som hör under allmänt åtal, har förövats ombord eller föreligger misstanke om sådant brott, ska fartygsnämnden skyndsamt anmäla vad som framkommit till

svensk åklagare eller till Polismyndigheten.

Är fartygets

närmaste bestämmelsehamn inte svensk, ska i stället närmaste svenska utlandsmyndighet underrättas om den gjorda utredningen. Anmälan och underrättelse kan underlåtas, om nämnden finner brottet vara att bedöma som ringa.

Befälhavaren svarar för att anmälan eller underrättelse sker.

Vidare ska befälhavaren lämna

vederbörande myndighet den utredning som gjorts inom fartygsnämnden.

Anmäls bestridande senare än

sex månader efter det att avgiften har betalats eller Krono-

fogdemyndigheten vidtagit åtgärd

för indrivning av avgiften, ska

anmälan avvisas.

46 Senaste lydelse 1982:342.

Denna lag träder i kraft den

23. Förslag till lag om ändring i lagen (1974:191) om bevakningsföretag

Härigenom föreskrivs att i fråga om lagen (1974:191) om bevakningsföretag

dels att i 5

47

och 15

48

§§ ordet ”Rikspolisstyrelsen” i olika

böjningsformer ska bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten” i motsvarande böjningsform,

dels att 13 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 §

49

En auktorisation kan återkallas när det inte längre finns förutsättningar enligt denna lag för auktorisation eller när det i övrigt finns särskild anledning till återkallelse.

I stället för att återkalla auktorisationen kan länsstyrelsen begränsa den till att omfatta visst eller vissa slag av verksamheter.

Frågor om återkallelse av auktorisation prövas av den länsstyrelse som utövar tillsyn över det berörda företaget. Vid behandlingen av en sådan fråga

skall länsstyrelsen inhämta Rikspolisstyrelsens

yttrande. Ett

sådant yttrande behövs dock inte om skälet för återkallelsen är att företaget har försatts i konkurs eller självt har begärt att auktorisationen skall återkallas.

Frågor om återkallelse av auktorisation prövas av den länsstyrelse som utövar tillsyn över det berörda företaget. Vid behandlingen av en sådan fråga

ska länsstyrelsen inhämta Polismyndighetens

yttrande. Ett

sådant yttrande behövs dock inte om skälet för återkallelsen är att företaget har försatts i konkurs eller självt har begärt att auktorisationen ska återkallas.

Ett beslut om återkallelse av en auktorisation eller en begränsning av auktorisationens omfattning gäller omedelbart, om inte annat förordnas.

Denna lag träder i kraft den

47 Senaste lydelse 2009:311. 48 Senaste lydelse 1995:34. 49 Senaste lydelse 2006:517.

24. Förslag till lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m.

dels att i 19 § ordet ”polismyndighet” ska bytas ut mot ordet

”Polismyndigheten”

dels att 6 och 10 §§ ska ha följande lydelse.

6 §

50

Den som inte är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt får avge nöjdförklaring inför chefen för en kriminalvårdsanstalt eller ett häkte eller någon annan tjänsteman där som har förordnats att ta emot sådan förklaring eller inför polismyn-

dighet.

Nöjdförklaring enligt första stycket får avges endast om den som vill avge förklaringen överlämnar dom eller domsbevis till den som skall taga emot förklaringen.

Den som inte är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt får avge nöjdförklaring inför chefen för en kriminalvårdsanstalt eller ett häkte eller någon annan tjänsteman där som har förordnats att ta emot sådan förklaring eller inför Polismyn-

digheten.

Nöjdförklaring enligt första stycket får avges endast om den som vill avge förklaringen överlämnar dom eller domsbevis till den som ska ta emot förklaringen.

10 §

51

Är den som skall undergå fängelse icke häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt när domen enligt 2 § första stycket får verkställas, skall Kriminalvården förelägga honom att senast viss dag inställa sig vid den kriminalvårdsanstalt, där domen skall verkställas.

Om den dömde inte efter-

kommer eller inte kan nås av

Är den som ska undergå fängelse inte häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt när domen enligt 2 § första stycket får verkställas, ska Kriminalvården förelägga honom eller henne att senast viss dag inställa sig vid den kriminalvårdsanstalt, där domen ska verkställas.

Om den dömde inte följer eller inte kan nås av före-

50 Senaste lydelse 1990:1010. 51 Senaste lydelse 2005:970.

föreläggande enligt första stycket eller om fara föreligger för detta, skall polismyndigheten

i den ort där han vistas på

begäran av Kriminalvården låta förpassa honom till anstalten.

läggande enligt första stycket eller om fara föreligger för detta, ska Polismyndigheten på begäran av Kriminalvården låta förpassa honom eller henne till anstalten. En begäran ska inne-

hålla uppgift om den ort där den som ska förpassas vistas.

Avger den dömde nöjdförklaring inför en tjänsteman vid kriminalvårdsanstalt eller häkte,

skall den som tar emot förkla-

ringen omedelbart befordra domen till verkställighet. Avger den dömde nöjdförklaring inför

polismyndighet, skall den som tar

emot förklaringen se till att den dömde förpassas till kriminalvårdsanstalt.

Avger den dömde nöjdförklaring inför en tjänsteman vid kriminalvårdsanstalt eller häkte,

ska den som tar emot förkla-

ringen omedelbart befordra domen till verkställighet. Avger den dömde nöjdförklaring inför

Polismyndigheten, ska den som

tar emot förklaringen se till att den dömde förpassas till kriminalvårdsanstalt.

Påträffas någon som avvikit från kriminalvårdsanstalt eller som annars enligt särskilt beslut

skall återföras till kriminalvårds-

anstalt för fortsatt verkställighet av ett fängelsestraff, skall polis-

myndigheten förpassa honom till

sådan anstalt.

Påträffas någon som avvikit från kriminalvårdsanstalt eller som annars enligt särskilt beslut

ska återföras till kriminalvårds-

anstalt för fortsatt verkställighet av ett fängelsestraff, ska Polis-

myndigheten förpassa honom eller henne till sådan anstalt.

Om det bedöms kunna ske utan fara för att den dömde avviker, får polismyndigheten förelägga honom att inställa sig vid kriminalvårdsanstalten i stället för att förpassa honom dit.

Om det bedöms kunna ske utan fara för att den dömde avviker, får Polismyndigheten förelägga honom eller henne att inställa sig vid kriminalvårdsanstalten i stället för att förpassa honom eller henne dit.

Denna lag träder i kraft den

25. Förslag till lag om ändring i lagen (1974:1065) om visst stöldgods m.m.

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1974:1065) om visst stöldgods m.m. ska ha följande lydelse.

3 §

Den som icke åtnöjes med

åklagares beslut enligt 2 § tredje

stycket får innan egendomen

försålts eller förstörts hos åkla-

garen anmäla missnöje med beslutet. Anmäles missnöje skall åklagaren, om han vill att beslutet skall bestå, väcka talan

därom inom en månad efter det

att anmälan gjordes. Väckes ej talan, skall åklagaren häva beslutet om egendomens tagande i förvar.

Den som inte är nöjd med

åklagarens beslut enligt 2 §

tredje stycket får innan egendomen sålts eller förstörts hos åklagaren anmäla missnöje med beslutet. Anmäls missnöje ska åklagaren, om han eller hon vill att beslutet ska bestå, väcka talan om detta inom en månad efter det att anmälan gjordes.

Väcks inte talan, ska åklagaren

häva förvarsbeslutet.

Väcker åklagaren åtal för brott, som föranlett att egendom tagits i förvar, innan egendomen försålts eller förstörts,

skall domstolen i samband med

åtalet pröva om egendomen fortfarande skall hållas i förvar.

Väcker åklagaren åtal för brott, som föranlett att egendom tagits i förvar, innan egendomen sålts eller förstörts, ska domstolen i samband med åtalet pröva om egendomen fortfarande ska hållas i förvar.

Åklagaren skall omedelbart underrätta polisstyrelsen i det

distrikt där egendomen förvaras

om missnöjesanmälan enligt första stycket och om talan enligt andra stycket. I avvaktan på att saken slutligt prövas får vidare åtgärd med egendomen ej äga rum, om den kan vårdas utan fara för förstörelse.

Åklagaren ska omedelbart underrätta Polismyndigheten om missnöjesanmälan enligt första stycket och om talan enligt andra stycket. I avvaktan på att saken slutligt prövas får vidare åtgärd med egendomen inte äga rum, om den kan vårdas utan fara för förstörelse.

Denna lag träder i kraft den

26. Förslag till lag om ändring i lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m.

Härigenom föreskrivs att 2, 2 a och 8 §§ lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Egendom som tagits i förvar med stöd av lagen (1974:1065) om visst stöldgods m.m. skall förvaras hos polismyndigheten i minst sex månader efter det att beslut meddelats om att egendomen skall vara tagen i förvar. Denna frist skall i fall som avses i 2 § tredje stycket nämnda lag räknas från dagen för åklagarens beslut, även om detta prövats av domstol, och i övriga fall räknas från den dag då lagakraftägande avgörande föreligger om att egendomen skall vara tagen i förvar.

Vad som sagts i första stycket gäller ej i fall som avses i 3 och 4 §§.

Har det under den i första stycket angivna tiden icke kunnat utredas vem som har rätt till egendomen, skall polismyn-

digheten på lämpligt sätt låta

kungöra förhållandet med uppgift om egendomen och om de omständigheter under vilka den anträffats. I kungörelsen anges även viss tid, ej understigande en månad, inom vilken den som vill

Egendom som tagits i förvar med stöd av lagen (1974:1065) om visst stöldgods m.m. ska förvaras hos Polismyndigheten i minst sex månader efter det att beslut meddelats om att egendomen ska vara tagen i förvar. Denna frist ska i fall som avses i 2 § tredje stycket nämnda lag räknas från dagen för åklagarens beslut, även om detta prövats av domstol, och i övriga fall räknas från den dag då lagakraftägande avgörande föreligger om att egendomen ska vara tagen i förvar.

Vad som sagts i första stycket gäller inte i fall som avses i 3 och 4 §§.

Har det under den i första stycket angivna tiden inte kunnat utredas vem som har rätt till egendomen, ska Polismyn-

digheten på lämpligt sätt låta

kungöra förhållandet med uppgift om egendomen och om de omständigheter under vilka den anträffats. I kungörelsen anges även viss tid, som inte ska

understiga en månad, inom

göra anspråk på egendomen

skall ge sig till känna. Framställes icke anspråk inom denna

tid eller avstår den som har rätt till egendomen från denna, skall

med egendomen förfaras på sätt

som anges i denna lag.

vilken den som vill göra anspråk på egendomen ska ge sig till känna. Framställs inte anspråk inom denna tid eller avstår den som har rätt till egendomen från denna, ska egendomen behandlas

på det sätt som anges i denna lag.

2 a §

52

Egendom som omhändertagits med stöd av 24 a § polislagen (1984:387) ska finnas tillgänglig hos polismyndigheten för avhämtning i minst en månad efter det att en sådan underrättelse som anges i 24 d § polislagen har delgivits. Om egendomen inte hämtas ut inom denna tid, ska det förfaras med egendomen på det sätt som anges i denna lag.

Om egendomens värde sannolikt uppgår till mer än en fjärdedel av det prisbasbelopp enligt 2 kap.6 och 7 §§socialförsäkringsbalken som gällde då underrättelsen delgavs, tillämpas bestämmelserna i denna lag först efter det att tre månader har förflutit sedan polismyndig-

heten genom kungörelse upp-

manat ägaren eller annan rättsinnehavare att göra anspråk på egendomen.

Egendom som omhändertagits med stöd av 24 a § polislagen (1984:387) ska finnas tillgänglig hos Polismyndigheten för avhämtning i minst en månad efter det att en sådan underrättelse som anges i 24 d § polislagen har delgivits. Om egendomen inte hämtas ut inom denna tid, ska det förfaras med egendomen på det sätt som anges i denna lag.

Om egendomens värde sannolikt uppgår till mer än en fjärdedel av det prisbasbelopp enligt 2 kap.6 och 7 §§socialförsäkringsbalken som gällde då underrättelsen delgavs, tillämpas bestämmelserna i denna lag först efter det att tre månader har förflutit sedan Polismyndig-

heten genom kungörelse upp-

manat ägaren eller annan rättsinnehavare att göra anspråk på egendomen.

8 §

53

Försäljning av egendom som tagits i förvar med stöd av lagen (1974:1065) om visst stöldgods m.m., egendom som omhändertagits med stöd av 24 a § polislagen (1984:387) eller egendom som

52 Senaste lydelse 2010:1219. 53 Senaste lydelse 2009:1172.

omfattas av 27 kap. 8 a § andra stycket rättegångsbalken sker för statens räkning.

Har egendomen sålts, har ägaren eller annan rättsinnehavare rätt till ersättning. Denna utgår dock inte med högre belopp än som har influtit vid försäljningen. I de fall som avses i 7 § andra stycket ska kostnaden för förbättringen avräknas från ersättningen.

Ansökan om ersättning prövas av Rikspolisstyrelsen om en polis-

myndighet fattat beslutet om försäljning. I annat fall prövas ersättningsfrågan av den myndighet som beslutat om försäljningen.

Ansökan om ersättning prövas av den myndighet som beslutat

om försäljningen.

Denna lag träder i kraft den

27. Förslag till lag om ändring i lagen (1975:74) med bemyndigande att meddela vissa föreskrifter för trädgårdsnäringen

Härigenom föreskrivs att i 4 §

54

lagen (1975:74) med bemyn-

digande att meddela vissa föreskrifter för trädgårdsnäringen ordet ”polismyndighet” ska bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den

54 Senaste lydelse 1977:415.

28. Förslag till lag om ändring i oljekrislagen (1975:197)

Härigenom föreskrivs att i 21 § oljekrislagen (1975:197) ordet ”polismyndighet” ska bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den

29. Förslag till lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410)

Härigenom föreskrivs att 37 § trafikskadelagen (1975:1410) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

37 §

55

Förare av moped och förare av motorredskap som, utan att vara registrerat i vägtrafikregistret, omfattas av denna lag

skall under färd här i landet

medföra bevis om att fordonet är trafikförsäkrat och på an-

modan visa upp beviset för bil-

inspektör eller polisman.

Den som bryter mot första stycket döms till penningböter.

Han är dock fri från ansvar, om

han senast tredje vardagen efter förseelsen styrker hos polismyn-

dighet att han hade bevis om

trafikförsäkring vid tiden för förseelsen samt omständigheterna ger vid handen att förseelsen har berott på tillfälligt förbiseende.

Förare av moped och förare av motorredskap som, utan att vara registrerat i vägtrafikregistret, omfattas av denna lag

ska under färd här i landet

medföra bevis om att fordonet är trafikförsäkrat och på upp-

maning visa upp beviset för

bilinspektör eller polisman.

Den som bryter mot första stycket döms till penningböter.

Föraren är dock fri från ansvar,

om han eller hon senast tredje vardagen efter förseelsen styrker hos Polismyndigheten att han

eller hon hade bevis om trafik-

försäkring vid tiden för förseelsen samt omständigheterna visar att förseelsen har berott på tillfälligt förbiseende.

Denna lag träder i kraft den

55 Senaste lydelse 2002:343.

30. Förslag till lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift

Härigenom föreskrivs att 8–10 §§ lagen (1976:206) om felparkeringsavgift ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §

Meddelas parkeringsanmärkning och anser fordonets förare eller ägare att så ej hade bort ske, får han ansöka om rättelse hos polismyndigheten i det polis-

distrikt där anmärkningen meddelades. Bifalles ansökan, undan-

röjer myndigheten betalningsansvaret.

Meddelas parkeringsanmärkning och anser fordonets förare eller ägare att så inte hade bort ske, får han eller hon ansöka om rättelse hos Polismyndigheten.

Bifalls ansökan, undanröjer myn-

digheten betalningsansvaret.

Bifalles ej ansökan om

rättelse eller kan frågan icke lämpligen prövas i denna ordning, erinras den som har begärt

rättelse om möjligheten att

bestrida betalningsansvar på det sätt som anges i 9 §.

Bifalls inte ansökan om

rättelse eller kan frågan inte lämpligen prövas i denna ordning, ska den som har begärt

rättelse erinras om möjligheten

att bestrida betalningsansvar på det sätt som anges i 9 §.

Mot beslut med anledning av begäran om rättelse får talan ej föras.

Mot beslut med anledning av begäran om rättelse får talan inte föras.

9 §

56

Ägare av fordon, i fråga om vilket parkeringsanmärkning har meddelats, får hos polismyndig-

heten i det polisdistrikt där parkeringsanmärkningen meddelades skriftligen anmäla att han be-

strider betalningsansvar. Därvid

skall han ange de omständig-

Ägare av fordon, för vilket parkeringsanmärkning har meddelats, får hos Polismyndigheten

skriftligen anmäla att han eller hon bestrider betalningsansvar.

Därvid ska han eller hon ange de omständigheter som bestridandet grundas på och den bevis-

56 Senaste lydelse 1988:1180.

heter som bestridandet grundas på och den bevisning som åberopas.

ning som åberopas.

Har bestridande anmälts, verkställer polismyndigheten den utredning som behövs. Sedan utredningen har avslutats, meddelar polismyndigheten beslut med anledning av bestridandet. Finner myndigheten att parkeringsanmärkning ej hade bort

meddelas eller att betalningsansvar av annan anledning ej åvilar den som bestritt sådant ansvar, undanröjer den betalningsansvaret.

Har bestridande anmälts, verkställer Polismyndigheten den utredning som behövs. Sedan utredningen har avslutats, meddelar Polismyndigheten beslut med anledning av bestridandet. Finner myndigheten att parkeringsanmärkning inte borde ha

meddelats, eller att den som bestritt betalningsansvar av någon annan anledning inte har sådant ansvar, ska betalningsansvaret undanröjas.

Anmäles bestridande senare

än sex månader efter det att avgiften har erlagts eller krono-

fogdemyndigheten vidtagit åtgärd

för indrivning av avgiften, av-

visas anmälan.

Anmäls bestridande senare än

sex månader efter det att avgiften har erlagts eller Krono-

fogdemyndigheten vidtagit åtgärd

för indrivning av avgiften, ska

anmälan avvisas.

10 §

57

Ett beslut enligt 9 § som innebär att betalningsansvaret undanröjts får inte överklagas.

Andra beslut enligt 9 § överklagas skriftligen till den tingsrätt inom vars domkrets överträdelsen har ägt rum. Överklagandet skall ges in till polis-

myndigheten. Det skall ha

kommit in dit senast tre veckor från det klaganden fick del av beslutet. Vid överklagande gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden, om inte annat anges i denna lag.

Omständigheter eller bevis

Andra beslut enligt 9 § överklagas skriftligen till den tingsrätt inom vars domkrets överträdelsen har ägt rum. Överklagandet ska ges in till Polis-

myndigheten.

Det

ska

ha

kommit in dit senast tre veckor från det klaganden fick del av beslutet. Vid överklagande gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden, om inte annat anges i denna lag.

Omständigheter eller bevis

57 Senaste lydelse 1996:257.

som inte angetts vid polismyn-

digheten får i tingsrätten eller

hovrätten åberopas endast om parten gör sannolikt, att han haft giltig ursäkt för sin underlåtenhet att ange omständigheten eller beviset vid polismyn-

digheten, eller om det av annan

särskild anledning bör tillåtas att omständigheten eller beviset åberopas.

som inte angetts vid Polismyn-

digheten får i tingsrätten eller

hovrätten åberopas endast om parten gör sannolikt, att han

eller hon haft giltig ursäkt för

sin underlåtenhet att ange omständigheten eller beviset vid

Polismyndigheten, eller om det

av annan särskild anledning bör tillåtas att omständigheten eller beviset åberopas.

Denna lag träder i kraft den

31. Förslag till lag om ändring i lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m.

Härigenom föreskrivs att 4, 7 och 7 a §§ lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

58

En omhändertagen person som inte bereds vård på sjukhus eller någon annan vårdinrättning och inte heller tas om hand på något annat sätt eller annars kan friges får hållas kvar. Den omhändertagne får därvid tas i förvar om det är nödvändigt med hänsyn till ordning eller säkerhet. Förvaras den omhändertagne hos Kriminalvården

skall myndigheten utöva tillsyn

över den omhändertagne enligt 6 § samt fullgöra de uppgifter som avses i 7 § första och andra styckena, om inte uppgifterna har fullgjorts av polisen.

En omhändertagen person som inte bereds vård på sjukhus eller någon annan vårdinrättning och inte heller tas om hand på något annat sätt eller annars kan friges får hållas kvar. Den omhändertagne får då tas i förvar om det är nödvändigt med hänsyn till ordning eller säkerhet. Förvaras den omhändertagne hos Kriminalvården

ska myndigheten utöva tillsyn

över den omhändertagne enligt 6 § samt fullgöra de uppgifter som avses i 7 § första och andra styckena, om inte uppgifterna har fullgjorts av Polismyndig-

heten.

7 §

59

Den som är omhändertagen enligt denna lag skall så snart som möjligt underrättas om anledningen till omhändertagandet.

Bedöms den omhändertagne vara i behov av hjälp eller stöd från samhällets sida, skall polisen innan omhändertagandet upp-

Den som är omhändertagen enligt denna lag ska så snart som möjligt underrättas om anledningen till omhändertagandet.

Bedöms den omhändertagne vara i behov av hjälp eller stöd från samhällets sida, ska Polis-

myndigheten innan omhänder-

58 Senaste lydelse 2005:973. 59 Senaste lydelse 1984:391.

hör gå honom till handa med råd och upplysningar samt, i den mån det lämpligen kan ske, samråda med annat samhällsorgan som har till uppgift att tillgodose sådant behov.

tagandet upphör gå honom eller

henne till handa med råd och

upplysningar samt, i den mån det lämpligen kan ske, samråda med annat samhällsorgan som har till uppgift att tillgodose sådant behov.

Den omhändertagne skall friges så snart det finnes kunna ske utan men för honom själv och anledning till omhändertagande

ej längre föreligger. Frigivandet skall dock alltid äga rum senast

inom åtta timmar efter omhändertagandet, om det ej uppenbarligen är förenligt med den omhändertagnes eget intresse att han får kvarstanna kortare tid därutöver.

Den omhändertagne ska friges så snart det kan ske utan men för honom eller henne själv och anledning till omhändertagande inte längre föreligger. Frigivandet ska dock alltid äga rum senast inom åtta timmar efter omhändertagandet, om det

inte uppenbarligen är förenligt

med den omhändertagnes eget intresse att han eller hon får kvarstanna kortare tid därutöver.

7 a §

60

Förvaras den omhändertagne hos Kriminalvården skall myndigheten underrätta den polis-

myndighet som beslutat om omhändertagande så snart det finns

skäl att ompröva beslutet.

Förvaras den omhändertagne hos Kriminalvården ska myndigheten underrätta Polismyndig-

heten så snart det finns skäl att

ompröva beslutet.

Denna lag träder i kraft den

60 Senaste lydelse 2005:973.

32. Förslag till lag om ändring i lagen (1977:67) om tilläggsavgift i kollektiv persontrafik

Härigenom föreskrivs att i 5 § lagen (1977:67) om tilläggsavgift i kollektiv persontrafik ordet ”polismyndighet” ska bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den

33. Förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160)

Härigenom föreskrivs att i 7 kap. 5 §

61

arbetsmiljölagen

(1977:1160) ordet ”polismyndighet” ska bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den

61 Senaste lydelse 2000:764.

34. Förslag till lag om ändring i lagen (1978:234) om nämnder för vissa trafikfrågor

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1978:234) om nämnder för vissa trafikfrågor ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §

62

En nämnds beslut enligt 1 § får överklagas hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut får överklagas hos Transportstyrelsen. Styrelsens beslut får inte överklagas.

De statliga väghållningsmyndigheterna och polismyndig-

heterna får överklaga en nämnds

eller länsstyrelsens beslut enligt 1 §.

De statliga väghållningsmyndigheterna och Polismyndig-

heten får överklaga en nämnds

eller länsstyrelsens beslut enligt 1 §.

Regeringen får föreskriva om inskränkningar i rätten att överklaga beslut enligt 1 §.

En nämnds beslut enligt 4 § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den

62 Senaste lydelse 2008:1363.

35. Förslag till lag om ändring i förfogandelagen (1978:262)

Härigenom föreskrivs att 47, 48 och 56 §§förfogandelagen (1978:262) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

47 §

För kontroll av att uppgift som har lämnats enligt 46 § är riktig och fullständig skall uppgiftsskyldig på begäran av länsstyrelse eller av annan myndighet som regeringen bestämmer tillhandahålla myndigheten handelsböcker och andra affärshandlingar på tid och plats som myndigheten fastställer.

Efterkommer uppgiftsskyldig ej begäran enligt första stycket

eller föreligger särskild anledning till kontroll, får myndighet som sägs i första stycket besluta om undersökning av kontor, fabrik, butik, serveringslokal, lagerlokal, ladugård eller annat utrymme eller förvaringsställe, som den uppgiftsskyldige råder över, och om omhändertagande av hans handelsböcker och andra affärshandlingar.

Vid undersökning och omhändertagande enligt andra stycket skall bestämmelserna i 28 kap. rättegångsbalken om husrannsakan gälla i tillämpliga delar. Myndigheten utövar den befogenhet som vid husrannsakan tillkommer undersökningsledaren, åklagaren eller

För kontroll av att uppgift som har lämnats enligt 46 § är riktig och fullständig ska uppgiftsskyldig på begäran av länsstyrelse eller av annan myndighet som regeringen bestämmer tillhandahålla myndigheten handelsböcker och andra affärshandlingar på tid och plats som myndigheten fastställer.

Följer uppgiftsskyldig inte

begäran enligt första stycket eller föreligger särskild anledning till kontroll, får myndighet som sägs i första stycket besluta om undersökning av kontor, fabrik, butik, serveringslokal, lagerlokal, ladugård eller annat utrymme eller förvaringsställe, som den uppgiftsskyldige råder över, och om omhändertagande av hans eller hennes handelsböcker och andra affärshandlingar.

Vid undersökning och omhändertagande enligt andra stycket ska bestämmelserna i 28 kap. rättegångsbalken om husrannsakan gälla i tillämpliga delar. Myndigheten utövar den befogenhet som vid husrannsakan tillkommer undersökningsledaren, åklagaren eller

rätten. Det åligger polismyn-

dighet att lämna den handräck-

ning som behövs för undersökningen och omhändertagandet.

rätten. Polismyndigheten ska lämna den handräckning som behövs för undersökningen och omhändertagandet.

48 §

Ägare eller innehavare av egendom, beträffande vilken förberedelser för förfogande enligt 63 § kommer i fråga, är på begäran av myndighet som regeringen bestämmer skyldig att lämna för sådant ändamål nödvändiga uppgifter om egendomen och att tillhandahålla den för besiktning på tid och plats som myndigheten fastställer.

Har någon underlåtit att fullgöra skyldighet enligt första stycket, får länsstyrelse förelägga honom vid vite att fullgöra skyldigheten.

Efterkommes icke föreläggande

vid vite att hålla egendom tillgänglig för besiktning, får länsstyrelsen i stället för att utsätta nytt vite besluta om handräckning för att genomföra besiktningen. Sådan handräckning lämnas av polismyndighet på den försumliges bekostnad.

Har någon underlåtit att fullgöra skyldighet enligt första stycket, får länsstyrelse förelägga honom eller henne vid vite att fullgöra skyldigheten.

Följs inte ett föreläggande vid

vite att hålla egendom tillgänglig för besiktning, får länsstyrelsen i stället för att utsätta nytt vite besluta om handräckning för att genomföra besiktningen. Sådan handräckning lämnas av Polis-

myndigheten på den försumliges

bekostnad.

56 §

Underlåter någon att behörigen eller i rätt tid tillhandahålla egendom, som omfattas av beslut om förfogande, skall

polismyndighet lämna den hand-

räckning som behövs för verkställighet av beslutet. Om dröjsmål kan medföra fara och polis-

myndighet icke är tillgänglig, får

den myndighet som har utövat förfoganderätten själv verkställa beslutet.

Underlåter någon att behörigen eller i rätt tid tillhandahålla egendom, som omfattas av beslut om förfogande, ska Polis-

myndigheten lämna den hand-

räckning som behövs för verkställighet av beslutet. Om dröjsmål kan medföra fara och Polis-

myndigheten inte är tillgänglig,

får den myndighet som har utövat förfoganderätten själv verkställa beslutet.

Är fråga om förfogande för Är fråga om förfogande för

försvarsmaktens

behov och

skulle dröjsmål med verkställighet av beslutet om förfogande medföra allvarlig olägenhet, får myndighet som avses i första stycket vidtaga åtgärd som där sägs, även om ägaren eller innehavaren icke har fått del av beslutet.

Försvarsmaktens behov och

skulle dröjsmål med verkställighet av beslutet om förfogande medföra allvarlig olägenhet, får myndighet som avses i första stycket vidta åtgärd som där sägs, även om ägaren eller innehavaren inte har fått del av beslutet.

Denna lag träder i kraft den

36. Förslag till lag om ändring i ransoneringslagen (1978:268)

Härigenom föreskrivs att 15 och 35 §§ransoneringslagen (1978:268) ska följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 §

Näringsidkare som avses med beslut om förfogande eller dispositionsförbud är skyldig att vårda egendomen samt att, om det påfordras, avlämna förnödenhet som skall avstås enligt beslut om förfogande. Tid och plats för avlämnande fastställes av den myndighet som har meddelat beslutet eller av myndighet som regeringen bestämmer.

Kan näringsidkaren icke tillfredsställande fullgöra skyldighet enligt första stycket, skall han utan dröjsmål anmäla detta till den myndighet som har meddelat beslutet eller bestämmelse om fullgörande av det.

Underlåter näringsidkare att behörigen eller i rätt tid tillhandahålla egendom som omfattas av beslut om förfogande,

skall polismyndighet lämna den

handräckning som behövs för verkställighet av beslutet.

Näringsidkare som avses med beslut om förfogande eller dispositionsförbud är skyldig att vårda egendomen samt att, om det fordras, avlämna förnödenhet som ska avstås enligt beslut om förfogande. Tid och plats för avlämnande fastställs av den myndighet som har meddelat beslutet eller av myndighet som regeringen bestämmer.

Kan näringsidkaren inte tillfredsställande fullgöra skyldighet enligt första stycket, ska han

eller hon utan dröjsmål anmäla

detta till den myndighet som har meddelat beslutet eller bestämmelse om fullgörande av det.

Underlåter näringsidkare att behörigen eller i rätt tid tillhandahålla egendom som omfattas av beslut om förfogande,

ska Polismyndigheten lämna den

handräckning som behövs för verkställighet av beslutet.

35 §

Om uppgiftsskyldig ej efter-

kommer begäran enligt 34 § eller

om det beträffande någon föreligger särskild anledning till kontroll huruvida uppgiftsskyl-

Om uppgiftsskyldig inte

följer begäran enligt 34 § eller

om det beträffande någon föreligger särskild anledning till kontroll huruvida uppgiftsskyl-

dighet vederbörligen har fullgjorts, får myndighet som avses i 34 § besluta om undersökning av kontor, fabrik, butik, serveringslokal, lagerlokal, ladugård eller annat utrymme eller förvaringsställe, som han råder över, och om omhändertagande av hans handelsböcker och andra affärshandlingar. Även i fråga om utrymme som avses i 33 § andra stycket får undersökning ske.

Vid undersökning och omhändertagande enligt första stycket skall bestämmelserna i 28 kap. rättegångsbalken om husrannsakan gälla i tillämpliga delar. Myndigheten utövar där-

vid den befogenhet som vid

husrannsakan tillkommer undersökningsledaren, åklagaren eller rätten. Det åligger polismyndig-

het att lämna den handräckning

som behövs för undersökningen och omhändertagandet.

dighet vederbörligen har fullgjorts, får myndighet som avses i 34 § besluta om undersökning av kontor, fabrik, butik, serveringslokal, lagerlokal, ladugård eller annat utrymme eller förvaringsställe, som han eller hon råder över, och om omhändertagande av hans eller hennes handelsböcker och andra affärshandlingar. Även i fråga om utrymme som avses i 33 § andra stycket får undersökning ske.

Vid undersökning och omhändertagande enligt första stycket ska bestämmelserna i 28 kap. rättegångsbalken om husrannsakan gälla i tillämpliga delar. Myndigheten utövar då den befogenhet som vid husrannsakan tillkommer undersökningsledaren, åklagaren eller rätten. Polismyndigheten ska lämna den handräckning som behövs för undersökningen och omhändertagandet.

Denna lag träder i kraft den

37. Förslag till lag om ändring i passlagen (1978:302)

Härigenom föreskrivs att 2 och 5 a §§passlagen (1978:302) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

63

Pass utfärdas av passmyndighet.

Polismyndighet är

passmyndighet inom riket.

Polismyndigheten

är

passmyndighet inom riket.

Utom riket fullgör beskickningar och karriärkonsulat uppgifter som passmyndighet i den utsträckning som beslutas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får också besluta att ett honorärkonsulat i begränsad utsträckning ska fullgöra uppgifter som passmyndighet.

5 a §

64

Polisen har till uppgift att över-

vaka att bestämmelserna i 5 § följs.

Polismyndigheten ska över-

vaka att bestämmelserna i 5 § följs.

Den som enligt 5 § ska medföra pass ska på begäran

1. överlämna passet till en polisman eller särskilt förordnad passkontrollant, tjänsteman vid Kustbevakningen, Tullverket eller Migrationsverket,

2. låta befattningshavare enligt 1 ta passinnehavarens fingeravtryck och en bild i digitalt format av dennes ansikte för kontroll av att dessa motsvarar de fingeravtryck och den ansiktsbild som finns sparade i passet.

2. låta befattningshavare enligt 1 ta passinnehavarens fingeravtryck och en bild i digitalt format av hans eller hennes ansikte för kontroll av att dessa motsvarar de fingeravtryck och den ansiktsbild som finns sparade i passet.

När en kontroll enligt andra stycket 2 har genomförts, ska fingeravtrycken och ansiktsbilden samt de biometriska data som därvid har tagits fram omedelbart förstöras.

63 Senaste lydelse 2008:382. 64 Senaste lydelse 2009:387.

Denna lag träder i kraft den

38. Förslag till lag om ändring i brottsskadelagen (1978:413)

Härigenom föreskrivs att 14 § brottsskadelagen (1978:413) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 §

65

Om allmänt åtal har väckts,

skall ansökan om brottsskade-

ersättning göras inom två år från det att dom eller slutligt beslut har vunnit laga kraft. Har allmänt åtal inte väckts men förundersökning inletts,

skall

ansökan göras inom två år från det att förundersökningen lagts ned eller avslutats. I övriga fall

skall ansökan göras inom två år

från det att brottet begicks.

Om allmänt åtal har väckts,

ska ansökan om brottsskade-

ersättning göras inom två år från det att dom eller slutligt beslut har vunnit laga kraft. Har allmänt åtal inte väckts men förundersökning inletts,

ska

ansökan göras inom två år från det att förundersökningen lagts ned eller avslutats. I övriga fall

ska ansökan göras inom två år

från det att brottet begicks.

Om det finns synnerliga skäl kan en ansökan prövas även om den har kommit in för sent.

Ansökan prövas endast om brottet har anmälts till åklagare eller polismyndighet eller om sökanden visar giltig anledning till att någon sådan anmälan inte har gjorts.

Ansökan prövas endast om brottet har anmälts till åklagare eller Polismyndigheten eller om sökanden visar giltig anledning till att någon sådan anmälan inte har gjorts.

I fråga om preskription av en fordran på brottsskadeersättning gäller vad som föreskrivs i 3 § preskriptionslagen (1981:130) om preskription av en fordran på skadestånd i anledning av brott.

Denna lag träder i kraft den

65 Senaste lydelse 1999:253.

39. Förslag till lag om ändring i lagen (1979:357) om yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1979:357) om yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg

dels att i 5 och 6 §§ ordet ”polismyndigheten” ska bytas ut mot

”Polismyndigheten”,

dels att 2 och 3 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg får bedrivas endast efter tillstånd. Sådan försäljning får ske endast till den som i sitt yrke eller annars har ett beaktansvärt behov av dyrkverktyg och skäligen kan antas inte komma att missbruka dem.

Tillstånd får ges åt den som har gjort sig känd för ordentlighet och pålitlighet och som kan antas komma att bedriva försäljningen i enlighet med vad som har sagts i första stycket. I fråga om juridiska personer skall det för verksamheten finnas en föreståndare som tillståndsmyndigheten har godkänt.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, rikspolis-

styrelsen får meddela närmare

föreskrifter rörande försäljningen.

Tillstånd får beviljas den som har gjort sig känd för ordentlighet och pålitlighet och som kan antas komma att bedriva försäljningen i enlighet med vad som har sagts i första stycket. I fråga om juridiska personer ska det för verksamheten finnas en föreståndare som tillståndsmyndigheten har godkänt.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Polis-

myndigheten får meddela närmare

föreskrifter rörande försäljningen.

3 §

Fråga om tillstånd prövas av

polismyndigheten i den ort där rörelsen huvudsakligen skall bedrivas.

Fråga om tillstånd prövas av

Polismyndigheten.

Denna lag träder i kraft den

40. Förslag till lag om ändring i lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m.

Härigenom föreskrivs att 15 § lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 §

66

Kustbevakningen, Tullverket och polismyndigheterna biträder registermyndigheten med att vaka över att bestämmelser i lag eller annan författning om båtregistrering och båtidentifiering följs. De angivna myndigheterna har, liksom registermyndigheten, för detta ändamål rätt till tillträde till båt. De skall underrätta registermyndigheten om försummelser att följa bestämmelserna.

Kustbevakningen, Tullverket och Polismyndigheten ska bi-

träda registermyndigheten med

att vaka över att bestämmelser i lag eller annan författning om båtregistrering och båtidentifiering följs. De angivna myndigheterna har, liksom registermyndigheten, för detta ändamål rätt till tillträde till båt. De ska underrätta registermyndigheten om försummelser att följa bestämmelserna.

Denna lag träder i kraft den

66 Senaste lydelse 2001:379.

41. Förslag till lag om ändring i lagen (1979:1088) om gränsövervakningen i krig m.m.

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1979:1088) om gränsövervakningen i krig m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §

När beslut av polismyndighet eller polisman ej utan fara kan avvaktas, har även annan gränsövervakningsman än polisman

dennes befogenhet att

När beslut av Polismyndig-

heten eller polisman inte utan

fara kan avvaktas, har även annan gränsövervakningsman än polisman hans eller hennes befogenhet att

1. gripa den mot vilken skäl förekommer till anhållande för spioneri, sabotage eller annan brottslig verksamhet till fara för rikets försvar eller säkerhet,

2. verkställa beslag, göra husrannsakan samt företaga kroppsvisitation och kroppsbesiktning vid misstanke om sådan brottslig verksamhet som avses vid 1,

3. tillfälligt omhändertaga den som enligt utlänningslagstiftningen får tas i förvar av polis-

myndighet.

Att gränsövervakningsman får gripa den som har begått brott, varå fängelse kan följa, och som träffas på bar gärning eller flyende fot och den som är efterlyst för brott samt att beslag får läggas på föremål som

därvid påträffas, följer av

24 kap. 7 § andra stycket och 27 kap. 4 § första stycketrättegångsbalken.

Gränsövervakningsman får, även om förutsättningar för

2. verkställa beslag, göra husrannsakan samt företa kroppsvisitation och kroppsbesiktning vid misstanke om sådan brottslig verksamhet som avses vid 1,

3. tillfälligt omhänderta den som enligt utlänningslagstiftningen får tas i förvar av Polis-

myndigheten.

Att gränsövervakningsman får gripa den som har begått brott, på vilket fängelse kan följa, och som träffas på bar gärning eller flyende fot och den som är efterlyst för brott samt att beslag får läggas på föremål som då påträffas, följer av 24 kap. 7 § andra stycket och 27 kap. 4 § första stycketrättegångsbalken.

Gränsövervakningsman får, även om förutsättningar för

beslag ej föreligger, hålla kvar gods vars befordran skulle medföra uppenbar fara för rikets försvar eller säkerhet.

Gränsövervakningsman, som har vidtagit annan åtgärd enligt denna paragraf än kroppsvisitation eller kroppsbesiktning, skall så skyndsamt som möjligt anmäla det till sin förman. Det åligger

förmannen att omedelbart pröva

om tvångsmedel, som ej redan har upphört, skall bestå. Finner

denne att tvångsmedlet skall bestå, skall ärendet genast överlämnas till den åklagar-, polis- eller tullmyndighet eller den militära myndighet som har att besluta om fortsatta åtgärder.

beslag inte föreligger, hålla kvar gods vars befordran skulle medföra uppenbar fara för rikets försvar eller säkerhet.

Gränsövervakningsman, som har vidtagit annan åtgärd enligt denna paragraf än kroppsvisitation eller kroppsbesiktning, ska så skyndsamt som möjligt anmäla det till sin förman. Förmannen

ska omedelbart pröva om tvångs-

medel, som inte redan har upphört, ska bestå. Om tvångs-

medlet ska bestå, ska ärendet genast överlämnas till den åklagare eller militära myndighet som ska besluta om fortsatta åtgärder. Om det är Polismyndigheten eller Tullverket som ska besluta om fortsatta åtgärder ska ärendet i stället överlämnas dit.

Denna lag träder i kraft den

42. Förslag till lag om ändring i lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 2 §, 6 kap. 11 §, 7 kap. 11 §, 11 kap.3 och 5 §§ lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.

2 §

67

Handlingar som avses i 1 §

skall i fråga om svenska fartyg

på begäran hållas tillgängliga för

polismyndigheten,

Kustbevak-

ningen, den tillsynsmyndighet som avses i 6 kap. 5 § eller annan myndighet som regeringen utser. Detsamma gäller i fråga om motsvarandet handlingar på utländska fartyg, som befinner sig inom Sveriges sjöterritorium, i den mån regeringen föreskriver detta.

Handlingar som avses i 1 §

ska i fråga om svenska fartyg på

begäran hållas tillgängliga för

Polismyndigheten, Kustbevak-

ningen, den tillsynsmyndighet som avses i 6 kap. 5 § eller annan myndighet som regeringen utser. Detsamma gäller i fråga om motsvarandet handlingar på utländska fartyg, som befinner sig inom Sveriges sjöterritorium, i den mån regeringen föreskriver detta.

Inom en främmande stats sjöterritorium är befälhavare på svenska fartyg skyldiga att låta behöriga utländska myndigheter ta del av sådana handlingar som avses i 1 §.

6 kap.

11 §

68

Om den tillsynsmyndighet som avses i 5 eller 5 a § har anledning att anta att det har begåtts ett brott som avses i denna lag skall myndigheten skyndsamt anmäla detta till

polismyndigheten eller åklagare.

Gäller misstanken ett förbjudet

Om den tillsynsmyndighet som avses i 5 eller 5 a § har anledning att anta att det har begåtts ett brott som avses i denna lag ska myndigheten skyndsamt anmäla detta till

Polismyndigheten eller åklagare.

Gäller misstanken ett förbjudet

67 Senaste lydelse 2001:1294. 68 Senaste lydelse 2001:1294.

utsläpp skall också Kustbevakningen underrättas.

Om det har inletts en förundersökning om brott som avses i denna lag skall tillsynsmyndigheten på begäran bistå

polismyndigheten,

Kustbevakningen och åklagare vid undersökningen.

utsläpp ska också Kustbevakningen underrättas.

Om det har inletts en förundersökning om brott som avses i denna lag ska tillsynsmyndigheten på begäran bistå

Polismyndigheten,

Kustbevakningen och åklagare vid undersökningen.

7 kap.

11 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen utser meddelar föreskrifter om sådan märkning av olja ombord på fartyg som behövs för att det

skall kunna fastställas varifrån

förorenande olja har kommit.

För att undersöka varifrån förorenande olja har kommit får

polismyndighet eller den myn-

dighet som har befogenhet att meddela beslut enligt 5 § ta oljeprov ombord på ett fartyg och för sådant ändamål avbryta fartygets resa, om det inte leder till någon väsentlig olägenhet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen utser meddelar föreskrifter om sådan märkning av olja ombord på fartyg som behövs för att det

ska kunna fastställas varifrån

förorenande olja har kommit.

För att undersöka varifrån förorenande olja har kommit får

Polismyndigheten eller den myn-

dighet som har befogenhet att meddela beslut enligt 5 § ta oljeprov ombord på ett fartyg och för sådant ändamål avbryta fartygets resa, om det inte leder till någon väsentlig olägenhet.

11 kap.

3 §

69

I fråga om åklagarens och

polismyndighetens rätt att anlita

biträde av Kustbevakningen och att uppdra åt en tjänsteman vid Kustbevakningen att vidta särskilda åtgärder vid förundersökning om brott som avses i 1 § gäller vad som sägs i 7 § lagen

I fråga om åklagarens och

Polismyndighetens rätt att anlita

biträde av Kustbevakningen och att uppdra åt en tjänsteman vid Kustbevakningen att vidta särskilda åtgärder vid förundersökning om brott som avses i 1 § gäller vad som sägs i 7 § lagen

69 Senaste lydelse 2001:1294.

(1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning.

(1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning.

5 §

70

En tjänsteman vid Kustbevakningen har samma befogenhet som en polisman har enligt 24 kap. 7 § rättegångsbalken att gripa den som misstänks för brott som avses i 1 §. Åtgärden

skall

skyndsamt

anmälas till åklagaren. Vad som föreskrivs i övrigt i rättegångsbalken om befogenheter och skyldigheter i förhållande till den som gripits gäller för tjänstemannen i samma utsträckning som för en polisman, samt, om Kustbevakningen leder förundersökningen, för Kustbevakningen i samma utsträckning som för

en polismyndighet

En tjänsteman vid Kustbevakningen har samma befogenhet som en polisman har enligt 24 kap. 7 § rättegångsbalken att gripa den som misstänks för brott som avses i 1 §. Åtgärden

ska

skyndsamt

anmälas till åklagaren. Vad som föreskrivs i övrigt i rättegångsbalken om befogenheter och skyldigheter i förhållande till den som gripits gäller för tjänstemannen i samma utsträckning som för en polisman, samt, om Kustbevakningen leder förundersökningen, för Kustbevakningen i samma utsträckning som för

Polismyndigheten.

Denna lag träder i kraft den

70 Senaste lydelse 2001:1294.

43. Förslag till lag om ändring i lagen (1980:578) om ordningsvakter

Härigenom föreskrivs att 5–7 och 10 §§ lagen (1980:578) om ordningsvakter ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §

71

En ordningsvakt förordnas av Rikspolisstyrelsen om tjänst-

göringsområdet berör flera polisdistrikt och i övriga fall av polismyndigheten. Förordnandet med-

delas för viss tid, högst tre år.

En ordningsvakt förordnas av Polismyndigheten. Förordnandet meddelas för viss tid, högst tre år.

I förordnandet skall anges för vilken verksamhet och inom vilket område det gäller. Meddelas förordnandet med stöd av 3 §, skall det också innehålla uppgift om tjänstgöringsställe.

I förordnandet ska anges för vilken verksamhet och inom vilket område det gäller. Meddelas förordnandet med stöd av 3 §, ska det också innehålla uppgift om tjänstgöringsställe.

6 §

72

En ordningsvakt lyder under

polismyndigheten i det distrikt där han tjänstgör. Han är skyldig

att lyda en order som en polisman meddelar i tjänsten, om det inte är uppenbart att den inte angår tjänstgöringen som ordningsvakt eller att den strider mot lag eller annan författning.

En ordningsvakt lyder under

Polismyndigheten. Han eller hon

är skyldig att lyda en order som en polisman meddelar i tjänsten, om det inte är uppenbart att den inte angår tjänstgöringen som ordningsvakt eller att den strider mot lag eller annan författning.

7 §

73

En ordningsvakt skall hålla

polismyndigheten

underrättad

om förhållanden som rör hans

En ordningsvakt ska hålla

Polismyndigheten

underrättad

om förhållanden som rör hans

71 Senaste lydelse 1998:1554. 72 Senaste lydelse 1989:150. 73 Senaste lydelse 1989:150.

verksamhet och är av sådan art att de bör komma till myndighetens kännedom.

eller hennes verksamhet och är

av sådan art att de bör komma till myndighetens kännedom.

10 §

74

Beslut som en polismyndighet eller Rikspolisstyrelsen har meddelat i ärenden enligt denna lag

får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Polismyndighetens beslut i

ärenden enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den

74 Senaste lydelse 1999:330.

44. Förslag till lag om ändring i lagen (1981:324) om medborgarvittnen

Härigenom föreskrivs att 1 och 4 §§ lagen (1981:324) om medborgarvittnen ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

För att tillgodose allmänhetens intresse av insyn i polisverksamheten får en kommun utse trovärdiga personer att som medborgarvittnen följa polisens arbete inom det polisdistrikt till vilket kommunen hör.

För att tillgodose allmänhetens intresse av insyn i polisverksamheten får en kommun utse trovärdiga personer att som medborgarvittnen följa polisens arbete inom det län till vilket kommunen hör.

4 §

Bestämmelser om medborgarvittnenas tjänstgöring meddelas av kommunen efter samråd med

polisstyrelsen. Har en annan

kommun inom polisdistriktet utsett medborgarvittnen, skall samråd ske även med denna.

Bestämmelser om medborgarvittnenas tjänstgöring meddelas av kommunen efter samråd med

Polismyndigheten. Har en annan

kommun inom länet utsett medborgarvittnen, ska samråd ske även med denna.

Denna lag träder i kraft den

45. Förslag till lag om ändring i lagen (1981:1064) om säkerhetskontroll i domstol

Härigenom föreskrivs att 2, 4 och 5 §§ lagen (1981:1064) om säkerhetskontroll ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

75

Säkerhetskontroll beslutas av domstolens chef eller någon annan lagfaren domare som han eller hon har delegerat beslutanderätten till. Ska säkerhetskontroll ske med anledning av en viss förhandling, får den även beslutas av rätten.

Innan säkerhetskontroll beslutas ska samråd ske med polis-

myndigheten och, om kontroll

ska ske med anledning av en viss förhandling i brottmål, med åklagaren. Samråd behöver dock inte ske om det är uppenbart obehövligt.

Innan säkerhetskontroll beslutas ska samråd ske med Polis-

myndigheten och, om kontroll

ska ske med anledning av en viss förhandling i brottmål, med åklagaren. Samråd behöver dock inte ske om det är uppenbart obehövligt.

Ett beslut om säkerhetskontroll ska avse viss tid, dock längst tre månader, eller en viss förhandling. I beslutet ska det anges vilka lokaler som kontrollen ska omfatta.

4 §

76

En säkerhetskontroll genomförs, efter närmare anvisningar av polismyndigheten, av en ordningsvakt under ledning av en polisman eller av en polisman.

En säkerhetskontroll genomförs, efter närmare anvisningar av Polismyndigheten, av en ordningsvakt under ledning av en polisman eller av en polisman.

5 §

77

Vid en säkerhetskontroll ska vapen och andra föremål som är ägnade att komma till användning vid brott som avses i 1 § eftersökas. För detta ändamål får kroppsvisitation utföras och väskor

75 Senaste lydelse 2012:325. 76 Senaste lydelse 2012:325. 77 Senaste lydelse 2001:180.

och andra föremål som påträffas i de lokaler som omfattas av säkerhetskontrollen undersökas.

Kroppsvisitation och undersökning av väskor och andra föremål ska ske genom användande av metalldetektor eller annan liknande anordning eller, om det finns särskilda skäl, på annat sätt.

Om kroppsvisitation eller undersökning av väskor och andra föremål ska ske på annat sätt än genom användande av metalldetektor eller annan liknande anordning, ska uppgiften utföras av en polisman eller av en ordningsvakt som polismyn-

digheten har godkänt för sådan

uppgift.

Om kroppsvisitation eller undersökning av väskor och andra föremål ska ske på annat sätt än genom användande av metalldetektor eller annan liknande anordning, ska uppgiften utföras av en polisman eller av en ordningsvakt som Polismyn-

digheten har godkänt för sådan

uppgift.

Identitetskontroll får genomföras endast för att fastställa om en person som uppger sig inte omfattas av säkerhetskontroll ska undantas från kontrollen.

Denna lag träder i kraft den

46. Förslag till lag om ändring i lagen (1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning

Härigenom föreskrivs att i 7

78

och 9

79

§§ lagen (1982:395) om

Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning ordet ”polismyndighet” ska bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den

78 Senaste lydelse 1988:445. 79 Senaste lydelse 2008:325.

47. Förslag till lag om ändring i lagen (1982:636) om anordnande av visst automatspel

Härigenom föreskrivs att 3 och 8 §§ lagen (1982:636) om anordnande av visst automatspel ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

80

Tillstånd krävs för att anordna automatspel eller ställa upp en spelautomat i lokaler eller på platser som anges i 1 § första och andra styckena. Detta gäller inte för uppställning av en spelautomat och anordnande av spel i samband med offentliga tillställningar av tillfällig karaktär.

I ett tillstånd skall anges det antal spelautomater och den typ av spel som tillståndet avser.

Frågan om tillstånd prövas av Lotteriinspektionen. Tillstånd får inte meddelas utan att polis-

myndigheten och berörd kommun

hörts i ärendet.

I ett tillstånd ska anges det antal spelautomater och den typ av spel som tillståndet avser.

Frågan om tillstånd prövas av Lotteriinspektionen. Tillstånd får inte meddelas utan att Polis-

myndigheten och berörd kommun

hörts i ärendet.

Lotteriinspektionen får ta ut avgifter för prövningen enligt de föreskrifter som regeringen meddelar.

8 §

81

Om den som anordnar automatspel eller som har låtit ställa upp en spelautomat underlåter att lämna tillträde eller tillhandahålla upplysningar enligt 7 § andra stycket, får Lotteriinspektionen förelägga vite.

För att bereda sig tillträde får Lotteriinspektionen vid behov anlita biträde av polisen.

För att bereda sig tillträde får Lotteriinspektionen vid behov anlita biträde av Polismyndig-

heten.

Denna lag träder i kraft den

80 Senaste lydelse 2004:1063. 81 Senaste lydelse 1990:104.

48. Förslag till lag om ändring i lagen (1983:1097) med vissa bestämmelser om larmanläggningar m.m.

Härigenom föreskrivs att 3 och 7–10 §§ lagen (1983:1097) med vissa bestämmelser om larmanläggningar m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Fråga om tillstånd prövas av

polismyndigheten i den ort där verksamhetens ledning skall utövas.

Fråga om tillstånd prövas av

Polismyndigheten. Ansökan ska ges in i det län där verksamhetens ledning utövas.

7 §

Vid bedömningen av om utryckning skall göras eller annan åtgärd skall vidtas med anledning av ett larm bör polis-

myndigheten, om åtgärden skulle

leda till att andra uppgifter eftersätts, beakta om anläggningen tidigare i stor omfattning har föranlett onödiga insatser från polisens sida.

Vid bedömningen av om utryckning ska göras eller annan åtgärd ska vidtas med anledning av ett larm bör Polismyndig-

heten, om åtgärden skulle leda

till att andra uppgifter eftersätts, beakta om anläggningen tidigare i stor omfattning har föranlett onödiga insatser från polisens sida.

8 §

Har en polisutryckning gjorts med anledning av ett larm och kan det antas att larmet har utlösts av misstag eller att det har orsakats av andra brister i fråga om anläggningens skötsel eller utrustning, får polismyndigheten förelägga larminnehavaren att vidta åtgärder för att förebygga ett upprepande.

Föranleder larm från anläggningen polisutryckning efter det

Har en polisutryckning gjorts med anledning av ett larm och kan det antas att larmet har utlösts av misstag eller att det har orsakats av andra brister i fråga om anläggningens skötsel eller utrustning, får Polismyndigheten förelägga larminnehavaren att vidta åtgärder för att förebygga ett upprepande.

Föranleder larm från anläggningen polisutryckning efter det

att ett föreläggande enligt första stycket har utfärdats och har inte larminnehavaren dessförinnan visat att han har fullgjort vad som har förelagts honom,

skall han betala kostnaden för

utryckningen, om det inte är uppenbart oskäligt. Fråga om sådan ersättningsskyldighet prövas av polismyndigheten.

att ett föreläggande enligt första stycket har utfärdats och har inte larminnehavaren dessförinnan visat att han eller hon har fullgjort vad som har förelagts honom eller henne, ska inne-

havaren betala kostnaden för

utryckningen, om det inte är uppenbart oskäligt. Fråga om sådan ersättningsskyldighet prövas av Polismyndigheten.

Är i sådana fall som avses i första eller andra stycket larmanläggningen ansluten till larmmottagare hos polisen, kan

polismyndigheten, enligt närmare

föreskrifter som regeringen meddelar, besluta att anläggningen inte längre skall få vara ansluten.

Är i sådana fall som avses i första eller andra stycket larmanläggningen ansluten till larmmottagare hos Polismyndig-

heten, får myndigheten, enligt

närmare föreskrifter som regeringen meddelar, besluta att anläggningen inte längre ska få vara ansluten.

9 §

Tillsyn över efterlevnaden av

denna lag utövas av polismyndigheten.

Tillsyn över att denna lag följs utövas av Polismyndigheten.

10 §

Larminstallationsföretag och larminnehavare är skyldiga att efter anmodan lämna de upplysningar och förete de handlingar som behövs för tillsynen. Underlåts detta, får polismyn-

digheten utfärda vitesförelägg-

ande.

Larminstallationsföretag och larminnehavare är skyldiga att efter uppmaning lämna de upplysningar och förete de handlingar som behövs för tillsynen. Underlåts detta, får Polismyn-

digheten utfärda vitesförelägg-

ande.

Denna lag träder i kraft den

49. Förslag till lag om ändring i polislagen (1984:387)82

Härigenom föreskrivs i fråga om polislagen (1984:387)

83

dels att i 13 b, 13 c, 15, 23 och 29 §§ ordet ”polismyndigheten” i

olika böjningsformer ska bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten” i motsvarande böjningsform,

dels att 7, 11, 16, 20, 24, 24 d, 25 och 26 §§ ska ha följande

lydelse.

Lydelse enligt SOU 2012:13 Föreslagen lydelse

7 §

Säkerhetspolisen ansvarar för den polisverksamhet som syftar till att förebygga och avslöja brott mot rikets säkerhet. Regeringen får uppdra åt Säkerhetspolisen att i särskilda hänseenden ansvara också för annan polisverksamhet.

När Säkerhetspolisen leder polisverksamhet ska vad som i lag eller annan författning föreskrivs om polismyndighet i tillämpliga delar gälla även Säkerhetspolisen.

När Säkerhetspolisen leder polisverksamhet ska vad som i lag eller annan författning föreskrivs om Polismyndigheten i tillämpliga delar gälla även Säkerhetspolisen.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 §

Har polismyndighet enligt en särskild föreskrift befogenhet att besluta att någon skall omhändertas, får en polisman omhänderta denne i avvaktan på

polismyndighetens beslut, om

polismannen finner

Har Polismyndigheten enligt en särskild föreskrift befogenhet att besluta att någon ska omhändertas, får en polisman omhänderta honom eller henne i avvaktan på Polismyndighetens beslut, om polismannen finner

82 I SOU 2012:13 har kommittén redovisat förslag till ändring i 4 och 7 a §§. Kommittén har även föreslagit att 5 och 5 a §§ ska upphöra att gälla. 83 Senaste lydelse av 13 b § 1998:27 13 c § 2009:389 15 § 2009:389 23 § 2009:389 29 § 2008:326.

1. att föreskrivna förutsättningar för beslut om omhändertagande föreligger och

2. att dröjsmål med omhändertagandet innebär fara för liv eller hälsa eller någon annan fara.

16 §

84

Den som har omhändertagits enligt 11 § eller enligt 13 § andra stycket skall förhöras så snart som möjligt.

Har omhändertagandet skett enligt 13 § andra stycket skall den omhändertagne friges snarast möjligt efter förhöret. Den som

är under arton år får dock hållas kvar för att genom polisens försorg skyndsamt kunna överlämnas till sina föräldrar, annan

vårdnadshavare, en tjänsteman inom socialtjänsten eller någon annan lämplig vuxen person. Ingen får hållas kvar längre än sex timmar. Bedöms den omhändertagne vara i behov av hjälp eller stöd från samhällets sida, skall polisen gå honom till

handa med råd och upplysningar samt, om det lämpligen kan ske, samråda med annat samhällsorgan som har till uppgift att tillgodose sådant behov.

Den som har omhändertagits enligt 11 § eller enligt 13 § andra stycket ska förhöras så snart som möjligt.

Har omhändertagandet skett enligt 13 § andra stycket ska den omhändertagne friges snarast möjligt efter förhöret. Polis-

myndigheten ska dock skyndsamt överlämna den som är under arton år till hans eller hennes

föräldrar, annan vårdnadshavare, en tjänsteman inom socialtjänsten eller någon annan lämplig vuxen person. I avvaktan på

detta får den unge hållas kvar.

Ingen får dock hållas kvar längre än sex timmar. Bedöms den omhändertagne vara i behov av hjälp eller stöd från samhällets sida, ska Polismyndigheten lämna

råd och upplysningar. Om det lämpligen kan ske, ska Polismyndigheten samråda med andra samhällsorgan som svarar för hjälp och stöd.

När någon har omhändertagits enligt 14 § skall åtgärder för att hans identitet skall fast-

ställas skyndsamt vidtas. Den omhändertagne skall omedelbart

friges så snart han har identifierats. Han får dock inte hållas

När någon har omhändertagits enligt 14 § ska åtgärder för att fastställa hans eller hennes

identitet skyndsamt vidtas. Den som har omhändertagits ska

omedelbart friges så snart han

eller hon har identifierats. Han

84 Senaste lydelse 1991:140.

kvar under längre tid än sex timmar eller, om det är av synnerlig vikt att han identifieras, tolv timmar.

eller hon får dock inte hållas

kvar längre än sex timmar eller, om det är av synnerlig vikt att han eller hon identifieras, tolv timmar.

20 §

85

För att söka efter en person som med laga stöd skall omhändertas får en polisman bereda sig tillträde till den eftersöktes bostad eller till annat hus, rum eller ställe som tillhör eller disponeras av

honom. Detsamma gäller i fråga

om en lokal som är tillgänglig för allmänheten. Finns det synnerliga skäl att anta att den eftersökte eljest uppehåller sig hos annan, får polismannen bereda sig tillträde även dit. På motsvarande sätt får en polisman bereda sig tillträde till en bostad eller något annat ställe för att söka efter ett föremål som polisen med stöd av lag eller annan författning skall omhänderta; vad som nyss har sagts om den eftersökte gäller

därvid föremålets ägare eller

innehavare.

För att söka efter en person som med laga stöd ska omhändertas får en polisman bereda sig tillträde till den eftersöktes bostad eller till annat hus, rum eller ställe som tillhör eller disponeras av den

som eftersöks. Detsamma gäller i

fråga om en lokal som är tillgänglig för allmänheten. Finns det synnerliga skäl att anta att den eftersökte uppehåller sig hos annan, får polismannen bereda sig tillträde även dit. På motsvarande sätt får en polisman bereda sig tillträde till en bostad eller något annat ställe för att söka efter ett föremål som polisen med stöd av lag eller annan författning ska omhänderta; vad som nyss har sagts om den eftersökte gäller

då i stället föremålets ägare eller

innehavare.

För att söka efter någon som har intagits i en kriminalvårdsanstalt efter att ha dömts till fängelse i minst fyra år och som har avvikit får en polisman undersöka transportmedel på viss plats, om den avvikne kan antas utgöra en allvarlig fara för annans liv eller hälsa eller för rikets säkerhet och det finns särskild anledning att anta att den avvikne kan komma att passera platsen. En polisman har samma befogenhet för att söka efter någon som genomgår psykiatrisk tvångsvård eller som överlämnats till rättspsykiatrisk

85 Senaste lydelse 1991:665.

vård och som avvikit från en sjukvårdsinrättning, om det med hänsyn till omständigheterna finns särskilda skäl att anta att den avvikne utgör en allvarlig fara för annans liv eller hälsa eller för rikets säkerhet.

En åtgärd som avses i första eller andra stycket får endast om fara är i dröjsmål vidtas utan föregående beslut av polismyn-

digheten. Endast om det finns

särskilda skäl får åtgärden vidtas mellan kl. 21.00 och 6.00.

I fråga om husrannsakan för eftersökande av föremål som är underkastat beslag och av den som skall gripas, anhållas eller häktas eller hämtas till förhör eller inställelse vid domstol finns bestämmelser i rättegångsbalken.

En åtgärd som avses i första eller andra stycket får endast om fara är i dröjsmål vidtas utan föregående beslut av Polismyn-

digheten. Endast om det finns

särskilda skäl får åtgärden vidtas mellan kl. 21.00 och 6.00.

I fråga om husrannsakan för eftersökande av föremål som är underkastat beslag eller förvar och av den som ska gripas, anhållas eller häktas eller hämtas till förhör eller inställelse vid domstol finns bestämmelser i rättegångsbalken.

24 §

86

I samband med allvarliga störningar av den allmänna ordningen eller säkerheten får

polismyndigheten, om det är

nödvändigt för att ordningen eller säkerheten skall kunna upprätthållas, förbjuda tillträde till visst område eller utrymme. Detsamma gäller om det finns risk för sådana störningar.

Under samma förutsättningar som anges i första stycket får polismyndigheten anvisa deltagare i en folksamling att följa en viss väg.

Om det är så brådskande att

polismyndighetens beslut inte

kan avvaktas, får en polisman, i

I samband med allvarliga störningar av den allmänna ordningen eller säkerheten får

Polismyndigheten, om det är

nödvändigt för att ordningen eller säkerheten ska kunna upprätthållas, förbjuda tillträde till visst område eller utrymme. Detsamma gäller om det finns risk för sådana störningar.

Under samma förutsättningar som anges i första stycket får Polismyndigheten anvisa deltagare i en folksamling att följa en viss väg.

Om det är så brådskande att

Polismyndighetens beslut inte

kan avvaktas, får en polisman, i

86 Senaste lydelse 1998:27.

avvaktan på polismyndighetens beslut, meddela sådana förbud och anvisningar som avses i första och andra stycket.

avvaktan på Polismyndighetens beslut, meddela sådana förbud och anvisningar som avses i första och andra stycket.

24 d §

87

Hämtas inte egendomen när ett omhändertagande har upphört får polismyndigheten under de förutsättningar som anges i lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m. förstöra egendomen eller sälja den för statens räkning.

Den från vilken egendomen omhändertogs skall snarast efter omhändertagandet delges underrättelse om att egendomen kan komma att förstöras eller säljas. Om det är känt att någon annan också berörs av omhändertagandet, skall även

denne delges en sådan under-

rättelse.

Hämtas inte egendomen när ett omhändertagande har upphört får Polismyndigheten under de förutsättningar som anges i lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m. förstöra egendomen eller sälja den för statens räkning.

Den från vilken egendomen omhändertogs ska snarast efter omhändertagandet delges underrättelse om att egendomen kan komma att förstöras eller säljas. Om det är känt att någon annan också berörs av omhändertagandet, ska även

han eller hon delges en sådan

underrättelse.

25 §

88

Ett transportföretag som befordrar varor, passagerare eller fordon till eller från Sverige

skall på begäran av en polismyndighet skyndsamt lämna de

aktuella uppgifter om ankommande och avgående transporter, som företaget har tillgång till. Transportföretaget har endast skyldighet att lämna de uppgifter om passagerare som avser namn, resrutt, bagage och

Ett transportföretag som befordrar varor, passagerare eller fordon till eller från Sverige ska på begäran av Polismyndigheten skyndsamt lämna de aktuella uppgifter om ankommande och avgående transporter, som företaget har tillgång till. Transportföretaget har endast skyldighet att lämna de uppgifter om passagerare som avser namn, resrutt, bagage och med-

87 Senaste lydelse 2004:1032. 88 Senaste lydelse 1998:27.

medpassagerare samt sättet för betalning och bokning.

passagerare samt sättet för betalning och bokning.

Polismyndigheten får begära uppgifter enligt första stycket endast om uppgifterna kan antas ha betydelse för den brottsbekämpande verksamheten.

26 §

89

Transportföretag får lämna uppgifter enligt 25 § på så sätt att de görs läsbara för polis-

myndigheten genom terminal-

åtkomst.

Transportföretag får lämna uppgifter enligt 25 § på så sätt att de görs läsbara för Polis-

myndigheten genom terminal-

åtkomst.

Polismyndigheten får ta del av uppgifter genom terminalåtkomst endast i den omfattning och under den tid som behövs för att kontrollera aktuella transporter. Polismyndigheten får inte ändra eller på annat sätt bearbeta eller lagra uppgifter som hålls tillgängliga på detta sätt.

Uppgifter om enskilda personer som lämnats på annat sätt än genom terminalåtkomst,

skall omedelbart förstöras, om

de visar sig sakna betydelse för utredning av eller lagföring för brott.

Uppgifter om enskilda personer som lämnats på annat sätt än genom terminalåtkomst,

ska omedelbart förstöras, om de

visar sig sakna betydelse för utredning av eller lagföring för brott.

Denna lag träder i kraft den

89 Senaste lydelse 1998:27.

50. Förslag till lag om ändring i lagen (1985:206) om viten

Härigenom föreskrivs att i rubriken närmast före 10 § och 10 § lagen (1985:206) om viten ordet ”polismyndighet” ska bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den

51. Förslag till lag om ändring i förvaltningslagen (1986:223)

Härigenom föreskrivs att 32 § förvaltningslagen (1986:223) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

32 §

90

Bestämmelserna i 8–30 §§ gäller inte Kronofogdemyndighetens exekutiva verksamhet och inte heller polismyndig-

heternas, åklagarmyndigheternas,

Skatteverkets, Tullverkets eller Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet.

Bestämmelserna i 8–30 §§ gäller inte Kronofogdemyndighetens exekutiva verksamhet och inte heller Polismyndig-

hetens, Säkerhetspolisens, åklagar-

myndigheternas, Skatteverkets, Tullverkets eller Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet.

Denna lag träder i kraft den

90 Senaste lydelse 2006:703.

52. Förslag till lag om ändring i lagen (1986:436) om näringsförbud

Härigenom föreskrivs att 24 § lagen (1986:436) om näringsförbud ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

24 §

91

Tillsyn över att näringsförbud och tillfälliga näringsförbud efterlevs utövas av Kronofogdemyndigheten.

Kronofogdemyndigheten har för tillsyn enligt första stycket rätt att få biträde av polis-

myndighet.

Om det finns skäl att misstänka att ett förbud överträds eller att den som fått dispens enligt 19 § åsidosätter vad som åligger honom i den verksamhet som avses med dispensen, eller vad som rätten föreskrivit i samband med att den beviljade dispens, skall Kronofogdemyndigheten göra anmälan om förhållandet till åklagaren.

Kronofogdemyndigheten har för tillsyn enligt första stycket rätt att få biträde av Polis-

myndigheten.

Om det finns skäl att misstänka att ett förbud överträds eller att den som fått dispens enligt 19 § åsidosätter vad som åligger honom eller henne i den verksamhet som avses med dispensen, eller vad som rätten föreskrivit i samband med att den beviljade dispens, ska Kronofogdemyndigheten göra anmälan om förhållandet till åklagaren.

Denna lag träder i kraft

91 Senaste lydelse 2006:704.

53. Förslag till lag om ändring i lagen (1986:1009) om förfarandet i vissa fall vid förverkande m.m.

Härigenom föreskrivs att i 3 §

92

lagen (1986:1009) om

förfarandet i vissa fall vid förverkande m.m. ordet ”polismyndigheten” ska bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”.

Denna lag träder i kraft

92 Senaste lydelse 2010:1238.

54. Förslag till lag om ändring i lagen (1987:24) om kommunal parkeringsövervakning m.m.

Härigenom föreskrivs att 3, 4 och 7 §§ lagen (1987:24) om kommunal parkeringsövervakning m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Kommunen skall underrätta

polismyndigheten i orten om

beslut enligt 2 § och om ändringar i sådana beslut.

Kommunen ska underrätta

Polismyndigheten om beslut enligt

2 § och om ändringar i sådana beslut.

4 §

Kommunen skall samråda med polismyndigheten i orten om den allmänna inriktningen och omfattningen av parkeringsövervakningen.

Samråd skall också ske, om

polismyndigheten begär det med

anledning av en händelse som beräknas kräva särskilda insatser i fråga om parkeringsövervakning.

Kommunen ska samråda med

Polismyndigheten om den all-

männa inriktningen och omfattningen av parkeringsövervakningen.

Samråd ska också ske, om

Polismyndigheten begär det med

anledning av en händelse som beräknas kräva särskilda insatser i fråga om parkeringsövervakning.

7 §

93

Kommunen kan efter samråd med polismyndigheten besluta att parkeringsvakter får tas i anspråk för att biträda polismän vid fullgörande av trafikövervakningsuppgifter.

Kommunen kan efter samråd med Polismyndigheten besluta att parkeringsvakter får tas i anspråk för att biträda polismän vid fullgörande av trafikövervakningsuppgifter.

Denna lag träder i kraft

93 Senaste lydelse 1999:337.

55. Förslag till lag om ändring i jaktlagen (1987:259)

Härigenom föreskrivs att 28 § jaktlagen (1987:259) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

28 §

Om vilt har skadats vid jakt,

skall jägaren snarast vidta de

åtgärder som behövs för att djuret skall kunna uppspåras och avlivas.

Om älg, hjort eller rådjur har skadats vid jakt på ett jaktområde och tar sig in på ett annat jaktområde, skall jägaren se till att jakträttshavaren där eller markägaren snarast underrättas. Kan dessa nås endast med

svårighet, får polismyndigheten i orten underrättas i stället.

Om vilt har skadats vid jakt,

ska jägaren snarast vidta de

åtgärder som behövs för att djuret ska kunna spåras upp och avlivas.

Om älg, hjort eller rådjur har skadats vid jakt på ett jaktområde och tar sig in på ett annat jaktområde, ska jägaren se till att jakträttshavaren där eller markägaren snarast underrättas.

Kan jakträttsinnehavaren och markägaren nås endast med svårighet, ska det inträffade i stället anmälas till Polismyndigheten. En sådan anmälan ska göras i det län där jaktområdet är beläget.

Denna lag träder i kraft den

56. Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)

Härigenom föreskrivs att 17 kap. 7 § konkurslagen (1987:672) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 kap.

7 §

Allmän åklagare och polis-

myndighet skall ha tillgång till

alla handlingar som rör boet och som kan lämna upplysning om huruvida gäldenären har gjort sig skyldig till brottsligt förfarande mot sina borgenärer.

Allmän åklagare och Polis-

myndigheten ska ha tillgång till

alla handlingar som rör boet och som kan lämna upplysning om huruvida gäldenären har gjort sig skyldig till brottsligt förfarande mot sina borgenärer.

Denna lag träder i kraft

57. Förslag till lag om ändring i lagen (1988:144) om säkerhetskontroll i riksdagens lokaler

Härigenom föreskrivs att i 5 §

94

lagen (1988:144) om säker-

hetskontroll i riksdagens lokaler ordet ”polismyndigheten” ska bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”.

Denna lag träder i kraft

94 Senaste lydelse 1999:22.

58. Förslag till lag om ändring i djurskyddslagen (1988:534)

Härigenom föreskrivs i fråga om djurskyddslagen (1988:534)

dels att i 32 §

95

ordet ”polismyndighet” ska bytas ut mot ordet

”Polismyndigheten”,

dels att 30, 31, 34 och 35 §§ ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 27 a § ska lyda ”Hjälp av

Polismyndigheten”.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

30 §

Påträffas ett djur så svårt sjukt eller skadat att det bör avlivas omedelbart, får en veterinär eller en polisman och i brådskande fall någon annan genast avliva djuret.

Den som har avlivat djuret

skall underrätta ägaren eller

innehavaren av djuret om detta. Om detta inte kan ske, skall

polismyndigheten underrättas.

Den som har avlivat djuret

ska underrätta ägaren eller inne-

havaren av djuret om detta. Om detta inte kan ske, ska Polis-

myndigheten underrättas.

31 §

96

Länsstyrelsen skall besluta att ett djur skall tas om hand genom polismyndighetens försorg om

Länsstyrelsen ska besluta att ett djur ska tas om hand genom

Polismyndighetens försorg om

1. djuret otillbörligt utsätts för lidande och detta inte rättas till efter tillsägelse av kontrollmyndigheten,

2. ett beslut som meddelats enligt 26 § inte följs och beslutet är av väsentlig betydelse från djurskyddssynpunkt,

3. ett beslut som meddelats enligt 29 § inte följs,

4. den som har djuret i sin vård har dömts för djurplågeri enligt 16 kap. 13 § brottsbalken, eller

5. den som har djuret i sin vård vid upprepade tillfällen dömts för brott enligt 36 eller 36 a § eller vid upprepade tillfällen varit föremål för beslut enligt 26 §.

95 Senaste lydelse 2002:550. 96 Senaste lydelse 2006:809.

34 §

97

När länsstyrelsen beslutar om omhändertagande av djur,

skall länsstyrelsen snarast fast-

ställa om djuret skall säljas, överlåtas på annat sätt eller avlivas.

Om länsstyrelsen har beslutat att djuret skall säljas eller överlåtas på annat sätt och om det visar sig att beslutet inte kan verkställas, får länsstyrelsen i stället besluta att djuret skall avlivas.

Djuret skall säljas, överlåtas på annat sätt eller avlivas genom

polismyndighetens försorg.

När länsstyrelsen beslutar om omhändertagande av djur,

ska länsstyrelsen snarast fast-

ställa om djuret ska säljas, överlåtas på annat sätt eller avlivas.

Om länsstyrelsen har beslutat att djuret ska säljas eller överlåtas på annat sätt och om det visar sig att beslutet inte kan verkställas, får länsstyrelsen i stället besluta att djuret ska avlivas.

Djuret ska säljas, överlåtas på annat sätt eller avlivas genom

Polismyndighetens försorg.

35 §

98

Om ett djur omhändertas enligt 31 eller 32 §, skall kostnaden slutligt betalas av den mot vilken åtgärden har riktats, om det inte finns särskilda skäl till annat.

Om ett omhändertaget djur har sålts genom polismyndig-

hetens försorg, får kostnad som

slutligt skall betalas av ägaren tas ut ur köpesumman.

Om ett djur omhändertas enligt 31 eller 32 §, ska kostnaden slutligt betalas av den mot vilken åtgärden har riktats, om det inte finns särskilda skäl till annat.

Om ett omhändertaget djur har sålts genom Polismyndig-

hetens försorg, får kostnad som

slutligt ska betalas av ägaren tas ut ur köpesumman.

Denna lag träder i kraft

97 Senaste lydelse 2002:550. 98 Senaste lydelse 2002:550.

59. Förslag till lag om ändring i lagen (1988:688) om kontaktförbud

Härigenom föreskrivs att 9, 12 a och 13 a §§ lagen (1998:688) om kontaktförbud ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §

99

För utredning av frågor om kontaktförbud får åklagaren anlita biträde av polismyndighet.

För utredning av frågor om kontaktförbud får åklagaren anlita biträde av Polismyndigheten.

I fråga om utredningen gäller i tillämpliga delar 23 kap.4, 6, 7 och 9–12 §§rättegångsbalken. Vid tillämpningen av 4 och 11 §§ ska bestämmelserna om den som är misstänkt i stället avse den mot vilken förbudet avses gälla.

12 a §

100

Ett beslut om särskilt utvidgat kontaktförbud med villkor om elektronisk övervakning ska, utöver vad som anges i 12 §, ange

1. den polismyndighet som är ansvarig för den elektroniska övervakningen,

2. när den elektroniska över-

vakningen ska inledas och hur det ska ske,

3. vad den mot vilken för-

budet gäller är skyldig att göra för att medverka till att övervakningen kommer till stånd och kan fortgå, och

4. vilken påföljd som hind-

rande av elektronisk övervakning enligt 25 § kan medföra.

1. när den elektroniska över-

vakningen ska inledas och hur det ska ske,

2. vad den mot vilken för-

budet gäller är skyldig att göra för att medverka till att övervakningen kommer till stånd och kan fortgå, och

3. vilken påföljd som hind-

rande av elektronisk övervakning enligt 25 § kan medföra.

99 Senaste lydelse 2009:437. 100 Senaste lydelse 2011:487.

13 a §

101

När ett beslut om kontaktförbud avseende gemensam bostad har meddelats får en polisman avlägsna den mot vilken förbudet gäller från bostaden.

När ett beslut om särskilt utvidgat kontaktförbud med villkor om elektronisk övervakning har meddelats, är polis-

myndigheten på den ort där förbudet helt eller huvudsakligen ska gälla ansvarig för verkställig-

heten av den elektroniska övervakningen.

Den polismyndighet som avses i andra stycket får överlämna ansvaret för verkställighet av den elektroniska övervakningen till en annan polismyndighet. Innan ansvaret överlämnas ska samråd ske mellan myndigheterna.

När ett beslut om särskilt utvidgat kontaktförbud med villkor om elektronisk övervakning har meddelats, är Polis-

myndigheten ansvarig för verk-

ställigheten av den elektroniska övervakningen.

Denna lag träder i kraft den

101 Senaste lydelse 2011:487.

60. Förslag till lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall att rubriken närmast före 45 § ska lyda ”Handräckning av Polismyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den

61. Förslag till lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 5 § lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

5 §

Den som påträffar ett fornfynd, som skall tillfalla eller hembjudas staten, skall snarast anmäla fornfyndet hos Riksantikvarieämbetet, länsstyrelse, länsmuseum eller polismyndig-

het. Fornfynd som hör till

skeppsvrak kan anmälas även till

kustbevakningen.

Den som påträffar ett fornfynd, som ska tillfalla eller hembjudas staten, ska snarast anmäla fornfyndet hos Riksantikvarieämbetet, länsstyrelse, länsmuseum eller Polismyndigheten. Fornfynd som hör till skeppsvrak kan anmälas även till Kust-

bevakningen.

Upphittaren är skyldig att på begäran lämna ut fornfyndet mot kvitto samt uppge var, när och hur fornfyndet påträffades.

Denna lag träder i kraft

62. Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank

Härigenom föreskrivs att i 11 kap. 4 §

102

lagen (1988:1385) om

Sveriges riksbank ordet ”polismyndighet” ska bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”.

Denna lag träder i kraft

102 Senaste lydelse 2009:440.

63. Förslag till lag om ändring i lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn

Härigenom föreskrivs att 18–20 §§ lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 §

103

Beslutar rätten om verkställighet eller överflyttning, får den även utan yrkande förelägga vite, om detta kan antas komma att leda till att barnet överlämnas utan onödigt dröjsmål, eller besluta att barnet skall hämtas genom polismyndig-

hetens försorg. Rätten kan i sam-

band med beslutet lämna uppdrag enligt 16 §.

Beslutar rätten om verkställighet eller överflyttning, får den även utan yrkande förelägga vite, om detta kan antas komma att leda till att barnet överlämnas utan onödigt dröjsmål, eller besluta att barnet ska hämtas genom Polismyndig-

hetens försorg. Rätten kan i sam-

band med beslutet lämna uppdrag enligt 16 §.

Är det fråga om en dom eller ett beslut om umgänge, får dock rätten besluta om hämtning av barnet endast om det finns särskilda skäl att anta att verkställighet annars inte kan ske.

Frågor om utdömande av förelagt vite prövas av rätten på ansökan av den part som har begärt verkställigheten eller överflyttningen.

19 §

104

Om det i ett ärende enligt denna lag finns risk för att barnet förs ur landet eller att verkställigheten eller överflyttningen på annat sätt försvåras, kan rätten omedelbart besluta att barnet skall tas om hand av

Om det i ett ärende enligt denna lag finns risk för att barnet förs ur landet eller att verkställigheten eller överflyttningen på annat sätt försvåras, kan rätten omedelbart besluta att barnet ska tas om hand av

103 Senaste lydelse 2006:462. 104 Senaste lydelse 2006:462.

socialnämnden eller på annat lämpligt sätt. Rätten kan därvid besluta om villkor eller tidpunkt för umgänge med barnet.

För att underlätta att barnet överflyttas kan rätten i samband med en dom eller ett beslut om verkställighet eller överflyttning besluta att barnet tillfälligt skall tas om hand av socialnämnden eller på annat lämpligt sätt.

Rätten får besluta att omhändertagandet skall verkställas genom polismyndighetens försorg.

socialnämnden eller på annat lämpligt sätt. Rätten kan då besluta om villkor eller tidpunkt för umgänge med barnet.

För att underlätta att barnet överflyttas kan rätten i samband med en dom eller ett beslut om verkställighet eller överflyttning besluta att barnet tillfälligt ska tas om hand av socialnämnden eller på annat lämpligt sätt.

Rätten får besluta att omhändertagandet ska verkställas genom

Polismyndighetens försorg.

20 §

105

Har talan enligt denna lag inte väckts eller kan ett beslut enligt 19 § första stycket inte avvaktas, får polismyndigheten genast omhänderta barnet eller vidta andra omedelbara åtgärder som kan ske utan skada för barnet. Åtgärden skall genast anmälas till rätten, som utan dröjsmål prövar om den skall bestå.

Har talan enligt denna lag inte väckts eller kan ett beslut enligt 19 § första stycket inte avvaktas, får Polismyndigheten genast omhänderta barnet eller vidta andra omedelbara åtgärder som kan ske utan skada för barnet. Åtgärden ska genast anmälas till rätten, som utan dröjsmål prövar om den ska bestå.

Denna lag träder i kraft

105 Senaste lydelse 2006:462.

64. Förslag till lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga att rubriken närmast före 43 § ska lyda ”Handräckning av Polismyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den

65. Förslag till lag om ändring i lagen (1990:712) om undersökning av olyckor

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:712) om undersökning av olyckor

dels att i 9

106

och 11 §§ ordet ”polismyndigheten” ska bytas ut

mot ”Polismyndigheten”,

dels att 8 och 12 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §

En undersökning enligt denna lag skall genomföras i samråd med den som enligt 23 kap. rättegångsbalken leder förundersökning av det inträffade.

I avvaktan på att undersökningen inleds får polismyn-

digheten eller annan myndighet

som regeringen bestämmer avspärra område, ta hand om egendom eller vidta annan liknande åtgärd, om det behövs för att säkerställa utredningen och åtgärden inte kan uppskjutas.

En undersökning enligt denna lag ska genomföras i samråd med den som enligt 23 kap. rättegångsbalken leder förundersökning av det inträffade.

I avvaktan på att undersökningen inleds får Polismyn-

digheten eller annan myndighet

som regeringen bestämmer avspärra område, ta hand om egendom eller vidta annan liknande åtgärd, om det behövs för att säkerställa utredningen och åtgärden inte kan uppskjutas.

12 §

107

Den som har tagit till vara egendom som avses i 11 § första stycket skall genast anmäla det till polismyndigheten eller den myndighet som undersöker olyckan. Detsamma gäller den som, efter en olycka eller ett tillbud som berör luftfarten, sjöfarten eller spårtrafiken och som undersöks enligt denna lag, har

Den som har tagit till vara egendom som avses i 11 § första stycket ska genast anmäla det till

Polismyndigheten eller den myn-

dighet som undersöker olyckan. Detsamma gäller den som, efter en olycka eller ett tillbud som berör luftfarten, sjöfarten eller spårtrafiken och som undersöks enligt denna lag, har tagit till

106 Senaste lydelse 2011:548. 107 Senaste lydelse 2007:493.

tagit till vara egendom som har transporterats med det luftfartyg, fartyg eller spårfordon som berörs av olyckan eller tillbudet eller egendom som hör till luftfartyget, fartyget, spårfordonet eller till den spåranläggning som berörs. Om det behövs, får myndigheten ta hand om egendomen.

vara egendom som har transporterats med det luftfartyg, fartyg eller spårfordon som berörs av olyckan eller tillbudet eller egendom som hör till luftfartyget, fartyget, spårfordonet eller till den spåranläggning som berörs. Om det behövs, får myndigheten ta hand om egendomen.

Denna lag träder i kraft den

66. Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1079) om tillfälliga bilförbud

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1990:1079) om tillfälliga bilförbud ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Om någon kör ett fordon i strid mot ett förbud enligt denna lag, får polisen hindra fortsatt färd.

Om någon kör ett fordon i strid mot ett förbud enligt denna lag, får polisman hindra fortsatt färd.

Denna lag träder i kraft den

67. Förslag till lag om ändring i begravningslagen (1990:1144)

Härigenom föreskrivs att 4 kap.4, 6 och 7 §§begravningslagen (1990:1144)ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

4 §

108

Om förhållandena vid ett dödsfall är sådana att det kan finnas skäl för en rättsmedicinsk undersökning enligt lagen (1995:832) om obduktion m.m.

skall den läkare som fastställt att

döden har inträtt eller som annars skall utfärda dödsbeviset snarast möjligt anmäla dödsfallet till polismyndigheten i den

ort där dödsfallet inträffade eller, om kännedom härom saknas, den ort där den döda kroppen har anträffats.

I stället för vad som föreskrivs i 3 § första stycket skall dödsbeviset i ett sådant fall utan dröjsmål lämnas till polismyn-

digheten. Polismyndigheten skall

underrätta Skatteverket om dödsfallet och efter den utredning som kan behövas lämna dödsbeviset till Skatteverket tillsammans med ett tillstånd till gravsättning eller kremering.

Beslutas att någon rättsmedicinsk undersökning inte

skall göras, skall polismyndigheten underrätta den som har

Om förhållandena vid ett dödsfall är sådana att det kan finnas skäl för en rättsmedicinsk undersökning enligt lagen (1995:832) om obduktion m.m.

ska den läkare som fastställt att

döden har inträtt eller som annars ska utfärda dödsbeviset snarast möjligt anmäla dödsfallet till

Polismyndigheten.

Anmälan ska göras i det län där dödsfallet inträffade eller, om detta inte är känt, det län där den döda kroppen anträffades.

I stället för vad som föreskrivs i 3 § första stycket ska dödsbeviset i ett sådant fall utan dröjsmål lämnas till Polismyn-

digheten. Polismyndigheten ska

underrätta Skatteverket om dödsfallet och efter den utredning som kan behövas lämna dödsbeviset till Skatteverket tillsammans med ett tillstånd till gravsättning eller kremering.

Beslutas att någon rättsmedicinsk undersökning inte

ska göras, ska Polismyndigheten

underrätta den som har lämnat

108 Senaste lydelse 2003:699.

lämnat dödsbeviset om detta. dödsbeviset om detta.

6 §

109

När stoftet efter en person som har avlidit utomlands har förts in till Sverige, skall den som ordnar med gravsättningen begära tillstånd till gravsättning eller kremering.

Frågor om tillstånd prövas av

polismyndigheten i den ort där stoftet skall gravsättas eller kremeras.

När stoftet efter en person som har avlidit utomlands har förts in till Sverige, ska den som ordnar med gravsättningen begära tillstånd till gravsättning eller kremering.

Frågor om tillstånd prövas av

Polismyndigheten. Ansökan ska göras i det län där stoftet ska gravsättas eller kremeras.

7 §

110

Skatteverket skall utfärda ett intyg om att stoft får gravsättas eller kremeras.

Ett sådant intyg får utfärdas bara om förhållandena vid dödsfallet enligt dödsbeviset inte är sådana att det kan finnas skäl för en rättsmedicinsk undersökning enligt lagen (1995:832) om obduktion m.m., eller

om polismyndigheten har meddelat tillstånd till gravsättning eller kremering i fall som avses i 4 eller 6 §.

Skatteverket ska utfärda ett intyg om att stoft får gravsättas eller kremeras.

Ett sådant intyg får utfärdas bara om förhållandena vid dödsfallet enligt dödsbeviset inte är sådana att det kan finnas skäl för en rättsmedicinsk undersökning enligt lagen (1995:832) om obduktion m.m., eller

om Polismyndigheten har meddelat tillstånd till gravsättning eller kremering i fall som avses i 4 eller 6 §.

Denna lag träder i kraft den

109 Senaste lydelse 1991:469. 110 Senaste lydelse 2003:699.

68. Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1157) om säkerhet vid tunnelbana och spårväg

Härigenom föreskrivs att 21 § lagen (1990:1157) om säkerhet vid tunnelbana och spårväg ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

21 §

111

Den som driver eller avser att driva verksamhet enligt denna lag skall på begäran av tillsynsmyndigheten

Den som driver eller avser att driva verksamhet enligt denna lag ska på begäran av tillsynsmyndigheten

1. lämna myndigheten de upplysningar och tillhandahålla de handlingar som behövs för tillsynen,

2. ge myndigheten tillträde till anläggningar, fordon och annan materiel, lokaler och områden som berörs av verksamheten för de undersökningar som behövs för tillsynen,

3. vid provkörningar och andra materielprov utan kostnad tillhandahålla erforderlig personal, materiel och liknande.

Polis- och tullmyndigheten skall lämna den hjälp som behövs

för tillsynen.

Polismyndigheten och Tullverket ska lämna den hjälp som

behövs för tillsynen.

Denna lag träder i kraft den

111 Senaste lydelse 2004:518.

69. Förslag till lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481)

Härigenom föreskrivs att 17 § folkbokföringslagen (1991:481) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 §

112

Kvarskrivning får medges för högst tre år i taget. När det inte längre finns skäl för kvarskrivning skall den upphöra.

För utredning av frågor om kvarskrivning får Skatteverket anlita biträde av polismyndighet.

När det inte längre finns skäl för kvarskrivning ska den upphöra.

För utredning av frågor om kvarskrivning får Skatteverket anlita biträde av Polismyndig-

heten.

Denna lag träder i kraft den

112 Senaste lydelse 2003:657.

70. Förslag till lag om ändring i lagen (1991:483) om fingerade personuppgifter

Härigenom föreskrivs i fråga om (lagen 1991:483) om fingerade personuppgifter

dels att i 2,

113

8

114

och 10 §§

115

ordet ”Rikspolisstyrelsen” i olika

böjningsformer ska bytas mot order ”Polismyndigheten” i motsvarande böjningsform,

dels att 5, 6, 7 och 9 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §

116

En myndighet skall på begäran lämna Rikspolisstyrelsen upplysning om en person som förekommer i ett ärende enligt denna lag.

En myndighet ska på begäran lämna Polismyndigheten upplysning om en person som förekommer i ett ärende enligt denna lag.

6 §

117

Om ett medgivande att använda fingerade personuppgifter har lämnats, skall Riks-

polisstyrelsen skyndsamt se till

att den person som har fått medgivandet registreras inom folkbokföringen med de fingerade uppgifter som styrelsen efter samråd med den enskilde bestämmer.

De fingerade personuppgifterna skall bestämmas och registreras på ett sådant sätt att det inte därav framgår vem det är som använder uppgifterna.

Om ett medgivande att använda fingerade personuppgifter har lämnats, ska Polis-

myndigheten skyndsamt se till

att den person som har fått medgivandet registreras inom folkbokföringen med de fingerade uppgifter som styrelsen efter samråd med den enskilde bestämmer.

De fingerade personuppgifterna ska bestämmas och registreras på ett sådant sätt att det inte därav framgår vem det är som använder uppgifterna.

113 Senaste lydelse 2011:896. 114 Senaste lydelse 2011:896. 115 Senaste lydelse 2011:896. 116 Senaste lydelse 1997:988. 117 Senaste lydelse 1997:988.

7 §

118

Rikspolisstyrelsen skall bistå

den som har fått medgivande att använda fingerade personuppgifter vid kontakter med andra myndigheter och i övrigt lämna den hjälp som krävs, om den enskildes hjälpbehov inte kan tillgodoses på annat sätt.

Polismyndigheten ska bistå

den som har fått medgivande att använda fingerade personuppgifter vid kontakter med andra myndigheter och i övrigt lämna den hjälp som krävs, om den enskildes hjälpbehov inte kan tillgodoses på annat sätt.

9 §

119

När ett medgivande att använda fingerade personuppgifter har upphört att gälla skall

Rikspolisstyrelsen

underrätta

Skatteverket om detta. Verket

skall skyndsamt se till att de

fingerade uppgifterna inte längre används inom folkbokföringen. Verket skall göra de ändringar i folkbokföringsdatabasen enligt lagen (2001:182) om behandling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokföringsverksamhet som krävs.

Sedan Rikspolisstyrelsen har underrättat Skatteverket om den enskildes anmälan enligt 8 § första stycket får denne använda de fingerade uppgifterna fram till dess verket har registrerat ändringarna i folkbokföringsdatabasen men inte för tid därefter.

När ett medgivande att använda fingerade personuppgifter har upphört att gälla ska

Polismyndigheten

underrätta

Skatteverket om detta. Verket

ska skyndsamt se till att de

fingerade uppgifterna inte längre används inom folkbokföringen. Verket ska göra de ändringar i folkbokföringsdatabasen enligt lagen (2001:182) om behandling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokföringsverksamhet som krävs.

Sedan Polismyndigheten har underrättat Skatteverket om den enskildes anmälan enligt 8 § första stycket får han eller hon använda de fingerade uppgifterna fram till dess verket har registrerat ändringarna i folkbokföringsdatabasen men inte för tid därefter.

Denna lag träder i kraft den

118 Senaste lydelse 1997:988. 119 Senaste lydelse 2003:700.

71. Förslag till lag om ändring i lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll

Härigenom föreskrivs att 2, 11, 19–21 och 22 §§ lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

120

Beslut om utvisning enligt denna lag meddelas av Migrationsverket. Frågan om utvisning tas upp på ansökan av Säkerhetspolisen.

Om en polismyndighet, en länsstyrelse eller Migrationsverket finner anledning att anta att ett beslut om utvisning enligt 1 § bör meddelas, ska myndigheten anmäla detta till Säkerhetspolisen.

Om Polismyndigheten, en länsstyrelse eller Migrationsverket finner anledning att anta att ett beslut om utvisning enligt 1 § bör meddelas, ska myndigheten anmäla detta till Säkerhetspolisen.

Om Säkerhetspolisen har ansökt om utvisning enligt 1 § och utlänningen har ansökt om uppehållstillstånd, statusförklaring eller resedokument, ska ansökningarna handläggas tillsammans enligt denna lag. Detsamma gäller om utlänningen ansöker om uppehållstillstånd, statusförklaring eller resedokument under handläggningen av ärendet om utvisning.

Även en ansökan om uppehållstillstånd, statusförklaring eller resedokument som görs av en utlänning som är utvisad enligt 1 § eller har meddelats motsvarande beslut enligt äldre lag ska handläggas enligt denna lag om utlänningen befinner sig i Sverige.

11 §

121

Den myndighet som beslutar om utvisning enligt denna lag får besluta att utlänningen på vissa tider ska anmäla sig hos en polismyndighet (anmälningsplikt), om ett beslut om utvisning enligt denna lag tills vidare inte ska

Om ett beslut om utvisning enligt denna lag tills vidare inte ska verkställas på grund av inhibition eller ett tidsbegränsat uppehållstillstånd, får den myndighet som beslutar om utvisning enligt denna lag besluta att

120 Senaste lydelse 2009:1545. 121 Senaste lydelse 2009:1545.

verkställas på grund av inhibition eller ett tidsbegränsat uppehållstillstånd.

Om utvisningsbeslutet grundas på 1 § 2, får myndigheten också besluta att 19–22 §§ ska tillämpas på utlänningen.

utlänningen på vissa tider ska anmäla sig hos Polismyndigheten (anmälningsplikt). Anmälan ska göras på den ort som anges i beslutet. Om utvisningsbeslutet

grundas på 1 § 2, får myndigheten också besluta att 19–22 §§ ska tillämpas på utlänningen.

Efter beslut om utvisning enligt denna lag får Migrationsverket på ansökan av Säkerhetspolisen besluta enligt första stycket. Även regeringen får efter beslut om utvisning enligt denna lag meddela beslut enligt första stycket i samband med att regeringen beslutar om inhibition eller tidsbegränsat uppehållstillstånd i ett ärende om verkställighet enligt 13 a § första stycket.

Innan regeringen som första instans beslutar om anmälningsplikt ska ansvarigt statsråd eller den tjänsteman som statsrådet bestämmer inhämta ett yttrande från Migrationsöverdomstolen.

Ett beslut av Migrationsverket i en fråga som avses i första stycket får överklagas till regeringen. Därvid tillämpas 3 § första och andra styckena.

19 §

122

Utlänningen får underkastas husrannsakan, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning, om det är av betydelse för att utröna om utlänningen eller en organisation eller grupp som han tillhör eller verkar för planlägger eller förbereder terroristbrott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott. Det är också tillåtet att ta fingeravtryck av utlänningen och fotografera honom.

Förordnande om åtgärder enligt första stycket meddelas av Säkerhetspolisen eller en polis-

myndighet. I fråga om sådana

Utlänningen får underkastas husrannsakan, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning, om det är av betydelse för att utröna om utlänningen eller en organisation eller grupp som han eller

hon tillhör eller verkar för plan-

lägger eller förbereder terroristbrott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott. Det är också tillåtet att ta fingeravtryck av utlänningen och fotografera honom eller henne.

Förordnande om åtgärder enligt första stycket meddelas av Säkerhetspolisen eller Polismyn-

digheten. I fråga om sådana

122 Senaste lydelse 2005:720.

åtgärder gäller i övrigt 28 kap. rättegångsbalken i tillämpliga delar.

åtgärder gäller i övrigt 28 kap. rättegångsbalken i tillämpliga delar.

20 §

123

För ett sådant ändamål som avses i 19 § första stycket kan rätten, om det finns synnerliga skäl, meddela Säkerhetspolisen eller en polismyndighet tillstånd enligt 27 kap. rättegångsbalken till hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation eller, om det är tillräckligt, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation.

Rätten kan för ett sådant ändamål som avses i 19 § första stycket, om det finns synnerliga skäl, även meddela Säkerhetspolisen eller en polismyndighet tillstånd att närmare undersöka, öppna eller granska post- eller telegrafförsändelser, brev, andra slutna handlingar eller paket som har ställts till utlänningen eller som avsänts från honom eller henne och som påträffas vid husrannsakan, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning eller som finns hos ett befordringsföretag.

För ett sådant ändamål som avses i 19 § första stycket kan rätten, om det finns synnerliga skäl, meddela Säkerhetspolisen eller Polismyndigheten tillstånd enligt 27 kap. rättegångsbalken till hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation eller, om det är tillräckligt, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation.

Rätten kan för ett sådant ändamål som avses i 19 § första stycket, om det finns synnerliga skäl, även meddela Säkerhetspolisen eller Polismyndigheten tillstånd att närmare undersöka, öppna eller granska post- eller telegrafförsändelser, brev, andra slutna handlingar eller paket som har ställts till utlänningen eller som avsänts från honom eller henne och som påträffas vid husrannsakan, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning eller som finns hos ett befordringsföretag.

I det tillstånd som avses i andra stycket kan rätten förordna att en försändelse som avses i tillståndet och som ankommer till ett befordringsföretag, ska hållas kvar till dess den närmare undersökts, öppnats eller granskats. Förordnandet ska innehålla underrättelse om att meddelande om åtgärden inte får lämnas till avsändaren, mottagaren eller någon annan, utan tillstånd av den som har begärt åtgärden.

123 Senaste lydelse 2012:283.

21 §

124

Det tillstånd som avses i 20 §

skall meddelas att gälla för en

viss tid som inte överstiger en månad.

Frågan om tillstånd prövas av Stockholms tingsrätt på yrkande av Säkerhetspolisen eller en

polismyndighet. Rättens beslut

om tillstånd gäller omedelbart. I fråga om förfarandet tillämpas i övrigt 27 kap. rättegångsbalken på motsvarande sätt.

Det tillstånd som avses i 20 §

ska meddelas att gälla för en viss

tid som inte överstiger en månad.

Frågan om tillstånd prövas av Stockholms tingsrätt på yrkande av Säkerhetspolisen eller Polis-

myndigheten. Rättens beslut om

tillstånd gäller omedelbart. I fråga om förfarandet tillämpas i övrigt 27 kap. rättegångsbalken på motsvarande sätt.

22 §

125

En upptagning eller uppteckning som har gjorts vid hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation ska granskas snarast möjligt. Granskningen får utföras endast av rätten, Säkerhetspolisen, en polismyndighet eller en åklagare.

En upptagning eller uppteckning som har gjorts vid hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation ska granskas snarast möjligt. Granskningen får utföras endast av rätten, Säkerhetspolisen,

Polismyndigheten

eller en åklagare.

Om upptagningen eller uppteckningen innehåller något som inte är av betydelse för det ändamål som har föranlett avlyssningen, ska den i denna del omedelbart förstöras efter granskningen. I fråga om brott eller förestående brott som inte är av betydelse för det ändamål som har föranlett avlyssningen ska dock 27 kap. 24 § andra och fjärde styckena rättegångsbalken tillämpas.

En försändelse eller någon annan handling som omfattas av tillstånd enligt 20 § får inte närmare undersökas, öppnas eller granskas av någon annan än rätten, Säkerhetspolisen, en

polismyndighet eller en åklagare.

En sådan handling ska undersökas snarast möjligt. När undersökningen har slutförts,

En försändelse eller någon annan handling som omfattas av tillstånd enligt 20 § får inte närmare undersökas, öppnas eller granskas av någon annan än rätten, Säkerhetspolisen, Polis-

myndigheten eller en åklagare.

En sådan handling ska undersökas snarast möjligt. När undersökningen har slutförts,

124 Senaste lydelse 2005:506. 125 Senaste lydelse 2012:283.

ska en försändelse som finns hos ett befordringsföretag tillställas den till vilken försändelsen är ställd och en annan handling återlämnas till den hos vilken handlingen påträffats, om den inte tas i beslag.

ska en försändelse som finns hos ett befordringsföretag tillställas den till vilken försändelsen är ställd och en annan handling återlämnas till den hos vilken handlingen påträffats, om den inte tas i beslag.

Denna lag träder i kraft den

72. Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård

Härigenom föreskrivs att i 47 §

126

lagen (1991:1128) om psykia-

trisk tvångsvård ordet ”polismyndigheten” ska bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”.

Denna lag träder i kraft

126 Senaste lydelse 2008:415.

73. Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård

Härigenom föreskrivs att 27 § lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

27 §

I fråga om polismyndighets skyldighet att lämna biträde gäller i tillämpliga delar 47 § andra stycket lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård. Sådant biträde skall lämnas även när en patient i fall som avses i 7 § första stycket inte inställer sig när vården skall påbörjas.

I fråga om Polismyndighetens skyldighet att lämna biträde gäller i tillämpliga delar 47 § andra stycket lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård. Sådant biträde ska lämnas även när en patient i fall som avses i 7 § första stycket inte inställer sig när vården ska påbörjas.

Denna lag träder i kraft

74. Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökning

Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökning ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 §

Om den misstänkte är på fri fot, skall polismyndigheten på begäran av den läkare som skall avge utlåtande enligt 7 § lämna biträde för att inställa den misstänkte till undersökningen.

Om den misstänkte är på fri fot, ska Polismyndigheten på begäran av den läkare som ska avge utlåtande enligt 7 § lämna biträde för att inställa den misstänkte till undersökningen.

Denna lag träder i kraft

75. Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 5 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.

5 §

127

Justitiekanslern har rätt att utan kostnad få del av varje skrift, radioprogram, eller teknisk upptagning som har bevarats enligt 1–4 §§. Han har

också rätt att kostnadsfritt få en

bestyrkt utskrift av vad som har yttrats i ett radioprogram. Det

åligger polismyndigheten att på

begäran biträda Justitiekanslern vid anmodan enligt denna paragraf. Vad som nu har sagts om Justitiekanslern gäller även allmän åklagare, om Justitiekanslern enligt 7 kap. 1 § första stycket yttrandefrihetsgrundlagen har överlämnat åt allmän åklagare att vara åklagare i yttrandefrihetsmål.

Justitiekanslern har rätt att utan kostnad få del av varje skrift, radioprogram, eller teknisk upptagning som har bevarats enligt 1–4 §§ och att kostnadsfritt få en bestyrkt utskrift av vad som har yttrats i ett radioprogram. Polismyndig-

heten ska på begäran biträda

Justitiekanslern vid anmodan enligt denna paragraf. Vad som nu har sagts om Justitiekanslern gäller även allmän åklagare, om Justitiekanslern enligt 7 kap. 1 § första stycket yttrandefrihetsgrundlagen har överlämnat åt allmän åklagare att vara åklagare i yttrandefrihetsmål.

Denna lag träder i kraft

127 Senaste lydelse 1998:1442.

76. Förslag till lag om ändring i lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m.

Härigenom föreskrivs att 3 och 7 §§ lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

128

Kriminalvården skall ombesörja den utredning som behövs för yttrandet. Om det behövs för yttrandet, får Kriminalvården förordna en särskild personutredare att bistå med utredning.

En misstänkt som inte är häktad är skyldig att inställa sig för utredning på tid och plats som Kriminalvården bestämmer. Om den misstänkte uteblir, får

polismyndigheten lämna hand-

räckning för inställelsen.

Kriminalvården ska ombesörja den utredning som behövs för yttrandet. Om det behövs för yttrandet, får Kriminalvården förordna en särskild personutredare att bistå med utredning.

En misstänkt som inte är häktad är skyldig att inställa sig för utredning på tid och plats som Kriminalvården bestämmer. Om den misstänkte uteblir, får

Polismyndigheten lämna hand-

räckning för inställelsen.

7 §

129

Rätten får, när det finns skäl till det, förordna en läkare att avge läkarintyg om en misstänkt, under förutsättning som anges i 2 § andra stycket. Om rätten särskilt anger det i förordnandet, skall intyget omfatta de medicinska förutsättningarna för att överlämna den misstänkte till rättspsykiatrisk vård utan särskild utskrivningsprövning.

Rätten får, när det finns skäl till det, förordna en läkare att avge läkarintyg om en misstänkt, under förutsättning som anges i 2 § andra stycket. Om rätten särskilt anger det i förordnandet, ska intyget omfatta de medicinska förutsättningarna för att överlämna den misstänkte till rättspsykiatrisk vård utan särskild utskrivningsprövning.

128 Senaste lydelse 2005:980. 129 Senaste lydelse 2002:441.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om avfattningen av läkarintyget. Endast en läkare som får avge utlåtande över en rättspsykiatrisk undersökning får förordnas att avge ett sådant intyg som avses i första stycket andra meningen.

En misstänkt som inte är häktad är skyldig att inställa sig för läkarundersökning på tid och plats som läkaren bestämmer. Om den misstänkte inte inställer sig får polismyndigheten lämna handräckning för att han eller hon skall komma till undersökningen.

En misstänkt som inte är häktad är skyldig att inställa sig för läkarundersökning på tid och plats som läkaren bestämmer. Om den misstänkte inte inställer sig får Polismyndigheten lämna handräckning för att han eller hon ska komma till undersökningen.

Denna lag träder i kraft

77. Förslag till lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade

Härigenom föreskrivs att i 26 e §

130

lagen (1993:387) om stöd

och service till vissa funktionshindrade ordet ”polismyndigheten” ska bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”.

Denna lag träder i kraft

130 Senaste lydelse 2009:597.

78. Förslag till lag om ändring i tobakslagen (1993:581)

Härigenom föreskrivs att 19 a och 23 a §§tobakslagen (1993:581) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 a §

131

Den omedelbara tillsynen över att denna lag och anslutande föreskrifter följs utövas av

1. Arbetsmiljöverket när det gäller lokaler och andra utrymmen för vilka verket har den centrala tillsynen,

2. kommunen när det gäller

a) de miljöer och lokaler för vilka Statens folkhälsoinstitut har den centrala tillsynen,

b) bestämmelserna om varningstexter m.m. i 9 och 11 §§ på försäljningsställen, och

c) bestämmelserna om marknadsföring m.m. i 14 och 14 a §§ när det gäller marknadsföringsåtgärder på eller i anslutning till försäljningsställen, och

3. kommunen och polismyn-

digheten när det gäller bestäm-

melserna om handel m.m. enligt 12–12 d §§.

3. kommunen och Polismyn-

digheten när det gäller bestäm-

melserna om handel m.m. enligt 12–12 d §§.

Länsstyrelsen utövar inom länet tillsyn enligt första stycket 2 och 3. Länsstyrelsen ska

1. följa kommunernas verksamhet och biträda kommunerna med information och råd, och

2. främja samarbete mellan olika tillsynsmyndigheter och mellan tillsynsmyndigheter och andra.

23 a §

132

Kommunen och polismyndig-

heten ska underrätta varandra

om förhållanden som är av betydelse för tillsynen.

En kommun som har fattat beslut i ett ärende enligt denna

Kommunen och Polismyn-

digheten ska underrätta varandra

om förhållanden som är av betydelse för tillsynen.

En kommun som har fattat beslut i ett ärende enligt denna

131 Senaste lydelse 2012:464. 132 Senaste lydelse 2010:682.

lag ska skicka en kopia av beslutet till Statens folkhälsoinstitut samt den länsstyrelse och

polismyndighet som berörs av beslutet.

lag ska skicka en kopia av beslutet till Statens folkhälsoinstitut, Polismyndigheten och

den länsstyrelse som berörs av beslutet.

Denna lag träder i kraft

79. Förslag till lag om ändring i fiskelagen (1993:787)

Härigenom föreskrivs att i 47 §

133

fiskelagen (1993:787) ordet

”polismyndigheten” ska bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”.

Denna lag träder i kraft

133 Senaste lydelse 2011:615.

80. Förslag till lag om ändring i ordningslagen (1993:1617)

Härigenom föreskrivs i fråga om ordningslagen (1993:1617)

dels att i 2 kap. 8, 20, 28 och 32 §§ samt 3 kap. 20 och 26 §§

134

ordet ”polismyndigheten” i olika böjningsformer ska bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten” i motsvarande böjningsform,

dels att 2 kap. 6, 7 a, 9, 11, 12, 17, 21, 26, 27 och 29 §§, 3 kap. 1,

6, 7, 14, 16, 17 och 19 §§, 5 kap. 3 § ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 2 kap. 22 § ska lyda ”Polismyn-

dighetens rätt att inställa och upplösa allmänna sammankomster och offentliga tillställningar” och att rubriken närmast före 2 kap. 25 § ska lyda ”Polismyndighetens rätt att förbjuda allmänna sammankomster och offentliga tillställningar.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

6 §

Ansökan om tillstånd att anordna och anmälan om en allmän sammankomst eller offentlig tillställning skall göras hos

polismyndigheten.

Ansökan om tillstånd att anordna och anmälan om en allmän sammankomst eller offentlig tillställning ska göras hos

Polismyndigheten. Ansökan om tillstånd och anmälan ska göras i det län där sammankomsten eller tillställningen ska anordnas.

Ansökan skall göras skriftligen i god tid. Om möjligt skall ansökan ha kommit in senast en vecka före sammankomsten eller tillställningen.

Ansökan ska göras skriftligen i god tid. Om möjligt ska ansökan ha kommit in senast en vecka före sammankomsten eller tillställningen.

Anmälan skall göras skriftligen eller muntligen. Om möjligt skall anmälan ha kommit in senast fem dagar före samman-

Anmälan ska göras skriftligen eller muntligen. Om möjligt ska anmälan ha kommit in senast fem dagar före samman-

134 Senaste lydelse av 2 kap. 8 § 2005:901 2 kap. 20 § 2009:101 2 kap. 28 § 2005:68 2 kap. 32 § 2010:1625 3 kap. 26 § 2005:68.

komsten eller tillställningen. komsten eller tillställningen.

7 a §

135

Den som enligt 4 eller 5 § är skyldig att söka tillstånd eller anmäla en allmän sammankomst som avses i 1 § första stycket 1 får i samband med att en sådan ansökan eller anmälan görs begära att deltagare i sammankomsten skall få tillstånd att helt eller delvis täcka ansiktet.

En begäran skall vara skriftlig och ha kommit in till polismyn-

digheten inom den tid som anges

i 6 §.

Den som enligt 4 eller 5 § är skyldig att söka tillstånd eller anmäla en allmän sammankomst som avses i 1 § första stycket 1 får i samband med att en sådan ansökan eller anmälan görs begära att deltagare i sammankomsten ska få tillstånd att helt eller delvis täcka ansiktet.

En begäran ska vara skriftlig och ha kommit in till Polismyn-

digheten inom den tid som anges

i 6 §.

9 §

136

Polismyndigheten får förelägga anordnaren av en allmän sammankomst eller offentlig tillställning att lämna uppgifter utöver vad ansökan, anmälan eller begäran enligt 7 a § skall innehålla. Myndigheten får också själv sörja för den utredning som behövs. Anordnaren är dock inte skyldig att redogöra för innehållet i föredrag, tal eller dramatisk eller annan framställning som är avsedd att förekomma vid sammankomsten eller tillställningen.

Polismyndigheten får förelägga anordnaren av en allmän sammankomst eller offentlig tillställning att lämna uppgifter utöver vad ansökan, anmälan eller begäran enligt 7 a § ska innehålla. Myndigheten får också själv sörja för den utredning som behövs. Anordnaren är dock inte skyldig att redogöra för innehållet i föredrag, tal eller dramatisk eller annan framställning som är avsedd att förekomma vid sammankomsten eller tillställningen.

Om det med anledning av en ansökan om tillstånd att anordna eller en anmälan om en cirkusföreställning eller en offentlig tillställning behövs en undersökning som kräver sär-

Om det med anledning av en ansökan om tillstånd att anordna eller en anmälan om en cirkusföreställning eller en offentlig tillställning behövs en undersökning som kräver sär-

135 Senaste lydelse 2005:901. 136 Senaste lydelse 2005:901.

skild fackkunskap, får polismyn-

digheten anlita en sakkunnig på

anordnarens bekostnad.

skild fackkunskap, får Polismyn-

digheten anlita en sakkunnig på

anordnarens bekostnad.

11 §

Beslut med anledning av en ansökan eller en anmälan enligt 6 § skall meddelas skyndsamt. Beslutet skall innehålla de villkor enligt 16 § andra stycket som polismyndigheten meddelar för sammankomsten eller tillställningen. Vidare skall beslutet innehålla uppgift om det högsta belopp som anordnaren av en allmän sammankomst eller offentlig tillställning kan komma att bli tvungen att betala i ersättning för polisens kostnader för att hålla ordning.

Beslut med anledning av en ansökan eller en anmälan enligt 6 § ska meddelas skyndsamt. Beslutet ska innehålla de villkor enligt 16 § andra stycket som

Polismyndigheten meddelar för

sammankomsten eller tillställningen. Vidare ska beslutet innehålla uppgift om det högsta belopp som anordnaren av en allmän sammankomst eller offentlig tillställning kan komma att bli tvungen att betala i ersättning för Polismyndighetens

kostnader för att hålla ordning.

12 §

Tält får användas vid allmänna sammankomster eller offentliga tillställningar endast om det har betryggande brandtålighet och stabilitet samt i övrigt tältet och dess inredning erbjuder betryggande säkerhet mot brand eller andra olycksfall och utrymningsvägarna är tillfredsställande. Ett tält som är avsett för flera än 150 personer och som får uppföras utan bygglov (samlingstält) skall vara besiktigat och godkänt.

Besiktningen skall ske innan tältet första gången tas i bruk i Sverige och vid regelbundet återkommande tillfällen. Om tältet har ändrats i något avse-

Tält får användas vid allmänna sammankomster eller offentliga tillställningar endast om det har betryggande brandtålighet och stabilitet samt i övrigt tältet och dess inredning erbjuder betryggande säkerhet mot brand eller andra olycksfall och utrymningsvägarna är tillfredsställande. Ett tält som är avsett för flera än 150 personer och som får uppföras utan bygglov (samlingstält) ska vara besiktigat och godkänt.

Besiktningen ska ske innan tältet första gången tas i bruk i Sverige och vid regelbundet återkommande tillfällen. Om tältet har ändrats i något avse-

ende som har väsentlig betydelse för säkerheten, skall det besiktigas på nytt.

Godkännande av ett samlingstält skall gälla för en tid av minst tre och högst sju år.

Om ett tält, som är avsett att användas vid allmänna sammankomster eller offentliga tillställningar, på grund av skada eller av någon annan orsak inte erbjuder betryggande säkerhet mot brand och andra olycksfall, får polismyndigheten förbjuda att tältet används vid sådana sammankomster eller tillställningar så länge felet består.

ende som har väsentlig betydelse för säkerheten, ska det besiktigas på nytt.

Godkännande av ett samlingstält ska gälla för en tid av minst tre och högst sju år.

Om ett tält, som är avsett att användas vid allmänna sammankomster eller offentliga tillställningar, på grund av skada eller av någon annan orsak inte erbjuder betryggande säkerhet mot brand och andra olycksfall, får Polismyndigheten förbjuda att tältet används vid sådana sammankomster eller tillställningar så länge felet består.

17 §

Den som inte följer de ordningsregler för en allmän sammankomst eller offentlig tillställning som skall gälla enligt villkor som polismyndigheten har meddelat med stöd av 16 § andra stycket är skyldig att på tillsägelse lämna sammankomsten eller tillställningen.

Den som inte följer de ordningsregler för en allmän sammankomst eller offentlig tillställning som ska gälla enligt villkor som Polismyndigheten har meddelat med stöd av 16 § andra stycket är skyldig att på tillsägelse lämna sammankomsten eller tillställningen.

21 §

Chefen för polismyndigheten skall ha fritt tillträde till allmänna sammankomster och offentliga tillställningar. Detsamma gäller andra personer som polismyndigheten har utsett att närvara.

De personer som Polismyndigheten har utsett att närvara ska ha fritt tillträde till allmänna sammankomster och offentliga tillställningar.

26 §

137

Den som i vinstsyfte anordnar en offentlig tillställning

skall ersätta polismyndighetens

kostnader för att hålla ordning vid tillställningen. Om det finns särskilda skäl får också den som i vinstsyfte anordnar en allmän sammankomst åläggas en motsvarande ersättningsskyldighet.

Den som i vinstsyfte anordnar en offentlig tillställning

ska ersätta Polismyndighetens

kostnader för att hålla ordning vid tillställningen. Om det finns särskilda skäl får också den som i vinstsyfte anordnar en allmän sammankomst åläggas en motsvarande ersättningsskyldighet.

Ersättningsskyldigheten gäller inte sådana ideella föreningar som anges i 7 kap. 7 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229).

Ersättningsskyldigheten enligt första stycket får sättas ned eller efterges, om det finns särskilda skäl.

Polismyndigheten beslutar om ersättningsskyldighet. Därvid får det högsta belopp som har bestämts enligt 11 § inte överskridas.

Regeringen får meddela föreskrifter om hur polismyndig-

hetens kostnader för ordnings-

hållning skall beräknas.

Regeringen får meddela föreskrifter om hur Polismyndig-

hetens kostnader för ordnings-

hållning ska beräknas.

27 §

Om anordnaren av en allmän sammankomst som anordnas i vinstsyfte eller av en offentlig tillställning inte har gjort ansökan eller anmälan som krävs enligt 4 eller 5 § eller inte har fullgjort ansöknings- eller anmälningsskyldigheten i sådan tid att beslut enligt 11 § har kunnat meddelas före sammankomsten eller tillställningen,

skall polismyndigheten ålägga

anordnaren att ersätta myndighetens kostnader för att hålla ordning vid sammankomsten eller tillställningen, i den mån

Om anordnaren av en allmän sammankomst som anordnas i vinstsyfte eller av en offentlig tillställning inte har gjort ansökan eller anmälan som krävs enligt 4 eller 5 § eller inte har fullgjort ansöknings- eller anmälningsskyldigheten i sådan tid att beslut enligt 11 § har kunnat meddelas före sammankomsten eller tillställningen, ska

Polismyndigheten ålägga anord-

naren att ersätta myndighetens kostnader för att hålla ordning vid sammankomsten eller tillställningen, i den mån kostna-

137 Senaste lydelse 1999:1282.

kostnaderna beror på anordnarens försummelse. Detsamma gäller om anordnaren inte har följt de föreskrifter och villkor om ordning och säkerhet som har gällt för sammankomsten eller tillställningen.

derna beror på anordnarens försummelse. Detsamma gäller om anordnaren inte har följt de föreskrifter och villkor om ordning och säkerhet som har gällt för sammankomsten eller tillställningen.

Vad som sägs i första stycket gäller även i fråga om anordnare som inte är ersättningsskyldiga enligt 26 §.

Om de kostnader som beror på anordnarens försummelse inte kan beräknas med tillräcklig säkerhet, skall polismyndigheten uppskatta dem till ett skäligt belopp.

Om de kostnader som beror på anordnarens försummelse inte kan beräknas med tillräcklig säkerhet, ska Polismyndigheten uppskatta dem till ett skäligt belopp.

Ersättningsskyldigheten får sättas ned eller efterges, om det finns särskilda skäl.

29 §

Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. i egenskap av anordnare bryter mot kravet på tillstånd eller anmälan i 4 eller 5 § eller mot ett villkor eller ett förbud som har meddelats enligt 4 § andra stycket, 5 § fjärde stycket, 15 §, 16 § andra stycket eller 25 §,

2. lämnar oriktig uppgift om något förhållande som han enligt tillämpliga föreskrifter är skyldig att upplysa om i en ansökan eller en anmälan eller om sådana omständigheter som

polismyndigheten kan begära

uppgift om med stöd av 9 § första stycket,

2. lämnar oriktig uppgift om något förhållande som han eller

hon enligt tillämpliga före-

skrifter är skyldig att upplysa om i en ansökan eller en anmälan eller om sådana omständigheter som Polismyndig-

heten kan begära uppgift om

med stöd av 9 § första stycket,

3. anordnar en allmän sammankomst eller offentlig tillställning i ett tält som saknar föreskrivet godkännande eller bryter mot ett användningsförbud eller mot ett villkor som har meddelats för användandet,

4. anordnar en allmän sammankomst eller offentlig tillställning och därvid tillåter användning av en tivolianordning som saknar

föreskrivet godkännande eller bryter mot ett användningsförbud eller mot ett villkor som har meddelats för användandet,

5. anordnar en offentlig tillställning i strid med 14 §,

6. anordnar en allmän sammankomst eller offentlig tillställning utan tillstånd enligt 19 eller 20 § i fall då sådant tillstånd behövs, eller

7. anordnar eller fortsätter en allmän sammankomst eller offentlig tillställning trots att sammankomsten eller tillställningen har inställts eller upplösts enligt 22 eller 23 §.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot förbudet i 18 § första stycket mot förtäring eller förvaring av alkoholdrycker döms till penningböter, om inte gärningen är belagd med straff i någon annan författning.

Har flera medverkat till en gärning som avses i första stycket skall23 kap.4 och 5 §§brottsbalken tillämpas.

Har flera medverkat till en gärning som avses i första stycket ska23 kap.4 och 5 §§brottsbalken tillämpas.

3 kap.

1 §

En offentlig plats inom detaljplanelagt område får inte utan tillstånd av polismyndig-

heten användas på ett sätt som

inte stämmer överens med det ändamål som platsen har upplåtits för eller som inte är allmänt vedertaget. Tillstånd behövs dock inte, om platsen tas i anspråk endast tillfälligt och i obetydlig omfattning och utan att inkräkta på någon annans tillstånd.

En offentlig plats inom detaljplanelagt område får inte utan tillstånd av Polismyndig-

heten användas på ett sätt som

inte stämmer överens med det ändamål som platsen har upplåtits för eller som inte är allmänt vedertaget. Tillstånd behövs dock inte, om platsen tas i anspråk endast tillfälligt och i obetydlig omfattning och utan att inkräkta på någon annans tillstånd. Ansökan om tillstånd

görs i det län där den plats som ska användas är belägen.

I fråga om allmänna vägar gäller kravet på polismyndig-

hetens tillstånd endast sådana

åtgärder som inte är reglerade i väglagen (1971:948).

I fråga om allmänna vägar gäller kravet på Polismyndig-

hetens tillstånd endast sådana

åtgärder som inte är reglerade i väglagen (1971:948).

6 §

Sprängning och skjutning med eldvapen får inte utan tillstånd av polismyndigheten äga rum inom område som omfattas av detaljplan.

Sprängning och skjutning med eldvapen får inte utan tillstånd av Polismyndigheten äga rum inom område som omfattas av detaljplan. Ansökan om till-

stånd görs i det län där sprängningen eller skjutningen ska äga rum.

Den som är under 18 år får inte utan tillstånd av polismyn-

digheten inom område som om-

fattas av detaljplan utomhus använda luft- eller fjädervapen med vilka kulor, hagel eller andra projektiler kan skjutas ut. Detsamma gäller utanför sådant område, om inte vapnet används under uppsikt av någon som har fyllt 20 år.

Den som är under 18 år får inte utan tillstånd av Polismyn-

digheten inom område som om-

fattas av detaljplan utomhus använda luft- eller fjädervapen med vilka kulor, hagel eller andra projektiler kan skjutas ut. Detsamma gäller utanför sådant område, om inte vapnet används under uppsikt av någon som har fyllt 20 år. Ansökan om tillstånd

görs i det län där vapnet ska användas.

Skjutbanor som inte hör till försvarsmakten får användas endast efter tillstånd av polis-

myndigheten. Regeringen eller

den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om utförande och besiktning av skjutbana.

Skjutbanor som inte hör till försvarsmakten får användas endast efter tillstånd av Polis-

myndigheten. Ansökan om tillstånd görs i det län där skjutbanan är belägen. Regeringen

eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om utförande och besiktning av skjutbana.

7 §

138

Pyrotekniska varor får inte användas utan tillstånd av polis-

myndigheten, om användningen

med hänsyn till tidpunkten, platsens belägenhet och övriga omständigheter innebär risk för

Pyrotekniska varor får inte användas utan tillstånd av Polis-

myndigheten, om användningen

med hänsyn till tidpunkten, platsens belägenhet och övriga omständigheter innebär risk för

138 Senaste lydelse 2009:101.

skada på eller någon beaktansvärd olägenhet för person eller egendom.

skada på eller någon beaktansvärd olägenhet för person eller egendom. Ansökan om tillstånd

görs i det län där de pyrotekniska varorna ska användas.

Särskilda bestämmelser om innehav och användning av pyrotekniska varor vid vissa idrottsarrangemang finns i 5 kap.

14 §

Vid prövningen av en ansökan om tillstånd som avses i detta kapitel eller i en lokal föreskrift skall polismyndigheten beakta vad som krävs av hänsyn till trafiken samt till allmän ordning och säkerhet. Om ansökan avser tillstånd att ta i anspråk en offentlig plats för visst ändamål,

skall särskild hänsyn tas till

gångtrafikens intresse.

Ett beslut av polismyndig-

heten om tillstånd får förenas

med de villkor som behövs av hänsyn till trafiken samt till allmän ordning och säkerhet. Villkoren får inte lägga onödigt tvång på allmänheten eller annars göra obefogade inskränkningar i den enskildes frihet.

Vid prövningen av en ansökan om tillstånd som avses i detta kapitel eller i en lokal föreskrift ska Polismyndigheten beakta vad som krävs av hänsyn till trafiken samt till allmän ordning och säkerhet. Om ansökan avser tillstånd att ta i anspråk en offentlig plats för visst ändamål,

ska särskild hänsyn tas till

gångtrafikens intresse.

Ett beslut av Polismyndig-

heten om tillstånd får förenas

med de villkor som behövs av hänsyn till trafiken samt till allmän ordning och säkerhet. Villkoren får inte lägga onödigt tvång på allmänheten eller annars göra obefogade inskränkningar i den enskildes frihet.

16 §

Beslut enligt 14 § gäller för viss tid eller tills vidare. Beslutet

skall innehålla de villkor som polismyndigheten har meddelat

enligt 14 § andra stycket och de villkor som kommunen har ställt upp med stöd av 15 §. Beslut i fråga om mark som inte står under kommunens förvaltning skall också innehålla en

Beslut enligt 14 § gäller för viss tid eller tills vidare. Beslutet

ska innehålla de villkor som Polismyndigheten har meddelat

enligt 14 § andra stycket och de villkor som kommunen har ställt upp med stöd av 15 §. Beslut i fråga om mark som inte står under kommunens förvaltning ska också innehålla en

erinran om att medgivande av markägare eller nyttjanderättshavare kan behövas.

Om kommunen har yttrat sig enligt 2 § skall beslutet innehålla erinran om möjligheten att överklaga kommunens beslut enligt 10 kap. kommunallagen (1991:900).

erinran om att medgivande av markägare eller nyttjanderättshavare kan behövas.

Om kommunen har yttrat sig enligt 2 § ska beslutet innehålla erinran om möjligheten att överklaga kommunens beslut enligt 10 kap. kommunallagen (1991:900).

17 §

Om det behövs för att förebygga oordning eller för att förhindra att människors hälsa eller egendom skadas får polis-

myndigheten i ett särskilt fall ge

anvisningar eller tillsägelser till innehavaren och besökande för användningen av sådana bad- eller campingplatser och lokaler eller platser för idrott, friluftsliv, spel, lek, förströelse eller liknande som allmänheten har tillträde till. Om det är nödvändigt får polismyndigheten förbjuda fortsatt användning.

Om det behövs föreskrifter om allmän ordning och säkerhet för verksamhet som avses i första stycket, skall polismyndig-

heten anmäla förhållandet till

kommunen.

Om det behövs för att förebygga oordning eller för att förhindra att människors hälsa eller egendom skadas får Polis-

myndigheten i ett särskilt fall ge

anvisningar eller tillsägelser till innehavaren och besökande för användningen av sådana bad- eller campingplatser och lokaler eller platser för idrott, friluftsliv, spel, lek, förströelse eller liknande som allmänheten har tillträde till. Om det är nödvändigt får Polismyndigheten förbjuda fortsatt användning.

Om det behövs föreskrifter om allmän ordning och säkerhet för verksamhet som avses i första stycket, ska Polismyndig-

heten anmäla förhållandet till

kommunen.

19 §

Om någon inte vidtar en åtgärd som åligger honom enligt detta kapitel, lokala föreskrifter eller beslut eller villkor som har meddelats med stöd av 5 §, 14 § andra stycket eller 15 §, får

polismyndigheten

förelägga

Om någon inte vidtar en åtgärd som åligger honom eller

henne enligt detta kapitel, lokala

föreskrifter eller beslut eller villkor som har meddelats med stöd av 5 §, 14 § andra stycket eller 15 §, får Polismyndigheten

honom att inom viss tid vidta åtgärden. Detta gäller endast om han inte vidtar rättelse genast efter tillsägelse eller inte kan anträffas efter rimlig efterforskning.

förelägga honom eller henne att inom viss tid vidta åtgärden. Detta gäller endast om han eller

hon inte vidtar rättelse genast

efter tillsägelse eller inte kan anträffas efter rimlig efterforskning.

Även om det inte följer av första stycket får föreläggande, utan föregående tillsägelse, avse skyldighet att ta bort upplag, försäljningsstånd, ställningar, skyltar, containrar och andra anordningar som har placerats på en offentlig plats utan nödvändigt tillstånd enligt 1 § eller i strid med villkor som gäller för tillståndet. Detsamma gäller i fråga om anordningar som inte har tagits bort efter utgången av giltighetstiden för tillståndet.

Ett föreläggande enligt andra stycket får, om det avser en container eller något annat skrymmande föremål som ställts upp på offentlig plats, riktas också mot föremålets ägare eller den som är i ägarens ställe, även om föremålet ställts upp för någon annans räkning. Det sagda gäller inte om det är uppenbart att någon annan än föremålets ägare eller den som är i hans ställe har bestämt platsen för uppställningen.

Ett föreläggande enligt andra stycket får, om det avser en container eller något annat skrymmande föremål som ställts upp på offentlig plats, riktas också mot föremålets ägare eller den som är i ägarens ställe, även om föremålet ställts upp för någon annans räkning. Det sagda gäller inte om det är uppenbart att någon annan än föremålets ägare eller den som är i hans eller

hennes ställe har bestämt platsen

för uppställningen.

5 kap.

3 §

139

Pyrotekniska varor får inte utan tillstånd av polismyndig-

heten innehas eller användas på

en idrottsanläggning när idrottsarrangemang anordnas där.

Pyrotekniska varor får inte utan tillstånd av Polismyndig-

heten innehas eller användas på

en idrottsanläggning när idrottsarrangemang anordnas där. An-

sökan om tillstånd ska göras i det län där idrottsanläggningen är belägen.

139 Senaste lydelse 2009:101.

Vid polismyndighetens handläggning av frågor enligt första stycket tillämpas 3 kap. 14 §, 16 § första stycket, 18 § första stycket 1, 3 och 4, 19 § första stycket samt 20, 21, 24, 26 och 28 §§.

Vid Polismyndighetens handläggning av frågor enligt första stycket tillämpas 3 kap. 14 §, 16 § första stycket, 18 § första stycket 1, 3 och 4, 19 § första stycket samt 20, 21, 24, 26 och 28 §§.

Denna lag träder i kraft den

81. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:260) om offentlig anställning

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1994:260) om offentlig anställning ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §

Utöver de krav på svenskt medborgarskap som följer av regeringsformen eller någon annan lag gäller också att bara svenska medborgare får ha en anställning som åklagare eller

polis eller ha en militär anställ-

ning.

Utöver de krav på svenskt medborgarskap som följer av regeringsformen eller någon annan lag gäller också att bara svenska medborgare får ha en anställning som åklagare eller

polisman eller ha en militär

anställning.

Denna lag träder i kraft den

82. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll

Härigenom föreskrivs att 17 § lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 §

140

Om övervakningsnämnden bestämmer att beslutet om verkställighet utanför anstalt skall upphävas eller om det bestäms att beslutet tills vidare inte skall gälla, skall den dömde, om verkställigheten har påbörjats, föras till en kriminalvårdsanstalt för fortsatt verkställighet av fängelsestraffet. Polismyndigheten i

den ort där den dömde vistas

skall förpassa honom till en sådan anstalt.

Om övervakningsnämnden bestämmer att beslutet om verkställighet utanför anstalt ska upphävas eller om det bestäms att beslutet tills vidare inte ska gälla, ska den dömde, om verkställigheten har påbörjats, föras till en kriminalvårdsanstalt för fortsatt verkställighet av fängelsestraffet. Polismyndigheten ska förpassa den dömde till en sådan anstalt.

Om det bedöms kunna ske utan fara för att den dömde avviker, får polismyndigheten förelägga honom att inställa sig vid kriminalvårdsanstalten i stället för att förpassa honom dit.

Om det bedöms kunna ske utan fara för att den dömde avviker, får Polismyndigheten förelägga honom eller henne att inställa sig vid kriminalvårdsanstalten i stället för att förpassa honom eller henne dit.

Denna lag träder i kraft den

140 Senaste lydelse 1996:784.

83. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:569) om Sveriges samarbete med de internationella tribunalerna för brott mot internationell humanitär rätt

Härigenom föreskrivs att 12 a § lagen (1994:569) om Sveriges samarbete med de internationella tribunalerna för brott mot internationell humanitär rätt ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 a §

141

Chefen för Justitiedepartementet får meddela tillstånd till transport genom Sverige av en frihetsberövad person som för att utlämnas eller i annat syfte

skall överföras mellan en annan

stat och tribunalen. Under en sådan transport skall frihetsberövandet bestå om inte tribunalen begär att den som överförs skall friges.

För flygtransport utan planerad mellanlandning här i landet krävs inte tillstånd enligt första stycket. Om en oplanerad mellanlandning sker, skall polis-

myndighet ta den som överförs i

förvar till dess en ansökan görs om tillstånd till transport enligt första stycket och genast underrätta chefen för Justitiedepartementet om detta. Görs ingen ansökan senast 96 timmar från den oplanerade landningen, skall personen omedelbart friges.

Om tillstånd har meddelats enligt första stycket, får polis-

Chefen för Justitiedepartementet får meddela tillstånd till transport genom Sverige av en frihetsberövad person som för att utlämnas eller i annat syfte

ska överföras mellan en annan

stat och tribunalen. Under en sådan transport ska frihetsberövandet bestå om inte tribunalen begär att den som överförs ska friges.

För flygtransport utan planerad mellanlandning här i landet krävs inte tillstånd enligt första stycket. Om en oplanerad mellanlandning sker, ska Polis-

myndigheten ta den som över-

förs i förvar till dess en ansökan görs om tillstånd till transport enligt första stycket och genast underrätta chefen för Justitiedepartementet om detta. Görs ingen ansökan senast 96 timmar från den oplanerade landningen,

ska personen omedelbart friges.

Om tillstånd har meddelats enligt första stycket, får Polis-

141 Senaste lydelse 2002:330.

myndighet vid behov ta den som

överförs i förvar. I fråga om tvångsmedel i ett ärende om transport gäller bestämmelserna i 5 §.

myndigheten vid behov ta den

som överförs i förvar. I fråga om tvångsmedel i ett ärende om transport gäller bestämmelserna i 5 §.

Denna lag träder i kraft den

84. Förslag till lag om ändring i sjölagen (1994:1009)

Härigenom föreskrivs att 18 kap. 19 § sjölagen (1994:1009) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 kap.

19 §

142

Sjöfartsverket, Transportstyrelsen, Kustbevakningen, Tullverket och polismyndighet ska lämna en tingsrätt som håller sjöförklaring den medverkan tingsrätten begär för utredningen. För polismyndigheternas utredningar gäller bestämmelserna om förundersökning i 23 kap. rättegångsbalken.

Sjöfartsverket, Transportstyrelsen, Kustbevakningen, Tullverket och Polismyndigheten ska lämna en tingsrätt som håller sjöförklaring den medverkan tingsrätten begär för utredningen. För Polismyndighetens utredningar gäller bestämmelserna om förundersökning i 23 kap. rättegångsbalken.

Denna lag träder i kraft den

142 Senaste lydelse 2008:1311.

85. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi

Härigenom föreskrivs att 10 kap.9 och 10 §§ lagen (1994:1776) om skatt på energi ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap.

9 §

143

Tillsynen över efterlevnaden av bestämmelserna i detta kapitel skall vad avser motordrivna fordon utövas av polismyndig-

heterna samt av Tullverket vad

avser gränskontroll.

Kustbevakningen skall utöva tillsynen av båtar. Polismyndig-

heterna skall dock utöva sådan

tillsyn inom områden som inte övervakas av Kustbevakningen.

Tillsynen över efterlevnaden av bestämmelserna i detta kapitel ska vad avser motordrivna fordon utövas av Polismyndig-

heten samt av Tullverket vad

avser gränskontroll.

Kustbevakningen ska utöva tillsynen av båtar. Polismyndig-

heten ska dock utöva sådan till-

syn inom områden som inte övervakas av Kustbevakningen.

10 §

För kontroll av efterlevnaden av bestämmelserna i detta kapitel har polismyndigheterna och andra tillsynsmyndigheter rätt att få tillträde till låsta utrymmen i fordon och båtar. Myndigheterna har rätt att få de upplysningar, handlingar och prov som behövs för tillsynen. För uttagna prov betalas inte ersättning.

För kontroll av efterlevnaden av bestämmelserna i detta kapitel har Polismyndigheten och andra tillsynsmyndigheter rätt att få tillträde till låsta utrymmen i fordon och båtar. Myndigheterna har rätt att få de upplysningar, handlingar och prov som behövs för tillsynen. För uttagna prov betalas inte ersättning.

Denna lag träder i kraft den

143 Senaste lydelse 1999:431.

86. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt

Härigenom föreskrivs att i 10 kap. 6 §

144

lagen (1994:1809) om

totalförsvarsplikt ordet ”polismyndighetens” ska bytas ut mot ordet ”Polismyndighetens”.

Denna lag träder i kraft den

144 Senaste lydelse 1994:1809.

87. Förslag till lag om ändring i lagen (1995:832) om obduktion m.m.

Härigenom föreskrivs att 18 och 19 §§ lagen (1995:832) om obduktion m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 §

Beslut om rättsmedicinsk undersökning som avses i 13– 15 §§ meddelas av polismyndig-

het. Även allmän domstol eller

allmän åklagare får besluta om rättsmedicinsk undersökning som avses i 13 § 1. Beslut om rättsmedicinsk undersökning som avses i 16 § meddelas av allmän domstol.

Beslut om rättsmedicinsk undersökning som avses i 13– 15 §§ meddelas av Polismyndig-

heten. Även allmän domstol eller

allmän åklagare får besluta om rättsmedicinsk undersökning som avses i 13 § 1. Beslut om rättsmedicinsk undersökning som avses i 16 § meddelas av allmän domstol.

19 §

Om det inte är uppenbart obehövligt skall polismyndig-

heten underrättas om tid och

plats för en rättsmedicinsk undersökning. Polisen får närvara vid en sådan undersökning.

Om det inte är uppenbart obehövligt ska Polismyndigheten underrättas om tid och plats för en rättsmedicinsk undersökning. Polisen får närvara vid en sådan undersökning.

Denna lag träder i kraft den

88. Förslag till lag om ändring i pantbankslagen (1995:1000)

Härigenom föreskrivs att rubriken närmast före 27 § och 27 §pantbankslagen (1995:1000) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Poliskontroll Polismyndighetens kontroll

27 §

En pantbank är skyldig att på begäran lämna ut uppgifter ur pantboken till polismyndigheten. En sådan begäran får avse viss systematisk rapportering till

polismyndigheten.

Pantbanken

skall

också

lämna polismyndigheten tillträde till pantbankens lokaler för undersökning av pantlagret och granskning av pantboken och de handlingar som ligger till grund för den.

En pantbank är skyldig att på begäran lämna ut uppgifter ur pantboken till Polismyndigheten. En sådan begäran får avse viss systematisk rapportering till

myndigheten.

Pantbanken ska också lämna

Polismyndigheten tillträde till

pantbankens lokaler för undersökning av pantlagret och granskning av pantboken och de handlingar som ligger till grund för den.

Denna lag träder i kraft den

89. Förslag till lag om ändring i vapenlagen (1996:67)

Härigenom föreskrivs i fråga om vapenlagen (1996:67)

145

dels att i 2 kap. 10, 10 a, 10 b, 12 och 14 §§, 3 kap. 1 a, 6 och

8 §§, 4 kap. 2 §, 5 kap. 7 § samt 6 kap. 3 b, 4 och 4 a §§ ordet ”polismyndigheten” ska bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”,

dels att 2 kap. 7, 17 och 18 §§, 4 kap. 4 §, 5 kap. 3 och 5 §§,

6 kap. 1, 2, 3, 3 a, 6 och 7 §§, 7 kap. 3 §, 8 kap. 2 §, 9 kap. 7 §, 10 kap. 1 och 2 §§ samt 11 kap. 1 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

7 §

Om tillstånd att inneha skjutvapen meddelas någon som

skall förvärva ett sådant vapen,

gäller tillståndet under förutsättning att förvärvet görs inom sex månader från dagen för tillståndet eller den längre tid som polismyndigheten bestämmer.

Om tillstånd att inneha skjutvapen meddelas någon som

ska förvärva ett sådant vapen,

gäller tillståndet under förutsättning att förvärvet görs inom sex månader från dagen för tillståndet eller den längre tid som Polismyndigheten bestämmer.

17 §

146

Varje polismyndighet skall

med hjälp av automatiserad behandling föra ett lokalt register över tillståndspliktiga vapeninnehav och beslut enligt denna lag.

Polismyndigheten ska med

hjälp av automatiserad behandling föra lokala register över tillståndspliktiga vapeninnehav och beslut enligt denna lag.

145 Senaste lydelse av 2 kap. 10 2012:306 2 kap. 10 a 2012;306 2 kap. 10 b 2012:306 2 kap. 14 § 2000:147 3 kap. 1 a § 2006:386 3 kap. 8 § 2006:386 4 kap. 2 § 2006:386 5 kap. 7 § 2000:147 6 kap. 3 b § 2012:306 6 kap. 4 § 2012:306 6 kap. 4 a § 2012:306. 146 Senaste lydelse 2006:386.

Registret skall även innehålla

uppgifter om personer som tillhör hemvärnets personal och som av Försvarsmakten har tilldelats skjutvapen för förvaring i bostaden. Uppgifter om vilka vapen som har tilldelats får inte registreras.

Registren ska även innehålla

uppgifter om personer som tillhör hemvärnets personal och som av Försvarsmakten har tilldelats skjutvapen för förvaring i bostaden. Uppgifter om vilka vapen som har tilldelats får inte registreras.

Ett lokalt register får inte användas för att göra automatiserade sammanställningar över personer som tillhör hemvärnets personal.

18 §

147

Rikspolisstyrelsen ska med

hjälp av automatiserad behandling föra separata centrala register över

Polismyndigheten ska med

hjälp av automatiserad behandling föra separata centrala register över

1. personer och organisationer som enligt denna lag har meddelats tillstånd att inneha skjutvapen eller ammunition eller tillstånd att låna skjutvapen samt personer som tillhör hemvärnets personal och som av Försvarsmakten har tilldelats skjutvapen för förvaring i bostaden (vapeninnehavarregistret),

2. de skjutvapen för vilka tillstånd till innehav har meddelats enligt denna lag samt skjutvapen som upphittats eller anmälts stulna eller försvunna (vapenregistret) och

3. personer och organisationer som har meddelats tillstånd enligt denna lag att driva handel med skjutvapen, fysiska personer som har ett betydande inflytande över en sådan juridisk person som har tillstånd att driva handel med skjutvapen, personer som har godkänts att som föreståndare eller ersättare svara för sådan verksamhet samt personer och organisationer som har meddelats tillstånd enligt denna lag att ta emot skjutvapen för översyn eller reparation (vapenhandlarregistret).

4 kap.

4 §

148

Skjutvapen som skall skrotas

skall lämnas till en polismyndighet. Den som lämnar ett vapen

för skrotning skall bifoga till-

Skjutvapen som ska skrotas

ska lämnas till Polismyndigheten.

Den som lämnar ett vapen för skrotning ska bifoga till-

147 Senaste lydelse 2006:386. 148 Senaste lydelse 2006:386.

ståndsbeviset. ståndsbeviset.

5 kap.

3 §

149

En innehavare får lämna över sitt skjutvapen eller sin ammunition till någon annan för förvaring om han eller hon inte själv kan ta hand om egendomen eller om det annars finns särskilda skäl. För sådan förvaring krävs tillstånd om inte utlåning i motsvarande fall är tillåten enligt 3 kap. Vid tillståndsprövningen skall polismyndigheten särskilt beakta möjligheten för mottagaren att erbjuda en säker förvaring. Tillståndet skall tidsbegränsas.

En innehavare får lämna över sitt skjutvapen eller sin ammunition till någon annan för förvaring om han eller hon inte själv kan ta hand om egendomen eller om det annars finns särskilda skäl. För sådan förvaring krävs tillstånd om inte utlåning i motsvarande fall är tillåten enligt 3 kap. Vid tillståndsprövningen ska Polismyndigheten särskilt beakta möjligheten för mottagaren att erbjuda en säker förvaring. Tillståndet ska tidsbegränsas.

Den hos vilken vapnet förvaras får använda vapnet endast om han eller hon har tillstånd att inneha vapen av samma typ.

5 §

När det finns särskild anledning till det får en polismyn-

dighet även i annat fall än som

avses i 2 kap. besluta att tillstånd att inneha skjutvapen skall förenas med villkor att vapnet skall förvaras på visst sätt.

När det finns särskild anledning till det får Polismyn-

digheten även i annat fall än som

avses i 2 kap. besluta att tillstånd att inneha skjutvapen ska förenas med villkor att vapnet ska förvaras på visst sätt.

6 kap.

1 §

150

Ett tillstånd att inneha skjutvapen eller att föra in skjutvapen till Sverige skall återkallas av

polismyndigheten om

Ett tillstånd att inneha skjutvapen eller att föra in skjutvapen till Sverige ska återkallas av

Polismyndigheten om

a) tillståndshavaren visat sig vara olämplig att inneha skjutvapen,

149 Senaste lydelse 2000:147. 150 Senaste lydelse 2000:147.

b) tillståndshavaren utan godtagbar anledning vägrat polismyndigheten tillträde för att kontrollera att förvaringsbestämmelserna följs,

c) förutsättningarna för tillståndet inte längre finns, eller

d) det annars finns någon skälig anledning att återkalla tillståndet.

Första stycket gäller också i fråga om tillstånd att förvara skjutvapen hos någon annan.

2 §

151

Ett tillstånd att inneha ammunition skall återkallas av

polismyndigheten om

Ett tillstånd att inneha ammunition ska återkallas av

Polismyndigheten om

a) förutsättningarna för tillståndet inte längre finns,

b) tillståndshavaren har missbrukat sin ammunition, eller

c) om det annars finns någon skälig anledning att återkalla tillståndet.

3 §

152

Ett tillstånd att driva handel med skjutvapen skall återkallas av polismyndigheten om

Ett tillstånd att driva handel med skjutvapen ska återkallas av

Polismyndigheten om

a) tillståndshavaren inte längre driver yrkesmässig handel,

b) förutsättningarna för tillståndet inte längre finns, eller

c) det annars finns någon skälig anledning att återkalla tillståndet.

Tillståndet får också återkallas om tillståndshavaren har åsidosatt en bestämmelse i denna lag eller en föreskrift eller ett villkor som meddelats med stöd av lagen.

Första och andra styckena gäller på motsvarande sätt i fråga om tillstånd att ta emot skjutvapen för reparation eller översyn.

3 a §

153

Ett tillstånd att låna skjutvapen skall återkallas av polis-

myndigheten om

Ett tillstånd att låna skjutvapen ska återkallas av Polis-

myndigheten om

a) innehavaren har visat sig vara olämplig att inneha skjutvapen,

b) förutsättningar för tillståndet inte längre finns, eller

151 Senaste lydelse 2000:147. 152 Senaste lydelse 2006:386. 153 Senaste lydelse 2006:386.

c) det annars finns någon skälig anledning att återkalla tillståndet.

6 §

154

En läkare som bedömer att en patient av medicinska skäl är olämplig att inneha skjutvapen ska omedelbart anmäla detta till

polismyndigheten på den ort där patienten är folkbokförd. Anmälan

behöver inte göras om det med hänsyn till omständigheterna står klart för läkaren att patienten inte har tillstånd att inneha skjutvapen.

En läkare som bedömer att en patient av medicinska skäl är olämplig att inneha skjutvapen ska omedelbart anmäla detta till

Polismyndigheten. Anmälan ska göras i det län där patienten är folkbokförd. Anmälan behöver

inte göras om det med hänsyn till omständigheterna står klart för läkaren att patienten inte har tillstånd att inneha skjutvapen.

Den anmälningsskyldighet som läkare har enligt första stycket gäller även i fråga om en person som genomgår rättspsykiatrisk undersökning eller utredning enligt 7 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m.

7 §

155

Om en polismyndighet får kännedom om omständigheter som kan medföra att en person som tillhör hemvärnets personal är olämplig att inneha skjutvapen, skall myndigheten omedelbart underrätta Försvarsmakten om dessa omständigheter.

Om Polismyndigheten får kännedom om omständigheter som kan medföra att en person som tillhör hemvärnets personal är olämplig att inneha skjutvapen, ska myndigheten omedelbart underrätta Försvarsmakten om dessa omständigheter.

7 kap.

3 §

Innehavare av ett skjutvapen eller ammunition som skall lösas in är skyldig att enligt polis-

myndighetens beslut lämna över

vapnet eller ammunitionen till

polismyndigheten eller den som

myndigheten bestämmer. Om

Innehavare av ett skjutvapen eller ammunition som ska lösas in är skyldig att enligt Polis-

myndighetens beslut lämna över

vapnet eller ammunitionen till

Polismyndigheten eller den som

myndigheten bestämmer. Om

154 Senaste lydelse 2006:386. 155 Senaste lydelse 2006:386.

det finns ett tillståndsbevis eller någon annan motsvarande handling, skall även den lämnas över till polismyndigheten.

det finns ett tillståndsbevis eller någon annan motsvarande handling, ska även den lämnas över till Polismyndigheten.

8 kap.

2 §

Om skjutvapen eller ammunition ingår i ett dödsbo eller ett konkursbo, får polismyndigheten besluta att egendomen tills vidare skall förvaras av myndigheten eller någon annan som myndigheten anvisar, när det finns särskild anledning till det. Den som har hand om boet är i så fall skyldig att efter polis-

myndighetens beslut lämna över

vapnen och ammunitionen till den som skall förvara egendomen.

Om skjutvapen eller ammunition ingår i ett dödsbo eller ett konkursbo, får Polismyndigheten besluta att egendomen tills vidare ska förvaras av myndigheten eller någon annan som myndigheten anvisar, när det finns särskild anledning till det. Den som har hand om boet är i så fall skyldig att efter Polis-

myndighetens beslut lämna över

vapnen och ammunitionen till den som ska förvara egendomen.

9 kap.

7 §

156

Om någon frivilligt lämnar in skjutvapen eller ammunition till

en polismyndighet, får åtal mot denne för olovligt innehav av

vapnet eller ammunitionen väckas av åklagaren endast om det är motiverat från allmän synpunkt.

Om någon frivilligt lämnar in skjutvapen eller ammunition till

Polismyndigheten, får åtal mot honom eller henne för olovligt

innehav av vapnet eller ammunitionen väckas av åklagaren endast om det är motiverat från allmän synpunkt.

10 kap.

1 §

En polismyndighets beslut

enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid

Polismyndighetens beslut enligt

denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid över-

156 Senaste lydelse 2000:147.

överklagande till kammarrätten. klagande till kammarrätten.

2 §

En polismyndighets eller en

domstols beslut enligt denna lag

skall gälla omedelbart, om inte

annat förordnas. En polismyn-

dighets beslut om återkallelse av

handelstillstånd skall dock gälla omedelbart endast i de fall då så har förordnats i beslutet. Ett sådant förordnande får meddelas om det finns särskilda skäl.

Polismyndighetens eller en

domstols beslut enligt denna lag

ska gälla omedelbart, om inte

annat förordnas. Polismyndig-

hetens beslut om återkallelse av

handelstillstånd ska dock gälla omedelbart endast i de fall då så har förordnats i beslutet. Ett sådant förordnande får meddelas om det finns särskilda skäl.

11 kap.

1 §

157

Regeringen får meddela föreskrifter om att

a) denna lag eller vissa föreskrifter i lagen skall tillämpas även i fråga om andra föremål än sådana som anges i 1 kap. 2 och 3 §§, om föremålen är särskilt ägnade att användas vid brott mot någons liv, hälsa eller personliga säkerhet,

b) anslagsenergin eller utgångshastigheten hos en projektil från ett skjutvapen skall understiga ett visst värde eller att vapnet skall vara konstruerat på ett visst sätt för att vapnet

skall anses vara effektbegränsat

enligt 2 kap. 1 §,

c) bestämmelserna om tillstånd i 2 kap. 1 § inte skall gälla innehav av skjutvapen som lämnats över från staten till

a) denna lag eller vissa föreskrifter i lagen ska tillämpas även i fråga om andra föremål än sådana som anges i 1 kap. 2 och 3 §§, om föremålen är särskilt ägnade att användas vid brott mot någons liv, hälsa eller personliga säkerhet,

b) anslagsenergin eller utgångshastigheten hos en projektil från ett skjutvapen ska understiga ett visst värde eller att vapnet ska vara konstruerat på ett visst sätt för att vapnet ska anses vara effektbegränsat enligt 2 kap. 1 §,

c) bestämmelserna om tillstånd i 2 kap. 1 § inte ska gälla innehav av skjutvapen som lämnats över från staten till

- statliga tjänstemän eller personer som tillhör det militära försvaret, räddningstjänsten eller polisväsendet,

157 Senaste lydelse 2006:386.

- den som för statens räkning tillverkar krigsmateriel, eller - frivilliga försvarsorganisationer,

d) tillstånd skall krävas för överföring av skjutvapen eller ammunition från Sverige till ett annat land,

e) den som avser att föra ut ett skjutvapen från Sverige eller lånar ut ett skjutvapen till någon som är fast bosatt i ett annat land och inte skall använda vapnet endast i Sverige, skall anmäla detta till polismyndigheten, och om att

f) denna lag inte skall gälla i fråga om skjutvapen och ammunition som en företrädare för en annan stats myndighet medför vid tillfällig tjänstgöring i Sverige eller vid resa för tjänsteändamål genom Sverige.

d) tillstånd ska krävas för överföring av skjutvapen eller ammunition från Sverige till ett annat land,

e) den som avser att föra ut ett skjutvapen från Sverige eller lånar ut ett skjutvapen till någon som är fast bosatt i ett annat land och inte ska använda vapnet endast i Sverige, ska anmäla detta till Polismyndigheten, och om att

f) denna lag inte ska gälla i fråga om skjutvapen och ammunition som en företrädare för en annan stats myndighet medför vid tillfällig tjänstgöring i Sverige eller vid resa för tjänsteändamål genom Sverige.

Denna lag träder i kraft den

90. Förslag till lag om ändring i säkerhetsskyddslagen (1996:627)

Härigenom föreskrivs att 28 § säkerhetsskyddslagen (1996:627) ska ha följande lydelse.

28 §

Sedan ett beslut har fattats med anledning av en säkerhetsprövning, skall de handlingar som erhållits från Rikspolis-

styrelsen snarast återställas dit,

om styrelsen inte har beslutat något annat.

Sedan ett beslut har fattats med anledning av en säkerhetsprövning, ska de handlingar som

kommit från Säkerhetspolisen

snarast återställas dit, om Säker-

hetspolisen inte har beslutat

något annat.

Denna lag träder i kraft den

91. Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen

Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 §

158

Polisen och Kustbevakningen

är skyldiga att medverka i kontrollverksamheten enligt denna lag. Vad som sägs i 5–7 och 13 §§ om Tullverket och en tulltjänsteman gäller vid sådan medverkan också polismyndig-

heten och Kustbevakningen samt

en polisman och en tjänsteman vid Kustbevakningen.

Polismyndigheten och Kust-

bevakningen är skyldiga att medverka i kontrollverksamheten enligt denna lag. Vad som sägs i 5–7 och 13 §§ om Tullverket och en tulltjänsteman gäller vid sådan medverkan också

Polismyndigheten och Kustbe-

vakningen samt en polisman och en tjänsteman vid Kustbevakningen.

Ett befordringsföretag är skyldigt att göra anmälan till Tullverket om det i företagets verksamhet uppkommer misstanke om att en försändelse innehåller narkotika som kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling samt att på begäran av Tullverket överlämna en sådan försändelse till verket.

Denna lag träder i kraft den

158 Senaste lydelse 2000:1232.

92. Förslag till lag om ändring i lagen (1998:150) om allmän kameraövervakning

Härigenom föreskrivs att 4, 8, 9, 14 och 28 §§ lagen (1998:150) om allmän kameraövervakning ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

159

Upplysning enligt 3 § behöver inte lämnas

1. om allmän kameraövervakning sker för att skydda en byggnad, en annan anläggning eller ett område som enligt 4 § 4, 5 § 1–4 eller 6 § första stycket skyddslagen (2010:305) har förklarats utgöra skyddsobjekt, eller

2. vid allmän kameraövervakning som en polismyndighet utför vid automatisk hastighetsövervakning.

2. vid allmän kameraövervakning som Polismyndigheten utför vid automatisk hastighetsövervakning.

Första stycket 1 gäller inte för en byggnad, en annan anläggning eller ett område som används eller är avsedd för fredstida krishantering enligt 4 § 4 skyddslagen.

Om det finns synnerliga skäl får undantag från upplysningsplikten i övrigt medges av länsstyrelsen. En ansökan om undantag ska vara skriftlig. I sådana ärenden tillämpas, om övervakningsutrustningen ska kunna riktas mot en plats dit allmänheten har tillträde, 16 § andra stycket och 18 §. Länsstyrelsen ska i sitt beslut om undantag meddela de villkor som behövs.

Vad som sägs om undantag från upplysningsplikten i första och tredje styckena gäller inte avlyssning eller upptagning av ljud.

8 §

160

En polismyndighet eller den

som är räddningsledare enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor får bedriva allmän kameraövervakning utan tillstånd, om övervakningen är av vikt för att avvärja en hotande

Polismyndigheten eller den

som är räddningsledare enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor får bedriva allmän kameraövervakning utan tillstånd, om övervakningen är av vikt för att avvärja en hotande

159 Senaste lydelse 2010:310. 160 Senaste lydelse 2003:788.

olyckshändelse eller för att begränsa verkningarna av en inträffad olyckshändelse.

olyckshändelse eller för att begränsa verkningarna av en inträffad olyckshändelse.

9 §

En polismyndighet får bedriva

allmän kameraövervakning utan tillstånd, om det av särskild anledning finns risk för att allvarlig brottslighet som innebär fara för liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av egendom kommer att utövas på en viss plats och syftet med övervakningen är att förebygga eller förhindra brott.

Polismyndigheten får bedriva

allmän kameraövervakning utan tillstånd, om det av särskild anledning finns risk för att allvarlig brottslighet som innebär fara för liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av egendom kommer att utövas på en viss plats och syftet med övervakningen är att förebygga eller förhindra brott.

14 §

161

Bild- eller ljudmaterial från allmän kameraövervakning av en plats dit allmänheten har tillträde får bevaras under högst en månad, om inte länsstyrelsen beslutar om en längre bevarandetid.

Första stycket gäller inte, om materialet

1. har betydelse vid utredning av brottslig verksamhet och antingen tagits upp av polis-

myndighet eller inom en månad

från upptagningen lämnats över till polismyndighet eller åklagare av någon annan som gjort upptagningen,

1. har betydelse vid utredning av brott och antingen tagits upp av Polismyndigheten eller inom en månad från upptagningen lämnats över till Polis-

myndigheten eller åklagare av

någon annan som gjort upptagningen,

2. ges in till domstol i mål om ansvar för brott eller

3. tagits upp vid sådan övervakning som avses i 7 § 2 b. När bild- eller ljudmaterial inte längre får bevaras skall det omedelbart förstöras.

När bild- eller ljudmaterial inte längre får bevaras ska det omedelbart förstöras.

28 §

Om den som bedriver allmän kameraövervakning eller den

Om den som bedriver allmän kameraövervakning eller den

161 Senaste lydelse 2004:633.

som för någon annans räkning har hand om övervakningen underlåter att i enlighet med 24 § ge tillträde eller lämna upplysningar eller hålla till handa bevarat bild- eller ljudmaterial, får länsstyrelsen förelägga vite. För att bereda sig tillträde får länsstyrelsen vid behov anlita

polishandräckning.

som för någon annans räkning har hand om övervakningen underlåter att i enlighet med 24 § ge tillträde eller lämna upplysningar eller hålla till handa bevarat bild- eller ljudmaterial, får länsstyrelsen förelägga vite. För att bereda sig tillträde får länsstyrelsen vid behov anlita

handräckning av Polismyndigheten.

Denna lag träder i kraft den

93. Förslag till lag om ändring i körkortslagen (1998:488)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 12 §, 3 kap. 15 §, 5 kap.8 och 25 a §§ samt 7 kap. 4 §körkortslagen (1998:488) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

12 §

Polis som har ett körkort

med behörigheten B får i tjänsteutövning köra varje slag av körkortspliktigt fordon en kortare sträcka.

Polisman som har ett körkort

med behörigheten B får i tjänsteutövning köra varje slag av körkortspliktigt fordon en kortare sträcka.

3 kap.

15 §

162

Den som kör ett fordon som avses i 2 kap. 1 § ska ha med sig

1. körkortet, eller

2. om körkortet efter utfärdande ännu inte har lämnats ut och färden äger rum inom två månader från och med den dag då det utfärdades, en handling som styrker förarens identitet.

Körkortet eller identitetshandlingen ska överlämnas för kontroll om en bilinspektör eller polis begär det.

Körkortet eller identitetshandlingen ska överlämnas för kontroll om en bilinspektör eller polisman begär det.

5 kap.

8 §

Om ett fordon körs i strid mot denna lag eller en föreskrift som har meddelats med stöd av lagen, skall polisen hindra fortsatt färd, om den kan vara en påtaglig fara för trafiksäkerheten eller ställa till svåra problem på annat sätt.

Om ett fordon körs i strid mot denna lag eller en föreskrift som har meddelats med stöd av lagen, ska polisman hindra fortsatt färd, om den kan vara en påtaglig fara för trafiksäkerheten eller ställa till svåra problem på annat sätt.

162 Senaste lydelse 2011:580.

25 a §

163

Polisen har rätt till tillträde

till ett körkortspliktigt fordon som framförs av en körkortshavare vars körkortsinnehav är förenat med villkor om alkolås, för att kontrollera att fordonet har ett alkolås av godkänd typ som uppfyller föreskrivna krav i fråga om montering, funktion och användning. Kontrollen ska utföras så att den inte orsakar större olägenheter än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet.

Polisman har rätt till tillträde

till ett körkortspliktigt fordon som framförs av en körkortshavare vars körkortsinnehav är förenat med villkor om alkolås, för att kontrollera att fordonet har ett alkolås av godkänd typ som uppfyller föreskrivna krav i fråga om montering, funktion och användning. Kontrollen ska utföras så att den inte orsakar större olägenheter än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet.

7 kap.

4 §

164

Omhändertagande av körkort enligt 5 kap. 7 § beslutas av

polismyndighet eller åklagare.

Även Tullverket eller Kustbevakningen får besluta om omhändertagande enligt 5 kap. 7 § första stycket 1 och, när det gäller brott som avses i 4 eller 4 a § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott, enligt första stycket 2 samma paragraf.

Omhändertagande av körkort enligt 5 kap. 7 § beslutas av

Polismyndigheten eller åklagare.

Även Tullverket eller Kustbevakningen får besluta om omhändertagande enligt 5 kap. 7 § första stycket 1 och, när det gäller brott som avses i 4 eller 4 a § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott, enligt första stycket 2 samma paragraf.

Denna lag träder i kraft den

163 Senaste lydelse 2011:1580. 164 Senaste lydelse 2008:3237.

94. Förslag till lag om ändring i lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 § och 4 kap. 12 § lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

3 §

165

Vid genomförande av transportkontroll får Tullverket

1. öppna transportmedel, containrar och andra utrymmen som är låsta eller har tillslutits på annat sätt,

2. bereda sig tillträde till områden som inte är tillgängliga för allmänheten, och

3. försegla transportmedel, containrar och andra utrymmen samt spärra av områden som inte är tillgängliga för allmänheten.

Polisen ska lämna den hand-

räckning som behövs för kontrollen.

Polismyndigheten ska lämna

den handräckning som behövs för kontrollen.

Vid transportkontroll av sådan transport som avses i 1 a § gäller inte bestämmelserna i första stycket 2 och 3.

4 kap.

12 §

Polisen är skyldig att med-

verka i kontrollverksamhet enligt denna lag. Vad som sägs i 2 kap. 1–8 §§ gäller vid sådan medverkan också polismyndighet och polisman.

Polismyndigheten är skyldig

att medverka i kontrollverksamhet enligt denna lag. Vad som sägs i 2 kap. 1–8 §§ gäller vid sådan medverkan också Polis-

myndigheten och polisman.

Denna lag träder i kraft den

165 Senaste lydelse 2008:1321.

95. Förslag till lag om ändring i lagen (1998:527) om det statliga personadressregistret

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1998:527) om det statliga personadressregistret ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §

166

Uppgifter från beskattningsdatabasen enligt lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet får i elektronisk form endast lämnas ut till

polismyndigheter och Tullverket.

Uppgifter från beskattningsdatabasen enligt lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet får i elektronisk form endast lämnas ut till

Polismyndigheten, Säkerhetspolisen och Tullverket.

Regeringen får föreskriva om ytterligare begränsningar när det gäller utlämnande av uppgifter i elektronisk form.

Denna lag träder i kraft den

166 Senaste lydelse 2003:723.

96. Förslag till lag om ändring i lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård

dels att 6, 8 och 9 §§ ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 20 § ska lyda ”Handräckning av

Polismyndigheten”.

6 §

Verkställigheten får inledas omedelbart, om den dömde före överklagandetidens utgång förklarar att han avstår från att överklaga domen när det gäller påföljden och medger att påföljden får verkställas (nöjdförklaring).

Verkställigheten får inledas omedelbart, om den dömde före överklagandetidens utgång förklarar att han eller hon avstår från att överklaga domen när det gäller påföljden och medger att påföljden får verkställas (nöjdförklaring).

Nöjdförklaring får lämnas inför

1. chefen för häktet, av den som är häktad,

2. den som förestår vården vid ett särskilt ungdomshem, av den som är intagen i ett sådant hem,

3. en polismyndighet. 3. Polismyndigheten. Nöjdförklaring enligt andra stycket 1 eller 2 får lämnas även inför en annan tjänsteman vid ett häkte eller ett särskilt ungdomshem som har förordnats att ta emot en sådan förklaring.

En tjänsteman som avses i andra stycket 1 eller 2 eller tredje stycket skall så snart det kan ske upplysa den dömde om att han har rätt att lämna en sådan förklaring samt om när och hur det kan ske. En sådan tjänsteman är vidare skyldig att den dag, då nöjdförklaring först kan lämnas, fråga om den dömde vill lämna en sådan förklaring.

En tjänsteman som avses i andra stycket 1 eller 2 eller tredje stycket ska så snart det kan ske upplysa den dömde om att han eller hon har rätt att lämna en sådan förklaring samt om när och hur det kan ske. En sådan tjänsteman är vidare skyldig att den dag, då nöjdförklaring först kan lämnas, fråga om den dömde vill lämna en sådan förklaring.

8 §

En nöjdförklaring gäller endast om den dömde har haft betänketid till andra dagen efter den dag då domen avkunnades för honom vid rätten eller på annat sätt delgavs honom och om den som skall ta emot förklaringen har tillgång till domen eller domsbevis. Den dömde

skall ges tillfälle att under be-

tänketiden samråda med sin försvarare.

En nöjdförklaring som har lämnats enligt denna lag får inte tas tillbaka. Har den dömde överklagat domen när det gäller påföljden, skall överklagandet anses återkallat genom nöjdförklaringen.

Lämnar den dömde nöjdförklaring inför en sådan tjänsteman som avses i 6 § andra stycket 1 eller 2 eller tredje stycket, skall denne omedelbart se till att domen verkställs. Lämnar den dömde nöjdförklaring inför en polismyndighet,

skall den som tar emot förkla-

ringen se till att den dömde förpassas till det särskilda ungdomshem där verkställigheten

skall ske.

En nöjdförklaring gäller endast om den dömde har haft betänketid till andra dagen efter den dag då domen avkunnades för honom eller henne vid rätten eller på annat sätt delgavs honom eller henne och om den som ska ta emot förklaringen har tillgång till domen eller domsbevis. Den dömde ska ges tillfälle att under betänketiden samråda med sin försvarare.

En nöjdförklaring som har lämnats enligt denna lag får inte tas tillbaka. Har den dömde överklagat domen när det gäller påföljden, ska överklagandet anses återkallat genom nöjdförklaringen.

Lämnar den dömde nöjdförklaring inför en sådan tjänsteman som avses i 6 § andra stycket 1 eller 2 eller tredje stycket, ska han eller hon omedelbart se till att domen verkställs. Lämnar den dömde nöjdförklaring inför Polismyn-

digheten, ska den som tar emot

förklaringen se till att den dömde förpassas till det särskilda ungdomshem där verkställigheten ska ske.

9 §

När domen får verkställas

skall Statens institutionsstyrelse

förelägga den dömde att senast en viss dag inställa sig vid det särskilda ungdomshem som sty-

När domen får verkställas ska Statens institutionsstyrelse förelägga den dömde att senast en viss dag inställa sig vid det särskilda ungdomshem som styrel-

relsen bestämmer. Statens institutionsstyrelse skall se till att intagning sker så snart som möjligt efter det att domen får verkställas.

Om den dömde inte rättar sig efter eller inte kan nås av ett föreläggande enligt första stycket,

skall polismyndigheten i den ort där han vistas på begäran av

Statens institutionsstyrelse förpassa honom till hemmet.

Den dömde får i väntan på förpassning förvaras i häkte eller i polisarrest, om det är nödvändigt för att förpassningen

skall kunna genomföras.

sen bestämmer. Statens institutionsstyrelse ska se till att intagning sker så snart som möjligt efter det att domen får verkställas.

Om den dömde inte rättar sig efter eller inte kan nås av ett föreläggande enligt första stycket,

ska Polismyndigheten på begäran

av Statens institutionsstyrelse förpassa honom eller henne till hemmet.

Den dömde får i väntan på förpassning förvaras i häkte eller i polisarrest, om det är nödvändigt för att förpassningen

ska kunna genomföras.

Denna lag träder i kraft den

97. Förslag till lag om ändring i lagen (1998:620) om belastningsregister

Härigenom föreskrivs att 1, 2, 6 och 15 §§ lagen (1998:620) om belastningsregister ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Rikspolisstyrelsen skall med

hjälp av automatiserad behandling föra ett belastningsregister.

Rikspolisstyrelsen är personupp-

giftsansvarig för behandlingen av personuppgifter i registret.

Polismyndigheten ska med

hjälp av automatiserad behandling föra ett belastningsregister.

Polismyndigheten är personupp-

giftsansvarig för behandlingen av personuppgifter i registret.

2 §

167

Belastningsregistret ska föras för att ge information om sådana belastningsuppgifter som behövs i verksamhet hos

1. polismyndigheter, Skatteverket, Tullverket och Kustbevakningen för att förebygga, upptäcka och utreda brott,

1. Polismyndigheten, Säker-

hetspolisen, Skatteverket, Tull-

verket och Kustbevakningen för att förebygga, upptäcka och utreda brott,

2. åklagarmyndigheter för beslut om förundersökning och åtal samt för utfärdande av strafföreläggande,

3. allmänna domstolar för straffmätning och val av påföljd och

4. polismyndigheter och andra myndigheter vid sådan lämplighetsprövning, tillståndsprövning eller annan prövning som anges i författning.

4. Polismyndigheten och andra myndigheter vid sådan lämplighetsprövning, tillståndsprövning eller annan prövning som anges i författning. Registret får användas också för att till enskild lämna uppgifter som är av särskild betydelse i dennes verksamhet.

167 Senaste lydelse 2009:614.

6 §

168

Personuppgifter ur belastningsregistret ska lämnas ut om det begärs av

1. Riksdagens ombudsmän, Justitiekanslern eller Datainspektionen för deras tillsynsverksamhet,

2. polismyndighet, Skatteverket, Tullverket, Kustbevakningen, åklagarmyndighet eller allmän domstol för verksamhet som avses i 2 § första stycket 1– 3,

2. Säkerhetspolisen, Skatteverket, Tullverket, Kustbevakningen, åklagarmyndighet eller allmän domstol för verksamhet som avses i 2 § första stycket 1– 3,

3. förvaltningsdomstol för prövning enligt 2 § första stycket 4 eller

4. myndighet i övrigt i den utsträckning regeringen för vissa slag av ärenden föreskriver det eller för ett särskilt fall ger tillstånd till det.

Regeringen får föreskriva att en myndighet som avses i första stycket får ha direktåtkomst till registret.

15 §

En begäran om att uppgifter

skall lämnas ut prövas av Rikspolisstyrelsen. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får dock meddela föreskrifter om att en polismyndighet i vissa fall får pröva frågan om att lämna ut uppgifter.

En begäran om att uppgifter

ska lämnas ut prövas av Polismyndigheten.

Denna lag träder i kraft den

168 Senaste lydelse 2009:614.

98. Förslag till lag om ändring i lagen (1998:621) om misstankeregister

Härigenom föreskrivs att 1, 2, 5, och 12 §§ lagen (1998:621) om misstankeregister ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Rikspolisstyrelsen skall med

hjälp av automatiserad behandling föra ett register med uppgifter om dem som är skäligen misstänkta för brott (misstankeregistret). Rikspolisstyrel-

sen är personuppgiftsansvarig

för behandlingen av personuppgifter i registret.

Polismyndigheten ska med

hjälp av automatiserad behandling föra ett register med uppgifter om dem som är skäligen misstänkta för brott (misstankeregistret).

Polismyndig-

heten är personuppgiftsansvarig

för behandlingen av personuppgifter i registret.

2 §

169

Misstankeregistret ska föras för att underlätta tillgången till sådana uppgifter om skälig misstanke om brott som behövs i verksamhet hos

1. polismyndigheter, Skatteverket, Tullverket och Kustbevakningen för att samordna förundersökningar mot en person och för att förebygga, upptäcka och utreda brott,

1. Polismyndigheten, Säker-

hetspolisen, Skatteverket, Tull-

verket och Kustbevakningen för att samordna förundersökningar mot en person och för att förebygga, upptäcka och utreda brott,

2. åklagarmyndigheter för beslut om förundersökning och åtal och

3. polismyndigheter och andra myndigheter vid sådan lämplighetsprövning, tillståndsprövning eller annan prövning som anges i författning.

3. Polismyndigheten och andra myndigheter vid sådan lämplighetsprövning, tillståndsprövning eller annan prövning som anges i författning.

169 Senaste lydelse 2009:615.

Registret får användas också för att till enskild lämna uppgifter som är av särskild betydelse i dennes verksamhet.

5 §

170

Uppgifter ur misstankeregistret ska lämnas ut om det begärs av

1. polismyndighet, Skatteverket, Tullverket, Kustbevakningen, åklagarmyndighet eller allmän domstol för verksamhet som avses i 2 § första stycket 1– 3,

1. Säkerhetspolisen, Skatteverket, Tullverket, Kustbevakningen, åklagarmyndighet eller allmän domstol för verksamhet som avses i 2 § första stycket 1– 3,

2. myndighet i övrigt i den utsträckning regeringen för vissa slag av ärenden föreskriver det eller för ett särskilt fall ger tillstånd till det.

Regeringen får föreskriva att en myndighet som avses i första stycket får ha direktåtkomst till registret.

Att uppgifter får lämnas ut i vissa andra fall framgår av 10 kap. offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

12 §

En begäran om att lämna ut uppgifter prövas av Rikspolis-

styrelsen. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får dock meddela föreskrifter om att en polismyndighet i vissa fall får pröva om uppgifter kan lämnas ut.

En begäran om att lämna ut uppgifter prövas av Polismyn-

digheten.

Denna lag träder i kraft den

170 Senaste lydelse 2009:615.

99. Förslag till lag om ändring i miljöbalken (1998:808)

Härigenom föreskrivs i fråga om miljöbalken (1998:808),

dels att 26 kap. 25 § ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 28 kap. 8 § ska lyda ”Hjälp av

Polismyndigheten”.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

26 kap.

25 §

Den som har fått dispens från en föreskrift för områden eller naturföremål som omfattas av förordnande enligt 7 och 8 kap. eller 11 kap. 14 § är skyldig att efter begäran visa upp beslutet för en naturvårdsvakt eller en polis vid vistelse inom det område där dispensen gäller.

Den som har fått dispens från en föreskrift för områden eller naturföremål som omfattas av förordnande enligt 7 och 8 kap. eller 11 kap. 14 § är skyldig att efter begäran visa upp beslutet för en naturvårdsvakt eller en polisman vid vistelse inom det område där dispensen gäller.

Denna lag träder i kraft den

100. Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1702) om inspektioner enligt Förenta nationernas fördrag om fullständigt förbud mot kärnsprängningar

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1998:1702) om inspektioner enligt Förenta nationernas fördrag om fullständigt förbud mot kärnsprängningar ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §

Polismyndighet skall på be-

gäran av regeringen eller av den myndighet som avses i 2 § första stycket lämna det biträde som kan behövas för att ett beslut enligt denna lag skall kunna verkställas.

Polismyndigheten ska på be-

gäran av regeringen eller av den myndighet som avses i 2 § första stycket lämna det biträde som kan behövas för att ett beslut enligt denna lag ska kunna verkställas.

Denna lag träder i kraft den

101 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1998:1705 ) om inspektioner enligt konventionen om förbud mot användning, lagring, produktion och överföring av antipersonella minor (truppminor) samt om deras förstöring

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1998:1705) om inspektioner enligt konventionen om förbud mot användning, lagring, produktion och överföring av antipersonella minor (truppminor) samt om deras förstöring ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §

Polismyndighet skall på be-

gäran av regeringen eller av den myndighet som avses i 2 § första stycket lämna det biträde som kan behövas för att ett beslut enligt denna lag skall kunna verkställas.

Polismyndigheten ska på be-

gäran av regeringen eller av den myndighet som avses i 2 § första stycket lämna det biträde som kan behövas för att ett beslut enligt denna lag ska kunna verkställas.

Denna lag träder i kraft den

102. Förslag till lag om ändring i lagen (1999:90) om behandling av personuppgifter vid Skatteverkets medverkan i brottsutredningar

Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1999:90) om behandling av personuppgifter vid Skatteverkets medverkan i brottsutredningar ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §

171

Ett underrättelseregister får om en enskild person endast innehålla

1. upplysningar om varifrån den registrerade uppgiften kommer och om uppgiftslämnarens trovärdighet,

2. identifieringsuppgifter,

3. uppgifter om särskilda bestående fysiska kännetecken,

4. de omständigheter och händelser som ger anledning att anta att den registrerade utövat eller kan komma att utöva allvarlig brottslig verksamhet,

5. uppgifter om varor, brottshjälpmedel och transportmedel,

6. ärendenummer, och

7. hänvisning till en särskild undersökning där uppgifter om den registrerade behandlas och till register som förs av polis-

myndighet,

Tullverket eller

Skatteverket i vilket uppgifter om den registrerade förekommer.

7. hänvisning till en särskild undersökning där uppgifter om den registrerade behandlas och till register som förs av Polis-

myndigheten, Tullverket eller

Skatteverket i vilket uppgifter om den registrerade förekommer.

Denna lag träder i kraft den

171 Senaste lydelse 2003:668.

103. Förslag till lag om ändring i lagen (1999:271) om handel med begagnade varor

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1999:271) om handel med begagnade varor

dels att i 11–13 §§ ordet ”polismyndigheten” ska bytas ut mot

ordet ”Polismyndigheten”

dels att 1, 3–6, 8, och 10 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Denna lag har till syfte att försvåra avsättningen av stulna eller annars olovligen åtkomna varor och att underlätta polisens efterspaning av sådana varor.

Denna lag har till syfte att försvåra avsättningen av stulna eller annars olovligen åtkomna varor och att underlätta Polis-

myndighetens efterspaning av

sådana varor.

3 §

Den som avser att yrkesmässigt driva handel med sådana begagnade varor som avses i 2 § första stycket skall anmäla handeln för registrering hos lokala

polismyndigheten i varje ort där handeln skall bedrivas.

Den som avser att yrkesmässigt driva handel med sådana begagnade varor som avses i 2 § första stycket ska anmäla handeln för registrering hos Polis-

myndigheten. Anmälan ska göras i det eller de län där handel ska bedrivas.

Anmälan för registrering

skall göras innan handeln på-

börjas.

Anmälan för registrering ska göras innan handeln påbörjas.

4 §

Den som bedriver handel med begagnade varor utan att vara registrerad är skyldig att på uppmaning av den lokala polis-

myndigheten lämna de upplys-

ningar som behövs för att bedöma om registreringsskyldig-

Den som bedriver handel med begagnade varor utan att vara registrerad är skyldig att på uppmaning av Polismyndigheten lämna de upplysningar som behövs för att bedöma om registreringsskyldighet föreligger.

het föreligger.

Om registreringsskyldighet bedöms föreligga skall polis-

myndigheten uppmana den som

bedriver handeln att fullgöra denna skyldighet.

Om registreringsskyldighet bedöms föreligga ska Polis-

myndigheten uppmana den som

bedriver handeln att fullgöra denna skyldighet.

Den som underlåter att följa en uppmaning enligt andra stycket får registreras av polis-

myndigheten.

Den som underlåter att följa en uppmaning enligt andra stycket får registreras av Polis-

myndigheten.

5 §

En handlare är skyldig att föra anteckningar om förvärvade eller annars mottagna varor och att på begäran tillhandahålla den

lokala polismyndigheten dessa

anteckningar och övriga handlingar som avser mottagna varor.

En handlare är skyldig att föra anteckningar om förvärvade eller annars mottagna varor och att på begäran tillhandahålla

Polismyndigheten dessa anteck-

ningar och övriga handlingar som avser mottagna varor.

6 §

En handlare skall på begäran av polismyndigheten undersöka om vissa begagnade varor har tagits emot och om varorna finns kvar hos handlaren.

En handlare ska på begäran av Polismyndigheten undersöka om vissa begagnade varor har tagits emot och om varorna finns kvar hos handlaren.

8 §

Begagnade varor som har tagits emot får inte lämnas ut eller bearbetas förrän tidigast en månad efter den dag då varorna togs emot.

Den lokala polismyndigheten

får medge en handlare undantag från denna bestämmelse om det finns särskilda skäl.

Polismyndigheten får medge

en handlare undantag från denna bestämmelse om det finns särskilda skäl.

10 §

Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen utövas av den lokala polis-

Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen utövas av Polismyndig-

myndighet hos vilken handlaren är registrerad.

heten.

Denna lag träder i kraft den

104. Förslag till lag om ändring i epizootilagen (1999:657)

Härigenom föreskrivs att i rubriken närmast före 14 § epizootilagen (1999:657)

172

ordet ”polismyndighet” ska bytas ut mot ordet

”Polismyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den

172 Senaste lydelse av rubriken 2006:810.

105. Förslag till lag om ändring i zoonoslagen (1999:658)

Härigenom föreskrivs att i rubriken närmast före 11 § zoonoslagen (1999:658)

173

ordet ”polismyndighet” ska bytas ut mot ordet

”Polismyndigheten”.

Denna lag träder i kraft

173 Senaste lydelse av rubriken 2006:811.

106. Förslag till lag om ändring i lagen (1999:779) om handel med ädelmetallarbeten

Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1999:779) om handel med ädelmetallarbeten ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 §

Den som yrkesmässigt befattar sig med ädelmetallarbeten är skyldig att på uppmaning av tillsynsmyndigheten

1. lämna tillsynsmyndigheten tillträde till utrymmen där ädelmetallarbeten förvaras,

2. lämna de upplysningar, handlingar, varuprover och liknande som behövs för tillsynen.

Tillsynsmyndigheten har rätt att få biträde av polis för att genomföra de åtgärder som avses i första stycket.

Tillsynsmyndigheten har rätt att få biträde av Polismyndig-

heten för att genomföra de åt-

gärder som avses i första stycket.

Denna lag träder i kraft

107. Förslag till lag om ändring i lagen (2000:140) om inspektioner enligt internationella avtal om förhindrande av spridning av kärnvapen

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (2000:140) om inspektioner enligt internationella avtal om förhindrande av spridning av kärnvapen ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §

Om det behövs för att ett beslut enligt denna lag skall kunna verkställas, får regeringen eller en myndighet som avses i 2 § första stycket begära biträde av polismyndigheten. En sådan begäran skall ange vilka åtgärder som behövs. Polismyndigheten

skall lämna det

Om det behövs för att ett beslut enligt denna lag ska kunna verkställas, får regeringen eller en myndighet som avses i 2 § första stycket begära biträde av Polismyndigheten. En sådan begäran ska ange vilka åtgärder som behövs. Polismyndigheten

ska lämna det biträde som

behövs.

Denna lag träder i kraft

108. Förslag till lag om ändring i lagen (2000:343) om internationellt polisiärt samarbete

Härigenom föreskrivs att 8, 9, 11 och 15 §§ lagen (2000:343) om internationellt polisiärt samarbete ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §

174

En person som har omhändertagits enligt 6 § får tas i förvar av en svensk polis-

myndighet under högst sex

timmar, tid mellan midnatt och klockan nio på morgonen oräknad. Därefter ska personen omedelbart friges, om det inte har kommit in en begäran om en åtgärd som avses i

En person som har omhändertagits enligt 6 § får tas i förvar av Polismyndigheten under högst sex timmar, tid mellan midnatt och klockan nio på morgonen oräknad. Därefter ska personen omedelbart friges, om det inte har kommit in en begäran om en åtgärd som avses i

1. 23 § lagen (1957:668) om utlämning för brott,

2. 1 kap. 2 § lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder,

3. 25 c eller 25 d § lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom,

4. 5 a eller 5 b § lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.,

5. 8 § lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling, om framställningen kommer från en dansk myndighet,

6. 6 § lagen (1994:569) om Sveriges samarbete med de internationella tribunalerna för brott mot internationell humanitär rätt,

7. 6 § lagen (2002:329) om samarbete med Internationella brottmålsdomstolen, eller

8. 1 kap. 3 § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder.

En svensk polisman får, i avvaktan på en framställning om sådan åtgärd som avses i 4 kap. 19 § lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål, ta i beslag föremål som har omhändertagits

174 Senaste lydelse 2011:1173.

enligt 7 § enligt de förutsättningar som gäller för en motsvarande åtgärd enligt rättegångsbalken eller annan lag eller författning.

9 §

Danska polismän har på svenskt territorium på Öresundsförbindelsen samma befogenheter att ingripa mot hot mot den allmänna ordningen och säkerheten som svenska polismän har enligt lag eller annan författning.

Om en dansk polisman vidtar en åtgärd enligt första stycket, skall svensk polismyn-

dighet på orten omedelbart

underrättas. Åtgärden får pågå tills en behörig svensk myndighet övertar genomförandet eller begär att den skall avbrytas.

Om en dansk polisman vidtar en åtgärd enligt första stycket, ska Polisregion X omedelbart underrättas. Åtgärden får pågå tills en behörig svensk myndighet övertar genomförandet eller begär att den ska avbrytas.

11 §

Utländska tjänstemän skall, när de utövar befogenheter enligt denna lag, följa svensk lag och annan författning samt instruktioner som meddelas av

behöriga svenska polismyndigheter. Under gränsöverskridande

förföljande eller övervakning får de inte beträda bostäder eller andra platser som inte är öppna för allmänheten. Tjänstevapen får bara användas i nödvärnssituationer. Utländska tjänstemän skall alltid kunna styrka sin behörighet och identitet.

Utländska tjänstemän ska, när de utövar befogenheter enligt denna lag, följa svensk lag och annan författning samt instruktioner som meddelas av

Polismyndigheten. Under gräns-

överskridande förföljande eller övervakning får de inte beträda bostäder eller andra platser som inte är öppna för allmänheten. Tjänstevapen får bara användas i nödvärnssituationer. Utländska tjänstemän ska alltid kunna styrka sin behörighet och identitet.

Att undantag kan göras från vapenlagens (1996:67) bestämmelser, i fråga om rätt för företrädare för främmande stats myndighet att medföra skjutvapen och ammunition vid tillfällig tjänstgöring i Sverige, följer av 11 kap. 1 § f sagda lag.

15 §

Rikspolisstyrelsen, eller den polismyndighet som Rikspolis-

Polismyndighetens huvudkontor, eller den polisregion som

styrelsen i det enskilda fallet bestämmer, beslutar om gräns-

överskridande övervakning in på svenskt territorium.

Rikspolisstyrelsen får i ett

enskilt fall överlämna ett sådant ärende till Kustbevakningen.

Närmast berörd polismyndighet

beslutar om gränsöverskridande förföljande in på svenskt territorium.

huvudkontoret i det enskilda fallet bestämmer, beslutar om

gränsöverskridande övervakning in på svenskt territorium. Inom

ramen för den verksamhet som Säkerhetspolisen leder och bedriver, får även Säkerhetspolisen besluta om sådan övervakning. Huvudkontoret får i ett enskilt

fall överlämna ett sådant ärende till Kustbevakningen. Närmast

berörd polisregion beslutar om

gränsöverskridande förföljande in på svenskt territorium.

Framställning eller anmälan från en utländsk myndighet om gränsöverskridande övervakning in på svenskt territorium skall göras hos Rikspolisstyrelsen. Andra kontakter med anledning av gränsöverskridande övervakning eller förföljande in på svenskt territorium skall ske direkt mellan de utländska tjänstemännen och berörda

svenska polismyndigheter. När Rikspolisstyrelsen har överlämnat

ett ärende om gränsöverskridande övervakning till Kustbevakningen, ansvarar Kustbevakningen även för andra kontakter med anledning av ärendet.

Framställning eller anmälan från en utländsk myndighet om gränsöverskridande övervakning in på svenskt territorium ska göras hos Polismyndighetens

huvudkontor. Om framställningen eller anmälan avser sådan övervakning inom ramen för den verksamhet som Säkerhetspolisen leder och bedriver, får den i stället göras hos Säkerhetspolisen.

Andra kontakter med anledning av gränsöverskridande övervakning eller förföljande in på svenskt territorium ska ske direkt mellan de utländska tjänstemännen och berörda

svenska polisregioner. När Polismyndigheten har överlämnat ett

ärende om gränsöverskridande övervakning till Kustbevakningen, ansvarar Kustbevakningen även för andra kontakter med anledning av ärendet.

Denna lag träder i kraft den

109. Förslag till lag om ändring i lagen (2000:344) om Schengens informationssystem

Härigenom föreskrivs att 5, 6 och 7 §§ lagen (2000:344) om Schengens informationssystem ska ha följande lydelse.

5 §

175

Registret ska endast innehålla uppgifter som har behandlats av behöriga myndigheter i Schengenstaterna, i enlighet med respektive stats nationella lagstiftning.

Rikspolisstyrelsen får föra in

uppgifter i registret endast om behandling av motsvarande slag av uppgifter är tillåten enligt personuppgiftslagen (1998:204), polisdatalagen (2010:361) eller annan svensk författning.

Polismyndigheten får föra in

uppgifter i registret endast om behandling av motsvarande slag av uppgifter är tillåten enligt personuppgiftslagen (1998:204), polisdatalagen (2010:361) eller annan svensk författning.

6 §

Rikspolisstyrelsen får regist-

rera uppgifter endast om det är nödvändigt för att vidta de åtgärder som anges i 3 § och endast i ärenden som är av sådan vikt att registreringen framstår som berättigad.

Polismyndigheten får regist-

rera uppgifter endast om det är nödvändigt för att vidta de åtgärder som anges i 3 § och endast i ärenden som är av sådan vikt att registreringen framstår som berättigad.

7 §

Rikspolisstyrelsen får inte

registrera uppgifter i SIS som avslöjar etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening, eller uppgifter som rör hälsa eller sexualliv.

Polismyndigheten får inte

registrera uppgifter i SIS som avslöjar etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening, eller uppgifter som rör hälsa eller sexualliv.

Denna lag träder i kraft den

175 Senaste lydelse 2010:366.

110. Förslag till lag om ändring i lagen (2010:380) om ändring i lagen (2000:344) om Schengens informationssystem

Härigenom föreskrivs att 1, 9, 11, 14, 15 och 17 §§ lagen (2010:380) om ändring i lagen (2000:344) om Schengens informationssystem ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

176

Rikspolisstyrelsen ska med

hjälp av automatiserad behandling föra ett register som ska vara den svenska nationella enheten i Schengens informationssystem (SIS). Rikspolis-

styrelsen ska också behandla

tilläggsinformation enligt 12 §.

Registret ska vara anslutet till den centrala enheten i SIS.

Rikspolisstyrelsen är personupp-

giftsansvarig för den behandling av personuppgifter som myndigheten utför enligt denna lag.

Polismyndigheten ska med

hjälp av automatiserad behandling föra ett register som ska vara den svenska nationella enheten i Schengens informationssystem (SIS). Polismyn-

digheten ska också behandla

tilläggsinformation enligt 12 §.

Registret ska vara anslutet till den centrala enheten i SIS.

Polismyndigheten är personupp-

giftsansvarig för den behandling av personuppgifter som myndigheten utför enligt denna lag.

9 §

177

Uppgifter som finns i registret ska lämnas ut om det begärs av

1. åklagarmyndigheter, polis-

myndigheter, Tullverket eller

Kustbevakningen när dessa utför undersökningar och andra kontroller än gränskontroller i sin verksamhet för att förebygga och utreda brott, eller

Uppgifter som finns i registret ska lämnas ut om det begärs av

1. Säkerhetspolisen, åklagarmyndigheter, Tullverket eller Kustbevakningen när dessa utför undersökningar och andra kontroller än gränskontroller i sin verksamhet för att förebygga och utreda brott, eller

176 Senaste lydelse 2010:380. 177 Senaste lydelse 2010:380.

2. polismyndigheter i deras verksamhet för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet.

2. Säkerhetspolisen, i dess verksamhet för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. I SIS II-förordningen finns särskilda bestämmelser om utlämnande av uppgifter ur registret till myndigheter som ansvarar för identifiering av tredjelandsmedborgare i samband med gränskontroller och andra kontroller. I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1986/2006 av den 20 december 2006 om tillträde till andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) för de enheter i medlemsstaterna som ansvarar för att utfärda registreringsbevis för fordon, finns bestämmelser som innebär att en sådan enhet ska ha direktåtkomst till registret. Kompletterande uppgifter enligt 3 a § får endast lämnas ut till en myndighet

1. som har rätt att få ut uppgifter om den registrering enligt 3 § som de kompletterande uppgifterna avser, och

2. som behöver uppgifterna för att undvika en felaktig identifiering.

Regeringen meddelar föreskrifter om att myndigheter som prövar ansökningar om visering och uppehållstillstånd ska ha tillgång till uppgifter som avses i 3 § andra stycket.

Regeringen meddelar också föreskrifter om att de myndigheter som nämns i första och fjärde styckena får ha direktåtkomst till registret.

11 §

178

Uppgifter som Rikspolis-

styrelsen har fört in i registret

får inte bevaras längre än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med registreringen. Sådana uppgifter ska gallras om de avser en

Uppgifter som Polismyn-

digheten har fört in i registret

får inte bevaras längre än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med registreringen. Sådana uppgifter ska gallras om de avser en

1. framställning som rör en person enligt 3 § första stycket 5, senast ett år efter registreringen,

1. framställning som rör en person enligt 3 § första stycket 5, senast ett år efter registreringen,

2. framställning som rör en person i annat fall än som avses

2. framställning som rör en person i annat fall än som avses

178 Senaste lydelse 2010:380.

i 1, senast tre år efter registreringen,

i 1, senast tre år efter registreringen,

3. framställning som rör ett föremål enligt 3 § första stycket 5, senast fem år efter registreringen, och

3. framställning som rör ett föremål enligt 3 § första stycket 5, senast fem år efter registreringen, och

4. framställning som rör ett föremål enligt 3 § första stycket 6, senast tio år efter registreringen.

4. framställning som rör ett föremål enligt 3 § första stycket 6, senast tio år efter registreringen.

Rikspolisstyrelsen får dock,

innan den tid som anges i första stycket har löpt ut, besluta att en uppgift ska stå kvar i registret om det är nödvändigt för att uppnå syftet med registreringen. Ett sådant beslut ska framgå av registret. Om uppgifter står kvar med stöd av ett sådant beslut, ska de gallras eller frågan om bevarande prövas på nytt senast vid utgången av de tidsfrister som anges i första stycket. I sådana fall ska tidsfristen anses löpa från dagen för beslutet.

Polismyndigheten får dock,

innan den tid som anges i första stycket har löpt ut, besluta att en uppgift ska stå kvar i registret om det är nödvändigt för att uppnå syftet med registreringen. Ett sådant beslut ska framgå av registret. Om uppgifter står kvar med stöd av ett sådant beslut, ska de gallras eller frågan om bevarande prövas på nytt senast vid utgången av de tidsfrister som anges i första stycket. I sådana fall ska tidsfristen anses löpa från dagen för beslutet.

Uppgifter som har registrerats med stöd av 3 a § ska gallras samtidigt som uppgifterna i den registrering enligt 3 § som de hänför sig till. Uppgifterna ska gallras tidigare om den person som de avser begär det.

14 §

179

Om tilläggsinformationen utgörs av personuppgifter som

Rikspolisstyrelsen har tagit emot

från en annan stat, får den bevaras endast under så lång tid som behövs för att uppnå det syfte för vilket den har mot-

Om tilläggsinformationen utgörs av personuppgifter som

Polismyndigheten har tagit emot

från en annan stat, får den bevaras endast under så lång tid som behövs för att uppnå det syfte för vilket den har mot-

179 Senaste lydelse 2010:380.

tagits. Den får aldrig bevaras längre än ett år efter det att de uppgifter i SIS som den avser har gallrats.

tagits. Den får aldrig bevaras längre än ett år efter det att de uppgifter i SIS som den avser har gallrats.

15 §

180

Rikspolisstyrelsen är skyldig

att på begäran av den registrerade, eller om det annars finns anledning till det, snarast rätta, blockera eller utplåna en personuppgift som styrelsen har registrerat, om uppgiften är rättsligt eller sakligt felaktig.

Polismyndigheten är skyldig

att på begäran av den registrerade, eller om det annars finns anledning till det, snarast rätta, blockera eller utplåna en personuppgift som styrelsen har registrerat, om uppgiften är rättsligt eller sakligt felaktig.

17 §

181

Rikspolisstyrelsens beslut som

meddelas enligt 15 § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Polismyndighetens

beslut

som meddelas enligt 15 § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den

180 Senaste lydelse 2010:380. 181 Senaste lydelse 2010:380.

111. Förslag till lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål

Härigenom föreskrivs att i 4 kap. 34 § lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål ordet ”polismyndighet” ska bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den

112. Förslag till lag om ändring i lagen (2000:1219) om internationellt tullsamarbete

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 5 § lagen (2000:1219) om internationellt tullsamarbete ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

5 §

I denna lag avses med

tullbestämmelser: bestämmelser om införsel, utförsel eller transi-

tering av varor som avser tullar, skatter eller avgifter eller rör förbud, begränsningar eller kontrollåtgärder beträffande varutrafiken,

överträdelse av tullbestämmelse: sådan överträdelse av tullbestäm-

melse för vilken påföljd enligt berörd stats lagar och andra bestämmelser kan dömas ut av domstol eller av administrativ myndighet,

behörig svensk myndighet: Rikspolisstyrelsen eller en polismyndighet, Tullverket, Kustbe-

vakningen eller Statens jordbruksverk,

behörig svensk myndighet: Polismyndigheten,

Tullverket,

Kustbevakningen eller Statens jordbruksverk,

förföljande tjänstemän: utländska tjänstemän som förföljer en

person på svenskt territorium med stöd av sådan internationell överenskommelse som avses i 1 § och denna lag.

Denna lag träder i kraft den

113. Förslag till lag om ändring i lagen (2000:1225) om straff för smuggling

Härigenom föreskrivs att i 21 § lagen (2000:1225) om straff för smuggling orden ”en polismyndighet” ska bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den

114. Förslag till lag om ändring i tullagen (2000:1281)

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 20 § tullagen (2000:1281) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

20 §

182

Polismyndighet och Kustbe-

vakningen skall medverka i övervaknings- och kontrollverksamhet enligt denna lag. Vad som sägs i 1 § gäller även vid sådan medverkan. Vidare gäller vad som sägs i 2, 6–10, 14 och 15 §§ samt i 7 a kap. om Tullverket och tulltjänsteman också

polismyndigheterna och Kustbe-

vakningen samt polismän och kustbevakningstjänstemän som medverkar i Tullverkets kontrollverksamhet.

Polismyndigheten och Kust-

bevakningen ska medverka i övervaknings- och kontrollverksamhet enligt denna lag. Vad som sägs i 1 § gäller även vid sådan medverkan. Vidare gäller vad som sägs i 2, 6–10, 14 och 15 §§ samt i 7 a kap. om Tullverket och tulltjänsteman också

Polismyndigheten och Kustbe-

vakningen samt polismän och kustbevakningstjänstemän som medverkar i Tullverkets kontrollverksamhet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om medverkan som avses i första stycket.

Denna lag träder i kraft den

182 Senaste lydelse 2007:271.

115. Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:435)

Härigenom föreskrivs att i 12 kap. 10 §

183

och 13 kap. 7 §

184

socialtjänstlagen (2001:435) ordet ”polismyndighet” i olika böjningsformer ska bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten” i motsvarande böjningsform.

Denna lag träder i kraft den

183 Senaste lydelse 2009:496. 184 Senaste lydelse 2009:596.

116. Förslag till lag om ändring i lagen (2002:297) om biobanker i hälso- och sjukvården m.m.

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 5 § lagen (2002:297) om biobanker i hälso- och sjukvården m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

5 §

Den som utför inspektion har rätt att av polismyndighet få den hjälp som behövs för att inspektionen skall kunna genomföras.

Den som utför inspektion har rätt att av Polismyndigheten få den hjälp som behövs för att inspektionen ska kunna genomföras.

Denna lag träder i kraft den

117. Förslag till lag om ändring i lagen(2002:329) om samarbete med Internationella brottmålsdomstolen

Härigenom föreskrivs att 9 och 32 §§ lagen (2002:329) om samarbete med Internationella brottmålsdomstolen ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §

185

Ett beslut om överlämnande till Internationella brottmålsdomstolen skall verkställas av

polismyndigheten. Om den som skall överlämnas är på fri fot, får

han eller hon, om det är nödvändigt för att överlämnandet

skall kunna genomföras, om-

händertas och tas i förvar av

polismyndigheten, dock längst

under fyrtioåtta timmar.

Ett beslut om överlämnande till Internationella brottmålsdomstolen ska verkställas av

Polismyndigheten. Om den som ska överlämnas är på fri fot, får

han eller hon, om det är nödvändigt för att överlämnandet

ska kunna genomföras, om-

händertas och tas i förvar av

Polismyndigheten, dock längst

under fyrtioåtta timmar.

32 §

Chefen för Justitiedepartementet får meddela tillstånd till transport genom Sverige av en frihetsberövad person som för att överlämnas eller utlämnas eller i annat syfte skall överföras mellan en annan stat och Internationella brottmålsdomstolen. Under en sådan transport skall frihetsberövandet bestå om inte domstolen begär att den som överförs skall friges.

För flygtransport utan planerad mellanlandning här i landet krävs inte tillstånd enligt

Chefen för Justitiedepartementet får meddela tillstånd till transport genom Sverige av en frihetsberövad person som för att överlämnas eller utlämnas eller i annat syfte ska överföras mellan en annan stat och Internationella brottmålsdomstolen. Under en sådan transport ska frihetsberövandet bestå om inte domstolen begär att den som överförs ska friges.

För flygtransport utan planerad mellanlandning här i landet krävs inte tillstånd enligt

185 Senaste lydelse 2003:1173.

första stycket. Om en oplanerad mellanlandning sker, skall polis-

myndighet ta den som överförs i

förvar till dess en ansökan görs om tillstånd till transport enligt första stycket och genast underrätta chefen för Justitiedepartementet om detta. Görs ingen ansökan senast 96 timmar från den oplanerade landningen, skall personen omedelbart friges.

Om tillstånd har meddelats enligt första stycket, får polis-

myndighet vid behov ta den som

överförs i förvar. I fråga om tvångsmedel i ett ärende om transport gäller bestämmelserna i 5 §.

första stycket. Om en oplanerad mellanlandning sker, ska Polis-

myndigheten ta den som över-

förs i förvar till dess en ansökan görs om tillstånd till transport enligt första stycket och genast underrätta chefen för Justitiedepartementet om detta. Görs ingen ansökan senast 96 timmar från den oplanerade landningen,

ska personen omedelbart friges.

Om tillstånd har meddelats enligt första stycket, får Polis-

myndigheten vid behov ta den

som överförs i förvar. I fråga om tvångsmedel i ett ärende om transport gäller bestämmelserna i 5 §.

Denna lag träder i kraft den

118. Förslag till lag om ändring i fordonslagen (2002:574)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 § och 2 kap. 10 §fordonslagen (2002:574) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

3 §

186

I denna lag avses med

1. besiktningsorgan: ett sådant organ som anges i 4 kap. 2 §,

2. besiktningstekniker: den som har anställning hos ett besiktningsorgan för att utföra besiktningar,

3. bilinspektör: den som har anställning som bilinspektör hos

en polismyndighet eller hos Rikspolisstyrelsen,

4. tekniker: den som har uppdrag som tekniker hos en

polismyndighet,

5. tillverkare: den som inför godkännandemyndigheten ansvarar för alla aspekter av typgodkännandeprocessen och för produktionsöverensstämmelsen, även om denne inte varit direkt engagerad i samtliga stadier av produktionen av det fordon, det system, den komponent eller den separata tekniska enhet som typgodkännandet avser, eller den som han eller hon har utsett som sin företrädare i frågor som omfattas av denna lag.

3. bilinspektör: den som har anställning som bilinspektör hos

Polismyndigheten,

4. tekniker: den som har upprag som tekniker hos Polis-

myndigheten,

5. tillverkare: den som inför godkännandemyndigheten ansvarar för alla aspekter av typgodkännandeprocessen och för produktionsöverensstämmelsen, även om han eller hon inte varit direkt engagerad i samtliga stadier av produktionen av det fordon, det system, den komponent eller den separata tekniska enhet som typgodkännandet avser, eller den som han eller hon har utsett som sin företrädare i frågor som omfattas av denna lag.

I övrigt har de beteckningar som används i denna lag samma betydelse som i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner.

186 Senaste lydelse 2009:224.

2 kap.

10 §

187

Flygande inspektion sker för att kontrollera att ett fordon som anträffas i trafik

1. inte har försämrats i otillåten grad beträffande föreskrivna krav i fråga om den beskaffenhet och utrustning som är av betydelse från miljö- och trafiksäkerhetssynpunkt och att det inte i övrigt avviker från det godkända utförandet, och

2. uppfyller föreskrivna krav till skydd för liv och hälsa. Flygande inspektion får även ske av ett fordon som anträffas under sådana omständigheter att det finns anledning att anta att det i nära anslutning till anträffandet har använts i trafik.

Flygande inspektion av fordon som används i yrkesmässig trafik får dessutom ske i företagets lokaler eller liknande eller på ett område i anslutning till dessa.

Flygande inspektion skall utföras av en polisman eller en bilinspektör som har förordnats av Rikspolisstyrelsen. Den som utför inspektionen får biträdas av en tekniker som har förordnats av Rikspolisstyrelsen.

Flygande inspektion ska utföras av en polisman eller en bilinspektör som har förordnats av Polismyndigheten. Den som utför inspektionen får biträdas av en tekniker som har förordnats av Polismyndigheten.

Denna lag träder i kraft den

187 Senaste lydelse 2012:220.

119. Förslag till lag om ändring i fartygssäkerhetslag (2003:364)

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 18 § fartygssäkerhetslagen (2003:364) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.

18 §

188

Polismyndigheter, Tullverket,

Kustbevakningen samt miljö- och hälsoskyddsnämnder är skyldiga att biträda tillsynsmyndigheterna och lämna de upplysningar som dessa myndigheter behöver för att utöva tillsyn enligt denna lag, enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt förordning (EG) nr 336/2006.

Polismyndigheten, Tullverket,

Kustbevakningen samt miljö- och hälsoskyddsnämnder är skyldiga att biträda tillsynsmyndigheterna och lämna de upplysningar som dessa myndigheter behöver för att utöva tillsyn enligt denna lag, enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt förordning (EG) nr 336/2006.

Denna lag träder i kraft den

188 Senaste lydelse 2009:59.

120. Förslag till lag om ändring i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation

dels att i 6 kap. 22 § ordet ”polismyndighet” ska bytas ut mot

ordet ”Polismyndigheten”,

dels att 3 kap. 3 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

3 §

Krav på tillstånd enligt 1 § gäller inte för Polisen, Försvarsmakten, Försvarets radioanstalt och Försvarets materielverk, vid verksamhet som verket bedriver på uppdrag av Försvarsmakten eller Försvarets radioanstalt.

Krav på tillstånd enligt 1 § gäller inte för polisen, Försvarsmakten, Försvarets radioanstalt och Försvarets materielverk, vid verksamhet som verket bedriver på uppdrag av Försvarsmakten eller Försvarets radioanstalt.

Efter hörande av Försvarsmakten beslutar den myndighet som regeringen bestämmer om tilldelning av radiofrekvenser för Försvarsmakten, Försvarets radioanstalt och Försvarets materielverk samt om de ytterligare villkor som behövs. När det gäller Polisen beslutar den myndighet som regeringen bestämmer i sådana frågor efter hörande av Rikspolisstyrelsen

Efter hörande av Försvarsmakten beslutar den myndighet som regeringen bestämmer om tilldelning av radiofrekvenser för Försvarsmakten, Försvarets radioanstalt och Försvarets materielverk samt om de ytterligare villkor som behövs. När det gäller Polisen, beslutar den myndighet som regeringen bestämmer i sådana frågor efter hörande av Polismyndigheten och

Säkerhetspolisen.

Denna lag träder i kraft den

121. Förslag till lag om ändring i lagen (2003:778) om skydd mot olyckor

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 5 § och 6 kap. 10 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

5 §

Vid utsläpp av giftiga eller skadliga ämnen från en anläggning som avses i 4 § skall den som utövar verksamheten underrätta länsstyrelsen, polismyn-

digheten och kommunen om

utsläppet påkallar särskilda åtgärder till skydd för allmänheten. Underrättelse skall också lämnas om det föreligger överhängande fara för ett sådant utsläpp.

Vid utsläpp av giftiga eller skadliga ämnen från en anläggning som avses i 4 § ska den som utövar verksamheten underrätta länsstyrelsen, Polismyndigheten och kommunen om utsläppet påkallar särskilda åtgärder till skydd för allmänheten. Underrättelse ska också lämnas om det föreligger överhängande fara för ett sådant utsläpp.

6 kap.

10 §

Kommunerna och de statliga myndigheter som ansvarar för räddningstjänst skall se till att det finns anordningar för alarmering av räddningsorganen.

Kommunerna och de statliga myndigheter som ansvarar för räddningstjänst ska se till att det finns anordningar för alarmering av räddningsorganen.

När ett räddningsorgan gör en räddningsinsats skall polis-

myndigheten underrättas om in-

satsen.

När ett räddningsorgan gör en räddningsinsats ska Polis-

myndigheten underrättas om in-

satsen.

Om effekterna av en olycka kan kräva särskilda åtgärder till skydd för befolkningen eller miljön i ett annat land än Sverige, skall det räddningsorgan som gör räddnings-

Om effekterna av en olycka kan kräva särskilda åtgärder till skydd för befolkningen eller miljön i ett annat land än Sverige, ska det räddningsorgan som gör räddningsinsatsen

insatsen omedelbart underrätta berörd myndighet i det andra landet.

omedelbart underrätta berörd myndighet i det andra landet.

Denna lag träder i kraft den

122. Förslag till lag om ändring i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 5 §, 7 kap.1–2 §§ och 8 kap.1 och 2 §§ lagen (2003:1156) om överlämnande från Sveriges enligt en europeisk arresteringsorder ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

5 §

Polismyndigheten skall biträda vid verkställighet av ett beslut om överlämnande. Om den som skall överlämnas är på fri fot, får han eller hon, om det bedöms vara nödvändigt för att överlämnandet

skall

kunna

genomföras, omhändertas och tas i förvar av polismyndigheten, dock längst under fyrtioåtta timmar.

Polismyndigheten ska biträda vid verkställighet av ett beslut om överlämnande. Om den som

ska överlämnas är på fri fot, får

han eller hon, om det bedöms vara nödvändigt för att överlämnandet ska kunna genomföras, omhändertas och tas i förvar av Polismyndigheten, dock längst under fyrtioåtta timmar.

7 kap.

1 §

Har rätten med stöd av 2 kap. 6 § avslagit en begäran om överlämnande, skall den ansvariga myndigheten i Sverige besluta om överförande av verkställigheten av påföljden hit, om inte den utfärdande medlemsstaten motsätter sig det.

Har rätten med stöd av 2 kap. 6 § avslagit en begäran om överlämnande, ska den ansvariga myndigheten i Sverige besluta om överförande av verkställigheten av påföljden hit, om inte den utfärdande medlemsstaten motsätter sig det.

Den ansvariga myndigheten får besluta att den eftersökte

skall tas i förvar av polismyndigheten i avvaktan på ett beslut

som sägs i första stycket. Den

Den ansvariga myndigheten får besluta att den eftersökte

ska tas i förvar av Polismyndigheten i avvaktan på ett beslut

som sägs i första stycket. Den

eftersökte får tas i förvar om det behövs för att verkställigheten av påföljden skall kunna påbörjas i Sverige.

eftersökte får tas i förvar om det behövs för att verkställigheten av påföljden ska kunna påbörjas i Sverige.

2 §

När någon som har överlämnats från Sverige skall återföras i enlighet med ett sådant villkor som avses i 3 kap. 2 §,

skall den ansvariga myndigheten

i Sverige besluta om överförande av verkställigheten av påföljden hit.

När någon som har överlämnats från Sverige ska återföras i enlighet med ett sådant villkor som avses i 3 kap. 2 §,

ska den ansvariga myndigheten i

Sverige besluta om överförande av verkställigheten av påföljden hit.

Om återförandet sker innan den ansvariga myndigheten har fattat sitt beslut, får den myndigheten besluta att den som har återförts skall tas i förvar av

polismyndigheten i avvaktan på

beslutet. Den som har återförts får tas i förvar om det behövs för att verkställigheten av påföljden skall kunna påbörjas i Sverige.

Om återförandet sker innan den ansvariga myndigheten har fattat sitt beslut, får den myndigheten besluta att den som har återförts ska tas i förvar av

Polismyndigheten i avvaktan på

beslutet. Den som har återförts får tas i förvar om det behövs för att verkställigheten av påföljden ska kunna påbörjas i Sverige.

8 kap.

1 §

Har överlämnande till Sverige skett för lagföring här i landet, på villkor att den som överlämnas senare återförs till den andra staten, skall polismyn-

digheten se till att den som har

överlämnats återförs.

Har överlämnande till Sverige skett för lagföring här i landet, på villkor att den som överlämnas senare återförs till den andra staten, ska Polismyn-

digheten se till att den som har

överlämnats återförs.

Om den som skall återföras är på fri fot, får han eller hon, om det bedöms vara nödvändigt för att återförandet skall kunna genomföras, omhändertas och tas i förvar av polismyndigheten,

Om den som ska återföras är på fri fot, får han eller hon, om det bedöms vara nödvändigt för att återförandet ska kunna genomföras, omhändertas och tas i förvar av Polismyndigheten,

dock längst under fyrtioåtta timmar.

dock längst under fyrtioåtta timmar.

2 §

189

Begärs tillstånd till transport genom Sverige av någon som överlämnas på grund av en arresteringsorder eller som utlämnas till en annan medlemsstat i Europeiska unionen, Island eller Norge ska Rikspolis-

styrelsen bevilja sådant tillstånd

och ange under vilka villkor transporten får ske.

Har tillstånd meddelats enligt första stycket får polis-

myndigheten, om det är nöd-

vändigt för att transporten ska kunna genomföras, omhänderta och ta i förvar den som överlämnas eller utlämnas, dock längst under fyrtioåtta timmar.

Om en oplanerad mellanlandning sker i Sverige, får polis-

myndigheten, om det är nöd-

vändigt för att transporten ska kunna genomföras, omhänderta och ta i förvar den som överlämnas eller utlämnas, dock längst till dess en begäran om tillstånd till transport har prövats. Om tillstånd till transport inte begärs inom nittiosex timmar från landningen, ska personen omedelbart friges.

Begärs tillstånd till transport genom Sverige av någon som överlämnas på grund av en arresteringsorder eller som utlämnas till en annan medlemsstat i Europeiska unionen, Island eller Norge ska Polismyn-

digheten bevilja sådant tillstånd

och ange under vilka villkor transporten får ske.

Har tillstånd meddelats enligt första stycket får Polis-

myndigheten, om det är nöd-

vändigt för att transporten ska kunna genomföras, omhänderta och ta i förvar den som överlämnas eller utlämnas, dock längst under fyrtioåtta timmar.

Om en oplanerad mellanlandning sker i Sverige, får

Polismyndigheten, om det är

nödvändigt för att transporten ska kunna genomföras, omhänderta och ta i förvar den som överlämnas eller utlämnas, dock längst till dess en begäran om tillstånd till transport har prövats. Om tillstånd till transport inte begärs inom nittiosex timmar från landningen, ska personen omedelbart friges.

Om tillstånd meddelas, gäller därefter bestämmelserna i andra stycket. Tidsfristen ska räknas från det att tillstånd meddelats.

Denna lag träder i kraft den

189 Senaste lydelse 2011:1177.

123. Förslag till lag om ändring i lagen (2003:1174) om vissa former av internationellt samarbete i brottsutredningar

Härigenom föreskrivs att 3, 11 och 15 §§ lagen (2003:1174) om vissa former av internationellt samarbete i brottsutredningar ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

190

En överenskommelse om att inrätta en gemensam utredningsgrupp får, om förundersökning pågår i Sverige avseende brottslighet som gruppen skall utreda, ingås av den åklagare eller myndighet som leder förundersökningen.

En överenskommelse om att inrätta en gemensam utredningsgrupp får, om förundersökning pågår i Sverige avseende brottslighet som gruppen ska utreda, ingås av den åklagare eller myndighet som leder förundersökningen.

Om en gemensam utredningsgrupp inte kan inrättas med stöd av första stycket får en överenskommelse om att inrätta en sådan grupp ingås av

1. Åklagarmyndigheten,

2. Rikspolisstyrelsen eller den

polismyndighet som Rikspolisstyrelsen bestämmer,

2. Polismyndigheten,

3. Säkerhetspolisen

3. Tullverket, eller

4. Kustbevakningen.

4. Tullverket, eller

5. Kustbevakningen

Av överenskommelsen skall det framgå vilka tjänstemän som ingår i den gemensamma utredningsgruppen och under vilken tid gruppen skall vara verksam.

Av överenskommelsen ska det framgå vilka tjänstemän som ingår i den gemensamma utredningsgruppen och under vilken tid gruppen ska vara verksam.

190 Senaste lydelse 2005:494.

11 §

En ansökan om att en kontrollerad leverans skall företas utomlands får göras av åklagare eller, sedan åklagare har lämnat sitt tillstånd till åtgärden, av

polismyndighet, Tullverket eller

Kustbevakningen.

En ansökan om att en kontrollerad leverans ska företas utomlands får göras av åklagare eller, sedan åklagare har lämnat sitt tillstånd till åtgärden, av

Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Tullverket eller Kustbe-

vakningen.

15 §

191

En överenskommelse om bistånd i en brottsutredning som genomförs av tjänstemän med skyddsidentitet får, om en förundersökning pågår i Sverige om den brottslighet åtgärden avser, ingås av den åklagare eller

polismyndighet som leder för-

undersökningen.

En överenskommelse om bistånd i en brottsutredning som genomförs av tjänstemän med skyddsidentitet får, om en förundersökning pågår i Sverige om den brottslighet åtgärden avser, ingås av den åklagare som leder förundersökningen. Det-

samma gäller Polismyndigheten och Säkerhetspolisen när denna myndighet leder förundersökningen.

Om det inte pågår eller inleds någon förundersökning i Sverige om den brottslighet åtgärden avser, får en överenskommelse som avses i första stycket ingås av

1. Åklagarmyndigheten, eller

2. Rikspolisstyrelsen eller den

polismyndighet som Rikspolisstyrelsen bestämmer.

2. Polismyndigheten eller

3. Säkerhetspolisen.

Åtgärdens varaktighet och övriga praktiska frågor skall framgå av överenskommelsen.

Åtgärdens varaktighet och övriga praktiska frågor ska framgå av överenskommelsen.

Denna lag träder i kraft den

191 Senaste lydelse 2005:494.

124. Förslag till lag om ändring i smittskyddslagen (2004:168)

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 11–12 §§ och 8 kap. 12 § samt rubriken närmast före 8 kap. 12 § smittskyddslagen (2004:168) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

11 §

192

Om smittskyddsläkaren vid en utredning enligt 4 § har anledning att anta att socialnämnden, polismyndigheten eller Kriminalvården kan lämna upplysningar som behövs för utredningen, skall smittskyddsläkaren underrätta berörd myndighet.

Om smittskyddsläkaren vid en utredning enligt 4 § har anledning att anta att socialnämnden, Polismyndigheten eller Kriminalvården kan lämna upplysningar som behövs för utredningen, ska smittskyddsläkaren underrätta berörd myndighet.

En sådan underrättelse skall innehålla uppgifter om den enskildes identitet och de förhållningsregler han eller hon skall följa för att förebygga smittspridning.

En sådan underrättelse ska innehålla uppgifter om den enskildes identitet och de förhållningsregler han eller hon ska följa för att förebygga smittspridning.

12 §

193

Uppmärksammar socialnämnden, polismyndigheten eller Kriminalvården, efter att ha fått underrättelse enligt 11 §, i sin verksamhet förhållanden som tyder på att den smittade inte följer meddelade förhållningsregler, skall detta anmälas till den smittskyddsläkare som lämnat underrättelsen. Om denne enligt 8 § överlämnat ärendet till smittskyddsläkaren i ett annat

Uppmärksammar socialnämnden, Polismyndigheten eller Kriminalvården, efter att ha fått underrättelse enligt 11 §, i sin verksamhet förhållanden som tyder på att den smittade inte följer meddelade förhållningsregler, ska detta anmälas till den smittskyddsläkare som lämnat underrättelsen. Om han eller

hon enligt 8 § överlämnat

ärendet till smittskyddsläkaren i

192 Senaste lydelse 2005:984. 193 Senaste lydelse 2005:984.

landsting, skall anmälan i stället göras till den smittskyddsläkaren.

ett annat landsting, ska anmälan i stället göras till den smittskyddsläkaren.

Den skyldighet som avses i första stycket gäller i två månader från det att underrättelsen enligt 11 § mottagits.

8 kap.

Biträde av polismyndighet Biträde av Polismyndigheten

12 §

194

Polismyndighet skall lämna

biträde på begäran av smittskyddsläkaren

Polismyndigheten ska lämna

biträde på begäran av smittskyddsläkaren

1. för att genomföra tvångsundersökning enligt 3 kap. 2 §,

2. för att föra den som skall isoleras enligt 5 kap. 1 § eller isoleras tillfälligt enligt 5 kap. 3 § till vårdinrättningen,

3. för att återföra den som har avvikit från en vårdinrättning, där han eller hon enligt beslut skall vara tillfälligt isolerad eller isolerad, eller den som inte har återvänt till vårdinrättningen sedan hans eller hennes tillstånd att vistas utanför vårdinrättningens område har gått ut eller återkallats,

2. för att föra den som ska isoleras enligt 5 kap. 1 § eller isoleras tillfälligt enligt 5 kap. 3 § till vårdinrättningen,

3. för att återföra den som har avvikit från en vårdinrättning, där han eller hon enligt beslut ska vara tillfälligt isolerad eller isolerad, eller den som inte har återvänt till vårdinrättningen sedan hans eller hennes tillstånd att vistas utanför vårdinrättningens område har gått ut eller återkallats,

4. för att genomföra hälsokontroll vid inresa enligt 3 kap. 8 § och därvid upprätthålla ordningen,

5. för att föra den som skall hållas i karantän enligt 3 kap. 9 § till vårdinrättning eller annan plats där karantänsvistelsen skall äga rum, eller

5. för att föra den som ska hållas i karantän enligt 3 kap. 9 § till vårdinrättning eller annan plats där karantänsvistelsen ska äga rum, eller

6. för att återföra den som olovligen har avvikit från vårdinrättning eller annan plats för karantänsvistelsen till denna plats.

Polismyndigheten

skall

Polismyndigheten ska lämna

194 Senaste lydelse 2009:840.

lämna biträde på begäran av Socialstyrelsen för att spärra av områden enligt 3 kap. 10 § och för att upprätthålla dessa avspärrningar.

biträde på begäran av Socialstyrelsen för att spärra av områden enligt 3 kap. 10 § och för att upprätthålla dessa avspärrningar.

Denna lag träder i kraft den

125. Förslag till lag om ändring i lagen (2004:487) om sjöfartsskydd

Härigenom föreskrivs att 3, 4 och 16 §§ lagen (2004:487) om sjöfartsskydd ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

195

Rikspolisstyrelsen fattar, efter

att ha hört Transportstyrelsen och Kustbevakningen, beslut enligt bestämmelserna i bilaga 1 och 2 till förordning (EG) nr 725/2004 om vilken skyddsnivå som skall råda för ett fartyg eller en hamnanläggning. Om något beslut inte fattas råder den lägsta skyddsnivån.

I brådskande fall får Riks-

polisstyrelsen fatta beslut enligt

första stycket om förändring av skyddsnivån utan att ha hört Transportstyrelsen och Kustbevakningen. Ett sådant beslut

skall dock snarast omprövas av Rikspolisstyrelsen

efter att

Transportstyrelsen och Kustbevakningen har hörts.

I brådskande fall får också en polismyndighet fatta beslut om vilken skyddsnivå som skall råda för ett fartyg eller en hamnanläggning inom det egna polisdistriktet. Ett sådant beslut skall genast underställas Rikspolisstyrelsen som, efter att ha hört Transportstyrelsen och Kust-

Polismyndigheten fattar, efter

att ha hört Transportstyrelsen och Kustbevakningen, beslut enligt bestämmelserna i bilaga 1 och 2 till förordning (EG) nr 725/2004 om vilken skyddsnivå som ska råda för ett fartyg eller en hamnanläggning. Om något beslut inte fattas råder den lägsta skyddsnivån.

I brådskande fall får Polis-

myndigheten fatta beslut enligt

första stycket om förändring av skyddsnivån utan att ha hört Transportstyrelsen och Kustbevakningen. Ett sådant beslut

ska dock snarast omprövas av Polismyndigheten

efter att

Transportstyrelsen och Kustbevakningen har hörts.

195 Senaste lydelse 2008:1379.

bevakningen, utan dröjsmål prövar om beslutet skall bestå.

4 §

196

Beslut om att ytterligare åtgärder utöver de som anges i fartygets eller hamnanläggningens skyddsplan skall vidtas för ett fartyg eller en hamnanläggning vid den högsta skyddsnivån får fattas av Riks-

polisstyrelsen, Transportstyrel-

sen eller Kustbevakningen. Innan ett sådant beslut fattas

skall den beslutande myndig-

heten ha hört de båda andra myndigheterna.

Beslut om att ytterligare åtgärder utöver de som anges i fartygets eller hamnanläggningens skyddsplan ska vidtas för ett fartyg eller en hamnanläggning vid den högsta skyddsnivån får fattas av Polis-

myndigheten, Transportstyrelsen

eller Kustbevakningen. Innan ett sådant beslut fattas ska den beslutande myndigheten ha hört de båda andra myndigheterna.

Om ett fartyg trafikerar Sveriges territorialhav eller om information har lämnats om att fartyget avser att gå in på territorialhavet, får för det fartyget sådana beslut som anges i första stycket fattas av Transportstyrelsen när de två lägre skyddsnivåerna råder.

16 §

Kroppsvisitation och annan undersökning får, med den begränsning som följer av andra stycket, utföras av polisman, tjänsteman vid Kustbevakningen eller annan särskilt utsedd person som förordnats av en polis-

myndighet. Om personer och

egendom undersöks av annan sådan särskilt utsedd person

skall arbetet utföras under polis-

mans ledning. Tullverket skall på begäran bistå polismyndig-

heten, om det behövs för att en

undersökning skall kunna ut-

Kroppsvisitation och annan undersökning får, med den begränsning som följer av andra stycket, utföras av polisman, tjänsteman vid Kustbevakningen eller annan särskilt utsedd person som förordnats av Polis-

myndigheten. Om personer och

egendom undersöks av annan sådan särskilt utsedd person ska arbetet utföras under polismans ledning. Tullverket ska på begäran bistå Polismyndigheten, om det behövs för att en undersökning ska kunna utföras.

196 Senaste lydelse 2008:1379.

föras. Rederiet eller hamnanläggningsinnehavaren skall biträda polismyndigheten eller Kustbevakningen i det praktiska kontrollarbetet om det behövs.

Rederiet eller hamnanläggningsinnehavaren ska biträda Polis-

myndigheten eller Kustbevak-

ningen i det praktiska kontrollarbetet om det behövs.

Kontroll av gods som står under tullövervakning enligt artikel 37 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen

skall ske i samråd med Tull-

verket.

Kontroll av gods som står under tullövervakning enligt artikel 37 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen

ska ske i samråd med Tullverket.

Denna lag träder i kraft den

126. Förslag till lag om ändring i järnvägslagen (2004:519)

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 3 § och 9 kap. 3 §järnvägslagen (2004:519) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.

3 §

197

Tillsynsmyndigheten har rätt att av den som bedriver verksamhet som omfattas av lagen på begäran

1. få sådana upplysningar och ta del av sådana handlingar som behövs för tillsynen, bedömningen av ansökningar om tillstånd och för klart definierade statistiska ändamål,

2. få tillträde till anläggningar, fordon och annan materiel, områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder, som har anknytning till den verksamhet som berörs, samt

3. få tillgång till nödvändig personal, materiel eller liknande utan kostnad vid provkörningar och andra materielprov.

Polis- och tullmyndigheter skall lämna den hjälp som behövs

för tillsynen.

Polismyndigheten och Tullverket ska lämna den hjälp som

behövs för tillsynen.

Tillsynsmyndigheten får begära verkställighet hos Kronofogdemyndigheten av ett beslut som gäller åtgärder enligt första stycket. Därvid gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning.

Infrastrukturförvaltare och sökande av infrastrukturkapacitet skall utan uppmaning bereda tillsynsmyndigheten full insyn i förhandlingar om avgifter.

Infrastrukturförvaltare och sökande av infrastrukturkapacitet ska utan uppmaning bereda tillsynsmyndigheten full insyn i förhandlingar om avgifter.

9 kap.

3 §

En befattningshavare i säkerhets- eller ordningstjänst vid järnvägssystem får från järnvägssystemet avlägsna den som

En befattningshavare i säkerhets- eller ordningstjänst vid järnvägssystem får från järnvägssystemet avlägsna den som

197 Senaste lydelse 2006:739.

överträder förbudet i 1 §, den som uppträder berusad eller stör ordningen och den som genom sitt uppträdande äventyrar säkerheten i järnvägsdriften. Om det är absolut nödvändigt, får befattningshavaren omhänderta sådana personer. Om så sker,

skall polisen omedelbart under-

rättas. Omhändertagna får hållas kvar till dess att de har överlämnats till en polisman eller det inte längre finns skäl till omhändertagande, dock längst sex timmar.

överträder förbudet i 1 §, den som uppträder berusad eller stör ordningen och den som genom sitt uppträdande äventyrar säkerheten i järnvägsdriften. Om det är absolut nödvändigt, får befattningshavaren omhänderta sådana personer. Om så sker,

ska Polismyndigheten omedel-

bart underrättas. Omhändertagna får hållas kvar till dess att de har överlämnats till en polisman eller det inte längre finns skäl till omhändertagande, dock längst sex timmar.

En befattningshavare i säkerhets- eller ordningstjänst vid järnvägssystem får från järnvägsinfrastrukturen avlägsna den som överträder förbudet i 2 §.

Denna lag träder i kraft den

127. Förslag till lag om ändring i lagen (2004:1100) om luftfartsskydd

Härigenom föreskrivs att 2, 8, 9, och 10 §§ lagen (2004:1100) om luftfartsskydd ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§

198

Sådan säkerhetskontroll av personer, medförda föremål och fordon, som sker på flygplats, och som följer av förordning (EG) nr 300/2008, av beslut enligt 9 § eller som anges i 3 och 4 §§ ska utföras av polis eller av annan särskilt utsedd person som förordnats av polismyndig-

het.

Sådan säkerhetskontroll av personer, medförda föremål och fordon, som sker på flygplats, och som följer av förordning (EG) nr 300/2008, av beslut enligt 9 § eller som anges i 3 och 4 §§ ska utföras av polisman eller av annan särskilt utsedd person som förordnats av Polis-

myndigheten.

Kontroll enligt första stycket som utförs av särskilt utsedd person ska utföras under polismans ledning.

Första stycket gäller inte för företag som efter godkännande av behörig myndighet får svara för säkerhetskontrollen av den egna personalen.

8 §

Flygplatshavaren har ansvaret, inklusive det ekonomiska ansvaret, för att det finns tillräcklig personal, lokaler och utrustning för luftfartsskyddet på den egna flygplatsen, såvida inte annat följer av särskilt meddelade bestämmelser om luftfartsskydd. De kostnader polismyndigheten har för polismans ledning av kontrollerna enligt 2 § liksom för övrigt arbete som polisen

Flygplatshavaren har ansvaret, inklusive det ekonomiska ansvaret, för att det finns tillräcklig personal, lokaler och utrustning för luftfartsskyddet på den egna flygplatsen, såvida inte annat följer av särskilt meddelade bestämmelser om luftfartsskydd. De kostnader Polismyndigheten har för polismans ledning av kontrollerna enligt 2 § liksom för övrigt arbete som polisen

198 Senaste lydelse 2010:99.

själv utför på en flygplats skall betalas av polisen.

själv utför på en flygplats ska betalas av polisen.

9 §

199

Rikspolisstyrelsen får, efter att

ha hört Transportstyrelsen, besluta om strängare åtgärder än vad som följer av förordning (EG) nr 300/2008. Ett sådant beslut får tidsbegränsas. Det får också begränsas till en viss flygplats eller viss trafik. Behövs särskilda föreskrifter i fråga om åtgärderna ska dessa anges i beslutet.

I brådskande fall får Riks-

polisstyrelsen besluta om sträng-

are åtgärder utan att ha hört Transportstyrelsen. Ett sådant beslut ska dock snarast omprövas av Rikspolisstyrelsen efter att Transportstyrelsen har hörts.

I brådskande fall får också en polismyndighet besluta om strängare åtgärder för flygplatser inom det egna polisdistriktet. Ett sådant beslut ska genast underställas Rikspolisstyrelsen, som, efter att ha hört Transportstyrelsen, utan dröjsmål prövar om beslutet ska bestå.

Polismyndigheten får, efter

att ha hört Transportstyrelsen, besluta om strängare åtgärder än vad som följer av förordning (EG) nr 300/2008. Ett sådant beslut får tidsbegränsas. Det får också begränsas till en viss flygplats eller viss trafik. Behövs särskilda föreskrifter i fråga om åtgärderna ska dessa anges i beslutet.

I brådskande fall får Polis-

myndigheten besluta om sträng-

are åtgärder utan att ha hört Transportstyrelsen. Ett sådant beslut ska dock snarast omprövas av Polismyndigheten efter att Transportstyrelsen har hörts.

10 §

200

Beslut om strängare åtgärder som rör de verksamhetsutövare som omfattas av det nationella säkerhetsprogrammet för civil luftfart enligt förordning (EG) nr 300/2008 fattas av Trans-

Beslut om strängare åtgärder som rör de verksamhetsutövare som omfattas av det nationella säkerhetsprogrammet för civil luftfart enligt förordning (EG) nr 300/2008 fattas av Trans-

199 Senaste lydelse 2010:99. 200 Senaste lydelse 2010:99.

portstyrelsen efter att Rikspolis-

styrelsen har hörts.

portstyrelsen efter att Polismyn-

digheten har hörts.

Denna lag träder i kraft den

128. Förslag till lag om ändring i lagen (2004:1167) om vägtransportledare

Härigenom föreskrivs att 6–9, 11–13 och 15 §§ lagen (2004:1167) om vägtransportledare ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §

Ett förordnande som vägtransportledare meddelas av Riks-

polisstyrelsen.

Förordnandet skall gälla för viss tid, dock längst fem år.

Ett förordnande som vägtransportledare meddelas av

Polismyndigheten.

Förordnandet ska gälla för viss tid, dock längst fem år.

7 §

En vägtransportledare lyder under polismyndigheten i det

polisdistrikt där han eller hon befinner sig under eskortuppdraget

och är skyldig att lyda de anvisningar som en polisman meddelar.

En vägtransportledare lyder under Polismyndigheten och är skyldig att lyda de anvisningar som en polisman meddelar.

8 §

En vägtransportledare skall inför varje eskortuppdrag lämna information om transporten till

de berörda polismyndigheterna.

Vägtransportledaren

skall

även i övrigt underrätta berörda

polismyndigheter om förhållan-

den som rör hans eller hennes verksamhet och som bör komma till myndighetens kännedom.

En vägtransportledare ska inför varje eskortuppdrag lämna information om transporten till

Polismyndigheten.

Vägtransportledaren ska även i övrigt underrätta Polismyndig-

heten om förhållanden som rör

hans eller hennes verksamhet och som bör komma till myndighetens kännedom.

9 §

En vägtransportledare skall innan transporten påbörjas kontrollera att den får ske med stöd

En vägtransportledare ska innan transporten påbörjas kontrollera att den får ske med stöd

av ett sådant undantag som sägs i 2 §.

av ett sådant undantag som sägs i 2 §.

11 §

Rikspolisstyrelsen skall åter-

kalla ett förordnande, om vägtransportledaren inte längre uppfyller kravet enligt 5 § första stycket 2. Detsamma gäller om det annars finns någon särskild anledning att återkalla förordnandet.

Polismyndigheten ska åter-

kalla ett förordnande, om vägtransportledaren inte längre uppfyller kravet enligt 5 § första stycket 2. Detsamma gäller om det annars finns någon särskild anledning att återkalla förordnandet.

12 §

Rikspolisstyrelsen skall besluta

att stänga av en vägtransportledare från vidare tjänstgöring om det på sannolika skäl kan antas att förordnandet kommer att återkallas. Ett sådant beslut gäller till dess återkallelsefrågan har prövats slutligt.

Även i annat fall får Riks-

polisstyrelsen besluta att stänga

av en vägtransportledare för ett visst eskortuppdrag, om denne åsidosätter sina skyldigheter i fråga om uppdraget.

Polismyndigheten ska besluta

att stänga av en vägtransportledare från vidare tjänstgöring om det på sannolika skäl kan antas att förordnandet kommer att återkallas. Ett sådant beslut gäller till dess återkallelsefrågan har prövats slutligt.

Även i annat fall får Polis-

myndigheten besluta att stänga

av en vägtransportledare för ett visst eskortuppdrag, om han

eller hon åsidosätter sina skyl-

digheter i fråga om uppdraget.

13 §

Vid omedelbar fara för trafiksäkerheten eller risk för att det uppstår någon annan avsevärd olägenhet, får ett beslut om att stänga av en vägtransportledare för ett visst eskortuppdrag meddelas av en polisman. Ett sådant beslut skall skyndsamt anmälas till Rikspolissty-

relsen. Om avstängningen inte

redan har upphört, skall styrelsen

Vid omedelbar fara för trafiksäkerheten eller risk för att det uppstår någon annan avsevärd olägenhet, får ett beslut om att stänga av en vägtransportledare för ett visst eskortuppdrag meddelas av en polisman. Ett sådant beslut ska skyndsamt anmälas till Polismyndigheten. Om avstängningen inte redan har upphört, ska Polismyndig-

omedelbart pröva om den skall bestå.

heten omedelbart pröva om den ska bestå.

15 §

Rikspolisstyrelsens beslut enligt

denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Polismyndighetens beslut enligt

denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. En polismans beslut om avstängning enligt 13 § får inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den

129. Förslag till lag om ändring i lagen (2005:130) om dödförklaring

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (2005:130) om dödförklaring ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §

Skatteverket skall inhämta yttrande från den försvunnes make eller sambo och närmaste släktingar, om inte särskilda skäl talar emot det. Yttrande får också inhämtas från annan som kan antas ha uppgifter att lämna om den försvunne samt från

polismyndighet.

Skatteverket ska inhämta yttrande från den försvunnes make eller sambo och närmaste släktingar, om inte särskilda skäl talar emot det. Yttrande får också inhämtas från annan som kan antas ha uppgifter att lämna om den försvunne samt från

Polismyndigheten.

Denna lag träder i kraft den

130. Förslag till lag om ändring i lagen (2005:225) om rättsintyg i anledning av brott

Härigenom föreskrivs att 1, 5 och 7 §§ lagen (2005:225) om rättsintyg i anledning av brott ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Denna lag innehåller bestämmelser om sådana skriftliga medicinska utlåtanden av läkare som inhämtas av polismyndighet eller åklagarmyndighet i syfte att användas i en brottsutredning eller som bevis i en rättegång i anledning av brott (rättsintyg).

Denna lag innehåller bestämmelser om sådana skriftliga medicinska utlåtanden av läkare som inhämtas av Polismyndig-

heten eller åklagarmyndighet i

syfte att användas i en brottsutredning eller som bevis i en rättegång i anledning av brott (rättsintyg).

Vad som sägs i denna lag om läkare gäller även för tandläkare.

5 §

201

Ett rättsintyg får inte utfärdas utan den enskildes samtycke, om inte annat följer av andra eller tredje stycket. Ett rättsintyg som avser en målsägande får utfärdas utan samtycke

1. vid misstanke om brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i ett år eller försök till brott för vilket inte är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år,

2. vid misstanke om försök till brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i ett år om gärningen innefattat försök till överföring av sådan allmänfarlig sjukdom som avses i 1 kap. 3 § smittskyddslagen (2004:168),

3. vid misstanke om brott enligt 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken eller brott som avses i lagen (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor, mot någon som inte har fyllt arton år, eller

4. om uppgifter, för vilka gäller sekretess enligt 25 kap.1– 5 §§offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) eller tystnads-

4. om uppgifter, för vilka gäller sekretess enligt 25 kap.1– 5 §§offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) eller tystnads-

201 Senaste lydelse 2010:673.

plikt enligt 6 kap. 12 § patientsäkerhetslagen (2010:659), har lämnats ut till en polismyndighet eller en åklagarmyndighet efter samtycke från målsäganden.

plikt enligt 6 kap. 12 § patientsäkerhetslagen (2010:659), har lämnats ut till Polismyndigheten eller en åklagarmyndighet efter samtycke från målsäganden.

Ett rättsintyg som avser den som är misstänkt för brott får utfärdas utan samtycke

1. i samband med kroppsbesiktning enligt 28 kap. rättegångsbalken, eller

2. om annan undersökning än kroppsbesiktning har ägt rum och det föreligger misstanke om sådant brott som avses i andra stycket 1–3.

7 §

202

Från en verksamhet där sekretess gäller enligt 25 kap.1–5 §§offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) eller där personalen omfattas av tystnadsplikt enligt 6 kap. 12 § patientsäkerhetslagen (2010:659) ska det till Rättsmedicinalverket utan hinder av sekretessen eller tystnadsplikten lämnas ut sådana uppgifter som behövs för att utfärda ett rättsintyg om

1. det begärs av Rättsmedicinalverket, och

2. uppgifterna angår misstanke om sådant brott som avses i 5 § andra stycket 1–3.

Bestämmelser om utlämnande av uppgifter till polismyn-

dighet och åklagarmyndighet i

vissa fall finns i 10 kap.16–26 §§offentlighets- och sekretesslagen.

Bestämmelser om utlämnande av uppgifter till Polismyn-

digheten och åklagarmyndighet i

vissa fall finns i 10 kap.16–26 §§offentlighets- och sekretesslagen.

Denna lag träder i kraft den

202 Senaste lydelse 2010:673.

131. Förslag till lag om ändring i lagen (2005:321) om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang

Härigenom föreskrivs att 6, 8, 9, och 10 §§ lagen (2005:321) om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §

203

Allmän åklagare prövar frågor om tillträdesförbud. En fråga om tillträdesförbud tas upp på skriftlig ansökan av den idrottsorganisation som anordnar idrottsarrangemang som förbudet avses skydda eller av specialidrottsförbundet för den aktuella idrottsverksamheten inom Sveriges Riksidrottsförbund.

En fråga om tillträdesförbud tas också upp på anmälan av en

polismyndighet.

Polismyndig-

heten är inte part i det ärende som anmälan gett upphov till.

En fråga om tillträdesförbud tas också upp på anmälan av

Polismyndigheten. Polismyndig-

heten är inte part i det ärende som anmälan gett upphov till.

8 §

Åklagaren får anlita biträde av polismyndighet för utredning av frågor om tillträdesförbud.

Åklagaren får anlita biträde av Polismyndigheten för utredning av frågor om tillträdesförbud.

I fråga om utredningen tillämpas följande bestämmelser i 23 kap. rättegångsbalken:

4 § om objektivitet, 6 § om rätt att hålla förhör, 7 § om hämtning till förhör, 9 § om skyldighet att stanna kvar för förhör, 10 § om vilka som får närvara vid förhör, 11 § om möjlighet att ställa frågor vid förhör, och 12 § om förbud mot otillbörliga åtgärder under förhör. Vid tillämpningen av 23 kap.4 och 11 §§rättegångsbalken

skall bestämmelserna om den

som är misstänkt i stället avse

Vid tillämpningen av 23 kap.4 och 11 §§rättegångsbalkenska bestämmelserna om den som är misstänkt i stället avse den mot

203 Senaste lydelse 2009:100.

den mot vilken förbudet avses gälla.

vilken förbudet avses gälla.

9 §

204

Innan en fråga om tillträdesförbud avgörs, ska den som är part underrättas om en uppgift som har tillförts ärendet genom någon annan än parten och få tillfälle att yttra sig över den. Frågan får dock avgöras utan att så har skett, om åtgärderna är uppenbart obehövliga.

Specialidrottsförbundet för den aktuella idrottsverksamheten inom Sveriges Riksidrottsförbund är part i ett ärende om tillträdesförbud som har tagits upp på anmälan av en

polismyndighet.

Specialidrottsförbundet för den aktuella idrottsverksamheten inom Sveriges Riksidrottsförbund är part i ett ärende om tillträdesförbud som har tagits upp på anmälan av

Polismyndigheten.

Åklagaren bestämmer hur underrättelsen ska ske.

10 §

205

När åklagaren avgör en fråga om tillträdesförbud eller meddelar beslut enligt 9 a §, ska beslutet vara skriftligt och ange

1. parterna och, i förekommande fall, polismyndighet som har gjort anmälan enligt 6 § tredje stycket,

1. parterna och, i förekommande fall, Polismyndigheten som har gjort anmälan enligt 6 § tredje stycket,

2. om tillträdesförbud ska gälla och, i så fall, förbudets innebörd och omfattning samt när det upphör att gälla,

3. de skäl som har bestämt utgången, däribland brott som åberopas vid riskbedömningen samt tiden och platsen för brottet,

4. de bestämmelser som åberopas,

5. vad som kan bli följden av att bryta mot förbudet, och

6. möjligheterna att begära omprövning enligt 12 § och domstolsprövning enligt 13 §.

Denna lag träder i kraft den

204 Senaste lydelse 2009:100. 205 Senaste lydelse 2009:100.

132. Förslag till lag om ändring i lagen (2005:426) om arbetstid m.m. för flygpersonal inom civilflyget

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (2005:426) om arbetstid m.m. för flygpersonal inom civilflyget ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §

206

Transportstyrelsen ska se till att denna lag följs och har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.

För att utöva tillsynen har Transportstyrelsen rätt att komma in på arbetsställena.

Polisen ska därvid lämna den

handräckning som behövs.

För att utöva tillsynen har Transportstyrelsen rätt att komma in på arbetsställena.

Polismyndigheten ska därvid

lämna den handräckning som behövs.

Denna lag träder i kraft den

206 Senaste lydelse 2010:571.

133. Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551)

Härigenom föreskrivs att i 9 kap. 44 §

207

aktiebolagslagen

(2005:551) ordet ”polismyndighet” ska bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den

207 Senaste lydelse 2010:834.

134. Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716)

Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningslagen

208

dels att i 9 kap. 1, 3 f, 4, 6, 8 och 10 §§, 10 kap. 14 §, 12 kap. 17 §

och 18 kap. 1 § ordet ”polismyndighet” i olika böjningsformer ska bytas ut mot ordet ”Polismyndighet” i motsvarande böjningsform,

dels att i 12 kap. 4 och 14 b §§, 14 kap. 9 § och 16 kap. 9 § orden

”en polismyndighet” ska bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”,

dels att i 8 kap. 19 §, 12 kap. 6 och 13 a §§ samt 14 kap. 2, 7, 7 a

och 14 §§ orden ”en polismyndighets” ska bytas ut mot ordet ”Polismyndighetens”,

dels att i 14 kap. 4 a § ordet ”Rikspolisstyrelsen” ska bytas ut

mot ordet ”Polismyndigheten”,

dels att 5 kap. 15 b och 16 a §§, 7 kap. 7 c §, 8 kap. 4 §, 9 kap.

3 a–3 c, 7 och 9 §§, 10 kap. 8, 17 och 19 §§, 11 kap. 11 §, 12 kap. 5 och 14 §§, 13 kap. 5 §, 14 kap. 8 §, 15 kap. 2, 17 kap. 1 § och 19 kap. 7–8 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.

15 b §

209

Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd ska på ansökan av Riks-

polisstyrelsen beviljas en utlän-

ning som är föremål för särskilt personsäkerhetsarbete enligt 2 a § polislagen (1984:387).

Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd ska på ansökan av

Polismyndigheten beviljas en

utlänning som är föremål för särskilt personsäkerhetsarbete enligt 2 a § polislagen

208 Senaste lydelse av 8 kap. 19 § 2012:129 9 kap. 1 § 2011:709 9 kap 3 f 200647 9 kap. 8 § 2009:1542 10 kap. 14 § 2009:1542 12 kap. 4 § 2009:1542 12 kap. 13 a § 2006:219 12 kap. 14 b § 2012:29 12 kap. 17 § 2009:1542 14 kap 4 a § 2010:533 14 kap. 7 a § 2012:129 14 kap. 9 § 2010:1406 14 kap. 14 § 2006:447 18 kap. 1 § 2009:1542. 209 Senaste lydelse 2010:533.

Uppehållstillståndet ska gälla i minst ett år.

(1984:387). Uppehållstillståndet ska gälla i minst ett år.

16 a §

210

En utlänning som med stöd av 15 b § har beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd ska när tillståndet löper ut, på ansökan av Rikspolisstyrelsen, beviljas ett permanent uppehållstillstånd om han eller hon fortfarande är föremål för särskilt personsäkerhetsarbete enligt 2 a § polislagen (1984:387).

En utlänning som med stöd av 15 b § har beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd ska när tillståndet löper ut, på ansökan av Polismyndigheten, beviljas ett permanent uppehållstillstånd om han eller hon fortfarande är föremål för särskilt personsäkerhetsarbete enligt 2 a § polislagen (1984:387).

7 kap.

7 c §

211

Uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 b § får återkallas endast om förutsättningarna för sådant uppehållstillstånd inte längre finns. Uppehållstillståndet får återkallas endast på ansökan av Rikspolisstyrelsen.

Uppehållstillstånd enligt 5 kap. 16 a § får inte återkallas innan Rikspolisstyrelsen fått tillfälle att yttra sig.

Uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 b § får återkallas endast om förutsättningarna för sådant uppehållstillstånd inte längre finns. Uppehållstillståndet får återkallas endast på ansökan av Polismyndigheten.

Uppehållstillstånd enligt 5 kap. 16 a § får inte återkallas innan Polismyndigheten fått tillfälle att yttra sig.

8 kap.

4 §

Migrationsverket skall pröva frågan om avvisning om

1. utlänningen söker asyl här,

2. utlänningen har en nära familjemedlem som söker asyl här, eller

3. utlänningen kan komma

Migrationsverket ska pröva frågan om avvisning om

1. utlänningen söker asyl här,

2. utlänningen har en nära familjemedlem som söker asyl här, eller

3. utlänningen kan komma

210 Senaste lydelse 2010:533. 211 Senaste lydelse 2010:533.

att avvisas med stöd av 1 § första stycket 6 eller 2 § andra stycket.

I andra fall får såväl Migrationsverket som polismyndig-

heten pröva frågan om avvisning.

att avvisas med stöd av 1 § första stycket 6 eller 2 § andra stycket.

I andra fall får såväl Migrationsverket som Polismyndig-

heten pröva frågan om avvisning.

Om polismyndigheten anser det tveksamt om en utlänning bör avvisas, skall ärendet lämnas över till Migrationsverket.

Om Polismyndigheten anser det tveksamt om en utlänning bör avvisas, ska ärendet lämnas över till Migrationsverket.

9 kap.

3 a §

212

En transportör, som luftvägen skall transportera passagerare till Sverige direkt från en stat som inte tillhör Europeiska unionen och inte heller har slutit avtal om samarbete enligt Schengenkonventionen med konventionsstaterna, skall på begäran av en polismyndighet överföra uppgifter om de ankommande passagerarna så snart incheckningen avslutats.

En transportör, som luftvägen ska transportera passagerare till Sverige direkt från en stat som inte tillhör Europeiska unionen och inte heller har slutit avtal om samarbete enligt Schengenkonventionen med konventionsstaterna, ska på begäran av Polismyndigheten överföra uppgifter om de ankommande passagerarna så snart incheckningen avslutats.

De uppgifter som avses i första stycket är

1. nummer på och typ av resehandling som används,

2. medborgarskap,

3. fullständigt namn,

4. födelsedatum,

5. gränsövergångsstället för inresa,

6. transportkod,

7. avgångs- och ankomsttid för transporten,

8. det totala antalet passagerare vid transporten, och

9. ursprunglig ort för ombordstigning.

212 Senaste lydelse 2006:447.

3 b §

213

Uppgifter enligt 3 a § skall samlas in av transportören och sedan elektroniskt överföras till

Rikspolisstyrelsen.

Uppgifter enligt 3 a § ska samlas in av transportören och sedan elektroniskt överföras till

Polismyndigheten.

Om det inte är möjligt att föra över uppgifterna elektroniskt skall de överföras på annat lämpligt sätt.

Om det inte är möjligt att föra över uppgifterna elektroniskt ska de överföras på annat lämpligt sätt.

3 c §

214

Bestämmelser om behandlingen av de uppgifter som överförts till Rikspolisstyrelsen enligt 3 b § finns i lagen (2006:444) om passagerarregister.

Bestämmelser om behandlingen av de uppgifter som överförts till Polismyndigheten enligt 3 b § finns i lagen (2006:444) om passagerarregister.

7 §

Migrationsverket eller polis-

myndigheten får lösa in en biljett

som tagits om hand enligt 6 §, om den annars skulle förlora sitt värde. Om biljetten löses in,

skall i stället de pengar som då

betalas ut tas om hand.

Migrationsverket eller Polis-

myndigheten får lösa in en biljett

som tagits om hand enligt 6 §, om den annars skulle förlora sitt värde. Om biljetten löses in, ska i stället de pengar som då betalas ut tas om hand.

9 §

215

En utlänning som vistas i Sverige är skyldig att på begäran av en polisman överlämna pass eller andra handlingar som visar att han eller hon har rätt att uppehålla sig i Sverige. Utlänningen är också skyldig att efter kallelse av Migrationsverket eller polismyndigheten komma till verket eller myndigheten och lämna uppgifter om sin vistelse

En utlänning som vistas i Sverige är skyldig att på begäran av en polisman överlämna pass eller andra handlingar som visar att han eller hon har rätt att uppehålla sig i Sverige. Utlänningen är också skyldig att efter kallelse av Migrationsverket eller Polismyndigheten komma till verket eller myndigheten och lämna uppgifter om sin vistelse

213 Senaste lydelse 2006:447. 214 Senaste lydelse 2006:447. 215 Senaste lydelse 2011:709.

här i landet. Om utlänningen inte gör det, får han eller hon hämtas genom polismyndig-

hetens försorg. Om det på grund

av en utlännings personliga förhållanden eller av någon annan anledning kan antas att utlänningen inte skulle följa kallelsen, får han eller hon hämtas utan föregående kallelse.

här i landet. Om utlänningen inte gör det, får han eller hon hämtas genom Polismyndig-

hetens försorg. Om det på grund

av en utlännings personliga förhållanden eller av någon annan anledning kan antas att utlänningen inte skulle följa kallelsen, får han eller hon hämtas utan föregående kallelse.

Kustbevakningen ska medverka i polisens kontrollverksamhet enligt första stycket genom kontroll av och i anslutning till sjötrafiken. Om kontrollen utövas av Kustbevakningen, ska pass eller andra handlingar överlämnas till tjänstemannen vid Kustbevakningen.

Kustbevakningen ska medverka i Polismyndighetens kontrollverksamhet enligt första stycket genom kontroll av och i anslutning till sjötrafiken. Om kontrollen utövas av Kustbevakningen, ska pass eller andra handlingar överlämnas till tjänstemannen vid Kustbevakningen.

Kontroll enligt första och andra styckena får vidtas endast om det finns grundad anledning att anta att utlänningen saknar rätt att uppehålla sig här i landet eller om det annars finns särskild anledning till kontroll.

10 kap.

8 §

Uppsikt innebär att utlänningen är skyldig att på vissa tider anmäla sig hos polis-

myndigheten i orten eller hos

Migrationsverket. I ett beslut om uppsikt får utlänningen också åläggas att lämna ifrån sig sitt pass eller annan legitimationshandling.

Uppsikt innebär att utlänningen är skyldig att på vissa tider anmäla sig hos Polis-

myndigheten. Anmälan ska göras på den ort som anges i beslutet.

eller hos Migrationsverket. I ett beslut om uppsikt får utlänningen också åläggas att lämna ifrån sig sitt pass eller annan legitimationshandling.

17 §

En polismyndighet får, även

om den inte är handläggande myndighet, fatta beslut om att

Polismyndigheten får, även

om den inte är handläggande myndighet, fatta beslut om att

ta en utlänning i förvar eller ställa honom eller henne under uppsikt, om det inte finns tid att avvakta den handläggande myndighetens beslut. Ett sådant beslut skall skyndsamt anmälas till den myndighet som handlägger ärendet, och denna myndighet skall därefter omedelbart pröva om beslutet om förvar eller uppsikt skall fortsätta att gälla.

ta en utlänning i förvar eller ställa honom eller henne under uppsikt, om det inte finns tid att avvakta den handläggande myndighetens beslut. Ett sådant beslut ska skyndsamt anmälas till den myndighet som handlägger ärendet, och denna myndighet ska därefter omedelbart pröva om beslutet om förvar eller uppsikt ska fortsätta att gälla.

Att en polisman i vissa fall får omhänderta en utlänning i avvaktan på polismyndighetens beslut om förvar framgår av 11 § polislagen (1984:387).

Att en polisman i vissa fall får omhänderta en utlänning i avvaktan på Polismyndighetens beslut om förvar framgår av 11 § polislagen (1984:387).

Om kontroll av en utlänning sker under medverkan av Tullverket, Kustbevakningen eller med hjälp av en särskilt förordnad passkontrollant, har tulltjänstemannen, tjänstemannen vid Kustbevakningen eller passkontrollanten samma rätt att omhänderta utlänningen som en polisman har enligt andra stycket. Omhändertagandet skall så skyndsamt som möjligt anmälas till en polisman för prövning av om åtgärden skall bestå.

Om kontroll av en utlänning sker under medverkan av Tullverket, Kustbevakningen eller med hjälp av en särskilt förordnad passkontrollant, har tulltjänstemannen, tjänstemannen vid Kustbevakningen eller passkontrollanten samma rätt att omhänderta utlänningen som en polisman har enligt andra stycket. Omhändertagandet

ska

så

skyndsamt som möjligt anmälas till en polisman för prövning av om åtgärden ska bestå.

19 §

På begäran av den myndighet eller den domstol som har fattat ett beslut om förvar skall polis-

myndigheten lämna den hjälp

som behövs för att verkställa beslutet.

På begäran av den myndighet eller den domstol som har fattat ett beslut om förvar ska Polis-

myndigheten lämna den hjälp

som behövs för att verkställa beslutet.

Om Migrationsverket begär det, skall polismyndigheten även

Om Migrationsverket begär det, ska Polismyndigheten även

lämna den hjälp som behövs för att förflytta en utlänning som hålls i förvar.

lämna den hjälp som behövs för att förflytta en utlänning som hålls i förvar.

11 kap.

11 §

Om det inom en lokal där en utlänning hålls i förvar eller hos en utlänning som hålls i förvar påträffas egendom som inte får innehas enligt 8 § eller enligt narkotikastrafflagen (1968:64), får egendomen tas om hand.

Kan det antas att en utlänning genom att inneha eller ta emot sådan egendom gjort sig skyldig till brott eller saknas känd ägare, skall egendomen skyndsamt överlämnas till polisen.

Kan det antas att en utlänning genom att inneha eller ta emot sådan egendom gjort sig skyldig till brott eller saknas känd ägare, ska egendomen skyndsamt överlämnas till Polis-

myndigheten.

I annat fall skall egendomen tas om hand för utlänningens räkning.

12 kap.

5 §

En utlänning som har kommit till Sverige med ett fartyg eller ett luftfartyg och som avvisats därför att han eller hon saknar pass eller de tillstånd som krävs för att resa in i landet eller medel för sin hemresa, får föras tillbaka till fartyget eller luftfartyget eller sättas ombord på annat sådant med samma ägare eller brukare (transportören). Om det är nödvändigt att bevakningspersonal följer med

skall även den ges plats på

fartyget eller luftfartyget.

En utlänning som har kommit till Sverige med ett fartyg eller ett luftfartyg och som avvisats därför att han eller hon saknar pass eller de tillstånd som krävs för att resa in i landet eller medel för sin hemresa, får föras tillbaka till fartyget eller luftfartyget eller sättas ombord på annat sådant med samma ägare eller brukare (transportören). Om det är nödvändigt att bevakningspersonal följer med ska även den ges plats på fartyget eller luftfartyget.

Vägrar befälhavaren på fartyget eller luftfartyget att ta emot utlänningen eller bevakningspersonalen, får polismyn-

Vägrar befälhavaren på fartyget eller luftfartyget att ta emot utlänningen eller bevakningspersonalen, får Polismyn-

digheten förelägga befälhavaren

vite.

digheten förelägga befälhavaren

vite.

Första stycket gäller inte om fartyget eller luftfartyget kommit till Sverige direkt från en Schengenstat eller skall avgå till ett land dit utlänningen inte får sändas enligt 1, 2 eller 3 §.

Första stycket gäller inte om fartyget eller luftfartyget kommit till Sverige direkt från en Schengenstat eller ska avgå till ett land dit utlänningen inte får sändas enligt 1, 2 eller 3 §.

14 §

216

Beslut om avvisning eller utvisning ska verkställas av Migrationsverket, om inte annat föreskrivs i andra, tredje eller fjärde stycket.

Säkerhetspolisen ska verkställa beslut om avvisning eller utvisning i säkerhetsärenden. Migrationsverket eller den domstol som avgör ärendet får dock i beslutet om avvisning eller utvisning bestämma att en annan myndighet ska ombesörja verkställigheten.

Polismyndigheten ska verkställa

Polismyndigheten ska verkställa

1. en polismyndighets beslut om avvisning,

1. myndighetens beslut om avvisning,

2. en allmän domstols beslut om utvisning på grund av brott.

2. en allmän domstols beslut om utvisning på grund av brott.

Migrationsverket får lämna över ett avvisnings- eller utvisningsärende för verkställighet till polismyndigheten, om den som ska avvisas eller utvisas håller sig undan och inte kan anträffas utan polismyndighetens medverkan eller om det kan antas att tvång kommer att behövas för att verkställa beslutet.

Migrationsverket får lämna över ett avvisnings- eller utvisningsärende för verkställighet till Polismyndigheten, om den som ska avvisas eller utvisas håller sig undan och inte kan anträffas utan Polismyndighetens medverkan eller om det kan antas att tvång kommer att behövas för att verkställa beslutet.

13 kap.

5 §

Utlänningen och andra personer som skall höras skall kallas till den muntliga förhandlingen.

Utlänningen och andra personer som ska höras ska kallas till den muntliga förhandlingen.

216 Senaste lydelse 2009:1542.

Om utlänningen hålls i förvar,

skall den myndighet som genom-

för den muntliga förhandlingen besluta om utlänningens inställelse.

Om utlänningen hålls i förvar,

ska den myndighet som genom-

för den muntliga förhandlingen besluta om utlänningens inställelse.

Om den som skall höras i ett ärende om förvar eller uppsikt har delgetts kallelsen minst fyra dagar före den muntliga förhandlingen och utan giltigt skäl uteblir, får myndigheten besluta att han eller hon skall hämtas genom polismyndighetens försorg. Andra personer än utlänningen får dock hämtas endast om det finns synnerliga skäl.

Om den som ska höras i ett ärende om förvar eller uppsikt har delgetts kallelsen minst fyra dagar före den muntliga förhandlingen och utan giltigt skäl uteblir, får myndigheten besluta att han eller hon ska hämtas genom Polismyndighetens försorg. Andra personer än utlänningen får dock hämtas endast om det finns synnerliga skäl.

14 kap.

8 §

Beslut av en polismyndighet eller Migrationsverket enligt denna lag får överklagas särskilt, och då i samma ordning som det beslut varigenom myndigheten avgör ärendet, när myndighetens beslut avser

Beslut av Polismyndigheten eller Migrationsverket enligt denna lag får överklagas särskilt, och då i samma ordning som det beslut varigenom myndigheten avgör ärendet, när myndighetens beslut avser

1. fråga om offentligt biträde, eller

1. fråga om offentligt biträde, eller

2. ersättning i ett ärende som handläggs enligt denna lag.

2. ersättning i ett ärende som handläggs enligt denna lag.

Bestämmelserna i 9 och 12 §§förvaltningslagen (1986:223) gäller i fråga om överklagande av

en polismyndighets eller Migra-

tionsverkets beslut om avvisande av ombud eller biträde eller om jäv.

Bestämmelserna i 9 och 12 §§förvaltningslagen (1986:223) gäller i fråga om överklagande av

Polismyndighetens eller Migra-

tionsverkets beslut om avvisande av ombud eller biträde eller om jäv.

Beslut av Regeringskansliet i frågor enligt första och andra styckena får överklagas till en migrationsdomstol.

15 kap.

2 §

Nöjdförklaring får avges inför den myndighet eller domstol som har meddelat beslutet eller domen.

Nöjdförklaring får också avges inför

Nöjdförklaring får också avges inför

1. en polismyndighet som inte

har meddelat det avgörande som förklaringen gäller, eller

1. Polismyndigheten, eller

2. chefen för en kriminalvårdsanstalt eller chefen för ett häkte eller någon annan tjänsteman där som har förordnats att ta emot en sådan förklaring.

2. chefen för en kriminalvårdsanstalt eller chefen för ett häkte eller någon annan tjänsteman där som har förordnats att ta emot en sådan förklaring.

Om nöjdförklaringen avges inför en annan myndighet eller domstol än den som har meddelat beslutet eller domen, krävs ett vittnes närvaro. Vidare krävs att den som tar emot förklaringen har tillgång till en utskrift av beslutet eller domen eller ett bevis om vad avgörandet innehåller.

17 kap.

1 §

217

Socialnämnden skall lämna ut uppgifter angående en utlännings personliga förhållanden, om en polismyndighet, Säkerhetspolisen, Migrationsverket, en migrationsdomstol, Migrationsöverdomstolen eller regeringen begär det och uppgifterna behövs för att avgöra ett ärende om uppehållstillstånd eller ett ärende om tredjelandsmedborgares ställning som varaktigt bosatt i Sverige eller för att verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning. Detsamma gäller när

Socialnämnden ska lämna ut uppgifter angående en utlännings personliga förhållanden, om Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Migrationsverket, en migrationsdomstol, Migrationsöverdomstolen eller regeringen begär det och uppgifterna behövs för att avgöra ett ärende om uppehållstillstånd eller ett ärende om tredjelandsmedborgares ställning som varaktigt bosatt i Sverige eller för att verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning. Detsamma gäller när

217 Senaste lydelse 2006:219.

fråga har uppkommit om utlänningen har uppehållsrätt.

fråga har uppkommit om utlänningen har uppehållsrätt.

19 kap.

7 §

218

Frågan om transportören

skall betala en avgift enligt 5 §

prövas av den myndighet som

skall verkställa avvisningen.

Frågan om transportören ska betala en avgift enligt 5 § prövas av den myndighet som ska verkställa avvisningen.

Frågan om transportören

skall betala en avgift enligt 5 a §

prövas av den polismyndighet

som har begärt uppgifterna.

Frågan om transportören ska betala en avgift enligt 5 a § prövas av Polismyndigheten.

Avgiften enligt 5 § skall betalas till Migrationsverket. Avgiften enligt 5 a § skall betalas till Rikspolisstyrelsen. Avgifterna tillfaller staten.

Avgiften enligt 5 § ska betalas till Migrationsverket. Avgiften enligt 5 a § ska betalas till Polismyndigheten. Avgifterna tillfaller staten.

Mål om uttagande av avgift handläggs som allmänt mål. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.

8 §

219

Regeringen får meddela föreskrifter om att även annan myndighet än polismyndighet

skall

pröva frågan om

transportören skall betala en avgift enligt 5 a §.

Regeringen får meddela föreskrifter om att även annan myndighet än Polismyndigheten

ska

pröva frågan om

transportören ska betala en avgift enligt 5 a §.

Denna lag träder i kraft den

218 Senaste lydelse 2006:447. 219 Senaste lydelse 2006:447.

135. Förslag till lag om ändring i lagen (2005:754) om transitering av tredjelandsmedborgare

Härigenom föreskrivs att 2–4 och 7 §§ lagen (2005:754) om transitering av tredjelandsmedborgare ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Rikspolisstyrelsen är central-

myndighet enligt rådets direktiv 2003/110/EG av den 25 november 2003 om bistånd vid transitering i samband med återsändande med flyg.

Polismyndigheten är central-

myndighet enligt rådets direktiv 2003/110/EG av den 25 november 2003 om bistånd vid transitering i samband med återsändande med flyg.

3 §

Rikspolisstyrelsen skall som

centralmyndighet

1. ange de polismyndigheter

som skall vara kontaktorgan vid de flygplatser i Sverige som kan bli aktuella för transitering,

Polismyndigheten ska som

centralmyndighet

1. utse kontaktpunkter som

kan kontaktas under hela den tid som transiteringen genomförs för alla relevanta transitflygplatser i Sverige,

2. ta emot ansökningar om ledsagad eller icke-ledsagad transitering med flyg och om bistånd i samband med transiteringen, och

3. besluta i fråga om tillstånd till och bistånd vid transitering genom Sverige.

4 §

Ett beslut om transitering

skall meddelas inom 48 timmar

från det att ansökan kom in till

Rikspolisstyrelsen.

Ett beslut om transitering

ska meddelas inom 48 timmar

från det att ansökan kom in till

Polismyndigheten.

Om det finns särskilda skäl får tiden i första stycket förlängas, dock med högst 48 timmar.

Om ett beslut inte har fattats inom de i första och andra styckena angivna tidsfristerna

Om ett beslut inte har fattats inom de i första och andra styckena angivna tidsfristerna

får den ansökande medlemsstaten genomföra transiteringen av tredjelandsmedborgaren efter anmälan till Rikspolisstyrelsen.

får den ansökande medlemsstaten genomföra transiteringen av tredjelandsmedborgaren efter anmälan till Polismyndigheten.

Bistånd vid en sådan transitering behöver dock inte lämnas om sådana omständigheter som utgör skäl att återkalla ett tillstånd enligt 6 § har framkommit.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om ansökningsförfarandet.

7 §

Har tillstånd till transitering meddelats får polismyndigheten

1. hämta tredjelandsmedborgaren på flygplatsområdet och ledsaga denne till anslutande flyg, och

2. ta emot, förvara och vidarebefordra en tredjelandsmedborgares pass, biljett och andra resehandlingar under transiteringen.

Har tillstånd till transitering meddelats får Polismyndigheten

1. hämta tredjelandsmedborgaren på flygplatsområdet och ledsaga honom eller henne till anslutande flyg, och

2. ta emot, förvara och vidarebefordra en tredjelandsmedborgares pass, biljett och andra resehandlingar under transiteringen.

Denna lag träder i kraft den

136. Förslag till lag om ändring i lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet

Härigenom föreskrivs att 8 och 26 §§ lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §

Uppgifter som behandlas i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet enligt 7 § får även behandlas när det är nödvändigt för att tillhandahålla information som behövs i författningsreglerad brottsbekämpande verksamhet hos Rikspolisstyrelsen,

polismyndigheterna, Ekobrotts-

myndigheten, Åklagarmyndigheten, Skatteverket och Kustbevakningen.

Uppgifter som behandlas i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet enligt 7 § får även behandlas när det är nödvändigt för att tillhandahålla information som behövs i författningsreglerad brottsbekämpande verksamhet hos Polismyndigheten,

Säkerhetspolisen,

Ekobrotts-

myndigheten, Åklagarmyndigheten, Skatteverket och Kustbevakningen.

26 §

Regeringen får meddela föreskrifter om att Rikspolisstyrelsen,

polismyndigheterna,

Åklagar-

myndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Skatteverket och Kustbevakningen i sin brottsbekämpande verksamhet får ha direktåtkomst till uppgifter i tullbrottsdatabasen.

Regeringen får meddela föreskrifter om att Polismyndig-

heten, Säkerhetspolisen, Åklagar-

myndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Skatteverket och Kustbevakningen i sin brottsbekämpande verksamhet får ha direktåtkomst till uppgifter i tullbrottsdatabasen.

Denna lag träder i kraft den

137. Förslag till lag om ändring i lagen vägtrafikskattelagen (2006:227)

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 3 § vägtrafikskattelagen (2006:227) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

3 §

Om ett fordon används i strid mot 1 § och två månader har gått från den dag, då den skatt som har föranlett användningsförbudet senast skulle ha betalats, skall polisen ta hand om fordonets registreringsskyltar.

Om ett fordon används i strid mot 1 § och två månader har gått från den dag, då den skatt som har föranlett användningsförbudet senast skulle ha betalats, ska polisman ta hand om fordonets registreringsskyltar.

Polisen skall ta hand om

registreringsskyltarna även på ett avställt fordon, om förutsättningarna för en sådan åtgärd skulle ha förelegat enligt första stycket, om fordonet hade varit skattepliktigt.

Polisman ska ta hand om

registreringsskyltarna även på ett avställt fordon, om förutsättningarna för en sådan åtgärd skulle ha förelegat enligt första stycket, om fordonet hade varit skattepliktigt.

Den polis som har tagit hand om fordonets registreringsskyltar får medge att fordonet förs till närmaste lämpliga avlastningsplats eller uppställningsplats.

Den polisman som har tagit hand om fordonets registreringsskyltar får medge att fordonet förs till närmaste lämpliga avlastningsplats eller uppställningsplats.

Denna lag träder i kraft den

138. Förslag till lag om ändring i lagen (2006:263) om transport av farligt gods

Härigenom föreskrivs att 15 § lagen (2006:263) om transport av farligt gods ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 §

Om en transport sker i strid mot lagen eller mot föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen och transporten inte kan fortsätta utan påtaglig risk för skada, får

Om en transport sker i strid mot lagen eller mot föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen och transporten inte kan fortsätta utan påtaglig risk för skada, får

- en polis hindra fortsatt transport på väg, och

- en polisman hindra fortsatt transport på väg, och

- en tjänsteman vid den tillsynsmyndighet som avses i 13 § första stycket andra meningen inom myndighetens tillsynsområde hindra fortsatt transport från hamnar.

- en tjänsteman vid den tillsynsmyndighet som avses i 13 § första stycket andra meningen inom myndighetens tillsynsområde hindra fortsatt transport från hamnar.

Denna lag träder i kraft den

139. Förslag till lag om ändring i lagen (2006:343) om Försvarsmaktens stöd till polisen vid terrorismbekämpning

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (2006:343) om Försvarsmaktens stöd till polisen vid terrorismbekämpning ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

I denna lag finns bestämmelser om Försvarsmaktens stöd till polisen vid terrorismbekämpning i form av insatser som kan innebära användning av våld eller tvång mot enskilda.

Rikspolisstyrelsen får begära

sådant stöd om

Polismyndigheten får begära

sådant stöd om

1. stödet behövs för att förhindra eller på annat sätt ingripa mot en handling som kan utgöra brott enligt lagen (2003:148) om straff för terroristbrott,

2. ingripandet kräver resurser av särskilt slag som polisen inte har tillgång till, och

3. regeringen har lämnat sitt medgivande.

1. stödet behövs för att förhindra eller på annat sätt ingripa mot en handling som kan utgöra brott enligt lagen (2003:148) om straff för terroristbrott,

2. ingripandet kräver resurser av särskilt slag som polisen inte har tillgång till, och

3. regeringen har lämnat sitt medgivande.

Polismyndigheten ska höra Säkerhetspolisen innan regeringens medgivande begärs.

Regeringens medgivande behövs inte i sådana brådskande fall som kan innebära fara för människors liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av egendom. Rikspolisstyrelsen skall omedelbart underrätta regeringen om stöd har begärts utan regeringens medgivande. Därefter skall regeringen pröva

Regeringens medgivande behövs inte i sådana brådskande fall som kan innebära fara för människors liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av egendom. Polismyndigheten ska omedelbart underrätta regeringen om stöd har begärts utan regeringens medgivande. Därefter ska regeringen pröva

huruvida beslutet att begära stöd skall undanröjas eller bestå.

huruvida beslutet att begära stöd ska undanröjas eller bestå.

Denna lag träder i kraft den

140. Förslag till lag om ändring i lagen (2006:418) om säkerhet i vägtunnlar

Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (2006:418) om säkerhet i vägtunnlar ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 §

Tunnelhållaren, den kommunala organisationen för räddningstjänst och polismyndig-

heten skall årligen, i samarbete

med säkerhetssamordnaren, genomföra gemensamma övningar i räddningsinsatser i en tunnel som är i drift.

Tunnelhållaren, den kommunala organisationen för räddningstjänst och Polismyndig-

heten ska årligen, i samarbete

med säkerhetssamordnaren, genomföra gemensamma övningar i räddningsinsatser i en tunnel som är i drift.

Denna lag träder i kraft den

141. Förslag till lag om ändring i lagen (2006:444) om passagerarregister

Härigenom föreskrivs att 1, 6, 8 och 9 §§ lagen (2006:444) om passagerarregister ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Rikspolisstyrelsen skall med

hjälp av automatiserad behandling föra ett register över sådana passagerare som avses i 9 kap. 3 a § utlänningslagen (2005:716) (passagerarregistret). Rikspolis-

styrelsen är personuppgifts-

ansvarig för behandlingen av personuppgifter i registret.

Polismyndigheten med hjälp

av automatiserad behandling föra ett register över sådana passagerare som avses i 9 kap. 3 a § utlänningslagen (2005:716) (passagerarregistret). Polismyn-

digheten är personuppgifts-

ansvarig för behandlingen av personuppgifter i registret.

6 §

Personuppgifter ur passagerarregistret skall lämnas ut på begäran av en polismyndighet och Tullverket för sådan verksamhet som avses i 4 §.

Personuppgifter ur passagerarregistret ska lämnas ut på begäran av Säkerhetspolisen och Tullverket för sådan verksamhet som avses i 4 §.

Regeringen får meddela föreskrifter om att uppgifter ur registret skall lämnas ut även till annan myndighet än en polis-

myndighet och Tullverket för

sådan verksamhet som avses i 4 §.

Regeringen får meddela föreskrifter om att uppgifter ur registret ska lämnas ut även till annan myndighet än Säkerhets-

polisen och Tullverket för sådan

verksamhet som avses i 4 §.

8 §

Polismyndigheterna får för

sådan verksamhet som avses i 4 § ha direktåtkomst till personuppgifterna i passagerarregistret.

Säkerhetspolisen får för sådan

verksamhet som avses i 4 § ha direktåtkomst till personuppgifterna i passagerarregistret.

Regeringen får meddela föreskrifter om att även annan myndighet får ha direktåtkomst till registret för sådan verksamhet som avses i 4 §.

9 §

En uppgift i passagerarregistret skall gallras inom 24 timmar efter överföringen till Rikspolis-

styrelsen.

Om uppgifter i registret behövs för att en polismyndighet

skall kunna utföra sina lag-

stadgade uppgifter enligt 4 §, får uppgifterna i registret dock stå kvar till dess att polismyndig-

hetens uppgifter är slutförda.

En uppgift i passagerarregistret ska gallras inom 24 timmar efter överföringen till Polismyn-

digheten.

Om uppgifter i registret behövs för att Polismyndigheten

och Säkerhetspolisen ska kunna

utföra sina lagstadgade uppgifter enligt 4 §, får uppgifterna i registret dock stå kvar till dess att myndigheternas uppgifter är slutförda.

Regeringen får meddela föreskrifter om att uppgifter i registret får stå kvar till dess att någon annan myndighet, som behöver uppgifterna för att kunna utföra sina lagstadgade uppgifter enligt 4 §, har slutfört dessa uppgifter.

Denna lag träder i kraft den.

142. Förslag till lag om ändring i lagen (2006:496) om blodsäkerhet

Härigenom föreskrivs att 14 och 28 §§ lagen (2006:496) om blodsäkerhet ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 §

Vid inspektion enligt denna lag har den som utför inspektionen rätt att av polismyn-

digheten få den hjälp som

behövs för att inspektionen skall kunna genomföras.

Vid inspektion enligt denna lag har den som utför inspektionen rätt att av Polismyn-

digheten få den hjälp som

behövs för att inspektionen ska kunna genomföras.

Begäran om hjälp enligt första stycket får göras endast om

1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att polisens särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver tillgripas, eller

2. det annars finns synnerliga skäl.

28 §

En tillsynsmyndighet skall anmäla överträdelser av bestämmelser i denna lag eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen till en polismyn-

dighet eller Åklagarmyndig-

heten, om det finns misstanke om brott.

En tillsynsmyndighet ska anmäla överträdelser av bestämmelser i denna lag eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen till Polismyn-

digheten eller Åklagarmyndig-

heten, om det finns misstanke om brott.

Denna lag träder i kraft den

143. Förslag till lag om ändring i lagen (2006:546) om utrymning och inkvartering m.m. under höjd beredskap

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § lagen (2006:546) om utrymning och inkvartering m.m. under höjd beredskap ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

2 §

Om inkvarteringsvärden inte följer föreläggandet enligt 1 §, får kommunen hos polismyn-

digheten begära den hjälp som

behövs för att den som skall inkvarteras skall få tillträde till inkvarteringsbostaden.

Om inkvarteringsvärden inte följer föreläggandet enligt 1 §, får kommunen hos Polismyn-

digheten begära den hjälp som

behövs för att den som ska inkvarteras ska få tillträde till inkvarteringsbostaden.

Denna lag träder i kraft den

144. Förslag till lag om ändring i lagen (2006:615) om samarbete med Specialdomstolen för Sierra Leone

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (2006:615) om samarbete med Specialdomstolen för Sierra Leone ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §

Chefen för Justitiedepartementet får meddela tillstånd till transport genom Sverige av en frihetsberövad person som för att utlämnas eller i annat syfte

skall överföras mellan en annan

stat och specialdomstolen. Under en sådan transport skall frihetsberövandet bestå om inte domstolen begär att den som överförs skall friges.

Chefen för Justitiedepartementet får meddela tillstånd till transport genom Sverige av en frihetsberövad person som för att utlämnas eller i annat syfte

ska överföras mellan en annan

stat och specialdomstolen. Under en sådan transport ska frihetsberövandet bestå om inte domstolen begär att den som överförs ska friges.

För flygtransport utan planerad mellanlandning här i landet krävs inte något tillstånd enligt första stycket. Om en oplanerad mellanlandning sker,

skall polismyndigheten ta den

som överförs i förvar till dess att en ansökan görs om tillstånd till transport enligt första stycket och genast underrätta chefen för Justitiedepartementet om detta. Görs ingen ansökan senast 96 timmar från den oplanerade landningen,

skall

personen

omedelbart friges.

För flygtransport utan planerad mellanlandning här i landet krävs inte något tillstånd enligt första stycket. Om en oplanerad mellanlandning sker,

ska Polismyndigheten ta den som

överförs i förvar till dess att en ansökan görs om tillstånd till transport enligt första stycket och genast underrätta chefen för Justitiedepartementet om detta. Görs ingen ansökan senast 96 timmar från den oplanerade landningen,

ska

personen

omedelbart friges.

Om tillstånd har meddelats enligt första stycket, får polis-

myndigheten vid behov ta den

som överförs i förvar. I fråga om tvångsmedel i ett ärende om

Om tillstånd har meddelats enligt första stycket, får Polis-

myndigheten vid behov ta den

som överförs i förvar. I fråga om tvångsmedel i ett ärende om

transport gäller bestämmelserna i lagen (1957:668) om utlämning för brott.

transport gäller bestämmelserna i lagen (1957:668) om utlämning för brott.

Denna lag träder i kraft den

145. Förslag till lag om ändring i livsmedelslagen (2006:804)

Härigenom föreskrivs att i rubriken närmast före 27 § livsmedelslagen (2006:805) ordet ”polismyndighet” ska bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den

146. Förslag till lag om ändring i lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter

Härigenom föreskrivs att i rubriken närmast före 27 § lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter ordet ”polismyndighet” ska bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den

147. Förslag till lag om ändring i lagen (2006:806) om provtagning på djur, m.m.

Härigenom föreskrivs att i rubriken närmast före 19 § lagen (2006:806) om provtagning på djur, m.m. ordet ”polismyndighet” ska bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den

148. Förslag till lag om ändring i lagen (2006:807) om kontroll av husdjur, m.m.

Härigenom föreskrivs att i rubriken närmast före 15 § lagen (2006:807) om kontroll av husdjur, m.m. ordet ”polismyndighet” ska bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den

149. Förslag till lag om ändring i lagen (2006:1209) om hamnskydd

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 § och 4 kap. 3 § lagen (2006:1209) om hamnskydd ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

2 §

220

Rikspolisstyrelsen fattar, efter

att ha hört Transportstyrelsen, beslut om vilken skyddsnivå som skall råda för en hamn eller del av hamn.

I brådskande fall får Riks-

polisstyrelsen fatta beslut enligt

första stycket om förändring av skyddsnivån utan att ha hört Transportstyrelsen. Ett sådant beslut skall dock snarast omprövas av Rikspolisstyrelsen efter att Transportstyrelsen har hörts.

I brådskande fall får också en polismyndighet fatta beslut om förändring av skyddsnivån för en hamn eller del av hamn inom det egna polisdistriktet. Ett sådant beslut skall genast underställas Rikspolisstyrelsen som, efter att ha hört Transportstyrelsen, utan dröjsmål skall pröva om beslutet skall bestå.

Polismyndigheten fattar, efter

att ha hört Transportstyrelsen, beslut om vilken skyddsnivå som ska råda för en hamn eller del av hamn.

I brådskande fall får Polis-

myndigheten fatta beslut enligt

första stycket om förändring av skyddsnivån utan att ha hört Transportstyrelsen. Ett sådant beslut ska dock snarast omprövas av Polismyndigheten efter att Transportstyrelsen har hörts.

220 Senaste lydelse 2008:1385.

4 kap.

3 §

Undersökning får utföras av en polisman, en tjänsteman vid Kustbevakningen eller en särskilt utsedd person som förordnats av en polismyndighet. Om egendom undersöks av någon särskilt utsedd person,

skall arbetet utföras under polis-

mans ledning. Identitetskontroll får utföras av en polisman, en tjänsteman vid Kustbevakningen eller den som hamnskyddsorganet tilldelar uppgiften. Om det behövs skall hamnskyddsorganet biträda polismyndigheten eller Kustbevakningen i det praktiska undersöknings- och kontrollarbetet.

Kontroll av gods som står under tullövervakning enligt artikel 37 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen

skall ske i samråd med Tull-

verket.

Undersökning får utföras av en polisman, en tjänsteman vid Kustbevakningen eller en särskilt utsedd person som förordnats av Polismyndigheten. Om egendom undersöks av någon särskilt utsedd person,

ska arbetet utföras under polis-

mans ledning. Identitetskontroll får utföras av en polisman, en tjänsteman vid Kustbevakningen eller den som hamnskyddsorganet tilldelar uppgiften. Om det behövs ska hamnskyddsorganet biträda Polismyndig-

heten eller Kustbevakningen i

det praktiska undersöknings- och kontrollarbetet.

Kontroll av gods som står under tullövervakning enligt artikel 37 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen

ska ske i samråd med Tullverket.

Denna lag träder i kraft den

150. Förslag till lag om ändring i lagen (2006:1570) om skydd mot internationella hot mot människors hälsa

Härigenom föreskrivs att 29 § lagen (2006:1570) om skydd mot internationella hot mot människors hälsa ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

29 §

Personal inom polisen, Tullverket eller Kustbevakningen som medverkar vid in- och utresekontroll enligt utlänningslagen (2005:716) skall medverka vid kontroll av vaccinationsbevis och, när det behövs, vid andra åtgärder som vidtas vid karantänshamnar och karantänsflygplatser.

Personal inom Polismyndig-

heten, Tullverket eller Kustbe-

vakningen som medverkar vid in- och utresekontroll enligt utlänningslagen (2005:716)ska medverka vid kontroll av vaccinationsbevis och, när det behövs, vid andra åtgärder som vidtas vid karantänshamnar och karantänsflygplatser.

Denna lag träder i kraft den

151. Förslag till lag om ändring i lagen (2007:606) om utredningar avseende vissa dödsfall

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (2007:606) om utredningar avseende vissa dödsfall ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

221

Om misstanke har uppkommit om brott som avses i 2 § första stycket 1 eller 2 a § första stycket 1 ska polismyn-

dighet eller åklagare underrätta

utredningsmyndigheten om beslut som innebär att en förundersökning eller en utredning enligt 31 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare inte ska inledas eller ska läggas ned eller ska avslutas utan att åtal eller bevistalan enligt 38 § nämnda lag väcks.

Om misstanke har uppkommit om brott som avses i 2 § första stycket 1 eller 2 a § första stycket 1 ska Polismyn-

digheten eller åklagare under-

rätta utredningsmyndigheten om beslut som innebär att en förundersökning eller en utredning enligt 31 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare inte ska inledas eller ska läggas ned eller ska avslutas utan att åtal eller bevistalan enligt 38 § nämnda lag väcks.

Om åklagare har väckt åtal eller bevistalan för brott som avses i 2 § första stycket 1 eller 2 a § första stycket 1 ska åklagaren, efter att domstolens dom eller slutliga beslut i målet har vunnit laga kraft, underrätta utredningsmyndigheten om domen eller beslutet.

Denna lag träder i kraft den

221 Senaste lydelse 2011:1111.

152. Förslag till lag om ändring i bidragsbrottslagen (2007:612)

Härigenom föreskrivs att 6 § bidragsbrottslagen (2007:612) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §

Myndigheter som anges i 1 § samt kommuner och arbetslöshetskassor skall göra anmälan till en polismyndighet eller till Åklagarmyndigheten om det kan misstänkas att brott enligt denna lag har begåtts.

Myndigheter som anges i 1 § samt kommuner och arbetslöshetskassor ska göra anmälan till

Polismyndigheten eller till Åkla-

garmyndigheten om det kan misstänkas att brott enligt denna lag har begåtts.

Denna lag träder i kraft den

153. Förslag till lag om ändring i lagen (2007:979) om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott

Härigenom föreskrivs att 6, 13 och 14 §§ lagen (2007:979) om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §

Frågan om tillstånd till tvångsmedel enligt 1–5 §§ prövas av rätten i den ort där

ledningen för den polismyndighet som handlägger ärendet finns.

Frågan tas upp på ansökan av åklagaren.

Frågan om tillstånd till tvångsmedel enligt 1–5 §§ prövas av rätten i den ort där

ledningen för den polisregion som handlägger ärendet finns eller av Stockholms tingsrätt. Frågan tas

upp på ansökan av åklagaren.

Vid tillståndsprövningen ska vad som föreskrivs om offentliga ombud i 27 kap.26–30 §§rättegångsbalken tillämpas.

13 §

222

En upptagning eller uppteckning som har gjorts vid hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation eller hemlig övervakning av elektronisk kommunikation ska granskas snarast möjligt. Detsamma gäller en upptagning som har gjorts vid hemlig kameraövervakning. Granskningen får utföras endast av rätten, en åklagare,

Rikspolisstyrelsen,

Säkerhetspolisen eller en polis-

myndighet. Efter anvisning av

rätten, en åklagare eller någon av de nämnda myndigheterna får granskningen utföras även

En upptagning eller uppteckning som har gjorts vid hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation eller hemlig övervakning av elektronisk kommunikation ska granskas snarast möjligt. Detsamma gäller en upptagning som har gjorts vid hemlig kameraövervakning. Granskningen får utföras endast av rätten, en åklagare, Säkerhetspolisen eller

Polismyndigheten. Efter anvis-

ning av rätten, en åklagare eller någon av de nämnda myndigheterna får granskningen utföras även av en sakkunnig eller

222 Senaste lydelse 2012:286.

av en sakkunnig eller någon annan som har anlitats i ärendet.

någon annan som har anlitats i ärendet.

Upptagningar och uppteckningar ska, i de delar de är av betydelse för att förhindra förestående brott, bevaras så länge det behövs för att förhindra brott. I de delar upptagningarna och uppteckningarna innehåller sådana uppgifter om brott som enligt 12 § får användas för att utreda brott ska de bevaras till dess att förundersökningen har lagts ned eller avslutats eller, om åtal har väckts, målet har avgjorts slutligt. De ska därefter förstöras.

Trots vad som sägs i andra stycket får brottsutredande myndigheter behandla uppgifter från upptagningar och uppteckningar som rör förestående brott eller uppgifter om brott som enligt 12 § får användas för att utreda brott i enlighet med vad som är särskilt föreskrivet i lag.

14 §

En försändelse som omfattas av tillstånd enligt 4 § får undersökas, öppnas eller granskas av rätten, en åklagare, Rikspolis-

styrelsen, Säkerhetspolisen eller en polismyndighet. Efter anvis-

ning av rätten, en åklagare eller någon av de nämnda myndigheterna får granskningen utföras även av en sakkunnig eller någon annan som har anlitats i ärendet. Försändelsen ska undersökas snarast möjligt. När undersökningen har slutförts, ska en försändelse som finns hos ett befordringsföretag sändas till den till vilken försändelsen är ställd, om försändelsen inte tas i beslag.

En försändelse som omfattas av tillstånd enligt 4 § får undersökas, öppnas eller granskas av rätten, en åklagare, Säkerhetspolisen eller Polismyndigheten. Efter anvisning av rätten, en åklagare eller någon av de nämnda myndigheterna får granskningen utföras även av en sakkunnig eller någon annan som har anlitats i ärendet. Försändelsen ska undersökas snarast möjligt. När undersökningen har slutförts, ska en försändelse som finns hos ett befordringsföretag sändas till den till vilken försändelsen är ställd, om försändelsen inte tas i beslag.

Denna lag träder i kraft den

154. Förslag till lag om ändring i lagen (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter

dels att i 8, 14, 18 och 21 §§ ordet ”polismyndigheten” ska bytas

ut mot ordet ”Polismyndigheten”,

dels att 5, 11–13, 17 och 20 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §

Hundregistret får användas för att fastställa vem som äger en hund.

Tullverket, Jordbruksverket, länsstyrelser, polismyndigheter och de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet

skall ha direktåtkomst till

registret.

Tullverket, Jordbruksverket, länsstyrelser, Polismyndigheten och de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet

ska ha direktåtkomst till

registret.

11 §

För att hindra att en hund orsakar skada eller avsevärd olägenhet får polismyndigheten, om inte andra, mindre ingripande åtgärder anses tillräckliga, besluta att den skall omhändertas.

För att hindra att en hund orsakar skada eller avsevärd olägenhet får Polismyndigheten, om inte andra, mindre ingripande åtgärder anses tillräckliga, besluta att den ska omhändertas.

12 §

Om en hund har omhändertagits med stöd av 11 §, får ägaren eller innehavaren inte förfoga över hunden utan tillstånd av polismyndigheten. Polismyndigheten får, efter utredning, besluta att hunden skall

Om en hund har omhändertagits med stöd av 11 §, får ägaren eller innehavaren inte förfoga över hunden utan tillstånd av Polismyndigheten. Polismyndigheten får, efter utredning, besluta att hunden ska

säljas, skänkas bort eller, om hunden utgör en fara för människor eller djur eller om det annars finns särskilda skäl, avlivas.

säljas, skänkas bort eller, om hunden utgör en fara för människor eller djur eller om det annars finns särskilda skäl, avlivas.

13 §

Om det inte längre finns skäl för omhändertagandet, skall

polismyndigheten besluta att detta genast skall upphöra.

Om det inte längre finns skäl för omhändertagandet, ska

Polismyndigheten genast upphäva detta.

17 §

Om en hund springer lös i ett område där det finns vilt, får jakträttshavaren eller någon som företräder honom eller henne ta hand om hunden. När detta har skett skall hundens ägare eller innehavare snarast underrättas. Om denne inte är känd skall i stället polismyn-

digheten underrättas. Om jakt-

rättshavaren eller den som företräder honom eller henne inte vill ta hand om hunden, skall i stället polismyndigheten omhänderta hunden.

Om en hund springer lös i ett område där det finns vilt, får jakträttshavaren eller någon som företräder honom eller henne ta hand om hunden. När detta har skett ska hundens ägare eller innehavare snarast underrättas. Om han eller hon inte är känd ska i stället Polis-

myndigheten underrättas. Om

jakträttshavaren eller den som företräder honom eller henne inte vill ta hand om hunden, ska i stället Polismyndigheten omhänderta hunden.

Kan inte hunden tas om hand, får polismyndigheten avliva hunden, om detta är angeläget från viltvårdssynpunkt och försvarligt även med hänsyn till omständigheterna i övrigt.

Kan inte hunden tas om hand, får Polismyndigheten avliva hunden, om detta är angeläget från viltvårdssynpunkt och försvarligt även med hänsyn till omständigheterna i övrigt.

20 §

Ägaren eller innehavaren av en hund som har omhändertagits med stöd av 11 eller 17 §

skall betala de kostnader som

Ägaren eller innehavaren av en hund som har omhändertagits med stöd av 11 eller 17 §

ska betala de kostnader som

omhändertagandet medfört. Kostnaderna får förskotteras av allmänna medel.

omhändertagandet medfört. Kostnaderna får förskotteras av allmänna medel.

Om det finns särskilda skäl, får polismyndigheten i enskilda fall medge undantag från skyldigheten att betala kostnaderna. I sådana fall skall kostnaderna slutligt betalas av polismyndig-

heten.

Om det finns särskilda skäl, får Polismyndigheten i enskilda fall medge undantag från skyldigheten att betala kostnaderna. I sådana fall ska kostnaderna slutligt betalas av Polismyndig-

heten.

Om polismyndigheten har beslutat att en hund som omhändertagits skall säljas, får

polismyndigheten ta ut ersätt-

ning ur köpeskillingen för kostnaderna för omhändertagandet och försäljningen. Om det efter det att polismyndigheten har fått täckning för sina kostnader återstår pengar från köpeskillingen tillfaller dessa ägaren.

Om Polismyndigheten har beslutat att en hund som omhändertagits ska säljas, får

Polismyndigheten ta ut ersätt-

ning ur köpeskillingen för kostnaderna för omhändertagandet och försäljningen. Om det efter det att Polismyndigheten har fått täckning för sina kostnader återstår pengar från köpeskillingen tillfaller dessa ägaren.

Denna lag träder i kraft den

155. Förslag till lag om ändring i lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 3 § lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

3 §

En förare som omfattas av krav på att ha bevis om yrkeskompetens ska vid utförandet av gods- eller persontransporter ha med sig:

1. ett giltigt yrkeskompetensbevis, eller

2. annat bevis om yrkeskompetens enligt 13 kap. 1 § 4 och handling som styrker förarens identitet.

På begäran av bilinspektör eller polis ska handlingarna överlämnas för kontroll.

På begäran av en bilinspektör eller en polisman ska handlingarna överlämnas för kontroll.

Denna lag träder i kraft den

156. Förslag till lag om ändring i lagen (2008:99) om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1781/2006 om information om betalaren som skall åtfölja överföringar av medel

Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen och 3 § lagen (2008:99) om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1781/2006 om information om betalaren som skall åtfölja överföringar av medel ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Lag om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1781/2006 om information om betalaren som skall åtfölja överföringar av medel

Lag om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1781/2006 om information om betalaren som ska åtfölja överföringar av medel

3 §

Denna lag träder i kraft den

Rikspolisstyrelsen ska Polisstyrelsen ska

1. ta emot sådana meddelanden från betalningsmottagarens betalningsleverantör som avses i artikel 9.2 i förordning (EG) nr 1781/2006, och

1. ta emot sådana meddelanden från betalningsmottagarens betalningsleverantör som avses i artikel 9.2 i förordning (EG) nr 1781/2006, och

2. ha rätt att göra sådana förfrågningar som enligt artikel 14 första stycket i förordningen ska besvaras av betalningsleverantörer och som gäller den information om betalaren som åtföljer överföringar och motsvarande bevarade uppgifter.

2. ha rätt att göra sådana förfrågningar som enligt artikel 14 första stycket i förordningen ska besvaras av betalningsleverantörer och som gäller den information om betalaren som åtföljer överföringar och motsvarande bevarade uppgifter.

157. Förslag till lag om ändring i lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler

Härigenom föreskrivs att 19 och 33 §§ lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 §

Vid inspektion enligt denna lag har den som utför inspektionen rätt att av polismyn-

digheten få den hjälp som

behövs för att inspektionen ska kunna genomföras.

Vid inspektion enligt denna lag har den som utför inspektionen rätt att av Polismyn-

digheten få den hjälp som

behövs för att inspektionen ska kunna genomföras.

Begäran om hjälp enligt första stycket får göras endast om

1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att polisens särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver tillgripas, eller

2. det annars finns synnerliga skäl.

33 §

En tillsynsmyndighet som får kännedom om att verksamhet bedrivs utan tillstånd enligt 9 § ska anmäla detta till en

polismyndighet eller till Åklagar-

myndigheten om det finns misstanke om brott.

En tillsynsmyndighet som får kännedom om att verksamhet bedrivs utan tillstånd enligt 9 § ska anmäla detta till

Polismyndigheten eller till Åkla-

garmyndigheten om det finns misstanke om brott.

Denna lag träder i kraft den

158. Förslag till lag om ändring i lagen (2008:322) om Tullverkets och Kustbevakningens befogenheter att ingripa mot rattfylleribrott

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2008:322) om Tullverkets och Kustbevakningens befogenheter att ingripa mot rattfylleribrott

dels att i 10 och 11 §§ ordet ”polismyndigheten” ska bytas ut

mot ordet ”Polismyndigheten”,

dels att 5 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §

En tjänsteman vid Tullverket eller Kustbevakningen har samma befogenhet som en polisman har enligt 24 kap. 7 § första stycket rättegångsbalken att gripa den som misstänks för brott som avses i 1 §. Det som föreskrivs i rättegångsbalken om befogenheter och skyldigheter i förhållande till den som gripits gäller för tjänstemannen i samma utsträckning som för en polisman samt för Tullverket och Kustbevakningen i samma utsträckning som för en polis-

myndighet.

En tjänsteman vid Tullverket eller Kustbevakningen har samma befogenhet som en polisman har enligt 24 kap. 7 § första stycket rättegångsbalken att gripa den som misstänks för brott som avses i §. Det som föreskrivs i rättegångsbalken om befogenheter och skyldigheter i förhållande till den som gripits gäller för tjänstemannen i samma utsträckning som för en polisman samt för Tullverket och Kustbevakningen i samma utsträckning som för Polismyn-

digheten.

Denna lag träder i kraft den

159. Förslag till lag om ändring i lagen (2008:1049) om förbud mot utsläppande på marknaden av päls av katt och hund m.m.

Härigenom föreskrivs att i rubriken närmast före 8 § lagen (2008:1049) om förbud mot utsläppande på marknaden av päls av katt och hund m.m. ordet ”polismyndighet” ska bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den

160. Förslag till lag om ändring i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

Härigenom föreskrivs att 3 kap.1, 1 a och 6 §§ samt 4 kap. 6 § lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

1 §

En verksamhetsutövare ska granska transaktioner för att kunna upptäcka sådana som den misstänker eller har skälig grund att misstänka utgör ett led i penningtvätt eller finansiering av terrorism.

Om misstanke efter närmare analys kvarstår, ska uppgifter om alla omständigheter som kan tyda på penningtvätt eller finansiering av terrorism utan dröjsmål lämnas till Rikspolis-

styrelsen.

Om misstanke efter närmare analys kvarstår, ska uppgifter om alla omständigheter som kan tyda på penningtvätt eller finansiering av terrorism utan dröjsmål lämnas till Polismyn-

digheten.

En verksamhetsutövare ska avstå från att utföra transaktioner som den misstänker eller har skälig grund att misstänka utgör ett led i penningtvätt eller finansiering av terrorism. Om det inte är möjligt att låta bli att utföra en misstänkt transaktion, eller om den vidare utredningen annars skulle kunna försvåras, får transaktioner utföras och uppgifter lämnas omedelbart i efterhand.

På begäran av Rikspolissty-

relsen ska verksamhetsutövaren

eller den som yrkesmässigt driver lotteri- och spelverksamhet utan dröjsmål lämna alla uppgifter som behövs för en utredning om penningtvätt eller finansiering av terrorism.

På begäran av Polismyndig-

heten ska verksamhetsutövaren

eller den som yrkesmässigt driver lotteri- och spelverksamhet utan dröjsmål lämna alla uppgifter som behövs för en utredning om penningtvätt eller finansiering av terrorism.

När uppgifter har lämnats enligt andra stycket, ska även andra fysiska eller juridiska personer som avses i 1 kap. 2–4 §§ lämna de uppgifter för utredningen om penningtvätt eller finansiering av terrorism som myndigheten begär.

Bestämmelser om uppgiftsskyldighet finns även i 14 a § kasinolagen (1999:355).

1 a §

223

Vid tillämpning av artikel 55.2 i förordning (EU) nr 1031/2010 är Rikspolisstyrelsen finansunderrättelseenhet.

Vid tillämpning av artikel 55.2 i förordning (EU) nr 1031/2010 är Polismyndigheten finansunderrättelseenhet.

6 §

Om en tillsynsmyndighet vid en inspektion av en fysisk eller juridisk person eller på annat sätt har upptäckt en omständighet som kan antas ha samband med eller utgöra penningtvätt eller finansiering av terrorism, ska myndigheten utan dröjsmål underrätta Riks-

polisstyrelsen om detta.

Om en tillsynsmyndighet vid en inspektion av en fysisk eller juridisk person eller på annat sätt har upptäckt en omständighet som kan antas ha samband med eller utgöra penningtvätt eller finansiering av terrorism, ska myndigheten utan dröjsmål underrätta Polis-

myndigheten om detta.

4 kap.

6 §

En uppgift i ett register som avses i 3 § ska gallras

1. om Rikspolisstyrelsen beslutar att inte inleda eller att lägga ned utredningen om penningtvätt eller finansiering av terrorism,

1. om Polismyndigheten beslutar att inte inleda eller att lägga ned utredningen om penningtvätt eller finansiering av terrorism,

2. om en förundersökning har avslutats utan att åtal väckts med anledning av de lämnade uppgifterna,

3. om en domstol har meddelat dom eller beslut som vunnit laga kraft med anledning av de lämnade uppgifterna, eller

4. senast tre år efter det att uppgifter lämnats med stöd av 3 kap. 1 §.

Denna lag träder i kraft den

223 Senaste lydelse 2012:376.

161. Förslag till lag om ändring i lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård

Härigenom föreskrivs att i rubriken närmast före 5 kap. 6 § lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård ordet ”polismyndigheten” ska bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den

162. Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 19–24 §§, 18 kap. 1, 3, 15, 16, och 17 §§, 29 kap. 10 §, 35 kap. 1, 4, 8, 20, 21 och 23 §§ och 37 kap. 6 § samt rubriken närmast före 35 kap. 20 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap.

19 §

224

Sekretessen enligt 25 kap. 1 §, 2 § andra stycket och 3–5 §§ och 26 kap. 1, 3, 4 och 6 §§ hindrar inte att en uppgift lämnas till en polismyndighet eller någon annan myndighet som ska ingripa mot brott, om uppgiften behövs för att förhindra ett förestående eller avbryta ett pågående brott som avses i

Sekretessen enligt 25 kap. 1 §, 2 § andra stycket och 3–5 §§ och 26 kap. 1, 3, 4 och 6 §§ hindrar inte att en uppgift lämnas till Polismyndigheten eller någon annan myndighet som ska ingripa mot brott, om uppgiften behövs för att förhindra ett förestående eller avbryta ett pågående brott som avses i

1. 4 eller 4 a § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott,

2. 13 kap. 2 eller 3 § luftfartslagen (2010:500),

3. 30 § lagen (1990:1157) om säkerhet vid tunnelbana och spårväg,

4. 20 kap. 4 eller 5 § sjölagen (1994:1009), eller

5. 10 kap. 2 § järnvägslagen (2004:519).

20 §

Sekretessen enligt 26 kap. 1 § hindrar inte att en uppgift som behövs för ett omedelbart polisiärt ingripande lämnas till

en polismyndighet när någon

som kan antas vara under arton år påträffas av personal inom

Sekretessen enligt 26 kap. 1 § hindrar inte att en uppgift som behövs för ett omedelbart polisiärt ingripande lämnas till

Polismyndigheten när någon som

kan antas vara under arton år påträffas av personal inom

224 Senaste lydelse 2010:520.

socialtjänsten socialtjänsten

1. under förhållanden som uppenbarligen innebär överhängande och allvarlig risk för den unges hälsa eller utveckling, eller

2. om den unge påträffas när han eller hon begår brott.

21 §

Sekretessen enligt 25 kap. 1 §, 2 § andra stycket och 3– 5 §§, 26 kap. 1, 3, 4 och 6 §§ samt 33 kap. 2 § hindrar inte att en uppgift lämnas till en åklagarmyndighet eller en polismyn-

dighet, om uppgiften angår miss-

tanke om brott som riktats mot någon som inte har fyllt arton år och det är fråga om brott som avses i

Sekretessen enligt 25 kap. 1 §, 2 § andra stycket och 3– 5 §§, 26 kap. 1, 3, 4 och 6 §§ samt 33 kap. 2 § hindrar inte att en uppgift lämnas till en åklagarmyndighet eller Polismyn-

digheten om uppgiften angår

misstanke om brott som riktats mot någon som inte har fyllt arton år och det är fråga om brott som avses i

1. 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken, eller

2. lagen (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor.

22 §

Sekretess enligt 26 kap. 1 § hindrar inte att en uppgift lämnas till en åklagarmyndighet eller en polismyndighet, om uppgiften angår misstanke om brott som innefattar överlåtelse eller anskaffning till någon som inte har fyllt arton år och brottet avser

Sekretess enligt 26 kap. 1 § hindrar inte att en uppgift lämnas till en åklagarmyndighet eller Polismyndigheten, om uppgiften angår misstanke om brott som innefattar överlåtelse eller anskaffning till någon som inte har fyllt arton år och brottet avser

1. överlåtelse av narkotika i strid med narkotikastrafflagen (1968:64),

2. överlåtelse av dopningsmedel i strid med lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel, eller

3. icke ringa fall av olovlig försäljning eller anskaffning av alkoholdrycker enligt alkohollagen (1994:1738).

23 §

225

Om inte annat följer av 19– 22 §§ får en uppgift som angår misstanke om ett begånget brott och som är sekretessbelagd enligt 24 kap. 8 §, 25 kap. 1 §, 2 § andra stycket eller 3–8 §§, 26 kap. 1–6 §§, 29 kap. 1 eller 2 §, 31 kap. 1 § första stycket, 2 eller 12 §, 33 kap. 2 §, 36 kap. 3 § eller 40 kap. 2 eller 5 § lämnas till en åklagarmyndighet,

polismyndighet

eller någon

annan myndighet som har till uppgift att ingripa mot brottet endast om misstanken angår

Om inte annat följer av 19– 22 §§ får en uppgift som angår misstanke om ett begånget brott och som är sekretessbelagd enligt 24 kap. 8 §, 25 kap. 1 §, 2 § andra stycket eller 3–8 §§, 26 kap. 1–6 §§, 29 kap. 1 eller 2 §, 31 kap. 1 § första stycket, 2 eller 12 §, 33 kap. 2 §, 36 kap. 3 § eller 40 kap. 2 eller 5 § lämnas till en åklagarmyndighet,

Polismyndigheten eller någon

annan myndighet som har till uppgift att ingripa mot brottet endast om misstanken angår

1. brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i ett år,

2. försök till brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år, eller

3. försök till brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i ett år, om gärningen innefattat försök till överföring av sådan allmänfarlig sjukdom som avses i 1 kap. 3 § smittskyddslagen (2004:168).

24 §

Sekretess som följer av andra sekretessbestämmelser än dem som anges i 19–23 §§ och 25 kap. 2 § första stycket hindrar inte att en uppgift som angår misstanke om ett begånget brott lämnas till en åklagarmyndighet,

polismyndighet

eller någon annan myndighet som har till uppgift att ingripa mot brottet, om fängelse är föreskrivet för brottet och detta kan antas föranleda någon annan

Sekretess som följer av andra sekretessbestämmelser än dem som anges i 19–23 §§ och 25 kap. 2 § första stycket hindrar inte att en uppgift som angår misstanke om ett begånget brott lämnas till en åklagarmyndighet, Polismyndigheten eller någon annan myndighet som har till uppgift att ingripa mot brottet, om fängelse är föreskrivet för brottet och detta kan antas föranleda någon annan

225 Senaste lydelse 2012:288.

påföljd än böter. påföljd än böter.

18 kap.

1 §

Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till förundersökning i brottmål eller till angelägenhet som avser användning av tvångsmedel i sådant mål eller i annan verksamhet för att förebygga brott, om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs.

Sekretess gäller, under motsvarande förutsättningar som anges i första stycket, för uppgift som hänför sig till

1. verksamhet som rör utredning i frågor om näringsförbud eller förbud att lämna juridiskt eller ekonomiskt biträde,

2. annan verksamhet än sådan som avses i 1 eller i första stycket som syftar till att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott och som bedrivs av en åklagarmyndighet, en polis-

myndighet, Skatteverket, Tull-

verket eller Kustbevakningen, eller

2. annan verksamhet än sådan som avses i 1 eller i första stycket som syftar till att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott och som bedrivs av en åklagarmyndighet, Polismyn-

digheten, Skatteverket, Tull-

verket eller Kustbevakningen, eller

3. Finansinspektionens verksamhet som rör övervakning enligt lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst fyrtio år.

3 §

Sekretessen enligt 1 och 2 §§ gäller i annan verksamhet än som där avses hos en myndighet för att biträda en åklagarmyndighet, en polismyndighet, Skatteverket, Tullverket eller Kustbevakningen med att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott samt hos tillsynsmyndigheten i konkurs och hos Kronofogdemyndigheten för

Sekretessen enligt 1 och 2 §§ gäller i annan verksamhet än som där avses hos en myndighet för att biträda en åklagarmyndighet,

Polismyndigheten,

Skatteverket, Tullverket eller Kustbevakningen med att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott samt hos tillsynsmyndigheten i konkurs och hos Kronofogdemyndigheten för

uppgift som angår misstanke om brott.

uppgift som angår misstanke om brott.

15 §

Sekretess gäller för uppgift i skildring som har beslagtagits, förverkats eller konfiskerats i ett mål eller som annars förekommer där, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan fara för att den sprids vidare i strid med brottsbalken, tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen och målet avser

1. ansvar för olaga våldsskildring, för motsvarande tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrott eller för barnpornografibrott,

2. ersättning för skada med anledning av sådana brott, eller

3. konfiskering eller förverkande av skildring med sådant innehåll.

Sekretessen gäller även i ärende som rör brott som anges i första stycket.

Motsvarande sekretess gäller hos Statens biografbyrå när byrån biträder Justitiekanslern, en allmän åklagare eller en polis-

myndighet i mål eller ärende som

avses i första och andra styckena.

Motsvarande sekretess gäller hos Statens biografbyrå när byrån biträder Justitiekanslern, en allmän åklagare eller Polis-

myndigheten i mål eller ärende

som avses i första och andra styckena.

16 §

Sekretess gäller för uppgift i ärende enligt vapenlagen (1996:67) samt hos en polis-

myndighet i verksamhet som

avser förande av eller uttag ur vapenregister för uppgift som har tillförts registret, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan fara för att vapen eller ammunition kommer till brottslig användning.

Sekretess gäller för uppgift i ärende enligt vapenlagen (1996:67) samt hos Polismyn-

digheten i verksamhet som avser

förande av eller uttag ur vapenregister för uppgift som har tillförts registret, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan fara för att vapen eller ammunition kommer till brottslig användning.

Sekretess gäller, under motsvarande förutsättning som anges i första stycket, hos

1. Rikspolisstyrelsen för uppgift som hänför sig till vapenregister,

1. Polismyndigheten för uppgift som hänför sig till vapenregister,

2. Kammarkollegiet och Naturvårdsverket för uppgift som hänför sig till jaktkortsregistret, och

3. Naturvårdsverket för uppgift som hänför sig till jägarexamensregistret. Sekretessen enligt första stycket och andra stycket 1 gäller inte för uppgift i vapenregister om namn och adress för den som har tillstånd att bedriva handel med skjutvapen eller att ta emot skjutvapen för översyn eller reparation. Sekretess gäller inte heller för uppgift i vapenregister om vilka typer av vapen ett sådant tillstånd omfattar.

17 §

Sekretess gäller för uppgift i verksamhet som avser rättsligt samarbete på begäran av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, för uppgift som hänför sig till en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål eller en angelägenhet som angår tvångsmedel, om det kan antas att det varit en förutsättning för den andra statens eller den mellanfolkliga domstolens begäran att uppgiften inte skulle röjas.

Motsvarande sekretess gäller hos en polismyndighet, en åklagarmyndighet, Rikspolisstyrelsen, Tullverket och Kustbevakningen för uppgift i en angelägenhet som avses i 3 § 1 och 6 lagen (2000:344) om Schengens informationssystem.

Motsvarande sekretess gäller hos Polismyndigheten, Säkerhets-

polisen, en åklagarmyndighet,

Tullverket och Kustbevakningen för uppgift i en angelägenhet som avses i 3 § 1 och 6 lagen (2000:344) om Schengens informationssystem.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst fyrtio år.

29 kap.

10 §

226

Sekretess gäller hos Riks-

polisstyrelsen, Kustbevakningen,

Statens haverikommission, Luftfartsverket och Transportstyrelsen för uppgift som lämnats av en enskild i en rapport om händelse inom civil luftfart

Sekretess gäller hos Polis-

myndigheten, Kustbevakningen,

Statens haverikommission, Luftfartsverket och Transportstyrelsen för uppgift som lämnats av en enskild i en rapport om händelse inom civil luftfart

226 Senaste lydelse 2010:520.

enligt 10 kap. 8 § luftfartslagen (2010:500), om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider men om uppgiften röjs.

enligt 10 kap. 8 § luftfartslagen (2010:500), om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till honom eller henne lider men om uppgiften röjs.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.

35 kap.

1 §

227

Sekretess gäller för uppgift om en enskilds personliga och ekonomiska förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men och uppgiften förekommer i

Sekretess gäller för uppgift om en enskilds personliga och ekonomiska förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till

honom eller henne lider skada

eller men och uppgiften förekommer i

1. utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål,

2. angelägenhet som avser användning av tvångsmedel i brottmål eller i annan verksamhet för att förebygga brott,

3. angelägenhet som avser registerkontroll och särskild personutredning enligt säkerhetsskyddslagen (1996:627),

4. annan verksamhet som syftar till att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott och som bedrivs av en åklagarmyndighet, en polismyndighet, Skatteverket, Statens kriminal-

tekniska laboratorium, Tull-

verket eller Kustbevakningen,

4. annan verksamhet som syftar till att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott och som bedrivs av en åklagarmyndighet,

Polismyndigheten,

Skatteverket, Tullverket eller Kustbevakningen,

5. Statens biografbyrås verksamhet att biträda Justitiekanslern, allmän åklagare eller

en polismyndighet i brottmål,

5. Statens biografbyrås verksamhet att biträda Justitiekanslern, allmän åklagare eller

Polismyndigheten i brottmål,

6. register som förs av Riks-

polisstyrelsen enligt polisdata-

6. register som förs av Polis-

myndigheten eller Säkerhets-

227 Senaste lydelse 2010:369.

lagen (2010:361) eller som annars behandlas där med stöd av samma lag,

polisen enligt polisdatalagen

(2010:361) eller som annars behandlas där med stöd av samma lag,

7. register som förs enligt lagen (1998:621) om misstankeregister,

8. register som förs av Skatteverket enligt lagen (1999:90) om behandling av personuppgifter vid Skatteverkets medverkan i brottsutredningar eller som annars behandlas där med stöd av samma lag,

9. särskilt ärenderegister över brottmål som förs av åklagarmyndighet, om uppgiften inte hänför sig till registrering som avses i 5 kap. 1 §,

10. register som förs av Tullverket enligt lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet eller som annars behandlas där med stöd av samma lag, eller

11. register som förs enligt lagen (2010:362) om polisens allmänna spaningsregister.

Sekretessen enligt första stycket 2 gäller hos domstol i dess rättskipande eller rättsvårdande verksamhet endast om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men om uppgiften röjs. Vid förhandling om användning av tvångsmedel gäller sekretess för uppgift om vem som är misstänkt endast om det kan antas att fara uppkommer för att den misstänkte eller någon närstående till denne utsätts för våld eller lider annat allvarligt men om uppgiften röjs.

Sekretessen enligt första stycket 2 gäller hos domstol i dess rättskipande eller rättsvårdande verksamhet endast om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till

honom eller henne lider skada

eller men om uppgiften röjs. Vid förhandling om användning av tvångsmedel gäller sekretess för uppgift om vem som är misstänkt endast om det kan antas att fara uppkommer för att den misstänkte eller någon närstående till honom eller henne utsätts för våld eller lider annat allvarligt men om uppgiften röjs.

Första stycket gäller inte om annat följer av 2, 6 eller 7 §. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

4 §

I annat fall än som avses i 1 § första stycket 6 och 7 och 3 § gäller sekretess i verksamhet som avser förande av eller uttag ur register

1. för uppgift som har tillförts ett särskilt register som förs över strafföreläggande och föreläggande av ordningsbot,

2. för annan uppgift hos

Rikspolisstyrelsen, som rör brott

eller den som har misstänkts, åtalats eller dömts för brott, om uppgiften har lämnats dit för databehandling inom rättsväsendets informationssystem i ett annat register än som avses i 1,

2. för annan uppgift hos

Polismyndigheten, som rör brott

eller den som har misstänkts, åtalats eller dömts för brott, om uppgiften har lämnats dit för databehandling inom rättsväsendets informationssystem i ett annat register än som avses i 1,

3. för belastningsuppgift som har tillförts vägtrafikregistret, och

4. för uppgift som har tillförts ett särskilt register som författningsenligt förs hos myndighet angående brott eller tjänsteförseelser begångna av personer som är eller har varit verksamma hos myndigheten.

Sekretessen enligt första stycket 1 gäller inte i ärende om straffföreläggande eller föreläggande av ordningsbot.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

8 §

Sekretessen enligt 1 §

hindrar inte att polisen på begäran av den som lidit person- eller sakskada vid en trafikolycka lämnar uppgift om identiteten hos en trafikant som haft del i olyckan.

Sekretessen enligt 1 §

hindrar inte att Polismyndig-

heten på begäran av den som

lidit person- eller sakskada vid en trafikolycka lämnar uppgift om identiteten hos en trafikant som haft del i olyckan.

Sekretessen enligt 1 § hindrar inte att en skadelidande eller den som den skadelidande överlåtit sin rätt till, i annat fall än som anges i första stycket, tar del av en uppgift, om den skadelidande eller den som den skadelidande överlåtit sin rätt till behöver uppgiften för att kunna få ett anspråk på skadestånd eller på bättre rätt till viss egendom tillgodosett och det inte bedöms vara av synnerlig vikt för den som uppgiften rör eller någon närstående till den enskilde att den inte lämnas ut, när uppgiften förekommer i

1. en nedlagd förundersökning eller en förundersökning som avslutats med ett beslut om att åtal inte ska väckas,

2. en annan brottsutredning som utförts enligt bestämmelserna i 23 kap. rättegångsbalken och som avslutats på annat sätt än med beslut att väcka åtal, med strafföreläggande eller med föreläggande av ordningsbot, eller

3. en avslutad utredning enligt 31 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare.

Polisens sociala verksamhet,

m.m.

Polismyndighetens sociala

verksamhet, m.m.

20 §

Sekretess gäller hos en polis-

myndighet för uppgift om en

enskilds personliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider men om uppgiften röjs och uppgiften hänför sig till

Sekretess gäller hos Polis-

myndigheten för uppgift om en

enskilds personliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till honom eller henne lider men om uppgiften röjs och uppgiften hänför sig till

1. verksamhet som enbart innefattar hjälp eller annat bistånd åt enskild,

2. ärende om omhändertagande eller handräckning enligt lagstiftningen om psykiatrisk tvångsvård eller rättspsykiatrisk vård eller om vård av missbrukare utan samtycke inom socialtjänsten,

3. ärende om handräckning enligt lagstiftningen om omsorger om psykiskt utvecklingsstörda, vård av unga utan samtycke inom socialtjänsten eller enligt lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård,

4. ärende som avses i 21 kap. föräldrabalken, eller

5. verksamhet som innefattar handräckning enligt smittskyddslagstiftningen eller annat bistånd åt smittskyddsläkare.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

21 §

Sekretess gäller hos en polis-

myndighet i ärende om omhän-

dertagande som avses i 20 §

Sekretess gäller hos Polis-

myndigheten i ärende om om-

händertagande som avses i 20 §

första stycket 2 för uppgift i en anmälan eller utsaga, i förhållande till den omhändertagne, endast om det kan antas att fara uppkommer för att den enskilde eller någon närstående till denne utsätts för våld eller lider annat allvarligt men om uppgiften röjs.

första stycket 2 för uppgift i en anmälan eller utsaga, i förhållande till den omhändertagne, endast om det kan antas att fara uppkommer för att den enskilde eller någon närstående till honom eller henne utsätts för våld eller lider annat allvarligt men om uppgiften röjs.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.

23 §

Sekretess gäller hos en polis-

myndighet för uppgift om en

enskilds personliga förhållanden i ärende enligt vapenlagen (1996:67), om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider men om uppgiften röjs.

Sekretess gäller hos Polis-

myndigheten för uppgift om en

enskilds personliga förhållanden i ärende enligt vapenlagen (1996:67), om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till honom eller henne lider men om uppgiften röjs.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

37 kap.

6 §

Sekretess gäller hos en polis-

myndighet, en åklagarmyndig-

het, Rikspolisstyrelsen, Tullverket, Kustbevakningen och Migrationsverket för uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan lämnas ut utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men och uppgiften förekommer i en angelägenhet som avser en framställning enligt 3 § lagen (2000:344) om Schengens informationssystem om

Sekretess gäller hos

Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, en åklagarmyndighet,

Tullverket, Kustbevakningen och Migrationsverket för uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan lämnas ut utan att den enskilde eller någon närstående till honom

eller henne lider men och upp-

giften förekommer i en angelägenhet som avser en framställning enligt 3 § lagen (2000:344) om Schengens infor-

mationssystem om

1. omhändertagande av en person som har efterlysts för överlämnande eller utlämning,

2. att en person ska nekas tillträde till eller uppehållstillstånd i Schengenstaterna (spärrlista),

3. tillfälligt omhändertagande av en person med hänsyn till dennes eller någon annans säkerhet, eller

4. dold övervakning eller särskilda kontrollåtgärder. Sekretess gäller hos en myndighet som prövar ansökningar om visering och uppehållstillstånd för uppgift om en enskilds personliga förhållanden i en angelägenhet som avser en sådan framställning som avses i första stycket 2 under samma förutsättningar som anges i första stycket.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

Denna lag träder i kraft den xxx. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för uppgifter i sådana ärenden där handlingar omhändertagits för arkivering före denna tidpunkt.

163. Förslag till lag om ändring i lagen (2010:383) om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs att 18 kap. 17 § och 37 kap. 6 §offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ), i stället för deras lydelse enligt lagen (2010:383) om ändring i nämnda lag, ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 § /Träder i kraft den dag regeringen bestämmer/

18 kap.

17 §

228

Sekretess gäller för uppgift i verksamhet som avser rättsligt samarbete på begäran av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, för uppgift som hänför sig till en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål eller en angelägenhet som angår tvångsmedel, om det kan antas att det varit en förutsättning för den andra statens eller den mellanfolkliga domstolens begäran att uppgiften inte skulle röjas.

Motsvarande sekretess gäller hos en polismyndighet, en åklagarmyndighet, Rikspolisstyrelsen, Tullverket och Kustbevakningen för uppgift i en angelägenhet som avses i 3 § första stycket 1 och 5 lagen (2000:344) om Schengens informationssystem.

Motsvarande sekretess gäller hos Polismyndigheten, Säkerhets-

polisen, en åklagarmyndighet,

Tullverket och Kustbevakningen för uppgift i en angelägenhet som avses i 3 § första stycket 1 och 5 lagen (2000:344) om Schengens informationssystem.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst fyrtio år.

37 kap.

6 §

229

Sekretess gäller hos en polis-

myndighet, en åklagarmyndig-

het, Rikspolisstyrelsen, Tull-

Sekretess gäller hos Polis-

myndigheten, Säkerhetspolisen en

åklagarmyndighet, Tullverket,

228 Senaste lydelse 2010:383. 229 Senaste lydelse 2010:383.

verket, Kustbevakningen och Migrationsverket för uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan lämnas ut utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men och uppgiften förekommer i en angelägenhet som avser en framställning i det register som avses i 1 § lagen (2000:344) om Schengens informationssystem om

Kustbevakningen och Migrationsverket för uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan lämnas ut utan att den enskilde eller någon närstående till honom eller henne lider men och uppgiften förekommer i en angelägenhet som avser en framställning i det register som avses i 1 § lagen (2000:344) om Schengens informationssystem om

1. omhändertagande av en person som har efterlysts för överlämnande eller utlämning,

2. att en person ska nekas tillträde till eller uppehållstillstånd i Schengenstaterna,

3. tillfälligt omhändertagande av en person med hänsyn till dennes eller någon annans säkerhet, eller

4. dold övervakning eller särskilda kontrollåtgärder. Sekretess gäller hos en myndighet som prövar ansökningar om visering och uppehållstillstånd för uppgift om en enskilds personliga förhållanden i en angelägenhet som avser en sådan framställning som avses i första stycket 2 under samma förutsättningar som anges i första stycket.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

164. Förslag till lag om ändring i lagen (2009:1424) om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel

Härigenom föreskrivs att i rubriken närmast 17 § lagen (2009:1424) om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel ordet ”polismyndighet” ska bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den

165. Förslag till lag om ändring i lagen (2010:294) om säkerhetskontroll vid offentliga sammanträden i kommuner och landsting

Härigenom föreskrivs att i 2, 5 och 6 §§ lagen (2010:294) om säkerhetskontroll vid offentliga sammanträden i kommuner och landsting ordet ”polismyndighet” i olika böjningsformer ska bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten” i motsvarande böjningsform.

Denna lag träder i kraft den

166. Förslag till lag om ändring i polisdatalagen (2010:361)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 §, 2 kap.4, 5, 8, 16–18 §§, 3 kap. 8 §, 4 kap.1, 10, 11, 17–19 och 21 §§, 5 kap.1 och 2 §§polisdatalagen (2010:361)ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

2 §

Denna lag gäller vid behandling av personuppgifter i polisens brottsbekämpande verksamhet vid Rikspolisstyrelsen, polismyn-

digheterna och Ekobrottsmyn-

digheten, om behandlingen är helt eller delvis automatiserad eller om personuppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier.

Denna lag gäller vid behandling av personuppgifter i polisens brottsbekämpande verksamhet vid Polismyndigheten, Säkerhets-

polisen och Ekobrottsmyndig-

heten, om behandlingen är helt eller delvis automatiserad eller om personuppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier.

Lagen gäller inte vid behandling av personuppgifter enligt lagen (1998:620) om belastningsregister, lagen (1998:621) om misstankeregister, lagen (2000:344) om Schengens informationssystem, lagen (2006:444) om passagerarregister eller lagen (2010:362) om polisens allmänna spaningsregister.

Lagen gäller inte heller när personuppgifter behandlas i vapenregister med stöd av vapenlagen (1996:67), om inte detta särskilt anges i den lagen.

2 kap.

4 §

Rikspolisstyrelsen är person-

uppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som myndigheten utför och den behandling som utförs i polisens verksamhet vid Ekobrotts-

Polismyndigheten är person-

uppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som myndigheten utför och den behandling som utförs i polisens verksamhet vid Ekobrotts-

myndigheten. Varje polismyn-

dighet är personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som myndigheten utför.

myndigheten.

5 §

Rikspolisstyrelsen och varje polismyndighet ska utse ett eller

flera personuppgiftsombud.

Polismyndigheten ska utse ett

eller flera personuppgiftsombud.

Den personuppgiftsansvarige ska anmäla till tillsynsmyndigheten enligt personuppgiftslagen (1998:204) när ett personuppgiftsombud utses eller entledigas.

8 §

Personuppgifter som behandlas enligt 7 § får även behandlas när det är nödvändigt för att tillhandahålla information som behövs i

1. brottsbekämpande verksamhet hos Rikspolisstyrelsen,

polismyndigheter,

Ekobrotts-

myndigheten, Åklagarmyndigheten, Tullverket, Kustbevakningen och Skatteverket,

1. brottsbekämpande verksamhet hos Polismyndigheten,

Säkerhetspolisen,

Ekobrotts-

myndigheten, Åklagarmyndigheten, Tullverket, Kustbevakningen och Skatteverket,

2. brottsbekämpande verksamhet hos utländsk myndighet eller mellanfolklig organisation,

3. sådan verksamhet hos polisen som avser handräckningsuppdrag,

4. annan verksamhet som polisen ansvarar för, om det finns särskilda skäl att tillhandahålla informationen,

5. verksamhet hos Kriminalvården för att förebygga brott och upprätthålla säkerheten, eller

6. en myndighets verksamhet

a) om det enligt lag eller förordning åligger polisen att bistå myndigheten med viss uppgift, eller

b) om informationen tillhandahålls inom ramen för myndighetsöverskridande samverkan mot brott.

Personuppgifter som behandlas enligt 7 § får även behandlas om det är nödvändigt för att tillhandahålla information till riksdagen och regeringen samt, i den utsträckning skyldighet att lämna uppgifter följer av lag eller förordning, till andra.

Regeringen meddelar föreskrifter om att personuppgifter som behandlas enligt 7 § och som avser efterlysta personer och avlägs-

nanden ur landet får behandlas för att tillhandahålla information till vissa särskilt angivna myndigheter och att uppgifter som behandlas i en förundersökning får tillhandahållas konkursförvaltare.

I ett enskilt fall får personuppgifter som behandlas enligt 7 § även behandlas för att tillhandahålla information för något annat ändamål än de som anges i första–tredje styckena, under förutsättning att ändamålet inte är oförenligt med det ändamål för vilket uppgifterna samlades in.

16 §

Rikspolisstyrelsen, polismyndigheter, Ekobrottsmyndigheten,

Åklagarmyndigheten, Tullverket, Kustbevakningen och Skatteverket har, trots sekretess enligt 21 kap. 3 § första stycket och 35 kap. 1 §offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), rätt att ta del av personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga, om den mottagande myndigheten behöver uppgifterna i sin brottsbekämpande verksamhet.

Polismyndigheten, Säkerhetspolisen Ekobrottsmyndigheten,

Åklagarmyndigheten, Tullverket, Kustbevakningen och Skatteverket har, trots sekretess enligt 21 kap. 3 § första stycket och 35 kap. 1 §offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), rätt att ta del av personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga, om den mottagande myndigheten behöver uppgifterna i sin brottsbekämpande verksamhet.

Första stycket gäller inte uppgifter som behandlas i särskilda register enligt 4 kap.

17 §

Polismyndigheter, Ekobrotts-

myndigheten, Åklagarmyndigheten, Tullverket och Kustbevakningen har, trots sekretess enligt 21 kap. 3 § första stycket och 35 kap. 1 §offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), rätt att ta del av uppgifter om huruvida personer förekommer i register över DNA-profiler, om den mottagande myndigheten behöver uppgifterna i sin brottsbekämpande verksamhet.

Säkerhetspolisen, Ekobrotts-

myndigheten, Åklagarmyndigheten, Tullverket och Kustbevakningen har, trots sekretess enligt 21 kap. 3 § första stycket och 35 kap. 1 §offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), rätt att ta del av uppgifter om huruvida personer förekommer i register över DNA-profiler, om den mottagande myndigheten behöver uppgifterna i sin brottsbekämpande verksamhet.

Uppgifter ur sådana register ska lämnas till Statens kriminaltekniska laboratorium, om myndigheten behöver uppgifterna i sin verksamhet.

18 §

Polismyndigheter, Ekobrotts-

myndigheten, Tullverket, Kustbevakningen och Skatteverket har, trots sekretess enligt 21 kap. 3 § första stycket och 35 kap. 1 §offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), rätt att ta del av personuppgifter som behandlas i fingeravtrycks- eller signalementsregister enligt 4 kap. 11–17 §§, om den mottagande myndigheten behöver uppgifterna i sin brottsbekämpande verksamhet. Det-

samma gäller Statens kriminaltekniska laboratorium, om myndigheten behöver uppgifterna i sin verksamhet.

Säkerhetspolisen, Ekobrotts-

myndigheten, Tullverket, Kustbevakningen och Skatteverket har, trots sekretess enligt 21 kap. 3 § första stycket och 35 kap. 1 §offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), rätt att ta del av personuppgifter som behandlas i fingeravtrycks- eller signalementsregister enligt 4 kap. 11–17 §§, om den mottagande myndigheten behöver uppgifterna i sin brottsbekämpande verksamhet.

3 kap.

8 §

Rikspolisstyrelsen, polismyndigheter, Ekobrottsmyndigheten,

Åklagarmyndigheten, Tullverket, Kustbevakningen och Skatteverket får medges direktåtkomst till personuppgifter i polisens brottsbekämpande verksamhet. Direktåtkomsten får endast avse personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga.

Säkerhetspolisen, Ekobrotts-

myndigheten, Åklagarmyndigheten, Tullverket, Kustbevakningen och Skatteverket får medges direktåtkomst till personuppgifter i polisens brottsbekämpande verksamhet. Direktåtkomsten får endast avse personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga.

En myndighet som medgetts direktåtkomst ansvarar för att tillgången till personuppgifter begränsas till vad varje tjänsteman behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om omfattningen av direktåtkomsten samt om behörighet och säkerhet.

Bevarande av personuppgifter i ärenden om utredning eller beivrande av brott.

4 kap

1 §

Rikspolisstyrelsen får föra

register över DNA-profiler (DNA-registret, utredningsregistret och spårregistret) i enlighet med 2–10 §§. Dessa register får även föras för att underlätta identifiering av avlidna personer.

Polismyndigheten får föra

register över DNA-profiler (DNA-registret, utredningsregistret och spårregistret) i enlighet med 2–10 §§. Dessa register får även föras för att underlätta identifiering av avlidna personer.

10 §

Polismyndigheter, Ekobrotts-

myndigheten, Åklagarmyndigheten, Tullverket, Kustbevak-

ningen och Statens kriminaltekniska laboratorium får med-

ges direktåtkomst till register över DNA-profiler.

Säkerhetspolisen, Ekobrotts-

myndigheten, Åklagarmyndigheten, Tullverket, och Kustbevak-

ningen får medges direkt-

åtkomst till register över DNAprofiler.

En myndighet som medgetts direktåtkomst ansvarar för att tillgången till personuppgifter begränsas till vad varje tjänsteman behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om omfattningen av direktåtkomsten samt om behörighet och säkerhet.

11 §

Rikspolisstyrelsen får föra

fingeravtrycks- eller signalementsregister i enlighet med 12– 17 §§. Dessa register får även föras för att underlätta identifiering av okända personer.

Polismyndigheten får föra

fingeravtrycks- eller signalementsregister i enlighet med 12– 17 §§. Dessa register får även föras för att underlätta identifiering av okända personer.

17 §

Polismyndigheter, Ekobrotts-

myndigheten, Tullverket, Kustbevakningen, Skatteverket och

Statens kriminaltekniska laboratorium får medges direkt-

åtkomst till personuppgifter i fingeravtrycks- eller signalementsregister.

Säkerhetspolisen, Ekobrotts-

myndigheten, Tullverket, Kustbevakningen och Skatteverket får medges direktåtkomst till personuppgifter i fingeravtrycks- eller signalementsregister.

En myndighet som medgetts direktåtkomst ansvarar för att tillgången till personuppgifter begränsas till vad varje tjänsteman behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om omfattningen av direktåtkomsten samt om behörighet och säkerhet.

18 §

Rikspolisstyrelsen får be-

handla personuppgifter i penningtvättsregister om det behövs för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet

Polismyndigheten får be-

handla personuppgifter i penningtvättsregister om det behövs för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet

1. där penningtvätt är ett led för att dölja vinning av brott eller brottslig verksamhet, eller

2. som innefattar finansiering av terrorism.

19 §

I ett penningtvättsregister får personuppgifter behandlas som

1. kan antas ha samband med sådan brottslig verksamhet som avses i 18 §,

2. har rapporterats till Riks-

polisstyrelsen med stöd av lag

eller annan författning, eller

3. har lämnats av en utländsk myndighet som i sin stat ansvarar för arbetet med att förebygga, förhindra eller upp-

I ett penningtvättsregister får personuppgifter behandlas som

1. kan antas ha samband med sådan brottslig verksamhet som avses i 18 §,

2. har rapporterats till Polis-

myndigheten med stöd av lag

eller annan författning, eller

3. har lämnats av en utländsk myndighet som i sin stat ansvarar för arbetet med att förebygga, förhindra eller upp-

täcka sådan brottslig verksamhet som avses i 18 §.

täcka sådan brottslig verksamhet som avses i 18 §.

21 §

Rikspolisstyrelsen får be-

handla personuppgifter i det internationella registret om det behövs för handläggningen av ärenden som rör internationellt polisiärt samarbete eller internationellt straffrättsligt samarbete.

Polismyndigheten får be-

handla personuppgifter i det internationella registret om det behövs för handläggningen av ärenden som rör internationellt polisiärt samarbete eller internationellt straffrättsligt samarbete.

Uppgifter angående dödsfall, olyckshändelser eller andra liknande händelser i utlandet får också behandlas i det internationella registret, om ärendet rör en fråga som ska handläggas av polisen.

5 kap.

1 §

Personuppgifter får behandlas i Säkerhetspolisens brottsbekämpande verksamhet om det behövs för att

1. förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar

a) brott mot rikets säkerhet,

b) terroristbrott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott,

c) brott enligt 3 § lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, eller

d) tryckfrihetsbrott och yttrandefrihetsbrott med rasistiska eller främlingsfientliga motiv,

2. utreda eller beivra sådana brott som avses i 1, eller, efter särskilt beslut, annat brott,

3. fullgöra uppgifter i samband med personskydd,

4. fullgöra uppgifter enligt säkerhetsskyddslagen (1996:627),

5. fullgöra förpliktelser som följer av internationella åtaganden, eller

6. ämna tekniskt biträde till

Rikspolisstyrelsen, polismyndigheter, Ekobrottsmyndigheten,

Åklagarmyndigheten eller Tullverket.

6. lämna tekniskt biträde till

Polismyndigheten,

Ekobrotts-

myndigheten, Åklagarmyndigheten eller Tullverket.

2 §

Personuppgifter som behandlas enligt 1 § får även behandlas när det är nödvändigt för att tillhandahålla information som behövs i

1. brottsbekämpande verksamhet hos Rikspolisstyrelsen,

polismyndigheter,

Ekobrotts-

myndigheten, Åklagarmyndigheten, Tullverket, Kustbevakningen och Skatteverket,

1. brottsbekämpande verksamhet hos Polismyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyndigheten, Tullverket, Kustbevakningen och Skatteverket,

2. en myndighets verksamhet, om informationen tillhandahålls inom ramen för myndighetsöverskridande samverkan mot brott,

3. Försvarsmaktens försvarsunderrättelseverksamhet och militära säkerhetstjänst, om det finns särskilda skäl att tillhandahålla informationen, eller

4. brottsbekämpande verksamhet hos utländsk myndighet eller mellanfolklig organisation.

Personuppgifter som behandlas enligt 1 § får även behandlas, om det är nödvändigt för att tillhandahålla information till riksdagen och regeringen samt, i den utsträckning skyldighet att lämna uppgifter följer av lag eller förordning, till andra.

Regeringen meddelar föreskrifter om att personuppgifter som behandlas enligt 1 § och som avser efterlysta personer och avlägsnanden ur landet får behandlas för att tillhandahålla information till vissa särskilt angivna myndigheter.

I ett enskilt fall får personuppgifter som behandlas enligt 1 § även behandlas för att tillhandahålla information för något annat ändamål än de som anges i första–tredje styckena, under förutsättning att ändamålet inte är oförenligt med det ändamål för vilket uppgifterna samlades in.

Denna lag träder i kraft den

167. Förslag till lag om ändring i lagen (2010:362) om polisens allmänna spaningsregister

Härigenom föreskrivs att 1, 4, 18 och 20 §§ lagen (2010:362) om polisens allmänna spaningsregister ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Rikspolisstyrelsen får med

hjälp av automatiserad behandling föra ett allmänt spaningsregister.

Rikspolisstyrelsen är person-

uppgiftsansvarig för behandlingen av personuppgifter i registret.

Polismyndigheten får med

hjälp av automatiserad behandling föra ett allmänt spaningsregister.

Polismyndigheten är person-

uppgiftsansvarig för behandlingen av personuppgifter i registret.

4 §

Personuppgifter i registret får behandlas om det är nödvändigt för att tillhandahålla information som behövs i

1. brottsbekämpande verksamhet hos Rikspolisstyrelsen,

polismyndigheter, Ekobrottsmyn-

digheten, Åklagarmyndigheten, Tullverket, Kustbevakningen och Skatteverket,

1. brottsbekämpande verksamhet hos Polismyndigheten,

Säkerhetspolisen, Ekobrottsmyn-

digheten, Åklagarmyndigheten, Tullverket, Kustbevakningen och Skatteverket,

2. brottsbekämpande verksamhet hos utländsk myndighet eller mellanfolklig organisation,

3. sådan verksamhet hos polisen som avser handräckningsuppdrag, eller

4. annan verksamhet som polisen ansvarar för, om det finns särskilda skäl att tillhandahålla informationen.

Personuppgifter får även behandlas om det är nödvändigt för att tillhandahålla information till riksdagen och regeringen samt, i den utsträckning skyldighet att lämna uppgifter följer av lag eller förordning, till andra. I övrigt gäller 9 § första stycket d och andra stycket personuppgiftslagen (1998:204).

18 §

Polismyndigheter, Ekobrotts-

myndigheten, Tullverket, Kustbevakningen och Skatteverket har, trots sekretess enligt 21 kap. 3 § första stycket och 35 kap. 1 §offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), rätt att ta del av uppgifter i registret, om myndigheten behöver uppgifterna i sin brottsbekämpande verksamhet.

Säkerhetspolisen, Ekobrotts-

myndigheten, Tullverket, Kustbevakningen och Skatteverket har, trots sekretess enligt 21 kap. 3 § första stycket och 35 kap. 1 §offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), rätt att ta del av uppgifter i registret, om myndigheten behöver uppgifterna i sin brottsbekämpande verksamhet.

Regeringen meddelar föreskrifter om att uppgifter får lämnas ut i andra fall än som anges i första stycket.

Bestämmelser om att uppgifter får lämnas ut finns även i offentlighets- och sekretesslagen.

20 §

Polismyndigheter, Ekobrotts-

myndigheten, Tullverket, Kustbevakningen och Skatteverket får medges direktåtkomst till registret.

Säkerhetspolisen, Ekobrotts-

myndigheten, Tullverket, Kustbevakningen och Skatteverket får medges direktåtkomst till registret.

En myndighet som har medgetts direktåtkomst ansvarar för att tillgången till personuppgifter begränsas till vad varje tjänsteman behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om omfattningen av direktåtkomsten samt om behörighet och säkerhet.

Denna lag träder i kraft den

168. Förslag till lag om ändring i luftfartslagen (2010:500)

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 21 § luftfartslagen (2010:500) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap

21 §

Ett flygcertifikat ska omhändertas, om innehavaren vid utövande av luftfart har

1. visat tydliga tecken på påverkan av alkohol eller något annat ämne, eller

2. gjort sig skyldig till grov oaktsamhet eller har visat uppenbar likgiltighet för andra människors liv eller egendom.

Ett certifikat får också omhändertas, om innehavaren på grund av sjukdom eller skada eller av någon annan sådan orsak inte kan fullgöra de uppgifter som certifikatet avser på ett trafiksäkert sätt.

Ett certifikat gäller inte när det är omhändertaget. Ett beslut om omhändertagande av flygcertifikat får meddelas av polis, åklagare eller Transportstyrelsen. Frågan om ett omhändertagande ska följas av en ansökan om återkallelse eller om flygcertifikatet ska återlämnas ska prövas skyndsamt.

Ett beslut om omhändertagande av flygcertifikat får meddelas av Polismyndigheten, åklagare eller Transportstyrelsen. Frågan om ett omhändertagande ska följas av en ansökan om återkallelse eller om flygcertifikatet ska återlämnas ska prövas skyndsamt.

Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om omhändertagande av flygcertifikat.

Denna lag träder i kraft den

169. Förslag till lag om ändring i patientsäkerhetslagen (2010:659)

Härigenom föreskrivs att i 6 kap.9 och 15 §§patientsäkerhetslagen (2010:659)

230

ordet ”polismyndighet” ska ha bytas ut mot

ordet ”Polismyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den

230 Senaste lydelse av 6 kap. 15 § 2012:226.

170. Förslag till lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster

Härigenom föreskrivs att i 6 kap.5, 6 och 7 §§ lagen (2010:751) om betaltjänster

231

orden ”en polismyndighet” ska bytas ut mot

ordet ”Polismyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den

231 Senaste lydelse av 6 kap. 5 § 2011:775.

171. Förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800)

Härigenom föreskrivs att i 5 kap. 23 § skollagen (2010:800) ordet ”polismyndighet” ska bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den

172. Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (2010:900)

Härigenom föreskrivs att i 11 kap. 9 § plan- och bygglagen (2010:900) ordet ”polismyndigheterna” ska bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den

173. Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor

Härigenom föreskrivs att punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3. Försvarsmakten, Rikspolis-

styrelsen och polismyndigheten

får till och med den 31 december 2021 fortsätta hantera plastiska sprängämnen som har tillverkats eller importerats före den 1 april 2007 även om de inte är märkta med spårämne.

3. Försvarsmakten,

Polis-

myndigheten och Säkerhetspolisen

får till och med den 31 december 2021 fortsätta hantera plastiska sprängämnen som har tillverkats eller importerats före den 1 april 2007 även om de inte är märkta med spårämne.

Denna lag träder i kraft den

174. Förslag till lag om ändring i postlagen (2010:1045)

Härigenom föreskrivs att i 2 kap. 15 §

232

postlagen (2010:1045)

ordet ”polismyndighet” ska bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den

232 Senaste lydelse 2010:1984.

175. Förslag till lag om ändring i alkohollagen (2010:1622)

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 11 § och 9 kap. 2 och 7–9 §§, alkohollagen (2010:1622) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.

11 §

En ansökan om stadigvarande serveringstillstånd får inte bifallas utan att polismyn-

dighetens yttrande har inhämtats.

Detsamma gäller, om det inte rör sig om arrangemang av endast obetydlig omfattning, tillfälligt serveringstillstånd för servering till allmänheten.

En ansökan om stadigvarande serveringstillstånd får inte bifallas utan att Polismyn-

dighetens yttrande har inhämtats.

Detsamma gäller, om det inte rör sig om arrangemang av endast obetydlig omfattning, tillfälligt serveringstillstånd för servering till allmänheten.

Polismyndigheten ska i sitt yttrande redovisa samtliga omständigheter som ligger till grund för myndighetens bedömning i det enskilda fallet och särskilt yttra sig om sökandens allmänna lämplighet för verksamheten.

Om en ansökan avser servering inom eller invid ett militärt område ska yttrande dessutom inhämtas av vederbörande militära chef innan ansökan får bifallas.

9 kap.

2 §

Kommunen och polismyn-

digheten har tillsyn över efter-

levnaden av de bestämmelser som gäller för servering av alkoholdrycker.

Kommunen och Polismyn-

digheten har tillsyn över efter-

levnaden av de bestämmelser som gäller för servering av alkoholdrycker.

Kommunen och polismyn-

digheten har också tillsyn över

detaljhandeln med folköl.

Kommunen och Polismyn-

digheten har också tillsyn över

detaljhandeln med folköl.

Kommunen ska upprätta en tillsynsplan som ska ges in till länsstyrelsen.

7 §

En kommun som har fattat ett beslut i ett ärende enligt denna lag ska sända en kopia av beslutet till Statens folkhälsoinstitut samt den länsstyrelse och den polismyndighet som

berörs av beslutet. Om beslutet

avser de särskilda bestämmelserna om marknadsföring ska en kopia av beslutet också sändas till Konsumentverket.

En kommun som har fattat ett beslut i ett ärende enligt denna lag ska sända en kopia av beslutet till Statens folkhälsoinstitut samt den länsstyrelse

som berörs av beslutet och till Polismyndigheten. Om beslutet

avser de särskilda bestämmelserna om marknadsföring ska en kopia av beslutet också sändas till Konsumentverket.

En kommun ska utfärda bevis om tillstånd som kommunen har meddelat.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter ett sådant bevis ska innehålla.

8 §

På begäran av en annan tillsynsmyndighet ska kommunen lämna de uppgifter som myndigheten behöver för sin tillsyn. Kommunen ska även på begäran av Skatteverket eller Tullverket lämna de uppgifter som behövs för beskattning eller påförande av tull.

Polismyndigheten ska underrätta andra tillsynsmyndigheter om förhållanden som är av betydelse för dessa myndigheters tillsyn.

Kronofogdemyndigheten ska underrätta vederbörande tillståndsmyndighet om en tillståndshavare brister i sina skyldigheter att erlägga skatter eller socialavgifter. På begäran av länsstyrelsen ska sådan underrättelse ges till denna.

På begäran av en tillsynsmyndighet ska polismyndigheter samt Skatteverket och andra myndigheter som uppbär eller driver in skatter eller avgifter lämna uppgifter som tillsynsmyndigheten behöver för sin tillståndsprövning eller tillsyn.

På begäran av en tillsynsmyndighet ska Polismyndigheten samt Skatteverket och andra myndigheter som uppbär eller driver in skatter eller avgifter lämna uppgifter som tillsynsmyndigheten behöver för sin tillståndsprövning eller tillsyn.

9 §

Polismyndighet ska på begäran

lämna annan tillsynsmyndighet den hjälp som behövs vid tillämpningen av 13–15 §§.

Polismyndigheten ska på be-

gäran lämna annan tillsynsmyndighet den hjälp som behövs vid tillämpningen av 13–15 §§.

En begäran enligt första stycket får göras endast om

1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan vidtas utan att polisens särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver tillgripas, eller

2. det annars finns synnerliga skäl.

Denna lag träder i kraft den

176. Förslag till lag om ändring i delgivningslagen (2010:1932)

Härigenom föreskrivs att 40–42 och 46 §§ samt rubriken närmast före 42 § delgivningslagen (2010:1932) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

40 §

Stämningsmannadelgivning får utföras av stämningsman eller av den som är anställd vid

- polismyndighet, - Polismyndigheten,

- Säkerhetspolisen

- åklagarmyndighet, - allmän domstol, - allmän förvaltningsdomstol, - Kronofogdemyndigheten, - Skatteverket, - svensk utlandsmyndighet, och - auktoriserat delgivningsföretag. Stämningsmannadelgivning får utföras av personal vid respektive inrättning om delgivningsmottagaren är intagen i

- kriminalvårdsanstalt, - häkte, - sådan undersökningsenhet som avses i 5 § lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökning,

- sådan vårdinrättning som avses i 6 § första stycket lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård,

- sådan sjukvårdsinrättning som avses i 15 § första stycket lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård,

- sådant hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, eller

- sådant hem som avses i 22 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall.

41 §

En polismyndighet förordnar

stämningsmän inom sitt polis-

distrikt.

Polismyndigheten förordnar

stämningsmän.

Förordnandet

ska avse ett eller flera län.

En polismyndighets rätt att

öppna postförsändelse

Polismyndighetens

rätt att

öppna postförsändelse

42 §

En polismyndighet får öppna

en försändelse som har lämnats till myndigheten för stämningsmannadelgivning, om det behövs för att innehållet ska kunna vidarebefordras inom myndigheten eller till en annan

polismyndighet för delgivning.

Detta gäller dock inte om uppdragsgivaren har angett att försändelsen inte får öppnas.

Polismyndigheten får öppna

en försändelse som har lämnats till myndigheten för stämningsmannadelgivning, om det behövs för att innehållet ska kunna vidarebefordras inom myndigheten för delgivning. Detta gäller dock inte om uppdragsgivaren har angett att försändelsen inte får öppnas.

46 §

Stämningsman och anställd vid polismyndighet, åklagarmyndighet, allmän domstol, allmän förvaltningsdomstol, Kronofogdemyndigheten, Skatteverket och auktoriserat delgivningsföretag har rätt att få tillträde till enskilt område som inte utgör bostad för att verkställa stämningsmannadelgivning.

Stämningsman och den som

är anställd vid Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, åklagarmyndig-

het, allmän domstol, allmän förvaltningsdomstol, Kronofogdemyndigheten, Skatteverket och auktoriserat delgivningsföretag har rätt att få tillträde till enskilt område som inte utgör bostad för att verkställa stämningsmannadelgivning.

En polisman som vägras sådant tillträde får, efter beslut av polismyndigheten, själv bereda sig tillträde. Om någon annan person som anges i första stycket vägras tillträde, ska polismyn-

digheten lämna biträde om

personen begär det.

En polisman som vägras sådant tillträde får, efter beslut av Polismyndigheten, själv bereda sig tillträde. Om någon annan person som anges i första stycket vägras tillträde, ska Polismyn-

digheten lämna biträde om

personen begär det.

Denna lag träder i kraft den

177. Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1933) om auktorisation av delgivningsföretag

Härigenom föreskrivs att i 2 och 13 §§ lagen (2010:1933) om auktorisation av delgivningsföretag ordet ”Rikspolisstyrelsen” ska bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den

178. Förslag till lag om ändring i lagen (2011:111) om förstörande av vissa hälsofarliga missbrukssubstanser

Härigenom föreskrivs i 7 och 14 §§ lagen (2011:111) om förstörande av vissa hälsofarliga missbrukssubstanser orden ”en polismyndighet” ska bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den

179. Förslag till lag om ändring i lagen (2011:579) om leksakers säkerhet

Härigenom föreskrivs att i 25 § och rubriken närmast före 25 § lagen (2011:579) om leksakers säkerhet ordet ”polismyndighet” i olika böjningsformer ska bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den

180. Förslag till lag om ändring i lagen (2011:721) om märkning av energirelaterade produkter

Härigenom föreskrivs att i 17 § lagen (2011:721) om märkning av energirelaterade produkter ordet ”polismyndighet” ska bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den

181. Förslag till lag om ändring i lagen (2011:1070) om handel med sälprodukter

Härigenom föreskrivs att i 7 § lagen (2011:1070) om handel med sälprodukter ordet ”polismyndighet” ska bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den

182. Förslag till lag om ändring i lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder

Härigenom föreskrivs att i 5 kap. 4 §, 6 kap. 1 § och 7 kap.1– 2 §§ lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder ordet ”polismyndigheten” ska bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den

183. Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244)

Härigenom föreskrivs att i 42 kap. 4 § skatteförfarandelagen (2011:1244) ordet ”polismyndighet” ska bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den

184. Förslag till lag om ändring i kustbevakningsdatalagen (2012:145)

Härigenom föreskrivs att 3 kap.3 och 7 §§ samt 4 kap. 7 §kustbevakningsdatalagen (2012:145) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

3 §

Personuppgifter som behandlas enligt 2 § får även behandlas om det är nödvändigt för att tillhandahålla information som behövs i

Personuppgifter som behandlas enligt 2 § får även behandlas om det är nödvändigt för att tillhandahålla information som behövs i

1. brottsbekämpande verksamhet hos Rikspolisstyrelsen,

polismyndigheter,

Ekobrotts-

myndigheten, Åklagarmyndigheten, Tullverket och Skatteverket,

1. brottsbekämpande verksamhet hos Polismyndigheten,

Säkerhetspolisen,

Ekobrotts-

myndigheten, Åklagarmyndigheten, Tullverket och Skatteverket,

2. brottsbekämpande verksamhet hos en utländsk myndighet eller mellanfolklig organisation,

3. annan verksamhet hos Kustbevakningen för

a) utredning och beslut i ärenden som rör vattenföroreningsavgift, eller

b) tillsyn och kontroll enligt lag eller förordning,

4. en annan myndighets verksamhet

a) om Kustbevakningen enligt lag eller förordning är skyldig att bistå myndigheten med viss uppgift, eller

b) om informationen tillhandahålls inom ramen för myndighetsöverskridande samverkan mot brott.

Personuppgifter som behandlas enligt 2 § får även behandlas om det är nödvändigt för att tillhandahålla information till riksdagen och regeringen samt, i den utsträckning skyldighet att lämna uppgifter följer av lag eller förordning, till annan.

I ett enskilt fall får personuppgifter som behandlas enligt 2 § även behandlas för att tillhandahålla information för något annat ändamål än de som anges i första och andra styckena, under

förutsättning att ändamålet inte är oförenligt med det ändamål för vilket uppgifterna samlades in.

7 §

Rikspolisstyrelsen, polismyndigheter,

Ekobrottsmyndig-

heten, Åklagarmyndigheten, Tullverket och Skatteverket har, trots sekretess enligt 21 kap. 3 § första stycket och 35 kap. 1 §offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), rätt att ta del av personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga, om den mottagande myndigheten behöver uppgifterna i sin brottsbekämpande verksamhet.

Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Ekobrottsmyndigheten,

Åklagarmyndigheten, Tullverket och Skatteverket har, trots sekretess enligt 21 kap. 3 § första stycket och 35 kap. 1 §offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), rätt att ta del av personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga, om den mottagande myndigheten behöver uppgifterna i sin brottsbekämpande verksamhet.

4 kap.

7 §

Rikspolisstyrelsen, polismyndigheter,

Ekobrottsmyndig-

heten, Åklagarmyndigheten, Tullverket och Skatteverket får medges direktåtkomst till personuppgifter i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet. Direktåtkomsten får endast avse personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga.

Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Ekobrottsmyndigheten,

Åklagarmyndigheten, Tullverket och Skatteverket får medges direktåtkomst till personuppgifter i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet. Direktåtkomsten får endast avse personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga.

En myndighet som har medgetts direktåtkomst ansvarar för att tillgången till personuppgifter begränsas till vad varje tjänsteman behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om omfattningen av direktåtkomsten samt om behörighet och säkerhet.

Denna lag träder i kraft den

185. Förslag till lag om ändring i yrkestrafiklagen (2012:210)

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 6 § yrkestrafiklagen (2012:210) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.

6 §

Vid förundersökning som gäller brott enligt 1 § får åklagare eller polismyndighet som

leder undersökningen begära

hjälp av Tullverket och ge en tulltjänsteman i uppdrag att genomföra en viss åtgärd under förundersökningen, om det är lämpligt med hänsyn till omständigheterna.

Vid förundersökning som gäller brott enligt 1 § får åklagare begära hjälp av Tullverket och ge en tulltjänsteman i uppdrag att genomföra en viss åtgärd under förundersökningen, om det är lämpligt med hänsyn till omständigheterna.

Detsamma gäller Polismyndigheten då den leder förundersökningen.

Om det finns anledning att anta att brott enligt första stycket har förövats, har en tulltjänsteman samma befogenhet som tillkommer en polisman att hålla förhör och vidta andra åtgärder enligt 23 kap. 3 § tredje stycket rättegångsbalken.

Denna lag träder i kraft den

186. Förslag till lag om ändring i taxitrafiklagen (2012:211)

Härigenom föreskrivs i fråga om taxitrafiklagen (2012:211)

dels att i 4 kap. 11 § ordet ”en polismyndighet” ska bytas ut mot

ordet ”Polismyndigheten”,

dels att 5 kap. 9 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.

9 §

Vid förundersökning som gäller brott enligt 1 § får åklagare eller polismyndighet som

leder undersökningen begära

hjälp av Tullverket och ge en tulltjänsteman i uppdrag att genomföra en viss åtgärd under förundersökningen, om det är lämpligt med hänsyn till omständigheterna.

Vid förundersökning som gäller brott enligt 1 § får åklagare begära hjälp av Tullverket och ge en tulltjänsteman i uppdrag att genomföra en viss åtgärd under förundersökningen, om det är lämpligt med hänsyn till omständigheterna.

Detsamma gäller Polismyndigheten då den leder förundersökningen.

Om det finns anledning att anta att brott enligt första stycket har förövats, har en tulltjänsteman samma befogenhet som tillkommer en polisman att hålla förhör och vidta andra åtgärder enligt 23 kap. 3 § tredje stycket rättegångsbalken.

Denna lag träder i kraft den

187. Förslag till lag om ändring i lagen (2012:278) om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet

Härigenom föreskrivs att i 1 § lagen (2012:278) om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet ska ha följande lydelse.

1 §

En polismyndighet eller Tull-

verket får, under de förutsättningar som anges i denna lag, i underrättelseverksamhet i hemlighet från den som enligt lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation tillhandahåller ett elektroniskt kommunikationsnät eller en elektronisk kommunikationstjänst hämta in uppgifter om

Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller Tullverket får,

under de förutsättningar som anges i denna lag, i underrättelseverksamhet i hemlighet från den som enligt lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation tillhandahåller ett elektroniskt kommunikationsnät eller en elektronisk kommunikationstjänst hämta in uppgifter om

1. meddelanden som i ett elektroniskt kommunikationsnät har överförts till eller från ett telefonnummer eller annan adress,

2. vilka elektroniska kommunikationsutrustningar som har funnits inom ett visst geografiskt område, eller

3. i vilket geografiskt område en viss elektronisk kommunikationsutrustning finns eller har funnits.

Denna lag träder i kraft den

188. Förslag till lag om ändring i lagen (2012:595) om införsel av och handel med sprutor och kanyler

Härigenom föreskrivs att i 8 § lagen (2012:595) om införsel av och handel med sprutor och kanyler ordet ”polismyndigheten” ska bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den

189. Förslag till polisförordning (201X:XX)

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

Bestämmelsernas tillämpning

1 § Bestämmelserna i denna förordning är tillämpliga hos såväl

Polismyndigheten som Säkerhetspolisen om inte annat anges. Med myndigheten avses Polismyndigheten och Säkerhetspolisen.

Bestämmelser om polisen

2 § I denna förordning finns bestämmelser i anslutning till polislagen (1984:387) samt andra bestämmelser om ledning, organisation och personal för polisen.

Grundläggande bestämmelser om polisen finns i polislagen (1984:387).

Närmare bestämmelser om Polismyndigheten finns i förordningen (201X:XX) med instruktion för Polismyndigheten och närmare bestämmelser om Säkerhetspolisen finns i förordningen (201X:XX) med instruktion för Säkerhetspolisen.

Bestämmelser om handläggning av vissa ärenden som gäller anställda inom polisen, vissa uppdragstagare hos polisen och studenter vid polisprogrammet finns i förordningen (2010:1031) om handläggning av ärenden om brott av anställda inom polisen m.m.

Polisman

3 § Med polisman avses vid tillämpning av lag eller annan författning

1. rikspolischefen, säkerhetspolischefen, chefen för den nationella operativa avdelningen, chefen för avdelningen för särskilda utredningar och biträdande säkerhetspolischefen,

2. regionpolismästare, biträdande regionpolismästare, polismästare, polisöverintendent, polisintendent och polissekreterare,

3. kommissarie, inspektör och polisassistent samt polisaspirant som under tjänstgöringstid fullgör aspirantutbildning vid Polismyndigheten,

4. chef för arbetsenhet och avdelningschef vid Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen liksom rektorn vid Polishögskolan, om dessa tidigare haft anställning som avses i 1, 2 eller 3.

Om polismän som anges i första stycket inte uppehåller sin befattning som polisman, tillämpas dock inte bestämmelser om polisman på dem.

Att vad som föreskrivs om polismän också gäller militärpolismän följer av förordningen (1980:123) med reglemente för militärpolisen.

2 kap. Ledning

Förman och befäl

1 § Förman i en viss verksamhet är den som i förhållande till någon annan leder och ansvarar för den verksamheten.

2 § Det ska av arbetsordningen eller av order framgå vem som är befäl vid ett uppdrag som polismän utför gemensamt. I annat fall är den som har den högsta befattningen befäl. Om flera polismän har lika höga befattningar är den befäl som har haft befattningen längst tid eller, om de har haft befattningen lika länge, den till levnadsåldern äldste.

Vakthavande befäl

3 § I den utsträckning som det behövs för vaktuppdraget utövar det vakthavande polisbefälet befälet över varje annan polisman som tjänstgör inom ramen för vaktuppdraget utom över sin förman i uppdraget.

3 kap. Organisation

Medverkan av andra

1 § Bestämmelser om medverkan av Försvarsmakten finns i förordningen (1986:1111) om militär medverkan i civil verksamhet, lagen (2006:343) om Försvarsmaktens stöd till polisen vid terrorismbekämpning och förordningen (2006:344) med samma namn.

Bestämmelser finns också om hemvärnsmäns medverkan vid efterspanings- och bevakningstjänst m.m.

2 § Polismyndigheten får använda frivilliga för eftersökning genom skallgång eller på annat sätt.

3 § Polismyndigheten får, utöver vad som anges i 2 §, anlita lämpliga personer som ideellt stöder myndigheten i dess verksamhet.

Sådant stöd får inte innefatta myndighetsutövning. Polismyndigheten får meddela föreskrifter för tillämpningen av första stycket.

4 kap. Delegering

1 § Vid delegering av arbetsuppgifter inom myndigheten ska myndighetens ledning beakta 2 och 3 §§.

2 § Myndigheten får inte överlämna åt någon annan än en polisman att avgöra eller leda handläggningen av ärenden som enligt rättegångsbalken ska skötas av Polismyndigheten.

3 § Regionpolismästare, biträdande regionpolismästare, polismästare, polisöverintendenter, polisintendenter eller polissekreterare får fatta beslut

1. frihetsberövanden,

2. vitesförelägganden,

3. tillstånd i fråga om handel,

4. förordnande av offentligt biträde,

5. ärenden enligt föräldrabalken a. om hämtning enligt 21 kap., och b. om åtgärder enligt 21 kap. 10 § andra stycket,

6. ärenden enligt lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m.

a. om överflyttning av barn enligt 18 §, och

b. om åtgärder enligt 20 §,

7. ärenden enligt polislagen (1984:387) a. om att avvisa eller avlägsna deltagare i folksamlingar enligt 13 c §,

b. om att skaffa sig tillträde till en bostad eller något annat ställe eller för att undersöka transportmedel enligt 20 § första och andra styckena,

c. om att skaffa sig tillträde till eller förhindra tillträde till ett hus, rum eller annat ställe m.m. eller om kroppsvisitation enligt 23 § första och andra styckena, och

d. om att förbjuda tillträde till ett visst område eller utrymme eller att anvisa deltagare i en folksamling att följa en viss väg enligt 24 §,

8. ärenden enligt ordningslagen (1993:1617) a. om allmänna sammankomster och cirkusföreställningar enligt 2 kap.,

b. om förbud att fortsätta att använda vissa platser eller lokaler enligt 3 kap. 17 § första stycket andra meningen,

c. om att återkalla tillstånd enligt 3 kap. 18 §, d. om att någon ska vidta vissa åtgärder enligt 3 kap. 19 §, och e. om att Polismyndigheten ska vidta vissa åtgärder enligt 3 kap. 21 §,

9. ärenden om att göra en anmälan om tillträdesförbud enligt 6 § tredje stycket lagen (2005:321) om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang,

10. ärenden enligt utlänningslagen (2005:716) a. om avvisning, b. om överlämnande av ärende enligt 8 kap. 4 § andra och tredje styckena,

c. om att ta en utlänning i förvar eller att ställa utlänningen under uppsikt enligt 10 kap. 1–3, 6–8, 12, 13 och 17 §§,

d. om att ta emot en nöjdförklaring enligt 15 kap. 2 §, och e. om verkställighet enligt 12 kap. 14 och 17 §§, 11. ärenden om tillstånd att resa in från eller ut till något annat land enligt 6 kap. 1 § utlänningsförordningen (2006:97),

12. ärenden enligt lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll

a. om att göra en anmälan som rör utvisning enligt 2 §, b. om förvar enligt 8 § första stycket, c. om husrannsakan, kroppsvisitation m.m. enligt 19 §, och

d. om att framställa yrkande om tillstånd till hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation m.m. enligt 21 § andra stycket,

13. ärenden enligt lagen (1972:435) om överlastavgift a. om förskott för överlastavgift enligt 8 a §, och b. om att ett fordon eller fordonståg inte får fortsätta färden enligt 8 b §,

14. ärenden enligt förordningen (2004:865) om kör- och vilotider samt färdskrivare, m.m.

a. om förskott för sanktionsavgift enligt 10 kap. 5 §, och b. om att ett fordon eller fordonståg inte får fortsätta färden enligt 10 kap. 6 §.

Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen får uppdra åt en annan anställd än som anges i första stycket att fatta beslut i ärenden som anges där, om den anställde har den kompetens, utbildning och erfarenhet som behövs.

5 kap. Skyldigheter i anställningen

Uppträdande

1 § Anställda ska i arbetet uppträda på ett sätt som inger förtroende och aktning. De ska uppträda hövligt, hänsynsfullt och med fasthet samt iaktta självbehärskning och undvika vad som kan uppfattas som utslag av ovänlighet eller småaktighet.

2 § Skadas någon till följd av ingripande av en polisman och är skadan inte obetydlig, ska polismannen genast se till att den skadade får den vård som behövs och anmäla det inträffade till sin förman.

Rapporteringsskyldighet

3 § Bestämmelser om rapporteringsskyldighet i fråga om brott finns i 9 § polislagen (1984:387).

4 § En polisman får i fråga om överträdelser som omfattas av ett förordnande enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift låta bli att lämna parkeringsanmärkning och nöja sig med ett påpekande eller en påminnelse till den felande, om han eller hon bedömer att

överträdelsen med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet är obetydlig.

Polismyndigheten får, efter att ha hört Säkerhetspolisen, meddela föreskrifter för tillämpningen av första stycket inom polisen.

5 § En polisman som använt skjutvapen ska lämna en rapport om händelsen till myndighetens chef. Vidare ska det vakthavande befälet vid Polismyndigheten skyndsamt underrättas.

En polisman ska också i övrigt underrätta sin närmaste förman om sådana förhållanden som rör arbetet och som förmannen bör känna till.

Andra stycket gäller även andra anställda inom polisen än polismän.

Tjänstgöring

6 § Anställda är skyldiga att efter order tjänstgöra i hela landet.

7 § Om det behövs från allmän synpunkt, får en polisman ingripa för att trygga allmän ordning och säkerhet eller för att tillförsäkra allmänheten skydd och hjälp även om han eller hon är ledig.

Polismannen ska snarast underrätta det vakthavande befälet vid Polismyndigheten om ingripandet, om det inte är obehövligt.

Skyldigheter under ledig tid

8 § Även när en polisman är ledig är han eller hon skyldig att

1. efter en förmans order tjänstgöra,

2. självmant ingripa för att trygga den allmänna ordningen och säkerheten, och

3. självmant anmäla sig hos sin närmaste förman vid särskilt allvarliga händelser, såsom vid upplopp eller andra liknande oroligheter, naturkatastrofer, omfattande bränder eller omfattande trafikolyckor eller andra större olyckor.

9 § När en polisman börjar semester eller annan ledighet, ska uppgift om hur han eller hon kan nås lämnas till anställningsmyndigheten, om inte myndigheten bestämmer något annat.

Beredskap

10 § Beredskap ska fullgöras av sådan personal inom myndigheten som är behörig att på myndighetens vägnar fatta beslut i förekommande ärenden och som vid behov kan ge råd och anvisningar till personalen i övrigt. Myndigheten bestämmer vilka som ska delta i beredskapen. Beredskapen ska fullgöras vid den egna myndigheten.

Polismyndigheten och Säkerhetspolisen får, var och en inom sitt verksamhetsområde, meddela föreskrifter för tillämpningen av första stycket.

Polislegitimation

11 § En polisman ska under tjänstgöring ha med sig tjänstekort för polisman (polislegitimation), om inte särskilda skäl ger anledning till något annat.

Polismyndigheten får, efter att ha hört Säkerhetspolisen, meddela de föreskrifter om polislegitimation som behövs för polisen utöver förordningen (1958:272) om tjänstekort.

6 kap. Användande av skjutvapen

1 § Med skjutvapen avses i detta kapitel inte vapen för spridande av tårgas eller liknande.

2 § Om det föreligger rätt till nödvärn enligt 24 kap. 1 § brottsbalken, får en polisman använda skjutvapen för att avvärja svårare våld mot polismannen själv eller annan eller hot som innebär trängande fara för sådant våld.

3 § Om det föreligger ett fall som avses i 24 kap. 2 § brottsbalken eller i 10 § första stycket 2 polislagen (1984:387) och ett omedelbart ingripande är nödvändigt, får en polisman använda skjutvapen för att

1. gripa den som på sannolika skäl är misstänkt för mord, dråp, grov misshandel eller människorov, våldtäkt, grov våldtäkt, våldtäkt mot barn, grov våldtäkt mot barn, rån eller grovt rån, mordbrand, grov mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse, sabotage,

grovt sabotage, kapning, sjö- eller luftfartssabotage, flygplatssabotage eller spridande av gift eller smitta, uppror eller väpnat hot mot laglig ordning, högförräderi, krigsanstiftan, spioneri, grovt spioneri eller landsförräderi, grovt narkotikabrott eller försök eller straffbar förberedelse till brott som nu har nämnts;

2. hindra någon från att rymma eller för att gripa någon som har rymt, om han eller hon är häktad, anhållen eller gripen för brott som anges under 1 eller är dömd för ett sådant brott till fängelse och intagen i anstalt;

3. omhänderta en person, som på grund av allvarlig psykisk störning eller innehav av vapen som kan befaras bli missbrukat eller av annan anledning uppenbarligen är farlig för annans liv eller hälsa.

4 § I andra fall som avses i 24 kap. 3 § brottsbalken eller 10 § polislagen (1984:387) än sådana som nämns i 2 § får myndigheten medge en polisman att använda skjutvapen för att genomföra en viss tjänsteåtgärd, om det är oundgängligen nödvändigt med hänsyn till åtgärdens vikt.

5 § Ett annat skjutvapen än pistol får användas endast efter medgivande av myndigheten.

Utan hinder av första stycket får jaktvapen användas för att avliva djur.

6 § En polisman som uppträder i grupp eller avdelning under direkt ledning av polisbefäl får använda skjutvapen endast på order av den som har befälet, om inte gruppen, avdelningen eller annan utsätts för sådant angrepp eller hot om angrepp att vapen oundgängligen måste användas omedelbart.

7 § Innan en polisman använder skjutvapen, ska han eller hon särskilt beakta risken för att utomstående skadas. Skottlossning inom område, där många människor bor eller vistas, ska i det längsta undvikas.

Innan skott avlossas, ska polismannen ge tydlig varning genom tillrop, om inte en sådan varning är meningslös. Om skjutvapen måste användas, ska polismannen, när omständigheterna inte tvingar till annat, först avlossa varningsskott.

Vid skottlossning mot person ska eftersträvas att endast för tillfället oskadliggöra honom eller henne.

8 § Att en polisman som använt skjutvapen, ska lämna en rapport om detta till myndighetens chef och skyndsamt underrätta det vakthavande befälet vid Polismyndigheten framgår av 5 kap. 5 §.

9 § Det finns särskilda bestämmelser om polismans bruk av skjutvapen vid deltagande i försvaret under krig.

10 § Polismyndigheten får, efter att ha hört Säkerhetspolisen, meddela de föreskrifter som behövs för verkställigheten av bestämmelserna i detta kapitel.

7 kap. Kompetensutveckling och utbildning

Kompetensutveckling

1 § Myndigheten svarar för att anställda som bedöms vara lämpade för chefsbefattningar ges möjligheter till kompetensutveckling.

Har den som ska anställas som chef inom polisen inte tidigare genomgått polisprogrammet vid Polishögskolan eller motsvarande utbildning, ska myndigheten se till att han eller hon får den polisutbildning som behövs för chefsuppdraget.

Utbildning

2 § Polismyndigheten bedriver central utbildning och beslutar om antagning till den samt om utbildningsplaner, betyg och examination, om inte annat är särskilt föreskrivet.

Till den centrala utbildningen hör polisprogrammet och funktionsinriktad utbildning.

Med funktionsinriktad utbildning avses sådan fortbildning av polisens personal som syftar till att öka personalens förmåga att utföra arbetsuppgifter som normalt fordrar särskilda kunskaper eller särskild kompetens utöver den grundläggande utbildningen. Den funktionsinriktade utbildningen genomförs i form av specialkurser och konferenser.

3 § Myndigheten bedriver funktionsinriktad utbildning. Polismyndigheten bedriver aspirantutbildning om sex månader.

Polismyndigheten får, efter att ha hört Säkerhetspolisen, meddela föreskrifter om sådan utbildning.

4 § Grundutbildning till polisman omfattar polisprogrammet (motsvarande 80 poäng) och aspirantutbildning om sex månader.

Till polisprogrammet får den som är lämplig antas. Polismyndigheten beslutar närmare vilka antagningskrav som ställs.

5 § Polismyndigheten får, om det finns särskilda skäl, medge undantag från vad som föreskrivs om utbildning i 1–4 §§.

Disciplinpåföljd och avskiljande av en student vid polisprogrammet

6 § Polismyndigheten får vidta disciplinär åtgärd i form av varning mot en student vid polisprogrammet som

1. med otillåtna hjälpmedel eller på annat sätt försöker vilseleda vid prov eller när en studieprestation annars ska bedömas,

2. stör eller hindrar undervisning, prov eller annan verksamhet inom ramen för utbildningen, eller

3. utsätter någon annan student eller en arbets- eller uppdragstagare vid Polismyndigheten för allvarliga trakasserier.

7 § Polismyndigheten får avskilja en student vid polisprogrammet från utbildningen, om studenten

1. inte rättar sig efter en varning enligt 6 §,

2. lider av psykisk störning,

3. missbrukar alkohol eller narkotika,

4. har gjort sig skyldig till brottslighet som inte är att anse som ringa,

5. är frånvarande från utbildningen i sådan omfattning att hon eller han inte kan tillgodogöra sig den, eller

6. på annat sätt visat sig olämplig för fortsatt utbildning. Ett beslut om avskiljande innebär att studenten tills vidare inte får fortsätta den pågående utbildningen.

Om det finns anledning att anta att en student bör avskiljas från polisprogrammet enligt första stycket 2 eller 3, får Polismyndigheten vid behov uppmana den studenten att låta undersöka sig av den läkare som anvisas.

8 § Om ett förfarande inleds som syftar till att en student vid polisprogrammet ska avskiljas från utbildningen, får Polismyndigheten, om det behövs, med omedelbar verkan avstänga den studenten från utbildningen i avvaktan på att ärendet slutligt kan avgöras.

9 § Polismyndighetens beslut i ärenden enligt 6, 7 eller 8 § får överklagas hos Personalansvarsnämnden vid Polismyndigheten.

Nämndens beslut i sådana ärenden får inte överklagas. Andra beslut enligt detta kapitel får inte överklagas.

8 kap. Anställningar

Behörighet till anställning

1 § Behörig att anställas som polisaspirant är den som genomgått polisprogrammet vid Polishögskolan.

Behörig att anställas som kommissarie, inspektör eller polisassistent är den som har genomgått

1. polisprogrammet vid Polishögskolan och aspirantutbildning,

2. aspirantutbildning vid en polismyndighet eller polisutbildning för specialister vid Polishögskolan,

3. grundutbildningen vid Polishögskolan enligt äldre bestämmelser, eller

4. grundkursen vid Polishögskolan och fullgjort alterneringstjänstgöringen enligt äldre bestämmelser.

Om det finns särskilda skäl får Polismyndigheten i ett enskilt fall medge undantag från vad som har föreskrivits i andra stycket.

1. Denna förordning träder i kraft den xxx.

2. Genom förordningen upphävs polisförordningen (1998:1558), kungörelsen (1969:84) om användande av skjutvapen i polistjänsten och polisutbildningsförordningen (1999:740).

3. Vid tillämpningen av 1 kap. 3 §, ska med polisman avses även den som enligt äldre föreskrifter har anställts som överdirektör vid Rikspolisstyrelsen, rikskriminalchef, länspolismästare och biträdande länspolismästare.

4. Föreskriften i 3 kap. 8 § polisförordningen (1998:1558) ska fortfarande gälla för den som enligt äldre föreskrifter anställts som länspolismästare och biträdande länspolismästare.

5. Vid tillämpningen av 8 kap. 1 § andra stycket jämställs aspirantutbildning vid en polismyndighet enligt äldre föreskrifter med aspirantutbildning vid Polismyndigheten.

190. Förslag till förordning om ändring i kungörelsen (1938:677) med vissa föreskrifter rörande polismyndighets befattning med hittegods

Härigenom föreskrivs i fråga om kungörelsen (1938:677) med vissa föreskrifter rörande polismyndighets befattning med hittegods

233

dels att 6 § ska upphöra att gälla,

dels att rubriken till kungörelsen samt 3, 4, 7 och 9 §§ ska ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Kungörelse med vissa föreskrifter rörande polismyndig-

hets befattning med hittegods

Kungörelse med vissa föreskrifter om Polismyndighetens befattning med hittegods

3 §

När hittegods omhändertages

av polisen, skall bevis därom

lämnas till upphittaren.

När hittegods tas om hand

av Polismyndigheten, ska bevis om detta lämnas till upphittaren.

4 §

234

Polismyndigheten skall föra bok över hittegods.

Befattningshavare inom polisen, som mottagit anmälan

om hittegods eller omhändertagit dylikt gods, skall därom

ofördröjligen underrätta den

som för hittegodsboken.

Polismyndigheten ska föra bok över hittegods.

Anställd vid Polismyndigheten, som tagit emot anmälan

om hittegods eller omhändertagit hittegods, ska utan dröjsmål underrätta den som för hittegodsboken om detta.

7 §

235

Har ägarens rätt till hittegods gått förlorad och är godset i polisens vård, skall upphittaren

anmanas att inom en månad

Har ägarens rätt till hittegods gått förlorad och är godset i Polismyndighetens vård, ska upphittaren uppmanas att inom

233 Senaste lydelse av 6 § 1982:1120. 234 Senaste lydelse 1969:727. 235 Senaste lydelse 1969:727.

gälda polisens kostnader i anled-

ning av fyndet vid äventyr att

eljest jämväl upphittaren går förlustig sin rätt till godset. Sådan anmaning bör ske genom

rekommenderat tjänstebrev med mottagningsbevis, om icke an-

maning i annan ordning finnes mera tillämplig.

en månad betala Polismyndig-

hetens kostnader i anledning av

fyndet. Upphittaren ska under-

rättas om att han eller hon annars förlorar sin rätt till

godset. En sådan uppmaning bör ske genom rekommenderat

brev med mottagningsbevis, om inte uppmaning i annan ordning bedöms vara lämpligare.

9 §

236

Anvisningar till polismyndigheterna om beräkning av skälig lösen för hittegods, som omhändertagits av polismyndighet, meddelas av Rikspolisstyrelsen.

Närmare föreskrifter om

bokföring, förvaring och redovisning av medel som handhas av polismyndighet på grund av

dess befattning med hittegods meddelas av Rikspolisstyrelsen.

Polismyndigheten får meddela

föreskrifter om bokföring, förvaring och redovisning av medel som handhas av Polismyndig-

heten på grund av myndighetens

befattning med hittegods.

Denna förordning träder i kraft den

236 Senaste lydelse 1983:811.

191. Förslag till förordning om ändring i förundersökningskungörelsen (1947:948)237

Härigenom föreskrivs att 14, 25, 27 och 29 §§ förundersökningskungörelsen (1947:948) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 §

238

Läggs en förundersökning ned eller beslutas att åtal inte ska väckas, ska den som hörts som skäligen misstänkt för brottet underrättas.

Beslutas att förundersökning inte ska inledas eller att en inledd förundersökning ska läggas ned eller att åtal inte ska väckas, ska underrättelse ske till målsägande som angett brottet eller anmält enskilt anspråk i anledning av brottet eller begärt att bli underrättad. Har den som övertagit målsägandens anspråk gjort anmälan om enskilt anspråk, ska även han underrättas.

Underrättelse enligt andra stycket behövs inte vid beslut av polismyndighet om att inte inleda eller att lägga ned en förundersökning, om utredningen inte lett så långt att någon varit skäligen misstänkt för brottet. Underrättelse till målsäganden ska dock alltid ske om målsäganden har begärt det.

Underrättelse enligt andra stycket behövs inte vid beslut av Polismyndigheten om att inte inleda eller att lägga ned en förundersökning, om utredningen inte lett så långt att någon varit skäligen misstänkt för brottet. Underrättelse till målsäganden ska dock alltid ske om målsäganden har begärt det.

Om en myndighet, en kommun eller ett landsting som har att handlägga disciplinärenden enligt lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. har gjort en åtalsanmälan, ska den som gjort åtalsanmälan genast underrättas om en åtgärd som avses i andra stycket eller om att ett väckt åtal har lagts ned.

25 §

239

Om det i ett mål som skall tas upp av underrätt inte behövs

Om det i ett mål som ska tas upp av underrätt inte behövs

237 I SOU 2012:13 har kommittén redovisat förslag till ändring i 7 a §. 238 Senaste lydelse 2009:300. 239 Senaste lydelse 1994:1429.

någon förundersökning, bör det av polisrapport eller annan dylik handling framgå om den misstänkte erkänner eller förnekar gärningen, såvida det inte är fråga om ett brott som omedelbart har iakttagits av rätten. I fråga om anteckning i sådan handling av utsaga gäller 24 §.

någon förundersökning, bör det av polisrapport eller annan liknande handling framgå om den misstänkte erkänner eller förnekar gärningen, såvida det inte är fråga om ett brott som omedelbart har iakttagits av rätten. I fråga om anteckning i sådan handling av utsaga gäller 24 §.

Närmare föreskrifter om handläggning av brottmål utan förundersökning meddelas av

Rikspolisstyrelsen efter samråd

med Riksåklagaren.

Närmare föreskrifter om handläggning av brottmål utan förundersökning meddelas av

Polismyndigheten efter samråd

med Riksåklagaren.

27 §

240

Har övervakning beslutats, får den misstänkte åläggas skyldighet att på vissa tider vara tillgänglig i sin bostad eller på sin arbetsplats. Han får också åläggas annat villkor som behövs. Åklagaren skall genast underrätta polismyndigheten om beslut om övervakning. Detsamma gäller när övervakningen upphör.

Har övervakning beslutats, får den misstänkte åläggas skyldighet att på vissa tider vara tillgänglig i sin bostad eller på sin arbetsplats. Han får också åläggas annat villkor som behövs. Åklagaren ska genast underrätta Polismyndigheten om beslut om övervakning. Detsamma gäller när övervakningen upphör.

29 §

241

Anmälan enligt 24 kap. 17 § tredje stycket rättegångsbalken görs hos den domstol som har beslutat om häktning. Om målet handläggs vid en annan domstol, skall anmälan i stället göras till den domstolen. Skall anmälan göras under sådan tid som avses i 1 § förordningen

Anmälan enligt 24 kap. 17 § tredje stycket rättegångsbalken görs hos den domstol som har beslutat om häktning. Om målet handläggs vid en annan domstol, ska anmälan i stället göras till den domstolen. Ska anmälan göras under sådan tid som avses i 1 § förordningen

240 Senaste lydelse 1981:1395. 241 Senaste lydelse 1988:32.

(1988:31) om tingsrätternas beredskap för häktningsfrågor, görs den till den tingsrätt som har beredskap.

Har häktningsbeslutet meddelats av överrätt efter särskild talan mot ett beslut i fråga om häktning, görs anmälan även hos den domstol där brottmålet är anhängigt eller skall anhängiggöras.

Om anmälan gjorts till annan domstol än som avses i första och andra styckena, skall den ofördröjligen vidarebefordras till rätt domstol.

Anmälan enligt denna paragraf görs av åklagaren. Det

åligger polismyndigheten att

omedelbart underrätta åklagaren om att ett beslut enligt 24 kap. 17 § tredje stycket rättegångsbalken har verkställts.

(1988:31) om tingsrätternas beredskap för häktningsfrågor, görs den till den tingsrätt som har beredskap.

Har häktningsbeslutet meddelats av överrätt efter särskild talan mot ett beslut i fråga om häktning, görs anmälan även hos den domstol där brottmålet är anhängigt eller ska anhängiggöras.

Om anmälan gjorts till annan domstol än som avses i första och andra styckena, ska den utan dröjsmål vidarebefordras till rätt domstol.

Anmälan enligt denna paragraf görs av åklagaren. Polis-

myndigheten ska omedelbart

underrätta åklagaren om att ett beslut enligt 24 kap. 17 § tredje stycket rättegångsbalken har verkställts.

Denna förordning träder i kraft den

192. Förslag till förordning om ändring i kungörelsen (1958:215) med vissa föreskrifter om häkten och polisarrester

Härigenom föreskrivs att 8 och 11 §§ kungörelsen (1958:215) med vissa föreskrifter om häkten och polisarrester ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §

242

Tillsyn utövas av Kriminalvården över häkten och polis-

arrester som äro anordnade i anslutning till sådana häkten

samt av Rikspolisstyrelsen över

övriga polisarrester.

Kriminalvården utövar tillsyn över häkten och polis-

arrester som är anordnade i anslutning till häkten. Polis-

myndigheten utövar tillsyn över

övriga polisarrester.

11 §

243

Kriminalvården och Riks-

polisstyrelsen upprättar i samråd

normalritningar och tekniska anvisningar för byggande och inredning av häkten och polisarrester.

Kriminalvården och Polis-

myndigheten ska i samråd upprätta normalritningar och tek-

niska anvisningar för byggande och inredning av häkten och polisarrester.

Denna förordning träder i kraft den

242 Senaste lydelse 2005:986. 243 Senaste lydelse 2005:986.

193. Förslag till förordning om ändring i kungörelsen (1958:262) angående tillämpning av lagen den 17 december 1943 (nr 881) om polisens ställning under krig

Härigenom föreskrivs att 4–7 och 9 §§ kungörelsen (1958:262) angående tillämpning av lagen den 17 december 1943 (nr 881) om polisens ställning under krig ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

Polisman, som ej erhållit

befrielse från försvarsplikten, skall under krig bära tjänstedräkt

såväl vid utövning av tjänsten som under fritid.

Polischef äger dock medgiva

polisman den jämkning i skyldigheten att bära tjänstedräkt, som finnes nödvändig med hänsyn till polismannens tjänsteuppgifter.

Polisman, som inte befriats från försvarsplikten, ska under krig bära uniform såväl vid utövning av tjänsten som under fritid.

Polismyndigheten kan dock medge polisman den jämkning i

skyldigheten att vara uniform-

erad, som behövs med hänsyn

till polismannens tjänsteuppgifter.

5 §

När förhållandena så påkalla, bör försvarspliktig polisman, som bär tjänstedräkt, ingripa mot mindre grupper av fientliga soldater, ändå att order därom ej

givits.

När förhållandena kräver

det, bör en försvarspliktig polis-

man, som är uniformerad, ingripa mot mindre grupper av fientliga soldater, även om order om detta inte getts.

Vid behov äger polischefen eller befattningshavare, som under honom utövar befälet över polispersonalen på platsen, hos polischef i närliggande distrikt göra framställning om polisförstärkning för ingripande mot fientliga grupper. Sådan förstärkning må icke förvägras i andra

fall än då polispersonalen redan fullgör trängande militära eller civila försvarsuppgifter eller polischefen finner efterkommande av framställningen allvarligt äventyra den allmänna ordningen och säkerheten inom distriktet.

När polisförstärkning lämnats, skall den som tillhandahållit förstärkningen så snart ske kan göra anmälan därom hos länsstyrelsen. I samma ordning skall meddelas, när tillhandahållen polispersonal återgått till sitt distrikt.

Har ingripande skett, skall anmälan därom ofördröjligen göras till närmaste militära chef.

6 §

244

Är polisens medverkan nödvändig för att avvärja fientligt angrepp, får högste militära chef i orten begära medverkan

av polismän, som tillhör polismyndighet i närheten av angreppsområdet. Medverkan får

begäras hos länsstyrelsen eller, om besked av länsstyrelsen inte hinner hämtas in, hos polis-

chefen. Om polismännen genom-

gått föreskriven försvarsutbildning, får en begäran inte avslås i andra fall än då polismännen redan fullgör nödvändiga civila försvarsuppgifter eller ett bifall skulle allvarligt äventyra den allmänna ordningen och säkerheten inom länet.

Är polisens medverkan nödvändig för att avvärja fientligt angrepp, får högste militära chef i orten begära medverkan av

Polismyndigheten.

Med-

verkan får begäras hos länsstyrelsen eller, om besked av länsstyrelsen inte hinner hämtas in, hos Polismyndigheten. Om polismännen genomgått föreskriven försvarsutbildning, får en begäran inte avslås i andra fall än då polismännen redan fullgör nödvändiga civila försvarsuppgifter eller ett bifall skulle allvarligt äventyra den allmänna ordningen och säkerheten inom länet.

244 Senaste lydelse 1998:1560.

När den begärda uppgiften slutförts får den militära chefen inte förfoga över polismännen om inte polischefen lämnat bifall till en ny begäran.

När den begärda uppgiften slutförts får den militära chefen inte förfoga över polismännen om inte Polismyndigheten lämnat bifall till en ny begäran.

7 §

245

En polisman är skyldig att tjänstgöra utanför sitt anställningsområde även i andra fall än vad som sägs i 5 eller 6 §, om det krävs för att den tillgängliga personalen skall användas på ett ändamålsenligt sätt. Länsstyrelsen har dock rätt att undanta sådan personal som avses i 3 § andra stycket från denna skyldighet.

En polisman är skyldig att tjänstgöra utanför sitt anställningsområde även i andra fall än vad som sägs i 6 §, om det krävs för att den tillgängliga personalen ska användas på ett ändamålsenligt sätt. Länsstyrelsen har dock rätt att undanta sådan personal som avses i 3 § andra stycket från denna skyldighet.

Beslut om sådan tjänstgöring fattas av länsstyrelsen i det län där polismannen är anställd. Om polismannen emellertid uppehåller sig i ett annat län och fråga uppstår om tjänstgöring där, får länsstyrelsen i detta län besluta. I brådskande fall får i stället polischefen besluta om tjänstgöringen. Polis-

chefen skall dock först, om det

är möjligt, försäkra sig om att polismannen inte behövs för särskilda uppgifter som hänger samman med befolkningsskydd och räddningstjänst. Om en

polischef beslutat om tjänstgör-

ingen, skall polischefen snarast anmäla detta till länsstyrelsen i det län där polismannen skall tjänstgöra.

Beslut om sådan tjänstgöring fattas av länsstyrelsen i det län där polismannen är placerad. Om polismannen uppehåller sig i ett annat län och fråga uppstår om tjänstgöring där, får länsstyrelsen i detta län besluta. I brådskande fall får i stället

Polismyndigheten besluta om

tjänstgöringen.

Polismyndig-

heten ska dock först, om det är

möjligt, försäkra sig om att polismannen inte behövs för särskilda uppgifter som hänger samman med befolkningsskydd och räddningstjänst. Om Polis-

myndigheten beslutat om tjänst-

göringen,

ska myndigheten

snarast anmäla detta till länsstyrelsen i det län där polismannen ska tjänstgöra.

245 Senaste lydelse 1998:1560.

9 §

246

Länsstyrelsen skall i samråd med Försvarsmakten i den mån det är möjligt i fred upprätta de allmänna planer och vidta de förberedelser i övrigt som behövs med anledning av föreskrifterna i denna kungörelse.

Länsstyrelsen skall också meddela de föreskrifter som behövs till ledning för polis-

myndigheten i länet. Med hjälp

av föreskrifterna skall polis-

chefen planlägga och i övrigt

förbereda genomförandet av de uppgifter som skall skötas av polismännen.

Länsstyrelsen ska i samråd med Försvarsmakten i den mån det är möjligt i fred upprätta de allmänna planer och vidta de förberedelser i övrigt som behövs med anledning av föreskrifterna i denna kungörelse.

Länsstyrelsen ska också meddela de föreskrifter som behövs till ledning för Polis-

myndighetens verksamhet i länet.

Med hjälp av föreskrifterna ska

Polismyndigheten planlägga och

i övrigt förbereda genomförandet av de uppgifter som ska skötas av polismännen.

De planer som länsstyrelsen och polischefen upprättat skall revideras så ofta omständligheterna kräver det och ses över minst en gång årligen.

De planer som länsstyrelsen och Polismyndigheten upprättat

ska revideras så ofta omständig-

heterna kräver det och ses över minst en gång årligen.

Denna förordning träder i kraft den

246 Senaste lydelse 1998:1560.

194. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1958:272) om tjänstekort

Härigenom föreskrivs att 2, 4, 6, 10 och 13 §§ i förordningen (1958:272) om tjänstekort ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

2 §

247

I fråga om behörighet att utfärda tjänstekort gäller följande. Personal Behörig myndighet eller tjänsteman

Personal i den lokala polisorganisationen

Polismyndigheten

Annan personal i statens tjänst

Den centrala myndighet eller institution eller den länsstyrelse som personalen hör till, eller någon annan myndighet som den centrala myndigheten, institutionen eller länsstyrelsen bestämmer

Personal i en kommuns tjänst liksom de som tjänstgör inom befolkningsskyddet och räddningstjänsten samt det psykologiska försvaret utan att vara anställda där

Länsstyrelsen eller den myndighet som länsstyrelsen bestämmer

Personal vid byggnads- och reparationsberedskapen

Den myndighet som har organiserat beredskapen

Föreslagen lydelse

2 §

248

I fråga om behörighet att utfärda tjänstekort gäller följande.

Personal Behörig myndighet eller tjänsteman

Personal i statens tjänst

Den centrala myndighet eller institution eller den länsstyrelse

247 Senaste lydelse 2000:915. 248 Senaste lydelse 2000:915.

som personalen hör till, eller någon annan myndighet som den centrala myndigheten, institutionen eller länsstyrelsen bestämmer

Personal i en kommuns tjänst liksom de som tjänstgör inom befolkningsskyddet och räddningstjänsten samt det psykologiska försvaret utan att vara anställda där

Länsstyrelsen eller den myndighet som länsstyrelsen bestämmer

Personal vid byggnads- och reparationsberedskapen

Den myndighet som har organiserat beredskapen

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

249

Tjänstekort ska innehålla uppgift om innehavarens fullständiga namn, personnummer och tjänst eller uppdrag samt vara försett med ett välliknande fotografi av innehavaren och med hans eller hennes namnteckning. Om det inte finns utrymme för fullständigt namn, får annat förnamn än tilltalsnamnet förkortas. På kortet ska det anges vilken myndighet som har utfärdat det, var kontroll av kortet kan göras samt kortets nummer och giltighetstid.

Om någon har arbetsuppgifter som medför en påtaglig risk att han eller hon eller någon närstående utsätts för hot eller våld, får ett särskilt tjänstekort utfärdas om han eller hon

1. är polisman,

2. är annan anställd hos Riks-

polisstyrelsen som deltar i myn-

dighetens brottsbekämpande verksamhet,

2. är annan anställd hos

Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen som deltar i myndig-

hetens brottsbekämpande verksamhet,

3. är kustbevakningstjänsteman,

4. är tulltjänsteman, eller

5. tillhör fältpersonal hos Skatteverket, Kronofogdemyndigheten eller Försäkringskassan.

249 Senaste lydelse 2011:693.

På särskilda tjänstekort får namn, personnummer, uppgift om tjänst eller uppdrag samt namnteckning ersättas med ett tjänstgöringsnummer.

Rikspolisstyrelsen,

Kustbe-

vakningen, Tullverket, Skatteverket, Kronofogdemyndigheten och Försäkringskassan ska för sina verksamhetsområden utfärda närmare föreskrifter om vid vilka tillfällen ett särskilt tjänstekort får användas.

Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Kustbevakningen, Tull-

verket, Skatteverket, Kronofogdemyndigheten och Försäkringskassan ska för sina verksamhetsområden utfärda närmare föreskrifter om vid vilka tillfällen ett särskilt tjänstekort får användas

6 §

250

Om någon uppgift som förekommer på tjänstekort ändras,

skall innehavaren genast åter-

lämna kortet till den myndighet som utfärdat det.

Rikspolisstyrelsen får medge

undantag från första stycket om den ändrade uppgiften är föranledd av att indelningen i polisdistrikt ändras.

Om någon uppgift som förekommer på tjänstekort ändras,

ska innehavaren genast åter-

lämna kortet till den myndighet som utfärdat det.

10 §

Tjänstekort må återkallas,

när skäl äro därtill. Det åligger innehavaren att efter anmaning ofördröjligen återlämna tjänste-

kort som återkallats.

Tjänstekort får återkallas, när det finns skäl för detta. Inne-

havaren är skyldig att efter anmaning utan dröjsmål lämna tillbaka tjänstekort som åter-

kallats.

Polismyndighet, som påträffar

tjänstekort hos den, vilken icke

är behörig att innehava sådant kort, skall omhändertaga detsamma och om förhållandet underrätta den myndighet, som

utfärdat kortet.

Påträffar Polismyndigheten

tjänstekort hos någon som inte

är behörig att inneha det, ska myndigheten omhänderta tjänstekortet och underrätta den myn-

dighet, som utfärdat kortet.

250 Senaste lydelse 1996:1308.

13 §

251

Formulär till tjänstekort

skall fastställas av rikspolisstyrelsen efter samråd med För-

svarsmakten.

Ytterligare föreskrifter om tjänstekort får beslutas av riks-

polisstyrelsen efter samråd med Försmakten.

Formulär till tjänstekort ska fastställas av Polismyndigheten efter samråd med Försvarsmakten.

Ytterligare föreskrifter om tjänstekort får beslutas av Polis-

myndigheten efter samråd med Försvarsmakten.

Denna förordning träder i kraft den

251 Senaste lydelse 1994:162.

195. Förslag till förordning om ändring i kungörelsen (1965:561) om statistiska uppgifter angående vägtrafikolyckor

Härigenom föreskrivs att 1–3 §§ kungörelsen (1965:561) om statistiska uppgifter angående vägtrafikolyckor ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

252

Polismyndigheten i ett polis-

distrikt där det har inträffat en vägtrafikolycka vid vilken någon person skadats skall snarast, och

senast sju dagar efter det att

polisen fått kännedom om

olyckan, rapportera den till

Transportstyrelsen.

Polismyndigheten ska till

Transportstyrelsen rapportera vägtrafikolyckor med personskada. Rapporteringen ska göras snarast

och senast sju dagar efter det att

Polismyndigheten fått känne-

dom om olyckan.

2 §

253

Om någon blivit dödad vid en vägtrafikolycka, eller avlider som en följd av en sådan olycka inom 30 dagar från olyckstillfället, skall den polismyndighet som avses i 1 § snarast, och senast fem dagar efter det att polisen fått kännedom om dödsfallet, rapportera detta till Transportstyrelsen.

Polismyndigheten ska till Transportstyrelsen rapportera dödsfall till följd av vägtrafikolyckor. Rapporteringen omfattar vägtrafikolyckor vid vilka någon blivit dödad, eller avlidit som en följd av en sådan olycka inom 30 dagar från olyckstillfället.

Rapporteringen ska göras snarast och senast fem dagar efter det att Polismyndigheten fått kännedom om dödsfallet.

3 §

254

Transportstyrelsen får efter samråd med Trafikanalys och

Transportstyrelsen får efter samråd med Trafikanalys och

252 Senaste lydelse 2008:1166. 253 Senaste lydelse 2008:1166. 254 Senaste lydelse 2010:118.

Rikspolisstyrelsen meddela de

ytterligare föreskrifter som behövs för rapporteringen.

Polismyndigheten meddela de

ytterligare föreskrifter som behövs för rapporteringen.

Denna förordning träder i kraft den

196. Förslag till förordning om ändring i sjöförklaringskungörelsen (1967:294)

Härigenom föreskrivs att 13 § sjöförklaringskungörelsen (1967:294) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 §

255

Förordnar Transportstyrelsen enligt 18 kap. 18 § andra stycket sjölagen (1994:1009) att sjöförklaring skall äga rum för utländskt fartyg, skall styrelsen genast underrätta polismyndig-

heten och Tullverket i den hamn där fartyget befinner sig.

Förordnar Transportstyrelsen enligt 18 kap. 18 § andra stycket sjölagen (1994:1009) att sjöförklaring ska äga rum för utländskt fartyg, ska styrelsen genast underrätta Polismyndig-

heten och Tullverket. Underrättelsen ska innehålla uppgift om den hamn där fartyget befinner sig.

Polismyndigheten skall vid-

taga de åtgärder som behövs för

att hindra fartyget att avgå innan sjöförklaringen hållits. Transportstyrelsen och tullmyndigheten får icke innan sjöförklaringen hållits vidtaga åtgärd som främjar fartygets avgång.

Polismyndigheten ska vidta de åtgärder som behövs för att hindra fartyget att avgå innan sjöförklaringen hållits. Transportstyrelsen och tullmyndigheten får inte innan sjöförklaringen hållits vidta åtgärd som främjar fartygets avgång.

Denna förordning träder i kraft den

255 Senaste lydelse 2008:1222.

197. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1967:502) om utdrag ur folkbokföringsdatabasen i och för utredning angående brott, m.m.

Härigenom föreskrivs att förordningen (1967:502) om utdrag ur folkbokföringsdatabasen i och för utredning angående brott, m.m.

256

ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Domstol, länsstyrelse, åkla-

garmyndighet och polismyndig-

het äger i och för utredning angående brott erhålla utdrag ur folk-

bokföringsdatabasen beträffande viss person.

Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, domstol, länsstyrelse

och åklagarmyndighet har rätt

att för utredning av brott få utdrag ur folkbokföringsdata-

basen beträffande viss person.

Rikspolisstyrelsen äger erhålla

sådant utdrag när utdraget behövs för styrelsens verksamhet.

Utdrag enligt första och andra styckena skall avfattas enligt formulär som fastställs av Skatteverket efter samråd med Åklagarmyndigheten.

Utdrag enligt första stycket ska avfattas enligt formulär som fastställs av Skatteverket efter samråd med Åklagarmyndigheten.

Denna förordning träder i kraft den

256 Senaste lydelse 2004:1292.

198. Förslag till förordning om ändring i ordningsbotskungörelsen (1968:199)

Härigenom föreskrivs i fråga om ordningsbotskungörelsen (1968:199)

257

dels att ordet ”rikspolisstyrelsen” i 1 och 19 §§ ska bytas ut mot

ordet ”Polismyndigheten,

dels att ordet ”Rikspolisstyrelsen” i 8 och 11 §§ ska bytas ut mot

ordet ”Polismyndigheten”,

dels att 9, 10, 12, 18 och 20 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §

258

Rikspolisstyrelsen skall under-

rättas om vilka förelägganden som har utfärdats, vilka som godkänts i samband med utfärdandet och, i fall som avses i 48 kap. 16 § andra stycket rättegångsbalken, vilka som godkänts senare. Underrättelsen sänds av den som har utfärdat föreläggandet. Styrelsen får meddela föreskrifter om att underrättelsen skall sändas av någon annan.

Polismyndigheten ska under-

rättas om vilka förelägganden som har utfärdats, vilka som godkänts i samband med utfärdandet och, i fall som avses i 48 kap. 16 § andra stycket rättegångsbalken, vilka som godkänts senare. Underrättelsen sänds av den som har utfärdat föreläggandet. Styrelsen får meddela föreskrifter om att underrättelsen ska sändas av någon annan.

Om Rikspolisstyrelsen i fall som avses i 48 kap. 16 § andra stycket rättegångsbalken inte får någon underrättelse om att föreläggandet har godkänts skriftligen eller något annat besked från den myndighet vid vilken föreläggandet har

Om Polismyndigheten i fall som avses i 48 kap. 16 § andra stycket rättegångsbalken inte får någon underrättelse om att föreläggandet har godkänts skriftligen eller något annat besked från den myndighet vid vilken föreläggandet har

257 Senaste lydelse av 1 § 1982:1128 8 § 2006:498 11 § 2012:12. 258 Senaste lydelse 2006:498.

utfärdats, och om styrelsen inte heller får något godkännande genom betalning från den misstänkte, får styrelsen sända en påminnelse om föreläggandet till den misstänkte. Om det inte heller därefter kommer in något godkännande, skall styrel-

sen underrätta den myndighet

vid vilken föreläggandet har utfärdats. Om godkännande sker genom betalning till styrel-

sen efter det att en sådan under-

rättelse har lämnats, skall myndigheten underrättas om detta.

utfärdats, och om Polismyn-

digheten inte heller får något

godkännande genom betalning från den misstänkte, får den sända en påminnelse om föreläggandet till den misstänkte. Om det inte heller därefter kommer in något godkännande, ska Polismyndigheten underrätta den myndighet vid vilken föreläggandet har utfärdats. Om godkännande sker genom betalning till Polismyn-

digheten efter det att en sådan

underrättelse har lämnats, ska myndigheten underrättas om detta.

Om ett föreläggande återkallas, skall Rikspolisstyrelsen underrättas om detta.

Om ett föreläggande återkallas, ska Polismyndigheten underrättas om detta.

10 §

259

Om ett föreläggande godkänns sedan rapport om gärningen lämnats till åklagaren,

skall åklagaren underrättas om

godkännandet. Är detta utan verkan enligt 48 kap. 19 § rättegångsbalken, skall åklagaren underrätta den misstänkte och den myndighet vid vilken föreläggandet har utfärdats. Myn-

digheten skall underrätta Rikspolisstyrelsen. Styrelsen skall underrätta andra myndigheter som fått meddelande om föreläggandet.

Om ett föreläggande godkänns sedan rapport om gärningen lämnats till åklagaren,

ska åklagaren underrättas om

godkännandet. Är detta utan verkan enligt 48 kap. 19 § rättegångsbalken, ska åklagaren underrätta den misstänkte och den myndighet vid vilken föreläggandet har utfärdats. Om

föreläggandet utfärdats av annan myndighet än Polismyndigheten, ska denna myndighet underrätta Polismyndigheten. Andra myndigheter som fått meddelande om föreläggandet ska underrättas av Polismyndigheten.

259 Senaste lydelse 1992:1029.

12 §

Vad som föreskrives i lag eller annan författning om skyldighet för underrätt att underrätta myndighet om dom i brottmål äger motsvarande tillämpning på rikspolisstyrelsen i fråga om godkänt föreläggande. Har underrätten att sända dom, skall

rikspolisstyrelsen i stället sända

underrättelse om föreläggandets innehåll och om godkännandet.

Vad som föreskrivs i lag eller annan författning om skyldighet för underrätt att underrätta myndighet om dom i brottmål äger motsvarande tillämpning på Polismyndigheten i fråga om godkänt föreläggande. Om

underrätten är skyldig att sända

dom, ska Polismyndigheten i stället sända underrättelse om föreläggandets innehåll och om godkännandet.

18 §

260

Beslutar rätten om inhibition i ett mål om undanröjande av ett föreläggande, skall den myndighet vid vilken föreläggandet har utfärdats underrättas om detta. Myndigheten skall underrätta

Rikspolisstyrelsen

om

beslutet.

Beslutar rätten om inhibition i ett mål om undanröjande av ett föreläggande, ska den myndighet vid vilken föreläggandet har utfärdats underrättas om detta. Om föreläggandet ut-

färdats av annan myndighet än Polismyndigheten, ska denna myndighet underrätta Polismyndigheten om beslutet.

Om ett föreläggande undanröjs, skall rätten underrätta den myndighet vid vilken föreläggandet har utfärdats, när beslutet vunnit laga kraft. Myndigheten

skall underrätta Rikspolisstyrelsen om att föreläggandet har

undanröjts.

Rikspolisstyrelsen

skall underrätta andra myndig-

heter som fått meddelande om föreläggandet.

Om ett föreläggande undanröjs, ska rätten underrätta den myndighet vid vilken föreläggandet har utfärdats, när beslutet vunnit laga kraft. Om förelägg-

andet utfärdats av annan myndighet än Polismyndigheten, ska denna myndighet underrätta Polismyndigheten om att före-

läggandet har undanröjts. Polis-

myndigheten ska underrätta

andra myndigheter som fått meddelande om föreläggandet.

260 Senaste lydelse 1992:1029.

20 §

261

Rikspolisstyrelsen bestämmer

på vilket sätt och under vilken tid utfärdade förelägganden

skall förvaras.

Polismyndigheten bestämmer

på vilket sätt och under vilken tid utfärdade förelägganden ska förvaras.

Närmare föreskrifter för verkställigheten av de bestämmelser i 48 kap. rättegångsbalken som rör föreläggande av ordningsbot meddelas av

Rikspolisstyrelsen. I fråga om

brott som avses i 4 och 9 §§ lagen (2000:1225) om straff för smuggling och försök till sådant brott får sådana föreskrifter även meddelas av Tullverket. I fråga om brott enligt 5 kap. 1 § sjötrafikförordningen (1986:300) får sådana föreskrifter även meddelas av Kustbevakningen. Innan någon av myndigheterna beslutar föreskrifter som berör någon av de andra myndigheternas verksamhetsområde skall de samråda med varandra.

Närmare föreskrifter för verkställigheten av de bestämmelser i 48 kap. rättegångsbalken som rör föreläggande av ordningsbot meddelas av

Polismyndigheten. I fråga om

brott som avses i 4 och 9 §§ lagen (2000:1225) om straff för smuggling och försök till sådant brott får sådana föreskrifter även meddelas av Tullverket. I fråga om brott enligt 5 kap. 1 § sjötrafikförordningen (1986:300) får sådana föreskrifter även meddelas av Kustbevakningen. Innan någon av myndigheterna beslutar föreskrifter som berör någon av de andra myndigheternas verksamhetsområde ska de samråda med varandra.

Denna förordning träder i kraft den

261 Senaste lydelse 2006:84.

199. Förslag till förordning om ändring i efterlysningskungörelsen (1969:293)

Härigenom föreskrivs i fråga om efterlysningskungörelsen (1969:293)

262

dels att i 3, 13 och 14 §§ ordet ”Rikspolisstyrelsen” ska bytas ut

mot ordet ”Polismyndigheten”,

dels att 2, 6, 7, 9 och 12 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

263

Efterlysningar verkställs genom att uppgifter införs i ett register över efterlysta personer som förs med hjälp av automatisk databehandling (ADB). Databehandlingen utförs av

Rikspolisstyrelsen.

Efterlysningar verkställs genom att uppgifter införs i ett register över efterlysta personer som förs med hjälp av automatisk databehandling (ADB). Databehandlingen utförs av

Polismyndigheten.

Uppgifter införs i ADB-

registret av den polismyndighet

som beslutar om efterlysning eller för verkställighet erhåller efterlysningsbeslut som har meddelats av en åklagarmyndighet eller Kriminalvården. Rikspolisstyrelsen inför uppgifter i registret beträffande efterlysningar som beslutats av styrelsen.

Polismyndigheten för in uppgifter i ADB-registret.

6 §

264

Rikspolisstyrelsen, polismyndighet, åklagarmyndighet eller

Kriminalvården beslutar om efterlysning. Annan myndighet kan göra framställning om

Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, åklagarmyndighet eller

Kriminalvården beslutar om efterlysning. Annan myndighet kan göra framställning om

262 Senaste lydelse av 3 § 1982:227. 263 Senaste lydelse 2005:989. 264 Senaste lydelse 2005:989.

efterlysning hos polismyndighet. efterlysning hos Polismyndig-

heten.

Rikspolisstyrelsen

beslutar

om efterlysning på begäran av utländsk myndighet.

Polismyndigheten

beslutar

om efterlysning på begäran av utländsk myndighet.

Av ett beslut om efterlysning skall det framgå om den efterlyste skall omhändertas vid anträffandet.

Av ett beslut om efterlysning ska det framgå om den efterlyste ska omhändertas vid anträffandet.

7 §

265

Framställning om efterlysning görs hos den polismyn-

dighet inom vars distrikt den begärande myndigheten är belägen, om inte något annat är särskilt föreskrivet.

Framställning om efterlysning görs hos Polismyndigheten.

Framställningen skall inne-

hålla uppgifter om den eftersökte, om anledningen till eftersökningen och om den åtgärd som skall vidtagas när han anträffas. Till framställningen skall fogas de handlingar som behövs för polismyndig-

hetens handläggning av ärendet.

En framställning om efterlysning ska innehålla uppgifter

om den eftersökte, om anledningen till eftersökningen och om den åtgärd som ska vidtas när han eller hon anträffas. Till framställningen ska fogas de handlingar som behövs för

Polismyndighetens handläggning

av ärendet.

9 §

266

När den efterlyste har anträffats eller efterlysningen av något annat skäl inte längre behövs, skall den genast återkallas. Återkallelse sker genom att uppgifterna tas bort ur registret.

När den efterlyste har anträffats eller efterlysningen av något annat skäl inte längre behövs, ska den genast återkallas. Återkallelse sker genom att uppgifterna tas bort ur registret.

En efterlysning skall återkallas av den polismyndighet som

anträffar den efterlyste. Om

En efterlysning återkallas av

Polismyndigheten.

265 Senaste lydelse 1982:227. 266 Senaste lydelse 2005:989.

efterlysningen av något annat skäl inte längre behövs, skall den återkallas av den polismyndighet som har verkställt efterlysningen.

En myndighet som har begärt en efterlysning hos en

polismyndighet skall

genast

underrätta denna, när den efterlyste har anträffats eller efterlysningen av något annat skäl inte längre behövs. Om en efterlysning har beslutats av en åklagarmyndighet eller av Kriminalvården har den beslutande myndigheten motsvarande skyldighet att underrätta den polis-

myndighet som verkställt efterlysningen.

En myndighet som har beslutat om eller begärt en efterlysning hos Polismyndig-

heten ska genast underrätta

denna, när den efterlyste har anträffats eller efterlysningen av något annat skäl inte längre behövs. Om en efterlysning har beslutats av en åklagarmyndighet eller av Kriminalvården har den beslutande myndigheten motsvarande skyldighet att underrätta Polismyndigheten.

12 §

267

En efterlysning som inte avser en person som skall omhändertas vid anträffandet och inte heller en försvunnen person, gäller högst ett år, om inte dessförinnan ett nytt beslut har meddelats. Efterlysningar som av detta skäl upphört att gälla tas bort ur registret genom

Rikspolisstyrelsens försorg.

En efterlysning som inte avser en försvunnen person eller en person som ska omhändertas vid anträffandet, gäller högst ett år, om inte dessförinnan ett nytt beslut om efterlysning har meddelats. Efterlysningar som av detta skäl upphört att gälla tas bort ur registret genom Polismyndig-

hetens försorg.

Denna förordning träder i kraft den

267 Senaste lydelse 1982:227.

200. Förslag till förordning om ändring i kungörelsen (1969:590) om ersättning vid förundersökning i brottmål

Härigenom föreskrivs i fråga om kungörelsen (1969:590) om ersättning vid förundersökning i brottmål

268

dels att 5 § ska upphöra att gälla,

dels att 3 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Beslut över begäran om ersättning meddelas av polis-

myndigheten. Om förundersök-

ningen ledes av åklagaren, får även han meddela sådant beslut.

Beslut med anledning av en begäran om ersättning meddelas av Polismyndigheten. Om förundersökningen leds av åklagaren, får även han eller hon besluta.

Talan mot beslut som avses i första stycket föres hos länssty-

relsen genom besvär inom två veckor från den dag då den hörde fick del av beslutet.

Beslut enligt första stycket överklagas hos länsstyrelsen

inom två veckor från den dag då den hörde fick del av beslutet.

Mot länsstyrelsens beslut får talan ej föras.

Länsstyrelsens beslut får inte överklagas.

Denna förordning träder i kraft den

268 Senaste lydelse av 5 § 2004:1272.

201. Förslag till förordning om ändring i strafföreläggandekungörelsen (1970:60)

Härigenom föreskrivs att 7, 10, 11 och 15 §§ strafföreläggandekungörelsen (1970:60) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §

269

Åklagarmyndigheten respektive Tullverket får meddela föreskrifter om vilken myndighet ett skriftligt godkännande av ett strafföreläggande skall lämnas till.

Åklagarmyndigheten respektive Tullverket får meddela föreskrifter om vilken myndighet ett skriftligt godkännande av ett strafföreläggande ska lämnas till.

Godkännande av ett strafföreläggande enligt 48 kap. 11 § rättegångsbalken eller 5 § tredje stycket lagen (1986:1009) om förfarandet i vissa fall vid förverkande m.m. sker genom betalning till Rikspolisstyrelsen.

Godkännande av ett strafföreläggande enligt 48 kap. 11 § rättegångsbalken eller 5 § tredje stycket lagen (1986:1009) om förfarandet i vissa fall vid förverkande m.m. sker genom betalning till Polismyndigheten.

Ett strafföreläggande anses godkänt när skriftligt godkännande eller betalning kommer in till behörig mottagare.

Om det finns skäl till det,

skall en åklagare pröva om god-

kännande föreligger.

Om det finns skäl till det, ska en åklagare pröva om godkännande föreligger.

10 §

270

Åklagarmyndigheten skall till

Rikspolisstyrelsen lämna de upp-

gifter om strafföreläggande som behövs för uppbörd enligt bötesverkställighetslagen (1979:189).

Åklagarmyndigheten ska till

Polismyndigheten lämna de upp-

gifter om strafföreläggande som behövs för uppbörd enligt bötesverkställighetslagen (1979:189).

269 Senaste lydelse 2006:429. 270 Senaste lydelse 2004:1273.

11 §

271

Om det kommer in betalning som kan utgöra godkännande enligt 48 kap. 11 § rättegångsbalken till Rikspolisstyrelsen,

skall detta meddelas den myn-

dighet där strafföreläggandet utfärdades.

Om det kommer in betalning som kan utgöra godkännande enligt 48 kap. 11 § rättegångsbalken till Polismyndigheten, ska detta meddelas den myndighet där strafföreläggandet utfärdades.

15 §

272

Uppgifter till rättsstatistiken lämnas enligt föreskrifter som Brottsförebyggande rådet meddelar efter samråd med Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten,

Rikspolisstyrelsen,

Tullverket och Riksarkivet.

Uppgifter till rättsstatistiken lämnas enligt föreskrifter som Brottsförebyggande rådet meddelar efter samråd med Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten,

Polismyndigheten,

Tullverket och Riksarkivet.

Denna förordning träder i kraft den

271 Senaste lydelse 1997:905. 272 Senaste lydelse 2004:1273.

202. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1970:340) om skolskjutsning

Härigenom föreskrivs att 2 § förordningen (1970:340) om skolskjutsning ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

273

Skolskjutsning ska när det gäller tidsplaner och färdvägar ordnas så att kraven på trafiksäkerhet tillgodoses.

I varje kommun ska den eller de nämnder som enligt 2 kap. 2 § andra stycket skollagen (2010:800) fullgör kommunens uppgifter som huvudman inom skolväsendet verka för att särskilt anordnade hållplatser för skolskjutsning utformas så att olyckor i möjligaste mån undviks. Nämnden bestämmer efter att ha inhämtat synpunkter från den kommunala nämnd som ansvarar för trafikfrågor,

polismyndigheten och väghåll-

aren för varje skolskjuts färdväg och de platser där på- eller avstigning bör ske.

I varje kommun ska den eller de nämnder som enligt 2 kap. 2 § andra stycket skollagen (2010:800) fullgör kommunens uppgifter som huvudman inom skolväsendet verka för att särskilt anordnade hållplatser för skolskjutsning utformas så att olyckor i möjligaste mån undviks. Nämnden bestämmer efter att ha inhämtat synpunkter från den kommunala nämnd som ansvarar för trafikfrågor,

Polismyndigheten och väghåll-

aren för varje skolskjuts färdväg och de platser där på- eller avstigning bör ske.

Nämnden svarar för att eleverna undervisas om vad de ska göra för att undvika olyckor i samband med skolskjutsning.

Denna förordning träder i kraft den

273 Senaste lydelse 2011:527.

203. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1970:517) om rättsväsendets informationssystem

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (1970:517) om rättsväsendets informationssystem

dels att 3, 5–7, 9, 13–15, 20 och 32 §§ ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 12 § ska lyda ’’Behandling av uppgift

som inkommit till Polismyndigheten’’.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

274

Rikspolisstyrelsen är person-

uppgiftsansvarig för behandling av personuppgifter i de delsystem som anges i 2 §.

Ett delsystem med tillhörande handlingar skall hållas under sådan vård att obehöriga inte får tillgång till dem.

Polismyndigheten är person-

uppgiftsansvarig för behandling av personuppgifter i de delsystem som anges i 2 §.

Ett delsystem med tillhörande handlingar ska hållas under sådan vård att obehöriga inte får tillgång till dem.

Nuvarande lydelse

5 §

275

Uppgift om dom eller beslut av tingsrätt, hovrätt eller Högsta domstolen skall lämnas till Rikspolisstyrelsen i följande fall.

Uppgift lämnas av Uppgift lämnas om

1. Tingsrätt, hovrätt, Högsta domstolen

Dom i brottmål Avvisning eller avskrivning av åtal

Dom eller slutligt beslut i mål som avses i 19 § andra stycket lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken, 8 § lagen (1985:206) om viten, eller lagen (1986:1009) om förfarande i vissa fall av förverkande m.m.

274 Senaste lydelse 2001:683. 275 Senaste lydelse 2001:683.

Slutligt beslut i mål om förvandling av böter eller vite

2. Hovrätt, Högsta domstolen

Undanröjande av lägre rätts beslut att avvisa talan mot dom eller slutligt beslut som anges i 1

Avvisning eller avskrivning av talan mot dom eller slutligt beslut som anges i 1

Undanröjande av dom eller slutligt beslut i mål som anges i 1 på grund av domvilla eller annat rättegångsfel

Beslut under rättegång att vidare verkställighet inte får äga rum beträffande den som har dömts till skyddstillsyn.

Beviljande av resning eller återställande av försutten tid beträffande dom eller slutligt beslut som anges i 1

Beslut att inte meddela prövningstillstånd beträffande dom eller beslut som anges i 1

Föreslagen lydelse

5 §

Uppgift om dom eller beslut av tingsrätt, hovrätt eller Högsta domstolen ska lämnas till Polismyndigheten i följande fall.

Uppgift lämnas av Uppgift lämnas om

1. Tingsrätt, hovrätt, Högsta domstolen

Dom i brottmål Avvisning eller avskrivning av åtal

Dom eller slutligt beslut i mål som avses i 19 § andra stycket lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken, 8 § lagen (1985:206) om viten, eller lagen (1986:1009) om förfarande i vissa fall av förverkande m.m.

Slutligt beslut i mål om förvandling av böter eller vite

2. Hovrätt, Högsta domstolen

Undanröjande av lägre rätts beslut att avvisa talan mot dom eller slutligt beslut som anges i 1

Avvisning eller avskrivning av talan mot dom eller slutligt beslut som anges i 1

Undanröjande av dom eller slutligt beslut i mål som anges i 1 på grund av domvilla eller annat rättegångsfel

Beslut under rättegång att vidare verkställighet inte får äga rum beträffande den som har dömts till skyddstillsyn.

Beviljande av resning eller återställande av försutten tid beträffande dom eller slutligt beslut som anges i 1

Beslut att inte meddela prövningstillstånd beträffande dom eller beslut som anges i 1

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 a §

276

Vid bifall till en ansökan om omvandling enligt lagen (2006:45) om omvandling av fängelse på livstid skall en kopia av det slutliga beslutet lämnas till

Rikspolisstyrelsen

sedan

beslutet vunnit laga kraft.

Vid bifall till en ansökan om omvandling enligt lagen (2006:45) om omvandling av fängelse på livstid ska en kopia av det slutliga beslutet lämnas till

Polismyndigheten

sedan

beslutet vunnit laga kraft.

6 §

277

Uppgift enligt 5 § sändes inom tio dagar från dagen för domen eller beslutet.

Uppgift enligt 5 § ska lämnas inom tio dagar från dagen för domen eller beslutet.

276 Senaste lydelse 2006:1120. 277 Senaste lydelse 1983:361.

Meddelas beslut om rättelse av dom eller beslut som avses i 5 §, skall Rikspolisstyrelsen genast underrättas.

Meddelas beslut om rättelse av dom eller beslut som avses i 5 §, ska Polismyndigheten genast underrättas.

7 §

278

Sedan tid för fullföljd av talan mot domen eller beslutet

utgått, skall uppgift lämnas till Rikspolisstyrelsen huruvida av-

görandet vunnit laga kraft eller överklagats. I fall som avses i 51 kap. 5 § andra stycket rättegångsbalkenskall dock uppgift om överklagande lämnas utan avvaktan på fullföljdstidens utgång.

Sedan tid för fullföljd av talan mot domen eller beslutet

gått ut, ska uppgift lämnas till Polismyndigheten huruvida av-

görandet vunnit laga kraft eller överklagats. I fall som avses i 51 kap. 5 § andra stycket rättegångsbalkenska dock uppgift om överklagande lämnas utan avvaktan på fullföljdstidens utgång.

9 §

279

En polismyndighet ska lämna uppgifter till Rikspolisstyrelsen om anmälda brott. Detta gäller dock inte om ärendet förs i diarium som avses i 3 § offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641).

Säkerhetspolisen ska lämna

uppgifter till Polismyndigheten om anmälda brott. Detta gäller dock inte om ärendet förs i diarium som avses i 3 § offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641).

13 §

280

Sedan uppgift enligt 5 § inkommit, sänder Rikspolissty-

relsen underlag för fullgörande

av uppgiftsskyldighet som avses i 7 §.

Sedan uppgift enligt 5 § inkommit, sänder Polismyndig-

heten underlag för fullgörande

av uppgiftsskyldighet som avses i 7 §.

14 §

281

Om en uppgift som avses i 5 § visar sig vara felaktig eller

Om en uppgift som avses i 5 § visar sig vara felaktig eller

278 Senaste lydelse 1981:487. 279 Senaste lydelse 2009:643. 280 Senaste lydelse 1972:105. 281 Senaste lydelse 1999:1137.

ofullständig skall Rikspolissty-

relsen, om felaktigheten eller

ofullständigheten inte är av ringa betydelse, underrätta den domstol som har meddelat domen eller beslutet.

ofullständig ska Polismyndig-

heten, om felaktigheten eller

ofullständigheten inte är av ringa betydelse, underrätta den domstol som har meddelat domen eller beslutet.

15 §

282

Om en domstol i särskilt anvisad ordning har angivit att en underrättelse skall tillställas en viss myndighet eller ett visst register, skall Rikspolisstyrelsen översända de föreskrivna uppgifterna till myndigheten eller registret. Om böter har betalats i förskott till Tullverket skall

Rikspolisstyrelsen underrätta den

myndighet som mottagit förskottet om utgången i det mål som ärendet eller betalningen avser.

Rikspolisstyrelsen

lämnar

underlag till rättsstatistiken enligt anvisningar som Brottsförebyggande rådet meddelar i samråd med Rikspolisstyrelsen och vederbörande centrala myndigheter.

Om en domstol i särskilt anvisad ordning har angett att en underrättelse ska lämnas till en viss myndighet eller ett visst register, ska Polismyndigheten översända de föreskrivna uppgifterna till myndigheten eller registret. Om böter har betalats i förskott till Tullverket ska

Polismyndigheten underrätta den

myndighet som mottagit förskottet om utgången i det mål som ärendet eller betalningen avser.

Polismyndigheten

lämnar

underlag till rättsstatistiken enligt anvisningar som Brottsförebyggande rådet meddelar i samråd med Polismyndigheten och vederbörande centrala myndigheter.

20 §

283

Rikspolisstyrelsen skall på

begäran av en myndighet lämna uppgift om sådana avgöranden av en domstol som enligt 3 § bötesverkställighetsförordninge n (1979:197) kan bli föremål för uppbörd. Uppgift om ett anmält brott får lämnas ut av Riks-

Polismyndigheten ska

på

begäran av en myndighet lämna uppgift om sådana avgöranden av en domstol som enligt 3 § bötesverkställighetsförordninge n (1979:197) kan bli föremål för uppbörd. Uppgift om ett anmält brott får lämnas ut av Polis-

282 Senaste lydelse 1999:1137. 283 Senaste lydelse 1999:1137.

polisstyrelsen i den omfattning

det behövs för polisverksamheten.

myndigheten i den omfattning

det behövs för polisverksamheten.

32 §

284

Den som i tjänsten tar del av uppgift, som enligt denna förordning lämnats av Rikspolis-

styrelsen, och misstänker att

uppgiften är oriktig skall genast anmäla det till Rikspolisstyrelsen.

Den som i tjänsten tar del av uppgift, som enligt denna förordning lämnats av Polismyn-

digheten, och misstänker att

uppgiften är oriktig ska genast anmäla det till Polismyndigheten.

Denna förordning träder i kraft den

284 Senaste lydelse 2001:683.

204. Förslag till förordning om ändring i kungörelsen (1970:710) om utlämning till eller från Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling

Härigenom föreskrivs att 3–5 och 7–10 §§ kungörelsen (1970:710) om utlämning till eller från Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Vid prövning av frågan huru-

vida beslut om utlämning får

meddelas av polismyndighet skall

polismyndigheten särskilt beakta

i vad mån mot utlämning talar att den som framställningen avser kan anses ha fast anknytning till Sverige genom att han varit bosatt här under längre tid eller har nära anhöriga här,

att han är misstänkt eller

åtalad för brott här i riket,

att han enligt beslut av

svensk myndighet skall intagas på anstalt för att undergå påföljd för brott eller annan vård här, eller

att han motsätter sig utläm-

ning och anför beaktansvärda skäl härför.

Vid prövning av frågan om beslut om utlämning får meddelas av Polismyndigheten

ska myndigheten särskilt beakta i

vad mån mot utlämning talar att den som framställningen avser

kan anses ha fast anknytning till Sverige genom att ha varit bosatt här under längre tid eller

ha nära anhöriga här,

är misstänkt eller åtalad för brott här i riket,

enligt beslut av svensk myndighet ska tas in på anstalt för att undergå påföljd för brott eller annan vård här, eller

motsätter sig utlämning och anför beaktansvärda skäl för

detta.

4 §

Innan beslut meddelas enligt 9 § lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verk-

Innan beslut meddelas enligt 9 § lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verk-

ställighet av beslut om vård eller behandling skall polismyndig-

heten hos Rikspolisstyrelsen eller den utländska myndigheten skyndsamt inhämta besked om

det utländska beslutets innehåll och uppgift huruvida det är verkställbart i den främmande staten.

ställighet av beslut om vård eller behandling ska Polismyndigheten

vid behov skyndsamt inhämta besked från den utländska myndigheten om det utländska

beslutets innehåll och uppgift huruvida det är verkställbart i den främmande staten.

5 §

285

När beslut om utlämning meddelats, skall den myndighet som gjort framställningen omedelbart underrättas härom. Detsamma gäller när beslut har meddelats om reseförbud eller omhändertagande.

I fall som avses i 5 § andra stycket lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling skall polismyn-

digheten omedelbart underrätta

såväl förvaltningsrätten som den myndighet som gjort framställning om utlämning om skälen till att beslut om utlämning ej har meddelats.

När beslut om utlämning meddelats, ska den myndighet som gjort framställningen omedelbart underrättas om det. Detsamma gäller när beslut har meddelats om reseförbud eller omhändertagande.

I fall som avses i 5 § andra stycket lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling ska Polismyn-

digheten omedelbart underrätta

såväl förvaltningsrätten som den myndighet som gjort framställning om utlämning om skälen till att beslut om utlämning inte har meddelats.

7 §

Vid utredning i utlämningsärende, vid beslut om omhändertagande och vid verkställighet av beslut om utlämning skall

polismyndigheten när anledning förekommer samråda med annan

myndighet.

Vid utredning i utlämningsärende, vid beslut om omhändertagande och vid verkställighet av beslut om utlämning ska

Polismyndigheten, när det finns anledning, samråda med annan

myndighet.

285 Senaste lydelse 2009:875.

8 §

Häkteslagen (2010:611) och häktesförordningen gäller i tillämpliga delar i fråga om behandling av den som har omhändertagits enligt lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling.

Socialstyrelsen eller, om den omhändertagne intagits i polisarrest, Rikspolisstyrelsen, får därutöver bevilja de lättnader och förmåner, som kan medges med hänsyn till ordning och säkerhet där förvaringen sker samt förvaringens syfte.

Socialstyrelsen eller, om den omhändertagne intagits i polisarrest, Polismyndigheten, får därutöver bevilja de lättnader och förmåner, som kan medges med hänsyn till ordning och säkerhet där förvaringen sker samt förvaringens syfte.

9 §

Verkställighet av beslut om utlämning ankommer på polis-

myndigheten i den ort där den som beslutet rör uppehåller sig.

Verkställigheten skall ske utan dröjsmål.

Verkställighet av beslut om utlämning ankommer på Polis-

myndigheten. Verkställigheten ska ske utan dröjsmål.

10 §

286

Framställning om utlämning från Danmark, Finland eller Norge göres av polismyndighet

Framställning om utlämning från Danmark, Finland eller Norge görs av Polismyndigheten.

Denna förordning träder i kraft den

286 Senaste lydelse 1974:915.

205. Förslag till förordning om ändring i kungörelsen (1972:115) med anledning av konventionen den 9 februari 1972 mellan Sverige och Norge om renbetning

Härigenom föreskrivs att 5 § kungörelsen (1972:115) med anledning av konventionen den 9 februari 1972 mellan Sverige och Norge om renbetning ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §

287

Den som med stöd av 46 § konventionen medför vapen eller ammunition skall lämna uppgift därom enligt bestämmelser som jordbruksverket meddelar efter samråd med

Rikspolisstyrelsen och Tullverket

samt vederbörande norska myndighet.

Den som med stöd av 46 § konventionen medför vapen eller ammunition ska lämna uppgift om detta enligt bestämmelser som Jordbruksverket meddelar efter samråd med

Polismyndigheten och Tullverket

samt vederbörande norska myndighet.

Denna förordning träder i kraft den

287 Senaste lydelsen 1999:480.

206. Förslag till förordning om ändring i kungörelsen (1973:261) om utbetalning av vissa ersättningar i mål eller ärende vid domstol, m.m.

Härigenom föreskrivs att 2 § kungörelsen (1973:261) om utbetalning av vissa ersättningar i mål eller ärende vid domstol, m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

288

En framställning om förskott på ersättning av allmänna medel för inställelse görs hos den domstol eller nämnd där inställelsen skall ske. I sådana fall som avses i 6 § 1–6 förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen, m.m. får framställningen i stället göras hos tingsrätten eller polismyndig-

heten i den ort där den kallade vistas eller hos Kronofogde-

myndigheten. En anteckning om förskottet skall göras på kallelsen.

En framställning om förskott på ersättning av allmänna medel för inställelse görs hos den domstol eller nämnd där inställelsen ska ske. I sådana fall som avses i 6 § 1–6 förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen, m.m. får framställningen i stället göras hos tingsrätten i den ort där den

kallade vistas eller hos Polismyndigheten eller Kronofogde-

myndigheten. En framställning

till Polismyndigheten ska göras i det län där den kallade vistas. En

anteckning om förskottet ska göras på kallelsen.

Har en framställning om förskott gjorts hos någon annan myndighet än den domstol eller nämnd där inställelsen skall ske,

skall

myndigheten genast

anmäla till domstolen eller nämnden när ett beslut om förskott har meddelats. Det åligger domstolen eller nämn-

Har en framställning om förskott gjorts hos någon annan myndighet än den domstol eller nämnd där inställelsen ska ske,

ska myndigheten genast anmäla

till domstolen eller nämnden när ett beslut om förskott har meddelats. Det åligger domstolen eller nämnden att åter-

288 Senaste lydelse 2006:755.

den att återbetala förskottet till den myndighet som har meddelat förskottsbeslutet. En sådan återbetalning skall dock inte ske, om förskottet har beslutats av en tingsrätt för en inställelse vid en allmän domstol eller en allmän förvaltningsdomstol.

betala förskottet till den myndighet som har meddelat förskottsbeslutet. En sådan återbetalning ska dock inte ske, om förskottet har beslutats av en tingsrätt för en inställelse vid en allmän domstol eller en allmän förvaltningsdomstol.

Denna förordning träder i kraft den

207. Förslag till förordning om ändring i förordning (1974:286) om beräkning av strafftid m.m.

Härigenom föreskrivs att 10, 11 och 15 §§ förordning (1974:286) om beräkning av strafftid m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §

289

Ansökan om uppskov med verkställighet av en dom på fängelse ges in till Kriminalvården. Ansökan skall vara skriftlig och innehålla de skäl den dömde vill åberopa.

Intyg och andra handlingar som den dömde vill åberopa i ärendet skall bifogas ansökan.

Blanketter till ansökan om uppskov skall tillhandahållas hos Kriminalvården samt hos polis-

myndigheter.

Ansökan om uppskov med verkställighet av en dom på fängelse ges in till Kriminalvården. Ansökan ska vara skriftlig och innehålla de skäl den dömde vill åberopa.

Intyg och andra handlingar som den dömde vill åberopa i ärendet ska bifogas ansökan.

Blanketter till ansökan om uppskov ska tillhandahållas hos Kriminalvården och hos Polis-

myndigheten.

11 §

290

Kriminalvården skall göra den utredning som behövs för prövning av ansökan om uppskov. Myndigheten får vid behov begära hjälp av en polis-

myndighet.

Kriminalvården ska göra den utredning som behövs för prövning av ansökan om uppskov. Myndigheten får vid behov begära hjälp av Polismyndig-

heten.

15 §

291

I fall som avses i 14 § äger den dömde hos den anstalt där

han skall inställa sig eller hos polismyndigheten i den ort där han vistas erhålla rekvisition av

I fall som avses i 14 § har den dömde rätt att få en rekvisition av biljett för resa med allmänt kommunikationsmedel. Rekvisi-

tion utfärdas av den anstalt där

289 Senaste lydelse 2005:992. 290 Senaste lydelse 2005:992. 291 Senaste lydelse 1990:1020.

biljett för resa med allmänt kommunikationsmedel. Har

polismyndighet utfärdat sådan

rekvisition, skall anteckning

härom göras på föreläggande

som avses i 10 § första stycket lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m.

den dömde ska inställa sig eller av Polismyndigheten. I sistnämnda fall ska framställning om rekvisition göras i det län där den dömde vistas. Har Polismyndigheten utfärdat sådan rekvisi-

tion, ska anteckning om detta göras på det föreläggande som avses i 10 § första stycket lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m.

Har den dömde själv betalat kostnaden för resan eller är han berättigad till ersättning för resekostnader som inte täckts enligt första stycket, får kriminalvårdsanstalten ge honom ersättning enligt de grunder som anges i 14 §.

Har den dömde själv betalat kostnaden för resan eller är han

eller hon berättigad till ersätt-

ning för resekostnader som inte täckts enligt första stycket, får kriminalvårdsanstalten ge den

dömde ersättning enligt de

grunder som anges i 14 §.

Denna förordning träder i kraft den

208. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1976:518) om föreskrifter för verkställighet av lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m.

Härigenom föreskrivs att förordningen (1976:518) om föreskrifter för verkställighet av lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Regeringen bemyndigar

Rikspolisstyrelsen att meddela de

närmare föreskrifter som behövs för verkställighet av lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m. Såvitt rör sociala och medicinska frågor skall föreskrifterna meddelas efter samråd med Socialstyrelsen.

Regeringen bemyndigar

Polismyndigheten att meddela de

närmare föreskrifter som behövs för verkställighet av lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m. Såvitt rör sociala och medicinska frågor ska föreskrifterna meddelas efter samråd med Socialstyrelsen.

Denna förordning träder i kraft den

209. Förslag till förordning om ändring i författningssamlingsförordningen (1976:725)

Härigenom föreskrivs att bilaga 1 till författningssamlingsförordningen (1976:725) ska ha följande lydelse.

Bilaga 1

292

Nuvarande lydelse

Författningssamlingar för centrala myndigheter

Utgivande myndighet

Benämning Förkortning Särskild föreskrift -------------------------------------------------------------------------

Riksgäldskontoret

Riksgäldskontorets RGKFS författningssamling

Rikspolisstyrelsen

Rikspolisstyrelsens RPSFS Författningssamling

Sametinget

Sametingets författningssamling STFS

-------------------------------------------------------------------------

292 Senaste lydelse 2012:429.

Föreslagen lydelse

Författningssamlingar för centrala myndigheter

Utgivande myndighet

Benämning Förkortning Särskild föreskrift -----------------------------------------------------------------------------

Pensionsmyndigheten

Pensionsmyndighetens författningssamling PFS

Polismyndigheten

Polismyndighetens PMFS Författningssamling

Post- och telestyrelsen

Post- och telestyrelsens PTFS Författningssamling -----------------------------------------------------------------------------

Sveriges geologiska undersökning

Sveriges geologiska SGU-FS undersöknings författningssamling

Säkerhetspolisen

Säkerhetspolisens SPFS Författningssamling

Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket

Tandvårds- och läkemedels TLVFS förmånsverkets författningssamling

-----------------------------------------------------------------------------

Denna förordning träder i kraft den

210. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1976:1091) om föreskrifter rörande alkoholutandningsprov

Härigenom föreskrivs att förordningen (1976:1091)

293

om

föreskrifter rörande alkoholutandningsprov ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Rikspolisstyrelsen får meddela

föreskrifter om verkställighet av lagen (1976:1090) om alkoholutandningsprov. Föreskrifter som rör Tullverket eller Kustbevakningen får meddelas efter att respektive myndighet har hörts.

Polismyndigheten får meddela

föreskrifter om verkställighet av lagen (1976:1090) om alkoholutandningsprov. Föreskrifter som rör Tullverket eller Kustbevakningen får meddelas efter att respektive myndighet har hörts.

Denna förordning träder i kraft den

293 Senaste lydelse 2008:330.

211. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1976:1128) om felparkeringsavgift

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (1976:1128) om felparkeringsavgift

294

dels att 5 § ska upphöra att gälla,

dels att nuvarande 4 § ska betecknas 5 §,

dels att 10 och 12 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det i förordningen ska införas en ny paragraf, 4 §, med

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

Ansökan om rättelse ska göras i det län där parkeringsanmärkningen meddelades. Detsamma gäller anmälan om bestridande.

10 §

295

Har polismyndighet eller allmän domstol meddelat beslut som innebär att betalningsansvar för felparkeringsavgift har undanröjts, underrättas Transportstyrelsen om beslutet. I fråga om beslut som har meddelats av tingsrätt sändes underrättelse endast om beslut som har vunnit laga kraft.

Har Polismyndigheten eller allmän domstol meddelat beslut som innebär att betalningsansvar för felparkeringsavgift har undanröjts, underrättas Transportstyrelsen om beslutet. I fråga om beslut som har meddelats av tingsrätt sänds underrättelse endast om beslut som har vunnit laga kraft.

Väckes åtal eller utfärdas

strafföreläggande i fall som avses i 14 § lagen (1976:206) om felparkeringsavgift och framgår av utredningen att parkeringsanmärkning har meddelats,

Väcks åtal eller utfärdas

strafföreläggande i fall som avses i 14 § lagen (1976:206) om felparkeringsavgift och framgår av utredningen att parkeringsanmärkning har meddelats, ska

294 Senaste lydelse av 4 § 1982:811. 295 Senaste lydelse 2008:1116.

underrättas Transportstyrelsen. Transportstyrelsen underrättas.

12 §

296

Ytterligare föreskrifter för verkställigheten av lagen (1976:206) om felparkeringsavgift eller denna förordning får i fråga om 8 och 9 §§ lagen om felparkeringsavgift och 4 och

5 §§ denna förordning meddelas

av Rikspolisstyrelsen och i fråga om 13 § första stycket lagen om felparkeringsavgift och 6 § denna förordning av Skatteverket efter samråd med Transportstyrelsen. I övrigt får verkställighetsföreskrifter meddelas av Transportstyrelsen. Formulär till blanketter fastställs av Transportstyrelsen efter samråd med annan myndighet som berörs. Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om att inbetalning av felparkeringsavgift endast får ske med användande av blankett som styrelsen har fastställt efter samråd med Posten Aktiebolag.

Ytterligare föreskrifter för verkställigheten av lagen (1976:206) om felparkeringsavgift eller denna förordning får i fråga om 8 och 9 §§ lagen om felparkeringsavgift

och 5 §

denna förordning meddelas av

Polismyndigheten och i fråga om

13 § första stycket lagen om felparkeringsavgift och 6 § denna förordning av Skatteverket efter samråd med Transportstyrelsen. I övrigt får verkställighetsföreskrifter meddelas av Transportstyrelsen. Formulär till blanketter fastställs av Transportstyrelsen efter samråd med annan myndighet som berörs. Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om att inbetalning av felparkeringsavgift endast får ske med användande av blankett som styrelsen har fastställt efter samråd med Posten Aktiebolag.

Denna förordning träder i kraft den

296 Senaste lydelse 2008:1116.

212. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1977:178) med vissa bestämmelser om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom

Härigenom föreskrivs att 19 och 22 §§ förordningen (1977:178) med vissa bestämmelser om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 §

297

En förklaring rörande samtycke som avses i 25 a § första stycket 2 lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom avges inför chefen för den kriminalvårdsanstalt eller det häkte där den dömde förvaras eller inför någon annan tjänsteman som förordnats att motta en sådan förklaring eller inför en polismyndighet, om påföljden är fängelse. I fråga om överlämnande till rättspsykiatrisk vård skall förklaringen avges inför chefsöverläkaren eller någon annan läkare vid den enhet där den dömde vårdas.

Den som tar emot förklaringen skall förvissa sig om att den dömde har avgett förklaringen med full vetskap om dess innebörd. Anteckning om förklaringen skall göras i protokoll eller dokumenteras på annat lämpligt sätt.

En förklaring rörande samtycke som avses i 25 a § första stycket 2 lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom avges inför chefen för den kriminalvårdsanstalt eller det häkte där den dömde förvaras eller inför någon annan tjänsteman som förordnats att motta en sådan förklaring eller inför Polismyndigheten, om påföljden är fängelse. I fråga om överlämnande till rättspsykiatrisk vård ska förklaringen avges inför chefsöverläkaren eller någon annan läkare vid den enhet där den dömde vårdas.

Den som tar emot förklaringen ska förvissa sig om att den dömde har avgett förklaringen med full vetskap om dess innebörd. Anteckning om förklaringen ska göras i protokoll eller dokumenteras på annat lämpligt sätt.

297 Senaste lydelse 1992:51.

22 §

298

Skall frihetsberövande på-

följd verkställas utomlands, skall Kriminalvården se till att den dömde förs till den stat där påföljden skall verkställas. Myndigheten får därvid, om det behövs, begära hjälp av polis-

myndigheten i den ort där den dömde vistas.

Ska frihetsberövande påföljd

verkställas utomlands,

ska

Kriminalvården se till att den dömde förs till den stat där påföljden ska verkställas. Myndigheten får därvid, om det behövs, begära hjälp av Polis-

myndigheten.

I fråga om överlämnande till rättspsykiatrisk vård skall social-

styrelsen underrätta Kriminal-

vården om att påföljden skall verkställas utomlands.

I fråga om överlämnande till rättspsykiatrisk vård ska Social-

styrelsen underrätta Kriminal-

vården om att påföljden ska verkställas utomlands.

Skall frihetsberövande på-

följd verkställas här i landet,

skall Kriminalvården se till att

den dömde förs hit.

Ska frihetsberövande påföljd

verkställas här i landet, ska Kriminalvården se till att den dömde förs hit.

Denna förordning träder i kraft den

298 Senaste lydelse 2005:994.

213. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1977:774) om rätt att bruka finländsk terrängskoter i Sverige

Härigenom föreskrivs att förordningen (1977:774)

299

om rätt att

bruka finländsk terrängskoter i Sverige ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Sådan terrängskoter med hemort i Finland, som ägs av finländska staten eller i Finland hemmahörande person och som får brukas i Finland, får införas till Sverige och tillfälligt brukas här utan svensk trafikförsäkring och utan att fordonet är registrerat. Föraren ska kunna styrka sin identitet med lämplig handling.

På fordon som inte tillhör eller brukas av finländska staten ska vara anbringad skylt, som utvisar att gällande finländsk trafikförsäkring finns.

Föreskrifter för verkställigheten av denna förordning får meddelas av Transportstyrelsen efter samråd med Rikspolis-

styrelsen.

På fordon som inte tillhör eller brukas av finländska staten ska det finnas en skylt fastsatt, som utvisar att gällande finländsk trafikförsäkring finns.

Föreskrifter för verkställigheten av denna förordning får meddelas av Transportstyrelsen efter samråd med Polismyndig-

heten.

Denna förordning träder i kraft den

299 Senaste lydelse 2008:1124.

214. Förslag till förordning om ändring i terrängkörningsförordningen (1978:594)

Härigenom föreskrivs att 13 och 17 §§terrängkörningsförordningen (1978:594) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 §

300

Den som medgetts undantag från förbud som meddelats med stöd av 1 § andra stycket terrängkörningslagen är skyldig att inom det område där undantaget gäller på uppmaning av en naturvårdsvakt eller en polis visa upp beslutet eller på annat sätt visa att undantag har medgetts.

Den som medgetts undantag från förbud som meddelats med stöd av 1 § andra stycket terrängkörningslagen är skyldig att inom det område där undantaget gäller på uppmaning av en naturvårdsvakt eller en polisman visa upp beslutet eller på annat sätt visa att undantag har medgetts.

17 §

301

Naturvårdsvakt som avses i 3 a § terrängkörningslagen (1975:1313) förordnas av länsstyrelsen i det län där naturvårdsvakten har sitt hemvist.

Föreskrifter om förordnande och utbildning av naturvårdsvakter meddelas av Rikspolis-

styrelsen efter samråd med

Naturvårdsverket.

Föreskrifter om förordnande och utbildning av naturvårdsvakter meddelas av Polismyndig-

heten efter samråd med Natur-

vårdsverket.

Denna förordning träder i kraft

300 Senaste lydelse 1997:713. 301 Senaste lydelse 1998:1288.

215. Förslag till förordning om ändring i bötesverkställighetsförordningen (1979:197)

Härigenom föreskrivs att 2–6, 19 och 26 §§bötesverkställighetsförordningen (1979:197) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

302

Förskottsbetalning av böter sker till polismyndighet. I mål som Tullverket eller Kustbevakningen tar befattning med får förskottsbetalning även ske till respektive myndighet.

Förskottsbetalning av böter sker till Polismyndigheten. I mål som Tullverket eller Kustbevakningen tar befattning med får förskottsbetalning även ske till respektive myndighet.

Kustbevakningen ska redovisa mottagna medel till Riks-

polisstyrelsen.

Kustbevakningen ska redovisa mottagna medel till Polis-

myndigheten.

3 §

303

Verkställighet på grund av föreläggande eller på grund av dom eller slutligt beslut som meddelats av allmän domstol ska, med de begränsningar som framgår av andra och tredje styckena, i första hand ske genom uppbörd. Rikspolisstyrel-

sen är central uppbördsmyndig-

het.

Verkställighet på grund av föreläggande eller på grund av dom eller slutligt beslut som meddelats av allmän domstol ska, med de begränsningar som framgår av andra och tredje styckena, i första hand ske genom uppbörd. Polismyndig-

heten är central uppbördsmyn-

dighet.

Uppbörd får inte ske i fråga om böter och belopp som avser särskild rättsverkan av brott, om betalningsskyldighet har ålagts flera med solidariskt betalningsansvar.

Uppbörd får inte ske, om kvarstad beslutats till säkerhet för betalningsskyldighetens fullgörande.

När en domstol dömer ut ett belopp som kan bli föremål för uppbörd enligt denna paragraf, ska domstolen samtidigt upplysa den bötfällde om möjligheten till frivillig betalning.

302 Senaste lydelsen 2008:331. 303 Senaste lydelsen 2010:357.

Grundas betalning för böter på ett föreläggande av ordningsbot, som har utfärdats beträffande någon som endast tillfälligt uppehåller sig här i landet, får betalningen tas emot av en tjänsteman inom polisväsendet, en tulltjänsteman eller en kustbevakningstjänsteman. Inbetalda medel ska i sådant fall redovisas till Rikspolisstyrelsen eller, då böterna har betalts till en tulltjänsteman, till Tullverket.

Grundas betalning för böter på ett föreläggande av ordningsbot, som har utfärdats beträffande någon som endast tillfälligt uppehåller sig här i landet, får betalningen tas emot av en tjänsteman inom polisväsendet, en tulltjänsteman eller en kustbevakningstjänsteman. Inbetalda medel ska i sådant fall redovisas till Polismyndigheten eller, då böterna har betalts till en tulltjänsteman, till Tullverket.

4 §

304

Har betalning av böter erlagts i förskott, ankommer det på

Rikspolisstyrelsen eller på Tull-

verket, om verket mottagit medlen, att ta dessa i anspråk för verkställighet.

Har böter betalats i förskott,

ska Polismyndigheten eller Tull-

verket, om verket tagit emot medlen, ta dessa i anspråk för verkställighet.

När Tullverket mottagit förskottsmedel ska Rikspolisstyrel-

sen underrätta verket om ut-

gången i det mål eller ärende som förskottsbetalningen avser.

När Tullverket tagit emot förskottsmedel ska Polismyndig-

heten underrätta verket om ut-

gången i det mål eller ärende som förskottsbetalningen avser.

5 §

Skall uppburet bötesbelopp

tillfalla annan än staten eller

skall det återbetalas, skall Rikspolisstyrelsen sända meddelande härom jämte beloppet till den

som är berättigad till detta.

Ska det mottagna bötesbeloppet tillfalla annan än staten

eller ska det återbetalas, ska

Polismyndigheten sända med-

delande om detta tillsammans

med beloppet till den som är

berättigad till detta.

304 Senaste lydelse 2008:331.

6 §

305

Rikspolisstyrelsen ska begära

indrivning av

Polismyndigheten ska begära

indrivning av

1. obetalda böter som ålagts genom allmän domstols lagakraftvunna dom eller slutliga beslut eller genom godkänt föreläggande och som varit föremål för uppbörd, och

2. böter som ålagts genom allmän domstols lagakraftvunna dom eller slutliga beslut och som undantagits från uppbörd enligt 3 §.

Bestämmelser om begäran om indrivning m.m. finns i 4–9 §§indrivningsförordningen (1993:1229).

19 §

306

Sedan de handlingar som nämns i 17 § första stycket har kommit åklagaren till handa,

åligger det honom att skyndsamt

ta ställning till frågan huruvida talan om böternas förvandling

skall väckas. Om det behövs får

åklagaren för detta ändamål besluta om ytterligare utredning och härvid anlita biträde av

polismyndighet. I fråga om

förfarandet vid utredningen

skall gälla vad som är föreskrivet

om förundersökning i brottmål; bestämmelserna om hämtning till förhör och om tvångsmedel är dock ej tillämpliga.

Sedan de handlingar som nämns i 17 § första stycket har kommit åklagaren till handa, ska

åklagaren skyndsamt ta ställning

till frågan om talan om böternas förvandling ska väckas. Om det behövs får åklagaren för detta ändamål besluta om ytterligare utredning och för detta anlita biträde av Polismyndigheten. I fråga om förfarandet vid utredningen ska gälla vad som är föreskrivet om förundersökning i brottmål; bestämmelserna om hämtning till förhör och om tvångsmedel är dock inte tillämpliga.

Beslutar åklagaren att inte väcka talan om förvandling av böterna, skall de från Kronofogdemyndigheten inkomna handlingarna återställas med uppgift om anledning till att sådan talan inte har väckts.

Beslutar åklagaren att inte väcka talan om förvandling av böterna, ska de från Kronofogdemyndigheten inkomna handlingarna återställas med uppgift om anledning till att sådan talan inte har väckts.

305 Senaste lydelse 2010:357. 306 Senaste lydelse 2006:761.

26 §

307

De ytterligare föreskrifter som behövs för verkställighet av bestämmelserna om uppbörd, indrivning, redovisning och förvandling av böter får meddelas av Kronofogdemyndigheten, Åklagarmyndigheten, Rikspolis-

styrelsen, Tullverket, Kustbevak-

ningen och Domstolsverket, var och en för sitt verksamhetsområde.

De ytterligare föreskrifter som behövs för verkställighet av bestämmelserna om uppbörd, indrivning, redovisning och förvandling av böter får meddelas av Kronofogdemyndigheten, Åklagarmyndigheten, Polismyn-

digheten, Tullverket, Kustbevak-

ningen och Domstolsverket, var och en för sitt verksamhetsområde.

Denna förordning träder i kraft den

307 Senaste lydelse 2008:331.

216. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1979:291) om tolktaxa

Härigenom föreskrivs att förordningen (1979:291)

308

om

tolktaxa ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Ersättning till tolk vid allmän domstol, förvaltningsdomstol, Marknadsdomstolen, Arbetsdomstolen, arrendenämnd, hyresnämnd, Statens va-nämnd, åklagarmyndighet,

polismyn-

dighet och Kronofogdemyn-

digheten skall betalas enligt taxa som fastställs av Domstolsverket. Taxan fastställs efter samråd med Åklagarmyndigheten, Rikspolisstyrelsen och Kronofogdemyndigheten.

Ersättning till tolk vid allmän domstol, förvaltningsdomstol, Marknadsdomstolen, Arbetsdomstolen, arrendenämnd, hyresnämnd, Statens va-nämnd, åklagarmyndighet,

Polismyn-

digheten och Kronofogdemyn-

digheten ska betalas enligt taxa som fastställs av Domstolsverket. Taxan fastställs efter samråd med Åklagarmyndigheten, Polismyndigheten och Kronofogdemyndigheten.

Första stycket gäller inte ersättning för skriftlig översättning.

Denna förordning träder i kraft den

308 Senaste lydelse 2006:762.

217. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1979:358) om yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (1979:358) om yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg

dels att den nuvarande bestämmelsen ska betecknas 2 §,

dels att i 2 § ordet ”Rikspolisstyrelsen” ska bytas ut mot ordet

”Polismyndigheten”,

dels att det i förordningen ska införas en ny paragraf, 1 §, av

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Ansökan om tillstånd ska göras i det län där rörelsen huvudsakligen ska bedrivas.

Denna förordning träder i kraft den

218. Förslag till förordning om ändring i passförordningen (1979:664)

Härigenom föreskrivs att 3, 12, 17, 19, 22–23 b och 27–29 §§passförordningen (1979:664)ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

309

Passmyndigheten ska pröva om det finns hinder enligt passlagen (1978:302) mot att pass utfärdas för den sökande. När ärendet handläggs av en passmyndighet utom riket, kontrollerar Rikspolisstyrelsen på myndighetens begäran om någon omständighet som avses i 7 § 3–9 eller 10 § passlagen föreligger i fråga om den sökande.

Passmyndigheten ska pröva om det finns hinder enligt passlagen (1978:302) mot att pass utfärdas för den sökande. När ärendet handläggs av en passmyndighet utom riket, kontrollerar Polismyndigheten på myndighetens begäran om någon omständighet som avses i 7 § 3–9 eller 10 § passlagen föreligger i fråga om den sökande.

Om ett passärende gäller utfärdande av pass för ett barn under arton år utan vårdnadshavares medgivande, ska passmyndigheten inhämta ett yttrande från en sådan kommunal nämnd som fullgör uppgifter inom socialtjänsten. Yttrandet ska inhämtas från den kommun där barnet är folkbokfört eller, om barnet inte är folkbokfört, den kommun som barnet har starkast anknytning till. Ett yttrande behöver dock inte inhämtas, om det är uppenbart att passansökan ska bifallas.

Ett passärende som gäller utfärdande av pass för barn under arton år utan vårdnadshavares medgivande enligt 11 § andra stycket passlagen, ska handläggas skyndsamt av passmyndigheten.

Framkommer vid passhinderundersökningen någon omständighet som föranleder att underrättelse ska lämnas enligt 8 § passlagen, att anmälan ska göras enligt 10 § andra stycket samma lag eller att annan förberedande åtgärd ska vidtas, ska detta ske skyndsamt. En passmyndighet utom riket kan för ett sådant ändamål få hjälp av Regeringskansliet (Utrikesdepartementet).

309 Senaste lydelse 2009:386.

Förekommer skäl till avslag på passansökan enligt 7 § 5 passlagen, ska passmyndigheten inhämta yttrande från Åklagarmyndigheten innan ärendet avgörs.

12 §

310

En passmyndighet utom riket kan i fråga om provisoriskt pass medge att inställelse sker hos ett ombud för myndigheten eller, om det finns särskilda skäl, efterge kravet på personlig inställelse.

Vad som föreskrivs i 1 och 3 §§ gäller även i fråga om provisoriskt pass med följande undantag.

1. Tidigare utfärdat pass behöver inte ges in vid ansökan.

2. Passmyndigheter utom riket behöver inte begära kontroll som avses i 3 § första stycket. Regeringskansliet får, för passmyndigheter utom riket, meddela föreskrifter om att den sökande ska skriva sitt namn i passformuläret i samband med att passet lämnas ut och i närvaro av den som lämnar passet.

Rikspolisstyrelsen får meddela motsvarande föreskrifter för passmyndigheter inom riket. Före-

skrifterna får dock inte avse den som inte kan skriva sitt namn.

Regeringskansliet får, för passmyndigheter utom riket, meddela föreskrifter om att den sökande ska skriva sitt namn i passformuläret i samband med att passet lämnas ut och i närvaro av den som lämnar passet.

Polismyndigheten får meddela motsvarande föreskrifter när det gäller pass som utfärdas inom riket. Föreskrifterna får dock

inte avse den som inte kan skriva sitt namn.

17 §

311

Tjänstepass och diplomatpass får utfärdas endast av chefen för Utrikesdepartementet eller den han eller hon bemyndigar till det. Vad som föreskrivs i 18–22, 24, 25 och 27 §§ gäller inte ett sådant pass.

I ärenden om tjänstepass och diplomatpass får en kontroll göras av om det föreligger sådant hinder som avses i 7 § 3– 9 passlagen (1978:302) mot att utfärda pass för den sökande.

Rikspolisstyrelsen utför en sådan

I ärenden om tjänstepass och diplomatpass får en kontroll göras av om det föreligger sådant hinder som avses i 7 § 3– 9 passlagen (1978:302) mot att utfärda pass för den sökande.

Polismyndigheten utför en sådan

310 Senaste lydelse 2009:386. 311 Senaste lydelse 2009:386.

kontroll på begäran av Regeringskansliet (Utrikesdepartementet).

kontroll på begäran av Regeringskansliet (Utrikesdepartementet).

19 §

312

Anmälan av chefsöverläkare enligt 20 § 1 passlagen (1978:302) görs hos Riks-

polisstyrelsen. Om de omstän-

digheter som har föranlett en sådan anmälan inte längre föreligger, skall chefsöverläkaren hos styrelsen återkalla anmälningen.

Anmälan av chefsöverläkare enligt 20 § 1 passlagen (1978:302) görs hos Polismyn-

digheten. Om de omständigheter

som har föranlett en sådan anmälan inte längre föreligger,

ska chefsöverläkaren hos myndigheten återkalla anmälningen.

22 §

313

När ansökan om pass har mottagits, skall den utfärdande myndigheten snarast översända ett exemplar av ansökningsblanketten tillsammans med ett fotografi till Rikspolisstyrelsen.

När ansökan om pass har mottagits, ska den utfärdande myndigheten snarast översända ett exemplar av ansökningsblanketten tillsammans med ett fotografi till Polismyndigheten.

23 §

314

Rikspolisstyrelsen skall föra

ett centralt passregister samt ett centralt register över omständigheter som avses i 20 § 1 och 3 passlagen (1978:302). Uppgifter

förs in i passregistret av Rikspolisstyrelsen och passmyndighet inom riket.

Polismyndigheten ska föra ett

centralt passregister samt ett centralt register över omständigheter som avses i 20 § 1 och 3 passlagen (1978:302).

Rikspolisstyrelsen skall på

begäran lämna ut uppgift i form av fotografisk bild av enskild från passregistret till polismyn-

dighet, Ekobrottsmyndigheten,

svensk ambassad, svenskt lönat

Polismyndigheten ska

på

begäran lämna ut uppgift i form av fotografisk bild av enskild från passregistret till Säkerhets-

polisen, Ekobrottsmyndigheten,

svensk ambassad, svenskt lönat

312 Senaste lydelse 1991:820. 313 Senaste lydelse 2005:659. 314 Senaste lydelse 2006:763.

konsulat, Försvarsmakten, Kustbevakningen, Tullverket, Skatteverket och Kronofogdemyndigheten.

konsulat, Försvarsmakten, Kustbevakningen, Tullverket, Skatteverket och Kronofogdemyndigheten.

23 a §

315

När en domstol eller en åklagare meddelar beslut om reseförbud eller anmälningsskyldighet enligt 25 kap. 1 § rättegångsbalken eller häver ett sådant beslut, skall avskrift av beslutet genast sändas till polis-

myndigheten. Denna skall också

genast underrättas när reseförbudet eller anmälningsskyldigheten upphör i anledning av anhållande eller häktning.

Har en domstol i samband med dom meddelat beslut om reseförbud eller anmälningsskyldighet enligt 25 kap. 1 § rättegångsbalken eller förordnat att en sådan åtgärd skall bestå,

skall domstolen även lämna

uppgift till polismyndigheten när domen vunnit laga kraft.

När en domstol eller en åklagare meddelar beslut om reseförbud eller anmälningsskyldighet enligt 25 kap. 1 § rättegångsbalken eller häver ett sådant beslut, ska avskrift av beslutet genast sändas till Polis-

myndigheten. Denna ska också

genast underrättas när reseförbudet eller anmälningsskyldigheten upphör i anledning av anhållande eller häktning.

Har en domstol i samband med dom meddelat beslut om reseförbud eller anmälningsskyldighet enligt 25 kap. 1 § rättegångsbalken eller förordnat att en sådan åtgärd ska bestå, ska domstolen även lämna uppgift till Polismyndigheten när domen vunnit laga kraft.

23 b §

316

När rätten enligt konkurslagen (1987:672) har meddelat beslut om skyldighet för gäldenären eller någon annan att lämna ifrån sig sitt pass eller om förbud att utfärda pass eller hävt sådant beslut, skall rätten genast skicka en kopia av beslutet till

polismyndigheten.

Om rätten enligt 6 kap. 8 §

När rätten enligt konkurslagen (1987:672) har meddelat beslut om skyldighet för gäldenären eller någon annan att lämna ifrån sig sitt pass eller om förbud att utfärda pass eller hävt sådant beslut, ska rätten genast skicka en kopia av beslutet till

Polismyndigheten.

Om rätten enligt 6 kap. 8 §

315 Senaste lydelse 1981:1309. 316 Senaste lydelse 1987:927.

konkurslagen beslutar att den berörde skall återfå passet, skall rätten lämna uppgift om beslutet till polismyndigheten.

konkurslagen beslutar att den berörde ska återfå passet, ska rätten lämna uppgift om beslutet till Polismyndigheten.

27 §

317

En passmyndighet eller

Rikspolisstyrelsen får dra in ett

förslitet, trasigt eller obehörigen ändrat pass eller ett pass som innehåller uppenbar felskrivning. Innehavaren är i sådana fall berättigad att utan avgift få ett nytt pass av samma slag som det indragna med det indragna passets återstående giltighetstid, dock inte med längre giltighetstid än fem år.

En passmyndighet eller

Polismyndigheten får dra in ett

förslitet, trasigt eller obehörigen ändrat pass eller ett pass som innehåller uppenbar felskrivning. Innehavaren är i sådana fall berättigad att utan avgift få ett nytt pass av samma slag som det indragna med det indragna passets återstående giltighetstid, dock inte med längre giltighetstid än fem år.

28 §

318

En passmyndighet ska makulera ett gällande pass

1. om passet har återkallats eller dragits in,

2. när innehavaren ansöker om ett nytt pass av annan typ än provisoriskt pass eller extra pass eller, om han eller hon av särskilda skäl har behov av det tidigare passet under handläggningstiden, när det nya passet lämnas ut.

Rikspolisstyrelsen ska maku-

lera ett pass som har dragits in av styrelsen.

Polismyndigheten ska maku-

lera ett pass som har dragits in av myndigheten.

29 §

319

Rikspolisstyrelsen får, efter att

ha hört Regeringskansliet, meddela ytterligare föreskrifter för

passmyndigheter inom riket om

verkställigheten av passlagen (1978:302) och denna förordning. Regeringskansliet får, efter

Polismyndigheten får, efter

att ha hört Regeringskansliet, meddela ytterligare föreskrifter om verkställigheten av passlagen (1978:302) och denna förordning när det gäller pass som

utfärdas inom riket. Regerings-

317 Senaste lydelse 2005:659. 318 Senaste lydelse 2009:386. 319 Senaste lydelse 2009:386.

att ha hört Rikspolisstyrelsen, meddela motsvarande föreskrifter för passmyndigheter utom riket.

kansliet får, efter att ha hört

Polismyndigheten, meddela mot-

svarande föreskrifter för passmyndigheter utom riket.

Regeringskansliet får i enskilda fall besluta om avvikelse från denna förordning, när det på grund av särskilda förhållanden är nödvändigt.

Denna förordning träder i kraft den

219. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1979:1091) om gränsövervakningen i krig m.m.

Härigenom föreskrivs att 2, 7 och 17–19 §§ förordningen (1979:1091) om gränsövervakningen i krig m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Innan länsstyrelsen fastställer en organisationsplan för samordnad gränsövervakning,

skall länsstyrelsen samråda med

Innan länsstyrelsen fastställer en organisationsplan för samordnad gränsövervakning,

ska länsstyrelsen samråda med

1. Rikspolisstyrelsen och polis-

myndigheten i länet,

1. Polismyndigheten och Säkerhetspolisen,

2. Försvarsmakten,

3. Tullverket.

7 §

320

Gränsövervakningspersonale n skall samverka med personalen vid polismyndighet, Tullverket, Försvarsmakten samt andra myndigheter vilkas verksamhet berör övervakningsverksamheten.

I den mån det kan ske utan att andra uppgifter eftersätts

skall även annan gränsövervak-

ningsman än tulltjänsteman vid behov medverka i Tullverkets kontrollverksamhet.

Gränsövervakningspersonale n ska samverka med personalen vid Polismyndigheten, Tullverket, Försvarsmakten samt andra myndigheter vilkas verksamhet berör övervakningsverksamheten.

I den mån det kan ske utan att andra uppgifter eftersätts ska även annan gränsövervakningsman än tulltjänsteman vid behov medverka i Tullverkets kontrollverksamhet.

17 §

321

Om användande av skjutvapen i gränsövervakningstjänsten gäller vad som är före-

Om användande av skjutvapen i gränsövervakningstjänsten gäller vad som är före-

320 Senaste lydelse 1999:491. 321 Senaste lydelse 2010:526.

skrivet för vaktpersonal vid Försvarsmakten, om övervakningen avser skyddsobjekt enligt skyddslagen (2010:305). I annat fall tillämpas kungörelsen

(1969:84) om användande av skjutvapen i polistjänsten. Vad

som föreskrivs om polischef i

den kungörelsen ska då i stället

gälla gränsövervakningschefen.

skrivet för vaktpersonal vid Försvarsmakten, om övervakningen avser skyddsobjekt enligt skyddslagen (2010:305). I annat fall tillämpas bestämmel-

serna om användande av skjutvapen i polisförordningen (201X:XX). Vad som föreskrivs

om myndigheten i 6 kap. 4 och

5 §§polisförordningen ska då i

stället gälla gränsövervakningschefen.

18 §

322

Polismyndighet, Tullverket,

Försvarsmakten samt andra myndigheter skall hålla gränsövervakningschefen underrättad om åtgärder och iakttagelser som kan vara av betydelse för gränsövervakningen. Det åligger särskilt polis- och tullpersonal som inte har tagits ut som gränsövervakningspersonal att, i den mån det kan ske jämsides med övriga tjänsteåligganden, uppmärksamma förhållanden som avses i 6 § och genast underrätta gränsövervakningschefen eller en gränsövervakningsman om iakttagelser som bör komma till dennes kännedom

Polismyndigheten, Tullverket,

Försvarsmakten samt andra myndigheter ska hålla gränsövervakningschefen underrättad om åtgärder och iakttagelser som kan vara av betydelse för gränsövervakningen. Det åligger särskilt polis- och tullpersonal som inte har tagits ut som gränsövervakningspersonal att, i den mån det kan ske jämsides med övriga tjänsteåligganden, uppmärksamma förhållanden som avses i 6 § och genast underrätta gränsövervakningschefen eller en gränsövervakningsman om iakttagelser som bör komma till dennes kännedom

19 §

323

Ytterligare föreskrifter för verkställighet av lagen (1979:1088) om gränsövervakningen i krig m.m. meddelas av

Ytterligare föreskrifter för verkställighet av lagen (1979:1088) om gränsövervakningen i krig m.m. meddelas av

322 Senaste lydelse 1999:491. 323 Senaste lydelse 1999:491.

rikspolisstyrelsen efter samråd

med Försvarsmakten och Tullverket.

Polismyndigheten efter samråd

med Säkerhetspolisen, Försvarsmakten och Tullverket.

Denna förordning träder i kraft den

220. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1980:123) med reglemente för militärpolisen

Härigenom föreskrivs att 5 och 7 §§ förordningen (1980:123) med reglemente för militärpolisen ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §

Militärpolisen skall samarbeta med det civila polisväsendet i den utsträckning som det behövs.

Chefen för en avdelning ur militärpolisen skall samråda med

polismyndigheten när anledning

till detta förekommer.

Militärpolisen ska samarbeta med det civila polisväsendet i den utsträckning som det behövs.

Chefen för en avdelning ur militärpolisen ska samråda med

Polismyndigheten när anledning

till detta förekommer.

7 §

324

Om inte särskilda omständigheter hindrar det, skall en

polismyndighet på framställning

av Försvarsmakten ge militärpolisen möjlighet att i utbildningssyfte medverka vid trafikövervakning.

Om inte särskilda omständigheter hindrar det, ska Polis-

myndigheten på framställning av

Försvarsmakten ge militärpolisen möjlighet att i utbildningssyfte medverka vid trafikövervakning.

Denna förordning träder i kraft den

324 Senaste lydelse 1994:392.

221. Förslag till förordning om ändring i ordningsvaktsförordningen (1980:589)

Härigenom föreskrivs att 1 och 6–10 §§ordningsvaktsförordningen (1980:589) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

325

Ansökan om att bli förordnad till ordningsvakt görs skriftligen. Ansökan skall innehålla följande uppgifter.

Ansökan om att bli förordnad till ordningsvakt görs skriftligen. Ansökan ska innehålla följande uppgifter.

1. Sökandens namn, personnummer och hemortsadress.

2. Den verksamhet för vilken förordnande söks.

3. Det eller de tjänstgöringsområden eller tjänstgöringsställen som ansökan avser. Om ansökan gäller förordnande med stöd av 3 § lagen (1980:578) om ordningsvakter,

skall uppgift om tjänstgörings-

ställe alltid lämnas.

3. Det eller de tjänstgöringsområden eller tjänstgöringsställen som ansökan avser. Om ansökan gäller förordnande med stöd av 3 § lagen (1980:578) om ordningsvakter,

ska uppgift om tjänstgörings-

ställe alltid lämnas.

4. Tidpunkt för genomgången eller planerad utbildning för ordningsvakter samt anordnare av sådan utbildning.

5. Vad sökanden i övrigt vill åberopa för att visa att han uppfyller de kvalifikationskrav som anges i 4 § lagen om ordningsvakter.

5. Vad sökanden i övrigt vill åberopa för att visa att han eller

hon uppfyller de kvalifikations-

krav som anges i 4 § lagen om ordningsvakter.

Om sökanden är anställd i eller har sökt anställning vid ett auktoriserat bevakningsföretag,

skall det anges i ansökan.

Om sökanden är anställd i eller har sökt anställning vid ett auktoriserat bevakningsföretag,

ska det anges i ansökan.

Ansökan skall ges in till den

myndighet som enligt 5 § lagen om ordningsvakter skall meddela förordnandet

Ansökan ska ges in i det län

där tjänstgöringsområdet är beläget. Omfattar tjänstgöringsområdet flera län ska ansökan ges

325 Senaste lydelse 1999:331.

(förordnandemyndigheten). in i något av dessa län.

6 §

326

Utbildningen för ordningsvakter skall utformas så att eleverna ges de kunskaper och färdigheter som krävs för tjänstgöringen. Vid utformningen av utbildningen skall man särskilt beakta en ordningsvakts behov av yrkesetiska principer samt teoretiska och praktiska kunskaper. Grundutbildningen skall omfatta minst 60 timmar.

Rikspolisstyrelsen

meddelar

föreskrifter om utbildningens utformning och genomförande. För dem som gått igenom väktar- eller skyddsvaktsutbildning får Rikspolisstyrelsen föreskriva en kortare utbildningstid än vad som har sagts i första stycket.

Utbildningen för ordningsvakter ska utformas så att eleverna ges de kunskaper och färdigheter som krävs för tjänstgöringen. Vid utformningen av utbildningen ska man särskilt beakta en ordningsvakts behov av yrkesetiska principer samt teoretiska och praktiska kunskaper. Grundutbildningen ska omfatta minst 60 timmar.

Polismyndigheten meddelar

föreskrifter om utbildningens utformning och genomförande. För dem som gått igenom väktar- eller skyddsvaktsutbildning får Polismyndigheten föreskriva en kortare utbildningstid än vad som har sagts i första stycket.

Utbildning av ordningsvakter får bedrivas av en polis-

myndighet eller, om det finns

särskilda skäl, av någon som har fått tillstånd av Rikspolissty-

relsen. Tillstånd får endast ges

till den som har tillräcklig kompetens och lämplig organisation för att kunna genomföra utbildningen på ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt.

Utbildning av ordningsvakter får bedrivas av Polis-

myndigheten eller, om det finns

särskilda skäl, av någon som har fått tillstånd av Polismyndig-

heten. Tillstånd får endast ges

till den som har tillräcklig kompetens och lämplig organisation för att kunna genomföra utbildningen på ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt.

7 §

327

Ett tillstånd får återkallas om förutsättningarna för tillståndet inte längre föreligger eller om

Ett tillstånd får återkallas om förutsättningarna för tillståndet inte längre föreligger eller om

326 Senaste lydelse 1999:331. 327 Senaste lydelse 1999:331.

det annars finns särskilda skäl. Ett beslut om återkallelse fattas av Rikspolisstyrelsen.

det annars finns särskilda skäl. Ett beslut om återkallelse fattas av Polismyndigheten.

8 §

328

För utbildning av ordningsvakter som genomförs av en

polismyndighet får myndigheten

ta ut en avgift. Rikspolisstyrelsen bestämmer avgiftens storlek. Avgiften skall motsvara kostnaden för utbildningens genomförande.

För utbildning av ordningsvakter som genomförs av

Polismyndigheten får myndig-

heten ta ut en avgift. Polismyn-

digheten bestämmer avgiftens

storlek. Avgiften ska motsvara kostnaden för utbildningens genomförande.

9 §

329

En ordningsvakt skall bära klädsel eller tjänstetecken som gör att det klart framgår att personen tjänstgör som ordningsvakt, utan att det uppstår risk för förväxling med polisman.

Rikspolisstyrelsen

meddelar

föreskrifter om ordningsvakternas utrustning.

En ordningsvakt ska bära klädsel eller tjänstetecken som gör att det klart framgår att personen tjänstgör som ordningsvakt, utan att det uppstår risk för förväxling med polisman.

Polismyndigheten meddelar

föreskrifter om ordningsvakternas utrustning.

10 §

330

Rikspolisstyrelsen

meddelar

de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställighet av lagen (1980:578) om ordningsvakter och denna förordning.

Polismyndigheterna får därutöver meddela de verkställighetsföreskrifter som är motiverade med hänsyn till lokala förhållanden.

Polismyndigheten meddelar

de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställighet av lagen (1980:578) om ordningsvakter och denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den

328 Senaste lydelse 1999:331. 329 Senaste lydelse 1999:331. 330 Senaste lydelse 1999:331.

222. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1980:789) om åtgärder mot förorening från fartyg

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 3 § förordningen (1980:789) om åtgärder mot förorening från fartyg ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap.

3 §

331

Innan Transportstyrelsen fattar beslut med stöd av denna förordning ska den höra

1. Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten, i fråga om

a) föreskrifter som meddelas med stöd av 1 kap. 2 §, 2 kap., 3 kap. 2 § andra stycket, 7 §, 8 §, 11 § första stycket i fråga om anordningarnas utformning och drift eller 13 §, 4 kap. 1 eller 8 §,

b) medgivande som lämnas med stöd av 3 kap. 1 §, och

c) föreskrifter om undantag med stöd av 9 kap. 1 §, dock inte avseende undantag från bestämmelserna i 5 kap. 1 eller 2 §,

2. Kustbevakningen och

Rikspolisstyrelsen, i fråga om

2. Kustbevakningen och Polis-

myndigheten, i fråga om

a) föreskrifter som meddelas med stöd av 5 kap. 4 §, och

b) föreskrifter om undantag med stöd av 9 kap. 1 §, i fråga om undantag från bestämmelserna i 5 kap. 1 eller 2 §,

3. Kustbevakningen, Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten och Sjöfartsverket samt, om det behövs med hänsyn till ärendets beskaffenhet, Försvarsmakten, i fråga om föreskrifter som meddelas med stöd av 7 kap. 1 §,

4. Försvarsmakten, Kustbevakningen, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, Havs- och vattenmyndigheten och Naturvårdsverket i fråga om föreskrifter enligt 7 kap. 3 § 1 lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg som meddelas med stöd av 7 kap. 2 §,

5. Kustbevakningen, Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten och Sjöfartsverket, i fråga om föreskrifter enligt 7 kap. 3 § 2 lagen om åtgärder mot förorening från fartyg som meddelas med stöd av 7 kap. 2 §,

331 Senaste lydelse 2011:654.

6. Kustbevakningen, Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten, i fråga om

a) beslut om samråd som avses i 7 kap. 4 § andra stycket,

b) föreskrifter som avses i 7 kap. 7 §, och

7. Försvarsmakten i fråga om föreskrifter som meddelas med stöd av 3 kap. 11–13 §§ eller föreskrifter om undantag som meddelas med stöd av 9 kap. 1 §, om det behövs med hänsyn till ärendets beskaffenhet.

Denna förordning träder i kraft den

223. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1980:995) om skyldighet för Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten att lämna uppgifter till andra myndigheter

Härigenom föreskrivs att 3 § förordningen (1980:995) om skyldighet för Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten att lämna uppgifter till andra myndigheter ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

332

Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten ska på begäran lämna uppgifter om enskildas adress, deras arbetsgivares namn och adress samt enskildas ekonomiska förhållanden och den tidsperiod en utgiven ersättning avser till följande myndigheter, om uppgifterna behövs i ärenden där:

1. polismyndighet,

2. åklagarmyndighet,

3. Kronofogdemyndigheten,

4. Skatteverket,

5. Brottsoffermyndigheten,

6. socialnämnd,

7. Kriminalvården,

8. studiestödsmyndighet,

9. myndighet som har hand

om ärenden om bostadsbidrag,

10. offentlig

sjukvårds-

huvudman när det gäller ärenden om avgift för vård på enskild sjukvårdsinrättning.

1. Polismyndigheten,

2. Säkerhetspolisen

3. åklagarmyndighet,

4. Kronofogdemyndigheten,

5. Skatteverket,

6. Brottsoffermyndigheten,

7. socialnämnd,

8. Kriminalvården,

9. studiestödsmyndighet, 10. myndighet som har hand

om ärenden om bostadsbidrag,

11. offentlig

sjukvårds-

huvudman när det gäller ärenden om avgift för vård på enskild sjukvårdsinrättning.

Försäkringskassan ska på begäran lämna den myndighet som handlägger ärenden enligt lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. uppgift om en enskilds dagpenning enligt 2 kap. 2 § förordningen (1995:239) om förmåner till totalförsvarspliktiga, om uppgiften behövs i ett ärende där.

332 Senaste lydelse 2009:1180.

Denna förordning träder i kraft den

224. Förslag till förordning om ändring i utsökningsförordningen (1981:981)

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 3 §, 6 kap. 24 § och 19 kap. 1 §utsökningsförordningen (1981:981) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

3 §

Kronofogdemyndigheten får begära biträde av polismyndig-

heten, om förrättningsmannen

kan antas möta motstånd vid en förrättning eller om sådant biträde av annan särskild anledning behövs för att förrättningen skall kunna genomföras.

Kronofogdemyndigheten får begära biträde av Polismyndig-

heten, om förrättningsmannen

kan antas möta motstånd vid en förrättning eller om sådant biträde av annan särskild anledning behövs för att förrättningen ska kunna genomföras.

6 kap.

24 §

333

Kronofogdemyndigheten

skall genast underrätta polismyndigheten när ett skjutvapen har

utmätts. Underrättelsen skall

lämnas till polismyndigheten i

den ort där vapnet förvarades då

det togs om hand. Under-

rättelseskyldigheten gäller inte vapen som enligt 1 kap. 2 § vapenförordningen (1996:70)

skall anses ha en begränsad

effekt.

Kronofogdemyndigheten ska genast underrätta Polismyn-

digheten när ett skjutvapen har

utmätts. Underrättelsen ska

innehålla uppgift om den ort där

vapnet förvarades när det togs om hand. Underrättelseskyldigheten gäller inte vapen som enligt 1 kap. 2 § vapenförordningen (1996:70) ska anses ha en begränsad effekt.

Underrättelsen skall innehålla uppgift om fabrikat, modell, kaliber och tillverkningsnummer för varje vapen och om art och mängd av till-

Underrättelsen ska därutöver innehålla uppgift om fabrikat, modell, kaliber och tillverkningsnummer för varje vapen och om art och mängd av till-

333 Senaste lydelse 2006:879.

hörande ammunition. Är det fråga om vapen som saknar uppgift om tillverkningsnummer

skall annan uppgift som möjlig-

gör identifiering lämnas. I underrättelsen

skall

vidare

lämnas uppgift om var och hur vapnet förvaras.

hörande ammunition. Är det fråga om vapen som saknar uppgift om tillverkningsnummer

ska annan uppgift som möjlig-

gör identifiering lämnas. I underrättelsen ska vidare lämnas uppgift om var och hur vapnet förvaras.

19 kap.

1 §

334

Finner Kronofogdemyndigheten i ett mål om utmätning eller om verkställighet av kvarstad för fordran eller betalningssäkring att gäldenären kan misstänkas för brott som avses i 11 kap. brottsbalken, bör myndigheten göra anmälan härom till

polismyndigheten

eller

åklagarmyndigheten och ange grunden för misstanken. Detsamma gäller, om Kronofogdemyndigheten finner att en sådan gäldenär eller svaranden i annat utsökningsmål kan misstänkas för brott som avses i 17 kap. 13 § brottsbalken eller annat brott som rör verkställigheten och inte är av mindre betydelse.

Finner Kronofogdemyndigheten i ett mål om utmätning eller om verkställighet av kvarstad för fordran eller betalningssäkring att gäldenären kan misstänkas för brott som avses i 11 kap. brottsbalken, bör myndigheten anmäla detta till

Polismyndigheten eller åklagar-

myndigheten och ange grunden för misstanken. Detsamma gäller, om Kronofogdemyndigheten finner att en sådan gäldenär eller svaranden i annat utsökningsmål kan misstänkas för brott som avses i 17 kap. 13 § brottsbalken eller annat brott som rör verkställigheten och inte är av mindre betydelse.

Denna förordning träder i kraft den

334 Senaste lydelse 2006:879.

225. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1982:198) om flyttning av fordon i vissa fall

Härigenom föreskrivs att 2, 8, 9, 12, 15, 16 och 19 §§ förordningen (1982:198) om flyttning av fordon i vissa fall ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

335

Utöver vad som framgår av 2 § andra och tredje styckena lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall får ett fordon flyttas i följande fall.

1. Om det är uppställt på en sådan plats eller på ett sådant sätt att fara uppstår eller trafiken onödigtvis hindras eller störs.

2. Om det är uppställt i strid mot föreskrifter om stannande eller parkering och

a) försvårar snöröjning, renhållning eller annat arbete på väg,

b) det finns stor risk för att fara uppstår, eller

c) fordonet varit fortlöpande uppställt på samma plats under minst tre dygn.

3. Om det är uppställt i strid mot föreskrifter om stannande eller parkering och

a) fordonet enligt uppgift i vägtrafikregistret är belagt med körförbud enligt fordonsförordningen (2009:211) eller enligt den upphävda fordonsförordningen (2002:925),

b) det för fordonet enligt uppgift i vägtrafikregistret gäller brukandeförbud enligt lagen (2001:558) om vägtrafikregister eller motsvarande förbud enligt vägtrafikskattelagen (2006:227) eller enligt lagen (2006:228) med särskilda bestämmelser om fordonsskatt,

c) fordonet är trafikförsäkringspliktigt enligt trafikskadelagen (1975:1410) och enligt uppgift i vägtrafikregistret saknar föreskriven trafikförsäkring,

d) fordonet ska vara registrerat men saknar registreringsskylt eller annars inte kan identifieras på platsen, eller

e) det till stöd för uppställningen har åberopats ett parker-

e) det till stöd för uppställningen har åberopats ett parker-

335 Senaste lydelse 2010:220.

ingstillstånd för rörelsehindrade som hos polisen har anmälts stulet eller förlorat.

ingstillstånd för rörelsehindrade som hos Polismyndigheten har anmälts stulet eller förlorat.

4. Om det är uppställt i strid mot föreskrifter om stannande eller parkering

a) på en parkeringsplats som är reserverad för personer med parkeringstillstånd för rörelsehindrade,

b) i ett körfält eller körbana för fordon i linjetrafik m.fl.,

c) på en hållplats enligt 3 kap. 54 § trafikförordningen (1998:1276),

d) på eller inom fem meter före ett övergångsställe, eller

e) på en gång- eller cykelbana eller i ett cykelfält.

5. Om det är uppställt i strid mot föreskrifter om stannande eller parkering på en plats där det gäller förbud mot att stanna eller parkera för fordon annat än för på- eller avlastning av gods.

6. Om det är uppställt på en offentlig plats som upplåtits för parkering och det huvudsakliga syftet med uppställningen uppenbarligen är något annat än parkering av fordonet.

7. Om det är ett fordonsvrak.

8. Om det är uppställt i strid mot föreskrifter om stannande eller parkering på en parkeringsplats som är reserverad för fordon som avses i 10 kap. 2 § tredje stycket trafikförordningen.

8 §

336

Kommunen,

polismyndig-

heten eller Trafikverkets region

svarar för de särskilda uppställningsplatserna.

Kommunen,

Polismyndig-

heten eller Trafikverkets region

svarar för de särskilda uppställningsplatserna.

Sådana platser ska vara inhägnade och tillfredsställande bevakade.

9 §

När någon annan myndighet än polismyndigheten beslutat eller verkställt flyttning, skall den genast underrätta polismyn-

digheten.

När någon annan myndighet än Polismyndigheten beslutat eller verkställt flyttning, ska den genast underrätta Polismyndig-

heten.

336 Senaste lydelse 2010:279.

12 §

337

En sådan kungörelse som avses i 5 § andra stycket lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall skall anslås senast veckan efter flyttningen om det flyttade fordonet är registrerat och annars så snart det kan ske. Kungörelsen skall finnas tillgänglig hos polismyn-

digheten.

En sådan kungörelse som avses i 5 § andra stycket lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall ska anslås senast veckan efter flyttningen om det flyttade fordonet är registrerat och annars så snart det kan ske. Kungörelsen ska finnas tillgänglig hos Polismyn-

digheten.

15 §338

Hos polismyndigheten skall det föras ett register över de

fordon som har flyttats inom

distriktet. Registret skall inne-

hålla uppgifter som gör det möjligt att identifiera fordonet och vart fordonet har flyttats.

Polismyndigheten ska föra ett

register över de fordon som har flyttats. Registret ska innehålla uppgifter som gör det möjligt att identifiera fordonet, var

fordonet var uppställt när det flyttades inkluderande uppgift om kommun och län och vart

fordonet har flyttats.

16 § 339

Beslut om att flytta fordon som inte är fordonsvrak får meddelas och verkställas av

1. polismyndigheten 1. Polismyndigheten

2. kommunal myndighet i en kommun som svarar för parkeringsövervakning enligt lagen (1987:24) om kommunal parkeringsövervakning m.m. inom det område som parkeringsövervakningen ska omfatta enligt kommunens beslut, och

3. Trafikverkets region när det gäller flyttning enligt 2 § 2 av fordon som står uppställda inom vägområdet för sådan allmän väg som staten är väghållare för. På begäran av annan kommun än sådan som avses i första stycket 2 får länsstyrelsen bestämma att en kommunal myndighet får meddela beslut om och verkställa flyttning enligt 2 § 2 a och c.

337 Senaste lydelse 2003:639. 338 Senaste lydelse 2003:639. 339 Senaste lydelse 2010:279.

När två eller flera myndigheter får meddela beslut om och verkställa flyttning av fordon inom samma område ska samråd ske mellan myndigheterna om hur dessa uppgifter ska fördelas.

19 §

340

Rikspolisstyrelsen får meddela

ytterligare föreskrifter för verkställigheten av lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall och denna förordning.

Polismyndigheten får meddela

ytterligare föreskrifter för verkställigheten av lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall och denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den

340 Senaste lydelse 2004:623.

226. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1982:306) med vissa bestämmelser om utlämning för brott till Sverige

Härigenom föreskrivs att 9 b § förordningen (1982:306) med vissa bestämmelser om utlämning för brott till Sverige ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 b §

341

Om någon skall återföras enligt 9 a § skall den ansvariga myndigheten se till att verkställigheten av straffet eller påföljden överförs till den andra staten och att personen förs dit när domen har vunnit laga kraft. Myndigheten får, om det behövs, begära hjälp av polis-

myndigheten i den ort där

personen vistas.

Om någon ska återföras enligt 9 a § ska den ansvariga myndigheten se till att verkställigheten av straffet eller påföljden överförs till den andra staten och att personen förs dit när domen har vunnit laga kraft. Myndigheten får, om det behövs, begära hjälp av Polis-

myndigheten. En sådan begäran ska innehålla uppgift om den ort

där personen vistas.

Ansvarig myndighet enligt första stycket är – Kriminalvården, om påföljden är fängelse, – Socialstyrelsen, om påföljden är rättspsykiatrisk vård, – Statens institutionsstyrelse, om påföljden är sluten ungdomsvård.

Denna förordning träder i kraft den

341 Senaste lydelse 2005:1003.

227. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1982:756) om Försvarsmaktens ingripanden vid kränkningar av Sveriges territorium under fred och neutralitet, m.m. (IKFN-förordning)

Härigenom föreskrivs att 10, 12, 27, 28, 46, 53, 60, 61 och 68 §§ förordningen (1982:756) om Försvarsmaktens ingripanden vid kränkningar av Sveriges territorium under fred och neutralitet, m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §

Om utländsk militär personal i andra fall än som avses i 9 § anträffas inom svenskt territorium och misstanke föreligger att rätt att inresa till eller vistas i riket saknas, skall personalen omhändertas och avväpnas. Förhållandet skall anmälas till

närmaste polismyndighet. Om polismyndigheten begär det, skall

personalen hållas kvar i avvaktan på vidare åtgärder.

Om utländsk militär personal i andra fall än som avses i 9 § anträffas inom svenskt territorium och misstanke föreligger att rätt att inresa till eller vistas i riket saknas, ska personalen omhändertas och avväpnas. Förhållandet ska anmälas till Polis-

myndigheten. Om Polismyndigheten begär det, ska personalen

hållas kvar i avvaktan på vidare åtgärder.

12 §

Om ett utländskt militärt fordon påträffas inom svenskt territorium utan att ha rätt att vara där, skall det hållas kvar. Om personal som medföljer fordonet saknar rätt att inresa till eller vistas i riket, skall personalen omhändertas och avväpnas. Förhållandet

skall

anmälas till närmaste polismyn-

dighet. Om polismyndigheten

begär det, skall personalen hållas

Om ett utländskt militärt fordon påträffas inom svenskt territorium utan att ha rätt att vara där, ska det hållas kvar. Om personal som medföljer fordonet saknar rätt att inresa till eller vistas i riket, ska personalen omhändertas och avväpnas. Förhållandet

ska

anmälas till Polismyndigheten. Om Polismyndigheten begär det,

ska personalen hållas kvar i

kvar i avvaktan på vidare åtgärder.

avvaktan på vidare åtgärder.

27 §

342

Ett utländskt statsluftfartyg som i strid mot tillträdesförordningen (1992:118) har landat inom svenskt territorium skall hållas kvar. Militär personal ombord skall omhändertas och avväpnas. Förhållandet skall anmälas till närmaste polismyn-

dighet. Om polismyndigheten

begär det, skall personalen hållas kvar i avvaktan på vidare åtgärder.

Ett utländskt statsluftfartyg som i strid mot tillträdesförordningen (1992:118) har landat inom svenskt territorium ska hållas kvar. Militär personal ombord ska omhändertas och avväpnas. Förhållandet

ska

anmälas till Polismyndigheten. Om Polismyndigheten begär det,

ska personalen hållas kvar i av-

vaktan på vidare åtgärder.

28 §

343

Om ett svenskt eller utländskt handelsfartyg misstänks ha brutit mot sjötrafikförordningen (1986:300) eller mot föreskrifter som har meddelats med stöd av förordningen eller om ett utländskt handelsfartyg har överträtt skyddslagen (2010:305), ska fartygets befälhavare eller annan som svarar för fartygets framförande upplysas om gällande bestämmelser. Förhållandet ska anmälas till

närmaste polismyndighet. På

begäran av polismyndigheten lämnas biträde vid prejning, visitering och andra åtgärder som polismyndigheten får vidta, om Försvarsmaktens verksamhet inte hindrar det.

Om ett svenskt eller utländskt handelsfartyg misstänks ha brutit mot sjötrafikförordningen (1986:300) eller mot föreskrifter som har meddelats med stöd av förordningen eller om ett utländskt handelsfartyg har överträtt skyddslagen (2010:305), ska fartygets befälhavare eller annan som svarar för fartygets framförande upplysas om gällande bestämmelser. Förhållandet ska anmälas till

Polismyndigheten. På begäran av Polismyndigheten lämnas biträde

vid prejning, visitering och andra åtgärder som Polismyn-

digheten får vidta, om Försvars-

maktens verksamhet inte hindrar det.

342 Senaste lydelse 1992:119. 343 Senaste lydelse 2010:648.

46 §

När ett statsfartyg hålls kvar,

skall personalen omhändertas

och avväpnas. Förhållandet skall anmälas till närmaste polis-

myndighet. Om polismyndigheten begär det, skall personalen

hållas kvar i avvaktan på vidare åtgärder. Om det är nödvändigt får vapenmakt tillgripas.

När ett statsfartyg hålls kvar,

ska personalen omhändertas och

avväpnas. Förhållandet

ska

anmälas till Polismyndigheten. Om Polismyndigheten begär det,

ska personalen hållas kvar i av-

vaktan på vidare åtgärder. Om det är nödvändigt får vapenmakt tillgripas.

53 §

En krigförande stats statsluftfartyg som är i nöd och behöver landa skall anvisas landningsplats.

Om luftfartyget landar skall det hållas kvar. Personalen skall omhändertas och avväpnas. Förhållandet skall anmälas till när-

maste polismyndighet. Om polismyndigheten begär det, skall

personalen hållas kvar i avvaktan på vidare åtgärder. Om det är nödvändigt får vapenmakt tillgripas. Det som nu har sagts gäller inte ambulansluftfartyg.

En krigförande stats statsluftfartyg som är i nöd och behöver landa ska anvisas landningsplats.

Om luftfartyget landar ska det hållas kvar. Personalen ska omhändertas och avväpnas. Förhållandet ska anmälas till Polis-

myndigheten. Om Polismyndigheten begär det, ska personalen

hållas kvar i avvaktan på vidare åtgärder. Om det är nödvändigt får vapenmakt tillgripas. Det som nu har sagts gäller inte ambulansluftfartyg.

60 §

Om ett uppbringat fartyg friges enligt 56 eller 57 §, skall den prisbesättning som satts ombord på fartyget av den krigförande staten omhändertas och avväpnas. Detsamma gäller besättning och krigsfångar på fartyg som hålls kvar enligt 59 §. Förhållandet skall anmälas till

närmaste polismyndighet. Om polismyndigheten begär det, skall

de omhändertagna hållas kvar i

Om ett uppbringat fartyg friges enligt 56 eller 57 §, ska den prisbesättning som satts ombord på fartyget av den krigförande staten omhändertas och avväpnas. Detsamma gäller besättning och krigsfångar på fartyg som hålls kvar enligt 59 §. Förhållandet ska anmälas till

Polismyndigheten. Om Polismyndigheten begär det, ska de

omhändertagna hållas kvar i

avvaktan på vidare åtgärder. Om det är nödvändigt får vapenmakt tillgripas.

avvaktan på vidare åtgärder. Om det är nödvändigt får vapenmakt tillgripas.

61 §

344

Ett utländskt handelsfartyg

skall avvisas från svenskt territo-

rium, om det utan att ha rätt till det befinner sig inom

Ett utländskt handelsfartyg

ska avvisas från svenskt territo-

rium, om det utan att ha rätt till det befinner sig inom

1. en del av territoriet som enligt regeringens förordnande är förbjudet område,

2. svenskt inre vatten i fråga om vilket Försvarsmakten har föreskrivit att särskilt tillstånd för tillträde behövs.

Om det är nödvändigt får vapenmakt tillgripas. Svenska fartyg som begår motsvarande överträdelser skall prejas och visiteras och förhållandet anmälas till närmaste

polismyndighet.

Svenska fartyg som begår motsvarande överträdelser ska prejas och visiteras och förhållandet anmälas till Polis-

myndigheten.

68 §

Om ett utländskt civilt luftfartyg har landat inom svenskt territorium utan att vara berättigat till det, skall luftfartyget hållas kvar. Besättning och passagerare skall omhändertas och avväpnas. Förhållandet

skall anmälas till närmaste polismyndighet. Om polismyndigheten begär det, skall de om-

händertagna hållas kvar i avvaktan på vidare åtgärder.

Om ett utländskt civilt luftfartyg har landat inom svenskt territorium utan att vara berättigat till det, ska luftfartyget hållas kvar. Besättning och passagerare ska omhändertas och avväpnas. Förhållandet

ska anmälas till Polismyndigheten. Om Polismyndigheten

begär det, ska de omhändertagna hållas kvar i avvaktan på vidare åtgärder.

Denna förordning träder i kraft den

344 Senaste lydelse 1994:533.

228. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1982:789) om ersättning för polisbevakning och för anslutning av larmanläggningar till polisen m.m.

Härigenom föreskrivs att rubriken till förordningen (1982:789) om ersättning för polisbevakning och för anslutning av larmanläggningar till polisen m.m. samt 1, 3, 5 och 7 §§ ska ha följande lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Förordning om ersättning för polisbevakning och för anslutning av larmanläggningar till polisen m.m.

Förordning om ersättning för polisbevakning och för anslutning av larmanläggningar till Polismyndigheten m.m.

1 §

345

Avgifter för polisbevakning med belopp som anges i 3 § ska betalas i följande fall:

1. När polismyndigheten har beslutat om ersättningsskyldighet med stöd av 2 kap. 26 eller 27 § ordningslagen (1993:1617).

1. När Polismyndigheten har beslutat om ersättningsskyldighet med stöd av 2 kap. 26 eller 27 § ordningslagen (1993:1617).

2. När polisbevakning har uppställts som villkor i ett beslut enligt 13 kap. 3 § trafikförordningen (1998:1276) som avser undantag från 4 kap. 2, 3, 12–15 a, 17, 17 a eller 18 § eller från lokala trafikföreskrifter som avses i 10 kap. 1 § andra stycket 15 eller 16 samma förordning eller motsvarande bestämmelse i äldre författning.

3. När polisbevakning av värdetransport har begärts.

Avgifter med samma belopp ska betalas när polismyndigheten med stöd av 8 § andra stycket lagen (1983:1097) med vissa bestämmelser om

Avgifter med samma belopp ska betalas när Polismyndigheten med stöd av 8 § andra stycket lagen (1983:1097) med vissa bestämmelser om

345 Senaste lydelse 2009:586.

larmanläggningar m.m. har beslutat om ersättningsskyldighet för polisutryckning. Vad som anges i denna förordning om bevakning gäller för sådant fall utryckning.

De belopp som anges i 3 § ska också tillämpas när en part, en målsägande eller ett vittne, med stöd av en bestämmelse i rättegångsbalken, ska förpliktas att ersätta statsverkets kostnader för att polismyndigheten har hämtat honom eller henne till förhandling inför domstol. Vad som anges i 3 § om bevakning gäller för sådant fall hämtning.

larmanläggningar m.m. har beslutat om ersättningsskyldighet för polisutryckning. Vad som anges i denna förordning om bevakning gäller för sådant fall utryckning.

De belopp som anges i 3 § ska också tillämpas när en part, en målsägande eller ett vittne, med stöd av en bestämmelse i rättegångsbalken, ska förpliktas att ersätta statsverkets kostnader för att Polismyndigheten har hämtat honom eller henne till förhandling inför domstol. Vad som anges i 3 § om bevakning gäller för sådant fall hämtning.

3 §

346

Avgiften är

a) 920 kronor per påbörjad timme för var och en av de polismän som behövs för bevakning av en värdetransport på uppdrag av Riksbanken,

b) 920 kronor per påbörjad timme för var och en av de polismän som behövs för bevakning i andra fall,

c) 4 kronor per påbörjad kilometer för varje bil,

d) 5 kronor per påbörjad kilometer för varje motorcykel,

e) 320 kronor per påbörjad timme för varje hund,

f) 390 kronor per påbörjad timme för varje häst,

g) 1 200 kronor per timme för varje båt, och

h) 15 200 kronor per flygtimme för varje helikopter. Avgiften ska betalas endast för den tid som går åt för själva bevakningen och för väntetid på grund av bevakningen eller för den sträcka som avverkas under bevakningen. I andra fall än som avses i 2 kap. 27 § ord-

Avgiften ska betalas endast för den tid som går åt för själva bevakningen och för väntetid på grund av bevakningen eller för den sträcka som avverkas under bevakningen. I andra fall än som avses i 2 kap. 27 § ord-

346 Senaste lydelse 2009:586.

ningslagen (1993:1617) ska avgiften anses utgöra ersättning för alla polisens kostnader för bevakningen.

ningslagen (1993:1617) ska avgiften anses utgöra ersättning för alla Polismyndighetens kostnader för bevakningen.

5 §

347

Frågor om skyldighet att betala avgift enligt denna förordning prövas av polismyn-

digheten.

Avgifterna tas ut av polis-

myndigheten mot räkning.

I fall då flera polisdistrikt är berörda skall varje polismyndighet svara för sin del av debiteringen.

Frågor om skyldighet att betala avgift enligt denna förordning prövas av Polismyn-

digheten.

Avgifterna tas ut av Polis-

myndigheten mot räkning.

För betalning får borgen eller förskott krävas.

7 §

348

Utförs bevakning som avses i 1 § första stycket 2 av en parkeringsvakt som förordnats av kommunen, får kommunen ta ut avgift för bevakningen med belopp som anges i 3 §.

Vad som i 5 och 6 §§ sägs om

polismyndigheter skall i sådant

fall i stället gälla kommunen.

Vad som i 5 och 6 §§ sägs om

Polismyndigheten ska i sådant

fall i stället gälla kommunen.

Denna förordning träder i kraft den

347 Senaste lydelse 1989:904. 348 Senaste lydelse 1999:365.

229

Förslag till förordning om ändring i förordningen ( 1983:124 ) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning

Härigenom föreskrivs att 3 och 4 §§ förordningen (1983:124) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

349

För kustbevakningstjänstemän som utför övervakning enligt 1 § gäller 4 kap. 1 och 2 §§ samt 7 § första stycket polisför-

ordningen ( 1998:1558 ).

Om kustbevakningstjänstemän får kännedom om ett brott mot någon av de föreskrifter som avses i 1 §, skall de lämna en rapport om detta till sin förman så snart som möjligt. Rapporteftergift får lämnas under samma förutsättningar som anges i 9 § andra stycket polislagen (1984:387).

För kustbevakningstjänstemän som utför övervakning enligt 1 § gäller 5 kap. 1 och 2 §§ samt 5 § andra stycket polisför-

ordningen (201X:XX).

Om kustbevakningstjänstemän får kännedom om ett brott mot någon av de föreskrifter som avses i 1 §, ska de lämna en rapport om detta till sin förman så snart som möjligt. Rapporteftergift får lämnas under samma förutsättningar som anges i 9 § andra stycket polislagen (1984:387).

4 §

350

Kustbevakningen meddelar efter samråd med Rikspolis-

styrelsen de ytterligare föreskrif-

ter som behövs för verkställighet av lagen (1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning och denna förordning.

Kustbevakningen meddelar efter samråd med Polismyndig-

heten och Säkerhetspolisen de

ytterligare föreskrifter som behövs för verkställighet av lagen (1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning och denna förordning.

349 Senaste lydelse 1998:1563. 350 Senaste lydelse 1988:486.

Denna förordning träder i kraft den

230. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1983:1099)om anslutning av larmanläggningar till polisen

Härigenom föreskrivs att 2, 4 och 5 §§ förordningen (1983:1099) om anslutning av larmanläggningar till polisen ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

351

En larmanläggning får efter särskilt tillstånd direktanslutas till larmmottagare hos polisen, om

1. anläggningen är inrättad för att vidarebefordra en manuellt utlöst signal i händelse av överfall, rånhot eller liknande angrepp (överfallslarm) och den som skyddas av anläggningen kan antas riskera att bli utsatt för sådana angrepp,

2. anläggningen är inrättad för att automatiskt vidarebefordra en signal vid intrång i det utrymme som skyddas av anläggningen (inbrottslarm) och skydds- objektet är av särskild betydelse för totalförsvaret eller tillhör Posten Aktiebolag eller bankväsendet,

3. det i annat fall än som angetts vid 1 eller 2 finns särskilda skäl för direktanslutning.

Rikspolisstyrelsen får som

villkor för tillstånd till anslutning föreskriva att larmanläggningarna skall uppfylla särskilda krav på utförande och beskaffenhet i övrigt.

Tillståndsmyndigheten

får

som villkor för tillstånd till anslutning föreskriva att larmanläggningarna ska uppfylla särskilda krav på utförande och beskaffenhet i övrigt.

4 §

Frågor om tillstånd och återkallelse av tillstånd enligt denna förordning prövas av polismyn-

digheten beträffande anläggningar som avses i 2 § första stycket 1 och 2 samt av rikspolisstyrelsen i fall som avses i 2 § första stycket

Frågor om tillstånd och återkallelse av tillstånd enligt denna förordning prövas av Polismyn-

digheten. Inom ramen för den polisverksamhet som Säkerhetspolisen leder och bedriver kan även Säkerhetspolisen pröva

351 Senaste lydelse 1993:1717.

3. frågor om tillstånd och återkallelse av tillstånd i fall som avses i 2 § första stycket 3.

5 §

Polismyndighetens beslut enligt denna förordning får överklagas hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut får inte överklagas.

Beslut av rikspolisstyrelsen enligt denna förordning får inte överklagas.

Polismyndighetens beslut enligt denna förordning får överklagas hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut får inte överklagas.

Ett beslut som meddelats enligt 2 § första stycket 3 får inte överklagas.

Denna förordning träder i kraft den

231. Förslag till förordning om ändring i mönstringsförordningen (1984:831)

Härigenom föreskrivs att 13 § mönstringsförordningen (1984:831) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 §

352

Ytterligare föreskrifter för verkställigheten av mönstringslagen (1983:929) och denna förordning får meddelas av Transportstyrelsen. Föreskrifter angående utlämnande av sjöfartsbok av passmyndighet inom riket får meddelas efter samråd med Rikspolisstyrelsen. Föreskrifter som rör förhållanden utom riket får meddelas efter samråd med Utrikesdeparte-

mentet.

Ytterligare föreskrifter för verkställigheten av mönstringslagen (1983:929) och denna förordning får meddelas av Transportstyrelsen. Föreskrifter angående utlämnande av sjöfartsbok av passmyndighet inom riket får meddelas efter samråd med Polismyndigheten. Föreskrifter som rör förhållanden utom riket får meddelas efter samråd med Regeringskansliet

(Utrikesdepartementet).

Denna förordning träder i kraft den

352 Senaste lydelse 2008:1148.

232. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1984:985) om handläggningen av ärenden rörande sjöfynd

Härigenom föreskrivs att 1, 3 och 4 §§ förordningen (1984:985) om handläggningen av ärenden rörande sjöfynd ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Har en polismyndighet underrättats om ett sjöfynd enligt 1 § lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd eller har sjöfyndet avlämnats till en

polismyndighet enligt 2 § första

stycket samma lag, skall myndigheten om möjligt ta vård om fyndet.

Har Polismyndigheten underrättats om ett sjöfynd enligt 1 § lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd eller har sjöfyndet avlämnats till

Polismyndigheten enligt 2 §

första stycket samma lag, ska myndigheten om möjligt ta vård om fyndet.

3 §

Skall ett sjöfynd, som inte

kan vårdas utan fara för försämring, enligt 3 § andra stycket lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd säljas på offentlig auktion, skall auktionen kungöras på lämpligt sätt.

Ska ett sjöfynd, som inte kan

vårdas utan fara för försämring, enligt 3 § andra stycket lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd säljas på offentlig auktion, ska auktionen kungöras på lämpligt sätt.

En sådan auktion som avses i första stycket (sjöfyndsauktion)

skall förrättas genom polismyndighetens försorg. Om godset skall säljas på något annat sätt, skall polismyndigheten svara för

försäljningen. Staten skall få ersättning för godsets vård och försäljning ur köpeskillingen.

En sådan auktion som avses i första stycket (sjöfyndsauktion)

ska förrättas genom Polismyndighetens försorg. Om godset ska säljas på något annat sätt, ska Polismyndigheten svara för för-

säljningen. Staten ska få ersättning för godsets vård och försäljning ur köpeskillingen.

4 §

353

Om det finns anledning att anta att ett sjöfynd utgör oförtullad vara, skall polismyn-

digheten underrätta Tullverket

om detta.

Om det finns anledning att anta att ett sjöfynd utgör oförtullad vara, ska Polismyn-

digheten underrätta Tullverket

om detta.

Denna förordning träder i kraft den

353 Senaste lydelse 1999:498.

233. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1987:26) om parkeringsvakter i kommuner

Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ förordningen (1987:26) om parkeringsvakter i kommuner ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

354

Föreskrifter om utbildning av parkeringsvakter får meddelas av Rikspolisstyrelsen efter samråd med Transportstyrelsen.

Föreskrifter om utbildning av parkeringsvakter får meddelas av Polismyndigheten efter samråd med Transportstyrelsen.

3 §

Parkeringsvakter skall när de tjänstgör bära uniform med tjänstetecken.

Parkeringsvakter ska när de tjänstgör bära uniform med tjänstetecken.

Uniformen skall vara sådan att den lätt kan särskiljas från en polisuniform.

Uniformen ska vara sådan att den lätt kan särskiljas från en polisuniform.

Föreskrifter om tjänstetecken meddelas av Rikspolis-

styrelsen.

Föreskrifter om tjänstetecken meddelas av Polismyn-

digheten.

Denna förordning träder i kraft den

354 Senaste lydelse 2008:1114.

234. Förslag till förordning om ändring i jaktförordningen (1987:905)

Härigenom föreskrivs att 22, 28 d, 36, 38, 40, 40 a, 53 och 58 §§jaktförordningen (1987:905) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 §

355

Skjutvapen får inte medföras vid färd med motordrivet fordon i terräng. Förvaras ett skjutvapen i ett motordrivet fortskaffningsmedel får det inte finnas ammunition i vapnets patronläge eller magasin.

Första stycket gäller inte

1. bevakningspersonal, militär personal eller polis under tjänsteutövning,

1. bevakningspersonal, militär personal eller polisman under tjänsteutövning,

2. vid sådan jakt som bedrivs med stöd av bestämmelserna i 20 §, eller

3. när undantag medgetts med stöd av 21 §. Första stycket första meningen gäller inte heller vid sådan transport av fällt vilt som sker med stöd av 1 § andra stycket 5 terrängkörningsförordningen (1978:594).

28 d §

356

Den som i fall som avses i 28–28 b §§ har dödat ett djur ska snarast möjligt anmäla händelsen till närmaste polismyn-

dighet. Djuret får inte flyttas

utan medgivande från polismyn-

digheten.

Den som i fall som avses i 28–28 b §§ har dödat ett djur ska snarast möjligt anmäla händelsen till Polismyndigheten.

Anmälan ska göras i det län där djuret dödats. Djuret får inte

flyttas utan medgivande från

Polismyndigheten.

36 §

357

Den som har påträffat ett dött djur av sådan art som avses

Den som har påträffat ett dött djur av sådan art som avses

355 Senaste lydelse 1998:1000. 356 Senaste lydelse 2009:1265. 357 Senaste lydelse 2009:1265.

i 33 § första stycket eller har omhändertagit eller vid annat än tillåten jakt har dödat ett sådant djur ska snarast möjligt anmäla händelsen till närmaste polis-

myndighet, oberoende av vem

djuret tillfaller. Detsamma gäller i fråga om älg eller hjort när djuret är fredat.

i 33 § första stycket eller har omhändertagit eller vid annat än tillåten jakt har dödat ett sådant djur ska snarast möjligt anmäla händelsen till Polismyndigheten, oberoende av vem djuret tillfaller. Anmälan ska göras i det

län där djuret påträffats. Det-

samma gäller i fråga om älg eller hjort när djuret är fredat.

Får en markägare veta att ett djur som avses i 33 § har omhändertagits eller påträffats på

dennes marker, är markägaren

skyldig att förvissa sig om att anmälan skett eller själv göra anmälan. Samma skyldighet åligger arrendator och jakträttshavare.

Får en markägare veta att ett djur som avses i 33 § har omhändertagits eller påträffats på

hans eller hennes marker, är

markägaren skyldig att förvissa sig om att anmälan skett eller själv göra anmälan. Samma skyldighet åligger arrendator och jakträttshavare.

38 §

358

När polismyndigheten har tagit emot en anmälan enligt 28 d eller 36 §, ska den se till att djuret tas om hand. Naturvårdsverket ska genom föreskrifter eller beslut i det enskilda fallet bestämma hur det ska förfaras med omhändertagna djur

När Polismyndigheten har tagit emot en anmälan enligt 28 d eller 36 §, ska den se till att djuret tas om hand. Naturvårdsverket ska genom föreskrifter eller beslut i det enskilda fallet bestämma hur det ska förfaras med omhändertagna djur

40 §

359

Har ett djur av arterna björn, varg, järv, lo, älg, hjort, rådjur, utter, vildsvin, mufflonfår eller örn varit inblandat i en sammanstötning med ett motorfordon, är fordonets förare skyldig att snarast möjligt märka ut olycks-

Har ett djur av arterna björn, varg, järv, lo, älg, hjort, rådjur, utter, vildsvin, mufflonfår eller örn varit inblandat i en sammanstötning med ett motorfordon, är fordonets förare skyldig att snarast möjligt märka ut olycks-

358 Senaste lydelse 2009:1265. 359 Senaste lydelse 2012:154.

platsen och underrätta närmaste

polismyndighet. Har ett sådant

djur varit inblandat i en sammanstötning med ett spårbundet fordon, ska dock infrastrukturförvaltaren, i stället för att märka ut olycksplatsen, i samband med underrättelse till

polismyndigheten ange läges-

angivelse för olycksplatsen.

platsen och underrätta Polis-

myndigheten. Underrättelsen ska lämnas i det län där sammanstötningen inträffat. Har ett

sådant djur varit inblandat i en sammanstötning med ett spårbundet fordon, ska dock infrastrukturförvaltaren, i stället för att märka ut olycksplatsen, i samband med underrättelse till

Polismyndigheten ange läges-

angivelse för olycksplatsen.

Har polismyndigheten underrättats om att sammanstötning skett med ett djur av en art som anges i första stycket eller i 33 § första stycket får myndigheten uppdra åt någon annan att eftersöka djuret. Berörd jakträttshavare eller markägare ska om möjligt underrättas om beslutet.

Har Polismyndigheten underrättats om att sammanstötning skett med ett djur av en art som anges i första stycket eller i 33 § första stycket får myndigheten uppdra åt någon annan att eftersöka djuret. Berörd jakträttshavare eller markägare ska om möjligt underrättas om beslutet.

Naturvårdsverket får meddela föreskrifter som rör annat än polismyndighetens medverkan vid eftersök av djur av sådan art som avses i första stycket och i 33 § första stycket. Innan sådana föreskrifter meddelas ska Naturvårdsverket höra Riks-

polisstyrelsen.

Naturvårdsverket får meddela föreskrifter som rör annat än Polismyndighetens medverkan vid eftersök av djur av sådan art som avses i första stycket och i 33 § första stycket. Innan sådana föreskrifter meddelas ska Naturvårdsverket höra Polis-

myndigheten.

40 a §360

Ur viltvårdsfonden får lämnas ersättning för

1. polismyndighetens kostnader för att eftersöka eller på annat sätt spåra, döda eller omhänderta djur av sådan art som avses i 33 § och kostnader för

1. Polismyndighetens kostnader för att eftersöka eller på annat sätt spåra, döda eller omhänderta djur av sådan art som avses i 33 § och kostnader för

360 Senaste lydelse 2009:1265.

eftersök enligt 40 § andra stycket, och

eftersök enligt 40 § andra stycket, och

2. kostnader med anledning av en anmälan enligt 36 §. Ersättning ur fonden får även lämnas till den som har hjälpt

polismyndigheten vid eftersök,

dock inte till den som har skadskjutit det djur som eftersöktes eller till deltagarna i det jaktlag

denne tillhör.

Ersättning ur fonden får även lämnas till den som har hjälpt

Polismyndigheten vid eftersök,

dock inte till den som har skadskjutit det djur som eftersöktes eller till deltagarna i det jaktlag

som han eller hon tillhör.

Beslut om ersättning enligt första stycket meddelas av polis-

myndigheten. Naturvårdsverket

får efter att ha hört Rikspolis-

styrelsen meddela föreskrifter

om ersättning.

Beslut om ersättning enligt första stycket meddelas av

Polismyndigheten. Naturvårds-

verket får efter att ha hört Polis-

myndigheten meddela föreskrif-

ter om ersättning.

Om ett djur överlämnas till Naturhistoriska riksmuseet, en institution för forskning eller undervisning, Statens veterinärmedicinska anstalt eller annan mottagare, ersätts kostnaderna för överlämnandet av mottagaren.

53 §

Jakttillsynsman förordnas av länsstyrelsen i det län där han har sitt hemvist. Förordnandet får omfatta ett eller flera län.

Jakttillsynsman förordnas av länsstyrelsen i det län där han

eller hon har sitt hemvist. För-

ordnandet får omfatta ett eller flera län.

Föreskrifter om förordnande och utbildning av jakttillsynsmän samt om deras utrustning meddelas av Rikspolisstyrelsen.

Föreskrifter om förordnande och utbildning av jakttillsynsmän samt om deras utrustning meddelas av Polismyndigheten.

58 §

361

I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol. I fråga om följande beslut enligt denna förordning gäller dock

1. att beslut enligt 3 § fjärde stycket, 4 §, om beslutet avser annat än registrering av kronhjortsområde, 9 § andra och tredje styckena, 12 a § tredje stycket, 15 §, 21 § andra stycket, 30 §, 38 §,

361 Senaste lydelse 2011:117.

40 a § tredje stycket, 47 § första stycket och 52 d § samt Naturvårdsverkets beslut i ett överklagat ärende inte får överklagas,

2. att andra beslut av polis-

myndighet än sådana beslut som

avses under 1 får överklagas hos länsstyrelsen, samt

2. att andra beslut av Polis-

myndigheten än sådana beslut

som avses under 1 får överklagas hos länsstyrelsen, samt

3. att andra beslut av länsstyrelsen än sådana beslut som avses under 1 eller som avser avgift enligt 52 b och 52 c §§ får överklagas hos Naturvårdsverket.

Denna förordning träder i kraft den

235. Förslag till förordning om ändring i konkursförordningen (1987:916)

Härigenom föreskrivs att 15 § konkursförordningen (1987:916) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 §

362

Rätten skall genast till polis-

myndigheten, Kronofogdemyn-

digheten och tillsynsmyndigheten skicka en kopia av ett beslut enligt konkurslagen (1987:672) om skyldighet för gäldenären eller någon annan att lämna ifrån sig sitt pass eller om förbud att utfärda pass. Myndigheterna skall också underrättas så snart ett sådant beslut hävs eller passet återlämnas enligt 6 kap. 8 § konkurslagen.

Rätten ska genast till Polis-

myndigheten, Kronofogdemyn-

digheten och tillsynsmyndigheten skicka en kopia av ett beslut enligt konkurslagen (1987:672) om skyldighet för gäldenären eller någon annan att lämna ifrån sig sitt pass eller om förbud att utfärda pass. Myndigheterna ska också underrättas så snart ett sådant beslut hävs eller passet återlämnas enligt 6 kap. 8 § konkurslagen.

Denna förordning träder i kraft den

362 Senaste lydelse 2006:766.

236. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1988:530) om expertgruppen för identifiering vid katastroffall

Härigenom föreskrivs att 1, 2 och 4 §§ förordningen (1988:530) om expertgruppen för identifiering vid katastroffall ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

363

När en större olyckshändelse eller naturkatastrof har inträffat

skall vid behov en särskild

expertgrupp hjälpa till vid identifiering av omkomna (expertgruppen för identifiering vid katastroffall). Rikspolisstyrel-

sen får efter samråd med Rätts-

medicinalverket meddela föreskrifter om expertgruppens organisation och verksamhet.

När en större olyckshändelse eller naturkatastrof har inträffat

ska vid behov en särskild

expertgrupp hjälpa till vid identifiering av omkomna (expertgruppen för identifiering vid katastroffall). Polismyndig-

heten får efter samråd med

Rättsmedicinalverket meddela föreskrifter om expertgruppens organisation och verksamhet.

Vid identifiering i samband med katastroffall utomlands av omkomna svenska medborgare och andra personer med nära anknytning till Sverige får expertgruppen på begäran av myndigheterna på olycksplatsen också hjälpa till vid identifiering av andra personer

2 §

364

Rikspolisstyrelsen beslutar på framställning från en polismyndighet och efter samråd med

Rättsmedicinalverket om att sända ut expertgruppen samt om gruppens sammansättning vid katastroffall inom landet. När ett katastroffall inträffat utomlands fattas motsvarande beslut av Rikspolisstyrelsen efter

Polismyndigheten beslutar

efter samråd med Rättsmedicinalverket om att sända ut expertgruppen samt om gruppens sammansättning vid katastroffall inom landet. När ett katastroffall inträffat utomlands fattas motsvarande beslut av Polismyndigheten efter samråd med Regeringskansliet och

363 Senaste lydelse 1998:777. 364 Senaste lydelse 2006:949.

samråd med Regeringskansliet och Rättsmedicinalverket.

Rättsmedicinalverket.

I expertgruppen kan polismän, rättsläkare, rättsodontologer och rättsmedicinska assistenter ingå samt, om det behövs, annan lämplig personal. Till chef för gruppen skall en företrädare för Rikspolisstyrelsen utses.

I expertgruppen kan polismän, rättsläkare, rättsodontologer och rättsmedicinska assistenter ingå samt, om det behövs, annan lämplig personal. Till chef för gruppen ska en företrädare för Polismyndigheten utses.

4 §

365

Ersättning för uppdrag som deltagare i expertgruppen, kostnader för nödvändig utrustning för gruppens arbete samt övriga kostnader som kan uppkomma i samband med ett uppdrag betalas av Rikspolisstyrelsen.

Ersättning för uppdrag som deltagare i expertgruppen, kostnader för nödvändig utrustning för gruppens arbete samt övriga kostnader som kan uppkomma i samband med ett uppdrag betalas av Polismyndigheten.

Denna förordning träder i kraft den

365 Senaste lydelse 2006:949.

237. Förslag till förordning om ändring i djurskyddsförordningen (1988:539)

Härigenom föreskrivs att 71 § djurskyddsförordningen (1988:539) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

71 §

366

Om polismyndigheten finner att det finns förutsättningar för att besluta om förbud att ha hand om djur enligt 29 § djurskyddslagen (1988:534), ska myndigheten skyndsamt anmäla detta till länsstyrelsen. En sådan anmälan ska innehålla en redogörelse för omständigheterna i ärendet.

Om Polismyndigheten finner att det finns förutsättningar för att besluta om förbud att ha hand om djur enligt 29 § djurskyddslagen (1988:534), ska myndigheten skyndsamt anmäla detta till länsstyrelsen. En sådan anmälan ska innehålla en redogörelse för omständigheterna i ärendet.

Detsamma gäller om det finns förutsättningar för att omhänderta djur enligt 31 § djurskyddslagen.

Denna förordning träder i kraft den

366 Senaste lydelse 2008:1051.

238. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1988:691) om kontaktförbud

Härigenom föreskrivs att 3–5 §§ förordningen (1988:691) om kontaktförbud ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

367

Har en begäran om kontaktförbud gjorts hos polismyndig-

heten, ska åklagaren omedelbart

underrättas om detta.

Har en begäran om kontaktförbud gjorts hos Polismyndig-

heten, ska åklagaren omedelbart

underrättas om detta.

Om en polisman har tagit med sig en person till förhör enligt 6 § lagen (1988:688) om kontaktförbud, ska åklagaren omedelbart underrättas om detta för prövning av frågan om offentligt biträde enligt 7 a § lagen om kontaktförbud.

4 §

368

Om en domstol eller en åklagare meddelar beslut om kontaktförbud eller häver eller ändrar ett sådant beslut, ska

polismyndigheten på den ort där förbudet helt eller huvudsakligen avses gälla genast informeras.

Om en domstol eller en åklagare meddelar beslut om kontaktförbud eller häver eller ändrar ett sådant beslut, ska

Polismyndigheten genast informeras. Informationen ska innehålla uppgift om den ort där förbudet helt eller huvudsakligen avses gälla.

Bestämmelser om registrering och rapportering av beslut om kontaktförbud finns i lagen (1998:620) om belastningsregister och i efterlysningskungörelsen (1969:293).

5 §

369

Rikspolisstyrelsen får, efter

samråd med Åklagarmyndigheten, meddela föreskrifter om verkställighet av de bestäm-

Polismyndigheten får, efter

samråd med Åklagarmyndigheten, meddela föreskrifter om verkställighet av de bestäm-

367 Senaste lydelse 2011:970. 368 Senaste lydelse 2011:970. 369 Senaste lydelse 2011:970.

melser i lagen (1988:688) om kontaktförbud som avser elektronisk övervakning vid särskilt utvidgat kontaktförbud.

melser i lagen (1988:688) om kontaktförbud som avser elektronisk övervakning vid särskilt utvidgat kontaktförbud.

Ytterligare föreskrifter om verkställighet av lagen om kontaktförbud får meddelas av Åklagarmyndigheten.

Denna förordning träder i kraft den

239. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1988:842) om ersättning och belöning åt den som hjälper polisen

Härigenom föreskrivs att 6, 7, 9, 11, 13 och 14 §§ förordningen (1988:842) om ersättning och belöning åt den som hjälper polisen ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §

370

Frågan om ersättning prövas av polismyndigheten i det län där

ingripandet har gjorts eller där hjälp som avses i 5 a § har lämnats.

Frågan om ersättning prövas av Polismyndigheten.

7 §

371

Anspråk på ersättning görs genom en ansökan hos polis-

myndigheten i det polisdistrikt där ingripandet har gjorts eller där hjälp som avses i 5 a § har lämnats. Ansökan skall göras

inom ett år efter det att händelsen inträffat. Den skall omfatta en utredning om skadan och om den händelse som ligger till grund för ersättningsanspråket samt de uppgifter som i övrigt behövs för att bestämma ersättningen.

Anspråk på ersättning görs genom en ansökan hos Polis-

myndigheten. Ansökan ska göras

inom ett år efter det att händelsen inträffat. Den ska omfatta en utredning om skadan och om den händelse som ligger till grund för ersättningsanspråket samt de uppgifter som i övrigt behövs för att bestämma ersättningen.

9 §

372

Statens rätt enligt 4 § mot den som är ansvarig för en skada bevakas av den polismyndighet

Statens rätt enligt 4 § mot den som är ansvarig för en skada bevakas av Polismyndigheten.

370 Senaste lydelse 2001:44. 371 Senaste lydelse 2001:44. 372 Senaste lydelse 2001:44.

som har prövat ersättningsfrågan.

Ersättningsbelopp under 500 kronor behöver dock inte bevakas.

Ersättningsbelopp under 500 kronor behöver dock inte bevakas.

11 §

373

Frågan om belöning prövas av polismyndigheten i det län där

ingripandet har gjorts.

Frågan om belöning prövas av Polismyndigheten.

13 §

374

Polismyndighetens beslut om ersättning enligt 1 och 5 a §§ får överklagas till Rikspolis-

styrelsen.

Rikspolisstyrelsens beslut får

inte överklagas.

Polismyndighetens beslut om ersättning enligt 1 och 5 a §§ får överklagas till Brottsoffer-

myndigheten.

Brottsoffermyndighetens

beslut får inte överklagas.

Polismyndighetens beslut i ärenden om belöning får inte överklagas.

14 §

375

Den polismyndighet som fattat beslut om ersättning eller belöning enligt denna förordning betalar ut ersättningen eller belöningen.

Polismyndigheten betalar ut ersättning eller belöning enligt denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den xxx. Äldre föreskrifter i 13 § gäller fortfarande för överklagande av beslut som meddelats före ikraftträdandet.

373 Senaste lydelse 2001:44. 374 Senaste lydelse 2001:44. 375 Senaste lydelse 2001:44.

240. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1988:1188) om kulturminnen m.m.

Härigenom föreskrivs att 8 § förordningen (1988:1188) om kulturminnen m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §

Länsstyrelse,

länsmuseum,

polismyndighet eller kustbevakning som tar emot fornfynd eller

anmälan om fornfynd skall

genast skriftligen underrätta riksantikvarieämbetet om fornfyndet.

Underrättelsen skall innehålla en kortfattad beskrivning av fornfyndet och av fyndplatsen samt upphittarens namn och adress. Har upphittaren lämnat ytterligare uppgifter om omständigheterna vid fyndet, skall dessa uppgifter bifogas. Upphittaren skall få en kopia av underrättelsen.

När länsstyrelse, länsmuseum, Polismyndigheten eller Kustbevakningen tar emot fornfynd

eller anmälan om fornfynd ska

Riksantikvariatämbetet genast underrättas skriftligen. Under-

rättelsen ska innehålla en kortfattad beskrivning av fornfyndet och av fyndplatsen samt upphittarens namn och adress. Har upphittaren lämnat ytterligare uppgifter om omständigheterna vid fyndet, ska dessa uppgifter bifogas. Upphittaren ska få en kopia av underrättelsen.

Denna förordning träder i kraft den

241. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1989:149) om bevakningsföretag m.m.

Härigenom föreskrivs att 7, 16 och 28 §§ förordningen (1989:149) om bevakningsföretag m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §

376

Auktorisationsmyndigheten ska sända kopior av sitt beslut i ärendet om auktorisation till

Rikspolisstyrelsen och till

Auktorisationsmyndigheten ska sända kopior av sitt beslut i ärendet om auktorisation till

Polismyndigheten och till

1. Länsstyrelsen i Stockholms län, när företaget enligt uppgift kommer att vara verksamt inom Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Gotlands eller Västmanlands län,

2. Länsstyrelsen i Östergötlands län, när företaget enligt uppgift kommer att vara verksamt inom Östergötlands, Jönköpings eller Kalmar län,

3. Länsstyrelsen i Skåne län, när företaget enligt uppgift kommer att vara verksamt inom Skåne, Kronobergs eller Blekinge län,

4. Länsstyrelsen i Västra Götalands län, när företaget enligt uppgift kommer att vara verksamt inom Västra Götalands eller Hallands län,

5. Länsstyrelsen i Dalarnas län, när företaget enligt uppgift kommer att vara verksamt inom Dalarnas, Värmlands, Örebro eller Gävleborgs län,

6. Länsstyrelsen i Västernorrlands län, när företaget enligt uppgift kommer att vara verksamt inom Västernorrlands eller Jämtlands län, och

7. Länsstyrelsen i Norrbottens län, när företaget enligt uppgift kommer att vara verksamt inom Norrbottens eller Västerbottens län.

16 §

377

Avgift tas ut för prövning av ansökan i frågor som avses i 2 och 4 §§ lagen (1974:191) om bevakningsföretag. För ansöknings-

376 Senaste lydelse 2012:360. 377 Senaste lydelse 2006:518.

avgiftens storlek m.m. gäller bestämmelserna i 9–14 §§avgiftsförordningen (1992:191), varvid avgiftsklass 5 tillämpas på ansökningar om auktorisation av bevaknings- eller utbildningsföretag och avgiftsklass 2 på ansökningar om godkännande av personal, föreståndare för verksamheten eller ledamöter eller suppleanter i företagens styrelser.

Polisen får ta ut en avgift för

prövning av väktarhundar. Riks-

polisstyrelsen

bestämmer

avgiftens storlek. Avgiften skall högst motsvara kostnaden för att genomföra prövningen.

Polismyndigheten får ta ut en

avgift för prövning av väktarhundar. Polismyndigheten bestämmer avgiftens storlek. Avgiften ska högst motsvara kostnaden för att genomföra prövningen.

28 §

378

Rikspolisstyrelsen får efter

samråd med berörda arbetsmarknads- och branschorganisationer meddela ytterligare föreskrifter om auktorisation och godkännande samt om villkor för de verksamheter som omfattas av lagen (1974:191) om bevakningsföretag. Styrelsen får också meddela de närmare föreskrifter som behövs för verkställigheten av nämnda lag och denna förordning.

Polismyndigheten får efter

samråd med berörda arbetsmarknads- och branschorganisationer meddela ytterligare föreskrifter om auktorisation och godkännande samt om villkor för de verksamheter som omfattas av lagen (1974:191) om bevakningsföretag.

Polismyn-

digheten får också meddela de

närmare föreskrifter som behövs för verkställigheten av nämnda lag och denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den

378 Senaste lydelse 2009:312.

242. Förslag till förordning om ändring i totalförsvarets folkrättsförordning (1990:12)

Härigenom föreskrivs att 18 § totalförsvarets folkrättsförordning ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 §

379

Försvarsmakten samt Riks-

polisstyrelsen, Myndigheten för

samhällsskydd och beredskap, Socialstyrelsen, Tullverket och Statens jordbruksverk ska under fredstid meddela de föreskrifter och vidta de förberedelser som behövs inom respektive verksamhetsområde för att personalen ska kunna förses med identitetskort och kännetecken enligt 17 §.

Försvarsmakten samt Polis-

myndigheten, Säkerhetspolisen,

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Socialstyrelsen, Tullverket och Statens jordbruksverk ska under fredstid meddela de föreskrifter och vidta de förberedelser som behövs inom respektive verksamhetsområde för att personalen ska kunna förses med identitetskort och kännetecken enligt 17 §.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska samordna förberedelserna inom totalförsvarets civila del.

Försvarsmakten ska efter samråd med Myndigheten för samhällsskydd och beredskap meddela de föreskrifter och vidta de förberedelser i övrigt som behövs för att den personal som anges i 13 § vid behov ska kunna förses med identitetskort som utvisar den folkrättsliga ställningen.

Denna förordning träder i kraft den

379 Senaste lydelse 2008:1007.

243. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1990:415) om tillstånd till införsel av vissa farliga föremål

Härigenom föreskrivs att 3 och 6 §§ förordningen (1990:415) om tillstånd till införsel av vissa farliga föremål ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

380

Tillstånd till införsel enligt denna förordning prövas av

polismyndigheten i den ort där förtullning skall äga rum eller,

om förtullning inte skall ske, där

införseln skall äga rum.

Tillstånd till införsel enligt denna förordning prövas av

Polismyndigheten. Ansökan ska göras i den ort där föremålet ska

förtullas eller, om förtullning inte ska ske, där föremålet ska

föras in.

6 §

Rikspolisstyrelsen

meddelar

de föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning.

Polismyndigheten meddelar

de föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den

380 Senaste lydelse 1996:75.

244. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1990:717) om undersökning av olyckor

Härigenom föreskrivs att 9, 21 och 24 §§ förordningen (1990:717) om undersökning av olyckor ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §

381

I fråga om olyckor och tillbud som berör luftfarten, sjöfarten eller spårtrafiken får åtgärder som avses i 8 § andra stycket lagen (1990:712) om undersökning av olyckor, vidtas, förutom av polismyndigheten, av tillsynsmyndigheten.

I fråga om olyckor och tillbud som berör luftfarten, sjöfarten eller spårtrafiken får åtgärder som avses i 8 § andra stycket lagen (1990:712) om undersökning av olyckor, vidtas, förutom av Polismyndigheten, av tillsynsmyndigheten.

21 §

382

Om en polismyndighet får kännedom om att det har inträffat en olycka som anges i 2 § första stycket lagen (1990:712) om undersökning av olyckor, skall myndigheten omedelbart underrätta tillsynsmyndigheten eller, i fall som avses i 2 § första stycket 4 samma lag, Statens haverikommission.

Om en polismyndighet får kännedom om att en olycka med ett fritidsfartyg har inträffat,

skall

myndigheten

omedelbart underrätta Transportstyrelsen, om olyckan har medfört att någon har avlidit eller fått svår kroppsskada.

Om Polismyndigheten får kännedom om att det har inträffat en olycka som anges i 2 § första stycket lagen (1990:712) om undersökning av olyckor,

ska

myndigheten

omedelbart underrätta tillsynsmyndigheten eller, i fall som avses i 2 § första stycket 4 samma lag, Statens haverikommission.

Om Polismyndigheten får kännedom om att en olycka med ett fritidsfartyg har inträffat,

ska

myndigheten

omedelbart underrätta Transportstyrelsen, om olyckan har medfört att någon har avlidit eller fått svår kroppsskada.

381 Senaste lydelse 2007:491. 382 Senaste lydelse 2008:1157.

Vad som sägs i första och andra styckena om polismyndig-

het gäller i fråga om fartygs-

olyckor även Tullverket och Kustbevakningen.

Vad som sägs i första och andra styckena om Polismyn-

digheten gäller i fråga om

fartygsolyckor även Tullverket och Kustbevakningen.

24 §

383

Om det har inträffat en olycka eller ett tillbud som avses i 2 § första stycket 1–3 lagen (1990:712) om undersökning av olyckor, skall tillsynsmyndigheten förvissa sig om att det inträffade är känt för polis-

myndigheten. Tillsynsmyndig-

heten skall också se till att polis-

myndigheten får kännedom om

vem som undersöker olyckan eller tillbudet.

Om det har inträffat en olycka eller ett tillbud som avses i 2 § första stycket 1–3 lagen (1990:712) om undersökning av olyckor, ska tillsynsmyndigheten förvissa sig om att det inträffade är känt för Polis-

myndigheten. Tillsynsmyndig-

heten ska också se till att Polis-

myndigheten får kännedom om

vem som undersöker olyckan eller tillbudet.

Denna förordning träder i kraft den

383 Senaste lydelse 2007:491.

245. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1990:893) om underrättelse om dom i vissa brottmål, m.m.

Härigenom föreskrivs att 5 a och 25 §§ förordningen (1990:893) om underrättelse om dom i vissa brottmål, m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 a §

384

Om en domstol har beslutat att häkta någon som inte är närvarande vid rätten, ska domstolen genast underrätta polis-

myndigheten i det polisdistrikt där den häktade senast haft sitt hemvist eller där han eller hon senast vistats om beslutet. Går

inte hemvistet eller vistelseorten att få fram ska i stället

Rikspolisstyrelsen underrättas.

Detsamma gäller om det är känt för domstolen att den häktade vistas utomlands. Om häktningsbeslutet ska ligga till grund för en begäran om utlämning eller överlämnande enligt en europeisk arresteringsorder, ska dessutom åklagaren genast underrättas om beslutet.

Om en domstol har beslutat att häkta någon som inte är närvarande vid rätten, ska domstolen genast underrätta Polis-

myndigheten. Av underrättelsen ska framgå den ort där den häktade senast haft sitt hemvist eller där han eller hon senast vistats. Går inte hemvistet eller

vistelseorten att få fram ska

underrättelsen innehålla uppgift om detta. Detsamma gäller om

det är känt för domstolen att den häktade vistas utomlands. Om häktningsbeslutet ska ligga till grund för en begäran om utlämning eller överlämnande enligt en europeisk arresteringsorder, ska dessutom åklagaren genast underrättas om beslutet.

En sådan underrättelse som avses i första stycket ska också lämnas om domstolen upphäver ett beslut om häktning som inte har verkställts.

25 §

Meddelar en domstol dom eller beslut om förverkande av egendom eller om att egendom

Meddelar en domstol dom eller beslut om förverkande av egendom eller om att egendom

384 Senaste lydelse 2008:73.

skall tas i förvar enligt lagen

(1974:1065) om visst stöldgods m. m., skall en kopia av domen eller beslutet inom en vecka sändas till den myndighet som förvarar egendomen. Förvaras inte egendomen hos någon myndighet, skall underrättelsen sändas till Rikspolisstyrelsen, om beslut om att förstöra den förverkade egendomen inte har meddelats.

ska tas i förvar enligt lagen

(1974:1065) om visst stöldgods m. m., ska en kopia av domen eller beslutet inom en vecka sändas till den myndighet som förvarar egendomen. Förvaras inte egendomen hos någon myndighet, ska underrättelsen sändas till Polismyndigheten, om beslut om att förstöra den förverkade egendomen inte har meddelats.

Denna förordning träder i kraft den

246. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1990:1080) om tillfälliga bilförbud

Härigenom föreskrivs att 8 § förordningen (1990:1080) om tillfälliga bilförbud ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §

385

Innan en beredskapsplan antas skall kommunen samråda med

Innan en beredskapsplan antas ska kommunen samråda med

1. Transportstyrelsen,

2. länsstyrelsen,

3. polismyndigheten, 3. Polismyndigheten,

4. trafikhuvudman enligt lagen (1997:734) om ansvar för viss kollektiv persontrafik,

5. intilliggande kommuner. Andra myndigheter samt organisationer och företag som väsentligt kommer att beröras av ett förbud skall ges tillfälle till samråd.

Andra myndigheter samt organisationer och företag som väsentligt kommer att beröras av ett förbud ska ges tillfälle till samråd.

Denna förordning träder i kraft den

385 Senaste lydelse 2008:1167.

247. Förslag till förordning om ändring i begravningsförordningen (1990:1147)

Härigenom föreskrivs att 19 och 21 §§begravningsförordningen (1990:1147) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 §

386

Socialstyrelsen får efter samråd med Skatteverket, Rikspolis-

styrelsen och Rättsmedicinal-

verket

1. meddela föreskrifter om de undersökningar och den utredning i övrigt som dödsbevis och intyg om dödsorsaken

skall grundas på,

Socialstyrelsen får efter samråd med Skatteverket, Polismyn-

digheten och Rättsmedicinal-

verket

1. meddela föreskrifter om de undersökningar och den utredning i övrigt som dödsbevis och intyg om dödsorsaken

ska grundas på,

2. meddela ytterligare föreskrifter om vad dödsbevis och intyg om dödsorsaken skall innehålla samt fastställa formulär för dessa handlingar, och

2. meddela ytterligare föreskrifter om vad dödsbevis och intyg om dödsorsaken ska innehålla samt fastställa formulär för dessa handlingar, och

3. meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten inom hälso- och sjukvården av 4 kap.2–5 §§begravningslagen (1990:1144) och 14–16 §§ denna förordning.

21 §

387

En polismyndighet som med-

delat tillstånd till gravsättning eller kremering skall sända tillståndet till Skatteverket.

När Polismyndigheten med-

delat tillstånd till gravsättning eller kremering ska myndigheten sända tillståndet till Skatteverket.

Polismyndigheten skall sända sådana intyg som avses i 20 § till Socialstyrelsen.

Polismyndigheten ska sända sådana intyg som avses i 20 § till Socialstyrelsen.

Denna förordning träder i kraft den

386 Senaste lydelse 2003:947. 387 Senaste lydelse 2003:947.

248. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1991:1472) om psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård

Härigenom föreskrivs att 11 a och 11 b §§ förordningen (1991:1472) om psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11a §

388

Chefsöverläkaren

skall

underrätta Rikspolisstyrelsen om intagning på en sjukvårdsinrättning enligt lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, om domstolen beslutat om särskild utskrivningsprövning enligt 31 kap. 3 § brottsbalken.

Bestämmelser om skyldighet att i andra fall lämna uppgifter till Rikspolisstyrelsen finns i 35 § förordningen (1999:1134) om belastningsregister.

Chefsöverläkaren

ska

underrätta Polismyndigheten om intagning på en sjukvårdsinrättning enligt lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, om domstolen beslutat om särskild utskrivningsprövning enligt 31 kap. 3 § brottsbalken.

Bestämmelser om skyldighet att i andra fall lämna uppgifter till Polismyndigheten finns i 35 § förordningen (1999:1134) om belastningsregister.

11 b §

389

Den som enligt 6 § lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård jämförd med 15 a § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård är säkerhetsansvarig ska svara för att en polismyn-

dighet, Socialstyrelsen, och i

förekommande fall Kriminalvården eller Statens institutionsstyrelse, omedelbart underrättas om en patient avviker från

Den som enligt 6 § lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård jämförd med 15 a § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård är säkerhetsansvarig ska svara för att Polismyndig-

heten, Socialstyrelsen, och i

förekommande fall Kriminalvården eller Statens institutionsstyrelse, omedelbart underrättas om en patient avviker från

388 Senaste lydelse 2005:663. 389 Senaste lydelse 2008:1313.

rättspsykiatrisk vård om det inte är uppenbart obehövligt.

rättspsykiatrisk vård om det inte är uppenbart obehövligt.

Denna förordning träder i kraft den

249. Förslag till förordning om ändring i tillträdesförordningen (1992:118)

Härigenom föreskrivs att 28 § tillträdesförordningen (1992:118) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

28 §

390

Rikspolisstyrelsen, Kustbevak-

ningen, Transportstyrelsen och Tullverket, får, varje myndighet inom sitt område, efter hörande av Försvarsmakten meddela närmare föreskrifter för rapporteringen enligt 27 §.

Polismyndigheten,

Kustbe-

vakningen, Transportstyrelsen och Tullverket, får, varje myndighet inom sitt område, efter hörande av Försvarsmakten meddela närmare föreskrifter för rapporteringen enligt 27 §.

Försvarsmakten får, efter hörande av berörda civila myndigheter, meddela föreskrifter för verkställighet i övrigt av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den

390 Senaste lydelse 2008:1088.

250. Förslag till förordning om ändring i avgiftsförordningen (1992:191)

Härigenom föreskrivs att 21 § avgiftsförordningen (1992:191) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

21 §

391

Staten är fri från sådana avgifter som avses i 15 §.

Misstänkta eller deras försvarare och målsägande eller målsägandebiträden är fria från avgift för ett exemplar av kopia eller avskrift av protokoll eller anteckning vid förundersökning eller annan utredning av polis-eller åklagarmyndighet i anledning av brott.

Misstänkta eller deras försvarare och målsägande eller målsägandebiträden är fria från avgift för ett exemplar av kopia eller avskrift av protokoll eller anteckning vid förundersökning eller annan utredning av Polis-

myndigheten, Säkerhetspolisen

eller åklagarmyndighet i anledning av brott.

I rättshjälpslagen (1996:1619) finns bestämmelser om avgiftsfrihet i vissa fall för den som har beviljats rättshjälp.

Parter i mål och ärenden, sådana målsägande i brottmål som inte för talan samt offentliga försvarare och målsägandebiträden är fria från avgift för dom, utslag, slutligt beslut, protokoll i ärende om testamentsvittnesförhör eller sjöförklaring eller protokoll som innefattar slutligt beslut, och för bevis om edgång eller försäkran. Avgift ska inte heller tas ut för utskrift av skiljaktig mening, som lämnas ut samtidigt med en dom eller ett slutligt beslut, för skriftligt besked om beslut i en ersättningsfråga till den som i ett mål eller ärende begär ersättning av allmänna medel eller för beslut angående häktning.

Den som enligt fjärde stycket har rätt att erhålla en expedition utan avgift kan endast om det finns särskilda skäl avgiftsfritt få ut mer än ett exemplar av denna.

Denna förordning träder i kraft den

391 Senaste lydelse 2008:175.

251. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1992:247) med instruktion för utrikesrepresentationen

Härigenom föreskrivs att 7 a § förordningen (1992:247) med instruktion för utrikesrepresentationen ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 a §

392

Beskickningar och konsulat

skall handlägga ärenden enligt

utlänningslagstiftningen samt biträda Migrationsverket och

polismyndigheter med utredning

i ärenden enligt utlännings- och medborgarskapslagstiftningen.

Beskickningar och konsulat

ska handlägga ärenden enligt

utlänningslagstiftningen samt biträda Migrationsverket, Polis-

myndigheten och Säkerhetspolisen

med utredning i ärenden enligt utlännings- och medborgarskapslagstiftningen.

Denna förordning träder i kraft den

392 Senaste lydelse 2006:118.

252. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1992:824) om fingeravtryck m.m.

Härigenom föreskrivs att 6–8 §§ förordningen (1992:824) om fingeravtryck m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §

393

Beslut om att ta avtryck eller fotografi eller göra en videoupptagning enligt 2–4 §§ fattas av undersökningsledaren i de fall åtgärden behövs för utredningen av brottet. I övriga fall enligt 2–4 §§ samt enligt 5 § fattas beslutet av polismyndig-

heten.

Beslut om att ta avtryck eller fotografi eller göra en videoupptagning enligt 2–4 §§ fattas av undersökningsledaren i de fall åtgärden behövs för utredningen av brottet. I övriga fall enligt 2–4 §§ samt enligt 5 § fattas beslutet av Polismyndig-

heten.

7 §

Fingeravtryck, fotografi samt avtryck av hand eller fot skall tillsammans med beskrivning av personen skyndsamt sändas till

Rikspolisstyrelsen. Detta gäller

dock inte i fråga om avtryck eller fotografi som med stöd av 2 § tas av den som inte är misstänkt för brott

Har annan myndighet än Polismyndigheten tagit finger-

avtryck, fotografi eller avtryck av hand eller fot ska detta tillsammans med beskrivning av personen skyndsamt sändas till

Polismyndigheten. Detta gäller

dock inte i fråga om avtryck eller fotografi som med stöd av 2 § tas av den som inte är misstänkt för brott

8 §

394

Rikspolisstyrelsen får meddela

de ytterligare föreskrifter för polisen som behövs när det gäller att enligt denna förordning

Polismyndigheten får meddela

de ytterligare föreskrifter för polisen som behövs när det gäller att enligt denna förordning

393 Senaste lydelse 1999:583. 394 Senaste lydelse 1999:583.

– ta fingeravtryck, – ta avtryck av hand, fot eller öra,

– ta fotografi, eller – göra videoupptagning.

– ta fingeravtryck, – ta avtryck av hand, fot eller öra,

– ta fotografi, eller – göra videoupptagning.

Denna förordning träder i kraft den

253. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1992:1303) om krigsmateriel

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (1992:1303) om krigsmateriel

dels att 12 och 13 §§ ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 11 § ska lyda ”Beslut av

Polismyndigheten’’.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 §

395

Frågor om tillstånd i fall som

avses i 11 § prövas,

Ansökan om tillstånd i fall

som avses i 11 § ska göras,

1. om den som begär tillstånd är en enskild person: av polis-

myndigheten i den ort där personen är folkbokförd, eller, om

personen inte är folkbokförd i Sverige, av polismyndigheten i

den ort där personen är bosatt,

1. om den som begär tillstånd är en enskild person: i det län där personen är folkbokförd, eller, om personen inte är folkbokförd i Sverige, i det län där personen är bosatt,

2. om den som begär det är en juridisk person: av polis-

myndigheten i den ort där sty-

relsen har sitt säte eller där förvaltningen bedrivs, eller, i fråga om dödsbo eller konkursbo, av polismyndigheten i den

avlidnes eller i konkursgäldenärens folkbokföringsort.

2. om den som begär det är en juridisk person: i det län där styrelsen har sitt säte eller där förvaltningen bedrivs, eller, i fråga om dödsbo eller konkursbo, i det län där den avlidne eller

konkursgäldenären var respektive är folkbokförd.

13 §

396

Meddelas enligt 11 § tillstånd till utförsel av handeldvapen

skall en kopia av tillståndsbeslutet översändas till Rikspolisstyrelsen, om

Meddelas enligt 11 § tillstånd till utförsel av handeldvapen ska

Polismyndigheten underrätta behörig myndighet i den främmande staten om utförseln under förutsättning att

395 Senaste lydelse 1997:690. 396 Senaste lydelse 1996:74.

1. utförseln skall ske till en främmande stat som har tillträtt den europeiska vapenkonventionen och vapnen inte är avsedda för en statlig myndighet i mottagarlandet,

1. utförseln ska ske till en främmande stat som har tillträtt den europeiska vapenkonventionen och vapnen inte är avsedda för en statlig myndighet i mottagarlandet,

2. vapnen skall föras ut för en tid som överstiger tre månader, och

2. vapnen ska föras ut för en tid som överstiger tre månader, och

3. det inte är fråga om vapen eller vapendelar som anges i 13 kap. 5 § vapenförordningen (1996:70).

Rikspolisstyrelsen skall underrätta behörig myndighet i den främmande staten om utförseln.

Denna förordning träder i kraft den

254. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1993:185) om arbetsförhållanden vid vissa internationella vägtransporter

Härigenom föreskrivs att 10, 17 och 34 §§ i förordningen (1993:185) om arbetsförhållanden vid vissa internationella vägtransporter ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §

397

Behörig kontrollmyndighet i fråga om kontroller på väg är

polismyndighet och behörig kon-

trolltjänsteman är polisman eller bilinspektör.

Behörig kontrollmyndighet i fråga om kontroller på väg är

Polismyndigheten och behörig

kontrolltjänsteman är polisman eller bilinspektör.

Behörig kontrollmyndighet i fråga om kontroller i företags lokaler är Transportstyrelsen och behörig kontrolltjänsteman är tjänsteman vid styrelsen med särskilt förordnande.

17 §

398

Rikspolisstyrelsen ska senast

den 31 mars varje år, i fråga om kontroller på väg, förse Transportstyrelsen med uppgifter om antalet förare på vägar som blivit kontrollerade av polisen under föregående år, antalet dagsverken, antalet förelägganden av ordningsbot och antalet anmälda överträdelser.

Polismyndigheten ska senast

den 31 mars varje år, i fråga om kontroller på väg, förse Transportstyrelsen med uppgifter om antalet förare på vägar som blivit kontrollerade av

Polismyn-

digheten under föregående år,

antalet dagsverken, antalet förelägganden av ordningsbot och antalet anmälda överträdelser.

34 §

399

Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om

1. verkställigheten av denna förordning, och

397 Senaste lydelse 2010:1617. 398 Senaste lydelse 2010:1617. 399 Senaste lydelse 2010:1617.

2. avgifter för kontroll i företags lokaler och för ärendehandläggning enligt denna förordning och enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av förordningen.

Föreskrifter om kontroll ska meddelas efter att Rikspolis-

styrelsen har hörts.

Föreskrifter om kontroll ska meddelas efter att Polismyndig-

heten har hörts.

Denna förordning träder i kraft den

255. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1993:1053) om användning av vattenskoter

Härigenom föreskrivs att 4 och 4 a §§ förordningen (1993:1053) om användning av vattenskoter ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

400

Innan länsstyrelsen meddelar föreskrifter om användning av vattenskoter inom ett vattenområde ska länsstyrelsen höra Sjöfartsverket, Kustbevakningen, Transportstyrelsen och berörda kommuner i den omfattning som behövs.

Länsstyrelsen ska underrätta Sjöfartsverket, Kustbevakningen, Transportstyrelsen, Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten och polis-

myndigheten om de föreskrifter

som meddelats.

Länsstyrelsen ska underrätta Sjöfartsverket, Kustbevakningen, Transportstyrelsen, Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten och Polis-

myndigheten om de föreskrifter

som meddelats.

4 a §

401

Länsstyrelsen får efter samråd med kommunen och polis-

myndigheten medge att vatten-

skotrar får användas tillfälligt för tävling eller uppvisning utanför område som avses i 3 §.

Länsstyrelsen får efter samråd med kommunen och Polis-

myndigheten medge att vatten-

skotrar får användas tillfälligt för tävling eller uppvisning utanför område som avses i 3 §.

Denna förordning träder i kraft den

400 Senaste lydelse 2011:623. 401 Senaste lydelse 1996:318.

256. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1993:1633) om besiktning av samlingstält

Härigenom föreskrivs att 7 och 8 §§ förordningen (1993:1633) om besiktning av samlingstält ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §

402

Om polismyndigheten enligt 2 kap. 12 § fjärde stycket ordningslagen (1993:1617) förbjuder att ett tält används, ska godkännandebeviset lämnas in till polismyndigheten.

Om Polismyndigheten enligt 2 kap. 12 § fjärde stycket ordningslagen (1993:1617) förbjuder att ett tält används, ska godkännandebeviset lämnas in till Polismyndigheten.

Ett beslut om användningsförbud gäller genast.

8 §

403

Närmare föreskrifter om besiktning av samlingstält meddelas av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap efter samråd med Rikspolis-

styrelsen och Boverket.

Närmare föreskrifter om besiktning av samlingstält meddelas av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap efter samråd med Polismyndig-

heten och Boverket.

Denna förordning träder i kraft den

402 Senaste lydelse 2010:376. 403 Senaste lydelse 2008:1024.

257. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1993:1634) om besiktning av tivolianordningar

Härigenom föreskrivs att 9 och 11 §§ förordningen (1993:1634) om besiktning av tivolianordningar ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §

404

Om en tivolianordning på grund av skada eller av någon annan orsak inte erbjuder betryggande säkerhet mot olycksfall, ska en polismyndighet förbjuda att anordningen används så länge felet består.

Om polismyndigheten förbjuder att en tivolianordning används, ska godkännandebeviset lämnas in till polismyn-

digheten.

Om en tivolianordning på grund av skada eller av någon annan orsak inte erbjuder betryggande säkerhet mot olycksfall, ska Polismyndigheten förbjuda att anordningen används så länge felet består.

Om Polismyndigheten förbjuder att en tivolianordning används, ska godkännandebeviset lämnas in till Polismyn-

digheten.

Ett beslut om användningsförbud gäller genast.

11 §

405

Rikspolisstyrelsen får, efter

samråd med Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC), Elsäkerhetsverket, Boverket och Arbetsmiljöverket, meddela närmare föreskrifter om provning, besiktning och förbud att använda en tivolianordning.

Polismyndigheten får, efter

samråd med Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC), Elsäkerhetsverket, Boverket och Arbetsmiljöverket, meddela närmare föreskrifter om provning, besiktning och förbud att använda en tivolianordning.

Denna förordning träder i kraft den

404 Senaste lydelse 2010:377. 405 Senaste lydelse 2010:377.

258. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1993:1635) med bemyndigande för Rikspolisstyrelsen att meddela föreskrifter om motorsport och om utförande och besiktning av skjutbana

Härigenom föreskrivs att rubriken till förordningen (1993:1635) med bemyndigande för Rikspolisstyrelsen att meddela föreskrifter om motorsport och om utförande och besiktning av skjutbana och förordningen ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Förordning med bemyndigande för

Rikspolisstyrelsen att meddela

föreskrifter om motorsport och om utförande och besiktning av skjutbana

Förordning med bemyndigande för

Polismyndigheten att meddela

föreskrifter om motorsport och om utförande och besiktning av skjutbana

Rikspolisstyrelsen får meddela

föreskrifter enligt 2 kap. 33 § och 3 kap. 6 § tredje stycketordningslagen

Polismyndigheten får meddela

föreskrifter enligt 2 kap. 33 § och 3 kap. 6 § tredje stycketordningslagen

Denna förordning träder i kraft den

259. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1993:1745) om skydd för landskapsinformation

Härigenom föreskrivs att 3 § förordningen (1993:1745) om skydd för landskapsinformation ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

406

Försvarsmakten, Kustbevakningen, Lantmäteriet, Sjöfartsverket, Sveriges geologiska undersökning, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, Rikspolisstyrelsen och

polismyndigheterna får utföra

fotografering och liknande registrering från luftfartyg enligt 4 § lagen om skydd för landskapsinformation.

Försvarsmakten, Kustbevakningen, Lantmäteriet, Sjöfartsverket, Sveriges geologiska undersökning, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut och Polismyndigheten får utföra fotografering och liknande registrering från luftfartyg enligt 4 § lagen om skydd för landskapsinformation.

Frågor om tillstånd i övrigt till sådan registrering prövas av Försvarsmakten.

Denna förordning träder i kraft den

406 Senaste lydelse 2008:698.

260. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1994:426) om brottsofferfond

Härigenom föreskrivs att 7 § förordningen (1994:426) om brottsofferfond ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §

Bestämmelser om uppbörd och indrivning av fondavgifter finns i bötesverkställighetslagen (1979:189), lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m., bötesverkställighetsförordningen (1979:197) och indrivningsförordningen (1993:1229). Rikspolisstyrelsen

skall varje månad redovisa in-

betalda fondavgifter till Kammarkollegiet.

Bestämmelser om uppbörd och indrivning av fondavgifter finns i bötesverkställighetslagen (1979:189), lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m., bötesverkställighetsförordningen (1979:197) och indrivningsförordningen (1993:1229). Polismyndigheten

ska varje månad redovisa in-

betalda fondavgifter till Kammarkollegiet.

Kronofogdemyndigheten

skall redovisa indrivna fond-

avgifter till Kammarkollegiet.

Kronofogdemyndigheten ska redovisa indrivna fondavgifter till Kammarkollegiet.

Denna förordning träder i kraft den

261

Förslag till

förordning om ändring i förordningen ( 1994:1060 ) om intensivövervakning med elektronisk kontroll

Härigenom föreskrivs att 4 § förordningen (1994:1060) om intensivövervakning med elektronisk kontroll ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

407

Har verkställighet utanför anstalt enligt lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll påbörjats och beslutar övervakningsnämnden att beslutet om sådan verkställighet skall upphävas eller beslutar Kriminalvården att beslutet tills vidare inte skall gälla, skall nämnden eller myndigheten underrätta polismyn-

digheten i den ort där den dömde vistas eller senast har vistats eller har sin hemort. När polismyndigheten

omhändertar den

dömde för förpassning till en kriminalvårdsanstalt, skall myndigheten omedelbart underrätta övervakningsnämnden och Kriminalvården.

Har verkställighet utanför anstalt enligt lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll påbörjats och beslutar övervakningsnämnden att beslutet om sådan verkställighet ska upphävas eller beslutar Kriminalvården att beslutet tills vidare inte ska gälla, ska nämnden eller myndigheten underrätta Polismyn-

digheten. Underrättelsen ska innehålla uppgift om den ort där den dömde vistas eller senast har vistats eller har sin hemort. När Polismyndigheten omhändertar

den dömde för förpassning till en kriminalvårdsanstalt, ska myndigheten omedelbart underrätta övervakningsnämnden och Kriminalvården.

Meddelar Kriminalvården ett sådant beslut som avses i första stycket,

skall

myndigheten

underrätta den aktuella övervakningsnämnden. Om beslutet meddelas under en sådan dag

Meddelar Kriminalvården ett sådant beslut som avses i första stycket,

ska

myndigheten

underrätta den aktuella övervakningsnämnden. Om beslutet meddelas under en sådan dag

407 Senaste lydelse 2005:1012.

som anges i 5 § eller nära inpå en sådan dag, skall underrättelse också lämnas till den övervakningsnämnd som har eller kommer att ha beredskap. Denna nämnd behöver dock inte underrättas om beslutet meddelas nära inpå en arbetsdag.

som anges i 5 § eller nära inpå en sådan dag, ska underrättelse också lämnas till den övervakningsnämnd som har eller kommer att ha beredskap. Denna nämnd behöver dock inte underrättas om beslutet meddelas nära inpå en arbetsdag.

Denna förordning träder i kraft den

262. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1994:1297) om vilotider vid vissa vägtransporter inom landet

Härigenom föreskrivs att 10 och 15 §§ förordningen (1994:1297) om vilotider vid vissa vägtransporter inom landet ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §

408

Arbetsgivaren

skall

på

begäran av polisman eller bilinspektör tillhandahålla gjorda anteckningar och de övriga handlingar som kan ha betydelse för kontroll av dygnsvilan. Kontrollen kan antingen företas i företagets lokaler eller hos

polismyndigheten genom gransk-

ning av de dokument som begärts från företaget.

Arbetsgivaren ska på begäran av polisman eller bilinspektör tillhandahålla gjorda anteckningar och de övriga handlingar som kan ha betydelse för kontroll av dygnsvilan. Kontrollen kan antingen företas i företagets lokaler eller hos Polismyn-

digheten genom granskning av

de dokument som begärts från företaget.

15 §409

Om ett fordon framförs i strid mot denna förordning eller mot en föreskrift som meddelats med stöd av den,

skall polisen hindra varje fortsatt

färd som inte kan ske utan påtaglig fara för trafiksäkerheten eller annan väsentlig olägenhet.

Om ett fordon framförs i strid mot denna förordning eller mot en föreskrift som meddelats med stöd av den, ska

polisman hindra varje fortsatt

färd som inte kan ske utan påtaglig fara för trafiksäkerheten eller annan väsentlig olägenhet.

Denna förordning träder i kraft den

408 Senaste lydelse 1995:1102. 409 Senaste lydelse 1995:1102.

263. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1994:1543) om personregister över främmande staters beskickningspersonal m.m.

Härigenom föreskrivs att 3, 5 och 6 §§ förordningen (1994:1543) om personregister över främmande staters beskickningspersonal m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

410

Registret får innehålla följande uppgifter om den registrerade:

1. namn, födelsedatum, kön, personnummer eller samordningsnummer, titel, medborgarskap, personalkategori, bostadsadress och telefonnummer,

2. beskickning, konsulat eller organisation, adress samt telefon-, telefax- och telexnummer,

3. datum för agremang, ackreditering, exekvatur, anmälning, inresa, tillträde, upphörande av anställning, avanmälning samt personallista,

4. non grata- eller icke önskvärdförklaring,

5. datum för rapport om misstanke om brott som har meddelats till Utrikesdepartementet av en polismyndighet eller någon annan myndighet,

5. datum för rapport om misstanke om brott som har meddelats till Utrikesdepartementet av Polismyndigheten eller någon annan myndighet,

6. svenska ordnar.

5 §

För en registrerad som

åtnjuter immunitet får registret

även innehålla uppgift om

För en registrerad som har immunitet får registret även innehålla uppgift om

1. parkeringsöverträdelse,

2. misstanke om brott som inrapporterats till Utrikesdepartementet av en polismyn-

dighet

eller någon annan

myndighet, och

2. misstanke om brott som inrapporterats till Utrikesdepartementet av Polismyn-

digheten eller någon annan

myndighet, och

410 Senaste lydelse 1999:972.

3. Utrikesdepartementets åtgärd med anledning av 1 och 2.

6 §

411

Som sökbegrepp i registret får användas endast uppgift om namn, födelsedatum, kön, personnummer eller samordningsnummer, medborgarskap, personalkategori, beskickning, konsulat eller organisation och stadigvarande bosättning.

För framställning av statistik där den enskildes identitet inte avslöjas får som sökbegrepp användas uppgift om import av tull- och skattefria varor, parkeringsöverträdelse och misstanke om brott som rapporterats till Utrikesdepartementet av en polismyndighet eller någon annan myndighet.

För framställning av statistik där den enskildes identitet inte avslöjas får som sökbegrepp användas uppgift om import av tull- och skattefria varor, parkeringsöverträdelse och misstanke om brott som rapporterats till Utrikesdepartementet av Polismyndigheten eller någon annan myndighet.

Denna förordning träder i kraft den

411 Senaste lydelse 1999:972.

264. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen

Härigenom föreskrivs att 2 a kap. 3 §, 5 kap.1 d och 1 e §§ förordningen (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 a kap.

3 §

412

Vid fiske efter lax och öring får endast följande redskap användas.

1. Fasta redskap i havsområdet,

2. flytnät och kullenät på fångstplatser i älvområdet enligt bilaga 3,

3. spö och drag, samt

4. håv på fångstplatser enligt bilaga 3. Vid fiske efter andra arter än lax och öring får endast följande redskap och metoder användas.

1. Fasta redskap i havsområdet,

2. flytnät och kullenät på fångstplatser i älvområdet enligt bilaga 3,

3. förankrade nät i havsområdet samt inom älvområdets lugnvatten, sel och sjöar,

4. lak- och gäddkrok samt lakryssja,

5. not i havsområdet,

6. håv på fångstplatser i älvområdet enligt bilaga 3,

7. mjärde och småryssja,

8. spö och drag samt pilk, och

9. mete med naturligt bete utom i forsar och strömmande vatten.

Vid fiske med handredskap får samtidigt användas högst tre drag per redskap. Under fiske med handredskap måste redskapen hela tiden vara inom räckhåll för fiskaren.

Inom fångstplatser där kullenät, flytnät och håv får användas

Inom fångstplatser där kullenät, flytnät och håv får användas

412 Senaste lydelse 2010:1114.

enligt bilaga 3, är det tillåtet att iordningställa fångstplatsen för fisket i den omfattning som är nödvändig för fiskets utförande. Vid iordningställandet får fiskande redskap inte användas om avsikten är att fånga fisk med dessa under iordningställandet. Den som avser att iordningställa en fångstplats ska senast sju dagar innan arbetet påbörjas meddela sin avsikt till den lokala

polismyndigheten.

enligt bilaga 3, är det tillåtet att iordningställa fångstplatsen för fisket i den omfattning som är nödvändig för fiskets utförande. Vid iordningställandet får fiskande redskap inte användas om avsikten är att fånga fisk med dessa under iordningställandet. Den som avser att iordningställa en fångstplats ska senast sju dagar innan arbetet påbörjas meddela sin avsikt till Polis-

myndigheten. Meddelandet ska lämnas i det län där åtgärden ska vidtas.

5 kap.

1 d §

413

Havs- och vattenmyndigheten ska snarast underrätta

berörd polismyndighet och åkla-

gare om beslut enligt 55 § eller 56 § fjärde stycket fiskelagen (1993:787).

Havs- och vattenmyndigheten ska snarast underrätta

Polismyndigheten och åklagare

om beslut enligt 55 § eller 56 § fjärde stycket fiskelagen (1993:787).

1 e §

414

Kustbevakningen och polis-

myndigheten ska lämna sådana

uppgifter till Havs- och vattenmyndigheten som denna kan antas behöva vid prövning av frågor om sanktionsavgifter, om tilldelning av prickar, om återkallelse av fartygstillstånd, särskilt fartygstillstånd, andra särskilda tillstånd och yrkesfiskelicens samt om förbud att verka som befälhavare enligt 50 a och 52–56 §§fiskelagen (1993:787).

Kustbevakningen och Polis-

myndigheten ska lämna sådana

uppgifter till Havs- och vattenmyndigheten som denna kan antas behöva vid prövning av frågor om sanktionsavgifter, om tilldelning av prickar, om återkallelse av fartygstillstånd, särskilt fartygstillstånd, andra särskilda tillstånd och yrkesfiskelicens samt om förbud att verka som befälhavare enligt 50 a och 52–56 §§fiskelagen (1993:787).

413 Senaste lydelse 2012:525. 414 Senaste lydelse 2012:525.

Denna förordning träder i kraft den

265. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1994:1830) om införsel av levande djur m.m.

Härigenom föreskrivs att 8 § förordningen (1994:1830) om införsel av levande djur m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §

415

Om gods måste lastas ur på annan plats eller på annat sätt än som föreskrivs i förordningen eller i föreskrifter som meddelats med stöd av förordningen, skall Tullverket eller

polismyndigheten på platsen

begära besked hos en officiell veterinär om vilka åtgärder som

skall vidtas i avvaktan på Jord-

bruksverkets beslut om vad man

skall göra med godset. Om det

är nödvändigt skall veterinären besikta platsen.

Om gods måste lastas ur på annan plats eller på annat sätt än som föreskrivs i förordningen eller i föreskrifter som meddelats med stöd av förordningen, ska Tullverket eller

Polismyndigheten begära besked

hos en officiell veterinär om vilka åtgärder som ska vidtas i avvaktan på Jordbruksverkets beslut om vad man ska göra med godset. Om det är nödvändigt

ska veterinären besikta platsen.

Denna förordning träder i kraft den

415 Senaste lydelse 1999:531.

266. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1995:238) om totalförsvarsplikt

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 16 §, 4 kap. 5 § och 9 kap. 1 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

16 §

416

Totalförsvarets rekryteringsmyndighet ska i samband med att en totalförsvarspliktig rycker in för värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning än 60 dagar lämna de journalhandlingar som upprättats vid mönstring eller särskild antagningsprövning enligt lagen (1994:1810) om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning, till hälso- och sjukvårdspersonalen vid den organisatoriska enhet hos en myndighet, en kommun eller ett landsting där grundutbildningen ska genomföras.

Totalförsvarets rekryteringsmyndighet ska vid samma tidpunkt lämna uppgifter om den totalförsvarspliktiges psykiska funktionsförmåga, fysiska arbetsförmåga, allmänna begåvning och hälsotillstånd till den befattningshavare på en sådan enhet som anges i första stycket som har till uppgift att utbilda den totalförsvarspliktige. Uppgifterna ska anges kortfattat.

Totalförsvarets rekryteringsmyndighet ska vidare vid samma tidpunkt och till samma enheter som anges i första stycket lämna uppgift i form av fotografisk bild av den totalförsvarspliktige från det register som myndigheten för över sådana uppgifter. Sådan uppgift ska på begäran även lämnas till Rikspolis-

styrelsen, polismyndighet, Eko-

brottsmyndigheten, Försvarsmakten, Tullverket, Skatte-

Totalförsvarets rekryteringsmyndighet ska vidare vid samma tidpunkt och till samma enheter som anges i första stycket lämna uppgift i form av fotografisk bild av den totalförsvarspliktige från det register som myndigheten för över sådana uppgifter. Sådan uppgift ska på begäran även lämnas till Polismyndig-

heten, Säkerhetspolisen, Eko-

brottsmyndigheten, Försvarsmakten, Tullverket, Skatte-

416 Senaste lydelse 2010:1473.

verket och Kronofogdemyndigheten.

verket och Kronofogdemyndigheten.

4 kap.

5 §

417

Av 2 kap. 1 § lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt följer att Totalförsvarets rekryteringsmyndighet, en kommun eller ett landsting får begära vissa uppgifter av totalförsvarspliktiga.

Skyldighet att lämna uppgifter till andra statliga myndigheter än Totalförsvarets rekryteringsmyndighet enligt 2 kap. 1 § lagen om totalförsvarsplikt föreligger på begäran av länsstyrelserna,

Rikspolisstyrelsen,

Försvarsmakten, Post- och telestyrelsen, Trafikverket, Transportstyrelsen, Statens jordbruksverk, Migrationsverket, Statens energimyndighet samt Affärsverket svenska kraftnät.

Skyldighet att lämna uppgifter till andra statliga myndigheter än Totalförsvarets rekryteringsmyndighet enligt 2 kap. 1 § lagen om totalförsvarsplikt föreligger på begäran av länsstyrelserna,

Polismyndigheten

och Säkerhetspolisen, Försvars-

makten, Post- och telestyrelsen, Trafikverket, Transportstyrelsen, Statens jordbruksverk, Migrationsverket, Statens energimyndighet samt Affärsverket svenska kraftnät.

9 kap.

1 §

418

Ytterligare föreskrifter om verkställigheten av lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt får meddelas, i fråga om

1. uppgiftsskyldighet enligt 3 kap. 14 § denna förordning, av Socialstyrelsen efter hörande av Totalförsvarets rekryteringsmyndighet,

2. grundutbildningens och repetitionsutbildningens längd och genomförande, av Försvarsmakten i fråga om värnplikt och sådan civilplikt som ska fullgöras hos Försvarsmakten,

3. grundutbildningens och repetitionsutbildningens längd och genomförande, av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap efter hörande av Socialstyrelsen samt de centrala myndigheter som anges i 4 kap. 5 § denna förordning i fråga om civilplikt som ska fullgöras i det civila försvaret,

417 Senaste lydelse 2010:1473. 418 Senaste lydelse 2010:1473.

4. krigsplacering av totalförsvarspliktiga som ska fullgöra värnplikt och civilplikt hos Försvarsmakten av denna,

5. krigsplacering av totalförsvarspliktiga som ska fullgöra civilplikt i det civila försvaret, av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap efter hörande av Socialstyrelsen samt de centrala myndigheter som anges i 4 kap. 5 § denna förordning,

6. hämtning, av Totalförsvarets rekryteringsmyndighet efter hörande av Rikspolisstyrel-

sen,

6. hämtning, av Totalförsvarets rekryteringsmyndighet efter hörande av Polismyndig-

heten

7. upplysningsskyldighet enligt 6 kap. 5 § lagen om totalförsvarsplikt, av Arbetsförmedlingen, och

8. övriga bestämmelser, av Totalförsvarets rekryteringsmyndighet.

Denna förordning träder i kraft den

267. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1996:31) om statliga myndigheters skjutvapen m.m.

Härigenom föreskrivs att 7, 17 och 18 §§ samt rubriken närmast före 17 § förordningen (1996:31) om statliga myndigheters skjutvapen m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §

Om ett skjutvapen har förlorats, skall myndigheten göra en grundlig utredning om förlusten. Myndigheten

skall

anmäla saken till polisen, om det inte är uppenbart att en anmälan är onödig.

Om ett skjutvapen har förlorats, ska myndigheten göra en grundlig utredning om förlusten. Myndigheten ska anmäla saken till Polismyndigheten, om det inte är uppenbart att en anmälan är onödig.

Information till polisen Information till

Polismyndigheten

17 §

419

Försvarsmakten skall informera berörd polismyndighet om sådana militära skjutvapen som har tilldelats hemvärnspersonal och som förvaras i bostäder. Informationen skall avse vapentyp samt namn och adress på den person som har vapnet.

Försvarsmakten ska informera

Polismyndigheten

om

sådana militära skjutvapen som har tilldelats hemvärnspersonal och som förvaras i bostäder. Informationen ska avse vapentyp samt namn och adress på den person som har vapnet.

18 §

420

Försvarsmakten får för Försvarets materielverk, Totalförsvarets forskningsinstitut, Statens försvarshistoriska museer och Statens sjöhistoriska museer meddela de närmare föreskrifter som behövs för tillämpningen av denna förordning.

Rikspolisstyrelsen får meddela

sådana föreskrifter för andra

Polismyndigheten får meddela

sådana föreskrifter för andra

419 Senaste lydelse 1998:1565. 420 Senaste lydelse 2000:909.

statliga myndigheter än Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Totalförsvarets forskningsinstitut, Statens försvarshistoriska museer och Statens sjöhistoriska museer. Innan

Rikspolisstyrelsen meddelar före-

skrifter skall styrelsen höra berörda myndigheter. I fråga om beredskapsvapen skall styrel-

sen också höra Försvarsmakten.

statliga myndigheter än Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Totalförsvarets forskningsinstitut, Statens försvarshistoriska museer och Statens sjöhistoriska museer. Innan

Polismyndigheten meddelar före-

skrifter ska Polismyndigheten höra berörda myndigheter. I fråga om beredskapsvapen ska

Polismyndigheten också höra

Försvarsmakten.

Denna förordning träder i kraft den

268. Förslag till förordning om ändring i vapenförordningen (1996:70)

Härigenom föreskrivs att i fråga om vapenförordningen (1996:70)

dels att 1 kap. 3–5 §§, 2 kap. 1, 3 och 4 §§, 5 §, 5 a §, 6, 7 och

9 §§, 3 kap. 1, 5, 6, 8 och 9 §§, 4 kap. 1 och 5 §§, 5 kap. 1–5, 7 och 9-12 §§, 6 kap. 1, 2 och 4 §§, 7 kap. 3 och 4 §§, 8 kap. 1 och 2 §§, 9 kap. 1–3 §§, 10 kap. 1 §, 11 kap. 1 §, 13 kap. 4 och 6 §§, 14 kap. 2 §, 15 kap. 2 §, 17 kap. 3 och 4 §§ samt bilaga Kategori D ska ha följande lydelse,

dels att det i förordningen ska införas en ny paragraf, 1 kap.

2 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

2 a §

Frågor om tillstånd, förordnande, godkännande och övriga åtgärder enligt denna förordning prövas av Polismyndigheten om inte annat anges.

3 §

421

Fråga om Ansökan om

1. tillstånd för en enskild person att inneha eller låna ut skjutvapen, inneha ammunition eller ta emot skjutvapen för reparation eller översyn samt godkännande av enskild person att i vapenhandlares ställe närvara vid provskjutning prövas av

polismyndigheten på den ort där

personen är folkbokförd eller, om han eller hon inte är folkbokförd i Sverige, på den ort

1. tillstånd för en enskild person att inneha eller låna ut skjutvapen, inneha ammunition eller ta emot skjutvapen för reparation eller översyn samt godkännande av enskild person att i vapenhandlares ställe närvara vid provskjutning ska göras

i det län där personen är

folkbokförd eller, om han eller hon inte är folkbokförd i Sverige, i det län där han eller

421 Senaste lydelse 2012:308.

där han eller hon är bosatt eller annars uppehåller sig,

hon är bosatt eller annars uppehåller sig,

2. tillstånd för en sammanslutning, ett bevakningsföretag eller en huvudman för museum att inneha skjutvapen eller ammunition prövas av polis-

myndigheten på den ort där sam-

manslutningens styrelse eller företagets ledning har sitt säte eller där museet är beläget,

2. tillstånd för en sammanslutning, ett bevakningsföretag eller en huvudman för museum att inneha skjutvapen eller ammunition ska göras i det län där sammanslutningens styrelse eller företagets ledning har sitt säte eller där museet är beläget,

3. ett dödsbos eller ett konkursbos innehav av skjutvapen eller ammunition prövas av polismyndigheten på den avlidnes eller konkursgäldenärens folkbokföringsort,

4. tillstånd att driva handel

med skjutvapen eller tillstånd för någon annan än en enskild person att ta emot vapen för reparation eller översyn samt godkännande som föreståndare eller ersättare prövas av polis-

myndigheten på den ort där verk-

samheten bedrivs,

3. tillstånd att driva handel

med skjutvapen eller tillstånd för någon annan än en enskild person att ta emot vapen för reparation eller översyn samt godkännande som föreståndare eller ersättare ska göras i det län där verksamheten bedrivs,

5. tillstånd till införsel av

skjutvapen eller ammunition

prövas av polismyndigheten på den ort där varorna ska förtullas

eller, om de inte ska förtullas, införseln ska äga rum,

4. tillstånd till införsel av

skjutvapen eller ammunition ska

göras i det län där varorna ska

förtullas eller, om de inte ska förtullas, införseln ska äga rum,

6. förordnande av provledare

som avses i 2 kap. 4 § i denna förordning prövas av polismyn-

digheten på den ort där prov-

ledaren ska vara verksam,

5. förordnande av provledare

som avses i 2 kap. 4 § i denna förordning ska göras i det län där provledaren ska vara verksam,

7. tillstånd att avlossa skott

med skjutvapen för vilket tillstånd till innehav meddelats för något annat ändamål än

6. tillstånd att avlossa skott

med skjutvapen för vilket tillstånd till innehav meddelats för något annat ändamål än

skjutning prövas av polismyn-

digheten på den ort där sökanden

är folkbokförd eller, om sökanden inte är folkbokförd i Sverige, på den ort där han eller hon är bosatt eller annars uppehåller sig,

skjutning ska göras i det län där sökanden är folkbokförd eller, om sökanden inte är folkbokförd i Sverige, i det län där han eller hon är bosatt eller annars uppehåller sig,

8. tillstånd till överföring av

skjutvapen eller ammunition till ett annat land inom Europeiska unionen prövas av polismyn-

digheten på den ort där sökanden

är folkbokförd eller, om sökanden inte är folkbokförd i Sverige, på den ort där han eller hon är bosatt eller annars uppehåller sig, eller, om sökanden är vapenhandlare, på den ort där verksamheten bedrivs,

7. tillstånd till överföring av

skjutvapen eller ammunition till ett annat land inom Europeiska unionen ska göras i det län där sökanden är folkbokförd eller, om sökanden inte är folkbokförd i Sverige, i det län där han eller hon är bosatt eller annars uppehåller sig, eller, om sökanden är vapenhandlare, på den ort där verksamheten bedrivs,

9. utfärdande av, anteckning i

eller återkallelse av ett europeiskt skjutvapenpass prövas av

polismyndigheten på den ort där

sökanden är folkbokförd eller, om sökanden inte är folkbokförd i Sverige, på den ort där han eller hon är bosatt eller annars uppehåller sig,

8. ansökan om ett europeiskt

skjutvapenpass göras av i det län där sökanden är folkbokförd eller, om sökanden inte är folkbokförd i Sverige, i det län där han eller hon är bosatt eller annars uppehåller sig,

10. tillstånd att förvara skjut-

vapen eller ammunition hos någon annan prövas av polis-

myndigheten på den ort där

sökanden är folkbokförd,

9. tillstånd att förvara skjut-

vapen eller ammunition hos någon annan ska göras i det län där sökanden är folkbokförd,

11. tillstånd att låna skjut-

vapen enligt 3 kap. 9 § vapenlagen (1996:67)prövas av polis-

myndigheten på den ort där

personen är folkbokförd eller, om han eller hon inte är folkbokförd i Sverige, på den ort där han eller hon är bosatt eller

10. tillstånd att låna skjut-

vapen enligt 3 kap. 9 § vapenlagen (1996:67)ska göras i det

län där personen är folkbokförd

eller, om han eller hon inte är folkbokförd i Sverige, i det län där han eller hon är bosatt eller annars uppehåller sig.

annars uppehåller sig.

4 §

422

Anmälan som avses i 4 kap. 2 § vapenlagen (1996:67)skall

göras till polismyndigheten på den ort där anmälaren är folkbok-

förd eller, om anmälaren inte är folkbokförd i Sverige, på den ort där han eller hon är bosatt eller annars uppehåller sig.

Anmälan till Polismyndig-

heten som avses i 4 kap. 2 §

vapenlagen (1996:67)ska göras i

det län där anmälaren är folk-

bokförd eller, om anmälaren inte är folkbokförd i Sverige, i

det län där han eller hon är

bosatt eller annars uppehåller sig.

5 §

423

Anmälan som avses i 2 kap. 10 § vapenlagen (1996:67) ska göras till polismyndigheten på

den ort där verksamheten

bedrivs.

Anmälan till Polismyndig-

heten som avses i 2 kap. 10 §

vapenlagen (1996:67) ska göras i

det län där verksamheten

bedrivs.

2 kap.

1 §

424

Rikspolisstyrelsen

meddelar

närmare föreskrifter om vilka sammanslutningar som skall anses uppfylla kraven i 2 kap. 3 § b vapenlagen (1996:67) för att kunna beviljas tillstånd att inneha skjutvapen. Vad gäller sådana organisationer som anges i förordningen (1994:524) om frivillig försvarsverksamhet och deras läns- och lokalavdelningar

skall Rikspolisstyrelsen samråda

med Försvarsmakten.

Polismyndigheten meddelar

närmare föreskrifter om vilka sammanslutningar som

ska

anses uppfylla kraven i 2 kap. 3 § b vapenlagen (1996:67) för att kunna beviljas tillstånd att inneha skjutvapen. Vad gäller sådana organisationer som anges i förordningen (1994:524) om frivillig försvarsverksamhet och deras läns- och lokalavdelningar

ska Polismyndigheten samråda

med Försvarsmakten.

422 Senaste lydelse 2006:509. 423 Senaste lydelse 2012:308. 424 Senaste lydelse 2000:149.

Nuvarande lydelse

3 §

425

Den som ansöker om tillstånd till innehav av skjutvapen skall, om inte ansökan uteslutande avser annat ändamål än skjutning, visa sig kunna handha sådant vapen som ansökan avser. Därvid gäller för nedan angivna vapentyper följande särskilda krav.

Vapentyp Krav

1. Jaktvapen med undantag av enhandsvapen för jakt

Bevis om avlagt prov som avses i 4 §

2. Enhandsvapen med undantag av jaktvapen och effektbegränsade vapen

Sökanden skall ha fyllt 18 år och vara aktiv medlem i en skytteförening eller motsvarande organisation samt ha visat prov på särskild skjutskicklighet. Undantag från ålderskravet får göras om det finns särskilda skäl

3. Kulsprutepistol eller annat helautomatiskt vapen utom enhandsvapen

Sökanden skall ha fyllt 20 år och vara aktiv medlem i en sammanslutning för skytte vars verksamhet Försvarsmakten förklarat vara av betydelse för totalförsvaret samt ha totalförsvaret samt ha skjutskicklighet. Undantag från ålderskravet får göras om det finns särskilda skäl.

4. Annat målskjutningsvapen än enhandsvapen, helautomatiskt vapen eller effektbegränsade vapen.

Sökanden skall vara ordinarie hemvärnsman eller aktiv medlem i en skytteförening eller motsvarande organisation samt, för den som inte har fyllt 18 år, ha intyg från organisationens styrelse om skjutskicklighet och personlig lämplighet.

5. Tårgasanordningar och andra till verkan och ändamål

Sökanden

skall

kunna

hantera anordningen och ha

425 Senaste lydelse 2006:509.

jämförliga anordningar. kunskap om dess verkningar.

Trots första stycket 1–5 får tillstånd att inneha skjutvapen ges till sökande som behöver vapnet i sin tjänst eller som för sin tjänst behöver annat skjutvapen än tjänstevapen för att bibehålla eller utveckla sin skjutskicklighet. Är det fråga om utländsk säkerhetspersonal som medföljer vid statsbesök eller liknande eller som ansvarar för personers säkerhet vid internationell luftfart, skall samråd i ärendet ske med Utrikesdepartementet.

Naturvårdsverket får i särskilda fall medge undantag från första stycket 1.

Tillstånd till innehav av skjutvapen för något annat ändamål än jakt eller målskjutning får meddelas endast den som har fyllt 18 år. Detta gäller dock inte start- eller signalvapen eller vapen som gjorts varaktigt obrukbara.

Rikspolisstyrelsen får meddela närmare föreskrifter om de krav

på skjutskicklighet som gäller för tillstånd till innehav av målskjutningsvapen och om vilka kunskapskrav som gäller för tillstånd till innehav av tårgasanordningar och andra till verkan och ändamål jämförliga anordningar.

Föreslagen lydelse

3 §

Den som ansöker om tillstånd till innehav av skjutvapen ska, om inte ansökan uteslutande avser annat ändamål än skjutning, visa sig kunna handha sådant vapen som ansökan avser. Därvid gäller för nedan angivna vapentyper följande särskilda krav.

Vapentyp Krav

1. Jaktvapen med undantag av enhandsvapen för jakt

Bevis om avlagt prov som avses i 4 §

2. Enhandsvapen med undantag av jaktvapen och effektbegränsade vapen

Sökanden ska ha fyllt 18 år och vara aktiv medlem i en skytteförening eller motsvarande organisation samt ha visat prov på särskild skjutskicklighet. Undantag från ålderskravet får göras om det finns särskilda skäl

3. Kulsprutepistol eller annat helautomatiskt vapen utom

Sökanden ska ha fyllt 20 år och vara aktiv medlem i en

enhandsvapen sammanslutning för skytte vars verksamhet Försvarsmakten

förklarat vara av betydelse för totalförsvaret samt ha totalförsvaret samt ha skjutskicklighet. Undantag från ålderskravet får göras om det finns särskilda skäl.

4. Annat målskjutningsvapen än enhandsvapen, helautomatiskt vapen eller effektbegränsade vapen.

Sökanden ska vara ordinarie hemvärnsman eller aktiv medlem i en skytteförening eller motsvarande organisation samt, för den som inte har fyllt 18 år, ha intyg från organisationens styrelse om skjutskicklighet och personlig lämplighet.

5. Tårgasanordningar och andra till verkan och ändamål jämförliga anordningar.

Sökanden ska kunna hantera anordningen och ha kunskap om dess verkningar.

Trots första stycket 1–5 får tillstånd att inneha skjutvapen ges till sökande som behöver vapnet i sin tjänst eller som för sin tjänst behöver annat skjutvapen än tjänstevapen för att bibehålla eller utveckla sin skjutskicklighet. Är det fråga om utländsk säkerhetspersonal som medföljer vid statsbesök eller liknande eller som ansvarar för personers säkerhet vid internationell luftfart, ska samråd i ärendet ske med Utrikesdepartementet.

Naturvårdsverket får i särskilda fall medge undantag från första stycket 1.

Tillstånd till innehav av skjutvapen för något annat ändamål än jakt eller målskjutning får meddelas endast den som har fyllt 18 år. Detta gäller dock inte start- eller signalvapen eller vapen som gjorts varaktigt obrukbara.

Polismyndigheten får meddela närmare föreskrifter om de krav

på skjutskicklighet som gäller för tillstånd till innehav av målskjutningsvapen och om vilka kunskapskrav som gäller för tillstånd till innehav av tårgasanordningar och andra till verkan och ändamål jämförliga anordningar.

4 §

426

För tillstånd till innehav av jaktvapen krävs att sökanden avlagt prov som visar att han har grundläggande kännedom om jakt och viltvård och kan handha vapnet. Provet skall avläggas inför en provledare som förordnats av polismyndigheten efter förslag av Svenska jägareförbundet och Jägarnas Riksförbund/Landsbygdens jägare.

För tillstånd till innehav av jaktvapen krävs att sökanden avlagt prov som visar att han

eller hon har grundläggande

kännedom om jakt och viltvård och kan handha vapnet. Provet

ska avläggas inför en provledare

som förordnats av Polismyndig-

heten efter förslag av Svenska

jägareförbundet och Jägarnas Riksförbund/Landsbygdens jägare.

Närmare föreskrifter om provet och i övriga frågor som avses i första stycket meddelas av Naturvårdsverket.

Kostnaderna för provtagningen skall betalas av den som avlägger provet enligt en taxa som fastställs av Naturvårdsverket.

Den som har avlagt prov som avses i första stycket skall vid prövning enligt 2 kap. 4 § vapenlagen (1996:67) anses ha behov av jaktvapen, om inte särskilda skäl föranleder annat.

Kostnaderna för provtagningen ska betalas av den som avlägger provet enligt en taxa som fastställs av Naturvårdsverket.

Den som har avlagt prov som avses i första stycket ska vid prövning enligt 2 kap. 4 § vapenlagen (1996:67) anses ha behov av jaktvapen, om inte särskilda skäl föranleder annat.

Vad som har sagts nu gäller inte i fråga om vapen som avses i 2 kap. 5 § denna förordning.

Vid tillämpning av fjärde stycket skall behovet anses motsvara fyra jaktvapen, stommar eller lådor till sådana vapen, om det inte finns omständigheter som talar för att sökanden behöver fler vapen än så. Tillstånd till fler än sex jaktvapen, stommar eller lådor till sådana vapen, får beviljas endast om sökanden visar att

Vid tillämpning av fjärde stycket ska behovet anses motsvara fyra jaktvapen, stommar eller lådor till sådana vapen, om det inte finns omständigheter som talar för att sökanden behöver fler vapen än så. Tillstånd till fler än sex jaktvapen, stommar eller lådor till sådana vapen, får beviljas endast om sökanden visar att

426 Senaste lydelse 2006:1304.

det finns ett mycket kvalificerat behov av ytterligare vapen.

det finns ett mycket kvalificerat behov av ytterligare vapen.

Nuvarande lydelse

5 §

427

Behov av att inneha skjutvapen bör i fråga om nedan angivna vapentyper anses föreligga endast för följande ändamål.

1. Enhandsvapen för jakt eller avlivning av djur

a) enskottsvapen Omfattande grytjakt eller avlivning av fällfångade djur.

b) flerskottsvapen Yrkesmässigt bedriven jakt- eller viltvård eller annat kvalificerat behov

2. Vapen som av Rikspolis-

styrelsen efter samråd med

Naturvårdsverket klassificeras som salongsgevär

Avlivning av fällfångade djur

3. Tårgasanordningar eller andra till verkan och ändamål jämförliga anordningar

Tjänst eller annan särskild omständighet som medför ett synnerligt behov av anordningen för personligt skydd.

4. Injektionsvapen Jakt enligt tillstånd som meddelas av Naturvårdsverket eller veterinärarbete som avser tamdjur, om sökanden visar att han eller hon genomgått utbildning enligt föreskrifter som meddelas av Statens jordbruksverk, såvitt avser jakt i samråd med Naturvårdsverket.

5. Eldrör eller pipa eller annan anordning som möjliggör att till ett skjutvapen använda annan ammunition än vapnet är avsedd för.

a) Målskjutning

b) Yrkesmässigt bedriven jakt- eller viltvård eller annat kvalificerat behov.

6. Ljuddämpare

a) målskjutningsvapen Till skydd för hälsa och miljö

427 Senaste lydelse 2006:981.

om det är särskilt påkallat.

b) jaktvapen Till skydd för hälsa och miljö i den utsträckning Rikspolis-

styrelsen föreskriver.

Föreslagen lydelse

5 §

Behov av att inneha skjutvapen bör i fråga om nedan angivna vapentyper anses föreligga endast för följande ändamål.

1. Enhandsvapen för jakt eller avlivning av djur

a) enskottsvapen Omfattande grytjakt eller avlivning av fällfångade djur.

b) flerskottsvapen Yrkesmässigt bedriven jakt- eller viltvård eller annat kvalificerat behov

2. Vapen som av Polismyn-

digheten efter samråd med

Naturvårdsverket klassificeras som salongsgevär

Avlivning av fällfångade djur

3. Tårgasanordningar eller andra till verkan och ändamål jämförliga anordningar

Tjänst eller annan särskild omständighet som medför ett synnerligt behov av anordningen för personligt skydd.

4. Injektionsvapen Jakt enligt tillstånd som meddelas av Naturvårdsverket eller veterinärarbete som avser tamdjur, om sökanden visar att han eller hon genomgått utbildning enligt föreskrifter som meddelas av Statens jordbruksverk, såvitt avser jakt i samråd med Naturvårdsverket.

5. Eldrör eller pipa eller annan anordning som möjliggör att till ett skjutvapen använda annan ammunition än vapnet är avsedd för.

a) Målskjutning

b) Yrkesmässigt bedriven jakt- eller viltvård eller annat kvalificerat behov.

6. Ljuddämpare

a) målskjutningsvapen Till skydd för hälsa och miljö

om det är särskilt påkallat.

b) jaktvapen Till skydd för hälsa och miljö i den utsträckning Polismyndig-

heten föreskriver.

5 a §

428

Tillstånd till innehav av skjutvapen för skjutning för annat ändamål än jakt, målskytte, skydd eller avlivning av fällfångade djur får beviljas om det finns synnerliga skäl och

först efter det att yttrande från Rikspolisstyrelsen har inhämtats.

Tillstånd till innehav av skjutvapen för skjutning för annat ändamål än jakt, målskytte, skydd eller avlivning av fällfångade djur får beviljas om det finns synnerliga skäl.

6 §

Ansökan om tillstånd att inneha skjutvapen görs skriftligen

hos polismyndigheten.

Ansökan skall innehålla uppgift om sökandens namn, personnummer och hemvist samt om vapnets typ, fabrikat, modell och kaliber.

Ansökan om tillstånd att inneha skjutvapen görs skriftligen. Ansökan ska innehålla uppgift om sökandens namn, personnummer och hemvist samt om vapnets typ, fabrikat, modell och kaliber.

Avser ansökan ett visst bestämt vapen, skall i ansökan dessutom anges överlåtarens eller upplåtarens namn, person- eller organisationsnummer och hemvist samt vapnets tillverkningsnummer. Avser ansökan ett vapen som saknar uppgift om tillverkningsnummer skall annan uppgift som tillåter identifiering anges. Vid förvärv av vapen från någon annan än en vapenhandlare, skall överlåtarens tillståndsbevis för vapnet bifogas, om beviset finns i

Avser ansökan ett visst bestämt vapen, ska i ansökan dessutom anges överlåtarens eller upplåtarens namn, person- eller organisationsnummer och hemvist samt vapnets tillverkningsnummer. Avser ansökan ett vapen som saknar uppgift om tillverkningsnummer ska annan uppgift som tillåter identifiering anges. Vid förvärv av vapen från någon annan än en vapenhandlare, ska överlåtarens tillståndsbevis för vapnet bifogas, om beviset finns i

428 Senaste lydelse 2006:509.

behåll. behåll.

I ansökan skall anges antal och slag av skjutvapen som sökanden redan innehar. Ansökan

skall vidare innehålla uppgift om

ändamålet med innehavet och vilka omständigheter sökanden vill åberopa till stöd för sin ansökan att inneha det.

I ansökan ska anges antal och slag av skjutvapen som sökanden redan innehar. Ansökan

ska vidare innehålla uppgift om

ändamålet med innehavet och vilka omständigheter sökanden vill åberopa till stöd för sin ansökan att inneha det.

7 §

Om tillstånd beviljas att inneha ett skjutvapen som sökanden avser att förvärva i ett främmande land, får polismyn-

digheten i förekommande fall

även utfärda sådant intyg om att förvärvet godkänns av svensk myndighet som kan krävas av myndigheterna i det främmande landet.

Om tillstånd beviljas att inneha ett skjutvapen som sökanden avser att förvärva i ett främmande land, får Polismyn-

digheten i förekommande fall

även utfärda sådant intyg om att förvärvet godkänns av svensk myndighet som kan krävas av myndigheterna i det främmande landet.

I annat fall får polismyndig-

heten godkänna att en person

som är bosatt i Sverige får förvärva skjutvapen i ett främmande land, om det med hänsyn till sökandens personliga förhållanden kan antas att han inte kommer att missbruka vapnet. Ett sådant godkännande medför inte någon rätt att inneha vapnet i Sverige.

I annat fall får Polismyndig-

heten godkänna att en person

som är bosatt i Sverige får förvärva skjutvapen i ett främmande land, om det med hänsyn till sökandens personliga förhållanden kan antas att han eller

hon inte kommer att missbruka

vapnet. Ett sådant godkännande medför inte någon rätt att inneha vapnet i Sverige.

9 §

Ansökan om tillstånd att inneha ammunition görs skriftligen

hos polismyndigheten.

Ansökan skall innehålla uppgift om sökandens namn, personnummer och hemvist samt om det slag och den mängd ammu-

Ansökan om tillstånd att inneha ammunition görs skriftligen. Ansökan ska innehålla uppgift om sökandens namn, personnummer och hemvist samt om det slag och den mängd ammunition som sök-

nition som sökanden önskar tillstånd att inneha. Ansökan

skall även innehålla uppgift om

ändamålet med innehavet och de omständigheter sökanden vill åberopa till stöd för sin ansökan att inneha ammunitionen.

anden önskar tillstånd att inneha. Ansökan ska även innehålla uppgift om ändamålet med innehavet och de omständigheter sökanden vill åberopa till stöd för sin ansökan att inneha ammunitionen.

3 kap.

1 §

Över tillstånd att inneha skjutvapen eller ammunition

skall polismyndigheten utfärda

bevis samt, om tillståndet avser innehav av vapen, en duplett av beviset.

Över tillstånd att inneha skjutvapen eller ammunition ska

Polismyndigheten utfärda bevis

samt, om tillståndet avser innehav av vapen, en duplett av beviset.

Om tillståndet avser en person som är bosatt i ett annat land inom Europeiska unionen

skall polismyndigheten sända en kopia av tillståndsbeviset till Rikspolisstyrelsen. I förekommande fall skall kopian även omfatta en sådan anteckning som avses i 6 § andra stycket. Rikspolisstyrelsen skall till det främ-

mande landet vidarebefordra de uppgifter som krävs för att kunna identifiera vapnet och förvärvaren. Detta gäller dock endast skjutvapen som hör till kategori C i bilagan till denna förordning samt ammunition som är avsedd för sådana vapen.

Om tillståndet avser en person som är bosatt i ett annat land inom Europeiska unionen

ska Polismyndigheten till det

främmande landet vidarebefordra de uppgifter som krävs för att kunna identifiera vapnet och förvärvaren. Detta gäller dock endast skjutvapen som hör till kategori C i bilagan till denna förordning samt ammunition som är avsedd för sådana vapen.

5 §

Den som inte har förvärvat skjutvapen före utgången av den tid som sägs i 2 kap. 7 § vapenlagen (1996:67)skall inom en månad därefter anmäla detta och

Den som inte har förvärvat skjutvapen före utgången av den tid som sägs i 2 kap. 7 § vapenlagen (1996:67)ska inom en månad därefter anmäla detta och

återlämna tillståndsbeviset till

polismyndigheten.

återlämna tillståndsbeviset till

Polismyndigheten.

6 §

429

Den som förvärvar skjutvapen med stöd av ett innehavstillstånd som inte avser ett visst bestämt vapen skall senast inom en månad efter förvärvet visa upp tillståndsbeviset hos

polismyndigheten och lämna

uppgift om vapnets tillverkningsnummer samt om överlåtarens eller upplåtarens namn och hemvist, om dessa uppgifter inte har lämnats tidigare. Avser förvärvet ett skjutvapen som saknar uppgift om tillverkningsnummer, skall annan uppgift som möjliggör identifiering anges. Är det fråga om förvärv av skjutvapen från någon annan än en vapenhandlare, skall överlåtarens tillståndsbevis för vapnet bifogas, om beviset finns i behåll.

Den som förvärvar skjutvapen med stöd av ett innehavstillstånd som inte avser ett visst bestämt vapen ska senast inom en månad efter förvärvet visa upp tillståndsbeviset hos

Polismyndigheten och lämna

uppgift om vapnets tillverkningsnummer samt om överlåtarens eller upplåtarens namn och hemvist, om dessa uppgifter inte har lämnats tidigare. Avser förvärvet ett skjutvapen som saknar uppgift om tillverkningsnummer, ska annan uppgift som möjliggör identifiering anges. Är det fråga om förvärv av skjutvapen från någon annan än en vapenhandlare, ska överlåtarens tillståndsbevis för vapnet bifogas, om beviset finns i behåll.

Polismyndigheten skall på beviset anteckna vapnets tillverkningsnummer eller, om det saknas, någon annan uppgift som möjliggör identifiering.

Polismyndigheten ska på beviset anteckna vapnets tillverkningsnummer eller, om det saknas, någon annan uppgift som möjliggör identifiering.

8 §

430

Har ett tillståndsbevis förstörts eller förkommit eller förändrats så att det inte lämpligen kan användas, får polismyndig-

heten efter ansökan utfärda ett nytt bevis (duplettbevis).

Har ett tillståndsbevis förstörts eller förkommit eller förändrats så att det inte lämpligen kan användas, får efter ansökan

ett nytt bevis utfärdas (duplett-

bevis).

429 Senaste lydelse 2006:509. 430 Senaste lydelse 2006:509.

Ansökan skall, om beviset inte finns i behåll, innehålla en på heder och samvete avgiven förklaring om förlusten av beviset.

Ansökan ska, om beviset inte finns i behåll, innehålla en på heder och samvete avgiven förklaring om förlusten av beviset.

Kommer beviset senare till rätta, skall det genast överlämnas till polismyndigheten.

Kommer beviset senare till rätta, ska det genast överlämnas till Polismyndigheten.

9 §

Polismyndigheten skall efter ansökan utfärda ett europeiskt skjutvapenpass till den som har tillstånd att i Sverige inneha ett skjutvapen som avses i bilagan till denna förordning. Skjutvapenpasset

skall

ha en

begränsad giltighetstid. Det får återkallas av polismyndigheten, om det finns särskilda skäl till det.

Polismyndigheten ska efter ansökan utfärda ett europeiskt skjutvapenpass till den som har tillstånd att i Sverige inneha ett skjutvapen som avses i bilagan till denna förordning. Skjutvapenpasset ska ha en begränsad giltighetstid. Det får återkallas av Polismyndigheten, om det finns särskilda skäl till det.

Ett europeiskt skjutvapenpass skall omedelbart lämnas in till polismyndigheten, om innehavarens tillstånd att inneha något av de skjutvapen som omfattas av passet återkallas, om innehavaren avhänder sig något av dessa vapen eller om skjutvapenpasset återkallas. Om passet inte längre skall gälla,

skall det makuleras. I annat fall skall polismyndigheten göra en

anteckning i passet om de ändrade förhållandena och återlämna det till innehavaren.

Ett europeiskt skjutvapenpass ska omedelbart lämnas in till Polismyndigheten, om innehavarens tillstånd att inneha något av de skjutvapen som omfattas av passet återkallas, om innehavaren avhänder sig något av dessa vapen eller om skjutvapenpasset återkallas. Om passet inte längre ska gälla, ska det makuleras. I annat fall ska

Polismyndigheten

göra en

anteckning i passet om de ändrade förhållandena och återlämna det till innehavaren.

Ytterligare föreskrifter om det europeiska skjutvapenpasset meddelas av Rikspolisstyrelsen.

Ytterligare föreskrifter om det europeiska skjutvapenpasset meddelas av Polismyndigheten.

4 kap.

1 §

431

I fråga om tillstånd till införsel av skjutvapen eller ammunition gäller 2 kap. 1, 3–6 och 8–11 §§ samt 3 kap. 1 § första stycket, 2–4, 7 och 8 §§. Avser tillståndet vapen eller ammunition som tillfälligt ska användas vid jakt eller tävling här i landet, får de förutsättningar som motsvarar dem som anges i 2 kap. 3 och 5 §§ visas genom intyg från den som anordnar jakten eller tävlingen.

Om införseln innefattar transitering, ska Rikspolisstyrel-

sen före införseln vidarebefordra

uppgifterna i tillståndet till en behörig myndighet i transiteringsländerna.

Om införseln innefattar transitering, ska Polismyndig-

heten före införseln vidare-

befordra uppgifterna i tillståndet till en behörig myndighet i transiteringsländerna.

5 §

432

Företrädare för polisen i Danmark, Finland, Island och Norge som i tjänsten reser genom Sverige från ett nordiskt land till en annan del av det landet eller till ett annat nordiskt land och medför skjutvapen och ammunition för tjänsteändamål undantas enligt 11 kap. 1 § f vapenlagen (1996:67) från lagens bestämmelser om skjutvapen och ammunition.

Rikspolisstyrelsen får meddela

föreskrifter om förvaring av skjutvapen och ammunition vid transitering enligt första stycket.

Polismyndigheten får meddela

föreskrifter om förvaring av skjutvapen och ammunition vid transitering enligt första stycket.

5 kap.

1 §

433

Ansökan om tillstånd att driva handel med skjutvapen görs skriftligen hos polismyn-

digheten. Ansökan ska innehålla

uppgift om sökandens namn, personnummer eller organisationsnummer, hemvist eller säte och om uppskattad omfattning av rörelsen, lagerhållningens

Ansökan om tillstånd att driva handel med skjutvapen görs skriftligen. Ansökan ska innehålla uppgift om sökandens namn, personnummer eller organisationsnummer, hemvist eller säte och om uppskattad omfattning av rörelsen, lagerhållningens storlek, lokalerna

431 Senaste lydelse 2011:573. 432 Senaste lydelse 2005:584. 433 Senaste lydelse 2012:308.

storlek, lokalerna där verksamheten ska bedrivas samt de omständigheter sökanden vill åberopa för utredning av sina kunskaper att driva handel med skjutvapen. Om sökanden är en juridisk person ska ansökan dessutom innehålla uppgift om namn, personnummer och hemvist för de fysiska personer som har ett betydande inflytande över den juridiska personen.

där verksamheten ska bedrivas samt de omständigheter sökanden vill åberopa för utredning av sina kunskaper att driva handel med skjutvapen. Om sökanden är en juridisk person ska ansökan dessutom innehålla uppgift om namn, personnummer och hemvist för de fysiska personer som har ett betydande inflytande över den juridiska personen.

Beviljas tillstånd ska bevis om detta utfärdas. I beviset ska det anges vilka typer av skjutvapen och vilket antal av varje typ av skjutvapen som får innehas på en gång samt den plats där rörelsen får bedrivas.

2 §

Rikspolisstyrelsen

meddelar

närmare föreskrifter om krav på kunskap för tillstånd att driva handel med skjutvapen.

Polismyndigheten meddelar

närmare föreskrifter om krav på kunskap för tillstånd att driva handel med skjutvapen.

3 §

434

Vid provskjutning får i en vapenhandlares ställe någon annan person närvara som har godkänts av polismyndigheten.

Vid provskjutning får i en vapenhandlares ställe någon annan person närvara som har godkänts av Polismyndigheten.

4 §

Handelsrörelse får inte påbörjas förrän polismyndig-

heten har godkänt de lokaler och

andra utrymmen som är anordnade för vapnens förvaring.

Handelsrörelse får inte påbörjas förrän Polismyndig-

heten har godkänt de lokaler och

andra utrymmen som är anordnade för vapnens förvaring.

5 §

Handlares förvärv av skjutvapen skall ske efter skriftlig rekvisition. Över rekvisi-

Handlares förvärv av skjutvapen ska ske efter skriftlig rekvisition. Över rekvisi-

434 Senaste lydelse 2012:308.

tionerna skall handlaren föra särskild inköpsförteckning.

tionerna ska handlaren föra särskild inköpsförteckning.

En handlare som i särskilt fall önskar förvärva skjutvapen av någon annan än den som är berättigad att tillverka eller driva handel med skjutvapen skall kontrollera att överlåtaren har tillstånd att inneha vapnet. Handlaren skall inom en månad från förvärvet skriftligen anmäla detta hos polismyndigheten i den

ort där överlåtaren är folkbok-

förd eller, om denne inte är folkbokförd i Sverige, i den ort där han är bosatt eller annars uppehåller sig. I samband med sådan anmälan skall överlåtarens tillståndsbevis ges in till polis-

myndigheten, om det finns i

behåll.

En handlare som i särskilt fall önskar förvärva skjutvapen av någon annan än den som är berättigad att tillverka eller driva handel med skjutvapen ska kontrollera att överlåtaren har tillstånd att inneha vapnet. Handlaren ska inom en månad från förvärvet skriftligen anmäla detta hos Polismyndigheten.

Anmälan ska göras i det län där

överlåtaren är folkbokförd eller, om han eller hon inte är folkbokförd i Sverige, i det län där han eller hon är bosatt eller annars uppehåller sig. I samband med sådan anmälan ska överlåtarens tillståndsbevis ges in till

Polismyndigheten, om det finns i

behåll.

7 §

Föreskrifter om innehållet i rekvisition, om vilka uppgifter som skall införas i inköpsförteckning och försäljningsförteckning, hur förteckningarna

skall föras och om vilka hand-

lingar som skall fogas som bilagor till sådana förteckningar samt om innehållet i anmälan som avses i 5 § andra stycket meddelas av Rikspolisstyrelsen.

Föreskrifter om innehållet i rekvisition, om vilka uppgifter som ska införas i inköpsförteckning och försäljningsförteckning, hur förteckningarna

ska föras och om vilka hand-

lingar som ska fogas som bilagor till sådana förteckningar samt om innehållet i anmälan som avses i 5 § andra stycket meddelas av Polismyndigheten.

9 §

Handlare är skyldiga att hålla inköps- och försäljningsförteckningarna med bilagor tillgängliga för polisman samt att lämna

Handlare är skyldiga att hålla inköps- och försäljningsförteckningarna med bilagor tillgängliga för polisman samt att lämna

av denne begärda upplysningar

om inköpta och sålda vapen och om befintligt vapenlager liksom om andra förhållanden, som är av betydelse för den tillsyn som

polismyndighet skall utöva enligt

8 §.

honom eller henne begärda upp-

lysningar om inköpta och sålda vapen och om befintligt vapenlager liksom om andra förhållanden, som är av betydelse för den tillsyn som Polismyn-

digheten ska utöva enligt 8 §.

10 §

Inköpsförteckning och försäljningsförteckning samt bilagor skall förvaras under tio år från den dag sista anteckningen gjordes. Läggs rörelsen ner, skall förteckningarna och bilagorna överlämnas till polis-

myndigheten.

Inköpsförteckning och försäljningsförteckning samt bilagor ska förvaras under tio år från den dag sista anteckningen gjordes. Läggs rörelsen ner, ska förteckningarna och bilagorna överlämnas till Polismyndig-

heten.

11 §

Har en tillståndshavare avlidit eller försatts i konkurs, får rörelsen fortsättas för dödsboets eller konkursboets räkning under högst ett år från dödsfallet eller edgångssammanträdet i konkursen under förutsättning att anmälan görs till

polismyndigheten

inom en

månad från nämnda tidpunkt och rörelsen förestås av godkänd föreståndare eller ersättare.

Har en tillståndshavare avlidit eller försatts i konkurs, får rörelsen fortsättas för dödsboets eller konkursboets räkning under högst ett år från dödsfallet eller edgångssammanträdet i konkursen under förutsättning att anmälan görs till Polismyndigheten inom en månad från nämnda tidpunkt och rörelsen förestås av godkänd föreståndare eller ersättare.

Anmälan ska göras i det län där verksamheten bedrivs.

12 §

435

Ansökan om godkännande som föreståndare eller ersättare eller om godkännande av en person som i en vapenhandlares

Ansökan om godkännande som föreståndare eller ersättare eller om godkännande av en person som i en vapenhandlares

435 Senaste lydelse 2012:308.

ställe ska närvara vid provskjutning, görs skriftligen hos

polismyndigheten. Ansökan ska

innehålla uppgift om sökandens namn, personnummer och hemvist.

ställe ska närvara vid provskjutning, görs skriftligen. Ansökan ska innehålla uppgift om sökandens namn, personnummer och hemvist.

Polismyndigheten ska utfärda bevis om sådant godkännande som avses i första stycket.

Polismyndigheten ska utfärda bevis om sådant godkännande som avses i första stycket.

6 kap.

1 §

436

Tillstånd krävs för att föra över skjutvapen som omfattas av bilagan till denna förordning från Sverige till ett annat land inom Europeiska unionen.

Ansökan om tillstånd till överföring ska göras hos polis-

myndigheten. Den ska göras

skriftligen på formulär som fastställs av Rikspolisstyrelsen och innehålla de uppgifter som anges på detta.

Ansökan om tillstånd till överföring ska göras skriftligen på formulär som fastställs av

Polismyndigheten och innehålla

de uppgifter som anges på detta.

Om det krävs tillstånd till införsel av vapnet i det land dit vapnet ska föras över, ska ett sådant tillstånd bifogas ansökan. Innefattar utförseln transitering ska, i de fall det krävs, tillstånd från transiteringsländerna bifogas ansökan.

2 §

437

Vid prövning av en ansökan enligt 1 § ska polismyndigheten kontrollera att nödvändigt tillstånd till införsel och transitering av vapnet finns och att överföringen uppfyller godtagbara krav på säkerhet.

Vid prövning av en ansökan enligt 1 § ska Polismyndigheten kontrollera att nödvändigt tillstånd till införsel och transitering av vapnet finns och att överföringen uppfyller godtagbara krav på säkerhet.

Beviljas tillstånd till överföring ska i förekommande fall införseltillstånd från mottagarlandet och transiteringstillstånd

Beviljas tillstånd till överföring ska i förekommande fall införseltillstånd från mottagarlandet och transiteringstillstånd

436 Senaste lydelse 2011:573. 437 Senaste lydelse 2011:573.

från transiteringsländerna bifogas beslutet. En kopia av

beslutet ska omedelbart sändas till Rikspolisstyrelsen.

från transiteringsländerna bifogas beslutet.

Rikspolisstyrelsen ska senast

vid överföringen vidarebefordra uppgifterna i beslutet till en behörig myndighet i det land dit vapnet ska föras och i förekommande fall i transiteringsländerna.

Polismyndigheten ska senast

vid överföringen vidarebefordra uppgifterna i beslutet till en behörig myndighet i det land dit vapnet ska föras och i förekommande fall i transiteringsländerna.

4 §

438

Den som har tillstånd att driva handel med skjutvapen får beviljas generellt tillstånd att föra över sådana vapen som omfattas av handelstillståndet från Sverige till en vapenhandlare som är bosatt i ett annat land inom Europeiska unionen. Ett sådant tillstånd får beviljas för en tid av högst tre år åt gången.

Vid överföring av skjutvapen med stöd av tillstånd enligt första stycket ska avsändaren senast fjorton dagar före överföringen lämna upplysningar till

Rikspolisstyrelsen om

Vid överföring av skjutvapen med stöd av tillstånd enligt första stycket ska avsändaren senast fjorton dagar före överföringen lämna upplysningar till

Polismyndigheten om

a) namn och adress på den som säljer eller överlåter skjutvapnet och på den som köper eller förvärvar det eller i förekommande fall ägaren,

b) den adress som skjutvapnet ska transporteras till,

c) antalet skjutvapen som ska transporteras, och

d) uppgifter som möjliggör identifiering av skjutvapnet.

Rikspolisstyrelsen ska omedel-

bart vidarebefordra uppgifterna till Tullverket, en behörig myndighet i destinationslandet och i förekommande fall i transiteringsländerna.

Polismyndigheten

ska

omedelbart vidarebefordra uppgifterna till Tullverket, en behörig myndighet i destinationslandet och i förekommande fall i transiteringsländerna.

438 Senaste lydelse 2011:573.

7 kap.

3 §

439

Tillstånd att låna skjutvapen får meddelas för jakt eller målskytte.

Om det finns synnerliga skäl, får tillstånd att låna skjutvapen meddelas för skjutning även för annat ändamål än som anges i första stycket. I ett ärende om

sådant tillstånd skall det inhämtas yttrande från Rikspolisstyrelsen.

Om det finns synnerliga skäl, får tillstånd att låna skjutvapen meddelas för skjutning även för annat ändamål än som anges i första stycket.

4 §

440

En ansökan om tillstånd att låna skjutvapen görs skriftligen

hos polismyndigheten. Den skall

innehålla uppgift om

1. sökandens namn, personnummer och hemvist,

2. för vilket ändamål sökanden vill låna skjutvapen,

3. vilken typ av skjutvapen tillståndet skall avse, samt

4. vilka omständigheter sökanden vill åberopa till stöd för sin ansökan.

En ansökan om tillstånd att låna skjutvapen görs skriftligen. Den ska innehålla uppgift om

1. sökandens namn, personnummer och hemvist,

2. för vilket ändamål sökanden vill låna skjutvapen,

3. vilken typ av skjutvapen tillståndet ska avse, samt

4. vilka omständigheter sökanden vill åberopa till stöd för sin ansökan.

8 kap.

1 §

441

Ansökan om tillstånd enligt 2 kap. 1 § vapenlagen (1996:67) att ta emot skjutvapen för reparation eller översyn görs skriftligen hos polismyndigheten.

Ansökan om tillstånd enligt 2 kap. 1 § vapenlagen (1996:67) att ta emot skjutvapen för reparation eller översyn görs skriftligen.

Ansökan skall innehålla uppgift om sökandens namn, personnummer och hemvist

Ansökan ska innehålla uppgift om sökandens namn, personnummer och hemvist

439 Senaste lydelse 2006:509. 440 Senaste lydelse 2006:509. 441 Senaste lydelse 2006:509.

samt om vilka vapentyper ansökan avser och hur mottagna skjutvapen avses bli förvarade.

samt om vilka vapentyper ansökan avser och hur mottagna skjutvapen avses bli förvarade.

Beviljas tillstånd skall bevis om detta utfärdas. Beviset skall innehålla uppgifter om vilka vapentyper tillståndet avser samt om villkor som meddelats med stöd av vapenlagen.

Beviljas tillstånd ska bevis om detta utfärdas. Beviset ska innehålla uppgifter om vilka vapentyper tillståndet avser samt om villkor som meddelats med stöd av vapenlagen.

2 §

442

Den som tar emot skjutvapen för reparation eller översyn är skyldig att föra anteckningar i en särskild reparationsförteckning över mottagna vapen.

Rikspolisstyrelsen får meddela

föreskrifter om vilka uppgifter som skall införas i förteckningen och hur förteckningen

skall föras.

Polismyndigheten får meddela

föreskrifter om vilka uppgifter som ska införas i förteckningen och hur förteckningen ska föras.

Den som har tagit emot skjutvapen för reparation eller översyn är skyldig att hålla förteckningen tillgänglig för polisman och på begäran lämna upplysningar till honom eller henne om mottagna vapen.

Förteckningen och bilagor till denna skall förvaras under tio år från den dag sista anteckningen gjordes.

Förteckningen och bilagor till denna ska förvaras under tio år från den dag sista anteckningen gjordes.

9 kap.

1 §

443

Rikspolisstyrelsen

meddelar

särskilda föreskrifter om vapenhandlares, museers och sammanslutningars förvaring av tillståndspliktiga skjutvapen samt sammanslutningars förvaring av ammunition. I fråga om förvaring av ammunition som räknas till explosiva varor finns bestäm-

Polismyndigheten meddelar

särskilda föreskrifter om vapenhandlares, museers och sammanslutningars förvaring av tillståndspliktiga skjutvapen samt sammanslutningars förvaring av ammunition. I fråga om förvaring av ammunition som räknas till explosiva varor finns bestäm-

442 Senaste lydelse 2006:509. 443 Senaste lydelse 2010:1079.

melser även i lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor och i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

Rikspolisstyrelsen

meddelar

närmare föreskrifter om hur skjutvapen och ammunition ska förvaras för att uppfylla föreskrifterna i 5 kap. 2 § vapenlagen (1996:67).

melser även i lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor och i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

Polismyndigheten meddelar

närmare föreskrifter om hur skjutvapen och ammunition ska förvaras för att uppfylla föreskrifterna i 5 kap. 2 § vapenlagen (1996:67).

2 §

444

Rikspolisstyrelsen

meddelar

närmare föreskrifter om vad som skall iakttas utöver bestämmelserna i 5 kap. vapenlagen (1996:67) i fråga om transport av skjutvapen och ammunition.

Polismyndigheten meddelar

närmare föreskrifter om vad som ska iakttas utöver bestämmelserna i 5 kap. vapenlagen (1996:67) i fråga om transport av skjutvapen och ammunition.

3 §

445

Ansökan om tillstånd att förvara skjutvapen eller ammunition hos någon annan görs skriftligen hos polismyndigheten. Ansökan skall innehålla uppgifter om sökandens namn, personnummer och hemvist samt om varje vapens typ, fabrikat, modell och kaliber. Ansökan skall också innehålla uppgift om mottagarens namn, personnummer och hemvist. Ansökan skall vidare innehålla en närmare redogörelse för skälen för förvaring hos mottagaren och möjligheten för

denne att erbjuda en säker för-

varing.

Ansökan om tillstånd att förvara skjutvapen eller ammunition hos någon annan görs skriftligen. Ansökan ska innehålla uppgifter om sökandens namn, personnummer och hemvist samt om varje vapens typ, fabrikat, modell och kaliber. Ansökan ska också innehålla uppgift om mottagarens namn, personnummer och hemvist. Ansökan ska vidare innehålla en närmare redogörelse för skälen för förvaring hos mottagaren och möjligheten för honom eller

henne att erbjuda en säker för-

varing.

Polismyndigheten får bevilja

444 Senaste lydelse 2000:149. 445 Senaste lydelse 2000:149.

tillstånd till förvaring hos annan endast om polismyndigheten på den ort där förvaringen skall ske har medgett detta.

Beviljas tillstånd skall bevis om detta utfärdas. Beviset skall innehålla uppgift om för vilken tid tillståndet gäller samt om villkor som meddelats med stöd av vapenlagen (1996:67). En kopia av beviset skall tillställas mottagaren.

Beviljas tillstånd ska bevis om detta utfärdas. Beviset ska innehålla uppgift om för vilken tid tillståndet gäller samt om villkor som meddelats med stöd av vapenlagen (1996:67). En kopia av beviset ska lämnas till mottagaren.

10 kap.

1 §

Länsstyrelsen skall utse en eller flera värderingsmän som

skall biträda polismyndigheten

vid värdering av skjutvapen och ammunition som skall lösas in. Till värderingsman bör utses den som har god kännedom om skjutvapens och ammunitions marknadsvärde och vapenhandlares pris vid inköp av begagnade skjutvapen.

Länsstyrelsen ska utse en eller flera värderingsmän som

ska biträda Polismyndigheten vid

värdering av skjutvapen och ammunition som ska lösas in. Till värderingsman bör utses den som har god kännedom om skjutvapens och ammunitions marknadsvärde och vapenhandlares pris vid inköp av begagnade skjutvapen.

Värderingsman är berättigad till ersättning av allmänna medel för sitt uppdrag.

Polismyndigheten bör med

ägaren till den egendom som

skall inlösas söka komma över-

ens om det värde efter vilket inlösen skall ske.

Polismyndigheten bör med

ägaren till den egendom som ska inlösas söka komma överens om det värde efter vilket inlösen ska ske.

11 kap.

1 §

446

Ingår skjutvapen bland tillgångarna i ett dödsbo, skall den som har vård om boet göra en

Ingår skjutvapen bland tillgångarna i ett dödsbo, ska den som har vård om boet göra en

446 Senaste lydelse 2006:509.

skriftlig anmälan om detta hos

polismyndigheten på den avlidnes folkbokföringsort

senast tre

månader efter dödsfallet.

skriftlig anmälan om detta hos

Polismyndigheten senast tre

månader efter dödsfallet.

Anmälan ska göras i det län där den avlidne var folkbokförd.

Ingår skjutvapen bland tillgångarna i ett konkursbo, skall konkursförvaltaren så snart som möjligt göra en skriftlig anmälan om detta till polismyndigheten på den ort där vapnet förvarades då det togs om hand.

Ingår skjutvapen bland tillgångarna i ett konkursbo, ska konkursförvaltaren så snart som möjligt göra en skriftlig anmälan om detta till Polismyndigheten.

Anmälan ska göras på den ort

där vapnet förvarades då det togs om hand.

En anmälan enligt första eller andra stycket skall innehålla uppgift om fabrikat, modell, kaliber och tillverkningsnummer för varje vapen och om art och mängd av tillhörande ammunition. Är det fråga om vapen som saknar uppgift om tillverkningsnummer skall annan uppgift som möjliggör identifiering lämnas. Anmälan skall också innehålla uppgift om vem som har hand om vapnet för boets räkning och om hur det förvaras.

En anmälan enligt första eller andra stycket ska innehålla uppgift om fabrikat, modell, kaliber och tillverkningsnummer för varje vapen och om art och mängd av tillhörande ammunition. Är det fråga om vapen som saknar uppgift om tillverkningsnummer ska annan uppgift som möjliggör identifiering lämnas. Anmälan ska också innehålla uppgift om vem som har hand om vapnet för boets räkning och om hur det förvaras.

13 kap.

4 §

447

Den som med stöd av bestämmelserna i 3 kap. vapenlagen (1996:67) lånar ut ett skjutvapen till någon som är fast bosatt i en stat som har tillträtt den europeiska konventionen den 28 juni 1978 om kontroll av enskilda personers inför-

Den som med stöd av bestämmelserna i 3 kap. vapenlagen (1996:67) lånar ut ett skjutvapen till någon som är fast bosatt i en stat som har tillträtt den europeiska konventionen den 28 juni 1978 om kontroll av enskilda personers inför-

447 Senaste lydelse 1999:140.

skaffande och innehav av skjutvapen (den europeiska vapenkonventionen), skall omedelbart anmäla utlåningen till polismyn-

digheten, om inte vapnet skall

innehas och användas av låntagaren endast inom Sverige.

En sådan anmälan skall också göras av den som avser att för personligt bruk föra ut skjutvapen ur Sverige till en stat som har tillträtt den europeiska vapenkonventionen, om vistelsen i den främmande staten skall vara mer än tre månader. Anmälan skall göras före utförseln.

skaffande och innehav av skjutvapen (den europeiska vapenkonventionen), ska omedelbart anmäla utlåningen till Polismyn-

digheten, om inte vapnet ska

innehas och användas av låntagaren endast inom Sverige.

En sådan anmälan ska också göras av den som avser att för personligt bruk föra ut skjutvapen ur Sverige till en stat som har tillträtt den europeiska vapenkonventionen, om vistelsen i den främmande staten ska vara mer än tre månader. Anmälan ska göras före utförseln.

Till den europeiska vapenkonventionen är, förutom Sverige, följande stater anslutna: Cypern, Danmark med undantag av Färöarna och Grönland, Island, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Rumänien och Tyskland.

6 §

Anmälan som avses i 4 § skall göras till polismyndigheten i den

ort där anmälaren är folkbok-

förd eller, om han inte är folkbokförd i Sverige, i den ort där han är bosatt eller annars uppehåller sig. Anmälan skall innehålla uppgift om namn och hemort samt nummer på pass eller identitetskort i fråga om den person som skall inneha skjutvapnet. Dessutom skall uppgifter om vapnet lämnas i de hänseenden som anges i 2 kap. 6 § denna förordning.

Anmälan som avses i 4 § ska göras till Polismyndigheten.

Anmälan ska göras i det län där

anmälaren är folkbokförd eller, om han eller hon inte är folkbokförd i Sverige, i det län där han eller hon är bosatt eller annars uppehåller sig. Anmälan

ska innehålla uppgift om namn

och hemort samt nummer på pass eller identitetskort i fråga om den person som ska inneha skjutvapnet. Dessutom ska uppgifter om vapnet lämnas i de hänseenden som anges i 2 kap. 6 § denna förordning.

Polismyndigheten

skall

vidarebefordra anmälan till

Polismyndigheten ska under-

rätta behörig myndighet i den

Rikspolisstyrelsen, som sänder underrättelse till behörig myn-

dighet i den främmande staten.

främmande staten.

14 kap.

2 §

Den som har ertappats med att medföra skjutvapen utan att kunna visa upp i 12 kap. 3 och 4 §§ föreskriven handling är fri från ansvar, om han inom en vecka därefter hos polismyndig-

het styrker att han vid tiden för

förseelsen hade rätt att inneha vapnet och omständigheterna ger vid handen att förseelsen haft sin grund i tillfälligt förbiseende.

Den som har ertappats med att medföra skjutvapen utan att kunna visa upp i 12 kap. 3 och 4 §§ föreskriven handling är fri från ansvar, om han eller hon inom en vecka därefter hos

Polismyndigheten styrker att han eller hon vid tiden för förseelsen

hade rätt att inneha vapnet och omständigheterna ger vid handen att förseelsen haft sin grund i tillfälligt förbiseende.

15 kap.

2 §

En polismyndighets eller en

domstols beslut enligt denna förordning skall gälla omedelbart, om inte annat förordnas.

Polismyndighetens eller en

domstols beslut enligt denna förordning ska gälla omedelbart, om inte annat beslutas.

17 kap.

3 §

Har domstol funnit någon skyldig till brott mot vapenlagen (1996:67) eller denna förordning eller till annat brott vid vilket skjutvapen använts eller har högre rätt avgjort mål vari sådan dom meddelats, skall kopia av domen eller beslutet samma dag sändas till polis-

myndigheten i den dömdes

folkbokföringsort. I fråga om den som driver handel med skjutvapen eller ammunition,

Har domstol funnit någon skyldig till brott mot vapenlagen (1996:67) eller denna förordning eller till annat brott vid vilket skjutvapen använts eller har högre rätt avgjort mål vari sådan dom meddelats, ska kopia av domen eller beslutet samma dag sändas till Polis-

myndigheten tillsammans med uppgift om den dömdes folkbok-

föringsort. I fråga om den som driver handel med skjutvapen

ingår i styrelse för sammanslutning som avses i 2 kap. 3 § b vapenlagen (1996:67) eller företräder huvudman för museum

skall underrättelse även sändas till polismyndigheten i den ort

där rörelsen bedrivs, styrelsen har sitt säte eller museet är beläget.

eller ammunition, ingår i styrelse för sammanslutning som avses i 2 kap. 3 § b vapenlagen (1996:67) eller företräder huvudman för museum ska

uppgift även om den ort där

rörelsen bedrivs, styrelsen har sitt säte eller museet är beläget

bifogas.

Samma underrättelseskyldighet gäller när domstol har lämnat yrkande om förverkande enligt vapenlagen helt eller delvis utan bifall.

4 §

Ytterligare föreskrifter för verkställigheten av vapenlagen (1996:67) och för verkställigheten av denna förordning meddelas av Rikspolisstyrelsen, som

även meddelar föreskrifter om registerföringen hos polismyndigheterna.

Ytterligare föreskrifter för verkställigheten av vapenlagen (1996:67) och för verkställigheten av denna förordning meddelas av Polismyndigheten.

Bilaga Kategori D

448

För tillämpningen av vissa bestämmelser i vapenförordningen (1996:70) delas skjutvapen och ammunition in i kategorier enligt följande. ---------------------------------------------------------------------------

Undantag

Ovan angivna kategorier ska inte omfatta föremål som stämmer med beskrivningen i dessa men som

a) har gjorts varaktigt obrukbara genom åtgärder som har godkänts av polismyndigheten och som medför att skjutvapnets slutstycke, patronläge

a) har gjorts varaktigt obrukbara genom åtgärder som har godkänts av Polismyndigheten och som medför att skjutvapnets slutstycke, patronläge

448 Senaste lydelse 2011:573.

och pipa har gjorts definitivt oanvändbara och omöjliga att avlägsna, ersätta eller ändra för någon som helst återanvändning av skjutvapnet,

och pipa har gjorts definitivt oanvändbara och omöjliga att avlägsna, ersätta eller ändra för någon som helst återanvändning av skjutvapnet,

b) är gjorda för larm, signalering, livräddning, djurslakt eller harpunfiske eller för industriellt eller tekniskt bruk, förutsatt att de bara kan användas i ett sådant syfte,

c) betraktas som antika vapen eller reproduktioner av sådana, om dessa inte har inkluderats i de föregående kategorierna

--------------------------------------------------------------------------

Denna förordning träder i kraft den

269. Förslag till förordning om ändring i säkerhetsskyddsförordningen (1996:633)

Härigenom föreskrivs att 10–12, 22, 26–27, 29–30, 32, 34, 36, 39, 40 a, 42–44 a och 47 §§säkerhetsskyddsförordningen (1996:633)och bilagan till förordningen ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10§

449

Om en hemlig uppgift kan ha röjts, skall detta skyndsamt anmälas till Rikspolisstyrelsen, om röjandet kan antas medföra men för rikets säkerhet som inte endast är ringa.

Om en hemlig uppgift kan ha röjts, ska detta skyndsamt anmälas till Säkerhetspolisen, om röjandet kan antas medföra men för rikets säkerhet som inte endast är ringa.

11 §

450

För försändelser med hemliga handlingar till utlandet skall Utrikesdepartementets kurirförbindelser anlitas.

Rikspolisstyrelsen och För-

svarsmakten kan för sina respektive tillsynsområden enligt 39 § besluta om undantag från första stycket.

För försändelser med hemliga handlingar till utlandet ska Utrikesdepartementets kurirförbindelser anlitas.

Säkerhetspolisen och För-

svarsmakten kan för sina respektive tillsynsområden enligt 39 § besluta om undantag från första stycket.

12 §

Innan en myndighet inrättar ett register, som skall föras med hjälp av automatisk databehandling och som kan förutses komma att innehålla sådana uppgifter att utlämnandet av dem var för sig eller sammanställda kan skada totalförsvaret,

skall myndigheten samråda med

Innan en myndighet inrättar ett register, som ska föras med hjälp av automatisk databehandling och som kan förutses komma att innehålla sådana uppgifter att utlämnandet av dem var för sig eller sammanställda kan skada totalförsvaret,

ska myndigheten samråda med

449 Senaste lydelse 2000:888. 450 Senaste lydelse 2000:888.

Försvarsmakten och, om uppgifternas natur ger anledning till det, Rikspolisstyrelsen. I fråga om uppgifter av betydelse för rikets säkerhet i övrigt skall i motsvarande fall samråd ske med Rikspolisstyrelsen.

Ett system som av flera personer skall användas för automatisk informationsbehandling av hemliga uppgifter

skall vara försett med funktioner

för behörighetskontroll och registrering av händelser i systemet som är av betydelse för säkerheten.

Försvarsmakten och, om uppgifternas natur ger anledning till det, Säkerhetspolisen. I fråga om uppgifter av betydelse för rikets säkerhet i övrigt

ska

i

motsvarande fall samråd ske med Säkerhetspolisen.

Ett system som av flera personer ska användas för automatisk informationsbehandling av hemliga uppgifter

ska vara försett med funktioner

för behörighetskontroll och registrering av händelser i systemet som är av betydelse för säkerheten.

Systemet får inte tas i drift förrän det från säkerhetssynpunkt har godkänts av den för vars verksamhet systemet inrättas.

22 §

451

Rikspolisstyrelsen beslutar om

registerkontroll när en fram-

ställan om detta har gjorts från

en annan stat eller en mellanfolklig organisation.

Säkerhetspolisen beslutar om

registerkontroll när en fram-

ställan om detta har gjorts från

en annan stat eller en mellanfolklig organisation.

26 §

452

Registerkontroll enligt 14 § säkerhetsskyddslagen (1996:627) får göras i fråga om den som skall anställas eller på annat sätt delta i verksamhet vid sådana anläggningar, byggnader, bostäder m.m. som avses i 27 §. Sådan registerkontroll får också göras i fråga om den som en

polismyndighet skall förordna

enligt 16 § lagen (2004:487) om sjöfartsskydd eller 4 kap. 3 §

Registerkontroll enligt 14 § säkerhetsskyddslagen (1996:627) får göras i fråga om den som ska anställas eller på annat sätt delta i verksamhet vid sådana anläggningar, byggnader, bostäder m.m. som avses i 27 §. Sådan registerkontroll får också göras i fråga om den som Polis-

myndigheten ska förordna enligt

16 § lagen (2004:487) om sjöfartsskydd eller 4 kap. 3 § lagen

451 Senaste lydelse 2006:350. 452 Senaste lydelse 2006:1210.

lagen (2006:1209) om hamnskydd. Registerkontroll får endast göras om den som säkerhetsprövningen avser kan antas komma att anställas eller på annat sätt delta i den aktuella verksamheten eller, i fall som avses i andra meningen, förordnas. Om det finns synnerliga skäl får kontroll göras utan ett sådant antagande.

(2006:1209) om hamnskydd. Registerkontroll får endast göras om den som säkerhetsprövningen avser kan antas komma att anställas eller på annat sätt delta i den aktuella verksamheten eller, i fall som avses i andra meningen, förordnas. Om det finns synnerliga skäl får kontroll göras utan ett sådant antagande.

27 §

453

Registerkontroll av personer som avses i 26 § beslutas

1. för civila flygplatser, flygstationer och flygpassagerarterminaler: av Transportstyrelsen,

2. för statschefens och tronföljarens residens och bostäder, statsministerns bostäder och statens egendom Harpsund: av

Rikspolisstyrelsen,

2. för statschefens och tronföljarens residens och bostäder, statsministerns bostäder och statens egendom Harpsund: av

Säkerhetspolisen,

3. för Regeringskansliets byggnader: av Regeringskansliet,

4. för sådana skyddsobjekt som avses i 5 § 1 skyddslagen (2010:305) och som huvudsakligen disponeras av Försvarsmakten, Försvarets materielverk eller Försvarets radioanstalt, för militära fartyg och luftfartyg som avses i 5 § 1 skyddslagen samt för sådana skyddsobjekt som avses i 5 § 4 skyddslagen: av Försvarsmakten,

5. för sådana anläggningar inom elförsörjningen som är skyddsobjekt: av Affärsverket svenska kraftnät, och

6. för andra skyddsobjekt än sådana som ingår bland objekten i 1–3 och för andra skyddsobjekt än sådana som anges i 4 och 5, dock inte för byggnader, anläggningar eller områden som används eller är avsedda för verksamhet inom kriminalvården eller Sveriges försörjning med sedlar och mynt, som har beslutats vara skyddsobjekt enligt 4 § 5 skyddslagen eller vattenområden som beslutats vara skyddsobjekt enligt 5 § 5 skyddslagen: av länsstyrelsen i det län där skyddsobjektet finns.

Vad som sägs i första stycket 6 gäller inte för riksdagens eller riksdagens myndigheters byggnader.

453 Senaste lydelse 2010:527.

Myndigheterna ska noga pröva behovet av registerkontroll till skydd mot terrorism. Kontroll får endast göras om skyddsbehovet inte kan tillgodoses på något annat sätt.

29 §

454

Den som har beslutat om registerkontroll skall göra en framställan hos Rikspolisstyrel-

sen om utlämnande av uppgifter. Rikspolisstyrelsen skall därefter

överlämna ärendet till Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden.

Den som har beslutat om registerkontroll ska göra en framställan hos Säkerhetspolisen om utlämnande av uppgifter.

Säkerhetspolisen ska därefter

överlämna ärendet till Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden.

När det gäller en person som, enligt vad som är känt för

Rikspolisstyrelsen, har en anställ-

ning eller på annat sätt deltar i säkerhetskänslig verksamhet

skall Rikspolisstyrelsen göra en

framställan hos Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden om utlämnande av uppgift som enligt styrelsens kännedom har tillförts polisregister efter det att registerkontroll har gjorts.

När det gäller en person som, enligt vad som är känt för

Säkerhetspolisen, har en anställ-

ning eller på annat sätt deltar i säkerhetskänslig verksamhet ska

Polismyndigheten

göra en

framställan hos Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden om utlämnande av uppgift som enligt Säkerhetspolisens kännedom har tillförts polisregister efter det att registerkontroll har gjorts.

30 §

455

Om registerkontroll avser anställningar eller annat deltagande i verksamhet som har placerats i säkerhetsklass 1 eller 2 skall den som kontrolleras skriftligen lämna uppgifter om sina personliga förhållanden till den som har beslutat om kontrollen. Dessa upplysningar skall lämnas in till Rikspolisstyrelsen tillsammans med framställan om

Om registerkontroll avser anställningar eller annat deltagande i verksamhet som har placerats i säkerhetsklass 1 eller 2 ska den som kontrolleras skriftligen lämna uppgifter om sina personliga förhållanden till den som har beslutat om kontrollen. Dessa upplysningar ska lämnas in till Säkerhetspolisen tillsammans med framställan om

454 Senaste lydelse 2007:1145. 455 Senaste lydelse 2007:1145.

utlämnande av uppgifter. När frågan om utlämnande av uppgifter överlämnas till Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden,

skall dessa upplysningar bifogas.

utlämnande av uppgifter. När frågan om utlämnande av uppgifter överlämnas till Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden,

ska dessa upplysningar bifogas.

32 §

456

Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden skall avgöra om den som en uppgift avser skall ges tillfälle att yttra sig över uppgiften enligt 25 § säkerhetsskyddslagen (1996:627). Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden skall vid sin prövning av denna fråga överväga om ett personligt samtal bör hållas med den kontrollerade.

Vad som sägs i första stycket gäller även efter en sådan framställan från Rikspolisstyrelsen som avses i 29 § andra stycket.

Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden ska avgöra om den som en uppgift avser ska ges tillfälle att yttra sig över uppgiften enligt 25 § säkerhetsskyddslagen (1996:627). Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden ska vid sin prövning av denna fråga överväga om ett personligt samtal bör hållas med den kontrollerade.

Vad som sägs i första stycket gäller även efter en sådan framställan från Säkerhetspolisen som avses i 29 § andra stycket.

34 §

Rikspolisstyrelsen skall göra

en särskild personutredning i de fall som anges i 18 § säkerhetsskyddslagen (1996:627).

Säkerhetspolisen ska göra en

särskild personutredning i de fall som anges i 18 § säkerhetsskyddslagen (1996:627).

36 §

457

När den särskilda personutredningen avser anställningar och annat deltagande i verksamhet som har placerats i säkerhetsklass 1, skall Rikspolisstyrel-

sen hålla ett personligt samtal

med den som säkerhetspröv-

När den särskilda personutredningen avser anställningar och annat deltagande i verksamhet som har placerats i säkerhetsklass 1, ska Säkerhetspolisen hålla ett personligt samtal med den som säkerhetsprövningen

456 Senaste lydelse 2007:1145. 457 Senaste lydelse 2000:888.

ningen gäller. Ett sådant samtal får dock underlåtas om det står klart att det inte behövs.

Ett personligt samtal skall, om det behövs, hållas också när utredningen avser anställningar och annat deltagande i verksamhet som har placerats i säkerhetsklass 2.

gäller. Ett sådant samtal får dock underlåtas om det står klart att det inte behövs.

Ett personligt samtal ska, om det behövs, hållas också när utredningen avser anställningar och annat deltagande i verksamhet som har placerats i säkerhetsklass 2.

39 §

458

Säkerhetsskyddet ska kontrolleras av

1. Försvarsmakten när det gäller Fortifikationsverket och Försvarshögskolan samt de myndigheter som hör till Försvarsdepartementet utom Kustbevakningen, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och Statens haverikommission, och

2. Rikspolisstyrelsen när det gäller Kustbevakningen, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Statens haverikommission och övriga myndigheter utom Justitiekanslern.

2. Säkerhetspolisen när det gäller Kustbevakningen, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Statens haverikommission och övriga myndigheter utom Justitiekanslern.

40 a §

459

Säkerhetsskyddet hos sådana enskilda som anges i 18 a § skall kontrolleras av Rikspolisstyrel-

sen.

Säkerhetsskyddet hos sådana enskilda som anges i 18 a § ska kontrolleras av Säkerhetspolisen.

42 §

Kontroll av säkerhetsskyddet hos sådana bolag, föreningar och stiftelser som avses i 1 § 2 säkerhetsskyddslagen (1996:627) samt enskilda som avses i 1 § 3 och 8 § säkerhetsskyddslagen kan även utföras av

Rikspolisstyrelsen och Försvars-

makten. Kontrollen skall i dessa

Kontroll av säkerhetsskyddet hos sådana bolag, föreningar och stiftelser som avses i 1 § 2 säkerhetsskyddslagen (1996:627) samt enskilda som avses i 1 § 3 och 8 § säkerhetsskyddslagen kan även utföras av

Säkerhetspolisen och Försvars-

makten. Kontrollen ska i dessa

458 Senaste lydelse 2008:919. 459 Senaste lydelse 1999:971.

fall utföras i samråd med de myndigheter som enligt 31 § säkerhetsskyddslagen eller 40 eller 41 § denna förordning utövar kontroll.

fall utföras i samråd med de myndigheter som enligt 31 § säkerhetsskyddslagen eller 40 eller 41 § denna förordning utövar kontroll.

43 §

Rikspolisstyrelsen får meddela

närmare föreskrifter om verkställigheten av säkerhetsskyddslagen (1996:627) i fråga om förfarandet vid registerkontroll. Sådana föreskrifter som avser kontroll av personal vid Försvarsmakten skall beslutas efter samråd med Försvarsmakten.

Säkerhetspolisen får meddela

närmare föreskrifter om verkställigheten av säkerhetsskyddslagen (1996:627) i fråga om förfarandet vid registerkontroll. Sådana föreskrifter som avser kontroll av personal vid Försvarsmakten ska beslutas efter samråd med Försvarsmakten.

44 §

Rikspolisstyrelsen och För-

svarsmakten får meddela ytterligare föreskrifter om verkställigheten av säkerhetsskyddslagen (1996:627) för sina respektive tillsynsområden enligt 39 §.

Säkerhetspolisen och För-

svarsmakten får meddela ytterligare föreskrifter om verkställigheten av säkerhetsskyddslagen (1996:627) för sina respektive tillsynsområden enligt 39 §.

Första stycket gäller inte omfattningen av inventeringen av hemliga handlingar enligt 9 § andra stycket.

44 a §

460

Rikspolisstyrelsen får, utöver

vad som sägs i 43 §, meddela föreskrifter om verkställighet av säkerhetsskyddslagen (1996:627) för sitt tillsynsområde enligt 40 a §.

Säkerhetspolisen får, utöver

vad som sägs i 43 §, meddela föreskrifter om verkställighet av säkerhetsskyddslagen (1996:627) för sitt tillsynsområde enligt 40 a §.

Första stycket gäller inte omfattningen av inventeringen av hemliga handlingar enligt 9 § andra stycket.

460 Senaste lydelse 1999:971.

47 §

Rikspolisstyrelsen skall på

begäran lämna råd om säkerhetsskydd till regeringskansliet, riksdagen och dess myndigheter samt till Justitiekanslern.

Säkerhetspolisen ska

på

begäran lämna råd om säkerhetsskydd till regeringskansliet, riksdagen och dess myndigheter samt till Justitiekanslern.

Bilaga

461

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Följande statliga myndigheter beslutar om placering i säkerhetsklasser och om registerkontroll i enlighet med vad som anges i 19 §. ---------------------------------------------------------------------------

Pensionsmyndigheten,

polismyndigheterna, Polismyndigheten

Post- och telestyrelsen, Regeringskansliet, Riksarkivet, Riksgäldskontoret,

Rikspolisstyrelsen,

Rymdstyrelsen, ----------------------------------------------------------------------------

Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden

Säkerhetspolisen

Tillväxtverket ----------------------------------------------------------------------------

Denna förordning träder i kraft den

461 Senaste lydelse 2012:594.

270. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1996:702) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen

Härigenom föreskrivs att 7 § förordningen (1996:702) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §

462

Upplysning om innehållet i inhämtade bokningsuppgifter får lämnas till tulltjänsteman, annan enhet inom Tullverket,

polismyndighet och Kustbevak-

ningen om uppgiften behövs i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet för att klarlägga om brott eller brottslig verksamhet har förekommit, pågår eller planeras.

Upplysning om innehållet i inhämtade bokningsuppgifter får lämnas till tulltjänsteman, annan enhet inom Tullverket,

Polismyndigheten och Kustbe-

vakningen om uppgiften behövs i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet för att klarlägga om brott eller brottslig verksamhet har förekommit, pågår eller planeras.

Sådan upplysning får också lämnas till utländsk myndighet eller mellanfolklig organisation, om utlämnandet följer av en konvention som Sverige har tillträtt eller en överenskommelse som Sverige träffat.

Denna förordning träder i kraft den

462 Senaste lydelse 1999:539.

271. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1996:927) med bestämmelser för Försvarsmaktens personal

Härigenom föreskrivs att 10 kap.4 och 7 §§ förordningen (1996:927) med bestämmelser för Försvarsmaktens personal ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap.

4 §

Om ett ingripande på allmän plats kan antas orsaka större allmän uppmärksamhet, får ingripandet göras endast om förseelsen är att anse som allvarlig.

Ingripanden på allmän plats för att upprätthålla allmän ordning får göras endast om polis eller vaktpersonal eller en ordningspatrull inte är omedelbart tillgänglig eller om ingripandet görs för att hjälpa sådan personal.

Ingripanden på allmän plats för att upprätthålla allmän ordning får göras endast om polis-

man eller vaktpersonal eller en

ordningspatrull inte är omedelbart tillgänglig eller om ingripandet görs för att hjälpa sådan personal.

7 §

För övervakning av den militära personalens uppförande på allmän plats får Försvarsmakten på begäran av polismyndigheten sända ut en särskild ordningspatrull.

För övervakning av den militära personalens uppförande på allmän plats får Försvarsmakten på begäran av Polismyndigheten sända ut en särskild ordningspatrull.

På tåg, fartyg, eller luftfartyg tjänstgör ordningspatruller enligt Försvarsmaktens bestämmande på begäran av det berörda trafikföretaget.

Denna förordning träder i kraft den

272. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1996:1515) med instruktion för Regeringskansliet

Härigenom föreskrivs att bilagan till förordningen (1996:1515) med instruktion för Regeringskansliet ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Bilaga

463

---------------------------------------------------------------------- 2.3 Myndigheter m.fl.

---------- Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten,

Rikspolisstyrelsen, Statens kriminaltekniska laboratorium, den lokala polisorganisationen,

Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, ----------

Föreslagen lydelse

Bilaga

---------------------------------------------------------------------- 2.3 Myndigheter m.fl.

---------- Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten,

Polismyndigheten, Säkerhetspolisen,

Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, ------------

Denna förordning träder i kraft den

463 Senaste lydelse 2012:72.

273. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1997:409) om särskild utlänningskontroll

Härigenom föreskrivs att 2 § förordningen (1997:409) om särskild utlänningskontroll ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

464

Rikspolisstyrelsen skall under-

rättas dels om beslut om utvisning enligt lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll med förbud för utlänningen att återvända till Sverige, dels om beslut om förordnande enligt 10 § första stycket nämnda lag samt om upphävande av sådant förordnande.

Polismyndigheten och Säkerhetspolisen ska underrättas dels

om beslut om utvisning enligt lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll med förbud för utlänningen att återvända till Sverige, dels om beslut om förordnande enligt 10 § första stycket nämnda lag samt om upphävande av sådant förordnande.

Denna förordning träder i kraft den

464 Senaste lydelse 1999:1144.

274. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1997:899) om myndighetssamverkan mot ekonomisk brottslighet

Härigenom föreskrivs att 9 och 10 §§ förordningen (1997:899) om myndighetssamverkan mot ekonomisk brottslighet ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §

465

I det regionala samverkansorganet ingår

1. landshövdingen,

2. den åklagare som Åklagarmyndigheten utser, chefen för

polismyndigheten och chefen för

den region inom Skatteverket i vilken länet ingår,

2. den åklagare som Åklagarmyndigheten utser, chefen för

den polisregion inom Polismyndigheten i vilken länet ingår och

chefen för den region inom Skatteverket i vilken länet ingår,

3. företrädare för länsstyrelsen, Kronofogdemyndigheten och Tullverket, samt

4. företrädare för Ekobrottsmyndigheten när det gäller Stockholms län, Västra Götalands län, Skåne län, Hallands län, Blekinge län och Gotlands län.

I ett gemensamt samverkansorgan ingår de företrädare som anges i första stycket och som representerar länen i det gemensamma samverkansorganet.

För varje ledamot inklusive landshövdingen finns en ersättare, som utses av respektive myndighet.

10 §

466

Ekobrottsmyndigheten svarar för de regionala samverkansorganens kanslifunktioner i Stockholms län, Västra Götalands län, Skåne län, Hallands län, Blekinge län och

Ekobrottsmyndigheten svarar för de regionala samverkansorganens kanslifunktioner i Stockholms län, Västra Götalands län, Skåne län, Hallands län, Blekinge län och

465 Senaste lydelse 2006:781. 466 Senaste lydelse 2002:873.

Gotlands län. I övriga län sköts kanslifunktionerna av polismyn-

digheten, om berörda myndig-

heter inte kommer överens om annat. Har ett gemensamt samverkansorgan bildats, svarar

polismyndigheten i det största länet för kanslifunktionen, om

inte annat överenskoms.

Gotlands län. I övriga län sköts kanslifunktionerna av Polismyn-

digheten, om berörda myndig-

heter inte kommer överens om annat. Har ett gemensamt samverkansorgan bildats, svarar

Polismyndigheten för kansli-

funktionen, om inte annat överenskoms.

Denna förordning träder i kraft den

275. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1997:902) om register över strafförelägganden

Härigenom föreskrivs att 4 och 7 §§ förordningen (1997:902) om register över strafförelägganden ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

Ett register över uppbörd i ärenden om strafföreläggande får föras hos Rikspolisstyrelsen.

Ett register över uppbörd i ärenden om strafföreläggande får föras hos Polismyndigheten.

7 §

Uppbördsregistret får användas för uppbörd enligt bötesverkställighetslagen (1979:189) i ärenden om strafföreläggande. Det får också användas för tillsyn, planering, uppföljning och framställning av statistik.

Rikspolisstyrelsen är register-

ansvarig för uppbördsregistret.

Polismyndigheten är register-

ansvarig för uppbördsregistret.

Denna förordning träder i kraft den

276. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1997:903) om register över förelägganden av ordningsbot

Härigenom föreskrivs att 1, 3, 4, 6 och 8 §§ förordningen (1997:903) om register över förelägganden av ordningsbot ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

467

För de ändamål som anges i 2 § får Rikspolisstyrelsen behandla personuppgifter i ett register för hela landet över förelägganden av ordningsbot.

För de ändamål som anges i 2 § får Polismyndigheten behandla personuppgifter i ett register för hela landet över förelägganden av ordningsbot.

3 §

468

Rikspolisstyrelsen är person-

uppgiftsansvarig för registret.

Polismyndigheterna, Tullverket

och Kustbevakningen är personuppgiftsansvariga för uppgifter i de ärenden som handläggs hos respektive myndighet.

Polismyndigheten är person-

uppgiftsansvarig för registret. Tullverket och Kustbevakningen är personuppgiftsansvariga för uppgifter i de ärenden som handläggs hos respektive myndighet.

4 §

469

Rikspolisstyrelsen och polismyndigheterna får ha direkt-

åtkomst till registret. Tullverket och Kustbevakningen får ha direktåtkomst till uppgifter i de ärenden i registret som handläggs hos respektive myndighet.

Säkerhetspolisen får ha direkt-

åtkomst till registret. Tullverket och Kustbevakningen får ha direktåtkomst till uppgifter i de ärenden i registret som handläggs hos respektive myndighet.

6 §

Rikspolisstyrelsen får meddela

närmare föreskrifter om inne-

Polismyndigheten får meddela

närmare föreskrifter om inne-

467 Senaste lydelse 1999:1140. 468 Senaste lydelse 2006:85. 469 Senaste lydelse 2006:85.

hållet i registret. hållet i registret.

8 §

470

Uppgifter i registret får lämnas ut på medium för automatisk databehandling till Brottsförebyggande rådet för rättsstatistiken, till Rikspolissty-

relsen för aktualisering av det

register som förs med stöd av lagen (1998:620) om belastningsregister och till Kronofogdemyndigheten för aktualisering av utsöknings- och indrivningsdatabasen som förs med stöd av lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet. I övrigt får uppgifter i registret lämnas ut på medium för automatisk databehandling endast om det följer av någon författning eller om regeringen medger det.

Uppgifter i registret får lämnas ut på medium för automatisk databehandling till Brottsförebyggande rådet för rättsstatistiken, till Polismyn-

digheten för aktualisering av det

register som förs med stöd av lagen (1998:620) om belastningsregister och till Kronofogdemyndigheten för aktualisering av utsöknings- och indrivningsdatabasen som förs med stöd av lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet. I övrigt får uppgifter i registret lämnas ut på medium för automatisk databehandling endast om det följer av någon författning eller om regeringen medger det.

Denna förordning träder i kraft den

470 Senaste lydelse 2006:783.

277. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1997:1140) om vägavgift för vissa tunga fordon

Härigenom föreskrivs att 7 § förordningen (1997:1140) om vägavgift för vissa tunga fordon ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §

Vid färd med ett fordon vars registreringsskyltar har tagits om hand enligt 28 § första stycket lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon

skall det i fordonet finnas ett

bevis om en polismans medgivande enligt andra stycket den paragrafen.

Omhändertagna registreringsskyltar skall förvaras hos

polismyndigheten under en vecka

efter omhändertagandet. Skyltarna får under denna tid återlämnas till fordonets ägare om det visas att brukandeförbud inte längre råder för fordonet enligt 25 § lagen om vägavgift för vissa tunga fordon. Återlämnas inte skyltarna, skall polis-

myndigheten förstöra dem.

Vid färd med ett fordon vars registreringsskyltar har tagits om hand enligt 28 § första stycket lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon

ska det i fordonet finnas ett

bevis om en polismans medgivande enligt andra stycket den paragrafen.

Omhändertagna registreringsskyltar ska förvaras hos

Polismyndigheten

under en

vecka efter omhändertagandet. Skyltarna får under denna tid återlämnas till fordonets ägare om det visas att brukandeförbud inte längre råder för fordonet enligt 25 § lagen om vägavgift för vissa tunga fordon. Återlämnas inte skyltarna, ska Polis-

myndigheten förstöra dem.

Denna förordning träder i kraft den

278. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1980:123) med reglemente för militärpolisen

Härigenom föreskrivs att 5 och 7 §§ förordningen (1980:123) med reglemente för militärpolisen ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §

Militärpolisen skall samarbeta med det civila polisväsendet i den utsträckning som det behövs.

Chefen för en avdelning ur militärpolisen skall samråda med

polismyndigheten när anledning

till detta förekommer.

Militärpolisen ska samarbeta med det civila polisväsendet i den utsträckning som det behövs.

Chefen för en avdelning ur militärpolisen ska samråda med

Polismyndigheten när anledning

till detta förekommer.

7 §

471

Om inte särskilda omständigheter hindrar det, skall en

polismyndighet på framställning

av Försvarsmakten ge militärpolisen möjlighet att i utbildningssyfte medverka vid trafikövervakning.

Om inte särskilda omständigheter hindrar det, ska Polis-

myndigheten på framställning av

Försvarsmakten ge militärpolisen möjlighet att i utbildningssyfte medverka vid trafikövervakning.

Denna förordning träder i kraft den

471 Senaste lydelse 1994:392.

279. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1998:64) om tillämpning av Europeiska unionens tullinformationssystem

Härigenom föreskrivs att 3, 4 och 9 §§ förordningen (1998:64) om tillämpning av Europeiska unionens tullinformationssystem ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

472

Uppgifter ur tullinformationssystemet får användas av Tullverket, svenska polismyndig-

heter, Kustbevakningen, Jord-

bruksverket och Läkemedelsverket i enlighet med bestämmelserna om tullinformationssystemet i förordning (EG) nr 515/97 i den utsträckning myndigheten har befogenhet att vidta åtgärder för att förebygga, utreda och beivra överträdelser av EU:s tull- eller jordbrukslagstiftning.

Uppgifter ur tullinformationssystemet får användas av Tullverket,

Polismyndigheten,

Kustbevakningen, Jordbruksverket och Läkemedelsverket i enlighet med bestämmelserna om tullinformationssystemet i förordning (EG) nr 515/97 i den utsträckning myndigheten har befogenhet att vidta åtgärder för att förebygga, utreda och beivra överträdelser av EU:s tull- eller jordbrukslagstiftning.

4 §

473

Tullverket, polismyndigheter och Kustbevakningen får ha direkt åtkomst till uppgifter i samtliga kategorier i tullinformationssystemet. Jordbruksverket och Läkemedelsverket får ha direkt åtkomst till uppgifter i de i artikel 24 uppräknade kategorierna e) Utvecklingen vad avser bedrägeri och

Tullverket, Polismyndigheten och Kustbevakningen får ha direkt åtkomst till uppgifter i samtliga kategorier i tullinformationssystemet. Jordbruksverket och Läkemedelsverket får ha direkt åtkomst till uppgifter i de i artikel 24 uppräknade kategorierna e) Utvecklingen vad avser bedrägeri och

472 Senaste lydelse 1999:549. 473 Senaste lydelse 1999:549.

f) Tillgång till expertis. f) Tillgång till expertis.

9 §

I det allmännas verksamhet tillämpas bestämmelserna om sekretess i

sekretesslagen

(1980:100). Bestämmelser om

utlämnande av personuppgifter ur tullinformationssystemet finns även i artikel 36 i förordning (EG) nr 515/97.

I det allmännas verksamhet tillämpas bestämmelserna om sekretess i offentlighets- och

sekretesslagen (2009:400). Be-

stämmelser om utlämnande av personuppgifter ur tullinformationssystemet finns även i artikel 36 i förordning (EG) nr 515/97.

Denna förordning träder i kraft den

280. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1998:641) om verkställighet av sluten ungdomsvård

Härigenom föreskrivs att 3 § förordningen (1998:641) om verkställighet av sluten ungdomsvård ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Om den dömde förelagts att själv inställa sig vid ett särskilt ungdomshem, har den dömde rätt att hos ungdomshemmet eller

hos polismyndigheten i den ort där den dömde vistas få rek-

visition av biljett för resa med allmänt kommunikationsmedel. Har en polismyndighet utfärdat en sådan rekvisition, skall en anteckning om det göras på föreläggande som avses i 9 § första stycket lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård.

Om den dömde förelagts att själv inställa sig vid ett särskilt ungdomshem, har den dömde rätt att få rekvisition av biljett för resa med allmänt kommunikationsmedel. Rekvisition

utfärdas av ungdomshemmet eller av Polismyndigheten. I sistnämnda fall ska framställning om rekvisition göras i det län där den dömde vistas. Har Polismyndigheten utfärdat en sådan rek-

visition, ska en anteckning om det göras på föreläggande som avses i 9 § första stycket lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård.

Denna förordning träder i kraft den

281. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1998:642) om verkställighet av frivårdspåföljder

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 9 § och 5 kap.9 och 19 §§ förordningen (1998:642) om verkställighet av frivårdspåföljder ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

9 §

474

Meddelas ett beslut om att den dömde skall omhändertas enligt 28 kap. 11 § brottsbalken genom polisens försorg, skall beslutet sändas till polismyndig-

heten i den ort där den dömde

vistas eller senast har vistats eller har sin hemort. Beslutet bör innehålla en uppmaning till

polismyndigheten att om det

behövs efterlysa den dömde samt att omedelbart underrätta beslutsmyndigheten och Kriminalvården så snart den dömde har omhändertagits. I beslutet bör det även påminnas om att den dömde inte får hållas kvar längre än en vecka på grund av beslutet.

Meddelas ett beslut om att den dömde ska omhändertas enligt 28 kap. 11 § brottsbalken genom Polismyndighetens försorg, ska beslutet sändas till

Polismyndigheten tillsammans med uppgift om den ort där den

dömde vistas eller senast har vistats eller har sin hemort. Beslutet bör innehålla en uppmaning till Polismyndigheten att om det behövs efterlysa den dömde samt att omedelbart underrätta beslutsmyndigheten och Kriminalvården så snart den dömde har omhändertagits. I beslutet bör det även påminnas om att den dömde inte får hållas kvar längre än en vecka på grund av beslutet.

Har den dömde omhändertagits enligt 28 kap. 11 § brottsbalken, skall Kriminalvården skyndsamt göra den utredning om den dömde som behövs och ge beslutsmyndigheten förslag till lämpliga

Har den dömde omhändertagits enligt 28 kap. 11 § brottsbalken, ska Kriminalvården skyndsamt göra den utredning om den dömde som behövs och ge beslutsmyndigheten förslag till lämpliga

474 Senaste lydelse 2005:1018.

åtgärder. åtgärder.

5 kap.

9 §

475

Kriminalvården ska efter samråd med övervakaren yttra sig om den dömdes förhållanden under övervakningstiden, när det begärs av en domstol, en nämnd som avses i 37 kap. brottsbalken, en länsstyrelse, en

polismyndighet, Transportstyrel-

sen eller Åklagarmyndigheten och om yttrandet behövs som underlag för prövning av ett mål eller ett ärende som handläggs av domstolen eller myndigheten. Kriminalvården ska också på begäran yttra sig till Regeringskansliet, när det behövs för beredningen av ett nådeärende.

Kriminalvården ska efter samråd med övervakaren yttra sig om den dömdes förhållanden under övervakningstiden, när det begärs av en domstol, en nämnd som avses i 37 kap. brottsbalken, en länsstyrelse,

Polismyndigheten,

Transport-

styrelsen eller Åklagarmyndigheten och om yttrandet behövs som underlag för prövning av ett mål eller ett ärende som handläggs av domstolen eller myndigheten. Kriminalvården ska också på begäran yttra sig till Regeringskansliet, när det behövs för beredningen av ett nådeärende.

19 §

476

Handräckning av en polis-

myndighet enligt 38 kap. 12 §

brottsbalken för att den dömde

skall inställas hos Kriminal-

vården bör begäras endast när syftet med en sådan begäran inte kan nås på något annat sätt.

Handräckning av

Polis-

myndigheten enligt 38 kap. 12 §

brottsbalken för att den dömde

ska inställas hos Kriminalvården

bör begäras endast när syftet med en sådan begäran inte kan nås på något annat sätt.

Denna förordning träder i kraft den

475 Senaste lydelse 2011:146. 476 Senaste lydelse 2005:1018.

282. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1998:780) om biluthyrning

Härigenom föreskrivs att 8, 9 och 16 §§ förordningen (1998:780) om biluthyrning ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §

477

Den som har tillstånd till uthyrningsrörelse är skyldig att

1. föra anteckningar över uthyrningar,

2. föra de anteckningar om verksamheten i övrigt som Transportstyrelsen beslutar,

3. på begäran av Transportstyrelsen sända in sammandrag av anteckningarna,

4. hålla anteckningarna tillgängliga för granskning av Transportstyrelsen eller polis-

myndigheten, och

4. hålla anteckningarna tillgängliga för granskning av Transportstyrelsen eller Polis-

myndigheten, och

5. lämna de övriga uppgifter om rörelsen som Transportstyrelsen begär.

9 §

478

En kopia av ett beslut om tillstånd till uthyrningsrörelse och om ändring eller återkallelse av ett sådant tillstånd ska sändas till Skatteverket och polismyn-

digheten på den ort där sökanden är folkbokförd eller, om sökanden är en juridisk person, den ort där företagets ledning finns samt i annat fall till den polismyndighet som Transportstyrelsen anser bör underrättas.

En kopia av ett beslut om tillstånd till uthyrningsrörelse och om ändring eller återkallelse av ett sådant tillstånd ska sändas till Skatteverket och Polismyn-

digheten.

477 Senaste lydelse 2009:1366. 478 Senaste lydelse 2009:1366.

16 §

479

Rikspolisstyrelsen får efter

samråd med Transportstyrelsen meddela föreskrifter om möjligheten för Transportstyrelsen att inhämta den personutredning som behövs för tillämpningen av lagen (1998:492) om biluthyrning och denna förordning.

Polismyndigheten får efter

samråd med Transportstyrelsen meddela föreskrifter om möjligheten för Transportstyrelsen att inhämta den personutredning som behövs för tillämpningen av lagen (1998:492) om biluthyrning och denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den

479 Senaste lydelse 2009:1366.

283. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1998:786) om internationella vägtransporter inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Härigenom föreskrivs att 9 § förordningen (1998:786) om internationella vägtransporter inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §

480

Transportstyrelsen får meddela föreskrifter för verkställigheten av denna förordning när det gäller transporter som avses i förordning (EG) nr 1072/2009, förordning (EG) nr 1073/2009 och förordning (EG) nr 3298/94.

Rikspolisstyrelsen får i fråga

om polismän och Tullverket får i fråga om tulltjänstemän meddela föreskrifter om verkställigheten av bestämmelser i denna förordning om hindrande av fortsatt färd. Innan sådana föreskrifter meddelas ska dessa myndigheter samråda med varandra.

Polismyndigheten får i fråga

om polismän och Tullverket får i fråga om tulltjänstemän meddela föreskrifter om verkställigheten av bestämmelser i denna förordning om hindrande av fortsatt färd. Innan sådana föreskrifter meddelas ska dessa myndigheter samråda med varandra.

Denna förordning träder i kraft den

480 Senaste lydelse 2011:1093.

284. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1998:978) om trafikskolor

Härigenom föreskrivs att 9 § förordningen (1998:978) om trafikskolor ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §

481

Om en polismyndighet finner att ett tillstånd för trafikskola eller ett godkännande som trafikskolechef, utbildningsledare eller trafiklärare bör återkallas, skall myndigheten anmäla detta till Transportstyrelsen.

Om Polismyndigheten finner att ett tillstånd för trafikskola eller ett godkännande som trafikskolechef, utbildningsledare eller trafiklärare bör återkallas, ska myndigheten anmäla detta till Transportstyrelsen.

Denna förordning träder i kraft den

481 Senaste lydelse 2008:1145.

285. Förslag till förordning om ändring i körkortsförordningen (1998:980)

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 8 §, 5 kap.2 och 10 §§, 6 kap. 5 §, 7 kap. 4 §, 8 kap.2, 3 och 6 §§körkortsförordningen (1998:980) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

8 §

482

Transportstyrelsen får vid handläggningen av en ansökan om körkortstillstånd begära in ett yttrande av polismyndighet, Kriminalvården, socialnämnd eller någon annan myndighet som bedöms kunna lämna upplysningar av betydelse för ärendet. Ett sådant yttrande ska innehålla en redogörelse för de omständigheter som har betydelse för att bedöma sökandens lämplighet som innehavare av körkort eller traktorkort.

Transportstyrelsen får vid handläggningen av en ansökan om körkortstillstånd begära in ett yttrande av Polismyndig-

heten, Kriminalvården, social-

nämnd eller någon annan myndighet som bedöms kunna lämna upplysningar av betydelse för ärendet. Ett sådant yttrande ska innehålla en redogörelse för de omständigheter som har betydelse för att bedöma sökandens lämplighet som innehavare av körkort eller traktorkort.

5 kap.

2 §

483

Om det finns anledning att anta att en körkortshavare inte uppfyller de förutsättningar som gäller för att inneha körkort, ska Transportstyrelsen skyndsamt utreda

dennes

lämplighet.

Transportstyrelsen får förelägga körkortshavaren att ge in

Om det finns anledning att anta att en körkortshavare inte uppfyller de förutsättningar som gäller för att inneha körkort, ska Transportstyrelsen skyndsamt utreda hans eller

hennes lämplighet.

Transportstyrelsen får förelägga körkortshavaren att ge in

482 Senaste lydelse 2012:5. 483 Senaste lydelse 2009:1369.

ett läkarintyg som visar att körkortshavaren uppfyller de medicinska kraven för körkortsinnehavet eller ett bevis om godkänt förarprov. Transportstyrelsen får också höra socialnämnd,

polismyndighet,

Kriminalvården eller någon annan myndighet, om nämndens eller myndighetens yttrande har betydelse för ärendet.

ett läkarintyg som visar att körkortshavaren uppfyller de medicinska kraven för körkortsinnehavet eller ett bevis om godkänt förarprov. Transportstyrelsen får också höra socialnämnd, Polismyndigheten, Kriminalvården eller någon annan myndighet, om nämndens eller myndighetens yttrande har betydelse för ärendet.

10 §

Om polismyndighet eller åklagare meddelar medgivande enligt 5 kap. 7 § körkortslagen (1998:488)

skall

körkorts-

havaren få ett bevis om detta. Beviset skall medföras under färd. På begäran av bilinspektör eller polis skall beviset överlämnas för kontroll.

Om Polismyndigheten eller åklagare meddelar medgivande enligt 5 kap. 7 § körkortslagen (1998:488) ska körkortshavaren få ett bevis om detta. Beviset ska medföras under färd. På begäran av bilinspektör eller polisman

ska beviset överlämnas för

kontroll.

6 kap.

5 §

484

Ett utländskt körkort som är ogiltigt i Sverige och inte har bytts ut mot ett svenskt körkort enligt 6 kap. 6 § körkortslagen (1998:488) ska behållas av

polismyndigheten eller Trans-

portstyrelsen under den tid som körkortet är ogiltigt, dock längst tills körkortshavaren lämnar Sverige.

Ett utländskt körkort som är ogiltigt i Sverige och inte har bytts ut mot ett svenskt körkort enligt 6 kap. 6 § körkortslagen (1998:488) ska behållas av

Polismyndigheten eller Trans-

portstyrelsen under den tid som körkortet är ogiltigt, dock längst tills körkortshavaren lämnar Sverige.

484 Senaste lydelse 2009:1369.

7 kap.

4 §

485

I förordningen (1999:1134) om belastningsregister och förordningen (1999:1135) om misstankeregister finns bestämmelser om rätt för Transportstyrelsen att få uppgifter i dessa register för tillämpningen av körkortslagen och denna förordning.

I förordningen (2001:650) om vägtrafikregister finns bestämmelser om

Rikspolis-

styrelsens skyldighet att under-

rätta Transportstyrelsen om dom, beslut, strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot som har antecknats i register som avses i lagen (1998:620) om belastningsregister.

I förordningen (2001:650) om vägtrafikregister finns bestämmelser om Polismyndig-

hetens skyldighet att underrätta

Transportstyrelsen om dom, beslut, strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot som har antecknats i register som avses i lagen (1998:620) om belastningsregister.

8 kap.

2 §

Föreskrifter om polismyndig-

hetens och Kriminalvårdens ytt-

rande enligt 3 kap. 8 § får meddelas av

Rikspolisstyrelsen

respektive Kriminalvården efter samråd med Transportstyrelsen.

Rikspolisstyrelsen får efter sam-

råd med Transportstyrelsen meddela föreskrifter om omhändertagande av körkort och medgivande enligt 5 kap. 7 § körkortslagen (1998:488).

Föreskrifter om Polismyn-

dighetens och Kriminalvårdens

yttrande enligt 3 kap. 8 § får meddelas av Polismyndigheten respektive Kriminalvården efter samråd med Transportstyrelsen.

Polismyndigheten får efter sam-

råd med Transportstyrelsen meddela föreskrifter om omhändertagande av körkort och medgivande enligt 5 kap. 7 § körkortslagen (1998:488).

3 §

486

Posten Meddelande AB får utföra identitetsprövning och även i övrigt medverka i samband med att körkort lämnas ut.

Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om sådan medverkan. Innan Transportstyrelsen meddelar föreskrifter

Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om sådan medverkan. Innan Transportstyrelsen meddelar föreskrifter

485 Senaste lydelse 2009:1369. 486 Senaste lydelse 2011:870.

ska myndigheten höra Post- och telestyrelsen och Rikspolisstyrel-

sen.

ska myndigheten höra Post- och telestyrelsen och Polismyndig-

heten.

6 §

487

Transportstyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter om verkställighet av körkortslagen (1998:488) och föreskrifter om verkställighet av denna förordning.

Innan Transportstyrelsen meddelar föreskrifter med stöd av första stycket ska styrelsen inhämta ett yttrande från Riks-

polisstyrelsen om föreskrifterna

avser giltighet, utbyte och ersättande av utländska körkort.

Innan Transportstyrelsen meddelar föreskrifter med stöd av första stycket ska styrelsen inhämta ett yttrande från Polis-

myndigheten om föreskrifterna

avser giltighet, utbyte och ersättande av utländska körkort.

Transportstyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter om uppgifter på körkort, traktorkort och förarbevis samt om dessa handlingars utseende.

Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om att behörigheterna för snöskoter och terränghjuling ska anges på ett och samma förarbevis.

Transportstyrelsen får meddela närmare föreskrifter om de sifferkoder som avses i 2 kap. 1 § andra stycket.

Blanketter, såsom hälsodeklaration, intyg om synprövning, läkarintyg och grundhandling, tillhandahålls av Transportstyrelsen.

Denna förordning träder i kraft den

487 Senaste lydelse 2012:5.

286. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1998:1229) om behandling av personuppgifter om totalförsvarspliktiga

Härigenom föreskrivs att bilagorna 1 och 2 till förordningen (1998:1229) om behandling av personuppgifter om totalförsvarspliktiga ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Bilaga 1

488

Följande myndigheter, kommuner, landsting och bolag får ha direktåtkomst till automatiserat register över totalförsvarspliktiga till de personuppgifter som anges i bilagan.

Enhet med Personkategori enligt Personuppgift enligt direktåtkomst 8 § första stycket lagen 9 § första stycket lagen

(1998:938) om behandling (1998:938) om behand- av personuppgifter om ling av personuppgifter totalförsvarspliktiga om totalförsvarspliktiga

--------

Myndigheten för p. 1 och 2 p. 1, 2, 4, 6, 9, 11 och 12 samhällsskydd och beredskap

polismyndigheter p. 1 och 2 p. 1, 2, 4, 6, 9, 11 och 12

Posten

p. 2 1, 4, 11 och 12

Aktiebolag

Regerings- p. 2 och 3 p. 1, 4, 6 och 11 Kansliet

Rikspolis- p. 1 och 2 p. 1, 2, 4, 6, 9, 11 och 12 Styrelsen

Socialstyrelsen p. 2 och 3 p. 1, 4, 6 och 11

488 Senaste lydelse 2010:143.

Föreslagen lydelse

Bilaga 1

Följande myndigheter, kommuner, landsting och bolag får ha direktåtkomst till automatiserat register över totalförsvarspliktiga till de personuppgifter som anges i bilagan.

Enhet med Personkategori enligt Personuppgift enligt direktåtkomst 8 § första stycket lagen 9 § första stycket lagen

(1998:938) om behandling (1998:938) om behand- av personuppgifter om ling av personuppgifter totalförsvarspliktiga om totalförsvarspliktiga

--------

Myndigheten för p. 1 och 2 p. 1, 2, 4, 6, 9,11 och 12 samhällsskydd och beredskap

Polismyndigheten p 1 och 2 p. 1, 2, 4, 6, 9,11 och 12

Posten

p. 2 1, 4, 11 och 12

Aktiebolag

-------

Statens järnvägar p. 2 p. 1, 4, 9, 11 och 12

Säkerhetspolisen p. 1 och 2 p. 1, 2, 4, 6, 9,11 och 12

Trafikverket p. 2 p. 1, 4, 9, 11 och 12

--------

Nuvarande lydelse

Bilaga 2

489

Följande myndigheter, kommuner, landsting och bolag får föra in de personuppgifter som anges i bilagan i automatiserat register över totalförsvarspliktiga och rätta dessa.

Enhet med Personkategori enligt Personuppgift enligt rätt att föra 8 § första stycket lagen 9 § första stycket lagen in uppgifter (1998:938) om behandling (1998:938) om behand- och rätta dessa av personuppgifter om ling av personuppgifter

totalförsvarspliktiga om totalförsvarspliktiga

--------

Myndigheten för p. 1 och 2 p. 1, 11 och 12

489 Senaste lydelse 2010:143.

samhällsskydd och beredskap

polismyndigheter p 1 och 2 p. 1, 11 och 12

Posten

p. 2 p. 1 och 11

Aktiebolag

-------

Regerings- p. 2 p. 1 och 11 kansliet

Rikspolis- p. 2 p. 1 och 11 styrelsen

Statens järnvägar p. 2 p. 1och 11

--------

Föreslagen lydelse

Bilaga 2

490

Följande myndigheter, kommuner, landsting och bolag får föra in de personuppgifter som anges i bilagan i automatiserat register över totalförsvarspliktiga och rätta dessa.

Enhet med Personkategori enligt Personuppgift enligt rätt att föra 8 § första stycket lagen 9 § första stycket lagen in uppgifter (1998:938) om behandling (1998:938) om behand- och rätta av personuppgifter om ling av personuppgifter dessa totalförsvarspliktiga om totalförsvarspliktiga

--------

Myndigheten för p. 1 och 2 p. 1, 11 och 12 samhällsskydd och beredskap

Polismyndigheten p 1 och 2 p. 1, 11 och 12

Posten

p. 2 p. 1 och 11

Aktiebolag

-------

Statens järnvägar p. 2 p. 1och 11

490 Senaste lydelse 2010:143.

Säkerhetspolisen p. 2 p. 1 och 11

Trafikverket p. 2

p. 1och11

--------

Denna förordning träder i kraft den

287. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1998:1234) om det statliga personadressregistret

Härigenom föreskrivs att 6 och 7 §§ förordningen (1998:1234) om det statliga personadressregistret ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §

491

Uppgifter om födelsehemort enligt 4 § första stycket 6 lagen (1998:527) om det statliga personadressregistret får i elektronisk form lämnas ut endast till Rikspolisstyrelsen, Tullverket och polismyndigheter.

Uppgifter om födelsehemort enligt 4 § första stycket 6 lagen (1998:527) om det statliga personadressregistret får i elektronisk form lämnas ut endast till Polismyndigheten,

Säkerhetspolisen och Tullverket.

7 §

492

Uppgifter om svenskt medborgarskap enligt 4 § första stycket 7 lagen (1998:527) om det statliga personadressregistret får i elektronisk form lämnas ut endast till Centrala studiestödsnämnden, Bolagsverket, Rikspolisstyrelsen, Tullverket och polismyndigheter.

Uppgifter om svenskt medborgarskap enligt 4 § första stycket 7 lagen (1998:527) om det statliga personadressregistret får i elektronisk form lämnas ut endast till Centrala studiestödsnämnden, Bolagsverket, Polismyndigheten, Säker-

hetspolisen och Tullverket.

Denna förordning träder i kraft den

491 Senaste lydelse 2009:277. 492 Senaste lydelse 2009:277.

288. Förslag till förordning om ändring i trafikförordningen (1998:1276)

Härigenom föreskrivs i fråga om trafikförordningen (1998:1276)

dels att i 13 kap. 3 §

493

ordet ”polismyndigheten” ska bytas ut

mot ordet ”Polismyndigheten”,

dels att 2 kap. 8 och 9 §§, 10 kap. 5 och 14 §§, 13 kap. 1 och 7 §§

och 15 kap. 1 § ska ha följande lydelse.

2 kap.

8 §

En trafikant som med eller utan egen skuld haft del i en trafikolycka skall stanna kvar på platsen. I mån av förmåga skall trafikanten hjälpa skadade och medverka till de åtgärder som olyckan skäligen föranleder. På begäran av någon annan som haft del i olyckan eller vars egendom skadats vid olyckan

skall trafikanten uppge namn

och adress samt lämna upplysningar om händelsen.

En trafikant som med eller utan egen skuld haft del i en trafikolycka ska stanna kvar på platsen. I mån av förmåga ska trafikanten hjälpa skadade och medverka till de åtgärder som olyckan skäligen föranleder. På begäran av någon annan som haft del i olyckan eller vars egendom skadats vid olyckan

ska trafikanten uppge namn och

adress samt lämna upplysningar om händelsen.

Om egendom har skadats och ingen är närvarande som kan ta emot uppgifter och upplysningar,

skall

trafikanten

snarast möjligt underrätta den som lidit skada eller polis. I det senare fallet skall polisen underrätta den som lidit skada, om

denne är känd eller lätt kan

spåras. Har någon person skadats och är skadan inte obetydlig,

skall trafikanten snarast möjligt

underrätta polis.

Om egendom har skadats och ingen är närvarande som kan ta emot uppgifter och upplysningar,

ska

trafikanten

snarast möjligt underrätta den som lidit skada eller Polis-

myndigheten. I det senare fallet ska Polismyndigheten underrätta

den som lidit skada, om han eller

hon är känd eller lätt kan spåras.

Har någon person skadats och är skadan inte obetydlig, ska trafikanten snarast möjligt

493 Senaste lydelse 2011:1220.

underrätta Polismyndigheten.

Om ett fordon efter en trafikolycka är placerat så att det kan vara till fara eller hinder för trafiken skall trafikanten se till att det omedelbart flyttas till en lämplig plats. Om någon har dött eller skadats svårt får dock fordonet flyttas endast om det utgör en fara för annan trafik. I sådana fall får trafikanten i övrigt inte utplåna spår som kan vara av betydelse för utredningen av olyckan eller på andra sätt ändra förhållandena på olycksplatsen. Trafikanten skall även försöka se till att ingen annan vidtar sådana åtgärder.

Om ett fordon efter en trafikolycka är placerat så att det kan vara till fara eller hinder för trafiken ska trafikanten se till att det omedelbart flyttas till en lämplig plats. Om någon har dött eller skadats svårt får dock fordonet flyttas endast om det utgör en fara för annan trafik. I sådana fall får trafikanten i övrigt inte utplåna spår som kan vara av betydelse för utredningen av olyckan eller på andra sätt ändra förhållandena på olycksplatsen. Trafikanten ska även försöka se till att ingen annan vidtar sådana åtgärder.

9 §

Vägmärken, vägmarkeringar, trafiksignaler och andra anordningar för trafiken får inte rubbas eller ändras.

Den som rubbat eller ändrat ett vägmärke, en vägmarkering, en trafiksignal eller någon annan anordning för trafiken skall omedelbart återställa anordningen i tillfredsställande skick. Om det inte går, skall han eller hon snarast underrätta polis eller den som satt upp och underhåller anordningen om förhållandet samt vidta de åtgärder som trafiken kräver.

Den som rubbat eller ändrat ett vägmärke, en vägmarkering, en trafiksignal eller någon annan anordning för trafiken ska omedelbart återställa anordningen i tillfredsställande skick. Om det inte går, ska han eller hon snarast underrätta Polis-

myndigheten eller den som satt

upp och underhåller anordningen om förhållandet samt vidta de åtgärder som trafiken kräver.

10 kap.

5 §

494

Innan en kommun beslutar föreskrifter om hastighetsbegränsning enligt 3 kap. 17 § andra stycket eller lokala trafikföreskrifter enligt 1 § skall polis-

myndigheten och den statliga

väghållningsmyndighet som berörs lämnas tillfälle att yttra sig.

Innan en länsstyrelse beslutar sådana lokala trafikföreskrifter för transport av farligt gods som avses i 1 § tredje stycket skall yttrande inhämtas från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.

Innan en kommun beslutar föreskrifter om hastighetsbegränsning enligt 3 kap. 17 § andra stycket eller lokala trafikföreskrifter enligt 1 § ska Polis-

myndigheten och den statliga

väghållningsmyndighet som berörs lämnas tillfälle att yttra sig.

Innan en länsstyrelse beslutar sådana lokala trafikföreskrifter för transport av farligt gods som avses i 1 § tredje stycket ska yttrande inhämtas från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.

14 §

495

Föreskrifter med särskilda trafikregler för en väg eller en viss vägsträcka om

1. förbud mot trafik med fordon eller med visst slag av fordon,

2. begränsning av axeltryck, boggitryck, trippelaxeltryck eller bruttovikt,

3. begränsning av bredd eller längd på fordon, fordonståg eller last,

4. förbud mot omkörning,

5. förbud eller påbud att svänga eller köra i viss riktning,

6. förbud mot infart,

7. lägre hastighet än som annars gäller,

8. stannande eller parkering,

9. väjningsplikt, och 10. minsta avstånd mellan fordon får meddelas av a. polismyndigheten om det behövs i samband med trafikövervakning, kontroll av förare och fordon eller trafikolyckor,

a. Polismyndigheten om det behövs i samband med trafikövervakning, kontroll av förare och fordon eller trafikolyckor,

494 Senaste lydelse 2008:1109. 495 Senaste lydelse 1999:547.

b. Tullverket om det behövs i samband med punktskattekontroll, eller

c. den myndighet som har hand om väg- eller gatuhållningen inom området om det behövs under kortare tid på grund av vägarbete eller liknande arbete, på grund av skador eller risk för skador på vägen eller om det behövs på särskild vinterväg över istäckt vatten.

Vid vägarbete eller liknande arbete som berör vägsträckor inom två eller flera myndigheters väghållningsområden

skall föreskrift enligt första

stycket c meddelas av den myndighet som håller den väg som till största delen berörs av vägarbetet eller skadan.

Vid vägarbete eller liknande arbete som berör vägsträckor inom två eller flera myndigheters väghållningsområden ska föreskrift enligt första stycket c meddelas av den myndighet som håller den väg som till största delen berörs av vägarbetet eller skadan.

Polismyndigheten eller den myndighet som har hand om väg- eller gatuhållningen inom området får meddela föreskrifter för en viss väg om tillfällig begränsning av den hastighet som annars är tillåten om det behövs för att förebygga trafikolyckor med klövvilt eller tamrenar.

13 kap.

1 §

496

Länsstyrelsen ska före mars månads utgång varje år upprätta en sammanställning över allmänna vägar och andra viktigare vägar i länet. Sammanställningen ska även uppta bärighetsklasser och sådana lokala trafikföreskrifter som är av större allmänt intresse.

Sammanställningen ska införas i länets författningssamling och sändas till Trafikverket, Transportstyrelsen, Försvarsmakten och polismyndigheten samt de myndigheter som har hand om väg- eller gatuhållningen.

Sammanställningen ska införas i länets författningssamling och sändas till Trafikverket, Transportstyrelsen, Försvarsmakten och Polismyndigheten samt de myndigheter som har hand om väg- eller gatuhållningen.

496 Senaste lydelse 2010:144.

7 §

497

Rikspolisstyrelsen får meddela

föreskrifter om trafikövervakning på motorvägar och motortrafikleder.

Polismyndigheten får meddela

föreskrifter om trafikövervakning på motorvägar och motortrafikleder.

Transportstyrelsen får meddela föreskrifter för övriga frågor i denna förordning. Styrelsen får därvid föreskriva

1. att viss utrustning ska vara av en typ som har godkänts av styrelsen eller någon annan myndighet, och

2. vilka värden som får användas i lokala trafikföreskrifter om högsta tillåtna hastighet och riktlinjer för hur olika värden bör användas.

Nuvarande lydelse

15 kap.

1 §

498

Beslut av en statlig myndighet enligt denna förordning får överklagas enligt följande.

Beslut av Får överklagas hos

En polismyndighet

Länsstyrelsen

En myndighet som har hand om väg-och gatuhållningen Länsstyrelsen

Länsstyrelsen Transportstyrelsen

Rikspolisstyrelsen Regeringen

Trafikverket eller Transportstyrelsen som första instans Regeringen

Transportstyrelsens beslut i ett överklagat ärende får inte överklagas.

De statliga väghållningsmyndigheterna får överklaga en polis-

myndighets eller länsstyrelses beslut i fråga om lokala trafikföre-

skrifter och undantag från sådana föreskrifter.

497 Senaste lydelse 2008:1109. 498 Senaste lydelse 2010:144.

Föreslagen lydelse

15 kap.

1 §

Beslut av en statlig myndighet enligt denna förordning får överklagas enligt följande.

Beslut av Får överklagas hos

Polismyndigheten

Länsstyrelsen

En myndighet som har hand om väg-och gatuhållningen Länsstyrelsen

Länsstyrelsen Transportstyrelsen

Trafikverket eller Transportstyrelsen som första instans Regeringen

Transportstyrelsens beslut i ett överklagat ärende får inte överklagas.

De statliga väghållningsmyndigheterna får överklaga Polismyn-

dighetens eller länsstyrelses beslut i fråga om lokala trafikföre-

skrifter och undantag från sådana föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft den

289. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1998:1379) om ersättning för sakskada till polismän och anställda inom kriminalvården m.fl.

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (1998:1379) om ersättning för sakskada till polismän och anställda inom kriminalvården m.fl.

dels att i förordningens rubrik ordet ”kriminalvården” ska bytas

mot ordet ”Kriminalvården”,

dels att 7 §

499

samt rubriken närmast före 7 § och rubriken

närmast före 7 a ska upphävas,

dels att nuvarande 7 a–7 e §§ ska betecknas 7–7 d §§,

dels att 6 och 7–7 d §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §

500

En ansökan om ersättning ges in till och prövas av den myndighet där den anställde tjänstgjorde vid skadetillfället. Gäller ansökan ersättning för en skada som har uppstått under ett övnings- eller utbildningsmoment ges den in till och prövas av den myndighet som ansvarade för övningen eller utbildningen.

Om den begärda ersättningen överstiger tiotusen kronor och avser polismän, arrestantvakter eller stämningsmän inom polisväsendet prövas dock ansökan av Rikspolisstyrelsen.

Om ärendet skall prövas av Rikspolisstyrelsen skall den myndighet där den anställde tjänstgjorde vid skadetillfället utreda ärendet och överlämna ansökan, utredningen och ett eget yttrande till styrelsen.

499 Senaste lydelse 2005:1020. 500 Senaste lydelse 2005:1020.

7 §

501

Kriminalvårdens

beslut

enligt denna förordning överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Ett beslut enligt denna för-

ordning överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

7 a §

502

Kriminalvårdens beslut får

inte överklagas enligt 7 a § innan beslutet har omprövats av

Kriminalvården. En sådan om-

prövning får begäras av den som beslutet angår om det har gått honom eller henne emot. Ett överklagande av ett beslut som inte har omprövats skall anses som en begäran om omprövning.

Ett beslut får inte överklagas

innan det har omprövats. En sådan omprövning får begäras av den som beslutet angår om det har gått honom eller henne emot. Ett överklagande av ett beslut som inte har omprövats

ska anses som en begäran om

omprövning.

Vid omprövning enligt denna paragraf får beslutet inte ändras till den enskildes nackdel.

7 b §

503

En begäran om omprövning

skall vara skriftlig och ha

kommit in till Kriminalvården inom tre veckor från den dag då den enskilde fick del av beslutet. I begäran om omprövning skall den enskilde ange vilket beslut som avses och vilken ändring som han eller hon begär.

En begäran om omprövning

ska vara skriftlig och ha kommit

in till den beslutande myndig-

heten inom tre veckor från den

dag då den enskilde fick del av beslutet. I begäran om omprövning ska den enskilde ange vilket beslut som avses och vilken ändring som han eller hon begär.

501 Senaste lydelse 2005:1020. 502 Senaste lydelse 2005:1020. 503 Senaste lydelse 2005:1020.

7 c §

504

Kriminalvården prövar om

skrivelsen med begäran om omprövning har kommit in i rätt tid. Om skrivelsen har inkommit för sent skall den avvisas, om inte förseningen beror på att myndigheten har lämnat den enskilde felaktig underrättelse om hur man begär omprövning.

Den beslutande myndigheten

prövar om skrivelsen med begäran om omprövning har kommit in i rätt tid. Om skrivelsen har inkommit för sent ska den avvisas, om inte förseningen beror på att myndigheten har lämnat den enskilde felaktig underrättelse om hur man begär omprövning.

7 d §

505

Kriminalvårdens beslut enligt 7 § överklagas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets den kriminalvårdsanstalt, det häkte eller det frivårdskontor där den anställde tjänstgjorde vid skadetillfället är beläget.

Kriminalvårdens beslut enligt 7 § överklagas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets den kriminalvårdsanstalt, det häkte eller det frivårdskontor där den anställde tjänstgjorde vid skadetillfället är beläget.

Denna förordning träder i kraft den xxx. Äldre föreskrifter i 7 § gäller fortfarande för överklagande av beslut som meddelats före ikraftträdandet.

504 Senaste lydelse 2005:1020. 505 Senaste lydelse 2009:886.

290. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1999:58) om förbud mot vissa hälsofarliga varor

Härigenom föreskrivs att 3 § förordningen (1999:58) om förbud mot vissa hälsofarliga varor ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

506

Om Rikspolisstyrelsen eller Tullverket i sin verksamhet iakttar något som tyder på att nya medel används för missbruksändamål eller att ändringar sker i missbruksmönster av kända medel, skall myndigheten utan dröjsmål anmäla detta till Statens folkhälsoinstitut.

Om Polismyndigheten eller Tullverket i sin verksamhet iakttar något som tyder på att nya medel används för missbruksändamål eller att ändringar sker i missbruksmönster av kända medel, ska myndigheten utan dröjsmål anmäla detta till Statens folkhälsoinstitut.

Denna förordning träder i kraft den

506 Senaste lydelse 2001:316.

291. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1999:105) om behandling av personuppgifter vid Skatteverkets medverkan i brottsutredningar

Härigenom föreskrivs att 8 och 10 §§ förordningen (1999:105) om behandling av personuppgifter vid Skatteverkets medverkan i brottsutredningar ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §

507

Uppgifter som behandlas automatiserat i en särskild undersökning får lämnas ut till

en polismyndighet eller Tull-

verket endast om uppgifterna kan antas ha särskild betydelse för en pågående undersökning eller andra brottsbekämpande åtgärder.

Uppgifter som behandlas automatiserat i en särskild undersökning får lämnas ut till

Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller Tullverket endast

om uppgifterna kan antas ha särskild betydelse för en pågående undersökning eller andra brottsbekämpande åtgärder.

10 §

508

Uppgifter ur ett underrättelseregister får lämnas ut till Ekobrottsmyndigheten,

en

polismyndighet eller Tullverket

endast om uppgifterna kan antas ha särskild betydelse för en pågående undersökning eller andra brottsbekämpande åtgärder.

Uppgifter ur ett underrättelseregister får lämnas ut till Ekobrottsmyndigheten, Polis-

myndigheten, Säkerhetspolisen

eller Tullverket endast om uppgifterna kan antas ha särskild betydelse för en pågående undersökning eller andra brottsbekämpande åtgärder.

Denna förordning träder i kraft den

507 Senaste lydelse 2003:1005. 508 Senaste lydelse 2003:1005.

292. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1999:221) om föreskrifter rörande ögonundersökning

Härigenom föreskrivs att förordningen (1999:221) om föreskrifter rörande ögonundersökning ska ha följande lydelse.

509

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Rikspolisstyrelsen får meddela

föreskrifter om verkställighet av lagen (1999:216) om ögonundersökning vid misstanke om vissa brott i trafiken. Föreskrifter som rör Tullverket eller Kustbevakningen får meddelas efter att respektive myndighet har hörts.

Polismyndigheten får meddela

föreskrifter om verkställighet av lagen (1999:216) om ögonundersökning vid misstanke om vissa brott i trafiken. Föreskrifter som rör Tullverket eller Kustbevakningen får meddelas efter att respektive myndighet har hörts.

Denna förordning träder i kraft den

509 Senaste lydelse 2008:333.

293. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1999:272) om handel med begagnade varor

Härigenom föreskrivs att 5, 7, 8, 11, 13 och 15 §§ förordningen (1999:272) om handel med begagnade varor ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §

Anmälan för registrering enligt 3 § lagen (1999:271) om handel med begagnade varor

skall innehålla uppgifter om

Anmälan för registrering enligt 3 § lagen (1999:271) om handel med begagnade varor ska innehålla uppgifter om

1. handlarens namn, firma, personnummer eller organisationsnummer samt postadress,

2. platsen för försäljningsställe inom den lokala polis-

myndighet som anmälan avser

och det sätt på vilket försäljningen skall ske,

2. platsen för försäljningsställe inom det län som anmälan avser och det sätt på vilket försäljningen ska ske,

3. vilka slag av begagnade varor som handeln skall omfatta.

3. vilka slag av begagnade varor som handeln ska omfatta.

7 §

Den lokala polismyndigheten skall utfärda bevis om registre-

ring samt föra register över handlare.

Polismyndigheten ska utfärda

bevis om registrering samt föra register över handlare.

8 §

Handlare som inte längre bedriver sådan handel som medför registreringsskyldighet skall anmäla detta hos den lokala

polismyndighet där registrering har skett.

Handlare som inte längre bedriver sådan handel som medför registreringsskyldighet ska anmäla detta hos Polismyn-

digheten. Anmälan ska göras i det eller de län där anmälan för registrering gjorts.

11 §

Om den lokala polismyn-

digheten enligt 8 § andra stycket

lagen (1999:271) om handel med begagnade varor medgivit en handlare undantag från bestämmelsen om liggetid, skall på inköpsnotorna göras anteckningar om

Om Polismyndigheten enligt 8 § andra stycket lagen (1999:271) om handel med begagnade varor medgett en handlare undantag från bestämmelsen om liggetid, ska på inköpsnotorna göras anteckningar om

1. när varorna lämnats ut eller bearbetats,

2. namn, firma och postadress för den som varorna har lämnats ut till samt, om denne inte är känd för handlaren, även personnummer och typ av identitetshandling,

3. det överenskomna priset för varorna eller, om det inte är fråga om försäljning, villkoren för att varorna skall få lämnas ut.

2. namn, firma och postadress för den som varorna har lämnats ut till samt, om han eller

hon inte är känd för handlaren,

även personnummer och typ av identitetshandling,

3. det överenskomna priset för varorna eller, om det inte är fråga om försäljning, villkoren för att varorna ska få lämnas ut.

13 §

Den lokala polismyndighetens begäran med stöd av 5 § lagen (1999:271) om handel med begagnade varor om uppgifter om mottagna varor får avse viss systematisk rapportering till

polismyndigheten.

Polismyndighetens

begäran

med stöd av 5 § lagen (1999:271) om handel med begagnade varor om uppgifter om mottagna varor får avse viss systematisk rapportering till

Polismyndigheten.

15 §

Ytterligare föreskrifter för verkställigheten av denna förordning meddelas av Rikspolis-

styrelsen.

Ytterligare föreskrifter för verkställigheten av denna förordning meddelas av Polismyn-

digheten.

Denna förordning träder i kraft den

294. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1999:762) om informationsskyldighet vid hinder för den fria rörligheten för varor

Härigenom föreskrivs att 3 § förordningen (1999:762) om informationsskyldighet vid hinder för den fria rörligheten för varor ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Rikspolisstyrelsen, polismyndigheterna, Tullverket och Kust-

bevakningen skall utan dröjsmål underrätta Kommerskollegium om

Polismyndigheten, Tullverket

och Kustbevakningen ska utan dröjsmål underrätta Kommerskollegium om

1. sådana hinder som avses i artikel 1 i rådets förordning (EG) nr 2679/98 och som de får kännedom om i sin verksamhet, och

2. de åtgärder som har vidtagits eller planeras för att undanröja hindret.

Denna förordning träder i kraft den

295. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1999:1134) om belastningsregister

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (1999:1134) om belastningsregister

dels att 33 § ska upphöra att gälla,

dels att 10, 17, 19, 25, 26, 28-32 och 34-39 §§ ska ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §

510

Uppgifter ur belastningsregistret ska lämnas ut om det begärs av

1. det statsråd som är föredragande i ärenden enligt lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll, i ärenden om utlämning för brott eller om nåd i brottmål eller andra ärenden enligt 12 kap. 9 § regeringsformen, i ärenden om upphävande av allmän domstols beslut om utvisning på grund av brott enligt utlänningslagen (2005:716), i ärenden om överförande av straffverkställighet enligt lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom eller i ärenden om anställning som domare eller hyresråd, eller den statsrådet bemyndigar, för utredning i ett sådant ärende och i fråga om den som ärendet gäller,

2. chefen för Justitiedepartementet eller den han eller hon bemyndigar, om utdraget behövs för att fullgöra en skyldighet Sverige har enligt en överenskommelse med en främmande stat,

3. en åklagarmyndighet, i ärenden där en prövning ska göras, i fråga om den som prövningen gäller,

4. en polismyndighet i pass-

ärenden, tillståndsärenden och

andra ärenden där en lämplighetsprövning ska göras, i fråga om den som prövningen gäller, samt i ärenden om anställning eller uppdrag vid myndigheten,

4. Säkerhetspolisen i tillståndsärenden och andra ärenden där en lämplighetsprövning ska göras, i fråga om den som prövningen gäller, samt i ärenden om anställning eller uppdrag vid myndigheten,

5. Tullverket i tillståndsärenden och andra ärenden där en lämplighetsprövning ska göras enligt kommissionens förordning

510 Senaste lydelse 2012:252.

(EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, samt i andra tillståndsärenden och ärenden där en lämplighetsprövning ska göras i fråga om den som prövningen gäller,

6. en länsstyrelse, i fråga om den som ärendet gäller, om inte annat anges, i ärenden

a) där länsstyrelsen enligt lag eller förordning ska hämta in sådana uppgifter,

b) där länsstyrelsen ska göra en lämplighetsprövning,

c) där länsstyrelsen ska pröva frågor om förbud mot att ha djur eller om omhändertagande av djur,

d) om godkännande och tillsyn enligt förordningen (1989:149) om bevakningsföretag m.m.,

e) om godkännande av skyddsvakt enligt skyddsförordningen (2010:523),

f) om godkännande och tillsyn enligt förordningen (2011:155) om auktorisation av delgivningsföretag, och

g) om auktorisation enligt förordningen om auktorisation av delgivningsföretag, i fråga om personer som anges i 4 § första stycket 1 och 2 i den förordningen,

7. Transportstyrelsen, i fråga om den som myndigheten vid lämplighetsprövning enligt lagen (1998:493) om trafikskolor och förordningen (1998:978) om trafikskolor överväger att ge tillstånd eller godkänna samt i ärenden om körkortstillstånd, körkort, traktorkort, taxiförarlegitimation, tillstånd till yrkesmässig trafik eller taxitrafik, biluthyrning och transporttillstånd, i fråga om den som ärendet gäller,

8. en myndighet som har rätt att besluta om frihetsberövande åtgärd enligt lagarna om överlämnande eller utlämning för brott eller utlänningslagen, i ärenden som rör en sådan åtgärd,

9. Kriminalvården, i fråga om den som myndigheten avser att anställa eller anlita som

a) övervakare,

b) förtroendeman enligt lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m. eller fängelseförordningen (2010:2010),

c) personutredare enligt lagen om särskild personutredning i brottmål, m.m.,

d) biträde enligt 6 § andra stycket lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll eller fängelseförordningen, eller

e) kontrollör enligt 3 kap. 4 § förordningen (1998:642) om verkställighet av frivårdspåföljder,

10. Kriminalvården, när uppgiften behövs för prövning av en fråga enligt fängelselagen (2010:610), häkteslagen (2010:611), lagen om intensivövervakning med elektronisk kontroll eller lagen om särskild personutredning i brottmål, m.m., 11. en övervakningsnämnd eller Kriminalvården, i ärenden om övervakning, i fråga om den som ärendet gäller, 12. det statsråd som är föredragande i ärenden enligt lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap eller utlänningslagen i andra ärenden än som sägs i 1, eller den statsrådet bemyndigar, för utredning i ett sådant ärende, dels i fråga om den som ärendet gäller, dels för utredning enligt 5 kap. 3 a § första stycket 1 utlänningslagen i fråga om någon annan än den som ärendet gäller, 13. Försvarsmakten, i fråga om den som myndigheten avser att anställa för tjänstgöring i internationella militära insatser, 14. Migrationsverket, i ärenden enligt lagen om svenskt medborgarskap eller utlänningslagen, dels i fråga om den som ärendet gäller, dels för utredning enligt 5 kap. 3 a § första stycket 1 utlänningslagen, i fråga om någon annan än den som ärendet gäller,

15. Statens kriminaltekniska laboratorium, i ärenden om DNA-analys, i fråga om den som ärendet gäller, 16. en passmyndighet utom

riket i passärenden, i fråga om den som ärendet gäller,

17. allmän domstol, i ärenden

om omvandling enligt lagen (2006:45) om omvandling av fängelse på livstid, i fråga om den som ärendet gäller,

18. Domstolsverket, i fråga

om den som verket avser att anställa som notarie,

19. Domarnämnden,

i

ärenden om anställning som domare eller hyresråd,

15. en passmyndighet utom

riket i passärenden, i fråga om den som ärendet gäller,

16. allmän domstol, i ärenden

om omvandling enligt lagen (2006:45) om omvandling av fängelse på livstid, i fråga om den som ärendet gäller,

17. Domstolsverket, i fråga

om den som verket avser att anställa som notarie,

18. Domarnämnden,

i

ärenden om anställning som domare eller hyresråd,

20. Kronofogdemyndigheten,

i ärenden enligt 3 kap. lagen (2009:1427) om erkännande och verkställighet av bötesstraff inom Europeiska unionen och 3 kap. lagen (2011:423) om erkännande och verkställighet av beslut om förverkande inom Europeiska unionen, i fråga om den som ärendet gäller, och

21. en

migrationsdomstol

eller Migrationsöverdomstolen, i mål om upphävande av allmän domstols beslut om utvisning på grund av brott enligt utlänningslagen, i fråga om den som ärendet gäller.

Vad som sägs i första stycket 4 om en polismyndighet gäller även i fråga om Rikspolisstyrelsen.

19. Kronofogdemyndigheten,

i ärenden enligt 3 kap. lagen (2009:1427) om erkännande och verkställighet av bötesstraff inom Europeiska unionen och 3 kap. lagen (2011:423) om erkännande och verkställighet av beslut om förverkande inom Europeiska unionen, i fråga om den som ärendet gäller, och

20. en

migrationsdomstol

eller Migrationsöverdomstolen, i mål om upphävande av allmän domstols beslut om utvisning på grund av brott enligt utlänningslagen, i fråga om den som ärendet gäller.

Uppgifter om annan än den som prövningen gäller enligt första stycket 12 eller 14 ska begränsas till uppgifter om påföljder för brott enligt 3, 4 eller 6 kap. eller 16 kap. 10 a §brottsbalken eller uppgifter om kontaktförbud.

17 §

511

Rikspolisstyrelsen ska under-

rätta Transportstyrelsen om uppgifter i belastningsregistret enligt bestämmelserna i 5 kap. 2, 3 och 5 §§ förordningen om vägtrafikregister (2001:650).

Polismyndigheten ska under-

rätta Transportstyrelsen om uppgifter i belastningsregistret enligt bestämmelserna i 5 kap. 2, 3 och 5 §§ förordningen om vägtrafikregister (2001:650).

19 §

512

Polismyndigheter,

Skatte-

verket, Tullverket, Kustbevakningen, åklagarmyndigheter, Kriminalvården, Migrationsverket och allmänna domstolar

Säkerhetspolisen,

Skatte-

verket, Tullverket, Kustbevakningen, åklagarmyndigheter, Kriminalvården, Migrationsverket och allmänna domstolar

511 Senaste lydelse 2008:1216. 512 Senaste lydelse 2009:687.

får ha direktåtkomst till uppgifter ur belastningsregistret. Direktåtkomsten ska begränsas till att endast gälla sådana uppgifter som myndigheterna har rätt att få ut enligt lagen (1998:620) om belastningsregister eller denna förordning.

får ha direktåtkomst till uppgifter ur belastningsregistret. Direktåtkomsten ska begränsas till att endast gälla sådana uppgifter som myndigheterna har rätt att få ut enligt lagen (1998:620) om belastningsregister eller denna förordning.

25 §

Om den som är medborgare i eller har hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge genom dom, beslut eller strafföreläggande har ålagts någon annan påföljd än böter,

skall Rikspolisstyrelsen under-

rätta registreringsmyndigheten i den staten.

Om den som är medborgare i eller har hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge genom dom, beslut eller strafföreläggande har ålagts någon annan påföljd än böter,

ska Polismyndigheten underrätta

registreringsmyndigheten i den staten.

26 §

513

En domstol skall, i fråga om den som på grund av en dom eller ett beslut skall registreras enligt 3 § 1–3 lagen (1998:620) om belastningsregister, lämna sådana uppgifter till Rikspolis-

styrelsen som anges i 2 § 1–11

och 13, 3 § 4, 4 § och 9 § 3 denna förordning. En domstol

skall också lämna sådana upp-

gifter till Rikspolisstyrelsen som krävs för gallring av belastningsregistret enligt 16 § 1–4 lagen om belastningsregister.

En domstol ska, i fråga om den som på grund av en dom eller ett beslut ska registreras enligt 3 § 1–3 lagen (1998:620) om belastningsregister, lämna sådana uppgifter till Polismyn-

digheten som anges i 2 § 1–11

och 13, 3 § 4, 4 § och 9 § 3 denna förordning. En domstol

ska också lämna sådana upp-

gifter till Polismyndigheten som krävs för gallring av belastningsregistret enligt 16 § 1–4 lagen om belastningsregister.

513 Senaste lydelse 2006:1125.

28 §

514

Regeringskansliet (Justitiedepartementet) skall, i fråga om den som på grund av en dom eller ett beslut skall registreras enligt 3 § 1 lagen (1998:620) om belastningsregister, lämna sådana uppgifter till Rikspolis-

styrelsen som avses i 2 § 12 och

7 § 2 och 3 denna förordning.

Regeringskansliet (Justitiedepartementet) ska, i fråga om den som på grund av en dom eller ett beslut ska registreras enligt 3 § 1 lagen (1998:620) om belastningsregister, lämna sådana uppgifter till Polismyn-

digheten som avses i 2 § 12 och

7 § 2 och 3 denna förordning.

29 §

515

Justitiedepartementet skall, i fråga om den som skall registreras enligt 4 § 2 lagen (1998:620) om belastningsregister, lämna sådana uppgifter till Rikspolisstyrelsen som anges i 2 § 2 och 3 denna förordning.

Justitiedepartementet ska, i fråga om den som ska registreras enligt 4 § 2 lagen (1998:620) om belastningsregister, lämna sådana uppgifter till Polismyn-

digheten som anges i 2 § 2 och 3

denna förordning.

30 §

516

Kriminalvården skall, i fråga om den som på grund av en dom eller ett beslut skall registreras enligt 3 § 1 och 2 lagen (1998:620) om belastningsregister, lämna sådana uppgifter till Rikspolisstyrelsen som anges i 3 §, 4 § 2 och 3 samt 9 § denna förordning.

Kriminalvården ska, i fråga om den som på grund av en dom eller ett beslut skall registreras enligt 3 § 1 och 2 lagen (1998:620) om belastningsregister, lämna sådana uppgifter till Polismyndigheten som anges i 3 §, 4 § 2 och 3 samt 9 § denna förordning.

31 §

517

En åklagarmyndighet skall, i fråga om den som skall registreras på grund av ett strafföreläggande enligt 3 § 1 eller ett beslut enligt 3 § 4 eller 5 lagen

En åklagarmyndighet ska, i fråga om den som ska registreras på grund av ett strafföreläggande enligt 3 § 1 eller ett beslut enligt 3 § 4 eller 5 lagen

514 Senaste lydelse 2006:1125. 515 Senaste lydelse 2000:720. 516 Senaste lydelse 2005:1021. 517 Senaste lydelse 2003:1183.

(1998:620) om belastningsregister, lämna sådana uppgifter till Rikspolisstyrelsen som anges i 2 § 2 och 3 samt 8 § denna förordning. En åklagarmyndighet skall också lämna sådana uppgifter till Rikspolisstyrelsen som krävs för gallring av registret enligt 16 § 5 och 6 lagen om belastningsregister.

(1998:620) om belastningsregister, lämna sådana uppgifter till Polismyndigheten som anges i 2 § 2 och 3 samt 8 § denna förordning. En åklagarmyndighet ska också lämna sådana uppgifter till Polismyndigheten som krävs för gallring av registret enligt 16 § 5 och 6 lagen om belastningsregister.

32 §

518

Tullverket skall, i fråga om den som på grund av ett föreläggande av ordningsbot skall registreras enligt 3 § 1 lagen (1998:620) om belastningsregister, lämna sådana uppgifter till Rikspolisstyrelsen som anges i 2 § 2 och 3 denna förordning.

Tullverket ska, i fråga om den som på grund av ett föreläggande av ordningsbot ska registreras enligt 3 § 1 lagen (1998:620) om belastningsregister, lämna sådana uppgifter till Polismyndigheten som anges i 2 § 2 och 3 denna förordning.

Tullverket skall vidare, i fråga om den som på grund av ett strafföreläggande skall registreras enligt 3 § 1 lagen (1998:620) om belastningsregister, lämna sådana uppgifter till Åklagarmyndigheten som anges i 2 § 2 och 3 denna förordning.

Tullverket ska vidare, i fråga om den som på grund av ett strafföreläggande ska registreras enligt 3 § 1 lagen (1998:620) om belastningsregister, lämna sådana uppgifter till Åklagarmyndigheten som anges i 2 § 2 och 3 denna förordning.

34 §

Statens institutionsstyrelse

skall, i fråga om den som på

grund av en dom skall registreras enligt 3 § 1 lagen (1998:620) om belastningsregister, lämna sådana uppgifter till Rikspolisstyrelsen som anges i 5 § denna förordning.

Statens institutionsstyrelse

ska, i fråga om den som på

grund av en dom ska registreras enligt 3 § 1 lagen (1998:620) om belastningsregister, lämna sådana uppgifter till Polismyn-

digheten som anges i 5 § denna

förordning.

518 Senaste lydelse 2004:1279.

35 §

En chefsöverläkare eller en annan läkare som har förordnats att fullgöra viss del av chefsöverläkarens åligganden eller en verksamhetschef skall, i fråga om den som på grund av en dom skall registreras enligt 3 § 1 lagen (1998:620) om belastningsregister, lämna sådana uppgifter till Rikspolisstyrelsen som anges i 6 § denna förordning.

En chefsöverläkare eller en annan läkare som har förordnats att fullgöra viss del av chefsöverläkarens åligganden eller en verksamhetschef ska, i fråga om den som på grund av en dom ska registreras enligt 3 § 1 lagen (1998:620) om belastningsregister, lämna sådana uppgifter till Polismyndigheten som anges i 6 § denna förordning.

36 §

Den myndighet som har lämnat uppgifter till Rikspolis-

styrelsen enligt denna förordning

svarar för att uppgifterna är riktiga.

Felaktigheter eller ofullständigheter i uppgifter som avses i 26–35 §§ skall rättas på det sätt som Rikspolisstyrelsen bestämmer efter samråd med vederbörande centrala myndighet.

Den myndighet som har lämnat uppgifter till Polismyn-

digheten enligt denna förordning

svarar för att uppgifterna är riktiga.

Felaktigheter eller ofullständigheter i uppgifter som avses i 26–35 §§ ska rättas på det sätt som

Polismyndigheten

bestämmer efter samråd med vederbörande centrala myndighet.

37 §

Den som i offentlig anställning tar del av uppgifter ur belastningsregistret och misstänker att registrets innehåll är oriktigt, skall genast anmäla det till Rikspolisstyrelsen.

Den som i offentlig anställning tar del av uppgifter ur belastningsregistret och misstänker att registrets innehåll är oriktigt, ska genast anmäla det till Polismyndigheten.

38 §

Rikspolisstyrelsen får, efter

samråd med berörda centrala myndigheter, meddela de föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förord-

Polismyndigheten får, efter

samråd med berörda centrala myndigheter, meddela de föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förord-

ning.

Rikspolisstyrelsen får också meddela föreskrifter om att en polismyndighet får pröva frågan om att lämna ut uppgifter enligt 12 § första stycket lagen ( 1998:620 ) om belastningsregister eller 10–16 §§ denna förordning.

ning.

39 §

519

Domstolsverket får, i samråd med Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten, meddela föreskrifter om hur uppgifter enligt 26 och 27 §§ skall lämnas.

Domstolsverket får, i samråd med Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten, meddela föreskrifter om hur uppgifter enligt 26 och 27 §§ ska lämnas.

Denna förordning träder i kraft den

519 Senaste lydelse 2004:1279.

296. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1999:1135) om misstankeregister

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (1999:1135) om misstankeregister

dels att 11 § ska upphöra att gälla,

dels att 3, 6 och 12–18 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

520

Uppgifter ur misstankeregistret ska lämnas ut om det begärs av

1. det statsråd som är föredragande enligt lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll, i ärenden om utlämning för brott eller om nåd i brottmål eller andra ärenden enligt 12 kap. 9 § regeringsformen, i ärenden om upphävande av allmän domstols beslut om utvisning på grund av brott enligt utlänningslagen (2005:716) eller i ärenden om överförande av straffverkställighet enligt lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom, eller den statsrådet bemyndigar, för utredning i ett sådant ärende och i fråga om den som ärendet gäller,

2. en åklagarmyndighet, i ärenden där en prövning ska göras, i fråga om den som prövningen gäller,

3. en polismyndighet i pass-

ärenden, tillståndsärenden och

andra ärenden där en lämplighetsprövning ska göras, i fråga om den som prövningen gäller samt i ärenden om anställning

eller uppdrag enligt 4 kap. 14 a § polisförordningen (1998:1558)

vid myndigheten,

3. Säkerhetspolisen i tillståndsärenden och andra ärenden där en lämplighetsprövning ska göras, i fråga om den som prövningen gäller samt i ärenden om anställning vid myndigheten,

4. Tullverket i tillståndsärenden och andra ärenden där en lämplighetsprövning ska göras, i fråga om den som prövningen gäller,

5. en länsstyrelse, i fråga om den som ärendet gäller, om inte annat anges, i ärenden

a) där länsstyrelsen enligt lag eller förordning ska hämta in sådana uppgifter,

520 Senaste lydelse 2012:254.

b) där länsstyrelsen ska göra en lämplighetsprövning,

c) om godkännande och tillsyn enligt förordningen (1989:149) om bevakningsföretag m.m.,

d) om godkännande av skyddsvakt enligt skyddsförordningen (2010:523),

e) om godkännande och tillsyn enligt förordningen (2011:155) om auktorisation av delgivningsföretag, och

f) om auktorisation enligt förordningen om auktorisation av delgivningsföretag, i fråga om personer som anges i 4 § första stycket 1 och 2 i den förordningen,

6. Transportstyrelsen, i fråga om den som myndigheten vid lämplighetsprövning enligt lagen (1998:493) om trafikskolor och förordningen (1998:978) om trafikskolor överväger att ge tillstånd eller godkänna samt i ärenden om körkortstillstånd, körkort, traktorkort, taxiförarlegitimation, tillstånd till yrkesmässig trafik eller taxitrafik, biluthyrning och transporttillstånd, i fråga om den som ärendet gäller,

7. det statsråd som är föredragande i ärenden enligt lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap eller utlänningslagen i andra ärenden än som sägs i 1, eller den statsrådet bemyndigar, för utredning i ett sådant ärende, dels i fråga om den som ärendet gäller, dels för utredning i ärenden som avses i 5 kap. 3 a § första stycket 1 utlänningslagen i fråga om någon annan än den som utredningen gäller,

8. Migrationsverket, i ärenden enligt lagen om svenskt medborgarskap eller utlänningslagen, dels i fråga om den som ärendet gäller, dels för utredning i ärenden som avses i 5 kap. 3 a § första stycket 1 utlänningslagen i fråga om någon annan än den som utredningen gäller,

9. Statens kriminaltekniska laboratorium, i ärenden om DNA-analys, i fråga om den som ärendet gäller, 10. en passmyndighet utom

riket i passärenden, i fråga om den som ärendet gäller, och

11. en

migrationsdomstol

eller Migrationsöverdomstolen, i mål om upphävande av allmän domstols beslut om utvisning på grund av brott enligt utlän-

9. en passmyndighet utom

riket i passärenden, i fråga om den som ärendet gäller, och

10. en

migrationsdomstol

eller Migrationsöverdomstolen, i mål om upphävande av allmän domstols beslut om utvisning på grund av brott enligt

ningslagen, i fråga om den som ärendet gäller.

Vad som sägs i första stycket 3 om en polismyndighet gäller även i fråga om Rikspolisstyrelsen.

utlänningslagen, i fråga om den som ärendet gäller.

Uppgifter om en annan person än den som prövningen gäller enligt första stycket 7 eller 8 ska begränsas till uppgifter om misstanke som avser brott enligt 3, 4, 6 kap. eller 16 kap. 10 a §brottsbalken.

6 §

521

Polismyndigheter,

Skatte-

verket, Tullverket, Kustbevakningen, åklagarmyndigheter, Kriminalvården och Migrationsverket får ha direktåtkomst till uppgifter ur misstankeregistret. Direktåtkomsten ska begränsas till att endast gälla sådana uppgifter som myndigheterna har rätt att få ut enligt lagen (1998:621) om misstankeregister eller denna förordning.

Säkerhetspolisen,

Skatte-

verket, Tullverket, Kustbevakningen, åklagarmyndigheter, Kriminalvården och Migrationsverket får ha direktåtkomst till uppgifter ur misstankeregistret. Direktåtkomsten ska begränsas till att endast gälla sådana uppgifter som myndigheterna har rätt att få ut enligt lagen (1998:621) om misstankeregister eller denna förordning.

12 §

522

Tullverket skall i fråga om den som skall registreras enligt

3 § första stycket lagen (1998:621) om misstankeregister, lämna sådana uppgifter till Rikspolisstyrelsen som anges i 2 § 1–3 denna förordning. Tullverket skall också lämna sådana uppgifter till Rikspolis-

styrelsen som krävs för gallring

av registret enligt 13 § 1 lagen om misstankeregister.

Tullverket ska i fråga om den som ska registreras enligt 3 § första stycket lagen (1998:621) om misstankeregister, lämna sådana uppgifter till Polis-

myndigheten som anges i 2 § 1–3

denna förordning. Tullverket

ska också lämna sådana upp-

gifter till Polismyndigheten som krävs för gallring av registret enligt 13 § 1 lagen om misstankeregister.

521 Senaste lydelse 2009:688. 522 Senaste lydelse 2003:1011.

13 §

En åklagarmyndighet skall i fråga om den som skall registreras enligt 3 § lagen (1998:621) om misstankeregister, lämna sådana uppgifter till Rikspolisstyrelsen som anges i 2 § denna förordning. En åklagarmyndighet skall också lämna sådana uppgifter till Riks-

polisstyrelsen som krävs för gall-

ring av registret enligt 13 § lagen om misstankeregister.

En åklagarmyndighet ska i fråga om den som ska registreras enligt 3 § lagen (1998:621) om misstankeregister, lämna sådana uppgifter till Polismyndigheten som anges i 2 § denna förordning. En åklagarmyndighet ska också lämna sådana uppgifter till

Polismyndigheten som krävs för

gallring av registret enligt 13 § lagen om misstankeregister.

14 §

Den myndighet som har lämnat uppgifter till Rikspolis-

styrelsen enligt denna förordning

svarar för att uppgifterna är riktiga.

Felaktigheter eller ofullständigheter i uppgifter som avses i 11–13 §§ skall rättas på det sätt som Rikspolisstyrelsen bestämmer efter samråd med vederbörande centrala myndighet.

Den myndighet som har lämnat uppgifter till Polismyn-

digheten enligt denna förordning

svarar för att uppgifterna är riktiga.

Felaktigheter eller ofullständigheter i uppgifter som avses i 11–13 §§ ska rättas på det sätt som Polismyndigheten bestämmer efter samråd med vederbörande centrala myndighet.

15 §

Den som i offentlig tjänst tar del av uppgifter i misstankeregistret och misstänker att registrets innehåll är oriktigt,

skall genast anmäla det till Rikspolisstyrelsen.

Den som i offentlig tjänst tar del av uppgifter i misstankeregistret och misstänker att registrets innehåll är oriktigt,

ska genast anmäla det till Polismyndigheten.

16 §

523

Rikspolisstyrelsen får, efter

samråd med Åklagarmyndigheten och Tullverket, föreskriva

Polismyndigheten får, efter

samråd med Åklagarmyndigheten och Tullverket, föreskriva

523 Senaste lydelse 2004:1280.

att registrering enligt 3 § lagen (1998:621) om misstankeregister skall begränsas utöver vad som följer av denna förordning.

att registrering enligt 3 § lagen (1998:621) om misstankeregister ska begränsas utöver vad som följer av denna förordning.

17 §

Rikspolisstyrelsen får, efter

samråd med berörda centrala myndigheter, meddela de föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning.

Rikspolisstyrelsen får också meddela föreskrifter om att uppgifter enligt 10 § första stycket lagen ( 1998:621 ) om misstankeregister eller 3 eller 4 § denna förordning får lämnas ut av en polismyndighet.

Polismyndigheten får, efter

samråd med berörda centrala myndigheter, meddela de föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning.

18 §

524

Domstolsverket får, i samråd med

Rikspolisstyrelsen

och

Åklagarmyndigheten, meddela föreskrifter om hur uppgifterna enligt 10 § skall lämnas

Domstolsverket får, i samråd med

Polismyndigheten

och

Åklagarmyndigheten, meddela föreskrifter om hur uppgifterna enligt 10 § ska lämnas

Denna förordning träder i kraft den

524 Senaste lydelse 2004:1280.

297. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1999:1155) om Polisens utlandsstyrka

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (1999:1155) om Polisens utlandsstyrka

dels att i 1, 6, 10, 12 och 13 §§ ordet ”Polisens” ska bytas ut mot

ordet ”polisens”,

dels att rubriken till lagen samt 2–5, 7–9, 11, 16–19 och 21 §§ ska

ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Förordning om Polisens utlandsstyrka

Förordning om polisens utlandsstyrka

2 §

Vid Rikspolisstyrelsen skall det finnas en utlandsstyrka med uppgift att utföra internationell fredsfrämjande verksamhet utomlands i den omfattning som regeringen bestämmer (Polisens utlandsstyrka).

Vid Polismyndigheten ska det finnas en utlandsstyrka med uppgift att utföra internationell fredsfrämjande verksamhet utomlands i den omfattning som regeringen bestämmer (polisens utlandsstyrka).

Insatser enligt första stycket får utföras på uppdrag av Förenta nationerna, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa eller någon annan internationell organisation i syfte att skapa förutsättningar för varaktig fred och säkerhet.

3 §

I Polisens utlandsstyrka får endast den tjänstgöra som behövs för sådan verksamhet som anges i 2 § i denna förordning och som hos Rikspolis-

styrelsen begärt att få fullgöra

sådan tjänstgöring.

I polisens utlandsstyrka får endast den tjänstgöra som behövs för sådan verksamhet som anges i 2 § i denna förordning och som hos Polismyn-

digheten begärt att få fullgöra

sådan tjänstgöring.

4 §

Den som tjänstgör i Polisens utlandsstyrka får under tjänstgöringen lön enligt de grunder som Rikspolisstyrelsen bestämmer. Dessa grunder skall bestämmas efter hörande av berörda arbetstagarorganisationer.

Den som tjänstgör i polisens utlandsstyrka får under tjänstgöringen lön enligt de grunder som Polismyndigheten bestämmer. Dessa grunder

ska

bestämmas efter hörande av berörda arbetstagarorganisationer.

5 §

När semesterledighet och annan ledighet beviljas för den som tjänstgör utomlands i

Polisens utlandsstyrka, skall Rikspolisstyrelsen

beakta de

föreskrifter och rekommendationer som kan ha fastställts av den internationella organisation som lämnat uppdraget för styrkan.

När semesterledighet och annan ledighet beviljas för den som tjänstgör utomlands i

polisens utlandsstyrka, ska Polismyndigheten beakta de före-

skrifter och rekommendationer som kan ha fastställts av den internationella organisation som lämnat uppdraget för styrkan.

7 §

525

Under tjänstgöring utomlands betalas ersättning enligt de bestämmelser som enligt kollektivavtal gäller för andra anställda vid Rikspolisstyrelsen. Detsamma gäller vid resa från Sverige till tjänstgöringsplatsen och åter samt under annan ledighet än semester.

Rikspolisstyrelsen får även

besluta om ersättning för andra merkostnader än de som avses i första stycket om de föranleds av tjänstgöring utomlands.

Under tjänstgöring utomlands betalas ersättning enligt de bestämmelser som enligt kollektivavtal gäller för andra anställda vid

Polismyndigheten.

Det-

samma gäller vid resa från Sverige till tjänstgöringsplatsen och åter samt under annan ledighet än semester.

Polismyndigheten får även

besluta om ersättning för andra merkostnader än de som avses i första stycket om de föranleds av tjänstgöring utomlands.

525 Senaste lydelse 2005:171.

8 §

Den som tjänstgör utomlands i Polisens utlandsstyrka har för varje hel sexmånadersperiod rätt till en fri resa hem från tjänstgöringsplatsen och åter.

Den som tjänstgör utomlands i polisens utlandsstyrka har för varje hel sexmånadersperiod rätt till en fri resa hem från tjänstgöringsplatsen och åter.

Rikspolisstyrelsen får även

besluta om ytterligare fria resor hem från tjänstgöringsplatsen och åter, samt att sådana resor

skall medges även för kortare

tjänstgöringsperioder.

Polismyndigheten får även

besluta om ytterligare fria resor hem från tjänstgöringsplatsen och åter, samt att sådana resor

ska medges även för kortare

tjänstgöringsperioder.

9 §

Om den som tjänstgör utomlands i Polisens utlandsstyrka enligt riktlinjer från den internationella organisation som lämnat uppdraget för styrkan har rätt att ta med anhöriga till tjänstgöringsplatsen, betalas ersättning enligt 7 och 8 §§ för kostnader med anledning av att anhöriga medföljer. Rikspolissty-

relsen bestämmer ersättningens

storlek.

Om den som tjänstgör utomlands i polisens utlandsstyrka enligt riktlinjer från den internationella organisation som lämnat uppdraget för styrkan har rätt att ta med anhöriga till tjänstgöringsplatsen, betalas ersättning enligt 7 och 8 §§ för kostnader med anledning av att anhöriga medföljer. Polismyn-

digheten

bestämmer ersätt-

ningens storlek.

11 §

526

Vid skada som medför nedsatt arbetsförmåga under tjänstgöringstiden utomlands i

Polisens utlandsstyrka har den

skadade under denna tid rätt till bibehållna tjänstgöringsförmåner. Den skadade har därvid inte rätt till sjukpenning enligt 24–28 kap. socialförsäkringsbalken.

Vid skada som medför nedsatt arbetsförmåga under tjänstgöringstiden utomlands i

polisens utlandsstyrka har den

skadade under denna tid rätt till bibehållna tjänstgöringsförmåner. Den skadade har då inte rätt till sjukpenning enligt 24– 28 kap. socialförsäkringsbalken.

Vid sådan skada som

526 Senaste lydelse 2010:1708.

Vid sådan skada som omfattas av och som inträffar under tid som avses i 5 § lagen (1999:568) om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten och som medför nedsatt arbetsförmåga efter tjänstgöringstidens slut ska

Rikspolisstyrelsen, under tiden

från tjänstgöringstidens slut och så länge sjukdomsfallet varar, som tillägg till sjukpenning enligt socialförsäkringsbalken betala en andel av den grundlön den skadade hade under den sista hela tjänstgöringsmånaden i Polisens utlandsstyrka. Tilllägget ska utgöra tio procent av lönen till den del denna motsvarar en årslön som inte överstiger den högsta sjukpenninggrundande inkomst som kan beräknas enligt 25 kap. socialförsäkringsbalken, och högst nittio procent av lönen till den del den motsvarar en årslön som överstiger samma belopp.

omfattas av och som inträffar under tid som avses i 5 § lagen (1999:568) om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten och som medför nedsatt arbetsförmåga efter tjänstgöringstidens slut ska

Polismyndigheten, under tiden

från tjänstgöringstidens slut och så länge sjukdomsfallet varar, som tillägg till sjukpenning enligt socialförsäkringsbalken betala en andel av den grundlön den skadade hade under den sista hela tjänstgöringsmånaden i polisens utlandsstyrka. Tilllägget ska utgöra tio procent av lönen till den del denna motsvarar en årslön som inte överstiger den högsta sjukpenninggrundande inkomst som kan beräknas enligt 25 kap. socialförsäkringsbalken, och högst nittio procent av lönen till den del den motsvarar en årslön som överstiger samma belopp.

Andra stycket tillämpas på motsvarande sätt om den som tjänstgjort i Polisens utlandsstyrka till följd av sjukdomen eller skadan uppbär ersättning enligt 27 kap. 6 § eller 31 kap. 3 §socialförsäkringsbalken.

Andra stycket tillämpas på motsvarande sätt om den som tjänstgjort i polisens utlandsstyrka till följd av sjukdomen eller skadan uppbär ersättning enligt 27 kap. 6 § eller 31 kap. 3 §socialförsäkringsbalken.

16 §

Rikspolisstyrelsen skall ha en

på lämpligt sätt organiserad verksamhet för att fullgöra det rehabiliteringsansvar som följer av lag. En kontaktperson skall utses inom rehabiliterings-

Polismyndigheten ska ha en

på lämpligt sätt organiserad verksamhet för att fullgöra det rehabiliteringsansvar som följer av lag. En kontaktperson ska utses inom rehabiliterings-

organisationen för den som skadats utomlands under tjänstgöring i Polisens utlandsstyrka. Kontaktpersonen skall stödja och vägleda den skadade.

organisationen för den som skadats utomlands under tjänstgöring i polisens utlandsstyrka. Kontaktpersonen ska stödja och vägleda den skadade.

17 §

Om någon skadas under tjänstgöring utomlands i

Polisens utlandsstyrka och det

finns anledning att anta att skadan kan leda till bestående funktionshinder eller annars är av allvarlig art, skall Riks-

polisstyrelsen, utöver vad som

följer av 6 och 7 §§ lagen (1999:568) om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten, stödja och bistå den skadade så att hans eller hennes möjligheter att leva ett aktivt och självständigt liv stärks.

Om någon skadas under tjänstgöring utomlands i polisens utlandsstyrka och det finns anledning att anta att skadan kan leda till bestående funktionshinder eller annars är av allvarlig art, ska Polismyn-

digheten utöver vad som följer

av 6 och 7 §§ lagen (1999:568) om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten, stödja och bistå den skadade så att hans eller hennes möjligheter att leva ett aktivt och självständigt liv stärks.

Av 7 § lagen om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten följer att ekonomiskt stöd för anskaffande av hjälpmedel även gäller skadade som inte kan antas återgå till arbetslivet.

18 §

Även efter det att tjänstgöring i Polisens utlandsstyrka upphört, åligger det Rikspolis-

styrelsen att utreda att en som

tidigare tjänstgjort inte drabbats av skada under tjänstgöringen som kan leda till bestående funktionshinder eller annars är av allvarlig art. Utredningen

skall ha den form och den om-

fattning som motiveras av förhållandena under utlandstjänstgöringen. Den skall innefatta personlig kontakt, om detta inte

Även efter det att tjänstgöring i polisens utlandsstyrka upphört, åligger det Polismyn-

digheten att utreda att en som

tidigare tjänstgjort inte drabbats av skada under tjänstgöringen som kan leda till bestående funktionshinder eller annars är av allvarlig art. Utredningen ska ha den form och den omfattning som motiveras av förhållandena under utlandstjänstgöringen. Den ska innefatta personlig kontakt, om detta inte av

av särskilda skäl kan anses obehövligt eller ogenomförbart.

Rikspolisstyrelsens

ansvar

enligt första stycket kvarstår under fem år efter det att tjänstgöringen upphört.

särskilda skäl kan anses obehövligt eller ogenomförbart.

Polismyndighetens

ansvar

enligt första stycket kvarstår under fem år efter det att tjänstgöringen upphört.

19 §

Ersättning enligt 10–15 §§ bestäms av Rikspolisstyrelsen.

Ersättning enligt 10–15 §§ bestäms av Polismyndigheten.

21 §

Rikspolisstyrelsen får meddela

föreskrifter om tillämpningen av denna förordning

Polismyndigheten får meddela

föreskrifter om tillämpningen av denna förordning

Denna förordning träder i kraft den

298. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2000:3) om gränstullsamarbete med Finland

Härigenom föreskrivs att 11 § förordningen (2000:3) om gränstullsamarbete med Finland ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 §

527

Det som sägs i 61 § tullförordningen (2000:1306) om bistånd av polismyndighet skall gälla på svenskt territorium även då det är fråga om utövande av tulltjänst för finsk räkning, vare sig tjänsten utövas av svensk eller finsk tullpersonal.

Det som sägs i 61 § tullförordningen (2000:1306) om bistånd av Polismyndigheten ska gälla på svenskt territorium även då det är fråga om utövande av tulltjänst för finsk räkning, vare sig tjänsten utövas av svensk eller finsk tullpersonal.

Denna förordning träder i kraft den

527 Senaste lydelse 2000:1320.

299. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2000:604) om gränstullsamarbete med Danmark

Härigenom föreskrivs att 8 § förordningen (2000:604) om gränstullsamarbete med Danmark ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §

528

Det som sägs i 61 § tullförordningen (2000:1306) om bistånd av polismyndighet skall gälla på svenskt territorium även då det är fråga om utövande av tulltjänst för dansk räkning.

Det som sägs i 61 § tullförordningen (2000:1306) om bistånd av Polismyndigheten ska gälla på svenskt territorium även då det är fråga om utövande av tulltjänst för dansk räkning.

Denna förordning träder i kraft den

528 Senaste lydelse 2000:1322.

300. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2000:836) om Schengens informationssystem

Härigenom föreskrivs att 2, 4, 6–8, 10 och 11 §§ förordningen (2000:836) om Schengens informationssystem ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

529

En framställning enligt 3 § 1 lagen (2000:344) om Schengens informationssystem om omhändertagande av en person som har efterlysts för överlämnande eller utlämning får registreras i SIS på begäran av en åklagare,

Rikspolisstyrelsen eller en allmän

domstol.

En framställning enligt 3 § 1 lagen (2000:344) om Schengens informationssystem om omhändertagande av en person som har efterlysts för överlämnande eller utlämning får registreras i SIS på begäran av en åklagare,

Polismyndigheten eller en allmän

domstol.

4 §

En framställning enligt 3 § 3 lagen (2000:344) om Schengens informationssystem med begäran om uppgift om uppehållsort för en person som har anmälts försvunnen får registreras i SIS på begäran av en polis-

myndighet.

En framställning enligt 3 § 3 lagen (2000:344) om Schengens informationssystem med begäran om uppgift om uppehållsort för en person som har anmälts försvunnen får registreras i SIS på begäran av Polis-

myndigheten.

6 §

530

En framställning enligt 3 § 5 lagen (2000:344) om Schengens informationssystem med begäran om uppgift om uppehållsort för en person som har förelagts att inställa sig för att höras vid en domstolsförhandling i

En framställning enligt 3 § 5 lagen (2000:344) om Schengens informationssystem med begäran om uppgift om uppehållsort för en person som har förelagts att inställa sig för att höras vid en domstolsförhandling i

529 Senaste lydelse 2003:1184. 530 Senaste lydelse 2005:1024.

brottmål, eller som skall dömas till påföljd för brott eller som

skall inställa sig för verk-

ställighet av frihetsberövande får registreras i SIS på begäran av en åklagare eller en allmän domstol. En framställning med begäran om uppgift om uppehållsort för en person som skall inställa sig för verkställighet av frihetsberövande får vidare registreras i SIS på begäran av en

polismyndighet eller Kriminal-

vården.

brottmål, eller som ska dömas till påföljd för brott eller som

ska inställa sig för verkställighet

av frihetsberövande får registreras i SIS på begäran av en åklagare eller en allmän domstol. En framställning med begäran om uppgift om uppehållsort för en person som ska inställa sig för verkställighet av frihetsberövande får vidare registreras i SIS på begäran av

Polismyndigheten eller Kriminal-

vården.

7 §

En framställning enligt 3 § 6 lagen (2000:344) om Schengens informationssystem med begäran om dold övervakning får registreras i SIS på begäran av en

polismyndighet.

En framställning enligt 3 § 6 lagen (2000:344) om Schengens informationssystem med begäran om dold övervakning får registreras i SIS på begäran av

Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen.

8 §

En framställning enligt 3 § 7 lagen (2000:344) om Schengens informationssystem med begäran om en åtgärd beträffande ett fordon eller föremål som har efterlysts för att tas i beslag eller för att användas som bevismaterial vid en rättegång i brottmål får registreras i SIS på begäran av en åklagare eller en

polismyndighet.

En framställning enligt 3 § 7 lagen (2000:344) om Schengens informationssystem med begäran om en åtgärd beträffande ett fordon eller föremål som har efterlysts för att tas i beslag eller för att användas som bevismaterial vid en rättegång i brottmål får registreras i SIS på begäran av en åklagare eller

Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen.

10 §

531

Polismyndigheterna,

Tull-

verket och Kustbevakningen får ha direktåtkomst till registret.

Säkerhetspolisen, Tullverket

och Kustbevakningen får ha direktåtkomst till registret.

Migrationsverket och svenska utlandsmyndigheter får ha direktåtkomst till de uppgifter som avses i 9 § första stycket. Vidare får Migrationsverket ha direktåtkomst till övriga delar av registret när verket bistår en polismyndighet i gränskontrollverksamhet.

Migrationsverket och svenska utlandsmyndigheter får ha direktåtkomst till de uppgifter som avses i 9 § första stycket. Vidare får Migrationsverket ha direktåtkomst till övriga delar av registret när verket bistår Polismyndigheten i gränskontrollverksamhet.

Transportstyrelsen får ha direktåtkomst till de uppgifter som avses i 9 § andra stycket.

11 §

Rikspolisstyrelsen får efter

samråd med Datainspektionen meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställighet av lagen (2000:344) om Schengens informationssystem och denna förordning.

Polismyndigheten får efter

samråd med Datainspektionen meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställighet av lagen (2000:344) om Schengens informationssystem och denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den

531 Senaste lydelse 2008:1218.

301. Förslag till förordning om ändring i tullförordningen (2000:1306)

Härigenom föreskrivs att 57, 61 och 70 b §§tullförordningen (2000:1306) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

57 §

Upplysning om innehållet i inhämtade bokningsuppgifter får lämnas till tulltjänsteman, annan enhet inom Tullverket,

polismyndighet och Kustbevak-

ningen om uppgiften behövs i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet för att klarlägga om brott eller brottslig verksamhet har förekommit, pågår eller planeras.

Upplysning om innehållet i inhämtade bokningsuppgifter får lämnas till tulltjänsteman, annan enhet inom Tullverket,

Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, och Kustbevakningen

om uppgiften behövs i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet för att klarlägga om brott eller brottslig verksamhet har förekommit, pågår eller planeras.

Upplysning enligt första stycket får också lämnas till utländsk myndighet eller mellanfolklig organisation, om utlämnandet följer av en konvention som Sverige har tillträtt eller en överenskommelse som Sverige har träffat.

61 §

Polismyndighet skall på be-

gäran bistå Tullverket, om det behövs för att Tullverket skall kunna vidta en avsedd tullkontrollåtgärd, samt medverka vid Tullverkets kontroll av utrikes flygtrafik.

Polismyndigheten ska på be-

gäran bistå Tullverket, om det behövs för att Tullverket ska kunna vidta en avsedd tullkontrollåtgärd, samt medverka vid Tullverkets kontroll av utrikes flygtrafik.

70 b §

532

Har polismyndighet eller Kustbevakningen vid

Har Polismyndigheten eller Kustbevakningen vid

532 Senaste lydelse 2007:354.

genomförandet av en tullkontrollåtgärd enligt 61 eller 62 § funnit sådana omständigheter som utgör grund för registrering och bearbetning av information enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2005 av den 26 oktober 2005 om kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut ur gemenskapen, skall dessa uppgifter lämnas ut till Tullverket.

genomförandet av en tullkontrollåtgärd enligt 61 eller 62 § funnit sådana omständigheter som utgör grund för registrering och bearbetning av information enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2005 av den 26 oktober 2005 om kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut ur gemenskapen, ska dessa uppgifter lämnas ut till Tullverket.

Denna förordning träder i kraft den

302. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2001:589) om behandling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokföringsverksamhet

Härigenom föreskrivs att 12 a § förordningen (2001:589) om behandling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokföringsverksamhet ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 a §

533

För de ändamål som avses i 12 § första stycket har Riks-

polisstyrelsen och polismyndigheterna, utöver vad som framgår

av 12 § andra stycket, rätt att ta del av tidigare registrerade uppgifter om personer, om utlämnandet sker inom fyra år efter utgången av det år då respektive uppgift ändrades och uppgifterna avser

För de ändamål som avses i 12 § första stycket har Polis-

myndigheten och Säkerhetspolisen, utöver vad som framgår

av 12 § andra stycket, rätt att ta del av tidigare registrerade uppgifter om personer, om utlämnandet sker inom fyra år efter utgången av det år då respektive uppgift ändrades och uppgifterna avser

1. namn,

2. adress,

3. folkbokföringsfastighet, lägenhetsnummer och folkbokföring under särskild rubrik,

4. medborgarskap,

5. civilstånd, eller

6. make, barn, föräldrar och vårdnadshavare.

Denna förordning träder i kraft den

533 Senaste lydelse 2011:1139.

303. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2001:637) om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten

Härigenom föreskrivs att 10 a § förordningen (2001:637) om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 a §

534

I fråga om personer som är intagna i särskilt ungdomshem med stöd av lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård, ska Statens institutionsstyrelse fortlöpande lämna uppgifter till Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten om dagen för verkställighetens början och slut samt eventuell ändrad sådan slutdag.

I fråga om personer som genomgår sluten ungdomsvård ska Statens institutionsstyrelse lämna uppgift till Rikspolis-

styrelsen om dagen för verk-

ställighetens början, om den sammanlagda vårdtiden är minst ett år.

Bestämmelser om skyldighet att i andra fall lämna uppgifter till Rikspolisstyrelsen finns i 34 § förordningen (1999:1134) om belastningsregister.

I fråga om personer som genomgår sluten ungdomsvård ska Statens institutionsstyrelse lämna uppgift till Polismyndig-

heten om dagen för verkställig-

hetens början, om den sammanlagda vårdtiden är minst ett år.

Bestämmelser om skyldighet att i andra fall lämna uppgifter till Polismyndigheten finns i 34 § förordningen (1999:1134) om belastningsregister.

Denna förordning träder i kraft den

534 Senaste lydelse 2009:1192.

304. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2001:646) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet

Härigenom föreskrivs att 6 a § förordningen (2001:646) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 a §

535

Uppgifter som behandlas med stöd av bestämmelserna i artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2005 av den 26 oktober 2005 om kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut ur gemenskapen, skall lämnas ut till

Rikspolisstyrelsen eller den polismyndighet som regeringen bestämmer.

Uppgifter som behandlas med stöd av bestämmelserna i artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2005 av den 26 oktober 2005 om kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut ur gemenskapen, ska lämnas ut till

Polismyndigheten och Säkerhetspolisen.

Denna lag träder i kraft den

535 Senaste lydelse 2007:353.

305. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2001:650) om vägtrafikregister

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2001:650) om vägtrafikregister

536

dels att i 2 kap. 2 § ordet ”Polismyndighet” ska bytas ut mot

ordet ”Polismyndigheten”,

dels att i 5 kap. 1 a, 2, 6 och 7 §§ samt 20 kap. 1, 7 och 8 §§ ordet

”Rikspolisstyrelsen” ska bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”,

dels att 1 kap. 2 §, 4 kap. 7 och 13 §§ samt 5 kap. 3 och 4 §§ ska

ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

2 §

537

Transportstyrelsen är registreringsmyndighet för vägtrafikregistret och svarar för det system- och programmeringsarbete som behövs.

Transportstyrelsen ska biträda polisen vid samarbete enligt Prümrådsbeslutet genom att som nationellt kontaktställe enligt artikel 12.2 i rådsbeslutet automatiskt besvara förfrågningar till vägtrafikregistret från utländska kontaktställen.

Transportstyrelsen ska biträda Polismyndigheten vid samarbete enligt Prümrådsbeslutet genom att som nationellt kontaktställe enligt artikel 12.2 i rådsbeslutet automatiskt besvara förfrågningar till vägtrafikregistret från utländska kontaktställen.

Transportstyrelsen är nationell kontaktpunkt enligt artikel 18.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1071/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler beträffande de villkor som ska uppfyllas av personer som bedriver yrkesmässig trafik och om upphävande av rådets direktiv 96/26/EG.

536 Senaste lydelse av 2 kap. 2 § 2010:146 5 kap. 1 a § 2012:243 5 kap. 2 § 2012:243 5 kap. 6 § 2012:243 5 kap. 7 § 2011:909 20 kap. 1 § 2012:243 20 kap. 8 § 2008:1283. 537 Senaste lydelse 2012:243.

4 kap.

7 §

538

Ett utdrag som avser körkortsregistrering ska begäras hos Transportstyrelsen och innehålla de uppgifter som enligt 2 kap. 1 § 2 förs in i registret, om utdraget har begärts av den registrerade själv eller av

1. Riksdagens ombudsmän, Regeringskansliet, allmän domstol, allmän förvaltningsdomstol, Justitiekanslern, åklagarmyndighet,

Rikspolisstyrelsen,

polismyndighet, Kriminalvården,

övervakningsnämnd, Datainspektionen, eller

1. Riksdagens ombudsmän, Regeringskansliet, allmän domstol, allmän förvaltningsdomstol, Justitiekanslern, åklagarmyndighet,

Polismyndigheten,

Säkerhetspolisen,

Kriminal-

vården, övervakningsnämnd, Datainspektionen, eller

1. någon annan myndighet, om denna behöver uppgifter för vetenskaplig eller därmed jämförlig undersökning och uppgifterna inte röjs så att skada uppkommer för den enskilde.

Sedan fem år har förflutit från beslutet eller underrättelsen i ärendet ska i utdraget inte tas med uppgifter om

1. återkallelse,

2. beslut att ett utländskt körkort inte är giltigt i Sverige,

3. beslut om utbyte av ett utländskt körkort med stöd av 6 kap. 6 § körkortslagen (1998:488),

4. spärrtid,

5. omhändertagande,

6. varning,

7. ogiltighet,

8. föreläggande,

9. krav på personutredning, 10. prövotid, 11. krav på körkortstillstånd, 12. krav på förarprov, eller 13. villkor om alkolås samt villkorstidens längd. Begränsningen enligt andra stycket gäller inte den registrerade själv och inte heller om Riksdagens ombudsmän, Justitiekanslern, Rikspolisstyrel-

sen eller Datainspektionen har

Begränsningen enligt andra stycket gäller inte den registrerade själv och inte heller om Riksdagens ombudsmän, Justitiekanslern,

Polismyndig-

heten eller Datainspektionen har

538 Senaste lydelse 2011:952.

begärt fullständiga uppgifter för ett särskilt fall.

begärt fullständiga uppgifter för ett särskilt fall.

13 §

539

Uppgift i vägtrafikregistret i form av fotografisk bild av enskild ska på begäran lämnas ut till Rikspolisstyrelsen, polismyn-

dighet, Ekobrottsmyndigheten,

Försvarsmakten, Kustbevakningen, Tullverket, Skatteverket, Trafikverket och Kronofogdemyndigheten.

Uppgift i vägtrafikregistret i form av fotografisk bild av enskild ska på begäran lämnas ut till Polismyndigheten, Säkerhets-

polisen, Ekobrottsmyndigheten,

Försvarsmakten, Kustbevakningen, Tullverket, Skatteverket, Trafikverket och Kronofogdemyndigheten.

5 kap.

3 §

Underrättelse om en dom eller ett beslut som får överklagas skall lämnas först sedan

Rikspolisstyrelsen har fått besked

om att avgörandet har vunnit laga kraft eller överklagats.

Underrättelse enligt 2 § skall lämnas även i fråga om beslut om åtalsunderlåtelse enligt 20 kap. 7 § rättegångsbalken eller motsvarande bestämmelse i någon annan författning.

Underrättelse om en dom eller ett beslut som får överklagas ska lämnas först sedan

Polismyndigheten har fått besked

om att avgörandet har vunnit laga kraft eller överklagats.

Underrättelse enligt 2 § ska lämnas även i fråga om beslut om åtalsunderlåtelse enligt 20 kap. 7 § rättegångsbalken eller motsvarande bestämmelse i någon annan författning.

4 §

540

När en underrättelse enligt 2 § lämnas skall även dom, beslut, strafföreläggande och föreläggande av ordningsbot, som tidigare har antecknats i registret och om vilka underrättelse enligt 2 § skall lämnas, tas med i underrättelsen under fem år från det domen eller

När en underrättelse enligt 2 § lämnas ska även dom, beslut, strafföreläggande och föreläggande av ordningsbot, som tidigare har antecknats i registret och om vilka underrättelse enligt 2 § ska lämnas, tas med i underrättelsen under fem år från det domen eller beslutet

539 Senaste lydelse 2010:146. 540 Senaste lydelse 2008:1283.

beslutet meddelades eller föreläggandet godkändes.

Om den dom eller det beslut eller föreläggande som har föranlett underrättelsen till Transportstyrelsen har ändrats, upphävts eller undanröjts, skall

Rikspolisstyrelsen

underrätta

Transportstyrelsen om det.

meddelades eller föreläggandet godkändes.

Om den dom eller det beslut eller föreläggande som har föranlett underrättelsen till Transportstyrelsen har ändrats, upphävts eller undanröjts, ska Polis-

myndigheten underrätta Trans-

portstyrelsen om det.

Denna förordning träder i kraft den

306. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2001:682) om behandling av personuppgifter inom kriminalvården

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2001:682) om behandling av personuppgifter inom kriminalvården

541

dels att i 15 § ordet ”polismyndighetens” ska bytas ut mot ordet

”Polismyndighetens”,

dels att i 36 § ordet ”Rikspolisstyrelsen” ska bytas ut mot ordet

”Polismyndigheten”,

dels att 37, 44 och 46 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

37 §

542

Uppgifter i det centrala kriminalvårdsregistret ska på begäran lämnas ut till Regeringskansliet, en domstol, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Justitiekanslern, Riksdagens ombudsmän, Rikspolisstyrelsen, en polis-

myndighet,

Datainspektionen

eller en myndighet som får besluta om frihetsberövande åtgärd enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott, lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder, utlänningslagen (2005:716) eller lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder.

Dessutom får Regerings-

Uppgifter i det centrala kriminalvårdsregistret ska på begäran lämnas ut till Regeringskansliet, en domstol, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Justitiekanslern, Riksdagens ombudsmän, Polismyndigheten, Säker-

hetspolisen,

Datainspektionen

eller en myndighet som får besluta om frihetsberövande åtgärd enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott, lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder, utlänningslagen (2005:716) eller lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder.

Dessutom får Regerings-

541 Senaste lydelse av 15 § 2011:973 36 § 2006:106. 542 Senaste lydelse 2012:569.

kansliet, Rikspolisstyrelsen och

polismyndigheter

ha direkt-

åtkomst till registret. För Regeringskansliet får dock endast sådana uppgifter göras tillgängliga som behövs i ärenden om nåd i brottmål och om upphävande av utvisningsbeslut enligt 8 kap. 14 § utlänningslagen.

kansliet, Polismyndigheten och

Säkerhetspolisen

ha direkt-

åtkomst till registret. För Regeringskansliet får dock endast sådana uppgifter göras tillgängliga som behövs i ärenden om nåd i brottmål och om upphävande av utvisningsbeslut enligt 8 kap. 14 § utlänningslagen.

44 §

543

Chefen för Rikspolisstyrelsen och de personer inom myndig-

heten som denne utser får ha

direktåtkomst till uppgift om en person finns registrerad i säkerhetsregistret.

Rikspolis-

styrelsen får lämna ut en sådan

uppgift till en polismyndighet, Åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten om uppgiften kan antas ha särskild betydelse för en pågående undersökning i myndighetens brottsutredande verksamhet eller för andra brottsbekämpande åtgärder.

Uppgifter i säkerhetsregistret får, efter prövning av chefen för Kriminalvården eller av de personer som denne utser, lämnas ut till Rikspolisstyrelsen

eller en polismyndighet. Utläm-

nandet får endast avse uppgifter som kan antas ha särskild betydelse för en pågående undersökning i en polismyn-

dighets brottsutredande verk-

Chefen för Polismyndigheten och chefen för Säkerhetspolisen och de personer inom myndig-

heterna som de utser får ha

direktåtkomst till uppgift om en person finns registrerad i säkerhetsregistret. Polismyndig-

heten får lämna ut en sådan

uppgift till Åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten om uppgiften kan antas ha särskild betydelse för en pågående undersökning i myndighetens brottsutredande verksamhet eller för andra brottsbekämpande åtgärder.

Uppgifter i säkerhetsregistret får, efter prövning av chefen för Kriminalvården eller av de personer som han eller hon utser, lämnas ut till Polis-

myndigheten eller Säkerhetspolisen. Utlämnandet får endast

avse uppgifter som kan antas ha särskild betydelse för en pågående undersökning i Polis-

myndighetens eller Säkerhets-

543 Senaste lydelse 2011:148.

samhet, andra brottsbekämpande åtgärder eller för att upprätthålla ordningen och säkerheten inom kriminalvårdens verksamhet.

polisens brottsutredande verk-

samhet, andra brottsbekämpande åtgärder eller för att upprätthålla ordningen och säkerheten inom Kriminalvårdens verksamhet.

Uppgifter i säkerhetsregistret får, efter prövning av chefen för Kriminalvården eller av de personer som denne utser, även lämnas ut till Regeringskansliet om uppgiften kan antas ha betydelse i ärende om nåd i brottmål, utvisning, särskild utlänningskontroll eller i ärende enligt 7 kap. 11 § eller 13 kap. 6 §fängelselagen (2010:610).

Uppgifter i säkerhetsregistret får, efter prövning av chefen för Kriminalvården eller av de personer som han eller hon utser, även lämnas ut till Regeringskansliet om uppgiften kan antas ha betydelse i ärende om nåd i brottmål, utvisning, särskild utlänningskontroll eller i ärende enligt 7 kap. 11 § eller 13 kap. 6 §fängelselagen (2010:610).

Uppgifter i säkerhetsregistret får, efter prövning av chefen för Kriminalvården eller av de personer som denne utser, även lämnas ut till allmän domstol om uppgiften kan antas ha betydelse i ärende som handläggs enligt lagen (2006:45) om omvandling av fängelse på livstid.

Uppgifter i säkerhetsregistret får, efter prövning av chefen för Kriminalvården eller av de personer som han eller hon utser, även lämnas ut till allmän domstol om uppgiften kan antas ha betydelse i ärende som handläggs enligt lagen (2006:45) om omvandling av fängelse på livstid.

Nuvarande lydelse

46 §

544

Kriminalvården ska lämna underrättelse till nedan angivna myndigheter i följande fall. Uppgift lämnas till Uppgift lämnas om --------

2. Försäkringskassan Tidpunkt för frihetsberövande på grund av häktning eller hävning av häktningsbeslut

544 Senaste lydelse 2011:148.

Tidpunkt för intagning i eller avgång från kriminalvårdsanstalt eller tidpunkt då verkställighet av fängelsestraff på annat sätt påbörjades samt beslutad tidpunkt för avgång från kriminalvårdsanstalt

Tidpunkt för påbörjad eller avslutad vårdvistelse eller utökad frigång enligt fängelselagen (2010:610)

Tidpunkt för avvikelse från kriminalvårdsanstalt eller från vistelse utanför anstalt i form av vårdvistelse eller utökad frigång enligt fängelselagen och tidpunkt för återupptagande av sådan verkställighet efter avvikelse

Tidpunkt för påbörjad eller avslutad vistelse på statens bekostnad i ett sådant familjehem eller hem för vård eller boende som avses i socialtjänstlagen (2001:453) till följd av dom på skyddstillsyn med särskild behandlingsplan

3. Polismyndighet Permission eller avgång från kriminalvårdsanstalt, om underrättelsen kan antas vara av betydelse för polismyndighetens verksamhet

4. Rikspolisstyrelsen

Intagning i eller avgång från kriminalvårdsanstalt eller förflyttning till annan anstalt

Verkställighetens början vid verkställighet utanför anstalt i form av

intensivövervakning med elektronisk kontroll och tidpunkt för verkställighetens slut samt vistelse utanför anstalt i form av vårdvistelse, vistelse i halvvägshus eller utökad frigång enligt fängelselagen

Verkställighetens början i kriminalvårdsanstalt när den sammanlagda tiden att avtjäna är fängelse i minst ett år

Permission eller avgång från kriminalvårdsanstalt, om underrättelsen kan antas vara av betydelse för Rikspolisstyrelsens verksamhet

5. Pensionsmyndigheten Tidpunkt för frihetsberövande på grund av häktning eller hävning av häktningsbeslut

Tidpunkt för intagning i eller avgång från kriminalvårdsanstalt eller tidpunkt då verkställighet av fängelsestraff på annat sätt påbörjades samt beslutad tidpunkt för avgång från kriminalvårdsanstalt

Tidpunkt för påbörjad eller avslutad vårdvistelse eller utökad frigång enligt fängelselagen

Tidpunkt för avvikelse från kriminalvårdsanstalt eller från vistelse utanför anstalt i form av vårdvistelse eller utökad frigång enligt fängelselagen och tidpunkt för återupptagande av sådan verkställighet efter av-

vikelse

Tidpunkt för påbörjad eller avslutad vistelse på statens bekostnad i ett sådant familjehem eller hem för vård eller boende som avses i socialtjänstlagen (2001:453) till följd av dom på skyddstillsyn med särskild behandlingsplan.

Bestämmelser om skyldighet för Kriminalvården att i andra fall lämna uppgifter till Rikspolis-

styrelsen finns i 30 § förord-

ningen (1999:1134) om belastningsregister.

Föreslagen lydelse

46 §

Kriminalvården ska lämna underrättelse till nedan angivna myndigheter i följande fall. Uppgift lämnas till Uppgift lämnas om --------

2. Försäkringskassan Tidpunkt för frihetsberövande på grund av häktning eller hävning av häktningsbeslut

Tidpunkt för intagning i eller avgång från kriminalvårdsanstalt eller tidpunkt då verkställighet av fängelsestraff på annat sätt påbörjades samt beslutad tidpunkt för avgång från kriminalvårdsanstalt

Tidpunkt för påbörjad eller avslutad vårdvistelse eller utökad frigång enligt fängelselagen (2010:610)

Tidpunkt för avvikelse från kriminalvårdsanstalt eller från vistelse utanför anstalt i form av vårdvistelse eller utökad frigång enligt fängelselagen och tidpunkt för återupptagande av sådan verkställighet efter avvikelse

Tidpunkt för påbörjad eller avslutad vistelse på statens bekostnad i ett sådant familjehem eller hem för vård eller boende som avses i socialtjänstlagen (2001:453) till följd av dom på skyddstillsyn med särskild behandlingsplan

3. Polismyndigheten

Intagning i eller avgång från kriminalvårdsanstalt eller förflyttning till annan anstalt

Verkställighetens början vid verkställighet utanför anstalt i form av intensivövervakning med elektronisk kontroll och tidpunkt för verkställighetens slut samt vistelse utanför anstalt i form av vårdvistelse, vistelse i halvvägshus eller utökad frigång enligt fängelselagen

Verkställighetens början i kriminalvårdsanstalt när den sammanlagda tiden att avtjäna är fängelse i minst ett år

Permission eller avgång från kriminalvårdsanstalt, om underrättelsen kan antas vara av betydelse för myndighetens verksamhet

4. Säkerhetspolisen

Permission eller avgång från kriminalvårdsanstalt, om underrättelsen kan antas vara av bety-

delse för Säkerhetspolisens verksamhet

5. Pensionsmyndigheten Tidpunkt för frihetsberövande på grund av häktning eller hävning av häktningsbeslut

Tidpunkt för intagning i eller avgång från kriminalvårdsanstalt eller tidpunkt då verkställighet av fängelsestraff på annat sätt påbörjades samt beslutad tidpunkt för avgång från kriminalvårdsanstalt

Tidpunkt för påbörjad eller avslutad vårdvistelse eller utökad frigång enligt fängelselagen

Tidpunkt för avvikelse från kriminalvårdsanstalt eller från vistelse utanför anstalt i form av vårdvistelse eller utökad frigång enligt fängelselagen och tidpunkt för återupptagande av sådan verkställighet efter avvikelse

Tidpunkt för påbörjad eller avslutad vistelse på statens bekostnad i ett sådant familjehem eller hem för vård eller boende som avses i socialtjänstlagen (2001:453) till följd av dom på skyddstillsyn med särskild behandlingsplan.

Bestämmelser om skyldighet för Kriminalvården att i andra fall

lämna uppgifter till Polismyn-

digheten finns i 30 § förord-

ningen (1999:1134) om belastningsregister.

Denna förordning träder i kraft den

307. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2001:720) om behandling av personuppgifter i verksamhet enligt utlännings- och medborgarskapslagstiftningen

Härigenom föreskrivs att 1, 2, 6 och 16 §§ (2001:720) om behandling av personuppgifter i verksamhet enligt utlännings- och medborgarskapslagstiftningen ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

545

Denna förordning gäller utöver personuppgiftslagen (1998:204) vid automatiserad behandling av personuppgifter i Migrationsverkets,

Rikspolis-

styrelsens och polismyndigheternas samt utlandsmyndig-

heternas verksamhet enligt utlännings- och medborgarskapslagstiftningen.

Denna förordning gäller utöver personuppgiftslagen (1998:204) vid automatiserad behandling av personuppgifter i Migrationsverkets, Polismyndig-

hetens, Säkerhetspolisens samt

utlandsmyndigheternas verksamhet enligt utlännings- och medborgarskapslagstiftningen.

Med verksamhet enligt utlännings- och medborgarskapslagstiftningen enligt första stycket avses

1. verksamhet som gäller utlänningars vistelse i och avlägsnande från landet,

2. verksamhet som gäller utlänningars rätt att arbeta i landet,

3. mottagande av asylsökande och vissa andra utlänningar,

4. verksamhet som rör bistånd och stöd till utlänningar som enligt lag eller annan författning handläggs av Migrationsverket,

5. verksamhet som avser förvärv, förlust eller bibehållande av svenskt medborgarskap,

6. verksamhet som gäller ersättning för och bosättning av utlänningar som enligt lag eller annan författning handläggs av Migrationsverket.

I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet mellan medlemsstaterna av uppgifter om viseringar för

545 Senaste lydelse 2011:957.

kortare vistelse (VIS-förordningen) finns bestämmelser om behandling av personuppgifter i VIS för viseringsmyndigheter, myndigheter som ansvarar för kontroll av personers gränspassage, myndigheter som ansvarar för kontroll av utlänningars rätt att uppehålla sig i medlemsstaten samt för den centrala utlänningsmyndigheten. Bestämmelser om behandling av personuppgifter som kompletterar VIS-förordningen finns i 15 §.

En registrerad har inte rätt att motsätta sig behandling av personuppgifter enligt denna förordning.

2 §

546

Migrationsverket är personuppgiftsansvarigt för den behandling av personuppgifter som verket utför, Rikspolissty-

relsen för den behandling som styrelsen utför och polismyndigheten för den behandling som myndigheten utför. Migrations-

verket är även personuppgiftsansvarigt för den behandling som en utlandsmyndighet utför.

Migrationsverket är personuppgiftsansvarigt för den behandling av personuppgifter som verket utför, Polismyndig-

heten för den behandling som Polismyndigheten utför och Säkerhetspolisen för den be-

handling som Säkerhetspolisen utför. Migrationsverket är även personuppgiftsansvarigt för den behandling som en utlandsmyndighet utför.

6 §

547

Rikspolisstyrelsen, polismyndigheter och utlandsmyndigheter

får ha direktåtkomst till Migrationsverkets verksamhetsregister. Myndigheternas direktåtkomst skall begränsas till att endast avse personuppgifter som en tjänsteman oundgäng-

ligen behöver för att fullgöra sina

arbetsuppgifter i verksamhet enligt 1 §.

Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, och utlandsmyndigheter

får ha direktåtkomst till Migrationsverkets verksamhetsregister. Myndigheternas direktåtkomst ska begränsas till att endast avse personuppgifter som är nödvändiga för att en

tjänsteman ska fullgöra sina

arbetsuppgifter i verksamhet enligt 1 §.

546 Senaste lydelse 2007:506. 547 Senaste lydelse 2007:506.

16 §

548

Migrationsverkets, Rikspolis-

styrelsens eller en polismyndighets

beslut om att inte meddela rättelse eller om att inte lämna information som skall lämnas efter ansökan får överklagas. I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol.

Migrationsverkets Polismyn-

dighetens eller Säkerhetspolisens

beslut om att inte meddela rättelse eller om att inte lämna information som ska lämnas efter ansökan får överklagas. I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol.

Denna förordning träder i kraft den

548 Senaste lydelse 2006:124.

308. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2002:375) om Försvarsmaktens stöd till civil verksamhet

Härigenom föreskrivs att 12 § förordningen (2002:375) om Försvarsmaktens stöd till civil verksamhet ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 §

En begäran om stöd till polisen skall göras av Rikspolis-

styrelsen. Om begäran endast avser utrustning eller tjänster av mindre omfattning, får den dock göras i annan ordning.

En begäran om stöd till polisen ska göras av Polismyn-

digheten.

En begäran som avser stöd i polisverksamhet som Säkerhetspolisen ansvarar för ska dock göras av Säkerhetspolisen.

Denna förordning träder i kraft den

309. Förslag till förordning om ändring i (2002:713) om försöksverksamhet med varierande högsta tillåtna hastighet

Härigenom föreskrivs att 5 § förordningen (2002:713) om försöksverksamhet med varierande högsta tillåtna hastighet ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §

549

Innan Trafikverket meddelar föreskrifter enligt 3 § ska Transportstyrelsen samt den

polismyndighet, länsstyrelse och

väghållare som berörs få tillfälle att yttra sig.

Innan Trafikverket meddelar föreskrifter enligt 3 § ska Transportstyrelsen och Polis-

myndigheten samt den läns-

styrelse och väghållare som berörs få tillfälle att yttra sig.

Denna förordning träder i kraft den

549 Senaste lydelse 2010:148.

310. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2002:1054) om gränstullsamarbete med Norge

Härigenom föreskrivs att 13 § förordningen (2002:1054) om gränstullsamarbete med Norge ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 §

Det som sägs i 61 § tullförordningen (2000:1306) om bistånd av polismyndighet skall gälla på svenskt territorium även då det är fråga om utövande av tulltjänst för norsk räkning, vare sig tjänsten utövas av svensk eller norsk tullpersonal.

Det som sägs i 61 § tullförordningen (2000:1306) om bistånd av Polismyndigheten ska gälla på svenskt territorium även då det är fråga om utövande av tulltjänst för norsk räkning, vare sig tjänsten utövas av svensk eller norsk tullpersonal.

Denna förordning träder i kraft den

311. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2003:55) om avgångsförmåner för vissa arbetstagare med statlig chefsanställning

Härigenom föreskrivs att bilagan till förordningen (2003:55) om avgångsförmåner för vissa arbetstagare med statlig chefsanställning ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Bilaga 550

Förteckning över chefsanställningar

-----------------------------------------------------------------------

Chefsanställning Myndighet -------- -------- Ombudsman Diskrimineringsombudsmannen Rikspolischef

Rikspolisstyrelsen

Säkerhetspolischef Säkerhetspolisen

Länspolismästare Polismyndigheten i Stockholm

Förvaltningschef Regeringskansliet -------- --------

Föreslagen lydelse

Bilaga

Förteckning över chefsanställningar

-----------------------------------------------------------------------

Chefsanställning Myndighet -------- -------- Ombudsman Diskrimineringsombudsmannen Rikspolischef

Polismyndigheten

Säkerhetspolischef Säkerhetspolisen Förvaltningschef Regeringskansliet -------- --------

Denna förordning träder i kraft den

550 Senaste lydelse 201:558.

312. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2003:396) om elektronisk kommunikation

Härigenom föreskrivs att 34, 36, 37, 45 och 46 §§ förordningen (2003:396) om elektronisk kommunikation ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

34 §

551

Post- och telestyrelsen får meddela de föreskrifter som behövs för verkställigheten av 5 kap.1–4, 6, 10, 11, 15, 16, 17 och 18 §§ lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation.

Innan myndigheten meddelar föreskrifter om verkställigheten av 5 kap. 11 § ska den inhämta yttranden från Åklagarmyndigheten och Rikspolisstyrelsen.

Innan myndigheten meddelar föreskrifter om verkställigheten av 5 kap. 11 § ska den inhämta yttranden från Åklagarmyndigheten, Polismyndigheten och

Säkerhetspolisen.

36 §

552

Post- och telestyrelsen får efter samråd med Åklagarmyndigheten och Rikspolisstyrelsen

Post- och telestyrelsen får efter samråd med Åklagarmyndigheten, Polismyndigheten och

Säkerhetspolisen.

1. meddela de verkställighetsföreskrifter som behövs för hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation och hemlig övervakning av elektronisk kommunikation enligt 6 kap. 19 § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation, och

2. i enskilda fall medge undantag från krav enligt 6 kap. 19 § första stycket samma lag.

37 §

553

Den som är skyldig att lagra uppgifter enligt 6 kap. 16 a § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation ska vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att de lagrade uppgifterna är av samma kvalitet och föremål för samma säkerhet och skydd som vid den behandling som skett före lagringen.

551 Senaste lydelse 2011:592. 552 Senaste lydelse 2012:291. 553 Senaste lydelse 2012:128.

Den lagringsskyldige ska vidta de åtgärder som krävs för att skydda uppgifterna mot oavsiktlig eller otillåten förstöring och oavsiktlig förlust eller ändring. Sådana åtgärder ska även vidtas för att förhindra otillåten lagring, behandling av eller tillgång till och otillåtet avslöjande av uppgifterna. Uppgifterna får göras tillgängliga endast för personal med särskild behörighet.

Post- och telestyrelsen får, efter att ha hört Rikspolis-

styrelsen och Datainspektionen,

meddela närmare föreskrifter om de åtgärder som ska vidtas enligt första och andra styckena.

Post- och telestyrelsen får, efter att ha hört Polismyndig-

heten, Säkerhetspolisen och Data-

inspektionen, meddela närmare föreskrifter om de åtgärder som ska vidtas enligt första och andra styckena.

45 §

554

Post- och telestyrelsen ska inför beslut om undantag från lagringsskyldigheten enligt 6 kap. 16 b § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation höra Åklagarmyndigheten och

Rikspolisstyrelsen.

Post- och telestyrelsen ska inför beslut om undantag från lagringsskyldigheten enligt 6 kap. 16 b § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation höra Åklagarmyndigheten,

Polismyndigheten och Säkerhetspolisen.

46 §

555

Post- och telestyrelsen får, efter att ha hört Rikspolis-

styrelsen och Tullverket, med-

dela föreskrifter om ersättningen enligt 6 kap. 16 e § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation.

Post- och telestyrelsen får, efter att ha hört Polismyn-

digheten, Säkerhetspolisen och

Tullverket, meddela föreskrifter om ersättningen enligt 6 kap. 16 e § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation.

Denna förordning träder i kraft den

554 Senaste lydelse 2012:128. 555 Senaste lydelse

313. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2003:789) om skydd mot olyckor

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 8 §, 4 kap. 1 §, 4 kap. 11 §, och 5 kap. 1 § förordningen (2003:789) om skydd mot olyckor ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

8 §

En kommun skall biträda vid utredning som polismyndigheten eller någon annan myndighet gör med anledning av en olycka vid vilken kommunen skall ansvara för räddningstjänsten eller med anledning av ett tillbud till en sådan olycka.

En kommun ska biträda vid utredning som Polismyndigheten eller någon annan myndighet gör med anledning av en olycka vid vilken kommunen ska ansvara för räddningstjänsten eller med anledning av ett tillbud till en sådan olycka.

4 kap.

1 §

Polismyndigheterna i Dalarna, Jämtlands län, Västerbottens län och Norrbotten

ansvarar för fjällräddningstjänst.

Polismyndigheten

ansvarar

för fjällräddningstjänst.

De ansvariga myndigheterna skall ha ett program för fjäll-

räddningstjänsten. Programmet

skall innehålla

1. uppgifter om vilken förmåga myndigheten har och avser att skaffa sig för att göra räddningsinsatser, och

2. uppgifter om samverkan med kommuner, landsting, statliga myndigheter och berörda organisationer.

Polismyndigheten ska upprätta

ett program för fjällräddningstjänsten. Programmet

ska

innehålla

1. uppgifter om vilken förmåga myndigheten har och avser att skaffa sig för att göra räddningsinsatser, och

2. uppgifter om samverkan med kommuner, landsting, statliga myndigheter och berörda organisationer.

Som en del av förmågan skall anges vilka resurser myndig-

Som en del av förmågan ska anges vilka resurser myndig-

heten har och avser att skaffa sig.

heten har och avser att skaffa sig.

11 §

Polismyndigheterna ansvarar

för efterforskning av försvunna personer i fall som avses i 4 kap. 4 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor.

Ett program för efterforskningen skall finnas vid varje

polismyndighet.

Programmet

skall innehålla

1. uppgifter om vilken förmåga myndigheten har och avser att skaffa sig för att göra räddningsinsatser, och

2. uppgifter om samverkan med kommuner, statliga myndigheter och berörda organisationer.

Som en del av förmågan skall anges vilka resurser myndigheten har och avser att skaffa sig.

Polismyndigheten

ansvarar

för efterforskning av försvunna personer i fall som avses i 4 kap. 4 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor.

Polismyndigheten ska upprätta

ett program för efterforskningen. Programmet ska innehålla

1. uppgifter om vilken förmåga myndigheten har och avser att skaffa sig för att göra räddningsinsatser, och

2. uppgifter om samverkan med kommuner, statliga myndigheter och berörda organisationer.

Som en del av förmågan ska anges vilka resurser myndigheten har och avser att skaffa sig.

5 kap.

1 §

556

I fråga om den statliga räddningstjänsten utövas den centrala tillsynen över efterlevnaden av lagen (2003:778) om skydd mot olyckor och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen av

1. Rikspolisstyrelsen vad avser fjällräddningstjänsten och efterforskning av försvunna personer i fall som avses i 4 kap. 4 § lagen om skydd mot olyckor,

1. Polismyndigheten vad avser fjällräddningstjänsten och efterforskning av försvunna personer i fall som avses i 4 kap. 4 § lagen om skydd mot olyckor,

2. Transportstyrelsen vad avser flygräddningstjänsten och sjöräddningstjänsten,

3. Kustbevakningen vad avser miljöräddningstjänsten till sjöss.

556 Senaste lydelse 2008:1220.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap utövar tillsynen över frågor som rör samordningen mellan den statliga räddningstjänstens olika grenar.

Denna förordning träder i kraft den

314. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2003:1176) om vissa former av internationellt samarbete i brottsutredningar

Härigenom föreskrivs att 3 och 4 §§ förordningen (2003:1176) om vissa former av internationellt samarbete i brottsutredningar ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

557

En ansökan från en utländsk myndighet om att inrätta en gemensam utredningsgrupp, om biträde med en kontrollerad leverans i Sverige eller om bistånd i en brottsutredning med användning av skyddsidentitet ges in till behörig åklagare eller behörig myndighet.

En ansökan om biträde med en kontrollerad leverans får även ges in till Rikspolisstyrelsen,

polismyndighet, Tullverket eller

Kustbevakningen. Om en ansökan har getts in till en av dessa myndigheter skall den överlämnas till åklagare.

En ansökan om biträde med en kontrollerad leverans får även ges in till Polismyndigheten, Tullverket eller Kustbevakningen. Om en ansökan har getts in till en av dessa myndigheter ska den överlämnas till åklagare.

En ansökan som avses i första stycket får även ges in till Justitiedepartementet.

4 §

Den åklagare eller myndighet som avser att ingå en överenskommelse om att inrätta en gemensam utredningsgrupp

skall samråda med andra berörda

svenska myndigheter innan överenskommelse ingås. Åklagare skall underrättas innan överenskommelsen ingås.

Rikspolisstyrelsen skall under-

rättas när överenskommelsen

Den åklagare eller myndighet som avser att ingå en överenskommelse om att inrätta en gemensam utredningsgrupp ska samråda med andra berörda svenska myndigheter innan överenskommelse ingås.

Åklagare ska underrättas innan överenskommelsen ingås.

Polismyndigheten ska under-

rättas när överenskommelsen

557 Senaste lydelse 2005:499.

har ingåtts. har ingåtts.

Denna förordning träder i kraft den

315. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2003:1178) om överlämnande till Sverige enligt en europeisk arresteringsorder

Härigenom föreskrivs att 4, 7–9, 11, 13–15 §§ förordningen (2003:1178) om överlämnande till Sverige enligt en europeisk arresteringsorder ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

558

En svensk arresteringsorder för verkställighet av en frihetsberövande påföljd utfärdas av

Rikspolisstyrelsen på begäran av

– Kriminalvården för verkställighet av fängelse,

– Socialstyrelsen för verkställighet av rättspsykiatrisk vård, och

– Statens institutionsstyrelse för verkställighet av sluten ungdomsvård.

En svensk arresteringsorder för verkställighet av en frihetsberövande påföljd utfärdas av

Polismyndigheten på begäran av

– Kriminalvården för verkställighet av fängelse,

– Socialstyrelsen för verkställighet av rättspsykiatrisk vård, och

– Statens institutionsstyrelse för verkställighet av sluten ungdomsvård.

En arresteringsorder får utfärdas för en lagakraftvunnen dom om en frihetsberövande påföljd i minst fyra månader eller utan tidsbegränsning har dömts ut.

En arresteringsorder som utfärdas för en dom som avses i andra stycket får uppta också andra lagakraftvunna domar som gäller den eftersökte, om domstolen där har dömt till en frihetsberövande påföljd (accessoriskt överlämnande).

7 §

En svensk arresteringsorder får registreras i Schengens informationssystem (SIS) eller i ett annat system för eftersökning av personer som är misstänkta för brott. Registreringen skall

En svensk arresteringsorder får registreras i Schengens informationssystem (SIS) eller i ett annat system för eftersökning av personer som är misstänkta för brott. Registreringen ska

558 Senaste lydelse 2005:1029.

utföras av Rikspolisstyrelsen. Arresteringsordern skall förvaras hos Rikspolisstyrelsen.

utföras av Polismyndigheten. Arresteringsordern ska förvaras hos Polismyndigheten.

Om det är känt i vilken annan medlemsstat den eftersökte uppehåller sig, får arresteringsordern sändas direkt till den verkställande myndigheten i den staten. Den utfärdande myndigheten ansvarar då för åtgärder enligt 11 §. Om arresteringsordern har utfärdats av en åklagare, skall en kopia av arresteringsordern sändas till

Rikspolisstyrelsen.

Om det är känt i vilken annan medlemsstat den eftersökte uppehåller sig, får arresteringsordern sändas direkt till den verkställande myndigheten i den staten. Den utfärdande myndigheten ansvarar då för åtgärder enligt 11 §. Om arresteringsordern har utfärdats av en åklagare, ska en kopia av arresteringsordern sändas till

Polismyndigheten.

8 §

När det inte längre finns skäl att begära den eftersökte överlämnad, skall arresteringsordern återkallas. Den verkställande myndigheten i den andra medlemsstaten och, om arresteringsordern återkallas av en åklagare,

Rikspolisstyrelsen skall omedel-

bart underrättas om återkallelsen.

När det inte längre finns skäl att begära den eftersökte överlämnad, ska arresteringsordern återkallas. Den verkställande myndigheten i den andra medlemsstaten och, om arresteringsordern återkallas av en åklagare,

Polismyndigheten ska omedel-

bart underrättas om återkallelsen.

9 §

När den utfärdande myndigheten får information om att den eftersökte har anträffats,

skall myndigheten, om inte Rikspolisstyrelsen redan har fått

informationen, omedelbart vidarebefordra informationen till styrelsen.

Om en annan myndighet än den utfärdande myndigheten får information om att den eftersökte har anträffats, skall den

När den utfärdande myndigheten får information om att den eftersökte har anträffats, ska myndigheten, om inte Polis-

myndigheten redan har fått

informationen, omedelbart vidarebefordra informationen till Polismyndigheten.

Om en annan myndighet än den utfärdande myndigheten får information om att den eftersökte har anträffats, ska den

myndigheten omedelbart vidarebefordra informationen till den utfärdande myndigheten.

myndigheten omedelbart vidarebefordra informationen till den utfärdande myndigheten.

11 §

När Rikspolisstyrelsen får information om att den eftersökte har anträffats i en annan medlemsstat, skall styrelsen, om arresteringsordern har registrerats enligt 7 § första stycket, omedelbart

När Polismyndigheten får information om att den eftersökte har anträffats i en annan medlemsstat, ska myndigheten, om arresteringsordern har registrerats enligt 7 § första stycket, omedelbart

1. låta översätta arresteringsordern till den andra medlemsstatens språk eller till ett språk som den staten har förklarat sig godta, och

2. översända arresteringsordern till den verkställande myndigheten i den andra staten.

13 §

Den utfärdande myndigheten ansvarar för att den eftersökte förs till Sverige när den andra medlemsstaten har beslutat om överlämnande hit. Den utfärdande myndigheten

skall, om inte annat har överens-

kommits, se till att den eftersökte inom den utsatta tiden hämtas till Sverige. Den utfärdande myndigheten får, om det behövs, begära hjälp av

Rikspolisstyrelsen eller den polismyndighet som Rikspolisstyrelsen bestämmer.

Den utfärdande myndigheten ansvarar för att den eftersökte förs till Sverige när den andra medlemsstaten har beslutat om överlämnande hit. Den utfärdande myndigheten

ska, om inte annat har överens-

kommits, se till att den eftersökte inom den utsatta tiden hämtas till Sverige. Den utfärdande myndigheten får, om det behövs, begära hjälp av

Polismyndigheten.

14 §

559

Om överlämnande till Sverige för lagföring har ägt rum

Om överlämnande till Sverige för lagföring har ägt rum

559 Senaste lydelse 2005:1029.

på villkor att den som överlämnas återförs till den andra medlemsstaten för att där verkställa en med anledning av överlämnandet utdömd frihetsberövande påföljd, skall åklagaren, så snart domen har vunnit laga kraft mot den dömde, pröva om förutsättningarna för återförande är uppfyllda.

Om den som har överlämnats skall återföras enligt första stycket, skall åklagaren omedelbart underrätta Kriminalvården, om påföljden är fängelse,

– Socialstyrelsen, om påföljden är rättspsykiatrisk vård,

– Statens institutionsstyrelse, om påföljden är sluten ungdomsvård.

Den myndighet som avses i andra stycket skall se till att verkställigheten av påföljden överförs till den andra medlemsstaten, att personen förs dit och att den andra staten underrättas. Myndigheten får, om det behövs, begära hjälp av Riks-

polisstyrelsen eller den polismyndighet som Rikspolisstyrelsen bestämmer. Den andra staten skall

i samband med överförandet informeras om när verkställigheten påbörjades och om frihetsberövanden som har ägt rum i Sverige.

på villkor att den som överlämnas återförs till den andra medlemsstaten för att där verkställa en med anledning av överlämnandet utdömd frihetsberövande påföljd, ska åklagaren, så snart domen har vunnit laga kraft mot den dömde, pröva om förutsättningarna för återförande är uppfyllda.

Om den som har överlämnats ska återföras enligt första stycket, ska åklagaren omedelbart underrätta Kriminalvården, om påföljden är fängelse,

– Socialstyrelsen, om påföljden är rättspsykiatrisk vård,

– Statens institutionsstyrelse, om påföljden är sluten ungdomsvård.

Den myndighet som avses i andra stycket ska se till att verkställigheten av påföljden överförs till den andra medlemsstaten, att personen förs dit och att den andra staten underrättas. Myndigheten får, om det behövs, begära hjälp av Polis-

myndigheten. Den andra staten ska i samband med överförandet

informeras om när verkställigheten påbörjades och om frihetsberövanden som har ägt rum i Sverige.

15 §

Om en begäran om överlämnande enligt en svensk arresteringsorder för verkställighet av en frihetsberövande påföljd har avslagits på den grunden att den andra medlemsstaten övertar verkställigheten av påföljden, skall den myndighet som avses i 14 § andra stycket se till att verkställigheten överförs till den andra staten. Rikspolisstyrelsen

skall i det syftet underrätta den

myndigheten så snart styrelsen har informerats om den andra statens avslag.

Om en begäran om överlämnande enligt en svensk arresteringsorder för verkställighet av en frihetsberövande påföljd har avslagits på den grunden att den andra medlemsstaten övertar verkställigheten av påföljden, ska den myndighet som avses i 14 § andra stycket se till att verkställigheten överförs till den andra staten. Polismyndigheten

ska i det syftet underrätta den

myndigheten så snart Polismyn-

digheten har informerats om den

andra statens avslag.

Denna förordning träder i kraft den

316. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2003:1179) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder

Härigenom föreskrivs att 9, 17, 19 och 25 §§ förordningen (2003:1179) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §

När den ansvariga myndigheten i Sverige har fattat ett beslut i fråga om förvar enligt 7 kap. 1 eller 2 § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder eller när en domstol som avses i 7 kap. 6 § den lagen har prövat en sådan fråga, skall den ansvariga myndigheten omedelbart underrätta

den polismyndighet som skall verkställa beslutet.

När den ansvariga myndigheten i Sverige har fattat ett beslut i fråga om förvar enligt 7 kap. 1 eller 2 § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder eller när en domstol som avses i 7 kap. 6 § den lagen har prövat en sådan fråga, ska den ansvariga myndigheten omedelbart underrätta

Polismyndigheten. Underrättelsen ska innehålla uppgift om var den som beslutet avser förvaras eller, om han eller hon inte är förvarstagen, om vistelseadress.

Den ansvariga myndigheten

skall underrätta åklagaren om

beslut i fråga om förvar enligt 7 kap. 1 § samma lag.

Den ansvariga myndigheten

ska underrätta åklagaren om

beslut i fråga om förvar enligt 7 kap. 1 § samma lag.

17 §

När frågan om överlämnande är avgjord genom ett beslut som har vunnit laga kraft mot den eftersökte,

skall

åklagaren

omedelbart underrätta Riks-

polisstyrelsen och den utfärdande

När frågan om överlämnande är avgjord genom ett beslut som har vunnit laga kraft mot den eftersökte,

ska

åklagaren

omedelbart underrätta Polis-

myndigheten och den utfärdande

myndigheten om beslutet. Om beslutet innebär att överlämnande beviljas, skall det av underrättelsen framgå när beslutet senast skall verkställas.

Åklagaren skall så snart det kan ske sända en kopia av beslutet till den utfärdande myndigheten.

myndigheten om beslutet. Om beslutet innebär att överlämnande beviljas, ska det av underrättelsen framgå när beslutet senast ska verkställas.

Åklagaren ska så snart det kan ske sända en kopia av beslutet till den utfärdande myndigheten.

19 §

Åklagaren, polismyndigheten och Rikspolisstyrelsen skall utbyta information i den utsträckning det är nödvändigt för att ett beslut om överlämnande

skall kunna verkställas.

Åklagaren och Polismyndig-

heten ska utbyta information i

den utsträckning det är nödvändigt för att ett beslut om överlämnande ska kunna verkställas.

Rikspolisstyrelsen skall under-

rätta åklagaren när beslutet har verkställts.

Polismyndigheten ska under-

rätta åklagaren när beslutet har verkställts.

Rikspolisstyrelsen skall omedel-

bart underrätta åklagaren om den som skall överlämnas inte hämtas inom rätt tid.

Polismyndigheten ska omedel-

bart underrätta åklagaren om den som ska överlämnas inte hämtas inom rätt tid.

25 §

Skall någon i ett fall som sägs

i 8 kap. 1 § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder återföras till en annan medlemsstat, skall åklagaren underrätta polismyndigheten när återförandet skall äga rum.

Ska någon i ett fall som sägs i

8 kap. 1 § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder återföras till en annan medlemsstat,

ska

åklagaren

underrätta Polismyndigheten när återförandet ska äga rum.

Denna förordning träder i kraft den

317. Förslag till förordning om ändring i smittskyddsförordningen (2004:255)

Härigenom föreskrivs att 9 § smittskyddsförordningen (2004:255) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §

560

Om en smittskyddsläkare i ett ärende har underrättat socialnämnden,

polismyndig-

heten eller Kriminalvården enligt

6 kap. 11 § smittskyddslagen (2004:168), skall smittskyddsläkaren om han eller hon har lämnat över ärendet till en annan smittskyddsläkare meddela berörd myndighet till vilken smittskyddsläkare ärendet har lämnats.

Om en smittskyddsläkare i ett ärende har underrättat socialnämnden,

Polismyndig-

heten eller Kriminalvården enligt

6 kap. 11 § smittskyddslagen (2004:168), ska smittskyddsläkaren om han eller hon har lämnat över ärendet till en annan smittskyddsläkare meddela berörd myndighet till vilken smittskyddsläkare ärendet har lämnats.

Denna förordning träder i kraft den

560 Senaste lydelse 2005:1031.

318. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2004:283) om sjöfartsskydd

Härigenom föreskrivs att 6 och 7 §§ förordningen (2004:283) om sjöfartsskydd ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §

Transportstyrelsen får efter överenskommelse med Riks-

polisstyrelsen och Kustbevak-

ningen besluta att polismyndig-

het eller Kustbevakningen skall

fullgöra uppgifter som Transportstyrelsen har enligt vad som följer av 3–5 §§. Transportstyrelsen skall kungöra sådana beslut i Transportstyrelsens författningssamling.

Transportstyrelsen får efter överenskommelse med Polis-

myndigheten och Kustbevak-

ningen besluta att Polismyndig-

heten eller Kustbevakningen ska

fullgöra uppgifter som Transportstyrelsen har enligt vad som följer av 3–5 §§. Transportstyrelsen ska kungöra sådana beslut i Transportstyrelsens författningssamling.

7 §

När Transportstyrelsen, polis-

myndighet eller Kustbevak-

ningen utövar tillsyn enligt vad som följer av 3–6 §§ skall Transportstyrelsen, polismyndigheter, Kustbevakningen och Tullverket på begäran av tillsynsmyndigheten biträda vid tillsynen och lämna de upplysningar som tillsynsmyndigheten behöver för att utöva tillsynen.

När Transportstyrelsen, Polis-

myndigheten eller Kustbevak-

ningen utövar tillsyn enligt vad som följer av 3–6 §§ ska Transportstyrelsen, Polismyndigheten, Kustbevakningen och Tullverket på begäran av tillsynsmyndigheten biträda vid tillsynen och lämna de upplysningar som tillsynsmyndigheten behöver för att utöva tillsynen.

Denna förordning träder i kraft den

319. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2004:760) om EU:s direktstöd för jordbrukare m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 21 § förordningen (2004:760) om EU:s direktstöd för jordbrukare m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

21 §

561

Jordbruksverket får efter samråd med andra berörda centrala och regionala myndigheter meddela närmare föreskrifter om stöd, stödrättigheter, ansökningsförfarande, utbetalning, tillsyn, återbetalning av stödbelopp och sådana sanktioner som följer av avdelning II kapitel 4 i rådets förordning (EG) nr 73/2009.

Jordbruksverket får efter samråd med länsstyrelsen meddela föreskrifter om länsstyrelsens handläggning av stödärenden och om det underlag som krävs för utbetalning av stöd.

Länsstyrelsen ska underrätta

polismyndigheten om ansök-

ningar som avser stöd för odling av hampa.

Länsstyrelsen ska underrätta

Polismyndigheten om ansök-

ningar som avser stöd för odling av hampa.

Denna förordning träder i kraft den

561 Senaste lydelse 2009:58.

320. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2004:865) om kör- och vilotider samt färdskrivare, m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2004:865) om kör- och vilotider samt färdskrivare, m.m.

562

dels att i 5 kap. 1 §, 7 kap. 1 §, 10 kap. 5 och 14 §§ ordet ”polis-

myndighet” i olika böjningsformer ska bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten” i motsvarande böjningsform,

dels att i 8 kap. 2 § och 10 kap. 16 § ordet ”Rikspolisstyrelsen”

ska bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”,

dels att 7 kap. 6 § och 10 kap. 8 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.

6 §

563

Minst sex gånger om året

skall vägkontroller av förare och

fordon som omfattas av förordningarna (EG) nr 561/2006 och (EEG) nr 3821/85 genomföras samtidigt i Sverige och minst en annan stat inom EES, varvid respektive kontrollmyndighet arbetar på sitt eget territorium.

Transportstyrelsen

skall

ansvara för samordning med behöriga myndigheter i andra stater inom EES och med Riks-

polisstyrelsen i fråga om genom-

förande av sådana kontroller.

Minst sex gånger om året ska vägkontroller av förare och fordon som omfattas av förordningarna (EG) nr 561/2006 och (EEG) nr 3821/85 genomföras samtidigt i Sverige och minst en annan stat inom EES, varvid respektive kontrollmyndighet arbetar på sitt eget territorium.

Transportstyrelsen

ska

ansvara för samordning med behöriga myndigheter i andra stater inom EES och med Polis-

myndigheten i fråga om genom-

förande av sådana kontroller.

562 Senaste lydelse av 5 kap. 1 § 2008:1288 7 kap. 1 § 2010:1620 8 kap. 2 § 2010:1620 10 kap. 5 § 2010:1620 10 kap. 14 § 2010:1620 10 kap. 16 § 2010:1620. 563 Senaste lydelse 2008:1288.

10 kap.

8 §

564

En polismans beslut om förskott för sanktionsavgift eller om att fordonet eller fordonståget inte får fortsätta färden ska skyndsamt underställas Transportstyrelsens prövning. Transportstyrelsen ska omedelbart pröva om beslutet ska bestå.

Om ett beslut om att fordonet eller fordonståget inte får fortsätta färden gäller enligt 6 §, ska polisen och Transportstyrelsen handlägga ärendet om sanktionsavgift utan dröjsmål. Transportstyrelsen får vid sin handläggning

Om ett beslut om att fordonet eller fordonståget inte får fortsätta färden gäller enligt 6 §, ska

Polismyndigheten

och

Transportstyrelsen handlägga ärendet om sanktionsavgift utan dröjsmål. Transportstyrelsen får vid sin handläggning

1. helt eller delvis sätta ned ett förskott som har bestämts för avgiften,

2. upphäva det beslut som gäller enligt 6 §, om det finns synnerliga skäl. Detsamma gäller även efter det att Transportstyrelsen har beslutat i ärendet om sanktionsavgift.

Denna förordning träder i kraft den

564 Senaste lydelse 2009:1374.

321. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2004:1101) om luftfartsskydd

Härigenom föreskrivs att 1 a § förordningen (2004:1101) om luftfartsskydd ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 a §

565

Transportstyrelsen ska tillsammans med Rikspolisstyrelsen ansvara för förebyggande av brott mot den civila luftfartens säkerhet.

Transportstyrelsen ska tillsammans med Polismyndigheten ansvara för förebyggande av brott mot den civila luftfartens säkerhet.

Denna förordning träder i kraft den

565 Senaste lydelse 2008:1149.

322. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2004:1169) om vägtransportledare

Härigenom föreskrivs att 2, 3, 13 och 14 §§ förordningen (2004:1169) om vägtransportledare ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

En ansökan om att bli förordnad som vägtransportledare

skall göras skriftligen. Ansökan skall innehålla följande upp-

gifter:

En ansökan om att bli förordnad som vägtransportledare

ska göras skriftligen. Ansökan ska innehålla följande uppgifter:

1. Sökandens namn, personnummer och hemortsadress.

2. Intyg om genomgången utbildning för vägtransportledare.

3. De övriga omständigheter sökanden önskar åberopa för att visa att han eller hon uppfyller de krav som anges i 5 § lagen (2004:1167) om vägtransportledare. Ansökan skall ges in till Riks-

polisstyrelsen.

Ansökan ska ges in till Polis-

myndigheten.

3 §

Den som avser att genomgå utbildning för vägtransportledare får begära förhandsbesked hos Rikspolisstyrelsen i fråga om det finns hinder enligt 5 § första stycket 2 lagen (2004:1167) om vägtransportledare mot att han eller hon förordnas som vägtransportledare.

Den som avser att genomgå utbildning för vägtransportledare får begära förhandsbesked hos Polismyndigheten i fråga om det finns hinder enligt 5 § första stycket 2 lagen (2004:1167) om vägtransportledare mot att han eller hon förordnas som vägtransportledare.

13 §

Rikspolisstyrelsen får ta ut

avgift för prövning av ansökan enligt 2 §. För ansökningsavgiftens storlek m.m. gäller bestämmelserna i 9–14 §§avgiftsförordningen (1992:191), varvid

Polismyndigheten får ta ut

avgift för prövning av ansökan enligt 2 §. För ansökningsavgiftens storlek m.m. gäller bestämmelserna i 9–14 §§avgiftsförordningen (1992:191), varvid

avgiftsklass 2 tillämpas. avgiftsklass 2 tillämpas.

14 §

566

Transportstyrelsen får efter att ha hört Rikspolisstyrelsen meddela

Transportstyrelsen får efter att ha hört Polismyndigheten meddela

1. ytterligare föreskrifter om grundutbildning och fortbildning av vägtransportledare,

2. ytterligare föreskrifter om vägtransportledares klädsel,

3. föreskrifter om vägtransportledares utrustning,

4. föreskrifter om utrustning och utmärkning av vägtransportledares fordon, samt

5. föreskrifter för verkställigheten av lagen (2004:1167) om vägtransportledare samt denna förordning.

Transportstyrelsen får också meddela föreskrifter om avgifter för prövning av tillstånd enligt 8 §.

Denna förordning träder i kraft den

566 Senaste lydelse 2010:1606.

323. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2004:1319) om förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 § förordningen (2004:1319) om förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

567

Rikspolisstyrelsen får meddela

föreskrifter om polismyndig-

heters förfarande med egendom

som avses i lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m. och om sättet för kungörande enligt 2–2 b §§ samma lag.

Polismyndigheten får, efter att ha hört Säkerhetspolisen, meddela

föreskrifter om myndighetens

och Säkerhetspolisens förfarande

med egendom som avses i lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m. och om sättet för kungörande enligt 2–2 b §§ samma lag.

Tullverket, Kustbevakningen och Skatteverket får meddela motsvarande föreskrifter när det gäller egendom som avses i 1 § 5 lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m.

Denna förordning träder i kraft den

567 Senaste lydelse 2009:1169.

324. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2005:323) om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang

Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ förordningen (2005:323) om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Om en domstol eller åklagare beslutar om tillträdesförbud eller häver eller ändrar ett sådant förbud, skall polismyndigheten

på den eller de orter där förbudet avses bli tillämpat informeras.

Om en domstol eller åklagare beslutar om tillträdesförbud eller häver eller ändrar ett sådant förbud, ska Polismyndigheten informeras.

Bestämmelser om registrering och rapportering av beslut om tillträdesförbud finns i lagen (1998:620) om belastningsregister och efterlysningskungörelsen (1969:293).

3 §

568

Om

en polismyndighets

anmälan om tillträdesförbud har gjorts muntligen, ska åklagaren dokumentera vem anmälan avser, vem som gjort anmälan och de omständigheter som anförs till stöd för anmälan.

Om

Polismyndighetens

anmälan om tillträdesförbud har gjorts muntligen, ska åklagaren dokumentera vem anmälan avser, vem som gjort anmälan och de omständigheter som anförs till stöd för anmälan.

Denna förordning träder i kraft den

568 Senaste lydelse 2009:104.

325. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2005:755) om transitering av tredjelandsmedborgare

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2005:755) om transitering av tredjelandsmedborgare

dels att 3 och 4 §§ ska upphävas,

dels att 1, 2 och 5 §§ ska ha följande lydelse.

1 §

En ansökan om ledsagad eller icke-ledsagad transitering med och om biståndsåtgärder i samband med transitering enligt lagen (2005:754) om transitering av tredjelandsmedborgare

skall vara upprättad i enlighet

med formuläret i bilagan till rådets direktiv 2003/110/EG av den 25 november 2003 om bistånd vid transitering i samband med återsändande med flyg.

Rikspolisstyrelsen får meddela

ytterligare föreskrifter om ansökningsförfarandet.

En ansökan om ledsagad eller icke-ledsagad transitering med och om biståndsåtgärder i samband med transitering enligt lagen (2005:754) om transitering av tredjelandsmedborgare

ska vara upprättad i enlighet

med formuläret i bilagan till rådets direktiv 2003/110/EG av den 25 november 2003 om bistånd vid transitering i samband med återsändande med flyg.

Polismyndigheten får meddela

ytterligare föreskrifter om ansökningsförfarandet.

2 §

Har tidsfristen för att meddela ett beslut om transitering enligt 4 § andra stycket lagen (2005:754) om transitering av tredjelandsmedborgare förlängts, skall Rikspolisstyrelsen underrätta den ansökande myndigheten om detta.

Har tidsfristen för att meddela ett beslut om transitering enligt 4 § andra stycket lagen (2005:754) om transitering av tredjelandsmedborgare förlängts, ska Polismyndigheten underrätta den ansökande myndigheten om detta.

5 §

När en transitering har genomförts skall Rikspolisstyrel-

sen underrätta den ansökande

När en transitering har genomförts ska Polismyndig-

heten underrätta den ansökande

myndigheten om tid och plats för en icke-ledsagad tredjelandsmedborgares utresa. Om det har inträffat några allvarliga händelser under transiteringen av en icke-ledsagad tredjelandsmedborgare skall Rikspolisstyrelsen underrätta den ansökande myndigheten om detta.

myndigheten om tid och plats för en icke-ledsagad tredjelandsmedborgares utresa. Om det har inträffat några allvarliga händelser under transiteringen av en icke-ledsagad tredjelandsmedborgare ska Polismyndigheten underrätta den ansökande myndigheten om detta.

Denna förordning träder i kraft den

326. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2005:791) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet

Härigenom föreskrivs att 6 och 7 §§ förordningen (2005:791) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §

Ekobrottsmyndigheten,

Rikspolisstyrelsen, polismyndigheterna, Kustbevakningen och

Skatteverket får ha direktåtkomst till uppgifter i tullbrottsdatabasen som behandlas med stöd av 7 § 1 lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet.

Ekobrottsmyndigheten,

Polismyndigheten, Säkerhetspolisen Kustbevakningen och

Skatteverket får ha direktåtkomst till uppgifter i tullbrottsdatabasen som behandlas med stöd av 7 § 1 lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet.

7 §

Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Rikspolis-

styrelsen och polismyndigheterna

får ha direktåtkomst till uppgifter i tullbrottsdatabasen som behandlas med stöd av 7 § 2 lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet och som förekommer i en förundersökning under ledning av åklagare vid Åklagarmyndigheten eller Ekobrottsmyndigheten.

Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Polismyn-

digheten och Säkerhetspolisen får

ha direktåtkomst till uppgifter i tullbrottsdatabasen som behandlas med stöd av 7 § 2 lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet och som förekommer i en förundersökning under ledning av åklagare vid Åklagarmyndigheten eller Ekobrottsmyndigheten.

Denna förordning träder i kraft den

327. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2005:801) om restriktioner för luftfart inom vissa områden

Härigenom föreskrivs att 3 och 5 §§ förordningen (2005:801) om restriktioner för luftfart inom vissa områden ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

569

Luftfart är under tid som anges i 2 § tillåten längs de av Transportstyrelsen fastställda flygvägarna inom restriktionsområdena på lägst 1 350 meter (4 500 fot) över havet. Vidare får luftfart äga rum inom restriktionsområdena med svenska militära luftfartyg och med svenska luftfartyg som används av Försvarsmakten, Rikspolis-

styrelsen, polismyndigheterna,

Kustbevakningen, Sjöfartsverket, Luftfartsverket, Transportstyrelsen, Tullverket, Lantmäteriet, Sveriges geologiska undersökning, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut eller Affärsverket svenska kraftnät, eller med luftfartyg när de används i räddningsinsatser enligt bestämmelserna i lagen (2003:778) om skydd mot olyckor.

Luftfart är under tid som anges i 2 § tillåten längs de av Transportstyrelsen fastställda flygvägarna inom restriktionsområdena på lägst 1 350 meter (4 500 fot) över havet. Vidare får luftfart äga rum inom restriktionsområdena med svenska militära luftfartyg och med svenska luftfartyg som används av Försvarsmakten, Polismyn-

digheten, Säkerhetspolisen,

Kustbevakningen, Sjöfartsverket, Luftfartsverket, Transportstyrelsen, Tullverket, Lantmäteriet, Sveriges geologiska undersökning, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut eller Affärsverket svenska kraftnät, eller med luftfartyg när de används i räddningsinsatser enligt bestämmelserna i lagen (2003:778) om skydd mot olyckor.

Tillstånd till luftfart inom restriktionsområdena i andra fall får ges bara om det finns särskilda skäl. Frågor om tillstånd prövas av Försvarsmakten.

569 Senaste lydelse 2008:1147.

5 §

570

Trots bestämmelsen i 4 § får luftfart i restriktionsområdena äga rum med svenska militära luftfartyg och med svenska luftfartyg som används av Försvarsmakten, Rikspolisstyrelsen,

polismyndigheterna, Kustbevak-

ningen, Sjöfartsverket, Luftfartsverket, Transportstyrelsen, Tullverket, Lantmäteriet, Sveriges geologiska undersökning, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut eller Affärsverket svenska kraftnät, eller med luftfartyg när de används i räddningsinsatser enligt bestämmelserna i lagen (2003:778) om skydd mot olyckor.

Tillstånd till luftfart i restriktionsområdena i andra fall får ges bara om det finns särskilda skäl. Frågor om tillstånd prövas av Transportstyrelsen. Innan beslut fattas ska Transportstyrelsen ha samrått med Riks-

polisstyrelsen

och

Kriminalvården.

Trots bestämmelsen i 4 § får luftfart i restriktionsområdena äga rum med svenska militära luftfartyg och med svenska luftfartyg som används av Försvarsmakten, Polismyndig-

heten, Säkerhetspolisen, Kustbe-

vakningen, Sjöfartsverket, Luftfartsverket, Transportstyrelsen, Tullverket, Lantmäteriet, Sveriges geologiska undersökning, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut eller Affärsverket svenska kraftnät, eller med luftfartyg när de används i räddningsinsatser enligt bestämmelserna i lagen (2003:778) om skydd mot olyckor.

Tillstånd till luftfart i restriktionsområdena i andra fall får ges bara om det finns särskilda skäl. Frågor om tillstånd prövas av Transportstyrelsen. Innan beslut fattas ska Transportstyrelsen ha samrått med Polis-

myndigheten, Säkerhetspolisen

och Kriminalvården.

Denna förordning träder i kraft den

570 Senaste lydelse 2008:1147.

328. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2005:951) om försöksverksamhet med hastighetsbegränsning vid fordon som stannat för passagerares på- eller avstigning

Härigenom föreskrivs att 5 § förordningen (2005:951) om försöksverksamhet med hastighetsbegränsning vid fordon som stannat för passagerares på- eller avstigning ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §

571

Innan Transportstyrelsen meddelar föreskrifter enligt 3 § första stycket skall berörd kommun och den polismyndig-

het, länsstyrelse och väghållare

som berörs få tillfälle att yttra sig.

Innan Transportstyrelsen meddelar föreskrifter enligt 3 § första stycket ska berörd kommun, Polismyndigheten samt

den länsstyrelse och väghållare

som berörs få tillfälle att yttra sig.

Denna förordning träder i kraft den

571 Senaste lydelse 2008:1168.

329. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2005:1063) om rättsintyg i anledning av brott

Härigenom föreskrivs att 4 § förordningen (2005:1063) om rättsintyg i anledning av brott ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

Rättsmedicinalverket får, efter samråd med Rikspolis-

styrelsen, Åklagarmyndigheten

och Socialstyrelsen, meddela föreskrifter om utformningen av den information som avses i 3 §.

Rättsmedicinalverket får, efter samråd med Polismyndig-

heten, Åklagarmyndigheten och

Socialstyrelsen, meddela föreskrifter om utformningen av den information som avses i 3 §.

Denna förordning träder i kraft den

330. Förslag till förordning om ändring i utlänningsförordningen (2006:97)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3, 19 och 22 §§, 6 kap. 1–8 och 12–14 §§, 7 kap. 1–7, 8, 8 a, 11 och 13–14 §§, 8 kap. 7–8 och 12– 13 §§ samt rubriken närmast före 6 kap. 7 § utlänningsförordningen (2006:97)ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

3 §

En utlänning som inte behöver ha pass skall på begäran av en polismyndighet eller polisman visa att passfrihet föreligger för honom eller henne.

En utlänning som inte behöver ha pass ska på begäran av Polismyndigheten eller en polisman visa att passfrihet föreligger för honom eller henne.

19 §

En gemensam resehandling för flera utlänningar (kollektivpass) får godtas som pass, om utlänningarna skall resa genom landet i samlad grupp eller uppehålla sig här kortare tid för ett gemensamt ärende. Kollektivpasset får avse endast medborgare i det land vars myndighet har utfärdat passet. Det

skall uppta minst tio och högst

femtio personer. Den som är upptagen i passet skall ha en identitetshandling som är utställd av en behörig myndighet i hemlandet.

En gemensam resehandling för flera utlänningar (kollektivpass) får godtas som pass, om utlänningarna ska resa genom landet i samlad grupp eller uppehålla sig här kortare tid för ett gemensamt ärende. Kollektivpasset får avse endast medborgare i det land vars myndighet har utfärdat passet. Det

ska uppta minst tio och högst

femtio personer. Den som är upptagen i passet ska ha en identitetshandling som är utställd av en behörig myndighet i hemlandet.

I fråga om kollektivpass som har utfärdats i enlighet med den europeiska överenskommelsen den 16 december 1961 om ungdomars resor på kollektivpass (SÖ 1968:16) och som har utställts av en myndighet i ett land som har tillträtt och i förhållande till

Sverige tillämpar överenskommelsen, gäller överenskommelsen i stället för första stycket.

Om ett kollektivpass avser utlänningar som inte är skyldiga att ha visering, skall passet ha godkänts av en svensk beskickningschef eller konsul som är behörig att ge visering eller av

polismyndigheten i en ort där det

finns passkontroll för inresa i Sverige. Sådant godkännande behövs dock inte, om passet har godkänts av behörig myndighet i Danmark, Finland, Island eller Norge för inresa i respektive land.

Om ett kollektivpass avser utlänningar som inte är skyldiga att ha visering, ska passet ha godkänts av en svensk beskickningschef eller konsul som är behörig att ge visering eller av

Polismyndigheten. Polismyndighetens godkännande ska ha lämnats i en ort där det finns pass-

kontroll för inresa i Sverige. Sådant godkännande behövs dock inte, om passet har godkänts av behörig myndighet i Danmark, Finland, Island eller Norge för inresa i respektive land.

22 §

Migrationsverket får efter att ha hört Rikspolisstyrelsen meddela ytterligare föreskrifter om vilka handlingar som får godtas som pass.

Migrationsverket får efter att ha hört Polismyndigheten meddela ytterligare föreskrifter om vilka handlingar som får godtas som pass.

Om det finns särskilda skäl får Migrationsverket efter samråd med Regeringskansliet (Utrikesdepartementet) i ett enskilt fall godta att en annan handling gäller som pass.

6 kap.

1 §

572

Inresa och utresa över en yttre gräns får inte ske vid annat ställe än ett gränsövergångsställe utan tillstånd av polismyndig-

heten eller, vid in- och utresa

med fartyg, Kustbevakningen. I de fall Kustbevakningen givit tillstånd ska polismyndigheten

Inresa och utresa över en yttre gräns får inte ske vid annat ställe än ett gränsövergångsställe utan tillstånd av Polismyndig-

heten eller, vid in- och utresa

med fartyg, Kustbevakningen. I de fall Kustbevakningen gett tillstånd ska Polismyndigheten

572 Senaste lydelse 2008:895.

underrättas. underrättas.

Gränsövergångsställen finns i följande kommuner: Arvidsjaur, Borgholm, Borlänge, Falkenberg, Gotland, Gävle, Göteborg, Halmstad, Helsingborg, Hudiksvall, Härnösand, Härryda, Jönköping, Kalix, Kalmar, Karlshamn, Karlskrona, Karlstad, Kiruna, Kramfors, Kristianstad, Landskrona, Linköping, Luleå, Lysekil, Malmö, Mörbylånga, Mönsterås, Norrköping, Norrtälje, Nyköping, Nynäshamn, Oskarshamn, Oxelösund, Pajala, Piteå, Ronneby, Sigtuna, Simrishamn, Skellefteå, Skövde, Stockholm, Strömstad, Sundsvall, Svedala, Söderhamn, Söderköping, Södertälje, Sölvesborg, Timrå, Torsås, Trelleborg, Trollhättan/Vänersborg, Umeå, Varberg, Värmdö, Västervik, Västerås, Växjö, Ystad, Älvkarleby, Ängelholm, Örebro, Örnsköldsvik, Östhammar och Östersund.

Polismyndigheten beslutar om öppethållandetider vid gränsövergångsställena.

2 §

Bestämmelserna i 1 § första stycket gäller inte

1. medborgare i en Schengenstat som reser direkt in från eller ut till en Schengenstat på ett fritidsfartyg,

2. besättningsmän och passagerare på luftfartyg som kommer från en ort utanför Schengenstaterna och som har särskilda skäl, eller

3. besättningsmän och passagerare på fartyg som kommer från utrikes ort och som har särskilda skäl.

Befälhavaren på ett luftfartyg

skall utan dröjsmål anmäla an-

komsten och lämna uppgift om luftfartyget samt om personer ombord till polismyndigheten.

Befälhavaren, eller en representant för befälhavaren, på ett fartyg skall utan dröjsmål anmäla ankomsten och lämna uppgift om fartyget samt om personer ombord till Kustbevakningen. Anmälningsskyldigheten gäller inte sådana fritidsfartyg som avses i första stycket 1.

Befälhavaren på ett luftfartyg

ska utan dröjsmål anmäla an-

komsten och lämna uppgift om luftfartyget samt om personer ombord till Polismyndigheten.

Befälhavaren, eller en representant för befälhavaren, på ett fartyg ska utan dröjsmål anmäla ankomsten och lämna uppgift om fartyget samt om personer ombord till Kustbevakningen. Anmälningsskyldigheten gäller inte sådana fritidsfartyg som avses i första stycket 1.

3 §

Utlänningar får inte resa in i eller ut från landet över en yttre gräns utan att kontrolleras. Kontrollen genomförs vid ett gränsövergångsställe. Polismyndigheten får besluta att kontroll skall ske även vid ett annat ställe.

Trots vad som sägs i första stycket får, om inte polismyn-

digheten

bestämmer något

annat, utländska besättningsmän som finns upptagna på besättningslistan för fartyget och som har en giltig sjöfartsbok eller identitetshandlingar för sjömän tillfälligt lämna sitt fartyg utan att genomgå kontroll och uppehålla sig i den tätort som finns närmast den hamn där fartyget ligger, om de inte bedöms utgöra ett hot mot allmän ordning eller rikets säkerhet.

Utlänningar får inte resa in i eller ut från landet över en yttre gräns utan att kontrolleras. Kontrollen genomförs vid ett gränsövergångsställe. Polismyndigheten får besluta att kontroll ska ske även vid ett annat ställe.

Trots vad som sägs i första stycket får, om inte Polismyn-

digheten

bestämmer något

annat, utländska besättningsmän som finns upptagna på besättningslistan för fartyget och som har en giltig sjöfartsbok eller identitetshandlingar för sjömän tillfälligt lämna sitt fartyg utan att genomgå kontroll och uppehålla sig i den tätort som finns närmast den hamn där fartyget ligger, om de inte bedöms utgöra ett hot mot allmän ordning eller rikets säkerhet.

4 §

573

Vid kontroll ska en utlänning som reser in i eller ut från landet över en yttre gräns överlämna sitt pass till polismyndigheten. Polismyndigheten ska anteckna dagen för utlänningens inresa eller utresa i passet. Anteckning om inresa eller utresa ska dock inte göras på identitetskort. En sådan anteckning ska inte heller göras i ett pass för en EESmedborgare eller medborgare i Schweiz eller i ett pass för en

Vid kontroll ska en utlänning som reser in i eller ut från landet över en yttre gräns överlämna sitt pass till Polismyndigheten. Polismyndigheten ska anteckna dagen för utlänningens inresa eller utresa i passet. Anteckning om inresa eller utresa ska dock inte göras på identitetskort. En sådan anteckning ska inte heller göras i ett pass för en EESmedborgare eller medborgare i Schweiz eller i ett pass för en

573 Senaste lydelse 2011:202.

utlänning som har uppehållskort eller permanent uppehållskort.

utlänning som har uppehållskort eller permanent uppehållskort.

Bestämmelserna i första stycket gäller även när kontrollen sker under medverkan av Tullverket, Kustbevakningen, Migrationsverket eller med hjälp av en särskilt förordnad passkontrollant.

Om en utlänning som kommer till landet inte kan styrka sin rätt till inresa, ska Tullverket, Kustbevakningen, Migrationsverket eller passkontrollanten omedelbart underrätta polismyndigheten och se till att utlänningen inte reser in i landet innan polismyndigheten har kontrollerat utlänningen. Vid utresekontroll ska polismyn-

digheten underrättas om det

finns skäl för det.

Om en utlänning som kommer till landet inte kan styrka sin rätt till inresa, ska Tullverket, Kustbevakningen, Migrationsverket eller passkontrollanten omedelbart underrätta Polismyndigheten och se till att utlänningen inte reser in i landet innan Polismyndigheten har kontrollerat utlänningen. Vid utresekontroll ska Polis-

myndigheten underrättas om det

finns skäl för det.

4 a §

574

Efter medgivande av regeringen får Rikspolisstyrelsen begära bistånd i form av snabba gränsinsatsenheter i enlighet med rådets förordning (EG) nr 2007/2004 av den 26 oktober 2004 om inrättande av en europeisk byrå för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 863/2007 av den 11 juli 2007 om inrättande av en mekanism för upprättande av snabba gränsinsatsenheter och om ändring av rådets förordning (EG) nr 2007/2004 vad beträffar den mekanismen och

Efter medgivande av regeringen får Polismyndigheten begära bistånd i form av snabba gränsinsatsenheter i enlighet med rådets förordning (EG) nr 2007/2004 av den 26 oktober 2004 om inrättande av en europeisk byrå för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 863/2007 av den 11 juli 2007 om inrättande av en mekanism för upprättande av snabba gränsinsatsenheter och om ändring av rådets förordning (EG) nr 2007/2004 vad beträffar den mekanismen och

574 Senaste lydelse 2009:144.

regleringen av gästande tjänstemäns uppgifter och befogenheter.

regleringen av gästande tjänstemäns uppgifter och befogenheter.

5 §

En inre gräns får passeras utan att någon kontroll äger rum. Om det är nödvändigt av hänsyn till allmän ordning eller rikets säkerhet, får regeringen besluta att kontroll under en begränsad tid skall genomföras även vid en inre gräns. Begäran hos regeringen om införande av sådan kontroll görs av Riks-

polisstyrelsen efter samråd med berörd polismyndighet. Innan

sådan kontroll införs skall samråd ske med de övriga Schengenstaterna.

Om det är nödvändigt av hänsyn till allmän ordning eller rikets säkerhet, får regeringen besluta att kontroll under en begränsad tid ska genomföras även vid en inre gräns. Begäran hos regeringen om införande av sådan kontroll görs av Polis-

myndigheten. Innan sådan kon-

troll införs ska samråd ske med de övriga Schengenstaterna.

Om ett omedelbart ingripande krävs, får Rikspolis-

styrelsen efter samråd med berörd polismyndighet

besluta att

sådana åtgärder som anges i andra stycket får vidtas. Riks-

polisstyrelsen skall omedelbart

underrätta regeringen och övriga Schengenstater om beslutet. Regeringen skall snarast pröva om åtgärderna skall bestå.

Om ett omedelbart ingripande krävs, får Polismyn-

digheten besluta att sådana

åtgärder som anges i andra stycket får vidtas. Polismyn-

digheten ska omedelbart under-

rätta regeringen och övriga Schengenstater om beslutet. Regeringen ska snarast pröva om åtgärderna ska bestå.

6 §

En utlänning som är skyldig att ha visering för flygplatstransitering skall vid ankomsten till flygplatsen visa upp ett bevis om viseringen på begäran av

polismyndigheten.

Bestämmelserna i första stycket gäller även när kontrollen sker under medverkan av

En utlänning som är skyldig att ha visering för flygplatstransitering ska vid ankomsten till flygplatsen visa upp ett bevis om viseringen på begäran av

Polismyndigheten.

Bestämmelserna i första stycket gäller även när kontrollen sker under medverkan av

Tullverket, Migrationsverket eller med hjälp av en särskilt förordnad passkontrollant.

Tullverket, Migrationsverket eller med hjälp av en särskilt förordnad passkontrollant.

Tillstånd av polismyndigheten och Kustbevakningen

Tillstånd av Polismyndigheten och Kustbevakningen

7 §

Luftfartyg som kommer från en ort utanför Schengenstaterna och som anländer till en annan plats än ett gränsövergångsställe får inte fortsätta sin färd utan tillstånd av polismyndigheten. Ett fartyg som kommer från utrikes ort och som anländer till en annan plats än ett gränsövergångsställe får inte fortsätta sin färd utan tillstånd av polismyn-

digheten eller Kustbevakningen.

Luftfartyg som kommer från en ort utanför Schengenstaterna och som anländer till en annan plats än ett gränsövergångsställe får inte fortsätta sin färd utan tillstånd av Polismyndigheten. Ett fartyg som kommer från utrikes ort och som anländer till en annan plats än ett gränsövergångsställe får inte fortsätta sin färd utan tillstånd av Polismyn-

digheten eller Kustbevakningen.

8 §

Befälhavaren på ett luftfartyg som kommer från en ort utanför Schengenstaterna skall före ankomst underrätta flygplatschefen om ankomsten. Flygplatschefen skall utan dröjsmål underrätta polismyndigheten om ett luftfartyg kommer från eller avgår till en ort utanför Schengenstaterna.

Befälhavaren på ett luftfartyg som kommer från en ort utanför Schengenstaterna ska före ankomst underrätta flygplatschefen om ankomsten. Flygplatschefen ska utan dröjsmål underrätta Polismyndigheten om ett luftfartyg kommer från eller avgår till en ort utanför Schengenstaterna.

12 §

Polismyndigheten

skall

underrätta Rikspolisstyrelsen om en utlänning som avses i 8 kap. 1 § 5 utlänningslagen (2005:716) tillåtits resa in i Sverige. Riks-

polisstyrelsen skall underrätta övriga Schengenstater.

Polismyndigheten ska underrätta övriga Schengenstater om en utlänning som avses i 8 kap. 1 § 5 utlänningslagen (2005:716) tillåtits resa in i Sverige.

13 §

Den som driver hotell, pensionat eller annan yrkesmässig uthyrningsverksamhet för övernattning skall se till att utlänningar på ett egenhändigt undertecknat registreringskort lämnar uppgifter om sig. Riks-

polisstyrelsen får meddela före-

skrifter om vilka uppgifter som

skall lämnas.

Utlänningen skall styrka sin identitet med en giltig legitimationshandling.

Den som driver hotell, pensionat eller annan yrkesmässig uthyrningsverksamhet för övernattning ska se till att utlänningar på ett egenhändigt undertecknat registreringskort lämnar uppgifter om sig. Polis-

myndigheten får meddela före-

skrifter om vilka uppgifter som

ska lämnas.

Utlänningen ska styrka sin identitet med en giltig legitimationshandling.

14 §

Beslut om att ta fingeravtryck eller fotografi enligt 9 kap. 8 § utlänningslagen (2005:716) fattas av den befattningshavare som ansvarar för att utredning genomförs i ett ärende som rör uppehållstillstånd, avvisning eller utvisning eller av den som har att fatta beslut om förvar. Fingeravtryck och fotografi som tagits av en

polismyndighet skall tillsammans

med utredning i ärendet sändas till Migrationsverket.

Beslut om att ta fingeravtryck eller fotografi enligt 9 kap. 8 § utlänningslagen (2005:716) fattas av den befattningshavare som ansvarar för att utredning genomförs i ett ärende som rör uppehållstillstånd, avvisning eller utvisning eller av den som har att fatta beslut om förvar. Fingeravtryck och fotografi som tagits av

Polismyndigheten ska tillsam-

mans med utredning i ärendet sändas till Migrationsverket.

7 kap.

1 §

575

En underrättelse om en utlännings fullständiga namn, födelsedatum, medborgarskap och bostadsadress här i landet ska lämnas till polismyndigheten

i det polisdistrikt där utlän-

En underrättelse om en utlännings fullständiga namn, födelsedatum, medborgarskap, bostadsadress här i landet och, i

förekommande fall, uppgift om var utlänningen huvudsakligen

575 Senaste lydelse 2011:1466.

ningen är bosatt eller huvudsakligen vistas. En sådan under-

rättelse behövs dock inte beträffande den som har sökt uppehållstillstånd i Sverige eller den som är undantagen från skyldigheten att ha uppehållstillstånd.

vistas, ska lämnas till Polismyndigheten. En sådan under-

rättelse behövs dock inte beträffande den som har sökt uppehållstillstånd i Sverige eller den som är undantagen från skyldigheten att ha uppehållstillstånd.

Underrättelse enligt första stycket lämnas av

1. Skatteverket, när utlänningen första gången

a) anmäler sig till folkbokföring i Sverige eller ska folkbokföras här utan egen anmälan,

b) ansöker om godkännande för F-skatt och inte kan visa att han eller hon har uppehållstillstånd,

2. arbetsförmedlingskontor, när utlänningen första gången anmäler sig hos förmedlingen för registrering eller för att på annat sätt ta förmedlingens tjänster i anspråk,

3. socialnämnd, när nämnden första gången vidtar åtgärd i ett ärende om socialtjänst som angår utlänningen, och

4. styrelsen för utbildningen, när utlänningen första gången skrivs in i grundskolan eller, om han eller hon inte tidigare varit elev i grundskolan, tas in i gymnasieskolan.

Den som lämnar underrättelse bör uppmana utlänningen att ta kontakt med Migrationsverket i fråga om uppehålls- eller arbetstillstånd.

Polismyndigheten ska med anledning av en underrättelse se till att utlänningen ansöker om uppehålls- eller arbetstillstånd hos Migrationsverket eller vidta de andra åtgärder som underrättelsen ger anledning till.

2 §

En polismyndighet skall

omedelbart underrätta Migrationsverket om det uppkommit en fråga om avvisning som skall prövas av Migrationsverket enligt 8 kap. 4 § utlänningslagen (2005:716) eller utvisning enligt 8 kap. 7 § samma lag.

Om en polismyndighet har meddelat ett beslut om avvis-

Polismyndigheten ska

omedelbart underrätta Migrationsverket om det uppkommit en fråga om avvisning som ska prövas av Migrationsverket enligt 8 kap. 4 § utlänningslagen (2005:716) eller utvisning enligt 8 kap. 7 § samma lag.

Om Polismyndigheten har meddelat ett beslut om avvis-

ning, skall Migrationsverket underrättas.

ning,

ska

Migrationsverket

underrättas.

3 §

När en polismyndighet har verkställt ett beslut om avvisning eller om utvisning enligt 8 kap. 7 § utlänningslagen (2005:716), skall Migrationsverket omedelbart underrättas om det. Om beslutet var förenat med förbud för utlänningen att återvända till Sverige, skall polis-

myndigheten även underrätta Rikspolisstyrelsen och, om beslutet gäller en i Sverige folkbok-

förd person, Skatteverket.

När Polismyndigheten har verkställt ett beslut om avvisning eller om utvisning enligt 8 kap. 7 § utlänningslagen (2005:716), ska Migrationsverket omedelbart underrättas om det. Om beslutet var förenat med förbud för utlänningen att återvända till Sverige, och gäller en i Sverige folkbokförd person,

ska även Skatteverket underrättas.

När en polismyndighet har verkställt ett beslut om utvisning enligt 8 kap. 8 § utlän-ningslagen, skall polismyndig-

heten underrätta Rikspolisstyrelsen, Migrationsverket och, om

beslutet gäller en i Sverige folkbokförd person, Skatteverket.

När Polismyndigheten har verkställt ett beslut om utvisning enligt 8 kap. 8 § utlän-ningslagen, ska Polismyndig-

heten underrätta Migrations-

verket och, om beslutet gäller en i Sverige folkbokförd person, Skatteverket.

4 §

Om Migrationsverket, en migrationsdomstol eller Migrationsöverdomstolen fattar ett beslut om avvisning eller utvisning med återreseförbud skall

Rikspolisstyrelsen

underrättas.

Rikspolisstyrelsen skall även

underrättas när Migrationsverkets eller en migrationsdomstols beslut har vunnit laga kraft.

När Migrationsverket har verkställt ett beslut om avvisning eller utvisning som är

Om Migrationsverket, en migrationsdomstol eller Migrationsöverdomstolen fattar ett beslut om avvisning eller utvisning med återreseförbud ska

Polismyndigheten

underrättas.

Polismyndigheten ska

även

underrättas när Migrationsverkets eller en migrationsdomstols beslut har vunnit laga kraft.

När Migrationsverket har verkställt ett beslut om avvisning eller utvisning som är

förenat med återreseförbud,

skall verket underrätta Rikspolisstyrelsen och, om utlänningen är

folkbokförd i Sverige, Skatteverket.

förenat med återreseförbud, ska verket underrätta Polismyndig-

heten och, om utlänningen är

folkbokförd i Sverige, Skatteverket.

5 §

576

Ett beslut om avvisning eller utvisning som har meddelats av en migrationsdomstol eller av Migrationsöverdomstolen ska så snart som möjligt sändas till Migrationsverket för verkställighet. När en migrationsdomstols beslut har vunnit laga kraft ska domstolen omedelbart underrätta Migrationsverket om detta.

Om Migrationsverket, en migrationsdomstol eller Migrationsöverdomstolen upphäver eller meddelar inhibition av ett beslut om avvisning eller utvisning, ska den verkställande myndigheten omedelbart underrättas om åtgärden. Är beslutet förenat med återreseförbud ska även Rikspolisstyrelsen underrättas.

Om Migrationsverket, en migrationsdomstol eller Migrationsöverdomstolen upphäver eller meddelar inhibition av ett beslut om avvisning eller utvisning, ska den verkställande myndigheten omedelbart underrättas om åtgärden. Är beslutet förenat med återreseförbud ska även Polismyndigheten underrättas.

I andra fall än då Migrationsverket är verkställande myndighet ska Migrationsverket omedelbart underrätta den verkställande myndigheten om en utlänning i ett ärende om verkställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning ansöker om uppehållstillstånd som flykting enligt 4 kap. 1 § eller som annan skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 eller 2 a § utlänningslagen (2005:716). Detsamma gäller när fråga om ny prövning enligt 12 kap. 19 § utlänningslagen aktualiseras genom att sådana omständigheter som avses i den bestämmelsen åberopas innan beslutet har verkställts.

När Migrationsverket, en migrationsdomstol eller Migrationsöverdomstolen enligt 12 kap. 19 § utlänningslagen (2005:716) beslutar att ta upp frågan om uppehållstillstånd till ny prövning, ska den verk-

När Migrationsverket, en migrationsdomstol eller Migrationsöverdomstolen enligt 12 kap. 19 § utlänningslagen (2005:716) beslutar att ta upp frågan om uppehållstillstånd till ny prövning, ska den verk-

576 Senaste lydelse 2009:1549.

ställande myndigheten underrättas. I de fall avvisnings- eller utvisningsbeslutet varit förenat med ett återreseförbud ska även

Rikspolisstyrelsen underrättas.

ställande myndigheten underrättas. I de fall avvisnings- eller utvisningsbeslutet varit förenat med ett återreseförbud ska även

Polismyndigheten underrättas.

6 §

Migrationsverket, en migrationsdomstol, Migrationsöverdomstolen eller Regeringskansliet skall omedelbart underrätta Rikspolisstyrelsen om ett tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 12 kap. 16 § utlänningslagen (2005:716) meddelas.

Migrationsverket, en migrationsdomstol, Migrationsöverdomstolen eller Regeringskansliet ska omedelbart underrätta Polismyndigheten om ett tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 12 kap. 16 § utlänningslagen (2005:716) meddelas.

7 §

Migrationsverket och Regeringskansliet skall underrätta

Rikspolisstyrelsen om ett särskilt

tillstånd enligt 8 kap. 20 § utlänningslagen (2005:716) meddelas.

Migrationsverket och Regeringskansliet

ska

underrätta

Polismyndigheten om ett särskilt

tillstånd enligt 8 kap. 20 § utlänningslagen (2005:716) meddelas.

8 §

577

Regeringskansliet ska underrätta Rikspolisstyrelsen och, i förekommande fall, den verkställande myndigheten om beslut som innebär

Regeringskansliet ska underrätta Polismyndigheten och, i förekommande fall, den verkställande myndigheten om beslut som innebär

1. att ett avgörande helt eller delvis upphävs enligt 8 kap. 14 § utlänningslagen (2005:716),

2. att inhibition enligt 12 kap.11 och 12 §§utlänningslagen meddelas,

3. att ett tidsbegränsat uppehållstillstånd och arbetstillstånd enligt 8 kap. 14 § utlänningslagen beviljas, eller

4. att avvisning eller utvisning enligt utlänningslagen beslutas.

577 Senaste lydelse 2009:1549.

8 a §

578

Migrationsverket ska omedelbart underrätta Rikspolisstyrel-

sen, den verkställande myndig-

heten och Regeringskansliet om en utlänning som har utvisats på grund av brott ansöker om uppehållstillstånd som flykting enligt 4 kap. 1 § eller som annan skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 eller 2 a § utlänningslagen (2005:716) samt när fråga om ny prövning enligt 12 kap. 19 a § utlänningslagen aktualiseras genom att sådana omständigheter som avses i den bestämmelsen åberopas innan beslutet har verkställts. Rikspolisstyrel-

sen, den verkställande myndig-

heten och Regeringskansliet ska dessutom underrättas om Migrationsverkets slutliga beslut i ärendet.

En migrationsdomstol och Migrationsöverdomstolen ska omedelbart underrätta Regeringskansliet, Rikspolisstyrelsen, den verkställande myndigheten och Migrationsverket om domstolen meddelar inhibition enligt 12 kap. 11 § utlänningslagen. Rikspolisstyrelsen, den verkställande myndigheten och Regeringskansliet ska även underrättas om domstolens slutliga beslut i ärendet

Migrationsverket ska omedelbart underrätta Polismyndig-

heten, den verkställande myn-

digheten och Regeringskansliet om en utlänning som har utvisats på grund av brott ansöker om uppehållstillstånd som flykting enligt 4 kap. 1 § eller som annan skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 eller 2 a § utlänningslagen (2005:716) samt när fråga om ny prövning enligt 12 kap. 19 a § utlänningslagen aktualiseras genom att sådana omständigheter som avses i den bestämmelsen åberopas innan beslutet har verkställts. Polis-

myndigheten, den verkställande

myndigheten och Regeringskansliet ska dessutom underrättas om Migrationsverkets slutliga beslut i ärendet.

En migrationsdomstol och Migrationsöverdomstolen ska omedelbart underrätta Regeringskansliet, Polismyndigheten, den verkställande myndigheten och Migrationsverket om domstolen meddelar inhibition enligt 12 kap. 11 § utlänningslagen. Polismyndigheten, den verkställande myndigheten och Regeringskansliet ska även underrättas om domstolens slutliga beslut i ärendet

578 Senaste lydelse 2009:1549.

11 §

Utöver vad som följer av förordningen (1990:893) om underrättelse om dom i vissa brottmål, m.m. skall en allmän domstol som har meddelat en dom eller ett beslut om utvisning inom en vecka sända en kopia av domen eller beslutet till

1. Migrationsverket,

2. häktet eller anstalten i fråga om en utlänning som skall få behandling i kriminalvårdsanstalt och som är häktad eller i annat fall är intagen på en sådan anstalt,

3. Kriminalvården i fråga om en utlänning som skall få behandling i kriminalvårdsanstalt och som är på fri fot, och

Utöver vad som följer av förordningen (1990:893) om underrättelse om dom i vissa brottmål, m.m. ska en allmän domstol som har meddelat en dom eller ett beslut om utvisning inom en vecka sända en kopia av domen eller beslutet till

1. Migrationsverket,

2. häktet eller anstalten i fråga om en utlänning som ska få behandling i kriminalvårdsanstalt och som är häktad eller i annat fall är intagen på en sådan anstalt,

3. Kriminalvården i fråga om en utlänning som ska få behandling i kriminalvårdsanstalt och som är på fri fot, och

4. polismyndigheten i den ort

där utlänningen är bosatt eller huvudsakligen vistas i andra fall än som avses i 2 och 3.

4. Polismyndigheten i andra

fall än som avses i 2 och 3.

Underrättelseskyldigheten enligt denna paragraf omfattar även en utlänning som dömts enligt 20 kap. 2 § utlänningslagen (2005:716).

Underrättelseskyldigheten enligt denna paragraf omfattar även en utlänning som dömts enligt 20 kap. 2 § utlänningslagen (2005:716).

Sedan tiden för överklagande av domen eller beslutet har gått ut, skall domstolen omedelbart underrätta den som enligt denna paragraf har fått en kopia av domen eller beslutet om talan har fullföljts eller inte.

Sedan tiden för överklagande av domen eller beslutet har gått ut, ska domstolen omedelbart underrätta den som enligt denna paragraf har fått en kopia av domen eller beslutet om talan har fullföljts eller inte.

13 §

I de fall då en kopia av en dom eller ett beslut har sänts till ett häkte, en anstalt eller

I de fall då en kopia av en dom eller ett beslut har sänts till ett häkte, en anstalt eller

Kriminalvården, skall Kriminalvården se till att Migrationsverket och polismyndigheten i

den ort inom vilken anstaltsbehandlingen pågår underrättas

om den tidpunkt då behandlingen beräknas upphöra.

Kriminalvården, ska Kriminalvården se till att Migrationsverket och Polismyndigheten underrättas om den tidpunkt då behandlingen beräknas upphöra.

I fråga om utlänningar som är medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge skall

polismyndigheten

underrättas

senast fyra veckor före den dag då anstaltsbehandlingen upphör. I fråga om andra utlänningar är tiden sex månader. Kan de nämnda tidsperioderna inte följas, skall underrättelse ske så snart som möjligt.

I fråga om utlänningar som är medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge ska

Polismyndigheten

underrättas

senast fyra veckor före den dag då anstaltsbehandlingen upphör. I fråga om andra utlänningar är tiden sex månader. Kan de nämnda tidsperioderna inte följas, ska underrättelse ske så snart som möjligt.

Om tidpunkten eller orten för frigivningen ändras, skall Kriminalvården se till att Migrationsverket och polismyndig-

heten underrättas om ändringen.

Om tidpunkten eller orten för frigivningen ändras, ska Kriminalvården se till att Migrationsverket och Polismyndig-

heten underrättas om ändringen.

14 §

Om utvisning enligt 8 kap. 8 § utlänningslagen (2005:716) har verkställts i anslutning till att verkställigheten av ett fängelsestraff som utlänningen har dömts till, har överflyttats till Danmark, Finland, Island eller Norge, skall Kriminalvården se till att Rikspolis-

styrelsen, Skatteverket, Migra-

tionsverket och polismyndig-

heten underrättas om det.

Om utvisning enligt 8 kap. 8 § utlänningslagen (2005:716) har verkställts i anslutning till att verkställigheten av ett fängelsestraff som utlänningen har dömts till, har överflyttats till Danmark, Finland, Island eller Norge, ska Kriminalvården se till att Polismyndigheten, Skatteverket och Migrationsverket underrättas om det.

8 kap.

7 §

Om det kan antas att transportören enligt 19 kap. 5 § utlänningslagen (2005:716)skall betala en särskild avgift, skall

polismyndigheten i det polisdistrikt där inresan skedde göra den utredning som krävs och

yttra sig över frågan. Transportören skall ges tillfälle att yttra sig.

Om det kan antas att transportören enligt 19 kap. 5 § utlänningslagen (2005:716)ska betala en särskild avgift, ska

Polismyndigheten göra den utredning som krävs. Om en annan myndighet ska verkställa avvisningen, ska Polismyndigheten också yttra sig över frågan.

Transportören ska ges tillfälle att yttra sig.

8 §

Om det kan antas att betalningsskyldighet enligt 19 kap. 2 § utlänningslagen (2005:716)

skall åläggas en transportör, skall polismyndigheten i det polisdistrikt där inresan skedde göra

den utredning som krävs och yttra sig över frågan om betalningsansvar skall åläggas transportören. Transportören skall ges tillfälle att yttra sig.

Om det kan antas att betalningsskyldighet enligt 19 kap. 2 § utlänningslagen (2005:716)

ska åläggas en transportör, ska Polismyndigheten

göra den

utredning som krävs. Om en

annan myndighet än Polismyndigheten ska verkställa avvisningen, ska Polismyndigheten också yttra sig över frågan om

betalningsansvar ska åläggas transportören. Transportören

ska ges tillfälle att yttra sig.

Betalningsskyldighet skall beslutas av den myndighet som verkställer avvisningen.

12 §

En skrivelse med överklagande av en polismyndighets beslut om avvisning skall ges in till Migrationsverket inom tre veckor från den dag klaganden fick del av beslutet. Om skrivelsen har kommit in för sent, skall Migrationsverket avvisa den.

En skrivelse med överklagande av Polismyndighetens beslut om avvisning ska ges in till Migrationsverket inom tre veckor från den dag klaganden fick del av beslutet. Om skrivelsen har kommit in för sent, ska Migrationsverket avvisa den.

Skrivelsen skall dock inte avvisas, om förseningen beror på en felaktig underrättelse om hur man överklagar eller om den inom överklagandetiden har kommit in till polismyndigheten.

Skrivelsen ska dock inte avvisas, om förseningen beror på en felaktig underrättelse om hur man överklagar eller om den inom överklagandetiden har kommit in till Polismyndigheten.

13 §

579

Föreskrifter för verkställigheten av denna förordning meddelas i fråga om

1. pass och resedokument av Migrationsverket,

2. arbetstillstånd av Migrationsverket efter att ha hört Arbetsförmedlingen, Rikspolis-

styrelsen och Regeringskansliet

(Utrikesdepartementet),

2. arbetstillstånd av Migrationsverket efter att ha hört Arbetsförmedlingen, Polismyn-

digheten och Regeringskansliet

(Utrikesdepartementet),

3. ärenden om visering eller uppehållstillstånd som handläggs av Regeringskansliet (Utrikesdepartementet) av Regeringskansliet,

4. andra tillståndsärenden av Migrationsverket efter att ha hört Rikspolisstyrelsen eller, när det gäller svenska utlandsmyndigheters eller andra organs handläggning av ärendena, efter att ha hört med Regeringskansliet (Utrikesdepartementet),

4. andra tillståndsärenden av Migrationsverket efter att ha hört Polismyndigheten eller, när det gäller svenska utlandsmyndigheters eller andra organs handläggning av ärendena, efter att ha hört med Regeringskansliet (Utrikesdepartementet),

5. inrese- och utresekontroll samt polismyndigheters uppgifter i andra fall än som avses i 1–4 av Rikspolisstyrelsen,

5. inrese- och utresekontroll samt Polismyndighetens uppgifter i andra fall än som avses i 1–4 av Polismyndigheten,

6. Tullverkets åligganden av

Rikspolisstyrelsen efter att ha

hört Tullverket,

6. Tullverkets åligganden av

Polismyndigheten efter att ha

hört Tullverket,

7. Kustbevakningens åligganden av Rikspolisstyrelsen efter att ha hört Kustbevakningen,

7. Kustbevakningens åligganden av Polismyndigheten efter att ha hört Kustbevakningen,

8. underrättelse enligt 7 kap. 8. underrättelse enligt 7 kap.

579 Senaste lydelse 2007:929.

1 § av Rikspolisstyrelsen. 1 § av Polismyndigheten.

Denna förordning träder i kraft den

331. Förslag till förordning om ändring i vägtrafikskatteförordningen (2006:242)

Härigenom föreskrivs att 12 § vägtrafikskatteförordningen (2006:242) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 §

Registreringsskyltar som har tagits om hand enligt 6 kap. 3 § första eller andra stycket vägtrafikskattelagen (2006:227)

skall förvaras hos polismyndigheten under en vecka efter om-

händertagandet.

Skyltarna får under denna tid återlämnas till fordonets ägare, om det visas att användningsförbud inte längre råder för fordonet enligt 6 kap.1 och 2 §§vägtrafikskattelagen. Om skyltarna inte återlämnas, skall polis-

myndigheten förstöra dem.

Registreringsskyltar som har tagits om hand enligt 6 kap. 3 § första eller andra stycket vägtrafikskattelagen (2006:227)

ska förvaras hos Polismyndigheten under en vecka efter om-

händertagandet.

Skyltarna får under denna tid återlämnas till fordonets ägare, om det visas att användningsförbud inte längre råder för fordonet enligt 6 kap.1 och 2 §§vägtrafikskattelagen. Om skyltarna inte återlämnas, ska Polis-

myndigheten förstöra dem.

Denna förordning träder i kraft den

332. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2006:260) om antidiskrimineringsvillkor i upphandlingskontrakt

Härigenom föreskrivs att i bilagan till förordningen (2006:260) om antidiskrimineringsvillkor i upphandlingskontrakt

580

ordet

”Rikspolisstyrelsen” ska bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”.

Denna förordning träder i kraft den

580 Senaste lydelse 2010:152.

333. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2006:311) om transport av farligt gods

Härigenom föreskrivs att 7, 10, 17 och 18 §§ förordningen (2006:311) om transport av farligt gods ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §

581

Behöriga myndigheter är

1. Strålsäkerhetsmyndigheten i frågor som rör transport av radioaktiva ämnen,

2. polismyndigheterna efter samråd med kommunens organisation för räddningstjänst i frågor som behandlas i 8 § första stycket 1, när det gäller

a) tillstånd för lastning och lossning på offentlig plats inom tättbebyggt område,

b) underrättelse om lastning och lossning på offentlig plats utanför tättbebyggt område, och

c) medgivande för längre färduppehåll nära bebodd plats eller samlingsplats vid transport av vissa slag av farligt gods,

2. Polismyndigheten efter samråd med kommunens organisation för räddningstjänst i frågor som behandlas i 8 § första stycket 1, när det gäller

a) tillstånd för lastning och lossning på offentlig plats inom tättbebyggt område,

b) underrättelse om lastning och lossning på offentlig plats utanför tättbebyggt område, och

c) medgivande för längre färduppehåll nära bebodd plats eller samlingsplats vid transport av vissa slag av farligt gods,

3. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap i övriga frågor som behandlas i 8 § första stycket 1 och i frågor som behandlas i 8 § första stycket 2, och

4. Transportstyrelsen i frågor som behandlas i 8 § första stycket 3 och 4. Behöriga myndigheter i tillsynsfrågor framgår av 10 §.

581 Senaste lydelse 2011:1013.

10 §

582

Följande myndigheter ska inom angivna områden ha tillsyn över att lagen (2006:263) om transport av farligt gods och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen följs:

1. Transportstyrelsen: sjötransporter, lufttransporter och järnvägstransporter,

2. Polismyndigheterna: transporter på land utom järnvägstransporter,

2. Polismyndigheten: transporter på land utom järnvägstransporter,

3. Kustbevakningen: gods i hamnars landområden som är avsett för vidare transport samt, på Transportstyrelsens begäran om biträde, sjötransporter,

4. Strålsäkerhetsmyndigheten: transporter av radioaktiva ämnen,

5. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap: säkerhetsrådgivare för samtliga transportslag, transportabla tryckbärande anordningar och transportskydd. Den myndighet som avses i 13 § första stycket andra meningen lagen om transport av farligt gods ska vara Kustbevakningen. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska samordna tillsynsmyndigheternas verksamhet samt bistå med teknisk sakkunskap till de myndigheter som utövar tillsyn över transporter på land.

17 §

Rikspolisstyrelsen och Kust-

bevakningen får meddela de ytterligare föreskrifter om verkställigheten av lagen (2006:263) om transport av farligt gods och denna förordning som behövs för polismyndigheternas respektive Kustbevakningens tillsynsverksamhet.

Polismyndigheten och Kust-

bevakningen får meddela de ytterligare föreskrifter om verkställigheten av lagen (2006:263) om transport av farligt gods och denna förordning som behövs för Polismyndighetens respektive Kustbevakningens tillsynsverksamhet.

18 §

583

Har föreskrifter meddelats om krav på tillstånd eller anmälan med stöd av 20 § andra stycket 12 lagen (2006:263) om

Har föreskrifter meddelats om krav på tillstånd eller anmälan med stöd av 20 § andra stycket 12 lagen (2006:263) om

582 Senaste lydelse 2008:1091. 583 Senaste lydelse 2008:467.

transport av farligt gods, får transportmyndigheterna uppdra åt polismyndigheterna att pröva ärenden om tillstånd eller att ta emot anmälningar.

transport av farligt gods, får transportmyndigheterna uppdra åt Polismyndigheten att pröva ärenden om tillstånd eller att ta emot anmälningar.

Strålsäkerhetsmyndigheten prövar sådana ärenden om tillstånd och tar emot anmälningar som avser farligt gods som består av eller innehåller radioaktiva ämnen.

Denna förordning träder i kraft den

334. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2006:344) om Försvarsmaktens stöd till polisen vid terrorismbekämpning

Härigenom föreskrivs att 3, 5 och 6 §§ förordningen (2006:344) om Försvarsmaktens stöd till polisen vid terrorismbekämpning ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

För att förbereda stöd till polisen får Försvarsmakten på framställning av Rikspolisstyrel-

sen delta i övningar med

polisen.

För att förbereda stöd till polisen får Försvarsmakten på framställning av Polismyndig-

heten eller Säkerhetspolisen delta

i övningar med polisen.

5 §

Rikspolisstyrelsen får, efter samråd med Försvarsmakten,

meddela föreskrifter om den tjänsteställning och de kvalifikationer i övrigt som krävs för att den som tillhör Försvarsmaktens personal skall ha de befogenheter som en polisman har enligt polislagen (1984:387) när han eller hon deltar i en stödinsats som sker med stöd av lagen (2006:343) om Försvarsmaktens stöd till polisen vid terrorismbekämpning.

Polismyndigheten får, efter att ha hört Försvarsmakten och Säkerhetspolisen, meddela föres-

krifter om den tjänsteställning och de kvalifikationer i övrigt som krävs för att den som tillhör Försvarsmaktens personal ska ha de befogenheter som en polisman har enligt polislagen (1984:387) när han eller hon deltar i en stödinsats som sker med stöd av lagen (2006:343) om Försvarsmaktens stöd till polisen vid terrorismbekämpning.

6 §

Rikspolisstyrelsen får, efter samråd med Försvarsmakten,

meddela föreskrifter om verkställigheten av lagen (2006:343)

Polismyndigheten får, efter att ha hört Försvarsmakten, och Säkerhetspolisen meddela före-

skrifter om verkställigheten av

om Försvarsmaktens stöd till polisen vid terrorismbekämpning och om verkställigheten av denna förordning.

lagen (2006:343) om Försvarsmaktens stöd till polisen vid terrorismbekämpning och om verkställigheten av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den

335. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2006:421) om säkerhet i vägtunnlar

Härigenom föreskrivs att 25 § förordningen (2006:421) om säkerhet i vägtunnlar ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25 §

Övningar i räddningsinsatser enligt 12 § lagen (2006:418) om säkerhet i vägtunnlar skall genomföras under realistiska förhållanden i syfte att uppnå tydliga utvärderingsresultat av tunnelns säkerhet.

Säkerhetssamordnaren skall i samarbete med den kommunala organisationen för räddningstjänst och polismyndigheten upprätta en rapport över varje övning. Rapporten skall innehålla en utvärdering av övningen och de förslag till förbättringar av säkerheten som behövs. Säkerhetssamordnaren

skall

skicka rapporten till tunnelhållaren. Tunnelhållaren skall med eget yttrande överlämna rapporten till tunnelmyndigheten. Tunnelhållaren

skall

skicka sitt yttrande även till säkerhetssamordnaren.

Övningar i räddningsinsatser enligt 12 § lagen (2006:418) om säkerhet i vägtunnlar ska genomföras under realistiska förhållanden i syfte att uppnå tydliga utvärderingsresultat av tunnelns säkerhet.

Säkerhetssamordnaren ska i samarbete med den kommunala organisationen för räddningstjänst och Polismyndigheten upprätta en rapport över varje övning. Rapporten ska innehålla en utvärdering av övningen och de förslag till förbättringar av säkerheten som behövs. Säkerhetssamordnaren ska skicka rapporten till tunnelhållaren. Tunnelhållaren ska med eget yttrande överlämna rapporten till tunnelmyndigheten. Tunnelhållaren ska skicka sitt yttrande även till säkerhetssamordnaren.

Denna förordning träder i kraft den

336. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2006:467) om verkställighet av vårdnadsavgöranden

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2006:467) om verkställighet av vårdnadsavgöranden

dels att 14 §§ ska upphöra att gälla,

dels att 10–13 och 15 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §

När ett beslut om hämtning eller ett beslut om omhändertagande får verkställas genom

polismyndighetens försorg, skall

rätten genast sända beslutet till

polismyndigheten i den ort där

barnet finns.

När ett beslut om hämtning eller ett beslut om omhändertagande får verkställas genom

Polismyndighetens försorg, ska

rätten genast sända beslutet till

Polismyndigheten.

11 §

Överklagas ett beslut av rätten om hämtning eller omhändertagande som omedelbart får verkställas genom polismyn-

dighetens försorg, skall rätten

underrätta den polismyndighet

som skall vidta åtgärden. Rätten skall också underrätta polismyndigheten om beslut i inhibitions-

frågor.

Överklagas ett beslut av rätten om hämtning eller omhändertagande som omedelbart får verkställas genom Polismyn-

dighetens försorg, ska rätten

underrätta

Polismyndigheten.

Rätten ska också underrätta

Polismyndigheten om beslut i

inhibitionsfrågor.

12 §

Polismyndigheten bestämmer

tidpunkten för hämtning eller omhändertagande som får verkställas genom polismyndighetens försorg och kallar dem som enligt 21 kap. 11 § föräldrabalken skall närvara när åtgärden vidtas.

Polismyndigheten bestämmer

tidpunkten för hämtning eller omhändertagande som får verkställas genom Polismyndighetens försorg och kallar dem som enligt 21 kap. 11 § föräldrabalken ska närvara när åtgärden vidtas.

Den som har hand om barnet

skall underrättas om tidpunkten

för åtgärden, om inte synnerliga skäl föranleder annat. En sådan underrättelse skall även lämnas till socialnämnden och till den som har fått ett uppdrag enligt 21 kap. 4 § första stycket föräldrabalken.

Vid hämtning skall sökanden underrättas om var och när han eller hon skall ta emot barnet.

Den som har hand om barnet

ska underrättas om tidpunkten

för åtgärden, om inte synnerliga skäl föranleder annat. En sådan underrättelse ska även lämnas till socialnämnden och till den som har fått ett uppdrag enligt 21 kap. 4 § första stycket föräldrabalken.

Vid hämtning ska sökanden underrättas om var och när han eller hon ska ta emot barnet.

13 §

Får polismyndigheten underrättelse om ett sådant överklagande som avses i 11 § och har inhibition begärts, skall åtgärden inte genomföras innan frågan om inhibition har prövats.

Får Polismyndigheten underrättelse om ett sådant överklagande som avses i 11 § och har inhibition begärts, ska åtgärden inte genomföras innan frågan om inhibition har prövats.

15 §

Finns det hinder som avses i 21 kap. 9 § andra stycket föräldrabalken och kan det antas att hindret inte är endast tillfälligt, skall polismyndigheten underrätta rätten.

Finns det hinder som avses i 21 kap. 9 § andra stycket föräldrabalken och kan det antas att hindret inte är endast tillfälligt, ska Polismyndigheten underrätta rätten.

Denna förordning träder i kraft den

337. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2006:519) om särskilt personsäkerhetsarbete m.m.

Härigenom föreskrivs att 6, 16 och 18 §§ förordningen (2006:519) om särskilt personsäkerhetsarbete m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §

Inom polisen skall det finnas särskilda enheter för särskilt personsäkerhetsarbete som bedrivs enligt denna förordning (personsäkerhetsenheter). Riks-

polisstyrelsen svarar för samord-

ningen av det särskilda personsäkerhetsarbetet inom polisen.

Inom Kriminalvården skall det finnas en eller flera tjänstemän som ansvarar för frågor som rör sådant arbete.

Inom polisen ska det finnas särskilda enheter för särskilt personsäkerhetsarbete som bedrivs enligt denna förordning (personsäkerhetsenheter). Polis-

myndigheten svarar för samord-

ningen av det särskilda personsäkerhetsarbetet inom polisen.

Inom Kriminalvården ska det finnas en eller flera tjänstemän som ansvarar för frågor som rör sådant arbete.

16 §

Rikspolisstyrelsen får meddela

närmare föreskrifter om

Polismyndigheten får, efter att ha hört Säkerhetspolisen, meddela

närmare föreskrifter om

1. verkställigheten av denna förordning när det gäller det särskilda personsäkerhetsarbete som bedrivs inom polisen,

2. hur personsäkerhetsersättningen närmare skall bestämmas, och

3. hur många personsäkerhetsenheter som skall finnas, var de skall vara lokaliserade och hur de skall vara organiserade samt om deras ansvarsområden.

2. hur personsäkerhetsersättningen närmare ska bestämmas, och

3. hur många personsäkerhetsenheter som ska finnas, var de ska vara lokaliserade och hur de ska vara organiserade samt om deras ansvarsområden.

18 §

Rikspolisstyrelsen får ingå

överenskommelse med en utländsk brottsbekämpande myndighet om samarbete angående särskilt personsäkerhetsarbete.

Polismyndigheten får, efter att ha hört Säkerhetspolisen, ingå

överenskommelse med en utländsk brottsbekämpande myndighet om samarbete angående särskilt personsäkerhetsarbete.

Denna förordning träder i kraft den

338. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2006:527) om uppgiftsskyldighet för Tullverket om införsel eller utförsel av skjutvapen

Härigenom föreskrivs att 1 § förordningen (2006:527) om uppgiftsskyldighet för Tullverket om införsel eller utförsel av skjutvapen ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Tullverket skall i enlighet med vad som föreskrivs i denna förordning lämna uppgifter till

Rikspolisstyrelsen om skjutvapen

som förs in i eller ut ur Sverige.

Tullverket ska i enlighet med vad som föreskrivs i denna förordning lämna uppgifter till

Polismyndigheten om skjutvapen

som förs in i eller ut ur Sverige.

Denna förordning träder i kraft den

339. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2006:639) om utrymning och inkvartering m.m. under höjd beredskap

Härigenom föreskrivs att i 2 §

584

förordningen (2006:639) om

utrymning och inkvartering m.m. under höjd beredskap ordet ”Rikspolisstyrelsen” ska bytas ut mot ”Polismyndigheten”.

Denna förordning träder i kraft den

584 Senaste lydelse 2008:1022.

340. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap

Härigenom föreskrivs att i bilagan

585

till förordningen

(2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap ordet ”Rikspolisstyrelsen” ska bytas ut mot orden ”Polismyndigheten” och ”Säkerhetspolisen”.

Denna förordning träder i kraft den

585 Senaste lydelse 2012:586.

341. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2006:1213) om hamnskydd

Härigenom föreskrivs att 4, 5 och 6 §§ förordningen (2006:1213) om hamnskydd ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

586

Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om att tillsyn

skall utövas av polismyndighet

och Kustbevakningen i den utsträckning som de berörda myndigheterna kommer överens om.

Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om att tillsyn

ska utövas av Polismyndigheten

och Kustbevakningen i den utsträckning som de berörda myndigheterna kommer överens om.

5 §

587

När Transportstyrelsen,

polismyndighet eller Kustbevak-

ningen utövar tillsyn enligt vad som följer av 3 och 4 §§ skall Transportstyrelsen, polismyn-

digheter, Kustbevakningen och

Tullverket på begäran av tillsynsmyndigheten biträda vid tillsynen och lämna de upplysningar som tillsynsmyndigheten behöver för att utöva tillsynen.

När Transportstyrelsen,

Polismyndigheten eller Kustbe-

vakningen utövar tillsyn enligt vad som följer av 3 och 4 §§ ska Transportstyrelsen, Polismyn-

digheten, Kustbevakningen och

Tullverket på begäran av tillsynsmyndigheten biträda vid tillsynen och lämna de upplysningar som tillsynsmyndigheten behöver för att utöva tillsynen.

6 §

588

Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om

1. tillsyn,

2. avgifter till staten för hamnskyddet,

3. skyddsnivåer,

4. hamnskyddsutredningar,

5. hamnskyddsplaner,

586 Senaste lydelse 2008:1169. 587 Senaste lydelse 2008:1169. 588 Senaste lydelse 2008:1169.

6. hamnskyddsövningar,

7. hamnskyddschefer,

8. erkända skyddsorganisationer, och

9. samråd enligt 3 kap. 4 § lagen (2006:1209) om hamnskydd.

Rikspolisstyrelsen får meddela

föreskrifter om avgifter för ansökan om förordnande enligt 4 kap. 3 § lagen om hamnskydd och om tillhörande utbildning.

Polismyndigheten får meddela

föreskrifter om avgifter för ansökan om förordnande enligt 4 kap. 3 § lagen om hamnskydd och om tillhörande utbildning.

Denna förordning träder i kraft den

342. Förslag till förordning om ändring i vägmärkesförordningen (2007:90)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 6 §, 8 kap. 3 § och 9 kap. 3 §vägmärkesförordningen (2007:90) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

1 kap.

6 §

589

Den som anges nedan ansvarar för att sådana anordningar och tecken för anvisning för trafiken som avses i 1 § sätts upp, tas bort, underhålls och utförs i den omfattning som anges för respektive plats.

Ansvarig Plats Ansvaret gäller ---------------------------------------------------------------------------

7. Innehavare av järn- Vid plan- Märke A39, kryssmärke, väg eller spårväg korsning och säkerhetsanordningar vid plankorsning

8. Polis eller annan På väg och i Polismans tecken och som förordnats att ge terräng anordning X6, särskild anvisningar till varningsanordning trafikant

9. Polismyndighet På väg och i Särskilda trafikregler enligt

terräng sådana föreskrifter som av-. ses i 10 kap. 14 § trafikför- ordningen och som meddelats av polismyndighet.

10. Tullverket På väg och i Särskilda trafikregler enligt

terräng sådana föreskrifter som av- ses i 10 kap. 14 § trafikför- ordningen och som medde- lats av Tullverket

-----------------------------------------------------------------------------

589 Senaste lydelse 2007:448.

Föreslagen lydelse

1 kap.

6 §

Den som anges nedan ansvarar för att sådana anordningar och tecken för anvisning för trafiken som avses i 1 § sätts upp, tas bort, underhålls och utförs i den omfattning som anges för respektive plats.

Ansvarig Plats Ansvaret gäller ---------------------------------------------------------------------------

7. Innehavare av järn- Vid plan- Märke A39, kryssmärke, väg eller spårväg korsning och säkerhetsanordningar vid plankorsning

8. Polisman eller an- På väg och i Polismans tecken och nan som förordnats terräng anordning X6, särskild att ge anvisningar till varningsanordning trafikant

9. Polismyndigheten På väg och i Särskilda trafikregler enligt

terräng sådana föreskrifter som av-. ses i 10 kap. 14 § trafikför- ordningen och som meddelats av Polismyndigheten.

10. Tullverket På väg och i Särskilda trafikregler enligt

terräng sådana föreskrifter som av- ses i 10 kap. 14 § trafikför- ordningen och som medde- lats av Tullverket

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.

3 §

590

Rikspolisstyrelsen får meddela

ytterligare föreskrifter om polis-

Polismyndigheten får meddela

ytterligare föreskrifter om polis-

590 Senaste lydelse 2008:1180.

mans tecken enligt denna förordning. Därvid får det före-

skrivas vilka tecken som får

användas av någon annan än polisman som förordnats ge anvisningar för trafik.

mans tecken enligt denna förordning. Föreskrifterna får avse vilka tecken som får användas av någon annan än polisman som förordnats ge anvisningar för trafik.

Innan Rikspolisstyrelsen meddelar föreskrifter enligt första stycket skall Rikspolisstyrelsen samråda med Transportstyrelsen.

Innan Polismyndigheten meddelar föreskrifter enligt första stycket ska Polismyndigheten samråda med Transportstyrelsen.

9 kap.

3 §

591

Beslut enligt denna förordning av en statlig väghållningsmyndighet eller av en kommunal myndighet som har hand om väg- eller gatuhållningen eller av en polismyndighet, får överklagas hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut får överklagas hos Transportstyrelsen. Styrelsens beslut i ett överklagat ärende får inte överklagas.

Beslut enligt denna förordning av en statlig väghållningsmyndighet eller av en kommunal myndighet som har hand om väg- eller gatuhållningen eller av Polismyndigheten, får överklagas hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut får överklagas hos Transportstyrelsen. Styrelsens beslut i ett överklagat ärende får inte överklagas.

Beslut av Trafikverket eller Naturvårdsverket enligt denna förordning får överklagas hos regeringen. Detsamma gäller beslut som Transportstyrelsen har fattat som första instans.

De statliga väghållningsmyndigheterna får överklaga beslut enligt denna förordning av kommunala myndigheter som hand-

har väg- eller gatuhållningen,

länsstyrelser eller polismyndig-

heter.

De statliga väghållningsmyndigheterna får överklaga beslut enligt denna förordning av kommunala myndigheter som har

hand om väg- eller gatuhåll-

ningen, länsstyrelser eller Polis-

myndigheten.

Denna förordning träder i kraft den

591 Senaste lydelse 2010:156.

343. Förslag till förordning om ändring i bilskrotningsförordningen (2007:186)

Härigenom föreskrivs att 6 § bilskrotningsförordningen (2007:186) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §

En ansökan om auktorisation prövas av länsstyrelsen i det län där bilskrotningsverksamheten huvudsakligen skall ske.

Länsstyrelsen skall ge kommunen och polismyndigheten tillfälle att yttra sig över ansökan. Om sökanden avser att till någon del utföra bilskrotningsverksamhet vid en anläggning i ett annat län skall även länsstyrelsen i det länet ges tillfälle att yttra sig över ansökan.

En ansökan om auktorisation prövas av länsstyrelsen i det län där bilskrotningsverksamheten huvudsakligen ska ske.

Länsstyrelsen ska ge kommunen och Polismyndigheten tillfälle att yttra sig över ansökan. Om sökanden avser att till någon del utföra bilskrotningsverksamhet vid en anläggning i ett annat län ska även länsstyrelsen i det länet ges tillfälle att yttra sig över ansökan.

Denna förordning träder i kraft den

344. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2007:260) om behandling av personuppgifter i Försvarsmaktens försvarsunderrättelseverksamhet och militära säkerhetstjänst

Härigenom föreskrivs att 9 § förordningen (2007:260) om behandling av personuppgifter i Försvarsmaktens försvarsunderrättelseverksamhet och militära säkerhetstjänst ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §

Rikspolisstyrelsen får, i den

omfattning som Försvarsmakten beslutar, ha direktåtkomst till sådana uppgifter i en uppgiftssamling för säkerhetsskyddstjänst som avses i 1 kap. 10 § första stycket 5 lagen (2007:258) om behandling av personuppgifter i Försvarsmaktens försvarsunderrättelseverksamhet och militära säkerhetstjänst. Tillgången till sådana uppgifter skall vara förbehållen de personer inom Rikspolis-

styrelsen som på grund av sina

arbetsuppgifter behöver ha tillgång till uppgifterna.

Säkerhetspolisen får, i den

omfattning som Försvarsmakten beslutar, ha direktåtkomst till sådana uppgifter i en uppgiftssamling för säkerhetsskyddstjänst som avses i 1 kap. 10 § första stycket 5 lagen (2007:258) om behandling av personuppgifter i Försvarsmaktens försvarsunderrättelseverksamhet och militära säkerhetstjänst. Tillgången till sådana uppgifter ska vara förbehållen de personer inom Säkerhetspolisen som på grund av sina arbetsuppgifter behöver ha tillgång till uppgifterna.

Denna förordning träder i kraft den

345. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2007:261) om behandling av personuppgifter i Försvarets radioanstalts försvarsunderrättelse- och utvecklingsverksamhet

Härigenom föreskrivs att 9 § förordningen (2007:261) om behandling av personuppgifter i Försvarets radioanstalts försvarsunderrättelse- och utvecklingsverksamhet ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §

592

Regeringskansliet, Rikspolis-

styrelsen,

Inspektionen för

strategiska produkter, Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Totalförsvarets forskningsinstitut, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och Tullverket får ha direktåtkomst till uppgifter i en uppgiftssamling för underrättelser i den omfattning som Försvarets radioanstalt beslutar.

Regeringskansliet, Polismyn-

digheten, Säkerhetspolisen,

Inspektionen för strategiska produkter, Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Totalförsvarets forskningsinstitut, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och Tullverket får ha direktåtkomst till uppgifter i en uppgiftssamling för underrättelser i den omfattning som Försvarets radioanstalt beslutar.

Tillgången till sådana uppgifter ska vara förbehållen de personer inom myndigheterna som på grund av sina arbetsuppgifter behöver ha tillgång till uppgifterna.

Denna förordning träder i kraft den

592 Senaste lydelse 2008:1023.

346. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2007:748) om utredningar avseende vissa dödsfall

Härigenom föreskrivs att 2 § förordningen (2007:748) om utredningar avseende vissa dödsfall ska ha följande lydelse.

2 §

Utredningsmyndigheten ska samråda med

1. berörd

polismyndighet,

åklagare, tillsynsmyndighet och den som väckt enskilt åtal eller talan om enskilt anspråk i anledning av brott för att säkerställa att utredningen genomförs på ett sådant sätt att den inte medför men för en brottsutredning, en rättegång eller ett ärende om tillsyn, och

2. berörd polismyndighet och åklagare för att klarlägga om ett dödsfall som inträffat utomlands kommer att utredas.

1. Polismyndigheten, åklagare, tillsynsmyndighet och den som väckt enskilt åtal eller talan om enskilt anspråk i anledning av brott för att säkerställa att utredningen genomförs på ett sådant sätt att den inte medför men för en brottsutredning, en rättegång eller ett ärende om tillsyn, och

2. Polismyndigheten och åklagare för att klarlägga om ett dödsfall som inträffat utomlands kommer att utredas.

Denna förordning träder i kraft den

347. Förslag till förordning om ändring i artskyddsförordningen (2007:845)

Härigenom föreskrivs att i 60 §

593

artskyddsförordningen

(2007:845) ordet ”Rikspolisstyrelsen” ska bytas ut mot ”Polismyndigheten”.

Denna förordning träder i kraft den

593 Senaste lydelse 2011:636.

348. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2007:972) med instruktion för Ekobrottsmyndigheten

Härigenom föreskrivs att 7 och 18 §§ förordningen (2007:972) med instruktion för Ekobrottsmyndigheten ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §

Rikspolisstyrelsen tillkallar polismän från polismyndigheterna för verksamhet som

bedrivs vid Ekobrottsmyndigheten.

Polismyndigheten är skyldig att ställa polismän till förfogande

för verksamhet som bedrivs vid Ekobrottsmyndigheten.

Ekobrottsmyndigheten leder den verksamhet som polismännen ska delta i vid myndigheten, med undantag för åtgärder i verksamheten som enligt lag eller annan författning endast får utföras av anställda inom Polisen.

Ekobrottsmyndigheten leder den verksamhet som polismännen ska delta i vid myndigheten, med undantag för åtgärder i verksamheten som enligt lag eller annan författning endast får utföras av anställda inom Polismyndigheten.

Ekobrottsmyndigheten och

Rikspolisstyrelsen ska i samråd

bestämma och fortlöpande utveckla formerna för samverkan mellan Ekobrottsmyndigheten och Polisen.

Ekobrottsmyndigheten och

Polismyndigheten ska i samråd

bestämma och fortlöpande utveckla formerna för samverkan mellan Ekobrottsmyndigheten och polisen.

18 §

594

I rådet ingår företrädare för Ekobrottsmyndigheten, Riks-

polisstyrelsen, Tullverket, Eko-

nomistyrningsverket, Statens jordbruksverk, Länsstyrelsen i Västerbottens län, Migrationsverket, Tillväxtverket och Rådet för Europeiska socialfonden i

I rådet ingår företrädare för Ekobrottsmyndigheten, Polis-

myndigheten, Tullverket, Eko-

nomistyrningsverket, Statens jordbruksverk, Länsstyrelsen i Västerbottens län, Migrationsverket, Tillväxtverket och Rådet för Europeiska socialfonden i

594 Senaste lydelse 2011:661.

Sverige. Varje myndighet i rådet ska utse en ledamot och en ersättare för denne. Ekobrottsmyndighetens ledamot är ordförande i rådet.

Rådet får vid behov förordna en eller flera ledamöter med särskild sakkunskap. De medverkar i rådets arbete i den utsträckning som ordföranden bestämmer. Rådets sammansättning ska vara sådan att den främjar utvecklingen av en högt kvalificerad och effektiv samverkan mellan myndigheter och andra aktörer på området.

Sverige. Varje myndighet i rådet ska utse en ledamot och en ersättare för honom eller henne. Ekobrottsmyndighetens ledamot är ordförande i rådet.

Rådet får vid behov utse en eller flera ledamöter med särskild sakkunskap. De medverkar i rådets arbete i den utsträckning som ordföranden bestämmer. Rådets sammansättning ska vara sådan att den främjar utvecklingen av en högt kvalificerad och effektiv samverkan mellan myndigheter och andra aktörer på området.

Denna förordning träder i kraft den

349. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2007:976) med instruktion för Rättsmedicinalverket

Härigenom föreskrivs att 2 § förordningen (2007:976) med instruktion för Rättsmedicinalverket ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Myndigheten ska särskilt svara för

1. rättspsykiatriska undersökningar i brottmål och läkarintyg som avses i 7 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m.,

2. rättsmedicinska obduktioner och andra rättsmedicinska undersökningar,

3. verksamhet med utfärdande av sådana intyg som avses i lagen (2005:225) om rättsintyg i anledning av brott,

4. rättsmedicinsk medverkan i övrigt på begäran av domstol, länsstyrelse, allmän åklagare

eller polismyndighet,

4. rättsmedicinsk medverkan i övrigt på begäran av domstol, länsstyrelse, allmän åklagare,

Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen,

5. rättskemiska och rättsgenetiska undersökningar,

6. information inom sitt ansvarsområde till andra myndigheter och enskilda,

7. internationellt samarbete inom sitt ansvarsområde,

8. utvecklingsarbete och stöd åt forskning av betydelse för verksamheten, och

9. utredningar om risk för återfall i brottslighet enligt lagen (2006:45) om omvandling av fängelse på livstid.

Denna förordning träder i kraft den

350. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2007:996) med instruktion för Migrationsverket

Härigenom föreskrivs att i 2 §

595

förordningen (2007:996) med

instruktion för Migrationsverket ordet ”Rikspolisstyrelsen” ska bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”.

Denna förordning träder i kraft den

595 Senaste lydelse 2011:1503.

351. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2007:1172) med instruktion för Kriminalvården

Härigenom föreskrivs att 3 § förordningen (2007:1172) med instruktion för Kriminalvården ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

596

Anstaltsorganisationen ska vara utformad så att den tillgodoser dels olika behov av övervakning och kontroll, dels de intagnas behov av sysselsättning samt främjar en ändamålsenlig planering av de intagnas frigivning.

Häktesorganisationen ska vara utformad så att den främjar ett effektivt samarbete med övriga myndigheter inom rättsväsendet. En lokalisering av häktena som underlättar detta samarbete ska eftersträvas. Innan beslut om större förändringar i häktesorganisationen fattas ska samråd ske med Domstolsverket, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten och Rikspolisstyrelsen samt med de tingsrätter, länsstyrelser och

polismyndigheter som berörs av

verksamheten.

Häktesorganisationen ska vara utformad så att den främjar ett effektivt samarbete med övriga myndigheter inom rättsväsendet. En lokalisering av häktena som underlättar detta samarbete ska eftersträvas. Innan beslut om större förändringar i häktesorganisationen fattas ska samråd ske med Domstolsverket, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten och Polismyndigheten samt med de tingsrätter och länsstyrelser som berörs av verksamheten.

Antalet platser inom häktes- och anstaltsorganisationen ska fortlöpande anpassas till behovet.

Denna förordning träder i kraft den

596 Senaste lydelse 2011:152.

352. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2007:1240) om tillsyn över hundar

Härigenom föreskrivs att i 11 §§ förordningen (2007:1240) om tillsyn över hundar ordet ’’Rikspolisstyrelsen’’ ska bytas ut mot ’’Polismyndigheten’’.

Denna förordning träder i kraft den

353. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2008:1396) om förenklat uppgiftsutbyte mellan brottsbekämpande myndigheter i Europeiska unionen

Härigenom föreskrivs att 2 § förordningen (2008:1396) om förenklat uppgiftsutbyte mellan brottsbekämpande myndigheter i Europeiska unionen ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

I denna förordning betyder

1. svensk brottsbekämpande myndighet:

Rikspolisstyrelsen

utom Säkerhetspolisen, polismyndigheterna, Ekobrottsmyndig-

heten i den polisverksamhet som bedrivs vid myndigheten, Tullverket och Kustbevakningen,

1. svensk brottsbekämpande myndighet: Polismyndigheten, Ekobrottsmyndigheten i den polisverksamhet som bedrivs vid myndigheten, Tullverket och Kustbevakningen,

2. utländsk brottsbekämpande myndighet: en brottsbekämpande myndighet i en annan medlemsstat i Europeiska unionen som har anmälts vara behörig brottsbekämpande myndighet enligt rambeslutet, eller som har utsetts till nationellt kontor för återvinning av tillgångar enligt rådsbeslutet om samarbete mellan medlemsstaternas kontor för återvinning av tillgångar när det gäller att spåra och identifiera vinning eller annan egendom som härrör från brott,

3. brott som avses i artikel 2.2 i rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna: brott som enligt svensk rätt motsvarar de brott som avses i den artikeln.

Denna förordning träder i kraft den

354. Förslag till förordning om ändring i fordonsförordningen (2009:211)

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 28 § och 8 kap. 17 §fordonsförordningen (2009:211) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

28 §

Om fordonet vid en flygande inspektion har andra brister än som avses i 25–27 §§, ska fordonsägaren avhjälpa dem och förrättningsmannen förelägga

denne att inom en viss tid

Om fordonet vid en flygande inspektion har andra brister än som avses i 25–27 §§, ska fordonsägaren avhjälpa dem och förrättningsmannen förelägga

honom eller henne att inom en

viss tid

1. låta fordonet genomgå en kontrollbesiktning,

2. låta reparera och prova fordonet hos en ackrediterad verkstad eller för ett besiktningsorgan visa att bristerna har avhjälpts, eller

3. när det gäller ett fordon som inte är registreringspliktigt enligt lagen (2001:558) om vägtrafikregister, genom ett intyg eller på något annat tillförlitligt sätt styrka för en polis-

myndighet att bristerna har

avhjälpts.

3. när det gäller ett fordon som inte är registreringspliktigt enligt lagen (2001:558) om vägtrafikregister, genom ett intyg eller på något annat tillförlitligt sätt styrka för Polis-

myndigheten att bristerna har

avhjälpts.

Om ett föreläggande enligt första stycket inte har följts inträder körförbud för fordonet.

Vid provning och reparation hos en ackrediterad verkstad gäller i fråga om intyg vad som sägs i 17 § tredje och fjärde styckena samt 19 §.

8 kap.

17 §

597

Föreskrifter som avses i 16 § meddelas efter samråd med

1. Arbetsmiljöverket i frågor som avser utrymmen för den som färdas i lastbilar, traktorer eller motorredskap,

2. Försvarsmakten i frågor som avser fordon som brukas av Försvarsmakten, Försvarets materielverk och Försvarets radioanstalt,

3. Rikspolisstyrelsen i frågor som avser flygande inspektion och sådan kontroll genom polisman som avses i 2 kap. 11 § fordonslagen (2002:574),

3. Polismyndigheten i frågor som avser flygande inspektion och sådan kontroll genom polisman som avses i 2 kap. 11 § fordonslagen (2002:574),

4. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap i frågor som avser fordon som används av den kommunala organisationen för räddningstjänst under utbildning eller höjd beredskap enligt vägtrafikförordningen (1995:137) för den kommunala organisationen för räddningstjänst under utbildning och höjd beredskap.

Denna förordning träder i kraft den

597 Senaste lydelse 2010:75.

355. Förslag till förordning om ändring i offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641)

Härigenom föreskrivs i fråga om offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641)

dels att i 7 §

598

ordet ”Rikspolisstyrelsen ska bytas ut mot ordet

”Polismyndigheten”,

dels att 2, 3, 6 och 10 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

2 §

599

Följande myndigheter är i den utsträckning som framgår nedan undantagna från registreringsskyldigheten enligt 5 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Myndighet Handlingar som innehåller

sekretessreglerade uppgifter och som inte behöver registreras

----------------------------------------------------------------------------- Läkemedelsverket – statistiskt primärmaterial

Migrationsverket – av verket rekvirerade personbevis, utdrag ur belastningsregistret och misstankeregistret samt kontrollbesked från Riks-

polisstyrelsens säkerhetsavdelning

Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser

– statistiskt primärmaterial

----------------------------------------------------------------------------- Pensionsmyndigheten – handlingar i

försäkringsärenden, och – statistiskt primärmaterial

Polismyndigheter

– anteckningar om det löpande polisarbete, – sådana protokoll enligt 27 och

598 Senaste lydelse av 7 § 2012:634. 599 Senaste lydelse 2012:48.

28 §§polislagen (1984:387) eller enligt lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m. som avser avvisanden, avlägsnanden, omhändertaganden, gripanden eller fängselanvändning och som inte registreras i enskilda ärenden, och – underrättelser från kriminalvården om permissioner

Riksbanken – statistiskt primärmaterial

Rikspolisstyrelsen – handlingar som utgör underlag för belastningsregistret, misstankeregistret, register enligt

4 kap. polisdatalagen (2010:361) eller för på motsvarande sätt strukturerade uppgiftssamlingar angående brottslig verksamhet som förs med stöd av polisdatalagen ,

– framställningar om finger-

avtrycksundersökning, och

– statistiskt primärmaterial

sjukhus och andra inrättningar för vård av patienter

– patientjournaler – läkarvårdskvitton, och – samlingsräkningar eller motsvarande handlingar som upprättas i samband med patientbesök

-----------------------------------------------------------------------------

Föreslagen lydelse

2 §

600

Följande myndigheter är i den utsträckning som framgår nedan undantagna från registreringsskyldigheten enligt 5 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Myndighet Handlingar som innehåller

sekretessreglerade uppgifter och som inte behöver registreras

---------------------------------------------------------------------------- Läkemedelsverket – statistiskt primärmaterial

Migrationsverket – av verket rekvirerade personbevis, utdrag ur belastningsregistret och misstankeregistret samt kontrollbesked från Säker-

hetspolisen

Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser

– statistiskt primärmaterial

---------------------------------------------------------------------------- Pensionsmyndigheten – handlingar i

försäkringsärenden, och – statistiskt primärmaterial

Polismyndigheten

– anteckningar om det löpande polisarbete, – sådana protokoll enligt 27 och 28 §§polislagen (1984:387) eller enligt lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m. som avser avvisanden, avlägsnanden, omhändertaganden, gripanden eller fängselanvändning och som inte registreras i enskilda ärenden, och

600 Senaste lydelse 2012:48.

– underrättelser från kriminalvården om permissioner

– handlingar som utgör underlag för belastningsregistret, misstankeregistret, register enligt 4 kap. polisdatalagen (2010:361) eller för på motsvarande sätt strukturerade uppgiftssamlingar angående brottslig verksamhet som förs med stöd av polisdatalagen ,

– framställningar om finger-

avtrycksundersökning, och – statistiskt primärmaterial

Riksbanken – statistiskt primärmaterial -----------------------------------------------------------------------------

Nuvarande lydelse

3 §

601

Följande myndigheter ska i den utsträckning som framgår nedan inte tillämpa 5 kap. 2 § andra stycket offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Myndigheter Register

----------------------------------------------------------------------------- Försvarsunderrättelsedomstolen diarier över mål om tillstånd

enligt lagen (2008:717) om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet

polismyndigheter

diarier över ärenden om kvarhållande av försändelser på befordringsanstalt och om hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation,

601 Senaste lydelse 2012:351.

hemlig kameraövervakning och hemlig rumsavlyssning

Regeringskansliet diarium över krypterade meddelanden, diarium över handlingar som rör myndigheters krigsorganisation och beredskapsförberedelser, diarier över inriktningar och underrättelser enligt lagen (2000:130) om försvarsunderrättelseverksamhet, diarier över handlingar som rör förberedelser enligt 11 f § förordningen (1996:1515) med instruktion för Regerings-

kansliet samt diarier hos Utrikesdepartementet över handlingar som kommit in eller upprättats i andra än administrativa och konsulära ärenden och handelsärenden

Rikspolisstyrelsen diarier över underrättelser inom den särskilda polisverksamheten för att hindra och uppdaga brott mot rikets säkerhet m.m.

Skatteverket diarium över ärenden om könsbyte -----------------------------------------------------------------------------

Föreslagen lydelse

3 §

602

Följande myndigheter ska i den utsträckning som framgår nedan inte tillämpa 5 kap. 2 § andra stycket offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Myndigheter Register

602 Senaste lydelse 2012:351.

----------------------------------------------------------------------------- Försvarsunderrättelsedomstolen diarier över mål om tillstånd

enligt lagen (2008:717) om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet

Polismyndigheten

diarier över ärenden om kvarhållande av försändelser på befordringsanstalt och om hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning och hemlig rumsavlyssning

Regeringskansliet diarium över krypterade meddelanden, diarium över handlingar som rör myndigheters krigsorganisation och beredskapsförberedelser, diarier över inriktningar och underrättelser enligt lagen (2000:130) om försvarsunderrättelseverksamhet, diarier över handlingar som rör förberedelser enligt 11 f § förordningen (1996:1515) med instruktion för Regerings-

kansliet samt diarier hos Utrikesdepartementet över handlingar som kommit in eller upprättats i andra än administrativa och konsulära ärenden och handelsärenden

----------------------------------------------------------------------------- Sveriges ständiga representation vid Europeiska unionen (EU)

samtliga diarier, utom diarium över EU-institutionernas officiella dokument och diarier över handlingar som kommit in eller upprättats i administrativa ärenden och handelsärenden

Säkerhetspolisen diarier över underrättelser inom den särskilda polisverksamheten för att hindra och uppdaga brott mot rikets säkerhet m.m., diarier över ärenden om kvarhållande av försändelser på befordringsanstalt och om hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning och hemlig rumsavlyssning

Tullverket diarier över ärenden om kvarhållande av försändelser på befordringsanstalt och om hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning och hemlig rumsavlyssning -----------------------------------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §

603

Sekretess gäller i nedan angiven verksamhet, som avser registrering av betydande del av befolkningen, för

1. uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider men om uppgiften röjs, och

1. uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon närstående till honom eller henne lider men om uppgiften röjs, och

2. uppgift i form av fotografisk bild av den enskilde, om

2. uppgift i form av fotografisk bild av den enskilde, om

603 Senaste lydelse 2010:1766.

det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men.

det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till

honom eller henne lider men.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

Verksamheten avser

centrala hundregistret fastighetsregistret kommunala fastighetsregister

Rikspolisstyrelsens

centrala

passregister och centrala register för nationella identitetskort

Polismyndighetens

centrala

passregister och centrala register för nationella identitetskort

röstlängdsregister Skatteverkets databas Skatteverkets databas över identitetskort för folkbokförda i Sverige Socialstyrelsens register över hälso- och sjukvårdspersonal Statens tjänstepensionsverks pensionsregister Totalförsvarets rekryteringsmyndighets register över totalförsvarets personal Transportstyrelsens vägtrafikregister

10 §

604

Sekretess gäller i personaladministrativ verksamhet hos följande myndigheter, för uppgift om en enskilds bostadsadress, hemtelefonnummer, personnummer och andra jämförbara uppgifter avseende personalen, uppgift i form av fotografisk bild som utgör underlag för tjänstekort samt uppgift om närstående till personalen, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör eller någon närstående till honom eller henne lider men: ----------------------------------------------------------------------------- – nämnder som utövar ledningen av hälso- och sjukvården enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) eller de andra myndigheter som svarar för personaladministrativ verksamhet avseende hälso- och sjukvårdspersonal,

604 Senaste lydelse 2012:164.

– polismyndigheter, – Polismyndigheten, – Regeringskansliet, när det gäller personal i verksamhet som rör handläggning av ärenden om nåd i brottmål, abolition och upphävande av domstols beslut om utvisning på grund av brott,

– Rikspolisstyrelsen, – Rättsmedicinalverket, när det gäller personal inom rättsmedicinsk och rättspsykiatrisk verksamhet, ----------------------------------------------------------------------------- – Statens institutionsstyrelse, – Statens

kriminaltekniska

laboratorium,

- Säkerhetspolisen

– Trafikverket, när det gäller personal i verksamhet som avser ianspråktagande av mark för väg, ersättning för vägrätt och förarprov för körkort, ---------------------------------------------------------------------------

Denna förordning träder i kraft den

356. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2009:1243) med instruktion för Socialstyrelsen

Härigenom föreskrivs att 16 § förordningen (2009:1243) med instruktion för Socialstyrelsen ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 §

Inom myndigheten finns ett särskilt beslutsorgan som benämns Socialstyrelsens råd för vissa rättsliga sociala och medicinska frågor, som har till uppgift att avgöra

– rättsmedicinska ärenden, – ärenden om fastställelse av könstillhörighet eller tillstånd till ingrepp i könsorgan enligt lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall,

– ärenden om tillstånd till sterilisering, – ärenden om tillstånd till kastrering, – ärenden om tillstånd till ingående av äktenskap, – ärenden om tillstånd till abort och tillstånd till avbrytande av havandeskap enligt 6 § abortlagen (1974:595),

– ärenden om tillstånd till insemination, – ärenden om tillstånd till befruktning utanför kroppen som vägrats i enlighet med 7 kap. 5 § lagen (2006:351) om genetisk integritet,

– ärenden om utlåtande om en persons hälsotillstånd i samband med prövning av en persons lämplighet att ta emot ett barn med hemvist utomlands i syfte att adoptera det,

– ärenden där Socialstyrelsen ska yttra sig över en sådan utredning med ett utlåtande om risk för återfall i brottslighet som avses i 10 § lagen (2006:45) om omvandling av fängelse på livstid, samt

– andra ärenden, i vilka Socialstyrelsen på begäran av en domstol, en åklagarmyndighet eller en polismyndighet ska avge utlåtande om någons hälsotillstånd.

– andra ärenden, i vilka Socialstyrelsen på begäran av en domstol, en åklagarmyndighet eller Polismyndigheten ska avge utlåtande om någons hälsotillstånd.

Om Socialstyrelsen bestämmer det, får rådet avgöra även andra ärenden.

Ordföranden i rådet och ställföreträdaren för denne ska ha erfarenhet som lagfaren domare.

Ordföranden i rådet och ställföreträdaren för honom eller

henne ska ha erfarenhet som

lagfaren domare.

Denna förordning träder i kraft den

357. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2009:1474) om viltförvaltningsdelegationer

Härigenom föreskrivs att 6 § förordningen (2009:1474) om viltförvaltningsdelegationer ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §

En viltförvaltningsdelegation består, utöver ordföranden, av

1. fem ledamöter som är politiska företrädare och som utses efter förslag av landstinget,

2. en ledamot som har särskild kunskap i frågor om trafiksäkerhet och illegal jakt och som utses efter förslag av polismyn-

digheten i länet,

2. en ledamot som har särskild kunskap i frågor om trafiksäkerhet och illegal jakt och som utses efter förslag av Polismyn-

digheten,

3. en ledamot som representerar jakt- och viltvårdsintresset,

4. en ledamot som representerar naturvårdsintresset,

5. en ledamot som representerar friluftsintresset,

6. en ledamot som representerar ägare och brukare av jordbruksmark,

7. en ledamot som representerar lokalt näringsliv och turism, och

8. en ledamot som representerar skogsnäringen. Ledamöterna i första stycket 3–8 ska utses efter förslag av den eller de berörda intresseorganisationerna i länet.

I län med en rennäringsdelegation ska en av de politiska företrädarna enligt första stycket 1 utses efter samråd med Sametinget.

Denna förordning träder i kraft den

358. Förslag till förordning om ändring i skyddsförordningen (2010:523)

Härigenom föreskrivs att 14–15 §§skyddsförordningen (2010:523)ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 §

Försvarsmakten får meddela föreskrifter om verkställigheten av skyddslagen (2010:305) i fråga om

1. utbildning och utrustning av skyddsvakter samt utformning av bevis om godkännande beträffande Försvarsmaktens personal,

2. bevakningen av skyddsobjekt som disponeras huvudsakligen av Försvarsmakten, Försvarets materielverk eller Försvarets radioanstalt, skyddsobjekt som är militära fartyg och luftfartyg samt skyddsobjekt enligt 5 § 2–5 skyddslagen, och

3. utformningen av skyltar. Innan Försvarsmakten meddelar föreskrifter enligt första stycket 3 ska Rikspolisstyrelsen höras.

Innan Försvarsmakten meddelar föreskrifter enligt första stycket 3 ska Polismyndigheten

och Säkerhetspolisen höras.

15 §

Rikspolisstyrelsen får meddela

föreskrifter om verkställigheten av skyddslagen (2010:305) i fråga om

Polismyndigheten får, efter att ha hört Säkerhetspolisen, meddela

föreskrifter om verkställigheten av skyddslagen (2010:305) i fråga om

1. utbildning och utrustning av skyddsvakter samt utformning av bevis om godkännande beträffande skyddsvakter som inte tillhör Försvarsmaktens personal, och

2. bevakningen av andra skyddsobjekt än sådana som anges i 14 § första stycket 2.

Denna förordning träder i kraft den

359. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2010:705) om internationellt polisiärt samarbete

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 §, 3 kap. 1–3, 4 a, 4 b, och 16 §§ förordningen (2010:705) om internationellt polisiärt samarbete ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

1 §

Rikspolisstyrelsen, en polismyndighet eller Kustbevak-

ningen ska samråda med den

berörda polismyndigheten eller

åklagaren innan den fattar beslut om samtycke till gränsöverskridande övervakning in i Sverige om det pågår en förundersökning i Sverige avseende den person som är föremål för övervakningen.

Polismyndigheten eller Kust-

bevakningen ska samråda med åklagaren innan myndigheten fattar beslut om samtycke till gränsöverskridande övervakning in i Sverige om det pågår en förundersökning i Sverige avseende den person som är föremål för övervakningen.

Rikspolisstyrelsen, en polismyndighet eller Kustbevak-

ningen ska vidare samråda med Försvarsmakten innan den beslutar om samtycke till gränsöverskridande övervakning enligt 4 § första eller andra stycket eller gränsöverskridande förföljande enligt 5 § första stycket lagen (2000:343) om internationellt polisiärt samarbete om de utländska tjänstemännen använder statsfartyg eller statsluftfartyg.

Polismyndigheten eller Kust-

bevakningen ska vidare samråda med Försvarsmakten innan den beslutar om samtycke till gränsöverskridande övervakning enligt 4 § första eller andra stycket eller gränsöverskridande förföljande enligt 5 § första stycket lagen (2000:343) om internationellt polisiärt samarbete om de utländska tjänstemännen använder statsfartyg eller statsluftfartyg.

När Rikspolisstyrelsen eller en

polismyndighet tar emot en

anmälan om gränsöverskridande övervakning enligt 4 § tredje

När Polismyndigheten tar emot en anmälan om gränsöverskridande övervakning enligt 4 § tredje stycket lagen om inter-

stycket lagen om internationellt polisiärt samarbete eller en begäran om gränsöverskridande förföljande enligt 5 § andra stycket samma lag, ska myndigheten genast underrätta Försvarsmakten om de utländska tjänstemännen använder statsfartyg eller statsluftfartyg.

nationellt polisiärt samarbete eller en begäran om gränsöverskridande förföljande enligt 5 § andra stycket samma lag, ska myndigheten genast underrätta Försvarsmakten om de utländska tjänstemännen använder statsfartyg eller statsluftfartyg.

I tillträdesförordningen (1992:118) finns bestämmelser om tillstånd för tillträde till svenskt territorium.

3 kap.

1 §

605

I enlighet med rådets beslut 2008/615/RIF av den 23 juni 2008 om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet (Prümrådsbeslutet) ska Rikspolis-

styrelsen, polismyndigheter, Tull-

verket och Kustbevakningen i samband med större evenemang med gränsöverskridande verkningar på begäran av en myndighet i en annan stat eller på eget initiativ, i syfte att förebygga brottslig verksamhet eller upprätthålla allmän ordning och säkerhet, lämna ut

I enlighet med rådets beslut 2008/615/RIF av den 23 juni 2008 om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet (Prümrådsbeslutet) ska Polismyn-

digheten, Säkerhetspolisen, Tull-

verket och Kustbevakningen i samband med större evenemang med gränsöverskridande verkningar på begäran av en myndighet i en annan stat eller på eget initiativ, i syfte att förebygga brottslig verksamhet eller upprätthålla allmän ordning och säkerhet, lämna ut

1. uppgifter om en person, om det på grund av en dom som har vunnit laga kraft eller någon annan omständighet finns skäl att anta att personen kommer att begå brott vid evenemanget eller utgöra hot mot den allmänna ordningen och säkerheten vid detta, eller

2. andra uppgifter än personuppgifter som bedöms vara nödvändiga för att förebygga brottslig verksamhet eller hot mot den allmänna ordningen och säkerheten vid evenemanget.

605 Senaste lydelse 2011:908.

Första stycket gäller inte om uppgifter i motsvarande fall inte skulle få lämnas ut till en svensk myndighet.

Det svenska kontaktstället översänder uppgifterna enligt första stycket till kontaktstället i den andra staten.

2 §

606

När Rikspolisstyrelsen, polis-

myndigheter, Tullverket eller

Kustbevakningen i samband med större evenemang med gränsöverskridande verkningar begär uppgifter från en myndighet i en annan stat i enlighet med Prümrådsbeslutet, ska det svenska kontaktstället översända begäran till kontaktstället i den andra staten.

När Polismyndigheten, Säker-

hetspolisen,

Tullverket eller

Kustbevakningen i samband med större evenemang med gränsöverskridande verkningar begär uppgifter från en myndighet i en annan stat i enlighet med Prümrådsbeslutet, ska det svenska kontaktstället översända begäran till kontaktstället i den andra staten.

3 §

Vid större evenemang och liknande viktiga händelser, katastrofer och allvarliga olyckor som har gränsöverskridande verkningar ska Rikspolisstyrel-

sen, polismyndigheter, Tullverket

och Kustbevakningen i syfte att förhindra brott eller upprätthålla allmän ordning och säkerhet bistå andra stater enligt Prümrådsbeslutet genom att vidta följande åtgärder

Vid större evenemang och liknande viktiga händelser, katastrofer och allvarliga olyckor som har gränsöverskridande verkningar ska Polismyndig-

heten, Säkerhetspolisen, Tull-

verket och Kustbevakningen i syfte att förhindra brott eller upprätthålla allmän ordning och säkerhet bistå andra stater enligt Prümrådsbeslutet genom att vidta följande åtgärder

1. underrätta berörda myndigheter i en annan stat om situationen så snart som möjligt och förmedla väsentlig information,

2. genomföra nödvändiga polisiära åtgärder på svenskt territorium, och

3. bistå en annan stat med tjänstemän och nödvändig utrustning.

Rikspolisstyrelsen fattar beslut om det bistånd som ska lämnas av polisväsendet. Tullverket och

Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Tullverket och Kust-

bevakningen beslutar om det

606 Senaste lydelse 2011:908.

Kustbevakningen fattar beslut om det bistånd som ska lämnas av respektive myndighet.

bistånd som ska lämnas av respektive myndighet.

Rikspolisstyrelsen ska vara

samordnande myndighet för biståndet, om det inte är uppenbart att någon annan myndighet bör vara samordningsansvarig.

Polismyndigheten ska vara

samordnande myndighet för biståndet, om det inte är uppenbart att någon annan myndighet bör vara samordningsansvarig.

4 a §

607

Det svenska kontaktstället ska bistå den egna myndigheten och de myndigheter som anges i andra stycket med att söka uppgifter i utländska DNA-register, fingeravtrycksregister och fordonsregister enligt de förutsättningar som anges i 17 § första stycket, 19 eller 21 § lagen (2000:343) om internationellt polisiärt samarbete.

Myndigheter som får begära sökningar är

1. de som anges i bestämmelsen om direktåtkomst i 4 kap. 10 § polisdatalagen (2010:361) när det gäller DNA-register,

2. de som anges i bestämmelsen om direktåtkomst i 4 kap. 17 § polisdatalagen när det gäller fingeravtrycksregister, och

3. polismyndigheter, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten och Tullverket när det gäller fordonsregister.

3. Säkerhetspolisen, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten och Tullverket när det gäller fordonsregister.

4 b §

608

Rikspolisstyrelsen

ingår

sådana överenskommelser om automatiska jämförelser som anges i 16 § andra stycket och

17 § andra stycket lagen (2000:343) om internationellt polisiärt samarbete.

Polismyndigheten

ingår

sådana överenskommelser om automatiska jämförelser som anges i 16 § andra stycket och

17 § andra stycket lagen (2000:343) om internationellt polisiärt samarbete.

607 Senaste lydelse 2011:908. 608 Senaste lydelse 2011:908.

16 §

609

Rikspolisstyrelsen får, efter

samråd med Tullverket, Kustbevakningen och Transportstyrelsen, meddela de föreskrifter som behövs för verkställighet av bestämmelserna om samarbete enligt Prümrådsbeslutet.

Polismyndigheten får, efter

samråd med Säkerhetspolisen, Tullverket, Kustbevakningen och Transportstyrelsen, meddela de föreskrifter som behövs för verkställighet av bestämmelserna om samarbete enligt Prümrådsbeslutet.

Denna förordning träder i kraft den

609 Senaste lydelse 2011:908.

360. Förslag till förordning om ändring i luftfartsförordningen (2010:770)

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 11 §, 5 kap. 4 §, 8 kap. 7 § och 13 kap.5 och 6 §§luftfartsförordningen (2010:770) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

11 §

Ett beslut om omhändertagande av ett flygcertifikat får meddelas av polis, åklagare eller Transportstyrelsen enligt 4 kap. 21 § luftfartslagen (2010:500).

Ett beslut om omhändertagande av ett flygcertifikat får meddelas av Polismyndigheten, åklagare eller Transportstyrelsen enligt 4 kap. 21 § luftfartslagen (2010:500).

Ett sådant beslut ska delges innehavaren, som omedelbart ska överlämna certifikatet till den som har meddelat beslutet. Om någon annan än Transportstyrelsen har meddelat beslutet, ska det genast anmälas dit. Beslutet ska därefter snarast möjligt och senast inom 48 timmar sändas till Transportstyrelsen tillsammans med certifikatet och en rapport om det inträffade.

Transportstyrelsen ska inom tre arbetsdagar pröva om certifikatet ska återlämnas till innehavaren. Anser Transportstyrelsen att certifikatet inte ska återlämnas på grund av sådana omständigheter som anges i 4 kap. 21 § första stycket luftfartslagen, ska omhändertagandet omedelbart anmälas till Förvaltningsrätten i Linköping. Kommer en prövning enligt detta stycke inte till stånd inom tre arbetsdagar ska flygcertifikatet genast återlämnas till innehavaren.

Transportstyrelsen ska också anmäla till förvaltningsrätten när styrelsen själv har beslutat att omhänderta ett certifikat enligt 4 kap. 21 § första stycket luftfartslagen.

Om certifikatet inte ska återlämnas på grund av sådana omständigheter som anges i 4 kap. 21 § andra stycket luftfartslagen, ska Transportstyrelsen återkalla certifikatet tills vidare.

5 kap.

4 §

Om befälhavaren har omhändertagit någon som har begått brott ombord, ska han eller hon snarast underrätta polismyndig-

heten eller flygtrafiklednings-

enhet på de orter där luftfartyget ska landa.

Om befälhavaren av ordnings- eller säkerhetsskäl har landsatt någon, ska han eller hon snarast underrätta polis-

myndigheten eller flygtrafikled-

ningsenheten på den ort där landsättningen har skett.

Om befälhavaren har omhändertagit någon som har begått brott ombord, ska han eller hon snarast underrätta Polismyndig-

heten eller flygtrafiklednings-

enhet på de orter där luftfartyget ska landa.

Om befälhavaren av ordnings- eller säkerhetsskäl har landsatt någon, ska han eller hon snarast underrätta Polis-

myndigheten eller flygtrafikled-

ningsenheten på den ort där landsättningen har skett.

Om befälhavaren avser att överlämna någon som har begått ett svårare brott ombord till en behörig myndighet, ska han eller hon snarast underrätta

polismyndigheten eller flygtrafik-

ledningsenheten på den ort där överlämnandet ska ske.

Om befälhavaren avser att överlämna någon som har begått ett svårare brott ombord till en behörig myndighet, ska han eller hon snarast underrätta

Polismyndigheten eller flyg-

trafikledningsenheten på den ort där överlämnandet ska ske.

När ett överlämnande till en utländsk myndighet har skett ska befälhavaren snarast underrätta Rikspolisstyrelsen.

När ett överlämnande till en utländsk myndighet har skett ska befälhavaren snarast underrätta Polismyndigheten.

8 kap.

7 §

Transportstyrelsen eller en flygtrafikledningsenhet ska, om inte hänsynen till luftfartsskyddet eller flygsäkerheten talar emot det, hindra ett luftfartyg att avgå eller uppmana det att landa

1. på begäran av förundersökningsledaren i ett brottmål, om det behövs för efterspanandet av en person som är häktad eller anhållen eller på sannolika skäl misstänkt för ett brott för vilket det är föreskrivet fängelse i ett år eller mer, eller annars för utredningen av ett sådant brott,

2. på begäran av en polismyn-

dighet, om det är absolut nöd-

2. på begäran av Polismyndig-

heten om det är absolut nöd-

vändigt för efterspanandet av en person som är häktad eller anhållen eller som har avvikit från en kriminalvårdsanstalt eller en annan anstalt där han eller hon har varit intagen på grund av en myndighets beslut, eller

vändigt för efterspanandet av en person som är häktad eller anhållen eller som har avvikit från en kriminalvårdsanstalt eller en annan anstalt där han eller hon har varit intagen på grund av en myndighets beslut, eller

3. på begäran av en tulltjänsteman, om det är absolut nödvändigt för att en riktig tullkontroll ska kunna göras.

Första stycket gäller inte om brottet har begåtts på ett utländskt luftfartyg och ett ingripande inte får ske på grund av föreskrifter i en internationell överenskommelse som Sverige har biträtt.

13 kap.

5 §

Om en polismyndighet finner anledning anta att den som innehar elevtillstånd, certifikat, behörighetsbevis, godkänt utländskt certifikat eller behörighetsbevis inte uppfyller kraven för innehavet, ska myndigheten anmäla detta till Transportstyrelsen.

Om en läkare eller psykolog vid en undersökning av någon som avses i första stycket finner att denne är olämplig att inneha elevtillståndet, certifikatet, behörighetsbeviset eller godkännandet ska läkaren eller psykologen anmäla det till Transportstyrelsen.

Om Polismyndigheten finner anledning anta att den som innehar elevtillstånd, certifikat, behörighetsbevis, godkänt utländskt certifikat eller behörighetsbevis inte uppfyller kraven för innehavet, ska myndigheten anmäla detta till Transportstyrelsen.

Om en läkare eller psykolog vid en undersökning av någon som avses i första stycket finner att han eller hon är olämplig att inneha elevtillståndet, certifikatet, behörighetsbeviset eller godkännandet ska läkaren eller psykologen anmäla det till Transportstyrelsen.

6 §

Om en utlänning är misstänkt för att ha begått ett svårare brott ombord på ett luftfartyg och har överlämnats till en svensk polismyndighet, ska myndigheten omedelbart under-

Om en utlänning är misstänkt för att ha begått ett svårare brott ombord på ett luftfartyg och har överlämnats till Polismyndigheten, ska myndigheten omedelbart underrätta

rätta Regeringskansliet (Utrikesdepartementet) om detta och om utredningens resultat. Åklagaren ska underrätta departementet om sitt beslut i åtalsfrågan.

Regeringskansliet (Utrikesdepartementet) om detta och om utredningens resultat. Åklagaren ska underrätta departementet om sitt beslut i åtalsfrågan.

Detsamma gäller när en svensk medborgare är misstänkt för att ha begått ett sådant brott ombord på ett utländskt luftfartyg.

Denna förordning träder i kraft den

361. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2010:1031) om handläggning av ärenden om brott av anställda inom polisen m.m.610

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2010:1031) om handläggning av ärenden om brott av anställda inom polisen m.m. att i 3, 4 och 6 §§ ordet ”polismyndigheten” ska bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”.

Denna förordning träder i kraft den

610 I SOU 2012:13 har kommittén redovisat förslag som innebär att 2 och 15 §§ ska upphöra samt att 9, 12-14 a, 16 och 17 §§ ska ändras.

362. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2010:1075) om brandfarliga och explosiva varor

Härigenom föreskrivs att 10, 13, 14 och 20 §§ förordningen (2010:1075) om brandfarliga och explosiva varor ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §

Förlust av explosiva varor ska omedelbart anmälas till

polismyndigheten.

Den som innehar explosiva varor utan tillstånd ska omedelbart underrätta polismyndig-

heten.

Förlust av explosiva varor ska omedelbart anmälas till

Polismyndigheten.

Den som innehar explosiva varor utan tillstånd ska omedelbart underrätta Polismyndig-

heten.

13 §

En tillsynsmyndighet enligt lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor behöver inte ha tillstånd till sådan hantering av brandfarliga och explosiva varor som sker som ett led i tillsynen. Polismyndigheten behöver inte ha tillstånd till hantering av explosiva varor.

En tillsynsmyndighet enligt lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor behöver inte ha tillstånd till sådan hantering av brandfarliga och explosiva varor som sker som ett led i tillsynen. Polismyndigheten och Säkerhets-

polisen behöver inte ha tillstånd

till hantering av explosiva varor.

Tullverket behöver inte ha tillstånd till sådan hantering av explosiva varor som sker i samband med beslag av sådana varor.

Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Totalförsvarets forskningsinstitut och Fortifikationsverket behöver ha tillstånd endast för

1. tillverkning av explosiva varor,

2. sådan översyn av ammunition som från risksynpunkt är jämförbar med tillverkning,

3. förvaring av explosiva varor på fasta platser, och

4. hantering av brandfarliga varor utom vid fältmässig övning.

14 §

Innan Myndigheten för samhällsskydd och beredskap eller en kommun meddelar ett tillstånd till hantering av brandfarliga eller explosiva varor ska de, om inte omständigheterna i ärendet gör det onödigt, samråda med varandra och med

1. de andra kommunala eller statliga myndigheter som berörs av ärendet, och

2. polismyndigheten i det

distrikt där verksamheten ska bedrivas.

2. Polismyndigheten.

När ett tillståndsärende i fråga om explosiva varor inleds ska tillståndsmyndigheten underrätta polismyndigheten i det

distrikt där verksamheten ska bedrivas.

När ett tillståndsärende i fråga om explosiva varor inleds ska tillståndsmyndigheten underrätta Polismyndigheten.

20 §

När en tillståndspliktig verksamhet övergår till en ny verksamhetsutövare får verksamheten fortsätta att bedrivas enligt ett tidigare meddelat tillstånd under förutsättning att bytet av verksamhetsutövare i förväg anmälts till tillståndsmyndigheten och att en ansökan om nytt tillstånd lämnas in senast tre månader efter bytet av verksamhetsutövare har skett. Tillståndsmyndigheten ska underrätta polismyndigheten när en anmälan om byte av verksamhetsutövare har kommit in till myndigheten.

När en tillståndspliktig verksamhet övergår till en ny verksamhetsutövare får verksamheten fortsätta att bedrivas enligt ett tidigare meddelat tillstånd under förutsättning att bytet av verksamhetsutövare i förväg anmälts till tillståndsmyndigheten och att en ansökan om nytt tillstånd lämnas in senast tre månader efter bytet av verksamhetsutövare har skett. Tillståndsmyndigheten ska underrätta Polismyndigheten när en anmälan om byte av verksamhetsutövare har kommit in till myndigheten.

När en fysisk person som haft tillstånd till hantering av brandfarliga eller explosiva varor har avlidit ska dödsboet skyndsamt underrätta tillståndsmyndigheten om detta. Dödsboet får fortsätta att hantera de tillståndspliktiga varorna enligt det tidigare meddelade tillståndet även om föreståndare saknas. Hanteringen får dock pågå i högst tre månader efter dödsfallet om inte dödsboet

ansöker om ett nytt tillstånd. Innan frågan om nytt tillstånd prövats får dock endast sådan hantering ske som är nödvändig för förvaltningen av dödsboet.

Denna förordning träder i kraft den

363. Förslag till förordning om ändring i polisdataförordningen (2010:1155)

Härigenom föreskrivs att 2-9, 12, 14–16, 19, 23, 27–29 §§polisdataförordningen (2010:1155) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

När polisen planerar nya ITsystem av större omfattning eller nya IT-system som kan innebära särskilda risker för intrång i den personliga integriteten, ska den ansvariga myndigheten samråda med Datainspektionen i god tid innan beslut i frågan fattas. Detsamma ska gälla när polisen genomför betydande förändringar i sådana system. Riks-

polisstyrelsen får meddela föreskrifter om att sådant samråd ska ske genom styrelsen.

När polisen planerar nya ITsystem av större omfattning eller nya IT-system som kan innebära särskilda risker för intrång i den personliga integriteten, ska den ansvariga myndigheten samråda med Datainspektionen i god tid innan beslut i frågan fattas. Detsamma ska gälla när polisen genomför betydande förändringar i sådana system.

Om samråd krävs enligt första stycket, ska Rikspolis-

styrelsen även samråda med

Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden i frågor som anges i 5 kap. polisdatalagen (2010:361) eller 1 § första stycket eller andra stycket andra meningen lagen (2007:980) om tillsyn över viss brottsbekämpande verksamhet.

Om samråd krävs enligt första stycket, ska Polismyn-

digheten och Säkerhetspolisen

även samråda med Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden i frågor som anges i 5 kap. polisdatalagen (2010:361) eller 1 § första stycket eller andra stycket andra meningen lagen (2007:980) om tillsyn över viss brottsbekämpande verksamhet.

Vid bedömningen av risken för intrång i den personliga integriteten ska särskild vikt läggas vid om känsliga personuppgifter kommer att behandlas.

3 §

Rikspolisstyrelsen får meddela

närmare föreskrifter om tillgången till personuppgifter för personer som är verksamma

inom polisväsendet. För tilldel-

ning av behörighet för åtkomst till personuppgifter ska särskilt beaktas att det, utöver behovet av uppgifterna, ställs krav på utbildning och erfarenhet.

Polismyndigheten och Säkerhetspolisen får, var och en inom sitt verksamhetsområde, meddela

närmare föreskrifter om tillgången till personuppgifter för personer som är verksamma vid

myndigheten. För tilldelning av

behörighet för åtkomst till personuppgifter ska särskilt beaktas att det, utöver behovet av uppgifterna, ställs krav på utbildning och erfarenhet.

4 §

Rikspolisstyrelsen och varje polismyndighet ansvarar för att

det inom den egna myndigheten finns rutiner för tilldelning, förändring, borttagning och regelbunden uppföljning av behörigheter för åtkomst till personuppgifter. Säkerhetspolisen ansvarar för att det finns sådana rutiner i dess verksamhet.

Polismyndigheten

ansvarar

för att det inom den egna myndigheten finns rutiner för tilldelning, förändring, borttagning och regelbunden uppföljning av behörigheter för åtkomst till personuppgifter. Säkerhetspolisen ansvarar för att det finns sådana rutiner i dess verksamhet.

5 §

Vid sökning enligt 3 kap. 6 § polisdatalagen (2010:361) får uppgift som visar att den sökta personen tidigare varit misstänkt för ett visst brott inte tas fram om en domstol, genom avgörande som har vunnit laga kraft, har ogillat åtalet, meddelat frikännande dom eller avskrivit målet sedan åtalet lagts ned.

Rikspolisstyrelsen får meddela

föreskrifter om begränsning av tillgången till sådana uppgifter som avses i 3 kap. 6 § första stycket polisdatalagen. Särskild hänsyn ska då tas till den enskildes rätt till skydd mot intrång i den personliga inte-

Polismyndigheten får meddela

föreskrifter om begränsning av tillgången till sådana uppgifter som avses i 3 kap. 6 § första stycket polisdatalagen. Särskild hänsyn ska då tas till den enskildes rätt till skydd mot intrång i den personliga inte-

griteten. Tillgången till personuppgifter om tidigare misstankar om brott ska särskilt begränsas.

griteten. Tillgången till personuppgifter om tidigare misstankar om brott ska särskilt begränsas.

6 §

Vid sökning som utförs av särskilt angivna tjänstemän som utför beredningsuppgifter inom underrättelseverksamhet gäller inte sökbegränsningarna i 3 kap. 6 § första stycket polisdatalagen (2010:361). Vid

Rikspolis-

styrelsen och varje polismyndighet

ska det löpande föras en förteckning över de tjänstemän vid myndigheten som har sådana arbetsuppgifter.

Vid sökning som utförs av särskilt angivna tjänstemän som utför beredningsuppgifter inom underrättelseverksamhet gäller inte sökbegränsningarna i 3 kap. 6 § första stycket polisdatalagen (2010:361). Vid Polismyndig-

heten och Säkerhetspolisen ska

det löpande föras en förteckning över de tjänstemän vid myndigheten som har sådana arbetsuppgifter.

7 §

Vid Rikspolisstyrelsen och

varje polismyndighet ska det

löpande föras en förteckning över de tjänstemän vid myndigheten som utför uppgifter enligt 3 kap. 7 § andra stycket polisdatalagen (2010:361).

Vid Polismyndigheten och

Säkerhetspolisen ska det löpande

föras en förteckning över de tjänstemän vid myndigheten som utför uppgifter enligt 3 kap. 7 § andra stycket polisdatalagen (2010:361).

8 §

Rikspolisstyrelsen får meddela

närmare föreskrifter om under vilka förutsättningar sökning enligt 3 kap. 7 § första stycket 2 polisdatalagen (2010:361) får äga rum.

Polismyndigheten får meddela

närmare föreskrifter om under vilka förutsättningar sökning enligt 3 kap. 7 § första stycket 2 polisdatalagen (2010:361) får äga rum.

9 §

Rikspolisstyrelsen får meddela

föreskrifter om sökning i gemensamt tillgängliga uppgifter hos Säkerhetspolisen.

Säkerhetspolisen får meddela

föreskrifter om sökning i gemensamt tillgängliga uppgifter hos Säkerhetspolisen.

12 §

Rikspolisstyrelsen får lämna ut

uppgifter om efterlysta personer och om avlägsnanden ur landet och uppgifter om beslut som har samband därmed till

Polismyndigheten får lämna

ut uppgifter om efterlysta personer och om avlägsnanden ur landet och uppgifter om beslut som har samband därmed till

1. Regeringskansliet,

2. Migrationsverket,

3. en polismyndighet,

3. Säkerhetspolisen,

4. Ekobrottsmyndigheten,

5. Åklagarmyndigheten,

6. Tullverket,

7. Kustbevakningen,

8. Skatteverket,

9. en länsstyrelse, 10. en svensk beskickning eller ett svenskt konsulat, och 11. de centrala utlänningsmyndigheterna i Danmark, Finland, Island och Norge.

14 §

Rikspolisstyrelsen får meddela

närmare föreskrifter om vad som krävs i fråga om behörighet och säkerhet för att en polis-

myndighet ska kunna medge

direktåtkomst för myndigheter som anges i 3 kap. 8 § polisdatalagen (2010:361)till upp-

gifter som polismyndigheten behandlar enligt samma lag.

Polismyndigheten får meddela

närmare föreskrifter om vad som krävs i fråga om behörighet och säkerhet för att myndigheten ska kunna medge direktåtkomst

till personuppgifter för de myn-

digheter som anges i 3 kap. 8 § polisdatalagen (2010:361).

Direktåtkomst till uppgifterna får inte medges innan den

personuppgiftsansvariga myndigheten har försäkrat sig om att

den mottagande myndigheten uppfyller uppställda krav på behörighet och säkerhet.

Direktåtkomst till uppgifterna får inte medges innan

Polismyndigheten har försäkrat

sig om att den mottagande myndigheten uppfyller uppställda krav på behörighet och säkerhet.

15 §

Polismyndigheternas,

Eko-

brottsmyndighetens, Åklagarmyndighetens, Tullverkets och Kustbevakningens direktåtkomst enligt 4 kap. 10 § polisdatalagen (2010:361) till register över DNA-profiler ska begränsas till uppgifter om huruvida någon förekommer i sådana register.

Säkerhetspolisens, Ekobrotts-

myndighetens, Åklagarmyndighetens, Tullverkets och Kustbevakningens direktåtkomst enligt 4 kap. 10 § polisdatalagen (2010:361) till register över DNA-profiler ska begränsas till uppgifter om huruvida någon förekommer i sådana register.

16 §

Ekobrottsmyndighetens, Tullverkets, Kustbevakningens och Skatteverkets direktåtkomst enligt 4 kap. 17 § polisdatalagen (2010:361) till personuppgifter om fingeravtryck ska begränsas till uppgifter om huruvida någon förekommer i fingeravtrycksregister.

Rikspolisstyrelsen får meddela

föreskrifter om polismyndig-

heternas direktåtkomst enligt

4 kap. 17 § polisdatalagen till fingeravtryck i fingeravtrycksregister.

Polismyndigheten får meddela

föreskrifter om Säkerhetspolisens direktåtkomst enligt 4 kap. 17 § polisdatalagen till fingeravtryck i fingeravtrycksregister.

19 §

När Rikspolisstyrelsen och

polismyndigheterna

arkiverar

uppgifter och handlingar digitalt ska de arkiverade uppgifterna och handlingarna avskiljas från polisens brottsbekämpande verksamhet. Åtkomsten till arkiverade uppgifter och handlingar ska begränsas till särskilt angivna tjänstemän.

Rikspolisstyrelsen får, efter

samråd med Riksarkivet, meddela närmare föreskrifter om digital arkivering.

När Polismyndigheten och

Säkerhetspolisen arkiverar upp-

gifter och handlingar digitalt ska de arkiverade uppgifterna och handlingarna avskiljas från polisens brottsbekämpande verksamhet. Åtkomsten till arkiverade uppgifter och handlingar ska begränsas till särskilt angivna tjänstemän.

Polismyndigheten och Säkerhetspolisen får, var och en inom sitt verksamhetsområde, efter

samråd med Riksarkivet, meddela närmare föreskrifter om digital arkivering.

23 §

Uppgifter om personer som har dömts för, eller har varit misstänkta för, brott där det finns en betydande risk för återfall i samma eller likartad brottslighet, får behandlas efter utgången av den tid som anges i 3 kap.10 och 11 §§polisdatalagen (2010:361), om behandlingen av särskilda skäl är nödvändig för att förebygga, förhindra eller upptäcka brott för vilket fängelse i fyra år eller däröver är föreskrivet.

Uppgifterna ska dock gallras, i fråga om brott som har lett till fällande dom, senast i samband med att uppgifterna gallras ur belastningsregistret enligt lagen (1998:620) om belastningsregister och i övriga fall senast femton år efter det att förundersökningen lades ner eller avslutades på annat sätt.

Rikspolisstyrelsen får meddela

närmare föreskrifter om vid vilka typer av brott det får anses finnas en sådan risk för återfall som anges i första stycket.

Polismyndigheten får meddela

närmare föreskrifter om vid vilka typer av brott det får anses finnas en sådan risk för återfall som anges i första stycket.

27 §

Riksarkivet får, efter samråd med Rikspolisstyrelsen, meddela föreskrifter om att uppgifter som ska gallras enligt 2 kap. 13 §, 3 kap. 14 §, 4 kap.14, 15, 20 och 22 §§ eller 5 kap.7 och 12 §§polisdatalagen (2010:361) får bevaras för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål.

Riksarkivet får, efter samråd med

Polismyndigheten och

Säkerhetspolisen,

meddela

föreskrifter om att uppgifter som ska gallras enligt 2 kap. 13 §, 3 kap. 14 §, 4 kap.14, 15, 20 och 22 §§ eller 5 kap.7 och 12 §§polisdatalagen (2010:361) får bevaras för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål.

28 §

Rikspolisstyrelsen får meddela

de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställighet av polisdatalagen (2010:361) och denna förordning.

Polismyndigheten och Säkerhetspolisen får, var och en inom sitt verksamhetsområde, meddela

de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställighet av polisdatalagen (2010:361) och denna förordning.

29 §

Innan Rikspolisstyrelsen meddelar föreskrifter med stöd av denna förordning i frågor som berör särskilda risker för intrång i den personliga integriteten ska samråd ske med Datainspektionen och Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden.

Innan Polismyndigheten eller

Säkerhetspolisen

meddelar

föreskrifter med stöd av denna förordning i frågor som berör särskilda risker för intrång i den personliga integriteten ska samråd ske med Datainspektionen och Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden.

Denna förordning träder i kraft den

364. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2010:1157) om polisens allmänna spaningsregister

Härigenom föreskrivs

dels att i 2, 3 och 6–9 §§ förordningen (2010:1157) om polisens

allmänna spaningsregister orden ’’Rikspolisstyrelsen’’ ska bytas ut mot ordet ’’Polismyndigheten’’,

dels att i 3 § ordet ”styrelsens” ska bytas ut mot ordet ’’Polis-

myndighetens’’,

Denna förordning träder i kraft den

365. Förslag till förordning om ändring i alkoholförordningen (2010:1636)

Härigenom föreskrivs att i 7 §

611

alkoholförordningen

(2010:1636) ordet ’’polismyndigheter’’ ska bytas ut mot ordet ’’Polismyndigheten’’.

Denna förordning träder i kraft den

611 Senaste lydelse 2010:1622.

366. Förslag till förordning om ändring i fängelseförordningen (2010:2010)

Härigenom föreskrivs att 30 och 34 §§fängelseförordningen (2010:2010) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

30 §

Om det behövs för att en transport av en intagen ska kunna genomföras på ett betryggande sätt, får Kriminalvården begära hjälp av en polis-

myndighet. Transporten ska

planeras i samråd med polis-

myndigheten.

Om det behövs för att en transport av en intagen ska kunna genomföras på ett betryggande sätt, får Kriminalvården begära hjälp av Polis-

myndigheten. Transporten ska

planeras i samråd med Polis-

myndigheten.

34 §

Om ett tillstånd till en utslussningsåtgärd upphävs, ska myndigheten som har fattat beslutet underrätta polismyndig-

heten på den ort där den intagne

vistas, senast har vistats eller har sin hemort.

Om ett tillstånd till en utslussningsåtgärd upphävs, ska myndigheten som har fattat beslutet underrätta Polismyndig-

heten. Underrättelsen ska innehålla uppgift om den ort där den

intagne vistas, senast har vistats eller har sin hemort

Polismyndigheten ska förpassa den intagne till den anstalt som Kriminalvården anvisar för fortsatt verkställighet.

När polismyndigheten har omhändertagit den intagne för förpassning enligt första stycket, ska myndigheten omedelbart underrätta Kriminalvården.

När Polismyndigheten har omhändertagit den intagne för förpassning enligt första stycket, ska myndigheten omedelbart underrätta Kriminalvården.

Denna förordning träder i kraft den

367. Förslag till förordning om ändring i häktesförordningen (2010:2011)

Härigenom föreskrivs i fråga om häktesförordningen (2010:2011) att 20, 26, 31 och 32 §§ samt rubriken närmast före 26 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 §

Om det behövs för att en transport av en intagen ska kunna genomföras på ett betryggande sätt, får Kriminalvården begära hjälp av en polis-

myndighet. Transporten ska

planeras i samråd med polismyn-

digheten.

Om det behövs för att en transport av en intagen ska kunna genomföras på ett betryggande sätt, får Kriminalvården begära hjälp av Polis-

myndigheten. Transporten ska

planeras i samråd med Polismyn-

digheten.

Underrättelseskyldighet för undersökningsledare, åklagare och polischef

Underrättelseskyldighet för undersökningsledare, åklagare och vissa myndigheter

26 §

Undersökningsledaren eller åklagaren ska hålla den myndighet som svarar för förvaringslokalen underrättad om förhållanden som har betydelse från säkerhetssynpunkt för behandlingen av den som är intagen på grund av misstanke om brott. Även polischefen har sådan underrättelseskyldighet i fråga om den som har tagits i förvar enligt utlänningslagen (2005:716) eller lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll.

Undersökningsledaren eller åklagaren ska hålla den myndighet som svarar för förvaringslokalen underrättad om förhållanden som har betydelse från säkerhetssynpunkt för behandlingen av den som är intagen på grund av misstanke om brott. Även Polismyndig-

heten och Säkerhetspolisen har

sådan underrättelseskyldighet i fråga om den som har tagits i förvar enligt utlänningslagen (2005:716) eller lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll.

31 §

Rikspolisstyrelsen får meddela

ytterligare föreskrifter om verkställighet av häkteslagen (2010:611) och denna förordning för verksamhet i polisarrest.

Polismyndigheten får meddela

ytterligare föreskrifter om verkställighet av häkteslagen (2010:611) och denna förordning för verksamhet i polisarrest.

32 §

Vid utformningen av särskilda föreskrifter för intagna som dömts till sluten ungdomsvård ska Kriminalvården och

Rikspolisstyrelsen höra Statens

institutionsstyrelse.

Vid utformningen av särskilda föreskrifter för intagna som dömts till sluten ungdomsvård ska Kriminalvården och

Polismyndigheten höra Statens

institutionsstyrelse.

Denna lag träder i kraft den

368. Förslag till förordning om ändring i miljötillsynsförordningen (2011:13)

Härigenom föreskrivs att 1 kap.17 och 24 §§ och 2 kap. 28 §miljötillsynsförordningen (2011:13) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

17 §

Tillsynsmyndigheterna ska samordna tillsynen om det är ändamålsenligt och möjligt.

För att förebygga brott mot miljöbalken och för att effektivt hantera sådana brott, ska länsstyrelsen verka för samarbete mellan polismyndigheter, åklagarmyndigheter och de myndigheter som svarar för tillsyn enligt miljöbalken.

För att förebygga brott mot miljöbalken och för att effektivt hantera sådana brott, ska länsstyrelsen verka för samarbete mellan Polismyndigheten, åklagarmyndigheter och de myndigheter som svarar för tillsyn enligt miljöbalken.

24 §

Rikspolisstyrelsen får, efter

samråd med Naturvårdsverket, meddela föreskrifter om utnämning, utbildning och uniformering av naturvårdsvakter.

Polismyndigheten får, efter

samråd med Naturvårdsverket, meddela föreskrifter om utnämning, utbildning och uniformering av naturvårdsvakter.

2 kap.

28 §

Länsstyrelsen har ansvar för tillsynen i fråga om

1. sjöfarten och luftfarten när det gäller sådan dumpning och förbränning av avfall som regleras genom 15 kap.31–33 §§miljöbalken, och

2. sådana transporter av avfall som regleras i förordning (EG) nr 1013/2006.

Länsstyrelsen ska i tillsynen samverka med Polisen, Tullverket och Kustbevakningen.

Länsstyrelsen ska i tillsynen samverka med Polismyndigheten, Tullverket och Kustbevakningen.

Denna förordning träder i kraft den

369. Förslag till förordning om ändring i delgivningsförordningen (2011:154)

Härigenom föreskrivs att 11, 13, 18, 21, 24 och 25 §§delgivningsförordningen (2011:154) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 §

Vid stämningsmannadelgivning ska den uppdragsgivande myndigheten lägga den handling som ska delges i ett kuvert som därefter försluts, om det inte finns skäl mot det. Till försändelsen ska fogas information om delgivningsbekräftelse. Informationen ska innehålla myndighetens namn och adress samt handlingens delgivningsnummer.

Försändelsen och informationen ska skickas eller lämnas till polismyndigheten i det polis-

distrikt där delgivning kan förväntas ske, det auktoriserade

delgivningsföretag som har anlitats eller annan som ska utföra delgivningen. I det sammanhanget ska det anges vilken dag delgivningen senast ska vara verkställd och redovisad samt, i förekommande fall, de villkor som ska gälla för delgivningen.

Försändelsen och informationen ska skickas eller lämnas till Polismyndigheten, det auktoriserade delgivningsföretag som har anlitats eller annan som ska utföra delgivningen. I det sammanhanget ska det anges i vilket

län delgivning kan förväntas ske,

vilken dag delgivningen senast ska vara verkställd och redovisad samt, i förekommande fall, de villkor som ska gälla för delgivningen.

13 §

När en polismyndighet anlitas för stämningsmannadelgivning ska delgivning utföras av en stämningsman som är förordnad av polismyndigheten eller utföras av en annan anställd vid den myndigheten.

Den som är anställd vid en

polismyndighet är behörig att

genomföra delgivning i hela

När Polismyndigheten anlitas för stämningsmannadelgivning ska delgivning utföras av en stämningsman som är förordnad av Polismyndigheten eller utföras av en annan anställd vid den myndigheten.

Den som är anställd vid

Polismyndigheten är behörig att

genomföra delgivning i hela

landet. landet.

Om delgivningsmottagaren uppehåller sig utanför polisdistriktet eller om delgivning av någon annan orsak kan antas komma att ske inom ett annat distrikt och den polismyndighet som anlitats för delgivning inte lämpligen själv kan fullfölja delgivningsuppdraget, ska ärendet överlämnas till polismyndigheten i det andra distriktet, om inte den uppdragsgivande myndigheten har angett något annat. Den sistnämnda myndigheten ska underrättas om överlämnandet.

Polismyndigheter ska ge varandra upplysningar som kan underlätta delgivning.

18 §

En domstol eller annan myndighet som ofta anlitar en polis-

myndighet eller ett auktoriserat

delgivningsföretag för stämningsmannadelgivning, ska med lämpliga mellanrum samråda med polismyndigheten respektive delgivningsföretaget om delgivningsarbetet.

En domstol eller annan myndighet som ofta anlitar Polis-

myndigheten eller ett aukto-

riserat delgivningsföretag för stämningsmannadelgivning, ska med lämpliga mellanrum samråda med

Polismyndigheten

respektive delgivningsföretaget om delgivningsarbetet.

21 §

När en polismyndighet anlitas för stämningsmannadelgivning, ska den ta ut en avgift på 1 000 kr. För avgiften gäller i övrigt bestämmelserna i 11–

14 §§avgiftsförordningen (1992:191).

När Polismyndigheten anlitas för stämningsmannadelgivning, ska den ta ut en avgift på 1 000 kr. För avgiften gäller i övrigt bestämmelserna i 11–

14 §§avgiftsförordningen (1992:191).

24 §

Information om delgivningsbekräftelse, meddelande enligt 5 § första stycket och 22 och

27 §§delgivningslagen (2010:1932) samt underrättelse enligt 34 § andra stycket delgivningslagen fastställs av Domstolsverket efter att Rikspolis-

styrelsen har hörts.

Information om delgivningsbekräftelse, meddelande enligt 5 § första stycket och 22 och

27 §§delgivningslagen (2010:1932) samt underrättelse enligt 34 § andra stycket delgivningslagen fastställs av Domstolsverket efter att Polismyn-

digheten har hörts.

25 §

Föreskrifter om vad information om förenklad delgivning ska innehålla får meddelas av

1. Domstolsverket, när det gäller information enligt 24 § första stycket delgivningslagen (2010:1932), och

2. Rikspolisstyrelsen, efter att Åklagarmyndigheten, Kustbevakningen och Tullverket har hörts, när det gäller information enligt 33 kap. 6 § andra stycket rättegångsbalken.

2. Polismyndigheten, efter att Åklagarmyndigheten, Kustbevakningen och Tullverket har hörts, när det gäller information enligt 33 kap. 6 § andra stycket rättegångsbalken.

Denna förordning träder i kraft den

370. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2011:155) om auktorisation av delgivningsföretag

Härigenom föreskrivs att i 6, 7, 10 och 19 §§ förordningen (2011:155) om auktorisation av delgivningsföretag ordet ’’Rikspolisstyrelsen’’ ska bytas ut mot ’’Polismyndigheten’’.

Denna förordning träder i kraft den

371. Förslag till förordning om ändring i tillkännagivandet (2011:789) av avtal mellan Systembolaget Aktiebolag och staten

Härigenom föreskrivs att i 10 § tillkännagivandet (2011:789) av avtal mellan Systembolaget Aktiebolag och staten ordet ”polismyndigheten” ska bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten”.

Denna förordning träder i kraft den

372. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2011:1206) om föreskrifter rörande en polismans rätt att besluta om förverkande

Härigenom föreskrivs att i förordningen (2011:1206) om föreskrifter rörande en polismans rätt att besluta om förverkande ordet ’’Rikspolisstyrelsen’’ ska bytas ut mot ordet ”Polismyndigheten’’.

Denna förordning träder i kraft den

373. Förslag till förordning om ändring i kustbevakningsdataförordningen (2012:146)

Härigenom föreskrivs att 9 § kustbevakningsdataförordningen (2012:146) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §

Rikspolisstyrelsen, polismyndigheter, Tullverket, Havs- och

vattenmyndigheten, Naturvårdsverket, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, Sjöfartsverket, Transportstyrelsen, Sveriges geologiska undersökning, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och Försvarsmakten får medges direktåtkomst till personuppgifter som Kustbevakningen behandlar för att samordna civila behov av sjöövervakning och för att förmedla civil sjöinformation till berörda myndigheter. Om Kustbevakningen medger direktåtkomst gäller det som anges i 5 kap. 5 § kustbevakningsdatalagen (2012:145).

Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Tullverket, Havs- och

vattenmyndigheten, Naturvårdsverket, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, Sjöfartsverket, Transportstyrelsen, Sveriges geologiska undersökning, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och Försvarsmakten får medges direktåtkomst till personuppgifter som Kustbevakningen behandlar för att samordna civila behov av sjöövervakning och för att förmedla civil sjöinformation till berörda myndigheter. Om Kustbevakningen medger direktåtkomst gäller det som anges i 5 kap. 5 § kustbevakningsdatalagen (2012:145).

Denna förordning träder i kraft den

374. Förslag till förordning om ändring i yrkestrafikförordningen (2012:237)

Härigenom föreskrivs att 7 kap.2, 3 och 4 §§yrkestrafikförordningen (2012:237) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.

2 §

Rikspolisstyrelsen får meddela

föreskrifter om verkställighet av 5 kap. 5 § yrkestrafiklagen (2012:210) inom styrelsens verksamhetsområde.

Innan Rikspolisstyrelsen meddelar sådana föreskrifter ska

styrelsen höra Tullverket.

Polismyndigheten får meddela

föreskrifter om verkställighet av 5 kap. 5 § yrkestrafiklagen (2012:210) inom myndighetens verksamhetsområde.

Innan Polismyndigheten meddelar sådana föreskrifter ska

myndigheten höra Tullverket.

3 §

Tullverket får meddela föreskrifter om verkställighet av 5 kap. 5 § yrkestrafiklagen (2012:210) inom verkets verksamhetsområde.

Innan Tullverket meddelar sådana föreskrifter ska verket höra Rikspolisstyrelsen.

Innan Tullverket meddelar sådana föreskrifter ska verket höra Polismyndigheten.

4 §

Rikspolisstyrelsen får meddela

föreskrifter om Transportstyrelsens inhämtande av sådan personutredning som behövs för tillämpningen av förordning (EG) nr 1071/2009, yrkestrafiklagen (2012:210) och denna förordning.

Innan Rikspolisstyrelsen meddelar sådana föreskrifter ska myndigheten höra Transportstyrelsen.

Polismyndigheten får meddela

föreskrifter om Transportstyrelsens inhämtande av sådan personutredning som behövs för tillämpningen av förordning (EG) nr 1071/2009, yrkestrafiklagen (2012:210) och denna förordning.

Innan Polismyndigheten meddelar sådana föreskrifter ska myndigheten höra Transportstyrelsen.

Denna förordning träder i kraft den

375. Förslag till förordning om ändring i taxitrafikförordningen (2012:238)

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 7 § och 8 kap.4–6 §§taxitrafikförordningen (2012:238) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.

7 §

Registreringsskyltar som har tagits om hand ska förvaras hos

polismyndigheten

respektive

Tullverket under en vecka efter omhändertagandet. Skyltarna får under denna tid återlämnas till fordonets ägare, om det visas att ett sådant förhållande som avses i 5 kap. 8 § första stycket taxitrafiklagen (2012:211) inte längre gäller. Om skyltarna inte återlämnas ska myndigheten förstöra dem.

Registreringsskyltar som har tagits om hand ska förvaras hos

Polismyndigheten

respektive

Tullverket under en vecka efter omhändertagandet. Skyltarna får under denna tid återlämnas till fordonets ägare, om det visas att ett sådant förhållande som avses i 5 kap. 8 § första stycket taxitrafiklagen (2012:211) inte längre gäller. Om skyltarna inte återlämnas ska myndigheten förstöra dem.

8 kap.

4 §

Rikspolisstyrelsen får meddela

föreskrifter om verkställighet av 5 kap. 7 § taxitrafiklagen (2012:211) inom styrelsens verksamhetsområde.

Polismyndigheten får meddela

föreskrifter om verkställighet av 5 kap. 7 § taxitrafiklagen (2012:211) inom myndighetens verksamhetsområde.

Innan Rikspolisstyrelsen meddelar sådana föreskrifter ska

styrelsen höra Tullverket.

Innan Polismyndigheten meddelar sådana föreskrifter ska

myndigheten höra Tullverket.

5 §

Tullverket får meddela föreskrifter om verkställighet av 5 kap. 7 § taxitrafiklagen (2012:211) inom verkets verksamhetsområde.

Innan Tullverket meddelar sådana föreskrifter ska verket

Innan Tullverket meddelar sådana föreskrifter ska verket

höra Rikspolisstyrelsen. höra Polismyndigheten.

6 §

Rikspolisstyrelsen får meddela

föreskrifter om Transportstyrelsens inhämtande av sådan personutredning som behövs för tillämpningen av taxitrafiklagen (2012:211) och denna förordning.

Rikspolisstyrelsen får också

meddela föreskrifter om omhändertagande av taxiförarlegitimation och registreringsskylt för taxi.

Innan Rikspolisstyrelsen meddelar föreskrifter med stöd av första eller andra stycket ska

Rikspolisstyrelsen höra Trans-

portstyrelsen.

Polismyndigheten får meddela

föreskrifter om Transportstyrelsens inhämtande av sådan personutredning som behövs för tillämpningen av taxitrafiklagen (2012:211) och denna förordning.

Polismyndigheten får också

meddela föreskrifter om omhändertagande av taxiförarlegitimation och registreringsskylt för taxi.

Innan Polismyndigheten meddelar föreskrifter med stöd av första eller andra stycket ska

myndigheten höra Transport-

styrelsen.

Denna förordning träder i kraft den

376. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2012:565) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder

Härigenom föreskrivs att 8, 13 och 19 §§ förordningen (2012:565) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §

När den ansvariga myndigheten i Sverige har fattat ett beslut i fråga om förvar enligt 6 kap. 1 § lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder eller när en domstol som avses i 6 kap. 4 § samma lag har prövat en sådan fråga, ska den ansvariga myndigheten omedelbart underrätta den polismyn-

dighet som ska verkställa beslutet.

När den ansvariga myndigheten i Sverige har fattat ett beslut i fråga om förvar enligt 6 kap. 1 § lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder eller när en domstol som avses i 6 kap. 4 § samma lag har prövat en sådan fråga, ska den ansvariga myndigheten omedelbart underrätta Polismyndig-

heten.

Den ansvariga myndigheten ska även underrätta åklagaren om beslut i fråga om förvar enligt 6 kap. 1 § samma lag.

13 §

När frågan om överlämnande är avgjord genom ett lagakraftvunnet beslut, ska åklagaren omedelbart underrätta Rikspolisstyrelsen och den utfärdande myndigheten om beslutet. Om beslutet innebär att överlämnande beviljas, ska det av underrättelsen framgå när beslutet senast ska verkställas.

När frågan om överlämnande är avgjord genom ett lagakraftvunnet beslut, ska åklagaren omedelbart underrätta Polismyndigheten och den utfärdande myndigheten om beslutet. Om beslutet innebär att överlämnande beviljas, ska det av underrättelsen framgå när beslutet senast ska verkställas.

Åklagaren ska så snart som möjligt sända en kopia av beslutet till den utfärdande myndigheten.

19 §

Ska någon i ett fall som sägs i 7 kap. 1 § lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder återföras till en annan nordisk stat, ska åklagaren underrätta polismyndigheten när återförandet ska äga rum.

Ska någon i ett fall som sägs i 7 kap. 1 § lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder återföras till en annan nordisk stat, ska åklagaren underrätta Polismyndigheten när återförandet ska äga rum.

Denna förordning träder i kraft den

377. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2012:566) om överlämnande till Sverige enligt en nordisk arresteringsorder

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2012:565) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder

dels att i 4, 7–10 och 14 §§ ordet ”Rikspolisstyrelsen” ska bytas

ut mot ordet ”Polismyndigheten”,

dels att 12 och 13 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 §

Den utfärdande myndigheten ansvarar för att den eftersökte förs till Sverige när den andra nordiska staten har beslutat om överlämnande hit. Den utfärdande myndigheten ska, om inte annat har överenskommits, se till att den eftersökte inom den utsatta tiden hämtas till Sverige. Om det behövs får den utfärdande myndigheten begära hjälp av

Rikspolisstyrelsen eller den polismyndighet som Rikspolisstyrelsen bestämmer.

Den utfärdande myndigheten ansvarar för att den eftersökte förs till Sverige när den andra nordiska staten har beslutat om överlämnande hit. Den utfärdande myndigheten ska, om inte annat har överenskommits, se till att den eftersökte inom den utsatta tiden hämtas till Sverige. Om det behövs får den utfärdande myndigheten begära hjälp Polis-

myndigheten.

13 §

Om överlämnande till Sverige för lagföring har ägt rum på villkor att den som överlämnas återförs till den andra nordiska staten för att där verkställa en med anledning av överlämnandet utdömd frihetsberövande påföljd, ska åklagaren, så snart domen har vunnit laga kraft mot den dömde, pröva om förutsättningarna för återförande är uppfyllda.

Om den som har överlämnats ska återföras enligt första stycket, ska åklagaren omedelbart underrätta

– Kriminalvården, om påföljden är fängelse,

– Socialstyrelsen, om påföljden är rättspsykiatrisk vård, – Statens institutionsstyrelse, om påföljden är sluten ungdomsvård.

Den myndighet som avses i andra stycket ska se till att verkställigheten av påföljden överförs till den andra nordiska staten, att personen förs dit och att den andra nordiska staten underrättas. Om det behövs får myndigheten begära hjälp av

Rikspolisstyrelsen eller den polismyndighet som Rikspolisstyrelsen bestämmer. Den andra nordiska

staten ska i samband med överförandet informeras om när verkställigheten påbörjades och om frihetsberövanden som har ägt rum i Sverige.

Den myndighet som avses i andra stycket ska se till att verkställigheten av påföljden överförs till den andra nordiska staten, att personen förs dit och att den andra nordiska staten underrättas. Om det behövs får myndigheten begära hjälp av

Polismyndigheten. Den andra

nordiska staten ska i samband med överförandet informeras om när verkställigheten påbörjades och om frihetsberövanden som har ägt rum i Sverige.

Denna förordning träder i kraft den

378. Förslag till ändring i förslag till förordning (201X:XX) med instruktion för Polismyndigheten612

Härigenom föreskrivs i fråga om förslaget till förordning (201X:XX) med instruktion för Polismyndigheten

dels att punkten 3 i övergångsbestämmelserna ska upphöra att

gälla,

dels att 3, 37, 43, 48 och 58 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny bestämmelse, X §, av följande

lydelse.

Lydelse enligt SOU 2012:13 Föreslagen lydelse

3 §

Utöver vad som följer av polislagen (1984:387), polisför-

ordningen (1998:1558), polisutbildningsförordningen (1999:740) eller av andra för-

fattningar har Polismyndigheten de uppgifter som följer av denna förordning.

Utöver vad som följer av polislagen (1984:387), polisför-

ordningen (201X:XX) eller av

andra författningar har Polismyndigheten de uppgifter som följer av denna förordning.

37 §

Polismyndigheten ska ha ett huvudkontor. Polismyndigheten ska vara geografiskt indelad i polisregioner.

Vid Polismyndigheten ska finnas

1. en nationell operativ avdelning,

2. Statens kriminaltekniska laboratorium,

3. en avdelning för särskilda utredningar för den verksamhet som bedrivs enligt förordningen (2010:1031) om handläggning av ärenden om brott av anställda inom polisen m.m.,

och

4. en funktion för samord-

3. en avdelning för särskilda utredningar för den verksamhet som bedrivs enligt förordningen (2010:1031) om handläggning av ärenden om brott av anställda inom polisen m.m.,

4. en funktion för samord-

612 I SOU 2012:77 har kommittén redovisat förslag till ändring i 27 §, samt föreslagit att ytterligare två bestämmelser införs.

ning av insynsrådets och regionpolisrådens arbete.

ning av insynsrådets och regionpolisrådens arbete och

5. vakthavande befäl.

I övrigt ska Polismyndigheten bestämma sin organisation.

43 §

Chefen för särskilda utredningar anställs av regeringen.

Andra anställningar beslutar Polismyndigheten om.

Chefen för avdelningen för särskilda utredningar anställs av regeringen.

Andra anställningar beslutar Polismyndigheten om.

48 §

Vid Polismyndigheten ska det finnas en personalansvarsnämnd. Nämnden prövar frågor som anges i 25 § första stycket myndighetsförordningen (2007:515) för anställda vid Polismyndigheten. Nämnden prövar även sådana överklaganden som avses i 6–8 §§

polisutbildningsförordningen (1999:740) .

Nämnden prövar frågor som anges i 25 § första stycket myndighetsförordningen (2007:515) för anställda vid Polismyndigheten. Nämnden prövar även sådana överklaganden som avses i 7 kap. 6–

8 §§ polisförordningen (201X:XX).

Nämnden består av rikspolischefen, personalföreträdarna, chefsjuristen vid Polismyndigheten och de två företrädare för Polismyndigheten som rikspolischefen bestämmer samt två särskilt förordnade ledamöter. För företrädarna för Polismyndigheten kan ersättare utses. Rikspolischefen är ordförande och bestämmer vem som ska vara vice ordförande.

Nämnden är beslutför när ordföranden och minst fyra andra ledamöter är närvarande.

58 §

Polismyndigheten får meddela föreskrifter

1. för tillämpningen av 4 kap. 6 , 12 och 14 a §§ polisförordningen (1998:1558) ,

2. för tillämpningen av för-

ordningen (2010:1031) om handläggning av ärenden om brott av anställda inom polisen

1. för tillämpningen av för-

ordningen (2010:1031) om handläggning av ärenden om brott av anställda inom polisen

m.m., efter att ha hört Åklagarmyndigheten,

3. om rapporteftergift enligt

9 § polislagen (1984:387),

4. om vilka hjälpmedel som

får användas för att stoppa fordon enligt 10 § 5 polislagen, för Tullverket eller Kustbevakningen i samråd med respektive myndighet, och

5. om dokumentation enligt

27 och 28 §§polislagen.

m.m., efter att ha hört Åklagarmyndigheten,

2. om rapporteftergift enligt

9 § polislagen (1984:387),

3. om vilka hjälpmedel som

får användas för att stoppa fordon enligt 10 § 5 polislagen, för Tullverket eller Kustbevakningen i samråd med respektive myndighet, och

4. om dokumentation enligt

27 och 28 §§polislagen.

X §

Anställda vid Polismyndigheten får tillkallas för att arbeta vid Ekobrottsmyndigheten. En arbetstagare vid Polismyndigheten är utan särskilt beslut ledig från sin anställning under den tid då han eller hon har en tidsbegränsad anställning vid Ekobrottsmyndigheten.

Denna förordning träder i kraft den